Prop. 1976/77:50

Regeringens proposition

1976/77:50

om ändrade beskattningsregler för vissa ersättningar vid personskada

beslutad den 28 oktober 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade uldrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ersättning vid personskada kan utgå i form av engångsbelopp eller livränta eller som en kombination av dessa ersättningsformer. 1 förarbetena lill 1975 års lagstiftning om ändrade skadeståndsregler uttalades att del i många fall var önskvärt att skadestånd vid personskada utbetalades i form av engångsbelopp.

För att inte valet av denna ersättningsform skall motverkas av skattemässiga hänsyn föreslås nu en lindring i beskattningen av engångsbelopp som utgår vid personskada och ersätter framtida föriusl av skattepliktig inkomst. Sådant engångsbelopp beskattas f n. i sin helhet. Förslaget innebär all endast 60 % av beloppet skall las upp som skattepliktig inläkt. Vad som undantas från beskattning får dock sammanlagt inte översliga 15 basbelopp, oavsett om ett eller fiera engångsbelopp utgår för samma skada.

Samtidigt föreslås ändring i reglerna för beskattning av sådana personskadelivräntor som f n. är skattepliktiga enligl 32 § 1 mom. kommunalskaltelagen. Enligt förslaget skall som skattepliktig intäkt redovisas endast den del av livräntan som utgör ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur. I den mån livräntan hänför sig till ideell skada, vårdkostnader o. d. skall den således vara skattefri. För äldre personskadelivräntor föreslås en särskild schablonregel för uppdelning av livräntan i en skattepliktig och en skattefri del.

De nya bestämmelserna föreslås i princip gälla fr. o. m. 1977 års taxering.

1 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 50

19 §'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av gifiorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3 eller 4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinsldragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högsl 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annoriedes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon pågrund av annan försäkring, som icke tagits i

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring tillfallil den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annoriedes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring om icke ersätiningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på gmnd av annan försäkring, som icke tagits i

Prop. 1976/77:50 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samband med tjänst, dock atl till samband med tjänst, dock att lill
skattepliktig inkomsi räknas ersätt- skattepliktig inkomst räknas ersätt
ning i form av pension eller annan ning i form av pension eller i form
livränta, så ock ersättning som utgår av livränta / den mån livräntan är
på grund av trafikförsäkring eller, skattepUktig enligt32 § 1 eller2 mom.,
med nedan angivet undantag, annan så ock ersättning som ulgår på gmnd
ansvarighetsförsäkring och avser av trafikförsäkring eller, med nedan
förlorad inkomsi av skattepliktig na- angivet undantag, annan ansvarig
tur; hetsförsäkring eller på grund av

skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbelsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen lill högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapilalförsäkring;

ersättning på gmnd av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra lill intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljesi motsvarar sådan skattepliktig inläkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är alt hänföra tili någon av nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänsl, samt vinstandel, som utgått på gmnd av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk intäkt, i den mån givaren enligl 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag, återbetalningsplikliga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag saml sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser ulgår till deltagare i ar-

Prop. 1976/77:50 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

betsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådanl bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetls skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skall enligl lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel lill den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadstillägg som avses i kungörelserna (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och (1973:379) om slalskommunala bostadstillägg;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första lillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, lill den del stiftelsen ej ägt andra medel för atl lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

32 §

1 m o m . Till intäkt av tjänst hänföras:

avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat, som utgått för ijänslen;

pension och i den mån icke annat pension och i den mån icke annat följer av vad nedan i 2 mom. stadgas följer av vad nedan i 2 mom. stadgas livränta, som utgått på grund av livränta, som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäk- sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av ring eller annoriedes än på gmnd av försäkring, ävensom ersättning, som försäkring - dock, såvitt fråga är om i annan form än livränta utgått på sådan livränta tiUföljd av personskada

2 Senaste lydelse 1970:130.

Prop. 1976/77:50 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

grund av sjuk- eller olycksfallsför- som icke avses i 2 mom., endast livrän-säkring, tagen i samband med tjänst ta eller del därav som avser ersättning - dock icke ersättning, som avser för förlorad inkomst av skattepliktig sjukvårds- eller läkarekostnader - natur - ävensom ersättning, som i samt undantagsförmåner, periodiskt annan form än livränta utgått på understöd eller därmed jämföriig pe- grund av sjuk- eller olycksfallsför-riodisk intäkt, som i 31 § avses. säkring, tagen i samband med tjänst

- dock icke ersättning, som avser sjukvårds- eller läkarekostnader -samt undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk intäkt, som i 31 § avses samt engångsbelopp som utgår Ull följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt anvisningarna till 19 §. Som intäkt av tjänsl räknas jämväl annal belopp än ovan sagts - såsom vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp - vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.

Sådan ersättning pågrund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare och som bestämmes med hänsyn även till andra omständigheter än den försäkrades levnadsålder och anställningstid räknas endast delvis som intäkt av tjänst på sätt närmare angives i punkt 11 av anvisningarna. Motsvarande gäller i fråga om sådan avgångsersättning som annoriedes än på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten lill arbetstagare.

Har tjänsteinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att garantibelopp för fastigheten skall enligt 47 § upptagas som skattepliktig inkomst för honom, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fastighet.

Anvisningar

till 19 §3

Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke atl hänföra till skattepliktig inkomsi. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.

Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäk-

3 Senaste lydelse 1975:1174.

Prop. 1976/77:50

Nuvarande lydelse

Utbytes sådan livränta eller del därav, som enligt bestämmelserna i 32 § i sin helhet skall räknas säsom skattepliktig intäkt, mot belopp för en gång, skaU beträffande detta belopp i beskattningshänseende gälla vad om sådan livränta är stadgat. Sker utbyte, hell eller delvis, av annan livränta än nyss sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.

Föreslagen lydelse

rade äger utfå ersättning för skadestånd vartiU han är berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o. d.). Ersättning till följd av personskada som utgär i annan form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur - varunder inbegripes skattepliktig ersättning för förlorat underhåU - utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna lag.

Om engångsbelopp, som utgår tiU följd av personskada, utgör ersättning för framlida förlust av skattepliktig inkomst, skaU dock 40 procent av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera sädana engångsbelopp UU följd av samma personskada, skaUvadsom nu har sagts gälla varje sädant belopp. Vad som avräknas frän elt eller flera engångsbelopp fär emellertid sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om aUmän försäkring. Härvid skaU avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för januari månad det beskattningsår under vilket engångsbeloppet blivU tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår tUl följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § I mom., mot en-gängsbelopp, skaU hela engångsbeloppet upplagas säsom skattepliktig in-

Prop. 1976/77:50 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

läkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mol engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt. Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig intakt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kosinad för den anställdes räkning alt betrakta som skattepliktig inkomst, dock alt ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annoriedes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada i de fall, då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligl lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, räknas lill skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå, i samband med ulbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avse traktamente och särskilt bidrag. Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag som ulgår enligl förordningen om bidrag till vanföra ägare av motorfordon. Statsbidrag, som ulgår till näringsidkare för hans näringsverksamhet, är icke skattepliktig inkomst, om bidraget använts för all bestrida kostnad för vilken rätt till avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av åriiga värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för alt bestrida sådan kostnad i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är den kostnad för vilken bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall upptagas som intäkt, får den skallskyldige i stället åtnjuta avdrag för kostnaden vid taxeringen för det år då bidraget upplages som intäkt. Yrkande härom skall göras i deklarationen avseende del beskattningsår då yrkande om avdraget eljesi enligt denna lag först skolat framställas. Återbetalas bidrag, som upptagits som intäkt, får den skallskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Har bidraget använts för att anskaffa tillgång, för vilken anskaffningskostnaden får avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad anses endasl så stor del av kostnaden som icke täckts av bidraget. Är bidraget större än det taxeringsmässiga restvärdet för tillgången, skall ett belopp motsvarande skillnaden utgöra skattepliktig intäkt

Prop. 1976/77:50 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för mottagaren. Återbetalas statsbidrag, som påverkat beräkningen av anskaffningskostnaden i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivnings-underiag ökas med vad som återbetalats, dock med högsl det belopp varmed beräkningen påverkats. 1 den mån statsbidrag enligl vad nyss föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, får den skallskyldige vid återbetalningen tillgodoföra sig avdrag för den del som sålunda utgjort skattepliktig inläkt. Har bidraget använts för all anskaffa tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager), utgör bidraget skattepliktig inläkt, men skall å andra sidan vid lillämpning av 41 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningskostnaden täckts av bidraget icke medräknas vid värdesätlningen av tillgångarna. Återbetalas statsbidrag, som använts för anskaffande av lagertillgångar, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall därvid anses ökat med det återbetalade beloppet. Vad som ovan sagts i detla stycke äger molsvarande tillämpning lor statsbidrag i form av amorteringsfritt lån (avskrivningslån). Omställningsbidrag enligl arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.

Skalleplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med arbelsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond lill fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rält lill avdrag för bidrag till barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras lill skattepliktig inkomst.

till 46 S

5.* Som fömtsättning för allmänt avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk utbetalning enligt denna punkt gäller att understödet icke utgått lill mottagare i givarens hushåll eller, om icke understödet utgjort skadestånd, till mottagare under 18 år eller till mottagare vars utbildning icke är avslutad.

Avdrag medgives med utgivet belopp för periodiska utbetalningar

till make eller förutvarande make sedan underhållsskyldigheten dem emellan reglerats;

lill tidigare anställd; till tidigare anställd;

som utgör skadestånd; som utgör skadestånd, dock vid

personskada endast med belopp som Jör mottagaren utgör ersättning jÖr "Senaste lydelse 1973:1113.

Prop. 1976/77:50 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

jöiiorad Inkomsi av skattepliktig natur;

som utgör livränta eller därmed jämföriigl vederiag vid förvärv av egendom genom köp, byte eller därmed jämföriigl fång;

på grund av föreskrifl i testamente;

från juridisk person.

För annat periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk utbetalning medgives avdrag med högst 5 000 kronor för varje mottagare. Har givaren under beskattningsåret varil gift och levt lillsammans med sin make, lår sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 5 000 kronor.

till 50 5

1. Den skatlskyldiges skatieförmåga bedömes med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomsi och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Såvida icke särskilda förhållanden till annat föranleda, skall existensminimum bedömas med hänsyn lill förhållandena under hela beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses föreligga t. ex. i det fall atl en skallskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten utslagen på hela året understigit exisiensminimibeloppet; i sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifler om bestämmande av existensminimum enligt de grunder som anges i det följande.

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgöra för ensamstående skattskyldig nittiofem (95) procent, för sammanlevande makar etthundrasextiofem (165) procent och för varje barn fyrtio (40) procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för december månad året före del kalenderår som föregår taxeringsåret. Normalbeloppen skola anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och lägges lill normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomsi huvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existens- nedsatt skalleförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av minimum skall såsom inkomst av

' Senaste lydelse 1976:1

Nuvarande lydelse

Ijänsl upptagas den skatlskyldiges bmtlointäkter - inklusive de biinkomster den skaltskyldige må hava åtnjutit - i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för vilka den skaltskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skaltskyldige eriagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk-eller olycksfallsförsäkring, som tagils i samband med tjänsl, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten eriagt för egen eller efterievandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreduceral belopp. Barnbidrag medräknas icke i inkomsten.

Föreslagen lydelse

tjänst upptagas den skatlskyldiges bruttointäkter - inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit - i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för vilka den skattskyldige vid laxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige eriagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk-eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skaltskyldige i samband med tjänsten eriagt för egen eller efterievandes pensionering annoriedes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Åven sädan livränta till följd av personskada som icke är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Barnbidrag medräknas icke i inkomsten. Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum får bedömas med särskilt beaktande av alt en riktig uppskattning verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn lill den omfattning, vari naturaförmåner må hava åtnjutils, och dessa förmåners värde. Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån understigit normalbeloppet, t. ex. om en ogift skatlskyldig haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om en skatlskyldig åtnjutit särskild förmån i form av billiga livsförnödenheter eller andra liknande förmåner. 1 regel torde anledning överhuvud icke föreligga alt bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum ål s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Icke heller må avdrag medgivas, om den skattskyldige ägt tillgångar; dock all härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan må existensminimum beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under beskattningsåret. Existensminimum för den skattskyldige

Prop. 1976/77:50 H

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

må jämväl i annal fall bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda.

Har den skaltskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skatieförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid laxeringen för nedsatt skatieförmåga avvikelse icke ske från det av förstnämnda myndighet fastställda existensminimibeloppet, såvida icke nya omständigheter framkommit; såsom exempel å dylika omständigheter må nämnas atl den skattskyldige äger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller att den skattskyldiges ekonomiska slällning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Härden skaltskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och har delta befunnits bero av förhållande, varom i 50 § 2 mom. iredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatieförmåga medgivas med så stort belopp, att den skattskyldige icke påföres beskatlningsbar inkomsi. Har den skattskyldige rätt att åtnjuta skattereduktion enligl 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), skall avdrag för nedsatt skatteförmåga beräknas med beaktande härav.

Är inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med skatten därå uppgår lill existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatieförmåga beviljas med så stort belopp, atl slörre skatt icke kommer att uttagas än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall atl den skattskyldige på gmnd av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då.lagen enligl uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1. De nya bestämmelserna i 19 § - utom såvitt avser ersättning på grund av skadeslåndsförsäkring - samt i 32 § 1 mom., anvisningarna lill 19 § och punkt 1 av anvisningarna lill 50 § tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Har livränta som utgår på grund av personskada och icke avser ersättning för föriorat underhåll fastställts före den 1 januari 1976 gäller dock följande. Vid tillämpning av 32 5; 1 mom. i dess nya lydelse skall hälften av det till ett beskattningsår hänföriiga livräntebeloppet, till den del detla icke överstiger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har fastställts för januari månad beskattningsåret, anses avse ersättning för annat än föriorad inkomst av skattepliktig natur (skattefri del av livräntan). Utbytes sådan livränta mot engångsbelopp, skall vid lillämpning av de nya bestäm-

Prop. 1976/77:50 12

melserna i anvisningarna lill 19 S så stor del av engångsbeloppet anses utgöra ersättning för annal än föriorad inkomst av skattepliktig natur som motsvarar förhållandet mellan den enligt föregående mening skattefria delen av det lill året för uibylei hänföriiga livräntebeloppet och hela detta livräntebelopp. 1 fråga om livränta som utgår enligt lagen(1954:243)om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som ulgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande och som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket saml i fråga om utbyte av sådan livränta mot engångsbelopp skall vad nu sagts gälla även beträffande livränta som har fastställts den 1 januari 1976 eller senare på grund av skadefaU som har inträffat före den 1 juli 1977.

2. De nya bestämmelserna i 19 § angående ersättning på grund av skadeståndsförsäkring och i punkt 5 av anvisningarna till 46 S liilämpas första gången vid 1978 års taxering. Nämnda anvisningspunkt i dess äldre lydelse tillämpas dock alltjämt vid 1978 och senare års laxeringar i fråga om periodisk utbetalning av skadestånd som har fastställts före utgången av år 1976.

Prop. 1976/77:50 13

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrives atl 3 S 4 mom., punkt 1 av anvisningarna till 1 § samt anvisningarna till 3 § lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

4 m o m . M fråga om inkomst 4 mom. I fråga om inkomst av
av tillfällig förvärvs- tillfällig för vär v s ve r k-
verksamhet gälla lagens be- samhet gälla lagens bestämmel-
slämmelser, såvitt avser realisations- ser, såvitt avser realisationsvinst, vid
vinst, vid avyttring av aktie eller an- avyttring av aktie eller andel i bolag
del i bolag vars aktier eller andelar vars aktier eller andelar vid liden för
vid tiden för avyttringen ägdes eller avyttringen ägdes eller innehades på
innehades på sätt som anges i 54 S sätt som anges i 54 s; femte slyckel
femte stycket nämnda lag och förvar- kommunalskaltelagen (1928:370) och
vals tidigare än två år före ingången förvärvals tidigare än två år före av-
av det är dä avyttringen sker, samiså- yttringen, saml sådan vinst vid av-
dan vinst vid avyttring av fastighet yttring av faslighet som avses i 35 !;
som avses i 35 § 2 mom. andra styck- 2 mom. andra slyckel sagda lag eller
et sagda lag eller som till merän hälf- som lill mer än hälften utgöres av
len utgöres av återvunna avdrag för återvunna avdrag för värdeminsk-
värdeminskning av den avyttrade ning av den avyttrade fastigheten,
fastigheten.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 1 §

1.-' Inkomst skall enligt denna lag anses hänföriig till visst beskattningsår, om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år.

För atl en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten hänför sig till minst två beskattningsår.

Engångsbelopp, som uppbäres så- Engångsbelopp, som uppbäres så-

som ersättning för åriig pension, som ersättning för åriig pension,
skall i allmänhet anses hänföra sig skall i allmänhet anses hänföra sig
lill tio år. lill tio år. Engångsbelopp, som utgår

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860. Senaste lydelse 1976:346. Senaste lydelse 1976:71.

Prop. 1976/77:50 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillföljd av personskada och avser ersättning jör jramtida förlust av skattepliktig inkomsi, anses icke såsom ackumulerad inkomst.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 4 mom., skall anses hänföra sig lill det antal år den skattskyldige innehaft aktien eller andelen.

Intäkt av skogsbruk skall anses hänföriig till det anlal år som motsvarar förhållandet mellan intäkten, minskad med vederböriiga avdrag, och värdet av ett års skogslillväxt å fasligheten.

Ackumulerad inkomst, som avses Ackumulerad inkomsi, som avses
i 3 i; 2 mom. vid 6)-8) samt 13!; i 3 !; 2 mom. vid 5)-7) samt i 3 >;
3 mom. vid 2), 5) och 6), skall anses 3 mom. vid 2), 5) och 6), skall anses
hänföra sig till det antal år den skall- hänföra sig lill del antal år den skatt
skyldige bedrivit jordbmket eller rö- skyldige bedrivit jordbruket eller rö
relsen. Har skattskyldig åtnjutit relsen. Har skatlskyldig åtnjutit
ackumulerad inkomst som nu sagts ackumulerad inkomst som nu sagts
i egenskap av delägare i handels- eller i egenskap av delägare i handels- eller
kommanditbolag, skall inkomsten kommanditbolag, skall inkomsten
anses hänföriig till den lid han varil anses hänföriig till den tid han varit
delägare i bolaget. Inkomsten skall delägare i bolaget. Inkomsten skall
dock anses hänföriig till kortare tid dock anses hänföriig till kortare lid
än den skaltskyldige bedrivit jord- än den skaltskyldige bedrivit jord
bruket eller rörelsen eller varit dela- bruket eller rörelsen eller varit delä
gare i bolaget, därest han så yrkar gare i bolaget, därest han så yrkar
och företer utredning om det anlal och företer utredning om det antal år
år vartill inkomsten hänför sig, eller vartill inkomsten hänför sig, eller el-
eljesl om det framslår såsom uppen- jest om det framstår såsom uppen
bart att inkomsten hänför sig till kor- bart atl inkomsten hänför sig till kor
tare tid. lare tid.

Har jordbmk eller rörelse, som bedrivits av den ena av två makar, övertagits av den andra maken, skall denne, om han så yrkar, anses hava bedrivit jordbruket eller rörelsen jämväl under den förstnämnda makens innehav av förvärvskällan, under fömtsättning att makarna då voro taxerade med tillämpning av 11 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt eller, därest andra maken haft inkomst, skulle hava taxerats med tillämpning av nämnda bestämmelse. Vad nu sagts skall äga molsvarande tillämpning när andel i handels- eller kommanditbolag, som ägts av den ena av två makar, övertagits av den andra maken samt när jordbruk, rörelse eller andel i bolag i samband med den ena makens död övertagils av den andra maken, och denne var ensam dödsbodelägare. Inkomst, som enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) taxeras hos make, skall icke lill någon del anses utgöra ackumulerad inkomst.

Prop. 1976/77:50 '5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i nästföregående stycke stadgas om makar skall i tillämpliga delar gälla även andra skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna bestämmelse.

Vid skatteberäkning enligt 1 S skall oskift dödsbo och den avlidne anses som en och samma skattskyldig.

till 3§"

Vad i 3 § 2 mom. vid 3) sägs an- Vad i 3 § 2 mom. vid 2) sägs an
gående inläkt av jordbruksfastighet gående intäkt av jordbruksfastighet
genom upplåtelse av nyttjanderätt genom upplåtelse av nytijanderätt
skall icke gälla belräffande upplåtel- skall icke gälla beträffande upplåtel
se av rätt att avverka skog. se av rätt alt avverka skog.

Såsom ersättning vid överiåielse av hyresrätt anses jämväl vad skattskyldig erhåller för att han flyttar från lokal, använd i rörelsen.

Med skadestånd eller annan i 3 § 3 mom. vid 3) omförmäld ersättning avses i första hand sådan ersättning för inkomstbortfall som erhålles med anledning av exempelvis stadsplanering eller galureglering. Härmed likställes frivilligt överenskommen ersättning, vilken avtalats under sådana förhållanden att möjlighet till tvångsåtgärder förelegat om frivillig uppgörelse ej träffats.

Vid tillämpning av bestämmelser- Vid tillämpning av bestämmelser-

na i 3 S 2 mom. vid 6) och 7) och na i 3 § 2 mom. vid 5) och 6) och 3 § 3 mom. vid 5) skall med avyttring 3 § 3 mom. vid 5) skall med avyttring likställas föriusl av tillgång, därest likställas föriusl av tillgång, därest ersättning på grund av skadeförsäk- ersättning på grund av skadeförsäkring utgått och ersättningen icke för- ring utgått och ersätiningen icke föranlett avdrag för avsättning lill sär- anlett avdrag för avsättning till särskilda investeringsfonder för förio- skilda investeringsfonder för förio-rade inventarier och lagertillgångar. rade inventarier och lagertillgångar.

Skatteberäkning för ackumulerad Skatteberäkning för ackumulerad

inkomst enligt 3 § 2 mom. vid 7) inkomst enligt 3 § 2 mom. vid 6)
samt 3 S 3 mom. vid 4) och 5) får samt 3 § 3 mom. vid 4) och 5) får
ske endasl under fömtsättning ske endasl under förutsättning

a 11 vid beskattningsårels utgång kvarvarande, icke avyttrade inventarier och varor - frånsett tillgångar som vid upplåtelse av rörelse utarrenderats - äro av allenast obetydlig omfattning,

a 11 vid nämnda tidpunkt icke kvarstår avsättning, som skett lill lagerregleringskonto eller särskild nyanskaffningsfond eller som, lill ersättande av avyttrat fartyg eller till ersättande av föriorade tillgångar i verksamheten, skett till särskilda investeringsfonder för avyttrat fartyg eller för förlorade inventarier och lagertillgångar,

"Senaste lydelse 1967:97.

Prop. 1976/77:50 16

samt att, såviti avser rörelse, den skallskyldige icke under beskall-' ningsåret börjat ny rörelse, som med hänsyn till varusortiment eller liknande kan anses utgöra fortsättning av den tidigare rörelsen.

Utöver vad i nästföregående stycke sägs skall som förutsättning för skatteberäkning för ackumulerad inkomst vid upplåtelse av rörelse gälla, att upplåtelsen utgör ett led i rörelsens avveckling.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den uikommit från trycket i Svensk författningssamling.

1. Bestämmelserna i 3 § 4 mom. i dess nya lydelse tillämpas i fråga om realisationsvinst på grund av avyttring som sker efter utgången av mars 1976.

2. De nya bestämmelserna i punkt 1 iredje stycket av anvisningarna till 1 !j tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

l.a) Slallig och

kommunal myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,

c) fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i fråga om förmåner, som utgått från sådan förvärvskälla, samt

d) fysisk person och
dödsbo, som innehaft
annan fastighet, i fråga
om förmåner som ut
gått från sådan för
värvskälla.

Den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anslällning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse.

Avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som mottagaren haft alt bestrida. Har mollagaren haft alt erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederiaget lämnas. Undantag:

a) folkpension, när

tilläggspension

delägare i förelaget.

l.a) Statlig och

kommunal myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,

c) fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i fråga om förmåner, som utgått från sådan förvärvskälla, saml

d) fysisk person och
dödsbo, som innehaft
annan faslighet, i fråga
om förmåner som ut
gått från sådan för
värvskälla.

Den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anslällning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbele eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse.

Avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som mottagaren haft att bestrida. Har mottagaren haft alt erlägga vederiag för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget lämnas. Avser livränta skadestånd tdl följd av personskada skall angivas om livräntan utgör skattepliktig intäkt.

Undantag:

a) folkpension, när tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring icke åtnjutes.

b) ersättning och förmån i anledning av tillfälligt arbete, om det som mottagaren sammanlagt åtnjutit haft etl lägre värde än 100 kronor för hela årel,

c) ersättning och förmån till någon i anledning av tilirälligt arbete å annan fastighet än jordbruksfastighet, om vad som sammanlagt utgivits har lägre värde än 300 kronor för hela årel och det icke utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse,

d) utbetalning till rö
relseidkare av ersätt
ning för tillfälligt arbe
te, om ersättningen ut
gör intäkt av rörelse för
mottagaren,

e) i tjänsl som avses
i punkt 4 andra stycket
av anvisningarna till
32 § kommunalskalte
lagen utgiven förmån,
som icke utgör skatte
pliktig intäkt för mot
tagaren,

O förmåner i annat än penningar, om det som mottagaren i sådant hänseende sammanlagt från den uppgiftsskyldige åtnjutit.

efter avdrag för vederlag, uppenbariigen haft ett värde icke överstigande 600 kronor för hell år räknat, om ej förmånen - oavsett värdet - i sin helhel är att hänföra till skattepliktig intäkt,

g) ersättning för resa i tjänsten, motsvarande gjorda utlägg som sammanlagt icke överstiga 500 kronor, och representationsersält-ning, motsvarande gjorda utlägg, sammanlagt icke överstigande 500 kronor, samt därjämte traktamenlsersättning vid vistelse i tjänsten utom tjänslgöringsorlen, som sammanlagt icke överstiger 500 kronor eller icke avser mer än 24 dagar för år räknat, därest i kontrolluppgiften an-märkes, alt traktamenlsersättning utgått (se även 2 mom. fjärde stycket),

h) förmån från stiftelse, om vad som utgivits uppenbariigen icke utgör skattepliktig inläkt för mottagaren, samt

i) ersättning eller för-

Prop. 1976/77:50 22

Utdrag

PROTOKOLL
FINANSDEPARTEMENTET vid regeringssammanlräde

1976-10-28

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om ändrade beskattningsregler för vissa ersättningar vid personskada

1 Inledning

År 1975 ändrades skadeståndslagen (1972:207) i väsentliga hänseenden (prop. 1975:12, LU 1975:16, rskr 1975:133, LU 1975:23, rskr 1975:209, SFS 1975:404). Lagstiftningen grundades i huvudsak på skadeståndskommitténs (Ju 1967:68) betänkande (SOU 1973:51) Skadestånd vid personskada.

1 fråga om formen för skadestånd vid personskada hade skadeslåndskommitlén förordat all engångsbelopp borde komma till större användning och hade samtidigt uttalat att gällande beskattningsregler kunde komma alt motverka valet av en sådan ersättningsform. Med anledning härav fick livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07)' i maj 1974 genom tilläggsdirektiv i uppdrag all behandla frågan om inkomstbeskattning av engångsbelopp som utgår vid personskada.

Livförsäkringsskattekommittén har redovisat uppdraget i delbetänkandet (Ds Fi 1975:8) Beskattning av skadestånd i form av engångsbelopp och livränta vid personskada. Kommiltén föreslår all engångsbelopp som ersätter framtida föriusl av arbetsinkomst skall vara skattepliktigt endast till viss del. Samtidigt föreslås skattefrihet för vissa personskadelivränlor som avser ersättning för ideell skada och vårdkostnader o. d.

Efler remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg, försvarels civilförvaltning, socialstyrelsen, riks-

1 Generaldirektören Gösta Ekman (ordförande), riksdagsledamöterna Gunnar Eng-kvist, Grethe Lundblad och Tage Magnusson, sekreteraren Anna Hedborg, professorn Dag Helmers, ombudsmannen Mauritz Johansson, direktören Lars Lindwall och direktören Richard Schönmeyr.

Prop. 1976/77:50 23

försäkringsverket (RFV), försäkringsinspeklionen, riksskatteverkel (RSV), länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorriands län, skadeståndskommiiién (Ju 1967:68), försäkrings-rällskommittén (Ju 1974:09), 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02), Centralorganisationen SACO/SR, De handikappades riksförbund. Familjeföretagens förening, Folksam, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

LRF har åberopat yttrande av Lantbmkarnas skattedelegation. SAF och Sveriges industriförbund har avgett ett gemensamt yttrande.

2 Gällande rätt

2.1 Ersättningar som utgår vid personskada

Begreppet personskada har ansetts omfatta inte endast direkta skador på den kroppsliga organismen utan även psykiska chocktillstånd samt kroppsliga och psykiska sjukdomstillstånd. Uttrycket "skada" används också för atl beteckna olika följder av en personskada. Skadeföljderna kan omfatta såväl fysiskt och psykiskt lidande (ideell skada) som kostnader och inkomstförlust (ekonomisk skada).

1 svensk rätt finns ett omfattande system av regler som har till syfte att ge den som har tillfogats personskada gottgörelse för de olika skadeföljderna. Ersätlningsrätt kan föreligga enligl skadeståndsrätlens regler. När skadeståndsskyldighet föreligger brukar den skadeståndsskyldiges ansvar i de flesla fall vara täckt av ansvarsförsäkring. Den skadelidande har i regel också eget försäkringsskydd. Socialförsäkringen ger alla medborgare ett grundläggande ekonomiskt skydd vid personskada. Ersättningsrätt kan också föreligga enligt kollekliva eller individuella liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Ersättning vid personskada kan även utgå på annan grund, t. ex. enligt särskilda författningsbestämmelser.

Den ersättning som fastställs i elt personskadefall kan avse skadeföljder i såväl förfluten lid som framtiden. Ersättningen kan ulgå i olika former, nämligen som engångsbelopp eller som periodiskt utfallande belopp (sjukpenning, pension, livränta m. m.). Med uttrycket engångsbelopp avses i första hand ett kapitalbelopp som utbetalas vid elt enstaka tillfälle för att täcka en eller flera bestämda skadeföljder. Begreppet omfattar dock även två eller flera belopp som utgår för samma ändamål under förutsättning att beloppen inte utbetalas med sådan regelbundenhet alt de måste anses utgöra periodisk ersättning.

Prop. 1976/77:50 24

2.1.1 Skadestånd

Enligt skadeståndslagen (1972:207, omtryckt 1975:404, ändrad senast 1975:1411), SkL, skall skadestånd till den som tillfogats personskada i princip omfatta full ersättning för såväl ideell som ekonomisk skada. Till ideell skada i traditionell mening räknas dels del fysiska och psykiska lidandet under den akuta sjukdomstiden (sveda och värk), dels de besvär av olika slag som skadan medför för framliden (lyte och stadigvarande men). Som ideell skada räknas enligl SkL också vissa skadeföljder som delvis kan anses ha ekonomisk karaktär, t. ex. vissa fördyrade levnadsomkostnader, extra resekostnader, utgifter för proteser och liknande hjälpmedel m. m., samt vissa allmänna besvär och olägenheter till följd av skadan, bl. a. ökad ut-tröttning i och frånvaro från arbetet saml risk för föriusl av extrainkomster. Den ekonomiska skadan omfattar sjukvårdskostnader och andra utgifter på grund av personskadan samt föriusl av inkomst i förfluten tid och i framtiden. Ersättning för inkomstbortfall i förfluten tid skall avse den faktiska inkomstföriusten. Beräkningen av framtida inkomstföriusi skall enligt SkL gmnda sig på ett ekonomiskt invalidilelsbegrepp. Ersättningen skall motsvara skillnaden mellan den inkomst som den skadelidande skulle ha kunnat uppbära, om han inte hade skadats, och den inkomst som han kan beräknas komma alt uppnå genom sådanl arbele som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn lill tidigare utbildning och verksamhet, omskolning o. d. samt ålder, bosätiningsförhållanden och liknande omständigheter. Med inkomstföriusi skall likställas intrång i näringsverksamhet och med inkomst skall likställas värdet av hushållsarbete i hemmet.

Har den skadade avlidit, utgår ersättning för begravningskostnader och i skälig omfattning för annan kosinad till följd av dödsfallet. Eflerievande som enligt lag hade rätt till underhåll av den avlidne eller som eljest var beroende av honom för sin försörjning har rätt till ersättning för föriusl av underhåll, om underhåll utgick vid tiden för dödsfallet eller om det kan antagas att underhåll skulle ha kommit atl utgå inom en nära framtid därefier.

Ersättning för ideell skada utgår normalt i form av engångsbelopp. Detsamma gäller ersättning för kostnader och för föriusl av inkomsi i förfluten tid. Ersättning för mer omfattande framtida kostnader vid slörre skador fastställs dock ofla i form av livränta. När del gäller framtida inkomstföriusi eller föriusl av underhåll utgår ersätiningen i form av livränta eller engångsbelopp eller som en kombination av dessa ersättningsformer Är ersättning för framlida inkomstföriusi eller föriusl av underhåll av väsentlig betydelse för den skadelidandes försörjning, skall den dock enligt SkL ulgå som livränta om inte särskilda skäl talar emot detta. Fastställd livränta kan, om skäl föreligger, hell eller delvis bytas ul mot engångsbelopp. 1 förarbetena till SkL har uttalats att del är önskvärt att engångsbelopp som

Prop. 1976/77:50 25

ersättningsform används i ökad omfattning.

Den som har rätt lill skadestånd kan samtidigt vara berättigad till annan ersättning på grund av personskadan. När skadeståndet på delta sätt sammanträffar med andra förmåner skall skadestånd som utgör ersättning för inkomstföriusi eller föriusl av underhåll minskas med dels ersättning som utgår på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1973:08, ändrad senast 1976:622), AFL, eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (ändrad senast 1976:619), YFL, eller annan likartad förmån, dels sjuklön eller pension som ulges av arbetsgivare på grund av anställningsavtal, dels pension som utgår på grund av kollektiv tjänstepensionsförsäkring, dels periodisk ersättning som utgår på gmnd av sådan olycksfalls- eller sjukförsäkring som har meddelats på grund av kollektivavtal.

2.1.2 Ansvarsförsäkring o. d.

Inom försäkringssummans ram täcker denna form av försäkring den skadeståndsskyldiges ansvar enligt skadeståndsreglerna. Det är i dag betydligt vanligare all skadestånd ulgår ur ansvarsförsäkring än atl det betalas av den skadeståndsskyldige själv. Frivillig ansvarsförsäkring ingår ofla som ett moment i en kombinerad försäkring, t. ex. hemförsäkring eller företagsförsäkring. Det finns också olika former av obligatorisk ansvarsförsäkring, bl. a. trafikförsäkringen.

En särskild form av ansvarsförsäkring är den s. k. trygghetsförsäkringen vid yrkesskada (TFY). Försäkringen gmndar sig på kollektivavtal. Numera står TFY eller liknande försäkringsformer på arbetsmarknaden öppna för praktiskt laget alla förvärvsarbetande. Avsikten är atl den som drabbas av personskada genom olycksfall i arbetet skall få ersättning enligt skadeståndsrättens normer utan att behöva visa atl arbetsgivaren eller annan är skadeståndsskyldig. Ersättning för sveda och värk, lyte och sladigvarande men samt sjukvårdskostnader och liknande utgifter ulgår i huvudsak enligt skadeståndsrätlens regler. Under de 30 första dagarna av den lid som den skadade är arbelsoförmögen ulgår ersälining med vissa schablonbelopp som är avsedda som en påbyggnad på sjukpenningen enligt AFL. För tid därefter utgår vid bestående invaliditet av låg grad ersättning i form av engångsbelopp för allmänna olagenheter. Vid högre grad av invaliditet ersätts föriusl av arbetsinkomst i princip enligl allmänna skadeståndsrättsliga regler. Ersättning kan sålunda utgå som livränta eller engångsbelopp eller som en kombination av dessa ersättningsformer. Engångsbelopp har i praktiken varil en vanlig form. Vid dödsfall lämnas ersättning för begravningskostnader o. d. och föriusl av underhåll.

Den s. k. patientförsäkringen har vissa likheter med TFY. En patient som drabbas av kroppsskada som har direkt samband med sjukvården skall kunna få ersättning enligt skadeståndsrällsliga principer ulan all skade-

Prop. 1976/77:50 26

slåndsansvar behöver fastställas. 1 delta sammanhang kan även nämnas ögonskadeförsäkringen. Om någon har tillfogats skada i form av förlust eller väsentlig nedsättning av synförmågan på det ena ögal, kan den skadeståndsskyldige teckna försäkring för den skådades räkning. Försäkringen omfatiar inkomstföriusi m. m. som kan inträffa om även det andra ögal skulle skadas till följd av olycksfall eller sjukdom.

2.1.3 Den skadelidandes eget försäkringsskydd

Hittills har berörts den ersättning som utgår enligt skadeståndsrättens regler och de försäkringar som helt eller delvis läcker den skadeståndsskyldiges ansvar. Den skadelidande har i regel även eget försäkringsskydd som ger honom rätt till ersättning vid sidan av eller i stället för skadeståndet.

Socialförsäkringen ger elt ekonomiskt grundskydd. Till socialförsäkringen hör- fömtom arbetslöshetsförsäkringen från vilken kan bortses i detta sammanhang - den allmänna försäkringen enligl AFL och yrkesskadeförsäkringen.

Den allmänna försäkringen verkar generellt och oberoende av orsaken till skadan. Från sjukförsäkringen enligl AFL utgår ersättning för sjukvårdskostnader o. d. Föriusl av arbetsinkomst ersätts inom vissa gränser om arbetsförmågan är nedsatt med minsl hälfien. Under sjukdom ulgår sjukpenning. Vid invaliditet ulgår sjukbidrag eller förtidspension. Eflerievande skyddas genom rätt till familjepension. Invaliditelsbedömningen grundar sig på etl ekonomiskt invalidilelsbegrepp, dvs. hänsyn las till skadans konsekvenser för den försäkrades försörjningsförmåga. Landstingen tillhandahåller hjälpmedel som den skadade kan behöva. Vissa medel utgår till landstingen för denna verksamhet från den allmänna försäkringen. Ideell skada i form av sveda och värk eller lyte och sladigvarande men ersätts inte.

Yrkesskadeförsäkringen regleras f.n. i YFL. Fr.o.m. den 1 juli 1977 ersätts YFL av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF.

YFL omfatiar kroppsskada till följd av olycksfall i arbetet saml vissa i särskild författning uppräknade yrkessjukdomar. Denna uppräkning ersätts i LAF av en mer generell skadebeskrivning, nämligen skada till följd av olycksfall i arbetet eller annan skadlig inverkan av arbetet. Ersättning ges för sjukvårdskostnader o. d. Vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst hälfien ulgår sjukpenning (efter det att tiden för samordning med sjukförsäkringen enligt AFL - 90 dagar - har gått ul). Vid bestående nedsättning av arbetsförmågan ulgår livränta. Enligt YFL begränsas livränta för inkomstförlust genom alt den åriiga förtjänsten beaktas endasl intill fem basbelopp. Sedan länge har man vid invaliditetsbedömning enligt YFL fäst stort avseende vid den rent medicinska defekten. Under senare år har en utveckling mot en mer nyanserad invalidiietsbedömning skett. 1 LAF, som gäller från den 1 juli 1977, tillämpas elt renodlat ekonomiskl invaliditetsbegrepp. Livräntan skall i fortsättningen i princip mot-

Prop. 1976/77:50 27

svara 100 96 kompensation för inkomstföriusi, vilkel innebär en kraftig förstärkning av ersättningsnivån. Livränteunderiaget motsvarar i princip sjukpenninggrundande inkomst enligl AFL. Ersälining för ideell skada ges genom TFY. Livränta enligl YFL kan under vissa fömtsättningar bytas ut mot engångsbelopp. Denna möjlighet kommer inte längre att föreligga enligt LAF. 1 förarbetena lill LAF betonas alt livräntan i fortsättningen skall utgöra en renodlad ersättning för inkomstbortfall och atl del inom socialförsäkringen inte är förenligt med denna princip alt medge utbyte mol engångsbelopp (prop. 1975/76:197 s. 76). Enligl såväl YFL som LAF utgår ersättning till efterievande i form av begravningshjälp och livränta.

Vid sidan av socialförsäkringen finns ett stort antal olika former av privata försäkringar som ger skydd vid personskada. Till dessa försäkringar hör livförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring.

Livförsäkring kan vara en dödsfallsförsäkring, vilket innebär att försäkringssumman betalas ut vid den försäkrades död, eller en livsfallsförsäkring som medför rätt lill utbetalning vid viss ålder. Ofta är livförsäkringarna sammansatta av båda dessa moment. En livförsäkring ger ibland den försäkrade skydd vid sjukdom eller olycksfall genom utbetalning av s. k. för-tidskapilal. Livförsäkringen kan vara individuell eller kollektiv. Till de kollekliva livförsäkringarna hör tjänstegrupplivförsäkringen.

Olycksfalls- och sjukförsäkringarna har som viktigaste ändamål att kompensera för inkomstbortfall under sjukdomstid och vid invaliditet men kan även täcka vissa vårdkostnader o. d. Försäkringar som hör lill dessa kategorier är ofta s. k. summaförsäkringar, vilket innebär alt viss på förhand bestämd ersättning utgår vid inträffad skada eller sjukdom. Försäkringarna kan dock också vara anpassade till den konkreta skadan. Ersättning kan utgå som engångsbelopp eller i form av periodisk ersättning. Olycksfalls-och sjukförsäkring kan vara individuell eller kollektiv. Bland de kollektiva försäkringarna kan nämnas den kollektivavtalsbundna avtalsgruppsjukför-säkringen (AGS), enligl vilken periodisk ersättning utgår i form av dagersättning under sjukpenninglid och månadsersättning under tid då försäkrad är förtidspensionerad.

1 detta sammanhang bör även nämnas s. k. skadeslåndsförsäkring. Innebörden av en sådan försäkring är i regel att den försäkrade får ersättning av försäkringsgivaren förskadeslånd avseende personskada som har tillfogats den försäkrade, om skadevållaren saknar betalningsförmåga eller inle har kunnat påträffas. Till denna grupp av försäkringar hör överfallsskydd o. d. som ofta ingår som momenl i hem-, villa- och reseförsäkringar.

2.1.4 Ersättning enligt andra förjdttningar

Vissa författningar bygger på YFL:s grunder. Hit hör mililärersättnings-lagen (1950:261) och motsvarande författningar beträffande civilförsvarstjänstgöring (1954:249), räddningstjänst (1974:80, 1961:564 och 1961:457)

Prop. 1976/77:50 28

samt anstaltsvislelse (1954:250). Ersättning enligt dessa förfatlningar utgår av statsmedel och ges liksom enligl YFL i form av sjukvårdsersäiining, sjukpenning, livränta och begravningshjälp. Det finns i regel möjlighet atl ersätta livränta med engångsbelopp. Enligt kungörelsen (1969:761) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fi. (ändrad senast 1976:420) kan ersättning i form av engångsbelopp utgå vid beslående nedsättning eller förlust av arbetsförmågan. Här tillämpas samma invalidilelsbegrepp som inom bl. a. YFL. Dessutom har emellertid uttryckligen föreskrivits att man skall ta hänsyn till lyte och stadigvarande men och till andra olägenheter på grund av skadan.

De här nämnda bestämmelserna om skada under militärtjänstgöring m. m. har av yrkesskadeförsäkringskommiltén (S 1971:01) föreslagits bli ersatta av en lag om statligt personskadeskydd den I juli 1977, dvs. samtidigt med att YFL ersätts av LAF (SOU 1976:50). Förslagel innebär bl.a. en övergång lill en renodlat ekonomisk invaliditetsbedömning. Därvid har även kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. föreslagits bli ersatt av en lag om ersättning av statsmedel för ideell skada.

Om någon genom brottslig handling har tillfogats personskada, kan han få ersättning enligt kungörelsen (1971:505) om ersättning av allmänna medel för personskada på gmnd av brott (ändrad senast 1974:355). Ersättning ulgår inte i vidare mån än som följer av allmänna skadeståndsrällsliga regler. Sveda och värk samt lyte och annal sladigvarande men gottgörs endast om särskilda skäl föreligger. Den som får ersättning skall intill ersättningens belopp överlåta sitl skadeståndsanspråk på slalen. Bestämmelsernas innebörd är således närmast atl det allmänna förskolterar skadeståndet och bär risken av att den skadeståndsskyldige saknar betalningsförmåga.

2.2 Beskattning av ersättning vid personskada

Av den översikt som har lämnats i avsnitt 2.1 framgår alt ersättning vid personskada kan utgå enligt fiera olika grunder - skadeståndsrällsliga regler, offenllig eller privat försäkring och särskilda författningsbestämmelser - och att den kan avse såväl ideella som ekonomiska skadeföljder. Både ersätlningsgrunderna och den skadeföljd som ersätiningen avser att täcka kan få betydelse för inkomstbeskattningen. Avgörande är dock ofla den form i vilken ersättningen betalas ut. Frågan om en viss ersättning skall beskattas eller ej är sålunda i många fall direkt avhängig av om ersättningen ulgår periodiskt eller i form av engångsbelopp. Belräffande innebörden av uttrycket engångsbelopp hänvisas till vad som har anförts i inledningen till avsnitt 2.1.

2.2.1 Beskattning av engångsbelopp Vid inkomstbeskattningen görs skillnad mellan ersättning som från början

Prop. 1976/77:50 29

utgår som engångsbelopp (direktutbetalat engångsbelopp) och engångsbelopp som träder i stället för en fastställd livränta.

Beträffande beskattning av direktutbetalat engångsbelopp gäller i huvudsak följande.

Ersättning som utfaller på grund av sådan livförsäkring som enligt punkt 1 av anvisningarna lill 31 § kommunalskaltelagen (1928:370, ändrad senast 1976:669), KL, utgör pensionsförsäkring är skattepliktig. Delsamma gäller enligt 32 i; 1 mom. KL ersälining på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring som har tagits i samband med Ijänsl lill den del ersätiningen inte avser sjukvårds- eller läkarekosinader.

Ersättning som på annan grund utgår för ideell skada - dvs. sveda och värk, lyte och men saml allmänna besvär och ölägenheter - och för vårdkostnader, begravningskostnader och liknande utgifter är i regel skattefri. Detta gäller oberoende av om ersättningen har utgått som skadestånd eller på grund av offentlig eller privat försäkring eller enligt särskilda författningsbestämmelser. Har förmånen åtnjutits på grund av enskild ijänsi, skall den dock i vissa fall beskattas. Sålunda gäller t. ex. enligt 32 >? 3 mom. KL atl förmån av fri sjukvård eller fri tandvård, som har åtnjutils på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för statliga befattningshavare, skall tas upp som intäkt av tjänst till den del den utgått efter förmånligare grunder än för nämnda befattningshavare.

Enligt uttrycklig bestämmelse i 19!; KL föreligger skatteplikt för engångsersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarsförsäkring och avser föriorad inkomsi av skattepliktig natur. Belräffande andra engångsbelopp som ulgår för detla ändamål, t. ex. direktutbetalat skadestånd, saknar KL särskilda bestämmelser. Det får dock anses klart atl sådan ersättning i princip är skattepliktig (prop. 1927:102 s. 347, prop. 1950:93 s. 195 och prop. 1961:5 s. 1, 9 och 15, RRK 1972 1:41). Vissa undantag föreligger dock. Sålunda är ersättning på grund av försäkring enligt AFL och YFL skattefri enligt 19 ;? KL under förutsätining att ersättningen inte grundas på förvärvsinkomst av minsl 4 500 kr. per år eller utgör föräldrapenning. Under samma fömtsättning föreligger skattefrihet för engångsbelopp som enligt annan lag eller särskild författning utgår till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring. Här kan nämnas att engångsbelopp enligl kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. har ansetts skattefritt även om det har utgjort ersättning för inkomstföriusi. Vidare är engångsersättning skattefri enligt 19 § KL, om den utgår vid sjukdom eller olycksfall på grund av annan försäkring som inle har tagits i samband med tjänst och inte utgör trafik- eller annan ansvarsförsäkring. Med stöd av denna beslämmelse synes i praktiken engångsbelopp som har utgått på grund av skadeståndsförsäkring ha undantagits från beskattning även om beloppet har avsett ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur.

Prop. 1976/77:50 30

Om fastställd livränta helt eller delvis byts ut mot engångsbelopp blir den skattemässiga behandlingen av engångsbeloppet enligl anvisningarna till 19 !; KL beroende av vilka regler som hade gällt för beskattning av livräntan. Som framgår av det följande avsnittet 2.2.2 är vissa livräntor i sin helhet skattepliktiga enligt 32 ;; 1 mom. KL. Utbyts sådan livränta mot engångsbelopp, är hela engångsbeloppet skattepliktigt. Detla gäller - i motsats till vad som är fallet beträffande direktubetalat engångsbelopp - även om den utbytta livräntan helt eller delvis har utgjort ersättning för ideell skada eller vårdkostnader o. d. Har livränta som inte omfattas av 32 5; 1 mom. KL bytts ul mol engångsbelopp, är beloppet däremot skattefritt.

2.2.2 Periodiskt utgående ersättning

Periodisk ersättning kan som tidigare har nämnts ulgå i form av bl. a. pension, livränta eller sjukpenning o. d.

Med pension förstås enligt punkt 1 av anvisningama till 31 S KL dels belopp som på annan gmnd än försäkring utgår med anledning av föregående tjänsteförhållande, dels belopp som enligt AFL utgår i form av folkpension eller ATP, dels belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring. Pension utgör enligt 32 S 1 mom. KL skattepliktig intäkt av tjänst. 1 enlighet härmed föreligger skatteplikt bl. a. för folkpension och ATP som efier en inträffad personskada utgår i form av förtidspension eller efterlevandepension.

Enligt 31 >; KL skall med tjänst likställas bl. a. rält till livränta som ulgår på gmnd av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annoriedes än på grund av försäkring. Frågan om beskattning av sådan livränta behandlas närmare i 32 >; KL.

Har livräntan utgått vid sjukdom eller olycksfall på grund av försäkring som inte har tagils i samband med tjänst och ej heller utgör trafikförsäkring eller annan ansvarsförsäkring eller obligatorisk försäkring enligt YFL, är enligt 32 S 2 mom. KL endast viss del av livräntan skattepliktig. Den skattepliktiga delen bestäms med hänsyn lill livränletagarens ålder och sjunker från 80 % vid högst 35 års ålder till 10 % vid en ålder av minsl 87 år. Bestämmelserna i 32 5 2 mom. omfattar främst livränta på grund av privata sjuk- och olycksfallsförsäkringar som inle har tagits i samband med tjänst samt frivillig yrkesskadeförsäkring. Bestämmelserna omfattade tidigare även livräntor på gmnd av obligatorisk yrkesskadeförsäkring samt trafik- och annan ansvarsförsäkring. Dessa livräntor undantogs från 32 J; 2 mom. genom lagstiftning åren 1955 resp. 1961. Enligt övergångsbestämmelserna till 1955 års lagstiftning (1955:245) skall den fallande skalan fortfarande tillämpas på livräntor som på grund av lag eller särskild författning ulgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring, om ersättningsfrågan har reglerats enligt författningsbestämmelser som gällde före den 1 januari 1955 (till dessa författningar hör bl. a. 1916 års lagom försäkring för olycksfall i arbete). Molsvarande gäller enligt 1961 års övergångsbestämmelser

Prop. 1976/77:50 31

(1961:42) belräffande livränta på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring, om försäkringsfallet har inträffat före den I januari 1962.

Livränta, som har utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annoriedes än på grund av försäkring och inte omfattas av bestämmelserna i 32 S 2 mom. KL, skall i sin helhel beskattas som intäkt av ijänsl enligt 32 S 1 mom. KL. Till de personskadelivräntor som i enlighet härmed i sin helhet är skattepliktiga hör skadeslåndslivräntor som betalas av den skadeslåndsskyldige själv. Hit hör vidare livränta på grund av obligatorisk yrkesskadeförsäkring enligt YFL, livränta som utbetalas på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarsförsäkring, om skadefallet har inträffat efter utgången av år 1961, samt livränta enligt TFY och enligt s. k. skadeståndsförsäkring (överfallsskydd o. d.). Till samma grupp av skallepliktiga livräntor hör livränta enligl privat sjuk- eller olycksfallsförsäkring som har tagits i samband med ijänsl samt livränta som utgår enligl särskilda författningsbestämmelser, 1. ex. enligt mililärersältningslagen. De nu nämnda livräntorna är i sin helhet skattepliktiga vare sig de är livsvariga eller temporära och oberoende av om ersättningen utgår till den skadade själv eller till hans efterievande. Skatteplikten är oinskränkt även om livräntan hell eller delvis avser ersättning för ideell skada och vårdkostnader o. d. Livränta som utgår till efterlevande enligt livförsäkring, som utgör K-försäkring, är däremol inte skattepliktig.

Beträffande andra periodiskt utgående förmåner vid personskada gäller i huvudsak följande.

Sjukpenning enligt AFL och YFL samt ersättning som enligt annan lag eller författning utgår till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete är skattepliktig om ersättningen gmndas på förvärvsinkomst av 4 500 kr. eller högre belopp. Detsamma gäller föräldrapenning enligt AFL samt periodisk förmån enligt sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst. Det tillägg till sjukpenningen som enligt TFY utgår under de 30 första dagarna av den tid den skadade är arbelsoförmögen är däremot enligl 19 § KL uttryckligen undantaget från beskattning till den del tillägget uppgår för insjuknandedagen lill högst 30 kr. och för övriga dagar till högst 6 kr. per dag. Periodisk förmån enligl sjuk- eller olycksfallsförsäkring som inte har tagits i samband med tjänst är likaledes skattefri. För att en sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst fordras att del enligt anställningsavtalet föreligger skyldighet för arbetstagare att ha sådan försäkring eller att, om sådan skyldighet inte föreligger, premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren eller av denne jämte arbetstagaren. Härutöver fordras att det till försäkringsanstalten anmäls att försäkringen har lagils i samband med tjänst. Eftersom sådan anmälan inte har skett t. ex. belräffande AGS, kommer de periodiska ersättningar som enligt denna försäkring utgår under sjukpenninglid och förtidspensionstid inte att vara skallepliktiga.

Prop. 1976/77:50 32

2.2.3 Ackumulerad Inkomsi

Har fysisk person, oskiflat dödsbo eller familjestiftelse under visst beskattningsår haft inkomst, som hänför sig till minst två beskattningsår (ackumulerad inkomst) skall den statiiga inkomstskatten på denna inkomst under vissa förutsättningar beräknas som om inkomsten hade tagils upp till beskattning under flera år. Skatteberäkningen sker som om inkomsten beskattats med lika delar under taxeringsåret och så många av de närmast föregående taxeringsåren atl inkomsten blir fördelad på det anlal år den hänför sig till. Fördelning far emellertid ske på högst tio år och del saknar betydelse för fördelningen om det år, som inkomsten hänför sig till, ligger bakåt eller framåt i tiden. En förutsättning för rätt lill särskild skatteberäkning är alt den ackumulerade inkomslen efter avdrag för kostnader uppgår till lägst 5 000 kr.

Dessa bestämmelser kan bli tillämpliga såväl på engångsbelopp som avser att täcka inkomstföriusi i förfluten tid som på belopp som avser att täcka framtida inkomstbortfall.

2.2.4 Avdragförperiodiskt understöd

Om skadestånd utgör omkostnad i utbetalarens förvärvskälla, medges avdrag för skadeståndet vid beräkning av inkomsten av denna förvärvskälla. För periodisk utbetalning av skadestånd som inte utgör omkostnad i förvärvskälla får utbetalaren allmänt avdrag enligt 46 § 2 mom. KL och punkt 5 av anvisningarna till denna paragraf För avdragsrätten saknar det betydelse om skadeståndet avser föriorad inkomsi av skattepliktig natur eller annan skadeföljd.

2.2.5 Extra avdrag vid nedsatt skatteförmåga

Om skaltskyldigs inkomsi på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, slor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet har understigit vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) kan han enligl 50 Ii 2 mom. KL ha rätt till extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Vid beräkning av detta avdrag görs alltså en jämförelse mellan å ena sidan den skattskyldiges inkomsler och å andra sidan det belopp som anses motsvara existensminimum. Enligt punkt I av anvisingarna till 50 i; KL skall som inkomst av tjänsl tas upp den skattskyldiges bruttointäkter minskade med nödvändiga utgifter för inkomstens förvärvande. Om inkomslen utgörs av livränta, som avses i 32 S 2 mom. KL och alltså beskallas till reducerat belopp, skall livräntan inräknas i inkomslen till oreducerat belopp.

Prop. 1976/77:50 33

3 Livförsäkringsskattekommittén 3.1 Engångsbelopp vid personskada

Kommittén konstaterar att de år 1975 genomförda ändringarna i skadeståndslagen (1972:207) syftade bl. a. lill en ökad användning av engångsbelopp som skadestånd vid personskada och att kommitténs uppgift har varit att föreslå sådan ändring i gällande skatteregler att de inte motverkar att skadestånd utgår i denna form.

Det är enligt kommittén självklart alt valet mellan livränta och engångsbelopp i första hand skall göras efler andra gmnder än skatteskal. Beskattningen av engångsbelopp bör därför inte vara så fördelaktig all livräntealternativet framstår som ekonomiskl olämpligt i de fall då livränta bör utgå av sociala, medicinska eller andra orsaker. Man bör i princip sträva efter etl skalleuttag som är neutralt i förhållande till de olika ersättningsformerna. En matematiskt neutral beskattning skulle innebära att engångsersättningen belastades med skatt lill samma belopp som skatten totalt skulle ha uppgått lill om skadeståndet hade utgått i form av livränta i stället för engångsersättning. Kommittén uttalar emellertid ocksä att en ökad användning av engångsbelopp i fall där så från olika synpunkter kan anses lämpligt och önskvärt sannolikt kräver en beskattning av engångsersättning som inte bara syftar till att åstadkomma neutralitet i nyssnämnda mening utan som ger direkt förmånligare resultat än vad som skulle ha blivit fallet om skadeståndet hade utgått som livränta. En sådan förmånligare beskattning bör dock enligl kommittén genomföras endast då så bedöms nödvändigt för att inte motverka engångsbelopp som betingas av sociala eller andra skäl.

1 betänkandet diskuteras olika meloder för skallelindring beträffande engångsbelopp. En metod, som betecknas "omvänd" ackumulerad inkomst, skulle vara alt beskatta engångsbeloppet som om det hade utfallit med lika stora åriiga belopp framåt i tiden. Kommittén anser dock att en sådan metod inte är användbar. Inte heller den särskilda skatteberäkningen för ackumulerad inkomst eller reglerna om väsentligen nedsatt skatieförmåga innebär enligt kommittén någon framkomlig väg för att nå den eftersträvade skattelindringen. Vidare diskuteras en metod som skadeståndskommittén rekommenderade i betänkandet (SOU 1973:51) Skadestånd vid personskada. Metoden innebar atl engångsbelopp upp till en viss nivå - motsvarande ett visst antal basbelopp - helt skulle undantas från beskattning och att skattelindringseffekten skulle förstärkas genom skalleberäkning såsom för ackumulerad inkomst. Livförsäkringsskattekommittén anser dock att total skaltefrihet för visst belopp skulle strida mot gmndprinciperna för svensk skattelagsiiftning. Metoden med etl skattefritt botlenbelopp medför dessutom risken alt den skadelidande frestas atl ta ut så stor del av skadeersättning i engångsbelopp som är skattefri och resten som livränta. Kommittén finner inte en sådan effekt förenlig med motiven förökad användning

3 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 50

Prop. 1976/77:50 34

av engångsbelopp, eftersom skalleskäl i och för sig inte bör vara del primära för valet av engångsbelopp. Kommittén diskuterar bl. a. även en metod som skulle innebära atl definitiv källskatt togs ut på engångsbeloppet under utbetalningsårel men anser sig av både principiella och administrativa skäl inte kunna förorda en sådan metod.

Kommittén har i slällel stannat för att föreslå en skattelindringsmetod som innebär alt en viss procentuell del av engångsbeloppet får undantas från beskattning. I två tabeller redovisar kommittén hur stor skatten på engångsbelopp blir jämfört med skatten på livränta under olika fömtsättningar för skatteuttaget på engångsbeloppet. Tabellerna bör fogas till regeringsprolokollet i della ärende som bilagorna I och 2. Tabellerna visar skatteeffekten för en person, som vid skadetillfället är 30 (bilaga 1) resp. 50 år (bilaga 2) gammal, vid inkomstbortfall på 10, 30 resp. 50 % och i inkomstlägen mellan 20 000 och 100 000 kr. Av särskilt intresse är enligt kommittén kolumn 8 (det kapitaliserade värdei av skatten på livräntan), kolumn 9 (skatten på engångsbeloppet utan någon skallelindring) saml kolumn 10 (skatten på engångsbeloppet med lillämpning av reglerna för ackumulerad inkomsi och under förutsättningen att inkomslen i förfluten lid ökat med 8 % per år). De skalleberäkningar som har gjorts i kolumn 8 bygger på schabloner, nämligen bl. a. en beloppsmässigt oförändrad inkomst i framliden samt 1976 års skalleregler.

En utgångspunkt för kommittéförslaget är att skallen på engångsbeloppet skall vara väsentligt lägre än om någon åtgärd inte vidtogs (kolumn 9). Skatten bör även vara lägre än om reglerna för ackumulerad inkomsi till-lämpas (kolumn 10), och kommitténs mål har varit alt skatten bör vara lägre än det kapitaliserade värdet av skallen på livräntan (kolumn 8). Kommittén är medveten om att skattebeloppet i denna kolumn bygger på antaganden om framtiden och att skatten i ett verkligt fall kan tänkas avvika från tabellens siffror.

Kommittén har slutligen stannat för etl förslag som innebär att 40 % av engångsbeloppet skall få avräknas som skattefri del. Eftersom kommittén inte har ansett atl del finns samma skäl för en betydande skaltelindring även på mycket stora engångsbelopp har den funnil del rimligt att föreslå en begränsning av det avräknade beloppet till högst 15 basbelopp. Kommittén framhåller alt en maximering torde ha den fördelen att man undviker yrkanden om mycket stora engångsbelopp i sådana fall där skadeståndslagen fömtsätter att livränta skall utgå även i fortsättningen.

1 kolumnerna 11 och 12 av tabellerna 1 och 2 redovisas den skatt som kommer att utgå, om 40 % avräknas från engångsbeloppet och görs skattefritt. I kolumn II är det skattefria beloppet utan begränsning, medan i kolumn 12 avräkningen är begränsad lill högsl 15 basbelopp. Kolumn 12 visar alltså effekten av kommitténs förslag.

Kommittén anser det ligga i sakens natur att en schablonmetod av detta slag inte kan innebära en "matematiskt riklig" skattelindring i varje enskilt

Prop. 1976/77:50 35

fall. En jämförelse mellan kolumn 12 och 8 är för en 30-åring oförmånlig i några exempel. Jämfört med kolumn 9 och i allmänhet även med kolumn 10 ger metoden dock en relalivi god skattelindring. Kommittén anmärker atl de fall där metoden ger mindre skattelindring än enligl kolumn 8 mest har teoretiskt intresse. Ett stort "inkomstbortfall" i dessa inkomstlägen bör nämligen enligl den nya lagstiftningen av försörjningsskäl ersättas med en livränta. Det erinras också om att möjlighet finns att dela upp skadestånd i en livränta och ett engångsbelopp.

Kommittén föreslår vidare att reglerna om ackumulerad inkomst inte skall få tillämpas på de engångsbelopp som omfattas av förslaget.

Kommiltén tar även upp det fallet atl flera engångsbelopp utbetalas för samma skada. Den anser atl skaltelindring bör kunna medges för flera sådana belopp. Därvid bör tillämpas en metod som medför att flera engångsbelopp för samma skada i taxeringshänseende får samma behandling som om ett enda belopp hade utbetalats. Detta resultal uppnås enligt kommitténs förslag på följande sätt. För varje utbetalningsår, med början det första året då utbetalning sker, fastställs hur många basbelopp årets skattefria del har uppgått till. Härvid liilämpas del basbelopp som gällde vid början av utbetalningsåret. Varje ulbetalningsår konsumerar sitl antal basbelopp och skattefriheten upphör när sammanlagt 15 basbelopp har uppnåtts.

För att taxeringsmyndigheterna skall kunna kontrollera atl taket på 15 basbelopp inte genombryts föreslår kommittén etl tillägg till 37 § 1 mom. 3) taxeringslagen (1956:623, omtryckt 1971:399, ändrad senast 1976:331), TL. Enligt tillägget skall försäkringsanstalt eller understödsförening, som lill följd av personskada utbetalat skattepliktigt engångsbelopp, i kontrolluppgift särskilt anmärka om skattepliktigt engångsbelopp tidigare harulgivits på gmnd av samma skada. Om så är fallet skall angivas beloppets storiek och utbetalningsårel. Kommittén framhålleratt i de fall då uppgiftsskyldighet inte föreligger - dvs. i de sällsynta fallen med privat skadereglering - taxeringsmyndigheterna har möjlighet att fråga mottagaren av elt engångsbelopp om sådanl belopp tidigare har utbetalats.

Kommittén lar upp frågan om den föreslagna skallelindringen skall avse endast ersättning för framlida inkomstföriusi eller om den också bör omfatta ersättning för inkomstföriusi i förfluten tid. Bakgmnden lill förslagel om skattelindring för engångsbelopp är enligt kommittén syftet att i fråga om framtida personskadeersällning av rehabiliteringsskäl främja valet av engångsbelopp i stället för livränta i vissa situationer. Del finns enligt kommitténs uppfattning flera skäl som talar mol att föreslå en motsvarande skaltelindring för ersättning som avser förfluten lid. I sådana fall saknas valrätt mellan periodisk ersättning och engångsbelopp. Vidare torde rehabilileringsskäl inte kunna åberopas för skallelindring vid ersättning för förfluten tid. Om en slutlig skadereglering dröjer några år torde dessuiom regelmässigt löpande utbetalning ske ä conlo förden skadelidandes försörjning och den slutliga ersättningen bör därigenom avse blott ett relativt ringa belopp. Kommittén anser därför att den föreslagna skaltelindringen bör gälla

Prop. 1976/77:50 36

endast ersättning som avser framtida inkomstbortfall. 1 sammanhanget erinrar kommittén om att skatten på en ersättning som avser förfluten tid under vissa förutsättningar kan mildras genom en skatteberäkning enligt reglerna för ackumulerad inkomst.

Kommitténs förslag omfatiar inte endast engångsbelopp som ulgår till den skadade själv ulan även belopp som avser ersättning till hans efterlevande för förlorat underhåll.

3.2 Livränta vid personskada

Svenska försäkringsbolags riksförbund har i skrivelse till finansdepartementet framhållit att livräntor, som ulgår på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring och som enligt nuvarande regler är skallepliktiga, ofla hell eller delvis avser ersättning för olika slags vårdkostnader. Förbundet hemställer om sådan ändring av 19 och 32 iji; KL atl livräntor som inte avser förlorad inkomst av skattepliktig natur undantas från beskattning.

Framställningen har överlämnats till livförsäkringsskattekommittén för att övervägas i dess arbete. Kommitién har ansett del lämpligt atl la upp de på grund av framställningen uppkomna skattefrågorna i samband med förslaget om skallelindring för engångsbelopp. Kommittén behandlar därvid endast livränta som utgår vid personskada. Den framhåller att sådan livränta kan avse ersättning för föriorad inkomsi av skattepliktig natur, kostnader av olika slag, sveda och värk, lyte och stadigvarande men samt vissa andra olägenheter. Ersättning för sveda och värk torde normalt utgå i form av engångsersättning. Detsamma gäller vanligen även ersättning för lyte och men av fysisk och psykisk natur. Ersättning för andra olägenheter kan avse t. ex. den ökade fysiska och psykiska anspänning som krävs för visst arbetsresultat och de besvär i övrigt som skadan för med sig i arbetet saml obestämda framlidsrisker som föranleds av skadan. Detla slag av ersättning, som f. n. ofla lorde ulgå i form av livränta, kan enligt kommittén vänias komma till ökad användning i framliden och lorde då företrädesvis komma att ingå i engångsbelopp avseende ideell skada.

Kommittén erinrar om att livränta som omfattas av bestämmelserna i 32 § I mom. KL beskattas hell, medan livränta som avses i 32 § 2 mom. KL beskattas enligt en reducerande skala. I betänkandet behandlas dessa livräntor var för sig.

3.2.1 Livränta som behandlas enligt 32 § I mom. KL

Kommittén konstaterar att till denna gmpp hör bl. a. livräntor som utgår enligl lag eller som utgår på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring om försäkringsfallet har inträffat efler år 1961. Till samma grupp hör även livränta som utgår i ett "privat" skadefall som inte regleras av en försäkring. Kommittén erinrar i detta sammanhang om att livräntor avseende ska-

Prop. 1976/77:50 37

destånd vid personskada till helt övervägande del utgår på grund av försäkring. Enligt uppgifter som kommittén inhämtat från representanter för försiikringsbranschen lorde minst 90 % av utgående livräntor vara försäkringslivräntor. Denna andel beräknas öka genom tiilkomslen av TFY. Av de livräntor som inte grundas på försäkring lär huvuddelen avse livräntor på grund av skada i militärtjänst och till en mindre del livräntor som har fastställts av domslol. Enligt kommittén lorde det vara sällsynt att en livränta fastställs mellan två privata parter utan anlitande av domstol.

Kommiltén delar den uppfattning som har uttryckts av Svenska försäkringsbolags riksförbund, nämligen att gällande regler för beskattning av livränta vid personskada inle är ändamålsenligt utformade. Härtill kommer enligt kommitién den olika behandlingen av direktutbetalda engångsbelopp och utbytta engångsbelopp. Kommittén syftar på det förhållandet att elt direktutbetalat engångsbelopp som avser ersättning för ideell skada, vårdkostnader eller allmänna ölägenheter inte beskattas, medan däremol ett engångsbelopp som trätt i stället för en livränta och som täcker samma slags skadeföljder är skattepliktigt.

Enligt Svenska försäkringsbolags riksförbund bör livränta beskattas endast om den avser ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur. Kommittén förklarar sig vara i princip ense med förbundet om beskattningsfrågans lösning men ställer dock frågan om skattefriheten bör omfatta -förutom livränta för ideell skada i traditionell mening och olika vårdkostnader- även livränta som avser ersättning för allmänna ölägenheter. Sådan ersättning avser som regel inte att läcka några merkostnader och utgår vid sidan av ersättning för sveda och värk samt lyte och men. Man skulle enligt kommitténs mening kunna göra gällande att sådan ersättning bör beskallas. Å andra sidan täcker ersätiningen inle någon beräknelig inkomstföriusi. Ersättning for allmänna olägenheter torde fastställas i syfte att beloppet skall komma den skadelidande till godo i sin helhet och alt det alltså inle skall minska genom skattebelastning. Med hänsyn lill den speciella karaktär som ersättning för allmänna olägenheter har och lill att ersättningen i ett enskilt fall kan beslå av många skilda komponenler, däribland även ersättning för kostnader som visar sig först i framtiden, anser kommittén övervägande skäl tala för alt detta slag av ersättning, även när den utgår i form av livränta, inte bör beskattas.

Beträffande personskadelivränta enligl 32 § 1 mom. KL föreslår kommiltén därför att livräntan skall beskattas om den ersätter föriorad arbetsinkomst medan den däremot skall vara helt skattefri om den avser att täcka andra skadeföljder.

Kommitién framhåller alt fall kan förekomma där livränta fastställs för fysiskt lyte eller men och att det senare efler läkarbehandling visar sig att sådant lyte eller men inte längre förekommer, varför de ursprungliga skälen för livränta inle längre föreligger. 1 allmänhet fortsätter dock livräntan oavsett detta förhållande att utgå. Del finns enligt kommittén fog för uppfattningen

Prop. 1976/77:50 38

att livräntan i dessa fall borde beskattas, eftersom den inte längre utgör ersättning vare sig för lyte och men eller andra olägenheter. En sådan beskattning torde dock bli svår all genomföra rent praktiskt. Skallemyndigheterna får i regel inle kännedom om de ändrade förhållandena. En beskattning skulle fömtsätta anmälningsplikt för den skattskyldige om den ändrade beskallningssiluationen. Vidare utgör livräntan inle heller ersättning för föriorad arbetsinkomst. Det finns därför enligt kommittén flera skäl för att inte föreslå skattskyldighet för livränta i nu avsedda fall. En livränta som urspmngligen är skattefri bör alltså enligl kommittén behålla denna karaktär för all framtid, oavsett om de bakomliggande faktiska förhållandena ändras.

Om en livränta i ett personskadefall ersätter inte bara inkomst av skattepliktig natur utan även kostnader samt lyte och men och andra skadeföljder av närmast ideell natur, fömtsätter kommitténs förslag atl två skilda livräntor fastställs. Enligl de uppgifter som kommiltén inhämtat från representanter för försäkringsbranschen bör det för framtiden finnas fömtsättningar för försäkringsanstalierna att före den första utbetalningen av en livränta fastställa vad som utgör ersättning för skattepliktig inkomst och vad som utgör annan ersättning. Motsvarande bör enligt kommittén gälla även beträffande livräntor som fastställs av domslol.

Kommittén påpekar att dess förslag får betydelse även för redan utgående livräntor som avses i 32 § I mom. KL. Enligt uppgifler från försäkringsbranschen torde antalet sådana livräntor, som utgår på gmnd av trafikförsäkring eller annan ansvarsförsäkring, uppgå lill ca 10 000. Övriga utgående livräntor som behandlas enligt 32 § 1 mom. KL och som avser skadefall, såsom militära livräntor och livräntor enligt TFY, torde enligt kommittén vara relativt få till antalet. I fråga om försäkringsfallen föreligger enligt kommitténs uppfattning sådanl gmndmalerial att det är möjligt att verkställa uppdelning av äldre blandade livräntor. En uppdelning skulle emellertid ofla bli relativt arbetskrävande. Del har från försäkringsbranschens företrädare framhållits att många nu utgående livräntor i verkligheten inte föranleder någon skatt beroende på all livräntetagaren har låg inkomst. Från försäkringsbranschens sida har därför föreslagits att utgående livräntor på minsl 5 000 kr. per år - enligt uppgift ca 600 st. - automatiskt skulle undersökas av försäkringsanstalierna, medan livräntor på lägre belopp eventuellt skulle kunna behandlas enligt äldre rätt. Kommittén anser emellertid att rättviseskäl talar för alt alla livräntetagare bör få möjlighet att vid behov dela upp livräntan i en skattepliktig och en inte skattepliktig del. Kommittén fömtsätter att försäkringsanstalierna självmant undersöker livräntor på minst 5 000 kr. per år och efter ansökan av livräntetagaren även livräntor på lägre belopp. En molsvarande uppdelning bör enligt kommitténs mening kunna ske av redan utgående skadelivräntor av annal slag än försäkringslivräntor. Uppdelningen bör lämpligen anförtros åt försvarets skaderegleringsnämnd, Trafikförsäkringsanstaltemas nämnd eller Ansvarighetsförsäkringens per-

Prop. 1976/77:50 39

sonskadenämnd, allt beroende på livräntans karaktär.

Kommitténs förslag till ändring av bestämmelserna i 32 S 1 mom. KL innebär atl livränta till följd av personskada skall vara skattefri om livräntan enligt dom, uppgift från Försvarets skaderegleringsnämnd eller försäkringsanslalt eller intyg från Trafikförsäkringsanslallernas nämnd eller Ansvarighetsförsäkringens personalskadenämnd inle innefattar ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur.

3.2.2 Livränta som behandlas enligt 32 § 2 mom. KL

Bland de livräntor som behandlas enligt detta lagmm har enligt kommitténs bedömande främst de livräntor, som utgår på gmnd av trafik- eller annan ansvarsförsäkring och som avser skadefall före den 1 januari 1962, praktiskt intresse. Kommitién diskuterar frågan humvida dessa livräntor bör få delas upp i en skattepliktig och en skattefri del. Enligt kommittén kan rättviseskäl visseriigen tala för att en sådan uppdelning bör medges, men å andra sidan sker beskattningen redan enligt gällande regler efter en reducerande skala med relativt förmånliga procenttal och dessutom lorde anlalel livräntor på gmnd av försäkringsfall före den 1 januari 1962 komma att minska i framtiden. Kommittén framhåller också all en räll lill uppdelning av dessa livräntor skulle kunna leda till intressekollision för den skadelidande i del enskilda fallet. Beroende på vilka ersättningar som ingår i en livränta och den skadelidandes ålder kan del i ett fall vara förmånligt att tillämpa den reducerande skalan och i ett annat fall atl få livräntan uppdelad.

Övriga livräntor som behandlas enligt 32 § 2 mom. KL beslår dels av livränta vid sjukdom eller olycksfall på gmnd av privatförsäkring ulan samband med tjänsl, dels livränta på gmnd av frivillig yrkesskadeförsäkring. Livränta av det förra slaget ärenligt kommittén relativt sällsynt, och eftersom sådan livränta utgår enligt schematiska grunder från s. k. summaförsäkring saknar arbetsinkomstens sloriek helt betydelse för livräntans belopp. Även den frivilliga yrkesskadeförsäkringen är enligt kommiltén av typ summaförsäkring, och den faktiska inkomslen vid skadetillfället saknar alltså betydelse för livräntans sloriek. Kommittén anser all det inte finns anledning alt tillåta uppdelning av dessa livräntor

Av här angivna skäl föreslår kommiltén inle någon ändring av bestämmelserna i 32 § 2 mom. KL. Inte heller anser kommittén atl det finns skäl att göra någon ändring i anvisningama till 19 § KL såvitt gäller engångsbelopp som träder i stället för här ifrågavarande livräntor.

3.2.3 Övriga frågor

Kommittén erinrar om atl allmänt avdrag f n. medges enligt punkt 5 av anvisningarna lill 46 i; KL för periodisk utbetalning som utgör skadestånd

Prop. 1976/77:50 40

och atl det för avdragsrätten saknar betydelse om skadeståndet utgör ersättning för föriorad arbetsinkomst eller annan skadeföljd. Kommittén anser att dess förslag om skattefrihet i vissa fall för livräntor, som avses i 32 § 1 mom. KL, motiverar en ändring av bestämmelserna om allmänt avdrag för periodisk utbetalning som utgör skadestånd. Kommittén föreslår atl sådant avdrag skall medges endast i den mån det utbetalade beloppet är skattepliktigt för mollagaren.

Kommittén påpekar att livräntor som beskallas enligl den reducerande skalan i 32 § 2 mom. KL vid beräkning av avdrag för nedsatt skatieförmåga vid existensminimum beaktas till oreduceral belopp (punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 50 § KL). Enligl kommitténs mening bör även sådan livränta som enligl dess förslag i fortsättningen blir skattefri beaktas vid beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum.

Bl. a. för alt möjliggöra för taxeringsmyndigheterna atl beakta skattefria livräntor vid bestämmande av avdrag för nedsatt skalleförmåga föreslår kommiltén att försäkringsanslalt och understödsförening i fortsältningen skall vara skyldiga att i kontrolluppgift enligt 37 J; I mom. 3) TL lämna uppgift om ersättning till följd av personskada även när del är fråga om belopp som inte skall tas upp till beskattning.

Som tidigare har nämnts anser kommittén all skatten på sådana engångsbelopp, som omfattas av dess förslag om reducerad skatteplikt, inle skall få beräknas enligl bestämmelsema om ackumulerad inkomst. Kommiltén föreslår därför ett tillägg lill punkt 1 av anvisningarna lill 1 !; lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst (ändrad senast 1976:346). Tillägget innebär att engångsbelopp, som ulgår till följd av personskada i stället för livränta, inle lill någon del skall anses som ackumulerad inkomst.

4 Remissyttrandena

4.1. Engångsbelopp vid personskada

Flertalet remissinstanser tillslyrker kommitténs förslag beträffande beskattning av skadestånd i form av engångsbelopp. Så gör försvarets civil-förvaUning, socialstyrelsen, försäkringsinspeklionen, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus och Väsiernorrlands län. Familjeföretagens förening, Folksam, Svenska företagares riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund och TOR. Dessa remissinstanser anser bl. a. att den föreslagna nivån för skaltelindring är rimligt avvägd samt alt reglema är lätta atl förslå för de skattskyldiga och väl avpassade för den praktiska tillämpningen. Länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför däremol principiella betänkligheter mol all medge partiell skallefrihet för ersättning som avser föriorad inkomst. Även RSV anser alt det från rent principiella synpunkter är be-

Prop. 1976/77:50 41

tänkligt att medge sådan skaltefrihet men framhåller samtidigt atl den av kommittén föreslagna metoden från praktiska synpunkter är lämplig. De handikappades riksförbund anser att endasl 40 % av ett engångsbelopp bör tas till beskattning. Skadeståndskommittén anser att en lösning, som innebär att ett visst gmndbelopp av skadeståndsersätlningen - företrädesvis elt bestämt anlal basbelopp - är skattefritt, hade varil att föredra. Eftersom det framlagda förslaget ändå leder till relativt tillfredsställande resultat och reformen brådskar vill skadeslåndskommitlén dock inte motsätta sig atl förslaget genomförs.

LO och TCO tillstyrker i princip förslaget men anser alt engångsbelopp enligt TFY bör särbehandlas. LO föreslår att sådana engångsbelopp inte skall beskattas till den del de understiger två basbelopp. Även TCO framhåller att organisationen inte kan biträda förslaget lill den del del innebär all 60 % av engångsbeloppen från TFY beskattas.

Svenska, försäkringsbolagets riksförbund, som har tillstyrkt förslagel, påpekar alt etl system med nettoberäkning, dvs. helt skattefria engångsbelopp, borde ha kunnat övervägas, inte minst med hänsyn till att detta är den normala ordningen i åtskilliga europeiska länder. Fördelen med en sådan ordning är att den skadeslåndsskyldige inle behöver betala ersättning till såväl den skadelidande för inkomstföriusten eller föriusien av underhåll som till stal och kommun för föriusien av skatt. Neutraliteten i förhållande till beskattad livränteersättning tillgodoses genom den avsevärt lägre genomsnittliga nivån på skattefria engångsbelopp. Om skadestånden neiloberäknas sänker detla givetvis skadeståndskoslnaderna och därmed premierna inom ansvarsförsäkringen och patientförsäkringen. Del är emellertid enligt förbundet förklariigt att kommitién har inskränkt sina överväganden lill olika meloder för skattelindring och inte kommit närmare in på alternativet med fullständig skattefrihet. Elt sådant alternativ har enligt förbundet uppenbariigen bedömts som etl alltför radikalt ingrepp i nuvarande skattesystem för atl kunna utredas inom ramen för kommitténs uppdrag. Detta finner förbundet i och för sig beklagligt.

Några remissinstanser, nämligen Sveriges advokatsamfund, LRF, SAF, Sveriges industriförbund och SACO/SR motsätter sig förslaget att den skattefria delen av engångsbeloppet inle får överstiga 15 basbelopp. Enligt dessa remissinstanser har något bärande skäl inte anförts för en sådan begränsning.

Göta hovrätt anser all det kan ifrågasältas om inle skallelindringen borde omfatta även engångsersättning för förfluten tid. Det förhållandet att process vid domslol eller annan omständighet kan medföra förskjutning i tiden av ersättningsfrågan bör enligl hovrätten inte medföra all ett engångsbelopp som tillfaller en skadad person får en i jämförelse med ersättning för framtida skada oförmånlig behandling endast därför alt beloppet avser förfluten tid. Kammarrätten i Göteborg anför liknande synpunkter.

Försäkringsinspektionen tar upp frågan om beskattning av ersättning enligt s. k. skadeståndsförsäkring (överfallsskydd o. d.). Inspektionen anser att

Prop. 1976/77:50 42

sådan ersättning bör behandlas på samma sätt som belopp som utgår enligl ansvarsförsäkring. Svenska försäkringsbolags riksförbund anför liknande synpunkter.

4.2. Livränta vid personskada

Många remissinstanser delar uppfattningen att nuvarande ordning för beskattning av livränta vid personskada inte är tillfredsställande. Kommitténs förslag om uppdelning av livränta i en skattepliktig och en skattefri del godtas eller lämnas utan erinran av Göta hovrätt, socialstyrelsen. Svenska .försäkringsbolags riksförbund, försäkringsinspektionen. De handikappades riksförbund, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus saml Väsiernorrlands län, skadeståndskommiiién, försäkringsrättskommittén, 1972 års skatteutredning, SACO/SR, Familjeföretagens förening, LOoch TCO. Ytterligare några remissinstanser tillstyrker förslaget i stort men gör vissa detaljanmärkningar. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser däremot att förslaget ger anledning till stora betänkligheter från skatterättslig synpunkt. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör en mer allsidig och ingående utredning om beskattningen av understöd, livräntor o. d. göras innan man lar ställning till frågan om beskattning av livränta vid personskada.

Bland remissinstanserna råder delade meningar om tillämpningsområdet för kommitténs förslag. Enligt försvarets civllförvaUning bör yrkesskadelivränla och livränta enligt mililärersältningslagen omfattas av förslaget. Om förslagel genomförs bör därför förvaltningen tas med bland de myndigheter som har atl lämna intyg beträffande uppdelning av livränta. Samma uppfattning har RSV som anser atl även RFV bör tas med bland de intygsgi vande myndigheterna. RFV ulgår däreinol från att förslagel inte skall tillämpas på ifrågavarande livräntor Verket framhåller i detta sammanhang att det f n. handlägger ca 36 000 livräntor som utgår enligt förfallningar som gällde före den 1 januari 1955.

RSV förordar att 32 § 1 mom. KL utformas på elt sådant sätt att frågan om en livräntas uppdelning i en skattepliktig och en skattefri del fritt kan prövas av taxeringsnämnd och skaliedomslol. Verkel framhåller bl. a. atl idén med ett bindande domslolsinlyg inte kan förenas med principema för de allmänna domstolarnas uppgifter i en dispositiv civilprocess. Liknande synpunkter framförs av kammarrätten i Göteborg, länsslyrelsen i Malmöhus län, LRF, TOR, försvarets civilförvaltning, SAF och Sveriges Industriförbund. Även Sveriges advokatsamfund och Svenska försäkringsbolags riksförbund föreslår vissa justeringar av kommitténs förslag till ändring av 19 och 32 §§ KL.

Kommitténs förslag att försäkringsanstalierna självmant skall utreda hur utgående livräntor som överstiger 5 000 kr. skall uppdelas på en skattefri och en skattepliktig del och att försäkringsanstalierna efter ansökan av livräntetagaren skall göra motsvarande utredning beträffande livräntor under-

Prop. 1976/77:50 43

stigande detta belopp berörs i några remissyttranden. Folksam framhåller att den av kommittén fömlsatta utredningen beträffande livräntor på minst 5 (X)0 kr. kommerait innebära ell omfattande arbete. Folksam föreslår därför all livräntor upp till en viss gräns, t.ex. 10 000 kr., behandlas enligt en schablonregel varvid det anses rimligt att varje livränta till 50 % behandlas som koslnadslivränta och till 50 % som inkomstlivränla. För livräntor över den föreslagna beloppsgränsen bör individuell bedömning och uppdelning göras av försäkringsanstalierna. Även försvarels civilförvaltning anser atl uppdelningen av redan utgående livräntor bör ske enligt en schablonmetod. Förvaltningen föreslår att viss del av livräntan, t. ex. 10 96, skall anses utgöra ersättning för s. k. övriga ölägenheter. Livräntetagaren fömtsätts dock ha räll att få annan fördelning prövad om schablonmetoden uppenbariigen leder till en felaktig fördelning. TCO framhåller beträffande redan utgående livräntor alt mottagare av livränta som understiger 5 000 kr. bör underrättas om möjligheten att få livräntan uppdelad i en skattefri och en skattepliktig del.Svenskaförsäkringsbolags riksförbund, som har tillstyrkt förslaget, påpekar all man vid fördelning av utgående livräntor måste utgå från att bedömningen vid tidpunkten för fastställandet av den ursprungliga livräntan skall vara avgörande för fördelningen. Förbundet framhåller vidare att om fördelningen i stället skulle göras med ledning av aktuella förhållanden omläggningen medför något som i praktiken kan betraktas som en omprövning av 'Samtliga livräntor i det aktuella materialet. Förbundet utgår ifrån att även tidsbegränsade livräntor skall kunna delas upp i en skattefri och en skattepliktig del.

Vissa remissinstanser ställer sig kritiska till kommitténs förslag att inskränka avdragsrätten för periodisk utbetalning av skadestånd. Kammarrätten i Göteborg anser sålunda att allmänt avdrag - med hänsyn till utbetalarens skatteförmåga - bör medges oberoende av om mottagaren är skatlskyldig eller ej. Liknande synpunkter framförs av försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, SAF och Sveriges industriförbund.

Några remissinstanser, nämligen Folksam, försvarets civilförvaltning och Svenska försäkringsbolags riksförbund, anser all kommitténs förslag till ändring av 37 § I mom. 3) TL innebär en alltför långt gående uppgiftsphkt.

5 Föredraganden

5.1 Inledning

Genom riksdagsbeslut våren 1975 ändrades skadeståndslagen (1972:207), SkL, i väsentliga hänseenden. De nya reglerna avser framför allt skadestånd vid personskada och syftar bl. a. lill att ersättning för föriorad arbetsinkomst bättre än tidigare skall motsvara den verkliga inkomstföriusten. Ersättningen skall sålunda gmndas mer på en ekonomisk än en medicinsk invaliditets-

Prop. 1976/77:50 44

bedömning. Ersättning för framtida inkomstföriusi fastställs enligt SkL i form av livränta eller engångsbelopp eller som en kombination av dessa ersättningsformer. Ersättning för sveda och värk, lyte eller annat sladigvarande men samt ölägenheter i övrigt (ideell skada) fastställs däremot normalt som engångsbelopp. Detsamma gäller ersättning för vårdkostnader och andra utgifter. Mer omfattande framtida kostnader vid större skador ersätts emellertid ofta som livränta, eventuellt vid sidan av förekommande livränta för inkomstföriusi (se prop. 1975:12 s. 147).

I förarbetena till den nya skadeståndslagsliftningen gavs uttryck för uppfattningen all det i många fall var önskvärt att använda engångsbelopp som ersättningsform vid personskada. Samtidigt uttalades atl nuvarande skatteregler kunde befaras motverka valet av denna ersättningsform. Med anledning härav fick livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07) i maj 1974 genom tilläggsdirektiv i uppdrag atl se över reglerna om beskattning av engångsbelopp som utgår vid personskada. Under sitt arbele i denna del har kommittén även behandlat en framställning från Svenska försäkringsbolags riksförbund om beskattning av livräntor. Kommittén har lagl fram förslag till ändrade regler för beskattning av personskadeersällning i delbelänkandet (DS Fi 1975:8) Beskattning av skadestånd i form av engångsbelopp och livränta vid personskada.

Kommittén föreslår all engångsbelopp som ulgår vid personskada och avserersättning för framtida inkomstföriusi skall vara skattepliktigt lill endasl 60 96, dock att den skattefria delen av beloppet inte får överstiga 15 basbelopp. Vidare föreslås att personskadelivränta skall beskallas endast i den mån den avser ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur.

Betänkandet har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser släller sig i huvudsak positiva till kommitténs förslag.

5.2 Engångsbelopp vid personskada

Begreppet personskada omfattar fysiska skador på den kroppsliga organismen, psykiska chocktillstånd samt kroppsliga och psykiska sjukdomstillstånd. Uttrycket "skada" används också för att beteckna olika följder av en personskada. Till ideell skada räknas dels del fysiska och psykiska lidandet under den akuta sjukdomstiden (sveda och värk), dels de besvär av olika slag som skadan medför för framtiden (lyte och stadigvarande men). Som ideell skada räknas enligt SkL också vissa skadeföljder som delvis har ekonomisk karaktär, t. ex. fördyrade levnadsomkostnader, exlra resekostnader och utgifter för protes och liknande hjälpmedel, saml vissa allmänna besvär och ölägenheter till följd av skadan, bl.a. ökad utlröllning i och frånvaro från arbetet samt risk för föriust av extrainkomster. Ekonomisk skada omfattar vårdkostnader och andra utgifter på gmnd av skadan samt förlust av inkomst i förfiuten lid och i framtiden. Om den skadade avlider, uppkommer ekonomiska skadeföljder för de efterlevande i form av bl. a.

Prop. 1976/77:50 45

begravningskostnader o. d. samt födust av underhåll. Däremot ulgår inte ersättning för ideell skada i dessa fall.

1 svensk rätl finns ett omfattande regelsystem som har till syfte att å-stadkomma all gottgörelse lämnas för de olika skadeföljder som uppkommer vid en personskada. Den skadade eller hans efterievande kan vara berättigade till ersättning enligt skadeståndsrätlens regler. Skadeståndet skall i princip omfatta full ersättning för såväl ideell som ekonomisk skada. Den skadeslåndsskyldiges ansvar är i de flesta skadeståndsfallen täckt av ansvarsförsäkring. En särskild form av ansvarsförsäkring är den s. k. trygghetsförsäkringen vid yrkesskada (TFY). Den grundar sig på kollektivavtal och har till syfte att tillförsäkra den som skadas i sitt arbete ersättning enligt skadeståndsrätlens normer utan all han behöver visa att någon är skadeståndsskyldig. Ofta har den skadade även ett eget försäkringsskydd. Lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, ger alla medborgare ett ekonomiskt grundskydd vid personskada i form av ersättning för sjukvårdskostnader o. d. och periodisk ersättning som med vissa begränsningar täcker det inkomstbortfall som skadan förorsakar(sjukpenning, förtidspension och sjukbidrag samt efterievandepension m. m.). Den som skadas i arbetet kan vara berättigad till ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, YFL. Enligl förfatlningar som vilar på YFL:s grund kan ersättning utgå bl. a. för skada under militärtjänstgöring. YFL ersätts fr o. m. den 1 juli 1977 av lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring, LAF. Ersättning enligt YFL och LAF kan utgå för sjukvårdskostnader o. d. samt för inkomstföriusi i form av sjukpenning och livränta. Vid sidan av dessa socialförsäkrings-former finns elt stort anlal privata försäkringar som ger skydd vid personskada. Till dessa försäkringar hör kollektiva och individuella livförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Bland de kollektiva försäkringarna kan nämnas den s. k. avialsgruppsjukförsäkringen, AGS. Den grundas på kollektivavtal och ger rätt till periodisk ersättning under tid då den försäkrade uppbär sjukpenning eller förtidspension. 1 detta sammanhang bör även nämnas s. k. skadeståndsförsäkring som syftar till att ge den försäkrade ersättning för skadestånd till följd av personskada som har tillfogals honom. Till detla slags försäkring hör överfallsskydd, som ingår som moment i hem-, villa- och reseförsäkringar. Slutligen bör nämnas att ersättning vid personskada kan utgå enligt särskilda författningar, t. ex. enligt kungörelsen (1969:761) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fi. I yrkesskadeförsäkringskommitténs (S 1971:01) betänkande (SOU 1976:50) Statligt personskadeskydd föreslås alt det särskilda olycksfallsskyddet för värnpliktiga m. fl. fr. o. m. den 1 juli 1977 skall ersättas av en lag om ersättning av statsmedel för ideell skada.

Av vad jag nu har anfört framgår alt ersättning vid personskada kan utgå enligl flera olika grunder och avse såväl ideell som ekonomisk skada. Både ersättningsgrunden och den skadeföljd som ersättningen avser alt läcka får betydelse för beskattningen. Avgörande för beskattningsresultatet är dock

Prop. 1976/77:50 46

ofta om ersättningen utgår i form av engångsbelopp eller som pension, livränta, sjukpenning eller annan periodiskt utfallande ersättning. 1 detta avsnitt behandlar jag beskattningen av engångsbelopp och i närmast följande avsnitt beskattningen av livräntor.

Med engångsbelopp förstås i första hand ett kapitalbelopp som utbetalas vid ett enstaka tillfälle för atl läcka en eller flera bestämda skadeföljder. Begreppet engångsbelopp omfattar dock även två eller flera kapitalbelopp som utgår för samma ändamål under fömtsättning att utbetalningen inte sker med sådan regelbundenhet alt det blir fråga om periodisk ersättning.

Vid inkomstbeskattningen görs skillnad mellan ersättning som redan från början har fastställts atl ulgå som engångsbelopp (direktutbetalat engångsbelopp) och engångsbelopp som har trätt i stället för en fastställd livränta.

Nuvarande regler för beskattning av direkiuibeialade engångsbelopp innebär i huvudsak följande.

Ersättning som utfaller på grund av sådan livförsäkring, som enligt punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, utgör pensionsförsäkring, är skattepliktig. Detsamma gäller enligt 32 § 1 mom. KL ersättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring som har tagits i samband med tjänsl till den del ersättningen inle avser sjukvårds- eller läkarkoslnader. Ersättning som på annan gmnd utgår för att täcka ideell skada - dvs. sveda och värk, lyte och stadigvarande men saml andra ölägenheter - liksom ersättning för vårdkostnader och andra utgifter på gmnd av personskada är i regel skattefri vare sig ersättningen utfaller på grund av offenllig eller privat försäkring eller betalas av privatperson. Har förmånen utgått på grund av enskild tjänst kan den dock enligt 32 S 3 mom. KL bli skattepliktig som intäkt av tjänst i vissa fall.

Direktutbetalat engångsbelopp som utgör ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur är i regel skattepliktigt. Uttrycklig beslämmelse om skatteplikt finns visseriigen endasl belräffande ersättning som ulgår på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring (19 § KL) men samma princip till-lämpas i fråga om annan direklutbetalad ersättning för inkomstföriusi, oberoende av om ersätiningen betalas av enskild skadeslåndsskyldig eller ulgår på grund av försäkring eller enligt särskilda författningsbestämmelser. Vissa undanlag föreligger dock. Ersättning på gmnd av sådan livförsäkring som utgör kapilalförsäkring samt på gmnd av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som inte har tagils i samband med tjänst, är skattefri även om ersättningen avser gottgörelse för inkomstförlust. Bestämmelserna i 19 § KL har i praktiken ansetts innebära att även engångsersättning för inkomstföriusi som utgår enligt s. k. skadeståndsförsäkring eller enligl kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. skall undantas från beskattning.

Har fastställd livränta bytts ut mot engångsbelopp blir den skattemässiga behandlingen beroende av vilka regler som hade gällt för beskattningen av livräntan. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 2.2.2 är flertalet livräntor i sin helhet skattepliktiga enligt 32 § 1 mom. KL. Engångsbelopp som träder

Prop. 1976/77:50 47

i stället för sådan livränta är enligt anvisningarna till 19 § KL också i sin helhel skattepliktigt. Della gälier även om livräntan helt eller delvis avser ersättning för ideell skada eller sjukvårdskostnader o. d. Som jag redan har nämnt är ett direktutbetalat engångsbelopp, som utgår för motsvarande ändamål, skattefritt. Direktutbetalat engångsbelopp och engångsbelopp som utgår i stället för fastställd livränta behandlas alltså på olika sätt. Har annan livränta än sådan som avses i 32 § 1 mom. KL bytts ul mot engångsbelopp, är engångsbeloppet i sin helhel skattefritt.

Livförsäkringsskattekommittén konstaterar i sitt belänkande atl de år 1975 genomförda iindringarna i SkL har syftat bl. a. till en ökad användning av engångsbelopp som ersättningsform för skadestånd vid personskada. Kommittén anser alt nuvarande skatteregler på gmnd av inkomstskattens progressivilet motverkar valet av denna ersättningsform. En jämförelse mellan kolumnerna 8 och 9 i bilagorna 1 och 2 ger en uppfattning om skillnaden i skattebelastning pä livränta och engångsbelopp enligt kommitténs beräkningar. Samtidigt framhåller kommiltén alt reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst mildrar denna beskattningseffekt (jfr kolumnerna 8 och 10 i bilagorna 1 och 2).

Kommitién anser del vara en självklar utgångspunkt att valet mellan livränta och engångsbelopp i första hand skall göras efler andra gmnder än skatteskäl. I princip bör man enligt kommittén sträva efter ett skatteuttag som är neutralt i den meningen att en engångsersättning belastas med skatt lill samma belopp som skulle ha utgått om ersättningen i stället hade utbetalats i form av livränta. Kommittén anser dock all en något förmånligare beskattning av engångsbelopp fordras om engångsbelopp skall komma lill ökad användning i de fall där så från olika synpunkter är önskvärt. Kommitténs slutsats är atl skatten på engångsbelopp (kolumn 9 i bilagorna 1 och 2) bör sänkas och sålunda sältas lägre än såväl skatten vid tillämpning av reglerna om ackumulerad inkomst (kolumn 10) som det kapitaliserade värdei av skatten på en livränta (kolumn 8). Vidare bör man enligt kommiltén använda en skattelindringsmetod som är enkel atl tillämpa för både de skattskyldiga och myndigheterna.

Efter att ha övervägl olika lösningar har kommittén stannat för en metod som innebär alt 40 96 av engångsbeloppet får avräknas som skattefri del. Eftersom det enligt kommitténs uppfattning inle finns samma skäl för en betydande skattelindring även för myckel slora engångsbelopp, har den föreslagil att det avräknade skattefria beloppet inle får översliga 15 basbelopp. Effekten av förslagel visas i kolumn 12 av bilagorna 1 och 2. Om engångsbelopp har utgått vid flera tillfällen för samma skada, får den sammanlagda skattefria delen inte överstiga 15 basbelopp.

Kommitténs nu nämnda förslag om skattelindring är tillämpligt på direkiuibeialade engångsbelopp som täcker framlida föriust av inkomst men däremot inte på ersättning som avser inkomstbortfall i förfluten tid. Förslagel avses också vara tillämpligt på engångsbelopp som träder i stället för sådan

Prop. 1976/77:50 48

personskadelivränta som i sin helhet är skattepliktig. Till kommitténs förslag beträffande skatteplikten för livräntor återkommer jag i avsnitt 5.3.

Kommittén anser att kravet på enkelhet vid tillämpningen medför att skatlskyldig inte skall ha möjlighet att tillämpa reglerna om skatteberäkning för ackumulerad inkomst även om dessa regler i undantagsfall skulle ge lägre skall än den metod kommittén har föreslagit. Ej heller bör reglema för ackumulerad inkomst få liilämpas på den del av engångsbeloppet som återstår efler avräkning av den skattefria delen.

Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till kommitténs förslag. 1 några yttranden har dock anförts principiella betänkligheter mol att skattelindring medges för viss kategori av skattskyldiga. LO och TCO förordar att ytterligare skaltelindring medges i fråga om engångsbelopp som utgår enligl TFY. Några remissinstanser anser atl den skattefria delen av etl engångsbelopp inte bör begränsas lill 15'basbelopp, medan andra anser atl skaltelindringen bör omfatta även ersättning som avser inkomstföriusi i förfluten tid. Slutligen har försäkringsinspeklionen och Svenska försäkringsbolags riksförbund föreslagit alt en bestämmelse skall införas om beskattning av ersättning som ulgår enligt s. k. skadeslåndsförsäkring (överfallsskydd o. d.).

För egen del får jag anföra följande.

Livförsäkringsskattekommittén har inte förslagit någon ändring i nuvarande regler om skattefrihet för direktutbetalat engångsbelopp som utgår för alt ersätla ideell skada eller sjukvårdskostnader o. d. Inte heller enligt min mening finns det någon anledning alt överväga ändring i detta hänseende.

Frågan om behandlingen av direktutbetalat engångsbelopp som avser att täcka framtida inkomstbortfall har flera aspekter. Ersättning för föriorad skattepliktig inkomst är i princip av skattepliktig natur. Elt avsteg från denna gmndläggande beskatiningsprincip bör göras endasl om starka skäl motiverar det. Elt sådant skäl kan vara att en oinskränkt beskattning av engångsbelopp på etl inte önskvärt sätt motverkar valet av denna form för ersättning av framlida inkomstförlust. 1 och för sig kan det naluriigtvis anses ligga nära lill hands all skadestånd för en sådan skadeföljd som framtida inkomstbortfall utgår i form av periodiskt utfallande belopp. 1 delta sammanhang vill jag erinra om atl rätten all byta ut en yrkesskadelivränta mot engångsbelopp kommer atl upphöra i och med att LAF träder i kraft den 1 juli 1977. I förarbetena till denna lag (prop. 1975/76:197 s. 76) uttalades att etl utbyte mol engångsbelopp inte var förenligt med principen att en arbetsskadelivränta skall utgöra en renodlad ersättning för inkomstbortfall. Även i förarbetena till SkL har framhållits att livränta innebär en större garanti förden skadelidandes kontinueriiga försörjning än etl engångsbelopp och alt livräntan som ersättningsform medför en mer överkomlig avbetalning av skadeståndet för en skadevållande som saknar ansvarsförsäkring. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 2.1 gäller enligl SkL att ersättning för

Prop. 1976/77:50 49

framtida inkomstföriusi skall utgå som livränta, om livräntan ärav väsentlig betydelse för den skadelidandes försörjning och särskilda skäl inle talar mot denna ersättningsform. Å andra sidan har i förarbetena till SkL också framhållits att engångsbelopp från andra synpunkler kan ha åtskilliga fördelar framför en livränta. För den skadelidande innebär etl engångsbelopp slörre frihet i valet mellan olika möjligheter att utforma framtiden och anpassa sig efter de ändrade förutsättningar som föreligger efter skadan. Från rehabiliteringssynpunkt kan alltså engångsbeloppet vara en lämplig ersättningsform. Vidare har framhållits alt såväl den skadelidande som den skadeståndsskyldige kan ha intresse av alt ersättningsfrågan klaras av i ell enda sammanhang. Beialas skadeståndet ur en ansvarsförsäkring, behöver denna vid betalning av engångsbelopp inle belaslas med de administrationskostnader som följer med periodiska utbetalningar under längre lid. Den omständigheten att ersättningsfrågan blir löst i etl sammanhang kan också bidra lill att förebygga s. k. ersättningsneuroser.

Med hänsyn till de fördelar som ett engångsbelopp alltså kan ha har i förarbetena lill 1975 års skadeståndslagsliflning uttalats alt det i många fall är önskvärt alt denna ersättningsform används. Samma synpunkter kan anföras även belräffande vissa ersättningar som ulgår på grund av försäkring eller enligt särskilda författningsbestämmelser. Jag delar uppfattningen alt nuvarande skatteregler på grund av inkomstskattens progressivilet kan motverka valet av engångsbelopp som ersättningsform och all del är angelägel att denna effekt undanröjs.

Det anförda motiverar enligt min mening att viss skaltelindring medges för sådana direkiuibeialade engångsbelopp som enligl nuvarande regler beskattas i sin helhel. Utgångspunkten bör vara att beskattningen skall vara neutral i den meningen att skatten på engångsbeloppet inle får överstiga den totala till nutid nedkapitaliserade skatten på motsvarande livränta. Som kommiltén har framhållit torde dock viss ytteriigare lindring av skallen på engångsbelopp vara nödvändig om engångsbeloppet i praktiken skall framstå som ett godtagbart alternativ för den skadade. Kommiltén har gjort vissa beräkningar för att belysa effekten av olika metoder för skattelindring. Varje sådan jämförelse måste bli i hög grad schabloniserad, eftersom den bl. a. måste grundas på anlaganden om framlida skattelagstiftning och den skadelidandes inkomstförhållanden under den tid då livräntan faller ul. Även om kommitténs beräkningar således närmast har karaktären av räkneexempel, får de ändå anses visa att den uppställda målsättningen inte kan tillgodoses endast med hjälp av reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomsi. Den av kommittén förordade metoden, som innebär atl viss andel av engångsbeloppet undantas från beskattning, är lätt att förstå för de skattskyldiga och enkel att tillämpa för skallemyndigheterna. Den föreslagna procentsatsen, 40 96, innebär enligt min mening en skälig avvägning i fråga om nivån för skattelindringen. Som kommiltén har anfört medför metoden inte en "matematiskt riktig" beskattning i varje enskilt

4 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 50

Prop. 1976/77:50 50

fall. Detta ligger i schablonens natur, och det är enligt min mening knappast möjligl alt utarbeta en mer preciserad metod som samtidigt uppfyller kravet på enkelhet. Jag biträder därför förslagel att 40 % av engångsbeloppet skall få avräknas som skattefri del.

I likhet med kommiltén och flertalet remissinstanser anser jag alt en beloppsgräns bör föreskrivas för den skattefria delen av engångsbeloppet. En sådan maximering bör ses bl. a. mot bakgrund av atl del är önskvärt att undvika en alltför stark tendens mot engångsbelopp i de fall då livränta enligt SkL bör utgå. Det är lämpligt atl anknyta beloppsgränsen till del basbelopp som gäller vid ingången av beskattningsåret. Den av kommitién föreslagna gränsen på 15 basbelopp skulle år 1976 (basbeloppet i Januari 1976 = 9 700 kr.) innebära ett maximalt skattefritt belopp på 145 500 kr. Denna maximala skaltelindring uppnås vid ell totalt engångsbelopp på 363 750 kr. Det kan vara rimligt att maximal skattelättnad medges vid denna nivå, men ytteriigare skattelättnad synes däremot inle vara påkallad. Jag tillstyrker alltså kommitténs förslag om en begränsning av skattelättnaden till 15 basbelopp. Uppbär skatlskyldig fiera engångsbelopp för samma personskada, bör som kommitién har föreslagit de skattefria beloppen sammantagna fl uppgå till högst 15 basbelopp. För varje utbetalningsår fär bestämmas hur många basbelopp del årets skattefria del av engångsbeloppet uppgår lill. Den skattefria delen skall därvid uttryckas i del basbelopp som gällde vid ingången av resp. utbetalningsår. När sammanlagt 15 basbelopp har uppnåtts, medges inte ytteriigare skaltelindring.

Jag delar vidare kommitténs uppfattning att engångsbelopp som utgår lill följd av personskada och avser framlida inkomstföriusi inle bör anses som ackumulerad inkomsi. Detta bör gälla oavsett om en del av engångsbeloppet skall undantas från beskattning eller om hela engångsbeloppet -i det fall atl taket på 15 basbelopp redan har nåtts - skall t)eskattas.

Kommitténs förslag om skaltelindring avser endast engångsbelopp som ersätter framlida inkomstförlust. Några remissinstanser har ansett atl skaltelindringen bör omfatta även ersättning för inkomstföriusi i förfluten lid. Som skäl för denna ståndpunkt har anförts att en avsevärd tid kan förflyta innan en personskada hinner regleras. Det engångsbelopp som slutligt bestäms kan då komma att inkludera ersättning för inkomstföriusi under ell eller flera av de närmast föregående åren. Eftersom de rehabiliteringssyn-punkter och andra skäl som motiverat den förmånliga behandlingen av engångsbelopp avseende framtida inkomstföriusi inte gäller i fråga om ersättning som avser förfluten tid, finner jag inte anledning att frångå kommittéförslaget i denna del. Jag anser alltså alt skattelindringen inle bör omfatta ersättning för inkomstföriusi i förfiuten lid. Reglerna om skatteberäkning för ackumulerad inkomsi bör däremol kunna liilämpas på sådan ersättning, om den belöper på minst två beskattningsår och övriga fömtsättningar för sådan skatteberäkning är uppfyllda.

Prop. 1976/77:50 51

Under remissbehandlingen har LO och TCO framfört önskemål om ytterligare skaltelindring för engångsbelopp, som utgår enligl TFY och avser ersättning för inkomstföriusi. Organisationerna har därvid hänvisat till vad de anförde i ämnet i en framställning lill finansdepartementet i september 1974. Framställningen behandlades i prop. 1974:187. Föredraganden ansåg sig inte kunna tillstyrka organisationernas önskemål om skattebefrielse för engångsbelopp enligt TFY, eftersom ett tillgodoseende av deras önskemål skulle innebära ett principiellt avsteg från beskatiningsgrunderna och dessutom skulle innebära en vinst för arbetsgivarna och medföra all försäkringen förbilligades på övriga skattebetalares bekostnad. Riksdagen intog samma ståndpunkt. Jag är inle beredd alt nu medverka till en särbehandling av dessa belopp. Jag vill i detla sammanhang erinra om att frågan om den skattemässiga behandlingen av TFY f n. övervägs av livförsäkringsskattekommittén.

1 ett par remissyttranden har tagits upp frågan om den skattemässiga behandlingen av engångsbelopp, som utgår enligt s. k. skadeståndsförsäkring, dvs. en försäkring som syftar till att ge den försäkrade ersättning enligl skadeståndsrällsliga normer för personskada som har tillfogats honom. Som jag tidigare har nämnt har engångsbelopp enligt detta slags försäkring i praktiken undantagits från inkomstbeskattning även i de fall då ersättningen har avsett föriust av skattepliktig inkomst. Jag delar uppfattningen att starka skäl talar för att ersättning på gmnd av skadeståndsförsäkring bör behandlas på samma sätt som ersättning som ulgår på grund av ansvarsförsäkring. Jag föreslår atl en uttrycklig bestämmelse om delta införs i 19!; KL.

Jag vill i detta sammanhang understryka att de förslag som jag här har lagt fram inle innebär någon ändring i nuvarande regler om skallefrihet för ersättning enligl kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fi. Inte heller föreslår jag någon inskränkning i skattefriheten för engångsbelopp som utgår enligt kapilalförsäkring eller enligl sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som inle har tagits i samband med tjänst. Vissa frågor rörande den skattemässiga behandlingen av dessa försäkringsformer behandlas r n. av livförsäkringsskallekommiilén.

Det hittills anförda avser endast direktutbetalat engångsbelopp. Vad beträffar frågan om den skattemässiga behandlingen av engångsbelopp som träder i stället för livränta råder det ett nära samband mellan denna fråga och de beskattningsregler som gäller för livräntor. Jag avser därför alt ta upp frågan om beskattning av utbytt livränta försl sedan jag har diskuterat hur reglerna för beskattning av personskadelivränlor bör utformas.

5.3. Livränta vid personskada

Livränta som utgår vid sjukdom eller olycksfall på grund av sådan försäkring, som inte har tagits i samband med tjänsl och inte heller utgör trafik- eller annan ansvarsförsäkring eller obligatorisk försäkring enligt YFL,

Prop. 1976/77:50 52

är enligl 32 i; 2 mom. KL skattepliktig endasl lill viss del. Den skattepliktiga delen varierar mellan 80 % och 10 %, beroende på livränletagarens ålder under beskattningsåret. Till denna grupp av livräntor hör främst livräntor på grund av vissa sjuk- och olycksfallsförsäkringar och livränta som utgår på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring. Enligt samma reducerande skala beskattas även vissa äldre livräntor, nämligen dels livränta som enligl lag eller särskild författning ulgår vid sjukdom eller olycksfall i arbele eller under militärtjänstgöring, under fömtsällning atl ersättningsfrågan har reglerats enligt förfatlningsbestämmelser som gällde före den 1 januari 1955, dels livränta på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring, när försäkringsfallel inträffat före den I januari 1962.

Övriga livräntor är i regel skattepliktiga i sin helhet. Som skattepliktig intäkt av ijänsl räknas nämligen enligl 32 5; 1 mom. KL livränta som har utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annoriedes än på grund av försäkring och som inte omfattas av bestämmelserna i 32 »; 2 mom. KL. Till de oinskränkt skattepliktiga livräntorna hör bl.a. skadeslåndslivräntor samt livränta som ulgår på grund av s. k. skadeslåndsförsäkring. Hit hör vidare livränta på gmnd av trafikförsäkring eller annan ansvarsförsäkring, om skadefallet inträffat efler utgången av år 1961, samt livränta på grund av TFY och obligatorisk yrkesskadeförsäkring enligt YFL. Dessa livräntor är skattepliktiga i sin helhet även om de helt eller delvis avser ersättning för ideell skada eller för vårdkostnader o. d.

Livförsäkringsskallekommiilén anser atl nuvarande regler föroeskattning av livränta inte är ändamålsenligt utformade. 1 betänkandet föreslås därför viss ändring av bestämmelserna i 32 S 1 mom. KL. Förslaget innebär i huvudsak följande. Livränta som utgår vid personskada och avser ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur skall liksom hittills beskattas i sin helhel. Övriga personskadelivräntor, dvs. livräntor som avser atl täcka ideell skada, vårdkostnader o. d., föreslås däremot bli helt skattefria. Enligt del förfaltningsförslag som kommittén har lagl fram fordras för skattefrihet atl livräntan enligt dom, uppgift från försvarets skaderegleringsnämnd eller försäkringsanslalt eller intyg från Trafikförsäkringsanstalternas nämnd eller Ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd inte innefattar ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur. Kommitténs förslag fömtsätter alt de livräntor som i fortsättningen fastställs i förekommande fall delas upp i en skattepliktig och en inte skattepliktig del. Kommittén föreslåratt motsvarande uppdelning skall få ske av redan utgående livräntor. Såviti gäller försäkringslivränior bör det enligt kommiltén ankomma på försäkringsgivarna atl självmant tillhandahålla livränietagarna underiag för uppdelningen i fråga om livräntor som ulgår med minst 5 000 kr. per år. När det gäller livräntor på lägre belopp fömtsätts att sådant underiag tillhandahålls på begäran av livräntetagaren.

Kommittéförslaget berör inte sådana livräntor som beskattas till reducerat belopp, dvs. livräntor som avses i 32 S 2 mom. KL.

Prop. 1976/77:50 53

Vad beträffar utbytta livräntor innebär kommitténs förslag att engångsbelopp, som träder i stället för oinskränkt skattepliktig personskadelivränta, skall behandlas enligt den skattelindringsmetod som kommiltén föreslagit för engångsbelopp, dvs. 40 96 av engångsbeloppet skall få avräknas som skattefri del. Engångsbelopp som ersätter annan i sin helhet skattepliktig livränta - t. ex. köpeskilling som utgår i form av livränta - skall liksom hittills beskallas fullt ul. Utbyts livränta som hell eller delvis är skattefri mot engångsbelopp skall däremot detta belopp vara skattefritt.

Flertalet remissinstanser delar uppfattningen att nuvarande regler för beskattning av livräntor ej är ändamålsenligt utformade och har tillstyrkt kommitténs förslag eller lämnal det utan erinran. 1 ett yttrande har dock anförts att förslaget ger anledning lill betänkligheter från skatterättslig synpunkt och atl en mer allsidig och ingående utredning är påkallad innan man lar ställning lill frågan om beskattning av personskadelivräntor. Några remissinstanser kritiserar kommitténs förslag att skattefrihet för personskadelivränta skall inträda när det av dom eller uppgift från vissa angivna institutioner framgåratt livräntan inte innefattar ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur. De framhålleratt taxeringsmyndigheter och skattedomstolar bör vara oförhindrade att i det enskilda fallet pröva humvida livränta helt eller delvis är skattepliktig, även om dom eller annan uppgift föreligger. I andra remissyttranden har framhållits att kommitténs förslag om uppdelning av redan utgående livräntor i en skattefri och en skattepliktig del kommer att medföra ell omfattande arbete för försäkringsbolagen. Del föreslås därför atl uppdelningen, åtminstone belräffande memarten av dessa äldre livräntor, bör få ske enligt schablon.

För egen del får jag anföra följande. Nuvarande beskattningsregler innebär att personskadelivränlor i regel beskattas fullt ul även om de helt eller delvis avser ersättning för ideell skada, vårdkostnader o. d. Hittills har det ofta förekommit atl livränta utgår för sådana skadeföljder. Sålunda var det i skadeståndspraxis tidigare inte ovanligt att invalidiietsersätlning i form av livränta inrymde ersättning både för inkomstföriusi och för andra skadeföljder. Sådan livränta användes då även i situationer där egentlig ekonomisk föriust var svår att påvisa eller där del var motiverat med en säkerhetsmarginal för den framtida ulvecklingen. Livräntan fick i dessa fall till övervägande delen karaktär av ersättning för ideell skada. Också gottgörelse för kostnader av olika slag inräknades många gånger i själva invaliditels-ersällningen. Beträffande livräntor enligl YFL, mililärersältningslagen och vissa motsvarande förfallningar gäller att dessa beräknas på gmndval av den skadades åriiga arbetsförtjänst och i princip utgör ersättning för inkomstföriusi. Vid invaliditetsbedömningen har emellertid i tillämpningen slörre avseende kommit att fästas vid den rent fysiska defekten än vid dess konsekvenser för den skadades förvärvsförmåga. De allra flesta livräntorna grundas på låg invaliditet och för den övervägande delen skadade har livräntorna i praktiken kommit att bli mera en ersättning för lyte och

5 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 50

Prop. 1976/77:50 54

men än en kompensation för inkomstbortfall.

Jag vill emellertid framhålla all förhållandena blir väsentiigt annoriunda i framliden på grund av de nya regler om bestämmande av skadestånd vid personskada som har trätt i kraft den 1 januari 1976 och den nya lag om arbelsskadeförsäkring som träder i kraft den 1 juli 1977. Enligl förarbetena till de nya skadeståndsreglerna skall ersättning för ideell skada och vårdkostnader m. m. fastställas särskilt för sig och normalt ulgå som engångsbelopp. När det gäller mer omfattande framtida kostnader vid större skador kan det dock enligt uttalanden i förarbetena ofta vara lämpligt att ersätiningen ulgår som livränta, evenluelll vid sidan av förekommande livränta för inkomstförlust. Vidare gäller enligt den nya lagen om arbelsskadeförsäkring atl livräntor skall utgöra renodlade ersättningar för inkomstföriusi. Sådana livräntor kommer inte heller att kunna bytas ut mot engångsbelopp. Jag vill i delta sammanhang också påpeka atl livräntor som avser ersättning för föriorat underhåll inte innefattar ersättning för ideell skada eller vårdkostnader o. d.

Man kan alltså konstatera all arbetsskadelivräntor som fastställs i framtiden kommer att utgå endast för att täcka inkomstbortfall samt all skadeståndsersättning för andra skadeföljder än inkomstföriusi normalt kommer atl fastställas som livränta endast när del är fråga om mer omfattande kostnader vid större skador. Skadeståndslivräntor som har fastställts före den 1 januari 1976 samt yrkesskadelivräntor som ulgår på grund av skada som inträffar före den 1 juli 1977 kan däremot ofla innefatta ersättning för ideell skada, vårdkostnader o. d. 1 de fall då en livränta avser sådana skadeföljder kan nuvarande beskattningsregler få mindre önskvärda konsekvenser. Som jag fömt har framhållit innebär dessa regler att en personskadelivränta i allmänhet är skattepliktig lill hela beloppet, även om den innefattar gollgörelse för ideell skada eller för vårdkostnader av olika slag. Det är utbetalningarnas periodicitet som hittills har ansetts motivera skatteplikt trots alt livräntan inte täcker föriust av skattepliktig inkomst. Förden skadelidande kan emellertid en beskattning i vissa fall få till resultat att ersätiningen inle räcker lill för de kostnader för vilka den är avsedd. Det nuvarande systemet leder vidare lill olika behandling av engångsbelopp som utgår för samma ändamål. En direklutbetalad engångsersättning för ideell skada eller vårdkostnader o. d. är i regel skattefri, medan etl engångsbelopp som träder i stället för en skattepliktig livränta och utgår för samma ändamål är skattepliktig.

Med tanke på de fall som jag nu har berört är en ändring av nuvarande beskattningsregler påkallad. 1 likhel med kommittén anser jag att sådana personskadelivränlor som omfattas av 32 i; 1 mom. KL i fortsättningen bör beskattas endast till den del de utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur, vartill räknas även skattepliktig ersättning för föriorat underhåll. Livränta som avser ideell skada eller vårdkostnader o. d. bör således undantas från beskattning. Om i det enskilda fallet ersättning för både inkomstföriusi och andra skadeföljder utgår i form av livränta, måsle en

Prop. 1976/77:50 55

uppdelning ske på de olika ändamål för vilka livräntan utgår. Avgörande för denna uppdelning bör vara de förhållanden som rådde vid skaderegle-ringstilirället. Om förhållandena sedermera ändras, bör delta - som framhållits av kommittén och av vissa remissinstanser - i princip inte leda till ändrad skattemässig bedömning av den livränta som har fastställts vid skaderegleringen eller den uppdelning på två eller flera livräntor som kan ha skett vid delta tillfälle.

När det gäller skadeslåndslivräntor som fastställs efter den 1 januari 1976 skall som redan nämnts ersätiningen enligt förarbetena till de ändringar av skadeståndslagen som trädde i kraft vid denna tidpunkt så långt möjligt fördelas på de olika skadeföljder som ersätiningen är avsedd all täcka. Vid fastställande av livräntan har alltså i allmänhet en sådan fördelning redan skett. Det bör emellertid beaktas att det kan ligga både i den skadelidandes och i uibelalarens intresse att vid skaderegleringen lägga största möjliga delen av en livränta på ändamål som medför skattefrihet. För att lillgodose del fiskala intresset har livförsäkringsskattekommittén föreslagit atl rätten till skattefrihet skall göras beroende av all del i uppgift från försvarets skaderegleringsnämnd eller försäkringsanstalt eller i intyg från Trafikförsäkringsanstalternas nämnd eller Ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd anges alt den livränta för vilken skattefrihet yrkas inle innefattar ersättning för föriorad inkomst av skattepliktig natur. Några remissinstanser har anmärkt att förteckningen inte är fullständig. Även bortsett härifrån kan lämpligheten av den föreslagna regeln ifrågasättas från olika synpunkter. Framför allt saknas enligl min mening anledning att se frågan på annat sätt än i de fall då skadestånd för skattefria ändamål har fastställts i form av ett engångsbelopp. Liksom i de fallen får bevisprövningen ske enligt de regler som normalt tillämpas i taxeringsprocessen. Detta är så mycket mera motiverat som livräntor i allmänhet bestäms under medverkan av något av de organ som nyss har nämnts. 1 dessa fall kan det fömtsättas alt ersättning för skattefria poster inte fastställs med större belopp än som motsvarar just de skadeföljder som ersättningen är avsedd att täcka. Som jag tidigare har framhållit kommer förslaget om uppdelning inte alls att beröra livräntor som utgår på grund av arbetsskada om skadefallet inträffar efter den 1 juli 1977, eftersom dessa livräntor är renodlade ersättningar för inkomstbortfall.

När det däremol gäller skadeståndslivräntor som har fastställts före den 1 januari 1976 och yrkesskadelivräntor som ulgår på gmnd av skada före den 1 juli 1977 är situationen en annan. Som jag förut har sagt inrymmer dessa livräntor i betydligt slörre ulslräckning ersättning även för andra skadeföljder än föriust av skattepliktig inkomsi. Vidare lorde man belräffande skadestånd ofta ha underiåtit atl göra någon fördelning av ersättningen på olika skadeståndsposter när livräntorna bestämdes. Det blir därför i dessa fall ofta nödvändigt alt i efterhand göra en bedömning av om livräntan eller viss del därav belöper på ändamål som medför skattefrihet. Som framhållits av några remissinstanser kan del emellertid antas att en sådan efter-

Prop. 1976/77:50 56

handsprövning kommer att medföra ett avsevärt arbete. Med hänsyn till det sätt på vilkel yrkesskadelivränlor beräknas torde del i praktiken inte vara möjligl att i efterhand uppdela dessa i en skattefri och skattepliktig del. Även beträffande andra äldre livräntor torde det i många fall vara förenat med stora svårigheter att göra en sådan uppdelning. Kommiltén har uppskattat antalet redan utgående livräntor på grund av trafik- eller annan ansvarsförsäkring lill omkring 10 000, varav ca 600 har antagits överstiga 5 000 kr. per år. Enligl vad som har uppgivils vid remissbehandlingen lorde emellertid antalet livräntor av detla slag som överstiger 5 000 kr. vara betydligt högre än kommitién räknat med. Del har vidare upplysts alt RFV i juli 1976 administrerade omkring 40000 egenlivräntor enligt YFL och anslutande förfatlningar. Redan del betydande antalet utgående livräntor visar omfattningen av de praktiska problem som skulle uppkomma om man i efterhand försöker att göra den förutsatta utredningen och uppdelningen.

Mina slutsatser av det anförda är att man behöver någon form av schablon för uppdelningen av redan utgående eller fastställda livräntor Några olika förslag till sådana schabloner har framförts under remissbehandlingen. För egen del föreslår jag - i huvudsaklig överensslämmelse med vad som har förordals i ett av remissyttrandena - att 50 96 av den del av en äldre livränta, som under utbetalningsårel inle överstiger basbeloppet vid årets ingång, skall undantas från beskattning såsom avseende ändamål som berättigar till skallefrihet. Om basbeloppet är 10 000 kr. och livräntan uppgår till della eller högre belopp fär således enligt schablonregeln 5 000 kr. undantas från beskattning. Någon utredning om vilka skadeföljder livräntan ersätter blir alltså inle aktuell i dessa fall.

Mitt förslap, belräffande oersonskadelivräntorna kan sammanfallas enligl följande. En sådan livränta skall i princip beskattas endast i den mån den avser ersättning för inkomstförlust eller föriust av underhåll. Livränta som täcker ideell skada eller vårdkostnader o. d. skall således undantas från beskattning. Har livränta fastställts före de nya skadeståndsreglernas ikraftträdande den I januari 1976 skall dock som skattefri del undantas 50 % av det under beskattningsåret utbetalade beloppet till den del detta inte överstiger basbeloppet vid årets ingång. Beträffande livräntor enligt YFL eller anslutande författningar skall schablonen tillämpas om skadefallet inträffat före den 1 juli 1977.

Förslaget berör samtliga sådana personskadelivränlor som omfattas av bestämmelserna i 32 i; 1 mom. KL. Med hänsyn lill alt det bland remissinstanserna rått viss tveksamhet beträffande tillämpningsområdet för kommittéförslaget vill jag understryka alt de nya reglerna avses bli tillämpliga på sådana yrkesskadelivräntor och livräntor enligl mililärersältningslagen som faller under 32 1 mom. KL. Förslaget omfattar såväl livsvariga som temporära livräntor.

Prop. 1976/77:50 57

Mitt förslag omfatiar däremot inle livräntor som avses i 32 i; 2 mom. KL. Dessa livräntor åtnjuter redan enligt nuvarande regler skaltelindring, eftersom de beskattas enligt en reducerande skala. Procenttalet för reduktionen stiger med livränletagarens ålder. Även om skattelindringen för en ung livräntetagare skulle bli något mindre än enligt de regler som föreslagits för livräntor som avses i 32 i; 1 mom. KL, kommer den reducerande skalan att över en längre tidsperiod ge minsl lika stora skattelättnader som de föreslagna reglerna om uppdelning. Med hänsyn härtill och av de skäl som kommittén i övrigt har anfört saknas anledning att tillåta uppdelning av livräntor som behandlas enligt 32 § 2 mom. KL. Jag vill erinra om att vissa äldre livräntor, nämligen sådana som utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbele eller under militärtjänstgöring och har reglerats enligl de författningsbestämmelser som gällde före den 1 januari 1955 samt livräntor som utgår på gmnd av trafik- eller annan ansvarsförsäkring när försäkringsfallet har inträffat före den 1 januari 1962, beskattas enligt den reducerande skalan och därför inte omfattas av förslagel om uppdelning av personskadelivränlor.

När en personskadelivränta som avses i 32 S 1 mom. KL byts ut mol engångsbelopp bör följande gälla. Om den utbytta livräntan utgör ersättning för föriorad inkomsi av skattepliktig natur - hämnder inbegripet ersättning för föriorat underhåll - och således enligl de nya reglerna är skattepliktig, bör det engångsbelopp som träder i stället för livräntan behandlas på samma sätt som ett direktutbetalat engångsbelopp församma ändamål. Som skattefri del bör alltså få avräknas 40 96 av engångsbeloppet. Utbyts personskadelivränta som enligl förslaget är skattefri bör även engångsbeloppet vara skattefritt. Vid utbyte av sådan äldre personskadelivränta som enligt mitt förslag schablonmässigt skall uppdelas i en skattefri och en skattepliktig del bör den del av engångsbeloppet som motsvarar den skattepliktiga delen av livräntan också bli skattepliktig varvid dock den föreslagna 40-procentregeln blir tillämplig. Den del av engångsbeloppet som motsvarar den schablonmässigt bestämda skattefria delen av livräntan blir däremot i sin helhet skattefri. Vidare bör liksom hittills skallefrihet få åtnjutas för engångsbelopp som träder i stället för personskadelivränta som beskallas enligl 32 S 2 mom. KL. Vid utbyte av andra livräntor än personskadelivränlor bör nuvarande regler gälla även i fortsältningen. Är livräntan skattepliktig enligt 32 S 1 mom. KL bör således även engångsbeloppet beskattas i sin helhel.

5.4. Övriga frågor

Avdrag för periodiskt skadestånd

Om skadestånd utgör omkostnad i uibelalarens förvärvskälla, medges avdrag för skadeståndet vid beräkning av inkomsten av förvärvskällan. För periodisk utbetalning av skadestånd som inle utgör omkostnad i förvärvskälla får ulbetalaren allmänt avdrag enligt 46 § 2 mom. KL och punkt 5

Prop. 1976/77:50 58

av anvisningarna lill denna paragraf För avdragsrätten saknar det f n. betydelse om skadeståndet avser föriorad inkomst av skattepliktig natur eller annan skadeföljd.

Som en följd av förslaget om ändrade regler för beskattning av livräntor föreslår livförsäkringsskattekommittén att allmänt avdrag för periodisk utbetalning, som utgör skadestånd, i fortsättningen skall medges endast i den mån det utbetalade beloppet är skattepliktigt för mottagaren. Avdrag skulle således inte medges för sådana personskadelivräntor som avser ersättning för ideell skada eller vårdkostnader o. d. och därför är skattefria enligt de nya reglerna.

Vissa remissinstanser har ställt sig kritiska lill förslaget. De anser alt man med hänsyn lill utbetalarens skatieförmåga bör behålla avdragsrätten även i de fall då mottagaren inte beskattas.

För egen del anser jag att del med hänsyn till kontinuiteten i beskattningen i princip är riktigt atl begränsa avdragsrätten på det sätt som kommiltén har föreslagil. Även kontrollskäl talar för en sådan lösning. Om ulbetalaren har full avdragsrätt även för livränta som är skattefri för mottagaren, finns det viss risk atl parterna gemensamt hänför en alltför stor del av ersättningen till ändamål som medför skallefrihet. Ett sådant gemensaml intresse föreligger inte, om uibelalarens avdragsrätt begränsas lill livränta som är skattepliktig för mottagaren. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag i denna del.

Extra avdrag vid nedsatt skatteförmåga

Om skaltskyldigs inkomsi har understigit vad som anses utgöra existensminimum för honom och hans familj, är han enligt 50 S 2 mom. KL under vissa fömtsättningar berättigad till exlra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Vid beräkningen av avdraget görs alltså en jämförelse mellan å ena sidan den skallskyldiges inkomsler och å andra sidan existensminimum. Vid denna jämförelse skall livränta, som beskattas enligt den reducerande skalan i 32 >; 2 mom. KL, inräknas i inkomslen med hela sitt belopp.

Kommitién föreslår alt personskadelivränta som enligl de föreslagna nya reglerna är skattefri också skall inräknas i den inkomst som beaktas vid beräkning av avdrag för nedsatt skatieförmåga. Förslaget har inle mött några erinringar vid remissbehandlingen.

Skattefri livränta kan som kommiltén har framhållit avse bl. a. ersättning för sådana vårdkostnader, som har betydelse för frågan om avdrag för nedsatt skatteförmåga. Med hänsyn bl. a. härtill får det anses motiverat att ta hänsyn till skattefri livränta vid avdragsberäkningen. Jag lillstyrker alltså kommitténs förslag.

Prop. 1976/77:50 59

Uppgiflsskyldighel

Enligt 37 t; 1 mom. 1) TL är bl.a. fysisk person och dödsbo skyldiga atl lämna kontrolluppgift på utgivna livräntor. Försäkringsanstalt och understödsförening skall enligt 37 § 1 mom. 3) TL i kontrolluppgift redovisa under beskattningsåret utbetalat belopp, som har uppgått till minst 200 kr. och utgått på gmnd av försäkring av den art atl skalleplikt för beloppet föreligger.

Livförsäkringsskattekommittén föreslår att dessa beslämmelser kompletteras i ett par hänseenden. Till 37 § 1 mom. 1) TL föreslås ett tillägg av innebörd atl fysisk person och dödsbo, som betalar ut livränta avseende skadestånd till följd av personskada, i kontrolluppgiften skall ange om livräntan utgör skattepliktig intäkt. Bestämmelserna i 37 S 1 mom. 3) TL föreslås kompletterade i två hänseenden. Kommitién föreslår sålunda atl försäkringsanstalts och understödsförenings uppgiftsphkt skall utvidgas till alt avse även skattefri ersättning som ulges till följd av personskada och uppgår lill minst 200 kr. per år. Vidare föreslås att, om till följd av personskada har utgivits skattepliktigt engångsbelopp, i kontrolluppgiften särskilt skall anmärkas om sådant skattepliktigt engångsbelopp har utgivits tidigare på gmnd av samma skada.

Av de remissinstanser som representerar försäkringssidan har anmärkts alt kommitténs förslag innebär en alltför omfattande uppgiflsskyldighel.

För egen del får jag anföra följande. Jag tillstyrker förslaget att den som betalar ul livränta utanför försäkringsområdet skall uppge om livräntan utgör skattepliktig intäkt eller ej. Förslagel att försäkringsanslalt och understödsförening i kontrolluppgift skall lämna uppgift även om skattefri ersättning som uppgår till minsl 200 kr. per år har motiverats av den föreslagna ändringen i beskattningen av livräntor och är tillkommet för att ge taxeringsmyndigheterna möjlighet att för framtiden beakla skattefria livräntor vid bestämmande av avdrag för väsentligen nedsatt skalleförmåga. Jag delar uppfattningen all de nya reglerna bör föranleda en utvidgad uppgiflsskyldighel men anser att denna kan begränsas till att gälla ersättning i form av skattefri personskadelivränta. Slutligen tillstyrker jag förslaget atl försäkringsanstalt och understödsförening vid avlämnande av kontrolluppgift beträffande engångsbelopp skall lämna uppgift även om tidigare engångsbelopp.

5.5 Ikraftträdande

De nya skadeståndsreglerna trädde i kraft den 1 januari 1976. Det är önskvärt att bestämmelserna om skattelindring för engångsbelopp och skattefrihet för vissa personskadelivräntor blir tillämpliga från samma tidpunkt. Dessa bestämmelser bör alltså liilämpas första gången vid 1977 års taxering. Belräffande personskadelivränlor som har fastställts före den 1 januari 1976

Prop. 1976/77:50 60

föreslås att uppdelningen i en skattefri och en skattepliktig del skall ske med hjälp av en schablonregel som har intagits i övergångsbeslämmelserna till ändringarna i KL. Beträffande livräntor som ulgår enligt YFL eller vissa författningar som bygger på YFL:s grunder föreslås att schablonregeln skall tillämpas även på livränta som fastställs den 1 januari 1976 eller senare om livräntan ulgår på gmnd av skadefall som inträffat före den I juli 1977. Den nu nämnda schablonregeln skall dock inte tillämpas på livränta som utgör ersättning för föriorat underhåll.

Även bestämmelserna om att skattefri livränta skall beaktas vid beräkning av extra avdrag vid existensminimum samt regeln att engångsbelopp, som ulgår lill följd av personskada och avser framtida föriusl av skattepliktig inkomst, inle skall anses som ackumulerad inkomst bör liilämpas första gången vid 1977 års taxering.

Med hänsyn till all den föreslagna lagstiftningen sannolikt inle kommer alt hinna träda i kraft innan liden för avlämnande av kontrolluppgifter till 1977 års taxering har utgått bör reglerna i TL om utvidgad uppgiftsskyldigbet för bl. a. försäkringsanstalter tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgifter som lämnas lill ledning för 1978 års laxering. Eftersom de materiella reglerna ändå avses bli tillämpliga redan vid 1977 års laxering får del ankomma på taxeringsnämnden alt vid behov infordra de uppgifler som behövs för tillämpningen av de nya reglerna.

Bestämmelsen om skalleplikt för direkiuibeialade engångsbelopp, som utgår på grund av skadeståndsförsäkring och avser föriorad inkomst av skattepliktig natur, samt begränsningen i rätlen till allmänt avdrag för periodiskt utbetalat skadestånd bör däremol inle tillämpas förrän vid 1978 års laxering. Begränsningen i avdragsrätten bör dessutom endast gälla i fråga om skadestånd som har fastställts efter utgången av år 1976.

5.6. Författningsförslag

I enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till ändringar i KL, lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst samt TL.

Till författningsförslagen vill jag göra följande kommentarer.

I 19 § KL har lagils in bestämmelsen om skatteplikt för ersättning, som utgår på gmnd av skadeståndsförsäkring och avser föriorad inkomst av skattepliktig natur Uttrycket skadeståndsförsäkring definieras i andra stycket av anvisningarna lill 19 § KL.

Tredje stycket av anvisningarna till 19 § KL innehåller en definition av uttrycket engångsbelopp och en generell bestämmelse om skatteplikt för sådana engångsbelopp som utgär till följd av personskada och avser ersälining för föriorad inkomsi av skattepliktig natur. Till sådan inkomst hör skattepliktig ersättning för föriorat underhåll. Begreppet engångsbelopp innefattar etl eller flera kapitalbelopp som utgör ersättning vid personskada och utgår i annan form än livränta eller periodisk utbetalning av annal slag, t. ex.

Prop. 1976/77:50 61

sjukpenning eller periodiskt understöd. Den generella bestämmelsen om skatteplikt för engångsbelopp gäller ersättning för inkomstföriusi både i förfluten tid och i framtiden. Skatteplikt föreligger dock endast om inte annal följer av 19 § eller andra bestämmelser i KL. Avsikten är inte att genom bestämmelsen utvidga området för skatteplikt ulan att lagfästa praxis på detta område.

Tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 19 § KL innehåller bestämmelserna om reducerad skatteplikt för engångsbelopp som avser framtida inkomstföriusi och om den skattemässiga behandlingen av engångsbelopp som träder i stället för livränta.

Av etl tillägg lill 32 § 1 mom. framgår att engångsbelopp som är skattepliktigt enligl 19 § och anvisningarna till denna paragraf skall tas upp som intäkt i förvärvskällan tjänsl. Vidare innehåller 32 § I mom. de nya bestämmelserna om behandlingen av vissa personskadelivräntor.

1 punkt 1 tredje stycket av anvisningarna lill 1 § lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst har tagits in bestämmelsen om att engångsbelopp, som utgår till följd av personskada och avser framlida föriust av skattepliktig inkomsi, inte skall anses som ackumulerad inkomst. Samtidigt har 3 § 4 mom. samma lag ändrats så atl erforderiig innehavstid för där avsedda aktier och andelar stämmer överens med de nya regler för realisationsvinstbeskattning som riksdagen antog i våras (SkU 1975/76:63 s. 64 f, SFS 1976:343). Vidare har gjorts en redaktionell ändring av punkt 1 sjätte stycket av anvisningarna till 1 !; och av anvisningarna till 3 >; med hänsyn lill den nya lydelse av 3 ij 2 mom. som riksdagen antog i samband med att de nya realisations vinstreglerna infördes.

37 § TL innehåller föreskrifterna om utvidgad uppgiflsskyldighel för försäkringsanstalter m. fl.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att aniaga förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

2. lagom ändringi lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomsi,

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

7 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att aniaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

M
.:
»1
iQ
v
E

r	J
iS	—
E	— i_
:M	E 2
Q.
D,	c s;
©	— mj

B	-
K»	H (2
et
B
v
o	*!<
a	£5
	£5
	o ■= SE
t«

8SS

r rn - v~i sor-~ooo

r rn ■ y

OOOO r rn Tt

iP ? P P \o \p p \p p 1 p sp C O Cr CTs 0> Cr On R Cr\ cr\ Cr\ C

OOOO oooo oooo

iS:

TJ-

Tj-

ON Os

so oo

vy-i O

sO rn

Tj-

TJ-

oo ■ rn

oo oo

O rn

rn sO

o Tl-rs

rn rs

Tj-

so rn

oo oo

rr,

1—

t--

Tj-

Os rsi rsi

sO rs(

oo so rn

*jn

sD sO

rn rn

rs rs

Tj-

O m m

rs rs

Tj-

os rn

m rn

Ti-

so SO

OmOO omOm OOOm

rnrn-oo inor- rnoo

Osmoos O\0ors' oso«nr-

Ornso- rs"«toors so -— *4 -

--irs —H-rsrsrn

;c o.

(D CO •= j XI

' cS

*r « DO

	% O
00	c XI 4>
c	01 cn X)
'C	00 a
"O	ao c 2P
c	c to c
	.— oo
	c c 00
	j o c
CO V)	:m CU U ä > .O ™ ca
c	SjRä?
3	.2 o o ■»
II	II il II
<	CO (j Q

B	ffl =!
•21	f- 2
es
B
a>
o	J,
Oi

;»
rvj
.—	8.
£	E
«	X
H	LU

	o c	— "C >
		" CL
	-o 2	1 o
	_flj	ra (U
	3 3	jS x: cn w
		o 12
	u	o 12
	ca	V) cn
		ca BO
	s	c :0
	cd C fe	_ll
	00
	a>	—'
	b-	o. u D. Q.
	ab	■53 .2
QO C		■53 .2
QO C	c	■S.S
		00 V)
"O	OO	c 60
c	C
		00 ta
	*c	c oo
	jKi