Prop. 1976/77: 48 Regeringens proposition

1976/77: 48

om ändrade avdragsregler för kostnader för tryggande av pensionsåtaganden, m. m.

beslutad den 18 november 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagils i bifogade uldrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att underlätta genomförandet av 1975 års lagstiftning om nya be-skaltaingsregler för pensionsförsäkringar m. m. föreslås i propositionen vissa ändringar i de regler som gäller för arbetsgivares avdrag för kostnader för tryggande av anställdas pensionering.

Genom 1975 års lagstiftning har arbetsgivares avdragsgilla kostnader för tryggande av pensionsåtagande i princip begränsats till kostaadema för att trygga pension enligt aUmän pensionsplan. Nu föreslås att avdrag skall medges även för kostaader för smärre avvikelser från sådan plan under förutsätming bl. a. att pensionsåtagandet, till den del det avser avvikelserna, har tryggats genom pensionsförsäkring. Samtidigt föreslås viss utvidgning av begreppet allmän pensionsplan. För de fall då arbetstagare inte omfattas av alhnän pensionsplan föreslås vidare en ny avdragsregel som innebär att arbetsgivare i vissa fall kan få avdrag för kostnader för tryggande av pensionsåtagande med belopp motsvarande 30 % av den lön som har utgivits till arbetstagaren. Även i övrigt föreslås att arbetsgivares rätt till avdrag för pensionskostnader utvidgas i vissa avseenden.

De nya bestämmelsema föreslås i princip gälla fr. o. m. 1977 års taxering.

1 Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 48

Prop. 1916/11: 48

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunaiskatteiagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives att 28 § 1 mom., 46 § 2 mom., 53 § 1 mom., punkt 2 av anvisningarna lill 29 § samt punkt 2 av anvisnmgarna till 53 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §

1 m o m.i TUl intäkt av rörelse hänföres allt vad som av här i riket bedriven rörelse kommit rörelseidkaren tillgodo, såsom:

vad som i rörelsen influtit i penningar eller varor;

värdet av i rörelsen tillverkade eller saluhållna varor eller produkter, som förbmkats för rörelseidkarens, hans familjs eller övriga hushållsmedlemmars räkning eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört rörelseidkarens hushåll, så ock av annan förmån, som i rörelsen kommit honom tillgodo.

Räntor samt utdelningar å aktier, barJdotler och andelar i ekonomiska föreningar räknas såsom intäkt av rörelse, såvitt de influtit från kapital, som tillhört rörelsen.

Royalty och periodiskt utgående avgift för utnyttjande av patent, mönster eller dylikt är att anse såsom intäkt av rörelse, såvitt icke royaltyn eller avgiften är av beskaffeidiet att böra hänföras till intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fastighet.

Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av driften till annan, räknas likaledes sora intäkt av rörelse.

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt av rörelse, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av rörelse.

Vederlag, som arbetsgivare erhållit för alt han övertagit ansvaret för pensionsutfästelse i samband med övertagande av rörelse, räknas som intäkt av rörelsen.

Redovisar arbetsgivare enligt la- Redovisar arbetsgivare enligt la
gen (1967: 531) om tryggande av gen (1967: 531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m. pensions- pensionsutfästelse m. m. pensions
skuld under rubriken Avsatt till skuld under rubriken Avsatt till
pensioner i sin balansräkning, pensioner i sin balansräkning,
skall han enligt 30 § 2 mom. ta;ce- skall han enligt 30 § 2 mom. taxe
ringslagen (1956: 623) särskilt re- ringslagen (1956: 623), under den
dovisa vad som avser pensionsåta- särskilda underrubriken Avdrags-
gande enligt allmän pensionsplan. gilla pensionsåtaganden, redovisa
Allmän pensionsplan har därvid vad som avser sådana pensionsåta-
samina innebörd som i 4 § lagen ganden för vilkas tryggande av-
om tryggande av pensionsutfäs- dragsrätt föreligger enligt punkt
telse m. m. Med allmän pensions- 2 d jämfört med punkt 2 e av an-
plan likställes i denna lag, i fall visningarna till 29 § denna lag. Är
där pensionsåtagande enligt all- vad som sålunda skall redovisas

> Senaste lydelse 1975:1347.

Föreslagen lydelse

mindre än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, räknas skillnaden som intäkt av rörelse. Finns disponibla pensionsmedel vid utgången av beskattningsåret, får nyssnämnda intäkt dock beräknas lägst lill summan av avdragsgill avsättning under året lill pensionsstiftelse och avdragsgill avgift under året för pensionsförsäkring — varvid dock beaktas endast avsättning eller avgift avseende pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik — samt en tiondel av disponibla pensionsmedel vid utgången av närmast föregående beskattningsår. Räknas disponibla pensionsmedel som intäkt enligt närmast föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild underrubrik motsvarande vad som sålunda tagits till beskattning icke räknas som intäkt.

Nuvarande lydelse

män pensionsplan icke föreUgger, pensionsåtagande för pensionsförmåner soin rymmes inom vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om arbetstagare med motsvarande uppgifter eller hans efterlevande under förutsättning att annat åtagande än sådant som innebär tryggande genom pensionsförsäkring eller avsättning till pensionsstiftelse tryggats genom kreditförsäkring. Är vad som sålunda skall redovisas mindre än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, räknas skillnaden som intäkt av rörelse. Finns disponibla pensionsmedel vid utgången av beskattningsåret, får nyssnämnda mtäkt dock beräknas lägst till summan av avdragsgill avsättning under året till pensionsstiftelse, avdragsgill avgift under året för pensionsförsäkrmg samt en tiondel av disponibla pensionsmedel vid utgången av närmast föregående beskattningsår. Räknas disponibla pensionsmedel som inläkt enligt närmast föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redovisats avseende pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan motsvarande vad som sålunda tagits till beskattning icke räknas som intäkt.

Upphör arbetsgivare med sin rörelse, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt av rörelse det beskattningsår då rörelsen upphörde. Går arbetsgivare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt för det beskattningsår då beslutet om likvidation fattades eller skiftet ägde rum. För fusion som avses i 3 mom. gäller vad som föreskrives där och i 4 mom.

Prop. 1976/77: 48 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pensionsåtagande i den mån det ej sionsreserv vid beskattningsårets
är tryggat genom pensionsförsäk- utgång för sådanl pensionsåta-
ring jämte vid sistnämnda tid- gande i den mån det ej är tryggat
punkt kvarstående medel i stiflel- genom pensionsförsäkring jämte
sen för viUca avdrag vid avsätt- vid sistnämnda tidpunkt kvar
ningen icke åtnjutits. Stiftelsens stående medel i stiftelsen för vilka
förmögenhet skall härvid beräknas avdrag vid avsättningen icke ål-
enligt de grunder som gäller vid njutits. Stiftelsens förmögenhet
beräkning av stiftelses förmögen- skall härvid beräknas enligt de
het enligt lagen (1947: 577) om grunder som gäller vid beräkning
statlig förmögenhetsskatt. Dispo- av stiftelses förmögenhet enligt la-
nibla pensionsmedel skall dock gen (1947: 577) om statiig förmö-
icke upptagas till högre belopp än geidietsskalt. Disponibla pensions-
som motsvarar vad som redovisas medel skall dock icke upptagas till
för beskattningsårels ingång åv- högre belopp än som motsvarar
seende pensionsåtagande enligt vad som redovisas för beskatt-
allmän pensionsplan. ningsårels ingång under särskild

underrubrik.

46 §

2 m o m.2 I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd «;ller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningama;

2) för påförda egenavgifter i. den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §;

3) för premier och andra avgifter, som skatlskyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga bam, nämligen kapitalförsäkring, till den del avdrag för premien ej medges enligt punkt 2 av anvisningarna till 22 § eller punkt 9 av anvisnmgarna till 29 §, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligl 2—4 kap. lagen om aUmän försäkring;

4) för belopp som den skallskyldige enligt vid självdeklaralionen fogat intyg eller annat skriftiigt bevis utgivit under beskatlnmgsåret för underhåll av icke heriimavarande barn om barnel är under 18 år eller, såvitt gäller underhåll på grund av dom, oavsett bamets ålder, dock högst med 2 500 kronor för varje barn;

6) för under beskattningsåret av den skattskyldige erlagd avgift avseende annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som äges av arbetsgivare, om försäkringen äges av den skaltskyldige.

Har skatlskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring och underhållsbidrag, som i första stycket 4) och 6) här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast under en del av beskatlnmgsåret varit här i

« Som senaste lydelse har upptagits lydelsen enligt prop. 1976/77:41.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får ej översliga den skattskyldiges A-inkomsl för beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till slorieken av sådan inkomst. Avdraget får uppgå lill högst 30 procent av inkomsi som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse och 10 procent av övrig A-inkomsl, beräknat på en sammanlagd A-inkomsl av högst tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämls för januari månad året närmast före taxeringsåret, men får i stället beräknas till högst 7 000 kronor jämte 30 procent av inkomst som hänför sig lill jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst av 23 000 kronor. Avdraget beräknas i sin helhet an-lingen på inkomst som skall upplagas till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra slyckel lagen (1947:576) om statiig inkomstskatt är att anse som A-inkomst.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får ej översliga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller årel närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. Avdraget får uppgå lill högst 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse eller som hänför sig till anställning, om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och icke är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 29 §, samt 10 procent av övrig A-inkomst, beräknat på en sammanlagd A-inkomst av högst tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämls för januari månad året närmast före taxeringsåret, men får i stället beräknas till högst 7 000 kronor jämte 30 procent av inkomst som hänför sig lill jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst av 23 000 kronor. Avdraget beräknas i sin helhel antingen på inkomst som skall upptagas till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt är all anse som A-inkomst.

Nuvarande lydelse

Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket efter ansökan beslula alt avdrag för avgift för pensionsförsäkring får åtnjutas med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skaU dock följande gälla. För skatlskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsräll; i anställning, får medges avdrag högst med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som fcire-skrivits i föregående stycke. Har skattskyldig, som drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig mkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget får i detla fall beräknas med beaktande av det antal år varunder den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tagas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i första stycket 6). Avdraget får dock ej översliga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar 6 gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för januari månad det år varunder driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Mot beslut av riks-

Föreslagen lydelse

Om särskilda skäl föreUgga, får riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får åtnjutas med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensions-rätt i anställning, får medges avdrag högst med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Sådant avdrag får dock icke beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 29 §. Har skatlskyldig, som drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig m-komstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år varunder den skaltskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tagas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheler till avdrag för avgift som avses i första stycket 6). Avdraget får dock ej överstiga elt belopp som för varje år som driften pågått motsvarar sex gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för januari månad det år varunder driften i förvärvskällan upphört och ej heller

Prop. 1976/77: 48 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skatteverket i fråga som avses i summan av de belopp som under
detta stycke får talan ej föras. beskattningsåret redovisats som

nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anlednuig av överlåtelse av förvärvskällan. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detla stycke får talan ej föras.

Har skatlskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis icke kunnat åtnjutas enligt bestämmelserna i femte slyckel, medgives avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för del påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag får dock icke åtnjutas med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som angives i femte stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena får avdrag för avgift sorn avses i första stycket 6) ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) icke utnyttjas i hemortskommunen, må avdrag för återstoden av vad sålunda beräknats åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efler andra avdrag enUgt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tUlgodoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall får avdraget översliga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

53 §

1 m o m.3 Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annal föreskrives i deima lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eUer å utländsk ort förvärvats; samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension och annan ersättning enligt lagen (1962: 381) om allmän

= Senaste lydelse 1976: 460.

Prop. 1976/77: 48 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkring eller pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som ulgår på grund för belopp, som utgår på grund

av pensionsförsäkring, som med- av annan pensionsförsäkring än
delats i här i riket bedriven för- tjänstepensionsförsäkring, om för-
säkringsrörelse; säkringen meddelats i här i riket

bedriven försäkringsrörelse;

för ersättning enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring och lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare samt enligt annan lag eller författnmg, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring;

för dagpeiming från erkjind arbetslöshetskassa enhgt lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt sludiestödslagen (1973: 349);

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eUer rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp, varmed schablonavdrag för egenavgifter överstigit påförda avgifter, samt restiluerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter, allt i den omfattning, som anges i anvisningama till 41 b §;

b) staten:

för inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätt uppliitna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse eUer av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov;

c) landsting, kommuner och andra menigheler ävensom hushållnuigs-
sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som
regeringen beslämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, så ock allmänna imdervisningsverk, sådana sammanslut
ningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de stu
derande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt
samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra
uppgifter som enhgt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna,
sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlåne
kassa, företagareförening som erhåUer statsbidrag, norrlandsfonden, sta
tens utvecklingsfond, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av far
macins utveckhng m. m.. Stiftelsen Industricentra, Sveriges exportråd,
järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga
ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebola
get tipstjänst, svenska pennmglotteriet aktiebolag, allmänna sjukförsäk
ringsfonden, pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pen
sionsutfästelse m. m., allmänna försäkringskassor, understödsföreningar,
som icke bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, personalsliftel-

Prop. 1976/77: 48 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildals enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utgiva avgångsersättning lill friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk all bliva uppsagd lill följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationaUsering av förelags verksamhel ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring: för inkomsi av fastighet;

e) kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan därest de utöva
kyrklig verksamhel, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives
i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava lill huvud
sakligt ändamål atl under samverkan med mihlär eller annan myndighet
stärka rikets försvar eller att, ulan begränsning tUl viss familj, vissa fa
miljer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av bam eller
lämna understöd för beredande av undervisning eller ulbildning eller ul
öva hjälpverksamhet bland behövande eUer främja vetenskapUg forsk
ning, ävensom sådana föreningar vilka, utan att i sin verksamhet tillgo
dose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för än
damål av den i fråga om stiftelser här angivna art:

för inkomsi av fastighet och av rörelse;

f) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftel
ser, understödsföreningar, som bedriva tiU livförsäkring hänförlig verk
samhel, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock
såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på
därmed jämförligt sätt bildats för att förvalla samfällighel endasl om
samfäUigheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser
marksamfäUighet eller regleringssamfäUighet, samthga här under f) av
sedda bolag, verk och andra juridiska personer i den mån de ej inbegri
pas under punkterna d) och e):

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomsi av rörelse, som här bedrivits; samt

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

h) allmänna pensionsfonden:

för all inkomst som härflyter av medel, som förvaltas av fjärde fondstyrelsen, samt i övrigt för inkomst av fastighet.

Riksskatteverket må, om särskUda skäl därtUl äro, efter ansökan förklara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakUgt ändamål alt främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tUllämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna del föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

b.ä Arbetsgivare får avdrag för medel, som avsatts till pensionsstiftelse enligt lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. för att uppbringa stiftelsens tiUgångar tiU vad som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv enligt allmän pensionsplan, som tryggas av stiftelsen, efter avdrag för den skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig.

c. Arbetsgivare får avdrag för så stor del av kostnaderna för pensionsförsäkring som behövs för att helt eller delvis trygga pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan. Arbetsgivare, som enligt 25 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. är skyldig att trygga upplupen del av pensionsutfästelse genom att köpa pensionsförsäkring, får avdrag för hela kostnaden för sådan försäkring, om utfästelsen icke avser arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget. Till grund för bedömande om en arbetstagare har bestämmande inflytande lägges det samlade innehavet av aktier eller andelar i företaget hos arbetstagaren själv jämte sådana honom närstående personer som nämns i 35 § 3 mom. tionde stycket denna lag.

* Senaste lydelse 1976: 85. ' Senaste lydelse 1975:1347. « Senaste lydelse 1975: 1347.

b. Arbetsgivare får avdrag för
medel, som avsatts till pensions
stiftelse enligt lagen (1967: 531)
om tryggande av pensionsutfäs
telse m. m. för att uppbringa stif
telsens tillgångar till vad som mot
svarar arbetsgivarens pensionsre
serv för sådana pensionsåtagan
den, som Iryggas av stiftelsen och
för vilkas tryggande avdragsrätt
föreligger enligt besiänimelserna i
e, efter avdrag för den skuld stif
telsen själv kan ha ådragit sig.

c. Arbetsgivare får avdrag en
Ugt bestämmelserna i e för kostna
der för pensionsförsäkring för att
trygga pensionsåtagande.

Nuvarande lydelse

d.'' Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning och är vad som enhgt 30 § 2 mom. taxeringslagen (1956: 623) skall särskilt redovisas i fråga om pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan större än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, får han avdrag för skillnaden meUan de båda beloppen.

e.* Vid beräkning av avdraget enligt b eller d ovan får pensionsutfästelse beaktas endasl om försäkring för utfästelsen skulle ha varil sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §.

Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverkel besluta om avdrag avseende kostnader för att trygga pensionsutfästelse utöver vad som gäller enligt b—d ovan. Mot sådant beslut får talan ej föras.

Föreslagen lydelse

d. Redovisar arbetsgivare enligt
lagen (1967: 531) om tryggande
av pensionsutfästelse m. m. pen
sionsskuld under rubriken Avsatt
till pensioner i sin balansräkning
och är vad som enligt 30 § 2 mom.
taxeringslagen (1956:623) skall
redovisas under den särskilda un
derrubriken Avdragsgilla pen
sionsåtaganden och avser sådana
pensionsåtaganden för vilkas tryg
gande avdragsrätt föreligger enligt
bestämmelserna i e slörre än mol
svarande belopp vid utgången av
föregående beskattningsår, får han
avdrag för skillnaden mellan de
båda beloppen..

e. Arbetsgivares rätt till avdrag
för kostnader avsedda att trygga
pensionsåtagande skall motsvara
högst vad som behövs för att
trygga åtagande enligt allmän pen
sionsplan. Om allmän pensions
plan träder i kraft stegvis men ar
betsgivaren lämnat utfästelse om
en snabbare tillämpning av pla
nen, har arbetsgivaren rätt till av
drag för kostnader föranledda av
denna utfästelse.

Allmän pensionsplan har samma innebörd som i 4 § lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Med allmän pensionsplan avses emellertid i denna lag, i fall där pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan icke föreligger, även

a) pensionsåtagande för pensionsförmåner som rymmes inom vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om arbetstagare med motsvarande uppgifter eller hans efterlevande under förutsättning att annat åtagande än sådant som innebär tryggande genom pensionsförsäkring eller avsättning till pensionsstiftelse tryggats genom kreditförsäkring.

Prop. 1976/77: 48

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

b) pensionsbestämmelser, som
rekommenderats av Svenska kom
munförbundet, Landstingsförbun
det eller Svenska kyrkans försam
lings- och pastoratförbund och an-
tagUs såsom pensionsreglemente
av kommun, kommunalförbund.
Svenska kommunförbundet.

Landstingsförbundet, Kommuner
nas Pensionsanstalt, Svenska kyr
kans församlings- och pastorat
förbund eller Sjukvårdens och so
cialvårdens planerings- och ratio-
naliseringsinslitut eller av annan
arbetsgivare, jör vars pensionsut
fästelser enligt pensionsreglemen
tet kommun, kommunalförbund.
Svenska kommunförbundet.

Landstingsförbundet eller Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund tecknat borgen, och

c) pensionsåtagande som har lämnats av statligt företag och för vilket staten har tecknat borgen.

Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket besluta att även annat pensionsåtagande vid tUllämpning av denna lag skall anses som allmän pensionsplan. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som här avses får talan ej föras.

Vid bestämmande av avdragsrätt enligt första stycket får — även om detta ej har medgivits i allmän pensionsplan — i pensionsåtagande inräknas såväl arbetstagares anställningstid hos samma arbetsgivare innan åtagandet lämnats som anställningstid hos förutvarande arbetsgivare. Vid beräkning av avdrag för tryggande av åtagandet skall härvid dock avräknas sådan pension åt arbetstagaren, som tidigare har utfösts och tryggats av arbetsgivare under anställningstid som inräknas i åtagandet.

Avdrag för kostnad avsedd att trygga pensionsåtagande som innebär rätt till pension före 65 års ålder — härunder inbegripet kost-

Prop. 1976/77: 48

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

nad avsedd att vid arbetstagarens avgång före 65 års ålder trygga samma pensionsförmåner som skulle ha tillkommit honom vid avgång vid nämnda ålder — medges i den utsträckning sådana förmåner kan utgå enligt allmän pensionsplan och med beaktande jämväl av bestämmelserna i tionde stycket. Är fråga om arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över förelaget, är dock kostnad som här avses och som hänför sig till avgång före 60 års ålder avdragsgiU endast efter beslut enligt elfte stycket. TiU grund för bedömande om en arbetstagare har bestämmande inflytande lägges det samlade innehavet av aktier eller andelar i företaget hos arbetstagaren själv jämte sådana honom närstående personer som nämns i 35 § 3 mom. tionde stycket denna lag.

För medel, som avsatts enligt b eller d, medges sålunda avdrag intiU vad som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv, och för pensionsförsäkring medges avdrag för så stor del av kostnaderna som behövs för att trygga pensionsåtagande, allt med iakttagande av bestämmelserna i första—femte styckena och beslut enligt elfte stycket av denna anvisningspunkt.

Dock medges avdrag även utöver vad som anges i föregående stycke, om pensionsutfästelserna avser förmåner som innebär smärre avvikelser från allmän pensionsplan och utfästelserna till den del de avser sådana avvikelser har tryggats genom pensionsförsäkring. Med smärre avvikelser förstås sådana förmånsbelopp som utgår utöver allmän pensionsplan men inom ramen för högsta pensionsgrundande lön enligt planen under förutsättning att den genomsnittliga kostnaden för för-

Prop. 1976/77: 48

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

månsbeloppen icke överstiger åtta procent av kostnaden för pensionsåtagande enligt den allmänna pensionsplanen. Med genomsnittlig kostnad för förmånsbeloppen förstås den merkostnad som motsvarande förmåner skulle medföra, om de skulle lämnas åt samtUga som omfattas av den allmänna pensionsplanen. Överstiger kostnaden för förmånsbeloppen vad nu sagts, skall emellertid ingen del av deh kostnad som överstiger kostnaden för pensionsåtagande enligt den allmänna pensionsplanen vara avdragsgill. För att erhålla avdragsrätt skall arbetsgivaren med intyg av försäkringsgivaren styrka att endast smärre avvikelser från allmän pensionsplan föreligger.

Tryggas pensionsåtagande för arbetstagare som icke omfattas av allmän pensionsplan genom pensionsförsäkring, får arbetsgivaren, om han så önskar, i stället göra avdrag för kostnaderna för denna försäkring med högst ett belopp motsvarande 30 procent av vad arbetsgivaren utgivit till arbetstagaren i lön antingen under beskattningsåret eller under det närmast föregående beskattningsåret. Vid beräkning av avdrag enligt detta alternativ får ej inräknas lön som överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämts för januari månad året närmast före taxeringsåret.

Arbetsgivare, som enligt 25 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. är skyldig att trygga upplupen del av pensionsutfästelse genom att köpa pensionsförsäkring, får avdrag för hela kostnaden för sådan försäkring om utfästelsen icke avser arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget.

Prop. 1976/77: 48

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid beräkning av avdrag för kostnader avsedda att trygga arbetsgivares pensionsåtaganden får pensionsutfästelse bealctas endast om försäkring för utfästelsen skulle ha varit sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningama tUl 31 §.

Om särskUda skäl föreUgga, får riksskatteverket besluta om avdrag avseende kostnader för att trygga pensionsutfästelse utöver vad som gäller enhgt första och femte styckena ovan. Mot sådant beslut får talan ej föras.

Person, som icke är bosatt eUer sladigvarande vistas i Sverige, beskallas här för pension, som utgår enligt lagen om allmän försäkring eller på grund av förutvarande anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun, eller på grund av pensionsförsäkring, som meddelats i här i landet bedriven försäkringsrörelse. Annan pension eller förmån, som utgår härifrån till sådan person på grund av förutvarande tjänst, beskattas i Sverige, om den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats här. För sådan person föreligger däremot ej skattskyldighet för annan pension än nu sagts eller för livränta eller andra enhgt 31 § med inkomst av tjänst likställda förmåner, som icke åtnjutas på grund av något tjänsteförhållande.

Person, som icke är bosatt eUer stadigvarande vistas i Sverige, beskattas här för pension, som utgår enligt lagen om allmän försäkring eller på grund av fömtvarande anstäUning eUer uppdrag hos svenska staten eUer svensk kommun, eller på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i landet bedriven försäkringsrörelse. Pension på grund av tjänstepensionsförsäkring samt annan pension eller förmån beskattas i Sverige, om förmånen utgår härifrån till sådan person på grund av förutvarande tjänst och den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats här. För sådan person föreligger däremot ej skattskyldighet för annan pension än nu sagts eller för livränta eUer andra enligt 31 § med inkomst av tjänst likstäUda förmåner, som icke åtnjutas på grund av något tjänsleför-hållande.

Prop. 1976/77: 48 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelsen i 53 § 1 mom. första stycket a) om skattskyldighet för den som ej varit bosatt här i riket för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån eller pension, som utgått på grund av anställning eller uppdrag hos svenska slalen, gäller beträffande den som anställts av svensk utlandsmyndighet eller utomlands för fältprojekt för bUateral biståndsverksamhet (lokalanställd) blott om han icke är medborgare i an-ställningslandet. Regeringen äger medgiva befrielse från skattskyldighet, som här nämnts, för sådan lokalanställd i utomeuropeiskt land som icke är svensk medborgare.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enUgt uppgift på den har uikommit från trycket i Svensk författningssamling, och till-lämpas enligt lagen (1975: 1348) om ikraftträdande av lagen (1975: 1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), ikraflträdandela-gen. Hänvisning i ikraftträdandelagen till de nya bestämmelsema i 28 § 1 mom., 46 § 2 mom., 53 § 1 mom., punkt 2 av anvisningarna till 29 § och punkt 2 av anvisningarna, till 53 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall därvid avse nämnda lagrum i deras lydelse enligt denna lag.

Har skattskyldig vid 1976 års inkomsttaxering erhåUit avdrag för kostnader för tryggande av pensionsåtagande enligt äldre bestämmelser i deras lydelse enligt lagen (1975: 1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) och uppgår avdraget till lägre belopp än som följer av de nya bestämmelserna i denna lag, får han genom besvär i särskUd ordning som anföres före utgången av år 1977 föra talan om sådan ändring av nämnda inkomsttaxering som föranledes av de nya bestämmelsema i deima lag. I sådant fall får inom samma tid besvär även anföras av taxeringsintendent till den skattskyldiges förmån. I fråga om, besvär som här avses gäller 103 och 104 §§ taxeringslagen (1956: 623) i tilllämpliga delar.

Har riksskatteverket med slöd av 46 § 2 mom. sjätte stycket kommunalskattelagen (1928: 370) i dess lydelse enligt lagen (1975: 1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) beslutat att skattskyldig får åtnjuta avdrag för avgift för p>ensionsförsäkring beräknat på grundval av tjänsteihkomst härrörande från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har bestämmande inflytande, får den skattskyldige åtnjuta avdrag i enUghet med beslutet, dock längst t. o. m. 1978 års taxering. Riksskatteverket äger med stöd av sistnämnda lagrum i dess angivna äldre lydelse meddela beslut som nu sagts även efter ikraftträdandet av denna lag, under förutsättning att den skattskyldiges ansökan om beslut inkommit till verket senast den 22 november 1976.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i koimmnnalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives att 2 och 8 §§ lagen (1975:1348) om Utraftträ-dande av lagen (1975: 1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2§

De nya bestämmelsema i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskaltelagen (1928: 370) till-lämpas första gången vid 1977 års taxering. Har pensionsförsäkring tagits i överensstämmelse med ansökan, som kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor före utgången av år 1975, skall dock äldre bestämmelser aUtjämt gälla. Ändras försäkringsavtalet eller insattes förmånslagare efter utgången av år 1976 i strid mot de nya bestämmelsema, skall mot försäkringen svarande premiereserv och övriga tiUgodohavanden vid tidpunkten för ändringen anses som på gmnd av försäkringen utbetalt belopp under det beskattningsår då ändringen sker. Överenskommelse, som medför ökad premieförpliktelse totalt eller för år räknat, skaU vid tiUämpning av denna paragraf anses som nytt försäkringsavtal.

Föreslagen lydelse

De nya bestämmelserna i punkt 1 av anvisningama tUl 31 § kommunalskattelagen (1928: 370) tiU-lämpas första gången vid 1977 års laxering. Har pensionsförsäkring tagits i överensstämmelse med ansökan, som kommit in tiU försäkringsgivarens huvudkontor före utgången av år 1975, skaU dock äldre bestämmelser alltjämt gäUa. Ändras försäkringsavtalet eller insattes förmånslagare efter utgången av år 1976 i strid mot de nya bestämmelsema, skaU mot försäkringen svarande premiereserv och övriga tiUgodohavanden vid tidpunkten för ändringen anses som på grund av försäkringen utbetalt belopp under det beskattningsår då ändringen sker. Om pensionsförsäkring tagits i överensstämmelse med ansökan, som kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor före utgången av år 1975, och om försäkringen enligt äldre bestämmelser skall anses ha tagits i samband med tjänst, skall sådan påföljd dock ej inträda om ändringen sker före utgången av år 1977. Överenskommelse, som. medför ökad premieförpUktelse totalt eUer för år räknat, skaU vid tiUämpning av denna paragraf anses som nytt försäkringsavtal.

De nya beslämmelsema i 19 §, 28 § 1 mom. samt punkt 1 av anvisningama tUl 22 §, punkt 6 av anvisningarna tiU 25 § och punkt 2 av anvisningama tUl 29 § kommunalskaltelagen (1928: 370) tUl-lämpas första gången yid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid 1976 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1976 och tidigare år. Vidare får arbetsgivare tUlämpa äldre bestämmelser jämväl beträffande utfästelse

De nya bestämmelsema i 19 §, 28 § 1 mom. samt punkt 1 av anvisningarna tiU 22 §, punkt 6 av anvisningama tUl 25 § och punkt 2 av anvisningama tiU 29 § kommunalskattelagen (1928: 370) tUl-lämpas första gången vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid 1976 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1976 och tidigare år. Vidare får arbetsgivare tiUämpa äldre bestämmelser jämväl beträffande utfästelse

1 Som senaste lydelse har upptagits lydelsen enligt prop. 1975/76: 208. 2 Riksdagen 7976/77.1 saml Nr 48

Nuvarande lydelse

om pension som lämnats skriftUgen senast den 31 december 1975.

I fråga om pensionsutfästelse till arbetstagare med sådant bestämmande inflytande i aktiebolag eller ekonomisk förening som avses i de nya bestämmelsema i punkt 2 c av anvisningama tUl 29 § kommunalskattelagen gäUer dock följande. De nya bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 22 §, punkt 6 av anvisningama till 25 § och punkt 2 c av anvisningarna tiU 29 § tiUämpas första gången vid 1977 års taxering samt i det faU pensionsförsäkring tagits på grund av ansökan, som inkommit tUI försäkringsgivarens huvudkontor efter den 24 april 1975, redan vid 1976 års taxering. Har pensionsförsäkring tagits på gnmd av ansökan, som inkommit till försäkringsgivarens huvudkontor senast den 19 november 1975, får dock i stället för vad som angivits i punkt 2 c av anvisningama tiU 29 § kommunalskattelagen avdrag för premie som erlägges för försäkringen under år 1976 åtnjutas med högst 30 procent av den lön som under detta år utgivits till arbetstagaren, dock högst med 60 000 kronor. För räkenskapsår, som avslutats efter den 30 juni 1975, får avdrag för medel, som avsatts till pensionsstiftelse enUgt lagen (1967:531) om trygga.nde av pensionsutfästelse m. m., endast ske för att uppbringa stiftelsens tiUgångar i vad de är hänförliga till sådan arbetstagare till vad som motsvarar arbetsgivarens

Föreslagen lydelse

om pension som lämnats skriftUgen senast den 31 december 1975 flv honom eller av den anställdes förutvarande arbetsgivare under , förutsättning att han ej samtidigt erhåller avdrag enligt de nya bestämmelserna i punkt 2 e åttonde stycket av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen eller enligt andra stycket fjärde meningen nedan.

I fråga om pensionsutfästelse till arbetstagare med sådant bestämmande inflytande i aktiebolag eller ekonomisk förening som avses i de nya bestämmelsema i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna tUl 29 § kommunalskattelagen gäller dock följande. Avdrag för pensionskostnad som hänför sig till sådan arbetstagares avgång före 60 års ålder medges även utan beslut som avses i elfte stycket av nämnda anvisningspunkt om skriftlig utfästelse om lägre pensionsålder har lämnats senast den 22 november 1976. De nya beslämmelsema i punkt 1 av anvisningama tiU 22 §, punkt 6 av anvisningama tUl 25 § och punkt 2 c jämfört med punkt 2 e av anvisningarna tUl 29 § tiUämpas i övrigt första gången vid 1977 års taxering samt i det fall pensionsförsäkring tagits på grund av ansökan, som inkommit tiU försäkringsgivarens huvudkontor efter den 24 aprU 1975, redan vid 1976 års laxering. Har pensionsförsäkring tagits på grund av ansökan, som inkommit tUl försäkringsgivarens huvudkontor senast den 19 november 1975, får dock i stäUet för vad som angivits i pimkt 2 c jämfört med punkt 2 e av anvisningama till 29 § kommunalskattelagen avdrag för premie som erlägges för försäkringen under år 1976 åtnjutas med högst 30 procent av den lön som under detta år utgivits till arbetstagaren, dock

Nuvarande lydelse

pensionsreserv enUgt allmän pensionsplan. Redovisas för sådant räkenskapsår enligt bestämmelserna i nämnda lag pensionsskuld under rubriken Avsatt tUl pensioner i balansräkningen, får avdrag åtnjutas för ökad avsätlnmg endast i den mån ökningen är erforderUg för att trygga pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan. I övrigt tillämpas i fråga om räkenskapsår som här avses de nya bestämmelserna i 28 § 1 mom. sjunde stycket tredje punkten för arbetstagare varom fråga är i detta stycke.

Föreslagen lydelse

högst med 60 000 kronor. För räkenskapsår, som avslutats efter den 30 juni 1975, får avdrag för medel, som avsatts lUl pensionsstiftelse enligt lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m., endast ske för att uppbringa stiftelsens tUlgångar i vad de är hänförliga tUl sådan arbetstagare till vad som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv enligt vad som medges till följd av bestämmelserna i punkt 2 e av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. Redovisas för sådant räkenskapsår enligt bestämmelserna i nämnda lag pensionsskuld under rubriken Avsatt tiU pensioner i balansräkningen, får avdrag åtnjutas för ökad avsättning endast i den mån ökningen är erforderlig för att trygga pensionsåtagande som är avdragsgillt enligt nyssnämnda bestämmelser.

Föreligger särskUda skäl får riksskatteverket besluta alt avdrag för kostnad, som hänför sig tiU tid före ikraftträdandet, får medgivas med högre belopp än som följer av bestämmelsema i denna paragraf. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej föras.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956; 623)

Härigenom föreskrives i fråga om 30 § taxeringslagen (1956: 623)i dels att 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse, dels att ett nytt moment, 4 mom., av nedan angivna lydelse skall införas.

Nuvarande lydelse

(1967: 531) om tryggande av pe.a-sionsulfästelse m. m. i sin balansräkning redovisar pensionsskuld under mbriken Avsatt till pensioner skall i självdeklarationen särskilt redovisa vad som avser pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan. Sådan redovisnuig skaU avse förhåUandena vid såväl beskattningsårets ingång som dess utgång. Allmän pensionsplan har därvid samma innebörd som i 4 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Med allmän pensionsplan likställes i fall där pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan icke föreligger pensionsåtagande för pensionsförmåner som rymmes inom vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om arbetstagare med motsvarande uppgifter.

Föreslagen lydelse

(1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. i sin balansräkning redovisar pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner skaU i självdeklarationen under den särskilda underrubriken Avdragsgilla pensionsåtaganden redovisa vad som avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 2 d jämfört med punkt 2 e av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370). Sådan redovisning skaU avse förhåUandena vid såväl beskattningsårets ingång som dess utgång.

4 mom. Försäkringsanstalt, som meddelat tjänstepensionsförsäkring avseende arbetsgivares pensionsutfästelse gentemot arbetstagare, är skyldig att på begäran av försäkringstagaren utfärda intyg i det hänseende varom föreskrives i punkt 2 e sjunde stycket av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928: 370).

Prop. 1976/77: 48 21

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-11-18

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om ändrade avdragsregler för kostnader för tryggande av pensionsåtaganden, m. m.

1 Inledning

Hösten 1975 infördes nya beskattamgsregler för pensionsförsäkringar och arbetsgivares kostnader för tryggande av anställdas pensionering (prop. 1975/76:31, SkU 1975/76:20, rskr 1975/76: 132, SFS 1975:1347-1354). Denna lagstiftning innebar en genomgripande ändring av de regler som dittUls hade gäUt på området. Redan i propositionen (s. 145) pekade föredraganden på vissa frågor som skulle vara olösta även efter det att den nya lagstiftningen hade genomförts och framhöU att han var beredd att göra en översyn av dessa frågor i ett annat sammanhang. I riksdagsskrivelsen begärde riksdagen prövning av möjUgheterna att tiUgodose önskemål om bibehåUen avdragsrätt för tryggande av pensionsåtaganden som avviker från s. k. allmän pensionsplan.

För att utreda de frågor som hade berörts i propositionen och riksdagsskrivelsen tiUkaUades Utredningen (Fi 1976: 02) om beskattning av tjänstepensioner för att se över vissa frågor angående avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för tryggande av anstäUdas pensionering, m. m. EnUgt sina du-ektiv är utredningen oförhindrad att ta upp även andra problem som kan ha uppstått vid genomförandet av den nya lagstiftningen på detta område. I direktiven har framhåUits att det är önsk-

' Utredningsman regeringsrådet Göran Wahlgren.

Prop. 1976/77:48 22

värt att lagstiftning i den fråga som riksdagen har påkallat prövning av träder i kraft och kan tUlämpas redan vid 1977 års taxermg.

Utredningen har i augusti 1976 avlämnat delbetänkandet (Ds Fi 1976: 6) Avdrag för kostnader för tryggande av pensionsåtaganden som avviker från allmän pensionsplan, m.m. I betänkandet behandlas dels den av riksdagen väckta frågan, dels vissa andra problem som har uppstått vid tiUämpningen av de nya reglerna. I syfte bl. a. att underlätta genomförandet av 1975 års lagstiftnuig föreslår utredningen att arbetsgivares avdragsrätt för kostnader för tryggande av anstäUdas pensionering skall utvidgas i vissa hänseenden. Samtidigt föreslås även en utvidgnmg av arbetsgivares och försäkruigsanstalters skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxeringen. Utredningen avser att i ett senare betänkande återkomma bl. a. till de frågor som enligt vad föredraganden påpekade i prop. 1975/76: 31 fortfarande var olösta.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av Göta hovrält, kammarrätten i Göteborg, riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen, riksskatteverket (RSV), länsstyrelsema i Stockholms, Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971: 07), Familjeföretagens förening, Folksam, Föreningen auktoriserade revisorer (FAR), Försäkringsbolaget pensionsgaranti (FPG), FÖrsäkringstjänstemannaförbundet, Kommunernas pensionsanstalt (KPA), Kooperativa förbundet (KF), Kooperationens pensionsanstalt (KP), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svensk industriförening. Svenska bankföreningen. Svenska företagares riksförbund, Svenska Försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska personal-pensionskassan (SPP), Svenska revisorsamfundel (SRS), Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Centralorganisationen SACO/SR (SACO-SR), Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Skånes handelskammare.

Yttrande över betänkandet hai vidare avgetts av Stockholms handelskammare.

FoUcsam, KF och KP har avg(;tt ett gemensamt yttrande. LO har tiU sitt yttrande fogat yttrande från Svenska kommunalarbetareförbundet. LRF har åberopat yttrande av Lantbmkarnas skattedelegation. Svenska bankföreningen, Sveriges grossistförbund och Sveriges industriförbund har åberopat yttrande av Näringslivets skattedelegation.

Prop. 1976/77: 48 23

2 Huvudprinciperna för arbetsgivares avdrag för kostnader för att trygga anställdas pensioneriDg

2.1 Nuvarande ordning

2.1.1 Inledning

En arbetsgivare kan välja meUan att låta pensioneringen av de anställda ombesörjas av försäkringsanstalt eller att sköta pensioneringen i egen regi. Om pensioneringen ombesörjs av försäkringsanstalt tecknar arbetsgivaren en tjänstepensionsförsäkring och betalar premier för denna, varefter pensionen betalas ut av anstalten. När företaget svarar för pensioneringen kan pensionsutfästelserna tryggas genom avsättning till pensionsstiftelse eUer tiU ett särskilt konto i balansräkningen (Avsatt till pensioner). Såvitt gäller pensionsutfästelser som tryggas genom sådan avsättning finns de grundläggande civUrättsliga bestämmelserna i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. (tryggandelagen). De skatterättsUga reglema i kommunalskattelagen (1928: 370), KL, anknyter tUl tryggandelagens bestämmelser.

Genom 1975 års lagstiftning ändrades KL:s regler för beskattning av pensionsförsäkringar och för arbetsgivares avdrag för kostnader för tryggande av anställdas pensionering i väsentUga hänseenden. Ikraftträdandet av de nya bestämmelserna regleras i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) (ikraftträdandelagen). I avsnitten 2.1.2 och 2.1.3 lämnas en allmän översikt över de nya beskattningsreglerna och deras ikraftträdande. En mer detaljerad redogörelse för de regler som berörs i detta lagstiftningsärende lämnas i avsnitten 3—8 i samband med att utredningens olika delförslag redovisas. Beträffande de beskattningsregler som gällde på ifrågavarande område före 1975 års lagstiftning hänvisas till framställnmgen i prop. 1975/76: 31 (s. 40 ff).

2.1.2 KL:s regler

För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras enligt punkt 1 av anvisningarna tiU 31 § KL att den har meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse samt att inte andra försäkringsbelopp än ålderspension, invalidpension eller efterlevandepension utgår på grund av försäkringen. Med tjänstepensionsförsäkring förstås pensionsförsäkring som har samband med tjänsten och för vilken den försäkrades arbetsgivare har åtagit sig att svara för betalning av hela avgiften.

För premier för egen pensionsförsäkring får skattskyldig avdrag enligt beslämmelsema i 46 § 2 mom. KL. Avdraget får mte överstiga hans A-inkomst för beskattningsåret eller närmast föregående år och beräknas med hänsyn till storleken av denna inkomst. Avdraget får uppgå tUl högst 30 % av inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och 10 % av

Prop. 1976/77: 48 24

annan A-inkomst, beräknat på en sammanlagd A-inkomst som motsvarar högst 20 basbelopp. Avdraget får dock i stället beräknas tiU högst 7 000 kr. plus 30 % av inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst av 23 000 kr.

Reglerna om arbetsgivares avdragsrätt för kostaader för tryggande av tjänstepension återfmns i punktema-2 b-e av anvisningama tiU 29 § KL. Dessa bestämmelser omfatiar de tre huvudformema för tryggande av pensionsutfästelse, nämligen avsättaing till pensionsstiftelse, pensionsförsäkring och avsättning tUl konto. Bestämmelsema iimebär att arbetsgivaren får avdrag för så stor del av kostnaderna för de anstäUdas framtida pensionering som behövs för att helt eller delvis trygga pensionsåtagande enUgt allmän pensionsphin. Allmän pensionsplan definieras i 4 § tryggandelagen som sådana aUmänna grunder för pensionering av arbetstagare eUer arbetstagares efterlevande, som innehåller regler om tryggande av arbetsgivarens utfästelse genom kreditförsäkring, avsättning tUl pensionsstiftelse enUgt tryggandelagens bestänmielser eUer annan likvärdig anordning och som på arbetstagarsidan är godkända av organisation som enUgt lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet är att anse som central arbetstagarorganisation. Om pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan inte föreUgger, skall vid inkomstbeskattningen med allmän pensionsplan likställas pensionsåtagande för pensionsförmåner som ryms inom vad som är sedvanligt enligt aUmän pensionsplan i fråga om arbetstagare med motsvarande uppgifter eller hans efterlevande (28 § 1 mom. isjunde stycket KL).

På arbetsmarknaden finns f. n. ett stort antal pensionsplaner som har karaktär av allmän pensionsplan. För LO-området gäller den s. k. STP-planen som allmän pensionsplan (STP = särskUd tilläggspension). STP har tUl syfte att komplettera folkpension och ATP och utgår numera från 65 års ålder med 10 % av en på visst sätt beräknad pensionslön för den som är berättigad tiVL full pension. Intjänandetiden för full STP är i princip 30 år, men f. n. gäUer särskilda övergångsregler som innebär att väsentUgt kortare tid räcker. STP utgår endast på lönedelar upp till 7,5 basbelopp.

Den viktigaste allmänna pensionsplanen för tjänstemän inom det privata näringslivet är den s. k. ITI'-planen. Övriga pensionsplaner som har genomförts på den privata arbetsmarknaden inom tjänstemannaområdet har i stor utsträckning utformats med ITP-planen som förebUd. ITP-planen har också varit utgångspunkt för den nya lagstiftningen om ändrade beskattningsregler för tjänstepensionsförsäkringar. Beträffande innehållet i ITP-planen hänvisas tiU den redogörelse som har lämnats i avsnitt 3.2 i betänkandet. Efter det att utrednmgen avlämnade sitt betänkande har partema godtagit ett förslag tUl nytt ITP-avtal som har lagts fram av en särskild förUkningskommJssion. Det nya avtalet avses gälla tUl den 31 mars 1982. Av intresse i förevarande sammanhang är

Prop. 1976/77: 48 25

främst följande ändrmgar i förhållande till det gamla avtalet. I fullfunk-tionsstadiet 1980 utgör ålderspensioneii inkl. beräknad folkpension och ATP ca 65 % av lönen upp tUl 20 basbelopp. På lönedelar meUan 20 och 30 basbelopp utgör ålderspensionen 32,5 %. Pensionsåldem för ålderspension är 65 år om inte lägre pensionsålder har överenskommits mellan arbetsgivaren och tjänstemannen. Avtalet innebär att ITP:s stan-dardplan tillförs en kompletteringsplan till vilken en viss del av lönesumman avsätts. Kompletteringsplanen är utformad så att varje tjänsteman själv får bestämma hur han vUl komplettera ITP-planen inom ramen för den pensionsreserv som har byggts upp för honom enligt kompletteringsplanen. Han skaU sålunda själv kunna beslämma om han vUl använda dessa medel tiU en rörUg pensionsålder — med möjUghet tUl pension från 62 års ålder — eller om han vill höja sm pensionsnivå livsvarigt från 65 år eller endast under vissa år.

EnUgt 25 § tryggandelagen skall arbetsgivare, som upphör med näringsverksamhet utan att ansvaret för pensionsutfästelse överflyttas på annan, i princip trygga upplupen del av utfästelsen genom att köpa pensionsförsäkring. Från detta krav görs undantag när pensionsrätten kan anses tryggad utan inköp av försäkring. Arbetsgivare som enligt nämnda bestämmelse är skyldig att köpa pensionsförsäkring får enUgt punkt 2 c av anvisningarna tUl 29 § KL avdrag för hela kostnaden för försäkringen. Sådan avdragsrätt föreUgger dock inte om utfästelsen avser arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har ett bestämmande inflytande över företaget (arbetstagare-huvuddelägare enligt utredningens termmologi). För sådan arbetstagare kan endast pensionsförmåner enligt allmän pensionsplan lösas m med obeskattade medel. TiU grund för bedömande av om en arbetstagare har bestämmande inflytande läggs det samlade innehavet av aktier eUer andelar hos arbetstagaren själv samt hans föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari någon av de nämnda personema är delägare.

Enligt punkt 2 e av anvisningama till 29 § KL kan RSV, om särskilda skäl föreUgger, medge avdrag för kostnader för att trygga pensionsutfästelse ulöver vad som följer av här angivna regler. I prop. 1975/76: 31 nämns som ett möjligt dispensfall att en anställd pensioneras i förtid med fuUa förmåner. Vidare har skatteutskottet framhållit att frågan om avdragsrätt för tjänstepensionsförsäkring för huvuddelägare i mindre företag bör kunna prövas dispensvägen, eftersom avdragsutrymmet är svårt alt bedöma i dessa faU (SkU 1975/76: 20 s. 54 f).

2.1.3 Ikraftträdandebestämmelser för 1975 års lagstiftning m. m.

Huvudregeln är att den nya lagstiftnmgen skaU tillämpas första gången vid 1977 års taxermg. Flera viktiga undantag finns dock från denna regel.

Prop. 1976/77: 48 26

De nya s. k. kvaUtativa reglerna för pensionsförsäkringar — dvs. de regler i punkt 1 av anvisningama tUl 31 § KL som anger vilka krav som måste vara uppfyllda för att en försäkring i skattesammanhang skall anses som pensionsförsäkring — tUlämpas första gången vid 1977 års taxering. Om en pensionsförsäkring har tagits i överensstämmelse med ansökan som har kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor före utgången av år 1975 skall dock även i fortsättningen äldre bestämmelser tUlämpas på sådan försäkring (2 § ikraftträdandelagen).

Även beträffande avdragsrätten för privata pensionsförsäkringar tUl-lämpas de nya bestämmelsema första gången vid 1977 års taxering. Om försäkringen har tagils på gmnd av ansökan som har kommit in tiU försäkringsgivarens huvudkontor efter den 20 januari 1975 gäUde dock särskilda regler redan vid 1976 års laxering (6 § ikraftträdandelagen).

I fråga om arbetsgivares avdrag för kostnader för anställdas pensionering skall de nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Har utfästelse om pension lämnats skriftUgen senast den 31 december 1975 får dock äldre bestämmelser tillämpas även i fortsättningen (8 § första stycket ikrafrträdandelagen). Beträffande avdrag för kostnader för pensionsutfästelse till arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget gäller dock följande (8 § andra stycket ikraftträdandelagen). I fråga ora pensionsförsäkring för sådan anställd skaU de nya reglema tillämpas redan vid 1976 års taxering om försäkruigen har tagits på gmnd av ansökan som har kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor efter den 24 april 1975. Tryggas pensionsutfästelsen genom avsättning tUl stiftelse och avslutas räkenskapsåret efter den 30 juni 1975 får avdrag för avsättning till stiftelse ske endast för att uppbringa stiftelsens tillgångar — såvitt de är hänförliga lill här ifrågavarande arbetstagare — till vad som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv enligt allmän pensionsplan. Om tryggandet sker genom avsättning till konto och räkenskapsåret avslutas efter nämnda tidpunkt, medges avdrag för ökad avsättning endast i den mån ökningen behövs för all trygga pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan.

Ora särskilda skäl föreligger kan RSV enligl 8 § tredje stycket Ucraft-trädandelagen besluta att avdrag för kostnad som hänför sig till tid före ikraftträdandet, dvs. före den 1 januari 1976, får raedges med högre belopp än som följer av ikraftlrädandelagens bestämraelser. RSV har utfärdat anvisningar angående avdrag vid 1976 års taxering för avgift för pensionsförsäkring sora den skattskyldige tecknat under tiden den 21 ja-nuari-den 19 november 1975 (RSV Dt 1975: 51) och anvisningar om avdrag för erlagd begynnelse- eller engångspremie för tjänstepensionsförsäkring, som tecknats under tiden den 25 april-den 19 november 1975 (RSV Dt 1975: 52).

Prop. 1976/77: 48 27

För att undamöja vissa problem i samband med övergången till de nya bestämmelsema har i prop. 1975/76: 208 ora ändrade beskattningsregler för vissa äldre pensionsförsäkringar m. m. bl. a. föreslagits en ändring i 8 § andra stycket ikraftträdandelagen. Ändrmgen avser de faU då pensionsförsäkring för arbetstagare med bestämmande inflytande i företaget har tagits på grund av ansökan sora korarait in tUl försäkringsgivarens huvudkontor senast den 19 november 1975 och innebär att arbetsgivaren i dessa fall får avdrag för premie som har erlagts under år 1976 raed belopp motsvarande 30 % av arbetstagarens lön från företaget, dock högst med 60 000 kr.

2.2 Utredningens aUmänna överväganden

Utredningen konstaterar att vissa tillämpningsproblem kan uppkomma vid tolkningen av begreppet allmän pensionsplan och de bestämmelser som kan anses falla inom ramen för en sådan plan. Vidare har utrednmgen funnit att svårigheter kan uppstå vid tillämpningen av de regler som gäller för arbetstagare som inle omfattas av aUmän pensionsplan. För att komma lUl rätta med dessa svårigheter liksom vissa andra problem med anknytning till den nya lagstiftningen föreslår utredningen nya regler som i flertalet fall medför en utvidgad avdragsrätt för arbetsgivares kostnader för tryggande av anställdas pensionering. Utredningen har vid utformningen av sina förslag strävat efter att underlätta genomförandel av 1975 års lagstiftning genom att utvidga arbetsgivares rätt att göra avdrag för pensionsutfästelser sora inte överstiger den stadard som statsmakterna uppställde vid genomförandet av 1975 års lagstiftning, dvs. pension raotsvarande ITP-nivån. Utredningen framhåller att dess förslag gör det ännu mer angeläget än tidigare alt förenkla taxeringsarbetet på detta område. I detta syfte föreslås att arbetsgivares och försäkringsgivares uppgiftsskyldighet enligt taxeringslagen (1956: 623), TL, skall utvidgas i vissa faU.

2.3 Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser tUlstyrker i princip utredningens förslag. Svenska bankföreningen, Sveriges grossistförbund och Sveriges industriförbund framhåller atl ett genomförande av ulredningens förslag skulle leda till väsentliga förbättringar i förhållande lill nu gällande lagstiftning. LRF påpekar bl. a. att en viktig konsekvens av förslaget skuUe bli att antalet dispenser på detta område kunde nedbringas. Länsstyrelsen i Kristianstads län tiUstyrker visserligen förslaget men konstaterar samtidigt alt det inte medför någon förenkling av beskattningsreglema.

Prop. 1976/77: 48 28

FPG konstaterar att utredningens förslag tydligt visar de svårigheter som är förenade med en ingående reglering av avdragsrätten för tjänstepensionskostnader. Bolag:et frarahåller därför att dess principieUa uppfattning är att tjänstepensionsorarådet borde lämnas utanför regleringen av avdragsrätten. Liknande synpunkter framförs av bl. a. LRF, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges advokatsamfund och Skånes handelskammare.

3 Skattemässiga problem som uppkommer i samband med tolkningen av begreppet allmän pensionsplan

3.1 Förhandstecknad full ITP

3.1.1 Nuvarande ordning

Vid tidigare avtal om ITP har partema flera gånger kommit överens om ett stegvis ikraftträdande av nya bestämmelser. Det har då förekomrait att företag har tecknat den nya planens fulla nivå omedelbart (förhandstecknad fuU ITP). Det har ansetts i viss mån osäkert om en sådan förhandstecknad ITP skall anses utgöra aUmän pensionsplan redan från tecknandet.

3.1.2 Utredningen

Utredningen frarahåller att företag sora vid successivt ikraftträdande av en ny ITP-plan oraedelbart viU teckna försäkruig upp tiU den slutUga nivån bör ha möjUghet att göra detta. Utredningens uppfattning innebär att planens slutUga nivå skaU betraktas som allmän pensionsplan även under den övergångstid som har avtalats för att bygga upp förmånen. Ulredningens författningsförslag innehåller inte någon uttryckUg bestämmelse angående förhandstecknad fuU pensionsrätt.

3.1.3 Remissyttrandena

Utredningens förslag godtas eUer lämnas utan eriman av flertalet remissinstanser. Folksam, KF och KP framhåller alt man utgår från att förslaget inte är begränsat tUl ITP utan gäller samtUga befintUga planpensionssystem. Kammarrätten i Göteborg påpekar att den föreslagna avdragsrätten enligt utredningens förfaltningsförslag synes fömtsätta att utfästelsen har tryggats genom pensionsförsäkring eller kreditförsäkring. Enligt kararaarrättens menmg bör motsvarande avdragsrätt gäUa även när försäkring inte föreUgger. Kammarrätten framhåller också att lagtexten bör kompletteras med en bestäraraelse om att avdragsrätten för att trygga fuU pensionsförmån vid stegvis ikraftträdande av allmän pensionsplan inte skall begränsas av den s. k. åttaprocentregeln (angående sistnämnda regel hänvisas tiU avsnitt 4.2). Även LSK anser att en ut-

Prop. 1976/77:48 29

trycklig föreskrift om omedelbar avdragsrätt i dessa faU bör införas i lagtexten. Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att omedelbar avdragsrätt skaU föreUgga även vid avsättning tiU konto.

3.2 Avgång i förtid. Lägre pensionsålder

3.2.1 Nuvarande ordning

Det förekommer att anstäUda pensioneras före ordmarie pensionsålder men att arbetsgivaren ändå åtar sig alt utge fuUa pensionsförmåner. Sådan avgång i förtid kan t. ex. ske vid rationaliseringar och föregås ofta av förhandUngar meUan arbetsgivaren och den anstäUdes fackliga organisation. Det är i sådana fall ofta ett fackUgt krav att pensionen tryggas genom att arbetsgivaren betalar en engångsavgift tUl försäkringsanstalt eUer gör en engångsavsättning inom ramen för FPG/PRI-syslemet. F. n. gäUer enUgt punkt 2 e av anvisningarna till 29 § KL att arbetsgivare kan få avdrag för sådana kostnader efter dispens från RSV (jfrprop. 1975/76: 31 s. 134).

3.2.2 Utredningen

Utrednmgen frarahåller att bl. a. ITP-planen gÖr det möjUgt att avtala om lägre pensionsålder än 65 år. Ett avtal härom kan därför enUgt utredningens uppfattning inte anses innebära någon avvikelse från allmän pensionsplan. Detta medför enUgt utredningen att någon dispens inte bör krävas för avdrag för kostnader på grund av avtalet när pensionsåtagandet har gjorts enligt allmän pensionsplan eller när åtagandet enligt 28 § 1 mom. sjunde stycket KL skaU likstäUas med allmän pensionsplan. Utredningen anser dock att detta bör gälla i obegränsad utsträckning endast i de fall där den anstäUde saknar ägarinflytande i företaget och där alltså ett reellt tvåpartsförhåUande föreUgger mellan arbetsgivare och arbetstagare. Härvid måste beaktas att den lägsta pensionsåldem för att en försäkring enhgt punkt 1 av anvisningama tiU 31 § KL skall anses som pensionsförsäkring är 55 år. En så låg pensionsålder kan enUgt utredningens mening inte accepteras för en arbetstagare som är huvuddelägare. Skälet härtiU är att en sådan möjlighet i dessa faU på grund av arbetstagarens inflytande i företaget kan antas komma att utnyttjas i annat syfte än för pensionering, t. ex. för inkomstutjämning. Utredningen anser å andra sidan, med hänsyn tiU den utveckUng som f. n. sker på arbetsmarknaden mot en rörUgare pensionsålder, att det även beträffande arbetstagare-huvuddelägare bör finnas möjUghet att bestämma en lägre pensionsålder än 65 år. För denna kategori föreslås därför att det skall vara möjligt att utan dispens nedsätta pensionsåldem tiU 62 år. Utredningen fömtsätter att avdrag för kostnader för att trygga en lägre pensionsålder än 62 år i dessa faU bör få ske efter dispens från RSV. Sådana dispensansökningar torde enligt utredningens mening bU

Prop. 1976/77:48 30

av den art att försakririgsteknisk sakkunskap skulle vara värdefull vid bedömningen. Utredningen föreslår därför att RSV i normalfallet inhämtar yttrande från Svenska Urförsäkrmgsbolags skattenämnd.

Om en arbetstagare-huvuddelägare redan har en lägre pensionsålder än 65 år anser utredningen att han bör få bibehåUa denna lägre pensionsålder, dock lägst 55 år. En förutsättning för detla är alt skriftlig utfästelse härom lämnats senast desn 31 december 1975.

3.2-3 Remissyttrandena

Utredningens förslag om avdragsrätt för pensionskostaader vid avgång i förlid kommenteras av flera reraissinstanser. Förslaget om åldersgränser tUlstyrks i princip av försäkringsinspektionen, TOR, RSV och LSK. Ett stort antal remissinstanser förordar emeUertid att en lägre pensionsålder än 62 år för arbetstagare-huvuddelägare bör kunna godtas utan dispens. Sålunda föreslår kammarrätten i Göteborg samt flera remissinstanser inom den privata, sektom att åldersgränsen även i dessa faU bör sättas tUl 55 år. Sveriges advokatsamfund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, KF, KP, FAR och Försäkringstjänsteman-naförbundet föreslår att pension till arbetstagare-huvuddelägare skall kunna utgå från 60 år utan dispens.

Beträffande de fall då dispens blir aktuell för arbetstagare-huvuddelägare framhåller RSV, LSK och TOR att frågan om dispensgrunder bör närmare behandlas i propositionen. RSV, kammarrätten i Göteborg och TOR anser att det i normalfaUen inte bör krävas att yttrande inhämtas från Svenska livförsäkringsbolags skattenämnd i dispensärendena.

FPG påpekar att STP-planen inte innehåller något uttalande om att pension kan utgå från tidigare tidpunkt än 65 år men att utredningens avsikt torde vara att arbetsgivaren ändå skall ha möjlighet att avtala med arbetare om förtidspensionering och få avdragsrätt för kostaaden för att trygga en sådan pension. Skånes handelskammare framhåller att uitjänandereglerna i STP-planen, enUgt vilken pensionsrätt uppkommer först under de sista arbetsåren före pensionsåldem, inte kan få vara vägledande om en arbetsgivare vUJl bygga upp pension åt en anställd inom LO-området under ett tidigare skede av tjänsten.

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svensk industriförening påpekar att det vid förtida avgiing och vid utfästelse om lägre pensionsålder inträffar att ATP försämras och att arbetstagaren kompenseras för detta. Förbundet föreslår att ett förtydligande uttalande görs i propositionen om att tryggandekostnaden är avdragsgiU även i dessa fall.

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svensk industriförening anser vidare att det i 8 § ikraft.trädandelagen bör anges att gränsen för lägsta pensionsålder för arbetstagare-huvuddelägare inte gäUer då skriftUg utfästelse ora den lägre pensionsåldern har lämnats senast den 31 december 1975.

Prop. 1976/77: 48 31

3.3 Kompensation för bortfallande ATP vid utlandstjänstgöring

3.3.1 Nuvarande ordning

Det förekommer numera ofta att anställda i svenska företag tjänstgör ulomlands under längre eUer kortare perioder. En sådan utlandsanställning kan, om inte särskUda åtgärder vidtas, leda till alt den anstäUde får ett sämre pensionsskydd än han skulle ha haft om han hade tjänstgjort i Sverige under motsvarande tid. Orsakema till detta är dels att inkorast förvärvad utoralands inle aUtid grundar rätt tiU ATP, dels att den anställde inle heller alllid kan förvärva molsvarande pensionsrätt enligt tjänstgöringslandels regler. Resultatet kan således bU att ATP inte intjänas under utlandsljänstgöringen och inte heUer automatiskt ersätts av någon motsvarande förmån.

För att kompensera den anställde för bortfaUet av ATP tecknar arbetsgivaren ofla en "ATP-liknande" pensionsförsäkring tiU den anstäUdes förmån eller gör utfästelser av raotsvarande innehåll. Avsikten med detla är i alhnänhel alt inora ATP:s och ITP:s beloppsramar tUlförsäkra den anställde samraa totala pensionsskydd sora han skuUe ha haft om han hade arbetat i Sverige hela tiden. Det har ansetts tveksamt i vilken mån arbetsgivare är berättigad till avdrag för sådana kostnader.

3.3.2 Utredningen

Utredningen konstaterar att den pension som arbetsgivaren i dessa faU åtar sig att utge inte kommer att överstiga den pensionsnivå som stalsmaklema vid genomförande av 1975 års lagstiftning uppstäUde som standard. Enligt utredningens uppfattning är därför kostnadema för ATP-lUoiande pensionsförmåner avdragsgiUa till den del de avser att tiUförsäkra den anstäUde ett pensionsskydd som ligger inom ATP:s och ITP:s beloppsramar. Detta arrangemang motsvarar, enligt utredningens mening, ITP-planens allmänna intentioner för tryggande av försäkring i nu avsedda fall.

3.3.3 Remissyttrandena

Vad utredningen har uttalat i denna del lämnas utan ermran av remissinstansema.

4 Pensionsutfästelser som avviker från allmän pensionsplan

4.1 Nuvarande ordning

Elt antal företag eller gmpper av företag tiUämpar pensionsplaner som i något avseende avviker från vad som gäUer enligt den pensionsplan som vanligen tiUämpas i branschen. I vissa fall avser dessa avvikelser en utbyggnad med pension på lönedelar över den allmänna pensions-

Prop. 1976/77: 48 32

planens maximum, medan awik;elserna i andra faU gäller förbättrade pensionsförmåner inom planens :maximibelopp. 1975 års lagstiftning innebär att avdrag inte raedges för den del av pensionskostnaden som hänför sig tUl avvikelse från allraän pensionsplan.

Frågan om avdragsrätt för dessa kostnader aktualiserades vid riksdagsbehandlingen av prop. 197f776: 31. Med anledning av en motion med yrkande om atl smärre avvikelser från allmän pensionsplan borde kunna godkännas genom dispens frarahöll skalleutskottet (SkU 1975/76: 20 s. 53 f) att utskottet hade förståelse för önskemålen att mmdre betydande avvikelser boj-de kunna godtas även i fortsättningen. Utskottet framhöU också att det enligt dess uppfattning var av vikt att på alla sätt underlätta genomförandet av de nya reglerna och så långt möjUgt förenkla uppkommande praktiska problem. Med anledning av vad utskottet hade anfört begärde riksdagen i skrivelse tUl regermgen (rskr 1975/76: 132) prövning av möjUghetema alt tUlgodose önskemålen om bibehållen avdragsrätt för pensionsåtaganden som innebär mindre avvikelse från allmän pensionspkm.

4.2 Utredningen

Som en bakgrund tUl sina förslag i denna del lämnar utredningen några exempel på faktiskt förekoramande avvikelser från allmän pensionsplan. Utredningen framhåUer sålunda att det inom jordbrukskooperationen på de flesta håll tiUämpas en särskUd pensionsplan, rekommenderad av Lantbrukarnas Rilsförbund. Denna plan ger något högre sjukpension och famUjepension iin enUgt ITP-planen. Förklarmgen härtiU är rent historisk. Från kostnadsmässig synpunkt betyder denna "övemivå" mycket litet. Kostnaden för en nyinträdande 35-årig man belyses enUgt utredningen av följande sammanstäUning.

Lön uttryckt i basbelopp

Kostnaden i °y

{, av lönen

Kostnaden enligt jordbruksplanen i förhållande till ITP

enligt ITP

enligt jordbruksplanen

7,5 10,0 15,0 20,0

5,6

9,8

12,3

12,2

5,6

9,8

12,9

12,7

100% 100% 105% 104%

En awUielse från alhnän pensionsplan sker också när arbetsgivare inom SPP:s verksamhetsområde viU ge sina anställda samma pensionsvillkor som gäUer för statens tjänstemän (en s. k. SPR-härmande plan). Kravet på att SPP måste kunna fastställa en premie redan vid inträdet gör att SPP i dessa faU måsle försöka att efterlikna SPR så långt det är möjligt. SPP har därvid valt en schablon, som avgiftsmässigt över- eUer

Prop. 1976/77:48 33

understiger SPR raed högst 5 %. Utöver ren ITP mnehåUer den SPR-härmande planen för män en familjepension på 6 % av lönen från botten upp tUl 7,5 basbelopp och för kvmnor en famUjepension på 18,5 % av lönen upp lUl 7,5 basbelopp. SPR-härmande plan tillämpas av ca 50 företag.

Som ytterligare ett exempel på förekommande awUcelser anför utredningen att en koncern utöver ITP för manliga tjänstemän har en koUektiv familjepension på lönedelar raellan 15 och 20 basbelopp. Kostnaden för denna plan i förhåUande till ITP för en nyinträdande 35-årig raan med en lön motsvarande 20 basbelopp utgör enUgt utredningen 102 %.

Utredningen framhåUer att uppskattningsvis 200 SPP-anslutna förelag tillämpar pensionsplaner som innebär förmåner utöver allmän pensionsplan i fråga om lönedelar inom planens maximibelopp. Det påpekas att dessa avvikelser vanligen har Uten betydelse för den totala pensionskostnaden och att de ofta har förekommit inora en bransch eUer ett företag under lång tid. Utredningen framhåller att de nya reglerna medför alt avdrag numera inte kan medges för kostaader för tryggande av sådana utfästelser i den mån utfästelserna inte har lämnats före utgången av år 1975. Utredningen påpekar att den nya skattelagstiftningen på detta område i och för sig inte, utgör något hinder för arbetsgivare att lämna utfästelser ulöver allmän pensionsplan men att det är sannolikt att avdragsrätten är av så väsentUg betydelse att beskattningsreglema ändå kommer att beslämma utfästelsemas storlek.

Utredningen delar skatteutskottets uppfattning att det är angeläget att underlätta genomförandet av den nya lagstiftningen om pensionsförsäkringar genom att medge avdrag även för kostnader avseende sraärre avvikelser från aUmän pensionsplan. Av principiella skäl anser dock utredningen att förbättringar svarande mot lönedelar över ITP-planens maximum inte bör medföra rätt tiU. avdrag.

Utredningen föreslår att man vid utformningen av regler för en sådan avdragsrätt skall utgå från kostnadssidan, vilket innebär att avdrag medges för koslnaderna för en pensionsplan som inte avviker mer från allmän pensionsplan än att den av awikelsema betingade genomsnittliga kostnadsöknmgen för planen utgör högst en bestämd andel av kostnaden för allmän pensionsplan. Detta utrymme bör enligt utredningens menuig få disponeras för avvikelser av det slag som har nänrnts i de anförda exemplen, allt i den mån awikelsema avser sådana förbättringar av pensionsförmånerna som svarar mot lönedelar inom ramen för den allmänna pensionsplanens maximilön.

Ett vUlkor för avdragsrätt bör enUgt utredningen vara att kostaaden för den aktueUa pensionsplanen ryms inom den stipulerade merkostnaden. Om merkostnaden genomsnittUgt överstiger den tUlåtna ramen, bör avdrag medges endast för kostnaden enligt allmän pensionsplan. Utredningen motiverar denna del av förslaget med att den antagna procent-

3 Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 48

Prop. 1976/77: 48 34

satsen måste anses motsvara maximum för vad som kan falla inom begreppet smärre avvikelser.

Utredningen framhåller alt de i betänkandet redovisade exemplen på faktiska avvikelser från allmän pensionsplan från försäkringshåU har uppgivits vara representativa för de avvikelser som förekommer. De kostaadsberäkningar som har utförts visar enligt utredningen att de exemplifierade pensionsplanema på ett representativt personalbestånd samtUga ryms inom en total me:rkostnad motsvarande 8 % av kostaaden för pension enUgt allmän pensionsplan. Utredningens slutsats är därför alt en bestämmelse som medger avdrag — utöver vad sora nu gäller — raed 8 % av kostnad för pensionsutfästelse enUgt aUmän pensionsplan skuUe medföra avdragsrätt för i stort sett samtUga förekommande mindre avvikelser från sådan plan. Enligt utredningens uppfattaing torde en sådan regel även korama att ge möjlighet till avdrag för avvikelser från den ITP-plan som parterna förhandlade om när utredningen utformade sitt förslag.

Utredningens förslag innebär alltså att den kostaadsökning som skaU beaktas skaU vara den genomsnittUga kostnadsökningen på grund av avvikelserna. Med genomsnittUg kostnadsökning menas den ökning av kostaadema som uppkommer om samtUga arbetstagare som omfattas av den aktueUa allmänna pensionsplanen skuUe få de förmåner som avvikelserna innebär. Förslaget motiveras av att samma avvikelse kan ge olika utslag på kostnadssidan btToende på ålderssammansättning m. m. i det enskUda företaget. Denna olägenhet bortfaUer enUgt utredningens mening om kostnadsökningen beräknas på ett genomsnittligt personalbestånd. Även taxeringsadministrativa skäl anses tala för en sådan lösning.

Utredningen konstaterar att de stora svårigheter som redan i dag föreligger för taxeringsmyndigheterna att avgöra om yrkat avdrag för pensionskostnad motsvarar kostnad för pension enUgt allmän pensionsplan torde bli än större om dess förslag i denna del genomförs. Av dessa skäl har utrednuigen ägnat taxerinjjs- och kontroUfrågoma stor uppmärksamhet. Avsikten har varit att åstadkomma en ordning som ger taxe-rmgsrayndigheteraa reella möjUgheter att kontrollera avdrag utan att för den skuU belastas av ett komplicerat och tidskrävande arbete. I detta syfte föreslår utredningen dels att avdragsrätten för avvikelser från allmän pensionsplan endast skaU gäUa pensionsutfästelser tryggade genom pensionsförsäkring och dels att arbetsgivaren på ett särskilt formulär avsett att bifogas deklarationen skall lämna uppgifter om gjorda pensionsutfästelser och hur dessa har tryggats. Utredningen har även utarbetat ett principutkast till ett sådant formulär. Vidare föreslår utredningen att en arbetsgivare som yrkar avdrag för pensionskostnader som innebär mindre avvikelse från allmän pensionsplan genom intyg av försäkringsgivaren skall styrka att avvikelsen inte överstiger godtagen nivå.

Prop. 1976/77:48 35

4.3 Remissyttrandena

Förslaget att man med utgångspunkt i kostnadssidan skaU bestämma vilka avvikelser från aUmän pensionsplan som bör vara tillåtna godtas eller läranas utan erinran av flertalet reraissinstanser. LRF anser dock att det saknas anledning att inte medge avdrag för hela pensionskostnaden när pensionsförmånerna grundas på kollektivavtal. Endast när kollektivavtal inte föreUgger är det enligt LRF:s mening befogat att använda den föreslagna raetoden med awikelseprocent.

Även utredningens förslag beträffande storleken av de tiUåtna awikelsema Uksom förslaget att ramen för de tiUåtaa avvikelserna skaU bestämmas med hjälp av en beräknuig av genomsnittlig kostnad godtas eller lämnas utan erinran av de flesla remissinstansema. Folksam, KF och KP anser dock att någon kostnadsram inte bör fixeras i lagtexten. De anser att det i stäUet bör anges i propositionen att raraen f. n. är 8 % samt att RSV, ora förhållandena ändras, bör kunna utfärda anvisningar ora ny lämpUg nivå för avvikelserna. Kammarrätten i Göteborg, LSK och länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte rätten till avvikelse bör begränsas till sådana faU där planen utformats med ITP-planen som förebild. Skånes handelskammare avvisar förslaget om genomsnittlig kostnadsberäkning och föreslår i stället att det bör vara det enskUda företagets kostaader för varje enskilt faU som bör få höjas med en lämpUg procentsats.

Ett stort antal remissinstanser motsätter sig utredningens förslag att avdrag för raindre awikelser skall raedges endast när utfästelsen tryggas genom pensionsförsäkring. Sålunda anser bl. a. kammarrätten i Göteborg, LSK, FPG, Svenska bankföreningen, SHIO och Skånes handelskammare att den föreslagna regeln bör gäUa även när utfästelsen har tryggats genom avsättning tUl stiftelse eller konto. RSV och länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att avsättning till konto skaU godtas medan bl. a. Folksam anser att rätten tUl avvikelse bör omfatta de fall då pensionen tryggats genom avsättning tiU stiftelse. Bl. a. försäkringsinspektionen och RSV anser alt — även om utredningens förslag genomförs — skyldigheten att försäkra pensionsförmåner åtminstone bör begränsas till den del av förmånema som överstiger nivån enligt allmän pensionsplan.

Bl. a. Svenska företagares riksförbund, Sveriges advokatsamfund och SRS finner det stötande att man i de faU där avvikelsen är större än 8 % av kostnaden för aUmän pensionsplan inte ens godtar den del av den överskjutande kostnaden som ryms inom 8 %. De framhåUer därvid bl. a. att utrednmgens förslag leder tiU tröskeleffekter. Enligt RSV kan det diskuteras om mte avdragsrätt bör föreUgga även i det fall då kostnaden för förmåner som urspmngUgen har legat inom 8 %-ramen senare på gmnd av ändrat kostaadsläge visar sig något överstiga 8 %.

Prop. 1976/77: 48 36

RSV, FPG och SPP anser alt det i lagtexten uttryckUgen bör anges att awikelser som svarar mot lönedelar utöver ramen för den allmänna pensionsplanens maximilön inte godtas.

5 Tjänstetidsberäkning för full pension

5.1 Nuvarande ordning

Huvudregeln enUgt ITP och cindra allmänna pensionsplaner är att det för full pension krävs 30 års anställning med pensionsrätt. När en arbetstagare byter anställning medför han i många fall tjänslepensionsrätt — inom ITP-planens område s. k. fribrev och inom stat och kommun livräntor — och får därför tillgodoräkna sig den gångna tjänstetiden före inträdet hos den nya arbetsgivaren. I gengäld inräknas den intjänade pensionsrätten i den penisionsrätt som tillkommer honom enligt den pensionsplan som den nye arbetsgivaren tillämpar. Det förekonuner emeUertid atl anstäUda som omfattas av en allmän pensionsplan inte kan uppnå den tjänstelid av 30 år som i allmänhet krävs för fuU pensionsrätt. Orsakerna härtill kan vara flera. Det kan t. ex. vara så att tidigare tjänst visserUgen har raedfört rätt till pension men att pensionsrätten varit antastbar och falUt bort vid avgång ur tjänsten före uppnådd pensionsålder. En annan orsak kan vara att den anställde har arbetat utomlands och under denna lid inle intjänat någon pension. Det förekomraer emellertid att arbetsgivaren i sådana faU utfäsler sig att utge fuU pension eUer pensionsförmåner med muidre reduktion än vad som följer av pensionsplanen. 1975 års beiikattningsregler för pensionsförsäkringar ra. m. medför att arbetsgivaren iinte har avdragsrält för kostnader för sådana utfästelser lill den del de medför förmåner utöver allmän pensionsplan.

5.2 Utredningen

Utrednmgen ermrar om att 1975 års beskattnmgsregler har utformats i avsikt att göra det möjUgt att bygga upp en pension som motsvarar den pensionsstandard som gäller vid allmän tjänst eUer som utgår i enskild tjänst när pensioneringen är anordnad enUgt ITP-planen. Reglema kan därför sägas ge uttiryck åt uppfattningen att arbetsgivarna skaU ha möjUghet att med obesikattade medel tUlförsäkra sbia anställda pension av åtminstone nu angiven omfattning. En konsekvens av delta är enligt utredningen att anställda vars pensionsgrundande tjänstetid enligt ITP-planens regler understiger 30 år ändå i vissa faU bör kunna få fuU pension med avdragsrätt för arbetsgivaren för hela kostnaden och detta oberoende av hur utfästelsen har tryggats.

Utredningen föreslår att en anställds tjänstetid hos ett visst företag

Prop. 1976/77:48 37

skall få räknas från tidpunkten för hans anställnmg i företaget även om arbetsgivaren mträder i ITP-planen först vid en senare tidpunkt. EnUgl utrednmgens uppfattning kan några allvarUgare mvändnmgar inle resas raot alt man även medger att tidigare anställning hos ett annat företag får räknas in i tjänstetiden. Avgiften för en pensionsrätt som svarar mot liden innan ITP-planen trädde i kraft för den anställde skall enligl förslaget få betalas på en gång eUer genora förhöjnmg av den framtida avgiften. För att en arbetsgivare med avdragsrätt skall kunna tillförsäkra en arbetstagare fuU pension enligt ITP-planen bör enligt utrednmgen krävas att den anställde — hos den aktuella arbetsgivaren och hos tidigare arbetsgivare — har en sammanlagd total tjänstetid av minst 30 år, även om denna tiU någon del mte har raedfört pensionsräll. Ulredningen framhåller alt avsikten med förslaget är atl för varje anställd en pensionsutfästelse skall kunna tryggas raed avdragsrätt endast intill elt samraanlagt belopp som motsvarar ITP-planens förmåner. Det skall däremot mte vara möjligt att tUlgodoräkna gången tjänstetid och samtidigt utöver ITP-planen ha kvar tidigare intjänad pensionsrätt. Pensionsrätt som har intjänats före anslutningen skall därför enligt förslagel avräknas från bmttoförmånema enhgt planen.

5.3 Remissyttrandena

Ett stort antal remissinstanser, bl. a. Folksam, Försäkringstjänsteman-naförbundet, LRF, Svenska försäkringsbolags riksförbund, SPP, SHIO, SRS och Sveriges köpmannaförbund, godtar i princip utredningens förslag men anser att man med anstäUningstid bör jämställa tid sora egen företagare. Länsstyrelsen i Stockholms län anser däreraot atl del raed hänsyn tiU kontrollproblemen bör övervägas att begränsa avdragsrätten till sådana faU där den tidigare tjänsten har fullgjorts här i riket hos ett företag i vilket den anställde inte har haft något bestämmande inflytande.

Bl. a. Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller att det för praktiskt bruk fordras en regel för beräkning av den pensionsräll som svarar mot tjänstetid före planens ikraftträdande. LSK ifrågasätter om det inle behövs en generell bestäraraelse ora hur avräkningsfrågoma skall lösas.

6 Avdragsrätten i fall där allmän pensionsplan inte föreligger 6.1 Kommuners och kommunala företags pensionsavsättningar

6.1.1 Nuvarande ordning

Enligt 28 § 1 mora. sjunde stycket KL skaU — i de faU då pensionsåtagande enligt allraän pensionsplan inte föreUgger — raed allmän pensionsplan likställas pensionsåtagande för förmåner som ryms inom vad

Frop. 1976/77: 48 38

som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om arbetstagare med motsvarande arbetsuppgifter eUer hans efterlevande. En fömtsättning är dock att åtagande som inte har tryggats genom pensionsförsäkring eUer avsättning tiU stiftelse i stäUet tryggas genom kreditförsäkring.

AUa kommuner samt ett stort antal kommunala företag och institutioner tiUämpar pensionsregleraenten som överensstämmer raed ett av kommunförbunden rekommenderat formulär. Delta normalpensionsreg-lemenle (KPR för det primärkoramunala området, LKPR för det landstmgskoraraunala) har tiUkcmrait efter förhandlingar meUan kommunförbunden och berörda personalorganisationer. De kommunala pen-sionsbestäramelsema är inte kollektivavtal ulan fastställs forraeUt av arbetsgivarsidan.

Vissa förelag och institutioner sora inte ägs av koramun tiUämpar kommunala löne- och pensionsbestämmelser. Hit hör ett betydande antal vårdmrättnmgar och utbildningsanstalter, exerapelvis Svenska diakon- och diakonissällskapen, riksförsäkringsverkets sjukhus, vårdhem tillhörande De Enskilda Anstalternas Förbund (DEAF) m. fl., vissa arbetstagarorganisationer samt speciella institutioner såsom Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaUseringsinstitut (Spri). En del av dessa institutioner har pensionsstiftelser tiU vilka avsatts medel motsvarande upplupen pensionsskuld enligt det koramunala normalpen-sionsreglementet.

De kommunala pensionsregleinentena utgör inte allraän pensionsplan i den menig som avses i 4 § tryggandelagen. Eftersom de saknar bestämmelser om finansiering och tryggande av pensionsutfästelserna får de inte heller enligt KL:s beslämmelser likställas med allmän pensionsplan.

I praktiken föreligger f. n. vissa svårigheter att kredilförsäkra koramunala pensioner. Visserligen medger FPG:s bolagsordning kreditförsäkring av andra utfästelser än enligt ITP-planen, men i praktiken har awikelser från ITP kreditförsäkrats endast i ringa utsträckning.

Det är i normalfaUet inte heller möjligt att trygga kommunala pensionsutfästelser genom pensionsförsäkring. Detta beror på att utfästelserna är bmttoförmåner, dvs. de inkluderar ATP och folkpension. Det finns f. n. inte något system för försäkring av bruttoutfästelser. Arbetsgivare som har tillämpat kommunala löne- och pensionsvillkor och som har ansetts böra försäkra sina pensionsutfästelser har av KPA, i sararåd med Koraraunalarbetareförbundet, uppmanats att gå över från KPR tUl ITP, sora är försäkringsbart.

6.1.2 Utredningen

Utredningen konstaterar att 1975 års lagstiftning har raedfört att arbetsgivare som tillämpar kommunala pensionsregleraenten i fortsätt-

Prop. 1976/77: 48 39

ningen i flertalet faU inte kommer att kunna med avdragsrätt trygga pensionsutfästelser för nyanställd personal. EnUgt utredningens uppfattning är det angeläget att denna fråga får en snar lösning, eftersora problemen bUr aktueUa redan vid 1977 års taxering.

Utredningen framhåUer att likformigheten i de kommunala pensionsreglementen som tiUämpas av kommuner, kommunförbund och kommunala bolag samt av vissa icke-koramunala företag och institutioner är så stor att man kan tala om en kommunal pensionsplan. Denna "plan" är enUgt utredningen tUl sin konstmktion i stort sett likvärdig med ITP-planen, även ora den i vissa delar har en något avvikande ulforranmg. En naturUg lösning är enligt utredningen att likställa de koramunala pensionsbestäraraelsema med allmän pensionsplan. Ett problera är då att entydigt definiera begreppet kommunalt pensionsreglemente. Utredningen föreslår att ett sådant reglemente skall anses sora aUraän pensionsplan under förutsättning att det är rekomraenderat av Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet eller Svenska kyrkans försara-Ungs- och pastoratsförbund och att det har antagits som pensionsreglementen av kommun, kommunalförbund. Svenska kommunförbundet, KPA, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Spri eUer av stiftelse eller företag för vars utfästelser enligt reglementet borgen har tecknats av kommun eller något av de nämnda kommunförbunden. Kravet på borgen kan enligt utredningens uppfattning ses som en motsvarighet till kravet på kreditförsäkring i nuvarande bestämmelser.

Utredningen konstaterar alt en fömtsättning för att kunna anta ett kommunalt pensionsreglemente i praktiken torde vara att KPA administrerar reglementet. KPA har också enligt utredningen utfäst sig att beträffande saratliga regleraenlen sora anstalten adrainistrerar utfärda intyg, varav framgår om de av arbetsgivaren uppgivna pensionskostnaderna slår i överensslämmelse med reglementet. Genom elt sådanl förfarande anser utredningen alt taxermgsmyndigheternas arbete i hög grad kan underlättas.

Ett särskUt problera som utredningen har uppraärksamraat i detta saramanhang är komraunernas skyldighet att understäUa beslut om bl. a. borgensansvar regeringens godkännande. EnUgt utredningens uppfattning bör dock denna skyldighel icke utgöra något hinder mot den föreslagna lösningen. Detta ställningstagande motiveras fraraför aUt av sociala och praktiska synpunkter. Utredningen erimar härvid om att den s. k. bruttoraetoden för utbetalande av pensioner sora används av kommuner och kommunala företag inte lämpar sig för försäkring.

Det kan enligt utredningens mening inte vara lämpligt att kommunerna och de kommunala företagen lägger om sitt pensionermgssystem bara för att bU i tiUfälle att kredilförsäkra pensionsutfästelser. Det är enligt utredningen inte heUer godtagbart att kommuner och kommunala företag av det slag sora här avses skall uteslutas från möjUgheten att —

Prop. 1976/77: 48 40

med bibehållna skattekonsekvenser — skuldföra sina pensionsutfästelser.

6.1.3 Remissyttrandena

Ulredningens förslag i denna del tiUstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Således anser bl. a. KPA, Svenska kommunförbundet och landstingsförbundet att den föreslagna lösningen är ändamålsenUg. KPA och Svenska kommunförbundet framhåUer också all det är viktigt att borgensåtaganden l:år ske utan regeruigens tUlstånd. Även LO finner förslaget väl motiveiat men framhåUer att det även inom t. ex. Folkels Hus- och Folkets parkrörelserna samt ABF finns enhetliga pensionsbestäinmelser som tillämpas för grupper av anställda utan att formella avtal träffats mellan arbetsmarknadens parter. LO anser att även dessa pensionssystem bör jämstäUas raed allraän pensionsplan. Folksam, KF och KP föreslår att även pensionssystem som administreras av KP skall betraktas som alhnän pensionsplan.

TCO anser att frågan om kommunala pensioner närmast rör ett övergångsproblem eftersom de kommunala pensionsreglementena avses bU ersatta av kollektivavtal redan under år 1977. Organisationen godtar i princip utrednmgens förslag men anser att KPR och LKPR borde anses likstäUda med aUmän pensionsplan även om arbetsgivaren inte är kommunal huvudman eller har fått särskUd borgen för pensionsutfästelserna. Skånes handelskammare har inte någon erinran mot utredningens förslag i sak men framhåller att den lagtekniska lösning utredningen föreslår skulle innebära att statUga och kommunala pensionsreglementen fullt ut måste acceptera att pension är intjänad lön, vilket f. n. inte torde vara fallet.

6.2 Övriga fall

6.2.1 Nuvarande ordning

Arbetsgivares avdragsrätt för kostnader för pensionsåtagande för anställda som inte omfattas av allmän pensionsplan bestäms av den regel i 28 § 1 mom. sjunde stycket KL som har redovisats i inledningen tiU avsnitt 6.1.1.

6.2.2 Utredningen

Utredningen konstaterar att s%årigheter uppstår vid den praktiska tiU-lämpningen av bestämmelserna om avdragsrätt för pensionsåtaganden utanför alhnän pensionsplan. Dessa svårigheter torde enUgt utredningen till stor del ha sin gmnd i de skUhiader som råder meUan pensionsförmåner som utgår enligt alhnän piensionsplan och förmåner som grundas

Prop. 1976/77: 48 41

på annan pensionsutfästelse. SkUlnaden består i att förmåner enUgt allmän pensionsplan regelmässigt är bestämda i pensionsreglementen som gäller för ett större anlal personer och följer växlingar i inkomst och familjesammansättning, medan de förmåner som utgår enUgt andra pensionsutfästelser är fixerade i individueUa avtal. Utredningen konstaterar vidare att pensionsreglementena fömtsätter att de anställda har inkoraster som är konstanta eUer följer ett bestämt utvecklingsmönster, medan del däremot när det gäUer individueUa tjänslepensionsavtal i stor utsträckning rör sig om personer raed starkt växlande inkorasler. I betänkandet frarahålls att de personer sora inte omfattas av allmän pensionsplan ofta torde vara sådana som antingen ensararaa eller tillsaramans med ett fåtal delägare driver rörelse i aktiebolagsform. Utredningen påpekar att de inkomster sådana personer tar ut ur sina företag inte sällan varierar med företagels resultat, konsolideruigsbehov ra. m. och att även detta förhållande bidrar lill att försvåra den prövning som nuvarande regler förutsätter.

Mot detma bakgrund anser utredningen att det finns behov av kompletterande regler på området. Utredningen föreslår en alternalivregel av innebörd att arbetsgivare som här avses — i stället för att utreda kostnaderna för pensionering enligt jämförbar allmän pensionsplan — skall kunna få rätt till avdrag för premier för individuella tjänstepensionsåtaganden gentemot arbetstagare, som inte omfattas av allraän pensionsplan, med belopp som svarar mot viss del av faktiskt utgiven lön. En förutsättning för denna avdragsrätt bör enligt utredningen vara att pensionsåtagandet har tryggats genom pensionsförsäkring. Motivet för denna begränsning är att den anses förenkla taxeringskontrollen, varigenom även skatteflyktsåtgärder bättre skulle kunna motverkas, samt att det genom en sådan ordning skulle skapas bättre garantier tiU skydd för här avsedda pensionsåtaganden. Avdragsrätt enUgt altemativregeln förutsätter vidare att försäkringen utgör pensionsförsäkring enligt bestämmelsema i punkt 1 av anvisningama tiU 31 § KL. Utredningen påpekar att förslaget inte innebär någon inskränkning i arbetsgivares nuvarande möjUgheter alt inom ramen för allmän pensionsplan trygga pensionsutfästelse till huvuddelägare genom avsättning till stiftelse eUer till konto Avsatt tiU pensioner.

Vid utforraningen av sitt förslag till alternativregel har utrednmgen funnit det naturligt att utgå från de beräkningar sora i förarbetena tiU 1975 års lagstiftning gjordes i och för bestäraraandet av avdragsrättens omfattning och som grundade sig på kostaadema — utslagna över ge-norasnittet — för ett pensionsskydd av ITP-standard. Detta leder enligt utredningen till att avdrag bör medges för belopp raotsvarande 30 % av utgiven lönesuraraa till den del denna inte överstiger 20 basbelopp. Utredningen förklarar sig medveten ora att detta belopp representerar endast ett mycket grovt genomsnitt och — såvitt avser arbetstagare-huvud-

Prop. 1976/77: 48 42

delägare — i några fall kan bedömas som snävt beräknat. Utredningen påpekar dock samtidigt att det knappast finns möjUgheter att med bibehållet krav på enkelhet i adraiidstrationen göra någon differentiering. För att utjärana de skiUnader i lönesättningen som kan utgöra ett problem främst i fråga om arbetstagare-huvuddelägare föreslås att som "basår" skaU få räknas antmgen det aktuella beskattningsåret eller närmast föregående beskattningsår. Förslaget innebär att överensstämmelse i detta hänseende skulle korama att föreligga med de regler som gäller för rätten att göra avdrag för premier avseende privata pensionsförsäkringar.

6.2.3. Remissyttrandena

Ulredningens förslag tiUstyrks av bl. a. LSK, Folksam, Försäkrings-tjänstemannaförbundet, TOR och Svensk industriförening samt raed vissa raodifUcationer av RSV. RSV föreslår alt sora basår bör föredras det kalenderår sora föregått taxeringsåret eUer året dessförinnan särat att avdraget bör justeras om räkenskapsåret omfattar annan tid än 12 månader. Skånes handelskammare har bedömt att utredningens förslag förutsätter att samtliga pensionsförmåner inom företaget försäkras. Handelskamraaren avvisar ett siidant krav och menar atl 30-procentre-geln, om den tiUämpas för huvuddelägare, inle bör hindra företagen att trygga övriga pensioner genom avsättning tiU konto eller stiftelse. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att det kan uppkomma vissa tolkningsproblem när det gäUer att avgöra om en arbetstagare omfattas eUer inte omfattas av aUraän pensionsplan.

Ett par reraissinstanser anser att den föreslagna avdragsrätten är för begränsad. Svenska företagares riksförbund anser sålunda att — i analogi med vad som har föreslagits beträffande godtagbar avvikelse vid tryggande av pensionsåtagandeni enligt plan — avdrag bör medges med 33 % av utgiven lönesumma. LRF föreslår att procentsatsen höjs till 40 % och att raotsvarande höjning också görs beträffande egenföreta-gamas preraier för privata pensionsförsäkringar.

Några reraissinstanser med anknytning till den privata sektorn, bl. a. FPG, Svenska bankföreningen och SHIO, anser att avdragsrält bör föreligga inte endast när pensionsåtagandet har tryggats genora pensionsförsäkring utan även när tryggandet skett i de övriga former sora har accepterats i lagstiftningen och på arbetsraarknaden.

Skånes handelskammare tar upp en fråga som inte har behandlats av utredningen, nämligen i vad raån gottgörelse ur en sedan tidigare bildad pensionsstiftelse kan utjämnas genom avdrag för en raotsvarande pen-sionsförsäkrmgspremie sora i och för sig går utöver det tUlåtna avdrags-utryramet. Handelskammaren anser att sådan utjäraning f. n. inte är möjlig raen anser att detta förhåUande bör ändras.

Prop. 1976/77: 48 43

7 Övriga frågor

7.1. Beskattning av tjänstepension vid bosättning utomlands

7.1.1 Nuvarande ordning

I 53 § 1 mom. KL samt punkt 2 av anvisningarna tUl samma lagrum anges under vilka förutsättningar skattskyldighet för inkomst föreUgger i Sverige. Beslämmelsema innebär bl. a. följande. Fysisk person är för tid under vUken han har varit bosatt i Sverige skattskyldig för aU inkomst vare sig den har förvärvats här i landet eller utomlands. För tid under vilken fysisk person inte har varit bosatt i Sverige är han skattskyldig för belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring som har meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse och för annan pension eller förmån som utgår härifrån på grund av fömtvarande tjänst, om den tidigare verksamheten huvudsakligen har utövats här. Skattskyldigheten enligt KL:s bestämmelser kan vara inskränkt genom dubbelbeskattningsavtal.

Bestämmelsen om skattskyldighet för belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring tUlades genom 1975 års lagstiftning på förslag i prop. 1975/76: 31. Som bakgrund liU förslaget anfördes i propositionen (s. 137 f) bl. a. alt pension på grund av tidigare anställning i Sverige beskattades enligt intem svensk lagstiftning här i landet oavsett om pensionen hade ordnats i arbetsgivarens regi eUer genom tjänstepensionsförsäkring. Vidare framhölls att belopp, som utgick på grund av pensionsförsäkring som försäkringstagaren själv hade tecknat, däreraot enligt då gällande regler inle kunde beskattas här i de faU då försäkringstagaren var bosatt utoralands. Avdrag för premie för pensionsförsäkring innebar enligt föredraganden en form av skattekredit, och han underströk att meningen var att avdragsrätten vid premiebetalning skulle motsvaras av beskattning då pensionen föll ut. Denna princip i beskattningen borde inle kunna brytas. Sverige borde därför behåUa beskattningsrätten för sådana försäkringsbelopp som utbetalas av försäkringsanstalt som driver rörelse här i landet i den mån avdrag vid beskattning här har medgivits för motsvarande premier.

7.1.2 Utredningen

Ulredningen konstaterar att näranda ändring av de regler som gäller för beskattning av pensionsförsäkringar har medfört att tjänstepension nuraera kan bU olika beskattad, antuigen i Sverige eUer i bosättningslandet, beroende på om pensionsutfästelsen har tryggats genom försäkring eUer på annat sätt. Sålunda kan det enligt utrednmgen t. ex. inträffa att två personer, som intjänat ITP-pension i Sverige under i övrigt identiska förhållanden, blir olika beskattade beroende på om pensionerna varit tryggade genom försäkring i SPP eller genom avsättamg enligt FPG/PRI-systemet. Om skUda delar av en persons pension har

Prop. 1976/77: 48 44

tryggats på olika sätt kan vidare den situationen uppkomma att viss del av pensionen blir skattepliktig i Sverige och viss del i bosättningslandet. Utredningen utgår ifrån att dessa olikheter i beskattningen av tjänstepensioner inte har varit avsedda och föreslår därför att bestämmelserna i 53 § 1 mom. KL och i punkt 2 av anvisningama tiU 53 § KL ändras på så sätt att bestämmelsen om skattskyldighet för belopp sora utfaUer på gmnd av pensionsförsäkring inskränks tUl att avse endast annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. Däremot kvarstår enligt förslaget föreskriften att "annan pension eUer förmån", sora utgår härifrån på grund av fömtvarande tjänst, skaU beskattas i Sverige ora den tidigare verksainheten har utövats här. Förslaget medför enligt utredningen att näranda olikheter i beskattningen av tjänstepensioner bortfaller och att för aUa tjänstepensioner, oberoende av hur de har tryggats, samma regler kommer att gäUa i fråga om skattskyldigheten. Utredningen framhåller att förslaget inle medför någon ändring beträffande skattskyldigheten för andra pensionsförsäkringar än tjänste-pensionsförsäkringar.

7.1.3 Remissyttrandena

Utredningens förslag i denna del tUlstyrks i sak eller lämnas utan ermran av remissinstansema. RSV anser att det i författningstexten tydligare bör anges att belopp som faller ut på grund av Ijänstepensionsför-säkring omfattas av uttrycket "annan pension" och aUtså skall beskattas i Sverige ora beloppet utgår härifrån på grund av förutvarande tjänst som huvudsakUgen utövats här i landet. Svenska försäkringsbolags riksförbund, SPP och länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om atl den distraktion som i utredningsförslaget har gjorts meUan tjänstepensionsförsäkring och privat pensionsförsäkring inte har fått någon motsvarighet i det nyUgen slutna dubbelbeskattningsavtalet med Spanien.

7.2 När skall s. k. fortsättningsförsäkring anses tecknad

7.2.1 Nuvarande ordning

När anstäUd, för viUcen arbetsgivare har tecknat kollektiv tjänstepensionsförsäkring, avgår från sm tjänst utan att någon ny arbetsgivare "övertar" försäkringen, kan SPP bereda den anställde tiUfäUe att själv överta försäkringen som då brukar benänmas fortsättnmgsförsäkring. Detta förfarande sker på begiiran av försäkringsmspektionen och arbetsmarknadens parter. Praktiskt går det tUl så att försäkruigen avgiftsmässigt låses vid läget före avgången varefter försäkringsförmånerna inte kan höjas. En sådan försäkring torde enligt utredningen betraktas som en privat pensionsförsäkring. Tveksamhet råder om en sådan försäkring skaU anses tecknad vid den tidpunkt då den försäkrade först

Prop. 1976/77: 48 45

blev anmäld till inträde i SPP eller då försäkruigen formeUt övertas av den anstäUde. Problemet får praktisk betydelse eftersom bestämmelsen i 6 § ikraftträdandelagen innebär fördelaktigare avdragsregler för pensionsförsäkring, som har kommit ra till försäkringsgivarens huvudkontor senast den 20 januari 1975, än för försäkring som har tecknats senare. Beskattningsresultatet kan således bli olika beroende på ora försäkringen skall anses tecknad vid den ena eller den andra lidpunkten.

7.2.2 Utredningen

Enligt ulredningens raening bör fortsättiiingsförsäkring anses tecknad vid den tidigare av de båda angivna lidpunkterna, dvs. när den försäkrade först blev anraäld hos SPP. Utredningen raotiverar detta stäUningstagande raed att en anstäUd som övertar en sådan försäkring inte har möjlighet att påverka försäkringens sammansättning och storlek. Försäkringen är i släUet helt beroende av vad som gäller enligt den ursprungliga tjänslepensionsförsäkringen. En omständighet, som indirekt visar alt övertagandet inle innebär en ny försäkring, är enUgt utredningen att SPP vid denna tidpunkt inte har möjUghet att göra någon ny hälsoprövning, vilket eljest regelmässigt sker när en ny pensionsförsäkring tecknas. Utredningen påpekar i detla sammanhang även att, om en arbetsgivare tecknar individuell tjänstepensionsförsäkring för en anställd och den anstäUde senare övertar försäkringen, denna anses tecknad vid den tidpunkt då arbetsgivaren tecknade försäkringen. EnUgt utrednmgens mening saknas skäl för att behandla koUektiva tjänslepen-sionsförsäkringar sora övergår tiU den anstäUde på annat sätt.

7.2.3 Remissyttrandena

Det fåtal remissinstanser som kommenterar betänkandet i denna del ansluter sig till vad utredningen har anfört.

7.3 Utfästelse om pension utöver aUmän pensionsplan lämnad senast den 31 december 1975

7.3.1 Nuvarande ordning

Enligt 8 § första stycket Utraftträdandelagen tiUämpas äldre bestämraelser beträffande pensionsutfästelse som har lämnats skriftUgen senast den 31 deceraber 1975. En arbetsgivare sora har gjort sådan utfästelse genteraol en anstäUd får avdrag för hela den kostnad som svarar mot utfästelsen, alltså även för den del av kostnaden sora raolsvarar förmåner utöver alhnän pensionsplan. Denna avdragsrätt gäller beträffande aUa som var anstäUda i ett företag senast den 31 deceraber 1975. Om utfästelsen innebär pensionsrätt på lönedelar utöver 20 basbelopp, föreligger avdragsrätt för hela kostnaden för den som var anställd vid nämnda tid-

Prop. 1976/77: 48 46

punkt, även om hans lön först senare koraraer att översliga 20 basbelopp.

7.3.2 Utredningen

Utredningen konstaterar att tfeksamhet råder huruvida en ny arbetsgivare skall tUlerkännas samma avdragsrält, som har tillkoinmit en tidigare arbetsgivare, i de fall då en anstäUd som omfattas av den aktueUa beslämraelsen i ikraftträdandelagen byter anställning under år 1976 eller senare. Enligt utredningens mening är det vid diskussion av denna fråga lärapUgt att skilja meUan å ena sidan de fall där anstäUning byts mom samma företag eller koncem och å andra sidan byte tUl anstäUning i helt fristående företag.

Vad först beträffar de faU då anstäUning byts inom samma företag eller koncem framhåUer utredningen att skattereglerna kan få olika konsekvenser i olika faU. Om flyttaing sker från en avdelning inom arbetsgivarföretaget tUl en annan forisätter sarama pensionsutfästelse alt gälla, vUket medför att flyttainger inte får några skattekonsekvenser i nu aktuellt avseende. Sker flyttningen däremot t. ex. till ett nystartat koncernföretag lär en ny pensionsutfästelse lämnas. I sistnämnda fall torde enligt utredningen gällande regler innebära att den del av pensionskostnaden som går utöver allmän pensionsplan inte blir avdragsgill. EnUgt utredningens uppfattning är derma skUlnad i avdragsrätten olycklig, eftersom den inte kan motiveras av skattepolitiska skäl och eftersom den anställde i båda fallen även efter bytet av anställning kan korama att ha i huvudsak samma arbetsuppgifter som tidigare. Utredningen föreslår därför — såvitt gäUer andra arbetstagare än arbetstagare-huvuddelägare — att en tidigare lämnad utfästelse ora pension utöver allmän pensionsplan skaU medföra avdragsrätt i samma omfattning som tidigare, även ora arbetstagaren byter anställnmg inom företaget eller koncemen efter den 31 deceraber 1975.

Utredningen anser däremot uite att de särskUda skäl som talar för bibehållen avdragsrätt vid byte av anställning inom sarama företag eUer koncem kan göras gäUande raed sarama styrka om den anstäUde övergår tUl en helt ny arbetsgivare. Det kan visserUgen enligt utrednmgen även beträffande dessa fall anföras, att det är naturligt att den som på gmnd av en före den 31 deceraber 1975 lämnad utfästelse har fått pensionsrätt utöver aUraän pensionsplan skaU få behåUa denna vid byte av företag. Det skulle dock enligt utredningens mening föra för långt att låta tidigare pensionsutfästelser följa med en anställd vid byte tUl en helt ny arbetsgivare. Utredningen påpekar emeUertid att dess förslag i och för sig inte innebär något hinder för den nye arbetsgivaren att åta sig att utge pension i enlighet med en äldre utfästelse. Vad frågan gäUer är om den nye arbetsgivaren h(;lt eller endast delvis skall kunna trygga utfästelsen med obeskattade raedel.

Prop. 1976/77: 48 47

7.3.3 Remissyttrandena

En klar raajoritet bland reraissinstanserna, t.ex. kammarrätten i Göteborg, försäkringsinspektionen, RSV, LO, Svenska bankföreningen, SACO-SR och TCO, förordar att ifrågavarande äldre pensionsutfästelser bör kunna tryggas med avdragsrält av en ny arbetsgivare också efter den anstäUdes övergång till förelag utanför koncernen. Som skäl för en sådan lösning har bl. a. anförts att den även i skattemässigt hänseende skulle ge uttryck för principen om arbetstagarens obundenhet av viss arbetsgivare samt att ett anstälhimgsbyle inte bör medföra försämrade möjligheter att få pensionsutfästelser tryggade.

Svenska försäkringsbolags riksförbund och TOR, som i övrigt delar majoritetens uppfattning, pekar på ett annat problem som uppkomraer i detta sammanhang, nämUgen vad som gäUer i fråga om avdragsrätten för pensionslöfte utöver plan, som har lämnats före den 31 december 1975 till en arbetstagare raed bestäraraande inflytande, när denne senare genora Överlåtelse av aktiema förlorar detta inflytande. Riksförbundet berör även de problera som uppkommer i det motsatta faUet, dvs. när en arbetstagare med bestäraraande inflytande har intjänat viss pensionsrätt under tid då sådant inflytande saknades.

7.4 Sambandet mellan avdrag för pensionsförsäkringspremier och de ändrade avdragsreglema för egenavgifter

7.4.1 Nuvarande ordning

1975 års lagstiftaing ora pensionsförsäkringar m. ra. innebär att den sora har inkomst som hänför sig till jordbmksfastighet eUer rörelse får göra avdrag för kostaad för premie för egen pensionsförsäkring med högst 30 % av sådan inkomst. Avdrag beräknas högst på en sammanlagd A-inkomst sora motsvarar tjugo gånger det basbelopp som enUgt lagen (1962: 381) ora allmän försäkring har bestämts för januari månad året närmast före taxeringsåret. Alternativt får avdraget beräknas tiU 7 000 kr. järate 30 % av nämnda inkomster intiU en sammanlagd A-inkomst av 23 000 kr. Avdrag beräknas i sin helhet antingen på den inkorast som skaU tas tiU beskattoing under beskattningsåret eUer på inkorast året närraast dessförinnan.

Genom lagstiftamg under våren 1976 infördes nya avdragsregler för egenavgifter ra. ra. (prop. 1975/76:178, SkU 1975/76: 68, rskr 1975/ 76:408, SFS 1976:460). Med egenavgifter avses socialförsäkrmgs-avgifter och allmän arbetsgivaravgift som utgår på egenföretagares inkomster. De nya reglema iimebär att sådana avgifter fr. o. ra. 1977 års taxering skall dras av som omkostnad i förvärvskäUan vid beräkning av inkomst av jordbmksfastighet och rörelse i stäUet för sora tidigare sora allraänt avdrag. Från inkomsten under visst beskattnmgsår medges ett schablonavdrag för egenavgifter. Detta avdrag avstäms senare raot de

Prop. 1976/77: 48 48

definitiva avgifter som påförs på grund av Inkomsten i fråga. De nya avdragsreglerna för egenavgifler kommer att raedföra att ulrymraet för avdrag för premier för privat pensionsförsäkring komraer att minska utora i de fall då inkorasten även efter schablonavdrag uppgår till mmst 20 basbelopp.

7.4.2 Utredningen

Utrednmgen erinrar om att föredraganden i prop. 1975/76:178 om ändrade avdragsregler för egenavgifter hade påpekat att en överflyttning av avdragsrätten liU den inkomstbringande förvärvskäUan inte bara skuUe komma alt medföra en avgiftsmmskning utan alt även förmånssidan skuUe påverkas. Det hade sålunda framhåUits atl såväl den pensionsgrundande som den sjukpenninggrundande inkomsten skulle komma alt beräknas på i princip samma sätt som för löntagare. De ändrade avdragsreglema för egenavgifter skulle därför i många fall komma att leda tUl att underlaget för iVTP minskade. Enligt utredningens mening är det olyckUgt om därutöver underlaget för avdragsrätt för premie för privat pensionsförsäkring skulle minska. Utredningen fömtsätter att någon inskränkning i avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier inte var avsedd när den nya lagstiftningen om egenavgifter genomfördes.

Utrednuigen anser således atl det även i fortsättningen bör vara möjligl alt göra avdrag för premie för pensionsförsäkring i samraa omfattnmg som innan lagstiftningen om nya avdragsregler för egenavgifter ge-norafördes. Ett sådant resultat kan enUgt ulredningen uppnås på i princip två skUda sätt, nämligen antingen så atl försäkringsavdraget får göras från inkomst av jordbruksfastighet och rörelse innan dessa inkomster reduceras med schablonavdi-ag för egenavgifter eUer genom att försäkringsavdraget beräknas på nämnda inkomster efter schablonavdrag men raed en högre procentsats än sora f. n. gäller. Ulredningen anser att en lösning enUgt det första alternativet är avsevärt lättare att genoraföra och att en sådan lösning också iinnebär en säkrare raetod att uppnå önskat resultat. Utredningens förslag innebär därför att avdrag för preraie för privat pensionsförsäkring skall få göras med 30 % av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse ökad med erhållet schablonavdrag för egenavgifter. EnUgt utrednmgens mening bör man vid beräkning av avdraget för pensionsförsäkruigar inte ta hänsyn tiU de korrigeringsposter som kan bli aktuella när schablonavdraget skall avstämmas mot de definitiva egenavgiftema.

7.4.3 Remissyttrandena

Bland remissinstanserna har LRF särskUt understmkit vikten av att förslaget genomförs. Förslaget tiUstyrks även av Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges advokatsamfund, SRS, Svensk industriförening och länsstyrelsen i Stockholms län. Kammarrätten i Göteborg vUl

Prop. 1976/77: 48 49

inle motsätta sig förslaget, och TOR godtar detta i prmcip men framhåller samtidigt att förbundet därraed inte har tagit ställning tiU frågan huruvida inkorasten efter tillägg av schablonavdrag för egenavgifter utgör ett rättvisande underlag för beräkning av avdrag för pensionsförsäkringspremier.

Förslaget avstyrks däremol av RSV, LSK och LO. RSV anser del inle nödvändigt att komplicera lagstiftningen och dess tillämpning med justeringar av detla slag. LO framhåller bl. a. alt förslaget strider mot syftet alt uppnå likställighet mellan rörelseinkomster och lönlagarinkoras-ter.

7.5 Yissa taxeringsfrågor

7.5.1 Utredningen

Utredningen har ägnat del praktiska taxeringsarbetet och kontrollfrågorna slor uppraärksarahel. Utgångspunkten för laxeringsarbelet bör enligt utredningen vara elt särskilt forraulär, avsett all biläggas deklarationen. Arbetsgivaren skall enligt forrauläret lämna grundläggande upplysningar om sina pensionsutfästelser och sättet för deras tryggande. Ett utkast till formulär har inlagils i betänkandet. Enligt utredningens uppfattning torde en sådan uppgiflsskyldighel redan följa av beslämmelsema i 25 och 26 §§ TL. Vidare föreslås vissa redaktionella ändringar i 30 § 2 mora. TL till följd av utredningens förslag till ändringar i KL.

För att ytterligare underlätta laxeringsarbelet och taxeringskontrollen föreslår utredningen dessutom att försäkringsgivare skall åläggas att lärana intyg i de fall då arbetsgivare tiUärapar pensionsplan. En bestäraraelse om sådan uppgiflsskyldighel bör enligl utredningen tas in i ett nytt fjärde moment till 30 § TL.

7.5.2 Remissyttrandena

RSV tillstyrker i princip utredningens förslag i denna del. Svenska bankföreningen, Sveriges grossist förbund och Sveriges industriförbund ifrågasätter däremot ora uppgiftema behöver infordras varje år. Sistnäranda reraissinstanser anser liksora bl. a. försäkringsinspektionen och Svenska försäkringsbolags riksförbund att utkastet till formulär behöver bearbetas ytterligare.

8 Ikraftträdande 8.1 Utredningen

Utredningen erinrar om att det i direktiven har framhållits att det är önskvärt att lagstiftning i den fråga som riksdagen har påkallat prövning av — dvs. bibehållen avdragsrätt för tryggande av pensionsåtagande som iimebär mindre avvikelse från allmän pensionsplan — kan tilläm-

4 Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 48

Prop. 1976/77: 48 50

pas redan vid 1977 års taxering. Ulredningen anser det angeläget att även övriga frågor som behandlas i betänkandet får en snar lösning. Med hänsyn härtUl föreslås att förslagen i deras helhel tUlämpas första gången vid 1977 års taxering.

I belänkandet påpekas att jordbrukare, innehavare av enskild firma, delägare i handelsbolag etc. intill utgången av år 1975 har haft rätt att teckna försäkringar som uppfyUde då gällande krav på pensionsförsäkring. För att åstadkomma en likformig behandling av alla rörelseidkare oavsett företagsform bör enUgt utredningen den föreslagna altemativregeln om avdrag för kostnad för Ijänslepensionsförsäkring med högst 30 % av utgiven lön tiUämpas inte endast på nytecknade individueUa tjänstepensionsförsäkringar ulan även på sådana försäkringar som omfattas av viUkoren i punkt 1 av anvisningarna lill 31 § KL i dess lydelse före den 1 januari 1976.

Speciella övergångsproblem föreligger enligt utredningen i fråga om arbetstagare-huvuddelägare. Enligt 8 § andra stycket ikraftträdandelagen skulle beträffande dessa arbetstagare vissa bestämmelser i 1975 års lagstiftning tUlärapas redan vid 1976 års laxering. Detta gäUde beträffande reglema om avsättning till stiftelse eller konto i de fall då räkenskapsåret har avslutats efter den 30 juni 1975 och i fråga om avdrag för premier för tjänstepensionsförsäkring när ansökan har inkommit tiU försäkringsgivarens huvudkontor efter den 24 april 1975. De av utredningen föreslagna reglerna innebär för dessa fall viss utvidgning av avdragsrätten särat en ändrad terminologi och en redaktionell överarbelning av lagstiftningen. Enligt utredningens mening bör det inte raöta något hinder att tUlämpa de nya reglerna redan såvitt avser 1976 års taxering, där så är möjligt. Något särskilt skäl att medge extraordinär besvärsrätt i de fall då 1976 års laxering redan har vunnit laga kraft anses emellertid inte föreUgga.

Utredningen frarahåller all den i prop. 1975/76: 208 föreslagna bestämmelsen ora provisorisk avdragsrätt för preraier avseende tjänstepensionsförsäkringar som har tecknats senast den 19 november 1975 kan undvaras ora utredningens förslag angående alternativ avdragsrätt med 30 % av utgiven lön genoraförs. Ulredningen anser därför att den i nänrnda proposition föreslagna bestämmelsen bör utgå. Det påpekas att utrednmgsförslaget innebär en viss skärpning, men utredningen anser denna vara försumbar (det raaxiraala avdragsbeloppet blir enligt utredningens förslag 58 200 kr. och enligt propositionen avrundat 60 000 kr.). Någon särskild regel för de fall, sora omfattas av förslaget i propositionen, anser utredningen således inte vara erforderlig.

Med hänsyn tUl den osäkerhet som hittUls har rått i fråga om tjänstepensionsförsäkringar bör enhgt utredningen den bestämmelse i 2 § ikraftträdandelagen, som innebär rätt att under år 1976 ändra försäk-ringsviUkor inom ramen för de tidigare gällande anvisningama till 31 §

Prop. 1976/77: 48 51

KL, utsträckas att gälla även under år 1977 i fråga om tjänstepensionsförsäkringar.

8.2 Remissyttrandena

Utredningens förslag till ikraftlrädandebeslämraelser komraenteras bara av ett fåtal remissinstanser. Svenska försäkringsbolags riksförbund förklarar sig inte ha något alt erinra mot förslaget. RSV anser att det kan diskuteras ora de ikrafllrädanderegler sora utredningen har föreslagit bör tas in i den gamla ikraftträdandelagen eller i en ny lag. Enligt verket talar vissa skäl för den senare lösningen. RSV anser vidare att arbetstagare-huvuddelägare bör ha rält att tiUämpa de nya bestämmelserna redan vid 1976 års taxering i den mån detta är förmånligt för honom samt att han bör ha extraordinär besvärsrätt i dessa fall. RSV påpekar även att förslaget om avgång i förtid för arbetstagare-huvuddelägare innebär en skärpning av gällande räll säsom den har kommit till uttryck i ett avgörande av RSV:s nämnd för rätlsärenden den 18 juni 1976. Enligt verkels mening är det därför mindre lämpligt att låta denna bestämmelse gälla aUa skriftliga utfästelser lämnade efter den 31 december 1975.

Skånes handelskammare anser att förslaget i prop. 1975/76: 208 bör genoraföras trots utredningens förslag eftersom propositionen omfattar en vidare krets av skattskyldiga än utredningsförslaget.

9 Föredraganden

9.1 Allmänna överväganden

Hösten 1975 infördes nya beskattningsregler för pensionsförsäkringar och för arbetsgivares kostnader för tryggande av anställdas pensionering. Lagstiftningen innebar en genomgripande ändring av de regler som dittUls hade gällt på området och medförde bl. a. att avdragsrätten för dessa kostnader på olika sätt begränsades.

En arbetsgivare kan nu liksom tidigare välja mellan att låta en försäkringsanstalt ombesörja de anställdas pensionering eller att sköta pensioneringen i egen regi. I det förra fallet tecknar han en tjänstepensionsförsäkring och betalar premier för denna, varefter försäkringsanstalten betalar ut pensionen. Vid pensionering i företagets egen regi kan pensionsutfästelserna tryggas genora avsättning till stiftelse eller till konto Avsatt till pensioner. Såvitt gäller utfästelser som tryggas genom avsättning till stiftelse eller konto finns de grundläggande civilrättsliga bestämmelserna i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. ra., tryggandelagen, till vilka de skatlerättsliga reglema i komraunalskattelagen (1928: 370), KL, anknyter.

Prop. 1976/77: 48 52

KL:s regler innebär all arbetsgivaren numera — oberoende av om han li7ggar utfästelsen genom pensionsförsäkring eller genora avsättning till pensionsstiftelse eller konto — får göra avdrag för så stor del av kostnadema för de anställdas framtida pensionering som behövs för alt hell eller delvis trygga pensionsåtagande enligt allraän pensionsplan. Begreppet allmän pensionsplan definieras i 4 § tryggandelagen. Ora allmän pensionsplan inte föreligger, skall vid inkomstbeskattningen raed sådan plan likställas pensionsåtagande för förmåner sora ryras inora vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om arbetstagare med molsvarande uppgifter eller hans efterlevande. En förutsättning är i sistnämnda fall all åtagandet tryggas genom pensionsförsäkring, avsättning tUl pensionsstiftelse eller kreditförsäkring.

Redan i den proposition som. låg till grund för 1975 års lagstiftning pekade föredraganden på vissa frågor angående beskattning av tjänstepensioner som skulle förbli olösta även om hans förslag genomfördes (prop. 1975/76: 31 s. 145). Vidare begärde riksdagen i skrivelse lill regeringen (rskr 1975/76: 132) prövning av möjlighelerna alt tUlgodose önskeraål om bibehållen avdragsrält för pensionsåtaganden sora avviker från allmän pensionsplan. I den praktiska tUlämpningen av lagstiftningen har ytterUgare problern uppmärksammats. För atl överväga dessa frågor tillkallades Utredningen (Fi 1976: 02) om beskattning av tjänstepensioner. Ulredningen har avgeit delbelänkandet (Ds Fi 1976: 6) Avdrag för kostnader för tryggande av pensionsåtaganden som avviker från allraän pensionsplan, ra. ra. I betänkandet behandlas den av riksdagen väckta frågan liksora vissa problem av i huvudsak teknisk art med anknytning till den nya lagstiftningen. Ulredningens förslag raedför i flera fall en ulvidgning av arbetsgivares avdragsrätt för kostnader för tryggande av anstäUdas pensionering. Utredningen har vid ulformningen av sina förslag strävat efler alt underlätta genomförandet av 1975 års lagstiftning och alt utöka arbetsgivarnas möjligheter att göra avdrag för pensionsutfästelser inom den ram som statsmakterna fastställde vid ge-noraförandet av 1975 års lagstiftning. Vidare har utredningen ägnat uppraärksamhet ål taxerings- och kontrollproblemen. För att lösa dessa problem föreslår utredningen bl. a. all arbetsgivares och försäkrmgsgiva-res uppgiftsskyldighet skall utvidgas i vissa fall.

Flertalet remissinstanser släller sig i huvudsak positiva tiU utredningens förslag, även om de samtidigt riktar viss kritik mot den tekniska detaljutformningen. Några remissinstanser med anknytaing till den privata sektorn anser dock alt förslagen — även om de i och för sig innebär förbättringar — ändå tydligt visar de svårigheter som uppkomraer vid en ingående reglering av avdragsriitten för tjänstepensionskostnader. Dessa remissinstanser anser därför att tjänstepensionerna bör hållas utanför det regelsystem som begränsar avdragsrätten för pensioneringskostnader.

Prop. 1976/77: 48 53

För egen del får jag anföra följande. Utgångspunkten för 1975 års lagstiftning var alt avdragsrätten för kostnader för pensionering skulle begränsas så att endast verkliga pensioneringsbehov kunde tillgodoses med obeskattade medel. Skatteutskottet ansåg att dessa skäl i princip borde föranleda begränsning av avdragsrätten inte bara i fråga om skattskyldigs egna pensionsförsäkringspremier ulan även på tjänstepensions-området. Utskottets bedömning delades av en klar raajoritet i riksdagen. De nya reglema blir i huvudsak tillämpUga första gången vid taxeringen för innevarande år, och raan kan utgå ifrån alt arbetsraarknadens parter, försäkringsanstalierna och laxermgsrayndighelerna har vidtagit en rad åtgärder för att inrätta sig efter det nya systemet. Med hänsyn till det anförda talar enligt min mening såväl principiella sora praktiska skäl raot alt nu överväga en total oraläggning av de nya beskattningsreglema på tjänstepensionsområdet. Jag anser i stället att man — på det sätt sora utredningen har föreslagit — bör underlätta genoraförandet av 1975 års lagstiftning genora smärre justeringar av de nya reglema. Enligt mui raening är utredningens förslag i allt väsentligt ägnade att tillgodose detta syfte. Frågan humvida en raer genomgripande ändring behövs får prövas när man har vunnit praktiska erfarenheter av hur det nya systemet fungerar.

9.2 Förhandstecknad full pension enligt allmän pensionsplan

Utredningen föreslår alt företag som vid ett successivt ikraftträdande av en ny ITP-plan oraedelbart tecknar försäkring eUer lämnar utfästelse upp till den slutliga nivån skall få avdrag för denna kostnad.

Utredningens förslag har godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.

Även jag anser att omedelbar avdragsrält bör föreligga i dessa fall. I likhet med ett par av remissinstanserna anser jag att avdragsrätten bör regleras i lag och jag föreslår därför att punkt 2 e av anvisningarna tiU 29 § KL kompletteras med en bestäraraelse härom. Eftersom tveksamhet vid reraissbehandlingen har förelegat om tillämpningsområdet för utredningens förslag vill jag framhålla att den omedelbara avdragsrätten inte bör vara begränsad till de faU då pension utgår enligt ITP-planen utan att sanuna regel bör gälla vid avtal om successivt ikraftträdande av annan aUmän pensionsplan. Den begränsning i avdragsrätten som följer av den s.k. 8-procentregeln (avsnitt 9.5) är inte tiUämplig i här avsedda faU.

9.3 Avgång i förtid. Lägre pensionsålder

Det förekommer att anställda pensioneras före ordmarie pensionsålder men att arbetsgivaren ändå åtar sig att utge fuUa pensionsförmåner.

Prop. 1976/77: 48 54

F. n. kan arbetsgivaren få avdrag för sådana kostnader efler dispens från riksskatteverket (RSV) i varje enskilt fall.

Utredningen framhåUer atl bl. a. ITP-planen gör det möjligt att avtala om lägre pensionsålder än 65 år, varför ett avtal härora i de faU sora omfattas av planen inte kan anses innebära någon avvikelse från allmän pensionsplan. Detta medför enligt utredningen alt någon dispens inte bör krävas när den anställde saiknar ägarinflytande i företaget och när pensionsåtagandet har gjorts enligt allmän pensionsplan eller enligt därmed likställd pensionsplan. Utredningen erinrar om alt lägsta pensionsålder för pensionsförsäkring enligt punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL är 55 år. Vad beträffar arbetstagare-huvuddelägare anser utredningen att en möjlighet till så låg pensionsålder sora 55 år kan komma att utaytljas för annal syfte än för pensionering. För dessa fall föreslås därför att pensionsåldern inte utan dispens skaU få sättas lägre än tUl 62 år. Efter dispens från RSV skall det däremot vara möjligt att med avdragsrätt trygga en lägre pensionsålder även för arbetstagare-huvuddelägare. Det föreslås att RSV i normalfaUen inhämtar yttrande från Svenska livförsäkringsbolags skattenämnd i dispensärendena. Om skriftlig utfästelse om lägre pensionsålder än 65 år har lämnats till arbetstagare-huvuddelägare före den 31 december 1975, anser dock utredningen att den lägre pensionsåldern bör godtas vid beskattningen.

Flertalet remissinstanser tillslyrker förslaget om utökade möjligheter att med verkan i beskattningshänseende utan dispens avtala om lägre pensionsålder än 65 år. ÅtskilUga reraissinstanser anser dock att det inte finns något skäl att göra skillnad raellan arbetstagare-huvuddelägare och andra anställda i detla hänseende. Andra anser att den lägsta pensionsålder som utan dispens godtas för arbetstagare-huvuddelägare bör sänkas tUl 60 år.

Jag delar uppfattningen att, om tillämplig allmän pensionsplan medger lägre pensionsålder än 65 år, dispens inle skall behövas. En sådan ordning finner jag naturlig att bibehåUa. Den bör komraa till uttryck i lagtexten. Detsanuna bör gälla plan som likställs med allraän pensionsplan. Kan lägre pensionsålder iin 65 år inte medges enligt den tiUämpliga planen, bör dock raöjlighet föreligga för arbetsgivaren att efter dispens trygga kostnaden för lägre pensionsålder med fulla pensionsförmåner. Såvitt gäller arbetstagare-huvuddelägare kan man dock inte bortse från den omständigheten att det inte föreligger något reellt tvåpartsförhåUande mellan den anställde och arbetsgivaren. Detta motiverar en särregel för denna kategori av arbetstagare. Även i dessa faU bör det dock vara möjUgt att utan dispens avtala om lägre pensionsålder än 65 år, om detta medges enligt den tillämpliga planen. EnUgt min mening bör den lägsta pensionsålder som inte fordrar dispens sättas tUl 60 år i dessa fall. För denna gräns talar att 60 år är lägsta ålder för delpension och för förtida uttag av ålderspension enligt lagen (1962: 381) ora all-

Prop. 1976/77: 48 55

män försäkring. Den av mig föreslagna sänkningen av åldersgränsen i förhåUande till utredningsförslaget lorde medföra alt antalet dispensfall ytterligare nedbringas. I ärenden sora avser dispens från 60-årsregeln bör det enligt min mening stå RSV fritt att vid behov inhämta yttrande från Svenska livförsäkringsbolags skallenämnd. Dispens bör kunna medges t. ex. om arbetsförmågan av hälsoskäl är nedsatt, ora pensionering vid lägre ålder än 60 år är sedvanlig inora branschen eller om pensionsavgången motiveras av förestående omorganisation av företagets ledning.

Det har under remissbehandlingen påpekats att den s. k. STP-planen mellan SAF och LO inte innehåller något uttalande om att pension kan ulgå från tidigare tidpunkt än 65 år. Även för anstäUda som omfattas av denna plan bör det emellertid enligt min mening vara möjligt att avtala ora lägre pensionsålder med avdragsrätt för kostnaden för att trygga en sådan pension. Detta är dock ett fall där, sora jag nyss har berört, dispens erfordras. Härvid bör gälla den aUmänna begränsningen i avdragsrätten att förmånsnivån skall ligga inom ramen för förmåner enligt allmän pensionsplan.

Har arbetstagare-huvuddelägare i enlighet med tUlämplig allmän pensionsplan fått utfästelse om lägre pensionsålder än 65 år, dock lägst 55 år, har enligt 1975 års lagstiftning denna lägre pensionsålder godtagits utan dispens. De nya bestämmelser som jag nu har föreslagit innebär att dispens fordras för lägre pensionsålder än 60 år. Enligt min mening bör dock de arbetstagare-huvuddelägare som i enUghet med plan fått skriftlig utfästelse om lägre pensionsålder än 60 år före den dag då proposition avses bli överlämnad till riksdagen, dvs. före den 23 noveraber 1976, få behålla denna pensionsålder utan att arbetsgivaren förlorar avdragsrätten. Detta bör uttryckligen anges i 8 § andra stycket ikraftträdandelagen.

Några remissinstanser har påpekat att det vid förtida avgång och vid utfästelse om lägre pensionsålder inträffar att ATP försämras och att arbetstagaren kompenseras för detta. Enligt min menmg bör kostnaden för att trygga sådana pensionsförmåner vara avdragsgUl under förutsättaing att förmånema ligger inom ramen för allmän pensionsplan. Någon uttrycklig bestämmelse om detta torde inte vara erforderlig.

9.4 Kompensation för bortfallande ATP vid utlandstjänstgöring

När anslällda i svenska företag tjänstgör utomlands kan de i vissa fall få ett sämre pensionsskydd än de skulle ha haft om de hade tjänstgjort i Sverige under motsvarande tid. För att kompensera den anställde för det bortfall av ATP sora kan ske i dessa fall tecknar arbetsgivaren ofta en "ATP-liknande" pensionsförsäkring till den anställdes förmån eller gör utfästelser av motsvarande innehåll. Enligt utredningens uppfattaing

Prop. 1976/77: 48 56

är kostnader för ATP-liknande pensionsförmåner avdragsgilla till den del som de avser all tUlförsäkra den anställde etl pensionsskydd som ligger mom ATP:s och ITP:s belojjpsramar.

Vad ulredningen har anförl; lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Även jag delar utredningens uppfattning i denna fråga. Kostnaderna för ATP-liknande pensionsförmåner bör således vara avdragsgilla ora de faUer inom ramen för ITP eller annan tillämpUg allmän pensionsplan. Någon uttrycklig författningsbestämmelse synes inte vara nödvändig för att åstadkomma här avsedd avdragsrätt.

9.5 Pensionsutfästelser som avviker från allmän pensionsplan

Inom vissa företag och branscher tUlämpas pensionsplaner som i något avseende innebär förmåner utöver allmän pensionsplan. Utredningen konstaterar att dessa awUcelser i regel har mycket Uten betydelse för den totala pensionskostnaden och att de ofta har tiUämpats under lång tid. Awikelsema kan t. ej:, innebära något förmånUgare sjuk- eller famUjepension än vad som utgår enligt aUmän pensionsplan. Nuvarande regler innebär att avdrag inte kan medges för kostnad som belöper på avvikelse från aUraän pensionsplan. När frågan om nya beskattningsregler för pensionsförsäkringar m. ra. år 1975 behandlades i riksdagen frarahöU skatteutskottet bl. a. att utskottet hade förståelse för önskeraålen att mindre betydande awikelser borde kunna godtas även i fortsättningen. Riksdagen begärde därefter i skrivelse till regeringen (rskr 1975/76:132) att möjUgheterna att tUlgodose önskemålen om bibehållen avdragsrätt för pensionsåtaganden som avviker från allmän pensionsplan skulle prövas.

Utrednmgen föreslår att avdragsrätt skall införas för kostnader avseende smärre awikelser från allmän pensionsplan och att raan vid bestämmande av avvikelsens storlek skall utgå från kostnadssidan. Utredningen anser att en rätt tUl avdrag med — utöver vad som nu gäller — 8 % av kostnaden för pensionsutfästelse enligt allmän pensionsplan bör innebära att avdragsrätt kommer att föreligga för i stort sett samtUga nu förekommande mindre avvikelser från sådan plan. Enligt utrednmgens förslag skall avvikelsens storlek bestämmas raed utgångspunkt i ökningen av den genomsnittiiga kostnaden, vilket mnebär att man skall beakta den merkostnad som avvikelserna skulle medföra om de gällde för saratliga personer inora eller utom företaget som omfattas av den tiUämpUga pensionsplanen. Om merkostnaden överstiger den tUlåtna ramen, bör enUgt utredningeni; uppfattnmg avdrag medges endast för kostaad enligt aUmän pensionsplan och således inte för någon del av den överskjutande kostnaden.

Det föreslås vidare att avdragsrätten begränsas tUl de fall där pen-

Prop. 1976/77: 48 57

sionsutfästelserna har tryggats genom pensionsförsäkring och förbättringarna svarar mot lönedelar inom ITP-planens maximUön.

Flera remissinstanser anser att den utvidgade avdragsrätten bör gälla även när pensionsutfästelser har tryggats på annat sätt än genom pensionsförsäkring. Från några håU riktas även kritik mot förslaget att mte någon del av kostnaden för avvikelse från allmän pensionsplan skaU vara avdragsgUl när 8-procentgränsen har överskridits.

För egen del får jag anföra följande. Utredningen har klargjort att de smärre awikelser från allmän pensionsplan som förekommer i praktiken vanUgen har raycket liten betydelse för den totala pensionskostnaden. Samtidigt kan konstateras att pensionsutfästelser sora mnebär sraärre awikelser har förekommit under lång tid inom vissa företag eUer branscher. Jag delar utredningens uppfattning att avdragsrätt bör införas i dessa faU. I likhet med utredningen anser jag också att man skall beslämma smärre awikelser genom att utgå från kostnadssidan. Såväl rättviseskäl som administrativa skäl talar för att man bör bestämma storleken av awikelsema med hänsyn tUl den merkostnad som det skulle iimebära att ge samtliga sora omfattas av den tUlämpliga pensionsplanen de förmåner som följer av awikelsema. Om man i enUghet med utredningens förslag tillåter att den genomsnittliga merkostaaden för sraärre awikelser får uppgå till 8 % av kostnaden för åtaganden enligt aUmän pensionsplan, torde avdragsrätt komma att föreUgga även för de awikelser som kan komma att ske från den nya ITP-plan som parterna har enats om. Med hänsyn tiU att syftet med förslaget är att möjUggöra avdrag för kostnad för awikelser endast i de faU då sraärre awikelser från allmän pensionsplan har förekommit anser jag i likhet med utredningen att inte någon del av kostnaden för awikelsema bör vara avdragsgill när den genomsnittUga kostnadsökningen överstiger 8-procentgränsen. Jag är medveten om att en sådan lösning kan medföra vissa tröskeleffekter men viU samtidigt erinra om att den föreslagna avdragsrätten är beräknad med viss marginal i förhållande tiU de awikelser som nu förekommer och som har föranlett förslaget. EnUgt mui mening finns det inte anledning att — såsom har ifrågasatts i några remissyttranden — begränsa rätten tiU avvikelse tUl de faU där planen har utformats med ITP-planen som förebUd. Rätten tUl smärre awikelser bör föreligga i fråga om varje tiUämplig plan sora är att anse som allmän pensionsplan.

Bland remissinstansema råder olika meningar om vilka krav som bör ställas på formen för tryggande av pensionsförmånema för att avdrag för smärre awikelser skaU medges. I denna fråga viU jag tiU en början framhålla att awikelser bör kunna tiUåtas oberoende av om de förmåner sora ligger inom ramen för allmän pensionsplan har tryggats genom försäkring eUer genom avsättning tiU stiftelse eUer konto. Frågan gäller således vilka krav som bör stäUas på tryggandet av de pensionsförmåner

5 Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 48

Prop. 1976/77: 48 58

som går utöver allmän pensionsplan. Liksom utredningen anser jag att kontroll- och taxeringsfrågoma måste tUlmätas stor betydelse i detta sammanhang. Det är nödvändij;t att i så stor utsträckning som möjUgt underlätta taxeringsmyndigheternas arbete på ett tekniskt komplicerat beskattningsområde utan att för den skuU ge efter på kravet på en effektiv kontroU. Med hänsyn härtiU är det enligt min raening inte raöjUgt att införa elt systera som innebär att taxeringsmyndigheterna i varje enskilt fall måste pröva om en avvikelse ligger inom den tUlåtna ramen eller inte. Det är i släUet nödvändigt alt vid taxermgen ha tUlgång till tillförlitlig uppgift från sakkunnigt hiill ora avvikelsens storlek. För pensionsutfästelser som har tryggats getiom pensionsförsäkring kan försäkringsgivaren lämna intyg i frågan på det sätt utredningen har föreslagit. Om pensionsutfästelser i stället har tryggals genom avsättning är det i regel svårare att få frara motsvarande uppgifter. Trots att det i princip är önskvärt att ha en likformig behandling av olika tryggandeformer tUlstyrker jag därför utredningens förslag att de förmåner som går utöver allmän pensionsplan skall ha tryggats genom pensionsförsäkring.

Jag delar ulredningens uppfattning att man som smärre avvikelser inte skall godta förmåner som svarar mot lönedelar utöver den allmänna pensionsplanens maximUön. Jag föreslår att uttrycklig bestämmelse om detla las in i punkt 2 e av anvisningama tUl 29 § KL.

9.6 Tjänstetidsberäkning för fulll pension

Huvudregeln erdigt ITP och andra allmänna pensionsplaner är att det för full pension krävs 30 års anställning med pensionsrätt. När en arbetstagare byter anställning medför han i många faU tjänstepensionsrätt och får då tiUgodoräkna sig den gångna tjänstetiden hos den nye arbetsgivaren. Det inträffar dock att en anstäUd som orafattas av allmän pensionsplan inte kan uppnå den tjänstetid av 30 år som i allmänhet krävs för full pensionsrätt. Orsakema. till detta kan variera. Deit kan t. ex. förhålla sig så att den anställde under någon tid har arbetat utomlands och då inte har intjänat någon pension. Det förekoramer att arbetsgivaren i sådana fall åtar sig att utge fuU pension eller pension med mmdre reduktion än som följer av pensionsplanens bestämmelser. Nuvarande regler innebär att arbetsgivaren i dessa fall inte får avdrag för kostaaden för sådana utfästelser tUl den del de innebär förmåner utöver allraän pensionsplan.

Utredningen föreslår att en arbetsgivare skaU få avdrag för kostnad för pensionsåtagande enligt aUmän pensionsplan även i de faU då han i åtagandet inräknar arbetstagarens anställnmgstid före åtagandet ocb dennes anställnmgstid hos amian arbetsgivare. Det fömtsätts dock att pension sora har intjänats före åtagandet avräknas från förmånerna enligt planen.

Flertalet remissinstanser tiUstyrker i princip utredningens förslag men

Prop. 1976/77: 48 59

många anser att man med anstäUningstid bör jämställa lid som egen företagare.

För egen del anser jag att en utvidgnmg av avdragsrätten på det sätt som utredningen har föreslagit ligger väl i Unje med målsättningen för 1975 års lagstiftning. Jag tiUstyrker därför förslaget. I likhet med utredningen anser jag att avgift för tryggande av pensionsräll som svarar mot tjänstetid före planens ikraftträdande bör vara avdragsgill vare sig den betalas på en gång eUer genom förhöjning av fraratida avgift.

Sora jag redan har närant innebär utredningens förslag också att tjänstetid före anslutningen till allraän pensionsplan skaU få tillgodoräknas den anstäUde endast under förutsättning att den pensionsrätt sora han har intjänat före anslutningen avräknas mot planens bruttoförmåner. Jag delar denna uppfattning. Vid remissbehandlingen har efterlysts ett klarläggande av hur pensionsrätt som svarar mot tjänstetid före anslutningen skall beräknas och hur avräkningen raot planens förraåner i praktiken skaU gå tUl. EnUgt min menmg bör arbetsgivaren få avdrag för så stor del av planens förraåner — grundade på total tjänstetid för fuU pension — sora svarar mot förhållandet meUan tjänstetid före anslutningen och total tjänstetid hos fömtvarande och aktuell arbetsgivare fram till dess pensionsåldern inträder. Från denna del av förmånema avräknas värdet av de pensionsförmåner som har intjänats före anslutningen, dock endast i den mån de är tryggade genom försäkruig eller avsätlnmg.

För tydUghelens skull viU jag i detta sararaanhang tiUägga följande. Det förekoraraer att en arbetsgivare vid nyanställning av en arbetstagare eller vid införande av allmän pensionsplan inte gör åtagande om att tillgodoräkna tjänstetid före nyanställningen resp. införandet av planen. Tjänstetid som berättigar tUl pension enligt planen räknas alltså i detta fall endast från den anstäUdes anslutning till planen och någon samordning raed tidigare intjänad pensionsrätt sker inte. Ett sådant förfarande bör självfaUet kunna godtas vid beskattningen. Arbetsgivaren får i delta fall avdrag för kostnaden för sitt åtagande enligt planen utan avräkning av värdet av pensionsrätt före anslutningen.

Flera reraissinstanser har sora nämnts förordat att även tid som egen företagare skall få tillgodoräknas. Principiella skäl kan i och för sig anföras för en sådan lösning. Den skulle emellertid göra det nödvändigt att avräkna värdet av privata pensionsförsäkringar, som har tecknats under den tid då den anstäUde var egen företagare, mot de bruttoförmä-ner som utgår enligt allmän pensionsplan. Man skulle alltså behöva genomföra en saraordning mellan egna pensionsarrangemang och tjänstepensioner. Lösningar av detta slag är förenade med praktiska och kon-trolllekniska svårigheter och de avvisades när 1975 års lagstiftning genomfördes. Jag är inte beredd att på det underlag sora nu föreligger tillstyrka en sådan lösning.

Prop. 1976/77: 48 60

9.7 Avdragsrätten i fall där allmän pensionsplan inte föreligger

9.7.1 Kommuners och kommunala företags pensionsavsättningar

I de fall då aUmän pensionspla.n inte föreligger bestäms avdragsrätten för pensionskostnader f. n. av bestämmelsen i 28 § 1 mom. sjunde stycket KL. Bestämmelsen innebär att med alhnän pensionsplan skaU likställas pensionsåtagande för förmåner som ryms inom vad som är sedvanligt enUgt allmän pensionsplan i fråga om arbetstagare med molsvarande arbetsuppgifter eller hans efterlevande. För avdragsrätt krävs vidare att pensionsåtagande som inte har tryggats genom pensionsförsäkring eller avsättning till stiftelse skall tryggas genom kreditförsäki-ing. Samtliga korarauner och ett stort antal kommunala förelag och institutioner tUlämpar — liksom vissa icke-koramunala arbetsgivare — pensionsreglementen som har rekommenderats av kommunförbunden. De kommunala pensionsbestämmelsema utgör inte kollektivavtal utan fastställs formellt ensidigt av arbetsgivarsidan. Det torde f. n. vara svårt att kredilförsäkra kommunala pensioner och det är i regel inte heUer möjligl att trygga dessa genom pensionsförsäkring.

Utredningen konstaterar atl 1975 års lagstiftning har medfört att arbetsgivare som tillämpar kommunala pensionsreglementen i fortsätt-nuigen inle kommer att kunna med avdragsrätt trygga pensionsutfästelser för nyanstäUd personal. För att lösa denna fråga föreslår utredningen att kommunala pensionsregleraenten skall få likstäUas med allraän pensionsplan om de har rekommenderats av kommunförbund och antagits av vissa angivna rättssubjekt. För de fall då arbetsgivaren är ett förelag eller en stiftelse föreslås som ytterUgare krav att borgen för utfästelsen skall ha tecknats av kommun eller kommunförbund. EnUgt utredningens uppfattnmg bör kommuner inte vara skyldiga att inhämta regeringens godkännande för sådant borgensåtagande.

Flertalet remissinstanser tUlstyrker utredningens förslag eller lämnar det ulan erinran. I några yttranden framhålls dock att även andra pensionssystem än de som berörs i i:örslaget bör kunna anses utgöra aUmän pensionsplan.

För egen del får jag anföra 1 oljande. Sora redan nänrnts innebär de nya beskattaingsregler som skall tiUämpas fr. o. ra. 1977 års taxermg att det — när allmän pensionsplan inte föreligger — fordras att pensionsåtagandena har tryggats antingen genom pensionsförsäkring eUer avsättning tiU stiftelse eUer genom kreditförsäkring. Det torde i praktiken vara svårt att kredilförsäkra konununala pensioner i FPG. HärtiU koinmer att det i normalfallen av tekniska skäl är omöjligt att trygga kommunala pensionsutfästelser genom pensi<5nsförsäkring. Enligt mm menuig är det klart OtillfredsstäUande att kommuner och andra här avsedda arbetsgivare skaU förlora möjligheten eAt raed avdragsrätt skuldföra sma pensionsutfästelser. Med hänsyn härtiU delar jag utrednmgens uppfattnmg att det är angeläget att den nu berörda frågan får en snar lösning.

Prop. 1976/77: 48 61

Utredningen konstaterar att likformigheten i de koramunala pensions-reglementena är så stor att man kan tala ora en enda koramunal pensionsplan som tiU sin konstmktion är i stort sett Ukvärdig med ITP-planen. Med hänsyn härtiU anser jag — i likhet med ulredningen — att den naluriigasle lösningen för alt nå det åsyftade resultatet är att lUcställa komraunala pensionsbestämmelser med aUraän pensionsplan. Som ulredningen påpekar är det härvid väsentiigt att klart definiera begreppet kommunalt pensionsreglemente. Jag delar utredningens uppfattning att denna avgränsning lämpligen bör ske på så sätt att man kräver såväl alt reglementet är rekomraenderat av koramunförbund sora alt det har antagils av vissa angivna rättssubjekt. När regleraentel har anlagils av företag, stiftelse eller annan sådan arbetsgivare bör vidare fordras alt konunun eller kommunförbund har tecknat borgen för utfästelsen. Kravet på borgen i dessa faU kan som utredningen påpekar ses som en motsvarighet tUl kravet på kreditförsäkring enligt nuvarande bestämraelser. Enligt min menuig bör sådana kommunala borgensåtaganden inte anses vara underställningspUktiga enligt kommunallagen (1953: 753). Även i denna fråga delar jag således ulredningens uppfattning. Med hänsyn till att de föreslagna reglerna om kommunala pensionsreglementen uteslutande grundas på skattemässiga överväganden är det dock enligl min mening lämpUgare alt föra in dem i anvisningarna till 29 § KL än att — såsom utredningen har föreslagit — ha dem i tryggandelagen.

Som anges i betänkandet har Komraunernas pensionsanstalt (KPA) förklarat sig berett att beträffande de regleraenlen sora anstalten administrerar utfärda intyg, varav framgår om uppgivna pensionskostnader slår i överensslämmelse med reglementet. Med hänsyn härtill torde förslaget i denna del inte behöva medföra något större merarbete för taxeringsmyndigheterna.

Under remissbehandlingen har påpekats att det inom Kooperationens Pensionsanslaits (KP:s) verksamhetsområde ofta förekommer att ett förelag, ulan att vara medlem i arbetsgivarorganisation, tUlämpar t. ex. den kooperativa arbetsgivarorganisationens avtal. Det har vidare uppgivits atl anstäUda inom folkrörelsesektorn, t. ex. fackföreningar samt Folkets Hus- och Folkels Parkrörelserna, omfattas av liknande system. Med hänvisning tUl detta har yrkats att utredningens förslag utvidgas till att gäUa även pensionssystem som administreras av KP och omfattar arbetstagare i företag inom folkrörelsesektorn. I detta sammanhang uppkomraer också frågan om den föreslagna lösningen kan utsträckas till att gäUa sådana fall där statUga företag har lämnat pensionsåtaganden, som inte sammanfaUer med allraän pensionsplan och beträffande vilka det är svårt alt få kreditförsäkring hos FPG.

Jag delar uppfattningen att det är önskvärt att låta även vissa pensionssystem utanför den kommunala sektom bli Ukställda med allmän pensionsplan. En förutsättning för detta måste dock vara att det förelig-

Prop. 1976/77: 48 62

ger en motsvarighet tUl förhåUandena på den kommunala sidan. Jag vill erinra om att förslagel om kommunala pensioner fömtsätter att reglementet har rekommenderats av kommunförbund eller raotsvarande. Härigenom uppnås en sådan enhetlighet att det i praktiken är möjligt att tala om en enda kommunal pensionsplan. Vidare har förutsatts att kommun, kommunförbund eller församlings- eller pastoratsförbund tecknar borgen för utfästelser som lämnas av företag eUer stiftelse samt att KPA genom att utfärda intyg medverkar tiU att göra systemet lätthanterligt för taxeringsmyndigheterna. Även om motsvarigheter kan föreligga utanför den komraunala sektorn, varierar förhållandena alltför raycket för alt det skaU vara raöjUgl alt i lag tUlräckligt noga precisera förutsättningama för alt ett pensionssyslera skall anses likvärdigt raed alhnän pensionsplan. Jag kan därför inte tillstyrka någon generell ulvidgning av utredningens förslag.

Däremot är det enUgt min mening lämpUgt och önskvärt att man för två gmpper av fall utanför den kommunala sektorn öppnar raöjlighet att vid inkomstbeskattnmgen få ett pensionssyslera godtaget som aUmän pensionsplan. Den ena gruppen orafatlar vissa statliga företag, dvs. i första hand aktiebolag i vilka staten direkt eller indirekt äger huvuddelen av aktiema. Det förekommer att sådana företag — trots att de lämnar pensionsutfästelser som tUl sitt innehåU är i stort sett likvärdiga med aUraän pensionsplan — antmgen saknar praktiska möjligheter att kredit-försäkra utfästelserna utan statlig borgen eller ändå raed hänsyn till oraständighetema bör kunna få ersätta kreditförsäkring med statiig borgen. I dessa fall bör enligl min mening den omständigheten att staten lämnar borgen för utfästelserna medföra att utfästelserna får likställas med allmän pensionsplan. Jag vill erinra om atl borgensåtagande från statens sida kräver medverkan av riksdagen. Härigenom får riksdagen möjlighet att allsidigt pröva lämjjligheten av att ett visst statligt företag befrias från kravet på kredilförsäkrmg. Som underlag för sin bedömning av pensionsutfästelsernas innehåll bör riksdagen ha tiUgång till yttrande från RSV. Riksdagen får möjlighet att allsidigt pröva frågan och kan därvid bl. a. tiUse att företaget uite genom borgensåtagandet bereds förmån som kan verka snedvridande på konkurrensen. Den andra gruppen av fall som jag syftar på gäller privata företag eller organisationer av det slag som omnärants vid remissbehandlingen. Jag anser att RSV i dessa fall bör ha raöjlighet att genora dispens förklara att ell visst pensionssystem vid inkomstbeskattningen skall Ukställas med allmän pensionsplan. Vid dispensprövningen bör i första hand beaktas att pensionsåtagandena i allt väsentligt skaU överensstämma med aUmän pensionsplan. Ett villkor bör i norraalfaUet också vara att företaget eUer organisationen i fråga — i likhet raed vad som gäller på det komraunala området — i praktiken har svårigheter att kredilförsäkra pensionsåtagandet. Detta viUkor bör dock kunna efterges i särskilda fall under förutsättamg

Prop. 1976/77: 48 63

bl. a. att dispensen inte medför att företaget får en förmån som kan verka konkurrenssnedvridande. En ytterligare fömtsättning bör i regel vara att betryggande borgen har tecknats för åtagandet.

Jag föreslår därför att i punkt 2 e av anvisningarna tiU 29 § KL mtas bestäraraelser som Innebär dels att med allmän pensionsplan skaU lUt-ställas pensionsutfästelser som lämnats av statligt företag om staten har tecknat borgen för utfästelsema, dels att RSV får möjUghet alt om särskilda skäl föreligger besluta atl även annat pensionsåtagande skall lUc-ställas med allmän pensionsplan.

9.7.2 Övriga faU

I inlednmgen till det föregående avsnittet 9.7.1 har jag redogjort för de villkor som skall vara uppfyllda för att arbetsgivare skaU få avdrag för kostnader för pensionsåtagande i de faU då allmän pensionsplan inle föreligger.

Utredningen konstaterar att svårigheter i praktiken ofta kan komma att uppstå vid tiUämpning av reglema om avdrag för kostnader för pensionsåtaganden utanför allmän pensionsplan. Svårigheterna har enligt utredningen sin grund i de skiUnader sora råder raellan pensionsförmåner som utgår enligt allmän pensionsplan och sådana som grundas på utfästelse som inte följer plan. Utredningen framhåller bl. a. alt de personer som inte omfattas av allmän pensionsplan ofta är sådana som ensamma eller tUlsanunans med ett fåtal delägare driver rörelse i aktiebolagsform. Det påpekas att de inkoraster sådana personer tar ut ur sina företag ofta varierar från ett år till ett annat, vilket bidrar tiU all försvåra den prövning som nuvarande regler förutsätter. Utredningen fmner mot denna bakgrund att det finns behov av kompletterande regler på området och föreslår en alternativregel som innebär atl arbetsgivare — i fråga om arbetstagare som inte omfattas av allmän pensionsplan — skall få göra avdrag för premier för individuella tjänslepensionsförsäk-ringar med högst 30 % av utgiven lönesuraraa tiU den del denna mite överstiger 20 basbelopp. Förslaget gäller således endast pensionsåtaganden som har tryggals genom pensionsförsäkring. Sora "basår" vid beräkning av avdraget föreslås gälla antingen beskattningsåret eller närraast föregående beskattningsår.

Flertalet remissinstanser tiUstyrker i princip utredningens förslag. Många anser dock att alternativregeln bör gälla oberoende av tryggandeform.

För egen del kan jag i likhet med utredningen konstalera alt väsentliga skiUnader ofla föreligger mellan pensionsförmåner sora utgår enligt allraän pensionsplan och sådana sora grundas på individuella utfästelser. Den vUitigaste olikheten är att en individueU pensionsutfästelse är knuten till förhåUandena vid en viss tidpunkt, raedan förraåner som utgår enligt allmän pensionsplan regelmässigt följer växlingar i inkomst och

Prop. 1976/77: 48 64

familjesammansättning och således har en inbyggd automatik. Denna skUlnad har raedfört att det kan vara svårt att beräkna avdragsrätten för pensionsåtaganden när allmän pensionsplan inte föreUgger. Svårighetema ökas av att personer som omfattas av individuella utfästelser ofta i egenskap av delägare i fåmansföretag har starkt varierande inkomster. Jag delar därför ulredningens ujjpfattning att det är lämpUgt att införa en alternativ avdragsregel för de fall då en arbetstagare inte omfattas av allmän pensionsplan. Vidare anser jag i likhet med utredningen att en sådan allernativregel av kontrol Itekniska skäl bör begränsas tiU de fall då pensionsåtagandet har tryggats genom pensionsförsäkring.

I likhet med utredningen anser jag det naturligt att vid bestämmande av avdragsrättens omfattning enligt en sådan alternativregel utgå från de bedömningar som låg till gmnd för 1975 års lagstiftning. I enUghet härmed bör avdrag medges med högst ett belopp motsvarande 30 % av utgiven lönesumma till den del denna inte överstiger 20 basbelopp. Avdrag bör kunna beräknas på lön sora har utgivits under beskattningsåret eller året närmast dessförinnan. Härigenom når man överensstämmelse med vad som gäller i fråga om avdrag för preraier för privata pensionsförsäkringar. Det har vid remissbehandlingen framhållits att tUlämpning av reglema om bmtna räkenskapsår kan leda tUl stora variationer i avdragets sloriek. Med hänsyn bl. a. till de begränsningar som den nya bokföringslagen (1976: 125) innebär i fråga om möjUgheterna att till-lämpa bmtet räkenskapsår och att lägga om räkenskapsåret torde emellertid de av remissinstansema avsedda inkomstvariationema inte komma att utgöra något större problem i praktiken. Jag anser därför inte att någon särregel behövs för dessa fall.

Som utredningen har framhålUt innebär förslaget ingen inskränkning i den rätt arbetsgivare enligt 1975 års lagstiftaing har att trygga pensionsutfästelse till huvuddelägare genom avsättning tUl stiftelse eller till konto Avsatt till pensioner. Delta innebär att sådan avsättning får ske för att trygga pensionsutfästelser enhgt allmän pensionsplan. Jag vill dock erinra om att en arbetsgivare som väljer att tUlämpa 30-procentre-geln för viss arbetstagare inte sEimtidigt kan få avdrag i annan form för kostnader för tryggande av pension för samme arbetstagare.

Med anledning av vad som har framhåUits i ett reraissyttrande vill jag påpeka att tillärapning av 30-piocentregeln inte fömtsätter att samtliga pensionsförmåner inom företaget har tryggats genom pensionsförsäkring. Det enda krav som bör gälla i delta hänseende är att de pensionsåtaganden för vilka regehi åberopas har tryggats på detta sätt. Jag vUl i delta sararaanhang även understryka alt 30-procentregeln skaU tiUämpas endast i fråga om arbetstagare som mte omfattas av alhnän pensionsplan. Detta mnebär alltså att beskattningsmyndighelerna vid regelns lilllämpning har att ta stälhimg tiU ora en viss arbetstagare orafattas av allmän pensionsplan eUer inte. Denna fråga bör avgöras raed utgångspunkt

Prop. 1976/77: 48 65

i de bestämmelser om allmän pensionsplan och därmed likställda pensionssystem som finns i andra och tredje styckena av punkt 2 e av anvisningarna till 29 § KL enligt mitt förslag till lagtext. Om det framstår som tveksamt huruvida en anställd omfattas av sådan plan bör enligt min mening arbetsgivarens uppfattning i frågan ofta kunna tUlerkännas vitsord. En sådan ordning lorde knappast medföra någon olägenhet, eftersom frågan endast gäller ora avdragsrätten skall bestäraraas raed utgångspunkt i nuvarande regler eUer den föreslagna altemativregeln och dessa regler avses vara i princip likvärdiga.

Vid remissbehandlingen har även aktualiserats frågan i vad mån gottgörelse från en tidigare bildad pensionsstiftelse kan kvittas mot avdrag för en motsvarande pensionsförsäkringspremie som i och för sig går ulöver det tiUåtna avdragsutrymmet. EnUgt min menmg bör etl sådant förfarande vara möjligt även beträffande huvuddelägare eftersom det i dessa fall inte är fråga om någon förstärkning av pensionsskyddet. Elt sådant resultal synes också kunna uppnås genom dispens redan enligt gällande beslämmelser.

I anslutning till förslaget om en alternaliv avdragsregel för arbetsgivare vjll jag också ta upp en fråga som rör arbetstagares avdrag för premier för egen pensionsförsäkring. Enligt huvudregeln i 46 § 2 mom. femte stycket KL får sådant avdrag uppgå till högst 10 % av tjänsteinkomsten. RSV har emeUertid enligt sjätte stycket av samma lagrum möjlighet atl genom dispens medge att en arbetstagare som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning får avdrag för pensionsförsäkringspremie med upp till 30 % av tjänsteinkomsten. EnUgt såväl huvudregeln som dispensregeln gäller den begränsningen att avdrag får beräknas på en sararaanlagd A-inkomst av högst 20 basbelopp. RSV har prövat ett stort antal dispensansökningar. I flertalet fall har det varit fråga om anslällda som har bestämmande inflytande i företaget och har valt att själva ordna sitt pensionsskydd. Andra fall har gäUt arbetstagare som inte har haft sådant bestäraraande inflytande och sora helt har saknat pensionsräll i anställningen. Det finns anledning att beträffande båda dessa grupper ompröva lämpligheten av dispensregeln.

Vad först beträffar anställda som har bestämmande mflytande i ett företag ändras förhållandena på ett avgörande sätt om alternativregeln för arbetsgivares avdrag införs. Om förelaget övertar ansvaret för pensionsskyddet, får företaget nämligen enligt altemativregeln avdrag med belopp upp till 30 % av utgiven lön samtidigt som delägaren behåller rätten att göra avdrag för premier för egen pensionsförsäkring med högsl 10 % av lönen. Mol den bakgrunden finns det inte längre något egentligt behov av dispensregeln för denna grupp av anställda. Regeln bör alltså kunna slopas för deras del. Upphävs dispensregeln förhindrar man också att nuvarande beslämmelser i förening med de i det föregående föreslagna reglerna utnyttjas för större avdrag än som har varit

Prop. 1976/77: 48 66

avsett. Man kan t. ex. tänka sig att en anställd, som har bestämmande inflytande, under ett antal år själv svarar för sitt pensionsskydd och genom dispens får rätt tUl avdrag för pensionsförsäkringspremierna med 30 % av lönen från företaget. Om företaget därefter åtar sig att svara för pensioneringen, kan den föreslagna nya regeln om tillgodoräknande av tjänstetid göra det möjligt föj: företaget att få avdrag för kostnader för etl pensionsåtagande som omfattar även de år då den anstäUde har fått avdrag för premier. Med b.ibehåUen dispensregel skulle det alltså vara möjUgt att i dessa och Uknande fall bygga upp elt dubbelt pensionsskydd med obeskattade medel. Med hänsyn tUl det anförda föreslår jag alt dispens i prmcip inte längre skall medges för anställd som har bestämmande uiflylande. Dispensiegeln bör dock slopas endast beträffande sådan tjänsteinkomst som härrör från del eller de förelag där den anställde har bestämmande inflytande.

Vad härefter beträffar anslällda sora inle har sådant inflytande och sora helt saknar pensionsräll i anslällning har denna kategori vid RSV:s dispensprövning så gott som undantagslöst fått rält till avdrag med maximalt belopp. Av denna anledning och med hänsyn lill all det av administrativa skäl är angeläget att nedbringa antalet dispensärenden föreslår jag att anslällda som här avses även ulan dispens skall få avdrag för egna pensionsförsäkringspreraier raed högst 30 % av uppburen lön inom ramen för 20 basbelopp.

I anslutaing tiU förslagen om ändrmg av bestämraelserna i 46 § 2 mom. KL vill jag tillägga följande. Som redan har nämnts gäller enligt detta lagrum olika beloppsmässiga begränsningar i fråga om avdragsrätten för premier för egna pensionsförsäkringar. Det kan visa sig önskvärt att i ett senare sammanhang justera dessa beloppsgränser med hänsyn tUl de kontinuerliga ändringarna av de pensionsplaner som tillämpas på arbetsmarknaden och med beaktande av prisutveckUngen. Jag vill i detta sammanhang erinra om atl skatteutskottet i samband raed införandet av den s. k. 7 000-kronorsregeln i 46 § 2 mom. femte stycket KL särskilt uttalade att omprövning av beloppsgränsen borde ske ora penningvärdeförändringen gav anledning därtiU (SkU 1975/76: 20 s. 49).

9.8 Beskattning av tjänstepensioiti vid bosättning utomlands

Fysisk person som är bosatt utomlands är skatlskyldig i Sverige för belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring som har meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse och för annan pension eller förmån som utgår härifrån på grund av förutvarande tjänst, ora den tidigare verksamheten huvudsakligen har utövats här i landet. Genom dubbelbeskattningsavtal kan denna skattskyldighet inskränkas.

Utredningen konstaterar att gällande regler kan medföra att tjänste-

Prop. 1976/77: 48 67

pension blir beskattad antingen i Sverige eller i bosättningslandet beroende på om utfästelsen har tryggats genom försäkruig eller på annat sätt. Utredningen föreslår därför en ändring i 53 § KL som är avsedd alt undanröja dessa olikheter och medföra alt belopp som utfaller på gmnd av tjänstepensionsförsäkring beskattas endast i samraa utsträckning sora annan tjänstepension.

Utredningens förslag har i sak tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

För egen del får jag anföra följande. Bestäramelsen att den som är bosatt utomlands är skattskyldig här i landet för belopp sora utgår på grund av pensionsförsäkring sora meddelats av här i riket bedriven försäkringsrörelse tiUkom genom 1975 års lagstiftaing om pensionsförsäkringar ra. m. Avsikten med bestämmelsen var att Sverige skulle behåUa beskattningsrätten för utfallande pensionsförsäkringsbelopp även efter del alt försäkringstagaren hade flyttat utomlands i de fall då premierna för försäkringen har varit avdragsgilla vid taxering här i landet. Bestämmelsen har emellertid medfört alt belopp som utfaller på grund av tjänstepensionsförsäkring — till skiUnad mot annan tjänstepension — kan beskattas här även när den tidigare verksamheten huvudsakUgen har utövats utomlands. Även om frågan torde ha begränsad praktisk betydelse anser jag ändå i likhet med utredningen att en ändring bör ske så att enhetliga regler gäller för beskattningen av alla tjänstepensioner. Jag tillslyrker därför att ulredningens förslag genomförs. Belopp som utfaller på grund av tjänstepensionsförsäkring skall alltså i likhet med annan tjänstepension beskattas i Sverige endasl om den tidigare verksamheten huvudsakligen har utövats här i landet. I likhet med RSV anser jag att en smärre justering av förfallningsförslagel bör ske så alt den nu angivna innebörden kommer till klarare uttryck.

Beträffande den av några remissinstanser väckta frågan om bestämmelserna i det nya dubbelbeskattningsavtalet med Spanien får jag hänvisa tiU vad skatteutskottet nyUgen har anfört i denna fråga (SkU 1976/77: 3).

9.9 När skall s. k. fortsättningsförsäkring anses tecknad

När en anstäUd för vilken arbetsgivaren har tecknat kollektiv tjänstepensionsförsäkring avgår ur tjänsten utan att någon ny arbetsgivare övertar försäkringen, kan den anställde beredas tillfälle att själv överta denna. Sådan försäkring brukar kallas fortsätlningsförsäkring och torde betraktas som en privat pensionsförsäkring. Jag delar utredningens uppfattning alt sådan försäkring bör anses tecknad vid den tidpunkt då den försäkrade först blev anmäld för inträde i SPP. Enligt min mening behövs inte någon uttrycklig bestäraraelse i ämnet.

Prop. 1976/77: 48 68

9.10 Utfästelse om pension utöver allmän pensionsplan lämnad senast den 31 december 1975

Nuvarande regler innebär atl en arbetsgivare som senast den 31 december 1975 har lämnal skriftlig utfästelse om pension i fortsältningen får avdrag för hela den kosinad som svarar mot utfästelsen, aUtså även den del som innebär förmåner utöver allmän pensionsplan. Tveksamhet har rått om en ny arbetsgivare skall tUlerkännas sararaa avdragsrätt som förutvarande arbetsgivare i de faU då en anstäUd, som har fått en pensionsutfästelse före utgången av år 1975, byter anslällning under år 1976 eller senare. Utredningen föreslår att avdragsrätten skall vara oförändrad när arbetslagaren har bytt anställning inom samma företag eller koncem. När arbetstagaren däreraot övergår till en helt ny arbetsgivare har enligt utredningen de skäl Jiora talar för bibehållen avdragsrätt inte samma styrka. Utredningen föreslår därför att den utvidgade avdragsrätten i sistnämnda fall inte skall få övertas av den nye arbetsgivaren.

Flertalet remissinstanser förordar att en äldre pensionsutfästelse bör kunna tryggas med avdragsrält även av en ny arbetsgivare utanför den koncem där den anställde tidigare har arbetat.

För egen del anser jag i likhet med flertalet remissinstanser att avdragsrätten på grund av äldre pensionsutfästelse skall vara oförändrad inte endast när en arbetstagare byter anställning inom elt företag eller en koncern ulan även när han övergår tUl elt helt fristående företag. En annan ordning skulle få den betänkliga konsekvensen att den anställdes möjligheter att få pensionsutfästelser tryggade försämrades vid byte av anställning.

I ett par remissyttranden har berörts frågan om beskattningskonsekvenserna i det fall då en arbet;>tagare, som har bestämmande inflytande i ett företag, sedermera förlorar detta inflytande. Frågan blir aktuell beträffande pensionsutfästelser sora har lämnats före utgången av år 1975. Det står enligt min mening bäst i överensstämmelse med gmnderna för 8 § ikraftträdandelagen att fästa avgörande vikt vid de förhållanden som rådde vid nämnda tidpunkt. Hade arbetstagaren bestäraraande inflytande vid utgången av år 1975 bör således 8 § andra stycket ikraftträdandelagen tiUärapas även efle:r det att han sedermera förlorar detta inflytande.

I ell yttrande har också berörts det motsatta fallet, nämligen att en arbetstagare sora förvärvar bestämmande inflytande har intjänat viss pensionsrätt under tid då han saknade sådant inflytande. Enligt mm mening bör i detta fall avdrag för kostnaderna för pensionsåtagandet kunna medges enligt 8 § första stycket ikraftträdandelagen tUl den del åtagandet avser pension som har intjänats och tryggats under beskattningsår som har föregått det beskattningsår då arbetstagaren förvärvar bestämmande inflytande. Detta resultat synes följa redan av nu gällande regler.

Prop. 1976/77: 48 69

9.11 Sambandet mellan avdrag för pensionsförsäkringspremier och de ändrade avdragsreglerna för egenavgifter

Den som har inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse får f. n. — med viss begränsning — göra avdrag för preraie för egen pensionsförsäkring med belopp som motsvarar högst 30 % av sådan inkomst. Under våren 1976 genomfördes nya avdragsregler för egenavgifter, dvs. socialförsäkringsavgifter och allmän arbetsgivaravgift som utgår på egenföretagares inkomster. Tidigare medgavs allmänt avdrag för påförda avgifter. De nya reglerna innebär att avgiftema skall behandlas som omkostnad i förvärvskällan vid beräkning av inkomst av jordbmksfastighet och rörelse. Från inkomsten under elt beskattningsår medges ett schablonavdrag, som senare avstäms raot de definitiva avgifter sora påförs på gmnd av inkorasten. De ändrade avdragsreglerna för egenavgifter raedför att utrymmet för avdrag för premier för egen pensionsförsäkring i flertalet fall minskar för skattskyldiga som har inkorast av jordbmksfastighet eller rörelse.

Utredningen erinrar om att det i samband med genoraförandet av de nya avdragsreglema för egenavgifter framhölls att dessa regler i många fall skulle leda till att underlaget för ATP minskade. Utredningen anser det vara olyckligt om dämtöver avdragsrätten för preraie för egen pensionsförsäkring skulle minska och förutsätter att någon skärpning i detta hänseende inte avsågs när den nya lagstiftningen om egenavgifter genomfördes. För att undanröja denna effekt föreslår utredningen att avdrag för premie för pensionsförsäkring skall få beräknas på inkomst av jordbmksfastighet och rörelse innan inkorasten reduceras med schablonavdrag för egenavgifter.

Bland remissinstansema är meningama om utredningens förslag delade. Några anser det viktigt att förslaget genomförs, medan andra tvärtora anser förslaget vara otUlfredsstäUande från principiell synpunkt.

För egen del får jag anföra följande. De nya avdragsreglerna för egenavgifter har inneburit att egenföretagarnas egenavgifter rainskat och att den eftersläpningseffekt som tidigare regler haft vid inkomstbeskattningen har kunnat undanröjas. En given konsekvens har samtidigt varit att sjukpenninggmndande och ATP-gmndande inkomst mmskat i många fall och att även underlaget för beräknuig av avdrag för privata pensionsförsäkringspremier har blivit mindre. Ett väsentiigt syfte med reformen var alt i nämnda avseenden uppnå likstäUighet raellan tjäns-teinkomster och företagarinkomster. Ett genomförande av utredningens förslag skulle strida mot detta syfte. Förslaget har även vissa praktiska olägenheter. Av dessa skäl anser jag mig inte kunna tillstyrka utredningens förslag i denna del.

Prop. 1976/77:48 70

9.12 Vissa faxerlngsfrågor

Som tidigare nämnts delar jag utredningens uppfattning att det är väsentligt all uppmärksamma de problem som på detta område uppkommer i det praktiska taxeringsarbetet. Utredningen har föreslagit att utgångspunkten för taxeringsarbetet bör vara ett till deklarationen fogat formulär i vilket arbetsgivaren lämnar gmndläggande upplysningar om sina pensionsutfästelser och sättet för deras tryggande. Jag anser della förslag välgrundat och anser även att utredningens förslag om utökad uppgiflsskyldighel i vissa fall för försäkringsgivare bör genomföras. Det får ankomma på RSV alt svara för detaljutformningen av de erforderliga formulären.

9.13 Ikraftträdande

Ulredningen föreslår att dess förslag i alla delar tiUämpas första gången vid 1977 års taxering.

Enligt utredningen bör den föreslagna altemativregeln om avdrag med 30 % av utgiven lön tillämpas inte endast på nytecknade pensionsförsäkringar utan även på sådana försäkringar som omfattas av vUlkoren i punkt 1 av anvisningama tiU 31 § KL i deras lydelse före den 1 januari 1976. Det bör vidare enligt utredningen inte möta något hinder att tillämpa de föreslagna reglerna beträffande arbetstagare-huvuddelägare redan vid 1976 års taxering där detta är möjligt. Utredningen anser det dock inte raotiverat att raedge extraordinär besvärsrätt i de fall då 1976 års taxering redan har vunnit laga kraft. Enligt utredningens mening behöver förslaget i prop. 1975/76: 208 ora provisorisk avdragsrätt för premier som under år 1976 har erlagts för vissa tjänstepensions- försäkringar inte genomföras om dess förslag till 30-procentregel genomförs. Utredningen anser vidare att det bör vara möjligt att även under år 1977 ändra villkoren för äldre tjänstepensionsförsäkringar inom ramen för tidigare gällande anvisningar till 31 § KL.

Ett fåtal remissinstanser berör förslagen till ikraftlrädandebeslämraelser. De anser bl. a. att arbetstagare-huvuddelägare genora extraordinär besvärsrätt bör kunna få de nya bestämmelsema tUlämpade redan vid 1976 års taxering samt att förslaget i prop. 1975/76: 208 bör genomföras även om utredningens förslag antas.

I Ukhet med utredningen anser jag det angeläget att de föreslagna reglema kan tiUämpas så snart som möjligt. Jag delar därför uppfattningen att samtUga förslag i princip bör tUlämpas första gången redan vid 1977 års taxering.

Beträffande arbetstagare-huvuddelägare bör dock de nya reglerna — i den mån de leder till större avdrag än nuvarande regler — kunna tUl-lämpas redan vid 1976 års taxermg. I likhet raed vissa reraissinstanser

Prop. 1976/77: 48 71

anser jag det skäligt alt medge rätt tUl besvär i särskUd ordning i dessa fall om 1976 års taxering har vunnit laga kraft.

Den föreslagna alternativa 30-procentregeln för arbetsgivares avdrag bör som ulredningen har förordal kunna tillämpas även på äldre tjänstepensionsförsäkringar. Altemativregeln är något mindre förmånlig än den provisoriska bestämmelse sora enligt förslaget i prop. 1975/76: 208 skall las in i 8 § andra stycket ikraftträdandelagen. Som en remissinstans har påpekat gäller vidare att altemativregeln — i raotsats till förslaget i nämnda proposition — är begränsad tiU arbetstagare som inte omfattas av allmän pensionsplan. Även om det är tveksamt om dessa skUlnader får någon slörre betydelse i praktiken, anser jag det ändå motiverat atl förslaget i prop. 1975/76: 208 efter en redaktionell ändring genomförs. I 8 § första stycket ikraftträdandelagen bör dock för tydlighetens skull anges att den nya 30-procentregeln resp. den bestämmelse som föreslagils i prop. 1975/76: 208 får tillämpas beträffande äldre pensionsåtagande endasl under förutsätining alt avdrag för sarama åtagande inle har erhållits enligt äldre avdragsregler.

Jag tillstyrker vidare utredningens förslag att möjlighet införs att även under år 1977 ändra villkoren för äldre tjänstepensionsförsäkringar i enlighet med punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL i dess äldre lydelse.

Mitt förslag lill ändring av dispensreglerna i 46 § 2 mora. KL innebär atl RSV:s möjlighet att medge avdrag för egna pensionsförsäkringspremier med belopp upp till 30 % av tjänsteinkomst upphör såvitt gäller inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening där arbetstagaren har bestämmande inflytande. De dispenser som RSV redan har beviljat för dessa fall bör till följd härav i princip upphöra att gälla. Det är emellertid enligt min mening skäUgt att företaget och arbetstagaren får viss tid för atl inrätta sig efter de nya reglerna genom att låta företaget överta ansvaret för pensioneringen. Ifrågavarande dispenser bör därför fortfarande gäUa under en övergångstid, dock längst t. o. m. 1978 års taxering. Jag ulgår ifrån att försäkringsbolagen under övergångstiden kommer all medverka till att informera berörda försäkringstagare om de nya reglerna. För att undvika praktiska svårigheter för enskUda skattskyldiga bör RSV emellertid ha möjlighet att meddela sådan dis pens som nu sagts även efter den nya lagstiftningens ikraftträdande om ansökan därom har inkommit tUl verket redan innan propositionen överlämnas tiU riksdagen, dvs. senast den 22 november 1976. Sådana beslut bör i enlighet med vad jag nyss har anfört gälla längst t. o. m. 1978 års taxering.

10 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att aniaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

Prop. 1976/77: 48 72

1. lag om ändring i kommunaliikaltelagen (1928: 370),

2. lag ora ändring i lagen (1S>75:1348) om ikraftträdande av lagen (1975: 1347) om ändring i kommunalskaltelagen (1928: 370),

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).

11 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 «0043