Prop. 1976/77:44 Regeringens proposition

1976/77:44

om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m. m.

beslutad den 28 oktober 1976.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

RUNE GUSTAVSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

På gmndval av förslag från socialpolitiska samordningsutredningen läggs i propositionen fram förslag om ändrade principer för bedömning av frågan om förtidspension vid alkoholmissbruk m. m.

Vidare föreslås i propositionen bestämmelser om att särskilt sludiesociall slöd för grundläggande ulbildning av vuxna, utbildningsbidrag för doktorander saml dagpenning under ijänstgöring till värnpliktiga m. fl. skall räknas som pensionsgmndande inkomst för ATP.

I propositionen läggs också fram förslag lill gynnsammare regler om inkomstprövning av hustmlillägg och kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer som har partiell förtidspension.

Nuvarande återbäringstaxa vid sjukgymnastisk behandling m. m. avses bli ersatt av en enhetlig taxa som skall vara bindande för privatpraktiserande vårdgivare som vill ansluta sig till försäkringen. 1 samband härmed föreslås i propositionen vissa ändrade reglerom sjukvårdsförmåner i den allmänna försäkringen.

I Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 44

2 kap 6§' Regeringen äger föreskriva, alt ersättning enligt av regeringen fastställda grunder skall utgå för försäkrads utgifter för annan vård eller behandling I anledning av sjukdom än i 2-4 :i sägs ävensom för i samband med sådan vård eller behandling företagna resor. Motsvarande gäller i .fråga om försäkrads utgifter i anledning av resor i samband med vård som vid sjukdom meddelats av distriktssköter:;ka eller distriktsbarnmorska.

Ersättningför utgifter för annan behandhng med anledning av sjukdom än som sägs i 2-.W (sjukvärdande behandling) utgår om behandlingen ombesörjes av staten, landsUngskommun eller kommun, som ej tillhör landstingskommun, eller lämnas av sjukgymnast eller läkare, som är uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Ersättning utgår enligt grunder som regeringen fastställer. I fråga om behandling som lämnas av sjukgymnast eller läkare som har uppförts på den nämnda förteckningen fastställas grunderna för ersättning för högst två år i sänder efter förslag av riksförsäkringsverket.

För utgifter för konvalescentvård utgår ersättning enligt grunder som regeringen fastställer.

Ifråga om ersättning för försäkrads utgifter för resor i samband med sjukvårdande behandling eller konvalescentvård eller för resor i samband med vård som vid sjukdom har meddelats av distriktssköterska eller dislriktsbarnmorska äger 5 # första stycket motsvarande tillämpning.

7 kap.

3§

Vid bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan, varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådanl arbele, som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhel saml ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämföriiga omständigheter. Bedömningen skaU göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. 1 fråga om äldre försäkrad skall bedömningen främsl avse hans förmåga och möjlighet alt bereda sig fortsalt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annal för honom tillgängligt lämpligt arbete. Med inkomst av arbete likställes i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet. Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som angives i 2 kap. 11 §, skall arbetsförmågan under tiden för åtgärden anses nedsatt i den mån den försäkrade på gmnd av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.

11 kap.

2 §4

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit säsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej uppgått Senaste lydelse 1976:279. -•Senaste lydelse 1975:1160.

1* Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr44

Prop. 1976/77:44 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligl denna lag eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänsl,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligl 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant ar
betsmarknadsstöd,

0 utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpen
ning och stimulansbidrag,

g) timstudiestöd, inkomslbidrag g) timstudiestöd, inkomslbidrag
och vuxenstudiebidrag enligt stu- och vuxenstudiebidrag enligl stu
diestödslagen (1973:349) saml diestödslagen (1973:349),
h) delpension enligl lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

i) dagpenning UU värnpliktiga, vapenfria Ijänsteplikliga och elever i bistånds- och katastrofutbildning under repetitionsutbildning, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna.

1 fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket
sägs för arbele som någon utfört för annans räkning ulan att vara anställd
i dennes tjänst skall vad i 3 kap. 2 § andra stycket sägs äga motsvarande
tillämpning.

Vid beräkning av inkomsi av anställning skall hänsyn tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i rikel eller tjänstgjort som sjöman ombord pä svenskt handelsfartyg. Vad i della stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger etl bestämmande inflytande över den ulländska juridiska personen, enligl av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. I §.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande

Till grund för beräkning av inkomsi av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under visst år skall läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxeringen beskattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomst under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret.

Närmare bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete beslutas av regeringen med riksdagen.

försäkrade icke är skatlskyldig här i riket eller för vilken den försäkrade har alt eriägga sjömansskatt, stadgas särskilt.

Angäende beräkningen av in- Angående beräkningen av inkomst av anställning ?ör .försäkrad, komst av anställning, för vilken den

som är bosatt utomlands eller som eljest avses med förbindelse enligt 2 § tredje eller fjärde stycket eller som har all eriägga sjömansskatt, stadgas särskilt.

18 kap. 13 5*

Befattningshavare hos allmän för-säkringska.ssa tillsättas och entledigas

1) direktör, föredragande för pensionsärenden ävensom annan tjänsteman, beträffande vilken regeringen så föreskrivit, av riksförsäkringsverket;

2) förtroendeläkare och förtroendetandläkare av socialstyrelsen; saml

3) övriga tjänstemän av kassan.
Riksförsäkringsverket och social-

ssenaste lydelse 1974:510. Senaste lydelse 1974:510.

Befattningshavare hos allmän försäkringskassa tillsättas och entledigas

1) direktör, föredragande för pen
sionsärenden, förtroendeläkare, jör-
troendeiandläkare ävensom annan
tjänsteman, belräffande vilken rege
ringen så föreskrivit, av riksförsäk
ringsverket; samt

2) övriga tjänstemän av kassan.
Riksförsäkringsverket skaU vid

Prop, 1976/77:44

Föreslagen lydelse

tillsättande och entledigande av befattningshavare hos kassan inhämta yttrande från kassans styrelse.

För befattningshavare, för vilka regeringen så föreskrivit, skola anställnings- och arbetsvillkor fastställas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer.

Nuvarande lydelse styrelsen skola vid tillsättande och entledigande av befattningshavare hos kassan inhämta yttrande från kassans styrelse.

För befattningshavare, för vilka regeringen så föreskrivit, skola anställnings- och arbetsvillkor .so/n må bestämmas genom avtal faiitställas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen testäm-mer samt övriga anställnings- och arbetsvUlkor fastställas i den ordning regeringen förordnar.

1 den utsträckning regeringen förordnar må försäkringskassa inrätta ny tjänst endast efter medgivande av riksförsäkringsverket.

20 §'

Frågor om förtidspension, med undanlag av ärenden som avses i 7 kap. 1 § andra stycket, samt om handikappersättning och vårdbidrag avgöras i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegation, bestående av åtta ledamöter. Dessa äro ordföranden i kassans styrelse, som tillika för ordet i delegationen, vice ordföranden i kassans styrelse, två av socialstyrelsen utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skola hava särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget eller, om kassans verksamhetsområde utgöres av kommun, av kommunfullinäklige utsedda ledamöter. Då skäl äro därtill må regeringen utse särskild ordförande och vice ordförande i pensionsdelegation.

För annan ledamot än ordförande och vice ordförande utses en supple-

Frågor om förtidspension, med undantag av ärenden som avses i 7 kap. I § andra stycket, samt om handikappersättning och vårdbidrag avgöras i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegalion, beslående av åtta ledamöter. Dessa äro ordföranden i kassans styrelse, som tillika för ordet i delegationen, vice ordföranden i kassans styrelse, två av riksförsäkringsverket utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skola hava särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget eller, om kassans verksamhetsområde utgöres av kommun, av kommunfullmäktige utsedda ledamöter. Då skäl äro därtill må regeringen utse särskild ordförande och vice ordförande i pensionsdelegation.

För annan ledamot än ordförande och vice ordförande utses en supple-

Prop. 1976/77:44 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anl. Regeringen må föreskriva alt för anl. Regeringen må föreskriva att för envar av de av soc/fl/s(y/'e/sÉ'w utsedda envar av de av riksförsäkringsverket läkarna skola utses två suppleanter, utsedda läkarna skola utses två

suppleanter. 1 allmän försäkringskassa må med regeringens medgivande finnas flera pensionsdelegationer

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 6 § den 1 april 1977 och i övrigi den 1 januari 1977.

2. Om regeringen finner anledning aniaga att sjukvårdshuvudmans behov av legitimerade sjukgymnaster skall bli otillräckligt tillgodosett, lår regeringen efter framställning av riksförsäkringsverket i den ulslräckning som behövs föreskriva att sjukgymnast ej skall föras upp eller vara uppförd på förteckning hos allmän försäkringskassa som avses i 2 kap. 6 S första stycket. Förordnande som här avses får bestå längst lill utgången av år 1980.

3. 1 fråga om ersättning för foniatrisk behandling som lämnas av privatpraktiserande värdgivare fSr tills vidare äldre bestämmelser tillämpas.

4. 11 kap. 2!; j) och k) tillämpas första gången i fråga om förmån som har utgivits under år 1976.

5. 11 kap. 4 vj tillämpas första gängen beträffande inkomst som har åtnjutits under år 1976.

5§

Nuvarande Ivdelse

Med årsinkomsl avses i denna lag den inkomsi, för år räknat, som någon kan antagas komma att åtnjuta under den närmaste liden. Såsom inkomsi räknas icke allmänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligl 3 § lagen om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9 kap. 1 § sista stycket lagen om allmän försäkring, livränta som avses i 17 kap. 2 § nyssnämnda lag i vad den enligl samma lagrum avdragits från pension eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågeriag må vara föranledd att utgiva. Som inkomst räknas icke heller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning.

Föreslagen lydelse

Med årsinkomst avses i denna lag den inkomsi, för år räknat, som någon kan antagas komma att åtnjuta under den närmaste liden. Såsom inkomst räknas icke allmänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3 § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9 kap. 1 § sista stycket lagen om allmän försäkring, livränta som avses i 17 kap. 2 S nyssnämnda lag i vad den enligl samma lagrum avdragits från pension eller understöd som någon på gmnd av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva. Som inkomsi räknas icke heller vuxenstudiebidrag enligl sludiestödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning. Vid inkomstberäkningen skaU för den som åtnjuter folkpension i form av halv eller två tredjedelar av hel förtidspension bortses från ett belopp som motsvarar skiUnaden mellan

a) ett för den försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension jämte däremot svarande pensionstillskott, beloppet i förekommande faU beräknat med

Prop. 1976/77:44 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beaktande av bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring och

b) den utgående förtidspensionen jämte pensionstillskott. Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med tio procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för den som är gift sextiotusen kronor, och för annan sjuttiofemtusen kronor.

Värdei av naturaförmåner skall uppskattas efler regler, som fastställas av regeringen.

Ifråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälfien av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avmndas för envar pensionsberätligad till närmast hela tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Inkomsi av anställning, för vilken skattskyldighet här i riket icke föreligger, skall där den försäkrade är bosatt utomlands eller avses med förbindelse enligt 11 kap. 2 jf tredje eller .fjärde stycket lagen om allmänjörsäk-ring, bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som enligl 1 S har att bestämma den försäkrades pensionsgmndande inkomst. 1 uppgiften skall angivas den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress

Inkomst av anställning, för vilken den försäkrade icke är skattskyldig här i riket, s/fa//bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som enligt I § har all bestämma den försäkrades pensionsgrundande inkomsi. I uppgiften skall angivas den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress ävensom beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den lidrymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften angivas, humvida

Nuvarande lydelse

ävensom beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften angivas, huruvida den försäkrade åtnjutit naturaförmåner i form av kost eller bostad. Etl exemplar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

Om skyldighet för arbetsgivare att vid arbetsgivaruppgift enligl förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. foga uppgift som avses i första stycket stadgas i nämnda förordning.

Föreslagen lydelse

den försäkrade åtnjutit naturaförmåner i form av kost eller bostad. Ell exemplar av uppgiften skall inom lid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

Om skyldighet för arbetsgivare att vid arbelsgivamppgift enligt lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. foga uppgift som avses i första stycket stadgas i nämnda lag.

Uppmärksammas att pensionsgmndande inkomst blivit oriktigt beräknad på gmnd av felräkning, misskrivning, annal uppenbart förbiseende eller oveiskap om förhållande som påverkar beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten, skall, sedan den försäkrade erhållit tillfälle att yttra sig, beräkningen ändras, därest felaktigheten icke är att anse såsom ringa. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning då vid bestämmande av avgiftsunderlag enligt förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. belopp, som ingår i inkomst av anställning, ansetts icke skola inräknas i avgiftsunderlaget eller belopp, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, hänförts till sådant underlag. Ändring, som i detta stycke sägs, må icke ske efter utgången av sjätte året efter det år, som inkomsten avser.

Uppmärksammas att pensionsgrundande inkomst blivil orikligt beräknad på gmnd av felräkning, misskrivning, annat uppenbart förbiseende eller ovetskap om förhållande som påverkar beräkningen av den pensionsgmndande inkomsten, skall sedan den försäkrade erhållit tillfälle att yttra sig, beräkningen ändras, därest felaktigheten icke är att anse såsom ringa. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning då vid bestämmande av avgiftsunderiag enligt lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. belopp, som ingår i inkomst av anställning, ansetts icke skola inräknas i avgiftsunderlaget eller belopp, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, hänförts till sådanl underlag. Ändring, som i detta stycke sägs, må icke ske efter utgången av sjätte året efter det år, som inkomsten avser.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter

enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives alt 28 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.', skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 S Arbetsgivaravgift, som uppbäres av riksförsäkringsverket, skall, där verket ej medgivit annat betalningssätt, eriäggas genom inbetalning till verkets postgirokonto medelst inbetalningskort, vilka skola vara fogade vid räkning som avses i 27 §. Inbetalning medelst sädant kort sker kostnadsfritt.

Avgiftsbelopp och räntor skola i Avgiftsbelopp och räntor skola i

den mån de inflyta eller utbetalas till den mån de inflyta eller utbetalas till
arbetsgivare fördelas mellan avgif- arbetsgivare fördelas mellan avgif
ter, som avses i 1 § första stycket, ter, som avses i 1 S första stycket el-
enligl följande: ler eljest uppbäras med lillämpning av

denna lag, enligt följande: preliminär avgift för visst utgiftsår, så som avgiftema ingå i summan av de under samma ulgiftsår debiterade preliminära avgifterna;

kvarstående avgift och överskjutande preliminär avgift, så som avgifterna ingå i summan av motsvarande slutliga avgifter;

tillkommande avgift och avgifts- tillkommande avgift och avgifts
belopp, som visst år återbetalas enligl belopp, som visst år återbetalas enligl
31 eller redovisas efter indrivning, så 31 §, så som avgiftema ingå i sum-
som avgi fierna i ngä i su m man a v de man av de slutliga avgifter som påförts
imder nästföregående år debiterade vid närmast föregående årliga avgifts-
slutliga avgifterna; samt debitering; samt

särskild avgift och ränta, så som fördelning sker av det avgiftsbelopp, på vilket den särskilda avgiften eller räntan beräknats.

Sedan den ärliga avgiftsdebiteringen avslutats, skaU influten preliminär avgift för utgiftsåret i fråga omfördelas enligl de beslämmelser som gälla för kvarstående avgift.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977.

Bestämmelserna i 28 § iredje stycket tillämpas första gången i fräga om preliminär avgift för utgiftsåret 1975.

' Lagen omtryckt 1974:938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.

Prop. 1976/77:44 14

Uldrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-10-28

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Gustavsson

Proposition om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m. m.

1 Inledning

Med anledning av begäran från riksdagen uppdrog regeringen åt socialpolitiska samordningsulredningen (S 1975:02)' att utreda frågan om förbättrade möjligheter lill förtidspension vid alkoholism. Utredningen har i juni 1976 i elt delbetänkande (Ds S 1976:4) Förtidspension vid alkoholmissbruk lagt fram förslag om ändrade principer för bedömning av frågan om förtidspension vid alkoholmissbruk. Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av socialstyrelsen, statens handikappråd, försäkringsdomstolen, riksförsäkringsverket, statens avialsverk, statens personalpensionsverk. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Försäkringskasseförbundet, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska Personal pensionskassan (SPP) samt Kommunernas pensionsanslall (KPA). Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden som har inhämtats från de allmänna försäkringskassorna. Yttrande har också inkommit från Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH).

Etl särskilt sludiesociall stöd har införts den 1 juli 1976 för dem som deltar i undervisning på grundskolenivå för ungdomar och vuxna som tidigare har fått ofullständig eller ingen undervisning. De tidigare doklo-randsiipendierna har fr. o. m. den 1 juli 1976 ersatts av utbildningsbidrag

' Ledamöter rättschefen Björn Sjöberg, ordförande, riksdagsmannen Eric Carisson, justitieombudsmannen Leif Ekberg samt riksdagsledamöterna Doris Håvik, Helge Kadsson, Ingemar Mundebo och Per-Eric Ringaby.

Prop. 1976/77:44 15

för doktorander. Riksdagen harslutligen under våren 1976 beslutat reformera ersättningssystemet för värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning samt civilförsvarspliktiga. Den nya ersättningen kallas dagpenning och börjar utgå den 1 januari 1977.

Dåvarande departementschefen ansåg atl nu nämnda förmåner borde räknas som pensionsgmndande inkomst för ATP och fömlskickade ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) (prop. 1975/76:100 bil. 10 s. 500, 1975/76:128 s. 9 och 1975/76:134 s. 19).

1 prop. 1975/76:145 (s. 96) har förutskickats förslag om ändrade regler vid inkomstprövningen av huslrulillägg och kommunalt bostadstillägg för vissa folkpensionärer.

Riksförsäkringsverket har i september 1976 avlämnat ell förslag om nya ersättningsregler vid behandling hos privatpraktiserande sjukgymnaster m. fl. Förslagel har utarbetats i samråd med bl. a. socialslyrelsen. Landstingsförbundet, Legitimerade sjukgymnasters riksförbund och Sveriges läkarförbund. En förutsättning för genomförande av förslaget är att det nya ersättningssystemet inte bidrar till alt skapa en överströmning av vårdresurser från den offentliga sektorn till privat vård. För en övergångsperiod finns därför enligl verket behov av lagstiftning om särskilda etableringsregler.

Socialslyrelsen har i maj 1976 avlämnat förslag om ändrade regler för förordnanden av förtroendeläkare, förtroendetandläkare och läkare i pen-sionsdelegalionerna vid de allmänna försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket har i september 1976 hos regeringen gjort framställning om ändring i bestämmelserna dels om arbetsgivaruppgift till ledning för bestämning av pensionsgrundande inkomsi i vissa fall, dels om fördelning av inflytande preliminära arbetsgivaravgifter mellan olika avgiftsslag.

Jag avser nu att ta upp de berörda frågorna.

2 Gällande bestämmelser m. m.

2.1 Förtidspension frän den allmänna försäkringen

2.1.1 Förtidspension i allmänhet

Rätt till förtidspension tillkommer försäkrad vars arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften. Som ytteriigare förutsättning gäller att nedsättningen anses varaktig (7 kap. 1 § och 13 kap. 1 >; AFL). Är så inte fallet men kan nedsättningen av arbetsförmågan antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till sjukbidrag som skall vara begränsat till viss tid. Om arbetsförmågan är helt borta eller så nedsatt att bara en ringa del återsiår, utgår hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, ulgår två tredjedelar av hel förtidspension. 1 övriga fall utgår halv förtidspension.

Prop. 1976/77:44 16

Vid bedömningen i vad mån arbetsförmågan kan anses nedsatt skall i fråga om äldre försäkrad främst beaktas dennes förmåga och möjligheter atl bereda sig fortsatt inkomst genom sådanl arbete som han tidigare har utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbele.

Enligl en ändring i 7 kap. 1 !; AFL som beslöts av 1972 års riksdag kan beträffande försäkrad som har fyllt 60 år långvarig arbetslöshet utgöra grund för förtidspension. Reglerna innebär i huvudsak att rätl till förtidspension utan hälsoprövning under vissa förutsättningar tillkommer den som har blivit Ulförsäkrad från arbelslöshelsförsäkringen eller som har uppburit kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd under 450 dagar.

Om den försäkrade är föreinål för viss rehabiliteringsåtgärd, skall arbetsförmågan under liden för åtgärden anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete (7 kap. 3 § AFL). Detla innebär enligt uttalande i lagens förarbeten att, om åtgärden hindrar den försäkrade all utnyttja sin kvarstående arbetsförmåga, han skall vara berättigad till hell sjukbidrag även om arbetsförmågan är så stor all han, om del gällt förtidspension, skulle ha erhållit endasl partiell sådan pension. De rehabiliteringsåtgärder sorn här avses är sådana som enligt beslämmelse i 4 kap. 2 S AFL är ägnade att förkorta sjukdomstiden eller all annars helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga. Nämnda lagrum innehåller också en beslämmelse om skyldighet för försäkringskassorna alt vid längre sjukdomsfall se lill att behövliga reha-biliteringsålgärder vidtas. Om en försäkrad utan giltig anledning vägrar att underkasta sig rehabiliteringsåtgärd som avses i 4 kap. 2 S AFL, kan enligt 20 kap. 3 S sista stycket samma lag sjukpenning eller förtidspension t. v. helt eller delvis vägras honom, under fömtsättning att han har erinrats om denna påföljd.

2.1.2 Förtidspension vid alkoholmissbruk

De i AFL intagna bestämmelserna innehåller inga särregler för olika sjukdomar. Uttalanden som gjorts i lagens förarbeten kan tjäna som vägledning vid bedömningen.

Bl. a. vid tillkomsten av AFL och i samband med ändringar i lagen har vid fiera tillfällen diskuterats i vilken utsträckning förtidspension skall ulgå vid alkoholmissbruk och vis:;a andra sjukdomstillstånd med psykisk eller social bakgrund. Man har då rekommenderat en restriktiv bedömning. Detta har delvis berott på den osäkerhet som kan råda i fråga om bedömningen av nedsättningen av arbetsförmågan och varaktigheten av denna nedsättning vid sådana sjukdomstillstånd.

Socialvårdskommiltén diskuterade i betänkandet (SOU 1945:46 s. 107) invaliditetsbedömningen vid neuros, neurasteni eller psykasteni. Erfarenheten

Prop. 1976/77:44 17

visade enligt kommittén att utgivandet av en pension eller livränta för begränsad tid mycket lätt ledde till att arbetsoförmågan blev varaktig. Kommittén betonade vikten av att sjukbidrag eller invalidpension inte beviljades då diagnosen var okomplicerad neuros (enkel neurasteni) eller s. k. rän-teneuros. 1 sådana fall kunde en höggradig nedsättning av arbetsförmågan inte anses styrkt - i varje fall inte med avseende på "ytteriigare avsevärd tid" - även om den sökande hade avhållit sig från arbete under något år eller längre tid.

Socialförsäkringskommittén anförde bl.a. (SOU 1961:29 s. 64) att det medicinska invaliditetsbegreppet inom den allmänna pensioneringen täckte även sådana faktorer som psykopatisk konstitution och alkoholism. Man borde vid bedömandet av frågan om invaliditet förelåg fortsättningsvis utgå från samma medicinska faktorer. Invaliditetsbedömningen skulle enligt kommittén la sikte på de försörjningsekonomiska konsekvenserna av en sjukdom eller skada.

Vid remissbehandlingen av socialförsäkringskommitténs förslag framhöll riksförsäkringsverket svårigheterna vid invaliditelsbedömningen i fråga om psykiska sjukdomar och sjukdomar av blandat fysiskt och psykiskt ursprung. Verket framhöll att man i praxis inte hade varil benägen atl anse pen-sionsberätligande invaliditet styrkt vid exempelvis "neuroser utan påvisbart organiskt underiag". Verket ansåg att man även i fortsättningen borde iaktta en betydande restriktivitet när del gällde att bevilja förtidspension i dylika fall. 1 alldeles särskilt hög grad gällde della enligl verkel då som orsak till nedsättningen av arbetsförmågan angivits psykopati eller liknande diagnos, huvudsakligen yttrande sig i asocialitel, alkoholism o. d.

1 propositionen lil! AFL (1962:90 s. 291) hänvisade departementschefen till vad riksförsäkringsverket hade anfört om exempelvis neuroser utan påvisbart organiskt underiag och uttalade att någon ändring inte var avsedd att göras i den praxis som hade utbildats för dessa och liknande fall. 1 lagen föreskrevs atl rätt till förtidspension förelåg för den försäkrade "därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften".

Definitionen av den allmänna pensioneringens invaliditetsbegrepp ändrades år 1970 som ett led i åtgärderna för att vidga möjligheterna till förtidspension.

Till gmnd för de nya reglerna låg ell förslag av riksförsäkringsverket (redovisat i promemorian Ds S 1969:5). 1 detla framhölls bl. a. atl personer med andra handikapp än sjukdom eller lyte - t. ex. sådana som var svårplacerade på arbetsmarknaden på grund av kriminalitet - inte på denna grund hade rätt till förtidspension. Vissa försäkrade hade emellertid ett psykiskt eller blandat psykiskt och fysiskt handikapp som kunde medföra låg arbetsmotivation ellerandra anpassningssvårigheter i arbetslivet. Verket ansåg att frågan om förtidspension åt dessa personer till en del skulle kunna

Prop. 1976/77:44 18

lösas om neuroser och s. k. psykopatier i större utsträckning än ditintills hade skett skulle betraktas :>om sådana sjukdomar som grundar rätt till förtidspension. 1 fråga om sådana sjukdomstillstånd hade invaliditelsbedömningen enligt verket ditintills följt en restriktiv linje. På grund av att kritik riktats mot tillämpningen från olika håll hade verket år 1969 inhämtat ett yttrande från socialstyrelsen. I detta hade styrelsen hävdat bl. a. behovet av en mera nyanserad och på moderna psykiatriska åsikter grundad syn på dessa sjukdomar vid invaliditelsbedömningen. Enligt verket fick detta anses innebära en mera liberal och mindre schablonmässig bedömning.

I propositionen (prop. 1970:66 s. 62 f.) konstaterade departementschefen alt invaliditelsbedömningen vid sådana psykiska sjukdomar som betecknas som neuroser eller psykopati skapade slora svårigheter. Han framhöll att en viss förskjutning syntes ha skett i det psykiatriska betraktelsesättet i fråga om neuros- och psykopalifallen. Försiktighet borde emellertid fortfarande iakttas vid invaliditelsbedömningen i hithörande fall. Innan förtidspension beviljades måste stora ansträngningar göras att behandla och rehabilitera den försäkrade. Möjlighelerna till omplacering efter eventuell omskolning skulle ingående prövas. Därvid borde en förutsätining för beviljande av förtidspension vara alt resultallösa försök med omplacering hade gjorts under en tid av ett till två år Ovisshet vid bedömningen vad avsåg sjukdomens varaktighet eller möjligheterna till rehabilitering torde ofta böra resultera i all förmånerna från den allmänna försäkringen utgick i form av sjukbidrag.

Andra lagutskottet (2 LU 1S70:34) instämde i uttalandel om försiktighet vid invaliditetsbedömningen i fråga om neuros- och psykopalifallen.

Enligt den nu gällande lydelsen av bestämmelserna i AFL föreligger rätt lill förtidspension för en försäkrad "därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig".

2.2 Pensionsgrundande inkomst för ATP

Rätt till ATP grundas på inkomsten av det förvärvsarbete som den försäkrade utför under sin aktiva tid och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst. Den inkomst som blir pensionsgrundande inom ATP är den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han fyller 16 år t. o. m. del då han fyller 64 år (övergångsvis 65 år). Inkomster för år under vilket den försäkrade har avlidit eller åtnjutit förtidspension eller hel ålderspension enligt AFL är dock inte pensionsgrundande. Förvärvsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Såsom inkomist av anställning anses även en rad ersättningar från socialförsäkringarna eller närstående ersättningssystem som sjukpen-

Prop. 1976/77:44 19

ning, föräldrapenning, vårdbidrag, dagpenning från arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd, olika närmare angivna former av utbildnings- och studiebidrag samt delpension.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimigräns, nämligen det vid årets ingång gällande basbeloppet. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör sju och en halv gånger samma basbelopp.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. 1 den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomsi av annat förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng i regel endast om tilläggspensionsavgift för året har till fullo eriagts inom föreskriven tid. Storleken av ålderspension, förtidspension och familjepension från ATP är beroende på genomsnittet av de pensionspoäng som har tillgodoräknats den försäkrade, beräknat enligt närmare angivna regler. Som förutsättning för rätt till förtidspension från ATP gäller att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år, då pensionsfallet har inträffat.

2.3 Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

De grundläggande bestämmelserna om de inkomslprövade förmånerna hustmlillägg och kommunall bostadstillägg finns i lagen (1962:392) om hustmlillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension (omtryckt 1973:909, ändrad senast 1975:1187).

Hustrutillägg utgår lill gift kvinna i åldern 60-64 år vars make uppbär folkpension i form av ålderspension eller förtidspension. Hustrutillägg utgår under förutsättning att makarna har varit gifta minst fem år och att hustrun inte uppbär egen folkpension.

Kommunalt bostadstillägg utgår till folkpensionär eller hustru som uppbär huslrulillägg. Reglernaförbostadstillägget fastställs av kommunen. Reglerna om inkomstprövning fastställs dock av riksdagen. Hustmlillägg eller kommunalt bostadstillägg utgår inle vid förtida uttag av ålderspension.

Vid inkomstprövningen minskas huslrulillägg och kommunalt bostadstillägg med en tredjedel av årsinkomsten utöver 1 500 kr. för gift och 2 000 kr. för ogift pensionär. Om rätt till båda förmånerna föreligger, minskas först bostadstillägget och därefier hustrutillägget.

Som årsinkomst räknas den inkomst som någon, för år räknat, kan komma att åtnjuta under den närmaste tiden. Till inkomsten räknas inle barnbidrag, folkpension, ATP till den del den har föranlett minskning av pensionstillskott samt vissa andra smärre inkomster. Vid uppskattning av avkast-

3* Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr44

Prop. 1976/77:44 20

ningen av förmögenhet skall denna beräknas utgöra 10 96 av förmögenhet över 60 000 kr. för gift pensionär och 75 000 kr. för ogift. 1 fråga om makar beräknas årsinkomsten ulgöia hälften av den sammanlagda inkomsten och värdet av förmögenhet hälften av den sammanlagda förmögenheten.

Kommunerna svarar för kostnaderna för kommunala bostadstillägg. Utgifterna för löpande utbetalningar förskoiteras av staten och läcks efterföljande kalenderår genom avräkning på kommunens förskott av kommu-nalskatiemedel.

2.4 Sjukförsäkringens regler om sjukvårdsersättning

Sjukförsäkringen enligt AFL har under de senaste åren reformerats successivt i fråga om reglerna för ersättning vid sjukvård.

År 1974 infördes den allrnänna tandvårdsförsäkringen. Den innebär att ersättning utgår enligl en enhetlig taxa som är bindande för vårdgivaren. Patienten betalar en patientavgift till tandläkaren som får resten av arvodet direkt från försäkringskassan. Enligl en övergångsbestämmelse, som gäller till utgången av år 1979, får riksförsäkringsverket föreskriva att nya privatpraktiserande tandläkare inte skall föras upp på förteckningen över tandläkare som är anslutna till tandvårdsförsäkringen, om det finns anledning anta all folktandvårdens behov av tandläkare skall bli otillräckligt tillgodosett. Beslämmelser om ersättning för tandvård finns i tandvårdstaxan (1973:638, omtryckt 1976:415).

Ersättningen vid läkarvård utgick tidigare enligt en återbäringsiaxa. Detta innebar alt patienten betalade hela arvodel till läkaren, varefter patienten från försäkringskassan kunde fä ersättning med en viss andel av sina utlägg. Ersättningen uppgick dock högst lill en viss del av i återbäringstaxan angivet belopp, vilket vårdgivaren inte var skyldig att tillämpa. Patientens andel av arvodet kunde därför variera betydligt. År 1970 infördes en enhetlig patientavgift inom den offentliga sjukvården. Avgiften, som f n. är 15 kr., betalas av patienten till vårdgivaren medan återstoden av det fastställda arvodet betalas av försäkringskassan direkt till vårdgivaren. Försäkringens ersättning uppgår f n. till 70 kr. per besök. Fr. o. m. år 1975 gäller ett motsvarande system också för vård som lämnas av privatpraktiserande läkare som är ansluten lill försäkringen genom att vara uppförd på en av försäkringskassa upprättad förteckning. Patientavgiften är i allmänhet 25 kr. men hos vissa läkare med individuell taxebindning 30 eller 35 kr. Återstoden av arvodet enligt fastställd taxa betalas lill läkaren direkt från försäkringskassan. Bestämmelser om ersättning för läkarvård finns i läkarvårdstaxan (1974:699, omtryckt 1975:1046).

För att bl. a. följa tillämpningen av ersättningssystemet vid tandvård och läkarvård har till riksförsäkringsverket knutits en tandvårds- resp. en läkarvårdsdelegation, där förutom riksförsäkringsverket, socialstyrelsen och Landstingsförbundet de berörda vårdgivarnas organisationer är företrädda.

Prop. 1976/77:44 21

När det gäller s. k. sjukvårdande behandling, dvs. annan vård eller behandling med anledning av sjukdom än läkarvård, tandvård och sjukhusvård, infördes fr.o. m. år 1976 en enhetlig taxa för behandling inom den offentliga sjukvården. Patientavgiften är f n. 7 kr och återstoden av arvodet, 35 kr., betalas från försäkringskassan. För sjukvårdande behandling som lämnas av privatpraktiserande vårdgivare, framför allt sjukgymnaster, gäller ännu en återbäringstaxa. Ersättning utgår från försäkringskassan till den försäkrade med tre fjärdedelar av utgifterna, som dock enligt återbäringstaxan beräknas till vissa högsta belopp. Ersättningsbestämmelserna finns i kungörelsen (1962:387) angående ersättning enligt lagen om allmän försäkring för vissa utgifter för vård eller behandling i anledning av sjukdom (ändrad senast 1975:961).

Efter en ändring i AFL, som har trätt i kraft den 1 januari 1976, kan regeringen när den fastställer grunder för ersättning för bl. a. sjukvårdande behandling bestämma högsta arvode och patientavgift som får tas ut av vårdgivare som är ansluten till försäkringen.

2.5 Förtroendeläkare och förtroendetandläkare hos de allmänna försäkringskassorna m. m.

Hos de allmänna försäkringskassorna skall finnas förtroendeläkare och förtroendetandläkare anställda. De förordnas -efter inhämtande av yttrande från kassan - av socialslyrelsen. Övriga tjänster hos försäkringskassa tillsätts av riksförsäkringsverket eller av kassan (18 kap. 12 och 13 iJS AFL).

För handläggningen av vissa pensionsärenden finns inom försäkringskassorna särskilda organ, pensionsdelegaiioner. Delegation skall bestå av åtta ledamöter. Dessa är ordföranden och vice ordföranden i kassans styrelse - vilka har motsvarande funktion i delegationen - två av socialstyrelsen utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter med särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget eller av kommunfullmäktige utsedda ledamöter. Regeringen kan förordna särskild ordförande och vice ordförande (18 kap. 20 § AFL).

3 Socialpolitiska samordningsutredningens förslag i fråga om förtidspension vid alkoholmissbruk

3.1 Utredningsuppdraget

1 motionen 1975:1198 hemställdes all riksdagen hos regeringen påtalade behovet av sådana ändringar i AFL alt även alkoholism berättigade till förtidspension när samhällets rehabiliterande resurser uttömts. Socialförsäk-ringsutskotlei fann efter remissbehandling i sitt betänkande (SfU 1975/76:8) skälen för en utvidgning av möjligheterna att få förtidspension vid alko-

Prop. 1976/77:44 22

holism vägande och hemställde att riksdagen hos regeringen skulle begära åtgärder i syfte att förbättra rriöjligheterna lill förtidspension vid alkoholism. Utskottet underströk emellertid särskilt angelägenheten av att man i samtliga ärenden noga prövar alla rehabiliteringsmöjligheter, vare sig beslut om förtidspension har meddelats eller ej. Utskottet erinrade också om att försäkringskassa enligt 16 kap. 12 § AFL i vissa fall har möjlighet all besluta att pension som tillkommer alkoholmissbrukare skall betalas ut till kommunal myndighet, den pensionsberättigades make eller annan person och användas lill den pensionsbsrättigades och hans familjs nytta.

Riksdagen biföll utskottets hemställan. Uppdrag att utreda den av riksdagen väckta frågan gavs sedermera ål socialpolitiska samordningsutredningen.

3.2. Utredningens överväganden och förslag

Samordningsutredningens betänkande innehåller en redogörelse för den praxis som har utbildats i fråga om rätt till förtidspension vid alkoholmissbruk. Utredningen stryker under att prövningen här är individuell liksom vid andra sjukdomstillstånd. Ofta lider den försäkrade - förutom av alkoholproblem - också av andra fysiska eller psykiska åkommor. Dessa andra åkommor kan ibland vara en orsak till alkoholmissbruket och ibland en följd av det. Vidare kan sociala faktorer inverka både som orsak till och följd av missbruket.

När det gäller förutsättningarna för alt bevilja förtidspension vid alkoholmissbruk pekar utredninjien på två hjälpregler som har gällt vid till-lämpningen. Enligt den ena har man krävt att alkoholmissbruket har medfört vissa svåra organiska eller psykiska följdverkningar för att ett tillstånd som skulle berättiga till pension skulle anses ha inträtt. Enligt den andra har man bedömt alkoholmissbmkare efterhurde har fungerat i avgiftat tillstånd. Man har således fäst avseende vid den arbetsförmåga som har förelegat under tid för avhållsamhel. De två reglerna kan enligl utredningen sägas vara två sidor av samma sak. Så länge alkoholmissbmket inte har lett till så allvariiga följdsjukdomar att den försäkrades arbetsförmåga har förblivit nedsatt även i avgiftat tillstånd har pension inte kunnat beviljas. Alkoholmissbruket har dock i och lor sig kunnat jämställas med andra sjukdomar i fråga om rätten till förtidspension.

Vid redogörelsen för rättspraxis pekar utredningen på fem fall som avgjordes av försäkringsdomslolen i början av år 1974. Bland dessa fall fanns exempel på både alkoholmissbmk och missbruk av läkemedel. Ulredningen upplyser att domstolen därutöver har avgjort åtskilliga andra mål av liknande karaktär. 1 somliga fall har de försäkrade beviljats pension, i andra inle.

Domstolen begärde i de nämnda fem målen yttrande från riksförsäk-

Prop. 1976/77:44 23

ringsverket. Verket anordnade en konferens med ett antal läkare och tillstyrkte därefter i yttrandet lill domstolen år 1973 alt förtidspension eller sjukbidrag skulle beviljas i de aktuella fallen. Verket anförde följande principiella synpunkler i sitt år 1973 avgivna yttrande.

För stor betydelse har hittills tillmätts del förhållandet att vid missbmk av alkohol uppkommit påvisbara följdsjukdomar såsom levercirros och hjärnskador. En levercirros behöver sålunda i och för sig inte inverka på arbetsförmågan och inle heller alltid vara tecken på alkoholism. En begynnande hjärnskada är med nuvarande metoder ofta svår att påvisa och normall EEG, normala testresultat e. d. kan därför inte utesluta förekomsten av hjärnskada. När det gäller bedömningen av arbetsförmågan på grund av alkoholism är det i stället alkoholismen som hel sjukdom som är det centrala. Bedömningen bör alltså ske mera ur socialpsykiatrisk än somatisk synvinkel. Det betydelsefulla är härvid om det föreligger en massiv social anamnes eller inte. En sådan anses vara förhanden, när alkoholmissbruket pågått under en lång följd av år och medfört långvarig arbetsinsufficiens samt lett till att en rehabilitering inte längre är möjlig. En fömtsättning för att denna bedömning skakunna göras är dock all man av den behandlande läkaren, som ofla har en mycket god kännedom om en sådan patient, får en detaljrik beskrivning inte enbart av det medicinska tillståndet utan framför allt av den sjukes beteende, attityder etc. Upprepade försök lill arbetsanpassning har i allmänhet redan gjorts i dessa fall men stundom kan det vara tillfyllest med ett konstaterande från läkare och arbetsvårdsorgan alt vederbörande saknar möjligheler att tillgodogöra sig arbetsvärd. Beträffande försäkrad, som inte tillhör de yngre, lär det i allmänhet inte möta alltför stora svårigheter att konstatera, om del föreligger en sådan massiv social anamnes, som här avses. 1 dessa fall bör normall föreligga rätt lill allmän pension i form av hel förtidspension eller helt sjukbidrag. När det gäller de yngre är det särskilt angeläget att alla rehabiliteringsmöjligheter noga prövats innan sjukbidrag beviljas. Under arbetsvärd bör dä i stället utges sjukpenning. Uteslutet bör det dock inle vara all bevilja sjukbidrag även i ett fall, där arbetsvärd är indicerad men det samtidigt står klart att en rehabilitering kommer att dra ut över flera år. Särskild uppmärksamhet bör då ägnas åt atl arbetsvärd verkligen kommer till stånd, oaktat att sjukbidrag utgår.

Riksförsäkringsverket har i det föregående endast uppehållit sig vid fall av kronisk alkoholism. Enahanda bedömningsgmnder torde emellertid böra tillämpas vid fall av narkotikamissbruk och mycket grav sociopati.

Försäkringsdomstolen inhämtade vidare yttrande från socialstyrelsen. Styrelsen hänvisade lill materialet i målen och anförde följande.

1 det ovan nämnda materialet penetreras de här aktuella frågorna myckel gmndligt. Av del sålunda anförda synes framgå att tillgänglig expertis varit ense om alt en mer vidsynt bedömning av missbmksfallen jämfört med tidigare nu vore lämplig. Bedömningen av fallen borde icke grunda sig enbart på en medicinsk-psykiatrisk undersökning och utvärdering utan även på relevanta sociala omständigheter, som kan påvisas genom ulföriig socialpsykiatrisk undersökning. Medicinsk-organiska fynd kunde icke anses vara entydigt tillföriitliga eller tillräckliga som bedömningsgmnd till en individs arbetsoförmåga. Så t. ex. kan lätta hjärnatrofier, påvisade genom röntgen-

Prop. 1976/77:44 24

undersökning ibland vara av mindre betydelse än kliniska symtom i form av allmän asteni och nervösa besvär med skiftande innehåll.

Av ett synsätt som vidgas till all omfatta även mer svårbedömbara kliniska symtom, följer att utredningen ofla måste göras social-psykiatriskt omfattande. Härigenom ökas kraven på att företedda intyg gmndar sig på noggranna och relevanta upplysningar saml lill sin utformning och sitt innehåll ger en nyanserad sammanfai.tning av sjukdomsbilden.

Socialslyrelsen finner från vetenskaplig och erfarenhetssynpunkt atl ett sålunda vidgat synsätt i bedömningen av pensionsfrågorna i dylika fall bör tillämpas.

Vad observation och behandling av alkoholmissbmkare beträffar vill styrelsen framhålla alt utvecklingen lill svåra sjukdomstillstånd med arbetsoförmåga i sådana fall ofta eller vanligen sker gradvis och pågår under en följd av år. Hämnder iakttages till en början kanske enbart sociala symtom i form av arbetsfrånvaro eller t. ex. kriminalitet. Ett tilllagande missbruk kan därvid maskeras på olika sätt. Missbmkare går ofta sjukskrivna under diagnoser som icke ger anvisning om att missbmkel håller på att utveckla sig eller redan föreligger. 1 försäkringskassornas erfarenheter av missbmksfall torde sålunda den första kännedomen ofla beslå av att antalet anteckningar om sjukskrivningar anhopas, varvid ofta banala diagnoser såsom övre luftvägsinfektioner, magbesvär eller dylikt angives som orsak lill arbetsoförmåga på grund av sjukdom. Vid förfrågningar hos behandlande läkare framkommer ofla inga indikationer på missbruk, trots alt sådant alltså kan föreligga. Försl efler en lid ger sjukdomsdiagnosernas innehåll och sjukskrivningsperiodernas upprepning en antydan om atl angivna diagnoser kanske icke motsvarar de reella förhållandena.

Frågan om rehabilitering av dessa fall kommer därför icke på tal förrän frågan om sjukbidrag ställes. Missbmkel kan då vara så avancerat att någon meningsfull behandling icke går att erbjuda eller accepteras av patienten, vilken då ofla har föriorat socialt fotfäste (och måhända drabbats av svåra irreversibla hjärnskador). Förhållandena på arbetsmarknaden kan bli av stor betydelse för rehabiliteringsmöjligheterna. I avancerade fall kan arbetsvärd mera bli invalidvård än rehabiliteringsåtgärder. 1 ett utvidgat sjukdomsbegrepp, innehållande bl. a. ovannämnda socialpsykiairiska synpunkter, påverkas de medicinsk-psykiatriska bedömningama även av förhållanden på arbetsmarknaden.

I behandlingen av missbmkare- närdet gäller såväl alkohol som narkotika - måste i princip alla bakgmndsfaktorer beaktas. Behandlingen blir härigenom en "flerfrontsbehandling" i vilken emellertid vissa selektiva åtgärder kan givas prioritet.

På arbetsplatser som kräver en mer strikt arbelsmlin, t. ex. i statliga verk, kan ett missbmk som delvis kamoufleras av inadekvata sjukdomsdiagnoser, tidigare bli upptäckt och obsei-verat av arbetsgivaren i sådana fall där miss-skötsamhel eller oregelbundenhet kan motivera avsked. Inom en sådan ram finns möjligheten att tidigt påverka patienten, medan en person i fria arbetsmarknaden lättare omplacerar sig och undandrar sig både selektiva åtgärder och en "flerfrontsbehandling" med tillgängliga medel.

Möjligheten att uppspåra missbrukare och att genom påverkan med tillgängliga medel försöka förmå dem att avstå från missbmk blir beroende dels av försäkringskassans insatser och dels av åtgärder från samhällets sida. I en "flerfrontsbehandling" bör åtgärderna samordnas och omfatta samarbete

Prop. 1976/77:44 25

med bl. a. socialvården, arbetsvärden och kriminalvården. Selektiva åtgärder torde därvid kunna insättas allt efter omständigheterna.

Vad "personer med mycket grav sociopati" beträffar vill styrelsen framhålla att individer med kriminellt eller asocialt beleende icke sällan kan förete betydande psykiska insufficienssymlom, vilka i allmänna försäkringslagens mening emellanåt bör kunna klassificeras såsom sjukdom medförande nedsättning av arbetsförmågan med minst 50 96. En del av dessa "socio-patifall" befinner sig rätispsykiatriskt på gränsen lill tillstånd som skulle kunna anses vara atl jämställa med sinnessjukdom i brottsbalkens mening, men har ändock icke kunnat bli klassificerade som sådana. Upprepad kriminalitet kan alltså i och för sig icke anses motsäga alt sjukdom med nedsättning av arbetsförmågan med minsl 50 % skulle kunna föreligga.

Det kan taga lång tid innan klara tecken på en betydande sjukdom föreligger. Observationen av fallen under tillräckligt lång lid blir därför viktig och vissa krav måste ställas på försäkringskassornas bevakning och upp-gifisinsamling. Samarbete med olika vårdorgan kan ge betydande fördelar.

Många enskilda fall inom del av försäkringsdomstolen nämnda området kommer trots betydande utredningsförsök att bli gränsfall. Brister i utredningsmaterialet kan medföra alt viktiga bedömningsgmnder förbises. Olika bedömare kan ha olika uppfattningar i samma mål. Frågan om indikationerna lill sjukbidrag eller pension skall anses föreligga kan därför bli omtvistad liksom frågan humvida alla de åtgärder insatts som är möjliga.

Utredningen upplyser att försäkringsdomstolen ansåg att de personer som målen gällde inte var berättigade till föriidspension. I några av fallen ansåg domstolen att arbetsförmågan inte var nedsatt med minst hälfien. 1 andra fall ansåg domstolen att arbetsförmågan var nedsatt med minst hälften men att det inte hade visats att nedsättningen skulle bli varaktig eller bestå för avsevärd tid. Utredningen anser att domarna kanske kan tolkas på det sättet alt uttalandena i lagens förarbeten inte medgav att förtidspension kunde utgå i dessa fall. Utredningen upplyser att fiera av de försäkrade var förhållandevis unga och att del kunde anses tveksamt om effektiva rehabiliteringsåtgärder hade hunnit vidtas.

Samordningsutredningen lämnar vidare i betänkandet en redogörelse för rehabiliteringsåtgärder som kan stå till buds vid alkoholmissbruk. Den medicinska rehabiliteringen avser närmast att häva ett sjukdomstillstånd och äger rum på t. ex. sjukhus, fristående polikliniker eller vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Vidare ger kommunala nykterhetsnämnder (sociala centralnämnder) stöd vid rehabilitering. En samordnad medicinsk och social rehabilitering förekommer vid de socialmedicinska klinikerna. Fristående organisationer och institutioner .som rådgivningsbyråer för alkoholfrågor och olika länkföreningar gör också rehabiliteringsinsatser. Den yrkesinriktade rehabiliteringen avser åtgärder, som mera direkt syftar till att göra del möjligt för den handikappade all få och behålla etl lämpligt arbele. Inom denna rehabilitering, arbeisvården, görs först en utredning av den arbetssökandes hela situation genom medicinsk kartläggning, arbctspsykologisk undersökning eller arbetsprövning. Härefter följer förberedande åtgärder som arbets-

Prop. 1976/77:44 26

träning och yrkesutbildning. Inom arbetsmarknadsutbildningen anordnas särskilda kurser för alkoholskadade. Dessa kurser drivs i internatform. Efter de förberedande åtgärderna gäller det slutligen atl anskaffa arbele, antingen på den öppna marknaden eller i form av skyddat eller halvskyddat arbete.

Ulredningen påpekar att utformningen av rehabiliteringsåtgärderna f. n. utreds i andra sammanhang. Utredningen om den yrkesinriktade rehabiliteringen (A 1974:04) hade till uppgift att bl. a. åstadkomma en samordning av de olika verksamheterna inom den yrkesinriktade rehabiliteringen. Denna utredning har numera slutfört sitt arbete genom att avlämna betänkandet Yrkesinriktad rehabilitering (SOU 1976:38). De åtgärder som omfattas av nykterhetsvårdslagen ligger inom ramen för socialutredningens (S 1969:29) fortsatta arbete. Vidare skall statens handikappråd utarbeta förslag lill en organisatorisk modell för samordning av olika rehabiliteringsinsatser.

Samordningsutredningen stryker vidare under att det föreligger en skyldighet för försäkrad att underkasta sig rehabiliteringsåtgärder.

Utredningen upplyser att det år 1971 i hela landet nybeviljades förtidspension i 814 fall med alkoholism som huvuddiagnos. År 1972 förekom I 171 sådana fall och år 1973 var antalet 1 424. Dessa fall utgjorde därmed en tämligen obetydlig del av det totala antalet nybeviljade förtidspensioner, som åren 1971-1973 var resp. 4;;418,51 843och51 619.

Utredningen anser att den som lill följd av alkoholmissbruk fått sin arbetsförmåga nedsatt med minst hälfien, varaktigt eller för avsevärd tid, bör kunna få förtidspension på samma sätt som personer med andra sjukdomar. Det är enligt ulredningen ett samordningsintresse att alkoholmissbruk eller andra särskilda sjukdomstillstånd inte föranleder särbehandling vid pensionsprövningen. Den arbetsoförmögne skall inte, i motsats till personer med andra sjukdomar, behöva vända sig till exempelvis socialvården för att få ekonomisk hjälp.

Man bör vidare enligt utredningen när det gäller den närmaste pensionsbedömningen inte tillmäta eventuella följdsjukdomar till alkoholmissbruket någon avgörande betydelse. Detsamma bör gälla hur den försäkrade fungerar i s. k. avgiftat tillstånd. När det gäller den närmare bedömningen i detta avseende ansluter sig ulredningen i allt väsentligt till vad riksförsäkringsverket och socialstyrelsen har anfört i sina förut återgivna yttranden.

Utredningen framhåller att det är av stor vikt att verkligt meningsfulla försök görs att rehabilitera den som missbrukar alkohol. Beslul om pension får inte ersätta meningsfulla rehabiliteringsåtgärder. Under tid för rehabilitering bör pensionen i första hand utgå i form av sjukbidrag. Under lid då någon lämplig sådan åtgärd t. v. inte kan ordnas bör sjukbidrag kunna ulgå likaväl som under tid föt rehabilitering. Detsamma bör gälla i väntan på rehabiliteringsåtgärd. En prövning av om det skall ulgå förtidspension utan lidsbegränsning bör göras först när man i rehabiliieringshänseende.

Prop. 1976/77:44 27

med hänsyn lagen till samhällets resurser, gjort vad som rimligen kun göras i del enskilda fallet.

När del gäller bedömningen i det enskilda fallet i fråga om förtidspension vid alkoholmissbruk finner ulredningen det troligt alt de uttalanden om restriktivitet som finns i lagstifiningens förarbeten har medfört alt man i alll för hög grad fäst avseende vid om det förelegat några påvisbara följdsjukdomar till missbruket. Förekomsten av följdsjukdomar kan visseriigen i någon mån vara en mätare på hur långt missbruket har avancerat men de bör enligt utredningen inte tillmätas avgörande betydelse vid prövningen av arbetsförmågans nedsättning och varaktigheten av denna nedsättning. Även den som inte har drabbats av sådana följdsjukdomar bör enligt utredningen kunna få pension när hans arbetsförmåga bedöms vara nedsatt med minst hälften varaktigt eller för avsevärd tid.

1 vissa fall kan den som missbrukar alkohol befinnas vara i stånd till förvärvsarbete i s. k. avgiftat tillstånd. Utredningen anser dock att man inle kan bedöma arbetsförmågan på längre sikt med utgångspunkt i kortare mer eller mindre ivångsmässigaavhållsamheisperioder. Perioder av avhållsamhel bör emellertid i viss mån kunna påverka graderingen av nedsällningen av arbetsförmågan och eventuellt kunna resultera i att partiell pension utgår. Frågan om pension bör enligl utredningen bedömas efler i vilken grad den försäkrade - med hänsyn till sitt faktiska hälsotillstånd - kan vara i stånd atl förvärvsarbeta på längre sikt och efter hur han kan utnyttja en eventuell reslarbetsförmåga.

För bedömningen i övrigt anser utredningen att ledning kan hämtas från vad riksförsäkringsverket och socialstyrelsen anfört. Så är det t. ex. betydelsefullt att man utreder den sociala förhistorien och atl man undersöker vilka rehabilileringsålgärder som har vidtagits eller framstår som påkallade. Om nedsättningen av arbetsförmågan är varaktig kan inte bedömas förrän rehabiliteringsförsök har gjorts. Rehabiliteringsfrågan bör enligl ulredningen prövas särskilt ingående när det gäller yngre försäkrade. Vidare bör bedömningen inte grunda sig på enbart en medicinsk-psykiatrisk undersökning och utvärdering utan även på relevanta sociala omständigheter. Det bör således - understryker utredningen - göras en helhetsbedömning av den försäkrades situation. Principerna för bedömningen i fråga om förtidspension vid alkoholmissbruk skall således vara desamma som vid andra sjukdomar.

Utredningen stryker kraftigt under vikten både för den som missbrukar alkohol och för samhällel alt verkligt meningsfulla rehabiliteringsförsök görs. Rehabiliieringsförsöken bör företas så tidigt som möjligt och anpassas efter den försäkrades individuella behov. Därvid bör även erfarenheterna hos t. ex. socialvården utnyttjas.

Pensionering vid alkoholmissbruk får enligt utredningen inte ersätta meningsfulla rebabiliteringsålgärder. Mot alt i missbruksfallen medge förtidspension har enligt utredningen ibland invänts all trycket på sociala och

Prop. 1976/77:44 28

andra myndigheter att engagera sig i rehabiliteringsfrågan upphör sedan pension har beviljats. Del har isålunda framhållits att den personliga kontakten med tjänstemännen hos socialbyråerna kan minska om utgående socialhjälp utbyts mol förtidspension och alkoholmissbrukaren inte längre behöver besöka byrån för att få slöd till sitt uppehälle. Ulredningen konstaterar emellertid alt socialvården har all vidta hjälpåtgärder när någon missbrukar alkohol. En sådan åtgärd kan vara att hålla fortlöpande kontakt med denne och ge råd och slöd i olika situationer t. ex. vid anskaffande av bostad. Ulredningen påpekar också att det från rehabiliieringssynpunkl kan ligga elt särskilt värde i att en alkoholmissbrukare far ett säkert och stadigt återkommande stöd från försäkringskassan i form av föriidspension. Ett dylikt stöd, som minskar oron för uppehället, bör enligt ulredningen kunna stimulera till rehabilitering.

Under tid då någon lämplig rehabiliteringsåtgärd t. v. inte kan ordnas bör enligt utredningens mening pension - företrädesvis i form av sjukbidrag - kunna utgå likaväl som under tid för rehabilitering. Detsamma bör gälla i väntan på rehabiliteringsåtgärd. Eventuellt bristande rehabiliteringsresurser skall inte försämra den försäkrades möjligheter att la pension till sin försörjning när förutsättningarna i övrigt för pension föreligger. Om företagna rehabiliteringsåtgärder skulle misslyckas eller om det visar sig atl några sådana inle kan ordnas bör del enligt utredningen prövas om sjukbidraget skall avlösas av en förtidspension. Denna prövning bör göras först när man har gjort vad som rimligen kan göras i det enskilda fallet i rehabiliteringshänseende. Utredningen betonar viklen av en kraftig utbyggnad av rehabiiiteringsmöj-ligheterna.

Utredningen anser att det inle finns anledning att vid detta tillfälle gå in i en prövning av bestämmelserna om utbetalning av pension till annan än den försäkrade. En översyn av dessa beslämmelser blir nämligen aktuell i samband med de lagförslag rörande socialvården som socialutredningen kommer att lägga fram. Riksförsäkringsverket bör dock enligt utredningen följa erfarenheterna av en ändrad praxis i fråga om förtidspension vid alkoholmissbruk och därvid också beakla de nu berörda utbelalningsfrågorna.

Utredningen finner det inte möjligt att göra en uppskattning av hur antalet fall av förtidspension nu och i framtiden kan påverkas av ändrad praxis i fråga om pension på grund av alkoholmissbruk.

En förändrad bedömning i liär berörda fall synes emellertid enligt utredningen knappast kunna leda till något större utslag på antalet beviljade förtidspensioner, efiersom förändringen endast avser de fall där arbetsförmågan är allvariigt nedsatt. Del kan snarare anses vara en fråga om en förskjutning av den tidpunkt vid vilken förtidspension beviljas i det enskilda fallet. Mol denna bakgrund är det enligl utredningen troligt att den ökning av antalet förtidspensioner i här berörda fall, som en ändrad bedömning inledningsvis kommerait medföra, på något längre sikt jämnas ul. Av primär

Prop. 1976/77:44 29

betydelse för frekvensen av förtidspensionsärendena är enligt ulredningens uppfattning åtgärder på del alkoholfiolitiska området och i synnerhet effektivare insatser för rehabilitering av alkoholmissbmkare.

Utredningen framhåller att förtidspensionen i många fall kommer all er-sälta andra bidrag. Den som är alkoholmissbrukare har inte heller hittills lämnats utan stöd från samhället även om han inte har beviljats förtidspension. Förtidspensionen kommer alltså att ersätta nu utgående sjukpenning eller socialhjälp. Ulredningen röailsätter att en ändrad praxis i fråga om bedömningen av förutsättningarna för förtidspension vid alkoholmissbruk inte kan leda lill nämnvärda kostnadsökningar för samhällel.

Utredningen föreslåratl de ändrade riktlinjerna för bedömningen av frågan om förtidspension i här aktuella fall kommer till uttryck genom ell tillägg lill 7 kap. 3 i; AFL av innebörd att pensionsbedömningen skall göras med bortseende från orsaken till nedsättningen av arbetsförmågan. Därmed markeras enligt utredningen atl alla förtidspensionsärenden skall behandlas på samma sätt oavsett arten av den sjukdom eller den nedsättning av annan art av prestationsförmågan som har orsakat nedsällningen av arbeisförmå-gan.

Del avgörande för bedömningen skall således alltid vara hur arbetsförmågan påverkas i del enskilda fallet och inte vad det är för sjukdom som den försäkrade liderav. Närdet väl konstaterats att det föreligger en sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan som avses i 7 kap. 1 ij, t.ex. alkoholmissbruk, skall bedömningen endast gälla i vilken utsträckning nedsättningen hindrar den försäkrade atl bereda sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet saml ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämföriiga omständigheter

Utredningen föreslår att lagändringen träder i kraft den 1 januari 1977.

4 Remissyttranden över samordningsutredningens förslag

Utredningens förslag att samma principer som gäller för personer med andra sjukdomar bör tillämpas i fråga om förtidspension till den som missbrukar alkohol vinner allmän anslutning hos remissinsianserna. Socialstyrelsen, LO och SAF understryker vikten av att någon särbedömning inte sker då det gäller att bedöma en alkoholmissbrukares arbetsförmåga. Riksförsäkringsverket, som påpekar att förslaget helt stämmer överens med verkets tidigare framförda uppfattning, hälsar förslaget med tillfredsställelse och lillstyrker att det genomförs. Liknande synpunkler anförs av Försäkringskasseförbundel. TCO, som tillstyrker förslagel, anser det riktigt att alkoholmissbruk jämställs med andra sjukdomar när det gäller räll lill för-

Prop. 1976/77:44 30

tidspension. SACO/SR och Landstingsförbundet tillstyrker förslaget till alla delar. Statens avatalsverk, siatens personalpensionsverk och SPP har inte något att erinra mol utredningens förslag.

Svenska kommunförbundet delar utredningens uppfattning att del är angeläget alt också de alkoholskadade tillförsäkras en gmndläggande ekonomisk trygghet men anser atl vägande skäl talar mol all koppla denna till förekomsten av etl visst psyko-sociall symptom. Ökade pensionsmöjligheter kan enligl förbundets uppfattning inte heller innebära förenklad handläggning och samordning av insalser på lokal nivå. Förbundet anser all frågan om ekonomisk trygghet måsle knytas an till de övriga rehabiliteringsinsatser som görs. Av detta skäl anser förbundet alt frågan om förtidspension vid alkoholmissbruk bör vila lill dess socialutredningen har lagt fram förslag om ny sociallagstiftning.

Frågan om rehabilitering tas upp av flertalet remissinstanser. Socialstyrelsen, statens handikappråd, försäkringsdomstolen, LO, Landstingsförbundet och Försäkringskasseförbundel framhåller det angelägna i att rehabilileringsverksamhelen byggs ut och effektiviseras för att i framtiden om möjligl förebygga förtidspensionering. Socialstyrelsen, statens handikappråd, LO, Landstingsförbundet, TCO, SACO/SR och KPA understryker vad utredningen framhållit om att pensionering inte får ersätta rehabilileringsålgärder. SACO/SR påpekar alt rehabiliteringen av alkoholmissbrukare ofla skiljer sig från rehabilitering av andra sjuka. Rehabiliteringsliden blir nämligen ofta myckel långvarig, varför sjukbidrag kan behöva utgå under åtskillig lid. Sjukbidrag bör enligt organisationens uppfattning kunna förklaras vilande under de perioder patienten förmår fungera i arbele.

Socialstyrelsen berör i sitt remissyttrande olika synsätt på alkoholmissbruk och anför bl. a. följande.

Enligl socialstyrelsens uppfattning är det olyckligt atl man kommil atl betrakta alkoholmissbruk som en sjukdom eller etl sjukdomstillstånd. Ett sådant betraktelsesätt kan nämligen lätt leda till passivisering, dvs. alkoholmissbrukaren förväntar sig att bli botad av en utomstående sakkunnig. Med etl psykosocialt betraktelsesätt måsle alkoholmissbruk numera ses som etl symptom på bristande anpassning i psykologiskt och socialt hänseende och i rehabiliteringsarbetet krävs aktiv medverkan av alkoholmissbrukaren. Ifrågavarande symptom kan i sin föriängning leda lill somatiska eller psykiska sjukdomstillstånd, men kan redan dessförinnan vara så invalidiserande att arbetsförmågan avsevärt blivil nedsatt. Fråga om nedsättning av arbetsförmågan kan därför inte kopplas lill sjukdomsbegreppel. - Förtidspensionering kan Ulan tvekan ha en ogynnsam psykologisk effekt på alkoholmissbrukaren. Ju yngre missbrukaren är desto olyckligare är del om han pensioneras. Enligt socialstyrelsens mening bör därför i princip yngre alkoholmissbrukare ej förtidspensioneras.

SACO/SR framhåller vikten av atl i samtliga fall där socialpsykiairiska skäl anges som motiv för pension yttrande inhämtas också från berörda

Prop. 1976/77:44 31

sociala och andra myndigheler.

Svenska kommunförbundet anser an den av ulredningen föreslagna lagändringen och det förordade synsäliei kommer alt beröra också missbrukare av andra preparat än alkohol, dvs. narkotika m. m. Enligt förbundet ger senare forskningsrön inte stöd för att principiellt betrakta sådant missbruk som sjukdom, även om det får medicinska konsekvenser. Försäkringsdomstolen påpekaratt det av betänkandet inte framgårom utredningens förslag omfattar andra i flera av tidigare nämnda uttalanden berörda grupper, nämligen försäkrade med "neuroser utan påvisbart organiskt underiag" och sådana som betecknas som narkomaner, psykopater, sociopaler m. fl. Domstolen anser emellertid att ulredningens förslag lill lagtext omfattar alla dessa grupper och fömtsätter att etl klart ståndpunktstagande sker i detla hänseende. LO ifrågasätter om inte den föreslagna lagtexten har fått en för generell utformning och därmed kan komma atl ytteriigare vidga kretsen berättigade till andra grupper än alkoholister. LO förutsätter därför att lagbestämmelsen får en lydelse som motsvarar del avsedda ändamålet, nämligen att samma principer som gäller för personer med andra sjukdomar skall liilämpas i fråga om förtidspension till den som missbrukar alkohol.

Nödvändigheten av del föreslagna tillägget i lagtexten diskuteras av några remissinstanser. Försäkringsdomstolen anser rent principiellt att en ändrad rättstillämpning bör komma till stånd genom en lagändring. Eftersom del här gäller en lagbestämmelse, som med nödvändighet måste vara myckel allmänt avfattad, måste tillämpningen bygga på uttalanden i förarbetena. Domstolen diskuterar utformningen av del föreslagna tillägget till lagtexten och anför att någon invändningsfri lagtext inte torde kunna åstadkommas. Domstolen anser emellertid att den avsedda nya tillämpningen är helt förenlig med ordalagen i nuvarande lagtext, varför den åsyftade ändrade lill-lämpningen kan åstadkommas genom atl lagstiftaren deklarerar alt de tidigare uttalandena om restriktivitet resp. försiktighet inte längre skall gälla. En sådan deklaration kan enligt domstolen göras i samband med överarbelning av 16 kap. 12 ij AFL.

Frågan om utbetalning av pension till annan än den försäkrade (förordnande enligt 16 kap. 12 v- AFL) tas upp av försäkringsdomstolen, SACO/SR, KPA och RSMH. Domstolen anseratt möjligheterna till sådant förordnande bör utnyttjas i fall där det visar sig påkallat. Stadgandet bör emellertid enligt domstolens mening bli föremål för översyn i samband med den nu aktuella reformen, efiersom det i annal fall kan ifrågasättas om lagrummet bereder möjligheler lill ingripande i erforderiig utsträckning. Domstolen avråder från att man i delta hänseende avvaktar en eventuell framlida ändring av lagen (1954:579)om nyklerhetsvård. Åven KPA förordaren översyn av stadgandet.

SACO/SR framhåller atl ett beslut om utbetalning av pensionen till annan än den försäkrade av den sjuke ofla uppfattas som förmynderskap med de effekter delta kan ha i rehabiliteringshänseende. 1 rehabiliteringen ingår

som en väsentlig del att öka patientens självförtroende och förmåga atl klara sin sociala tillvaro. Enligt organisationen är det självklart angelägel all vissa patienter under missbruksperioder får hjälp atl klara sin ekonomi. En absolut strävan bör emellertid vara alt ändring av betalningsmottagare skall få ske endast i yttersta nödfall. RSMH uttalar betänkligheter mol alt utbetalning av pension handläggs av socialvården. Detla kan enligt förbundet i många fall leda lill psykiska problem för den pensionerade.

5 Förslag om nya ersättningsregler vid behandling hos privatpraktiserande sjukgymnaster m. fl.

Riksförsäkringsverket har på regeringens uppdrag i samråd med socialslyrelsen. Landstingsförbundet och berörda personalorganisationer, däribland Legitimerade sjukgymnasters riksförbund och Sveriges läkarförbund, utrett sjukförsäkringens ersättningsregler för sjukvårdande behandlingar som utförs av privatpraktiserande sjukgymnaster m. fl.

Riksförsäkringsverket föreslår i ell belänkande (Ds S 1976:2), som har lämnats i september 1976, att de privatpraktiserande vårdgivarna skall inordnas i ett system som liknar del som gäller för privatpraktiserande läkare och tandläkare. 1 en bindande taxa skall enligt förslagel anges del högsta arvode som vårdgivaren får ta ut vid varje behandlingstillfälle. Arvodet betalas till vårdgivaren dels av patienten genom patientavgift, dels av försäkringskassan genom ersättning från den allmänna försäkringen (behandlingsersättning). De föreslagna arvodesbeloppen framgår av följande tablå. Sjukgymnaster som under år 1975 tillämpat högre arvodesnivå än genomsnittet föreslås få möjlighet att i vissa fall erhålla högre arvoden än de angivna normalbeloppen, s. k. individuell taxebindning.

Arvodesgrupp	Patient-	Behandlings-	Summa
m. m.	avgift	ersättning	arvode
Grupp 1	15	5	20
Grupp 2	15	25	40
Grupp 3	15	35	50
Telelbnrådgivning	10	-	10
Apparai-Ztidstillägg	-	5	5
Hembesökstillägg	10	-	10

Verket föreslåratl sjukgymnaster och läkare skall kunna anslutas till systemet. Vårdgivare soin ålar sig att följa ersättningsreglerna skall göra anmälan om detla till försäkringskassan. De skall då föras upp på en särskild förteckning som upprättas av kassan. Som villkor för anslutning föreslås för sjukgymnaster gälla vissa krav på praktiktjänslgöring inom den offentliga

Prop. 1976/77:44 33

vården. De nya ersättningsreglerna har avsetls kunna träda i kraft den 1 april 1977.

För att den offentliga vårdens personalbehov skall kunna tillgodoses i tillräcklig utsträckning föreslår riksförsäkringsverket vissa etableringsregler som skall gälla intill utgången av år 1980. Dessa innebär atl verket, om det finner anledning anta alt sjukvårdshuvudmans behov av legitimerade sjukgymnaster skall bli otillräckligt tillgodosett, i den utsträckning som behövs får föreskriva att sjukgymnast inte skall föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa. Vidare föreslås att verket i en sådan situation skall kunna föreskriva aU offentligt anställd sjukgymnast som är uppförd på förteckning över anslutna privatpraktiserande vårdgivare och som minskar sin arbetstid i den offentliga anställningen eller lämnar denna inte längre skall vara uppförd på förteckningen. Verket föreslår all regler av nämnda innebörd - tas in i form av övergångsbestämmelser i AFL.

Riksförsäkringsverket anmärker att företrädare för Legitimerade sjukgymnasters riksförbund vid samråd har förklarat sig beredda atl biträda dessa regler beträffande anslutningen lill försäkringen av sjukgymnaster.

Riksförsäkringsverket föreslår atl det nya ersättningssystemet får en fortlöpande uppföljning av ett samrådsorgan på samma sätt som sker belräffande läkarvårds- och landvårdssysiemen.

Landstingsförbundet har i ett yttrande över riksförsäkringsverkets förslag bl. a. erinrat om den rådande bristen på sjukgymnaster, den utbyggnad av resurserna som planeras av sjukvårdshuvudmännen och huvudmännens självklara intresse av att den offentliga vården inte åderlåts på de personalresurser som finns. Förbundet förutsätter att vården hos privatpraktiserande sjukgymnaster inte tillåts överskrida den omfattning den hade enligl riksförsäkringsverkets kviitoundersökning för år 1975. Detta innebär bl.a. all inte fler än ca 2 000 sjukgymnaster får anslutas lill försäkringssystemet och att deras samlade åriiga behandlingsvolym inte tillåts nämnvärt överskrida 1,25 milj. behandlingar. Under förulsälining atl skiljaktiga meningar inle finns beträffande lämnade preciseringar till vägledning för del kommande uppföljningsarbetet ansluter sig Landstingsförbundet till riksförsäkringsverkets förslag.

Företrädarna i Landstingsförbundets styrelse för moderata samlingspartiet och folkpartiet har i elt särskilt yttrande förklarat sig inte kunna godta siy-relsemajoritetens uppfattning att hela nytillskottet av sjukgymnaster skall tillfalla den offentliga sjukvården. Det framhålls att begränsningar endast skall komma i fråga om del skulle vara stor risk för överströmning från den offentliga sjukvården.

Riksförsäkringsverket föreslår i betänkandet efter samråd med bl.a. socialstyrelsen att foniatrisk behandling (behandling mol röst- och talrubbningar m. m.) som lämnas av privatpraktiserande vårdgivare skall ersättas via sjukvårdshuvudmännen enligt avtal mellan dessa och vårdgivarna. Nu-

Prop, 1976/77:44 34

varande ersättningssystem föreslås gälla övergångsvis. 1 dessa och andra hänseenden föreslås vissa ändringar i AFL av huvudsakligen redaktionell

art.

6 Socialstyrelsens förslag om tillsättningsförfarande i fråga om förtroendeläkare m. fl.

Socialstyrelsen föreslår i skrivelse den 3 maj 1976 till regeringen att riksförsäkringsverket i fortsättningen skall tillsätta förtroendeläkare och förtroendetandläkare hos försäkringskassorna samt förordna läkariedamöter i kassornas pensionsdelegationer. Enligt socialstyrelsen uppnås härigenom en avsevärd förenkling av handläggningsrutinerna. Hela tillsällningsförfarandet hos försäkringskassorna kommer alt hanteras inom socialförsäkringssystemet och av dess organ.

Motivet till att socialslyrelsen enligl nuvarande bestämmelser skall förordna läkare och tandläkare hos kassorna har enligt socialstyrelsen varit dess medicinska sakkunskap. Ä.rendenas beskaffenhet kräver dock inte en handläggning i socialslyrelsen utan uppgifterna kan utan olägenhet flyttas över på riksförsäkringsverket. Vid behov kan verket samråda med socialstyrelsen innan tillsättning sker.

Riksförsäkringsverket har förklarat alt verkel inte har något alt erinra mot socialstyrelsens förslag.

7 Föredraganden

7.1 Nya riktlinjer för bedömning av rätt till förtidspension vid alkoholmissbruk, m. m.

Förtidspension inom den allmänna försäkringen kan utgå till försäkrad som har fyllt 16 men inte 65 år och som inte uppbär ålderspension. Som förutsättning gäller att hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälfien och att nedsällningen kan anses varaktig. Bedöms nedsättningen av arbetsförmågan inte som varaktig, men kan den anlas bli beslående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till sjukbidrag, vilket är tidsbegränsat men i övrigi följer reglerna för förtidspension.

Nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga behöver inle vara enbart medicinskt betingad utan även andra förhållanden beaktas. Vid bedömningen av rält till förtidspension fäster man avseende vid såväl den försäkrades förmåga att utföra elt lämpligt arbete som hans faktiska möjlighet att få arbele. För äldre försäkrade skall enligt 1970 och 1972 års reformer

Prop. 1976/77:44 35

av förtidspensioneringen fästas särskild vikt vid de arbetsmarknadsmässiga förhållandena.

Bestämmelserna om förtidspension i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) är utformade som allmänna regler. Vägledande för bedömningen av invaliditetsbegreppet i den gällande lagstiftningen är de uttalanden som har gjorts i förarbetena till lagen och som har godkänts av riksdagen. Dessa innebär att man vid invaliditetsbedömningen bör iaktta försiktighet i fråga om sådana psykiska sjukdomstillstånd som brukar hänföras till bl. a. neuroser och psykopati. De uttalanden om förtidspension vid bl. a. alkoholism som ligger till grund för tolkningen av lagens beslämmelser har tillkommit inte minst mot bakgrund av önskvärdheten av atl alla möjligheter lill rehabilitering tas tillvara. Härtill kommer alt det i dessa fall ofta torde vara svårare än vid andra sjukdomar att avgöra när arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften. Det är också ofta vanskligt att bedöma om nedsättningen av arbetsförmågan är varaktig när det gäller en person som lider av psykisk sjukdom eller som missbrukar alkohol eller andra medel.

Rättstillämpningen på detta område har därför av naluriiga skäl under lång tid varil föremål för en livlig debatt. Därvid har önskvärdheten av en mindre restriktiv lillämpning understrukits av bl. a. riksförsäkringsverket och socialstyrelsen i yttranden till försäkringsdomstolen år 1973.

Frågan har också uppmärksammats i en riksdagsmotion förra året. Med anledning av denna begärde riksdagen i november 1975 ålgärder i syfte att förbättra möjligheterna till förtidspension vid alkoholism (SfU 1975/ 76:8, rskr 25). Regeringen överiämnade riksdagens skrivelse lill socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02).

Samordningsutredningen har i juni 1976 lagt fram ett enhälligt delbetänkande (Ds S 1976:4) med förslag om ändrade principer för bedömning av frågan om förtidspension vid alkoholmissbruk. Enligt utredningens bedömning är den nuvarande tillämpningen av reglerna om förtidspension för alkoholmissbrukare alltför restriktiv. Ulredningen föreslår atl samma principer som gäller för personer med andra sjukdomar tillämpas i fråga om förtidspension till den som missbrukar alkohol. Alkoholmissbruk bör enligt utredningen inte föranleda någon särbehandling vid pensionsprövningen. När det gäller bedömningen ay nedsättningen av arbetsförmågan och varaktigheten av denna nedsättning bör enligl utredningen inte som hittills frågan om alkoholmissbruket har lett till följdsjukdomar tillmätas någon avgörande betydelse.

Det bör inle heller vara avgörande hur den försäkrade fungerar i s. k. avgiftat tillstånd. Om en person har rält lill pension bör i slällel bedömas efter i vilken grad han - med hänsyn lill sitt faktiska hälsotillstånd - kan vara i stånd att förvärvsarbeta på längre sikt och i vad mån han kan utnyttja en eventuell reslarbetsförmåga. 1 övrigi bör enligt utredningen gälla atl man fäster avseende vid den sociala förhistorien och att man undersöker vilka

Prop. 1976/77:44 36

rehabilileringsålgärder som har vidtagits eller framstår som påkallade. Rehabiliteringsfrågan bör prövas särskilt ingående när det gäller yngre försäkrade. Vidare bör bedömningen grunda sig inle bara på en medicinsk-psykiatrisk undersökning och utvärdering ulan även på relevanta sociala omständigheter. Det bör således enligt utredningen göras en helhetsbedömning av den försäkrades situation.

Utredningen framhåller vidare att det är av stor vikt att verkligt meningsfulla försök görs att rehabilitera den som missbrukar alkohol. Beslut om pension får således inte ersätta meningsfulla rehabiliteringsåtgärder. Undertid för rehabilitering bör pensionen i första hand utgå i form av sjukbidrag. Även under tid då någon lämplig sådan åtgärd t. v. inte kan anordnas bör sjukbidrag kunna utgå. Detsamma bör gälla i väntan på rehabiliteringsåtgärd. En prövning av om förtidspension utan lidsbegränsning skall utgå bör, enligt utredningens förslag, göras först när man i rehabiliieringshänseende, med hänsyn lagen till samhällets resurser, gjort vad som rimligen kan göras i det enskilda fallet.

Utredningens förslag om ändrade principer för bedömning av frågan om förtidspension vid alkoholmissbruk får så gott som undantagslöst stöd av remissinsianserna. Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundel uttalar sin tillfredsställelse med förslaget som stämmer överens med verkets och förbundels tidigare deklarerade uppfattningar. Landsorganisationen understryker utredningens uUalande att någon särbedömning inte skall skedådel gäller alt bedöma en alkoholmissbmkares arbetsförmåga. Avvikande mening anmäls endasl av Svenska kommunförbundet, som anseratt frågan om förtidspension vid alkoholmissbmk loör vila till dess socialutredningen har lagt fram förslag om ny sociallagstiftning. Flertalet remissinstanserunderslryker kraftigt utredningens uttalande all beslul om pension inte får ersätta meningsfulla re-habi 1 iteri ngsåtgärder.

Enligt min mening bör det betonas atl bedömningen av förutsättningarna för förtidspension gäller enskilda fall och att inget fall är likt det andra. Även med en sådan utgångspunkt finner jag emellertid att vad utredningen har redovisat om rättspraxis ger slöd för slutsatsen all uttalandena i lagstiftningens förarbeten lett till en laglillämpning i fråga om förtidspension vid alkoholmissbruk som numera fär anses vara alltför restriktiv.

Jag delar utredningens och remissinstansernas bedömning all samma principer som gäller för personer med andra sjukdomar bör tillämpas i fråga om förtidspension till den som missbrukar alkohol. Jag ansluter mig också lill ulredningens åsikl att eventuella följdsjukdomar till missbmkel inte bör tillmätas någon avgörande betydelse då det gäller bedömningen av nedsättningen av arbetsförmågani och varaktigheten av denna nedsättning. Pensionsbedömningen bör i stället inriklas på frågan i vilken grad den försäkrade kan vara i stånd att förvärvsarbeta på längre sikt och på frågan hur han kan utnyttja en eventuell reslarbetsförmåga. Vad jag nu har sagt innebäralt jag

Prop. 1976/77:44 37

delar utredningens uppfattning att det bör göras en helhetsbedömning av den försäkrades situation.

Uttalandena om försiktighet i fråga om beslut om förtidspension har tillkommit inte minsl med hänsyn lill önskvärdheten av att alkoholmissbrukaren bereds möjlighet lill rehabilitering. Jag vill betona alt de av ulredningen förordade riktlinjerna inte innebär någon ändrad inställning härvidlag. Den naluriiga utgångspunkten skall alltjämt vara atl man i rehabiliieringshänseende gör vad som rimligen kan göras i det enskilda fallet. Jag vill erinra om att samhällets verksamhet då det gäller rehabilitering är omfattande. Staten, kommunerna och landstingen erbjuder således möjligheter till rehabilitering i olika former. Den öppna och halvöppna nykterhetsvården har under senare år tillförts ökade resurser. Rehabilitering sker vid bl. a. alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer med läkarexpeditioner. Rehabilitering sker också inom sluten vård. Först sedan olika möjligheter har prövats bör frågan om förtidspension utan tidsbegränsning tas upp. Vid mera långvariga rehabiliteringsåtgärder bör pension kunna beviljas i form av sjukbidrag samtidigt som rehabiliteringsålgärderna sätts in. I dessa frågor bör de till-lämpande myndigheterna noga följa den vetenskapliga utvecklingen och låta denna bli vägledande vid ulformningen av praxis.

Samordningsutredningens förslag lill lagändring innebär att alla förtidspensionsärenden skall behandlas på samma sätt oavsett arten av den sjukdom eller den nedsättning av annat slag av prestationsförmågan som har orsakat nedsättningen av arbetsförmågan. 1 ett remissyttrande haremellertid satts i fråga om inte den föreslagna lagändringen har fått en alltför generell utformning och därmed kan komma att vidga kretsen berättigade till ytterligare andra grupper än alkoholmissbrukare. Från annat håll har det hävdats att det inte klart framgår av utredningens motivering om förslaget omfattar grupper som försäkrade med "neuroser utan påvisbart organiskt underiag" och sådana som betecknats som narkomaner, psykopater, sociopaler m. fi.

Avgörande för rätten lill pension måste enligl min mening vara i vilken omfattning den försäkrades prestationsförmåga har nedsatts. Vid den bedömningen måste självfallel vägas in inte bara de akuta problem som den försäkrade har utan även en analys av hans hela situation. En viktig faktor i detta hänseende blir den försäkrades sociala förhållanden.

Nedsättningen av arbetsförmågan kan ha blandade orsaker. Ofta kan således sjukdom och social missanpassning föreligga samtidigt med missbmk. Den av ulredningen förespråkade metoden för bedömning av fömtsättningarna för förtidspension bör enligl min mening gälla samtliga berörda grupper. Jag ansluter mig härvidlag till de uttalanden som gjordes av riksförsäkringsverket och socialstyrelsen i de år 1973 avgivna yttrandena lill försäkringsdomstolen.

Det bör i delta sammanhang betonas att det, då del gäller narkotikamissbrukare, mera sällan torde bli aktuellt med beslut om förtidspension.

Prop. 1976/77:44 38

Narkotikamissbruk är vanligast bland yngre personer. Narkotikamissbruk förekommer emellertid i en del fall i förening med missbruk av andra medel eller i samband med sociala problem.

Det kan noteras all socialstyrelsen i fråga om alkoholmissbrukarna anför att en pensionering kan vara olycklig av psykologiska skäl. Detta yttrande bör strykas under och del bör även gälla narkotikamissbrukare. Liksom i fråga om övriga yngre försäkrade bör rehabilileringsmöjligheterna prövas särskilt ingående när del gäller yngre narkotikamissbrukare. Vidare bör de tillämpande myndigheterna fästa avseende vid den fortlöpande utvecklingen i fråga om möjlighelerna till vård och rehabilitering av narkotikamissbrukare.

När det slutligen gäller personer med obestämda huvuddiagnoser som "psykopati", "sociopati" e. d. ligger det i sakens natur att enbart ett påslående om nedsatt arbetsförmåga inte kvalificerar till förtidspension. Om emellertid en noggrann utredning av den försäkrades hela situation med hänsyn tagen till relevanta sociala omständigheter ger vid handen att det inle skäligen kan begäras att han skall kunna försörja sig genom förvärvsarbete bör givetvis pension kunna beviljas honom på samma sätt som andra personer.

Som försäkringsdomstolen påpekar i sitt remissyttrande är såväl hittillsvarande som av utredningen förordad praxis i fråga om alkoholmissbmkare m. fl. hell förenlig med ordalagen i nuvarande lagtext. Domstolen har i sitl yttrande hävdat alt den förordade ändrade tillämpningen skulle kunna åstadkommas utan lagändring. För egen del finner jag det emellertid av principiella skäl önskvärt atl de nya riktlinjerna markeras genom en lagändring. Då det gäller utformningen av lagtexten föreslår jag endast en smärre justering av ulredningens förslag.

Några remissinstanser tar upp frågan om en ändring av bestämmelserna om utbetalning av pensionen lill annan än den försäkrade. Som samordningsutredningen påpekar är emellertid en översyn av dessa bestämmelser påkallad i samband med behandlingen av socialutredningens kommande förslag. Liksom samordningsutredningen anser jag därför att det inte finns anledning att nu gå in på en prövning av bestämmelserna. Som utredningen har anfört bör emellertid riksförsäkringsverket följa erfarenheterna av en ändrad praxis i fråga om förtidspension och därvid också beakta utbelalningsfrågorna.

Ulredningens bedömning att en ändrad praxis inle kan förväntas leda lill nämnvärda kosinadsökningar för samhället har inte mött någon erinran under remissbehandlingen.

7.2 Pensionsgrundande inkomst för ATP

Den inkomsi som blir pensionsgrundande för ATP är i princip den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under hans aktiva tid. Förvärvsinkomsterna delas in i inkomsi av anställning och inkomst av annat för-

Prop. 1976/77:44 39

värvsarbele. Som inkomsi av anställning ansesäven vissa i 11 kap. 2 § AFL preciserade socialförsäkringsförmåner m. m., t. ex. sjukpenning, föräldrapenning och delpension.

Fr. o. m. den 1 juli 1976 utgår i enlighet med förslag i budgetpropositionen ett särskilt sludiesociall stöd till den som deltar i undervisning på grundskolenivå av ungdomar och vuxna som fått ofullständig eller ingen undervisning (prop. 1975/76:100 bil. 10, SfU 23, rskr 202). Slödet är skattepliktigt (prop. 1975/76:193,SkU 62, rskr 381).

Den 1 juli 1976 ersattes de tidigare doktorandstipendierna av skattepliktiga utbildningsbidrag för doktorander (prop. 1975/76:128, UbU 28, rskr 380, prop. 1975/76:193,SkU62, rskr 381).

Ett nytt förmånssystem för vissa värnpliktiga m. fl. träder i kraft den 1 januari 1977 (prop. 1975/76:134, FöU 37, rskr 326). Systemet innebär att bl. a. värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och elever i bistånds- och kalaslrofutbildning under repetitionsulbildning och civilförsvarspliktiga under utbildning och övning kommer alt fl ersättning som kallas dagpenning. Förslagom beskattning av dagpenningen bereds f n. inom finansdepartementet.

Bakom de nämnda ändringarna ligger uppfattningen alt timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna, utbildningsbidrag för doktorander saml dagpenningen vid repetitionsulbildning m. m. skall jämslällas med inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgmndande inkomst. Jag delar denna uppfattning och förordar att den uppräkning av pensionsgmndande förmåner som finns i 11 kap. 2 § första stycket AFL kompletteras med här angivna förmånsformer.

7.3 Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Vid beräkning av de inkomslprövade förmånerna hustmlillägg och kommunalt bostadstillägg lill folkpension tas inte hänsyn lill utgående folkpension. Däremot beaktas sidoinkomster som ATP m. fi. inkomster överstigande 2 000 kr. per år för en ensam pensionär och 3 000 kr. per år för makar gemensaml. Tilläggsförmånerna reduceras med en tredjedel av den överskjutande inkomsten. Gällande bestämmelser medför att en pensionär somi. ex. uppbär partiell förtidspension fåren likaslor reduktion av lilläggsför-månernasom om han hade hel förtidspension,alltså trolsall han haren lägre totalinkomst (folkpension jämte sidoinkomsier). Vid samma totalinkomst med-för reglema om inkomstprövning all en pensionär med partiell pension får lägre tilläggsförmåner än en pensionär med hel förtidspension.

1 prop. 1975/76:145 (s. 96) om ändrade regler för bostadstillägg uttalades alt del var angeläget atl förbättra bostadsstödet för de grupper som inte tillgodoses på ett tillfredsställande sätt genom de gällande bidragsreglerna. Därvid pekades i första hand på personer med partiell förtidspension eller

Prop. 1976/77:44 40

inkomslprövad änkepension. Det förutskickades alt förslag senare skulle läggas fram om en förbättring av slödel lill dessa grupper inom ramen för de regler som gäller för inkomstprövning av kommunalt bostadstillägg. Inriktningen borde därvid vara att bostadsiilläggsbeloppel för dessa pensionärer skulle ligga på samma nivå som för övriga pensionärer i samma inkomslläge, pensionen inräknad.

Den föruiskickade reformen bör genomföras nu. Detta bör ske genom alt reglerna om inkomstprövning i lagen (1962:392) om huslrulillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension nu ändras. Vid inkomstberäkningen för pensionärer med partiell förtidspension skall - enligt mitt förslag - bortses från ett belopp som utgör skillnaden mellan å ena sidan faktiskt utgående förtidspension från folkpensioneringen inkl. pensionstillskott och åandra sidan hel förtidspension från folkpensioneringen inkl. härtill hörande pensionstillskott, i förekommande fall reducerat med hänsyn till den ATP som skulle ha utgått om pensionären hade uppburit hel pension. Vid beräkningen skall också-i förekommande fall-tas hänsyn lill sådan livränta som föranleder minskning av den försäkrades pension. Bestämmelsen innebär alt två förtidspensionärer med samma lolala inkomsi, dvs. summan av folkpension och sidoinkomsier, kommer alt fä lika stora kommunala bostadstillägg oavsett om en av dem har partiell pension. Det finns f n. ca 27 000 pensionärer med partiel 1 förtidspension. Till dessa pensionerar i ca 3 000 fall anknutet huslrulillägg eller kommunalt bostadstillägg.

För änkor med inkomslprövad änkepension minskas i första hand det kommunala bostadstillägget. Änkepensionen minskas försl när något kommunalt bostadstillägg inte längre finns kvar. Detla innebär atl dessa änkor när det gäller inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg befinner sig i samma situation som en ålderspensionär eller förtidspensionär med hel pension. Några särregler för änkor med inkomslprövad pension är därför enligl min mening inte behövliga.

Kostnadsökningen på grund av de nya inkomstprövningsreglerna för vissa förtidspensionärer uppgår lill ca 10 milj. kr. per år. 1 stort sett hela kostnadsökningen avser de kommunala bostadstilläggen och faller på kommunerna.

Kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen förskoiteras av staten under löpande kalenderår och påförs kommunerna efterföljande år genom atl avräknas på de förskotisubetalningar av kommunalskatt som görs årligen. 1 samband med föregående ändring av reglerna om inkomstprövning (prop. 1974:132, SfU 33, rskr 331) beslutade riksdagen atl de kostnadsökningar som uppkom för kommunerna genom de ändrade reglerna skulle bäras av staten genom en justering av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen vid avräkningen mol kommunalskalteförskotlen. Jag förordar alt de kostnadsökningar som nu uppkommer till följd av de föreslagna inkomstprövningsreglerna bärs av staten på samma säll.

7.4 Ersättningsregler vid behandling hos privatpraktiserande sjukgymnaster m. fl.

Den allmänna sjukförsäkringens regler om ersälining för sjukvård har successivt reformerats under de senaste åren. Vid både läkarvård och tandvård gäller numera elt system med enhetliga avgifter och ersättningar från den allmänna försäkringen. Privatpraktiserande läkare och tandläkare ansluts till systemet genom att uppföras på förteckningar som upprättas hos de allmänna försäkringskassorna. Av regeringen utfärdade taxor för vården är bindande för privatpraktikerna. Enligt taxorna betalar de försäkrade patientavgifter till vårdgivarna som därefter får resten av arvodet från den allmänna försäkringskassan i form av försäkringsersättning. För tandvårdsförsäkringen gäller lill utgången av år 1979 en särskild etableringsregel som ger riksförsäkringsverket rätt att föreskriva atl nya privatpraktiserande landläkare inte skall anslutas lill försäkringen, om det finns anledning anta alt folktandvårdens behov av tandläkare skall bli otillräckligt tillgodosett. Ersättningssystemen följs av en läkarvårds- och en tandvårdsdelegation som är knutna till riksförsäkringsverket.

Inom den offentliga vården har vidare införts ett system med enhetliga patientavgifter och försäkringsersättningar för sjuk vårdande behandling, dvs. annan vård eller behandling med anledning av sjukdom än läkarvård, tandvård och sjukhusvård. För sjukvårdande behandling som lämnas av privatpraktiserande vårdgivare, framför allt sjukgymnaster, gäller fortfarande en återbäringstaxa, enligt vilken patienten betalar hela arvodet till vårdgivaren föratl därefter lå viss återbäring från försäkringskassan. Regeringen har genom en lagändring, som har trätt i kraft den 1 januari 1976, fått bemyndigande att bl.a. belräffande sjukvårdande behandling bestämma högsta arvode och patientavgift som flr tas ut av vårdgivare som är ansluten till försäkringen.

Riksförsäkringsverket har i september 1976 till regeringen avlämnat etl förslag om nya ersättningsregler vid behandling hos privatpraktiserande sjukgymnasier m. fl. Förslaget innebär bl. a. atl elt system med bindande taxa införs för privatpraktiserande vårdgivare som har anmält sin anslutning lill försäkringen. Verkets förslag har utarbetats i samråd med bl.a. socialstyrelsen. Landstingsförbundet, Legitimerade sjukgymnasters riksförbund och Sveriges läkarförbund. De nya ersättningsreglerna har förutsälls kunna gälla fr. o. m. den 1 april 1977.

Foniatrisk behandling (behandling för röst- och lalmbbningar m. m.) som lämnas av privatpraktiserande vårdgivare föreslås i framliden bli ersatt via sjukvårdshuvudmännen enligl avtal mellan dessa och vårdgivarna. Vissa övergångsbestämmelser föreslås, enligl vilka nuvarande ersäliningssyslem behålls t. v. Vidare föreslås ändringar i 2 kap. 6 i; AFL av redaktionell art.

Riksförsäkringsverket föreslår - efter mönster av motsvarande bestäm-

Prop. 1976/77:44 42

melser inom tandvårdsförsäkringen - alt särskilda regler skall meddelas belräffande anslutningen av privatpraktiserande sjukgymnaster till försäkringen. Enligt förslagel skall riksförsäkringsverket, om det finner anledning anta all sjukvårdshuvudmans behov av legitimerade sjukgymnaster skall bli otillräckligt tillgodosett, fl föreskriva all sjukgymnast inte skall föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa över vårdgivare som är anslutna till försäkringen. Denna befogenhet skall stå öppen i ingångsskedel från det nya ersättningssystemets ikraftträdande intill utgången av år 1980. Verket skall vidare i en sådan situation kunna föreskriva alt offentligt anställd sjukgymnast som även är privatpraktiserande och ansluten lill försäkringen och som minskar sin arbetstid i den offentliga anställningen eller lämnar denna inte längre skall vara uppförd på förteckningen. Riksförsäkringsverket föreslår alt dessa regler tas in som övergångsbestämmelser till de samtidigt föreslagna ändringarna i AFL. Verket anmärker att företrädare för Legitimerade sjukgymnasters riksförbund vid samråd har förklarat sig beredda all biträda de föreslagna reglema.

Landstingsförbundet har i ett avgivet yttrande över riksförsäkringsverkets förslag bl. a. erinrat om bristen på sjukgymnaster och sjukvårdshuvudmännens intresse av att den offentliga vården inle åderiåts på de personalresurser som finns. Förbundet har anslutit sig till riksförsäkringsverkels förslag under fömtsättning att vården hos privatpraktiserande sjukgymnaster inle tillåts överskrida den omfattning den hade enligt riksförsäkringsverkets kvitto-undersökning för år 1975. En minoritet i Landstingsförbundets styrelse har förklarat atl den anser att begränsningar i rätten all som privatpraktiker vara ansluten till försäkringen endasl skall komma i fråga om det skulle vara slor risk för överströmning från den offentliga sjukvården.

1 den regeringsförklaring som med anledning av regeringsskiftet lämnades vid början av 1976/77 års riksmöte har förulskickats en vidgning i reglerna om rält för offentiiganställda läkare med s. k. friiidspraktik att få ansluta sig lill försäkringen liksom en översyn av tandvårdsförsäkringens regler om etableringskontroll. Jag är i avvaktan på en översyn av dessa regler inte beredd all nu förorda regler som ger riksförsäkringsverket bemyndigande att meddela föreslagna föreskrifter i fråga om anslutningen av privatpraktiserande sjukgymnaster.

Jag anser samtidigt det angeläget alt ett nytt ersättningssystem för privatpraktiserande sjukgymnaster m. fl. inle bidrar till atl skapa en överströmning av vårdresurser från den offentliga sektorn lill privat vård. Det slår klart att del är svårt att med tillräcklig säkerhet bedöma det ekonomiska utfallet av den nykonstmerade taxan och andra faktorer som kan påverka benägenheten atl öppna privatpraktik som sjukgymnast. Jag anser därför att del finns behov av regler som gör det möjligt att ingripa om del skulle uppstå obalans mellan den offentliga och den privata vården när del gäller tillgången på sjukgymnaster. Uppgiftenatt ta slällning till frågan om särskilda

Prop. 1976/77:44 43

etableringsregler bör t. v. anförtros regeringen som därför bör få bemyndigande alt efler framställning av riksförsäkringsverket meddela föreskrifter som reglerar rätten för sjukgymnaster atl ansluta sig lill försäkringen. Riksförsäkringsverket bör följa utvecklingen med uppmärksamhet och för regeringen anmäla behovet av åtgärder. Reglerna bör i övrigi utformas i överensstämmelse med riksförsäkringsverkets förslag. Vidare förordarjag i enlighet med riksförsäkringsverkets förslag ändringar i 2 kap. 6 i; AFL samt övergångsbestämmelser beträffande ersätiningen för foniatrisk behandling. De nya reglerna bör i enlighet med verkets förslag gälla fr. o. m. den 1 april 1977.

Jag avser att - sedan riksdagen har behandlat de nu framlagda förslagen - föreslå regeringen att nya ersättningsregler skall införas på grundval av riksförsäkringsverkets förslag för sjukvårdande behandlingar som utförs hos privatpraktiserande vårdgivare. Jag kommer också atl föreslå atl del nya ersättningssystemet får en fortlöpande uppföljning i ett samrådsorgan på samma säll som läkarvårds- och landvårdssysiemen.

7.5 Förtroendeläkare m. fl. hos de allmänna försäkringskassorna

Högre tjänster hos försäkringskassorna tillsätts av riksförsäkringsverket med undantag för förtroendeläkare och förtroendetandläkare, vilka tillsätts av socialstyrelsen. I kassomas pensionsdelegationer förordnarriksförsäkrings-verket två ledamöter som skall ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och socialstyrelsen två läkariedamöter.

Socialstyrelsen har föreslagit atl riksförsäkringsverket i fortsättningen skall förordna läkare och landläkare hos kassorna. Härigenom skulle man enligt socialslyrelsen uppnå en avsevärd förenkling av handläggningsrutinerna.

Riksförsäkringsverket har inle haft något atl erinra mol förslaget.

Jag delar socialstyrelsens uppfattning att man kan uppnå en rationellare handläggning av ifrågavarande ärenden genom all föra över tillsättningsförfarande' lill riksförsäkringsverket. Vid behov kan verkel samråda med socialstyrelsen. Jag ansluter mig följaktligen lill socialstyrelsens förslag. Förslaget medför ändringar i 18 kap. 13 och 20 SS AFL. I samband härmed bör del göras en justering i 18 kap. 13 S tredje stycket med anledning av den nya lagen (1976:600) om offenllig anställning.

7.6 Övriga frågor

Vissa ytteriigare lagändringar utöver de ändringar som jag nu har behandlat bör i detla sammanhang göras också i förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl lagen om allmän försäkring resp. lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen

Prop. 1976/77:44 44

om allmän försäkring m. m. Jag återkommer i specialmotiveringen till skälen härför och utvecklar där närmare innebörden av mina förslag.

7.7 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartemenlet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1962:392) om huslrulillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

3. lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl lagen om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

8 Specialmotivering till Isigförslagen

8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

7 kap.

3i!

Paragrafen innehåller de närmare bestämmelserna om invaliditeisbedöm- ning vid förtidspension. Tillägget i paragrafens första stycke har utföriigt kommenierals i den allmänna motiveringen. Vid invaliditetsbedömningen skall det göras en helhetsbedömning av den försäkrades sociala situation, förvärvsarbetsförmåga och varaktigheten av nedsättningen av arbetsförmå- gan. Tillägget är utformat som en allmän föreskrift och avser således inte endast alkoholmissbruk utan också bl. a. andra former av missbruk samt blandformer eller fall där det förekommer sociala anpassningssvårigheter eller psykopati. Som framgår av den allmänna motiveringen måsle karaktären av den sjukdom eller nedsättning av prestationsförmågan av annan art som föreligger alltid ingående prövas i del enskilda fallet i fråga om prognos, rehabiliteringsmöjligheter etc. De tillämpande myndigheterna måste därvid förutsättas fortlöpande beakta det synsätt som socialstyrelsen förordar från vetenskaplig och erfarenhetssynpunkt. 1 fråga om bedömningen vid här avsedda tillstånd hänvisas särskilt till riksförsäkringsverkets och socialstyrelsens år 1973 avgivna, tidigare återgivna yttranden.

Prop. 1976/77:44 45

11 kap. 4 5

Ändringen har samband med den författningsändring som kommenteras i följande avsnitt 8.2 och jag vill hänvisa till vad där sägs.

8.2 Förslaget till lag om ändring i rdrordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

Av svensk arbetsgivare utgiven lön blir i princip pensionsgrundande -som anslällningsinkomst - även om den försäkrade är sysselsatt utomlands. Om den försäkrade därvid är bosatt i Sverige och taxeras till statlig inkomstskatt här, gmndas beräkningen av den pensionsgmndande inkomsten på denna taxering (11 kap. 4§ första stycket AFL och 2 § förordningen 1959:551). Är den försäkrade under utlandstjänstgöringen bosatt ulomlands och föreligger inte skattskyldighet i Sverige för anställningsinkomslen, bestäms den pensionsgmndande inkomsten med ledning av särskild kontrolluppgift från arbetsgivaren (11 kap. 4§ tredje stycket AFL och 3!; första stycket förordningen).

1 vissa fall kan emellertid en i Sverige bosatt men i utlandel tjänstgörande försäkrad med stöd av bestämmelse i avtal till undvikande av dubbelbeskattning eller genom tillämpning av 54 ij h kommunalskattelagen (1928:370) frikallas från skattskyldighet i Sverige för sin lön. Det finns då inte någon taxering som kan ligga lill grund för beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Eftersom den försäkrade inte är bosatt ulomlands, blir 3 i; första stycket förordningen efter ordalydelsen inle tillämplig, varför pensionsgrundande inkomst inte kan fastställas.

Enligt konventionen om social trygghet mellan Österrike och Sverige (SFS 1976:722) kommer arbetstagare som av svensk arbetsgivare sänds ut till Österrike för arbete där alt omfattas av den svenska lagstiftningen - och inte av den österrikiska - i 24 månader efter utsändandet med möjlighet till förlängning av denna tid. Av slutprotokollet till konventionen framgår att, om svensk lagstiftning i angivet fall skall liilämpas, personen i fråga skall behandlas som om han även var bosatt i Sverige. 1 den konvention med Förbundsrepubliken Tyskland, som har undertecknats den 27 februari 1976 men ännu ej ratificerats, finns motsvarande beslämmelser. Med nuvarande lydelse av 3 >; första stycket första punkten förordningen kan emellertid underlag komma alt saknas för att påföra personen i fråga pensionsgrundande inkomsi under den tid då han varit utsänd för arbete i Österrike eller Tyskland.

För alt möjliggöra alt försäkrade som här avses skall kunna påföras pensionsgrundande inkomst bör 11 kap. 4 S iredje slyckel AFL saml 3 >; första

Prop. 1976/77:44 46

stycket ifrågavarande förordning ändras i enlighet med ett av riksförsäkringsverket lill socialdepartemenlet ingivet förslag. Ändringen innebär att pensionsgrundande inkomst i dessa fall alltid skall beräknas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbetsgivaren.

1 samband med här föreslagna ändringar bör förordningen rubriceras om till lag och redaktionellt justeras på några punkter.

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän fcirsäkring, m. m.

28 S

Ändringarna i denna paragraf, vilka har tillkommit efter framställning från riksförsäkringsverket, syftar huvudsakligen lill att förhindra en slumpartad och oönskad fördelning av inflytande preliminära arbetsgivaravgifter mellan olika avgiftsslag.

Enligt nuvarande bestämmelser skall inflytande preliminärbelopp fördelas mellan avgiftsslagen i proportion lill hur avgifterna ingår i summan av de debiterade preliminära avgifterna. Vid preliminärdebileringen används ell avgiftsunderiag som motsvarar underiagei för slutlig avgift två år tidigare, uppräknat med ett för samtliga avgifter gemensaml procenttal som speglar den allmänna löneutvecklingen. Till följd av metoden för uppräkningen förskjuls t.ex. ATP-avgiftens andel i det totala avgiftsbeloppet, eftersom underlaget för den avgiften - lön mellan ett och sju och ett halvt basbelopp -harenannan utvecklingstakt än totallönen. Förskjutningar kan även uppstå genom alt löneutvecklingen inom vissa branscher avviker från den genomsnittliga. Detta får betydelse förbi. a. byggnadsforskningsavgiften. En annan orsak till felaktig fördelning är all preliminärdebiteringen ibland måsle göras på ett delvis uppskattat löneunderiag.

Enligt samtliga lagar om skyldighet att betala åriiga arbetsgivaravgifter skall dessa i princip tas ul på summan av de löner som arbetsgivarna under året har utgett till sina anställda, dvs. på kända underiag. Preliminärav-gifterna uppbärs i avräkning mol dessa slutliga avgifter. Genom all, som tidigare har nämnts, inflytande preliminäravgifter fördelas mellan de olika avgiftsslagen på grundval av delvis uppskattade avgiftsunderiag blir de fonder som finns för avgifterna ini.e tillförda medel i överensstämmelse med avgifislagarna. 1 ett nytt tredje stycke i förevarande paragraf har därför föreskrivits atl infiutna preliminäravgifter skall omfördelas när den åriiga avgiftsdebiteringen har avslutats. Bestämmelsen innebär att preliminär avgift slutligen fördelas på samma säll som kvarstående avgift (slutlig avgift minskad med preliminär avgift). Behövlig omfördelning av preliminär avgift bör i första hand ske i anslutning till fördelning av inflytande kvarstående avgifter och utbetalning av överskjutande preliminära avgifter för ulgiftsåret i fråga.

Prop. 1976/77:44 47

Det har slutligen i paragrafens andra stycke gjorts en ändring av innebörd alt avgiftsbelopp som redovisas efter indrivning efter hand blir fördelade på samma sätt som belopp som arbetsgivare betalar in i vanlig ordning. F. n. fördelas indrivna belopp alltid med ledning av föregående års slutliga avgiftsdebiiering.

Avsikten med de nya bestämmelserna är att del slutliga fördelningsre-sultatei skall bli alt de avgifter som infiyter för ett visst år fördelas mellan de olika avgiftsändamålen i enlighet med de regler om procentsats etc. som har gällt för det året. Undantag görs av praktiska skäl för tillkommande avgifter, som kan infiyia lång tid efter det utgiftsår som de belöper på, liksom för avgifter som återbetalas med anledning av att de har satts ned efter besvär.

9 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att aniaga förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1962:392)om hustmlillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

3. lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomsi enligl lagen om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

10 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom proposition föreslå riksdagen atl aniaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1976/77:44 48

Innehåll

Propositionen................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll..................... 1

Lagförslag....................................................... ....... 2

1 Förslag till lagom ändring i lagen(l962:381)om allmän försäkring 2

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:392) om huslrulillägg

och kommunalt bostadstillägg lill folkpension........ 8

3 Förslag till lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring....................... ..... 10

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m............................................. ..... 13

Utdrag av protokollet vid regeringssammanträde 1976-10-28 14

1 Inledning...................................................... 14

2 Gällande bestämmelser m. rn............................ 15

2.1 Förtidspension från den allmänna försäkringen. 15

2.1.1 Förtidspension i allmänhet.................... 15

2.1.2 Förtidspension vid alkoholmissbruk......... 16

2.2 Pensionsgrundande inkomsi för ATP............... 18

2.3 Hustmlillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension 19

2.4 Sjukförsäkringens regler om sjukvårdsersättning 20

2.5 Förtroendeläkare och förtroendetandläkare hos de allmänna försäkringskassorna m.m 21

3................................................................ Socialpolitiska samordningsitredningens förslag i fråga om för
tidspension vid alkoholmissbruk......................... ..... 21

3.1 Utredningsuppdraget................................. ..... 21

3.2 Ulredningens överväganden och förslag......... 22

4 Remissyttranden över samordningsutredningens förslag 29

5 Förslag om nya ersättningsregler vid behandling hos privatpraktiserande sjukgymnaster m.fl 32

6 Socialstyrelsens förslag om tillsättningsförfarande i fråga om förtroendeläkare m. fi 34

7 Föredraganden.............................................. ..... 34

7.1 Nya riktlinjer för bedömning av rätl till förtidspension vid alkoholmissbruk, m. m 34

7.2 Pensionsgrundande inkomst för ATP.............. ..... 38

7.3 Hustrutillägg och kommunalt bo.stadslillägg lill folkpension 39

7.4 Ersätlningsregler vid behandling hos privatpraktiserande sjukgymnaster m.fl 41

7.5 Förtroendeläkare ni. fl. hos de allmänna försäkringskassorna 43

7.6 Övriga frågor............................................ ..... 43

7.7 Upprättade lagförslag................................. 44

Prop. 1976/77:44 49

8 Specialmotivering till lagförslagen..................... 44

8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 44

8.2 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen

om allmän försäkring ................................ 45

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd

av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. 46

9 Hemställan................................................... ..... 47

10 Beslut......................................................... 47