Prop. 1976/77:31

Regeringens proposition

1976/77:31

om ändring i byggnadsstadgan (1959:612);

beslutad den 4 november 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga del förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ELVY OLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås ändringar i byggnadsstadgan för all förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden. Förslaget innebär att stadgans beslämmelser om sopmm och sopnedkast ersätts med ell generellt krav att det till byggnad skall höra anordningar som möjliggör att avfall från byggnaden kan omhändertas och bortforslas på ell tillfredsställande sätt.

För au de föreslagna bestämmelserna skall bli tillämpliga även vid ombyggnad föreslås vidare att byggnadsstadgans bestämmelser rörande ombyggnad kompletleras.

De föreslagna ändringarna är avsedda atl träda i kraft den 1 juli 1977.

1 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 31

Prop. 1976/77:31 2

Förslag till

Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom föreskrives att 46 och 48a>;;; byggnadsstadgan (1959:612)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

46 5

Byggnad för siadigvarade bruk, vari inrymmes bostads- eller arbetsrum, skail anordnas och inredas sä, alt den bereder möjlighet till trevnad och god hygien. Den skall innehålla nödiga förvaringsutrymmen samt vara försedd med behövlig sanitär utrustning.

Särskilt skall beaktas följande:

1. Byggnaden skail bereda erforderlig värme- och ljudisolering samt tillfredsställande skydd mot fukt.

2. Byggnaden skall kunna uppvärmas och ventileras på tillfredsställande säll.

3. 1 boningsmm samt i kök, som hör till bostadslägenhei, skall finnas fönster, som vetter omedelbart ål del fria och lämnar god dager.

4. Arbelsmm och därtill hörande personalrum skola hava tillräckligt luftutrymme och kunna tillfredsställande belysas, därvid dagerbelysning bör anordnas, om förhållandena medgiva sådan.

5. Till byggnaden skaU höra soprum 5. TUl byggnad skola höra anord-om så erfordras. I byggnad med mer ningar som möjliggöra att avfaU från än två bostadslägenheter och som om- byggnaden kan omhändertagas och jättar fler våningar än två skaU sop- bortforslas på ett tillfredssiällande sätt. nedkast anordnas.

6. Rumshöjden i bostadslägenhet skall, räknat frän golv tUl tak, vara minst 2,40 meter.

7. Golvytan i boningsmm må ej understiga 7 kvadratmeter

8. Till bostadslägenhet skola höra vindskontor eller annat därmed jämföriigl förvaringsrum saml lämpligl utrymme för förvaring av matvaror.

9. För dem som bo i byggnaden skall finnas tillgäng till utrymmen med anordningar för tvätt och torkning, plats för rengöring och vädring av sängkläder, mattor och dylikt samt, där sä erfordras, utifrån lätt tillgänglig förvaringsplats för cyklar och barnvagnar.

10. Lägenhet skall om möjligt hava soligt läge och helst göras genom
luftbar.

' Stadgan omiryckl 1972:776. Senaste lydelse 1976:678.

bar avfallshantering. 1 byggnadens övriga delar skola sådana brister som avse hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära förhållanden och som innebära så avsevärda ölägenheter atl de icke skäligen kunna godtagas undanröjas.

Vid sådan ändring av byggnad, som enligt 75 v; bj-O är au hänföra lill nybyggnad, skola bestämmelserna i 38 i; första stycket, 40 och 42-48 S§ tillämpas endasl beträffande de delar av byggnaden som beröras av ändringen och endasl i den omfattning som erfordras för alt dessa delar av byggnaden skola uppfylla skäliga anspråk på säkerhet, handikappanpassning, god värmehushållning, god hygien och trevnad.

Vid sådan ändring av byggnad, som enligt 75 S bl-D är au hänföra lill nybyggnad, skola bestämmelserna i 38 ij första slyckel, 40 och 428 ;?>; tillämpas endast beträffande de delar av byggnaden som beröras av ändringen och endasl i den omfattning som erfordras för all dessa delar av byggnaden skola uppfylla skäliga anspråk på säkerhet, handikappanpassning, god värmehushållning, trevnad, god hygien och godtag-

Prop. 1976/77:31

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1976-11-04

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande: statsrådet Olsson

Proposition om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

1 Inledning

I febmari 1976 tillsattes inom bostadsdepartementet en arbetsgrupp för att utreda vilka ålgärder som borde vidtas för all förbättra sophämtningspersonalens arbetsmiljö. Arbetsgruppen, som kallade sig arbetsgruppen för sophämtningsfrågor, överiämnade i juni 1976 en promemoria med förslag till lag om ändring av byggnadsstadgan (1959:612) (BS). Promemorian bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av bostadsdom-stolen, kamraarrätlen i Sundsvall, socialslyrelsen. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI), byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, siatens planverk, länsstyrelsema i Stockholms, Göteborgs och Bohus län. Malmöhus län och Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges villaägareförbund. Näringslivets byggnadsdelegalion, Sveriges advokatsamfund. Svenska kommunalarbetareförbundet, Faslighetsanslälldas förbund. Svenska byggnadsarbetareförbundet. Föreningen Sveriges Stadsarkitekter, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Svenska riksbyggen, BPA Byggproduktion, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Hyresgästernas riksförbund, Stockholms, Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Sundsvalls, Luleå och Örebro kommuner.

Socialstyrelsen har bifogat yttranden från länsläkarorganisationerna i Malmöhus, Älvsborgs och Norrbottens län. Länsslyrelsen i Slockholms län har

Prop. 1976/77:31 5

bifogat yttranden från Solna, Sundbybergs och Södertälje kommuner. Länsslyrelsen i Gävleborgs och Bohus län har lill sill yttrande fogat yttrande från Göteborgs fastigheisägareförening u.p.a. Länsslyrelsen i Västernorriands län har bifogat yttranden från länsläkarorganisationen i länet saml från Härnösands och Örnsköldsviks kommuner. Svenska byggnadsenireprenörför-eningen har åberopat yttrandet från Näringslivets byggnadsdelegalion sora sitt eget ytttande.

2 Gällande ordning och arbetsgruppens förslag

1 dessa frågor ber jag att fä hänvisa till bilaga 1.

3 Remissyttrandena

Arbetsgmppens förslag har fält ett övervägande posilivi mottagande vid remissbehandlingen. Den kritik som reraissinstanserna har framfört rör näslan uteslutande förslaget att bestämmelsema om avfallshantering skall utan samband med ombyggnad kunna liilämpas även pä befintliga byggnader. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 2.

4 Föredraganden

Arbetsgruppens förslag lill ändringar i BS syftar lill att förbättra arbetsmiljön för den personal som hämtar och för bort avfall frän byggnader. Remissinsianserna delar arbetsgmppens uppfattning att del är angeläget all ingripa mot de missförhållanden som kan råda i fråga om sophämtnings-personalens arbetsmiljö. Även jag ansluter mig till arbetsgruppens uppfattning. De föreslagna ändringarna i BS innebär dels nya regler om hur avfallshanteringen skall ordnas vid ny- och ombyggnader, dels atl krav pä en godtagbar avfallshantering skall kunna ställas på befintliga byggnader även utan samband med ombyggnad.

Bestämmelser vid ny- och ombyggnad

Arbetsgruppen har övervägl all komplettera nuvarande beslämmelser i BS om sopmm och om sopnedkast med krav på de ytteriigare anordningar som behövs för att avfallshanteringen skall kunna skötas under tillfredsställande förhållanden. Emellertid har arbetsgmppen funnil del vara en bättre lösning att ersätta nuvarande beslämmelser med regler som i mera allmänna ordalag formulerar de krav som bör gälla. Enligl arbetsgmppen får dessa krav sedan preciseras av siatens planverk genom lillämpningsbestämmelser i SBN.

Arbetsgruppens förslag lill lagteknisk lösning har godtagits av flertalet

Prop. 1976/77:31 6

remissinstanser. Även jag ansluter mig lill förslagel. Jag kan således inte dela den vid remissbehandlingen framförda uppfattningen au del räcker med att ändra och komplettera bl. a. SBN för all lillgodose de ökade kraven. 1 SBN kan endasl las in föreskrifter av verkställighetsnaiur som har stöd i BS:s och i sista hand byggnadslagens beslämmelser. Bestämmelserna i 46 i; BS handlar nu endast om soprum och sopnedkast. Om bestämmelserna på säll arbetsgmppen har föreslagil utformas mer generellt än de nuvarande kan lillämpningsbestämmelser i SBN omfatta även andra moment i avfallshanteringen än förvaringen inom byggnaden. Härigenom kan man bättre än f. n. uppnå goda helhetslösningar vad gäller sophanieringen, vilkel också framhålls i promemorian. En sådan ordning medger dessutom all kraven på avfallshanteringen på ett smidigt sätt kan anpassas lill bl. a. den tekniska ulvecklingen på området.

För all allmänt utformade beslämmelser skall kunna liilämpas på ell meningsfullt sätt krävs som jag redan har nämnt alt bestämraelserna kompletteras med föreskrifter och allmänna råd, vilka utarbetats av planverket. På grund av bestämmelserna i 76 § I mom. iredje slyckel BS ankommer del på regeringen atl pröva fastställande av föreskrifler rörande byggnaders utförande.

Det i promemorian framlagda förslaget till ändrad lydelse av 46 5 andra Slyckel 5 BS om avfallshantering vid nybyggnad har också fån eu i huvudsak posilivi bemötande under remissbehandlingen. Mot bakgmnd av vissa därvid anförda synpunkler på utformningen och tillämpningen av paragrafen i dess föreslagna lydelse vill jag framhålla följande. Paragrafen avses gälla alla slag av byggnader. För småhusens del är soputrymmet ofta anordnat i förråd e. d. utanför huvudbyggnaden. Ökade krav på separering och återvinning av avfall kan som länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har påpekat aktualisera behov av gemensamma sopanläggningar utanför byggnaden. Del föreslagna kravet att byggnad skall vara uimslad så all en tillfredsställande avfallshantering möjliggörs fär anses omfatta även sådana anordningar utanför byggnaden. För atl della skall framgå tydligare bör dock paragrafens lydelse närmare anknyta lill den nuvarande. Begreppet avfallsprodukier bör också, som arbetarskyddsslyrelsen har förordal, i paragraftexten ändras lill avfall. Jag föreslår därför alt kravel i fråga om avfallshantering vid nybyggnad utformas så, alt till byggnad skall höra anordningar som möjliggör all avfall från byggnaden kan omhändertas och bortforslas på ett tillfredsställande sätt. Alt avfallet skall kunna bortforslas på etl tillfredsställande säll innebär alt transportväg för avfall bör vara anordnad på elt för sophämlningspersonalen godtagbart sätt. Med en sådan utformning av författningstexlen tillgodoses även arbetarskyddssiyrelsens önskemål om översyn av de föreslagna beslämmelsema så atl även krav på lämplig transportväg kan ställas.

Prop, 1976/77:31 7

Arbetsgruppen har inle tagit slällning till hur verkslällighelsbesiämrael-serna om avfallshantering bör vara utformade. Synpunkter på innehållet i sådana beslämmelser har lämnats av en del remissinstanser. Med anledning av vad Hyresgästernas riksförbund har anfört vill jag framhålla all jag, såvitt avser nybyggnadsfallen, anser det vara självklart atl föreskrifler om sopnedkast måste finnas i SBN. Enligt rain mening skall förslagel atl ha bestämmelser om sopnedkast i SBN i slällel för i BS inle uppfattas som försämringar för hyresgäster i flerfamiljshus.

1 arbele med au färdigställa de verkställighelsföreskrirter som behövs bör planverket kunna ha viss vägledning av de utredningar och förslag som har avlämnats av den i Slockholms kommun verksamma arbetsgmppen i renhållningsfrågor.

1 detta sammanhang vill jag erinra om atl det i såväl proposition 1975:32 om återvinning och omhändertagande av avfall som i proposition 1975:83 om ändring i BS har fömtsätts atl planverket i föreskrifler för tillämpningen av BS beaktar del behov av särskilda sopmm eller tekniska anordningar som kan föreligga i samband med separering av hushållens avfall. Självfallel gäller detta även efter det att nu föreslagna ändringar i BS har genomförts.

Arbetsgruppens förslag att komplettera 48 a S första slyckel BS med egenskapskravet "godtagbar avfallshantering" så atl skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering kan uppfyllas vid ombyggnader har i allmänhet tillstyrkts av remissinsianserna. Även jag bilräder förslagel. Ändringen av 48 a S bör enligl min mening föranleda en smärre redaktionell jämkning av texten i paragrafen.

Sora arbetsgmppen och några remissinstanser har framhållit kan naturligtvis omständigheter som höga kostnader, byggnadsiekniska hinder, kulturhistoriska eller miljömässiga värden påverka bedömningen av hur godtagbar avfallshantering skall kunna anordnas vid ombyggnader. 1 dessa fall kan del även länkas all en sammanvägd helhetslösning innebär alt sopnedkast inle ordnas.

Även för tillämpningen av ombyggnadsbestämmelserna i BS avseende avfallshantering bör planverket meddela de närmare föreskrifler och allmänna råd som behövs.

Nuvarande regler om beräkning av låneunderiag för statligt bostadslån ger möjlighet all beakla de krav på en tillfredsställande avfallshantering som de föreslagna ändringarna av 46 5j andra stycket 5 och 48 a !j första stycket BS innebär.

Bestämmelser for befintliga byggnader

Arbetsgruppen för i promemorian fram den uppfattningen all det av hänsyn lill sophämlningspersonalens arbetsmiljö bör finnas lagstiftning som ger samhället möjlighet att utan samband med ombyggnad kräva sådana

2* Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 31

Prop. 1976/77:31 8

ändringar i befintliga byggnader att en tillfredsställande avfallshantering kan ordnas. Gällande beslämmelser i hälsovårds- och arbetarskyddslagsliftningen är enligl arbetsgmppens mening inle tillräckliga för att åstadkomma bästa möjliga förhållanden för sophämlningspersonalen. Med hänsyn lill all frågan om avfallshanteringens ordnande i stor ulslräckning inrymmer bedömningar av byggnadsteknisk ari är det enligt arbetsgruppen mest naturiigt all beslämmelser som kan möjliggöra en godtagbar avfallshantering las in i byggnadslagstiftningen. Arbetsgmppens lagförslag berör därför enbart BS.

Arbetsgruppens uppfattning i denna fråga delas av etl stort anlal remissinstanser. Även jag anser i princip atl ingrepp i befintliga byggnader för atl åstadkomma en bättre artelsmiljö för renhållningspersonalen har ell så nära samband med andra byggnadsiekniska åtgärder att erforderiiga beslämmelser i ämnet bör ingå i byggnadslagstiftningen.

1 promemorian hävdas att de i del föregående föreslagna bestämmelsema måsle kunna tillämpas på befintliga byggnader även ulan samband med ombyggnad, om bestämmelsema över huvud tagel skall få någon genomslagskrafl. Skall arbetsmiljön för sophämlningspersonalen förbättras inom rimlig tid, kan man enligl arbetsgmppen inte acceptera en utveckling som sker i takt med att byggnadsteståndel fömyas eller saneras. Arbetsgmppen föreslår därför all bestämmelserna i 46 § andra stycket 5 BS i princip skall äga tillärapning även i fråga om befintlig byggnad oberoende av om någon ombyggnadsålgärd utförs beträffande byggnaden. Regler i detta hänseende föreslås av arbetsgmppen bli intagna i en ny paragraf i BS, betecknad 48 b.

Många remissinstanser är positiva lill arbetsgruppens förslag i denna del. Från fiera håll föranleder förslagel emellertid kritiska anmärkningar. Även remissinstanser som godtar förslaget i siorl framför erinringar i olika avseenden.

Remisskritiken avser i huvudsak följande. En del remissinstanser anser all förslaget inle bör genoraföras förrän man vet mer om de tekniska och ekonomiska problem som kan uppstå vid tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna i 48 b 5 BS. Behovet av en analys av förslagets kostnadskonsekvenser stryks särskilt under av några remissinstanser. 1 detta sammanhang efteriyser man från en del håll förslag om på vilkel säll samhällel kan genom lån eller bidrag eller på annat sätt stimulera till sådana ombyggnads- och ändringsarbeten som uppfyller det av arbetsgmppen redovisade målet för avfallshanteringen. Så gott som samtliga remissinstanser som är kritiska mot förslagel menar att annan lagstiftning än byggnadslagstiftningen bör kunna liilämpas för alt komma till rätta med rådande missförhållanden i sophämtningspersonalens arbetsmiljö. Några remissinstanser framhåller all förslagel på vissa punkler medför konsekvenser för hyresnivån som bör beaktas. Del har också påtalats att hyreslagsliflningen medför svårigheter all genomföra förslagel.

Även enligl min mening saknas i arbetsgruppens promemoria en tillräckligt allsidig och ulföriig belysning av de nu angivna problemen. Jag

Prop. 1976/77:31 9

efterlyser särskilt en utredning om vilka koslnadskonsekvenser som ell genomförande av förslaget kan leda lill. Även frågan om vilka ändringar i hyreslagsliflningen som bör genomföras för all åsladkomraa verkligt effektiva möjligheter att förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden bör enligt min mening bli föremål för ytteriigare utredning.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag alt frågan om tillämpning av beslämmelsema om avfallshantering på befintlig bebyggelse ulan samband med ombyggnad bör ytteriigare övervägas. Jag är därför inte beredd alt f. n. lägga fram något förslag i frågan. 1 delta sammanhang vill jag emellertid peka på de möjligheler lill ingripande som gällande hälsovårds- och arbetarskyddslagstiftning ger. Vad som har framkommit vid remissbehandlingen visar atl den lagstiftningen kan tillämpas för atl komma lill rätta med många olägenheter i fråga om avfallshanteringen.

Ikraftträdande och fortsatt arbete

Jag har i del föregående funnit att det av arbetsgmppen framlagda förslaget inle i sin helhel kan genomföras ulan ytteriigare utredning. Varje åtgärd som kan bidra lill all förbättra arbetsförhållandena för sophämlningspersonalen bör emellertid genomföras ulan onödigl dröjsmål. På gmnd härav anser jag att ändringarna avseende ny- och ombyggnad bör genomföras Ulan atl den ytteriigare utredning som jag nyss har förordal avvaktas.

1 promemorian föreslås att ändringarna i BS skall träda i kraft den I januari 1977. Enligt min uppfattning ärdet nödvändigt att verkställighetsbestämmelser i SBN träder i kraft samlidigl med ändringarna i 46 § andra stycket 5 och 48 a § BS. Jag bedömer del emellertid inte som möjligt all sådana bestämmelser hinner utarbetas och beslutas lill den 1 januari 1977. På gmnd härav förordar jag att de föreslagna ändringarna i BS träder i kraft försl den 1 juli 1977.

Det fortsalla utredningsarbetet beträffande ålgärder för alt komma till rätta med missförhållandena i befintlig bebyggelse bör inriktas på att åstadkomma ell system sora i likhel raed arbetsgmppens förslag gördel raöjligt alt ålägga fastighetsägare atl avhjälpa förekommande brister. Arbetet bör bedrivas med största möjliga skyndsamhel. Jag avser därför att omedelbart uppdra åt en särskild mer allsidigt samraansall arbetsgmpp atl lägga frara kompletterande förslag i denna del.

5 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen att antaga inom bostadsdepartementet upprättat förslag lill lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).

Prop. 1976/77:31 12

Till Statsrådet och chefen för bostadsdepartementet

Vid en uppvaktning den 23 februari 1976 till chefen för bosladsdeparlemenlet framförde företrädare för Svenska transporlarbeiareförbundet krav på bättre arbetsmiljö för sophämtningspersonalen. En skrivelse i samma fråga hade den 5 november 1975 inkommit lill departementet från Stockholms kommun. En arbetsgrupp tillsattes för all utreda frågan. Till ledamöter i arbetsgruppen utsågs Bengl Hedman, bostadsdepartementet, tillika ordförande, Bosse Ringholm, arbetsmarknadsdepartementet, Anders Westin, Svenska transporlarbeiareförbundet, Ove Rubenman, Svenska kommunalarbetareförbundet och Åke Sköld, Faslighetsanslälldas förbund. Som sekreterare ål arbetsgruppen har ijänslgjort Per Eklund, bostadsdepartementet.

Sedan arbetsgruppen nu slutfört sitt arbete får arbetsgruppen härmed överiämna sin utredning med förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan.

Stockholm i juni 1976

Bengt Hedman

Bosse Ringholm Anders Westin

Ove Rubenman Åke Sköld

/Per Eklund

Prop. 1976/77:31 13

1 Inledning

1 skrivelse den 5 november 1975 till bostadsdepartementet anförde Stockholms kommun att byggnadsstadgan snarast borde ändras så all tillämpningsbestämmelserna i Svensk byggnorm 1975 skulle få tillämpas retroaktivt på alla befintliga soprum och transportvägar. Som exempel på gällande bestämmelser i byggnadsstadgan med retroaktiv verkan åberopade kommunen bestämmelserna i 53 >; 4 mom. om tomts ordnande. Som huvudsaklig grund för sin framställning anförde kommunen att rådande missförhållanden i fråga om soprum och transportvägar ofia är myckel allvarliga och ibland hell oacceptabla för sophämlningspersonalen. Enligt kommunens mening är det därför angelägel all varje tänkbar åtgärd från myndigheternas sida i syfte att förbättra arbetsmiljön på detla område vidtas med största skyndsamhel.

Chefen för bostadsdepartementet beslöt i februari 1976 all tillsätta en arbetsgrupp som fick i uppgift atl utreda vilka åtgärder som bör vidtas för atl förbättra sophämtningspersonalens arbetsmiljö. Till ledamöter i arbetsgruppen utsågs företrädare för bostads- och arbetsmarknadsdepartementen. Svenska iransportarbelareförbundel, Svenska kommunalarbetareförbundet och Faslighetsanslälldas förbund.

Arbetsgruppen har sökt kartlägga vilka lagliga möjligheter som finns att förbättra förhållandena vid sophantering. Upplysningar om lagtillämpning och praxis har därvid inhämtats från representanter för hälsovårds- och arbetarskyddsmyndigheier saml annan expertis. Arbetsgruppen har bl. a. lagil del av en utredning som innehåller en lypindelning av olika sophäml-ningssiällen.

2 Framställningen till regeringen

Kommunen åberopar i sin skrivelse lill regeringen en undersökning år 1973 av kommunens samtliga soprum i flerfamiljshus. Kartläggningen genomfördes på så säll au den ordinarie sophämlningspersonalen fick bedöma sina arbetsplatser i fasiigheierna. Till sin hjälp hade man en blankett för varje soprum samt en instruktion för ifyllande av blanketten. Totalt bedömdes på delta sätt kommunens samtliga cirka 30 000 hämlningsslällen i flerfamiljsfastigheter. Underiagei har därefier bearbetats och sammanställts. Redovisningen har skett områdesvis och totalt. Av undersökningen framgår all sophämlningspersonalen haft totalt cirka 40 000 anmärkningar mot arbetsförhållandena vid de cirka 30 000 hämtningssiällena. En slor del av hämtningssiällena har en eller ell par anmärkningar medan andra har krav på ålgärder över hela frågeskalan. Sammanlagt har det riktals anmärkningar mol 16 000 hämlningsslällen eller 55 proceni av alla soprum i kommunen. Anmärkningarna gäller både själva soputrymmei och transportvägen fram

Prop. 1976/77:31 14

till sophämlningsbilen. Slockholms inre stadsdelar har de sämsta sopmmmen sora oftast är belägna i mörka källare med smala och trånga trappor upp lill gatunivån. Om belysning över huvud taget finns är den ofla mycket dålig.

Kommunen framhåller vidare au de bestämmelser som har intresse i sammanhanget utgörs av byggnadsstadgan, Svensk byggnorm, bosiadssa-neringslagen, hälsovårdsstadgan med hälsovårdsordningen samt arbelarskyddslagen och arbelsmiljöavtalet. Enligt gällande byggnadslagstiftning finns i dag inga raöjUgheter att ställa krav på förbättringar i befintligt bestånd av soprura. Svensk byggnorms föreskrifler gäller endasl ny byggnad och sådan orabyggnad som kan hänföras lill nybyggnad. 1 samband med bosiadssaneringsärenden utövar stadsbyggnadskontorets byggnadslovsbyrå en viss bevakning för alt soprumsfrågan skall lösas på etl rimligt sätt. Avsaknaden av soprum bedöms då som sanitär olägenhet. 1 övrigt finns inga andra möjligheler än sanklionsvägen enligt arbetarskyddslagsliftningen.

För krav på förbättringar i befintligt bestånd av soprum och transportvägar fordras enligt kommunen en lagändring. Delta kan ske genom ändring av byggnadsstadgan på så sätt ati Svensk byggnorm 1975 får liilämpas retroaktivt på alla befintliga sopmm och transportvägar i likhet med bestämmelserna om tomts ordnande i 53 ij 4 mom. byggnadsstadgan.

3 Gällande ordning

3.1 Byggnadslagstiftningen

Byggnadsstadgan (1959:612, omiryckl 1972:776, ändrad senast 1975:817, 819) (BS) innehåller beslämmelser om bl.a. hur byggnad skall utformas. Beslämmelsema syftar till alt tillgodose en från t. ex. estetiska, hygieniska och brandtekniska synpunkler ändamålsenlig utformning av byggnaderna. 1 46 § första slyckel BS ställs krav bl. a. på att byggnader för stadigvarande bruk, vari inryms bostads- eller arbetsrum, skall anordnas och inredas så all de bereder möjlighet till trevnad och god hygien.

När BS genomfördes togs beslämmelser ora soprura och sopnedkast in i 46 och 47 S§ BS. 1 46 ij andra slyckel 5 föreskrevs all det lill byggnaden skulle höra soprum, om så erfordrades. 1 fråga om byggnad med mer än två bostadslägenheter och med flera våningar än två skulle enligt 47 § första slyckel 5 sopnedkast vara anordnat.

Bestämmelserna om sopnedkast i 47 <; första stycket 5 överfördes år 1975 lill 46 i) andra stycket 5 (1975:817), som innehåller de nu gällande reglerna i förevårande hänseende. De nya bestämmelserna i 46 S andra stycket 5 innefattade inle någon ändring i förhållande lill äldre beslämmelser (prop. 1975:83 s. 9).

144 S 7 mora. BS föreskrivs att sopnedkast skall anordnas så att brandfara, risk för olycksfall eller sanitär olägenhet inte uppkommer.

Prop. 1976/77:31 15

Bestämmelserna i 46 ij andra stycket 5 och 44 S 7 mom. BS gäller vid uppförande av hell ny byggnad. De kan också enligl 48 a iJ första slyckel BS tillämpas vid sådan ändring av byggnad, som enligt 75 ij b)-Oär atl hänföra till nybyggnad. Bestämmelsema får dock i sådana fall tillämpas endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på bl. a. säkerhet och god hygien. 1 byggnadens övriga delar skall enligt 48 a vj andra stycket BS sådana brister undanröjas som avser hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära förhällanden och som innebär så avsevärda ölägenheter att de inle skäligen kan godtas. Är ändring av byggnad av sådan beskaffenhet att den inle skall hänföras till nybyggnad gäller enligt 49 S första stycket BS alt bestämmelserna i 38-48 JS BS skall äga molsvarande lillämpning i fråga om de delar av byggnaden som berörs av ändringen.

Byggnad skall enligl 50 ij BS underhållas sä all hållfastheten inte äventyras saml brandfara, sanitär olägenhet eller vanprydnad inle uppkommer.

Underiåler någon all ulföra arbete eller vidta annan åtgärd som åligger honom enligt BS eller med slöd därav meddelade beslul, kan byggnadsnämnden enligl 70 ij andra slyckel BS förelägga honom all vidta åtgärden. 1 sådant föreläggande får vite sällas ut. Byggnadsnämnden kan således ingripa i fall då fastighetsägare exempelvis underiåler att fullgöra den i 50 ij BS stadgade underhållsskyldigheten.

Närmare föreskrifter om bl. a utförande av byggnader meddelas av siatens planverk, som också utfärdar de ytterligare råd och anvisningar som behövs för tillärapningen av BS. Planverkels bestämraelser finns i verkets publikation Svensk byggnorm (SBN 1975). Föreskrifler och anvisningar belräffande soputrymraen och sopnedkast finns i SBN 1975 kap. 43. 1 detta kap. finns också särskilda ombyggnadsbestämmelser.

3.2 Hälsovårdslagstiftningen

Hälsovårdsstadgan (1958:663, ändrad senast 1975:759) (HS) innehåller beslämmelser som syftar till alt dels förebygga och undanröja vad som kan betecknas som sanitär olägenhet för människor, dels fortlöpande höja den allmänna hygieniska standarden.

1 15 ij HS föreskrivs all byggnad, som inryramer boningsrum, skall vara så anordnad och inredd saml skall så underhållas och skötas, atl sanitär olägenhet inte uppslår för dera, som uppehåller sig i byggnaden.

Bestämmelser om renhållning finns i 9 kap. HS. Enligt 47 i; skall vid bebyggelse förekommande orenlighet och avfall uppsamlas och omedelbart bortforslas eller så förvaras att sanitär olägenhet inte uppslår. 1 48 ij upptas vissa generella regleri fråga om uppsamling och förvaring av avfall, som inte omedelbart bortforslas. Sålunda föreskrivs atl köksavfall varje dag bör bortföras från bostadslägenhet, att flytande ämnen inle får hällas i därför inle avsett förvaringskärl för sopor, all sopnedkast och soprum saml annal

3* Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 31

Prop. 1976/77:31 16

förvaringssiälle för avfall skall vara ändamålsenligt anordnade och inredda samt all dylika förvaringsslällen skall jämte kärl och annan behållare tillfredsställande underhållas och skötas. I 49 ij första stycket meddelas särskilda föreskrifler om förvaringsanordningar. Inom hälsovårdstälort får sålunda avfall i avvaktan på bortforsling inte förvaras annorledes än i täta och läitömda kärl eller andra behållare, som vid uppställning utomhus måste vara placerade på - i paragrafen närmare beskrivet - sanitärt belryggande sätt. 1 vissa fall skall behållare vara försedda med tättsluiande lock. Vidare stadgas i paragrafens andra stycke atl kärl eller behållare skall finnas tillgängliga i erforderligt antal.

Om del för kommun eller del därav erfordras ytterligare föreskrifler ulöver dem som finns i HS kan sådana föreskrifler enligt 65 ij första stycket HS meddelas i lokal hälsovårdsordning, som anlas av kommunens fullmäklige och fastställs av länsslyrelsen. Till ledning för utarbetande av lokal hälsovårdsordning har Kungl. Maj:i år 1971 fastställt en normalhälsovårdsordning (1971:761). 1 dess 15 ij stadgas att hälsovårdsnämnden får meddela närmare föreskrifter om hur orenlighet och avfall skall förvaras inom fastighet i avvaktan på borttransport. Nämnden får vidare bestämma hur behållare och förvaringsanordning skall vara beskaffade. Slutligen förordnas alt behållare skall vara uppställd så all hämtning underiäilas och att väg till behållaren skall hållas lätt framkomlig. 1 18 ij anges bl.a. alt borttransport från fastigheten skall ske så ofta och pä sådant säll att sanitär olägenhet inte uppkommer. Uppehåll i transport får inte göras längre än som är oundgängligen nödvändigt.

Enligl 71 S HS kan hälsovårdsnämnden antingen omedelbart eller efier råd eller uppmaningar och skäligt anstånd meddela föreläggande eller förbud, som är erforderUga för efterievnad av HS eller lokal hälsovårdsordning. Beslut om föreläggande eller förbud kan enligl 72 ij första stycket HS avse bl. a. föreläggande atl inom viss lid vidta åtgärd för undanröjande av bristrällighei hos byggnad eller förbud mot att använda lägenhet eller lokal för avsett ändamål intill dess förekommande bristfällighet undanröjts. 1 beslul ora föreläggande eller förbud får enligl 75 S HS meddelas vite eller föreskrift ora utförande pä den försumliges bekostnad, om beslutet inte ätlyds.

3.3 Arbetarskyddslagstiftningen

Huvudförfattningen på arbetarskyddets område är arbetarskyddslagen (1949:1, omtryckt 1973:834, ändrad senast 1975:695). Denna lag är i princip tillämplig på varje verksamhel vari arbetstagare används lill arbete för arbetsgivares räkning (1 ij första stycket). Med verksamhel avses inle bara Sladigvarande verksamhel ulan också tillfälligt kortvarigt arbele. Från lagens lillämpning undantas bl. a. (3 j a) arbete som utförs i arbetstagarens hem eller eljesi under sädana förhållanden att del inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande.

Prop. 1976/77:31 17

Som kommer att framgå av redogörelsen i det följande nämns begreppet arbetsställe i fiera sararaanhang i arbelarskyddslagen. Begreppet definieras dock inte. Enligt förarbetena till arbelarskyddslagen (SOU 1946:60 s. 60) förstås raed arbetsställe del lokala avgränsade område, inom vilket arbetsgivare i och för sin verksamhet bedriver arbele, oavsett om detla utförs i arbetslokal, i del fria eller underjord. Begreppet arbetsställe fär dock inte alllid tas i sä inskränkt bemärkelse atl därmed skulle avses en och samma lokal, byggnad eller plats i det fria. Vad som skall räknas som etl arbetsställe får i Slällel vid tvekan bedömas från fall till fall. Därvid skall iakttas atl begränsningen lill lokall omräde i princip innebär atl verksamheten skall utövas på en och samraa ort. Denna begränsning gäller emellertid inle alltid såsom exempelvis belräffande vägbyggnad.

Enligt huvudregeln i 7 ij första stycket arbelarskyddslagen är arbetsgivare skyldig alt iaktta allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, samt arbetstagares ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar för arbetet skäligen kan erfordras för alt förebygga all arbetstagare ådrar sig ohälsa eller olycksfall i arbetet. Arbetslagaren är å sin sida pliktig att använda förefintliga skyddsanordningar, noga följa gällande bestämmelser, iaktta tillbörlig försiktighet samt i övrigt medverka lill att förekomma ohälsa och olycksfall (7 ij andra slyckel). På arbetsställe skall enligt 10 tj arbetarskyddslagen bl. a. vara sörjt för tillräckligt luftutrymme, tillfredsställande luftväxling, tillräcklig och tjänlig belysning saml lämplig värme- och fuktighetsgrad. Ordning och renlighet skall iakttas. Vidare föreskrivs all arbetet skall anordnas så atl del kan ulföras på sätt som inte är onödigt tröttande.

Allraänna beslämmelser om arbetsgivarens skyldigheter finns också i arbelarskyddskungörelsen (1949:208). Kungörelsen innehåller ell stort antal bestämmelser, som i olika avseenden beskriver arbetsgivares skyldigheter alt vidta åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall. Bestäramelser av intresse i förevarande sammanhang finns särskilt i kungörelsens 20-28 Sij. 1 27 tj föreskrivs bl. a. atl arbetet skall anordnas och planeras så all en onödigt tröttande arbetsställning undviks. Om del ingår i arbetet att bära eller lyfta tunga föreraål, bör om möjligl särskilda hjälpmedel användas härför.

1973 års reform av arbetarskyddslagsliftningen (1973:834) syftade lill att skapa en bättre arbetsmiljö och tillförsäkra de anslällda elt ökal inflytande över arbetsmiljön på den egna arbetsplatsen. Genom reformen tillkom bl. a. bestämraelser angående geraensarama arbetsställen. 1 samband därraed diskuterades frägan om arbetsgivares ansvar för arbetstagare i de fall dä arbetsgivaren inte råder över den arbetsplats där arbetet utförs. Frägan hade tidigare behandlats av arbetarskyddskommittén, som berörde ansvaret för arbetarskyddet vid arbele på hustak, t. ex. reparationsarbete, målningsarbele och snöskottning (SOU 1946:60 s. 245 fO. Del kunde enligl kommittén ifrågasältas om nödvändiga skyddsåtgärder under alla förhållanden kunde krävas av arbetsgivaren, särskilt som denne inte hade rådighet över

Prop. 1976/77:31 18

arbetsplatsen och dessutom vanligen blott tilirälligt anlitades för arbetet i fråga. Kommittén föreslog alt arbetsgivarens ansvar i viss utsträckning skulle flyttas över på husägaren genom en beslämmelse i arbetarskyddslagen. Enligt den föreslagna bestämmelsen skulle arbetsgivares skyldighet all vidta vissa skyddsanordningar på byggnad gälla husägaren eller innehavaren av nyttjanderätten lill byggnaden, om inte annan överenskommelse träffades. Någon beslämmelse av detta slag togs emellertid inte in i arbelarskyddslagen. 1 stället ansågs böra gälla vad som föreskrevs i BS. 1 nuvarande BS finns bestämmelser om skyddsanordningar pä tak.

Arbetsmiljöutredningen framhöll i sitt år 1972 lämnade delbetänkande all de problem som finns på arbetsställen över vilka den egna arbetsgivaren inte råder lill stor del avser transportområdet (SOU 1972:86 s. 169 f o. 221). Som exempel nämnde utredningen bl.a. renhållningsarbeté (a. bet. s. 170). Ulredningen hänvisade lill en skrivelse år 1971 från Svenska iransportarbelareförbundel till arbetarskyddsslyrelsen. 1 denna skrivelse framhölls bl. a. alt man belräffande sophanteringen inte tog tillräcklig hänsyn till renhållningsarbetarnas arbetsmiljöförhållanden vid bestämmande av behållarnas sloriek, sopulrymmenas utformning, belysning och transportvägar. Alll slörre emballagevolymer medförde risker för förslitningar i ryggar, armar och ben. Arbetarskyddsslyrelsen påpekade i anledning av skrivelsen alt fastighetsägare inle med stöd av arbelarskyddslagen kunde åläggas vidta ålgärder för att förebygga atl renhållningsarbetare utsattes för risk för olycksfall. Om del emellertid i en fastighet skulle råda sädana missförhållanden som avsågs i lagens 53 S hade yrkesinspektionen befogenhet att förbjuda att sophämtning utfördes. Arbetsmiljöutredningen övervägde en reglering med direki avseende på ansvaret vid avhämtande och avlämnande av gods men stannade för all föreslå beslämmelser som hade 53 ij arbetarskyddslagen som ulgångspunkl. På grundval av ulredningens förslag infördes år 1973 en ny paragraf i arbelarskyddslagen, 53 a, som möjliggör åtgärder för att komma till rätta med dåliga arbetsförhållanden för dem som sysselsätts på främmande arbetsplatser. Bestämmelserna i 53 a ij hänvisar lill bestämmelserna i 53 S, som också ändrades år 1973 som ett led i en effektivisering av sanktionssystemet inom arbetarskyddslagstiftningen.

Enligt 53 ij arbelarskyddslagen kan yrkesinspektionen,om arbetsställe inte uppfyller de krav som gäller enligt arbetarskyddslagen eller föreskrifter eller anvisningar som meddelats med stöd av lagen, förelägga arbetsgivaren att avhjälpa missförhållandet. Yrkesinspektionen kan också förbjuda arbetsgivaren all bedriva visst arbete eller använda exempelvis viss lokal. 1 beslut om föreläggande eller förbud kan yrkesinspektionen utsätta vite. Underlåter arbetsgivare all vidta åtgärd som åligger honom enligt föreläggande äger inspektionen förordna om rättelse på hans bekostnad. Arbetarskyddsslyrelsen äger ulan föregående beslul av yrkesinspektionen förordna om åtgärd som avses i 53 i;. Föreligger missförhållande i skyddshänseende och saknar arbetsgivare den rådighel över arbetsstället, som behövs för all avhjälpa

Prop. 1976/77:31 19

missförhållandet, äger yrkesinspektionen med slöd av 53 a S första stycket rikta föreläggande eller förbud enligt 53 ij mot den som råder över arbetsstället. Bestämmelserna i 53 a ij första slyckel riktar sig uttryckligen mot den som råder över visst arbetsställe. Härav torde framgå alt avsikten är att fastlägga ett ansvar för arbetsgivare eller ensamföretagare, som disponerar över elt arbetsställe, men inte all reglera ansvaret för ägare eller nytyande-rätishavare till fastighet (prop. 1973:130 s. 209).

1 anslutning lill den nu behandlade frågan anförde arbetsmiljöutredningen (a. bet. s. 222), att svårigheter i skyddshänseende kan uppkomma då arbetstagare är sysselsatt på platser över vilka den egna arbetsgivaren inle råder men där verksamhel som faller under arbelarskyddslagen i övrigi inte förekommer. Detla kan vara fallet exempelvis vid transporter lill bostadsfastigheler och vid underhålls-, reparations- och tillsynsarbeten beträffande sådan fastighet. Det torde dock enligl ulredningen vara nödvändigt att hålla fast vid att regleringen av hithörande frågor i princip hör lill byggnadslagstiftningen. Elt särskilt ansvar för ägare och nyttjanderättshavare lill fastighet borde alltså enligt utredningens uppfattning inte införas i arbetarskyddslagsliftningen. Utredningen underströk betydelsen av etl nära samarbele mellan byggnads- och arbetarskyddsmyndighelerna för att få lill stånd säkra arbetsplatser.

1973 års reform av arbetarskyddslagstiftningen innebar ocksä att skyddsombudens Slällning stärktes och att deras lagfästa befogenheter utvidgades. Bl.a. kan skyddsombud enligl 40bij första stycket arbelarskyddslagen besläraraa att arbele skall avbrytas i avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen. Förutsättningarna härför är all arbetet innebäromedelbar och allvariig fara för arbetstagares liv och hälsa och att rättelse inle genast kan uppnås genom hänvändelse lill arbetsgivaren.

4 Vissa utredningsförslag

4.1 Bygglagutredningen

Bygglaguiredningen lade år 1974 fram principbetänkandet (SOU 1974:21) Markanvändning och byggande. 1 betänkandet föreslås atl vissa grundläggande krav i fråga om byggnads egenskaper införs i en kommande bygglag och görs tillämpliga vid uppförande av ny byggnad. Sålunda föreslås t. ex. lagregler (a. bet. s. 206) som föreskriver atl byggnad skall utföras så att den från allmän synpunkt är lämplig för sitt ändamål och så atl den nöjaktigt tillgodoser de verksamheter för vilka byggnaden avses. Vidare föreslås lagregler av innehåll all byggnad avsedd au innehålla lokaler där människor stadigvarande skall vistas skall utföras så au den möjliggör god hygien, tillfredsställande inomhusklimat och tillfredsställande sanitära förhållanden. Alt byggnad skall utföras så alt den vid nyttjandet i skälig utsträckning erbjuder skydd mot olycksfall föreslås också bli föreskrivet i lagen. Utred-

Prop. 1976/77:31 20

ningen föreslär vidare att tillämpningsbestämmelser till lagen utfärdas av statens planverk.

Utredningen förordaren viss skärpning beträffande kraven på underhåll av byggnader (a. bet. s. 209 fO Enligt ulredningen är värden av det äldre byggnadsbeståndet av ekonomiska och miljömässiga skäl en angelägen uppgift. Utredningen anserdärför alt underhållsbestämmelser bör omfatta all bebyggelse och gälla även byggnader som uppfördes då andra - och ofta lägre - egenskapskrav ställdes eller dä inga lagfästa egenskapskrav alls förekom. Enligt utredningens raening får därför en allmän regel anses ofrånkomlig, i vilken ell grundläggande krav ställs pä sädant underhåll som tillgodoser skäliga anspråk pä säkerhet, hygien och etl vårdat yttre. En pä detta sätt formulerad bestämmelse klargör vilka egenskaper som skall tillgodoses genom underhåll. BeträlTande underhällsskyldighetens omfattning bör endasl anges alt del är fråga om en skälighetsbedömning. Vad som är skäligt fär i första hand bedömas utifrån de krav som från tid till annan ställts vid nybyggnad. 1 enlighet med det anförda föreslär utredningen lagbestämmelser som föreskriver all byggnad, som uppförts före den nuvarande BS:s ikraftträdande eller den 1 juli 1960, skall underhällas och vårdas så atl den tillgodoser skäliga anspråk pä bl. a. hållfasthet, beständighet, hygien och säkerhet raot olycksfall. Uttedningen gör bl. a. gällande att uttrycket "skäliga anspråk pä hygien" får anses innefatta ett längre gående underhållskrav än det nuvarande, enligl vilkel krävs ell sådant underhåll all "sanitär olägenhet" inieuppkoramer(50§ BS). För byggnader, som uppförts efter den Ijuli 1960, förordas en raer avsevärd skärpning i förhållande lill nuläget. Dessa byggnader skall enligt ulredningens förslag underhällas sä atl de väsentligen bibehåller de egenskaper som i lag eller med stöd av lag meddelade beslämmelser krävdes av dem som nya.

Frågan om del befintliga byggnadsbeståndets anpassning lill nya krav berörs av bygglagutredningen i samband med underhällsfrågorna (a. bet. s. 210). Utredningen anser därvid att det inte kan krävas alt man utformar kravet på underhäll av byggnader så att man åstadkommer en fullständig anpassning lill de förändringar som sker av egenskapskraven. Elt sådanl förfarande skulle enligl ulredningens bedömning medföra alltför slora ingrepp i förvaltningen av fastigheterna.

Bygglagulredningens förslag avseende byggnads egenskaper och underhåll av byggnad tillstyrks eller lämnas ulan erinran av ett stort anlal remissinstanser (SOU 1975:17 s. 98 ff och 107 fO. Enligl Svenska naturskyddsföreningen bör bland fordringarna på byggnad också tilläggas att den skall vara sä konstruerad atl omhändertagande och återanvändning av avfall underiäilas. 1 en koraraande lagstiftning bör enligt arbetarskyddsslyrelsen kravel på skydd mot olycksfall ges en formulering som tydligt utmärker all skyddet skall avse även personer som kortvarigt besöker en fastighet för all t. ex. ulföra arbele där. Belräffande de föreslagna underhållsbesiämmelserna tillstyrker statens planverk utredningens uppfattning att det är nödvändigt att

Prop. 1976/77:31 21

de för en byggnads användning erforderiiga egenskaperna bibehålls i erforderiig grad sä länge byggnaden används. 1 likhel med fiera andra remissinstanser ifrågasätter emellertid planverket nödvändigheten av atl ange differentierade, generella underhällskrav för byggnader uppförda vid skilda tidpunkter. Några remissinstanser vill gå längre än vad ulredningen föreslagil. Länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus iän påpekar alt egenskapskraven skärps med liden och att underhållskravet bör anpassas till den utveckling som kan förväntas ske på området. Föreningen Sveriges stadsarkitekter anser att krav på olycksfallssäkerhet bör göras retroaktiva så att de kan beaktas även vid underhällskonlroller. Också planverket ifrågasätter om det inie - i motsats till vad utredningen ulgår från - bör finnas möjlighet att med stöd av den nya byggnadslagen i speciella fall införa tillbakaverkande krav på befintlig bebyggelse. Om erfarenheten ger vid handen all etl tidigare accepterat utförande, t. ex. i fråga om skyddsräcken, leder lill atl allvariiga olyckshändelser inträffar, så bör del enligt verket finnas möjlighet atl föreskriva säkerheishöjande åtgärder som har retroaktiv verkan.

4.2 Arbetsmiljöutredningen

I sitt slutbetänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag lade arbetsmiljöutredningen fram ett samlat förslag till helt ny arbetarskyddslagstiftning. Den nya arbetsmiljölag som föresläs anger de grundläggande krav sonh skall kunna ställas på förhållandena i arbetslivet. Lagen är enligl förslaget en utpräglad ramlag. Della innebär att det materiella innehållet i reglerna om arbetsmiljöns beskaffenhet och de kontrollåtgärder som skall kunna sällas in i hög grad bestäms av de tillämpningsföreskrifter som arbetarskyddsslyrelsen skall kunna utfärda. 1 lagen och den därtill knutna arbetsmiljöförordningen finns en rad stadganden som ger styrelsen befogenheter atl i nära samverkan med parterna på arbetsmarknaden meddela detaljerade föreskrifter i olika hänseenden.

Tillämpningsområdet för den nya arbetsmiljölagen föreslås bli utvidgat. Bl. a. skall s. k. okontrollerbart arbete i princip omfattas av arbeisrailjölagen. Beträffande arbetsmiljöns beskaffenhet föresläs bl. a. beslämmelser, enligl vilka arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn lill arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Enligl förslagel skall vidare arbete planläggas och anordnas så atl det kan utföras i en sund och säker miljö.

Om det på arbetsställe föreligger missförhållande som innebär risk för ohälsa eller olycksfall för någon som arbetar där, kan yrkesinspektionen enligt Ulredningens förslag rikta föreläggande eller förbud mol den som råder över arbetsstället även i fall då denne inte är arbetsgivare i förhållande lill den som utsätts för risken. Någon ändring belräffande möjligheterna att ingripa mot ägare eller nylijanderäilshavare till fastighet synes emellertid inte vara avsedd i ulredningens förslag. Förslaget motsvarar närmast 53 a i; första

Prop. 1976/77:31 22

stycket arbelarskyddslagen.

Arbetsmiljöutredningen tar upp frågan om vad som menas med arbetsställe (a. bet. s. 357 fO. Med hänsyn till de synneriigen skiftande förhållanden som det är fråga om anser utredningen det ogöriigi alt ha en definition av begreppet arbetsställe i arbeisrailjölagen. Del blir i slällel nödvändigt att se lill funktionskraven i del aktuella sammanhanget.

ArbetsmUjöutredningens förslag remissbehandlas f n.

5 Överväganden och förslag 5.1 Inledning

Den i Slockholms kommuns framställning omnämnda kartläggning av sopmm med tillhörande transportvägar som genomfördes i Stockholm år 1973 utvisar enligt arbetsgruppens mening på etl övertygande säu att arbetsmiljön för sophämtningspersonalen i åtskilliga fall är klart otillfredsställande. Den miljö, sora denna personal till huvudsaklig del arbetar i, svarar i raånga fall inte mol dagens krav på en god arbetsmiljö. Del är arbetsgruppens uppfattning att de åtgärder som kan behöva vidtas för alt förbättra arbetsmiljön för ifrågavarande personal inte enbart gäller Stockholm utan har aktualitet även i andra delar av landel.

Den av gatunämnden i Stockholms kommun är 1975 tillsalla arbetsgruppen i renhållningsfrågor, AIR, har i uppgift all i första hand utreda lämpliga åtgärder för all förbättra sophämningspersonalens arbetsrailjö. AIR bedriver en omfattande informationsverksamhet i syfte att förmå hyresgäster, fastighetsägare och villaägare atl genom paketering av avfall och liknande åtgärder underlätta sophämtningsarbelei. Ell väsentligt inslag i AlR:s verksamhel utgör del pågående arbetet med lypindelning och inventering av olika sophäminingsställen. Avsikten är atl få fram elt antal standardlösningar för hämtningsställen, vilket kan leda till att man vid kommande ombyggnader av soprum och iordningställande av transportvägar har ett genomarbetat erfarenhelsmaterial till sitt förfogande. Förslag till ändrade bestäraraelser i SBN 1975 har ocksä utarbetats inora AIR. Förslaget innehåller bl. a. skärpta föreskrifler med avseende på transportväg för bortforsling av avfall.

Inom AIR undersöktes ora det fanns lagliga möjligheler alt kunna kräva ombyggnad av befintliga soprum med transportvägar. Som etl led i denna undersökning gjordes en översikt över de förfallningar och anvisningar som direkt eller indirekt har betydelse för sophämlningspersonalens arbetsmiljö. Man kom därvid lill den slutsatsen all åläggande all bygga om befintliga soprum inte kan göras med stöd av den nuvarande byggnadslagstiftningen eller annan lagstiftning. För att möjliggöra en förbättring av rådande arbetsförhållanden för sophämlningspersonalen är det därför enligt AIR nödvändigt atl BS ändras så all krav på tillfredsställande sophantering kan

Prop. 1976/77:31 23

ställas även på del befintliga beståndet av soprum och transportvägar.

Som har kommil till uttryck i kommunens framställning lill regeringen finns det i del befintliga byggnadsbeståndet påtagliga brister i ulformningen av soprum och transportvägar. Arbetsgruppen anser au det av hänsyn till sophämlningspersonalens arbetsmiljö bör finnas lagstiftning som ger samhällel möjlighet atl kräva sådana ändringar i befintliga byggnader atl en tillfredsställande avfallshantering kan ordnas. Gällande lagstiftning saknar uttryckliga regler av detta slag. De beslämmelser i HS som syftar till atl förhindra sanitär olägenhet i byggnader vid uppsamling, förvaring och bortforsling av avfall synes emellertid kunna tillämpas för all komma lill rätta med vissa väsentliga hygieniska brister i avfallshanteringen, vilket också kan leda till förbättrade förhållanden för sophämtningspersonalen. Arbetsgruppen vill vidare hänvisa till den nuvarande arbetarskyddslagstiftningen, som ger möjlighet au pröva vissa missförhållanden i fråga om sophämlningspersonalens arbetsmiljö. Även om det således kan finnas möjlighet att komma lill rätta med en del olägenheter i fråga om avfallshanteringen anser arbetsgruppen det vara nödvändigt all möjligheterna förbättras.

Frågan om avfallshanteringens ordnande inrymmer i stor utsträckning bedömningar av byggnadsleknisk art. Som arbetsgruppen ser det måsle därför bestämmelser som möjliggör tillfredsställande avfallshantering finnas också i byggnadslagstiftningen. Med hänsyn till det nära sambandet med andra byggnadsiekniska ålgärder får del anses vara mest naturiigt au de beslämmelser som behövs för att frågan om avfallshanteringen skall få en godtagbar lösning tas in i byggnadslagstiftningen. Arbetsgruppens förslag om nya och ändrade lagregler berör därför enbart denna lagstiftning. Förslaget bör emellertid enligl arbetsgruppens mening inle leda till atl man vid utarbetandet av en ny arbelsmiljölag underlåter alt överväga mera preciserade regler i de avseenden som här diskuteras.

Framställningen från kommunen går ut på att gällande nybyggnadsbestämmelser skall göras retroaktivt tillämpliga på det befintliga byggnadsbeståndet. Arbetsgruppen har emellertid funnil atl även nybyggnadsbesläm-melserna bör ses över, om bästa möjliga förhållanden för sophämlningspersonalen skall kunna åstadkommas.

Del arbele och de utredningar som gjorts av AIR har enligt arbetsgruppens mening varil av stort värde. De bedömningar och de förslag som arbetsgruppen kommer att redovisa i del följande har i väsentliga avseenden sin grund i det ulredningsarbele sora AIR har åstadkommit. Arbetsgruppen har avgränsat sitt arbete till alt analysera gällande möjligheler atl ingripa mot rådande missförhållanden och all arbeta fram förslag lill ny lagstiftning. Arbetsgruppen vill därför betona del angelägna i all fortsatta insalser görs för au klarlägga de tekniska problemen och föreslå tekniska lösningar.

Prop. 1976/77:31 24

5.2 Avfallshantering vid nybyggnad

1 och för sig synes varken tidigare beslämmelser i BS om soprum och om sopnedkast eller de nu gällande i 46 ij andra slyckel 5 BS ha medfört några slörre problem i tillämpningen. Vissa betydelsefulla frågor regleras emellertid inte i paragrafen. Eu exempel är anordnande av slorsoprura för skrymmande avfall. En annan för sophämlningspersonalen väsentlig fräga som inte regleras i BS är frågan ora utformning av transportväg för avfall. Även om nu nämnda frågor behandlas i SBN 1975, är del otillfredsställande att de inle har förankring i BS.

Del är givetvis raöjligt att komplettera 46 ij andra slyckel 5 BS med detaljerade bestämmelser om \. ex. transportväg. Etl annal sätt är atl ersätta stadgandet med beslämmelser som i mera allmänna ordalag formulerar de krav som bör gälla. Dessa krav får sedan preciseras av siatens planverk genom lillämpningsbestämmelser i SBN.

Arbetsgruppen finner all övervägande skäl talar för alt den sist nämnda lagtekniska lösningen bör väljas. Härigenom uppnås bl. a. den fördelen all förutsättningar och målsättningar som ändrats på grund av exempelvis den tekniska utvecklingen kan beaktas på ell mera ändamålsenligt sätt genom ändringar i SBN. Härtill kommer atl nuvarande ganska detaljerade bestämmelser i BS med krav på exemipelvis sopnedkast i fierfamiljshus med fier än två våningar inte uppmuntrar lill alt söka uppnå goda helhetslösningar vad gäller sophanteringen ulan kan snarare leda lill mindre tillfredsställande lösningar. Genomförandet av andra och bättre lösningar i det enskilda fallet kan försvåras. Även av dessa skäl är generellt utformade krav i BS all föredra. På grund härav föreslår arbetsgruppen all 46 S andra slyckel 5 BS ändras. Stadgandet föresläs få följande lydelse: Byggnad skall anordnas och utrustas så atl avfallsprodukter frän byggnaden kan omhändertas och bortforslas på ell tillfredsställande sätt.

För all sophanteringen skall fungera tillfredsställande krävs i de flesta fall all byggnaden förses med sopulrymme och sopnedkast. Flerväningshus måste så gott som undantagslöst vara utrustade med sopnedkast. Om sopnedkast inte installeras i fierfamiljshus som uppförs i fiera våningar kan man knappast hävda atl avfallet omhändertas på etl för hyresgästerna tillfredsställande sätt. Arbetsgruppens förslag är således inle uttryck för någon ändring i fråga om de krav på sopnedkast som nuvarande BS innehåller. Arbetsgruppen, som anser det olämpligt alt generellt utformade lagreglerom avfallshantering kombineras med deialjföreskrifter om sopnedkast, förordar för egen del atl bindande föreskrifler om sopnedkast utfärdas i SBN. 1 enlighet med de synpunkler som redovisats i det föregående bör också övriga lillämpningsbestämmelser finnas i SBN. Hur dessa skall utformas är inte arbetsgruppen beredd att ta ställning lill. Liksom i gällande SBN bör det dock finnas beslämmelser .som föreskriver dels att soputrymmen och sopnedkast bör placeras och anordnas så atl sanitära krav belräffande lukt och

Prop. 1976/77:31 25

buller saml krav på säkerhet mot olycksfall tillgodoses, dels atl sopuiry mmen bör placeras lätt tillgängliga så alt hämlningsarbelet underlättas, dels atl transportväg för avfall bör vara så utformad all kärra eller annal transport-redskap kan användas.

5.3 Avfallshantering vid ombyggnad

De föreslagna bestämmelserna bör självfallet gälla även vid ombyggnader. Med den utformning 49 ij första stycket BS har kommer den föreslagna ändringen av 46 S andra slyckel 5 au, såvitt avser de delar av byggnaden som berörs av ändringen, omfatta även sådan ändring av byggnad som inte är atl hänföra till nybyggnad. Av 48 a ij första stycket BS följer att vid sådan ändring av byggnad, som enligl 75 ij b)-Oär atl hänföra lill nybyggnad, bestämmelserna i bl. a. 42-48 ijij skall tillämpas endasl belräffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endasl i den omfattning som erfordras för all dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på säkerhet, handikappanpassning, god värmehushällning, god hygien och trevnad. För alt säkerställa all bestämmelserna i 46 ij andra stycket 5, särskilt i vad de avser bortforsling av avfall, även äger tillämpning i den omfattning som framgår av 48 a ij första slyckel bör sistnämnda paragraf ändras. Arbetsgruppen förordar därför atl bestämmelsen kompletleras med egenskapskravet "godtagbar avfallshantering".

Det är vid ombyggnader av äldre fastigheter ofrånkomligt atl byggnadstekniska skäl, kulturhistoriska hänsynstaganden o. dyl. kan göra del svårl eller omöjligt att fullt ut tillämpa alla de regler, som måste uppfyllas vid nybyggnad. 1 propositionen 1975/76:198 med förslag om förbättrad handikappanpassning av byggnader föreslogs bl. a. atl 48 a i; första stycket skulle kompletteras med egenskapskravet handikappanpassning. Departementschefen ansåg (a. prop. s. 23) beträffande de delar av byggnaden som berörs av ombyggnadsåtgärder, atl höga kostnader, byggnadstekniska hinder, kulturhistoriska eller miljömässiga värden kan föranleda au skäliga anspråk på handikappanpassning inte kan uppfyllas. Riksdagen godtog den 20 maj 1976 (CU 1975/76:30, rskr 360) den föreslagna ändringen av 48 a ij första stycket samt hade ingen erinran mot vad departementschefen hade anfört rörande tillämpningen av nämnda beslämmelse i dess nya lydelse.

Enligl arbetsgruppens mening bör man kunna godta att den typ av omständigheter, som kan medföra vissa inskränkningar i kravet på handikappanpassning, också fär påverka bedömningen av hur godtagbar avfallshantering skall kunna anordnas vid ombyggnader.

5.4 Tillämpning pä befintlig bebyggelse

1 samband med nybyggnad eller ombyggnad kan fastighetsägare tvingas genomföra förbättringar i arbetsmiljön för sophämtningspersonalen. Det är

Prop. 1976/77:31 26

däremot inle i övriga fall möjligl att utan fastighetsägarens medgivande åstadkomma sådana förbättringar belräffande det befintliga beståndet av soprum och transportvägar. Anledningen härtill är att byggnadslagstiftningen principiellt vilar på den grunden au nya krav på egenskaper hos byggnader inte skall ges tillbakaverkande kraft.

Från denna princip har emellertid undanlag gjorts i ett speciellt fall där säkerheisintresset är särskilt uttalat. 1 45 ij BS finns krav på vissa skyddsanordningar på tak. Enligt 82 ij BS skall vissa av dessa krav gälla även i fråga om byggnad som uppförts eller för vilken byggnadslov beviljats före ikraftträdandet av BS. Byggnadsnämnden kan på grund härav när som helst fordra att byggnad som saknar sådan skyddsanordning skall ändras så att kraven enligl 45 ;j första och iredje stycket BS blir uppfyllda.

Också bestämmelserna i 53 ij 4 mom. BS om utrymmen för barns lek har getts eu sådanl innehåll att de gäller såväl befintlig bebyggelse som nybebyggelse och att de således är tillämpliga även utan samband med nybyggnad eller annan åtgärd som kräver byggnadslov. För alt bestämmelserna inte skulle bli onödigl betungande ansåg departementschefen (prop. 1971:168 s. 20 fO, alt kravel på lekutrymrae borde gälla endasl om friyla kunde beredas för rimlig kostnad och utan synneriig olägenhet. Skulle en fastighetsägare genom någon åtgärd omöjliggöra au befintliga friomräden används som lekområden pekade departementschefen på möjligheten för byggnadsnämnden alt, om skäl därtill föreligger, med slöd av 70 ij andra stycket BS förelägga fastighetsägaren vid vite alt tillse au del i 53 § BS intagna kravet på lekområden uppfylls.

Den genom Stockholms kommun aktualiserade reformen ärenligt arbetsgruppens mening i högsta grad motiverad. Skall arbetsmiljön för sophämtningspersonalen förbättras inom rimlig tid kan man inte acceptera en utveckling som sker i takt med atl byggnadsbeståndet fömyas eller saneras. Föratl de i det föregående föreslagna bestämmelserna över huvud taget skall få någon genomslagskraft krävs således att de kan tillämpas även med avseende på befintliga byggnader. Arbetsgruppen föreslår därför atl bestämmelserna i 46 ij andra slyckel 5 i princip skall äga lillämpning även i fråga om byggnad som har uppförts eller för vilken byggnadslov har beviljats före bestämmelsernas ikraftträdande.

Naluriigtvis måsle förslagel om retroaktiv lillämpning av bestämmelserna om sophantering förenas med undanlagsregler. Om så ej sker skulle fastighetsägare, till skillnad mol vad som föreslås gälla vid ombyggnad, kunna föreläggas all rusta upp befintliga soputrymraen till nybyggnadssian-dard, vilkel i många fall givelvis skulle vara uppenbart otillfredsställande. Arbetsgruppen anser det därför rimligt atl de krav på en tillfredsställande avfallshantering som föreslås gälla vid ombyggnad bör vara normerande då del gäller att bestämma de krav som skall kunna ställas på den befintliga bebyggelsen. Höga kostnader, byggnadstekniska hinder eller kulturhistoriska värden kan liksom vid ombyggnad,som fastighetsägaren själv tagit initiativet

Prop. 1976/77:31 27

till, i vissa fall betyda atl nybyggnadskraven i fråga om sophaniering inle kan tillämpas fullt ut. Arbetsgruppen vill dock understryka att detta inte får tolkas så att man regelmässigt skall tillämpa mildare bedömningar i fråga om befintlig bebyggelse eller vid ombyggnader.

Reglerna bör ha ett sådant innehåll att byggnadsnämnden inte hindras från alt göra en med hänsyn till förhållandena lämplig avvägning mellan t. ex. vad som bör krävas för alt förbättra arbetsmiljön för sophämtningspersonalen och vad åtgärder i della syfte bör få kosta. Riktmärket bör vara all få till stånd en med hänsyn lill ekonomiska och byggnadsiekniska förutsättningar godtagbar helhetslösning vad avfallshanteringen beträffar. Förhållandena kan t. ex. vara sådana atl del är nödvändigt au göra genombrott i bärande vägg eller annan liknande åtgärd för att anordna en godtagbar transportväg för avfall. För all åsladkomma en sädan avfallshantering kan man tvingas att avstå från sädant som normalt hör lill den interna sophanieringen i byggnaden. Önskemålet alt anordna en godtagbar transportväg får t. ex. vägas mol de boendes önskemål atl av bekvämlighetsskäl kasta avfallet i sopnedkastet. Det kan visa sig i del enskilda fallet all kravel på alt anordna en godtagbar transportväg kan medföra att hyresgästerna får upphöra med att kasta avfallet i sopnedkastet, om sådant finns, och i stället lämna avfallet i särskilt anordnade utrymmen i anslutning lill transportvägen.

Med hänsyn lill behovet av undantagsbestämmelser och mot bakgrund av de överväganden som arbetsgruppen har gjort angående utformningen av sådana beslämmelser finner arbetsgruppen au bestämmelserna i 46 ij andra slyckel 5 beträffande befintlig byggnad bör äga tillämpning i den omfattning som erfordras för alt byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering. Arbetsgruppen anser att de föreslagna bestämmelserna om avfallshantering som rör del befintliga byggnadsbeståndet lämpligen bör upptas i ell särskilt stadgande i BS. Arbetsgruppen föreslår alt bestämmelserna las in i en ny paragraf, 48 b. Denna paragraf bör gälla dels för alla byggnader som uppförts före bestämmelsens blivande ikraftträdande, dels för alla byggnader för vilka byggnadslov meddelats dessförinnan.

1 sammanhanget bör erinras om att riksdagen nyligen har antagit i propositionen 1975/76:164 framlagt förslag lill ny lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (CU 1975/76:29, rskr 359). Lagen träder i kraft den 1 januari 1977.

Enligl 16 S nämnda lag får byggnadsnämnden, om någon underlåter alt utföra arbete eller vidta annan åtgärd, som åligger honom enligt BS eller enligt beslut som har meddelats med slöd av BS, förelägga honom all inom viss tid vidta åtgärden. Om det nyss berörda förslagel till bestämmelser för det befintliga byggnadsbeståndet genomförs, kommer byggnadsnämnden att med stöd av 16 ij kunna meddela föreläggande för den som inte självmant ordnar avfallshanieringsfrågan på ett godtagbart sätt. Föreläggande enligt 16 ij får förenas med vite eller med föreskrift att, om föreläggandet inte åtlyds, åtgärden kan utföras genom byggnadsnämndens försorg på den försumliges

Prop. 1976/77:31 28

bekostnad (17 ij). Föreläggande som meddelas någon i egenskap av fastig-helsägare, tomträttshavare eller ägare av byggnad på s. k. ofri grund gäller även mot ny ägare lill egendomen i fråga (19 ij).

Enligt arbetsgruppens mening är del självklart au man vid utfärdande av föreläggande enligl 16 ij päföljdslagen väljer sädana lösningar sora ulan alt vara onödigt betungande för fastighetsägaren uppfyller uppställd raälsätining för avfallshanteringen. 1 allraänhet lorde förbätlringarna kunna åsiad-koramas inom utrymmen som fastighetsägaren har rådighel över och därvid uppkommer inga särskilda juridiska problem i samband med föreläggandet. 1 åtskilliga fall kan det emellertid visa sig atl en ändamålsenlig lösning inte kan åstadkommas med mindre än atl visst utrymrae sora är uthyrt raåste tas i anspråk i. ex. som del av sopnedkast eller som soputrymme. Delta bör inte förhindra atl fastighetsägaren föreläggs atl vidta åtgärden men tiden för dess genomförande bör sällas så alt fastighetsägaren fär tillfälle att genom uppsägning av hyresavtalet skaffa sig rådighet över utrymmet. Skulle uppsägningen inte godtas av hyresgästen och eventuellt ogillas i samband med efterföljande process har fastighetsägaren gjort vad på honom ankommer för all följa föreläggandet varför eventuellt förelagt vite inte koramer atl döraas ul. Etl nytt föreläggande därefter bör inriktas på någon annan lösning.

5.5 Ikraftträdande

F. n. pågår en genomgripande översyn av byggnadslagstiftningen inom bostadsdepartementet. Del skulle därför kunna övervägas alt behandla arbetsgruppens förslag i det sammanhanget. Om bygglagreformen skall avvaktas kan emellertid de lagliga möjlighelerna att få till stånd förbättring av sophämtningspersonalens arbetsmiljö inle förstärkas förrän tidigast om etl par år. Med hänsyn till atl del får anses som synnerligen angelägel alt skyndsamt lösa en så väsentlig arbelsmiljöfråga kan en sådan tidsutdräkt inte accepteras. Arbetsgruppen vill understryka alt förslaget, om del godtas av statsmakterna, bör genomföras så snart som möjligt. Tiden för ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna i BS bör bestämmas till den 1 januari 1977. TUlämpningen av de föreslagna besläraraelserna skulle därvid lidsraäs-sigl samordnas raed de förbättrade möjligheler lill ingripanden sora följer av den nya lagen ora påföljder och ingripanden vid olovligt byggande ra. ra.

Prop. 1976/77:31 29

6 Förslag till

Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' dels au 46 och 48 a ijij skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i stadgan skall införas en ny bestämmelse, 48 b tj.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

46 ij

Byggnad för stadigvarande bruk, vari inrymmes bostads- eller arbetsrum, skall anordnas och inredas sä, all den bereder möjlighet till trevnad och god hygien. Den skall innehålla nödiga förvaringsutrymmen samt vara försedd med behövlig sanitär utrustning.

Särskilt skall beaktas följande:

1. Byggnaden skall bereda erforderiig värme- och ljudisolering saml
tillfredsställande skydd mot fukt.

2. Byggnaden skall kunna uppvärmas och ventileras på tillfredsställande säu.

3. 1 boningsrum samt i kök, som hör till bostadslägenhet, skall finnas fönster, som vetter omedelbart åt det fria och lämnar god dager.

4. Arbetsrum och därtill hörande personalrum skola hava tillräckligt luftutrymme och kunna tillfredsställande belysas, därvid dagerbelysning bör anordnas, om förhållandena medgiva sådan.

5. Till byggnaden skaU höra soprum        5.   Byggnad skall anordnas och
om så erfordras. I byggnad med mer     utrustas så att avfallsprodukier från
än två bostadslägenheter och som     byggnaden kan omhändertas och bort-
omfattar fler våningar än tvä skall     forslas på ett tillfredsställande sätt.
sopnedkast anordnas.

6.Rumshöjden i bostadslägenhet skall, räknat från golv till tak, vara minsl 2,40 meter.

7. Golvytan i boningsrum mä ej understiga 7 kvadratmeter.

8. Till bostadslägenhet skola höra vindskontor eller annal därmed jämförligt förvaringsrum saml lämpligl utrymme för förvaring av matvaror.

9. För dem som bo i byggnaden skall finnas tillgång till utrymmen med anordningar för tvätt och torkning, plats för rengöring och vädring av sängkläder, mattor och dylikt samt, där så erfordras, utifrån lätt tillgänglig förvaringsplats för cyklar och barnvagnar.

10. Lägenhet skall om möjligl hava soligt läge och helst göras genomluftbar.

11. Lägenhet skall vara försedd med balkong eller uleplats där förhållan-

' Stadgan omiryckl 1972:776.

48aij

Vid sådan ändring av byggnad, som enligt 78 S b)-f)är all hänföra lill nybyggnad, skola bestämmelserna i 38 ;? första stycket, 40 och 428 iiiJ tillämpas endast belräffande de delar av byggnaden som beröras av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för atl dessa delar av byggnaden skola uppfylla skäliga anspråk på säkerhet, handikappanpassning, god värmehushållning, god hygien och trevnad.

Vid sådan ändring av byggnad, som enligt 78 S b)-0 är all hänföra lill nybyggnad, skola bestämmelserna i 38 S första slyckel, 40 och 42-48 ijij tillämpas endasl belräffande de delar av byggnaden som beröras av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar av byggnaden skola uppfylla skäliga anspråk på säkerhet, handikappanpassning, god värmehushållning, trevnad, god hygien och godtagbar

avfallshantering. 1 byggnadens övriga delar skola sådana brister som avse hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära förhållanden och som innebära så avsevärda olägenheter att de icke skäligen kunna godtagas undanröjas.

48 b 5

Bestämmelserna i 46 i; andra stycket 5 skall, såvitt avser byggnad som har uppföris eller för vilken byggnadslov har beviUatsföre den 1 januari 1977, äga tiUämpning i den omfattning som erfordras för atl byggnaden skaU uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Prop. 1976/77:31 31

Bilaga 2

SAMMANSTÄLLNING AV REMISSYTTRANDENA

1 AUmänna synpunkter

Remissinstanserna ansluter sig lill arbetsgruppens uppfattning att det är angeläget att komma till rätta med de niisslörhållanden som råder i fråga om sophäminingsjiersoniilens arbetsmiljö. Mångii remissinstanser anser i likhet med arbetsgruppen att arbetsmiljön lor denna personalkategori bör förbättras i snabbare Uikt än vad soni toljerav byggnadsbeståndets förändring och förnyelse.

Arbetsgruppens förslag till ändrade bestämmelser om sophantering vid nybyggnad och ombyggnad mottas positivt av de remissinstanser soni yttrar sig härom. I fråga om bestämmelsernas tillämplighet på befintliga byggnader släller sig emellertid flera remissinstanser iveksanima. Flertalet av dessa anser atl frågan om retroaktiv tillämpning av BS i förevårande hänseende bör övervägas ytteriigare innan definitivt ställningstagande görs.

En del remissinstanser anför synpunkter på arbetsgmppens sammansättning. Statens insniut jör byggnadsforskning framhåller atl lagförslaget har utarbetats av en arbetsgrupp, i vilken varken hyresgäster, fastighetsförvaltare eller planverket har varit företrädda. Detla innebär all de i och för sig förståeliga och rimliga kraven på bättre arbetsmiljö inte har vägts mot andra parters krav. Vidare har arbetsgruppen inte innehållit byggnadsleknisk och ekonomisk expertis, varför del inle går att överblicka förslagels konsekvenser i dessa hänseenden. Institutet anser all frågan bör hänskjutas till planverket eller lill en arbetsgrupp, som är mer mångsidigt sammansati.

Sveriges fasilgheisägarejörbund anser alt arbetsgmppen har varit synnerligen ensidigt sammansatt. Det är enligl förbundet anmärkningsvärt all inle någon person med närmare kännedom om fastighetsförvaltning har beretts möjlighet att delta i arbetet med all utforma de nya bestämmelserna. Genom all så inte skett har frägan inle fått den allsidiga belysning, som man rimligen kan begära. Göteborgs jastighelsförening framför liknande synpunkler.

Några remissinstanser berör frågan i vilken omfattning arbetsgruppens förslag skall beaktas i samband med statlig bostadsfinansiering. Hyresgästernas riksförbund framhåller sålunda vikten av alt de ålgärder som kan komma au genomföras lill följd av föreslagna lagsliftningsändringar finansiellt kan täckas via den statliga bostadslångivningen. Härigenom blir den ekonomiska belastningen på hushållen lägst. Även SABO förutsätter au regeringen förordnar om sådana ändringar av låneunderiaget m. m. som föranleds av de föreslagna ändringarna av BS. Siock/iolms kommun anser del belydelsefullt au fastställa låne- och bidragsregler så alt de kan träda i kraft samtidigt med de föreslagna ändringarna i BS.

Prop. 1976/77:31 32

2 Avfallshantering vid nybyggnad och ombyggnad

Så gott som samtliga remissinstanser är jiosiiiva lill ;irbcisgruppens förslag atl ersätta gällande bestämmelser i BS oni avfallshaniering vid nybyggnad med beslämmelser som i mera allmäna ordalag formulerar de krav som bör gälla. Förslaget att dessa krav får prcLiscras av sunens planverk genom tillämpningsbestiiiTimelser i SBN läniniis i huvudsak också utan erinran. De remissinstanser som uttalar sig härom godtar iiven den föreslagna ändringen av 48 a t; BS avseenile avlallshaniering vid ombyggnad.

Bygginidssivrelseii avslyrker förslagel om ändring av BS och föreslår i stället att kraven på en bättre arbetsmiljö för sophiiniiningspersonalen tillgodoses genom ändringar och kompletteringar av bl. a. SBN 1975.

Länsslyrelsen I Göteborgs och Bohus län liiiner sig inte kunna tillstyrka del framlagda förslagel till ändringar i BS. Eniigt länsstyrelsen bedöms ändringarna inte kunna åstadkomma lörbäliringar av betydelse i andra fall än i vissa äldre byggnader. Eftersom deialjföreskrifter angående avfallshanteringen regleras genom annan lagstiftning än byggnadslagstiftningen samt i tekniska anvisningar bör en översyn och konipleiiering i första hand ske av dessa regler. Om behov därvid uppkommer att ändra även i BS bör förslag härtill samordnas med sådana lindringar.

Hvresgäsiernas riks/örhund ställer sig iveksiunt lill den laglekniska lösningen vad gäller avfallshanteringen vid nybyggnad. Det kan i och lor sig vara välmotiverat med en mer generell utfornining av lagtexten men förbundet anser inte alt tillräckliga garantier lämnas för att inte ur bostads-konsumenternas synpunkt sämre lösningar kan komma atl väljas. Skall den av arbetsgruppen förordade lösningen väljas iiiåste exenipelvis kravel beträffande sopnedkast slås last i SBN. Förbundet förordar en lagleknisk lösning som innebär alt nuvarande text i BS kompletteras. Kompletteringen behöver inte göras detaljerad utan borde kunna ges en iiier generell utformning.

Näringslivels byggnadsdelegalion framhåller alt anordningarna för sophantering många gånger är bristfälliga i äldre bebyggelse. Förbättringar kräver emellertid ofta betydande ingrepp i äldre bebyggelse och åtgärderna blir därmed i åtskilliga fall mycket kostnadskrävande. De tekniska lösningarna är i vissa fall komplicerade och i betydande utsträckning oprövade. Med hänsyn lill det angelägna syftet borde nya kraven dock enligt delegationens uppfattning i princip kunna ställas även vid ombyggnad. Hänsyn till rådande praktiska begränsningar då del gäller alt tillgodose kravnivån nödvändiggör dock jämkningar. Bestämmelsen förutser också detta, eftersom avsikten är alt "skäliga anspråk" på godtagbar sophantering skall gälla som nomi för den praktiska tillämpningen. Även HSB vill understryka au höga kostnader och byggnadstekniska hinder i många fall innebär att nybyggnadskraven inte alltid kan tillämpas. Sveriges jusiiglieisägare/örhund belönar också vikten av att höga kostnader, byggnadstekniska hinder, kulturhistoriska eller mil-

Prop. 1976/77:31 33

jömässiga värden måste kunna utgöra grunder för avsteg från bestämmelserna i den föreslagna 48 a ij BS. Enligt förbundets mening framgår inte klan av lagtexten atl dessa möjligheter till avsteg bör finnas. Förbundet unser dessutom atl arbetsgruppen synes ge uttryck för en viss tveksamhet i denna fråga.

Länsslyrelsen I Göteborgs och Bohus län anser att, om förslagel genomförs, de föreslagna bestämmelserna i 46 S andra stycket 5 och 48 a ij BS bör ha annan lydelse. Länsslyrelsen påpekar alt den senasle ändringen i 46 ij gäller för all bebyggelse således även enfamiljshus. För dessa senare innebär den föreslagna formuleringen "Byggnad skall. . ." ökade krav i förhållande till praxis. Normalt och inte minst för att minska transportvägarna år soprum placerade utanför bostadsbyggnaden eller i samband med uthus och garage. Nuvarande formulering "Till byggnad skall . . ." bör därför enligt länsslyrelsen bibehållas. Länsslyrelsen framhåller vidare att förslagels formulering dessutom är olämplig med hänsyn lill all enligt renhållningslagen olika arter av avfall förutsälls kunna förvaras åtskilda. Ökade krav på separering och återvinning är också atl vänta. Därvid kan gemensamma anläggningar utanför byggnaden komma atl aktualiseras. Kravet på soprum och sopnedkast i vissa fall som nu finns infört i BS bör inle slopas förrän frågan om införande av bindande föreskrifter i SBN 1975 har prövats. Därest utredningens önskemål om au krav på "godtagbar avfallshantering" nu skall införas i BS bör detta enligl länsstyrelsen ske som eu tillägg till gällande lagtext, som i övrigt behålls oförändrad. Länsslyrelsen finner slutligen alt gällande formulering i 48 a ij BS måste anses tillfyllest för au få godtagbar avfallshantering. Enligl länsstyrelsens mening måste i varje fall etl införande av ytterligare krav formuleras på sådanl sätt alt avfallshanteringen kan lå ske utanför byggnad på del säll som har påtalats belräffande 46 tj.

Konimun/örhiindei vill särskilt framhålla alt lagsiillningcii om separering och återvinning av avfall kriiver nya rutiner och anordningar lör iiisamling och förvaring av avfallet i fastigheterna.

Arbeiarskyddssiyie/sen anför alt arbetsgruppen endust har behandlat sådant avfall som kommer från hushåll, s. k. fastighetsavfall. 1 sammanhanget kan emellertid enligl styrelsen inte bortses från sådanl avfall som härrör från t. ex. industrin (spån, skrot e. d.), sjukhus och laboratorier (s. k. riskavfall) samt kärnkraftverk (radioaktivt avfall). Här är visseriigen arbetarskyddsmyn-digheternas möjligheler alt ingripa slörre än när del gäller läsiighetsavfall. BS:s generella regler för avfallshantering i byggnader bör emellertid la hänsyn lill alla förekommande slag av avfall. 1 enlighet härmed har i förslagel bl. a. 46 ij andra stycket 5 BS fåll en utformning som är så allmänt hållen atl den synes lämplig även för industriavfall m. ni. Vid uuirbeiandel av till-lumpningsbestämmelser till BS synes det dock styrelsen erforderligt att överväga behovet av skilda bestämmelser för bostäder och för industrier m. m. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller vidare att det i den föreslagna förfati-ningstexien ställs krav endast på byggnads anordnande och utrustning. Även

Prop. 1976/77:31 34

beskaffenheten hos andra delar av en fastighet kan dock ha betydelse för sophämtningen. Viktigt är sålunda att del utanför byggnaden-mellan denna och gata eller väg - finns lämplig transportväg för bortforsling av avfall. Förslagel till förfaliningstexi bör därför ses över så alt även krav härom kan ställas. 1 förslaget till 46 ij andra stycket 5 BS har använts ordet "avfallsprodukter". Delta ord kan enligt styrelsen misstolkas så atl det endast avser avfall som kan betecknas som producerat, t. ex. inom industrin, medan däremol sådant avfall som latrin e. d. faller utanför. Det bör därför övervägas om inte ordet "avfall" kan användas.

SPRI förordar alt del i den föreslagna 46 § andra slyckel 5 föreskrivs all avfallsprodukter skall kunna omhändertas och bortforslas från verksamhel i byggnaden och inte, såsom framgår av förslaget, från byggnaden enbart.

3 Tillämpning på befintlig bebyggelse

1 fråga om arbetsgruppens förslag atl besiänimelserna om avfallshantering skall kunna tillämpas med avseende på befintliga byggnader är remissutfallet splittrat.

Flera av de remissinstanser som i princip är positiva har erinringar på olika punkter. Kritiken nioi förslaget i förevårande del grundar sig i huvudsak på den bedömningen au förslagel kan medföra så omfattande följder av främst ekonomisk natur att det bör övervägas ytterligare antingen genom särskild utredning eller i samband med pågående översyn av byggnadslagstiftningen. En del remissinstanser anser atl i första hand annan lagstiftning än byggnadslagstiftningen bör användas för atl åstadkomma förbättringar i sophämlningspersonalens arbetsmiljö.

Arbeiarskyddssivrelsen hör till de remissinstanser som lillstyrker förslaget. Enligt styrelsens uppfattning torde missförhållanden för sophämtningspersonalen finnas i många koniniuner i landet. Styrelsen framhåller alt styrelsens och yrkesinspektionens möjligheter alt med stöd av nuvarande arbetarskyddslagstiftning ingripa nioi de.ssa missförhållanden är begränsade. När fastighetsägaren inie är iirbeisgiv;ire eller ensamföretagare kan i praktiken ingripande ske endast genom att etl förbud mot sophämtning riktas mol renhållningsloretaget. Ett sådant förbud kan endasl mera sällan vänias leda lill att erforderliga förbättringar av själva fastigheten konmier till stånd. Arbetsmiljöutredningen har i betänkandet (SOU 1972:86) "Bättre arbetsmiljö" uttalal att regleringen av sådana frågor, som nu har berörts, i princip hör till byggnadslagstiftningen. Styrelsen delar denna uppfattning och har i olika sammanhang givit uttryck härför. Det nu framlagda förslaget måste . därför hälsas med lillfredssiällelse. Det lorde enligl styrelsens mening komma att ge myndigheterna betydligt större möjligheter iin hittills alt komma till rätta med nu rådiinde niis-sforhålliiiidcn i renhållningsarbetarnas arbets-

IITiljÖ.

Kominuiilörhundei anser att samhällel bör ges niöjlighet all kräva sådana

Prop. 1976/77:31 35

iindringar vid ombyggnad och i befintliga byggnaderatt eii tilirrcdssiiillande hantering av avfallet kan ordnas. Arbetsmiljön för sophännniiigspersoiialen lorde inte komnia att förbättras inom rimlig tid, om inte de (Öreslagiui bestämmelserna tillämpas med verkan också på befintliga byggnader. Förbundet vill understryka behovet av att bestämmelseriia förenas med undantagsregler i vissa fall. Så t. ex. kan särskilt höga kostnader, byggnads- eller planlösningsiekniska hinder saml kulturhistoriska eller miljömässiga värden föranleda atl kraven pä förbättringar inte kan uppfyllas heit. Liksom arbetsgruppen vill dock styrelsen betona att detta inle lar tolkas så att man regelmässigt skall tillämpa mildare bedömningar i fråga om befintlig bebyggelse eller vid ombyggnad än man gör vid nybebyggelse.

Socialsiyreken instämmer i arbetsgruppens mening att sophännningsmil-jön måsle förbättras inom rimlig tid, varför styrelsen inte kan acceptera en förbättring som enban sker i takl med att byggnadsbeståndet förnyas eller saneras. Tilliimpningen måste enligt styrelsen avse befintliga byggnader, dock med den inskränkningen alt kravet då inle ställs högre än vad som gäller vid ombyggnad.

Föreningen Sveriges siadsaikliekier anser att ifrågavarande krav kan vålla genomförandeproblem för en del kommuner framför allt vad gäller äldre, ofta kulturhistoriskt värdefull, bebyggelse i kommunernas centrala delar. Föreningen fömtsätter därför all 48 b § kommer au tolkas på ett likartal säll som föreningen förutsatt för 48 a ij. Samtliga krav som ställs pä en byggnad bör sammanjämkas och man bör med hänsyn till förutsättningarna försöka åsladkomraa en så god arbetsmiljö för sophämtningspersonalen som möjligt i det enskilda fallet.

Göteborgs kommun anser alt det i lagtexten direki bör utsägas att byggnaden skall uppfylla anspråk på godtagbar avfallshantering i den utsträckning detla är skäligt med hänsyn till kostnadema för åtgärdernas genomförande och omständigheterna i övrigi. HSB och kanimanäitcn I Sundsvall framför samma uppfattning.

För genomförandet av den föreslagna ändringen bör enligt planverket anges den tidsgräns inom vilken ombyggnadsarbetet bör genomföras. Det synes motiverat att förutsätta atl ändringarna skall vara genomförda inom tre år efter det att lagen har trätt i kraft. Enligt Stockholms kommun bör det övervägas atl bestämma en viss tidsrymd inom vilken ombyggnadsålgärderna skall vara genomförda.

För atl den byggande skall kunna tillämpa de ändrade bestämmelserna fordras enligt planverket en revitlering och komplettering av det nuvarande kapitlet om soputrymmen i SBN. När det gäller anordnande av lämpliga soprum m. m. i befintlig bebyggelse kan det emcllenid vara vanskligt att utfärda generella bestämmelser. Det lorde därför vara niöjligt att endast i begränsad omfattning ge föreskrifter. Planverket an.ser atl verket i stället bör i första hand med ledning av de erfarenheter som finns hos bl. a. AIR-gruppen och fastighetsförvaltande företag ge vägledande exempel.

Prop. 1976/77:31 36

Komnninjörbiiiidei franihåiler atl resurser iiiåsio avsäiuis lör all kartlägga de tekniska och ekonomiska problem som uppstår i samband med ändringar i befintlig bebyggelse saml för au uuirbeui riktlinjer och utveckla tekniska lösningar för sophaniering inom befintlig bebyggelse. Vidare bör e.Nempel på lämpliga lösningar utarbetas lill ledning lor bl. a. byggnadsnämnderna.

Omfattningen av de tekniska förbättringar som erfordras, kosinadskon-sekvenserna m. m. framgår enligt RRV inte av förslagel. 1 detla hänvisas lill en undersökning från Stockholm enligl vilken förhållandena i arbetsmiljön har föranlett anmärkningar mot 55 procent av alla soprum i kommunen. Enligt RRV hade del varit en fördel om arbetsgruppen ytterligare hade bearbetat detla material och t. ex. för ell urval fastigheter studerat möjliga byggnadsiekniska fiirbältringar och kostnader för alternativa ambitionsnivåer. En sådan studie är enligt RRV nödvändig som underlag för att utfärda erforderliga föreskrifter samt råd och anvisningar enligt 76 tj BS. Planverket bör därför ges lid all med beaktande av kungörelsen (1970:641) om begränsning i myndigheters rätt alt utfärda föreskrifter, anvisningar och råd ularbela sådana normer m. m.

Förslagel om atl bestämmelserna rörande sophaniering skall kunna göras tillämpliga även på befintlig bebyggelse innebär enligt Hvresgäsiernas riks-jörbund ell betydande rättsligt ingrepp. Förbundet är införstått med behovet av alt i delta fall la ell sådant steg men vill framhålla betydelsen av alt föreliggande förslag måste betraktas som ell undantagsfall utan prejudicerande verkan.

Bland de remissinstanser som är positiva lill förslagel anser länsslyrelsen i Stockholms län, kommunförbundet och Göteborgs kommun att ekonomiskl slöd till fastighetsägarna bör ulgå för atl stimulera till sådana ombyggnads-och ändringsarbeten som medför förbättrad arbetsmiljö vid avfallshanteringen.

På molsvarande sätt som gäller för skyddsanordningar på tak föreslår planverket all det retroaktiva kravet anges i 82 ij BS i stället för i 48 ij BS.

Flera remissinstanser är t veksamma till förslaget om retroaktiv lillämpning av BS såvitt avser kravel på tillfredsställande avfallshantering. SPRI menar all de undantag som hittills har skett från principen alt nya krav inie skall ges tillbakaverkande kraft är relalivi entydiga och av sådan an alt tillämpningen hos byggnadsnämnderna torde kunna bli relalivi likartad. En retroaktiv tillämpning av den nu aktuella bestämmelsen i BS skulle i hög grad bli baserad på byggnadsnämndernas skälighetsbedömning. Hela frågan om underhållsbestämmelser för byggnader, som har uppförts med lägre egenskapskrav än nu gällande, kommer att bli föremål för behandling i samband med översynen av byggnadslagstiftningen. SPRI förordar därför att förslaget om tillbakaverkande tillämpning inte medtas i nu föreslagen ändring av BS. Där uppenbara missförhållanden råder lorde enligt SPRI i avvaktan på denna översyn bestämmelserna i hälsovårds- och arbetarskyddslagstiftningen kunna användas för att åstadkomma erforderliga förbättringar. Även

Prop. 1976/77:31

kaminariäiien I Sundsvall anser alt en lagändring med så omfattande följder i första hand synes böra lösas i samband med pågående översyn av byggnadslagstiftningen. Kammarrätten anser sig emellertid sakna möjlighet all bedöma om den tidsutdräkt som härigenom skulle bli följden är oacceptabel, oaktat under "väntetiden" ålgärder mot missförhållanden i viss utsträckning kan vidtas enligl redan gällande bestämmelser, bl. a. i hälsovårdsstadgan.

Länsslyrelsen I Göteborgs och Bohus län erinrar om atl byggnadslagstiftningen principiellt grundar sig på att nya egenskapskrav hos byggnader inte skall ges tillbakaverkande effekt. Undanlag har bara gjorts där säkerhets-intresset har varil speciellt starkt. Som exempel nämns kravet på skyddsanordningar på tak. Det kan ifrågasättas om miljökrav vid avfallshantering är jämställt härmed. 1 äldre bebyggelse måsle de olika krav som kan ställas på bebyggelsen jämkas samman för alt man skall få en så god helhetsbedömning som möjligl med hänsyn lill kostnader, byggnadsiekniska hinder, kulturhistoriska eller miljömässiga värden. Retroaktiva regler bör utformas så att en avvägning i dessa hänseenden kan göras. Dessuiom bör enligt länsslyrelsen bestämmelserna ges en utformning som medger all avfallshanteringen kan ske utanför byggnaden.

Statensinsiiiuijörbvggnads/orskniiig anseratt de av arbetsgruppen lämnade exemplen på bestämmelser i BS som gäller även för befintlig bebyggelse knappast är jämförbara med de beslämmelser som arbetsgruppen föreslår, eftersoni försiniimnda bestämmelser avser åtgärder som innebär måttliga eller inga ingrepp i befintliga byggnader. De av arbetsgruppen föreslagna juridiska instmmenten syftar emellertid lill ingrepp av en annan storleksordning. Konsekvenserna av della bör enligl inslilulet analyseras innan lag stiftas.

Bostadssiyrelsen framhåller att BS utgör grund för de byggnadstekniska krav som gäller som förutsätining för byggnadslov. Atl med ulgångspunkl i BS i efterhand ställa nya tekniska krav på uppförda byggnader eller i ell redan beviljai byggnadslov är knappast rimligt. Med det av arbetsgruppen förordade förhållandet niellan BS och SBN (allmänna krav i BS. tekniska preciseringar i SBN) skulle t. o. m. successiva ombyggnader i samma fastighet kunna bli erforderiiga allteftersom de byggnadstekniska detaljkraven i SBN utvecklas. Styrelsen anser alt de angelägna förbättringar av arbetsmiljön som det nu är fråga om bör grundas på annan lagstiftning.

Malmö kommun ifrågasätter om den av utredningen föreslagna lösningen med reglering i BS med retroaktiv verkan är den bästa vägen för att klara problemen. Åtskilligt talar för att man i slällel bör inllira bestämmelser i arbetarskyddslagsliftningen. Sådana bestämmelser skulle kunna ge yrkesinspektionen möjlighet att ålägga fastighetsägare atl vidta ålgärder för all undanröja risker för olycksfall och all göra erforderliga förbättringar i övrigt i arbetsmiljön. Det i utredningen redovisade förslaget bör enligt kommunens mening inte nu göras till lag. 1 stället bör ytterligare överväganden göras under fortsatt utredning. Härvid bör närmare undersökas möjligheterna till

Prop. 1976/77:31 38

en lösning genoni ändring i arbetarskyddslagstiftningen.

Byggnadsstyrelsen anser del principiellt felaktigt och förenat med svåröverblickbara konsekvenser atl genom byggnadslagstiftningen pålbrdra stan-dardhöjande åtgärder i befintlig bebyggelse, även om så har skett belräffande skyddsanordningar på tak och utrymmen för barns lek. 1 motsats lill arbetsgmppens bedömning anser styrelsen atl arbetarskyddslagsliftningen är etl lämpligare instrument för atl åstadkomma ändringar i befintlig bebyggelse. Arbetarskyddslagsliftningen och hälsovårdslagstiftningen gäller även befintlig bebyggelse och kan tillämpas för au tvinga fram åtgärder. Sophämtning äger rum så ofla och med sådan regelmässighel all lokalerna för denna hantering närmast är atl jämföra med vad som avses i 53 tj iredje stycket arbetarskyddslagen. Byggnadsstyrelsen anseratt en justering av denna paragraf med innebörden atl ifrågavarande lokaler anses upplåtna för sitt ändamål skulle lillgodose framlida krav. Lagen om vissa gemensamhetsanläggningar lorde dessuiom enligt styrelsens mening i många fall kunna liilämpas för att nå bättre förhållanden. Arbetsgmppen har inle diskuterat om en förbättrad avfallshantering kan utgöra vägande argument för tvångs-anslutning av fastigheter till gemensamhetsanläggning. Goda lösningar för såväl sophämtningspersonal som boende kan åstadkommas lill rimliga kostnader om sophanieringen ordnas gemensaml för fiera fastigheter. Byggnadsstyrelsen föreslår vidare alt SBN 1975 omarbetas för atl bättre motsvara de framförda kraven.

Mot en retroaktiv tillämpning talar enligt Näringslivets byggnadsdelegallon starka praktiska skäl, främsi från kostnadssynpunkt. Atl med tämligen omedelbar verkan lillgodose de nya kraven i hela del äldre byggnadsbeståndet orsakar stora kostnader. Någon uppfattning om omfattningen av koslnaderna har arbetsgruppen inte redovisat. En kostnadsredovisning är emellertid hell nödvändig, innan ålgärder av sä drastiskt slag som retroaktiv lagstiftning tillgrips på ifrågavarande oraråde. Enligt delegationens uppfattning talar sannolikheten för alt ombyggnadsarbeten för att lillgodose förevarande krav medför en allmän höjning av hyresnivån i samtliga fastigheter av berörda årgångar. En trolig konsekvens blir även atl de åtgärder som företas blir dyrare än nödvändigt, om sophanleringsfrågan måsle lösas separat oberoende av andra byggnadsåtgärder. Vid en reguljär ombyggnad eller sanering kan rationellare lösningar väljas, handlingsfriheten blir ofta slörre, byggnadsarbetena kan administreras bättre etc. Sannolikl torde enligl delegationen tekniskt och ekonomiskt rimliga förbättringar kunna näs på ett smidigare säll, om sophämlningslaxan justeras, så all man vid uttaxering av sophämtningsavgifter premierar ägarna av äldre fastigheter, som är försedda med rationellare sophämtningsanordningar. Delegationen framhåller vidare all en tillämpning av i. ex. arbetarskyddslagstiftningen sakligt sell måste framstå som en bättre väg att lösa hithörande problem. Ingripanden med stöd av denna lagstiftning sker nämligen efter en iniresseawägning genom punktinsatser, där bristerna är som störst. Med BS:s bestämmelser

Prop. 1976/77:31 39

åstadkoms däremot en generell kravnivå, oaktat hur förhållandena och problemen gestaltar sig. Även om arbetsmiljön inle är idealisk finns det dock en skiftande skala av situationer innan direkt klandervärda förhållanden råder, som kräver omedelbar rättelse. Införs bestämmelserna i BS betyder det att utrymmet för sådana hänsynstaganden blir starkt begränsat. Inte minsl från kostnadssynpunkt förefaller således ålgärder enligl t. ex. arbetarskyddslagstiftningen vara att föredra. Skulle denna i något avseende inte fungera tillfredsställande, finns möjlighet alt beakla detla i samband med pågående arbele på en ny arbetsmiljölag.

Sveriges jastigheisägarejörbund framhåller all arbetsgmppen inle alls har berört kostnadsaspekterna. Detta är enligt förbundet en allvariig brist. Ett genomförande av förslagel beträffande redan uppförda fastigheter kommer i de flesta fall alt medföra så slora kostnader - direkta och indirekta - atl de inte till någon del kan inrymmas inom fastighetens driftbudget. Miljöförbättringen måsle därför genom ändring av bruksvärdereglerna betalas med ökade hyror om inle statliga bidrag införs för denna typ av ombyggnad. 1 anslutning till det av arbetsgruppen anförda exemplet all kravel på en godtagbar transportväg i del enskilda fallet kan medföra att hyresgästerna får avslå från sopnedkastet och i stället lämna avfallet i särskilt anordnade utrymmen i anslutning lill transportvägen vill bostadsdomsiolen peka på att tillgång till eller avsaknad av sopnedkast i allmänhet beaktas vid en bruksvärdeprövning enligl reglerna i 12 kap. 48 ij jordabal ken. Fall kan därför tänkas förekomma då förlust av sopnedkast kan medföra atl hyran för berörda lägenheier påverkas i sänkande riktning. Denna omständighet bör enligt domstolen vägas in bland de ekonomiska förutsättningarna vid en tillämpad ändring av avfallshanteringen. Även Sveriges jastighetsägarejör-biiiid framför liknande synpunkler. Om för hyresgästerna gemensamma utrymmen såsom cykelrum, barnvagnsrum m. m. tas i anspråk för sopnedkast o. likn. kan enligl förbundet krav framställas från hyresgästerna på atl hyrorna skall nedsättas.

Länsstyrelsen I Malmöhus län finner det inle sannolikt au hyresgäster, .som har vant sig vid en sådan anordning som sopnedkast, skulle acceptera en förändring lill del sämre som innebär alt de får lämna avfallet i särskilt anordnade utrymmen i anslutning lill transportvägen. Den av arbetsgruppen Uttalade uppfattningen i denna fråga rimmur dessutom enligt länsstyrelsen illa med de uttalade motiven till de nyligen genomförda ändringarna av 46, 42 a och 48 a ijij BS som syftar till en ökad handikappanpassning av bostäder.

Hyresgästernas riksförbund menar att en förulsälining för all konflikter inte skall uppslå är all man vid genomförande av ålgärder för all förbättra arbetsmiljön inle ger avkall på de boendes intressen. Tekniska lösningar lår inte väljas så alt servicen försämras. Även Stockholms kommun anser att tillämpningen av beslämmelsema inle får medföra försämrade möjlig-

Prop. 1976/77:31 40

heter för de boende atl få avfallet omhändertaget på ett tillfredssiällande sätt.

Kommunförbundet pekar pä atl gällande hälsovårds-, arbetarskydds- och renhållningslagsiiftning mera aktivt bör utnyttjas för att komma lill rätta med här aktuella missförhållanden. Självklart är del inte enbart byggnadslagstiftningen som skall utnyttjas för att förbättra renhållningspersonalens situation.

Statens InstUut jör byggnadsforskning framhåller alt förslaget har organisatoriska konsekvenser som inte diskuteras i promemorian. Förslagel innebär alt byggnadsnämnden blir del organ, som skall handlägga frågor om sop-rumsombyggnad. Byggnadsnämnderna är redan i dag hårt belastade och nya arbetsuppgifter är föreslagna. Det bör därför undersökas vilka uppgifter som bör slopas eller omformas för all bereda plats för soprumsfrägorna. Annars äventyras genomförandel. Skärpta beslämmelser för nybyggnad medför rimligtvis myckel små förändringar i byggnadsnämndernas resursbehov. Däremot medför kravel pååtgärderi befintliga husen ny typav ärenden, sora lorde medföra märkbar belaslningsökning, ora lagstiftningen skall få någon effekt. Vidare innebär ärenden med föreläggande om åtgärder i befintliga hus en annan roll för byggnadsnämnderna än hittills. Denna roll kräveretl betydligt mer aktivt engagemang och vidgad kompetens, speciellt avseende vad sora är ekonoraiskt genomförbart. Institutet anser alt starka skäl talar för att byggnadsnämndernas roll omprövas avseende byggnadslagstiftningens relro-aktivitet och lillämpning på den befintliga bebyggelsen. Denna slora och väsentliga fråga bör behandlas i etl betydligt vidare sammanhang och inte utgående från en så avgränsad fråga som här har varil fallet. Institutet anseratt frägan om byggnadsnämndernas roll visavi befintlig bebyggelse bör behandlas i samband med en ny bygglag och i samband med behandlingen av förslagel om elt bostadsverk (SOU I976:26)d. v. s.isammanhang som möjliggör atl de viktiga principfrågorna lyfts fram. Slutligen innebär del lagda förslagel all byggnadsnämnderna skall akti vt driva frågor av en karaktär, som ligger betydligt närraare hälsovårdsnärand och yrkesinspektion. Byggnadsnämnderna lorde inte ha samma kompÄiens som dessa nyss nämnda myndigheler att bedöma angelägenheten av t. ex. arbetsmiljökrav. Ur organisatorisk synvinkel finns således enligl institutet vissa betänkligheter mot del lagda förslagel. Av promemorian framgår atl rent formella juridiska skäl härlett arbetsgmppen till atl föreslå atl ålgärder vidtas via byggnadslagstiftningen och byggnadsnämnderna. Institutet anser all frågor i samband med genomförandel, bl. a. organisationsfrågor, böranalyseras innan juridiska instmment väljs. Del ärtänkbart all närmare utredning leder lill alt frågan om sopmmmen och soptransportvägar i befintliga husbörlösaspåannan vägan genom byggnadslagstiftningen t. ex. somenarbe-larskyddsfråga.

Enligt arbetsgmppens bedömning kan det i åtskilliga fall visa sig att en ändamålsenlig lösning av sophanieringen inte kan åstadkommas med mindre än atl visst utrymme som är uthyrt måste las i anspråk, t. ex. som

Prop. 1976/77:31 41

del av sopnedkast eller som soputrymme. Med anledning av detta konstaterande anför bostadsdomsiolen alt utrymme som behöver las i anspråk för här avsett ändamål i allmänhet är beläget i källarvåningen eller botlen-våningen. Dessa våningsplan är ofta uthyrda som lokaler, d. v. s. för annal ändamål än bostäder. Uthyrningen av lokaler sker inle sällan genom lång-tidskontraki, och det ur inte ovanligt att hyrestiden är fem år eller längre. Mot bakgrund härav vill domstolen fästa uppmärksamheten på att förekomsten av långlidskoniraki kan medföra att den tillämnade åtgärden måsle anslå under så lång lid all andra lösningar kanske bör övervägas.

Sveriges jastigheisägarejörbund erinrar om alt del finns åtskilliga fasligheter som är fullt moderna och som inte inom överskådlig tid skall bli föremål för sanering eller ombyggnad men som ändock inle har soprumsfrågan löst på ett i enlighet med förslaget tillfredsställande sätt. I dessa fall har fastighetsägaren rättal sig efter de beslämmelser som rådde vid byggnadens uppförande och erhållit byggnadslov för t. ex. en placering av sopmmmei i källarplanet. Della kan självfallel leda till atl transportvägarna för sophämlningspersonalen blir besväriiga. Den enda möjligheten alt uppfyllade föreslagna kraven kan i det läget vara atl sopmmmei fiyttas upp i bottenvåningen, där i bästa fall särskilda utrymmen kan tas i anspråk, dock med kostnadskrävande ombyggnadsåtgärder som följd. Det kan emellertid enligt förbundet ocksä i många fall inträffa, atl man måste utrymma en bostadslägenhet eller, kanske ännu vanligare, all en uthyrd lokal måste friställas. Förbundet anser atl en sådan åtgärd självfallet inle kan ske utan betydande kostnader och svårigheter. Enligl förbundet ärdet heller inle ulan vidare klart alt en hyresnämnd efler uppsägning kommer att medge avfiyltning från bostadslägenhet. När del gäller lokaler kan fastighetsägaren med hänsyn till del indirekta besittningsskyddet bli tvingad alt utge skadestånd lill hyresgäst lill följd av atl hyresrätten upphör efter uppsägning. Arbetsgmppen synes vid sina överväganden helt ha förbisett hyreslagens reglerom direki respektive indirekt besittningsskydd. Det är inte heller ovanligt au lokaler är uthyrda mot långlidskoniraki. 1 sådana fall är det inle ens möjligl för fastighetsägaren atl ensidigt fä avtalet atl upphöra i förtid. Stockholms kommun uppger all det kan leda till stora kostnader för faslighels-ägaren i de fall kommersielll attraktiva lokaler behöver tas i anspråk för soputrymmen. Göteborgsfastighetsägareförening påpekarocksåatienuppsågningav lokal kan inte ogillas annal än pä formella grunder. I en skadeståndsprocess mellan hyresgäst och fastighetsägare kan enligt föreningen fastighetsägaren tvingas utge höga skadestånd.

Arbetsgruppen behandlade det problem som kan uppslå om fastighetsägaren inle kan uppfylla föreläggande alt ordna godtagbar avfallshantering med hänsyn lill atl det utrymrae föreläggandel avser är uthyrt och uppsägning av hyresgästen ogillats av hyresnämnden. Enligl arbetsgruppens mening skulle i denna situation elt eventuellt förelagt vite inte komma all dömas ut. Stockholms kommun påpekar au byggnadsnämnden i kommunen i ärenden rörande olovlig kontorisering har hävdat den uppfattningen

Prop. 1976/77:31 42

atl etl föreläggunde inte förfaller på grund av ogiltigförklarad uppsägning. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller alt en ogiltigförklarad uppsägning utgör i regel inget hinder för hyresvärden au med åberopande av elt myndighels-beslut frånträda ett hyresavtal och genomföra den erforderliga åtgärden.

4 Ikraftträdande

Vad gäller ikraftträdande uv nyu bestämmelser på området ifrågasätter bostadsstyrelsen om delta av praktiska skäl kan sättas så lidigl som lill den I januari 1977. Även Stockholms kommun är tveksam till den föreslagna lidpunkten för ikraftträdandet av bestämmelserna och anseratt i vart fall besiämmel-semai48 b i; BSbör träda i kraft försl sedan både de finansiella frågorna har fått sin lösning och fastighetsägarna har fått lillfälle au vidta erforderiiga ålgärder.