Prop. 1976/77:22

Regeringens proposition 1976/77:22

om statsbidrag till hemspråksundervisning för invandrarbarn m. m.

beslutad den 4 november 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag sora har upptagits i bifogade utdrag till regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

BRITT MOGÅRD

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av riksdagens beslut med anledning av proposition om hemspråksundervisning för invandrarbarn (prop. 1975/76:118, UbU 1975/76: 33, rskr 1975/76: 391) framläggs förslag om bl. a. nytt statsbidrag till komraunerna för hemspråkslräning i förskolan och för hemspråksundervisning i grundskolan och gymnasieskolan.

För hemspråkslräning i förskolan för sexåringar föreslås statsbidrag till kommunema utgå med ett schablonbelopp per deltagande bam och år. Beloppet har preliminärt fastställts tiU 1 900 kr. mkluderande bidrag till vissa arbetsgivareavgifter. Schablonbeloppet skall jämkas årligen med hänsyn till den genomsnittliga årliga löneutvecklingen.

För hemspråksundervisning i grundskolan och gymnasieskolan föreslås utgå ett schablonbelopp till kommunerna. Detta belopp beräknas som en kostnad för varje uttagen lärarveckolimme undervisningen omfattar. Därvid skall för grundskolan räknas 1,1 lärarveckotimmar per deltagande elev och läsår samt för gymnasieskolan 0,75 lärarveckotimmar per deltagande elev och läsår. Schablonbeloppet har preliminärt bestämts till 1 765 kr. per lärarveckolimme vartill kommer bidrag för sådana arbetsgivareavgifter som i dag ersätts ur bidragsanslagen för grundskola och gymnasieskola. Schablonbeloppet skaU årligen jämkas med hänsyn till löneutvecklingen m. m.

Vissa övergångsbestämmelser föreslås, som medger en successiv anpassning för kommuner som enligt nuvarande regler erhåller högre bidrag än vad det nya statsbidraget medger. För det övervägande antalet kommuner innebär förslaget en betydande resursförstärkning.

1 Riksdagen 1976/77. I saml Nr 22

Prop. 1976/77: 22

Uldrag
UTBILDNINGSDEPAREMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-11-04

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Mogård

Proposition om statsbidrag till hemspråksundervisning för invandrar barn m m.

1 Inledning

Genom riksdagens beslut med anledning av proposition om hemspråksundervisning för invandrarbarn (prop. 1975/76: 118, UbU 1975/76: 33, rskr. 1975/76: 391) skall särskUda statiigt reglerade tjänster som hemspråkslärare med anställning vid skolväsendet i kommun inrättas fr. o. m. budgetåret 1977/78 såsom extra eller extra ordinarie tjänster. Riksdagen gav härvid som sin mening tiU känna att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om statsbidragssystem för hemspråkslräning i förskolan och hemspråksundervisning inkl. studie-handledning på hemspråk i gmndskola och gymnasieskola.

2 Gällande bestämmelser Statsbidrag och undervisningsformer

EnUgt bestämmelser om stödundervisning åt utländska bam i den obligatoriska skolan utgår statsbidrag för stödundervisning med högst sex veckoliimnar per undervisningsgmpp för utländska eUer statslösa elever samt för svenska barn som intagUs från utländska skolor.

Skolöverstyrelsen har meddelat närmare föreskrifter om sådan stödundervisning. Enligt dessa har stödundervisning som mål att bereda elevema bästa möjliga fömtsättnmg för skolgång i svensk skola. Elever med olika modersmål bör undervisas gemensamt i svenska. Undervisningen bör ges av svensk lärare. Undervisningsgrupperna bör vara små (3—5 elever) och i möjligaste mån homogena med avseende på ålder och

Prop. 1976/77: 22 4

färdighet i svenska. 1 kommuner med tUlräckligt antal elever av här avsett slag kan det vara lämpligt att för undervisning i svenska inrätta en perraanent språkklinik.

Stödundervisningen kan även innebära studier på raodersmålet under ett par veckotimraar med handledning av lärare sora behärskar elevens raodersmål (studiehandledning på hemspråk) och med användande av studiemateriel på elevens modersmål, vilken godkänts av skolstyrelsen.

Undervisningsgrupperna kan vid denna undervisning vara större och åldersmässigt mer helerogena än vid stödundervisning i svenska.

Stödundevisoing delas allmänt upp i två delar dels undervisning i svenska, dels studiehandledning. Varje invandrarelevs behov av stödundervisning bör med jämna mellanmm fastställas efter en allsidig bedömning, i synnerhet under elevens första tid i skolan.

För varje elev måste stödundervisningens omfattning fortlöpande omprövas. Studiehandledningen är därvid elt särskilt problem. I de allra flesta fall ges denna av hemspråkslärare, som har förutsättningar att med användande av såväl svenska sora hemspråk stödja eleven i dermes ämnessludier. I de fall en nyinvandrad elev inte kan hänvisas tUl förberedelseklass, får denne nästan hela stödundervisningen som studiehandledning på hemspåket.

För de elever, som skolan bedömt vara i behov av stödundervisning är denna obligatorisk.

Lönekostnaderna för stödundervisningen täcks över gmndskoleanslagél. Under budgetåret 1975/76 uppgick stödundervisningen i svenska till 29 232 lärarveckotimmar och studiehandledningen på hemspråk tUl 13 898 lärarveckotimmar. Lönekostnaderna för denna undervisning beräknas ligga kring 80 milj. kr. Därtill koraraer bidrag för olika arbetsgivareavgifter sora utgår enligt särskilda beslämmelser.

Resursen för stödundervisning i gymnasieskolan får användas både för stödundervisning i svenska och i andra ämnen samt för studiehandledning på hemspråk. För innevarande budgetår är 5 milj. kr. anslagna för delta ändamål. Medlen fördelas av skolöverstyrelsen på gmndval av antalet elever i kommunema som behöver detta stöd.

Hemspråksundervisning i grundskolan är friviUig. Undervisningen omfattar 2 veckotiramar och ersätter helt eUer delvis undervisningen i annat ämne/andra ämnen. Den samordnas om möjligt mellan elever i olika årskurser. Lönekostnaderna för denna undervisning täcks av det allraänna driftbidraget till grundskolan. Det åligger den lokala skolledningen att svara för alt invandrarelevema och deras föräldrar informeras såväl om betydelsen av som möjligheten att välja undervisning i hemspråket.

Prop. 1976/77: 22 5

Skolstyrelsen kan enligt supplement till läroplanen medge att alla elever i grundskolan som kommer från hem där man talar ett annat språk än svenska får välja undervisning i heraspråket.

Detla innebär, att skolan måste slå fast, att eleven i hemmiljön har ett annat hemspråk än svenska. Den enda praktiska möjligheten att konstatera detla förhåUande har för skolans del varit att anlita berörd hemspråkslärare. Den situationen har då inträffat, att hemspråkslärarna tvingats avgöra sitt eget tjänsteunderlag.

Försök med förberedelseklasser finns sedan några år främst på lågstadiet i kommuner med raånga invandrarelever. Den grandläggande läs- och skrivinlärningen ges i dessa klasser på heraspråket. Någon utvärdering av försöken föreligger ännu inte.

När en elev lämnat förberedelseklassen och övergått till sin svenska klass, ges s. k. fortsatt stödundervisning beslående av undervisning i svenska och studiehandledning. Omfattningen bestäras av resp. elevs färdighetsnivå i svenska. För att denna stödundervisning skall fungera krävs etl intimt samarbele raellan alla berörda lärare.

Undervisningen i heraspråk i gyranasieskolan regleras av skolförordningens 8 kap. 4 § fjärde stycket. 1 detta anges att elev med annal språk än svenska sora modersraål kan byta ut undervisning i främmande språk raot undervisning i sill modersraål. Skolöverstyrelsen har fastställt kursplaner för ett flertal invandrarspråk.

I den allmänna förskolan för sexåringar förekomraer f. n. ingen regelraässig heraspråksträning. Enligl lagen om barnomsorg (1976: 381) skall även barn, som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl behöver särskilt slöd i sin utveckling, anvisas plats i förskola tidigare än det år då barnet fyller sex år. Förskolan har därigenom bl. a. fått ett ansvar för invandrarbamens språkliga utveckling. Försöksverksamhet med hemspråkslräning förekomraer i ett antal kommuner. Socialstyrelsen har givit ut särskilda anvisningar om invandrarbarn i förskolan, i dessa har hemspråkslräningen en central plats. Detma träning integreras i den dagliga verksaraheten i förskolan.

Personalfrågor

För stödundervisningen i grundskolan anlitas såväl svenska lärare som hemspråkslärare.

Med termen svenska lärare avses här de sora innehar tjänst enligt skolförordningen (1971: 235, ändrad senast 1976: 682) som ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare vid gmndskolan eller gymnasieskolan. I skolförordningen regleras dels de arbetsuppgifter som är förenade med tjänsterna, dels de behörighetsvillkor eller krav på viss kompetens som tjänsteinnehavama skall uppfyUa.

Med termen hemspråkslärare avses här de tvåspråkiga personer, som

2 Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 22

Prop. 1316fn: 22 6

har anställts för att undervisa i och på minoritetsspråk samt för socialt kontaktarbete.

Hittills har stödundervisningen i svenska vanligtvis meddelats av svensk lärare. Endast i de fall då hemspråkslärare har kvalificerade kunskaper i svenska, har svenskträningen anförtrotts sådan lärare. Det har då i flertalet fall gällt finska lärare med erfarenhet från hemlandet i att undervisa i svenska som fräramande språk.

Svenska lärare inräknar ofta stödundervisningen i svenska i sin tjänst. I kommuner och rektorsområden med många invandrarelever och där tjänsteunderlaget är tiUräckUgt stort förekommer att svenska lärare har hela sin tjänstgöring i form av stödundervisning i svenska.

Det ankommer på den lärare som skall meddela stödundervisning i svenska, att samverka med hemspråkslärare och övriga lärare.

För varje invandrarelev måste dessa lärare tillsammans analysera behovet av stödundervisning och framlägga ett individuellt studieprogram.

I skolförordningen finns inga regler om behörighet eller särskUda tjänster för lärare som undervisar invandrarelever eUer elever med annat hemspråk än svenska. Den vanligaste anställningsformen för hemspråkslärare är timläraranställnmg.

För lärare som undervisar finskspråkiga elever finns dock vissa bestänunelser, som meddelats genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1970 om behörighet till extra och extra ordinarie folkskoUärartjänst, i vilken ingår skyldighet att undervisa finskspråkiga elever. Löneförmånerna har faststäUts genom beslut av statens avtalsverk 1970, 1973 och 1975. Lärare för finskspråkiga elever avses medverka i dels anpassnings-och stödundervisning för finska invandrarelever inom grundskolan, dels hemspråksundervisning i finska enligt läroplanen för grandskolan, dels elewårdsarbete bland sådana elever. Enligt beslutet den 17 juni 1970 gäller följande behörighetskrav

a) avlagd folkskoUärarexamen i Finland

b) erforderliga kunskaper i svenska språket

c) anställning som lärare i Finland eller Sverige minst 392 dagar efter examen med minst halvtidsstjänstgöring under minst 314 dagar.

För den som uppfyller dessa vUlkor samt de för lärare gällande allmäima behörighetsvillkoren enUgt 14 kap. 8 § skolförordningen gäller att han/hon kan få anställning som exlra ordinarie lärare 2 i grundskolan i vilken ingår skyldighet att undervisa finskspråkiga elever. Inplacering i lönegrad resp. löneklass regleras genom nämnda beslut av statens avtalsverk. Dessa bestämmelser ora behörighet, anställningsform och löneförmåner för finska folkskollärare innebär att dessa fått slörre trygghet i anställningen och bättre löneförhållanden än andra hemspråkslärare.

Prop. 1976/77: 22 7

1 ett fåtal fall har även andra finska lärare än folkskollärare, som korarait till Sverige för att tjänstgöra vid grandskolan, fått samma förmåner som de finska folkskollärarna.

Regeringen har i ett antal fall också beviljat andra hemspråkslärare än finska lärare liknande löneförmåner.

Efiersom inga generella regler om anställning och behörighet för hemspråkslärare finns, saknas också bestämmelser om tillsättning och meritvärdering.

Liksom i grundskolan ges stödundervisningen i svenska i gymnasieskolan i allmänhet av svenska lärare, som kan räkna in undervisningen i sina tjänster. För dessa lärare finns inte några krav på ulbildning i alt undervisa i svenska som främmande språk.

Stödundervisning i andra ämnen, t. ex. engelska ges oftast också av svenska lärare.

Studiehandledning på hemspråket meddelas av hemspråkslärare. Rekryteringen har i allmänhet inriktats på de tvåspråkiga lärare, som tjänstgör i grundskolan. Anställningsformen är vanligtvis timläraran-slällning.

I förskolan arbetar bl. a. förskollärare och barnskötare. De ingår i arbetslag med ansvar för verksamheten i förskolan.

FörskoUärare och barnskötare har kommunalt reglerade anställningar med lön och övriga anstäUningsvUlkor fastställda enligt kommunala avtal. Tjänst som förskollärare är förenad med rätt till semester eller ferier. Bamskötartjänstema är förenade med rätt till semester. För att kunna förordnas som innehavare av kommunalt reglerad tjänst som förskollärare eller barnskötare krävs inte någon särskUd utbUdning, men som regel rekryteras personal till dessa tjänster bland dem som utbUdats för resp. tjänst.

Beträffande utbildning av lärare som meddelar stödundervisning i svenska som främmande språk samt utbildning av hemspråkslärare kan följande anföras.

F. n. finns inga särskilda krav på ulbildning i att undervisa i svenska sora främmande språk. Under senare år har dock behovet av sådan ulbildning och fortbildning blivit allmänt erkänt. Sådan utbildning ges numera dels inom grundutbildningen i tillvalskurser till klasslärarulbildningen vid vissa lärarhögskolor, dels i form av fortbUdningskurser. Dessuiom finns kurser i svenska som fräramande språk på högskolan.

1 stort sett saknas även grundutbildning av hemspråkslärare. Försöksverksamhet med särskilda utbildning av klasslärare raed finska som raodersmål pågår dock sedan vårterminen 1975. Skolöverstyrelsen har nyligen avgett förslag om en reguljär utbildning för hemspråkslärare. Förslaget bereds f. n. inom utbildningsdepartementet.

Prop. 1976/77: 22 8

Under innevarande budgetår pågår särskilda fortbildningskurser för sådana verksamma heraspråkslärare sora saknar läramlbUdning eller annan högre UtbUdning.

Fr. o. m. vårterminen 1977 startas en särskild förskollärarutbildnmg för sökande med finska, grekiska, serbokroatiska eller turkiska som modersmål.

3 Riksdagens beslut angående hemspråksträning i förskolan och hemspråksundervisning i grundskolan och gymnasieskolan

På grundval av ett förslag från arbetsgruppen för fortsatt utredning om invandrarelevemas utbUdningssiluation (DsU 1975: 13) föreslogs i proposition (1975/76: 118) ora hemspråksundervisning för invandrarbam riktlinjer m. ra. för hemspråksundervisningen i förskola, grundskola och gymnasieskola. Riksdagen anslöt sig till propositionens riktlinjer dock med den principiella ändringen att tjänstema för lärare i hemspråk bör vara stalligl lönereglerade Ijänster som hemspråkslärare med anstäUning vid skolväsendet i konunun (UbU 1975/76:33, rskr. 1975/76: 391).

Riksdagens beslut anknyter tUl de riktlinjer för invandrar- och minoritelspolitiken sora fastlades av 1975 års riksmöte (prop. 1975: 26, InU 1975: 6, rskr. 1975: 160). De övergripande målen för denna poUtik sammanfattas i orden jämlikhet, valfrihet och samverkan. Invandrarna och deras barn skall genom samhällets insatser ges reella förutsättningar att behålla och utveckla det egna språket, den egna kulturen och hålla kontakt med ursprungslandet. UlbildningspoUtiskt betyder detla att vårt samhälle är skyldigt att aktivt främja och stimulera verklig tvåspråkighet hos invandrarbarnen och att erbjuda dem möjlighet atl utveckla sitt hemspråk så att de behärskar det väl såväl känslomässigt som socialt och begreppsmässigl. Detla är avgörande för hela deras personUghetsut-veckling.

Beteckningen hemspråk är vald för att markera inriktningen på undervisningen och kriteriet för rätlen lill denna undervisning. Det gäller träning/undervisning i det språk som utgör ett levande inslag i bamets hemmiljö i Sverige.

Syftet raed heraspråkstränmg och heraspråksundervisning för invandrarbarnen är alt vidmakthålla och utveckla kunskaperna i det språk sora barnet använder i sin dagliga miljö. Därigenom främjas barnets känslomässiga och intellektuella utveckling. Barnet ges också möjlighet atl leva sig in i och känna samhörighet med föräldrarnas/vårdnadshavarnas kultureUa bakgrund.

Enligt riksdagens beslut vid 1975 års riksmöte skall deUagande i hemspråksundervisning vara frivilligt. Riksdagens ställningstagande vid

Prop. 1976/77: 22 9

1975/76 års riksmöte innebär ingen ändring i detta avseende. 1 riksdagens beslut stryks under att det är en rättighet för de invandrarbam sora behöver det att få delta i förskolans hemspråksträning och skolans hemspråksundervisning och att kommunen har skyldighet att erbjuda och anordna dessa stödåtgärder.

Komraun är dock inte skyldig att erbjuda hemspråkslräning och hemspråksundervisning för grupp raed färre anlal barn och elever än fyra om stora svårigheter föreligger och lärare inte finns tillgänglig utan stora exlra kostnader, t. ex. på grund av långa och tidsödande resor.

De invandrarbarn som har rätt till hemspråksundervisning i grandskolan och gymnasieskolan skall, om skolan bedömer det nödvändigt, även ha rätt tiU studiehandledning på hemspråket. Denna syftar både till atl ge undervisning i olika äranen på heraspråket och lUl alt ytterligare sliraulera utveckUngen av hemspråket.

Koramunerna är skyldiga att anordna stödundervisning i svenska för varje invandrarelev som är i behov därav för att kunna följa imdervis-ningen i den egna klassen. Med invandrarelever menas här sarama elev-grapper som har rätt till heraspråksundervisning. Reglema för stödundervisning i svenska är även tillämpliga på infödda svenska elever som på grund av skolgång i utlandet har behov av sådan undervisning.

Koraraunema är skyldiga att genom informaiion och uppsökande verksamhet nå alla berörda föräldrar/vårdnadshavare med erbjudande om hemspråksträning och heraspråksundervisning.

Koramunerna skall årUgen inventera behovet av särskUda åtgärder för invandrarbamen. På grandval av denna inventering bör konununema upprätta ett handlingsprogram för hur man i förskola, gmndskola och gymnasieskola skall kunna tiUgodose varje enskiU barns behov av hemspråksträning resp. hemspråksundervisning.

1 proposUionen (1975/76: 118) dras vissa riktlinjer upp för hemspråksträningen i förskolan. 1 mvandrartäla kommuner skall den kunna organiseras med t. ex. enspråkiga grupper i deltidsförskolan och i daghemmen. I invandrarglesa korarauner skall integrering av hemspråksträningen under dagliga pass kunna göras i både deltidsförskolan och dagheramen. Språkträning för invandrarbarn är en integrerad del av förskolans arbetssätt, vilket i sin helhet syftar till att stödja den totala personlighelsutvecklingen. Socialstyrelsen har i uppdrag att i samråd med skolöverstyrelsen utforma riktlinjer för hemspråksträning i förskolan.

Kommunertia bör i samråd med de lokala invandrarorganisationema, invandrarföräldrama och invandrareleverna frilt kunna organisera hemspråksundervisningen i grundskolan på det sätt som bäst tillgodoser elevernas allsidiga utveckling och deras studiesituation. I nämnda proposition (s. 94—95) diskuteras nio modellförslag som invandrargmppen skisserat och möjligheterna atl med utgångspunkt i dessa modeller

Prop. 1916fll: 22 10

och därmed inom den sammanhållna klassens ram anordna speciella enspråkiga undervisningsgrupper.

Även för hemspråksundervisning och siudiehandledning på hemspråket för elever i gymnasieskolan bör en flexibel organisation till-lämpas.

MöjUgheten att läsa hemspråk som alternativ till B- eUer C-språk eller engelska kvarstår enUgt nuvarande bestäraraelser.

För att vidga rekryteringen av invandramngdoraar till gymnasieskolan skall korta introduktionskurser anordnas fr. o. m. vårterminen 1977 för de ungdomar som inte är förberedda att gå direkt in i det fasta studiesystemel. Regeringen har uppdragit åt skolöverstyrelsen att utforma ramtimplaner för och innehåll i introduktionskurser av växlande längd samt för kompletterande sommarkurser.

I fråga om lärartjänster för hemspråksundervisningen i grundskolan och gymnasieskolan innebär riksdagens tiUkännagivande att särskilda statligt reglerade tjänster som hemspråkslärare bör inrättas fr. o. ra. den 1 juli 1977 i kommunerna såsom exlra eller extra ordinarie tjänster. Förutom att utföra vanligen förekommande läramppgifter skall hemspråkslärarna liksom hittills även nära samarbeta raed invandrarbarnens farailjer och svara för socialt kontaktarbete. För egentligt kurativt arbete skaU däreraot skolans elewårdande personal svara. Lärarna skall kunna användas på olika stadier.

Den tjänstetyp som skall vara förebild för tjänsl som hemspråkslärare enligt riksdagen är de statligt reglerade lärartjänster vid skolväsendet i kommun som avses i förordningen (1975: 337) om tjänster som lärare vid skolväsendet i kommun. Tjänstema avser inte anstäUning vid någon viss skolform i kommun utan kan användas flexibelt över skolformsgränserna. I tjänstema får utöver undervisning i kommunens skolväsende ingå dels sådan unervisnmg som inle står under skolstyrelsens tillsyn, dels undervisning i annan kommun.

4 Föredraganden

Språkforskningen har visat att invandrarbarnen först måste gmnd-lägga och vidareutveckla sina kunskaper i heraspråket, mnan de kan tUlgodogöra sig undervisning i ett nytt språk. Detta gäller särskilt för barn som byter språkmiljö och barn vars föräldrar har ett modersmål (hemspråk) som avsevärt skiljer sig från det som talas i landet i övrigt. Sker inte en ordentUg satsnmg på undervisning i barnels hemspråk, är risken för s. k. halvspråkighet raycket slor. Delta drabbar då inte bara själva språkutvecklingen utan kan också hänuna barnels kulturella identitet. De invandrarbarn som har en svagt utvecklad språklig förmåga både i fråga om hemspråket och bosättningslandets språk löper senare stor risk att få en ekonomiskt och socialt svagare stäUning än sina kanu-ater.

Prop. 1976/77: 22 11

För en allsidig personlighelsutveckling är barnet beroende av kunskaper såväl i hemspråk som i svenska. Kan barnet inte tala och förstå föräldramas språk, uppstår lätt känslomässiga och sociala klyftor mellan föräldrar och barn. Genom aktiva insatser för att främja tvåspråkighet hos invandrarbarnen förebygger man sädana konflikter. Får barnet tillfälle att väl stabilisera och utveckla sitt hemspråk innan det lär sig det svenska språket, kommer det senare att utveckla en tvåspråkighet som ger hemhörighet i två kulturer. Goda kunskaper i svenska är naturligtvis också nödvändiga för att undvika isolering i det svenska samhället.

Riksdagens beslut om hemspråksundervisning m. m. för invandrarbarn (prop. 1975/76: 118, UbU 1975/76: 33, rskr. 1975/76: 391) är av stor betydelse för att skolan skaU kunna ge alla invandrarbarn goda förutsättningar att behålla och utveckla det egna språket och den egna kulturen samt möjligheler att hålla kontakt med ursprungslandet. Genom beslutet får kommunerna skyldighet att aktivt främja och stimulera tvåspråkighet hos invandrarbarn och barn inom urspmngliga minoriteter i Sverige.

Rätt till hemspråksträning och hemspråksundervisning har enligt riksdagens beslut alla barn och ungdomar för vilka ett annat språk än svenska utgör ett levande inslag i deras hemmiljö. Normalt förutsätter detla att föräldrar/vårdnadshavare har ett annat språk än svenska som sitt modersraål och använder det språket i sitt umgänge med bamet. Denna rätt tillkomraer också bam som tUlhör en ursprunglig språklig minoritet i landet eller vars familj i en eller flera generationer har bott i landet, förutsatt att barnets språkliga miljö kräver detta. Motivet för att anordna hemspråksundervisning måsle vara behovet hos eleven.

Den omständigheten att kommunerna i vissa fall inte är ovillkorligen tvungna att ordna hemspråksundervisning och hemspråksträning får inte medföra alt kommunerna avstår från aktiva åtgärder för att erbjuda alla invandrarbam sådan undervisning eller träning.

Antalet invandrarbarn som får hemspråksundervisning har ökat kraftigt de senaste åren. Från läsåret 1974/75 till läsåret 1975/76 har antalet invandrarbam som får sådan undervisning i grundskolan ökat från ca 18 500 till 23 700, dvs. 28 %. Ungefär var tredje invandrarelev i gmndskolan får hemspråksundervisning.

Jag vill erinra om alt de totala koslnaderna för hemspråksundervisningen uppgår till ca 80 milj. kr. för innevarande budgetår.

EnUgt skolöverstyrelsens speciaUnformation om hemspråkslärare m. m. fanns det under vårterminen 1976 ca 1 600 hemspråkslärare i grundskolan och gymnasieskolan. Lärarnas tjänstgöringslid låg näslan helt på grundskolan och då företrädesvis på låg- och mellanstadiet. Den genomsnittiiga tjänstgöringstiden var ca 18 lärarveckotimmar. Av den lolala tjänstgöringstiden var 52 % hemspråksundervisning, 39 % studie-

Prop. 1916fll: 22 12

handledning på hemspråk och 9 % icke schemalagd tid för socialt kontaklarbete.

Enligt utbildningsutskottets betänkandet bör statligt reglerade tjänster som hemspråkslärare med anställning vid skolväsendet i kommun inrättas fr. o. m. budgetåret 1977/78 såsom extra eller exlra ordinarie tjänster. Förutom att ulföra vanligen förekommande läramppgifter skall hemspråkslärarna även ha nära samarbete med invandrarbarnens familjer och svara för socialt kontaktarbete. Lärama skall kunna arbeta på olika stadier. I utbildningsulskottets betänkande (UbU 1975/76: 33) anförs också att behörig liU tjänst för heraspråksundervisning bör bl. a. den vara sora dels avlagt lågstadielärar- eller meUanstadielärarexaraen eller genomgått utbUdning som krävs för Ijänsl som lärare 16—18, dels har dokumenterade kunskaper i hemspråket. Även den som har avlagt förskollärarexamen och som bedöras lämplig för arbetsuppgiften och har dokumenterade kunskaper i hemspråket bör enligt utskoltel kunna vara behörig till nämnda Ijänster. Enligt riksdagens beslut skall regeringen meddela närmare bestämraelser om behörighet.

Skolöverstyrelsen bör enligt utbildningsutskottet kunna förklara även annan än den som uppfyller behörighetsvillkoren behörig till tjänst, om särskilda skäl föreligger. Behörighetsförklaring får meddelas endast om sökanden inom eller utom landet har genomgått utbildning eller har haft tjänstgöring, som motsvarar vad som fordras för behörighet tUl ifrågavarande tjänst som lärare, eller om bristen i sökandens behörighet uppvägs av andra meriter.

Utbildningsutskottet underströk slutligen i denna fråga att det bör undersökas om behov föreligger av särskilda övergångsbestämmelser av innebörden att lärare som har lång erfarenhet på ifrågavarande undervisningsområde den 1 juli 1977 ges företräde till nyinrättad tjänst sora lärare i hemspråk.

Jag avser senare, efter det alt förhandlingar har förekommit med berörda personalorganisationer, föreslå regeringen atl bestämmelser om hemspråkslärare utfärdas. Enligt utskottet bör hemspråkslärarna ha tjänst vid skolväsendet i kommunen och ej vid viss skolform. Della kräver en särskild förordning vid sidan av skolförordningens bestämmelser. Enligl min mening torde syflel med särskilda tjänster för hemspråkslärare gå att förena raed anställning i grundskola. Till sådan anställning kan nämligen knytas föreskrifler om tjänstgöring i andra skolforraer. Därigenom nås enhetlighet och överskådlighet i förhållande till andra tillämpbara beslämmelser i skolförordningen.

Utskottet har påpekat alt vissa samordningsfrågor bör lösas vad gäller tjänstgöring i förskola och grundskola. Jag avser att i annan ordning föreslå regeringen att bestämmelser utfärdas om att hemspråkslärare med anställning i förskola utan ansökningsförfarande kan erhålla tjänst

Prop. 1976/77: 22 13

som hemspråkslärare i gmndskolan. Jag avser vidare att ta upp överläggningar med Svenska kommunförbundet i syfte att hemspråkslärama i gmndskolan skall få motsvarande möjlighet till tjänsl i förskolan.

I fråga ora befordringsgrunder vid tillsättning av tjänsl som hemspråkslärare i gmndskolan och gyranasieskolan bör enligt utskottet skolförordningens bestäramelser om tiUsättning av lärartjänst i huvudsak gälla. Dessa är emellertid utformade med utgångspunkt i att den sökande har svensk läramlbUdning. Enligl min mening kan dessa bestämmelser inte tillämpas i full uisträckning eftersom annan än den sora har svensk läramlbUdning kan vara behörig till hemspråkslärartjänsl. Andra än de i 17 kap. 29—31 §§ skolförordningen nämnda bestämmelserna måste därför fastställas för alt möjliggöra urval av sökande till hemspråkslärartjänst mot bakgmnd av de skilda erfarenheter de sökande har.

Jag vill i della sammanhang något uppehålla mig vid den allmänna inriktningen för tillsällningsgrunderna för blivande hemspråkslärare. Den personliga lämpligheten för verksamheten och arbetsuppgiftema måste tilhnälas stor vikt. För hemspråkslärare är den personliga lämpligheten av avgörande betydelse i kontakterna med invandrarbarnen, invandrarungdomen och deras famUjer. Det är nödvändigt att hemspråkslärarna accepteras av och har goda kontakter bland invandrarna själva, eljest kan t. ex. syftet med den uppsökande verksamheten förfelas. Språkfärdigheten är vid sidan av den personliga lämpUgheten av direkt betydelse för verksamheten. Kunskaper i och på minoritetsspråket och kunskaper i svenska måste därför värderas högt. UlbUdningsbakgmnden är en annan faktor som måste vägas in i sammanhanget. Nu verksamraa heraspråkslärare har högst olika utbildningsbakgrund. Flertalet har någon form av eftergymnasial utbildning, men endast 40 % av dessa har lärarutbildning. Andelen läramtbildade skiljer sig markant raellan de olika språkgrupperna. Enligl min mening finns det inte skäl att ange någon viss utbildningsnivå som minimum. Tillsättningsmyndigheten måste i detta hänseende värdera varje sökandes utbildning för sig och därvid tillmäta denna den vikt som anses vara befogad med hänsyn till tjänstens art och inriktning. Annan yrkeserfarenhet eller erfarenhet från arbete med barn eller ungdom, som ger kunskaper vilka är väsentUga för arbetsuppgifterna, kan vara lika värdefulla och kan väga upp brister i sökandens utbildning.

På grundval av vad jag nu har anfört anser jag att de riktlinjer sora bör ställas upp vid tillsättning av hemspråkslärare bör utgå från kunskaper i hemspråket, utbildning, personliga kvaliteter, erfarenheter och kunskaper från den verksamhet tjänsten avser. Det ankommer på regeringen att utfärda bestämmelser ora förfarandet vid tillsättning av tjänst sora heraspråkslärare.

Övergångsbestämmelser bör utfärdas med innebörden att sådan lärare, som hittills undervisat i hemspråk i gmndskola och gymnasieskola

Prop. 1976/77: 22 14

och som i övrigt bedöms ha sådana kunskaper att han eller hon är lämplig för denna uppgift, får företrädesrätt tiU nu nämnda Ijänster.

Underlaget för inrättande av hemspråkslärartjänster får enligl utskottet bedömas av skolstyrelsen med utgångspunkt i det antal lärarveckotimmar i hemspråksundervisning som bedöms finnas i grundskolan och gymnasieskolan. Skolstyrelsen bör så långt möjligt sträva efter att ge lärare heltidstjänst. Detta är frärast möjligt i invandrartäta korarauner. I många kommuner blir del inle möjUgt att tillförsäkra lärarna ett sä stort antal timmar att det ger underlag för hel tjänsl. I sådana fall bör skolstyrelsen inrätta deltidstjänster.

En möjlighet att ge lärarna tillräckligt tjänsteunderlag är genom kommunal samverkan, vUket bl. a. föreslogs av invandrargruppen. Särskilda regler om ersättning vid sådan samverkan bör utfärdas. Den kommun där läraren har huvuddelen av sin tjänstgöring förlagd bör svara för anställningen av läraren. I den mån läraren i sin tjänstgöring har undervisning i annan kommun eller landstingskommun, skall denna till den komraun där läraren ar anställd utbetala ersättning med belopp sora motsvarar den tid tjänstgöringen omfattar.

Enligt utbildningsutskottels mening bör hemspråkslärartjänsterna vid skolväsendet i komraun vara statligt reglerade, dvs. att avlöningsförmåner och andra anställningsvillkor skall fastställas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. EnUgt 2 kap. 1 § lagen (1976: 600) om offentiig anställning, vilken träder i kraft den 1 januari 1977, och enligt lagen (1965: 576) om stäUföreträdare för komraun vid vissa avtalsförhandlingar ra. ra. krävs härför elt särskilt beslut av riksdagen. Detla beslut bör avse samma ansläUningsviUkor ra. m. sora för övriga lärare med anställning i grundskolan.

Jag avser senare att uppdra åt statens avtalsverk atl med berörda personalorganisationer förhandla om anställnings- och arbetsviUkor ra. ra. för tjänst som hemspråkslärare. I dessa lärares undervisningsskyldighet bör ingå visst icke schemalagt kontaktarbete.

En av utgångspunkterna för riksdagsbeslutet var att minoritetsspråken skulle vara med svenska likställda språk. Detta är enligt min mening en förutsättning för alt hemspråksundervisningen skall få den betydelse som jag i det föregående understrukit att den måsle ha. De som undervisar invandrarbamen måsle ha en tillräcklig utbildning eller genom tidigare erfarenheter ha förvärvat motsvarande kunskaper för att kunna fullgöra sin uppgift. Skolöverstyrelsen har nyligen avläranat ett förslag ora en tvåårig grundutbildning för hemspråkslärare. Förslaget bereds f. n. inom utbildningsdepartementet. Jag avser att senare föreslå regeringen att förslag om ulbildning av hemspråkslärare föreläggs riksdagen. Jag vill också erinra om de särskilda fortbildningskurser för redan verksamma hemspråkslärare sora f. n. pågår.

Genom riksdagens ställningstagande i fråga om statiigt reglerade tjäns-

Prop. 1976/77:22 15

ter måste nya överväganden göras beträffande de statliga bidrag som skall utgå liU kommun för hemspråksträning i förskolan och för hemspråksundervisning inkl. studiehandledning på hemspråk i gmndskolan och gymnasieskolan. Utbildningsutskottet anförde i denna fråga att ett riktmärke för det nya förslaget bör vara att kommun skall få statsbidrag lill hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråk i grundskolan i ungefär samma omfattning som i dag.

Enligt nuvarande bestämmelser utgår statsbidrag för hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråk i gmndskolan ur driftkostnadsanslaget för det alhnänna skolväsendet. Statsbidrag för heraspråksundervisning utgår för högst två veckotimmar per elev. Statsbidrag för siudiehandledning på hemspråk utgår i regel raed två veckotiramar för grupp om tre till fem elever. Nuvarande statsbidragsbeslämmelser är oklara och ger utrymme för olika tolkningar. Variationema i uttagna lärarveckotimmar per elev som omfattas av hemspråksundervisning och siudiehandledning är stora mellan kommunerna i landet. Således var för Slockholms län under läsåret 1974/75 genomsnittet uttagna lärarveckotimmar 0,7 per deltagande elev. Högsta stalsbidragsuttaget beräknat i lärarveckotimmar hade Täby koramun med 1,25 lärarveckotimmar per deltagande elev medan Lidingö kommun, som låg lägst i länet, tog ut endast 0,4 lärarveckotimmar per deltagande elev. Skillnaderna i uttag var ännu slörre då det gällde studiehandledningen. Tyresö kommun tog ut 3,6 lärarveckotimmar per elev medan Sundbybergs kommun tog ut 0,4 lärarveckotiramar per deltagande elev. Genomsnittet i landet var under samma tid 0,56 lärarveckotimmar per deltagande elev i hemspråksundervisning och 1,4 lärarveckotimmar per deltagande elev i studiehandledning på hemspråk.

Enligt min mening är det otillfredsställande att statsbidragsbestämmelserna medger tolkningar, sora leder till så starkt skiftande uttag av statsbidrag. Vid konstruktionen av ett nytt statsbidrag bör man så långt möjligt eftersträva regler som undanröjer sådana effekter.

Elt statsbidragssystem bör vara enkelt och administrativt lätthanterligt så alt det inte ger utrymme för skilda tolkningar om vad bidragsreglerna innebär. Både för staten och kommunema bör det vara av intresse att bidragsreglerna är överskådliga och att bidragsnivån kan beräknas efter entydiga regler. När det gäller bidrag för undervisning bör man dessutom sträva efter en kommunal frihet i medlens användning inom ramen för de ändamål de är avsedda för. I detta fall bör bidraget ge möjlighet att välja en sådan organisation för undervisningen att en kommun kan skifta insatserna från ett läsår till ett annat, exerapelvis mellan förberedelseklasser och mer individuella insalser i form av siudiehandledning. Bidraget bör på så sätt stimulera kommunerna att planera sina undervisningsinsatser med hänsyn till skiftande behov inom kommunen. Elever från små språkgrupper kan härigenora få samma

Prop. 1976/77: 22 16

möjlighet lill undervisning i heraspråk som elever från slora språkgrupper. Detta kan åstadkommas genora att raan knyter statsbidraget till varje elev sora deltar i hemspråksträning/hemspråksundervisning.

Ell statsbidragssystem som tillgodoser dessa önskemål måste med nödvändighet vara schabloniserat. I vissa fall kan ett sådant system, vid jämförelse med nuvarande statsbidragsbestämmelser för gmndskolans invandramndervisning, te sig mindre gynnsamt. Mot detla kan anföras de vinster raan når i fråga om överskådlighet och enkelhet, som i sig bör medföra bättre möjUgheter atl planera och organisera undervisningen. Genora att kommunen, som tidigare har anförts, kan variera insatserna bör systemet kunna bidra till en ökad effektivitet i resursanvändningen.

Enligt riksdagens ställningstaganden skall statsbidrag utgå till kommun för hemspråksträning inom förskolan för sexåringar och för hemspråksundervisning inkl. studiehandledning på hemspråk i grundskolan och gymnasieskolan. F. n. utgår endast statsbidrag för hemspråksundervisning och studiehandledning i grundskolan. Regeringen föreslog att ett schablonbelopp skulle utgå till koramunerna för varje barn i förskolan som dellog i hemspråkslräning och för varje elev i grundskolan och gyranasieskolan som deltog i hemspråksundervisning. Förslaget byggde på atl hemspråkslärartjänsterna skulle vara kommunalt reglerade oavsett skolform. Schablonbeloppet skulle utgå med sararaa belopp oavsett skolform. Etl sådant enhetligt schablonbelopp kan emellertid inle tUlämpas i ett syslem med kommunall reglerade lärartjänster i förskolan och slallig reglerade lärartjänster i grundskolan och gymnasieskolan. Särskilda statsbidragsbeslämmelser får därför tillämpas för förskolan å ena sidan och för gmndskolan och gymnasieskolan å den andra.

Efter samråd med chefen för socialdepartementet vill jag i fråga om bidrag till hemspråksträning i förskolan anföra följande.

I propositionen 1975/76: 118 förordade dåvarande statsrådet Hjelm-Wallén alt beräkningsgrunden för statsbidraget för hemspråksträning i förskolan borde vara fyra tunmar per vecka i gmpp om fyra bam, dvs. en veckotimme per deltagande bam i genomsnitt. En lärare skulle sålunda undervisa i genomsnitt fyra bam för varje schablonbelopp och år. För rain del vill jag understryka att detta endast är en beräkningsgrund för statsbidraget. I den verkliga träningssituationen kommer grupperna att kunna vara både större och mindre än fyra beroende på språkgrap-pernas storlek och fördelning i koramunen. Kommunerna avgör således hur hemspråksträningen skall organiseras. Bidraget bör med hänvisning till vad jag tidigare har anfört utgå med ett schablonbidrag beräknat i kronor per deltagande barn och år. I nämnda proposition beräknades schablonbeloppet lill kommunerna till 2 300 kr. per bam och år. Beloppet skulle därefter årligen jämkas med hänsyn till träffade löneavtal.

Prop. 1916fil: 22 17

Jag har i det föregående föreslagit att särskilda beslämmelser om statsbidrag bör tillämpas för förskolan. Med utgångspunkt i nu kända uppgifter om löneförhållanden bör schablonbeloppet fastställas lill 1 900 kr. per bam och år. Statsbidraget för hemspråkslräningen bör utgå från och med budgetåret 1977/78. Regeringen bör bemyndigas att årUgen jämka grundbeloppet med hänsyn till ändringar i löneutvecklingen. Det bör vidare ankomraa på regeringen att fastställa närmare föreskrifler om utbetalning m. ra. för detta statsbidrag. Statsbidraget bör utgå från anslag under socialdepartementets huvudtitel. Förslag om medelsanvisning kommer att framläggas i 1977/78 års budgetproposition.

Genom det nu förordade statsbidraget kommer komraunerna att kunna intensifiera sina insatser för invandrarbamen i förskolan inom ramen för de skyldigheter koramunerna har enligt lagen om barnomsorg (1976: 381). Jag vill i detla sararaanhang understryka den viktiga roll för barnens språkutveckling sora en tidig heraspråksträning har under förskoleåren. Det är under dessa år bamets språkliga möjligheler grundläggs. Kan raan nå dit att invandrarbamen redan vid sin skolstart förvärvat en aktiv tvåspråkighet förebyggs senare problera raed skolgången. Anspråken på insalser från skolans sida minskar då i molsvarande mån.

Jag övergår nu till att behandla bidrag till hemspråksundervisning i grundskolan.

Som jag tidigare har anfört utgår f. n. bidrag dels till studiehandledning på heraspråk med i genomsnitt två veckotimraar per undervisningsgrupp, dels med två veckotiramar för hemspråksundervisning per elev. Även för gmndskolan bör man enligt min uppfattning konstruera statsbidraget så att det tillgodoser de principer för statsbidragsgivning som jag i det föregående har förordat. Invandrargruppen förordade alt ett schablonbelopp ges såväl för siudiehandledning som för hemspråksundervisningen. I propositionen användes som beräkningsschablon för det föreslagna schablonbeloppet fyra timmar per vecka ora grupp av fyra barn, dvs. en lärarveckolimme per elev. Med utgångspunkt i nuvarande uttag av statsbidragsresurser för studiehandledning och hemspråk finner man emellertid, vilket jag tidigare har redovisat, att en sådan beräkningsschablon inte är tUlräckUg för att svara mot riksdagens uttalande om att ett riktmärke för det nya statsbidraget bör vara alt kommun skall få statsbidrag i ungefär samraa omfattning som i dag. En justering bör därför göras. Det är emellertid inte rimligt att vid en sådan justering utgå från förhållandena i de kommuner som i dag har det högsta uttaget av statsbidrag.

Enligt senaste statistiska uppgifler om hemspråksundervisningen läsåret 1975/76 togs ca 27 700 lärarveckotimmar ut för hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråk. I hemspråksundervisningen dellog 23 700 elever och i studiehandledning 9 400 elever under nämnda

Prop. 1976/77: 22 18

tid. Ungefär tre fjärdedelar av de senare kan beräknas få både hemspråksundervisning och siudiehandledning.

Mot denna bakgrund torde en rimUg awägning av bidragsnivån vara 1,1 lärarveckotimmar per dellagande elev och år. Detta är ett beräkningsunderlag för statsbidraget. En sådan bidragsnivå innebär för det övervägande flertalet kommuner en betydande resursförstärkning, som medger ökade insatser för invandrarbarnen. Några kommuner kommer dock att få mindre resurser än i dag. För sådana kommuner bör särskilda övergångsbestämmelser gälla så att de under en treårsperiod har möjUghet till successiv anpassning till den nu föreslagna bidragsnivån. Genom att organisera undervisningen mera effektivt torde goda möjligheter föreligga att uppnå denna anpassning. Jag viU i detta sammanhang hänvisa tUl de förslag om modeller för undervisningsorganisation som föreslaghs av invandrargruppen.

Jag vill i detta sammanhang ta upp ytterligare en fråga om undervisningens organisation. Det är kommunen själv som har att avgöra denna. Statsbidragsreglerna medger både särskilda klasser för invandrarbamen, s. k. förberedelseklasser, och blandade klasser med både svenska elever och invandrarelever från en och samma språkgrupp eller från flera små språkgrupper. Båda formerna har sina pedagogiska fördelar. I den blandade klassen kan det under skolveckan bUdas mindre undervisningsgmpper för både invandrareleverna och de svenska elevema. Under vissa timmar kan undervisningen för invandrareleverna helt ske på deras hemspråk. När invandrareleverna har undervisning på sitt hemspråk sköts undervisningen av hemspråksläraren. De svenska eleverna får under tiden sin undervisning av sin ordinarie lärare. Denna fördel med mindre undervisningsgmpper uppnås inte med förberedelseklassen.

Schablonbeloppets storlek får fastställas slutligt efter det att kollektivavtal rörande anställnings- och arbetsvillkor har slutits mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer. Jag beräknar beloppet preliminärt till 1 765 kr. per lärarveckolimme för innevarande år. Detta torde motsvara en genomsnittlig lärarlönekostnad för hemspråkslärare. Därutöver tillkommer bidrag till kostnad för avgifter till försäkring för tilläggspension och till kostnad för övriga arbetsgivareavgifter som kommunema i dag får bidrag till enligt bestämmelsema i förordningen (1958: 665) om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolväsendet (oratryckt 1973: 356, ändrad senast 1976: 399). Med dessa bidrag blir det totala schablonbeloppet högre än vad som förat angivUs. Det slutliga beloppet bör fastställas av regeringen. På schablonbeloppet bör även beräknas lönekostnadspålägg med f. n. 11 % enligt kungörelsen (1969: 54) om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg.

När det gäller bidrag för hemspråksundervisning i gymnasieskolan bör beräkningsschablonen utgå från invandrargruppens förslag om tre timmars undervisning i veckan för gmpp om

Prop. 1976/77:22 19

fyra elever. Omräknat i lärarveckotimmar blir detta 0,75 lärarveckotimmar per deltagande elev och läsår. Jag räknar tills vidare med sarama schablonbelopp per lärarveckolimme som för grundskolan.

Jag vill här understryka att de föreslagna statsbidragsbestämmelserna liksom beslämmelsema om hemspråkslärare medger ett flexibelt utnyttjande av resursema över skolformsgränsema.

Schablonbeloppen för grundskolan och gymnasieskolan bör jämkas varje år mot bakgrund av de avtal om löneförmåner ra. m. som kan komma att träffas mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer för här nämnd lärarpersonal. Regeringen bör vidare bemyndigas fastställa schablonbeloppen med hänsyn härtill. Härvid bör också inräknas eventueUa ändringar i fråga om arbetsgivareavgifter som riksdagen framdeles kan komma att besluta om.

Utbetalning ra. m. av statsbidrag till hemspråksundervisning bör följa de principer som gäller för de allmänna statsbidragen till resp. skolform. Det ankomraer på regeringen att utfärda närmare bestämmelser härom.

Jag vill i delta sanunanhang anmäla följande fråga. Enligt uttalande av utbildningsutskottet hösten 1975 bör specialskolorna för hörselskadade benänmas specialskolor för döva och hörselskadade (UbU 1975/76: 9 samt SoU 1975/76: 10, rskr. 1975/76: 13). Detta kräver en ändring i skollagen (1962: 319). Inom utbUdningsdepartementet har upprättats förslag tiU lag om ändring i skoUagen. Förslaget bör fogas till detta protokoll som bilaga 1.

5 Hemställan

Med hänvisnmg tUl vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de gmnder för statsbidrag tiU kommunernas hemspråksträning i förskolan samt hemspråksundervisning i gmndskolan och gymnasieskola som jag har förordat i det föregående,

2. besluta att avlöningsförmåner och andra anstäUnings- och arbetsvillkor för hemspråkslärare fastställes under medverkan av regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer i samma utsträckning som för övriga statiigt reglerade lärartjänster i grandskolan,

3. i övrigt godkänna vad jag i det föregående anfört om tjänst som hemspråkslärare,

4. antaga förslagel tiU lag om ändring i skollagen (1962: 319).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1976/77: 22 20

Bilaga 1

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1962: 319)

Härigenom föreskrives att 2 a, 23, 30, 31 och 39 a §§ skollagen (1962: 319)1 skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a§
Staten sörjer för undervisning- Staten sörjer för undervisningen

en i specialskola av bam sora på i specialskola av barn som på
grund av syn-, hörsel- eller talska- grand av synskada eller dövhet el
da icke kunna följa undervisning- ler hörsel- eller talskada icke kun-
en i grundskolan. na följa undervisningen i grund-

skolan.

23 §2

Varje barn, för vilket gäller skolplikt enligt 30 §, äger rätl alt få undervisning i gmndskolan.

Skolpliktigl bam sora på grund SkolpUkligt barn som på grund
av syn-, hörsel- eller talskada icke av synskada eller dövhet eller
kan följa undervisningen i grund- hörsel- eller talskada icke kan föl
skolan äger rält till undervisning i ja undervisningen i grundskolan
specialskolan. Fråga ora bams rält äger rält till undervisning i spe-
till sådan undervisning prövas av cialskolan. Fråga om barns rätt till
lokal styrelse för specialskolan. sådan undervisning prövas av lo
kal styrelse för specialskolan.

30 §

För barn, som är bosatt i riket, gäUer skolplikt.

Skolplikt inträder med början av höstterminen det kalenderår, då barnet fyller sju år, och upphör, om den ej fullgjorts dessförinnan, med utgången av vårterminen det kalenderår, då barnet fyller sexton år.

För bam som på gmnd av syn-. För bam som på grund av syn-
hörsel- eller talskada icke kan föl- skada eller dövhet eller hörsel- el-
ja undervisningen i grundskolan ler talskada icke kan följa under
upphör dock skolplikten senast vid visningen i grundskolan upphör
utgången av vårterrainen det ka- dock skolplikten senast vid ut-
lenderår då barnet fyller sjutton gången av vårterminen det kalen-
år. derår då barnet fyller sjutton år.

' Lagen omtryckt 1970; 1026. 2 Senasle lydelse 1971:630.

Bestämraelserna i 32—39 §§ äga raotsvarande tUlämpning på barn som på grund av syn-, hörsel- eller talskada icke kan följa undervisningen i grundskolan. Bestämraelserna i 36 och 37 §§ om årskurs 9 i grundskolan skola avse årskurs 10 i specialskolan eller i fråga ora elev som anges i 28 a § tredje stycket där avsedd undervisning.

Besläraraelserna i 32—39 §§ äga motsvarande tillämpning på barn som på grund av synskada eller dövhet eller hörsel- eller talskada icke kan följa undervisningen i grundskolan. Bestämmelserna i 36 och 37 §§ om årskurs 9 i grundskolan skola avse årskurs 10 i specialskolan eller i fråga om elev som anges i 28 a § tredje stycket där avsedd undervisning.

Fråga huruvida skolplikt enligt 30 § tredje stycket gäller för barn efler utgången av vårterrainen det kalenderår då barnet fyller sexton år och fråga ora bam enUgt 31 § andra stycket skall deltaga i undervisningen i specialskolan prövas av lokal styrelse för specialskolan.

På lokal styrelse för specialskolan ankommer alt besluta i frågor som avses i 32 och 34—37 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

» Senaste lydelse 1971: 630.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1974 760631