Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1976/77: 21 Regeringens proposition

1976/77:21

om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse, m. m.;

beslutad den 28 oktober 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

GÖSTA BOHMAN

Propositionens buvDdsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelsema om krav på täckning med eget kapital ändras i fråga om bankinstitutens engagemang i kreditak­tiebolag som har tiU huvudsakligt ändamål att lämna lån tiU konununer. Förslaget innebär att kapitaltäckningskravet sänks från 100 % tiU 8 %, dvs. samma krav som gäller för bankinstitulens engagemang i bostads­finansierande kreditaktiebolag och företag där staten är delägare.

1    Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 21

 

Prop. 1976/77: 21

1    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom föreskrives att 57  § lagen (1955: 183) ora bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

57 §1 Bankaktiebolag skall till insättarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande lill bankbolagets till­gångar och till garantiförbindelser som bolaget ingått (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grup­per, nämligen

A.   1.   inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar

hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2.      skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, konumm eller därmed jämförlig sarafällighet, allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av regeringen, kreditaklie­bolag eller Nordiska investeringsbanken,

3.      andra fordringar för vUka staten, kommun eller därmed jäm­förlig samfälUghet, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kredit­aktiebolag, sådant bankägt aktiebolag som enligt regeringens medgivande får jämställas med kreditakliebolag vid tillämp­ningen av detta stycke eUer försäkringsförelag med svensk kon­cession svarar,

4.      fordringar för vUka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran som angives under A 1—3,

5.      garantiförbindelser för vUka banken erhållit säkerhet i värde­handling eller fordran, som angives under A 1—4,

B.   1.   andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2.      fordringar för vUka utländskt bankföretag eller annat försäk ringsföretag än som avses under A 3 eller samfälUghetsförening svarar,

3.      fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller

inteckrung i jordbmks-, affärs- eller bosladsfastighet eller tomträtt tUl såtian fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör tUl tomträtten,

4.      garantiförbindelser för vUka banken erhållit säkerhet i värde­
handling eller fordran, som angives under B 1—3,

C.   1.   fordringar för vUka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en-eller Ivåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt

» Senaste lydelse 1976:142 (jfr 1976: 282).

 

Prop. 1976/77: 21                                                      3

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

bostadslån utgår eller i tomträtt tUl sådan fastighet, ora inteck­ningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen lig­ger raellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad sora hör till toraträtten,

inteckning i fastighet, sora helt eller delvis är inrättad för industrieli verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio proceni av det uppskattade värdet av den fasta egen­domen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egen­dom som hör till tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, sora noteras vid fondbörs här i lan­del, eller

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugo­femlusen kronor, 2.  garantiförbindelser för vUka banken erhållit säkerhet i form av värdehandling,  fordran eller borgensförbindelse som angives under C 1,

D.      övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som en-

ligt ferate och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. I öv­rigt skall bankbolag vid varje tidpunkt ha eget kapital till lägst ett be­lopp, som motsvarar sammanlagt en procent av summan av placeringar, som angivas under B, fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D. TiUgång skall lagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt nominella belopp.

Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, disposilionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likställas det nominella värdet av förlagsbevis, utställda av bankbolaget, intill etl belopp molsvarande bolagets aktiekapital. I fråga om föriagskapilal, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med bolagels kapital får likställas högst så slor del av det varje år förfallande beloppet som svarar mot tio procent av bolagets aktiekapital.

Från bankbolagets eget kapital Från bankbolagets eget kapital
skall avräknas det bokförda värdet skall avräknas det bokförda värdet
av vad banken såsom aktiekapital av vad banken såsom aktiekapital
eller i annan form tillskjutit till eller i annan form tillskjutit till
annal in- eller utiändskt förelag annat in- eller utiändskt företag
som driver någon form av bank- som driver någon form av bank­
verksamhet. Sådan avräkning skall verksamhet. Sådan avräkning skall
dock ej ske i fråga om företag där dock ej ske i fråga om företag där
staten är delägare eller i fråga ora staten är delägare eller i fråga om
kredilaktiebolag som har till hu- kreditaktiebolag som har till hu­
vudsakligt ändamål alt lämna lån vudsakligt ändamål att lämna lån
mot säkerhet i form av panträtt raot säkerhet i form av panträtt
på grundval av inteckning i bo- på grundval av inteckning i bo­
stads-, kontors- eller affärsfastig- stads-, kontors- eller affärsfastig­
het.                                het eller att lämna lån till kom-

muner.

It    Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 21

 

Prop. 1916/11: 21                                                     4

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

Har bankbolag väsentiigt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som ute­slutande har till syfte alt förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose där­med sammanhängande behov, skall från bankbolagets eget kapital av­räknas åtta procent av sumraan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som bankbolaget bestämt på grundval av särskUd värdering. Har enligt gäUande bestänunelser ora lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån bevil­jats lill uppförande av viss byggnad, skall tiU grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna upp­föres, om ej särskilda skäl föranleda annat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker

Härigenora föreskrives all 26 § lagen (1955: 416) om sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

26 §1 Sparbank skall till insällarnas skydd ha egna fonder tUl visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till sparbankens tUlgångar och till garantiförbindelser som sparbanken ingått (placeringar). Vid beräk­ningen av kravet på egna fonder indelas placeringama i följande fyra grupper, näraligen

A.    1.   inneliggande kassa, checkar, postreraissväxlar samt fordringar hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2.     skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförUg samfäUighet, allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av regeringen, kreditaktie­bolag eller Nordiska investeringsbanken,

3.     andra fordrmgar för vilka staten, komraun eller därmed jämför­lig samfäUighet, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditak­liebolag, sådant bankägt aktiebolag som enligt regeringens med­givande får jämslällas med kreditaktiebolag vid tillämpningen av detta stycke eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4.     fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1—3,

5.     garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i vär­dehandling eller fordran, som angives under A 1—4,

' Senasle lydelse 1976:143 (jfr 1976: 283).

 

Prop. 1976/77: 21                                                     5

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

B.   1.   andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2.      fordringar för vilka utländskt bankförelag eller annal försäk­ringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3.      fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller

inteckning i jordbruks-, affärs- eller bosladsfastighet eller tomträtt till sådan faslighet inom sjuttiofem procent av det upp­skattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomt­rätt, av byggnad sora hör till tomträtten,

4.        garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i vär-
dehandUng eller fordran som angives under B 1—3,

C.  1.   fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbmksfastighet, i bostadsfastighet med en- el­ler tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket statiigt bo­stadslån utgår eller i tomträtt tUl sådan fastighet, ora inteck­ningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad sora hör tUl toraträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för in­dustriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendo­men eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör lUl tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, sora noteras vid fondbörs här i landet, eller

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än Ijugu­femtusen kronor, 2.   garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse sora angives under C 1,

D.       övriga tUlgångar och garantiförbindelser utom sådana sora en­
ligt ferate och sjätte styckena skola avräknas från sparbankens
egna fonder.

För placeringar, sora angivas under A, fordras ej egna fonder. I öv­rigt skall sparbank vid varje tidpunkt ha egna fonder till lägst elt belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, sora angivas under B, fyra procent av sumraan av placeringar, som angivas under C, och åtta procent av suraman av placeringar, som angivas under D. Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse tUl sitt nominella belopp.

Med egna fonder avses grundfond, reservfond och garanlifond. Med egna fonder får likställas det norainella värdet av förlagsbevis, utställda av sparbanken, intill elt belopp motsvarande sparbankens reservfond. 1 fråga om förlagskapilal, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med sparbankens fonder får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet sora svarar mot tio procent av reservfonden.

 

Prop.1976/77: 21                                                       6

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Från sparbankens egna fonder Från sparbankens egna fonder
skall avräknas det bokförda värdet skall avräknas del bokförda värdet
av vad sparbanken såsora aktieka- av vad sparbanken såsora aktieka­
pital eller i annan förra tillskjutit pital eller i annan form lillskjulit
till förelag som driver någon form till företag sora driver någon förra
av bankverksamhet. Sådan avräk- av bankverksamhet. Sådan avräk­
ning skall dock ej ske i fråga ora ning skall dock ej ske i fråga om
företag där staten är delägare eller företag där staten är delägare eUer
i fråga om kreditaktiebolag som i fråga om kreditakliebolag som
har lill huvudsakligt ändamål att har till huvudsakligt ändamål att
lämna lån mot säkerhet i form av lämna lån mot säkerhet i form av
panträtt på grundval av inteckning panträtt på grundval av inteckning
i bostads-, kontors- eller affärsfas- i bostads-, kontors- eller affärsfas­
tighet,                           lighet eller att lämna lån UU kom­
muner.

Har sparbank väsentligt ekonoraiskt intresse i aktiebolag, som uteslu­tande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för alt bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller tiUgodose där­med sammanhängande behov, skall från sparbankens egna fonder av­räknas åtta procent av sumraan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot sparbankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som sparbanken bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande beslämmelser ora lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggande sådant lån bevUjats till uppförande av viss byggnad, skall tUl gmnd för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämraelser fast­ställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna upp­föres, om ej särskilda skäl föranleda annat.

Sparbank, som på grund av avtal enligt 79 § skall uppbära blivande överskott vid annan sparbanks likvidation, får vid bestämmande av kra­vet på egna fonder under tiden för likvidationen taga överskottet i be­räkning intill belopp och på villkor som tillsynsmyndigheten fastställer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrives att 34 § lagen (1956: 216) om jordbmkskasse­rörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

34 §1 Centralkassa  jämte  anslutna jordbrukskassor  skall  till  insällarnas skydd ha eget kapital tiU visst lägsta belopp. Detta beslärames för kas­sorna gemensamt i förhållande tiU deras tUlgångar och av dem ingångna

> Senaste lydelse 1976: 144 (jfr 1976: 284).

 

Prop. 1976/77: 21                                                     7

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

garantiförbindelser (placeringar). Vid beräkningen av kapitaikravet in­delas placeringarna i följande fyra grupper, näraligen

A.  1.   inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar

hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2.      skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel, allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av regeringen, kreditaktie­bolag eller Nordiska investeringsbanken,

3.      andra fordringar för vilka staten, kommun eller därraed jäm­förlig samfällighel, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kredit-aktiebolag, sådant bankägt aktiebolag sora enligt regermgens medgivande får jämställas med kreditaktiebolag vid tiUämp­ningen av delta stycke eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4.      fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1—3,

5.      garantiförbindelser, som utfärdats av cenlralkassan eller anslu­ten jordbmkskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i värde­handling eller fordran, som angives under A 1—4,

B.   1.   andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2.      fordringar för vilka utländskt bankförelag eller annal försäk­ringsförelag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3.      fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, sora angives under B 1 eller 2, eller

inteckning i jordbmks-, affärs- eller bostadsfaslighel eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det upp­skattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomt­rätt, av byggnad som hör till tomträtten,

4.        garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan eller ansluten
jordbrukskassa och för vUka kassan erhållit säkerhet i värde­
handling eUer fordran, som angives under B 1—3,

C.  1.   fordringar för vUka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- el­ler ivåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bo­stadslån utgår eller i toraträtt lill sådan faslighet, om inteck­ningssäkerhelen är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade vär­det av den fasta egendomen eller, i fråga ora toraträtt, av bygg­nad sora hör till toraträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inora femtio proceni av det uppskattade värdet av den fasta egen­domen eller, i fråga ora toraträtt, av byggnad och annan egen­dom som hör tUl tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, sora noteras vid fondbörs här i landet, eller

 

Prop, 1976/77: 21                                                      8

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än ljugo­femtusen kronor, 2. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan eUer anslu­ten jordbmkskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under C 1,

D.       övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana sora en-

ligt femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. 1 övrigt skall centralkassa jämte anslutna jordbrukskassor vid varje tidpunkt ha eget kapital till lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagt en procent av summan av placermgar, som angivas under B, fyra procent av suraman av placeringar, som angivas under C, och åtta procent av sununan av placeringar, som angivas under D. Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt nominella belopp.

Med eget kapital avses insatskapital, reservfond, disposUionsfond och av stämma fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likställas det no­minella värdet av förlagsbevis, utställda av centralkassan, intill elt belopp motsvarande det belopp vartill centralkassans och anslutna jordbmks-kassors eget kapital uppgår. I fråga om förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med centralkassans och de anslutna jordbmkskassornas eget kapital får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet som svarar mot tio procent av detta kapital.

Från centralkassans och de an- Från centralkassans och de an­
slutna jordbrukskassornas eget ka- slutna jordbrukskassornas eget ka­
pital skall avräknas det bokförda pital skall avräknas det bokförda
värdet av vad de såsom aktiekapi- värdet av vad de såsom aktiekapi­
tal eller i annan form tUlskjutit tal eller i annan form tillskjutit
till företag som driver någon    till företag som driver någon
form av bankverksamhet. Sådan form av bankverksamhet. Sådan
avräkning skall dock ej ske i fråga avräkning skall dock ej ske i fråga
om företag där staten är delägare ora företag där slalen är delägare
eller i fråga om kreditaktiebolag eller i fråga om kreditakliebolag
som har till huvudsakligt ändamål som har till huvudsakligt ändamål
att lämna lån mot säkerhet i form att lämna lån mot säkerhet i form
av panträtt på grundval av inteck- av panträtt på grundval av inteck­
ning i bostads-, kontors- eller af- ning i bostads-, kontors- eller af­
färsfastighet,                  färsfaslighet  eller att lämna  lån

till kommuner.

Har centralkassa eller ansluten jordbrukskassa väsentligt ekonoraiskt intresse i aktiebolag som uteslutande har tUl syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvals för att bereda någon av kassoma lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från det egna kapitalet avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagels bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot kassans innehav av aktier i fastighetsbolaget.

 

Prop. 1976/77: 21                                                      9

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Med uppskattat värde avses det värde, som kreditkassa bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gäUande bestämmelser ora lån av statsmedel lUl främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda panlvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, ora ej särskilda skäl föranleda annat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

 

Prop. 1976/77: 21                                                    10

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET                 PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-10-28

Närvarande: stalsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Boh­man, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Troedsson, Mundebo, Krönraark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Bohraan

Proposition om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse, m. m.

1   Inledning

För bankinstituten, dvs. affärsbanker, sparbanker och föreningsban-ker, gäller vissa regler som syftar till att garantera alt bankerna till in­sällarnas skydd håller elt tillräckligt stort eget kapital. Bestämraelserna är utformade sora placeringsregler raed skilda krav på täckning med eget kapital allt efter placeringens art, s. k. kapitalläckningsregler. För placeringar som avser bankernas engagemang i sidobolag, dvs. svenskt eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet, gäl­ler en särskild regel. Denna innebär att det krävs täckning med eget kapital liU 100 % för belopp som en bank har placerat i sidobolag i form av aktiekapital eller på annat sätt. Undantag görs dock för före­tag där staten är delägare och för bostadsfinansierande kreditaktiebolag. För placering i sådana företag är kapitaltäckningskravet 8 %.

I skrivelse till regeringen den 17 september 1976 har Föreningsban­kernas Bank, Post- och Kredilbanken PKbanken och Svenska bank­föreningen som orabud för övriga affärsbanker med undantag av Spar­bankernas Bank, dvs. de banker som är delägare i Kommunlåne­institutet Aktiebolag, anhållit att regeringen i proposition till riks­dagen under hösten 1976 föreslår ändring av 57 § lagen (1955: 183) om bankrörelse. Ändringen skulle innebära att kapitaltäckningskravet för bankernas aktier i Komraunlåneinstitutet Aktiebolag, som f. n. är 100 %, bortfaUer eUer begränsas tiU 8 %.

Efler remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av bankinspek­tionen, fuUraäktige i Sveriges riksbank och Svenska sparbanksförening­en.

 

Prop. 1976/77: 21                                                    11

2    Gällande bestämmelser m. m.

Kapitalläckningsreglerna har som förut nämnts till syfte atl trygga att bankinsliluten till insättamas skydd håUer en tUlräcklig kapilalstyrka i form av eget kapital (för sparbankema egna fonder). Bestämmelserna är utformade som placeringsregler med olika krav på täckning med eget kapital allt efter placeringens art. Reglerna fick i allt väsentiigt sin nuvarande utformning i samband med 1968 års översyn av banklag­stiftningen (prop. 1968: 143, BaU 1968: 60, rskr 1968: 368, SFS 1968: 601, 602 och 605).

Kapitalläckningsreglerna, som är enhetligt utformade för alla bank-instituten, finns för affärsbankerna i 57 § lagen (1955: 183) om bank­rörelse (BL), för sparbankerna i 26 § lagen (1955: 416) ora sparbanker (SpL) och för föreningsbankerna i 34 § lagen (1956: 216) ora jordbruks­kasserörelsen (JkL) och innebär i huvudsak följande. Bankinslilu­tens tillgångar är indelade i fyra riskgrader. Den lägsta riskgraden om­fattar placeringar raed ingen eller ringa förlustrisk medan den högsta riskgraden omfattar de mest riskbetonade tiUgångarna. Placeringarna i lägsta riskgraden — betecknad som gmpp A i lagtexten — är helt fria från krav på täckning med eget kapital. I denna riskgrad upptas bl. a. svenska stats- och komraunobligationer, hypoteksobligalioner och obligationer utgivna av kreditaktiebolag samt andra fordringar för vilka staten, kommun eller därraed jämförUg samfällighel, svenskl bankin­slilut eller vissa andra rättssubjekt, däribland kreditakliebolag, svarar. Tillgångarna i nästa riskgrad (gmpp B), bl. a. andra fullgoda obligatio­ner än dem som förts till gmpp A och vissa inteckningslån inora 75 % av uppskatlningsvärdet av den fasta egendomen, skall täckas med 1 % eget kapital. Tillgångarna i grupp C skall täckas med 4 % eget kapital. Hit räknas t. ex. vissa inleckningslån mellan 75 och 100 % av upp­skattningsvärdet av den fasta egendomen. Till den högsta riskgraden, grupp D, förs tillgångar som inte har förts till någon av de andra riskgraderna. Kapitaltäckningskravet för denna riskgrad är 8 %. Det samlade kravet på eget kapital som gäller för ett bankinslilut erhålls genom att kapitalkraven för institutets olika tillgångar läggs samman.

Med affärsbanks eget kapital avses aktiekapital, reservfond, disposi­tionsfond och vinslbalans som har fastställts av bolagsstämma. Med centralkassas och jordbrukskassas, dvs. föreningsbanks eget kapital av­ses insatskapital, reservfond, disposilionsfond och fastställd vinstbalans. Sparbanks egna fonder är grundfond, reservfond och garantifond.

För bankernas engagemang i sidobolag, dvs. svenskt eller utiändskt företag sora driver någon förra av bankverksamhet, gäller en särskild regel. Från bankens eget kapital skall nämligen avräknas det bokförda värdet av vad banken sora aktiekapital eller i annan förra tiUskjutit till sådant företag. Regeln innebär alltså att kapitaltäckningskravet för

 

Prop. 1976/77: 21                                                     12

engagemang i sidobolag är 100 %. Två typer av sidoföretag är imdan-tagna från detta stränga täckningskrav, nämligen företag där staten är delägare särat bostadsfinansierande kreditaktiebolag. Engagemang i sådant sidobolag förs till riskgrupp D raed elt kapitalläckningskrav av 8 %.

Det nu gällande kapitaltäckningskravet såvitt avser bankinstitutens engagemang i bostadsfinansierande kredilaktiebolag infördes genom en ändring av kapitalläckningsreglerna år 1972 (prop. 1972: 118, NU 1972: 53, rskr 1972: 303, SFS 1972: 656—659). Ändringen hade sara­band raed en mellan dåvarande postbanken och Sveriges Kredilbank samt elt antal affärsbanker träffad överenskommelse ora saragående i elt geraensarat ägt bostadsfinansierande kredilaktiebolag (BOFAB). I propositionen (s. 29) anförde departementschefen bl. a. följande.

Vid kapitaltäckningsreglemas tUlkomst år 1968 tUldrog sig frågan om kapitaltäckningskravet för bankinstituts engagemang i sidobolag sär­skild uppmärksarahet. Den avgörande oraständigheten för rain bedöm­ning att kapitaltäckningskravet för bankinstitutens engagemang i sido­bolag skall vara 100 % var, att det kapital som föreskrivs som skydd för bankinstitutens insättare inte samtidigt bör utgöra riskkapital också i elt annat kreditinstitut. Denna grundregel anser jag alltjämt vara till-lämplig. Avsteg från regeln kan å andra sidan tänkas ske om insättar-skyddet inte eftersatts och andra intressen samtidigt talar för alt ell undanlag från det nuvarande kapitaltäckningskravet bör komma till stånd.

3    Kommunlåneinstituten

Bankinstitutens engagemang i sidobolag som driver kreditverksamhet kan delas in i sex grupper efter bolagens verksamhet. Dessa grupper är bankinstitut, bostadsfinansierande kreditaktiebolag, industri-, fartygs-och exporlfinansierande bolag, koramunlåneinstitut, utländska banker samt factoring- och leasingbolag. Med kommunlåneinstitut avses kredit­akliebolag som har lill huvudsakligt ändamål att lämna lån till kom­muner, kommunalförbund och andra kommunala samfälligheter. F.n. finns i vårt land endast två koraraunlåneinslitut, nämligen Koramun-kredit Aktiebolag (i fortsättningen kallat Komraunkredit) med Spar­bankernas Bank som huvuddelägare och Komraunlåneinstitutet Aktie­bolag (i fortsättningen kallat Kommunlåneinstitutet) som till slörsla de­len ägs av övriga affärsbanker.

Elt kreditakliebolag utmärks av att det har till ändamål att driva låne­rörelse och att genom utgivande av obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar upplåna för verksamheten behövliga medel medan verksamheten däremot inle omfattar bankverk­samhet [1 § lagen (1963: 76) om kreditaktiebolag]. Enligt lagen står

 

Prop. 1976/77: 21                                                    13

kreditakliebolag under tUlsyn av bankinspektionen, ora inle undanlag har medgetts av regeringen. Bolagsordningarna för kredilaktiebolagen skall godkännas av regeringen liksom ändring av bolagsordning.

1 det följande skall läranas vissa uppgifter om de båda kommunlåne­instituten.

Bolagsordningama för Kommunlåneinstitutet och Komraunkredit har i stort setl samraa sakliga innehåll. Bolagen har till föreraål för sin verksamhet att lämna och förmedla lån dels till korarauner och kom­munalförbund (i fråga ora Kommunlåneinstitutet också tUl andra kora­munala samfäUigheter) dels tUl juridisk person, vari kommun eller annan kommunal samfällighel äger bestämmande inflytande, mot bor­gen av komraunen eller samfälUgheten. Med kommun avses primär­kommun och landslingskomraun samt församling och kyrklig samfäl­lighel.

Bolagen lånar upp erforderliga medel för sin verksamhet i huvudsak genom obligationsemissioner och reverslån hos olika kapiialplacerande institutioner. Bolagsordningama innehåller bestämmelser som begrän­sar möjligheten till upplåning. Den sammanlagda upplåningen — med avdrag för vissa likvida medel — får inte överstiga fyrtio gånger bola­gets eget redovisade kapital och säkerhetsfond. Vid bestäraraande av upplåningsrätten får säkerhetsfonden, som bildas genom att låntagare vid upptagande av lån betalar 2,5 % av lånels belopp lill bolaget, inte medräknas till högre belopp än fem gånger bolagels eget redovisade kapital. Mot förlagsbevis upplånat kapital får med viss begränsning likställas med eget kapital intill ett belopp som svarar mot aktiekapita­let, för Kommunlåneinstitutet dock högst hälften av aktiekapitalet. Upplåningsrältsbestämmelserna kan ses som kapitalläckningsregler inne­bärande ett krav på att ca 2,5 % av placeringarna, dvs. utlåningen, skall täckas med eget kapital.

Kommunlåneinstitutet ägs till 97 % av affärsbankerna utora Spar­bankernas Bank. Återstående aktier i bolaget ägs av kommunförbundet (2 %) och landstingsförbundet (1 %). Aktiekapitalet uppgick den 30 juni 1976 till 4 raUj. kr. och säkerhetsfonden tUl 34,6 milj. kr. Bolagets maximala upplåningsrätt var vid samma tidpunkt 1 763 milj. kr. och den faktiska upplåningen i obligationer och reverslån 1 103 milj. kr. resp. 67 milj. kr. Den outnyttjade upplåningsrätten var således 593 milj. kr. Den 30 juni 1976 uppgick utiåningen till 1 211 milj. kr. (1 054 railj. kr. den 31 december 1975 och 950 milj. kr. den 31 december 1974). Över 90 % av ullåningen gick tUl primärkommuner.

Kommunkredit ägs tUl 94 % av Sparbankemas Bank och i övrigt av kommunförbundet (4 %) och landstingsförbundet (2 %). Aktiekapitalet uppgick den 30 juni 1976 tUl 5,3 milj. kr. och säkerhetsfonden till 57,8 milj. kr. Vid samma lidpunkt var den faktiska upplåningen ca 2 313 milj. kr., varav 1 077 milj. kr. utgjorde utelöpande obligationer och

 

Prop. 1976/77: 21                                                    14

1 236 milj. kr. upptagna reverslån. Den outnyttjade upplåningsrätten be­räknades då vara ca 470 mUj. kr. Utlåningen uppgick den 30 juni 1976 tiU 2 434 milj. kr. (2 455 milj. kr. den 31 december 1975 och 1 546 railj. kr. den 31 december 1974), varav ca 80 % var lån lUl primärkommuner.

4    Bankernas skrivelse till regeringen

I skrivelsen anhåller de banker som är delägare i Komraunlåneinsti­tutet att kapitaltäckningskravet för bankernas aktier i bolaget, sora f. n. är 100 %, bortfaller eller åtrainstone begränsas till 8 %. Till stöd för sin anhållan anför bankerna i huvudsak följande.

För finansiering av sin verksamhet har Kommunlåneinstitutet bl. a. upptagit lån i utlandet. Under år 1975 och 1976 har två lån om vartdera 40 milj. D-mark tagits ulomlands. Andra korarauner än de som själva kan uppta lån på utlandsmarknaderna får enligt riksbankens regler låna i utländsk valuta endast via Kommunlåneinstitutet eller Kommunkredit. Såvitt nu kan bedömas måste även i fortsättningen en väsentlig del av upplåningen ske i ullandet. Koraraunlåneinstilutet har eraeUertid svårt att uppträda som låntagare på de aktuella utlandsmarknaderna raed nuvarande låga egna kapital i förhåUande tUl omslutningen. En väsentlig ökning av det egna kapitalet är därför erforderlig. Elt ytterligare skäl för en sådan ökning är att en avveckling av bolagets säkerhetsfond där­efter borde vara möjlig. Enligt bolagsordningen bildas säkerhetsfonden genom att bolagets låntagare vid upptagande av lån inbetalar 2,5 % av lånets belopp tUl bolaget. Detta är en bestämd nackdel för de be­rörda kommunerna. Eventuellt skulle en särskild garantifond kunna ersätta säkerhetsfonden.

Vid en ökning av Komraunlåneinstitulets aktiekapital avses en om­fördelning av aktierna ske på sådant sätt alt PKbanken blir ägare till hälften av aktierna. Skälet härtill är att komraunkunder hos PKbanken avses få ta bolagets tjänster i anspråk i större utsträckning än tidigare. Trots PKbankens ökade insats kommer vid den blivande aktieemis­sionen även övriga banker att behöva väsentligt öka sina aktieinnehav. På grund av svårigheterna atl uppfylla banklagens kapitalläckningskrav är bankerna dock inte beredda att teckna nya aktier, ora det nuvarande kapitaltäckningskravet blir tUlärapligt på de ökade aktieinnehaven. Bankerna anser att krav på viss kapilalläckning för aktier av detla slag Ur omotiverat. Under alla förhåUanden bör kapitaltäcknmgskravet be­gränsas tUl 8 %.

Grunden för bankernas uppfattning i denna fråga är den genora-gående höga solvensen hos bolagets lånekunder. Ora en bank själv uppträder som långivare tiU sådana lån, sora bolaget enligt sin bolags­ordning kan lämna, föranleder dessa lån inte något krav på kapital­täckning. För alt i vart fall begränsa kapUalläckningskravet tiU 8 % talar

 

Prop. 1976/77: 21                                                     15

alt Kommunlåneinstitutet — med PKbanken såsom hälftendelägare — från de synpunkler som har bestämt kapitalläckningsreglerna knappast skiljer sig från ett bolag, vari staten äger en del av aktierna.

5    Remissyttrandena

De tre remissinstanserna förordar all kapitaltäckningskravet sänks för bankernas engagemang i kommunlåneinstituten, dvs. bäde Kommun-låneinslitutet och Kommunkredit. Bankinspektionen och riksbanksfull­mäktige anser alt kravet bör sältas till 8 %, medan sparbanksföreningen inte tar slällning lill vilket kapitalläckningskrav som bör gälla.

Bankinspektionen erinrar om att den nyligen lUlsalta utredningen (Fl 1976: 4) om översyn av banklagstiftningen enligt sina direktiv har att särskilt pröva bankernas kapitaltäckiungsbeslämmelser. En lösning av den nu aktualiserade delfrågan om bankernas kapitaltäckning torde där­för bli av provisorisk natur. Inspektionen anser alt de skäl som enligt departementschefens tidigare uttalande (prop. 1972: 118 s. 29) kan mo­tivera undantag från regeln om 100 % kapilalläckning är tUlämpliga också här. Insättarskyddet behöver inte eftersättas, ora täckningsgraden för aktier i Komraunlåneinstitutet reduceras lill vad sora gäller i fråga ora aktier i de bostadsfinansierande instituten. 1 själva verket betraktas i banklagstiftningen i övrigt utlåning till kommun sora riskfriare än ut­låning för bostadsändamål. För undantag talar vidare intresset av att koraraunernas raedelsanskaffning underlättas. Inspektionen delar upp­fattningen all del är till fördel för kommunerna om den för upplåning erforderliga soliditeten i Kommunlåneinstitutet kan uppnås genom ägar-kapilal så alt komraunerna ej behöver göra inbetalningar till säkerhets­fond.

Bankinspektionen föreslår att undantag från regeln om 100 % kapital­täckning görs i fråga om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ända­mål att lämna lån lill kommuner. Undantaget skulle därmed komma att avse även Kommunkredit. Att det i Komraunlåneinstitutet finns elt engagemang från den statsägda PKbankens sida bör inte tillmätas be­tydelse från synpunkten av att undanlag gäller för företag där staten är delägare. Lagstiftningen gör i skUda avseenden strikt åtskUlnad här­vidlag.

Riksbanksfullmäktige framhåller att det inte finns något skäl atl vara mera restriktiv i fråga om komrauninstilulens aktier än i fråga ora bo-sladsinstUutens. Utlåning till korarauner kan på goda grunder betraktas sora mycket säkra placeringar. En banks utlåning till kommun kräver inte någon kapitaltäckning. Inte heller krävs kapilalläckning för inne­hav av koramunobligationer. Fullmäklige förordar att kapitaltäcknings­kravet för innehav av aktier i komrauninstitut — dvs. Koraraunlånein-

 

Prop. 1976/77: 21                                                     16

stilulet och Kommunkredit — sänks till 8 %. Den nu föreslagna åtgär­den kan vidtagas oberoende av att en utredning f. n. arbetar med ban­kernas kapitalläckningskrav.

Sparbanksföreningen finner förslaget i bankernas skrivelse välgrundat raen förulsälter att en ändring av kapitaltäckningskravet även komraer all gälla Komraunkredit, som verkar inom samma marknad och sora har ett raotsvarande behov att i en snar framlid väsentligt öka det egna kapitalet.

6   Föredraganden

Banklagstiftningens rörelseregler har främst till syfte att trygga bank­institutens solvens och likviditet. Ett viktigt inslag i denna lagreglering är de s. k. kapilaltäckrungsreglema. Genom dessa åläggs bankinstituten, dvs. affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker, att till insättarnas skydd hålla ett eget kapital tUl visst lägsta belopp. Bestämmelserna är utformade som placermgsregler med olika stränga krav på täckning med eget kapital beroende på placeringarnas art. Placeringarna är in­delade i fyra riskgrader. För tUlgångarna i den högsta riskgraden är täckningskravet 8 %. För bankernas engagemang i sidoföretag, dvs. företag sora driver någon form av bankverksamhet, gäller ett strängare kapitalläckningskrav. Från bankens eget kapital skall avräknas det bok­förda värdei av vad banken som aktiekapital eller i annan form har placerat i sådant företag. Regeln innebär alltså ett kapitalläckningskrav av 100 % för engagemang i sidobolag. Från detta stränga krav görs dock undantag för tillskott till förelag där slalen är delägare och till bo­stadsfinansierande kreditaktiebolag. Med tillämpning av denna undan­tagsbestämmelse är kapitaltäckningskravet för bankernas engagemang i t. ex. de halvstatliga kreditaktiebolagen AB Industrikredit och AB Före­tagskredit samt de bankägda bostadsfinansierande kreditaktiebolagen BOFAB och SPINTAB begränsat tiU det krav som gäller enligt högsta riskgraden, dvs. 8 %.

De affärsbanker som innehar de flesla aktierna i det kommunfinansie­rande kreditakliebolaget Kommunlåneinstitutet har hos regeringen hem­ ställt att kapitalläckningsreglerna ändras så att täckningskravet för ban­kernas aktier i Koraraunlåneinstitutel bortfaller eller begränsas lUl 8 %. Till slöd för framställningen anför bankerna bl. a. att bolagets lånekun­der, dvs. till största delen kommuner, genomgående har en hög solvens och all en väsentlig ökning av det egna kapkalet är nödvändig för atl Kommunlåneinstitutet skall kunna uppträda som låntagare på utiands-marknaderna, där en väsentiig del av upplåningen måste ske även i fort­sättningen. Bankerna har emellertid svårigheter att uppfylla de legala kapitaltäckningskraven och är därför inte beredda atl teckna nya aktier.

 

Prop. 1916fil: 21                                                      17

ora inle täckningskraven för sådana engageraang begränsas. En ökning av aktiekapitalet kan vidare göra det möjligt alt avveckla bolagels säker­hetsfond, lill vilken kommunerna måsle avsätta viss del av lånebeloppet när de tar upp lån hos bolaget. En sådan avveckling skulle vara till för­del för kommunerna.

Remissinstanserna tillslyrker att kapitalläckningsreglerna nu ändras. De anser all en ändring bör avse båda de komraunlåneinstitut som fmns i Sverige, dvs. Kommunlåneinstitutet och Komraunkredit, sora är ett lill största delen av Sparbankernas Bank ägt kommunfinansierande kre­ditaktiebolag. Bankinspektionen och riksbanksfullmäktige förordar alt kapitaltäckningskravet sänks tUl 8 %, dvs. samma krav som gäUer för bl. a. de bostadsfinansierande kredUaktiebolagen.

För egen del vill jag anföra följande. Genom 1968 års banklagstift­ning fastställdes den huvudregeln i fråga om bankemas engagemang i sidobolag att det kapital som föreskrivs som skydd för bankernas insät­tare inte samtidigt bör utgöra riskkapital också i ett annat kreditinstitut. Undantag från denna regel gäller f. n. för två fall, nämligen för förelag där staten är delägare och för de bostadsfinansierande kreditaktiebo­lagen. Avgörande för bedömningen har därvid varit — som departe­mentschefen anförde år 1972 i lagstiftningsärendet i fråga ora sist-näranda bolag — att insättarskyddet inte eftersatts och att andra intres­sen samtidigt talar för att ett undantag från gällande kapitalläcknings­krav bör komma lill stånd.

De nu berörda riktlinjerna i fråga om kapitaltäckningskraven — som har godtagits av riksdagen senast år 1972 — bör enligt min mening fort­farande vara vägledande. Mot denna bakgrand delar jag remissinstan­sernas uppfattning att undantag från kravet på 100 % kapitaltäckning är motiverat också för bankernas kapitaltillskott till kommunlåneinstilu-ten. Sora riksbanksfullmäktige har framhållit finns det inga skäl att vara mera restriktiv i fråga om dessa institut än belräffande bostadsinslitulen. Utlåning till kommuner betraktas som mycket säkra placeringar, vilket bl. a. framgår av att en banks utlåning till kommuner eller innehav av komraunobligationer inte kräver någon kapilalläckning. Insättarskyddet behöver — sora också bankinspektionen har anfört — inte eftersättas, om täckningsgraden för kapitaltillskott till komraunlåneinstilulen redu­ceras till vad sora gäller i fråga ora de bostadsfinansierande instituten. Jag är alltså ense raed bankinspektionen och riksbanksfullmäktige att kapitaltäckningskravet bör vara detsamma i dessa fall, dvs. 8 %.

En utredning tillsattes sommaren 1976 med uppdrag att se över bank­lagstiftningen och att skyndsamt lägga fram förslag till nya kapitalläck­ningsregler, sora för en längre tid fraraöver kan lösa bankernas kapital-täckningsproblera samtidigt som kravet på skydd för insätlarna tillgodo­ses. Enligt vad jag har inhämtat kommer förslag från utredningen tro­ligen att kunna föreUgga under år 1977. Det är emellertid svårt att

 

Prop. 1916fil: 21                                                      18

närmare ange när ett sådant förslag skulle kunna genomföras. I likhet med reraissinstanserna anser jag att en ändring av kapitaltäckningskra­vet i den begränsade omfattning som avser bankernas engagemang i komraunlåneinstilulen kan ske utan att utredningens arbete föregrips i något väsentligt avseende. Med hänsyn tiU den betydelse en sänkning av kapitaltäckningskravet kan ha för kommunlåneinstitutens verksam­het och därigenom också för kommunernas låneraöjligheter anser jag att den föreslagna ändringen bör genomföras redan nu.

Jag förordar alltså att kapilaltäckningsreglerna i banklagarna ändras så alt undanlag från kravet på 100 % kapilalläckning görs i fråga om bankernas engagemang i kommunlåneinstituten på samraa sätt som nu gäller i fråga om engagemang i företag där staten är delägare och i de bostadsfinansierande kreditaktiebolagen. Lagändringarna bör utformas så att de avser affärsbankers, sparbankers och föreningsbankers aktier i eller andra kapitaltUlskott till kreditaktiebolag som har till huvud­sakligt ändamål att lämna lån till kommuner. Jag föreslår att ändringar i enUghet härmed görs i 57 § lagen om bankrörelse, 26 § lagen om sparbanker och 34 § lagen om jordbrukskasserörelsen.

7    Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege­ringen föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1.    lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,

2.    lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

3.    lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen.

8    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och be­slular att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag sora föredraganden har lagt fram.

NORSTEDTS TRYCKERI    STOCKHOLM 1976 74057»