Prop. 1976/77:126

Regeringens proposition

1976/77:126

om ändring i kapitaltäckningsreglerna för bankinstituten;

beslutad den 24 mars 1977.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

GÖSTA BOHMAN

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås en generell sänkning av kapilaltäckningskraven för bankinstituten i syfte all underlätta för dem alt hålla det egna kapitalel i viss relation till den ökande omslutningen. Förslaget innebär att kapilaltäckningskraven reduceras med 10 % i avvaktan på ett slutligt ställningstagande när banklagsulredningen har slutfört sitt uppdrag i fråga om nya kapilaltäckningsregler.

I Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 126

Prop. 1976/77:126 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom föreskrives alt 57 § lagen (1955:183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 §1 Bankaktiebolag skall till insättarnas skydd ha eget kapital till visst lägsia belopp. Della bestämmes i förhållande lill bankbolagets tillgångar och till garantiförbindelser som bolaget ingått (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra gmpper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, poslremissväxlar samt fordringar hos

riksbanken och nksgäldskonloret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdals av staten, kommun eller därmed jämföriig samfällighet, allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av regeringen, kreditaktiebolag eller Nordiska investeringsbanken,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämföriig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eller annan under A I eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kredilaktiebolag, sådant bankägt aktiebolag som enligl regenngens medgivande får jämställas med kredilaktiebolag vid tillämpningen av detta stycke eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten ulgöres av värdehandling eller fordran som angives under A 1-3,

5. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under A 1-4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankförelag eller annat försäkringsförelag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten ulgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller

inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighel eller tomträtt lill sådan fastighet inom sjuttiofem procent av del uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om lomlrält, av byggnad som hör lill tomträtten,

4. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i värdehandling
eller fordran, som angives under B 1-3,

I Senaste lydelse 1976:1029.

Prop. 1976/77:126 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

C. 1. fordringar för vilka säkerheten ulgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighel med en- eller tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån utgår eller i lomlrält till sådan fastighet, om inteckningssäkerhelen är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra proceni av del uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör lill tomträtten,

inteckning i fastighet, som hell eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt lill sådan faslighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör lill lomlrätien,

föriagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugofemtusen kronor, 2. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under C I,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt
femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas un- För placeringar, som angivas un
der A, fordras ej eget kapital. I övrigt der A, fordras ej eget kapital. 1 övrigl
skall bankbolag vid varje lidpunki skall bankbolag vid varje tidpunkt
ha eget kapital till lägst etl belopp, ha eget kapital lill lägst mllio procent
som motsvarar sammanlagt av ett belopp, som motsvarar sam-

manlagt

en proceni av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och

åtta proceni av summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall lagas upp lill bokfört värde och garantiförbindelse till sill nominella belopp.

Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, disposilionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likställas del nominella värdet av föriagsbevis, utställda av bankbolaget, intill ett belopp motsvarande bolagets aktiekapital. I fråga om föriagskapilal, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med bolagels kapital får likställas högst så stor del av del varje år förfallande beloppet som svarar mot tio proceni av bolagets aktiekapital.

Från bankbolagets eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till annat in- eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan av-

Prop. 1976/77:126 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

räkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare eller i fråga om kredilaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål atl lämna lån mol säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighei eller atl lämna lån till kommuner.

Har bankbolag väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslutande har till syfte alt förvalla fastighet eller tomträtt som förvärvats för alt bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från bankbolagets eget kapital avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som bankbolagel bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gäUande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats lill uppförande av viss byggnad, skall till gmnd för bedömandet i slällel för uppskattnings-värdet läggas del enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annat.

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

Prop. 1976/77:126 5

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker

Härigenom föreskrives att 26 § lagen (1955:416) om sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §' Sparbank skall till insättarnas skydd ha egna fonder till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande lill sparbankens tillgångar och till garantiförbindelser som sparbanken ingått (placeringar). Vid beräkningen av kravet på egna fonder indelas placeringarna i följande fyra gmpper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, poslremissväxlar saml fordringar hos

riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkamrharväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämföriig samfällighet, allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av regeringen, kreditaktiebolag eller Nordiska investeringsbanken,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämföriig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kredilaktiebolag, sådant bankägt aktiebolag som enligt regeringens medgivande får jämställas med kreditaktiebolag vid tillämpningen av detta stycke eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten ulgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1-3,

5. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under A 1-4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten ulgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B I eller 2, eller

inteckning i jordbmks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

4. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhåUit säkerhet i värde
handling eller fordran som angives under B 1-3,

'Senaste lydelse 1976:1030.

1* Riksdagen 1976/77 1 saml. Nr 126

Prop.1976/77:126 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

C. 1. fordringar för vilka säkerheten ulgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket statiigt bostadslån ulgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om lomlrält, av byggnad som hör till tomträtten,

inteckning i fastighet, som hell eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt lill sådan faslighet inom femtio proceni av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten,

fötiagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än ijugu-femtusen kronor, 2. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under Cl,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt
femte och sjätte styckena skola avräknas från sparbankens egna
fonder.

För placeringar, som angivas un- För placeringar, som angivas un
der A, fordras ej egna fonder. I övrigt der A, fordras ej egna fonder. 1 övrigt
skall sparbank vid varje lidpunki ha skall sparbank vid varje tidpunkt ha
egna fonder lill lägst ett belopp, som egna fonder till lägst nittio procent
motsvarar sammanlagt av ell belopp, som motsvarar sam-

manlagt en proceni av summan av placeringar, som angivas under B, fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt nominella belopp.

Med egna fonder avses grundfond, reservfond och garantifond. Med egna fonder får likställas del nominella värdet av föriagsbevis, utställda av sparbanken, intill ett belopp motsvarande sparbankens reservfond. I fråga om förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med sparbankens fonder får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet som svarar mot tio proceni av reservfonden.

Från sparbankens egna fonder skall avräknas det bokförda värdet av vad sparbanken såsom aktiekapital eller i annan form lillskjutit till förelag som

Prop. 1976/77:126 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om förelag där staten är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har lill huvudsakligt ändamål alt lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighei eller atl lämna lån lill kommuner.

Har sparbank väsentligl ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslutande har till syfte all förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från sparbankens egna fonder avräknas åtta proceni av summan av del bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mol sparbankens innehav av aktier I fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses del värde, som sparbanken bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel lill främjande av bostadsbyggande sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall lill gmnd för bedömandet i stället för uppskattnings-värdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annat.

Sparbank, som på grund av avtal enligl 79 § skall uppbära blivande överskott vid annan sparbanks likvidation, får vid bestämmande av kravet på egna fonder under tiden för likvidationen taga överskottet i beräkning intill belopp och på villkor som tillsynsmyndigheten fastställer.

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

Prop. 1976/77:126 8

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrives att 34 § lagen (1956:216) om jordbmkskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §> Centralkassa jämte anslutna jordbrukskassor skall till insättarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes för kassorna gemensamt i förhållande till deras tillgångar och av dem ingångna garantiförbindelser (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, poslremissväxlar samt fordringar hos

riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämföriig samfällighet, allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av regeringen, kreditaktiebolag eller Nordiska investeringsbanken,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämföriig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag, sådant bankägt aktiebolag som enligt regeringens medgivande får jämställas med kreditaktiebolag vid tillämpningen av detta stycke eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten ulgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1-3,

5. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan eller ansluten jordbmkskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under A 1-4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten ulgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller

inteckning i jordbmks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem proceni av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

4. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan eller ansluten

'Senaste lydelse 1976:1031.

Prop.1976/77:126 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

jordbmkskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under B 1-3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten ulgöres av

inteckning i jordbmksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket statiigt bostadslån utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra proceni av del uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten,

föriagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än ljugofemtusen kronor, 2. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan eller ansluten jordbmkskassa och för vilka kassan erhåUit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt
femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas un- För placeringar, som angivas un
der A, fordras ej eget kapital. I övrigt der A, fordras ej eget kapital. I övrigt
skall centralkassa jämte anslutna skall centralkassa jämte anslutna
jordbmkskassor vid varje tidpunkt jordbmkskassor vid varje tidpunkt
ha eget kapital till lägst ett belopp, ha eget kapital till lägst nittio procent
som motsvarar sammanlagt av ett belopp, som motsvarar sam-

manlagt en proceni av summan av placeringar, som angivas under B, fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D. Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse lill sitt nominella belopp.

Med eget kapital avses insatskapital, reservfond, dispositionsfond och av stämma fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likställas det nominella värdet av föriagsbevis, utställda av cenlralkassan, intill ett belopp motsvarande det belopp vartill cenlralkassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital uppgår. I fråga om föriagskapilal, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med centralkassans och de anslutna jord-

Prop. 1976/77:126 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

brukskassornas eget kapital får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet som svarar mot tio procent av delta kapital.

Från centralkassans och de anslutna jordbrukskassornas eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad de såsom aktiekapital eller i annan form lillskjutit till företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om förelag där staten är delägare eller i fråga om kredilaktiebolag som har till huvudsaktigt ändamål att lämna lån mol säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet eller atl lämna lån lill kommuner.

Har centralkassa eller ansluten jordbrukskassa väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag som uteslutande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda någon av kassorna lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från del egna kapitalet avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot kassans innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som kreditkassa bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till gmnd för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligl nämnda bestämmelser fastställda pantvärdel för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande: statsrådet Bohman

Proposition om ändring i kapitaltäckningsreglerna för bankinstituten

1 Inledning

För bankinstituten, dvs. affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker, gäller vissa regler som syftar lill att garantera att bankerna till insällarnas skydd håller elt tillräckligt stort eget kapital. Bestämmelserna är utformade som placeringsregler med skilda krav på täckning med eget kapital allt efter placeringens art, s. k. kapilaltäckningsregler.

Genom regeringsbeslut den 23 juni 1976 bemyndigades dåvarande chefen för fmansdeparlemenlel att tillkalla en kommitté med uppdrag atl se över banklagstiftningen. I direktiven framhölls bl. a. alt kapitaltäckningsreglerna borde ses över för all finna en lösning varigenom bankernas behov av läck-ningskapilal dämpas utan atl insättarnas berättigade iniresse av fdrluslskydd därför eftersatts. Eftersom del var angeläget att lösa bankinstitulens ka-pilalläckningsproblem borde kommittén särbehandla denna fråga och skyndsamt lägga fram förslag till nya kapilaltäckningsregler.

I skrivelse lill regeringen den 14 februari 1977 har banklagsutredningen (Fi 1976:04) föreslagit atl kapitaltäckningsreglerna ändras genom en provisorisk reducering av kapilaltäckningskraven i avvaktan på utredningens slutliga förslag i denna del.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av bankinspektionen, fullmäktige i Sveriges riksbank. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund.

Prop. 1976/77:126 12

2 Gällande bestämmelser

Enligt kapitaltäckningsreglerna åläggs bankinstituten att hålla en viss kapitalstyrka i form av eget kapital (för sparbankerna egna fonder). Det egna kapitalet skall uppgå till visst lägsta belopp som bestäms i förhållande till bankens tillgångar och till garantiförbindelser som banken har ingått (placeringar). För fdreningsbankernas del gäller att kapitaltäckningskravet avser centralkassa jämte anslutna jordbmkskassor och bestäms för dem gemensamt i förhållande till deras placeringar. Kapitaltäckningsbestämmelserna är utformade som placeringsregler med olika krav på täckning med eget kapital allt efter placeringens art. Reglerna fick i allt väsentligt sin nuvarande utformning i samband med 1968 års översyn av banklagstiftningen (prop. 1968:143, BaU 1968:60, rskr 1968:368, SFS 1968:601, 602 och 605).

Kapitaltäckningsreglerna, som är enhetligt utformade för alla bankinstitut, finns för affärsbankerna i 57 § lagen (1955:183) om bankrörelse, för sparbankerna i 26 § lagen (1955:416) om sparbanker och för föreningsbankerna i 34 § lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen och innebär i huvudsak följande.

Bankinstitutens tillgångar är indelade i fyra riskgrader Den lägsta riskgraden omfattar placeringar med ingen eller ringa förtuslrisk medan den högsta riskgraden omfattar de mest riskbetonade tillgångarna. Placeringarna i lägsta riskgraden - betecknad som gmpp A i lagtexten - är helt fria från krav på täckning med eget kapital. I denna riskgrad upptas bl. a. svenska stats- och kommunobligationer, hypoteksobligalioner och obligationer utgivna av kreditaktiebolag samt andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämföriig samfällighet, svenskt bankinslitut eller vissa andra rättssubjekt, däribland kredilaktiebolag, svarar. Tillgångarna i näsla riskgrad (gmpp B), bl. a. andra fullgoda obligationer än dem som förts till gmpp A och vissa inteckningslån inom 75 % av uppskattningsvärdet av den fasta egendomen, skall täckas med 1 % eget kapital. Tillgångarna i gmpp C skall täckas med 4 % eget kapital. Hit räknas t. ex. vissa inteckningslån mellan 75 och 100 % av uppskattningsvärdet av den fasta egendomen. Till den högsta riskgraden, gmpp D, förs tillgångar som inte har förts till någon av de andra riskgradema. Kapitaltäckningskravet för denna riskgrad är 8 %. Det samlade kravet på eget kapital som gäller för ett bankinstitut erhålls genom att kapitalkraven för institutets olika tillgångar läggs samman.

Tillgång skall tas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt nominella belopp.

Med affärsbanks eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositions-fond och vinstbalans som har fastställts av bolagsstämma. Med föreningsbanks eget kapital, som i fråga om kapitaltäckning räknas gemensamt för centralkassa jämte anslutna jordbmkskassor, avses insatskapital, reservfond, dispositionsfond och fastställd vinstbalans. Sparbanks egna fonder är grundfond, reservfond och garantifond. Med eget kapital (egna fonder) får likställas det nominella värdet av föriagsbevis, som har utställts av banken (för för-

Prop. 1976/77:126 13

eningsbankernas del av central kassa), intill ett belopp motsvarande för affärsbankerna aktiekapitalet, för sparbankerna reservfonden och för föreningsbankerna det belopp vartill cenlralkassas och anslutna jordbmkskassors eget kapital uppgår. Viss begränsning gäller dock i fråga om föriagskapilal som långivaren kan återkräva inom fem år.

För bankernas engagemang i sidobolag, dvs. svenskt eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet, gäller genom en särskild regel ett kapitaltäckningskrav på 100 %. Tre typer av sidoföretag är undantagna från detta stränga täckningskrav, nämligen förelag där staten är delägare, bostadsfinansierande kreditaktiebolag och kommunlåneinstitut, de sistnämnda efter lagändring som trädde i kraft den I januari 1977 (prop. 1976/77:21, NU 1976/77:11, rskr 1976/77:52). Engagemang i sådant sidobolag förs till riskgrupp D med ett kapitaltäckningskrav av 8 96. Särskilda regler gäller också för bankernas engagemang i fastighetsbolag som uteslutande har lill syfte att förvalta fastighet för alt bereda banken lokaler m. m.

3 Banklagsutredningens skrivelse

Banklagsulredningen framhåller att den enligt direktiven skyndsamt skall lägga fram förslag till nya kapilaltäckningsregler och anför i huvudsak följande.

I enlighet med direktiven har ulredningen övervägt olika möjligheter att för en längre tid framöver lösa bankinstitutens kapitaltäckningsproblem samtidigt som kravet på skydd för insättarna tillgodoses. Fömtom den lösning som behandlas i direktiven, nämligen att jämstäUa värderegleringsreserverna åtminstone i viss utsträckning med täckningskapilal, finns fiera alternativ lill lösningar som utredningen ännu inte har hunnit att närmare studera.

En långsiktig lösning av bankinstitulens kapitaltäckningsproblem, som främst kan ses som en följd av den fortgående inflationen, kräver ingående analyser och överväganden med beaktande av både insättarnas, bankernas och samhäUets intressen. Utredningsarbetet på en sådan lösning kan därför beräknas ta ytteriigare minst ett år i anspråk. De svenska bankinstituten måste generellt sett bedömas som väl konsoliderade. Detta gäller särskilt om hänsyn tas till institutens värderegleringsreserver, som inle är kapi-taltäckningsgmndande. De beaktas endast på det sättet att kravet på eget kapital bestäms i förhållande till det bokförda värdet av en banks tillgångar.

Vissa bankinslitut kan inle med sitt nuvarande egna kapital uppfylla lagstiftningens kapitaltäckningskrav. Ytteriigare ett antal institut kan under de närmaste åren komma i samma situation. Man kan därför förvänta att bankinstituten, om inga åtgärder vidtas, inom den närmaste framtiden kommer all ta kapitalmarknaden i anspråk för nyemissioner och föriagslån i en helt annan utsträckning än lidigare för att fylla sitt kapitalbehov.

Med hänsyn till bankinstiutens goda soliditet och i syfte att lätta bank-

Prop. 1976/77:126 14

ernås kapitaltäckningsproblem föreslår ulredningen en provisorisk reducering av kapilaltäckningskraven i avvaktan på atl utredningens slutliga förslag i denna del kan läggas fram. Ulredningen räknar med att en provisorisk lösning kan genomföras utan all den i något väsentligt avseende föregriper det slutliga förslaget.

Följande tabell visar genomsnittssiffror för de olika bankinstitutgrupperna i frågaom hur stor del av del egna kapitalel och därmed jämställda föriagslån som vid utgången av första kvartalet 1969, då nuvarande kapilaltäckningsregler hade trätt i kraft, resp. vid utgången av iredje kvartalet 1975 och 1976 måste tas i anspråk för att fylla lagens krav på täckning av bankernas placeringar.

Ökning av eget kapital och 1969 1975 1976 födagslån under perloden

Affärsbankerna	72 96	92 96	94%	57%
Sparbankerna	53 96	72%	78%	33%
Föreningsbankerna	88 96	88%	90%	109%

Inom institutgrupperna är variationerna stora. Del finns åtskilliga institut med god kapilaltäckning men också sådana som en längre tid haft svårigheter att uppfylla kravet på eget kapital. De har därför upprepade gånger under de senaste åren fåll ta upp förlagslån eller göra nyemissioner.

Utvecklingen av bankinstitutens kapilaltäckning och behov av kapitalanskaffning de senaste åren och åren 1977 och 1978 belyses av tre statistiska tabeller, som har bifogats skrivelsen. Tabellerna bör fogas till detta protokoll som bilaga 1-3.

I tabellerna finns uppgifter om bankinstitulens kapilaltäckning under perioden 1973-1976 saml beräkningar för kapilaltäckningskravens utveckling åren 1977 och 1978 med hänsyn till den trendmässiga utveckling som har ägt rum under de senaste åren.

För alt bedöma behovet av externt kapital för affärsbankerna har banklagsutredningen antagit att ett kapitalläckningsöverskott på 650 milj. kr, dvs. något över del som fanns 1973 och 1974, ulgör en miniminivå som icke kan underskridas utan att bankernas handlingsfrihet begränsas i besvärande grad.

Affärsbankerna behöver då - enligt de anlaganden som ligger lill grund för tabellerna - generera en ökning i kapitalläckningsbasen på 400 milj. kr. 1977 och yttertigare 650 milj. kr. 1978. Med antagande om att affärsbankerna internt genererar 100 milj. kr. vardera året kommer kapitalmarknaden då att belastas med 850 milj. kr. sammanlagt under åren 1977 och 1978. Dessutom kan del uppskattas att sparbankerna och föreningsbankerna behöver anskaffa 300 milj. kr. under samma period.

Ulredningen anser det vara från många olika synpunkter otillfredsställande om del begränsade utrymmet på kapitalmarknaden till så slor del skulle behöva las i anspråk för della ändamål. Mot denna bakgrund är det angeläget

Prop. 1976/77:126 15

också från kapitalmarknadssynpunkt att en lättnad i kapilaltäckningskraven för bankinsliiulen genomförs redan under år 1977.

En reducering av kraven med t. ex. 10 96 skulle minska den krävda ka-piialiäckningen hos samtliga instilut med etl belopp i storieksordningen 800 milj. kr. beräknat vid utgången av år 1978.

Utredningen har gjort en jämförelse med kapitaltäckningsreglerna i vissa andra länder. Sammanfattningsvis konstaterar utredningen alt de svenska affärsbankerna är väl konsoliderade också vid en internationell jämförelse. Delsamma gäller även föreningsbankerna och sparbankerna.

En provisorisk ändring av kapitaltäckningskravet för bankerna bör enligl utredningen kunna genomföras snabbt och vara lätt atl tillämpa. Den bör vidare påtagligt lätta bankernas kapitaltäckningsproblem under åren 1977 och 1978 men får givetvis inte äventyra insättarskyddet eller binda bank-lagsulredningens fortsatta arbete.

Utredningen anser att en provisorisk lösning som uppfyllder de nämnda kraven är atl göra en generell, procentuell sänkning av kapitaltäckningskravet som del räknas fram enligt nuvarande regler. En sådan ändring ulgår alltså helt från de nuvarande grunderna och riskklasserna.

Med den konsolidering som flertalet banker uppvisar är del enligl ulredningen motiverat atl föreslå en reducering med 10 %. Den slutgiltiga konstmklionen av kapitaltäckningsreglerna kommer kanske inte atl innebära en sådan reducering för varje institut. Även om den föreslagna reduceringen genomförs, måste bankerna fortsätta att i viss utsträckning skaffa externt kapital genom nyemissioner och föriagslån också under de närmaste åren.

Utredningens förslag innebär alt kravel på att bank vid varje tidpunkt skall ha eget kapital till lägst ett belopp som molsvarar sammanlagt 1 96, 4 96 resp. 8 96 av vissa av bankernas placeringar ändras så atl bankens eget kapital skall uppgå lill lägst 90 96 av det belopp som molsvarar sammanlagt 1 96, 4 96 resp. 8 96 av placeringarna.

Ulredningen föreslår att ändringarna i kapitaltäckningsreglerna skall träda i kraft den 1 juli 1977.

4 Remissyttrandena

Banklagsulredningens förslag tillstyrks utan närmare motivering av riksbanksfullmäktige, bankföreningen, sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund.

Bankinspektionen tillstyrker också utredningens förslag men konstaterar samtidigt atl viss tveksamhet kan anföras med anledning av de konsekvenser som de föreslagna temporära och generellt verkande ändringarna kan få på enskilda bankinslitut. Inspektionen anser atl de svenska bankernas slällning generellt sett är så god alt en temporär reduktion av gällande kapilaltäckningsregler kan genomföras medan ell förslag lill nya regler utreds. Bakom önskemålet om lättnader i kapitaltäckningsreglerna ligger bl. a. er-

farenheten att bankernas eget kapital, satt i relation till omslutningen, urholkas genom inflationen i en takt som bankerna inte kan kompensera genom avsättning av beskattade vinstmedel.

De svenska bankerna är enligt bankinspektionen överlag väl konsoliderade. Detta beror inte minst på den för vårt land unika möjligheten alt lägga upp skaitefiia reserver i form av värderegleringskonton. Utredningens förslag om en provisorisk lineär nedsättning av kapitalkravtt aktualiserar emellertid frågan om alla bankinslitut är så konsoliderade att åtgärden är försvarlig med hänsyn till insättarnas säkerhet Konsolideringsgraden varierar nämligen starkt mellan olika banker.

Bankinspektionen anför vidare att de möjligheter till nya kapitaltäcknings-bestämmelser som kan övervägas torde vara att i kapitalläckningsbasen helt eller delvis inräkna värderegleringskonton samt att ersätta den nuvarande indelningen av placeringar i olika riskgmpper med en för hela läneportföljen gällande procenwats. Som underiag för bedömning av bankernas ställning den 30 september 1976 i här aktuella avseenden lämnar bankinspektionen följande uppgifter.

	Disponerad	Värderegi.		Värderegi.		Egel	Kapital
	utlåning	konto,	lån	konto,	ob-	kapital	krav
				ligationer
	mkr.	mkr.		mkr		mkr.	mkr.
Affärsbanker	90 255	2 857		3 308		5 673	5 351
Sparbanker	44 551	823		1068		1365	1069
Förenings-
banker	9 376	178		56		247	222

Uppgifterna om värderegleringskonton hänför sig lill lägel efter dispositioner i bokslutet för år 1975.

Bankinspektionen påpekar att de redovisade värderegleringskontona tillsammans överstiger de olika bankgmppernas egna kapital. Kontona för obligationer är emellertid till allra största delen förbmkade genom kurssänkningar på obligationsportföljerna. Såsom verklig konsolidering kvarstår därför i huvudsak bara kontona för lån. Om hänsyn endasl las lill värderegleringskontona för lån, utgör dock en 10-procentig reducering av kapi-talkravel ett i förhållande till dessa konton relativt litet belopp. Med hänsyn till ställningen för bankerna totalt torde alltså en reduktion av kapitalkravet kunna försvaras. Emellertid fanns den 31 december 1975 ett lO-lal bankinslitut utan värderegleringskonto för utlåning eller med så små sådana konton att de icke motsvarade det belopp som en 10-procenlig reduktion av kapitalkravet uppgår till. En del av dessa banker har dock redan fusionerats eller kommer inom kort att fusioneras med andra. För de återstående är kapilaltäckningssituationen icke akut.

För bedömning av konsolideringsgraden hos bankerna har enligt bankinspektionen värderingen av obligationsportföljen slor belydelse. Värderegleringsreserverna uppgår i och för sig till avsevärda belopp. På grund

Prop.1976/77:126 17

av räntehöjningar har emellertid marknadsvärdet på bankernas obligationsportfölj fallit, och trots betydande avsättningar till värderegleringskontot motsvarar det bokförda värdet inte marknadsvärdet. Följande sammanställning belyser detta förhållande.

Brist i förhållande till marknadsvärde
1975-12-31 1976-12-31

mkr. mkr

Affärsbanker 342 887

15 största sparbanker 142 218

Föreningsbanker I 16

När det gäller nedskrivning av obligalionsportföljen är situationen varierande för de skilda instituten inom gmpperna. Särskilt inom sparbanks-gmppen finns flera institut där bristen i obligationsportföljen är större än samma banks värderegleringskonto för utlåning.

Bankinspektionen pekar på att en påtaglig förändring i bankernas konsolidering inträtt under det senaste året. Banklagarna öppnar emellertid en möjlighet för bankerna att värdera sin obligationsportfölj på annat sätt än till marknadskurs. Enligt banklagarna medges att obligationerna värderas till ett av bankinspektionen fastställt tioårigt medeltalsvärde. Med tillämpning av detta medeltalsvärde föreligger f. n. inga brister i bankernas obligationsportföljer.

Vid överväganden om nya kapilaltäckningsregler bör enligt bankinspektionen hänsyn las även lill brister i reserveringen för obligationsportföljen. En slutgiltig reglering av kapitaltäckningen kan för vissa banker innebära skärpta krav i jämförelse med det nu föreliggande förslaget. Dessa skärpningar kan dock väntas bli jämförelsevis måttliga. Inspektionen understryker starkt att möjligheten av att sådana krav försämrar vissa bankers situalion inte får påverka kapilaltäckningsreglernas slutliga uiformning.

5 Föredraganden

Bankinsliiulen bygger i huvudsak sin rörelse på medel som anförtros dem av allmänheten. För att åtnjuta allmänhetens förtroende har bankerna intresse av en så god soliditet och elt så stort eget kapital att deras förmåga att fullgöra sina förpliktelser inte kan sättas i fråga. Med hänsyn till bankväsendets allmänna belydelse har i banklagstiftningen intagils särskilda regler med krav på storieken av bankernas eget kapital, s. k. kapilaltäckningsregler.

Gällande kapilaltäckningsregler tillkom i alll väsentligt vid 1968 års översyn av banklagstiftningen. Genom dessa regler åläggs bankinstituten, dvs. affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker, att till insättarnas skydd hålla ett eget kapital vars storiek slår i förhållande lill bankens tillgångar och

Prop.1976/77:126 18

övriga placeringar. Beslämmelserna innehåller olika stränga krav på täckning med eget kapital beroende på placeringarnas art. En närmare redogörelse för reglernas innehåll finns i avsnitt 2.

De år 1968 införda kapitaltäckningsreglerna innebar en väsentlig minskning av lidigare uppställda krav på affärsbanker och sparbanker. Särskilt under de senaste åren har bankerna emellertid fått det alll svårare att uppfylla även de nya formella kapilaltäckningskraven bl. a. lill följd av den ökning som skett av verksamheten och som till stor del varit en följd av penningvärdeförsämringen. Dessa svårigheter har lett lill all bankinspekiionen, i samråd med riksbanken, och bankföreningen har begärt en översyn av kapitaltäckningsreglerna.

På grund härav fick banklagsutredningen, som tillsattes år 1976, i uppdrag att se över banklagstiftningen och atl skyndsamt lägga fram förslag till nya kapilaltäckningsregler I direktiven framhölls bl. a. atl en kraftigt ökad emission av aktier och föriagslån från bankernas sida i syfte att klara kapitaltäckningskravet kunde befaras la i anspråk den svenska kapitalmarknaden i en omfattning som inte var önskvärd med hänsyn till andra samhällssektorers kapitalbehov. Ulredningen borde därför söka finna en lösning, varigenom bankernas behov av täckningskapital dämpades utan att insättarnas berättigade intresse av föriustskydd eftersattes.

I skrivelse till regeringen har banklagsulredningen nu föreslagit en provisorisk ändring av kapitaltäckningsreglerna i avvaktan på utredningens slutliga förslag. De nuvarande kapilaltäckningskraven för bankerna föreslås bli reducerade med 10 96. Banklagsutredningens skrivelse har redovisats ulfört igt i avsnitt 3.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag. Bankinspektionen framhåller i likhet med utredningen bl. a. atl de svenska bankerna överlag är väl konsoliderade, särskill med hänsyn till de skattefria reserver som bankerna kan lägga upp i form av värderegleringskonton. Dessa konton överstiger tillsammans bankernas eget kapital. Kontona för obligationer är emellerlid till största delen förbrukade genom kurssänkningar på obligationsportföljerna. Som verklig konsolidering kvarstår i huvudsak värderegleringskontona för lån. I förhållande till dessa konton utgör en 10-procentig reducering av kapitalkravel ell relalivt litet belopp. En sådan reduktion kan därför enligt bankinspektionens mening försvaras.

För egen del vill jag framhålla att banklagstiftningens regler om krav på kapilaltäckning inle är del enda eller främsta medlet att trygga insättarna mol förtusler av insalta medel. Först och främst står den krediiprövning som bankerna gör innan lån beviljas. Om en fordran inte infrias, finns fiera s. k. säkerhetsvallar som kan ta upp föriusten innan insättarnas medel kommer i fara. Dessa säkerhelsvallar är i lur och ordning den säkerhet som i de fiesta fall har ställts för krediten, överskottet på årets rörelse, värderegleringsreserverna, odisponerade vinstmedel från föregående år, disposilionsfond och reservfond, aktiekapital och slutligen ev. föriagslån. I delta

Prop. 1976/77:126 19

sammanhang vill jag erinra om att de nu gällande kapitaltäckningsreglerna inle behandlar bankernas värderegleringsreserver som täckningskapilal. 1 praktiken ulgör de emellertid en myckel väsentlig konsolidering. 1 direktiven för banklagsutredningen påvisas bl. a. möjligheten att likställa sådana reserver med eget kapital i fråga om kapitaltäckning.

Del kan också framhållas att det finns ett samband mellan kapilaltäckningskraven och bankernas kostnader. Ett högre kapitaltäckningskrav medför högre kostnader för bankernas kredilförmedling. Sådana koslnader får ytterst betalas av bankernas kunder. Del måsle å andra sidan också beaktas alt del bl. a. från näringslivels synpunkt är angelägel all bankerna har en så stark kapitalsiällning all de har möjlighet att lämna även riskbetonade krediler och utan svårighet kan ta eventuella förtusler.

Kraven på bankernas kapilaltäckning bör alltså avvägas med hänsyn till insättarskyddet och många andra faktorer, av vilka jag nu bara berört några. De svenska bankerna har f n. problem då det gäller atl höja del egna kapitalet eller därmed jämställda föriagslån i takt med en allt snabbare ökning av rörelsen. Om hänsyn las lill deras värderegleringsreserver, är de emellertid väl konsoliderade. I likhet med banklagsutredningen och remissinstansema anser jag del därför motiverat atl nu föreslå en viss lindring av banklagarnas nuvarande kapitaltäckningskrav. Den föreslagna reduceringen med 10 96 kan enligl min mening godtagas i avvaktan på utredningens slutliga förslag lill nya kapilaltäckningsregler. Som utredningen har framhållit medför della bl. a. all bankerna inle behöver la kapitalmarknaden i anspråk i så stor utsträckning som de annars skulle behöva under de närmaste åren.

Jag förordar alltså atl kapitaltäckningsreglerna i banklagarna ändras i enlighet med utredningens förslag. Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1977.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att antaga inom ekonomidepartementel upprättade förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

2. lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,

3. lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen,

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

C» Os

> _;

3 BD Z H

rs rn "

—. ly-l —.

' rn

« VO

SO - un so rs OO

00	i::
(U	jiä
Ufl	trt
•o	taO C
c	'c
ed	jx:

tå

JÖ :0 C C

■B. .g :a :ä

cg TT *-* *-*

OJ .r: .ti

i> "C o. o.

rz: «J —

00 :0 ' <

uj Uh :> u:

rsi m Tj- in o r—

P> 3

c O

> & .£

a-i s = £■>

B	00 c ■
B	-— OO c r-
>.	J<ä c
	:0 —
3 a>	Si
c	5) J*
S	2 E

§1

O. x;

.M B

oo2

I 8 00 _

.ef;

c os

■a tu

- B

o	v
c	1
00
o
k.
3
r	>
	3	00
CT\	z	a

■ o '■

0\ in rs rs

r-, OO

OS OS rs r-H

	2
rt	T3
t-	0
Vi	E
00
c	U

C
cd	>
Um	C4
ca
00 J


J
_c	1	-
!2	CJ	>
CO		n
00	w
å	15	*
00	"5.

+ o

		i5 :b
		(« ert
		00 OO
		C C
■8 C		'c 'c
		. J
	1	:y :5
.O		w _
f.m	VI
	00	M «
A	_2	. _>
C	T	'a'5.
00	:0	w cd
ti?	£	:

H S

.—" rs rn rr in r

c tS 00- <2 '5

c 00

Ii, 00 00 T3 .00 C C C

2 'c 'c £ •5. -5 -

M -o -o

oö

:2 00

~ r-

Vm .

•■O •C J

i2 E

o. <u <N E

■~, o

00,.

.ef;

c a j —

JZ g E 8-

O •"

O E

E 2

_; 00

c c

.y >

■§■12 2 o ~ E, 'q.

00 :0 « «

P:2;

rsi (- -»i- tv-( \o l

C	ca	_j	■	C
(1>	"C	(L>	Q.	y.
L>	e	00	OJ	bO
(U	e	<u	J
c			en	C
(U	00	00		L,
00	_C	c	ca	m
n	'c	c	c	C
'q. ca	M	jx:
'q. ca	:0	:0
lid

u. 00 S ob

00—'

■o ,■

■= i

2 E §2

I-S

r E

> iZ

Cd g 00 c OO

1 -a Ii

lo OO o

••o '-o E

E s

CM O	O r-
OO	<n '
<N Os	r r