Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1976/77:116 Regeringens proposition

1976/77:116

om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

beslutad den 24 mars 1977.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

RUNE GUSTAVSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas en överenskommelse som har träffats med sjukvårdshuvudmännen om vissa finansieringsfrågor för sjukvården. Över­enskommelsen, som gäller ersättningarna från sjukförsäkringen till sjuk­vårdshuvudmännen, innebär bl.a. en höjning av sjukförsäkringens läkar-vårdsersätlning till sjukvårdshuvudmännen från 70 till 93 kr. per läkarbesök och en höjning av patientavgiften från högst 15 till högst 20 kr. fr. o. m. den 1 januari 1978. Samtidigt höjs försäkringens ersättning till sjukvårdshuvud­männen för sjukvärdande behandling från 35 till 40 kr. per besök. Patient­avgiften höjs från högst 7 till högst 10 kr. Karensbeloppet för sjukförsäk­ringens resekostnadsersättning höjs i flertalet fall från 8 till 10 kr. Sjukför­säkringens ersättning för sjukhusvård höjs frän 20 till 30 kr. per vårddag. Ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för ambulanstransporler och tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappade höjs också. Av hjälpme­delsersättningen skall viss del användas för finansiering av handikappinsti­tutets verksamhet. Institutet skall enligt en separat träffad överens­kommelse fr.o.m. den I januari 1978 drivas gemensamt av staten och sjukvårdshuvudmännen.

De ändrade ersättnings- och avgiftsreglerna avses gälla fr. o. m. den 1 januari 1978. De i propositionen redovisade förslagen innebär ett ekonomiskt tillskott till sjukvårdshuvudmännen på I 167 milj. kr. per år Kostnadsök­ningen för sjukförsäkringen beräknas lill 938 milj. kr. per år jämfört med ca 2 050 milj. kr som utgick i ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårds­huvudmännen år 1976. Härvid beräknas en kraftig volymökning av ersätt­ningen lill hemsjukvården. För att läcka dessa kostnader jämte en kostnads­ökning för sjukförsäkringen lill följd av bl. a. utbyggnad av föräldraförsäk­ringen fr. o. m. den 1 januari 1978 och en ökad sjukfrekvens föreslås en höjning av socialförsäkringsavgiften lill sjukförsäkringen för arbetsgivare

1 Riksdagen 1976/77. t saml. Nr 116

 

Prop. 1976/77:116                                                     2

m.fl. med 1,6 procentenheter till 9,6 % av avgiftsunderlaget fr.o.m. år 1978.

En enhet för verksamhet i samband med bekämpning av sjukhusinfek-lioner föreslås inrättad vid statens bakteriologiska laboratorium. 1 proposi­tionen redovisas också vissa ändringar i reglerna för offentligt anställda läkares rätt atl ansluta sig lill sjukförsäkringen.

Vidare läggs fram förslag som gör det möjligt alt utfärda enhetliga regler för beräkning av bostadskostnaden i samband med fastställandet av kommunalt bostadstillägg lill folkpension. Förslag läggs också fram om viss ändring av reglerna rörande inkomstberäkning i lagen (1975:380) om delpensionsförsäk-ring.

Slutligen redovisas en preliminär överenskommelse om inordnande av hjälpmedelsverksamheten vid karolinska sjukhuset i Een-Holmgren Orto­pediska AB i Uppsala fr.o.m. den 1 juli 1977.

 

Prop. 1976/77:116

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 3 kap. 4 i; och 19 kap. 4 S lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

Hel sjukpenning utgör för dag nittio procent av den fastställda sjukpen­ninggrundande inkomsten, delad med trehundrasextiofem. Sjukpenningen avrundas lill närmaste hela krontal. För försäkrad som avses i I § andra stycket utgör hel sjukpenning åtta kronor för dag.

För dag då försäkrad åtnjuter sjuk­husvård skall sjukpenning minskas med tjugu kronor,dock med högsten tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till när­mast lägre hela krontal. Sjukpenning vid sjukhusvård skall dock alllid utgå med lägst åtta kronor

För dag då försäkrad åtnjuter sjuk­husvård skall sjukpenning minskas med trettio kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens be­lopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till när­mast lägre hela krontal. Sjukpenning vid sjukhusvård skall dock alltid utgå med lägst åtta kronor.

 

19 kap.

4 §3

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt 2 § skall utgå med åiia procent av det belopp, vara avgiften skall beräknas. För försäkrad som på gmnd av undantagande enligt 11 kap. 7 § ej omfattas av sjukpenningförsäkring­en eller för vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 § gäller med karenstid, beräknas dock avgift enligt 2 § efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigan­de, myndighet fastställer med hän­syn till den inverkan undantagandet

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1  § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2  § skall utgå med nio och sex tiondels procent av det belopp, vara avgiften skall beräknas. För försäkrad som på grund av undantagande enligt 11 kap. 7 § ej omfattas av sjukpenning­försäkringen eller för vilken försäk­ringen enligt 3 kap. 11 § gäller med karenstid, beräknas dock avgift en­ligt 2 § efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter rege­ringens bemyndigande, myndighet fastställer   med   hänsyn   till   den

' Lagen omtryckt 1973:908.

2          Senaste lydelse 1975:223.

3          Senaste lydelse 1975:949.

 

Prop.1976/77:116

del av medel lill och från fonden. I fråga om sjöman som avses i I § I mom. första stycket lagen(1958:295)om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligl procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer. Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandel mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått del år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bmllo-dräktighel understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

eller karensliden bedömes få på försäkringens utgifter. Influtna av­gifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna lill täckande av deras utgifter under året för sjukför­säkringsförmåner, inberäknat de ut­gifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verk­samhet m. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning, till den del utgifterna icke läckas av statsbidrag enligt 7 §. Influtna avgifter skola även täcka de kostnader som under året uppkommit lör centrala studie-slödsnämnden i anledning av atl ålerbetalningsplikliga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukpe­riod, enligt studiestödslagen (1973:349) icke skola återbetalas, lill den del kostnaderna icke skola täckas med statiiga medel enligt 7 § andra stycket. För reglering av över-och underskott skall finnas en fond, benämnd allmänna sjukför­säkringsfonden. Regeringen fastställer gmndema för överföran­det av medel lill och från fonden.

inverkan undanlagandel eller ka­rensliden bedömes få på försäk­ringens utgifter. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäk­ringskassorna lill läckande av deras utgifter under året för sjukförsäk-ringsförmåner, inberäknat de utgif­ter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verk­samhet m. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning, till den del utgifterna icke läckas av statsbidrag enligt 7 §. Influtna avgifter skola även täcka de kostnader som under året uppkommit för centrala studie­stödsnämnden i anledning av alt ålerbetalningsplikliga studiemedel, som belöpa på studerandes sjuk­period, enligl studieslödslagen (1973:349) icke skola återbetalas, till den del kostnaderna icke skola läckas med statliga medel enligl 7 § andra stycket. För reglering av över-och underskott skall finnas en fond, benämnd allmänna sjukför­säkringsfonden. Regeringen fastställer gmndema för överföran-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på lid före ikraftträdandet.

 

Prop.1976/77:116                                                               5

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekon­trollerande verksamhet m. m.

Härigenom föreskrives att I och 2 iJS lagen (l974:525)om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

ver sådan rådgivning.

Ersättning till privatpraktiserande läkare för rådgivning i födelsekontrolle­rande syfte utgår enligl gmnder som regeringen fastställer.

Ersättning enligl denna lag utgår även för rådgivning angående abort eller sterilisering.

Staten, landstingskommun eller kommun får enligl vad nedan sägs ersättning för kostnader för rådgiv­ning i födelsekontrollerande syfte som vid personligt besök meddelas den som omfattas av sjukförsäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Motsvarande ersättning utgår även lill organisation, som med socialstyrelsens tillstånd bedri-

Siaten, landstingskommun eller kommun (år enligt vad nedan sägs ersättning för kostnader för rådgiv­ning i födelsekontrollerande syfte som meddelas den som omfattas av sjukförsäkring enligl lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Motsva­rande ersättning utgår även till orga­nisation, som med socialstyrelsens tillstånd bedriver sådan rådgivning.

 

Ersättning utgår för varje rådgiv­ningstillfälle med belopp som rege­ringen fastställer. Ersättningen om­fattar även kostnaderna för preven­tivmedel som vid besöket utlämnas till den försäkrade.

2S

Ersättning utgår Cör varje rådgiv­ningstillfälle med belopp som rege­ringen fastställer. Ersättningen om­fattar även kostnadema för preven­tivmedel som i samband med rådgiv­ningen utlämnas till den försäk­rade.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

' Senaste lydelse 1975:226.

 

Prop.1976/77:116                                                                6

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:653) om vissa bidrag för vård via

karolinska sjukhuset

Härigenom föreskrives alt lagen (1969:653) om vissa bidrag för vård vid karolinska sjukhuset' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Intages någon som är bosalt utanför Stockholms län och icke omfattas av avtal om regionsjukvård m. m. vid karolinska sjukhuset på sjukhuset för vård, som det enligt sjukvårdslagen (1962:242)åligger landstingskommun att ombesörja, skall den landstingskommun inom vilken den intagne är bosall lill sjukhuset erlägga bidrag lill kostnaderna för vården enligl vad nedan sägs.

1 fråga om vård på annan avdelning vid karolinska sjukhuset än radiumhemmet föreligger skyldighet atl utge vårdbidrag som avses i första stycket endast under förutsättning att den på sjukhuset intagne antingen insjuknat i den sjukdom vården avser under vistelse inom Stockholms län eller lått hänvisning till sjukhuset för vård, som ej kan beredas på landstingskommunens sjukhus. Närmare föreskrifter om sådan hänvisning meddelas av regeringen.

Vårdbidrag utgår för varje vårddag Vårdbidrag utgår för varje vårddag
med det belopp, varmed den för med det belopp, varmed den för
patienten tillämpliga vårdavgiften på patienten tillämpliga vårdavgiften på
allmänt rum vid karolinska sjuk- allmänt mm vid karolinska sjuk­
huset överstiger tjugo kronor.  huset överstiger trettio kronor.

Vad ovan föreskrives om landstingskommun äger motsvarande tillämp­ning på kommun som ej tillhör landstingskommun.

Utgår vårdbidrag, minskas vårdavgiften med motsvarande belopp.

Denna lag träder i kraft den I januari 1978.

' Senaste lydelse av bl. a. författningens rubrik 1975:225.

 

Prop. 1976/77:116                                                               7

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrives alt 2 S lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunall bostadstillägg lill folkpension' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2§

Kommunaltbostadstillägg skall, där kommun så beslutat, utgå till den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension och är mantalsskriven inom kommunen, eller till där mantals­skriven hustm som åtnjuter hustmtillägg.

Kommunalt bostadstillägg utgår Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen be- enligt de grunder kommunen be­stämmer. Avvikelse från vad i 4 och     stämmer. Avvikelse från vad i 4 och

5 §§ stadgas må dock icke äga mm, 5 §§ stadgas må dock icke äga mm,
och för rätt till kommunalt bostads- och för rätt till kommunalt bostads­
tillägg må ej fordras viss tids bosätt- tillägg må ej fordras viss tids bosätt­
ning inom kommunen eller uppstäl- ning inom kommunen eller uppstäl­
las annat därmed jämfdriigt villkor, las annat därmed jämföriigt villkor.
Regeringen äger meddela föreskrif- Regeringen eller, efter regeringens
ler angående det högsta belopp som bemyndigande, riksförsäkringsverket
må utgå i kommunalt bostadstillägg beslutar om grunder för beräkning av
för pensionsberättigad, som är bosatt bostadskostnaderna i ärende enligt
i ålderdomshem eller därmed lik- denna lag. Regeringen äger meddela
ställt hem.                           föreskrifter  angående  det   högsta

belopp som må utgå i kommunalt bostadstillägg  för  pensionsberätti­gad, som är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem. Om kommuns beslut rörande kommunalt bostadstillägg skola riksförsäk­ringsverket och den allmänna försäkringskassa, inom vars verksamhetsom­råde kommunen är belägen, ofördröjligen underrättas.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

' Lagen omtryckt 1976:1014.

 

Prop.1976/77:116                                                                8

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrives alt 5 § lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Delpension faslställes lill belopp motsvarande 65 procent av skill­naden mellan den inkomst som den försäkrade åtnjöt före övergången till deltidsarbete under arbetstid som var normal för honom och den inkomst som han kan antagas kom­ma alt tills vidare åtnjuta vid deltids­arbete. Skillnaden får för år räknat inte beräknas överstiga skillnaden mellan den försäkrades sjukpen­ninggrundande inkomst av anställ­ning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring före och efter övergången till deltidsarbete. Skulle den försäkrade, om försäkringskas­san haft kännedom om samtliga förhållanden för det år som föregår övergången lill deltidsarbete, varit försäkrad för högre sjukpenning­grundande inkomst än den som angivits i kassans beslut, skall skill­naden dock beräknas med utgångs­punkt i sådan högre inkomst.

5§

Föreslagen lydelse

Delpension faslställes lill belopp motsvarande 65 procent av skill­naden mellan den inkomst som den försäkrade åtnjöt före övergången lill deltidsarbete under arbetstid som var normal för honom och den inkomst som han kan antagas kom­ma atl tills vidare åtnjuta vid deltids­arbete. Skillnaden får för år räknat inte beräknas överstiga skillnaden mellan den försäkrades sjukpen­ninggrundande inkomst av anställ­ning enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring före och efter övergången lill deltidsarbete. Skulle den försäkrade, om försäkringskas­san haft kännedom om samtliga förhållanden för del år som föregår övergången till deltidsarbete, varit försäkrad för högre sjukpenning­grundande inkomst än den som angivits i kassans beslut, skall skill­naden dock beräknas med utgångs­punkt i sådan högre inkomst. /Ivv/Aer den försäkrades inkomstbortfall vä­sentligt från vad som kan motiveras med hänsyn till minskningen av arbetstiden, särskilda arbetsförhållan­den eller förändrade arbetsuppgifter skall hänsyn tagas endast till sådant inkomstbortfall som står I proportion till minskningen av arbetstiden. Om den försäkrades inkomst före eller efter övergången till deltidsarbete väsentligt avviker från vad som är

 

Prop.1976/77:116                                                     9

vanligt för arbetet, skall beräkningen grundas på den lön som kan anses vara vanlig för arbetet.

Fastställd delpension anknytes till basbeloppet enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring och omräknas vid förändring av basbeloppet.

Ändras de förhållanden som enligt första stycket har legat till grund för fastställande av delpension, skall omprövning ske enligt bestämmelser som meddelas med stöd av 11 tj.

Vid bedömning av rätt lill delpension bortses från bisyssla som försäkrad före övergången lill deltidsarbete varaktigt utfört vid sidan av sitt huvudsak­liga arbete. Överstiger arbetstiden vad avser bisysslan efter övergången lill deltidsarbete den tid som åtgår för deltidsarbetet skall frågan om rätt till delpension hänskjutas lill särskild prövning. Detsamma skall gälla om ersättningen för bisysslan överstiger hälften av lönen för deltidsarbetet. Utvidgas bisysslan under lid som delpension ålnjutes skall rätten till och storleken av delpensionen omprövas.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligl uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 116

 

Prop. 1976/77:116                                                    10

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET            PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-03-24

Närvarande: Statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande: statsrådet Gustavsson utom i vad avser punkterna 3.7,3.9 och

3.14,

statsrådet Troedsson såvitt avser punkterna 3.7, 3.9 och 3.14.

Proposition om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

1 Gällande bestämmelser

1.1     Allmänt

Sjukförsäkringsförmånerna enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1975:908, ändrad senast 1976:1080), AFL, består av sjukvårdser-sällning, sjukpenning och föräldrapenning. Sjukvårdsersältning utgår enligl

2       kap. AFL i form av ersättning för läkarvård, tandvård, sjukhusvård och för
vissa sjukvårdande behandlingar som utförs av annan än läkare. Sjukersätt­
ning utgår även för resor i samband med vården saml för läkemedel. Vidare
utgår viss ersättning för sjukvårdshuvudmännens kostnader för ambulans­
transporler och för handikapphjälpmedel.

1.2     Ersättning för läkarvård

Ersättning för läkarvård utgår om vården ombesörjs av staten, landstings­kommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun (offentlig läkarvård) eller lämnas av läkare som är uppförd på en av allmän försäk­ringskassa upprättad förteckning (annan läkarvård). Ersättning utgår enligt grunder som regeringen fastställer. I fråga om vård som lämnas av läkare som uppförts på den nämnda förteckningen fastställs grunderna för högst två år i sänder efter förslag av riksförsäkringsverket. Regeringen kan därvid bestämma det högsta arvode som får tas ut för vård som lämnas av läkare som

 

Prop.1976/77:116                                                     11

är uppförd på förteckningen. Gmnder för läkarvårdsersättning m. m. har fastställts i läkarvårdslaxan (1974:699, omtryckt 1975:1046).

För offentlig läkarvård betalar försäkringskassan till sjukvårdshuvud­mannen läkarvårdsersältning med 70 kr. för varje läkarbesök. Av patienten får tas ut en avgift på högst 15 kr. Beloppen inkluderar ersättning även för del första läkarbesök som sker med anledning av remiss saml för sådana rönlgen-och laboralorieundersökningar m. m. som patienten blir remitterad till vid läkarbesöket. Meddelas vården vid läkares besök hos den sjuke kan en tilläggsavgift av 10 kr. las ut av den försäkrade. Vid rådfrågning per telefon utgår endast patientavgift med 10 kr.

Regeringen har i beslut den 9 december 1976 medgivit atl bestämmelserna om offentlig läkarvård i läkarvårdslaxan under år 1977 även får tillämpas för vård meddelad vid vissa i beslutet upptagna sjukhus,som inte drivs av staten, landstingskommun eller kommun utanför landsting.

I annan läkarvård r läkare för varje palienlbesök tillgodoräkna sig arvode med högst de belopp som anges i läkarvårdslaxan. Läkaren får i patientavgift ta ut högst 25 kr., i vissa fall 30 eller 35 kr. Patientavgiften inkluderar ersättning för remissbesök hos läkare inom offentlig vård samt för röntgen-och laboratorieundersökningar m. m. som patienten remitteras till. Vid läkares besök hos den sjuke får tas ut en tilläggsavgift med 10 kr. För telefonrådfrågning utgör patientavgiften högst 15 kr Skillnaden mellan läkararvodet och patientavgiften betalas av försäkringskassan direkt till läkaren i form av läkarvårdsersältning.

Vid remiss från privatpraktiserande läkare för lakar-, röntgen- eller laboratorieundersökning i offentlig vård ersätter sjukförsäkringen vederbö­rande sjukvårdshuvudman med 85 kr. Vid remiss för röntgen- eller laboratorieundersökning hos privat röntgenmottagning eller laboratorium som har driflavtal med sjukvårdshuvudman utgår ersättning från sjukför­säkringen med belopp enligt driflavlalet. Sådant driftavlal skall godkännas av riksförsäkringsverket. Enligl beslut av regeringen skall motsvarande bestäm­melser äga tillämpning när remiss utfärdas inom företagshälsovården. Därvid skall dock ett belopp motsvarande patientavgiften i offentlig sjukvård avräknas från ersättningen.

1.3 Ersättning för sjukvärdande behandlingar m. m.

I 2 kap. 6 § AFL ges regeringen möjlighet föreskriva att ersättning skall utgå för försäkrads utgifter för annan vård eller behandling i anledning av sjukdom än läkarvård, tandvård och sjukhusvård liksom för resor i samband med sådan vård eller behandling. Närmare bestämmelser härom finns i kungörelsen (1962:387) angående ersättning enligl lagen om allmän försäk­ring för vissa utgifter för vård eller behandling i anledning av sjukdom. Kungörelsen upphör att gälla med utgången av mars månad 1977. Den ersätts

 

Prop. 1976/77:116                                                    12

då av förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m. m. 1 det följande lämnas en redogörelse för ersättningsreglerna i den nya författningen.

Enligt 2 (j i förordningen avses med sjukvårdande behandling i offentlig vård sådan sjukvårdande behandling som ombesörjs av staten, landstings­kommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun. Arvodel för sjukvårdande behandling i offentlig vård utgör 42 kr. för varje besök. Patienten eriägger högst 7 kr. i patientavgift och försäkringen betalar en behandlingsersättning av 35 kr. Motsvarande regler gäller för dels utprovning och anpassning av hjälpmedel för handikappade som ordinerats av behörig läkare eller annan som har ordinationsrält, dels rådgivning i födelsekontrol­lerande syfte eller rådgivning angående abort eller sterilisering som meddelas vid personligt besök. För sådan rådfrågning utgår inte patientavgift och behandlingsersätlningen utgör 42 kr. Arvode ulgår dock inte för vård eller behandling eller rådgivning som ges i anslutning lill besök för vilket utgår arvode enligl läkarvårdstaxan. För vård eller behandling som lämnas av privatpraktiserande vårdgivare som har avtal med sjukvårdshuvudman ulgår ersättning på samma sätt som om vården hade lämnats av huvudman­nen.

Med annan sjukvårdande behandling avses sådan sjukgymnastisk behand­ling som lämnas av privatpraktiserande sjukgymnast eller läkare som är uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Till försäkringen ansluten vårdgivare lår tillgodoräkna sig arvode med högst det belopp som anges i taxan. Patientavgift får tas ut med högst 15 kr. När vården ges vid besök hos den sjuke får en tilläggsavgift tas ut med 10 kr. För telefonrådfrågning utgår endast patientavgift med högst 10 kr. Försäkrings­kassan betalar skillnaden mellan arvode och patientavgift direkt till vårdgi­varen genom behandlingsersättning.

För fonialrisk behandling ulgår i regel även i fortsättningen ersättning enligt de äldre reglerna. Dessa innebär att patienten erlägger hela arvodet till den som meddelar vården, varefter försäkringskassan lämnar återbäring med tre Oärdedelar av arvodel, dock maximalt med 12 kr.

1.4 Ersättning för sjukhusvård

Ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudman ulgår enligt 2 kap. 4 5 AFL för sjukhusvård som försäkrad behöver på grund av sjukdom eller förlossning. Fr. o. m. år 1976 utgör denna ersättning 20 kr. per vårddag. I fråga om den som inte omfattas av sjukförsäkringens ersättningsregler i detta hänseende tar sjukvårdshuvudmännen i regel ut en avgift av patienten med motsvarande belopp. Huvudmannen förutsätts vid behov sätta ned eller helt avstå från att la ut avgiften.

För varje dag som försäkrad vistas på sjukhus görs enligt 3 kap. 4 S AFL

 

Prop.1976/77:116                                                     13

avdrag med 20 kr. på den sjukpenning denne är berättigad till. Avdraget får dock utgöra högst en tredjedel av sjukpenningens belopp och den återstående sjukpenningen skall alllid uppgå till lägst 8 kr. per dag.

L5 Ersättning för resor

De grundläggande bestämmelserna om ersättning vid resor finns i 2 kap. 5-6 SS AFL. Närmare bestämmelser om resekostnadsersättning finns i sjukreseförordningen (1975:964, ändrad senast 1976:1017). Försäkrad som har lått ersältningsberätligad läkarvård, tandvård, sjukhusvård, sjukvår­dande behandling, rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller sjukvård meddelad av distriktssköterska eller distriktsbarnmorska har rätt lill ersätt­ning för resekostnader i samband med värden eller behandlingen.

Ersättning för resekostnad vid läkarvård, sjukhusvård, sjukvårdande behandling och sjukvård meddelad av distriktssköterska eller distriktsbarn­morska lämnas med den kostnad som vid varje vårdtillfälle överstiger 8 kr. Vid resor i samband med landvård och rådgivning i födelsekontrollerande syfte utgör karensbeloppet 15 kr.

Enligl förordningen (1975:963) om ersättning till sjukvårdshuvudman för handikapphjälpmedel och sjuktransporter utgår ersättning till sjukvårdshu­vudman för tillhandahållande av sjuktransporter med ambulans eller annat sjuktransporlfordon. Ersättningen ulgår med 12 kr. för varje invånare som var bosall inom sjukvårdsområdet vid årets början. Ersättning får tas ut av den sjuke med högst 8 kr. för varje resa.

1.6 Ersättning för vissa läkarutlåtanden

Har sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgivits för 90 dagar i följd, eller finns det i övrigt skälig anledning, skall försäkringskassa enligl 2 kap. 11 § och 3 kap. 13 § första stycket AFL i den utsträckning riksförsäk­ringsverket föreskriver undersöka om skäl föreligger atl vidta åtgärd för all förkorta sjukdomstiden eller att förebygga eller häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga. Ersättning för läkamndersökning och läkamtlå-tande som föranleds av försäkringskassans undersökning ulgår i enlighet med vad regeringen förordnar.

När någon begär förtidspension på grund av nedsatt arbetsförmåga, handikappersättning eller vårdbidrag skall enligt 4 S kungörelsen (1962:394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (ändrad senast 1975:480) läkarutlåtande bifogas ansökan där inte särskilda skäl föranleder annat. Enligl 16 kap. 1 S AFL ulgår ersättning för sådant läkarutlåtande enligl vad regeringen förordnar.

Enligt 16 kap. 2 S AFL kan som villkor för rätt till förtidspension, handikappersättning eller vårdbidrag föreskrivas alt den försäkrade skall

 

Prop.1976/77:116                                                     14

undergå läkarundersökning.  Ersättning för sådan undersökning ulgår i enlighet med vad regeringen förordnar.

Enligt förordningen (1975:1157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m. m. utgör arvodet om läkarundersökning eller läkarutlåtande ombesörjts av staten, landstingskommun eller kommun som ej tillhör landstings­kommun 85 kr. Vid undersökning eller utlåtande enligt 16 kap. 1 S AFL erlägger den försäkrade 15 kr. av arvodet som patientavgift. 1 övriga fall betalar sjukförsäkringen hela arvodel. För läkarutlåtande som ombesörjs av annan än sjukvårdshuvudman utgår ersättning enligt föreskrifter som riksförsäkringsverket meddelar.

1.7 Ersättning för preventivmedelsrädgivning m. m.

1 lagen (1974:525)om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m. (ändrad senast 1975:226)ges regler om ersättning från sjukförsäkringen förpreventivmedelsrådgivning. Samma regler gäller vid rådgivning angående abort eller sterilisering. Staten, landstingskommun eller kommun får ersätt­ning för kostnader för rådgivning som vid personligt besök lämnas den som är omfattad av sjukförsäkringen. Motsvarande ersättning utgår till organisation som med socialstyrelsens tillstånd bedriver sådan rådgivning. Ersättning ulgår även lill privatpraktiserande läkare enligt grunder som regeringen fastställer.

Ersättning ulgår för varje rådgivningstillfälle med belopp som regeringen fastställer. Den omfattar även kostnadema för preventivmedel som vid besöket lämnas ut till den försäkrade. En förutsättning för ersättning är enligt lagen all rådgivning och i anslutning därtill utlämnade preventivmedel tillhandahålls den försäkrade kostnadsfritt. Ersättningsbestämmelser har meddelats i läkarvårdstaxan (1974:699) och förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m. m. För rådgivning meddelad av sjukvårdshuvudman ulgår arvodet med samma belopp som för läkarunder­sökning eller för sjukvårdande behandling, dvs. f n. 85 resp. 42 kr. För privatpraktiserande läkare ulgår varierande arvoden beroende på de åtgärder som vidtagits.

L8 Ersättning för hjälpmedel tUl handikappade

Enligt 2 kap. 6 tj AFL ulgår ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårds­huvudmännen för hjälpmedel lill handikappade enligl vad regeringen föreskriver. I förordningen (1975:963) om ersättning till sjukvårdshuvudman för handikapphjälpmedel och sjuktransporter föreskrivs att ersättning för tillhandahållande av hjälpmedel ål handikappade ulgår med 22 kr. om året för varje invånare som vid årets början var bosalt inom sjukvårdsområdet. Medverkar sjukvårdshuvudmannen till alt glasögon avgiftsfritt eller till

 

Prop.1976/77:116                                                    15

nedsatt pris tillhandahålls barn och ungdomar under 19 år som är bosatta inorn sjukvårdsområdet höjs hjälpmedelsersätlningen med 2 kr. per invånare och år.

1.9      Handikappinstitutet

Handikappinstitutet, som inrättades år 1968, har som huvudmän staten och Svenska centralkommittén för rehabilitering (SVCR). Institutet har fyra huvuduppgifter. Del skall verka för atl utredningar, forskning och utveckling rörande tekniska hjälpmedel för handikappade främjas och samordnas. Del skall vidare prova och egenskapsdeklarera tekniska hjälpmedel. Därjämte skall det bedriva information och utbildning inom hjälpmedelsområdet. Slutligen skall det ha viss uppdragsverksamhet inom detta område.

Handikappinstiiulel leds av en styrelse med nio ledamöter, varav ordfö­rande och ytterligare sex ledamöter utses av regeringen och två av SVCR. Chef för institutet är en direktör. Verksamheten är uppdelad på tre avdelningar, nämligen en teknisk avdelning, en informationsavdelning och en allmän avdelning. Antalet tjänster är 82.

Institutets verksamhet finansieras dels med bidrag från staten och SVCR, dels med intäkter från uppdragsverksamheten. I årets budgetproposition (prop. 1976/77:100, bil. 8, punkten K 1) har statens bidrag lill handikappin­stitutets verksamhet under budgetåret 1977/78 tagits upp med 7 540 000 kr. Vidare har tagils upp 1 milj. kr. för produktion av handikapphjälpmedel. SVCR:s bidrag uppgår till 100 000 kr.

1.10   Sjukförsäkringens finansieringsregler

Fr. o. m. år 1976 finansieras sjukförsäkringen till 15 96 genom statsbidrag och till 85 % genom socialförsäkringsavgifier från arbetsgivare och egenfö-relagare (19 kap. 1, 2, 4 och 7 SS AFL). Socialförsäkringsavgiften lill sjukförsäkringen utgår med 8 96 av ett avgiftsunderlag som för arbetsgivare utgör summan av de löner och naturaförmåner som under året utgått till de anställda. Vid beräkningen av avgiftsunderlaget bortses från arbetstagare vars hela lön under året inte har uppgått till 500 kr. För egenföretagare som har valt karenstid för sjukpenningförsäkringen eller står utanför denna försäkring utgår avgiften med lägre procentsats.

I den mån influtna avgifter till sjukförsäkringen över- eller understiger vad som motsvarar 85 % av försäkringens utgifter under året sker en reglering genom överföring till eller ianspråktagande av allmänna sjukförsäkringsfon­den.

Riksförsäkringsverket har i sin anslagsframställning för budgetåret 1977/ 78 avseende anslaget Bidrag lill sjukförsäkringen anmält alt socialförsäk­ringsavgiften lill sjukförsäkringen f n. inte beräknas täcka den lagstadgade

 

Prop. 1976/77:116                                                    16

andelen av sjukförsäkringens utgifter. Underskottet beräknas för år 1975 uppgå till ca 400 milj. kr. och fr. o. m. år 1976 lill ca I 500 milj. kr. per år. Efter slutreglering för år 1974 uppgår allmänna sjukförsäkringsfonden lill ca 170 milj. kr. Mot denna bakgrund har i 1977 års budgetproposition (prop. 1976/ 77:100, bil. 8, s. 34) anmälts all frågan om avgiftsnivån för år 1978 senare kommer all las upp till prövning.

1.11   Offentligt anställda läkares anslutning till sjukförsäkringen

Genom beslut vid 1974 års riksdag infördes nya ersättningsregler inom sjukförsäkringen för privatpraktiserande läkare (prop. 1974:104, SfU 1974:23, rskr 1974:260). I propositionen tog föredragande departementschefen upp frågan om anslutning till försäkringen av offentligt anställda läkare som bedrev privatpraktik vid sidan av sin tjänst. Mot bakgrund av rådande sjukvårds politiska målsättningar och de remissultalanden som hade gjorts av bl. a. Landstingsförbundet föreslog departementschefen atl de offentligt anställda läkarna -s. k. fritidsprakliker - övergångsvis skulle få ansluta sig lill försäkringen på särskilda villkor Elt mera definitivt ställningstagande lill anslulningsfrågan för frilidspraktikerna skulle bli föremål för överiäggningar i den lill riksförsäkringsverket knutna läkarvårdsdelegalionen. Resultatet av överiäggningarna skulle redovisas av riksförsäkringsverket före utgången av år 1977. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget.

I punkt 3 i övergångsbestämmelserna lill läkarvårdslaxan (1974:699) har tagits in följande anslutningsregler för fritidsprakliker. Läkare som den I januari 1975 innehar tjänst hos sjukvårdshuvudman skall i fråga om rätlen alt bli uppförd på förteckning hos allmän försäkringskassa betraktas som privatpraktiserande läkare, om han den 1 januari 1975 sedan minst etl år regelmässigt har bedrivit privatpraktik vid sidan av sin tjänst. Sådan läkare förs upp på förteckningen för ett år i sänder och endast under förutsättning atl han visar, atl han har erbjudit sig att ulföra läkarvård hos sjukvårdshuvud­mannen på särskild arbetstid men att detta erbjudande har avböjts.

1.12   Fastställande av bostadskostnadens storlek vid beräkning av kommu­
nalt bostadstillägg till folkpension

Enligt 2 S lagen (1962:392) om hustrulillägg och kommunall bostadstillägg lill folkpension (omtryckt 1976:1014) ulgår bostadstillägg enligt de grunder kommun bestämmer. Detta innebär alt kommunen också fastställer reglerna för beräkning av den bostadskostnad som skall ligga till grund för beräk­ningen av bostadstilläggels storlek. Kommunförbundet har till kommun­ernas ledning utarbetat förslag till hur beräkningarna kan göras. Också riksförsäkringsverket har utfärdat anvisningar som kan användas i det fall kommun inte har utfärdat egna regler.

 

Prop. 1976/77:116                                                    17

Enligl förordningen (1976:262) om slalskommunala bostadsbidrag ulgår sådant bostadsbidrag vad gäller hushåll ulan barn inte till den som uppbär kommunalt bostadstillägg till folkpension eller endast på gmnd av inkomsl-prövningsreglerna är utesluten från sådant tillägg. Vid beräkningen av del statskommunala bostadsbidraget ankommer det enligt 7 § på bosladssty­relsen att meddela föreskrifter om hur den bidragsgmndande bostadskost­naden skall beräknas.

1 1977 års budgetproposition har föredragande statsrådet vid anmälan av frågan om anslag lill bostadsbidrag m. m.(prop. 1976/77:100, bil. 16, s. 18 fO föreslagit atl pensionärer utan barn skall få möjlighet alt uppbära sialskom-munalt bostadsbidrag. Med anledning härav bör viss samordning ske mellan systemen för kommunalt bostadstillägg lill folkpension och statskommunalt bostadsbidrag, bl. a. i vad avser reglerna för beräkning av den bidragsgrun­dande bostadskostnaden.

1.13 Regler för beräkning av delpension

Lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring (ändrad senast 1976:84) trädde i kraft den 1 juli 1976.

Delpensionsförsäkringen gäller arbetstagare som trappar ned sitt förvärvs­arbete inför övergången till hel ålderspension. Pensionsnivån utgör i princip 65 % av det inkomstbortfall som uppslår vid övergång till deltidsarbete. Till grund för beräkningen av delpensionens storlek ligger dels den försäkrades inkomst före övergången till deltidsarbete och dels den inkomst som han kan antas komma all tills vidare åtnjuta vid deltidsarbete. Som förutsättning för rätt lill delpension gäller all man minskar ned arbetstiden med minst 5 limmar i veckan. Arbetstiden måste dock efter minskningen uppgå till minst 17 timmar i veckan.

Delpensionsförsäkringen administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Inom ramen för de i lagen angivna grunderna för delpensioneringen skall verket fortlöpande meddela kompletterande tillämpningsföreskrifter. Verket biträds därvid av en central pensionsdelega-tion i vilken ingår företrädare för arbetsgivarnas och arbetstagarnas huvud­organisationer.

Regeringen uppdrog den 5 juni 1975 åt riksförsäkringsverket att med biträde av den centrala pensionsdelegationen noga följa utvecklingen av den nya delpensionsförsäkringen och alt därvid föreslå sådana justeringar i lagstiftningen som kunde visa sig erforderiiga.

Vid utgången av februari 1977 hade delpension beviljats i omkring 20 000 fall.

3 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 116

 

Prop.1976/77:116                                                               18

2 Utredningar m. m.

2.1 Utredningsförslag om samverkan i handikappinstitutet

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1975:36, SfU 1975:16, rskr 1975:125) överlog sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1976 hela ansvaret för att till­handahålla hjälpmedel åt handikappade. Reformen byggde på en överens­kommelse som träffades i januari 1975 mellan företrädare för socialdeparte­mentet och Landstingsförbundet om vissa finansieringsfrågor på sjukvårds­området. En ny ersättningsform, hjälpmedelsersättning, infördes fr. o. m. år 1976 för sjukvårdshuvudmännens tillhandahållande av hjälpmedel åt handi­kappade. Hjälpmedelsersätlningen utgår från sjukförsäkringen med ett visst belopp per invånare och år.

Del ingick i överenskommelsen atl handikappinstitutets verksamhet skulle fortsätta på i huvudsak samma sätt som tidigare. Frågan om formerna för den framtida samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen och handikapp­institutet skulle emellertid las upp i särskild ordning, Med hänvisning till detta föreslog Landstingsförbundets styrelse i skrivelse lill regeringen i december 1975 atl en gemensam utredning skulle tillsättas angående handikappinstitutet. Regeringen bemyndigade i januari 1976 chefen för socialdepartementet atl tillkalla en utredningsman' med uppdrag all lägga fram förslag beträffande formerna för den framtida samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen och handikappinstitutet. Utredningsmannen över­lämnade i oktober 1976 betänkandet (Ds S 1976:8) Samverkan i handikapp­institutet.

Den verksamhet handikappinstitutet bedriver log ursprungligen sin början inom Svenska centralkommittén för rehabilitering (SVCR). Är 1968 träffades elt avtal mellan staten och SVCR om atl gemensamt inrätta och driva handikappinstitutet fr. o, m, den 1 juli 1968. Statens bidrag beräknas för budgetåret 1977/78 utgöra 7 540 000 kr. SVCR:s bidrag utgör 100 000 kr., vartill kommer atl SVCR ställer lokaler m. m. till institutets förfogande. Institutet förfogar dessutom över 1 milj. kr, av statsmedel för stöd lill tillverkning m. m. av vissa handikapphjälpmedel. Beloppet får användas för att Initiera och stimulera tillverkning av sådana handikapphjälpmedel för vilka del finns svårigheter atl fä i gång produktion på gängse industriella villkor.

Målet för handikappinstitutets verksamhet är all främja tillkomsten av tekniska hjälpmedel och verka för andra åtgärder för olika grupper av handikappade. Detta sker främst genom att institutet gör utredningar föratt kartlägga behovet av hjälpmedel, initierar och samordnar forsknings- och utvecklingsarbete inom hjälpmedelsområdet, provar hjälpmedel för atl bedöma deras lämplighet för handikappade samt bedriver informations- och

' Avdelningschefen hos riksrevisionsverket Åke Gustafsson.

 

Prop.1976/77:116                                                    19

dokumentationsverksamhet inom hjälpmedelsområdet. Institutet arbetar i nära samverkan med andra samhällsorgan, handikapporganisationer samt medicinsk och teknisk expertis inom området.

Utredningen framhåller i sitt betänkande atl omläggningen år 1976 av ansvaret för hjälpmedelsverksamheten innebär atl denna alltmer har samord­nats med sjukvårdshuvudmännens övriga verksamhet. Samtidigt med denna decentralisering ställer verksamhetens växande omfattning och den snabba utvecklingen av hjälpmedelssortimentel större krav på central överblick och en klar fördelning av arbetsuppgifter och ansvar mellan olika organ. Utredningen konstaterar all samtidigt som handikappinstitutet har en omfattande verksamhet för sjukvårdshuvudmännens räkning, har Lands­tingsförbundet vissa centrala resurser församma ändamål,bl. a. ett hjälpme­delsråd med vissa uppgifter som tidigare ankom på socialstyrelsens hjälpme­delsråd. Institutet är ett övervägande tekniskt serviceorgan, medan förbundet mera har all behandla hjälpmedelsfrågorna i ett övergripande sjukvårdspo-liliskl sammanhang.

En effektivisering av den centrala handläggningen av dessa hjälpmedels­frågor skulle enligl utredningens mening uppnås om del centrala ansvaret för hjälpmedelsfrågorna låg samlat i stället föratt som nu ligga hos skilda organ. Utredningen föreslår därför atl huvuddelen av Landstingsförbundels nuva­rande arbetsuppgifter inom hjälpmedelsverksamheten förs över lill handi­kappinstitutet, som därmed lår rollen som samhällets centrala serviceorgan inom denna verksamhet.

Utredningen finner det naturligt att sjukvårdshuvudmännen ingår som en av huvudmännen för handikappinstitutet. Samtidigt konstaterar utred­ningen all institutet har vikliga uppgifter som direkt berör områden, där olika statliga myndigheter har del slutliga ansvaret. Detta gäller l. ex. i fråga om arbetsiekniska hjälpmedel och arbetsmiljöfrågor, anpassning av bostäder och samhällsmiljö och insatser inom forskning och utveckling. Det finns därför motiv för ett fortsatt statligt engagemang i institutet. Utredningen föreslår alt överiäggningar las upp mellan företrädare för staten och sjukvårdshuvud­männen om atl sjukvårdshuvudmännen ingår som huvudman i institutet. Utredningen framhåller alt en ändring av huvudmannaskapet förutsätter att staten och SVCR kommer överens om att nu löpande avtal om institutets drift skall upphöra.

Utredningen utgår ifrån all ett genomförande av dess förslag medför att verksamheten i storl kommer att regleras i ett avtal som träffas mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. Del bör enligl utredningens mening ankomma på handikappinstitutets styrelse all avgöra den närmare inriktningen av institutets verksamhet och organisation, med utgångspunkt i institutets nya roll.

Utredningen föreslår atl de medel som staten ställer lill förfogande för tillverkning av handikapphjälpmedel alltjämt skall utgå för att stimulera

 

Prop. 1976/77:116                                                    20

produktion av hjälpmedel i fall då förutsättningar saknas för tillverkning på vanliga kommersiella villkor. Utredningen föreslår vidare all medel skall ställas lill förfogande för inköp och beställningar av hjälpmedel. Handikapp-inslitulel anses ha de bäsla förutsällningarna all göra de bedömningar som fordras för beslut om sådana beställningar och inköp. Den praktiska hanteringen av beställning och upphandling kan lämpligen ske genom Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag (SUB) i nära samarbete med handikappinstiiulel.

2.2 Riksförsäkringsverkets framställning om regler för inkomstberäkning vid delpension

Riksförsäkringsverket har regeringens uppdrag att med biträde av den centrala pensionsdelegalionen följa utvecklingen av delpensionsförsäkringen och alt därvid foreslå sådana justeringar som visar sig erforderliga. Verket har i skrivelse till regeringen den 11 februari 1977 angett att avsikten är atl redovisa detta uppdrag under hösten 1977 men att verket bedömer del nödvändigt atl åtgärder vidtas redan nu i följande hänseende.

Enligt 5 S första stycket lagen (1975:380) om del pensionsförsäkring skall till grund för beräkning av delpensionens storlek ligga dels den försäkrades inkomst före övergången till deltidsarbete och dels den inkomst som han kan antas komma af t. v. åtnjuta vid deltidsarbete.

Verket framhåller alt det i den proposition som låg till grund för lagstiftningen om delpension (prop. 1975:97) inte har gjorts något uttalande om att inkomstminskningen bör stå i rimlig proportion lill arbeislidsminsk-ningen. Avsaknaden av ett sådant uttalande har enligt verket medfört all försäkringskassorna och verkels besvärsavdelning nödgals godta uppgifter om nedtrappning till en inkomstnivå, som inte alls slår i proportion till antalet nedtrappade timmar.

Verket belyser det sagda genom redogörelse för fyra fall, i vilka timför-Ijänsten efter nedtrappningen på ett anmärkningsvärt sätt avviker från den som gällde vid resp. heltidsarbete före nedtrappningen. Verket finner det med hänvisning till denna redogörelse stötande att utan närmare prövning alltid godta uppgiven inkomst efter nedtrappningen, eftersom delpensionens storlek kan bestämmas inom vida gränser genom olika lönearrangemang, Mol denna bakgrund anser verket det angeläget atl regler skapas som förhindrar elt inte avsett utnyttjande av delpensionsförsäkringen.

Verket anser sig inte kunna med stöd av 11 S lagen om delpensionsför­säkring utfärda sådana regler. Detta skulle nämligen enligl verkets uppfatt­ning strida mot ordalydelsen av 5 S- Med anledning härav anhåller verket att sist angivna lagrum snarast ändras.

Nya bestämmelser bör enligl verket träda i kraft snarast efter riksdagsbe­slut och tillämpas på ansökningar om delpension som avgörs därefter. Enligt

 

Prop.1976/77:116                                                     21

verkets uppfattning hindrar gällande rättsprinciper atl de nya bestämmel­serna tillämpas även på tidigare fall.

Verket framhåller alt samråd i denna fråga har sketl med den centrala pensionsdelegalionen. Delegationen har enhälligt ställt sig bakom all korrektiv av den föreslagna innebörden skapas.

En ledamot i verkels styrelse har i en reservation funnit det motiverat att de nya reglerna tillämpas också för redan beslutade delpensioner.

2.3 Vissa frågor inom den ortopediska hjälpmedelssektorn

Bland hjälpmedlen för handikappade ingår som en viktig del de ortope­diska hjälpmedlen, i första hand proteser, ortoser (slödjebandage), ortopedis­ka skor och stödkorsetter. Denna sektor av hjälpmedelsverksamheten tar f, n. i anspråk närmare 40 % av de totala hjälpmedelskoslnaderna,

Norrbackainsliluiets ortopedisk-kirurgiska klinik, innefattande tillhö­rande servicefunktioner såsom ortopedisk verkstad och elt proteslekniskt forskningslaboratorium, inordnades i karolinska sjukhuset (KS) den 1 juli 1971 enligt avtal om Norrbackainstituiel m. m. (prop. 1971:49, SoU 1971:13, rskr 1971:129). Intäkterna i hjälpmedelsverksamheten vid den orlopediska verkstaden las upp under en särskild anslagspost i staten för sjukhuset. Utgifterna för verksamheten bekostas från samma post. Intäkter och utgifter avses balansera varandra. Den under anslaget Karolinska sjukhuset: Drift­kostnader upptagna anslagsposten Hjälmedelsverksamhet har därför för budgetåret 1977/78 liksom för tidigare budgetår tagits upp med ett formellt belopp av I 000 kr. (prop. 1976/77:100, bU. 8, s. 117).

Vid KS bedrivs ortopedieknisk verksamhet inom ramen för sjukhusels hjälpmedelssektion. Sektionen - som har 88 anställda - svarar för sjukhusets totala försörjning med hjälpmedel. Onopediska hjälpmedel tillverkas vid den egna verkstaden. 1 sektionen ingår nämnda prolestekniska forskningslabo­ratorium med sex anställda.

Den ortopediska verkstaden vid KS har sedan länge svarat för tillverkning och anpassning av ca hälften av de ortopediska hjälpmedel som utlämnas till patienter inom Stockholms läns landsting. Den andra hälften har levererats av Een-Holmgren Ortopediska AB i Uppsala och dess dotterbolag Een-Holmgren Ortopediska AB i Stockholm. Uppsalabolaget svarar i stort sett för verksamheten vid akademiska sjukhuset i Uppsala och vid Danderyds sjukhus i Stockholms län, medan stockholmsbolagel svarar för motsvarande verksamhet vid bl. a. Huddinge sjukhus och Södersjukhuset i Stockholm.

Direktionen för KS har anmält till socialdepartementet att det föreligger vissa svårigheter för hjälpmedelssektionen alt i varje fall på sikt upprätthålla en tillfredsställande hjälpmedelsproduklion. En starkt bidragande orsak till delta är de förändringar i sjukhusens upptagningsområden i Stockholms län som har lett och fortsättningsvis leder till en kraftig minskning i palienlun-

 

Prop.1976/77:116                                                     22

deriaget för KS:s verkstad, och lill motsvarande ökning för Een-Holmgren Orlopediska AB. Härigenom kan produktionskapaciteten vid KS inte utnyttjas effektivt och det blir inte möjligt att både upprätthålla kravet på självfinansiering av verksamheten och hålla rimliga priser. Samtidigt är det svårt atl ersätta ledande personal vid pensionering. Personalinskränkningar kan bli oundvikliga och på sikt skulle en nedläggning av verksamheten kunna bli aktuell. I detta läge borde man enligl sjukhusledningen pröva möjligheten att sammanföra den ortopediska verksamheten hos KS och motsvarande verksamhet hos Een-Holmgren Ortopediska AB. Därigenom skulle man nå en rationell patienlservice inom sjukvårdsområdet och skapa anställnings­trygghet åt personalen vid KS:s hjälpmedelsseklion.

3 Föredraganden

3.1 Inledning

Utvecklingen inom hälso- och sjukvården är i hög grad inriktad på en utbyggnad av den decentraliserade öppna hälso- och sjukvården i form av vårdcentraler, distriktssjukvård och hemsjukvård. Målet är all göra hälso-och sjukvården lättare tillgänglig för medborgarna genom att så långt som möjligt ge den formen av en närhetsservice. Läkarutbildningen har inriktats på etl ökat antal allmänläkare för den öppna sjukvården.

Den av sjukvårdshuvudmännen bedrivna öppna sjukvården finansieras till väsentlig del genom ersättningar till huvudmännen från den allmänna försäkringen. De nu gällande ersättningsreglerna bygger på en överenskom­melse som träffades år 1975 efter överläggningar mellan representanter för socialdepartementet och Landstingsförbundet. Överenskommelsen, som gäller ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen från den allmänna försäk­ringen under åren l976och 1977, har redovisats för riksdagen (prop. 1975:36, SfU 1975:16, rskr 1975:125). I överenskommelsen förutsattes atl frågan om ersättningarna för liden efter utgången av år 1977 skulle bli föremål för nya överiäggningar.

Efter överiäggningar mellan representanter för socialdepartementet och Landstingsförbundet har överenskommelse träffats om nya ersättningsbe­lopp m. m. fr. o. m. den 1 januari 1978. Jag kommer i det följande att lämnaen redovisning av innehållet i överenskommelsen som bör presenteras för riksdagen. Det ankommer på regeringen att närmare bestämma ersättnings­reglerna. Överenskommelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga, I det följande kommer också all las upp vissa andra frågor som bör presenteras för riksdagen. Det gäller bl. a. inrättandet vid statens bakteriolo­giska laboratorium av en enhet för bekämpning .av sjukhusinfektioner, ändringar i reglerna för offentligt anställda läkares rätt all ansluta sig till sjukförsäkringen, enhetliga regler för beräkning av bostadskostnaden vid

 

Prop. 1976/77:116                                                   23

fastställandet av kommunalt bostadstillägg till folkpension saml viss ändring av reglerna rörande inkomstberäkning i lagen om delpension. Jag kommer också atl lägga fram förslag beträffande avgiften lill sjikförsäkringen fr. o. m, år 1978.

Sammanfattningsvis innebär den nyssnämnda överenskommelsen alt ersättningen från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmännen för offentlig öppen läkarvård höjs från 70 lill 93 kr. för varje läkarbesök. Patientavgift får tas ut med högst 20 kr. per besök. Det innebär atl det sammanlagda ersättningsbeloppet som huvudmannen får ta ut ökar från 85 kr. lill 113 kr. per läkarbesök. Vissa ändringar avses också ske när det gäller öppen läkarvård vid vissa sjukhus som inte drivs av sjukvårdshuvudman och vid remiss från privatpraktiserande läkare för undersökning vid privata rönlgenmoilag-ningar eller laboratorier.

Ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för sjukvårdande behandlingar höjs från 35 till 40 kr. för varje behandling. Patientavgift får tas ut med högst 10 kr. per behandling. Del innebär atl huvudmannens sammanlagda ersättningsbelopp ökar från 42 till 50 kr. per behandling. Ersättning skall utgå även för hemsjukvård som ordinerats av läkare och som lämnas av landsiingsanställd personal eller kommunala hemsamariter. Behandlingser-säitning skall inte längre utgå för utprovning och anpassning av tekniska hjälpmedel för handikappade. Sjukvårdshuvudmännens kostnader härför har i stället beaktats vid bestämmandet av hjälpmedelsersätlningen. Liksom {. n. skall dock ersättning utgå för resekostnader i samband med utprovning och anpassning av hjälpmedel.

Överenskommelsen innebär också en höjning av sjukförsäkringens ersätt­ning till sjukvårdshuvudmännen för sjukhusvård från 20 lill 30 kr. per vårddag. Motsvarande justering görs också av vårdavgifien för dem som inte omfattas av sjukförsäkringens ersättningsregler. Del förutsätts dock att sjukvårdshuvudmännen vid behov medger avgiftsnedsäilning eller avgifts­befrielse för utförsäkrad patient så att patienten tillförsäkras visst utrymme för bostads- och andra levnadsomkostnader bl. a. vid kortare sjukhusvistel­ser. Ersättningen lill sjukvårdshuvudmännen för ambulanstransporter höjs från 12 lill 16 kr, per invånare och år. Karensbeloppei för sjukförsäkringens resekostnadsersättning höjs i flertalet fall från 8 till 10 kr.

Hjälpmedelsersätlningen höjs från 24 till 43 kr. per invånare och år. Sjukvårdshuvudmännen skall därvid avgiftsfritt eller till nedsatt pris tillhan­dahålla glasögon till barn och ungdomar, Etl särskilt avtal har träffats mellan staten och Landstingsförbundet om gemensamt huvudmannaskap för handikappinstitutet fr, o. m. den I januari 1978. Enligt detta skall parterna tillskjuta 2 kr. per invånare och år av hjälpmedelsersättningen till en fond för finansiering av handikappinstitutets verksamhet.

De nya ersättnings- och avgiftsreglerna skall gälla för åren 1978 och 1979. De innebär etl ekonomiskt tillskott för sjukvårdshuvudmännen med 1 167

 

Prop. 1976/77:116                                                   24

milj. kr. per år. För sjukförsäkringen beräknas de nya ersättningsreglerna innebära en kostnadsökning med 938 milj. kr. per år. Därvid har bl. a. räknats med en betydande ökning av antalet ersätlningsberälligade sjukvårdande behandlingargenom hemsamariler m. fl. inom hemsjukvården. Jag beräknar all ökningen motsvarar Insatser för ca 20 000 patienter med i genomsnitt 200 behandlingar per år. De överenskomna ersättningsreglerna kommer således alt bli av stor betydelse för sjukvårdshuvudmännens möjligheter alt bygga ut sina insatser inom hemsjukvården. Detta är inte minst viktigt när del gäller all tillgodose vårdbehovet hos de äldre. Hälso- och sjukvården för de äldre kommer - med hänsyn lill den kraftigt växande andelen äldre personer under den närmaste 20-årsperioden - atl kräva stor uppmärksamhet och ställa väsentliga resurskrav på sjukvårdshuvudmännen. Regeringen är självtallel angelägen att medverka till en positiv utveckling. I överenskommelsen framgår detta bl. a. av nämnda bidrag till hemsjukvården. Jag vill i detta sammanhang erinra om atl regeringen bemyndigat statsrådet Troedsson atl tillkalla en särskild expertgrupp för att få en samlad översikt av behovet på kortare och något längre sikt av hälso- och sjukvården för de äldre och vilka insatser som behövs för att tillgodose detta vårdbehov. Expertgmppen skall skyndsamt göra en genomgäng av de nämnda frågorna. Denna genomgång skall sedan ligga till grund för gemensamma överväganden med sjukvårds­huvudmännen.

Jag förordar all de i överenskommelsen angivna åtgärderna genomförs på det sätt som jag kommer att redogöra för i del följande.

3.2 Ersättning för offentlig öppen vård

För läkarvård som ombesörjs av staten, landstingskommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun utgårersäiining från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmannen med ett enhetligt belopp av 70 kr. för varje besök. Patientavgift får samtidigt las ut med högst 15 kr. per besök. I enlighet med vad som anges i överenskommelsen bör sjukförsäkringens läkarvårdsersält­ning lill sjukvårdshuvudmännen fr o. m. den 1 januari 1978 höjas lill 93 kr. per besök. Patientavgiften bör därvid få uppgå till högst 20 kr. per besök. Vid läkarbesök hos den sjuke bör liksom f n. få las ut en tilläggsavgift med 10 kr. De nämnda beloppen inkluderar liksom f n, sådana röntgen- eller laborato­rieundersökningar som patienten kan bli remitterad till vid läkarbesöket. Vid rådfrågning per telefon bör patientavgiften  fortfarande vara högst 10 kr.

Enligt beslut av regeringen den 9 december 1976 får bestämmelserna i läkarvårdstaxan angående offentlig läkarvård under år 1977 tillämpas för öppen läkarvård som meddelas vid vissa sjukhus, som drivs av annan än sjukvårdshuvudman. I överenskommelsen har förutsatts alt fr. o. m. år 1978 driftavtal om den öppna läkarvården vid dessa sjukhus träffas mellan resp, sjukhus och närmast berörd sjukvårdshuvudman. Ersättning för den öppna

 

prop.1976/77:116                                                    25

vården vid sjukhusen bör därefter utgå till sjukvårdshuvudmannen. För riksförsäkringsverkets sjukhus kommer läkarvårdsersättning atl även fort­sättningsvis utgå direkt till sjukhusen.

Undersökning eller behandling hos sjukvårdshuvudman efter remiss från försäkringsansluten privatpraktiserande läkare är avgiftsfri för patienten. Ersättning utgår f n. frän försäkringen till sjukvårdshuvudmannen med 85 kr. för varje sådan undersökning eller behandling. Remitteras patient av försäkringsansluten privatpraktiserande läkare för undersökning eller behandling till privat rönlgenmollagning eller laboratorium som har driftav­lal med sjukvårdshuvudman ulgår ersättning från sjukförsäkringen enligl bestämmelser som riksförsäkringsverket meddelar i anslutning till sådant driftavlal, I överenskommelsen har förutsatts alt dessa regler ändras på så sätt alt ersättning skall utgå med etl enhetligt belopp vid remiss från försäkrings­ansluten privatpraktiserande läkare lill rönlgenmottagningeller laboratorium som drivs av eller har driftavtal med sjukvårdshuvudman. Ersättningen skall liksom nu utgå lill sjukvårdshuvudmannen och det ankommer sedan på denne atl komma överens med de privata institutionerna om vilken ersättning som skall utgå lill dessa. Ersättningsbeloppet lill sjukvårdshuvud­männen bör för åren 1978 och 1979 utgöra 113 kr. för varje remitterad patient.

Motsvarande regler bör gälla vid remiss från företagshälsovårdsmotlagning som registrerats hos allmän försäkringskassa. Ersättningsbeloppet bör då vara 93 kr. för varje remitterad patient och patientavgift få tas ut med högst 20 kr.

Fr. o. m. år 1976 utgår ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshu­vudmännen för vård eller behandling som på grund av sjukdom och efter ordination av läkare lämnas av annan vårdpersonal än läkare, i, ex. sjukgym­nast, psykolog eller distriktssköterska. Ersättning utgår också för utprovning och anpassning av tekniska hjälpmedel åt handikappade. Ersättningen från försäkringen utgör 35 kr, per behandling eller besök. Patientavgift får tas ut med högst 7 kr, per behandling eller besök.

Införandet av denna ersättningsform har inneburit en värdefull breddning av försäkringens ersättningsregler, som tidigare i huvudsak var knutna lill enbart läkarinsatser. Antalet behandlingsersältningar under år 1976 har väsentligt överstigit vad som beräknades vid reformens genomförande. Bl, a. gäller detta behandlingar inom hemsjukvården. Den nya behandlingsersätt­ningen har uppenbarligen inneburit ett betydelsefullt ekonomiskt stöd till sjukvårdshuvudmännens utbyggnad av denna vårdform. Del är angeläget att utvecklingen av denna verksamhet fortsätter och man bör för den kommande tidsperioden kunna räkna med en betydande ökning av antalet behandlingar i hemsjukvård.

I enlighet med överenskommelsen bör ersättningen från sjukförsäkringen för sju k vårdande behandling höjas från 35 kr. till 40 kr. per behandling eller

 

Prop.1976/77:116                                                     26

besök. Patientavgift bör få las ut med högst 10 kr, I flertalet fall torde inte las ut någon avgift. Ersättning bör utgå endast för behandling som ges av personal som är anställd av sjukvårdshuvudman eller som ges i enlighet med vårdavtal med sjukvårdshuvudman. Det senare gäller bl. a. för kommunala hemsamariter som utför läkarordinerade behandlingar hos sjuka som vårdas i sina hem. Särskild ersättning för utprovning och anpassning av hjälpmedel ål handikappade bör inte utgå fr, o. m. nästa år. Hänsyn till denna omläggning har tagits vid beräkningen av hjälpmedelsersättningen,

3.3 Ersättning för sjukhusvård

När en försäkrad vårdas på sjukhus ulgår f n, ersättning från sjukförsäk­ringen till sjukvårdshuvudmannen med 20 kr. per vårddag. För varje dag som den försäkrade vistas på sjukhus görs samtidigt ett avdrag från hans sjukpenning med samma belopp. Avdraget får dock uppgå till högst en tredjedel av sjukpenningens belopp och den återstående sjukpenningen skall alllid uppgå lill lägst 8 kr. per dag.

Överenskommelsen innebär att sjukhusavgifien höjs till 30 kr. per vårddag och atl försäkringen liksom hittills svarar för denna avgift när det gäller försäkrade patienter. För patient som uppbär hel ålders- eller förtidspension ersätter sjukförsäkringen kostnaden för sjukhusvård i sammanlagt högst 365 dagar. För patienter som inte omfattas av sjukförsäkringens ersättningsregler för sjukhusvård kommer sjukvårdshuvudmannen att fastställa vårdavgiften med utgångspunkt i nämnda nivå för ersättningen från försäkringen. Därvid förutsätts i överenskommelsen att sjukvårdshuvudmannen vid behov medger avgiftsnedsäilning eller avgiftsbefrielse så atl patienten tillförsäkras visst utrymme för bostads- och andra levnadsomkostnader bl. a. vid kortare sjukhusvistelser,

I enlighet med vad som överenskoms år 1975 har socialutredningen haft i uppdrag atl utreda frågan om avgiftsreglerna vid sluten sjukvård för dem som inte omfattas av sjukförsäkringens ersättningsregler för vården. Utredningen har nyligen avlämnat etl belänkande (Ds S 1977:2) med material i frågan. Vidare har Landstingsförbundet tagit upp frågan om en omläggning av avgiftssystemet för de utförsäkrade patienterna. Mot bakgrund härav kommer frågan om ändrade avgiftsregler för utförsäkrade patienter atl snarast las upp till prövning inom socialdepartementet efter samråd med Landstingsförbundet bl. a. på grundval av material som redovisats av socialutredningen och Landstingsförbundet.

I enlighet med överenskommelsen bör försäkringens ersättning vid sjukhusvård fastställas till 30 kr. per vårddag. Sjukpenningsavdragel bör uppgå till samma belopp och liksom f n, utgöra högst en tredjedel av sjukpenningbeloppet och den återstående sjukpenningen alllid uppgå till lägst 8 kr, per dag.

 

Prop. 1976/77:116                                                   27

Höjningen av den allmänna sjukhusvårdsavgifien föranleder ändring i lagen (1969:653) om vissa bidrag för vård vid karolinska sjukhuset.

3.4      Ersättning för resekostnader

Resekostnadsersättning från sjukförsäkringen ulgår i samband med ersält­ningsberätligad läkarvård, tandvård,sjukhusvård,sjukvårdande behandling, rådgivning i födelsekontrollerande syfte och sjukvård som lämnas av distriktssköterska eller dislriklsbarnmorska. Ersättning ulgår som regel i den mån resekostnaderna vid varje besök överstiger 8 kr. Detta belopp bör med hänsyn lill penningvärdels förändring höjas till 10 kr. fr o. m. nästa år. För resor i samband med tandvård och rådgivning i födelsekontrollerande syfte bör karensbeloppei höjas från 15 till 18 kr. Ersättning bör även fortsätt­ningsvis utgå för resekostnad i samband med utprovning och anpassning av handikapphjälpmedel. Karensbeloppet bör vara 10 kr.

Ersättning för ambulanstransporter ulgår från sjukförsäkringen lill sjuk­vårdshuvudman med 12 kr. per år för varje invånaresom vid årets ingång var bosatt inom sjukvårdsområdet. Ersättning lär las ut av den sjuke med högst 8 kr. Sjuktransportersättningen bör enligl vad som överenskommits höjas till 16 kr. per år och invånare. Samtidigt bör den avgift som får las ut av den sjuke bestämmas lill högst 10 kr. Höjningen av ersättningen bör underiätta sjukvårdshuvudmännens strävanden atl fä en god organisation för ambu­lanstransporterna.

3.5      Ersättning för vissa läkarutlåtanden

När en person ansöker om förtidspension, handikappersättning eller vårdbidrag skall ansökan åtföljas av etl läkarutlåtande. I vissa fall kan försäkringskassan också föranstalta om atl den som ansökt om pension eller uppburit sjukpenning en längre lid genomgår läkarundersökning i samband med prövning av ansökan. Utfärdas utlåtande eller utförs undersökning av läkare anställd hos offentlig sjukvårdshuvudman utgår ersättning från sjukförsäkringen till huvudmannen. Ersättning ulgår f n. med 85 kr. per undersökning eller utlåtande, I vissa fall erlägger den försäkrade 15 kr. härav som patientavgift. I enlighet med överenskommelsen bör ersättningen höjas lill 113 kr. varav i vissa fall 20 kr. erläggs som patientavgift.

3.6      Ersättning för preventivmedelsrådgivning m. m.

Enligt gällande bestämmelser betalar allmän försäkringskassa ersättning från sjukförsäkringen för kostnader för rådgivning i födelsekontrollerande syfte och i samband med rådgivning angående abort eller sterilisering. Ersättning utgår enbart för rådgivning i samband med personligt besök. En

 

Prop. 1976/77:116                                                    28

förulsätining för ersättning, som även omfattar kostnader för preventivmedel som vid besöket lämnas ut till den försäkrade, är enligl lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m, m. alt rådgivning och i anslutning därtill utlämnade preventivmedel tillhandhålls den försäk­rade kostnadsfritt. Ersättningsbeloppen har fastställts i läkarvårdstaxan (1974:699) och kungörelsen (1962:387) angående ersättning enligt lagen om allmän försäkringm. m, förvissa utgifter för vård ellerbehandlingianledning av sjukdom, vilken den 1 april 1977 ersätts av förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m, m. För rådgivning meddelad av läkare anställd hos sjukvårdhuvudman utgår ersättning med 85 kr. och för rådgivning meddelad av annan personal anställd hos sjukvårdshuvudman, l, ex, barnmorska, ulgår ersättning med 42 kr. Meddelas rådgivning av privatpraktiserande läkare utgår ersättning med varierande belopp beroende på de åtgärder som har utförts.

Frågan om ändring av bestämmelserna om ersättning för rådgivning i födelsekontrollerande syfte har aktualiserats av riksförsäkringsverket i samband med etl av verket i november 1975 framlagt förslag lill ändringar i läkarvårdslaxan beträffande ersättningen lill privatpraktiserande läkare. I förslaget anförs bl. a. atl arvode för rådgivning per telefon i födelsekontrol­lerande syfte bör få tillgodoräknas såsom för annan telefonrådgivning om patienten tidigare har fåll rådgivning vid personligt besök hos läkare.

Riksförsäkringsverkets förslag att ersättning skall kunna utgå också för telefonrådfrågning när patienten tidigare har fått rådgivning vid personligt besök hos läkaren har utarbetats i samförstånd med Sveriges läkarförbund och lämnats utan erinran i läkarvårdsdelegationen där bl, a. socialstyrelsen är företrädd. Jag förordar att en ändring genomförs i den förutnämnda lagen om ersättning för födelsekontrollerande verksamhet m. m. för alt öppna möjlighet att i läkarvårdslaxan ta in bestämmelser om ersättning för telefonrådfrågning.

I enlighet med överenskommelsen mellan socialdepartementet och Lands­tingsförbundet bör ersättningarna lill sjukvårdshuvudmännen för rådgiv­ningsverksamheten höjas. Ersättning bör utgå med 113 kr, om rådgivning lämnas av läkare och med 50 kr. om den lämnas av annan personal. Frågan om ersättningsnivån vid rådgivning meddelad av privatpraktiserande läkare kommer att tas upp samtidigt med en allmän översyn av läkarvårdslaxans privatpraklikerarvoden senare under år 1977.

3.7 Handikappinstitutet

Handikappinstitutet, som drivs gemensamt av slalen och Svenska centralkommittén för rehabilitering (SVCR), är centralt organ på hjälpme­delsområdet. Institutets uppgifter avser bl. a, planering och samordning av forsknings- och utvecklingsarbete samt provning av hjälpmedels lämplighet

 

Prop.1976/77:116                                                    29

för handikappade, vari ingår en bedömning av skälighelen av hjälpmedels kostnad. Inslilulel verkar också som informalionsorgan på hjälpmedelsom­rådet och bistår sjukvårdshuvudmännen i hjälpmedelsverksamheten. Insti­tutet samverkar vidare med statliga organ med verksamhet inom handikapp­området samt med handikapporganisationerna.

En särskilt tillkallad utredning har i belänkandet (Ds S 1976:8) Samverkan i handikappinstitutet föreslagit att sjukvårdshuvudmännen går in som en av huvudmännen för institutet. Formerna för samarbetet mellan staten och sjukvårdshuvudmännen borde enligt utredningen tas upp i överiäggningar mellan parterna saml SVCR,

På grundval av utredningens synpunkter och analyser har frågan om handikappinstitutet behandlats vid överläggningarna mellan företrädare för socialdepartementet och Landstingsförbundet, Därvid har principöverens­kommelse träffats om alt staten och sjukvårdshuvudmännen gemensamt övertar huvudmannaskapet för handikappinstitutet fr. o. m, den I januari 1978. Etl särskilt avtal härom har nu också träffats. Vidare har en särskild överenskommelse samtidigt träffats om finansieringen av handikappinstitu­tets verksamhet under åren 1978 och 1979, Avtalet och finansieringsöveren­skommelsen har träffals under förutsättning att de godkänns av regeringen och Landstingsförbundels styrelse. Avtalet har godkänts av SVCR;s styrelse varigenom nuvarande avtal mellan slalen och SVCR om handikappinstitu­tets drift upphör all gälla den 1 januari 1978.

I avtalet ålar sig staten och Landstingsförbundet att svara för driften av handikappinstitutet. Avtalet gäller sex år och förlängs på ytterligare sex år om det inte sägs upp före den 31 december 1980. Verksamheten skall bekostas med medel från en särskild fond, som förvaltas av institutets styrelse. Fonden skall tillföras medel enligt särskild finansieringsöverenskommelse mellan parterna. Den träffade finansieringsöverenskommelsen, som gäller för åren 1978 och 1979, innebär att parterna tillför handikappinstitutets fond etl belopp motsvarande 2 kr, per invånare och år. Beloppet skall avdelas från den hjälpmedelsersättning som behandlas under punkten 3.8.1 fonden skall även ingå medel som handikappinstitutet erhåller som ersättning för utförda uppdrag samt förekommande ränteavkaslning från fonden och andra medel som slår lill institutets förfogande. Från fonden skall betalas ul 0,8 milj. kr. per år lill verksamheten vid Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag (SUB).

Av handikappinstitutels fond skall enligt överenskommelsen årligen avdelas 1,3 milj, kr, alt av institutets styrelse disponeras för alt initiera och stimulera tillverkning av vissa handikapphjälpmedel, för vilka det föreligger svårigheteratt etablera produktion på gängse industriella villkor. Vidare skall högst 1,3 milj, kr, få användas som förskoilsmedel/förluslgaranli i samband med beställningar och inköp av hjälpmedel, som företas av SUB i samarbete med institutet.

 

Prop. 1976/77:116                                                    30

Samtidigt med all avtal har iräffals om den fortsatta driften av handikapp­institutet har parterna också kommit överens om nya stadgar för institutets verksamhet. Dessa överensstämmer i stort sett med de stadgar som nu gäller, men har anpassats till del nya huvudmannaskapsförhållandet. Antalet styrelseledamöter blir oförändrat nio. Suppleanter utses lill samma antal. Fyra ledamöter utses av regeringen och fem ledamöter av Landstingsförbun­det. Bland de av regeringen utsedda ledamöterna avses ingå företrädare för handikapporganisationerna. Regeringen utser en av ledamöterna till styrel­sens ordförande. Suppleanterna utses i samma ordning som ledamöterna. Mandatperioden är tre år.

Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande all godkänna avtal om drift av handikappinstitutet i enlighet med vad jag här har redovisat,

3.8      Ersättning för hjälpmedel till handikappade

Ersättning till sjukvårdshuvudmännen för tillhandahållande av tekniska hjälpmedel åt handikappade utgår med 22 kr, per år för varje invånare som vid årets ingång var bosatt inom sjukvårdsområdet. För sjukvårdshuvudman som tillhandahåller avgiftsfria eller prisnedsalta glasögon till bam och ungdomar ulgår ersättning med ytteriigare 2 kr. per invånare och år,

Hjälpmedelsersätlningen bör i enlighet med överenskommelsen utgå med ett enhetligt belopp av 43 kr, per invånare och år. Då samtliga sjukvårdshu­vudmän antagit regler om avgiftsfria eller prisnedsatia glasögon lill barn och ungdomar kan ersättningen härför numera ingå i grundbeloppet. I enlighet med vad som anförts under föregående punkt skall ett belopp motsvarande 2 kr. per invånare och år avdelas från hjälpmedelsersättningen och betalas till handikappinstitutels fond. Enligt gällande regler utgår ersättning för sjuk­vårdande behandling även för åtgärder för utprovning och anpassning av hjälpmedel. Av administrativa skäl bör emellertid denna ersättning i stället innefattas i hjälpmedelsersättningen. Delta har i överenskommelsen beaktats vid beräkningen av hjälpmedelsersätlningen, Enligl vad jag redovisat tidigare under punkten 3,2 kommer således inte ersättning för sjukvårdande behandling atl utgå för utprovning och anpassning av hjälpmedel fr o, m, den 1 januari 1978,

3.9      Åtgärder mot sjukhusinfektioner

Med sjukhusinfektioner (nosokomiala infektioner) avses vissa infektioner som uppstår på sjukhus och som drabbar både patienter och personal. Under senare år har förekomsten av sådana infektioner uppmärksammals i ökande grad.

Enligt vissa uppskatlningardrabbas minst 7 96 avallasjukhusopereradeav sjukhusinfektioner. Infektionerna har samtidigt blivit allt mer svårbemäst­rade. De orsaker stora mänskliga lidanden och i vissa fall invaliditet. Sjukhusinfektionerna medför även en svår belastning på sjukvården. Enbart

 

Prop. 1976/77:116                                                   31

inom den slutna vården kan kostnaderna för sådana infektioner beräknas uppgå till storleksordningen drygt 300 milj. kr. per år. De samhällsekono­miska kostnaderna är väsentligt högre.

Sjukhusinfeklionerna har uppmärksammats av Europarådet som år 1972 i en rekommendation till regeringarna i medlemsländerna bl.a. föreslog inrättandet av en nationell specialistfunktion för rådgivning och samordning av insatserna för atl minska sjukhusinfeklionerna.

Riktlinjer för kontroll av sjukhusinfektionerna utarbetades under våren 1976 av en arbetsgrupp tillsatt av WHO. Stor vikt läggs i dessa riktlinjer vid utvecklandet av de laboratorieresurser som är grundläggande för diagnos och spårande av sjukhusinfeklioner och därmed för det bekämpande och förebyggande arbetet på sjukhusen. I Sverige finns s. k. hygienkommittéer i så gott som alla sjukvårdsområden. Tolv slörre sjukhus eller sjukvårdsom­råden har särskilda överiäkar- eller biträdande överiäkarljänster i sjukhushy­gien. Så gott som alla sjukvårdsområden har tillgång till särskild sjukhushy-gienisk läkarexpertis i någon form och flertalet sjukvårdsområden i landet har särskilda sjukskötersketjänster (hygiensköterskor, hygienassistenter) för sådana uppgifter. Däremot saknas en central instans för samordning och utvärdering av åtgärder för rapportering och registrering av sjukhusinfek­tioner samt för utveckling och forskning.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 föreslog statens bakte­riologiska laboratorium (SBL) atl en särskild enhet skulle inrättas vid SBL för bekämpning av sjukhusinfeklioner. Enheten skulle ha lill uppgift alt samordna tillgängliga laboratorieresurser saml svara för rådgivning, viss forskning, utveckling av metoder m, m. Avsikten var atl enheten skulle arbeta i nära samverkan med socialstyrelsen,

I avvaktan på resultatet av de i del föregående redovisadeöveriäggningarna mellan socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen har i årets budget­proposition inte beräknats några medel för den av SBL föreslagna enhe­ten.

Av vad jag har anfört framgår angelägenheten av att sjukhusinfektioner förebyggs så långt som möjligt. Jag anser det därför vara viktigt att en central instans för bekämpning av sjukhusinfeklioner inrättas. Vid SBL har vissa frågor inom detta område bearbetats sedan flera år och SBL har ett stort kunnande och en skicklig expertis. Jag förordar att SBL får medel för alt inom laboratoriet organisera en särskild enhet för bekämpning av sjukhusinfeklio­ner. Enheten bör ha till uppgift att registrera och kartlägga förekomsten av sjukhusinfeklioner i landet, utarbeta metoder och förslag till samarbeis-former för bekämpning av dem saml svara för rådgivning, viss forskning och utveckling av metoder m. m. till stöd för sjukvårdshuvudmännen. Resul­taten av detta arbete kan bl. a. ligga till grund för socialstyrelsens information om förebyggande av smittspridning inom hälso- och sjukvård.

Med utgångspunkt i atl verksamheten kan starta den  I januari  1978

 

Prop.1976/77:116

32

beräknar jag kostnaderna under budgetåret 1977/78 till ca 700 000 kr. Kostnaderna bör belasta förslagsanslaget Statens bakteriologiska laborato­rium: Centrallaboratorieuppgifler, Detta bör bringas lill riksdagens kännedom.

3.10 Kostnader och finansiering

Den ekonomiska innebörden av överenskommelsen med sjukvårdshu­vudmännen och vad jag här har förordat i fråga om försäkringsersättningar och avgifter framgår av följande sammanställning (milj. kr, per år).

Ändamål

Total-    Tillskott    Kostnads­
belopp   för sjuk-  ökning för
vårdshuvud-         sjukförsäk-
männen                ringen

 

Läkarvård

Sjukförsäkringens ersättning till
sjukvårdshuvudmännen höjs frän 70
till 93 kr,/besök                       I 470

Patientavgiften höjs frän högst 15
till högst 20 kr./besök               320

En enhetlig ersättning med 113 kr./
besök införs för röntgen- och la­
boratorieundersökningar efter remiss
från privatpraktiserande läkare 80

Sjukvårdande behandlingar
Sjukförsäkringens ersättning till
sjukvårdshuvudmännen höjs frän 35
till 40 kr/besök                          480

Patientavgiften höjs från högst 7
till högst 10 kr./besök
Behandlingsersättning för utprovning
och anpassning av handikapphjälpmedel
överförs till hjälpmedelsersättningen
Preventivmedelsrådgivning m, m.
Ersättningen för rådgivning höjs från
85 till 113 kr./besök hos läkare och
från 42 lill 50 kr./besök hos annan
rådgivande personal                  32

Ambulanstransporter
Sjuktransponersättningen höjs från
12 till 16 kr/invånare                 131

Handikapphjälpmedel
Hjälpmedelsersättningen höjs från 24
till 43 kr./invånare. Av detta belopp
skall 2 kr/invånare användas för
drift av Handikappinstitutet      350

Sjukhusvärd

Sjukförsäkringens ersättning till
sjukvårdshuvudmännen höjs från 20
till30kr,/vårddag                       660

Avgiften för utförsäkrade ändras på
motsvarande sätt                     385

Sjukpenningavdraget vid sjukhusvård ändras från 20 till 30 kr,/dag

363

79

236

33

220

108

363

25

230

33

123

220

-55

 

Prop. 1976/77:116                                                   33

7,   Övrigt

Höjning av karensbeloppet för sjuk­
försäkringens resekostnadsersättning            -8
Ersättning till sjukvårdshuvudmännen
för vissa läkarintyg m. m, justeras

1 167          938

Genom de nya ersättningsreglerna får sjukvårdshuvudmännen således ett ekonomiskt tillskott som beräknas till 1 167 milj. kr. per år. Vid denna beräkning har vårdvolymen antagits oförändrad utom i fråga om sjukvår­dande behandlingar som antagits öka. För sjukförsäkringen innebär de nya reglerna en sammanlagd kostnadsökning med 938 milj, kr, per år. Detta medför enligt gällande finansieringsregler en ökning av statens kostnader för bidrag till sjukförsäkringen med 140 milj. kr. per år. För budgetåret 1977/78 blirstatensmerkoslnaderca70milj.kr. I årets budgetproposition (prop. 1976/ 77:100, bil. 8, punkt B 6) beräknades förslagsanslaget Bidrag till sjukförsäk­ringen för budgetåret 1977/78 till 2 600 milj, kr. Med beaktande av de nya ersättningsreglerna samt det nu kända kostnadsutfallet för år 1976 beräknas statens kostnader under anslaget lill 2 700 milj. kr.

I årets budgetproposition (prop. 1976/77; 100, bil. 8, s. 34) har jag anmält atl frågan om sjukförsäkringsavgiftens nivå för år 1978 bör tas upp lill prövning mot bakgrund av att nu gällande avgift inte längre kan beräknas läcka den andel av försäkringens utgifter som gällande finansieringsprinciper förutsät­ter. När hänsyn las till de kostnadsökningar som följer av de nya ersättnings­reglerna och det förslag till utbyggnad av föräldraförsäkringen som samtidigt läggs fram i en särskild proposition kan underskottet beräknas bli av storieksordningen 3 000 milj. kr. per år. Mot denna bakgmnd föreslår jag all socialförsäkringsavgifien till sjukförsäkringen fr, o. m. den 1 januari 1978 höjs med 1,6 procentenheter, från 8 % lill 9,6 % av avgiftsunderlaget.

I budgetpropositionen (prop. 1976/77:100, bil, 8, punkt K 1) har anslaget lill handikappinstitutets verksamhet saml för tillverkning av vissa hjälpmedel tagits upp med 8 540 000 kr, för helt budgetär. 1 enlighet med vad som anförts under punkten 3.7 kommer medel för denna verksamhet fr o. m, den 1 januari 1978 atl tillföras i annan ordning. Anslaget för budgetåret 1977/78 kommer därför all belastas endast med halv årskostnad.

3.11 Anslutning av offentligt anställda läkare till sjukförsäkringen

1 samband med genomförandet av den s. k. privatläkarreformen diskute­rades i vilken utsträckning möjlighet skulle öppnas för offentligt anställda läkare som vid sidan av sin tjänst bedrev privatpraktik -s. k. fritidsprakiiker-atl ansluta sig till sjukförsäkringen. Riksförsäkringsverket och socialstyrelsen förordade, bl. a. efter kontakt med Läkarförbundet och Landstingsförbundet, all begränsade möjligheter till anslutning borde finnas under en övergångslid för att medge en rimlig avvecklingslid för redan etablerade fritidspraktiker.

 

Prop.1976/77:116                                                    34

Föredragande departementschefen anslöt sig i huvudsak lill verkens förslag men ansåg alt frågans definitiva lösning under övergångstiden borde bli föremål för överiäggningar i den lill riksförsäkringsverket knutna läkarvårds­delegationen. 1 läkarvårdsdelegalionen ingår representanter för bl. a. social­styrelsen. Landstingsförbundet och Läkarförbundet. Så blev också fallet. Det uppdrogs åt riksförsäkringsverket att före utgången av år 1977 lill regeringen redovisa resultatet av överläggningarna.

Enligt övergångsbestämmelserna till läkarvårdslaxan kan läkare som den 1 januari 1975 innehade offentlig tjänst bli uppförd på förteckning över till försäkringen anslutna läkare om han den 1 januari 1975 sedan minst elt år regelmässigt bedrivit privatpraktik vid sidan av sin tjänst. Sådan läkare förs upp på förteckningen för ett år i sänder under förutsättning att han visar atl han erbjudit sig alt ulföra läkarvård hos sjukvårdshuvudmannen på särskild arbetstid men atl detta erbjudande avböjts. Antalet besök hos fritidsprakliker utgjorde år 1975 ca 300 000 varav 100000 hos icke anslutna läkare.

Riksförsäkringsverket har i skrivelse den 11 februari 1977 redovisat resultatet av överläggningarna i läkarvårdsdelegalionen bl. a. angående formerna för frilidspraktikernas anslutning lill sjukförsäkringen. Del förslag som överläggningarna lett fram till, och som i den här aktuella delen godtagits av alla parter i läkarvårdsdelegalionen, innebär alt offentligt anställd läkare som bedriver frilidspraktik får ansluta sig till försäkringen under förutsätt­ning alt han har heltidstjänst i offentlig vård. Sådana anslutningar bör i första hand medges att gälla intill två år efter de nya reglemas ikraftträdande. Det har förutsatts att ansluiningsreglerna kommer alt omprövas ifall omfatt­ningen av fritidspraktikverksamhelen blir slörre än beräknat. Verksamheten bör följas fortlöpande av läkarvårdsdelegationen. Etl genomförande av de nya anslutningsreglerna beräknas medföra en ökning av de ersätlningsberätti-gade läkarbesöken med 100 0(X). Kostnadsökningen för försäkringen är marginell.

Jag biträder förslaget att offentligt anställd läkare skall få ansluta sig till försäkringen under förutsättning atl han har heltidstjänst i offentlig vård. De nya reglerna bör genomföras den 1 juli l977och gälla i första hand till den 1 juli 1979. Jag förutsätter alt läkarvårdsdelegationen kontinueriigt följer utveck­lingen av fritidspraktikverksamhelen. Del ankommer på regeringen att utfärda de bestämmelser som erfordras för de nya anslutningsreglerna.

3.12 Fastställande av bostadskostnadens storlek vid beräkning av bostads­tillägg till pensionärer

11977 års budgetproposition har föredragande statsrådet föreslagit atl även pensionärer skall få möjlighet att uppbära sådant statskommunalt bostads­bidrag som kan utgå fiU hushåll utan barn (prop. 1976/77:100 bil. 16, s. 18 fl). När del gäller att fastställa bostadskostnadens storiek gäller för systemet med

 

Prop. 1976/77:116                                                   35

slalskommunala bostadsbidrag att bosladsstyrelsen fastställer de beräknings­grunder som skall tillämpas. När det gäller de kommunala bostadstilläggen lill folkpension fastställer däremot de olika kommunerna beräkningsgmn-derna bl. a. för bostadskostnaden. Svenska kommunförbundet har till kommunernas ledning redovisat förslag till hur beräkningarna kan göras. Riksförsäkringsverket har utfärdat anvisningar som kan användas i del fall kommunen inte har fastställt egna regler. Riksförsäkringsverkets och kommunförbundets beräkningsgmnder överensstämmer inte helt.

I enlighet med vad föredragande statsrådet har framhållit i budgetpropo­sitionen bör enhetliga regler gälla vid beräkningen av bostadskostnadens storlek för en pensionär som är berättigad lill både statskommunalt bostadsbidrag och kommunall bostadstillägg lill folkpension. Därvid bör de beräkningsregler som gäller för det kommunala bostadstillägget tillämpas. Som jag tidigare har nämnt varierar nu grunderna för beräkning av bostadskostnaden mellan de olika kommunema. Enhetliga regler bör därför tillskapas. För atl möjliggöra detta bör i lagen (1962:392) om hustrulillägg och kommunall bostadstillägg till folkpension tas in elt bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bestämmande, riksförsäkringsverket all utfärda regler för beräkning av bostadskostnadens storlek vid fastställande av kommunall bostadstillägg till folkpension. Sådana regler bör utarbetas efter samråd med bosladsstyrelsen och kommunförbundet. Del är önskvärt alt största möjliga samordning kommer till stånd mellan reglerna för slalskom­munala bostadsbidrag och kommunala bostadstillägg till folkpensionärer.

Då de nya reglema om statskommunalt bostadsbidrag lill pensionärer föreslås träda i kraft den I januari 1978 och med hänsyn till alt riksförsäk­ringsverket, försäkringskassorna och kommunerna bör erhålla en rimlig förberedelsetid inför genomförandet av de nya reglerna bör lagändringen träda i kraft snarast. Nya regler för beräkning av bostadskostnadens storiek bör dock träda i kraft den 1 januari 1978.

3.13 Regler för inkomstberäkning vid delpension

Sedan4€n I juli förra året har arbetstagare i åldern 60-65 år som trappar ned sitt förvärvsarbete rätt till delpension enligt lagen (1975:380) om delpensions­försäkring. Pensionen är enligt huvudregeln 65 96 av den minskning av inkomsten som följer av övergången till deltidsarbete.

Det ankommer på riksförsäkringsverket alt meddela verkslällighetsföre-skrifter till lagen. Den centrala pensionsdelegalionen, som är knuten till verket, biträder vid utfärdande av föreskrifter. 1 delegationen ingår företrä­dare för arbetsgivarnas och arbetslagarnas huvudorganisationer.

När lagen trädde i kraft uppdrog regeringen ål riksförsäkringsverket alt, med biträde av den centrala pensionsdelegalionen, följa utvecklingen av den nya delpensionsförsäkringen. Verket skulle också föreslå sådana ändringar i

 

Prop. 1976/77:116                                                    36

lagen som kunde visa sig behövas.

Riksförsäkringsverket har nu, efter samråd med centrala pensionsdelega­tionen, i skrivelse lill regeringen föreslagit atl lagen ändras för all förhindra elt inte avsett utnyttjande av försäkringen. Bakgmnden lill verkets framställ­ning är atl man fätl kännedom om vissa fall där inkomstnivån efter nedtrappning lill deltidsarbete inte alls slår i proportion till antalet nedtrap­pade limmar. Verket har till sin framställning fogat en redogörelse för några fall som ger en belysning av hur man genom olika lönearrangemang har uppnått sådana resultat.

Jag vill erinra om att delpensionen är avsedd atl utgöra en kompensation för det inkomstbortfall som uppstår vid övergång till deltidsarbete.

Vid utformningen av reglerna om beräkning av delpensionen utgick man från att lönen efter övergången till deltidsarbete skulle motsvara vad som kunde antas vara normalt förarbetet. I de fall timlönen församma slags arbete bestäms betydligt lägre vid deltid än vid full arbetstid kan pensionen bli orimligt hög i förhållande till minskningen av arbetstiden. Verket anser alt del inte finns möjlighet all rätta lill sådana effekter ulan lagändring. Jag förordar därför all lagen ändras för all hindra missbruk av delpensionsför­säkringen.

De nya bestämmelsema bör ge uttryck för följande grundsatser, I fall där den försäkrade efter övergången till deltidsarbete behåller samma eller likartade arbetsuppgifter som före övergången, tas hänsyn endast till sådant inkomstbortfall som slår i proportion till minskningen av arbetstiden. Härifrån finns möjlighet lill undantag om utredningen i ärendet ger vid handen atl särskilda arbetsförhållanden eller förändrade arbetsuppgifter motiverar viss lönesällning, I fall där den försäkrades arbete efter övergången är av annan art än det tidigare, grundas beräkningen - om inkomsten i väsentlig mån avviker från vad som är vanligt- på den lön som kan anses vara vanlig för arbetet,

I ärenden där del uppkommer fråga om alt göra en särskild prövning som jag nu har föreslagit bör försäkringskassan vid behov bereda de fackliga organisationerna tillfälle atl avge yttranden.

Jag vill understryka alt den föreslagna ändringen inte på något sätt avser all begränsa möjligheterna för den enskilde att övergå till annat arbete eller till annan arbetsplats. Syftet med de nya reglerna är endast alt stävja de tendenser lill missbruk av delpensionsförsäkringen som synes ha förekommit. Lagänd­ringen bör träda i kraft omgående.

3.14 Vissa frågor inom den ortopediska hjälpmedelssektorn

Som tidigare redovisats under punkt 2.3 har sjukhusledningen vid karolinska sjukhuset (KS) till socialdepartementet anmält atl vissa svårig­heter föreligger för den fortsatta verksamheten vid sjukhusels hjälpmedels-

 

Prop.1976/77:116                                                    37

sektion. Man har framhållit alt en möjlig lösning kunde vara en samordning av sjukhusets orlopedtekniska verksamhet med liknande verksamhet bedriven av Een-Holmgren Orlopediska AB.

Sedan KS bemyndigats att pröva förutsättningarna för ett sammanförande av sjukhusels orlopediska verkstad och Een-Holmgren Ortopediska AB har överiäggningar förts i frågan. Landslingens Inköpscentral (LIC), som bedriver ortopedieknisk verksamhet på 15 orter i landet, har anmält intresse av att ingå som part i ett samlat ortopedlekniskt företag inom stockholmsregionen. Överiäggningar mellan de tre parterna har lett till en preliminär överenskom­melse om elt samgående inom Een-Holmgren Orlopediska AB i Uppsala. Avtal beräknas kunna slutas före mars månads utgång. Avtalet sluts under förbehåll om godkännande av regeringen, LlC:s styrelse och bolagets aktieägare.

Enligl överenskommelsen kommer de nuvarande ägarna av bolaget saml staten och LIC all vardera inneha en tredjedel av aktierna i bolaget. För alt genomföra denna aktiefördelning avser de nuvarande aktieägarna atl sälja hälften av sina aktier till LIC, varjämte bolaget skall ge ut elt visst antal nya aktier som slalen avser alt förvärva. Statens andel skall betalas med apportegendom (teknisk utmstning, råvaror, produkter, kundfordringar m, m,). Förvärv och överiåtelse av aktier skall ske den 30 juni 1977. Bolaget övertar vid denna lidpunkt den ortopedlekniska hjälpmedelsverksamhet som bedrivs hos KS. Anställda vid KS, som berörs av den ortopediska verksamhetens övergång lill bolaget, erbjuds anställning i bolaget på villkor som bolaget och personalens fackliga företrädare enas om. Bolaget övertar och driver protesforskningslaboratoriet vid KS mot årliga bidrag av staten, som i huvudsak motsvarar statens nuvarande kostnader för verksamheten. Dessa kostnader uppgår f n. lill ca 500 000 kr. Var och en av de tre parterna skall representeras i styrelsen av två ledamöter, vartill kommer arbetslagar-ledamöter.

De tre parterna avser också all träffa ett särskilt konsorlialavial, som fastställer bolagets allmänna policy och närmare reglerar parternas inbördes förhållanden m. m. Bl, a, förutsätts atl staten behållerakliema i bolaget under minst fem år.

Den preliminära överenskommelse som träffats innebär sålunda atl den orlopedtekniska verksamheten vid KS överförs till bolaget. Det förutsätts att bolaget skall bedriva en del av sin verksamhet i lokaler som hyrs ut av KS till bolaget och även alt berörd personal hos KS skall ta anställning hos bolaget. Härigenom löses de problem som föreligger i fråga om den orlopedtekniska verksamheten hos KS. En förutsättning för överenskommelsen är enligt parterna alt slalen tillsammans med LIC inträder som delägare i Een-Holmgren Ortopediska AB i Uppsala, som äger Een-Holmgren Ortopediska AB i Siockholm, Jag förordar alt staten förvärvar de aktier, som bolaget avser alt ge ut och som kommer att motsvara en tredjedel av bolagets aktiekapi­tal.

 

Prop.1976/77:116                                                     38

Något anslag för statens förvärv av aktier i bolaget behövs inte, eftersom staten, som jag förut nämnt, enligt överenskommelsen skall betala aktierna genom alt KS lill bolaget överiåter maskiner, kundfordringar och vamlager i den utsträckning som behövs härför. Förvärvsvärdel av aktierna är inte helt klart, eftersom överiäggningarna härom mellan parterna inte är avslutade, men elt av säljaren på grundval av avkaslningsvärdet beräknat pris kommer för statens del inte atl överstiga 1,4 milj, kr, Enligl överenskommelsen förutsätts alt staten och LIC övertar viss del av de nuvarande aktieägarnas borgensansvar och åtar sig att ställa borgen i den mån del behövs för bolagels framtida kreditupplagning. För statens del beräknas dessa åtaganden inte komma alt sammantaget överstiga 500 000 kr. Riksdagens bemyndigande härtill bör inhämtas,

I den mån inflytande intäkter från bolaget vid fortlöpande uttag ur vissa lager vid KS inte under budgetåret 1977/78 skulle uppgå till de belopp, som slalen skall lämna som bidrag lill prolesforskningslaboraloriel, kan anslags­posten lill hjälpmedelsverksamhet, från vilken post statens bidrag bör betalas ut, komma att behöva överskridas under sagda budgetår, Å andra sidan kan uppslå besparingar under andra poster i sjukhusels stal, varifrån vissa utgifter för laboratoriet tidigare har bestritts.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i del föregående hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

dels atl antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

1   lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2   lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrolle­rande verksamhet m. m,,

3   lag om ändring i lagen (1969:653) om vissa bidrag för vård vid karolinska sjukhuset,

4   lag om ändring i lagen (1962:392) om hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

5   lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring;

dels att

6   bemyndiga regeringen atl godkänna avtal mellan svenska slalen och Landstingsförbundet om drift av handikappinstitutet,

7   bemyndiga regeringen att godkänna avtal mellan staten, Landstingens Inköpscentral och aktieägarna i Een-Holmgren Orlopediska AB i Uppsala om samgående för ortopedieknisk verksamhet inom Een-Holmgren Orlopediska AB i Uppsala,

8   bemyndiga regeringen all förvärva aktier i Een-Holmgren Orlopediska AB

 

Prop. 1976/77:116                                                   39

i Uppsala enligl de riktlinjer jag angett i del föregående, 9 bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret all ikläda staten borgen för lån till Een-Holmgren Ortopediska AB i Uppsala för högst 500 000 kr. jämte ränta.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragandena har lagt fram.

 

Prop.1976/77:116                                                    40

Bilaga

Socialdepartementet Landsiingsjörbundei

1977-02-22

Överenskommelse  om  vissa ersättningar  från  sjukförsäkringen tUl sjukvårdshuvudmännen under åren 1978-1979, m. m.

Efter överläggningar mellan representanter för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen har överenskommelse träffats om följande åtgärder avseende bl, a. sjukförsäkringens ersättningar till sjukvårdshuvudmännen fr. o. m. den 1 januari 1978.

1.    Ersättningen från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudman för
offentlig öppen läkarvård höjs från 70 kr. till 93 kr. för varje besök som är
föranlett av sjukdom. Patientavgift får tas ul med högst 20 kr. per läkarbesök.
Vid läkarbesök hos den sjuke får tas ul en tilläggsavgift med 10 kr. Vid
rådfrågning hos läkare per telefon får patientavgift tas ut med högst 10 kr.

De nämnda beloppen skall liksom f n. inkludera remisser för röntgen- och laboratorieundersökningar m. m.

Ersättning till sjukvårdshuvudman för läkamndersökning eller -behand­ling efter remiss från privatpraktiserande läkare som är ansluten till försäkringen utgår med 113 kr. Ingen avgift tas ut av patienten.

Ersättning lill sjukvårdshuvudman enligt första stycket får utgå även för öppen läkarvård vid läkarmottagning som drivs av annan än sjukvårdshu­vudmannen om läkarvården utförs enligl avtal med denne och med tillämpning av motsvarande bestämmelser som gäller för öppen läkarvård hos sjukvårdshuvudmannen. Del förutsätts alt sådana avtal träffas beträf­fande de sjukhus (exkl. riksförsäkringsverkets sjukhus) som omfattas av regeringsbeslut 1976-12-09 om ersättning för öppen läkarvård vid vissa sjukhus m. m.

2.    Vid remiss på gmnd av sjukdom från försäkringsansluten privatprak­
tiserande läkare lill röntgenmoltagning och laboratorium, som drivs av
sjukvårdshuvudman eller har driflavtal med sjukvårdshuvudman, ulgår
ersättning lill huvudmannen med 113 kr för varje remitterad patient.
Ersättning utgår inte för laboralorieundersökningar som avses i 9 § första
stycket läkarvårdstaxan (1974:699). Ingen avgift tas ut av remitterad pati­
ent.

Vid remiss till röntgenmoltagning och laboratorium enligt första stycket

 

Prop.1976/77:116                                                    41

från läkare vid företagshälsovårdsmotlagning som registrerats hos allmän försäkringskassa utgår ersättning med 93 kr. för varje remitterad patient. Patientavgift får därvid tas ut med högst 20 kr.

3. Ersättningen från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudman för sjuk­
vårdande behandling i öppen vård utförd av annan anställd personal än läkare
höjs från 35 kr till 40 kr. för varje behandling som har ordinerats av läkare.
Patientavgift får tas ul med högst 10 kr. per behandling (besök).

Behandling hos privatpraktiserande vårdgivare får räknas som behandling hos sjukvårdshuvudman om behandlingen utförts enligl avtal mellan vårdgivaren och huvudmannen och med tillämpning av motsvarande bestämmelser som gäller för behandling hos sjukvårdshuvudman. Delsam­ma gäller för behandling som utförts av kommunalanställd personal i enlighet med avtal mellan kommunen och sjukvårdshuvudmannen.

Den behandlingsersällning som nu utgår för viss utprovning och anpass­ning av tekniska hjälpmedel upphör den 1 januari 1978, vilket beaktats vid beräkningen av hjalpmedelsersältningen under punkt 8. Sjukvårdshuvud­mannen skall även i fortsättningen svara för atl patienterna får de handlingar som behövs för att få resekostnadsersättning från sjukförsäkringen.

Anm. Om flera sjukvårdande behandlingar ges vid samma tillfälle (besök) utgår endast etl ersättningsbelopp. Delsamma gäller om flera sjukvårdande behandlingar ges under samma dag (dygn) i den sjukes bostad. Behandlings­ersättning utgår inte för behandling som ges i anslutning till ersättningsbe-rätligal besök hos läkare.

Antalet ersältningsberälligade behandlingar har antagits uppgå lill 11 miljoner per år.

4. Ersättningen från försäkringen till sjukvårdshuvudman som ombesörjt
läkarintyg i samband med ansökan om pension enligt lagen om allmän
försäkring höjs från 70 kr till 93 kr. för varje intyg. Patientavgift får tas ut med
högst 20 kr. för intyget jämte erforderlig undersökning.

För undersökning och läkamllåtande som föreskrivits i samband med prövning av rätt lill pension eller handikappersättning från den allmänna försäkringen höjs försäkringens ersättning lill sjukvårdshuvudman från 85 kr. lill 113 kr. Ingen avgift får las ut av patienten.

5. Ersättning från sjukförsäkringen tiU sjukvårdshuvudman för prevenliv-
medelsrådgivning m. m. enligl lagen 1974:525 höjs från 85 kr. till 113 kr. för
varje besök hos läkare och från 42 kr. lill 50 kr. för varje besök hos annan
rådgivande personal än läkare.

6. Ersättningen lill sjukvårdshuvudman för ambulanstransporler
(sjuklransportersättning) höjs från 12 kr. till 16 kr. per invånare och år.
Sjukvårdshuvudmannen svarar för att erforderiiga sjuktransporlmöjligheter
finns alt tillgå inom resp. sjukvårdsområde för en avgift av högst 10 kr. för
varje resa.

Anm. I anslutning till att sjukförsäkringens ersättningsregler ändras i

 

Prop. 1976/77:116                                                    42

enlighet med denna överenskommelse avses karensbeloppet för försäk­ringens resekostnadsersättning komma att höjas från 8 kr. lill 10 kr.

7.    Särskilt avtal träffas mellan staten och landstingsförbundet om gemen­samt huvudmannaskap för Handikappinstitutet fr. o. m. den 1 januari 1978. Särskild överenskommelse träffas samtidigt mellan dessa huvudmän om finansieringen av Handikappinstitutets verksamhet under åren 1978 och 1979.

8.    Ersättningen till sjukvårdshuvudman för tillhandahållande av hjälp­medel för handikappade (hjälpmedelsersättning) höjs fr. o. m. den 1 januari 1978 från 24 kr. till 43 kr. per invånare och år. Sjukvårdshuvudmannen skall därvid tillhandahålla kostnadsfria eller prisnedsatia glasögon lill barn och ungdom under 19 års ålder.

Anm. Av hjälpmedelsersätlningen skall elt belopp motsvarande 2 kr. per invånare och år tillföras en särskild fond för Handikappinstitutets verk­samhet m. m.

9. Ersättningen från sjukförsäkringen för sjukhusvård höjs från 20 kr, till
30 kr, per vårddag fr. o. m. den 1 januari 1978. Avdraget på den försäkrades
sjukpenning höjs på samma sätt men får liksom f n. uppgå till högst en
tredjedel av sjukpenningens belopp och sjukpenningen skall utgå med lägst 8
kr. per dag.

Vårdavgiften för utförsäkrade patienter fastställs av sjukvårdshuvud­männen med utgångspunkt i nivån för ersättningen från sjukförsäkringen. Det förutsätts atl sjukvårdshuvudmännen vid behov medger avgiftsnedsäil­ning eller avgiftsbefrielse för utförsäkrad patient så alt patienten tillförsäkras visst utrymme för bostads- och andra levnadsomkostnader bl. a. vid kortare sjukhusvistelser. Frågan om ändrade avgiftsregler för utförsäkrade patienter kommer all snarast möjligt prövas inom socialdepartementet efter samråd med landstingsförbundet bl. a. på grundval av material som redovisats av socialutredningen och landstingsförbundet.

10.  Den ekonomiska innebörden av överenskommelsen framgår av
bilaga,'

De överenskomna ersättningarna från sjukförsäkringen skall gälla t. o. m. utgången av år 1979, Frågan om ersättningsreglerna för tiden därefter förutsätts bli föremål för nya överiäggningar.

Anm. Frågan om folktandvårdens kostnader vid en omläggning av tandläkarnas utbildning tas upp i särskild ordning när säkrare underiag härför kommit fram.

11.  Överenskommelsen gäller under förutsättning att åtgärderna enligl
punkterna I-IO godkänns av regering och riksdag. Hithörande frågor avses
komma att redovisas för riksdagen i en proposition under våren 1977.

Anm. Författningsändringar som behövs för genomförande av de nya

' Redovisas ej här. Motsvarande tabell finns intagen på sid. 32.

 

Prop.1976/77:116                                                    43

ersättningsreglerna kommer all utarbetas av socialdepartementet. Närmare tillämpningsanvisningar utarbetas av riksförsäkringsverket efter samråd med landstingsförbundet.

Riksförsäkringsverket avses få i uppdrag all utreda möjligheterna atl ytterligare förenkla ersättningsregler, redovisning och betalningsrutiner mellan den allmänna försäkringen och de offentliga sjukvårdshuvudmän­nen. Verket skall därvid samråda med socialstyrelsen och landstingsförbun­det.

Gerhard Larsson                                          Kurt Ward

Gustav Jönsson                                          Rune Carisson

 

Prop. 1976/77:116                                                            44
Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll .....................       1

Lagförslag.........................................................       3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1977-03-24         10

1    Gällande bestämmelser...................................      10

1.1         Allmänt................................................      10

1.2         Ersättning för läkarvård...........................      10

1.3         Ersättning för sjukvårdande behandlingar m. m            Il

1.4         Ersättning för sjukhusvård....................... .... 12

1.5         Ersättning för resor................................ .... 13

1.6         Ersättning för vissa läkarutlåtanden...........      13

1.7         Ersättning för preventivmedelsrådgivning m. m             14

1.8         Ersättning för hjälpmedel till handikappade.. .... 14

1.9         Handikappinstitutet................................ .... 15

1.10 Sjukförsäkringens finansieringsregler.......... .... 15

1.11      Offentligt anställda läkares anslutning till sjukförsäk­ringen                  16

1.12      Fastställande av bostadskostnadens storlek vid beräkning

av kommunalt bosiadstillägg lill folkpension..     16

1.13 Regler för beräkning av delpension.............     17

2    Utredningar m.m...........................................     18

2.1          Utredningsförslag om samverkan i handikappinstitutet . 18

2.2          Riksförsäkringsverkets framställning om  regler för in­komstberäkning vid delpension              20

2.3          Vissa frågor inom den ortopediska hjälpmedelsseklorn .  21

3    Föredraganden............................................. .... 22

3.1          Inledning   ........................................... .... 22

3.2          Ersättning för offentlig öppen vård............     24

3.3          Ersättning för sjukhusvård.......................     26

3.4          Ersättning för resekostnader.................... ... 27

3.5          Ersättning för vissa läkarutlåtanden........... ... 27

3.6          Ersättning för preventivmedelsrådgivning m.m             27

3.7          Handikappinstitutet................................     28

3.8          Ersättning för hjälpmedel till handikappade.. ... 30

3.9          Åtgärder mol sjukhusinfektioner................     30

3.10       Kostnader och finansiering....................... ... 32

3.11       Anslutning av offentligt anställda läkare lill sjukförsäk­ringen               33

3.12       Fastställande av bostadskostnadens storiek vid beräkning

av bostadstillägg till pensionärer............... ... 34

3.13       Regler för inkomstberäkning vid delpension.. ... 35

3.14       Vissa frågor inom den ortopediska hjälpmedelssektorn . 36

 

Prop.1976/77:116                                                    45

4          Hemställan..................................................      38

5          Beslut......................................................... .... 39

Bilaga Överenskommelse mellan socialdepartementet och Landstings­
förbundet ........................................................      40