Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1976/77:907

Motion
1976/77: 907
av herr Werner m. fl.

om demokratiska rättigheter på arbetsplatsen
Sammanfattning

Riksdagsbeslutet våren 1976 om den s. k. medbestämmandelagen - MBL
- innebar inte, som det påstås i den mytbildning som pågår, att SAF:s
paragraf 32 försvinner. Vänsterpartiet kommunisterna protesterar mot denna
mytbildning och manar till fortsatt kamp mot SAF:s förhatliga paragraf
32. Alla verkningarav denna kan inte avskaffas förrän kapitalisterna berövats
äganderätten till produktionsmedlen och därigenom den avgörande makten
i företagen och samhället.

Den s. k. medbestämmandelagen analyseras i motionen. Där visas att
den utvidgade förhandlings- och informationsrätten samt ytterligare några
rättigheter är framgångar för facket, men att MBL också innebär skärpt
strejkförbud under avtalsperiod. Den skärpta fredsplikten och borgarnas lottseger
om höjda strejkböter gör denna del av MBL till en hårdare antistrejklag
än 1928 års kollektivavtalslag. Lagen ger också arbetsköparna vidgade möjligheter
att bli befriade från fredsplikten så att de kan vidta lockout under
avtalsperiod.

1 motionen redovisas vpk:s alternativ till klasslagarna. Detta alternativs
huvudtanke är att de arbetande i lag skall ges konkreta demokratiska rättigheter
på arbetsplatsen, vilka kan utgöra ett stöd i deras kamp för att bryta
kapitalägarnas makt och genomföra viktiga sociala målsättningar.

De krav som står i förgrunden är: obegränsad förhandlings- och strejkrätt
i alla frågor, slopande av tystnadsplikten för fackliga representanter, facklig
vetorätt vid köp och försäljning samt nedläggning och förflyttning av företag
och produktionsenheter, rätt till fackliga möten på betald arbetstid under
minst 10 timmar per år, rätt till politisk verksamhet på arbetsplatsen samt
obegränsad rätt till politiska strejker och internationella solidaritetsaktioner.

I motionen krävs att de demokratiska rättigheter som vpk kräver skal! gälla
fullt ut även för de offentliganställda. Om vpk:s huvudkrav avslås, föreslås
i motionen att riksdagen beslutar: att deltagande i olovlig strejk aldrig får
utgöra grund för avskedande, att arbetsköpare inte skall kunna bli befriad
från fredsplikt för att kunna vidta lockout under avtalsperiod, att strejkande
och dennes fackliga organisation inte får dömas till böter, att facklig organisation
inte skall kunna dömas till böter för utövande av tolkningsföreträde
och vetorätt i entreprenadfrågor samt att paragraf 44 i MBL ändras
så att fackföreningarna helt obundna av löneavtal, som de ingått, kan förhandla
om avtal på andra områden utan fredsplikt.

1 Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 907

Mot. 1976/77: 907

I. Fortsatt kamp mot klasslagarna

Om riksdagen våren 1976 hade följt vänsterparitet kommunisternas förslag
till demokratiska rättigheter på arbetsplatsen vid omröstningen om lagen
om medbestämmande i arbetslivet hade den svenska arbetarklassen kunnat
notera en seger. Den hade kunnat se fram mot en tid av stora förändringar
på arbetsplatserna, en tid då de anställda med lagens stöd kunnat minska
arbetsköparnas makt och mera framgångsrikt kunnat kämpa för sina intressen;
ökad trygghet i anställningen, en rimlig andel av produktionsresultat
samt arbetstillfredsställelse med meningsfullt arbete och riskfri arbetsmiljö
utan arbetshets och utslagning.

Men riksdagsbeslutet innebar inte detta. Dens. k. medbestämmandelagen
- MBL - innebär visserligen några framsteg och eftergifter för opinionen
på arbetsplatserna, som utvecklats starkt sedan hamn- och gruvstrejkerna

1969-1970. Vänsterpartiet kommunisternas kampanj för demokratiska rättigheter,
som underlättar kampen mot SAF:s paragraf 32, har haft stor betydelse
för att vidareutveckla opinionen.

Framsteg, med begränsningar

Till framstegen räknar vi främst arbetsköparnas primära förhandlingsskyldighet,
fackets rätt att kräva förhandlingar i alla konkreta frågor, arbetsköparnas
utvidgade informationsskyldighet, fackets rätt att kräva ytterligare
information och även utredningar, begränsningen av arbetsköparnas
företräde att tolka avtal och fackets begränsade vetorätt i entreprenadfrågor.
Vetorätten innebär trots sin begränsning ett viktigt principiellt genombrott
i lagstiftningen, som det gäller att bygga vidare på.

De utvidgade rättigheterna är samtidigt kringgärdade med kraftiga begränsningar.
När förhandlingarna slutförts är arbetsköparna - med undantag
av en begränsad facklig vetorätt i entreprenadfrågor - suveräna att fatta
beslut, hur negativa dessa än är för de anställda. Facket kan inte tillgripa
stridsåtgärder. Fackets företräde att tolka vissa avtal begränsas starkt av
att arbetsdomsolen - AD - kan döma den fackliga organisationen till skadestånd
vid tolkning AD finner felaktig. Detsamma gäller om facket enligt
AD utnyttjar vetorätten i entreprenadfrågor felaktigt.

Till det positiva i MBL räknar vi ändå de från 1936 års lag om föreningsoch
förhandlingsrätt utvidgade fackliga rättigheterna, som flyttats över och
förbättrats i den nya lagen.

1928 års klasslagar

MBL är tyvärr inte bara dessa överflyttade och utökade rättigheter från
den tidigare lagen om förenings- och förhandlingsrätt. Det grundläggande
i MBL är att den bygger på borgarnas klasslagar från 1928 - kollektivav

Mot. 1976/77: 907

talsiagen och lagen om arbetsdomstol.

MBL utgår (rån att fackföreningarna med skärpt strejkförbud och ökat
ansvar för fredsplikten under avtalsperiod skall medverka till ett utbyggt
klassamarbete för att rationalisera och effektivisera det kapitalistiska näringslivet
i foretag och myndigheter.

I stället för en lag med konkreta demokratiska rättigheter, som underlättar
självständig facklig kamp, så kommer AD att i ökad omfattning skapa nya
lagar genom prejudikat, som i avgörande frågor gynnar kapitalet och arbetsköparna.

Fortsatt kamp för demokratiska rättigheter

Arbetarklassen måste fortsätta sin kamp för strejkrätten - mot fredsplikten,
strejkböterna, svartlistning och avsked av strejkande, för vetorätt
- mot arbetsköparnas enväldiga beslut, för en rimlig fördelning av produktionsresultatet,
trygghet i anställningen, rätten till meningsfullt arbete
utan arbetshets och utslagning - mot kapitalets profitbegär, för rätt till fackmöten
på arbetsplatsen på betald arbetstid - mot arbetsköparnas ensidiga
rätt till sådana möten, för rätt till politisk verksamhet på arbetsplatsen mot
arbetsköparnas enväldiga rätt att indoktrinera de anställda med arbetsköparvärderingar,
mot kapitalets anarki - för en planerad produktion,
som tillfredsställer folkets behov. Arbetarna kommer att tvingas handla
i strid mot lagen för att kunna tillvarata sina intressen, medan samma lag
i avgörande delar skyddar kapitalet.

Det är detta som - trots vissa utvidgade fackliga rättigheter - gör MBL
till en orättvis lag - en klasslag.

II. Fortsatt kamp mot SAF:s paragraf 32

Vänsterpartiet kommunisterna uttalar en bestämd protest mot propagandan
och mytbildningen i press och övriga massmedia, tyvärr även i fackförbundspressen,
om att den s. k. medbestämmandelagen och de samarbetsavtal
som den öppnar väg för avskaffar SAF:s paragraf 32 och alla dess
återstående verkningar.

MBL naggar SAF:s paragraf 32 ytterligare något i kanten. Men det väsentliga
är att MBL, som en ledamot i paragraf 32-utredningen så träffande
uttryckte det, sopar paragraf 32 under mattan. Det nya är inte att SAF:s
paragraf 32 och dess återstående verkningar avskaffas. Det nya är att arbetsköparna
leder på ett nytt sätt i kraft av nya ledningsmetoder. som arbetats
fram i samarbete i företag och myndigheter. Kapitalisternas enväldiga rätt
att ställa folk utan arbete är obeskuren i de grundläggande frågorna.

Vad innehåller egentligen SAF:s förhatliga paragraf 32? Det som ofta
nämns i debatten är den gamla välkända och ökända satsen om arbetsköparnas
rätt att "fritt anställa och avskeda arbetare, att fritt leda och fördela

1* Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 907

Mot. 1976/77: 907

arbetet och att begagna arbetare från vilken förening som helst eller arbetare
stående utanför förening”.

Detta är grundläggande frågor. Men paragraf 32 innehåller också mycket
annat som är av betydelse för lönarbetarna och de fackliga organisationerna.

SAF.s paragraf 32

32 § Skyldigheter ifråga om avtal samt förbud mot anställning av arbetstagare
i konflikt m. m.

Vill delägare eller medlem i föreningen ingå kollektivavtal med fackförening,
fackförbund eller annan organisation, skall förslag därtill underställas
föreningens styrelse. Dylikt avtal må ej upprättas utan styrelsens
godkännande. Styrelsen äger att efter vederbörande förbunds hörande lämna
föreskrifter rörande kollektivavtals tillämpning och om arbetsvillkor, vilka
icke äro reglerade i sådant avtal, även som i övrigt om delägares förfarande
i arbetsgivarfrågor, som styrelsen finner vara av större vikt. För beslut i
frågor av sist angiven art krävs att minst fyra femtedelar av antalet styrelseledamöter
äro tillstädes och att minst tre fjärdedelar av de närvarande
äro ense om beslutet. Om vid beräkning av åsyftade kvoter brutet tal uppkommer,
skall jämkning till helt tal ske enligt allmänna regler.

I kollektivavtal, som upprättas mellan delägare eller medlem i föreningen
och fackförening eller fackförbund, skall intagas bestämmelsen, att arbetsgivaren
har rätt att fritt antaga och avskeda arbetare, att leda och fördela
arbetet och att begagna arbetare från vilken förening som helst eller arbetare,
stående utanför förening.

Rätten att avskeda skall dock utövas i överensstämmelse med av föreningens
fullmäktige fastställda riktlinjer.

Arbetsgivare, som för någon av honom bedriven verksamhet är ansluten
till föreningen, är förbjuden att under pågående strejk eiler lockout i strid
med styrelsens beslut direkt eller indirekt bereda arbete åt eller på annat
sätt understöjda strejkande eller utestängda eller eljest av konflikten berörda
arbetstagare. Styrelsen bör vidtaga lämpliga åtgärder för möjliggörande av
dessa bestämmelsers efterlevnad.

Hur mycket av denna paragraf har nu försvunnit eller väsentligen förändrats?

Rätten att fritt avskeda

Bestämmelserna i andra stycket om rätten att fritt anta och avskeda har
förändrats i så måtto att arbetsköparen enligt lagen om anställningsskydd
inte kan avskeda eller säga upp en anställd utan saklig grund. I denna
lag finns också regler för permittering, avsked och återanställning. Detta
innebär en viss begränsning i paragraf 32.

Men om arbetsköparen vill bli av med en anställd går det ändå bra att
avskeda den misshaglige. Vad som händer är att arbetsköparen då kan bli
dömd att betala en viss summa pengar i skadestånd till den förfördelade

Mot. 1976/77: 907

(39 5 i lagen om anställningsskydd). Men AD kan inte döma till återanställning.

Hur är det då med arbetsköparens rätt att avskeda, permittera och lägga
ned företag och därvid åberopa sig på "arbetsbrist”? Avskedanden, permitteringar
och nedläggningar duggar nu allt tätare i konjunktur- och den
förvärrade strukturkrisens spår. Motiveringarna i lagen om anställningsskydd
säger:

Ytterst måste det emellertid vara arbetsgivarens bedömning av behovet
att genomföra en driftinskränkning och dennas åverkningar på arbetsstyrkan,
som får bli avgörande huruvida arbetsbrist kan anses föreligga.

I denna avgörande fråga slår lagen fast att SAF:s paragraf 32 gäller.

Rätten att fritt anställa

Denna rätt är ännu obeskuren för arbetsköparrna. Även om en arbetssökande
blivit anvisad ett arbete av arbetsförmedlingens tjänsteman, som
funnit den sökande väl kvalificerad till anställningen, är det fortfarande
arbetsköparen ensam som avgör om den sökande får arbete eiler inte.

Genom svartlistning av fackligt och politiskt aktiva arbetare och tjänstemän
kan dessa utestängas från arbetsplatserna. Även här råder arbetsköparens
diktatur.

MBL möjliggör tecknande av avtal om anställningsfrågorna. Men om
detta skall ge fackföreningarna en stark ställning måste svartlistning förbjudas
och arbetsförmedlingarna få vidgade befogenheter, vilket vpk föreslagit
i en motion om ändringar i lagen om anställningsskydd.

Företrädet att tolka avtal

Denna rätt har före MBL suveränt tillfallit arbetsköparna, likaså bestämmanderätten
i frågor som inte är reglerade i kollektivavtal, exempelvis ordningsregler
och förfarande vid disciplinära åtgärder. De två senaste frågorna
kan regleras i kollektivavtal enligt MBL.

MBL begränsar arbetsköparens tolkningsföreträde i lönetvister och ger
facket företräde att tolka tvister om arbetsskyldighet och s. k. medbestämmandeavtal.
Men värdet av fackets tolkningsföreträde begränsas starkt av
att AD kan döma facket till skadestånd om den finner tolkningen felaktig.
I många fall kommer fackföreningarna inte att kunna använda sitt tolkningsföreträde
i avvaktan på att förbundet finner ett lämpligt fall där det
med utsikt till framgång för facket vågar låta arbetsköparen gå till AD för
att få frågan prövad. Om fackets företräde att tolka avtal skall bli någon
större framgång måste bestämmelserna att facket kan dömas till skadestånd
bort. Detsamma gäller för att facket helt ut skall kunna utnyttja den begränsade
vetorätten i entreprenadfrågor.

Mot. 1976/77: 907

Svartlislningsbestämmelser och SAF.s veto

Fjärde stycket i SAF:s paragraf 32 - dvs. svartlistningsbestämmelserna
- har varken utredningen eller lagen berört. Det riktar sig direkt mot de
fackliga organisationerna. Fackförbunden har som regel inskrivet i sina stadgar
att medlem, som är indragen i strejk eller lockout, är skyldig att söka
annat arbete - detta för att begränsa de ekonomiska utläggen för förbundet
under en konflikt. SAF:s paragraf 32 förbjuder medlemsföretag att anställa
eller på annat sätt stödja arbetare som är direkt eller indirekt berörda av
konflikten. Svartlistningsparagrafen riktar sig mot lönearbetarna, deras familjer
och mot hela den fackliga rörelsen.

Bestämmelserna i första stycket av SAF:s stadgar har i stort sett inte
förändrats alls. Om en fackförening genom aktiv kamp framtvingar ett för
medlemmarna förmånligt löne- eller annat avtal är det inte giltigt om inte
SAF:s styrelse godkänner det. Detta har en starkt återhållande inverkan
på SAF:s medlemsförbund och medlemsföretag i förhandlingarna även om
fackets förhandlingsrätt stärkts.

Myten om SAF.s avskaffade paragraf 32 passiviserar

Vissa inskränkningar i SAF:s paragraf 32 har skett under kampens gång.
MBL naggar paragrafen ytterligare något i kanten. Men det är en grov förvanskning
av verkligheten att påstå att MBL och de samarbetsavtal som
den öppnar väg för avskaffar den förhatliga arbetsköparparagrafen.

Propagandan och mytbildningen att SAF:s paragraf är avskaffad eller på
väg att avskaffas genom s. k. medbestämmandeavtal leder bara till att arbetsplatskampen
mot arbetsköparnasenvälde i alla avgörande frågor tillfälligt
bromsas upp.

Det är nödvändigt att avslöja innehållet i denna mytbildning och påvisa
att MBL:s paragraf 32 inte avskaffar SAF:s paragraf 32. Kampen mot paragraf
32 måste fortsätta. Lönarbetarna måste erövra demokratiska rättigheter som
underlättar kampen mot SAF.s paragraf 32.

Helt kan alla verkningar av denna förhatliga arbetsköparparagraf avskaffas
först när kapitalisterna berövats äganderätten till produktionsmedlen och
därigenom den avgörande makten i företagen och samhället.

lil. MBL - ökat klassamarbete

Lagen ger fackföreningarna vidgad förhandlings- och informationsrätt,
företräde att tolka vissa avtal och vetorätt i vissa entreprenadfrågor. De
utvidgade rättigheterna har som påvisats i tidigare avsnitt starka begränsningar.

De utvidgade förhandlings- och informationsrättigheterna för facket kan
inte stödjas med stridsåtgärder. Strejkförbudet under avtalsperiod har
skärpts. Facket blir än mer ansvarigt för fredspliktens upprätthållande medan

Mot. 1976/77: 907

den mjukas upp för arbetsköparna genom anvisningarna att de lättare skall
kunna bli befriade från fredsplikten för att kunna vidta lockout.

De utvidgade rättigheterna för facket är dispositiva i den meningen att
de kan både förbättras och försämras genom avtal. Fredspliktsparagraferna
är dispositiva bara i den meningen att de kan skärpas genom avtal.

Ingen social målsättning

Lagens viktigaste nya del är möjligheterna att träffa kollektivavtal på
nya områden - paragraf 32 i MBL.

Det är synnerligen anmärkningsvärt att MBL, som påstås leda till en
”förnyelse av arbetslivets villkor" inte sätter upp några sociala mål, som
skall förverkligas med arbetsrättsreformen. Detta föreslogs av vänsterpartiet
kommunisterna men avslogs av alla de övriga partierna i riksdagen.

I stället enades socialdemokraterna och de tre borgerliga partierna om
följande klassamarbetsmålsättning så som den formulerades av utskottet
och antogs av riksdagen:

Reformen ger nya utgångspunkter för ett samarbete på arbetsplatserna,
som bör vara till gagn för såväl arbetstagare som näringslivet och samhället

. Det är sålunda viktigt att parterna på arbetsmarknaden fyller de ramar

för inflytandet som nu dras upp med ett innehåll, som är förenligt med
beslutsfattande hos företag och myndigheter.

Medbestämmande är alltså utvidgat klassamarbete. Samma samarbete
som finns tidigare i form av företagsnämndsverksamhet o. d.

Skärpt strejkforbud

MBL rubbar inte de klasslagar som infördes av borgarna 1928 mot hela
den samlade arbetarrörelsens starka protester. Strejkförbudet från kollektivavtalslagen
har överförts till MBL. Fackförbundens stadgar har upphöjts
till lag varigenom även strejk som strider mot forbundsstadgan kan dras
inför AD. De lokala fackföreningarna görs mer ansvariga för fredspliktens
upprätthållande under avtalsperiod än tidigare. Arbetsköparna får däremot
lättare att bli befriade från fredsplikten. I förordet till MBL finns preciserat
att strjkande i vissa fall kan avskedas vid strejk som stör ”den ordinarie
fackliga verksamheten”. Svartlistning av arbetare är fortfarande tillåten. Med
lottens hjälp fick de borgerliga partierna ovanpå detta igenom höjda strejkböter
vid riksdagsbeslutet.

Facket binds tipp

MBL bortser från att kapitalisterna i kraft av äganderätten till produktionsmedlen
har den avgörande makten i företagen och samhället. De fattar
enväldiga beslut i alla avgörande frågor och kan under avtalsperiod genom

Mot. 1976/77: 907

föra rationaliseringar som drabbar de anställda.

Utan att ge fackföreningarna några maktbefogenheter och med skärpt
fredsplikt för fackföreningarna söker MBL att binda upp dem att ta ett
huvudansvar för att rationalisera och effektivisera det kapitalistiska näringslivet
i företag och myndigheter.

Varför strejkar arbetarna?

Strejkerna uppstår ur den objektiva motsättningen mellan kapital och
arbete. De kan inte lagstiftas bort lika litet som klassolidariteten mellan
arbetarna. Det är arbetsköparna som provocerar fram strejkerna.

När klassmotsättningarna skärps som i slutet av 1920-talet och under

1970-talet vill kapitalisterna alltid främst förbjuda strejker eller ytterligare
inskränka strejkrätten. Fredsplikten slår hårdast mot fackets möjligheter
att utveckla självständig kamp.

Docent Valter Korpi, som analyserat den nya strejkbilden under 1970-talet
både i Sverige och andra kapitalistiska länder, har i tre artiklar i LO-tidningen
nr 7-9 1976 vetenskapligt analyserat och vederlagt alla de vulgäruppfattningar
om strejkerna som sprids tyvärr även i socialdemokratisk och fackförbundspress.

Vad orsakar strejker och förluster?

Valter Korpi påvisar i sina artiklar i LO-tidningen väsentligen tre mycket
intressanta fakta:

1. Den ökade strejkvågen både i Sverige och andra kapitalistiska länder
beror främst på lönarbetarnas stegrade ekonomiska försvarskamp på grund
av den allt snabbare inflationen.

2. De senaste årens olagliga strejker har förorsakat ett produktionsbortfall
på hundratusen arbetsdagar. Under samma tid har nittio miljoner arbetsdagar
i Sverige gått förlorade genom olycksfall i arbetet, sjukdom (som ofta beror
på förhållanden i arbetslivet) och arbetslöshet. Det är för att bekämpa dessa
för lönarbetarna negativa konsekvenser - inbyggda i kapitalismens eget
ekonomiska system - som lönarbetarna strejkar.

3. De lokala strejkerna slår inte mot den solidariska lönepolitiken, som
det så ofta påstås. Närmare två tredjedelar av lönestrejkerna 1969-1975
genomfördes på arbetsplatser, som låg under dyrortens genomsnitt. Inom
Metall genomfördes var åttonde lönestrejk i företag där arbetarna låg mer
än fem procent över dyrortsgruppens genomsnitt.

Valter Korpis slutsats, som de borgerliga partierna naturligtvis aldrig lyssnar
på och som socialdemokratins ledning och tyvärr även fackliga ledningar
vägrar lyssna till, är (LO-tidningen nr 9 1976):

Mot. 1976/77: 907

Men strejkerna kan inte ses som protest mot den solidariska lönepolitiken
eller mot fackföreningsrörelsens arbete. Strejkerna är snarare orsakade av
den snabba inflationen än inflationens grundläggande orsak. De sociala motsättningarna
lever i vardagen, för att tala med socialdemokraternas eget
valmanifest, och ingen strejkar för sitt nöjes skull. Arbetarrörelsens linje
måste nu som tidigare vara att angripa strejkernas orsaker och inte strejkande
arbetare.

IV. Klasskampens väg

När riksdagen föregående år behandlade den s. k. medbestämmandelagen
lade vänsterpartiet kommunisterna fram ett förslag om omfattande demokratiska
rättigheter på arbetsplatsen.

Detta förslag utgick från att arbetarklassen aldrig på ett avgörande sätt
kan förändra sina arbetsvillkor och bryta kapitalets makt i samarbetet med
kapitalisterna. För detta krävs oförsonlig kamp. Kapitalismens utveckling
har alltid visat hur viktigt det är med kämpande fackföreningar.

För att stödja denna kamp krävs att lagstiftningen utformas så att fackföreningarna
har obegränsad förhandlings-, strejk-, informations- och kontrollrätt
i alla frågor, rätt till fackföreningsmöten på arbetsplatsen under betald
arbetstid, facklig vetorätt mot arbetsköparna i viktiga frågor, rätt till politisk
verksamhet på arbetsplatserna och obegränsad rätt till politiska strejker och
internationella solidaritetsaktioner.

Syftet med de demokratiska rättigheterna på arbetsplatsen är att de skall
vara ett stöd i lönearbetarnas kamp för att bryta kapitalägarnas makt över
produktionsmedlen och slutligen beröva dem den avgörande makten, som
ligger i ägandet av produktionsmedlen.

Kampen måste alltid gälla uppnående av viktiga sociala mål som rätt
till ett meningsfullt arbete med riskfri arbetsmiljö utan arbetshets och utslagning
och en ökad andel av de värden, som lönarbetarna ensamma skapar.

Obegränsad förhandlingsrätt

Även om MBL i detta avseende innebär framsteg vill vänsterpartiet kommunisterna
utvidga förhandlingsrätten ytterligare. Fackföreningarna skall
ha obegränsad förhandlingsrätt i alla frågor och arbetsköparen skall ha primär
förhandlingsskyldighet i alla frågor. I motionen föreslås att paragraferna
10-12 ändras enligt bifogad lagtext.

Obegränsad strejkrätt

Bestämmelserna om fredsplikt - dvs. förbud mot strejk, bojkott eller andra
stridsåtgärder under avtalsperiod utgör ett effektivt instrument i arbetsköparnas
händer för att hindra lönarbetarna och deras fackliga organisationer
att föra aktiv kamp för bättre arbets- och livsbetingelser.

Mot. 1976/77: 907

De borgerliga och socialdemokraterna, som 1976 skärpte antistrejklagstiftningen,
utgår från samma felaktiga uppfattning som den borgerliga riksdagsmajoriteten
gjorde 1928 då strejkförbudet under avtalsperiod infördes,
nämligen från att avtal sluts mellan jämbördiga parter. Sådana finns inte.

Fredsplikten slår hårdast mot de anställda och deras fackliga organisationer.
Man bortser från att kapitalisterna och även myndigheterna kan
genomföra försämringar under avtalsperiod.

Arbetsköparna kan företa och genomdriva rationaliseringar som drabbar
de anställda utan att detta är vare sig lag eller avtalsbrott och gör också
detta dagligen. De kan med olika metoderöka arbetshetsen och utslagningen
och vidta en rad andra för de anställda negativa åtgärder, bl. a. reducering
av arbetsstyrkan utan att fackföreningen kan vidta stridsåtgärder. Vänsterpartiet
kommunisterna kräver på nytt att strejkförbudet under avtalsperiod
utgår ur MBL. Det är av avgörande betydelse att de fackliga organisationerna
inte binds av fredsplikt och att arbetsköparna inte med hjälp av denna kan
sitta i gullstol vid alla förhandlingar under avtalsperioden.

För att stärka fackets förhandlingsrätt föreslår vi att antistrejkbestämmelserna
tas bort ur MBL genom att paragraf 41 ändras enligt bifogad lagtext
samt att paragraferna 42-45 utgår.

Förbjud svartlistning och avsked av strejkande

Arbetarrörelsens linje måste, som bl. a. Valter Korpi påpekat, nu som
tidigare vara att angripa strejkernas orsaker och inte strejkande arbetare.
Svartlistning och avskedande av strejkande - dessa arbetsköparmetoder,
som arbetarrörelsen fått bekämpa sedan sitt bildande - måste förbjudas.

Förbud mot svartlistning har av vpk tagits upp i en särskild motion med
förslag till lag om ändring av lagen om anställningsskydd. Vi föreslår i
denna motion att riksdagen uttalar att strejk aldrig får utgöra grund för
avskedande.

Obegränsad informations-, insyns- och kontrollrätt

Den informationsskyldighet som arbetsköparna ålagts enligt paragraf 19
i MBL är ett framsteg, men värdet av fackföreningarnas informationsrätt
urholkas avsevärt genom sekretessbestämmelserna i lagens paragrafer 21
och 22. Enligt vår uppfattning finns det ingen anledning att ha några lagstadganden
om tystnadsplikt.

Vänsterpartiet kommunisterna anser att fackföreningsstyrelserna skall
vara suveräna att avgöra i vilken omfattning informationen skall föras vidare
till medlemmarna. Fackföreningarna skall ensamma avgöra hur informationen
skall användas för att stärka fackets förhandlingsposition. Fackföreningarna
skall ha obegränsad insyn och kontroll i företag och myndigheter
och sedan kunna driva sina egna krav och förhandlingar med möjlighet

Mot. 1976/77: 907

att vidta stridsåtgärder. Vi föreslår därför att paragraferna 21 och 22 utgår
ur MBL.

Utvidga vetorätten

Det viktigaste området för utvidgning av fackets vetorätt anser vi nu
vara vid köp och försäljning, nedläggning och förflyttning av företag och
produktionsenheter samt vid företags utlandsinvesteringar. Vetorätt i det
senare fallet har föreslagits i vänsterpartiet kommunisternas motion om åtgärder
mot kapitalflykten.

I denna motion föreslås att facklig organisation får vetorätt vid köp och
försäljning samt nedläggning och förflyttning av företag eller produktionsenhet.

Rätt till fackföreningsmöten på betald arbetstid

Den fackliga verksamheten ställs inför allt större problem i dagens samhälle.
Lönarbetarna har i dag inte samma möjlighet att aktivt delta i den
fackliga verksamheten som tidigare.

Detta beror till stor del på ökad stress och jäkt i arbetet och på arbetsköparnas
ständigt växande krav på ökad effektivitet i arbetsprocessen. Omstruktureringen
av näringslivet har också medfört att de anställda ofta tvingas
arbeta långt från hemmet och att de på så sätt får betydligt längre restider
än tidigare, vilket också försvårar att delta i fackföreningsmöten på kvällstid.

Informations- och beslutande fackföreningsmöten på arbetsplatserna under
betald arbetstid utan inblandning av arbetsköparna skulle underlätta
en aktivisering av de fackliga organisationerna. På dessa möten kan medlemmarna
bl. a. ta vara på den utvidgade informationen och diskutera vilka
krav som skall föras fram i förhandlingar.

Vi upprepar vårt krav om fackföreningsmöte på betald arbetstid och föreslåratt
lagen tillförs en ny paragraf som stadgaratt lokal facklig organisation
har rätt till fackföreningsmöte på arbetsplatsen på betald arbetstid med minst
10 timmar per år. Tid utöver detta bör vara en förhandlingsfråga.

Rätt till politisk verksamhet på arbetsplatserna

Rätten att bedriva politisk verksamhet på arbetsplatserna behandlades
också i samband med antagande av MBL. Riksdagen biföll socialdemokraternas
förslag att låta facket och arbetsköparna i förhandling göra upp
om hur och i vilken omfattning lönarbetarna skall få bedriva politisk verksamhet
på arbetsplatserna. Denna ”lösning" är oacceptabel. När blev politisk
demokrati en förhandlingsfråga?

Fri opinionsbildning och politisk verksamhet betraktas i samhället i övrigt
som odiskutabla medborgerliga fri- och rättigheter. Vänsterpartiet kommu

Mot. 1976/77: 907

nisterna krävde att lönarbetarna i MBL skulle få laglig rätt att på arbetsplatserna
få bedriva politisk verksamhet. Detta krav avslogs av de övriga
riksdagspartierna. Vpk reser på nytt kravet att lönearbetarna skall ha laglig
rätt att bedriva politisk verksamhet på arbetsplatserna. Det är hög tid att
öppna fabriksportarna för demokratiseringsprocessen i samhället. Vi föreslår
att lagen tillförs en ny paragraf, som ger de anställda rätt till politisk verksamhet
på arbetsplatserna.

Obegränsad räll till politiska strejker och internationella solidaritetsåtgärder

En av de allvarliga bristerna i den nya arbetslagstiftningen är att lagen
inte klart stadgar rätt till politiska strejker och rätt till sympatiaktioner till
förmån för arbetarklassen och folken i andra länder där politiskt förtryck
råder.

Fackföreningarna måste i alla lägen kunna sätta kraft bakom de krav
som ställs. Många av fackföreningsrörelsens krav är politiskt betingade. Det
kan inte vara riktigt att fackföreningsrörelsen skall stå utan sitt effektivaste
kampmedel i en allvarlig politisk situation-exempelvis om regeringen skulle
vilja ansluta Sverige till EG eller Nato. Vpk anser det nödvändigt att fackföreningsrörelsen
utan tveksamhet om rättigheterna kan utveckla hela sin
kraft i lönarbetarnas intresse i en politisk situation som går emot arbetarklassens
intressen.

Lika nödvändigt är det att fackföreningsrörelsen kan utveckla hela sin
kapacitet till stöd för förtryckta folk i länder där det råder politiskt och
fackligt förtryck. Vpk anser det vara en självklarhet att fackföreningsrörelsen
skall ha laglig rätt att vidta kraftågärder för att solidarisera sig med klassbröder
världen över.

På dessa två punkter får det inte råda några oklarheter eller avsaknad
av lagstiftning. Vi reser därför på nytt kravet om obegränsad facklig rätt
till politiska strejker och internationella solidaritetsaktioner och att detta
slås fast i en ny lagparagraf.

Samma demokratiska rättigheter för de offentliganställda

En lag om demokratiska rättigheter skall inte göra några undantag för
offentliganställda. Där skall, som på den privata sektorn, gälla att fackföreningarna
skall ha obegränsad förhandlings- och strejkrätt. Lagen om
offentlig anställning inskränker strejkrätten t. o. .m. mer än för anställda
i den privata sektorn.

Arbetslivet har mer och mer kommit att utvecklas på samma sätt inom den
s. k. offentliga sektorn som i de privata företagen; ständigt ökad effekt i visering
av verksamheten, ökad arbetshets och utslagning. Därför är det en självklarhet
att de offentligt anställda måste kunna kämpa för bättre arbetsvillkor,
trygghet i anställningen, en godtagbar lön, en riskfri arbetsmiljö som för

Mot. 1976/77: 907

hindrar stress och utslagningar m. m.

Det har gått troll i orden kring talet att avtal inte kan träffas i frågor
som faller under myndighets beslut då detta skulle inkräkta på den politiska
demokratin. Det är inte omfattande avtal som är viktigast. Det viktigaste
även för de offentliganställda är att genom obegränsad förhandlings- och
strejkrätt samt andra demokratiska rättigheter kunna kämpa för bättre arbetsvillkor.

Det innebär ingen inskränkning i den politiska demokratin om de över
1 miljon anställda i statlig och kommunal tjänst har rätt att genom demokratiska
rättigheter påverka sina arbetsvillkor. Detta upphäver ju inte
att det är myndigheten som fattar de avgörande besluten.

När fackföreningen så påfordrar skall den kunna använda de demokratiska
rättigheterna för att direkt påverka de centrala myndigheterna och förhandla
med regeringen, landstingens förvaltningsutskott och kommunstyrelserna
om ramarna för den ekonomiska verksamheten, som bestämmer de offentliganställdas
arbetsförhållanden. Vänsterpartiet kommunisterna föreslår
att kap. 3 om fredsplikten utgår ur lagen om offentlig anställning och att
alla utökade övriga rättigheter, som föreslås i motionen, fullt ut skall gälla
även anställda i offentlig anställning.

Bort med kopplingen löneavtal och andra avtal

Kopplingen att förhandlingar om s. k. medbestämmandeavtal måste tas
upp i samband med löneförhandlingarna kritiserades mycket starkt i arbetsplatsremissen
om paragraf 32-utredningen. LO framförde stark kritik.
TCO krävde att denna koppling skulle bort så att fackföreningsrörelsen när
som helst och utan fredsplikt kunde ta upp förhandling om avtalsreglering
av oreglerade frågor.

De fackliga organisationernas farhågor för att arbetsköparna skulle utnyttja
denna koppling för ett köpslående om löner och andra avtal har bekräftats
redan i den första avtalsrörelsen efter MBL:s ikraftträdande. SAF utnyttjar
hänsynslöst denna koppling för att tvinga fram dåliga löneavtal och avtal
om s. k. medbestämmande som maximalt gynnar arbetsköparna.

Endast vänsterpartiet kommunisterna yrkade avslag på MBL:s paragraf
44, där denna koppling bestäms. Vi reser på nytt kravet att paragraf 44
utgår ur lagen tillsammans med fredspliktsparagraferna.

Sociala målsättningar

En lag som skall underlätta lönearbetarnas kamp för förändring av arbetslivets
villkor måste förutom demokratiska rättigheter utgå från en social
målsättning. Vänsterpartiet kommunisterna föreslår att riksdagen beslutar
om följande målsättning:

Mot. 1976/77: 907

Överordnade målsättningar vid reformering av arbetsrätten och arbetslivets
villkor skall vara trygghet i anställningen, arbetstillfredsställelse med
meningsfullt arbete och riskfri arbetsmiljö utan arbetshets och utslagning.
Frågan om ökad effektivitet och produktivitet skall underordnas dessa övergripande
målsättningar.

Alternativa förslag

Om riksdagen inte bifaller de huvudkrav som vänsterpartiet kommunisterna
för fram i denna motion, så yrkar vi på att riksdagen beslutar

1. att uppsägning eller avskedande ej skall få vidtas mot deltagare i olovlig
arbetskonflikt, sålunda ej heller om strejk stör den ordinarie fackliga verksamheten,

2. att arbetsköpare ej skall ges möjlighet att bli befriad från fredsplikt
för att möta stridsåtgärd,

3. att strejkande arbetare inte i något fall skall kunna dömas till skadestånd
och ej heller deras fackliga organisationer,

4. att facklig organisation aldrig kan ådömas skadestånd vid utövande
av tolkningsföreträde och vetorätt i entreprenadfrågor och att 39 $ utgår
ur lagen om medbestämmande i arbetslivet,

5. att 44 S om kvardröjande stridsrätt i lagen om medbestämmande i
arbetslivet ändras till följande lydelse:

Facklig organisation kan oberoende av kollektivavtal om löner och anställningsförhållanden
och kollektivavtal i övrigt begära att fråga som avses
i 32 !j skall regleras i kollektivavtal utan att förhandlingar därom omfattas
av fredsplikt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda Föreslås
att riksdagen beslutar

1. att följande sociala målsättning förs in i lagen om medbestämmande
i arbetslivet:

"Överordnade målsättningar vid reformering av arbetsrätten
och arbetslivets villkor skall vara trygghet i anställningen, arbetstillfredsställelse
med meningsfullt arbete och riskfri arbetsmiljö
utan arbetshets och utslagning. Frågan om ökad effektivitet
och produktivitet skall underordnas dessa överordnade
målsättningar.”

2. att vidta följande förändringar i lagen om medbestämmande
i arbetslivet:

a) att fackförening skall ha obegränsad förhandlingsrätt i alla frågor
och att arbetsköparen har primär förhandlingsskyldighet
i alla frågor innan ändring får vidtas samt att 10-12 $$ ändras
enligt bifogad lagtext,

Mot. 1976/77: 907

b) att den lokala och centrala fackföreningen skall ha obegränsad
strejkrätt genom att fredsplikten utgår ur lagen samt att 41
§ ändras enligt bifogad lagtext och att 42^45 §5 utgår,

c) att facklig organisation skall ha vetorätt mot arbetsköparens
beslut i följande frågor:

- vid köp och försäljning samt vid förflyttning och nedläggning
av företag och produktionsenheter,

- vid anlitande av entreprenörer,

samt att 38 ij ändras enligt bifogat lagförslag och att 39 och
40 SS utgår,

d) att fackföreningen skall ha rätt till insyn och kontroll utan
att hindras av sekretess samt att 21 och 22 SS utgår,

e) att avtal kan träffas om anställning, ledning och fördelning
samt företagets verksamhet i övrigt på grundval av demokratiska
rättigheter på arbetsplatsen samt att 32 S ändras enligt
bifogad lagtext,

0 att endast arbetsköpare kan ådömas skadestånd samt att 54
§ ändras enligt bifogad lagtext, och att 55-70 SS utgår,

g) att deltagande i strejk aldrig får utgöra grund för uppsägning
eller avskedande;

3. att kap. 3 utgår ur lag om offentlig anställning;

4. att lagen om medbestämmande i arbetslivet och lag om offentlig
anställning tillförs tre nya paragrafer med följande lydelse:

”Facklig organisation äger obegränsad rätt till politiska strejker
och internationella fackliga solidaritetsaktioner.

Lokal facklig organisation äger rätt att på arbetsplatsen under
minst 10 timmar per år genomföra möten på betald arbetstid.
Anställda hos företag och myndigheter äger rätt till politisk
verksamhet på arbetsplatsen.”

5. att riksdagen under förutsättning att punkten 2 ovan icke skulle
vinna riksdagens bifall beslutar:

a) att uppsägning eller avskedande ej skall få vidtas mot deltagare
i olovlig arbetskonflikt; sålunda ej heller om strejk stör den
ordinarie fackliga verksamheten,

b) att arbetsköpare ej skall ges möjligheter att bii befriade från
fredsplikt för att möta stridsåtgärd,

c) att strejkande arbetare inte i något fall skall kunna dömas till
skadestånd för deltagande i strejk och ej heller deras fackliga
organisationer,

d) att facklig organisation aldrig kan ådömas skadestånd vid utövande
av tolkningsföreträde och vetorätt i entreprenadfrågor
och att 57 S utgår ur lagen om medbestämmande i arbetslivet.

e) att 44 $ om kvardröjande stridsrätt i lagen om medbestäm

Mot. 1976/77: 907

mande i arbetslivet erhåller följande ändrade lydelse:
"Facklig organisation kan oberoende av kollektivavtal om löner
och anställningsförhållanden eller kollektivavtal i övrigt begära
att fråga som avses i 32 § skall regleras i kollektivavtal utan
att förhandlingar därom omfattas av fredsplikt."

Stockholm den 25 januari 1977

LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)

KARIN NORDLANDER (vpk)

LARS-OVE HAGBERG (vpk)
i Borlänge

TOMMY FRANZÉN (vpk)

i Malmö

KARL HALLGREN (vpk)
ROLF HAGEL (vpk)

Mot. 1976/77: 907

Bilaga

Förslag till ändring i lagen om medbestämmande i arbetslivet och i lagen
om offentlig anställning

Gällande lydelse

Arbetstagarorganisation har rätt till
förhandling med arbetsgivare i fråga
rörande förhållandet mellan arbetsgivaren
och sådan medlem i organisationen,
som är eller har varit arbetstagare
hos arbetsgivaren. Arbetsgivare
har motsvarande rätt att
förhandla med arbetstagarorganisation.

Förhandlingsrätt enligt forsta
stycket tillkommer arbetstagarorganisationen
även i förhållande till organisation
som arbetsgivaren tillhör
och arbetsgivarens organisation i förhållande
till arbetstagarorganisationen.

Innan arbetsgivare beslutar om
viktigare förändring av sin verksamhet,
skall han på eget initiativ förhandla
med arbetstagarorganisation i
förhållande till vilken han är bunden
av kollektivavtal. Detsamma skall
iakttas innan arbetsgivare beslutar
om viktigare förändringar av arbetseller
anställningsförhållandena för
arbetstagare som tillhör organisationen.

Om synnerliga skäl föranleder det.
får arbetsgivaren fatta och verkställa
besia t innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet
enligt första stycket.

Motionärernas förslag

Facklig organisation har rätt till förhandling
med arbetsgivare i alla frågor
rörande förhållandet mellan arbetsgivaren
och sådan medlem i organisationen,
som är eller har varit
anställd hos arbetsgivaren. Arbetsgivare
har motsvarande rätt att förhandla
med facklig organisation.

Förhandlingsrätt enligt första
stycket tillkommer facklig organisation
även i förhållande till organisation
som arbetsgivaren tillhör och arbetsgivarens
organisation i förhållande
till den fackliga organisationen.

11 5

Innan arbetsgivare beslutar om
förändring av sin verksamhet, skall
han på eget initiativ förhandla med
den fackliga organisationen i förhållande
till vilken han är bunden av
avtal. Detsamma skall iakttagas innan
arbetsgivare beslutarom förändring
av arbets- eller anställningsförhållanden
för anställd som tillhör organisationen.

Mot. 1976/77: 907

Gällande lydelse

När arbetstagarorganisation som
avses i 11 S påkallar det, skall arbetsgivare
även i annat fall än där
anges förhandla med organisationen
innan han fattar eller verkställer beslut,
som rör medlem i organisationen.
Om särskilda skäl föranleder det,
får arbetsgivaren dock fatta och verkställa
beslutet innan han har fullgjort
sin förhandlingsskyldighet.

Mellan parter som träffar kollektivavtal
om löner och allmänna anställningsvillkor
bör, om arbetstagarparten
begär det, även träffas kollektivavtal
om medbestämmanderätt för
arbetstagarna i frågor som avser ingående
och upphörande av anställningsavtal,
ledningen och fördelningen
av arbetet och verksamhetens
bedrivande i övrigt.

Innan arbetsgivare beslutar att låta
någon utföra visst arbete för hans räkning
eller i hans verksamhet utan att
denne därvid skall vara arbetstagare
hos honom, skall han på eget initiativ
förhandla med arbetstagarorganisation
i förhållande till vilken han är bunden
av kollektivavtal för sådant arbete.

Första stycket gäller ej, om arbetet
är av kortvarig och tillfällig natur eller
kräver särskild sakkunskap och ej heller
om den tilltänkta åtgärden i allt

Motionärernas förslag

Kår facklig organisation som avses
illS påkallar det, skall arbetsgivare
även i annat fall än där anges förhandla
med organisationen innan
han fattar eller verkställer beslut,
som rör medlem i organisationen.

På grundval av demokratiska rättigheter
på arbetsplatsen innebärande
facklig organisations rätt till förhandlingar
i alla frågor, strejkrätt, vetorätt
mot arbetsköparens åtgärder i följande
frågor:

vid köp och försäljning samt vid förflyttning
och nedläggning av företag,
vid anlitande av entreprenörer, kan
mellan parter som träffar avtal om löner
och allmänna anställningsvillkor,
om facklig organisation begär det,
även träffas avtal i frågor som avser
ingående och upphörande av anställningsavtal,
ledning och fördelning
av arbetet och verksamhetens bedrivande
i övrigt.

Beslutar och verkställer arbetsgivare
eller avser att verkställa beslut, vilka
strider mot grundläggande fackliga intressen,
har facklig organisation rätt
att förhindra eller avbryta genomförandet
av beslut genom vetorätt mot arbetsgivarens
åtgärder i följande frågor:

- vid köp och försäljning samt vid förflyttning
och nedläggning av företag

- vid anlitande av entreprenörer

Mot. 1976/77: 907

Gällande lydelse

väsentligt motsvarar åtgärd sorn har
godtagits av arbetstagaroiganisationen.
Om organisationen i särskilt fäll
påkallar det, är arbetsgivaren dock
skyldig att förhandla innan han fattar
eller verkställer beslut.

Om synnerliga skäl föranleder det,
får arbetsgivaren fatta och verkställa
beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet
enligt första stycket.
Påkallas förhandling enligt andra
stycket, är arbetsgivaren icke skyldig
att uppskjuta beslutet eller verkställigheten
till dess förhandlingsskyldigheten
har fullgjorts, om särskilda skäl föreligger
mot uppskov. I fråga om förhandling
enligt första och andra styckena
äger 14 | motsvarande tillämpning.

Arbetsgivare och arbetstagare som
är bundna av kollektivavtal får icke
vidtaga eller deltaga i arbetsinställelse
(lockout eller strejk), blockad, bojkott
eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd,
om avtalet har ingåtts av organisation
och denna ej i behörig ordning
har beslutat åtgärden, om åtgärden
strider mot bestämmelse om
fredsplikt i kollektivavtal eller om åtgärden
har till ändamål

1. att utöva påtryckning i tvist om
kollektivavtals giltighet, bestånd eller
rätta innebörd eller i tvist huruvida visst
förfärande strider mot avtalet eller
mot denna lag,

2. att åstadkomma ändring i avtalet,

3. att genomföra bestämmelse,
som är avsedd att tillämpas sedan avtalet
har upphört att gälla, eller

4. att stödja annan, när denne icke
själv får vidtaga stridsåtgärd.

Motionärernas förslag

Lokal och central facklig organisation
som är bunden av kollektivavtal
äger rätt att utöva påtryckning i tvist
om kollektivavtals giltighet, avtals innebörd
eller tvist huruvida visst förfärande
strider mot avtalet genom strejk,
blockad, bojkott eller annan därmed
jämförlig stridsåtgärd.

Mot. 1976/77: 907

Gällande lydelse

Arbetsgivare, arbetstagare och organisation
som bryter mot denna lag
eller mot kollektivavtal skall ersätta
uppkommen skada, om ej annat föijer
av vad nedan sägs.

Motionärernas förslag

54 S

Arbetsgivare eller arbetsgivares organisation
som bryter mot denna lag
eller mot avtalet skall ersätta uppkommen
skada.

55-70 S5 utgår.

GOTAB 52989 Slockholm 1977