12

Motion

1976/77:1598

av herr Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:124 om godkännande av
den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande
av terrorism, m. m.

Användande av fysiskt våld för att hota, skada eller tvinga uppenbart
oskyldiga och för sammanhanget ovidkommande civilpersoner är ett handlingssätt
som måste skarpt fördömas. De grupper som tillämpar ett sådant
handlande är att beteckna som terroristiska och bör bekämpas.

I Europa är ett mindre antal sådana grupper verksamma. Exempel därpå är
Baader-Meinhof-gruppen och dess förgreningar, Ustasjarörelsen och den
japanska Röda armén. Dessa grupper gör terrorn till sitt huvudinstrument. 1
deras verksamhet spelar de politiska motiven ingen eller ringa roll i jämförelse
med de rent kriminella aktiviteterna. De senare har blivit det kännetecknande
och dominerande för gruppernas handlande. Dessa grupper skiljer sig
däri från alla i egentlig mening politiska rörelser.

Att rörelser och grupper av kriminell typ måste bekämpas får emellertid
inte leda till andra för rättsstatlig praxis farliga eller betänkliga konsekvenser.
En rad rättsfall, däribland några för dagen aktuella, visar tydligt på faran av
sådana följder. Rättsutvecklingen i t. ex. Tyska förbundsrepubliken manar
härvid icke till efterföljd.

Åtgärder mot terrorism kräver att vissa grundläggande begrepp är fullständigt
klara.

Definitionen av vad som är terrorism måste vara klar och relativt sträng.
Nationella och sociala befrielserörelser, vilka förmenas möjligheten att arbeta
med legala medel, får aldrig helt eller delvis klassificeras som terroristiska,
därför att de t. ex. deltar i väpnad kamp.

De fördragsslutande länderna måste ha en gemensamt accepterad definition
av vad som är terrorism och vad som inte är det. Vidare måste en
konvention utformas så, att dess formuleringar inte görs så allmänna att
också legitima eller icke-terroristiska beteenden faller under de repressalier
som stadgas.

Slutligen bör för Sveriges vidkommande en konvention icke innebära att
Sverige skall acceptera rättsliga definitioner som hävdas av andra länder och
inskränker den svenska tolkningsrätten.

Utifrån dessa synpunkter måste kritik riktas mot det föreliggande förslaget
till konvention. Vi anför här de viktigaste av de kritiska punkterna.

Artikel 1, p. c) klassar som terrorism bl. a. angrepp mot diplomats
kroppsliga integritet. Innebär detta att t. ex. en fredlig ambassadockupation,
av den typ som företagits av iranska och grekiska oppositionella vid ett par

Mot. 1976/77:1598

13

tillfällen i Sverige, skulle klassas som ”terrorism”? Formuleringen är för
svepande och bör ej godkännas.

Artikel 1, p. e) klassar som terrorism praktiskt taget allt användande av
vapen. Detta ställs inte i relation till de politiska förhållandena i det berörda
landet. Man skiljer inte på befrielserörelser och på terrorister. Man skiljer inte
på syften, bakgrund och motiv, ej heller på möjligheterna att verka legalt i
ifrågavarande land. Följden blir att t. ex. all väpnad befrielsekamp kriminaliseras.
Uppenbarligen är det just detta som vissa europeiska regeringar (plus
vissa utomeuropeiska terrorregimer av typen Iran, Uruguay m. fl.) vill uppnå
i konventionen. Denna punkt måste därför bestämt avvisas.

Artikel 8, p. 1 kan mycket lätt tolkas som en inskränkning i rätten att lämna
politisk asyl. Oklarhet på denna punkt får enligt vår mening icke råda.

Artikel 10 föreskriver skiljeförfarande i tvist mellan stater, vilket innebär
en klar begränsning av den svenska suveräniteten. Med hänsyn till den för
svensk rätt hittills främmande begreppsbildning som råder i dessa frågor från
vissa andra staters sida bör någon sådan begränsning ej tillåtas.

Rättstillämpning och rättslig atmosfär både i Sverige och i andra europeiska
länder har i viktga hänseenden blivit betänkligt lidande genom att bekämpande
av terrorism skett med alltför urskillningslösa medel och genom att
kampen mot terrorismen fått bli täckmantel för helt andra syften. De aktuella
händelserna i Sverige har verifierat faran härav och kraftigt bekräftat de
betänkligheter som vänsterpartiet kommunisterna ensamma framförde vid
den svenska terroristlagens införande. Den föreslagna konventionen innehåller
så allvarliga oklarheter att den bör godkännas först efter en revidering.

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa att denna tar
initiativ till att den europeiska konventionen av den 27 januari
1977 om bekämpande av terrorism, m. m., omarbetas och
konkretiseras i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.

Stockholm den 19 april 1977

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
BERTIL MÅBR1NK (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
KARIN NORDLANDER (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)

i Malmö