UU 1976/77:17

Utrikesutskottets betänkande
UU 1976/77:17

med anledning av propositionen 1976/77:100, såvitt avser internationellt
utvecklingssamarbete m. m. jämte motioner

I föreliggande betänkande behandlas de förslag avseende internationellt
utvecklingssamarbete m. m. som regeringen på föredragning av
statsrådet Ullsten (biståndsministern) förelagt riksdagen i propositionen
1976/77: 100, bilaga 6, litt. C och IV.2, samt de i anslutning därtill
väckta motionerna.

En sammanställning över de behandlade motionerna finns i slutet
av betänkandet. Därav framgår även var i betänkandet de olika yrkandena
tagits upp till behandling.

I slutet av betänkandet finns vidare en innehållsförteckning.

Propositionens huvudsakliga förslag avseende utvecklingssamarbetet

De samlade anslagen för internationellt utvecklingssamarbete föreslås
budgetåret 1977/78 uppgå till 3 550 milj. kr. Detta innebär en ökning
med 428 milj. kr. eller med 13,5 % i förhållande till innevarande budgetår.
De totala biståndsanslagen har beräknats så att de skall överstiga
1 % av 1977 års bruttonationalprodukt till marknadspris.

De multilaterala bidragen redovisas under anslaget Cl. Bidrag till
internationella biståndsprogram. De direkta svenska biståndsinsatserna
är sammanförda under anslaget C2. Bilateralt utvecklingssamarbete.

Utgifterna för informationsverksamheten redovisas under anslaget C3.
Information. Under anslaget C4. Styrelsen för internationell utveckling
(SIDA) redovisas utgifterna för SIDA:s administration, medan utgifter
för bistånds- och katastrofutbildning redovisas under anslaget C5. Biståndsutbildningsnämnden
(BUN).

Anslaget Bidrag till internationella biståndsprogram föreslås för budgetåret
1977/78 uppgå till 1 190 milj. kr. och anslaget Bilateralt utvecklingssamarbete
till 2 268 milj. kr.

1 Riksdagen 1976177. 9 sami. Nr 17

UU 1976/77:17

2

Milj. kr. Anvisat Anvisat Anvisat Anvisat Förslag

1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78

1. Bidrag till internationella

biståndsprogram 550,0 750,0 1 050,0 1 050,0 1 190,0

2. Bilateralt utvecklingssam arbete

960,0 1 297,8 1 736,3 1 987,0 2 268,1

3. Information 8,0 10,7 12,8 14,3 15,7

4. Styrelsen för internationell

utveckling (SIDA) 38,8 35,3 47,9 54,0 57,1

varav rekrytering och

utbildning av fältpersonal (10,7) (6,5) (15,1) (12,1) (13,0)

5. Biståndsutbildnings nämnden

(BUN)1 — — 5,9 7,7 8,8

6. Biståndsförvaltningens

lånefond — — — 0,3 —

7. Utrikesdepartementets av delning

för internationellt

utvecklingssamarbete m. m. 5,72 6,22 7,1* 8,72 10,32

Summa 1 562,5 2 100,0 2 860,0 3 122,0 3 550,0

1 Utgifterna för denna verksamhet har budgetåren 1973/74 och 1974/75
bestridits från anslag under fjärde huvudtiteln.

2 Beräknat belopp. Medelsanvisningen sker på anslaget A 1. Utrikesförvaltningen.

En närmare redogörelse för propositionens förslag beträffande utvecklingssamarbetet
och de i anslutning därtill framförda motionsyrkandena
ges i det följande avsnittsvis.

1. En ny ekonomisk världsordning, utvecklingssamarbetets
inriktning, svensk u-landspolitik m. m.

Propositionen (s. 15—22)

I budgetpropositionens avsnitt om internationellt utvecklingssamarbete
ges inledningsvis en översikt över den ekonomiska utvecklingen i uländerna
som grupp och över de internationella förhandlingar om en
ny ekonomisk världsordning som inleddes med FN:s sjätte extra generalförsamling
våren 1974, då en deklaration och ett handlingsprogram om
en ny internationell ekonomisk ordning antogs, och som därefter fortsatt
med FN:s sjunde extra generalförsamling hösten 1975, den ännu
pågående Paris-konferensen om internationellt ekonomiskt samarbete
(CIEC) som också går under namnet Nord-Syd-dialogen, FN:s fjärde
världshandelskonferens (UNCTAD IV) våren 1976 etc.

Sverige stöder huvudlinjerna i u-ländemas syn på det internationella
samarbetet. Däremot har vi inte på alla punkter kunnat godta u-ländernas
förslag till medel för att uppnå de mål som har uppställts. Vi har
sålunda inte kunnat acceptera u-ländemas krav att alla tvister om ersättning
för nationalisering av utländsk egendom skall avgöras av värdlandets
domstolar utan möjlighet till internationell prövning. Inte heller

UU 1976/77:17

3

har vi kunnat ansluta oss till tanken på att med ett indexsystem skapa
ett fast samband mellan priserna på de råvaror som u-länderna exporterar
och priserna på de industrivaror som de importerar. Vi menar att
ett sådant system bl. a. skulle leda till en helt ohanterlig reglering av
den internationella handeln. När det gäller handelshinder sätter bl. a.
vår försörjningspolitik gränser för hur långt vi kan gå.

Vi är givetvis inte ensamma om att ha sådana invändningar. De flesta
i-länder har gjort kraftigare och mer omfattande reservationer än Sverige.
Om det skall bli fråga om en rättvisare världsordning måste man
få bred anslutning från i-länderna och inte punktinsatser från enskilda
länder.

Sveriges ansträngningar har därför inriktats på att få till stånd samlade
internationella lösningar, som i största möjliga utsträckning kan
tillgodose u-landsgruppernas krav. I en del frågor har vi lagt fram egna
förslag till lösningar. Det gäller t. ex. ett system för att kompensera uländema
för bortfall i deras exportinkomster, förslag om avskrivning av
den del av de fattigaste u-ländemas skuldbörda som består av biståndskrediter
och en plan för systematiska biståndsökningar över en flerårsperiod.

U-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning rör i första
hand förhållandet mellan i-länder och u-länder sedda som två klart avgränsade
grupper. Det är en nyordning av förhållandena mellan dessa
två grupper som man kräver.

Sverige ger sitt principiella stöd åt en utveckling som innebär att uländerna
får en starkare ställning och en större del av världens resurser.

Det är dock uppenbart att många av de åtgärder som u-landsgruppen
vill se genomförda i fråga om handel, industri och överföring av teknologi
främst skulle gynna de mer utvecklade och de råvarurika u-länderna.
Det är fullt möjligt att en ny ekonomisk världsordning, åtminstone
till en början, skulle bidra till ökade klyftor mellan u-länderna och inte
heller gagna de fattigaste människorna i dem. För de fattigaste u-länderna
kommer ökat offentligt bistånd på generösare villkor och en lättnad
av skuldbördan att fortsätta att vara de väsentligaste frågorna under
många år.

Deklarationen och handlingsprogrammet om en ny ekonomisk världsordning
tar inte upp frågan om hur fördelarna av ett mer rättvist internationellt
system skall kunna komma de fattiga människorna i u-länderna
till del.

Det står klart att nya internationella relationer inte automatiskt medför
lika stora fördelar för alla u-länder eller bättre levnadsvillkor för
de enskilda människorna. Man måste aktivt sträva efter lösningar, som
tar hänsyn till de fattigaste ländernas svårigheter. Det krävs också en
målmedveten satsning av u-ländemas regeringar om de förbättringar i
handelsvillkor och tillgång på teknologi och kapitalresurser, som kan

UU 1976/77:17

4

vinnas i de internationella förhandlingarna, skall kunna komma folkflertalet
till del. Det egna landets utvecklingsansträngningar måste ookså
inriktas på att tillfredsställa grundläggande behov hos de fattiga grupperna.

Denna syn, som är en hörnsten i FN:s utvecklingsstrategi, har nyligen
åter kommit till uttryck i den basbehovsstrategi som har utarbetats av
Internationella arbetsorganisationen (ILO) och som antogs vid världssysselsättningskonferensen
sommaren 1976. Strategin innebär att utvecklingsansträngningarna
i första hand skall inriktas på att tillgodose
de fattigaste människornas grundläggande behov av mat, kläder, bostad,
arbete och sociala tjänster.

Både internationella och nationella reformer behövs om man skall
kunna få till stånd en förbättring av levnadsvillkoren för de breda lagren
i de fattiga länderna.

Sverige måste fortsätta att ge starkt stöd åt de grundläggande tankarna
bakom en ny ekonomisk världsordning och samtidigt hålla fast
vid kravet att förbättringarna skall komma de fattiga människorna till
godo. Den svenska biståndspolitiken är också utformad i nära anslutning
till u-landskraven. Pågående internationella förhandlingar berör
emellertid i stor utsträckning också andra områden än biståndet.

Sveriges förbindelser med u-ländema har ekonomiska, politiska, kulturella
och andra aspekter. En politik som omfattar alla dessa relationer
till u-ländema brukar i debatten kallas u-landspolitik.

Ett viktigt inslag i en aktiv u-landspolitik är att effekten för u-ländernas
del bör finnas med i bilden när viktiga beslut fattas om utvecklingen
i Sverige. Samtidigt sätter väsentliga nationella intressen vissa
ramar för våra möjligheter att tillmötesgå u-ländemas krav. Utformningen
av u-landspolitiken blir därmed ett samspel där en avvägning
måste göras mellan dessa intressen och strävan till solidaritet med de
fattiga folken.

I propositionen pekas på andra skäl för en aktiv svensk u-landspolitik
än enbart de motiv som gäller för biståndspolitiken. En snabb
ekonomisk utveckling i tredje världen är av betydelse för en växande
internationell handel och en förbättrad arbetsfördelning, vilket ligger i
linje med våra ekonomiska intressen. Det ligger också i Sveriges intresse
att ha hög beredskap för en anpassning till förändringar i världsekonomin.
Det är önskvärt att vi i god tid kan bedöma de långsiktiga
effekterna av en ökad internationell konkurrenskraft från u-ländemas
sida så att överväganden om behovet av en anpassning av vårt näringsliv
underlättas.

I detta sammanhang diskuteras i propositionen vad u-landspolitiken
kommer att innebära för den svenska ekonomin. När det gäller att
avskaffa tullar eller andra hinder för u-ländemas export till Sverige är
det uppenbart att effekten på den svenska marknaden blir en helt annan

UU 1976/77:17

5

om sådana åtgärder vidtas av Sverige ensamt än om de görs tillsammans
med andra i-länder. Ser man på krav som rör den internationella handeln
med råvaror, stabilisering av u-ländernas exportinkomster eller
valutasamarbetet, behövs överenskommelser mellan en bred krets av
länder för att förändringar skall kunna komma till stånd. Sveriges åtaganden
kommer väsentligen att bestämmas av vad man kan ena sig om
vid internationella förhandlingar. I propositionen framhålls att utsikterna
att nå fram till ytterligare internationella överenskommelser är begränsade
på kort sikt. Därför får bilaterala insatser särskild betydelse
eftersom de ofta direkt kan inriktas på åtgärder för de fattiga människorna
i de fattigaste länderna.

Motioner

Utskottet har i detta sammanhang behandlat

dels motionen 1976/77: 675 av herr Wemer m. fl. (vpk) såvitt avser
yrkandena 4 och 5, nämligen

att riksdagen uttalar att bistånds- och u-landspolitiken utformas med
beaktande av

4. att målen för handelspolitiken och lagstiftningen gällande u-landsinvesteringar
bringas i överensstämmelse med biståndspolitikens mål att
främja ekonomisk och social utjämning och utveckling,

5. att investeringsgarantisystemet slopas,

dels motionen 1976/77: 1057 av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s) såvitt
avser yrkandena 1 och 2, nämligen

att riksdagen

1. ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om den
svenska u-landspolitiken,

2. uttalar sig för en klar åtskillnad mellan biståndsverksamheten och
svenska företags kommersiella verksamhet.

Utskottet

I motionen 1057 föreslås att riksdagen ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om den svenska u-landspolitiken.

Motionärerna framhåller i detta sammanhang bl. a. att den strukturförändring
som ägt rum i svensk ekonomi under efterkrigstiden och
som främst varit betingad av den europeiska integrationen efter hand
måste komma att styras av långsiktiga hänsyn till u-länderna. Detta förutsätter
att u-landspolitiken samordnas med trygghetspolitiken. För att
möta u-ländernas jämlikhetskrav måste det svenska samhället stå rustat
med en aktiv närings- och arbetsmarknadspolitik som ger ny sysselsättning
åt dem som påverkas av strukturanpassningen. Solidaritet med
u-länderna förutsätter således solidaritet hemma, heter det i motionen.

UU 1976/77:17

6

I det avsnitt i budgetpropositionen som ägnas åt begreppet u-landspolitik,
dvs. en politik som omfattar alla våra relationer till u-ländema
vare sig de är av ekonomiskt, politiskt, kulturellt eller annat slag, heter
det bl. a. att ett viktigt inslag i en aktiv u-landspolitik är att effekten
för u-ländemas del bör finnas med i bilden när viktiga beslut fattas
om utveoklingen i Sverige. Det synsätt som ligger till grund för detta
uttalande torde ganska väl stämma överens med de synpunkter som
motionärerna för fram. Det framhålls i propositionen ookså att det
ligger i Sveriges eget intresse att ha hög beredskap för en anpassning
till förändringar i världsekonomin.

Biståndsminister Ola Ullsten har vid ett par tillfällen under det senaste
halvåret närmare gått in på just de frågeställningar som aktualiseras i
motionen 1057. I sitt anförande den 22 oktober 1976 inför Svenska
FN-förbundet yttrade han bl. a.:

Vi måste för det tredje på allvar börja föra det vi kallar en u-landspolitik,
dvs. vi måste ta ett samlat grepp på alla våra relationer med
u-länderna. Vi kan inte i längden med ena handen ge exportfrämjande
bistånd till u-länderna och med den andra vara rädda för deras export.
Och vi måste ta hänsyn till detta i den långsiktiga arbetsmarknadspolitiken.
Det får inte bli de som arbetar inom t. ex. textil- och skoindustrin
som ensamma till sist får betala för vår solidaritet med världens
fattiga.

Vi måste bli medvetna om att våra åtgärder när det gäller t. ex. handel,
sjöfart och valutasamarbete har effekter för u-ländema. Biståndet
skall inte vara ett sätt att betala för och be om ursäkt för det vi gör
på andra områden — det måste bli kärnan i en medveten u-landspolitik.

I ett anförande den 29 november 1976 vid Göteborgs universitet
sade biståndsministern bl. a. följande:

Solidaritet med u-länderna förutsätter solidaritet i Sverige. Det är
helt uppenbart att u-ländernas ökande konkurrenskraft först drabbar

våra låglönebranscher. Vad det gäller är alltså att åstadkomma

en mjuk anpassning som gör det möjligt att ge ny och på sikt tryggare
sysselsättning åt dem som drabbas av strukturpolitiken.

Det är därför som vår solidaritet med u-länderna måste börja här
hemma.

Utskottet konstaterar att det sålunda råder betydande överensstämmelse
mellan de uttalanden som gjorts från regeringens sida och de
synpunkter som framförs i motionen i denna fråga.

I motionen 1057 framhålls vidare att det krävs ett ökat mått av
samhällelig planering och gemensamt ansvar om en solidarisk u-landspolitik
skall kunna genomföras. Utskottet ansluter sig i huvudsak till
dessa synpunkter.

I anslutning till samma yrkande erinras i motionen också om det
betänkande som inom kort väntas bli framlagt av den biståndspolitiska

UU 1976/77:17

7

utredningen. Motionärerna förutsätter i detta sammanhang att regeringen
på basis av betänkandet kommer att lämna en utförlig redovisning
över de åtgärder som planeras som ett resultat av u-ländernas
krav på en ny ekonomisk världsordning.

Riksdagen antog våren 1976 ett uttalande av motsvarande innebörd
på grundval av fjolårets biståndsbetänkande (UU 1975/76: 14).

Det nu aktuella yrkandet i motionen 1057 torde mot denna bakgrund
få anses besvarat med vad utskottet anfört.

I motionen 1057 yrkas vidare att riksdagen uttalar sig för en. klar
åtskillnad mellan biståndsverksamheten och svenska företags kommersiella
verksamhet.

Motionärerna erinrar om tidigare uttalanden från riksdagens sida
att biståndet skall hållas åtskilt från insatser till stöd för olika grenar av
svenskt näringsliv, uttalanden som varit föranledda av olika förslag om
utvidgade investeringsgarantisystem, förinvesteringsfonder, utvecklingsbolag
m. m. Ett nytt uttalande av innebörden att biståndsverksamheten
inte skall sammanblandas med åtgärder som syftar till att främja svenska
företags kommersiella verksamhet skulle enligt motionen på intet sätt
stå i strid med aktivare svenska insatser för att främja den industriella
utvecklingen i u-länderna.

Som motionärerna antyder har uttalanden från riksdagens sida om
behovet av en principiell åtskillnad mellan biståndsverksamheten och
stöd till olika grenar av svenskt näringsliv varit föranledda av motionsvägen
framförda förslag om ett utvidgat investeringsgarantisystem, bildandet
av ett hel- eller halvstatligt utvecklingsbolag, upprättandet av
s. k. förinvesteringsfonder, statlig räntesubventionering i samband med
exportkrediter till u-länder etc. I alla dessa sammanhang har den näringspolitiska
aspekten hos förslagen ansetts som mera dominerande än
den biståndspolitiska, varför riksdagen funnit det påkallat att uttala sig
för en klar distinktion mellan offentligt bistånd och kommersiella
transaktioner med u-länderna. Detta gränsdragningsproblem föranledde
utskottet och riksdagen (UU 1971:2, rskr 73) att begära en översyn
av olika svenska bilaterala åtgärder för att främja u-ländernas industrialisering.
Med anledning därav tillsattes industribiståndsutredningen,
vars betänkande (SOU 1972: 90) framlades i slutet av följande år. Kort
tid därefter tillkallades den biståndspolitiska utredningen, som även fick
i uppdrag att beakta industribiståndsutredningens förslag vid sin allmänna
översyn av den svenska biståndspolitiken. Biståndspolitiska utredningens
huvudbetänkande väntas bli framlagt inom kort och därefter
bli remissbehandlat.

Regeringen har nyligen framlagt förslag (prop. 1976/77: 83) om vissa
exportfrämjande åtgärder avseende svensk export till u-länder. Förslagen,
som utformats i handelsdepartementet och baserar sig på en inom

UU 1976/77:17

8

detta departement utarbetad promemoria (Ds H 1976:5), innefattar
bl. a. stöd till förinvesterings- och förprojekteringsstudier. Finansieringen
därav har ingenting med biståndsanslagen att göra. I propositionen
tas ingen slutlig ställning till frågan om en vidgning av investeringsgarantisystemet,
och det sker med hänvisning till att spörsmålet behandlas
av den biståndspolitiska utredningen. I propositionen anmäls
vidare bl. a. att en särskild utredning om exportfinansiering nyligen
blivit tillsatt. Propositionens olika förslag är byggda på handelspolitiska
och inte på biståndspolitiska överväganden, varför biståndsmedel inte
är avsedda att tas i anspråk heller i detta sammanhang.

Det anförda torde vittna om en genom åren fullföljd strävan att
upprätthålla en klar åtskillnad mellan biståndsverksamhet å ena sidan
och åtgärder som primärt är motiverade av näringspolitiska eller handelspolitiska
skäl å den andra. Utskottet utgår ifrån att denna strävan
även i fortsättningen kommer att prägla den svenska politiken.

Denna hållning är givetvis inte liktydig med en avoghet mot medverkan
från näringslivets eller arbetsmarknadens parters sida i de
svenska biståndsansträngningama. Deras aktiva stöd och medverkan
är tvärtom en förutsättning bl. a. för att Sverige med expertis och på
annat sätt i större utsträckning skall kunna tillmötesgå den ständigt
växande mängden av önskemål från u-länder om svenskt bistånd på
industriområdet (jfr nedan i avsnittet om industri- och teknologifrågor).

I sammanhanget bör också det i och för sig självklara förhållandet
hållas i minne att en hög produktions- och exportnivå hos vårt land har
ett grundläggande samband med en fortsatt hög och växande biståndsnivå.
Det finns också anledning erinra sig att införandet för några år
sedan av en viss bindning av det svenska biståndet till varor och konsulttjänster
var betingat av sysselsättningspolitiska hänsyn liksom av
omsorg om den svenska betalningsbalansen.

Redan år 1968 välkomnade riksdagen på statsutskottets förslag (SU
1968: 128, rskr 302) att nya och vidgade former för samverkan mellan
stat och näringsliv kommer fram och att de prövas och bearbetas i en
positiv anda — allt under förutsättning att det biståndspolitiska syftet
hålls i förgrunden. En huvudförutsättning för sådant samarbete är,
framhöll utskottet vidare, att insatsen svarar mot ett prioriterat önskemål
från mottagarlandets sida och harmonierar med dess utvecklingsplan.

Ifrågavarande yrkande i motionen 1057 torde därmed få anses besvarat.

I motionen 675 föreslås bl. a. att riksdagen uttalar sig för att målen
för handelspolitiken och lagstiftningen gällande u-landsinvesteringar
bringas i överensstämmelse med biståndspolitikens mål att främja ekonomisk
och social utjämning och utveckling.

UU 1976/77:17

9

Yrkandet i fråga finns inte närmare utvecklat i motionstexten utom i
så måtto att motionärerna hävdar att Sverige är en del av det imperialistiska
systemet och att de svenska multinationella företagen deltar i utsugningen
av den tredje världen.

Vad beträffar handelspolitiken och dess överensstämmelse med biståndspolitikens
mål vill utskottet återigen hänvisa till de ovan återgivna
uttalandena i budgetpropositionen och biståndsministerns anförande
om u-landspolitiken. I ett anförande den 31 januari i år i Uppsala
yttrade biståndsminister Ullsten även följande i detta sammanhang: Att

på det sättet medvetet väga in u-ländemas intressen handlar alltså
inte bara om att avsätta en viss del av statsbudgeten till biståndsändamål.
Det handlar lika mycket om att ha u-ländernas situation för
ögonen när vi diskuterar handelspolitik, industripolitik, teknisk utveckling,
sjöfartsfrågor eller vad det kan vara fråga om. Inom vart och
ett av dessa och andra områden gäller det att hitta lösningar som utan
att gå på tvärs med vitala svenska intressen ändå är det bästa möjliga
sett ur u-ländemas synvinkel.

Det är nämligen detta vi lovat att göra när vi anslutit oss till det
som kallas den nya ekonomiska världsordningen. För vad vi därmed
åtagit oss är att medverka till en successiv förändring av de regler som
i dag gäller för umgänget mellan staterna på ekonomins och handelns
områden.

Med det anförda torde det nu aktuella yrkandet i motionen 675 få
anses besvarat.

I motionen 675 föreslås vidare att investeringsgarantisystemet slopas.
Samma yrkande har framförts under en rad av år och avslagits av
riksdagen. Under senare år har därvid hänvisning gjorts till den biståndspolitiska
utredningen, som även haft till uppgift att beakta förslagen
från industribiståndsutredningen (SOU 1972:90) vid sin allmänna
översyn av det svenska utvecklingssamarbetet med u-länderna.
Frågan om ett eventuellt vidgat investeringsgarantisystem berörs i den i
vår framlagda propositionen 1976/77: 83 om exportfrämjande åtgärder
avseende u-länder. Något förslag beträffande investeringsgarantierna
framläggs dock inte i nämnda sammanhang, där det också hänvisas till
att frågan behandlas av den biståndspolitiska utredningen.

Utskottet avstyrker ifrågavarande yrkande i motionen 675.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1976/77: 675, yrkandet 4, besvarad
med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 675, yrkandet 5,

3. att riksdagen anser motionen 1976/77: 1057, yrkandena 1 och
2, besvarad med vad utskottet anfört.

UU 1976/77:17

10

2. Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.

Propositionen (s. 25—26)

För budgetåret 1977/78 förordas i propositionen en total ökning av
biståndsanslagen med 428 milj. kr. eller med drygt 13,5 %. De samlade
anslagen för internationellt utvecklingssamarbete skulle därmed uppgå
till 3 550 milj. kr. Anslagen har beräknats så att de skall överstiga 1 %
av 1977 års bruttonationalprodukt till marknadspris.

Den föreslagna anslagsökningen faller på anslaget Cl. Bidrag till internationella
biståndsprogram med 140,0 milj. kr. och på anslaget C2.
Bilateralt utvecklingssamarbete med 281,1 milj. kr.

ökningen av de medel som föreslås för multilaterala bidrag är i praktiken
större, eftersom den del av katastrofreserven som tidigare har
redovisats under det multilaterala anslaget fr. o. m. budgetåret 1977/78
redovisas under det bilaterala anslaget. Fördelningen av totalanslaget
mellan multilateralt och bilateralt bistånd beräknas för budgetåret
1977/78 till 33,5 % resp. 63,9 %.

Planeringsramarna för biståndsanslagen bör i förhållande till nuvarande
förslag till anslag schablonmässigt kunna ökas med ungefär 3 %
per år. Det förordas därför att planeringsramarna för budgetåren 1978/
79 och 1979/80 beräknas till 3 655 milj. kr. resp. 3 765 milj. kr. Härigenom
erhålls enligt propositionen ett tillfredsställande underlag för
planeringen av utvecklingsbiståndet.

Planeringsramar för budgetåren 1977/78—1979/80

Budgetår milj. kr.
1976/77	1977/78	1978/79 1979/80	1977/78—
Anslag	Förslag	Planeringsramar	1979/80
			Summa

Bidrag till internationella biståndsprogram	1 050,0	1 190,0	1 225,0	1 260,0	3 675,0
Bilateralt utvecklingssam-arbete	1 987,0	2 268,1	2 332,0	2 400,0	7 000,1
Förvaltning, rekrytering, utbildning och informa-tion m. m.	85,0	91,9	98,0	105,0	294,9
Totalt	3 122,0	3 550,0	3 655,0	3 765,0	10 970,0

Fördelningen av planeringsramarna på anslag är liksom tidigare år
att anse som preliminär. Förskjutningar i den ena eller andra riktningen
mellan andelarna för anslagen Bidrag till internationella biståndsprogram
och Bilateralt utvecklingssamarbete måste nämligen kunna ske
för att hänsyn skall kunna tas till omständigheter som inte nu kan
förutses, heter det i propositionen.

UU 1976/77:17

11

Motion

I detta sammanhang har utskottet haft att behandla motionen 1976/
77: 1052 av fru Bernström (fp) såvitt avser yrkandena 1, 2 och 3, nämligen 1.

att riksdagen uttalar att det svenska u-landsbiståndet bör öka i
sådan takt att det uppnår 2 % av BNP senast i och med budgetåret
1984/85,

2. att riksdagen uttalar att planeringsramarna för biståndet under
1978/79 och 1979/80 justeras med utgångspunkt från tvåprocentsmålet,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande metod för beräkning av bruttonationalprodukten.

Utskottet

I motionen 1052 föreslås att riksdagen uttalar sig för att det svenska
utvecklingsbiståndet bör öka i sådan takt att det når en nivå motsvarande
2 % av bruttonationalprodukten (BNP) senast budgetåret 1984/85,
dvs. om åtta år, samt att de av regeringen föreslagna planeringsramarna
för biståndet under budgetåren 1978/79 och 1979/80 justeras uppåt med
hänsyn till det påyrkade 2%-målet. Det heter i motionen att en höjningstakt
på minst 25 % per år då blir naturlig. I samma motion föreslås
att riksdagen hos regeringen begär en återgång till den före år 1976
tillämpade metoden för beräkning av bruttonationalprodukten som
underlag för framräkning av biståndets storlek.

Budgetpropositionens förslag beträffande de samlade biståndsanslagens
storlek under nästa budgetår, totalt 3 550 milj. kr., har beräknats
så att de något skall överstiga 1 % av 1977 års beräknade svenska
bruttonationalprodukt till marknadspris. Detta förslag har inte ifrågasatts
i någon motion.

Däremot föreslås i den nu aktuella motionen 1052 att riksdagen uttalar
sig för en återgång till den tidigare tillämpade metoden att som
grundval för 1 %-målets beräkning ta prognoser om bruttonationalproduktens
storlek under framförliggande budgetår i stället för som nu
prognoser om BNP:s storlek under det kalenderår då budgetpropositionen
läggs fram. Biståndsanslagen skulle därmed bli något högre.

Den i motionen åsyftade omläggningen från framförliggande budgetår
till löpande kalenderår som beräkningsgrund anmäldes ursprungligen
i 1975 års budgetproposition med verkan från budgetåret 1976/77 och
föranledde ingen erinran från riksdagens sida. Omläggningen motiverades
med svårigheten att göra säkra prognoser om BNP:s utveckling
utöver de beräkningar som brukar göras i finansplanen för det kalenderår
under vilket förslagen framläggs.

Såväl de svenska biståndsanslagen som Sveriges utbetalningar av

UU 1976/77:17

12

bistånd till u-länderna och de internationella biståndsprogrammen ligger
relativt sett på en högre nivå än i något annat industriland. Det
av FN omfattade målet för offentligt bistånd är 0,7 % av BNP till
marknadspris och avser faktiska biståndsutbetalningar. Sverige nådde
detta FN-mål som första land år 1974.

Budgetåret 1975/76 uppgick biståndsanslagen för första gången till
ett belopp som i 1975 års budgetproposition beräknades motsvara 1 %
av BNP för budgetåret i fråga. Eftersom BNP-beräkningen vid budgetpropositionens
avlämnande i januari månad endast kan bygga på prognoser
för ifrågavarande kalenderår var antagandet emellertid osäkert.
En efterhandsgranskning har också visat att 1 %-målet till följd av
inflationens verkningar då icke fullt nåddes därför att BNP steg något
mer än som förutsågs i början av år 1975. Motsvarande förhållande
har kunnat konstateras beträffande det justerade enprocentiga biståndsmålets
uppfyllelse under innevarande budgetår 1976/77. För budgetåret
1977/78 kommer 1 %-nivån enligt regeringens förslag att något
överskridas, även om denna beräkning är behäftad med samma osäkerhet
som beräkningarna i tidigare budgetpropositioner om biståndsanslagens
procentuella andel av BNP.

Riksdagen har tidigare uttalat att det 1 %-mål som fastslogs av
1968 års riksdag är att betrakta som ett etappmål och att Sveriges insatser
i utvecklingssamarbetet även i framtiden bör öka i takt med
vårt lands ekonomiska möjligheter. Också i regeringsförklaringen från
hösten 1976 gjordes motsvarande uttalanden:

Sverige måste öka sina insatser i kampen mot nöd och hunger i de
fattiga länderna. Enprocentmålet för vårt bistånd skall ses som ett
etappmål.

Från riksdagens sida har förut även framhållits att det övergripande
målet för Sveriges framtida utvecklingsinsatser inte kan uttryckas enbart
i en viss procentandel av vår bruttonationalprodukt. U-länderna har
inom ramen för en serie internationella förhandlingar under senare år
framfört allt starkare krav att industriländerna anlägger ett vidare
synsätt på förbindelserna mellan de båda ländergrupperna. Utvecklingsbiståndet
och dess storlek är endast en del, låt vara en mycket viktig
sådan, av de krav som u-ländema framfört under den samlande beteckningen
»en ny ekonomisk världsordning».

Utskottet vill vidare erinra om sitt uttalande förra året (UU 1975
/76: 14) och året dessförinnan att det är först när resultatet av den
biståndspolitiska utredningens arbete föreligger som tillräckligt underlag
kommer att finnas för ställningstaganden till principer för den framtida
utvecklingen av biståndsanslagen.

Biståndspolitiska utredningens huvudbetänkande väntas bli framlagt
senare i vår och skall därefter remissbehandlas.

UU 1976/77:17

13

Mot denna bakgrund avstyrks de nu aktuella yrkandena i motionen
1052.

Utskottet hemställer sålunda

att riksdagen avslår motionen 1976/77: 1052, yrkandena 1, 2
och 3.

3. Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)

Propositionen (s. 27—50)

Förevarande anslag (C 1) föreslås i budgetpropositionen för budgetåret
1977/78 öka med 140 milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår
till 1 190 000 000 kr.

Regeringen hemställer i samband därmed att riksdagen
dels godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete
som förordas i propositionen,

dels bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden
som anges i propositionen,

dels bemyndigar regeringen att nyteckna 675 kapitalandelar om
10 000 dollar vardera i Asiatiska utvecklingsbanken,
dels godkänner avtalet om upprättandet av den internationella jordbruksutvecklingsfonden
(IFAD) samt Sveriges anslutning till densamma,
dels till Bidrag för internationella biståndsprogram för budgetåret
1977/78 anvisar ett reservationsanslag av 1 190 000 000 kr.

Motsvarande anslag under innevarande budgetår uppgår till
1 050 000 000 kr.

Det framhålls i propositionen att stödet till FN är en hörnsten i
svensk utrikespolitik. Våra bidrag ökar kontinuerligt. Detta gör att
Sverige — även i absoluta tal — hör till de största bidragsgivarna till
en rad FN-organ. Sverige söker i detta sammanhang stärka u-ländemas
inflytande i de internationella biståndsprogrammen. Sverige driver
också en rad krav på reformer och effektivisering av FN-organens
biståndsverksamhet, bl. a. i syfte att få ner de höga administrationskostnaderna,
påskynda insatsernas genomförande och höja biståndets
kvalitet.

Ansvaret för samordning av biståndspolitiken, som är en del av
utrikespolitiken, vilar på utrikesdepartementet. Ett enhetligt svenskt
agerande i de internationella organisationerna är en viktig förutsättning
för att effektivt driva svenska synpunkter på utvecklingssamarbetets
område.

Propositionen övergår därefter till att närmare redogöra för Sveriges
medverkan i och bidrag till FN:s utvecklingsprogram (UNDP), UNDPfonden
för stöd till afrikanska befrielserörelser, FN:s befolkningsfond
(UNFPA) och FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF), FN:s barn -

UU 1976/77:17

14

fond (UNICEF), Internationella utvecklingsfonden (IDA), vissa regionala
utvecklingsbanker, den nyupprättade internationella jordbruksutvecklingsfonden
(IFAD), Internationella livsmedelsprogrammet (WFP)
och annan livsmedelshjälp, FN:s flyktingkommissariats (UNHCR) hjälpprogram
och FN:s hjälpprogram för Palestinaflyktingar (UNRWA)
samt en rad andra multilaterala biståndsändamål, som samlats under
rubriken Övriga multilaterala bidrag. I vissa fall föreslås, förutom
bidrag under nästa budgetår, att utfästelser görs om bidrag på längre
sikt. Vidare redogörs i propositionen bl. a. för det svenska stödet till
u-landsforskning.

FN:s utvecklingsprogram (UNDP) m. m.

Till FN:s utvecklingsprogram (UNDP) föreslås för nästa budgetår
ett ordinarie bidrag av 255 milj. kr., en ökning med 30 milj. kr. i förhållande
till innevarande budgetår (därutöver har dock under budgetåret
1976/77 lämnats ett extra bidrag om 15 milj. kr. till ett särskilt
UNDP-program för de minst utvecklade u-länderna). Vidare begärs
riksdagens godkännande av gjord utfästelse om lika stort ordinarie
bidrag till UNDP under budgetåret 1978/79 och riksdagens bemyndigande
att göra samma utfästelse för budgetåret 1979/80.

Det anmäls i propositionen att UNDP under år 1976 fortsatt att
bygga ut sitt stöd till de befrielserörelser som erkänts av den afrikanska
enhetsorganisationen OAU. Hittills har denna verksamhet främst finansierats
av en för ändamålet särskilt upprättad frivilligfond. På svenskt
initiativ har UNDP emellertid beslutat avsätta medel härför ur programmets
egna resurser och för åren 1977—1981 reserverat sammanlagt
6 milj. dollar för ändamålet. Det är dock önskvärt att UNDP:s möjligheter
att bistå befrielserörelserna i södra Afrika ytterligare utvidgas.
Mot denna bakgrund har regeringen under hösten 1976 utfäst ett
svenskt bidrag till UNDP-fonden för stöd åt afrikanska befrielserörelser
på 5 milj. kr. för budgetåret 1977/78. I propositionen begärs riksdagens
godkännande av den gjorda utfästelsen.

Till FN:s befolkningsfond (UNFPA), som också är underställd
UNDP:s styrelse, föreslås för budgetåret 1977/78 ett svenskt bidrag
om 33 milj. kr., dvs. en ökning med 3 milj. kr. i förhållande till innevarande
budgetår. För budgetåren 1978/79 resp. 1979/80 föreslås att
Sverige lämnar utfästelser om bidrag med likaledes 33 milj. kr.

För FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF), sorn likaså är underställd
UNDP:s styrelse och som innevarande budgetår får ett svenskt
bidrag om 15 milj. kr., föreslås i propositionen för nästa budgetår ett
till 20 milj. kr. ökat bidrag. Vidare begärs riksdagens bemyndigande
för att vid nästa bidragskonferens göra utfästelser om lika stora bidrag
för vart och ett av budgetåren 1978/79 och 1979/80.

För UNDP:s ordinarie utvecklingsprogram och för andra fonder som

UU 1976/77:17

15

också är underställda UNDP-styrelsen föreslås sålunda för nästa budgetår
ett sammanlagt bidrag av 313 milj. kr. (jämfört med 285 milj. kr.
under innevarande budgetår).

FN:s barnfond (UNICEF)

För FN:s barnfond föreslås för budgetåret 1977/78 ett svenskt
bidrag med 85 milj. kr., dvs. 10 milj. kr. mer än under innevarande
budgetår. Därmed når Sverige ungefär samma bidragsnivå som USA
gentemot UNICEF. Riksdagens bemyndigande begärs av en utfästelse
om lika stort bidrag för budgetåret 1978/79. Också för budgetåret
1979/80 förutsätts en förhandsutfästelse om lika stort bidrag kunna ges.

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

Sveriges årliga bidrag till Internationella utvecklingsfonden har under
de senaste tre budgetåren, som motsvarar IDA:s fjärde s. k. påfyllnadsperiod,
uppgått till ca 252,1 milj. kr. per budgetår. Sverige har därmed
stått för en bidragsandel av 4 % av den åsyftade totala bidragsvolymen
om 4,5 miljarder dollar under den fjärde påfyllnaden, som nu går mot
sitt slut.

U-länderna har gett frågan om den femte påfyllnaden av IDA:s resurser
hög prioritet bl. a. inom FN, UNCTAD och vid Paris-konferensen.
Vid Världsbankens senaste årsmöte i Manila stödde u-landsgruppen
IDA-ledningens förslag om en fördubbling av IDA:s resurser till 9 miljarder
dollar för treårsperioden 1977/78—1979/80.

Ett antal länder, däribland Sverige och övriga nordiska länder, har i
förhandlingarna om en femte påfyllnad uttalat stöd för en väsentlig
ökning av IDA:s resurser. Förhandlingarna hade då budgetpropositionen
avlämnades ännu inte lett till konkreta resultat, främst beroende på
att några av de största bidragsgivarna inte kunnat binda sig för en viss
storlek av den femte påfyllnaden. Ett växande stöd hade dock kunnat
konstateras för ett bidragsmål om 7,2 miljarder dollar från de traditionellt
bidragsgivande länderna. Enligt IDA-ledningens beräkningar
skulle detta belopp i reala termer motsvara bidragsmålet om 4,5 miljarder
dollar vid den fjärde påfyllnaden. Härutöver räknade man med
ytterligare bidrag från vissa oljeproducerande länder.

Bidragsfördelningen för den femte påfyllnaden har också varit oklar.
Vissa större bidragsgivande länder har antytt att de nu önskar sänka
sin andel. I syfte att påskynda en överenskommelse om påfyllnaden
har emellertid IDA-ledningen eftersträvat oförändrad bidragsfördelning
bland traditionella bidragsgivare. Sverige har stött IDA-ledningens linje
härvidlag.

Mycket har talat för att förhandlingarna inte skulle hinna avslutas i
tid för att medlemsländernas parlament skulle kunna godkänna en på -

UU 1976/77:17

16

fyllnadsöverenskommelse före den 1 juli 1977, då IDA beräknas ha
gjort åtaganden som svarar mot nu tillgängliga resurser. För att säkerställa
finansieringen av IDA:s verksamhet under verksamhetsåret 1977/
78 har därför pågått diskussioner om ett övergångsarrangemang som en
del av en slutlig överenskommelse avseende hela den femte påfyllnadsperioden.
Ett sådant arrangemang väntades komma att innebära en bidragsnivå
som minst motsvarar den nuvarande årliga nivån. Det svenska
bidraget till IDA budgetåret 1977/78 skulle i så fall komma att uppgå
till minst samma belopp som budgetåret 1976/77, dvs. 252,1 milj. kr.

Härutöver föreslås i propositionen emellertid att ytterligare medel
hålls i beredskap för IDA. Anslagsposten övriga multilaterala bidrag
har beräknats med hänsyn härtill. Det svenska bidragets storlek får
avgöras mot bakgrund av hur IDA-förhandlingama fortskrider. T. v. beräknas
i budgetpropositionen för budgetåret 1977/78 ett belopp som
motsvarar bidraget till IDA under innevarande budgetår, dvs.
252 102 000 kr.

Regionala utvecklingsbanker

Propositionen innehåller redogörelser för och förslag om bidrag och
bidragsutfästelser till Afrikanska utvecklingsbanken (ADB), Afrikanska
utvecklingsfonden (ADF), Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och
Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF).

Medlemskap i Afrikanska utvecklingsbanken (ADB), som inledde sin
verksamhet år 1966, är förbehållet afrikanska u-länder.

Sverige lämnade under budgetåret 1973/74 ett bidrag till ADB på
2,5 milj. kr. för förinvesteringsstudier i de minst utveoklade av bankens
medlemsländer. Under budgetåren 1974/75 och 1975/76 lämnade
Sverige en kredit på totalt 25 milj. kr. på s. k. IDA-villkor till
ADB. Avtal om en ny svensk kredit på 10 milj. kr. avseende budgetåret
1976/77 undertecknades i slutet av år 1976.

Med hänsyn till bankens alltjämt trängda finansiella läge och vikten
av att stödja de afrikanska ländernas strävan att bygga upp banken till
en stark regional institution är ett fortsatt svenskt finansiellt stöd till
ADB motiverat. För ändamålet har i propositionen föreslagits ett bidrag
på 18 milj. kr. under budgetåret 1977/78 att användas för långivning
samt finansiering av förinvesteringsstudier.

Den till ADB knutna Afrikanska utvecklingsfonden (ADF), som påbörjade
sin verksamhet år 1973, är till skillnad från ADB öppen för
icke-regionala länder. ADF lämnar lån till de fattigaste afrikanska länderna.
Dess verksamhet finansieras genom bidrag från de icke-regionala
medlemsländerna. Av de samlade resurserna under den första verksamhetsperioden
1973—1975 svarade Sverige för ca 7 %.

För ADF:s första påfyllnadsperiod, som avser verksamhetsåren 1976
—1978, har riksdagen redan gett bemyndigande för ett bidrag om sam -

UU 1976/77:17

17

manlagt 91,2 milj. kr., att utbetalas i tre lika delar. Medelsbehovet
härför under nästa budgetår är därför 30,4 milj. kr.

Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) började sin verksamhet år 1966.
Av de 42 medlemmarna är 26 asiatiska länder. Sverige har varit medlem
i banken sedan den upprättades.

När AsDB grundades bidrog Sverige av biståndsmedel med 5 milj.
dollar till bankens grundkapital. Sverige deltog däremot inte när bankens
kapital år 1971 ökades första gången. Ett viktigt skäl härtill var
bankens engagemang i Laos och Sydvietnam under det pågående kriget

1 Indokina. I dag är dock läget förändrat. I slutet av september 1976
övertog det återförenade Vietnam Sydvietnams medlemskap i AsDB.
Banken, och i synnerhet Asiatiska utvecklingsfonden, torde därför nu
ha förutsättningar att finansiera utvecklingsinsatser och återuppbyggnadsprojekt
i Vietnam. I Laos pågår redan viss verksamhet.

Mot bakgrund av denna utveckling föreslås i propositionen att Sverige
upptar ett mera aktivt samarbete med banken. Regeringen begär riksdagens
bemyndigande att delta i den kapitalhöjning som nyligen beslutats
inom banken och att i enlighet med bankens förslag teckna 675 nya
kapitalandelar till ett nominellt värde av 10 000 dollar vardera. Härav
kommer 608 andelar att utgöra garantikapital, medan ett belopp motsvarande
67 andelar skall inbetalas. Av förslaget följer att medelsbehovet
för AsDB budgetåret 1977/78 uppgår till 750 000 kr.

Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) inledde sin verksamhet år 1974.
Fonden, som är knuten till AsDB, lämnar lån på mjuka villkor till de
fattigaste och minst utvecklade av bankens medlemsländer. AsDF finansierar
sin verksamhet genom bidrag från flertalet av de utvecklade
medlemsländerna. Dessa bidrag har hittills uppgått till ca 800 milj.
dollar. I december 1975 fattades beslut om en påfyllnad av resurserna
avseende treårsperioden 1976—1978. Denna påfyllnad beräknas medföra
en resursökning med ca 750 milj. dollar.

Sverige har hittills inte lämnat något bidrag till AsDF. Med hänsyn
till fondens inriktning på de fattigaste asiatiska u-länderna och till den
förskjutning till förmån för jordbruksbistånd och utbildningsbistånd
som ägt rum den senare tiden föreslås i propositionen att Sverige utfäster
ett bidrag på sammanlagt 10,6 milj. dollar för budgetåren 1977/78
—1979/80 motsvarande ca 41,8 milj. kr. Bidraget, som motsvarar vad
Sverige enligt bankens förslag skulle ha inbetalat om det från början
hade deltagit i påfyllnaden, avses inbetalas i tre lika stora delposter om
13 925 000 kr. vardera. Medelsbehovet för budgetåret 1977/78 beräknas
således till 13 925 000 kr.

Internationella jordbruksutvecklings!onden (IFAD)

Ett principbeslut om inrättandet av en internationell jordbruksutvecklingsfond
fattades vid världslivsmedelskonferensen år 1974. Sverige

2 Riksdagen 1976177. 9 sami. Nr 17

UU 1976/77:17

18

verkade därvid för att fonden skulle få en inriktning på i första hand
de fattigaste länderna och de mest eftersatta befolkningsgrupperna.

Ett avtal för jordbruksutvecklingsfonden godkändes vid en fullmaktskonferens
i Rom i juni 1976. Avtalet skulle öppnas för undertecknande
så snart det bidragsmål på 1 miljard dollar som har fastställts
för fondens första verksamhetsperiod — som sannolikt blir tre år
— hade uppnåtts. Fonden kommer att inleda sin egentliga verksamhet
när länder som tillsammans svarar för minst 750 milj. dollar av bidragsmålet
har deponerat sina ratifikationsinstrument. Denna procedur måste
slutföras inom 18 månader räknat från tidpunkten för undertecknandet.

Fondens syfte är att genom lån på mjuka villkor och gåvor bidra till
utvecklingen av u-ländemas jordbrukssektor.

Jordbruksutvecklingsfonden kommer att få ställning som ett FN:s
fackorgan. Fonden kommer att ha en egen styrande församling omfattande
samtliga medlemsländer och en styrelse på 18 medlemsländer.
De nordiska länderna har förhoppning om att Norden skall få en
permanent plats i styrelsen, som i så fall skall rotera dessa länder emellan.

Medlemsländerna är uppdelade i tre kategorier, nämligen bidragsgivande
i-länder (kategori I), bidragsgivande u-länder (kategori II)
och mottagarländer (kategori III). Bidragsgivande u-länder är huvudsakligen
oljeproducerande länder, dvs. medlemsländerna i OPEC.
Nästan hälften av fondens bidragsutfästelser kommer från just OPECländerna.
Denna bidragsfördelning mellan i- och u-länder är ett välkommet
nytt inslag i finansieringen av FN-systemets biståndsverksamhet.

För beslut i fondens styrande organ skall en bland medlemmarna
samstämmig uppfattning (consensus) eftersträvas. Formellt fattas emellertid
beslut enligt principen om vägd rösträtt. Sverige hade föredragit
den beslutsprocedur som gäller i FN:s centrala organ med en röst för
varje land. Röstfördelningen i IFAD är emellertid betydligt mer gynnsam
för u-ländema än exempelvis i Världsbanken/IDA. Det totala antalet
röster i IFAD är 1 800 som skall fördelas med 600 på var och en
av de tre nämnda länderkategorierna. U-länderna, dvs kategorierna II
och III, förfogar på så sätt över två tredjedelar av röststyrkan.

Riksdagen har tidigare bemyndigat regeringen att bidra med 100
milj kr. till internationella jordbruksutvecklingsfonden för dess första
bidragsperiod. Då de till fonden utfästa bidragen inte nådde upp till
det fastställda bidragsmålet på 1 miljard dollar vädjade FN:s generalsekreterare
till bidragsgivande länder om höjda bidrag så att fondens
verksamhet kunde påbörjas snarast möjligt. Som svar på dessa appeller
har regeringen med förbehåll för riksdagens godkännande beslutat höja
den tidigare utfästelsen på 100 milj. kr. med 15 milj. kr. Beloppet täcks
med reserverade medel från föregående budgetår, och något anslagsbehov
för ändamålet under budgetåret 1977/78 föreligger därför inte.

UU 1976/77:17

19

Den svenska höjningen bidrog till att bidragsmålet nåddes i december
1976.

I propositionen begärs riksdagens godkännande av dels avtalet om
upprättandet av den internationella jordbruksutvecklingsfonden och
Sveriges anslutning till densamma, dels den svenska utfästelsen till fonden
på 115 milj. kr. för dess första bidragsperiod.

Internationellt livsmedelsbistånd

För Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) föreslås i propositionen
att Sveriges ordinarie årsbidrag, med hänsyn till WFP:s ökade
resursbehov, höjs från f. n. 43 till 55 milj. kr. för vart och ett av
budgetåren 1977/78—1979/80.

I enlighet med rekommendationerna vid FN:s sjunde extra generalförsamling
om en internationellt samordnad livsmedelsreserv för katastrofhjälp
på sammanlagt 500 000 ton har Sverige med riksdagens bemyndigande
åtagit sig att årligen under treårsperioden 1975/76—1977/78
hålla 40 000 ton vete samt vissa andra kvantiteter svenska livsmedelsprodukter
i beredskap för akuta nödhjälpsinsatser. Med hänsyn till behovet
av långfristiga åtaganden av livsmedelsbistånd anhåller regeringen
om riksdagens bemyndigande att utsträcka det svenska åtagandet
t. o. m. budgetåret 1979/80.

Med tanke på att principöverenskommelse numera har träffats i
WFP:s styrelse om hanteringen av den internationella katastrof reserven
och att förutom Sverige och Norge, som hittills varit ensamma om
åtaganden i detta sammanhang, numera även andra länder gjort utfästelser
till katastrofreserven kommer regeringen att träffa avtal med
WFP varigenom det svenska katastroflagret av livsmedel i huvudsak
ställs till WFP:s disposition.

För budgetåret 1977/78 beräknas ett medelsbehov av 45 milj. kr.
för nödvändig påfyllning av det svenska livsmedelslagret.

För Sveriges tidigare åtaganden i samband med förlängningen av
1971 års konvention om livsmedelshjälp (FAC) att årligen leverera
35 000 ton proteinberikat vetemjöl genom WFP beräknas för nästa
budgetår ett medelsbehov av 40 milj. kr.

Det samlade medelsbehovet för internationellt livsmedelsbistånd under
budgetåret beräknas därmed till totalt 140 milj. kr.

Skulle kostnaderna för de här angivna veteleveranserna komma att
överstiga de beräkningar som gjorts, bör ytterligare medel kunna tas i
anspråk för ändamålet från den bilaterala katastrofreserven.

FN:s flyktingprogram

Sverige lämnar treåriga bidragsutfästelser till FN:s flyktingkommissariats
(UNHCR) hjälpprogram. Med hänsyn till UNHCR:s växande

UU 1976/77:17

20

arbetsuppgifter, inte minst i Latinamerika och södra Afrika, föreslås
att det svenska bidraget för budgetåret 1977/78 höjs till 25 milj. kr.
Bidraget under innevarande budgetår är 15 milj. kr. I propositionen
föreslås vidare att Sverige skall lämna utfästelser om bidrag med 25
milj. kr. även för vart och ett av budgetåren 1978/79 och 1979/80.

Sveriges ordinarie bidrag till FN:s hjälpprogram för Palestinaflyktingar
(UNRWA) uppgick för verksamhetsåret 1976 till 25 milj. kr.
Därutöver lämnades ett extra bidrag om 2 milj. kr. som ett led i ansträngningarna
att täcka underskottet i organisationens budget. Mot
bakgrund av att UNRWA fortfarande befinner sig i en besvärlig
finansiell situation har Sverige för verksamhetsåret 1977 (budgetåret
1977/78) med förbehåll för riksdagens godkännande utfäst ett svenskt
bidrag på 35 milj. kr. Regeringen begär nu riksdagens godkännande av
den gjorda utfästelsen.

För UNCTAD/GA TT:s Internationella handelscentrum (ITC), som
genomför exportfrämjande projekt till förmån för u-länder, beräknas
i propositionen ett oförändrat bidrag under nästa budgetår om 7 milj kr.
Det konstateras att en betydande eftersläpning föreligger i genomförandet
av de ITC-bidrag som finansieras med tidigare svenska bidrag.
Sverige kommer att aktivt driva kravet på en effektivisering av ITC:s
verksamhet.

För Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD), som har till
uppgift att främja import till Sverige från u-ländema, beräknas medelsbehovet
under nästa budgetår till 2 585 000 kr., dvs. 230000 kr. mer
än under innevarande budgetår. Verksamheten vid importkontoret inleddes
för två år sedan och försiggår tills vidare på försöksbasis under
en treårsperiod.

För u-landsforskning beräknas medelsbehovet under budgetåret
1977/78 till 90 milj. kr., dvs. 5 milj. kr. mer än under innevarande
budgetår.

I propositionen refereras utförligt u-landsforskningsberedningens
(SAREC) anslagsframställning för kommande budgetår, som samtidigt
utgör beredningens första redovisning av verksamhetens utformning och
principer.

Föredragande statsrådet delar i stort de av SAREC redovisade synpunkterna
på forskningsbiståndets inriktning och på proportionerna
mellan olika ifrågakommande typer av forskningsstöd. Biståndsministern
finner det sålunda inte minst angeläget att hålla fast vid kravet att
det svenska biståndet skall bidra till att bygga upp forskningskapacitet
i u-ländema. Vidare bör en betydande andel av medlen för u-landsforskning
även i fortsättningen tas i anspråk för stöd till internationella

UU 1976/77:17

21

organisationers forskningsprogram. SAREC förväntas under innevarande
budgetår redovisa resultatet av den allmänna genomgång av de internationella
forskningsprogrammen som beredningen aviserat. Biståndsministern
finner det rimligt att SAREC bemyndigas att självständigt
besluta om fördelningen av stöd till svenska forskare efter ansökan.

Övriga multilaterala bidrag

För anslagsposten övriga multilaterala bidrag beräknas ett sammanlagt
medelsbehov av 177 240 000 kr.

Däri ingår bl. a. medel som hålls i beredskap i avvaktan på slutlig
överenskommelse rörande den femte p&fyllnaden av Internationella utvecklingsfondens
(IDA) resurser. Förut i propositionen har för IDA
preliminärt och tills vidare beräknats samma årliga bidragsbelopp som
under den fjärde påfyllnadsperioden, dvs. ca 252,1 milj. kr.

I detta sammanhang nämns i propositionen även förhandlingarna om
en gemensam fond för buffertlagerfinansiering i syfte att stabilisera
priserna på råvaror. Om en sådan fond kommer till stånd kan bidrag
avsedda att möjliggöra för de fattigaste länderna att delta i fonden
komma att behövas.

Som komplement till råvaruprisstabiliserande åtgärder har Sverige
verkat för ett globalt system för att stabilisera u-ländernas exportinkomster.
Ett svenskt förslag härom har bl. a. lagts fram vid den pågående
Paris-konferensen. Mot denna bakgrund är det enligt propositionen
angeläget att Sverige kan delta i finansieringen av ett sådant
system för att kompensera u-länderna för bortfall av exportinkomster
från råvaror. Beträffande de fattigare u-länderna avses kompensationen
innebära en biståndsöverföring.

Sverige har vidare utfäst sig att bidra till subventionskontot för Internationella
valutafondens (IMF) s. k. oljefacilitet med ca 15 milj. kr.
under en fyraårsperiod. Avsikten med subventionskontot är att IMF
skall kunna ge de fattigare u-länderna lån till förmånliga räntesatser.
Under innevarande budgetår har Sverige lämnat ett bidrag om 7,1 milj.
kr. som täckte de båda första inbetalningarna till kontot. För fortsatt
bidrag under nästa budgetår beräknas 3,8 milj. kr.

Liksom under tidigare budgetår bör enligt propositionen också vissa
andra multilaterala bidrag kunna belasta den nu aktuella anslagsposten,
såsom årsbidrag till Röda korsets internationella kommitté och fortsatt
stöd till FN:s enhet för ekonomisk och social information (CESI).
Andra exempel är bidrag till FN:s center för transnationella företag,
stöd till internationella organ eller ländergrupperingar för verksamhet
med anknytning till FN:s utvecklingsstrategi och besluten från FN:s
sjätte och sjunde extra generalförsamlingar samt från Paris-konferensen.
Det kan också bli nödvändigt att med extra bidrag hjälpa multilaterala
biståndsorgan över likviditetskriser.

UU 1976/77:17

22

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1976/77: 338 av herr Werner m. fl. (vpk) vari föreslås
att riksdagen beslutar

1. att uttala att Sverige bör utträda ur världsbanksgruppen,

2. att avslå förslaget i budgetpropositionen bilaga 6 under punkten
C 1 om ett anslag om 252 102 000 kr. till Internationella utvecklingsfonden
och att under samma punkt under rubriken övriga multilaterala
bidrag anslå ett förslagsanslag med ett från 177 240 000 kr. till
90 000 000 minskat belopp,

dels motionen 1976/77: 339 av herr Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att

riksdagen beslutar att avslå förslagen i budgetpropositionen bilaga
6 under punkten C 1 om anslag om 750 000 kr. till Asiatiska utvecklingsbanken
och om 13 925 000 kr. till Asiatiska utvecklingsfonden,

dels motionen 1976/77: 1057 av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s) såvitt
avser yrkandena 4, 6, 7, 8 och 9, nämligen att riksdagen

4. till anslaget Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1, utrikesdepartementet)
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med
107 800 000 kr. minskat reservationsanslag på 1 082 200 000 kr.,

6. uttalar att Sveriges årliga bidrag till Internationella utvecklingsfondens
(IDA) femte resurspåfyllnad skall vara högst 320 milj. kr.,

7. uttalar att Sveriges bidrag till ett övergångsarrangemang för
1977/78, i avvaktan på ikraftträdandet av Internationella utvecklingsfondens
femte resurspåfyllnad, skall vara högst 252 100 000 kr.,

8. avslår regeringens förslag till nyteckning av 675 kapitalandelar
om 10 000 dollar vardera i Asiatiska utvecklingsbanken,

9. ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts i motionen beträffande
världsbanksgruppens verksamhet.

Utskottet

I motionen 1057 föreslås bl. a. att riksdagen fastställer nästa budgetårs
samlade anslag för bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)
till ett belopp av 1 082,2 milj. kr., dvs. ett belopp som är 107,8 milj. kr.
lägre än vad regeringen i budgetpropositionen föreslagit för samma
ändamål. I samma motion föreslås en motsvarande höjning av regeringens
förslag beträffande det samlade anslaget till bilateralt utvecklingssamarbete
(C 2) för att under sistnämnda anslag möjliggöra vidgade
biståndsramar avseende vissa länder m. m.

Den i motionen 1057 föreslagna minskningen av beräkningen för
C 1-anslaget motsvaras i sin tur av särskilda yrkanden om begränsning
av de i propositionen föreslagna bidragen respektive åtagandena gentemot
Internationella utvecklingsfonden (IDA) och Asiatiska utvecklingsbanken
(AsDB), vilka utskottet behandlar nedan.

UU 1976/77:17

23

Utskottet ansluter sig till regeringens beräkning av medelsfördelningen
mellan anslagen C 1 och C 2 under nästa budgetår och avstyrker följaktligen
det nu aktuella yrkandet i motionen 1057.

Sveriges förhållande till Världsbanken och det svenska biståndet genom
den till Världsbanken anknutna Internationella utvecklingsfonden
(IDA) berörs i två motioner.

I motionen 338 föreslås att riksdagen skall uttala sig för Sveriges utträde
ur världsbanksgruppen. I samma motion yrkas avslag på förslagen
i budgetpropositionen om fortsatta svenska bidrag till IDA.

I motionen 1057 yrkas dels att Sveriges årliga bidrag till IDA under
den förestående femte påfyllnadsperioden skall vara högst 320 milj. kr.,
dels att det svenska bidraget till IDA under det övergångsarrangemang
som kan bli nödvändigt innan överenskommelsen om den femte påfyllnaden
hunnit träda i kraft skall vara högst 252,1 milj. kr. I samma motion
föreslås även att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs
i motionen om världsbanksgruppens verksamhet i övrigt. Där hänvisas
bl. a. till tidigare svenska strävanden inom världsbanksgruppen att exempelvis
vidga u-ländernas inflytande på beslutsprocessen och att få utlåningen
mer inriktad på stöd för sociala och ekonomiska förbättringar
för folkflertalet i de fattiga länderna. Det erinras vidare om att man
från svensk sida aktiverade oppositionen mot världsbanksstödet till
Chile. I motionen förutsätts fortsatta svenska insatser som går vida
längre än att passivt ställa finansiella kapitalresurser till bankgruppens
förfogande.

Riksdagen har under en rad av år avvisat yrkanden motsvarande det
som framförs i motionen 338 om svenskt utträde ur Världsbanken. Några
nya skäl för en omprövning av det svenska medlemskapet har inte
förebragts i motionen i fråga, som bl. a. erinrar om de lån till Chile
som banken under senare år beviljat. Det är väl känt att Sverige liksom
övriga nordiska länder motarbetat dessa lån. Så skedde senast i slutet
av förra året (jfr UU 1976/77: 14).

I fjolårets biståndsbetänkande (UU 1975/76: 14) påmindes om att
världsbanksgruppen är den utan jämförelse viktigaste internationella
finansieringskällan för u-ländernas utvecklingsansträngningar vad utlåningsvolym
beträffar och att man får räkna med att bankgruppen även
i fortsättningen kommer att ha denna roll. Som medlem av en internationell
organisation får Sverige dock vara berett att understundom
godta beslut som vi själva inte kan ställa oss bakom. Det finns all anledning
för Sverige att även i fortsättningen aktivt söka påverka och förbättra
politiken inom världsbanksgruppen liksom inom andra grenar av
FN-familjens verksamhet.

Några svenska biståndsmedel går inte till Världsbanken, däremot till
IDA. Världsbankens utlåning, som till skillnad från IDA:s sker på kommersiella
villkor, finansieras genom lån som tas upp på den internatio -

UU 1976/77:17

24

nella kapitalmarknaden, varvid det kapital medlemsländerna har satsat i
banken utgör garanti. Riksdagen har nyligen på regeringens förslag beslutat
(prop. 1976/77: 86, FiU 1976/77: 18, rskr 198) bemyndiga regeringen
att öka Sveriges kapitalinsats i Världsbanken. Liksom vid tidigare
kapitalökningar kommer riksbanken att erlägga erforderligt insatsbelopp.

U-ländernas uttalade stöd för bankgruppen, vilket senast kom till uttryck
i en FN-resolution i december 1976, är ett viktigt skäl för Sveriges
fortsatta medverkan i Världsbanken. Den helt övervägande delen
av biståndsmottagande u-länder är medlemmar av världsbanksgruppen.
Till medlemskretsen har under det senaste året även det återförenade
Vietnam anslutit sig.

Som framhålls i budgetpropositionen har Sverige länge aktivt verkat
för en sådan ändring av röstningsreglerna inom världsbanksgruppen att
u-länderna skall få ett ökat inflytande där. Under det senaste året har
de nordiska länderna i samband med diskussionerna om en ökning av
Världsbankens kapital och förhandlingar om en femte påfyllnad av
IDA:s resurser verkat för att u-landskraven härom, som bl. a. kommit
till uttryck i resolutioner från FN:s sjätte och sjunde extra generalförsamlingar
åren 1974 och 1975, skall följas upp i praktisk handling. Så
till vida har ansträngningarna i detta syfte haft framgång som Världsbankens
ledning nu kommer att se över röstfördelningen i såväl banken
som IDA, med särskild hänsyn till u-ländernas krav på större inflytande.
Denna utredning förutses komma att föreläggas bankens styrelse i samband
med en översyn av Världsbankens framtida roll och kapitalbehov.

I propositionen erinras vidare om att det under senare år i både bankens
och IDA:s utlåningspolitik kommit fram en strävan att öka stödet
till projekt som gynnar de fattigare befolkningsgrupperna, särskilt på
landsbygden. De nordiska länderna har aktivt verkat för att Världsbanken
och IDA skall öka sina insatser till förmån för eftersatta befolkningsgrupper.
I den förhandlingsuppgörelse om en påfyllnad av IDA:s
resurser för perioden 1977/78—1979/80 som träffats i mars i år och
som mera utförligt beskrivs i det följande har på svenskt förslag intagits
ett avsnitt om IDA:s ökande satsning på de fattigaste länderna och de
fattigaste folkgrupperna inom mottagarländerna. I det sammanhanget
pekas också på att en av huvudtankarna i FN:s utvecklingsstrategi är
uppmaningen att sträva efter en bättre inkomstfördelning för att främja
social rättvisa och effektivare produktion.

Utskottet utgår från att de mångåriga svenska strävandena att vidga
u-landsinflytandet i världsbankgruppens beslutsprocesser och att få dess
utlåning i högre grad inriktad på åtgärder som främjar social utveckling
också i fortsättningen skall upprätthållas.

Mot bakgrund av det anförda avstyrks yrkandet i motionen 338 om
Sveriges utträde ur världsbanksgruppen.

Yrkandet i motionen 1057 om världsbanksgruppens verksamhet torde
få anses besvarat med vad utskottet anfört i detta sammanhang.

UU 1976/77:17

25

I sistnämnda motion 1057 har även föreslagits att Sveriges årliga bidrag
till Internationella utvecklingsfonden (IDA) under dess femte påfyllnadsperiod
skall vara högst 320 milj. kr. och att Sveriges bidrag till
IDA i samband med det övergångsarrangemang som kan bli aktuellt i
avvaktan på att överenskommelsen om den femte påfyllnaden träder i
kraft skall vara högst 252,1 milj. kr., dvs. samma belopp som Sveriges
årliga ID A-bidrag under den fjärde påfyllnadsperioden.

Motionen 338 åter går emot tanken på svenska bidrag över huvud
taget till IDA.

IDA:s resurser har hittills i huvudsak fyllts på genom bidrag från
industrialiserade medlemsländer efter särskilda överenskommelser avseende
treårsperioder. Den fjärde påfyllnaden, som täckt tidsperioden
1974/75—1976/77, har avsett en total bidragsvolym om 4,5 miljarder
dollar. Denna period lider nu mot sitt slut. Det totala svenska bidraget
till denna påfyllnadsomgång har uppgått till drygt 756 milj. kr., motsvarande
en bidragsandel om 4 %. Sverige har under innevarande budgetår
gjort den sista delinbetalningen om ca 252,1 milj. kr. avseende denna
påfyllnad.

När budgetpropositionen framlades pågick alltjämt de förhandlingar
som inleddes hösten 1975 om en överenskommelse rörande den femte
påfyllnaden av IDA:s resurser, vilken avses omfatta treårsperioden
1977/78—1979/80. Varken det samlade bidragsmålet för denna påfyllnad
eller den närmare fördelningen mellan de bidragsgivande länderna
hade då ännu fastställts. Emellertid hade ett omfattande stöd kunnat
konstateras för antagandet av ett målbelopp om 7,2 miljarder dollar beträffande
bidrag från i huvudsak i-länderna. Beloppet i fråga hade beräknats
i reala termer motsvara den fjärde påfyllnadens bidragsmål om 4,5
miljarder dollar. I syfte att påskynda en överenskommelse eftersträvade
IDA:s ledning att bidragsfördelningen mellan de traditionella bidragsgivarna
bibehölls oförändrad. Sverige har under förhandlingarna stött
denna linje.

I budgetpropositionen har, mot bakgrund av ovissheten om de då pågående
påfyllnadsförhandlingarnas slutliga resultat, bl. a. beträffande
det samlade målbeloppet, ingen mera exakt uppgift om de kommande
svenska IDA-bidragens storlek kunnat anges. I stället har i budgetpropositionen
dels beräknats minst samma belopp för nästa budgetår som
under innevarande budgetår, dvs. 252,1 milj. kr., för att säkerställa finansieringen
av IDA:s verksamhet under ett eventuellt övergångsarrangemang,
dels föreslagits att ytterligare medel hålls i beredskap för IDA
under anslagsposten Övriga multilaterala bidrag. Det svenska bidragets
storlek får avgöras mot bakgrund av hur IDA-förhandlingarna fortskrider,
heter det i budgetpropositionen.

Som redan nämnts har Sverige förut svarat för en bidragsandel av
4 %. Regeringen har under påfyllnadsförhandlingarna i princip stött
tanken på en oförändrad bidragsfördelning mellan de traditionella bi -

UU 1976/77:17

26

dragsgivarna. Ett årsbidrag av högst 320 milj. kr. under den femte påfyllnaden,
som föreslås i motionen 1057, skulle innebära en sänkning av
den svenska bidragsandelen till ca 3 %, förutsatt att en samlad bidragsvolym
om 7,2 miljarder dollar nås såsom eftersträvats.

Utskottet har sedermera erfarit att förhandlingarna mellan de bidragsgivande
länderna om IDA:s femte resurspåfyllnad förts till slut vid ett
möte i Wien i mitten av mars och lett till en principuppgörelse, som bekräftar
den tidigare målsättningen om 7,2 miljarder dollar i samlade
bidrag från de traditionella givarländerna liksom även en i princip
oförändrad bidragsfördelning dessa givarländer emellan. Då emellertid
vissa nya bidragsgivare tillkommer under den femte påfyllnaden, torde
den svenska bidragsandelen komma att sjunka från 4 % under den
fjärde påfyllnaden till 3,85 % under den femte. De svenska årsbidragen
till IDA under perioden 1977/78—1979/80 torde under angivna förutsättningar
komma att uppgå till drygt 413 milj. kr. Ett åtagande härom
har gjorts med förbehåll för riksdagens godkännande.

För att förhandlingsuppgörelsen skall träda i kraft fordras att givarländer,
inklusive minst 12 s. k. Part I-länder (i huvudsak i-länder), som
sammanlagt svarar för minst 80 % av den totala påfyllnadsvolymen har
ratificerat överenskommelsen.

Då man inte kan räkna med att denna procedur skall vara avslutad
vid den tidpunkt då nuvarande påfyllnadsperiod löper ut, dvs. den 30
juni 1977, har man vid förhandlingarna även enats om ett övergångsarrangemang
för att undvika att det uppstår ett avbrott i IDA:s verksamhet.
Övergångsarrangemanget utgör i formellt avseende en del av
den slutliga överenskommelsen och bygger på att flertalet bidragsgivare
samfällt åtagit sig att göra förhandsinbetalningar om sammanlagt minst
1,2 miljarder dollar.

I uppgörelsen har på svenskt initiativ även intagits en bekräftelse av
den i budgetpropositionen omnämnda översynen av röstfördelningen i
såväl banken som IDA med särskild hänsyn till u-ländernas röststyrka.
Översynen i fråga skall göras innan förhandlingarna om den sjätte IDApåfyllnaden
inleds. På svenskt förslag innehåller förhandlingsuppgörelsen
även, som nämnts ovan, ett avsnitt om IDA:s satsning på de fattigaste
u-länderna och de fattigaste befolkningsgrupperna inom mottagarländerna.

Enligt vad utskottet vidare erfarit, torde regeringen komma att i en
särskild proposition närmare redogöra för överenskommelsens innehåll
och underställa riksdagen förslag om dess godkännande och om de bidragsförpliktelser
som följer därav.

Mot denna bakgrund avstyrks ifrågavarande yrkanden i motionen
338 och i motionen 1057 angående bidrag till IDA. Utskottet tillstyrker
samtidigt de förhandsdispositioner som angetts i budgetpropositionen
för svensk bidragsgivning till IDA under dess femte påfyllnad.

UU 1976/77:17

27

I motionerna 339 och 1057 yrkas avslag på regeringens förslag i
budgetpropositionen att Sverige skall delta i Asiatiska utvecklingsbankens
(AsDB) planerade kapitalhöjning genom nyteckning av 675
andelar till ett nominellt värde av 10 000 dollar vardera, något som
föranleder ett medelsbehov om 750 000 kr. för ändamålet under nästa
budgetår.

I motionen 339 yrkas dessutom avslag på regeringens förslag om
ett första bidrag under nästa budgetår till Asiatiska utvecklingsfonden
(AsDF) om 13 925 000 kr.

Sverige har varit medlem i den Asiatiska utvecklingsbanken sedan
den upprättades för drygt tio år sedan. Sverige bidrog då med 5 milj. kr.
av biståndsmedel till bankens grundkapital. Däremot deltog Sverige
inte i bankens första kapitalhöjning år 1971. Ett viktigt skäl härför
var bankens engagemang i Sydvietnam och Laos under det då pågående
kriget i Indokina. Sverige har förut även kritiserat banken för
att den i alltför hög grad koncentrerat sin utlåning till relativt välutvecklade
länder och till traditionella tillväxtcentrerade och kapitalintensiva
projekt.

Som framgår av propositionen är situationen i dag annorlunda i
flera hänseenden. En viss omfördelning av resurserna till förmån för
regionens fattigare länder och för projekt inom jordbrukssektorn har
kunnat märkas under de senaste åren. Banken har vidare visat en ökad
medvetenhet om behovet av att beakta de sociala aspekterna av utvecklingsarbetet.
Under hösten 1976 övertogs Sydvietnams medlemskap
i AsDB av det återförenade Vietnam. Banken och den därtill knutna
Asiatiska utvecklingsfonden torde därmed ha förutsättningar att finansiera
utvecklingsinsatser och återuppbyggnadsprojekt i Vietnam. I Laos
har viss verksamhet redan återupptagits.

Utskottet delar därför regeringens uppfattning att det mot bakgrund
av den utveckling som nu äger rum finns anledning att ta upp ett
mera aktivt samarbete med AsDB.

De yrkanden i motionerna 339 och 1057 som motsätter sig svensk
medverkan i Asiatiska utvecklingsbankens kapitalhöjning avstyrks därför.

Den till AsDB knutna utvecklingsfonden (AsDF) inledde sin verksamhet
år 1974. Stadga och styrelse är gemensamma för AsDB och
AsDF. Fonden lämnar lån på mjuka villkor till de fattigaste och minst
utvecklade av bankens medlemsländer. Bestämmande för röstinflytandet
i fonden är ett medlemslands andelar i bankens grundkapital. Fonden
förhåller sig sålunda till AsDB på ungefär samma sätt som IDA till
Världsbanken.

Sverige har förut inte lämnat något bidrag till AsDF. Regeringen
föreslår nu att Sverige, med hänsyn särskilt till fondens inriktning på
de fattigaste asiatiska u-länderna, under en treårsperiod skall tillföra
fonden bidrag som motsvarar vad vårt land skulle ha inbetalat om det

UU 1976/77:17

28

hade deltagit från början i fondens första påfyllnadsperiod, sorn inleddes
förra året.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag härvidlag och avstyrker därmed
motionen 339 också i denna del.

Utskottet tillstyrker regeringens övriga förslag i förevarande avsnitt
av budgetpropositionen och föreslår sålunda

1. att riksdagen beträffande världsbanksgruppen avslår motionen
1976/77: 338, yrkandet 1, och anser motionen 1976/77: 1057,
yrkandet 9, besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen beträffande bidrag till Internationella utvecklingsfonden
(IDA), med avslag på motionerna 1976/77: 338,
yrkandet 2, och 1976/77: 1057, yrkandena 6 och 7, bifaller
budgetpropositionens förslag härom,

3. att riksdagen beträffande svensk medverkan i Asiatiska utvecklingsbanken
(AsDB), med avslag på motionen 1976/77: 339
i denna del och på motionen 1976/77: 1057, yrkandet 8, samt
med bifall till budgetpropositionens förslag, bemyndigar regeringen
att nyteckna 675 kapitalandelar om 10 000 dollar vardera
i Asiatiska utvecklingsbanken,

4. att riksdagen beträffande svensk medverkan i Asiatiska utvecklingsfonden
(AsDF), med avslag på motionen 1976/77:
339 i denna del, bifaller budgetpropositionens förslag härom,

5. att riksdagen, med bifall till budgetpropositionens förslag, godkänner
avtalet om upprättandet av den internationella jordbruksutvecklingsfonden
(IFAD) samt Sveriges anslutning till
densamma,

6. att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer för multilateralt
utvecklingssamarbete som förordas i budgetpropositionen och
bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden
gentemot internationella utvecklingsprogram i övrigt som anges
i budgetpropositionen,

7. att riksdagen, med avslag på motionen 1976/77:1057, yrkandet
4, samt med bifall till budgetpropositionens förslag, till
Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret
1977/78 anvisar ett reservationsanslag av 1 190 000 000 kr.

4. Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2)

4.1 Anslagsram, länderval, långtidsutfästelser ni. m.

Propositionen (s. 50—54, 86)

Anslaget till bilateralt utvecklingssamarbete (C 2) föreslås i propositionen
öka med ca 281,2 milj. kr. till 2 268 milj. kr. för budgetåret
1977/78.

UU 1976/77:17

29

Regeringen hemställer i samband härmed att riksdagen
dels godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna för bilateralt
utvecklingssamarbete,
dels till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1977/78 anvisar
ett reservationsanslag av 2 268 136 000 kr.

Motsvarande anslag uppgår under innevarande budgetår till
1 986 573 000 kr.

De sålunda beräknade medlen avses bli tagna i anspråk för långsiktigt
utvecklingssamarbete med enskilda länder, stöd till befrielserörelser
i södra Afrika, humanitära insatser i södra Afrika och Latinamerika,
katastrofhjälp, bidrag till enskilda organisationer och viss övrig verksamhet
sammanförd under rubriken Särskilda program. Medelsfördelningen
mellan dessa ändamål framgår av följande uppställning.

Bilateralt bistånd budgetåren 1976/77—1977/78
Fördelning på mottagarländer och andra ändamål

Land	Beräknat medelsbehov 1976/77	SIDA:s petita 1977/78	Medelsram 1977/78
	milj. kr.	milj. kr.	milj. kr.
Angola	(40,0)3	50,0	50,0
Bangladesh	100,0	120,0	110,0
Botswana	45,0	50,0	50,0
Cuba	40,0	40,0	35,0
Etiopien	70,0	85,0	70,0
Guinea-Bissau	40,0	50,0	50,0
Indien	230,0	265,0	240,0
Kap Verde	10,0	25,0	20,0
Kenya	70,0	80,0	80,0
Laos	30,0	35,0	35,0
Lesotho	8,0	10,0	10,0
Mozambique	70,0	90,0	100,0
Pakistan	20,0	30,0	30,0
Portugal	40,0	50,0	40,0
Somalia	(15,0)3	2	15,0
Sri Lanka	50,0	70,0	70,0
Swaziland	8,0	10,0	10,0
Tanzania	250,0	300,0	270,0
Tunisien	40,0	40,0	40,0
Vietnam	325,0	360,0	350,0
Zambia	62,0	75,0	80,0
Östafrikanska gemenskapen	15,0	15,0	15,0
övriga länder m. m.	15,0	35,0	«
Flyktingar och befrielserörelser i södra Afrika m. m.	30,0	30,0	35,0
Humanitärt bistånd, Latinamerika	12,0	15,0	18,0 172,6
Katastrofer m. m.	212,7	262,0
Enskilda organisationer	50,0	65,0	70,0
Särskilda program	129,3	175,0	185,0
Biståndskontor	15,0	a	17,5
Summa	1 987,0	2 432,0	2 268,1

1 Insatsen bekostas med medel ur katastrofreserven.

3 Medel har beräknats under posten Katastrofer m. m.

3 Medel om 21,9 milj. kr. har redovisats under anslaget C 4. Styrelsen för
internationell utveckling (SIDA).

1 Medel för motsvarande ändamål beräknas för budgetåret 1977/78 under
anslagsposten Särskilda program.

UU 1976/77:17

30

Det konstateras i propositionen att principer för länderinriktningen
av Sveriges direkta bistånd lades fast av 1970 års riksdag (SU 1970: 84,
rskr 1970: 191).

Huvuddelen av biståndsmedlen bör koncentreras till mycket fattiga
länder. Den medelsfördelning som förordats i propositionen innebär att
ca 90 % av det direkta landinriktade biståndet går till denna ländergrupp.
Vid ställningstagande till SIDA:s anslagsframställning har möjligheten
till ökade insatser i södra Afrika särskilt beaktats.

Statsmakterna har upprepade gånger understrukit vikten av långsiktighet
i Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete. Utvecklingssamarbete
med ett u-land innebär ett långsiktigt engagemang som skapar förpliktelser
och förväntningar vilka går vida över de omedelbara finansiella
åtaganden som Sverige gör.

Det bemyndigande att göra åtaganden som riksdagen har beviljat regeringen
när det gäller samarbetet med programländer ger en god grund
för en långsiktig biståndsverksamhet. Därigenom får regeringen ikläda
Sverige finansiella förpliktelser som motsvarar de för landet fastställda
planeringsramarna, nämligen tre gånger det belopp som riksdagen har
godkänt som årsram för landet i fråga, såvida inte annorlunda har beslutats.
Det finns sedan möjlighet att göra bindande utfästelser genom
årsavtal samt genom insatsavtal som löper över en tid av högst fem
framförliggande budgetår.

Dessa riktlinjer, som hittills har gällt endast i fråga om samarbetet
med programländerna, bör enligt propositionen för framtiden omfatta
samtliga länder med vilka Sverige har ett utvecklingssamarbete som
förutses fortgå under en längre period. Avvikelser från dessa riktlinjer
för planeringen av samarbetet med enskilda länder bör begränsas till
vad statsmakterna uttryckligen beslutar. En minskning av planeringsramen
för ett land likaväl som en ökande planeringsram bör underställas
riksdagen för beslut.

Diskussioner pågår om möjligheten att förenkla avtalsförfarandet med
vissa länder genom att övergå från ettåriga avtal om biståndets omfattning
och huvudsakliga inriktning till avtal som omfattar en period av
två eller tre år. En sådan omläggning, som skulle möjliggöra en ökad
delegering till SIDA, kan ske inom det av riksdagen fastställda bemyndigandet
att göra åtaganden.

En viktig förutsättning för ett effektivt svenskt bistånd är den koncentrationsprincip
som har tillämpats sedan mitten av 1960-talet och
som har möjliggjort en — i vissa fall — betydande satsning av finansiella
och personella resurser på enskilda länder. Denna koncentration
av de svenska biståndsansträngningarna bör enligt propositionen fullföljas
och fortsatt restriktivitet tillämpas när det gäller att inleda omfattande
samarbete med nya länder.

Samtidigt som koncentrationsprincipen fullföljs kan konstateras att

UU 1976/77:17

31

en viss del av de bilaterala biståndsresurserna utnyttjas utanför kretsen
av länder, med vilka Sverige har ett långsiktigt utvecklingssamarbete.
Detta gäller i första hand bidragen till enskilda organisationer och verksamhet
i form av bl. a. kurser och seminarier. Katastrofbistånd kan också
lämnas utanför kretsen av programländer. Forskningsstöd är heller
inte förbehållet programländerna, ej heller den verksamhet som bedrivs
av Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD).

I fråga om bistånd på familjeplaneringsområdet är det enligt biståndsministerns
uttalande i propositionen angeläget att detta avser stöd till
en verksamhet som ingår som ett led i en allmän och social omvårdnadspolitik.
Insatser på befolkningsområdet bör kunna göras både som
del av ett bredare utvecklingssamarbete och i länder som inte är programländer.

Enligt propositionen kan det i vissa fall också visa sig angeläget att
företa begränsade insatser på kunskapsöverföringens eller utbildningens
områden som del av ett bredare samarbete. Som exempel nämns det
utbildningssamarbete som inletts med Algeriet där biståndsmedel hittills
har använts främst för att underlätta svensk medverkan i planeringen
av yrkesutbildningsprogram. Hur sådana insatser skall utformas,
vilket innehåll de skall ha och hur de skall administreras får avgöras
från fall till fall. Mot bakgrund av de fattigaste u-ländernas berättigade
anspråk på huvuddelen av de svenska biståndsresurserna är det dock
endast begränsade belopp som kan avdelas för sådana insatser, heter det
i propositionen.

Under innevarande budgetår lämnas 97 % av det länderinriktade
biståndet som gåva. Återstoden ges som räntefria 50-årskrediter med
10 års amorteringsfri period. De enda länder som numera får en del
av sitt bistånd från Sverige i form av kredit är Cuba, Tunisien och
Zambia.

Efter beslut av 1972 och 1974 års riksdagar har regeringen möjlighet
att efter prövning i varje enskilt fall bevilja avskrivning av skuldtjänsterna
på utvecklingskrediter. Regeringen har enligt beslut av 1975/76
års riksdag (UU 1975/76: 14, rskr 349) vidare möjlighet att inom ramen
för en internationell överenskommelse göra utfästelse om avskrivning
av återstående kapitalskuld och förfallna räntor på utvecklingskrediter
avseende samtliga de u-länder som enligt FN :s definition rubriceras
som de minst utvecklade eller som har drabbats särskilt hårt av
den internationella prisutvecklingen.

För innevarande budgetår beräknas de av regeringen avskrivna skuldtjänsterna
uppgå till ca 16 milj. kr. Oavsett om någon internationell
överenskommelse kommer till stånd avser regeringen att avskriva samtliga
skuldtjänster på utvecklingskrediter för budgetåret 1977/78 avseende
Bangladesh, Botswana, Etiopien, Indien, Kenya, Tanzania och Sudan.

UU 1976/77:17

32

Motioner

Utskottet har i detta sammanhang behandlat

dels motionen 1976/77: 337 av herr Oskarson m. fl. (m) vari hemställs att

riksdagen beslutar att uttala att nya avtal innebärande svenskt
bistånd ej bör ingås med land, vilket är aktivt engagerat utomlands i
militära operationer, som icke rimligen kan betraktas som vidtagna i

självförsvar,

dels motionen 1976/77: 675 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt avser
yrkandena 1, 2 och 3, nämligen

att riksdagen uttalar att bistånds- och u-landspolitiken utformas med
beaktande av

1. att biståndet till Indien, Bangladesh, Zambia och Kenya behålles
på oförändrad nivå och att Indien, Bangladesh, Zambia, Tunisien,
Kenya och Etiopien successivt avvecklas som svenska programländer,

2. att de resurser som frigörs genom bifall till yrkande nr 1 och
bifall till vpk:s motioner om avslag på anslagen till IDA m. m. används
till ökat stöd åt anti-imperialistiska rörelser, progressiva regimer och
socialistiska stater i ”tredje världen” av vilka följande i första hand
bör prioriteras: Vietnam, Mozambique, Guinea-Bissau, Cap Verde,
Laos, Somalia, Angola, Tanzania, Cuba och Sydjemen, anti-imperialistiska
rörelser som ANC i Sydafrika, SWAPO i Namibia, POLISARIO i
Västra Sahara, FRETILIN i Östra Timor samt till Eritreanska Röda
korsorganisationen och Palestinska Röda korsorganisationen,

3. att stöd ges till progressiva och socialistiska länder i ”tredje världen”
i deras strävanden att utveckla en egen teknik anpassad efter
deras behov och förutsättningar,

dels motionen 1976/77: 1057 av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s) såvitt
avser yrkandena 5, 10, 12 och 13, nämligen

att riksdagen

5. till anslaget Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2, utrikesdepartementet)
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 107 800 000
kr. förhöjt reservationsanslag på 2 375 936 000 kr.,

10. uttalar att de riktlinjer som lades fast av 1976 års riksdag beträffande
långsiktiga utfästelser inom det bilaterala utvecklingssamarbetet
endast skall gälla för programländerna,

12. ger regeringen till känna vad som anförs i motionen beträffande
det bilaterala familjeplaneringsbiståndet samt utnyttjande av biståndsmedel
inom ramen för ett bredare samarbete med andra länder än
programländer,

13. bekräftar de gällande principerna för ländervalet i det bilaterala
utvecklingssamarbetet.

UU 1976/77:17

33

Utskottet

I motionen 1057 föreslås bl. a. att riksdagen fastställer nästa budgetårs
samlade anslag för bilateralt utvecklingssamarbete m. m. (C 2) till
ett belopp av 2 375 936 000 kr., dvs. ett belopp som är 107,8 milj. kr.
högre än vad regeringen i budgetpropositionen föreslagit för samma
ändamål. En motsvarande sänkning har i samma motion föreslagits
beträffande regeringens beräkning av nästa budgetårs samlade anslag
för bidrag till internationella biståndsprogram (C 1).

Motionärernas syfte med sitt förslag om en omfördelning mellan de
båda huvudanslagen C 1 och C 2 är att möjliggöra vidgade biståndsramar
för ett antal programländer och för stödet till flyktingar och
befrielserörelser i södra Afrika. För dessa ändamål har i motionen
framförts en rad särskilda yrkanden, vilka behandlas i det följande.

Motionens yrkande avseende en minskning av det föreslagna C 1-anslaget
har förut avstyrkts av utskottet (vid punkten 3 ovan). I konsekvens
därmed avstyrks även det nu aktuella yrkandet och tillstyrks regeringens
förslag beträffande nästa budgetårs anslag till bilateralt utvecklingssamarbete
m. m. (C 2).

I motionen 1057 hemställs att riksdagen bekräftar de gällande principerna
för ländervalet i det bilaterala utvecklingssamarbetet.

Grundläggande principer för inriktningen av Sveriges bistånd och för
valet av mottagarländer fastställdes av riksdagen våren 1970 i enlighet
med dåvarande statsutskottets utlåtande (SU 1970: 84, rskr 191) över
1970 års statsverksproposition. Principerna fastlades för att vara vägledande
när tillfälle ges till en utvidgning eller förnyelse av den länderkrets
till vilken det direkta biståndet koncentreras.

Det framhölls därvid bl. a. att Sverige i första hand borde söka samarbete
med länder vilkas regeringar i sin ekonomiska och sociala politik
strävar efter att genomföra sådana strukturförändringar som skapar förutsättningar
för en utveckling präglad av ekonomisk och social utjämning.
Det svenska biståndet borde vidare medverka till en samhällsutveckling
i demokratisk riktning och insatserna bidra till en bred ekonomisk
och social utveckling till gagn för den stora massan av folket.
Statsutskottet framhöll vidare att statsmakterna, när de har att ta ställning
till en utvidgning av mottagarkretsen för bilateralt bistånd, främst
bör välja länder som förenar fattigdomens och underutvecklingens behov
med framstegsvilja och utvecklingskraft. Från allmän utjämningssynpunkt
kunde det ställa sig naturligt att utvälja särskilt fattiga länder
som mottagare av svenskt bistånd, men detta innebar å andra sidan
inte att sådant bistånd borde helt vara förbehållet de allra fattigaste
länderna. Utskottet betonade vidare riskerna med att döma u-ländernas
interna politik efter dagslägets växlingar och framhöll att en långsiktig

3 Riksdagen 1976/77. 9 sami. Nr 17

UU 1976/77:17

34

planering av biståndsinsatserna under alla förhållanden är nödvändig.
Statsutskottet konstaterade även att den svenska biståndspolitikens
målsättningar är möjliga att uppnå i länder med olika politiska
och ekonomiska system.

Principerna i fråga har sedermera kontinuerligt bekräftats. Senast har
de åberopats i årets budgetproposition. Därvid betonas även vikten av
långsiktighet i det bilaterala utvecklingssamarbetet och bekräftas den
koncentrationsprincip som tillämpats sedan mitten av 1960-talet. Det
heter i propositionen bl. a. att denna koncentration av de svenska biståndsansträngningarna
bör fullföljas och fortsatt restriktivitet tillämpas
när det gäller att inleda omfattande samarbete med nya länder.

Därmed torde det nu aktuella yrkandet i motionen 1057 om ett bekräftande
av de gällande principerna för ländervalet i det bilaterala utvecklingssamarbetet
vara tillgodosett.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att principerna för den framtida
avgränsningen av den krets av länder som mottar ett mera betydande
bilateralt svenskt bistånd hör till de huvudfrågor som det uppdragits
åt biståndspolitiska utredningen att pröva. En analys av de faktorer
som bidrar till en utveckling för social och ekonomisk utjämning
skall enligt direktiven ligga till grund för utredningens överväganden.

Utredningens huvudbetänkande väntas bli framlagt senare i vår. Ländervalsprinciperna
kan därför komma upp till förnyad diskussion med
anledning av de rekommendationer och synpunkter som kommer fram
i utredningen och vid dess remissbehandling.

Tills vidare ligger dock de av 1970 års riksdag angivna grundsatserna
härvidlag fast.

Ifrågavarande yrkande i motionen 1057 torde därmed få anses besvarat
med vad utskottet anfört.

I samma motion yrkas vidare att riksdagen skall uttala att de riktlinjer
som fastställdes av riksdagen våren 1976 beträffande långsiktiga
utfästelser inom det bilaterala utvecklingssamarbetet endast skall gälla
för programländerna.

Yrkandet i fråga har framförts mot bakgrund av regeringens förslag i
årets budgetproposition att treåriga biståndsutfästelser skall kunna göras
även gentemot ett antal ytterligare länder med vilka Sverige redan har
ett biståndssamarbete och som kan förutses fortgå under en längre period.
Utskottet har inhämtat att de länder som därmed åsyftas är Angola,
Kap Verde, Laos, Lesotho, Pakistan, Portugal och Swaziland.

Till flera av dessa länder har svenskt bistånd gått under flera år, antingen
som reguljärt utvecklingsbistånd eller som katastrof- eller humanitärt
bistånd. I fallet Angola har reguljärt utvecklingssamarbete inletts
först under innevarande budgetår, då förutsättningar för planering av
ett långsiktigt utvecklingssamarbete tidigare inte förelegat på grund av

UU 1976/77:17

35

befrielse- och inbördeskrigen där. Utskottet uttalade sig dock för ett år
sedan till förmån för diskussioner om ett fastare biståndssamarbete med
Angola. I fallet Kap Verde rör det sig om en direkt följd av förhållandet
att landet tills vidare får betraktas som en från programlandet
Guinea-Bissau fristående statsbildning. Diskussioner om en framtida
federation mellan de båda länderna pågår, men en sådan lösning anses
allmänt behöva en lång övergångstid. I fallet Pakistan rör det sig om
ett av Sveriges tidigaste samarbetsländer. Med Lesotho och Swaziland
har ett samarbete förekommit lika länge som med programlandet
Botswana.

Reglerna för de långsiktiga biståndsutfästelser som i propositionen
förutsätts kunna lämnas gentemot de nämnda länderna motsvarar dem
som gäller gentemot de s. k. programländerna sedan förra året. Dessa
innebär att åtagande om bistånd normalt skall kunna göras intill ett
sammanlagt belopp som är tre gånger större än den årsram som i propositionen
föreslås för respektive land för kommande budgetår. Inom
denna finansiella ram kan sedan särskilda årsavtal slutas samt insatsavtal
som löper över en tid av högst fem framförliggande budgetår. Liksom
redan gäller för programländerna bör avvikelser från dessa regler
begränsas till vad statsmakterna uttryckligen beslutar. Förslag om
minskning av den treåriga planeringsramen för ett land torde sålunda
komma att underställas riksdagen för godkännande likaväl som förslag
om en ökande planeringsram. — I fråga om Pakistan föreslås i propositionen
en sådan ökande planeringsram.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag att utsträcka bemyndigandet
att på angivet sätt göra långsiktiga biståndsutfästelser gentemot
de namngivna länderna. Utskottet avstyrker därför ifrågavarande
yrkande i motionen 1057.

Regeringens förslag överensstämmer med de av riksdagen år 1970
stadfästa principerna för ländervalet. Samtliga de länder varom nu
är fråga torde väl motsvara de kriterier som riksdagen tidigare angivit,
och de utgör framför allt inga nya länder inom den svenska biståndsverksamheten.
I flera fall har de varit mottagare av svenskt bistånd
under en lång följd av år. De föreslås heller inte bli förklarade som
programländer, ett begrepp som började användas först ett par år efter
det att 1970 års ländervalsprinciper fastlades. Någon omedelbar utvidgning
av programlandskretsen har inte aktualiserats genom förslaget
i propositionen att lägga biståndet till ytterligare några av våra mottagarländer
på en långsiktigare bog. Syftet med förslaget, som utskottet
tillstyrker, är helt enkelt att skapa underlag för en bättre planering för
både mottagar- och givarland.

I ett av yrkandena i motionen 1057 föreslås att riksdagen ger regeringen
till känna vad som anförs i motionen beträffande det bilaterala

UU 1976/77:17

36

familjeplaneringsbiståndet samt utnyttjande av biståndsmedel inom
ramen för ett bredare samarbete med andra länder än programländer.
I motionen framhålls bl. a. att riksdagen understrukit att familjeplaneringsbistånd
skall kunna lämnas när det kan integreras i en allmän och
social omvårdnadspolitik för folkets flertal. Hittillsvarande erfarenheter
visar att kravet på mottagarens egna åtgärder och strävanden härvidlag
behöver skärpas, heter det i motionen 1057.

Också i årets budgetproposition framhålls det som angeläget att bistånd
på familjeplaneringsområdet avser stöd till en verksamhet som
ingår som ett led i en allmän och social omvårdnadspolitik. Det heter
i propositionen vidare att insatser på befolkningsområdet bör kunna
göras både som en del av ett bredare utvecklingssamarbete och i länder
som inte är programländer.

De uttalanden som görs härom såväl i propositionen som i den nu
aktuella motionen synes väl stämma överens med utskottets tidigare
uttalande (se UU 1974: 3) att stöd inom befolkningsområdet också
kan lämnas till länder utanför programlandskretsen, förutsatt att befolkningsprogrammet
är inordnat i en allmän social omvårdnadspolitik.
Sistnämnda uttalande har för övrigt åberopats i SIDA:s senaste
anslagsframställning. Utskottet ser därför ingen motsättning mellan
regeringens och motionens uttalanden i denna fråga.

Det är naturligt att man i ett sammanhang som detta bör ställa höga
krav på de åtgärder och program som mottagarländerna själva utformar
på befolkningsområdet och i vilka det svenska familjeplaneringsstödet
skall vara inordnat. Särskilt angeläget är att familjeplaneringsåtgärder
genomförs på ett sådant sätt att de icke kränker enskilda människors
integritet.

Det nu aktuella yrkandet i motionen 1057 torde därmed få anses
besvarat.

I motionen 337 föreslås att riksdagen uttalar att nya avtal om svenskt
bistånd inte bör ingås med land, vilket är aktivt engagerat utomlands
i militära operationer, som icke rimligen kan betraktas som vidtagna i
självförsvar.

Motionärerna hänvisar till de grundläggande principer för valet av
mottagarländer för svenskt bistånd, som fastställdes av riksdagen våren
1970 och som senast förra året bekräftades i utskottets biståndsbetänkande
(UU 1975/76: 14). Det är viktigt att de principer som är grundläggande
för det svenska biståndet omfattas av en stor majoritet av det
svenska folket, framhåller motionärerna, som vidare hävdar att det hos
betydande delar av den svenska opinionen torde uppfattas som stötande
om Sverige skulle stödja ett land som handlar på ett sätt som beskrivs
i yrkandet.

I motionen i fråga utpekas inget bestämt land. Med sitt yrkande synes
motionärerna i stället vilja stadfästa en princip som är avsedd att kom -

UU 1976/77:17

37

plettera 1970 års riktlinjer för länderinriktningen m. m. av det svenska
utvecklingssamarbetet. Som förut nämnts har den biståndspolitiska utredningen
som en av sina huvuduppgifter haft att pröva principerna för
den svenska biståndsverksamhetens länderinriktning, mottagarkretsens
avgränsning m. m. I avvaktan på utredningens förslag, som väntas bli
framlagda senare i vår, och den remissbehandling som följer därefter
anser utskottet att någon princip av angiven art inte bör fastställas på
grundval av motionens förslag.

I olika sammanhang har långsiktigheten hos utvecklingssamarbetet
understrukits. Ett abrupt avbrytande av sådant samarbete är därför
ett mycket allvarligt steg som förutsätter en ingående prövning från
fall till fall. En dylik prövning sker också när det i fråga om mottagarländer
vilkas utvecklingssituation uppvisar en bestående förbättring blir
aktuellt med en successiv avveckling av biståndet. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om sitt uttalande för ett år sedan (UU 1975/76: 14)
att en eventuell avveckling av biståndssamarbetet, vilket bygger på långsiktiga
förutsättningar, normalt ej bör ske abrupt utan successivt och
med vederbörlig hänsyn till de åtaganden som Sverige iklätt sig.

Det kriterium för avbrytande eller avveckling av biståndssamarbete
som föreslås av motionärerna synes inte tillräckligt klart eller uttömmande
för att utan svårighet kunna tillämpas i alla tänkbara situationer.
Motionen 337 avstyrks därför.

I motionen 675 yrkas bl. a. att biståndet till vissa länder (Indien,
Bangladesh, Zambia och Kenya) inte ökas under nästa budgetår såsom
föreslås i budgetpropositionen och att dessa länder jämte ett par andra
(Tunisien och Etiopien) successivt avvecklas som programländer för
svenskt bistånd. I motiveringen för detta yrkande hänvisas till framstegsfientliga
strukturer i länderna i fråga.

I ett följdyrkande i samma motion föreslås att de resurser som frigörs
genom bifall till föregående yrkande och andra motsvarande motioner,
vilka avser multilaterala biståndsprogram m. m. och behandlas
vid punkten 3 ovan, används till ökat stöd åt anti-imperialistiska rörelser,
progressiva regimer och socialistiska u-länder av vilka ett antal
namngivna prioriteras av motionärerna (Vietnam, Mogambique, GuineaBissau,
Kap Verde, Laos, Somalia, Angola, Tanzania, Cuba, Sydyemen,
ANC i Sydafrika, SWAPO i Namibia, POLISARIO i Västra Sahara,
FRETILIN i Östra Timor samt de eritreanska och palestinska Röda
korsorganisationerna).

Utskottet avstyrker båda dessa yrkanden och erinrar samtidigt om de
principer för valet av mottagarländer för svenskt bistånd som fastställdes
av 1970 års riksdag och som alltsedan dess varit vägledande för
länderinriktningen av det utbyggda utvecklingssamarbetet. Dessa principer
har närmare refererats ovan. Särskilt vill utskottet i detta samman -

UU 1976/77:17

38

hang erinra om riksdagens uttalanden år 1970 att den svenska biståndspolitikens
målsättningar är möjliga att uppnå i länder med olika politiska
och ekonomiska system och att en långsiktig planering av biståndsinsatserna
under alla förhållanden är nödvändig.

Med anledning av ett likartat motionsyrkande vid föregående riksmöte
framhöll utskottet (UU 1975/76: 14) att det val av mottagarländer
som de svenska statsmakterna hittills enats om inte har skett på de
förenklade värdepremisser som motionen utgår ifrån. Som statsutskottet
och riksdagen uttalade år 1970 är en dylik schematisk uppdelning av uländerna
under olika etiketter vansklig.

Biståndet till flertalet av de i motionen 675 uppräknade länderna,
befrielserörelserna m. m. behandlas närmare nedan med anledning av
andra och mer specifika motionsyrkanden därom. I det förstnämnda
yrkandet i motionen 675 föreslås bl. a. även en successiv avveckling av
biståndet till Tunisien. Beslut om en sådan successiv avveckling fattades
redan för något år sedan mot bakgrund av den bestående förbättring i
detta lands utvecklingssituation som kunnat konstateras (jfr UU 1975/
76: 14).

1 ett ytterligare yrkande i samma motion 675 föreslås att stöd ges till
progressiva och socialistiska u-länder i deras strävanden att utveckla en
egen teknik anpassad efter deras behov och förutsättningar. Utskottet
avstyrker yrkandet i fråga av samma skäl som de båda föregående. Vad
beträffar svenskt stöd till framtagning och utveckling av en u-landsanpassad
teknologi hänvisar utskottet till det avsnitt nedan som behandlar
industri- och teknologifrågor.

4.2 Bundet bistånd
Propositionen (s. 54—55)

Med bundet svenskt bistånd avses uteslutande gåvobistånd i form
av varor och tjänster som genom beslut av regeringen — eller i vissa
fall av SIDA — är förhandsbestämt till upphandling i Sverige. I det
bundna biståndet inräknas även katastrofbistånd i form av livsmedel
eller andra svensktillverkade produkter samt svenska naturabidrag till
internationella livsmedelsprogram.

Det bundna biståndet uppgick under budgetåret 1975/76 till 505
milj. kr. eller 20 % av de totala utbetalningarna. För innevarande budgetår
är målet 600 milj. kr. eller 19 % av de totala biståndsanslagen.
Av detta belopp väntas ca 180 milj. kr. utgöra katastrofbistånd och
bidrag till internationella livsmedelsprogram.

SIDA har i sin anslagsframställning redovisat de negativa konsekvenser
i form av högre priser, olämpligt utbud av varor, administrativa

UU 1976/77:17

39

merkostnader m. m. som bindning av bistånd enligt verkets mening kan
medföra. Också föredragande statsrådet ställer sig tveksam till bindning
av bistånd och finner det angeläget med ett fortsatt svenskt arbete
för att åstadkomma internationella överenskommelser om avbindning
eller åtminstone en minskning av den bundna delen av den
resursöverföring till u-länderna som sker i biståndets form. Samtidigt
konstateras att de exempel på svenska biståndsinsatser med negativa
effekter som SIDA anfört utgör undantag.

De riktlinjer som riksdagen har fastställt för det landinriktade bundna
biståndet bör enligt propositionen eliminera eller åtminstone kraftigt
minska risken för negativa effekter av bindning. Genom att mottagaren
inom en given finansiell ram fritt får välja varor och tjänster på den
svenska marknaden, kan det bundna biståndet utnyttjas för import från
sådana sektorer där det svenska näringslivet besitter särskild konkurrensförmåga.

I det volymmål som under de senaste budgetåren har gällt för varubiståndet
har kommit att inräknas en del upphandling för projekt som
inte varit bunden till Sverige men som ändå har lett till svenska leveranser.
Sådan upphandling bör enligt propositionen inte inräknas i det
bundna biståndet. Länderinriktat utvecklingsbistånd i bunden form bör
för framtiden endast få ske av medel avsedda för importstöd. Det blir
därigenom möjligt att sänka målsättningen för det bundna biståndet
från 600 milj. kr. innevarande budgetår till 500 milj. kr. för budgetåret
1977/78. Den biståndsfinansierade upphandlingen i Sverige kommer
inte att minska som en följd därav.

Biståndspolitiska utredningen arbetar bl. a. med frågan om bindning
av biståndet. När utredningens betänkande föreligger blir det anledning
att återkomma till frågan.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1976/77: 675 av herr Werner m. fl. (vpk) i vad avser
yrkandet 6, nämligen att allt bistånd ges i gåvoform utan bindningar,

dels motionen 1976/77: 1052 av fru Bernström (fp) i vad avser yrkandena
4 och 5, nämligen

4. att riksdagen inte fastställer någon målsättning för bundet bistånd,

5. att riksdagen uttalar att svenskt u-landsbistånd bör ges utan bindning
till upphandling i Sverige,

dels motionen 1976/77: 1053 av herr Knutson m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen uttalar att u-landsbiståndet i fortsättningen får en
sådan inriktning att den bundna delen utgör en väsentligt ökad andel
av det totala biståndet.

UU 1976/77:17

40

Utskottet

I motionen 675 påyrkas att allt bistånd ges i gåvoform utan bindningar.

I motionen 1052 föreslås att riksdagen inte fastställer någon målsättning
för bundet bistånd och att riksdagen uttalar att svenskt bistånd bör
ges utan bindning till upphandling i Sverige.

I motionen 1053 hemställs däremot att riksdagen uttalar sig för en
väsentligt ökad andel bundet bistånd.

Av budgetpropositionen framgår att huvuddelen av det svenska biståndet
utgår i form av gåvor och endast en liten del som räntefria krediter
med 50 års löptid. Räntor och amorteringar som förfaller till betalning
skrivs av för flertalet mottagarländer. Merparten av biståndet
är obundet.

Det bundna biståndet, dvs. sådant bistånd som på förhand är bundet
till upphandling av varor och tjänster i Sverige, har tidigare gått under
beteckningen varubistånd. Däri inräknas även katastrofhjälp i form av
livsmedel eller andra svenska produkter och naturabidrag till internationella
livsmedelsprogram.

För föregående budgetår var målbeloppet för sådant bundet bistånd
eller varubistånd 500 milj. kr., och'under innevarande budgetår är det
600 milj. kr. Regeringen föreslår för nästa budgetår en sänkning av målbeloppet
för det bundna biståndet till 500 milj. kr. Samtidigt sker dock
den förändringen att upphandling för projekt som inte är bunden till
Sverige men som ändå leder till svenska leveranser inte längre skall
räknas in i målet för det bundna biståndet. Länderinriktat utvecklingsbistånd
i bunden form bör i fortsättningen därför endast förekomma
inom ramen för medel avsedda för importstöd.

Biståndsministern ställer sig i budgetpropositionen tveksam till bindning
av bistånd och betecknar det som angeläget att komma fram till
internationella överenskommelser om avskaffande eller minskning av
biståndets bindning till upphandling i givarländerna.

I en av de aktuella motionerna pekas på de nackdelar i form av
exempelvis högre priser som kan bli följden av biståndsbindning. I propositionen
erinras i detta sammanhang om de riktlinjer härvidlag som
riksdagen fastställt och som bör eliminera eller åtminstone kraftigt
minska risken för sådana negativa effekter. Genom att mottagaren inom
en given finansiell ram fritt får välja varor och tjänster på den svenska
marknaden, kan det bundna biståndet utnyttjas för import från sådana
sektorer där det svenska näringslivet besitter särskild konkurrensförmåga.

Det ingår för övrigt i den biståndspolitiska utredningens uppdrag att
pröva varu- och tjänstebiståndet från olika utgångspunkter. Utredningens
huvudbetänkande väntas bli framlagt senare i vår.

UU 1976/77:17

41

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 1053 liksom de aktuella yrkandena
i motionerna 675 och 1052.

4.3 Industri- och teknologifrågor
Propositionen (s. 22, 55—56)

Hittills har det svenska industribiståndet huvudsakligen avsett rådgivningsverksamhet
samt stöd till småindustri och nationella utvecklingsbanker.
Endast ett större projekt — skogsindustriprojektet i Bai Bang
i Vietnam — har utvecklats med svenskt stöd. Såväl insatserna för småindustri
— bl. a. i Botswana, Kenya, Swaziland och Tanzania — som
Bai Bang-projektet innefattar medverkan från det svenska näringslivet.
En del av den personal på industriområdet som SIDA har anställt för
tjänstgöring inom ministerier och utvecklingsbanker har rekryterats från
det svenska näringslivet.

År 1975 uttalade riksdagen att ”industribistånd kommer alltmer in i
bilden som en faktor i förbindelserna mellan Sverige och den tredje
världen” (UU 1975: 4, s. 57). Under de senaste åren har efterfrågan på
svenskt industribistånd ökat kraftigt. Den har delvis ändrat karaktär.
Intresset för investeringsresurser och för personal, rådgivare och utredare
till utvecklingsbanker, småindustriorgan och ministerier kvarstår,
men nu krävs i större utsträckning än tidigare även bistånd för att projektera
och bygga upp industriföretag samt för att medverka i driftskedet
åtminstone under en inledande period.

De önskemål om ökat industribistånd — och om samarbete även i
andra former med svensk industri — som har förts fram är uttryck för
betydande förväntningar. Från svensk sida bör man enligt propositionen
anstränga sig att tillmötesgå önskemålen om utvecklingssamarbete på
industriområdet. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas utvecklingen
av småindustri. Kommersiell samverkan kan också i vissa fall underlättas
genom att bistånd samtidigt lämnas.

Sedan år 1974 har Sverige slutit avtal om ekonomiskt, industriellt och
tekniskt samarbete med länder som inte är huvudmottagare av svenskt
bistånd, bl. a. Algeriet, Egypten, Irak, Iran och Libyen. Föredragande
statsrådet anser det viktigt att möjligheten bevaras att i viss mån använda
biståndsmedel för att finansiera ett bredare samarbete genom
svenska konsulter, myndigheter och företag såväl i länder till vilka vårt
bistånd är under avveckling som i andra länder.

Det bör också nämnas att statens industriverk har genomfört en utredning
som bidrar till att belysa konsekvenserna för svensk del om
u-ländernas krav på industriområdet skulle förverkligas. SIDA har på
olika områden granskat möjligheterna till ett breddat samarbete mellan
Sverige och några av programländerna och har därvid pekat på möjligheterna
i fråga om t. ex. forskning och miljövård.

UU 1976/77:17

42

Det sålunda påbörjade arbetet måste föras vidare. En skyndsam utredning
bör enligt propositionen företas om Sveriges utvecklingssamarbete
på industriområdet. Särskilt viktigt är att finna lämpliga former
för svensk medverkan när det gäller att utveckla och överföra teknologisk
kunskap till u-länder.

Industribiståndsutredningen (SOU 1972: 90) behandlade frågor om
industribistånd och näringslivets medverkan i utvecklingssamarbetet.
Som SIDA konstaterar har åtskilliga faktorer kommit till sedan utredningen
lades fram. Det finns här anledning nämna den internationella
diskussionen om en ny ekonomisk världsordning och u-ländernas krav
på en större andel av världens industrikapacitet liksom Sveriges samarbetsavtal
med oljeexporterande länder och ansträngningarna att åstadkomma
ett bredare samarbete med länder som mottar bistånd. Det är
mot denna bakgrund man skall se den aviserade utredningen om Sveriges
utvecklingssamarbete med u-länderna på industriområdet. Denna
utredning kommer också att få i uppdrag att utarbeta riktlinjer för ett
ökat svenskt engagemang för utveckling av en för u-landsförhållanden
anpassad teknologi.

Motion

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1976/77: 1057
av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s) i vad avser yrkandet 3, nämligen att
riksdagen

3. ger regeringen till känna vad som anförts i motionen rörande utredning
av industribiståndet.

Utskottet

I budgetpropositionen aviseras en utredning om Sveriges utvecklingssamarbete
med u-länderna på industriområdet. Utredningen, som skall
bedrivas skyndsamt, kommer också att få i uppdrag att utarbeta riktlinjer
för ett ökat svenskt engagemang för utveckling av en för u-landsförhållanden
anpassad teknologi.

En tidigare industribiståndsutredning slutfördes för fem år sedan
(SOU 1972: 90). Såväl av SIDA:s anslagsframställning som av budgetpropositionen
framgår att åtskilliga nya faktorer tillkommit sedan den
föregående utredningen lades fram. Dit hör bl. a. u-ländernas krav,
framförda inom ramen för den internationella diskussionen om en ny
ekonomisk världsordning, på en större andel av världens industrikapacitet.
Dit hör också en kraftig ökning under de senaste åren av efterfrågan
på industribistånd från Sverige liksom önskemål från u-länder
om samarbete med svensk industri också i andra former. SIDA har i
sin anslagsframställning även tagit upp frågan om överföring och anpassning
av teknologi och framhållit behovet av förstärkning av sin

UU 1976/77:17

43

kapacitet och sakkunskap på detta område. I anslutning därtill har ulandsforskningsberedningen
(SAREC) föreslagit att det utreds under
vilka förutsättningar svensk industri och svenska forskningsinstitut kan
engageras för arbete med u-ländsanpassad teknik.

I motionen 1057 har ifrågasatts om en ny industribiståndsutredning
behöver tillsättas nu, detta med tanke på att biståndspolitiska utredningen
inom kort kommer att avlämna sitt huvudbetänkande. Huruvida
en ny industribiståndsutredning är motiverad bör enligt motionärernas
mening kunna bedömas bättre på grundval av biståndspolitiska
utredningens rekommendationer och inhämtade remissyttranden.

Motionsyrkandet i fråga torde få ses mot bakgrunden att biståndspolitiska
utredningen även har i uppdrag att beakta industribiståndsutredningens
förslag från år 1972 vid sin allmänna översyn av det
svenska utvecklingssamarbetet med u-länderna. Den biståndspolitiska
utredningens huvudbetänkande väntas bli framlagt senare i vår.

Det är emellertid obestridligt att många nya och viktiga omständigheter
på senare år tillkommit vilka kan påkalla att en ytterligare specialutredning
av industribiståndsproblematiken kommer till stånd och
att den görs från delvis nya utgångspunkter. Detta kan vara särskilt
angeläget när det gäller vissa problemområden, t. ex. frågan om utveckling
av en för u-landsförhållanden anpassad teknologi.

Det förefaller i sammanhanget naturligt att den aviserade nya utredningen
i sin tur uppmärksammar de synpunkter på detta alltmer betydelsefulla
bistånds- och samarbetsområde som framgent kommer fram
i den biståndspolitiska utredningen och vid remissbehandlingen av
denna. En sådan samordning bör göra det lättare för statsmakterna att
i sinom tid ta ställning till de båda utredningarnas rekommendationer
och förslag beträffande industriellt bistånd.

Det nu aktuella yrkandet i motionen 1057 torde därmed få anses
besvarat.

4.4 Samarbete med enskilda länder
Propositionen (s. 56—75)

I propositionen redogörs närmare för pågående och planerat utvecklingssamarbete
m. m. med Angola, Bangladesh, Botswana, Cuba, Etiopien,
Guinea-Bissau, Indien, Kap Verde, Kenya, Laos, Lesotho, Mozambique,
Pakistan, Portugal, Somalia, Sri Lanka, Swaziland, Tanzania,
Tunisien, Vietnam och Zambia. — Av dessa är Bangladesh, Botswana,
Cuba, Etiopien, Guinea-Bissau, Indien, Kenya, Mozambique, Sri Lanka,
Tanzania, Tunisien, Vietnam och Zambia s. k. programländer för svenskt
bistånd. För Angola, Kap Verde, Laos, Lesotho, Portugal och Swaziland
föreslås att samarbetet ges en långsiktig karaktär och att gentemot

UU 1976/77:17

44

dessa länder treåriga biståndsutfästelser skall kunna ges på samma sätt
som gentemot programländerna. För Pakistan föreslås en successivt
ökande biståndsram för de närmaste tre budgetåren.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1976/77: 246 av herr Björck i Nässjö m. fl. (m) vari
hemställs

1. att biståndet till Cuba för budgetåret 1977/78 fastställs till 35
milj. kr.,

2. att biståndet till Cuba därefter upphör såvida särskilda skäl icke
föranleder en omprövning,

dels motionen 1976/77: 671 av herr Werner m. fl. (vpk) i vilken föreslås att

riksdagen beslutar höja biståndsbeloppet till Cuba till 80 000 000
kr.,

dels motionen 1976/77: 1052 av fru Bernström (fp) såvitt avser yrkandet
6, nämligen

6. att riksdagen beslutar göra Somalia till nytt programland för svenskt
u-landsbistånd,

dels motionen 1976/77: 1057 av fru Lewén-Eliasson m. fl (s) såvitt
avser yrkandena 11, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22 och 23, nämligen att
riksdagen

11. beslutar att Angola skall vara programland,

15. beslutar att biståndet till Mozambique för budgetåret 1977/78
skall utgöra 125 milj. kr.,

16. beslutar att biståndet till Angola för budgetåret 1977/78 skall
utgöra 65 milj. kr.,

17. beslutar att biståndet till Tanzania för budgetåret 1977/78 skall
utgöra 300 milj. kr.,

18. beslutar att regeringens fullmakt att göra långsiktiga biståndsutfästelser
till Kenya skall begränsas till högst 200 milj. kr. för kommande
treårsperiod,

19. beslutar att biståndet till Kap Verde för budgetåret 1977/78
skall utgöra 25 milj. kr.,

20. beslutar att biståndet till Portugal för budgetåret 1977/78 skall
utgöra 50 milj. kr.,

21. beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen anförs
om utfästelser till Pakistan efter nästa budgetår,

22. beslutar att biståndet till Vietnam för budgetåret 1977/78 skall
utgöra 360 milj. kr.,

23. beslutar att biståndet till Cuba för budgetåret 1977/78 skall utgöra
70 milj. kr.

UU 1976/77:17

45

Utskottet

A ngola

I motionen 1057 föreslås dels att riksdagen fattar beslut om att
Angola skall vara programland, dels att biståndet till Angola för budgetåret
1977/78 skall uppgå till 65 milj. kr.

Utskottet har ovan fört ett resonemang om ländervalet och programlandsbegreppet
och där konstaterat att någon vidgning av den hittillsvarande
programlandskretsen för närvarande inte är aktuell. Såsom
framgår av budgetpropositionen kommer däremot diskussioner om ett
långsiktigt utvecklingssamarbete med Angola att nu inledas, helt i enlighet
med utskottets av riksdagen godkända uttalande för ett år sedan
(UU 1975/76: 14) att det kunde bli aktuellt att inleda diskussioner om
ett fastare samarbete, syftande till ekonomisk och social utveckling, sedan
de akuta hjälpbehoven i samband med inbördeskriget blivit tillgodosedda.
I budgetpropositionen föreslås dessutom att det tidigare bemyndigandet
för regeringen att gentemot programländer göra vissa långtidsutfästelser
om bistånd i fortsättningen i princip skall omfatta samtliga
länder med vilka Sverige har ett utvecklingssamarbete som förutses
fortgå under en längre period. Till denna kategori länder hör Angola,
varför det redan nu förutsätts komma i åtnjutande av den långtidsplanering
som utgör de s. k. programländernas väsentligaste förmån. I avvaktan
på biståndspolitiska utredningens förslag och regeringens ställningstagande
därtill avstyrks ifrågavarande yrkande i motionen 1057.

I samma motion föreslås vidare att det svenska biståndet till Angola
för budgetåret 1977/78 skall uppgå till 65 milj. kr., dvs. 15 milj. kr. mer
än vad både SIDA och regeringen föreslagit.

Frågan om storleken på Sveriges bistånd till Angola under nu pågående
budgetår lämnades i fjol öppen såväl i budgetpropositionen
som i riksdagens beslut om utvecklingssamarbete för budgetåret 1976/77.
Anledningen härtill var Angolas nyvunna självständighet och den
akuta nödsituation som inbördes- och interventionskriget fört med sig
och som då i första hand motiverade katastrofbistånd vars omfattning
inte kunde fastställas på förhand.

I november 1976 beslöt regeringen att för återuppbyggnads- och
flyktingbistånd i Angola anvisa 40 milj. kr. för innevarande budgetår.
Huvuddelen härav eller 25 milj. kr. ställs till den angolanska regeringens
förfogande för import av varor och tjänster som den själv finner
angelägen. Det kan bl. a. bli fråga om vägbyggnadsmaskiner och brobyggnadsmateriel
samt projektstudier för industriell uppbyggnad. Även
läkemedel och livsmedel kan bli aktuella. Av det återstående årsbeloppet
har 13 milj. kr. lämnats till FN:s flyktingkommissariat som för
FN:s räkning samordnar ett humanitärt bistånds- och flyktingprogram
i Angola. Slutligen har 2 milj. kr. beviljats Frikyrkan Hjälper för dess
arbete i Angola inom bl. a. jordbruk och hälsovård.

UU 1976/77:17

46

Utskottet tillstyrker propositionens förslag beträffande biståndet till
Angola under kommande budgetår och avstyrker ifrågavarande yrkande
i motionen 1057. Utskottet vill i sammanhanget även erinra om de utfästelser
om fortsatt bistånd utöver budgetåret 1977/78 som förutsätts
kunna göras gentemot Angola och som kommer att innebära möjlighet
för långtidsplanering av insatser till ett sammanlagt värde av 150
milj. kr.

Cuba

Det svenska biståndet till Cuba behandlas i tre motioner.

I motionen 246 hemställs att biståndet till Cuba för nästa budgetår
fastställs till 35 milj. kr. och därefter upphör såvida särskilda skäl icke
föranleder en omprövning.

I motionen 671 föreslås att riksdagen beslutar höja biståndet till
Cuba till 80 milj. kr.

I motionen 1057 föreslås att riksdagen beslutar att biståndet till
Cuba för budgetåret 1977/78 skall utgöra 70 milj. kr.

I budgetpropositionen föreslås för budgetåret 1977/78 en landram för
Cuba om 35 milj. kr., och därutöver avsätts 5 milj. kr. för det planerade
bredare samarbetet med Cuba. För de båda därefter följande budgetåren
föreslås en planeringsram om sammanlagt 60 milj. kr. Medelsramen för
biståndet till Cuba under innevarande år är 40 milj. kr. i enlighet med
riksdagens beslut våren 1976.

Av propositionen framgår att Cubas ekonomi, som i början av 1970-talet uppvisade betydande framsteg på flera områden, på senare tid
påtagligt försämrats. Liksom flertalet andra u-länder har Cuba hårt
drabbats av den internationella ekonomiska krisen, importpriserna har
ökat, jordbruksproduktionen har minskat på grund av torka och priserna
på socker, Cubas viktigaste exportvara, har de två senaste åren sjunkit
kraftigt på världsmarknaden.

I sitt beslut år 1976 (UU 1975/76: 14, rskr 349) uttalade riksdagen
även att en successiv avveckling av biståndet till Cuba bör ske samtidigt
med att innebörden av ett bredare kulturellt och handelspolitiskt
samarbete klargörs. Enligt vad som framgår av propositionen hoppas
regeringen i nästa års budgetproposition kunna lägga fram resultaten av
de diskussioner som förutses äga rum med den kubanska regeringen i
år om utformningen av ett framtida bredare samarbete mellan Sverige
och Cuba.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag beträffande biståndsramar
för Cuba under de kommande tre budgetåren och avstyrker
motionerna 246 och 671 samt motionen 1057, såvitt nu är i fråga.

Etiopien

I budgetpropositionen beräknas för bistånd till Etiopien under nästa
budgetår en medelsram av 70 milj. kr., dvs. lika stort belopp som under

UU 1976/77:17

4/

innevarande budgetår. Med anledning av att utvecklingen i Etiopien under
den senaste tiden försvårat genomförandet av biståndsprogrammen
och medfört personalförflyttningar har utskottet erhållit särskild redogörelse
för de dispositioner som vidtagits i fråga om verksamheten i detta
land. Utskottet har därvid erfarit att en betydande flexibilitet eftersträvas
och kan tillämpas vid verkställigheten av olika projekt. Anslag som
temporärt inte kan tas i anspråk reserveras för landets räkning för
framtida utnyttjande.

Kap Verde

I motionen 1057 föreslås att riksdagen beslutar att biståndet till
Kap Verde för budgetåret 1977/78 skall utgöra 25 milj. kr.

I propositionen har för nästa budgetår föreslagits 20 milj. kr., vilket
innebär en fördubbling av det reguljära utvecklingsbistånd som fastställts
som årsram för budgetåret 1976/77. I likhet med SIDA föreslår
regeringen att utvecklingssamarbetet med Kap Verde, som inletts först
under innevarande budgetår, får en mer långsiktig karaktär. Utöver
de medel som avsatts för utvecklingssamarbete under budgetåret 1976/77
har katastrofhjälp till ett värde av ca 6 milj. kr. hittills lämnats från
svensk sida.

Katastrofhjälpen till Kap Verde har samband bl. a. med den svåra
försörjningssituation som blivit följden av flera års ihållande torka. Så
gott som hela 1976 års skörd blev förstörd, och även under normala
förhållanden räcker livsmedelsproduktionen på ögruppen bara till en
del av befolkningens årsbehov.

Det framhålls i propositionen att, utöver de medel som beräknats för
utvecklingssamarbete, extra katastrofhjälp kan bli aktuell även under
nästa budgetår, om de svåra försörjningsproblemen inte hävs.

Mot denna bakgrund tillstyrks propositionens förslag om bistånd
till Kap Verde och avstyrks ifrågavarande yrkande i motionen 1057.

Kenya

I motionen 1057 föreslås att riksdagen beslutar att regeringens fullmakt
att göra långsiktiga biståndsutfästelser till Kenya skall begränsas
till högst 200 milj. kr. för kommande treårsperiod.

Biståndet till Kenya uppgår under innevarande budgetår till 70 milj.
kr. och föreslås i propositionen öka till 80 milj. kr. under budgetåret
1977/78. Av de regler som gäller beträffande långtidsutfästelser gentemot
bl. a. programländer följer att regeringen vid bifall till det aktuella
förslaget om årsram för Kenya får rätt att gentemot landet i fråga utlova
bistånd av samma omfattning, dvs. 80 milj. kr., också under vart
och ett av budgetåren 1978/79 och 1979/80, alltså sammanlagt 240
milj. kr. under treårsperioden i fråga.

Som skäl för den begränsning av den långsiktiga biståndsutfästelsen
som föreslås i motionen 1057 hänvisar motionärerna till vad SIDA

UU 1976/77:17

48

anfört om utvecklingen i Kenya i sin senaste anslagsframställning. Den
bild som där tecknas har vissa mörka inslag, men även de positiva
sidorna av den förda utvecklingspolitiken framhålls, exempelvis satsningen
på landsbygdsutveckling. Huvuddelen av det svenska biståndet
till Kenya är, som även SIDA konstaterar, inriktad på just detta område.
Vissa av biståndsinsatserna, såsom programmet för bekämpning av
boskapssjukdomar och delar av vattenförsörjnings- och hälsovårdsprogrammen,
riktar sig särskilt till grupper och områden som tillhör de
fattigaste.

Då Kenyas utvecklingsansträngningar rymmer en rad insatser till
förmån för de fattigare på landsbygden och det svenska biståndet inriktas
främst på sådan verksamhet, framstår det som skäligt att, som
också SIDA föreslår, räkna med fortsatt bistånd i den omfattning som
följer av propositionens förslag.

Utskottet avstyrker därför ifrågavarande yrkande i motionen 1057.

Mogambique

I motionen 1057 föreslås att riksdagen fattar beslut om att det
svenska biståndet till Mozambique för budgetåret 1977/78 skall utgöra
125 milj. kr., dvs. 25 milj. kr. mer än regeringen och 35 milj. kr. mer än
SIDA föreslagit för samma ändamål.

I förhållande till innevarande budgetår innebär regeringens förslag
om 100 milj. kr. en höjning av landramen för Mozambique med 30
milj. kr. eller med över 40 %. Utöver de 70 milj. kr. som sålunda anvisats
för innevarande budgetår har regeringen i januari i år med hänsyn
till den kritiska flyktingsituationen i landet och till den extra börda
för Mozambique som gränsstängningen mot Rhodesia inneburit beslutat
anvisa ytterligare 20 milj. kr. i form av katastrofhjälp. Beloppet
har beräknats bekosta leveransen av 15 000 ton vete och 400 ton fiskkonserver
samt ett kontantstöd till flyktingverksamheten i landet om 5
milj. kr.

Mo?ambique genomlever för närvarande ett kritiskt skede i sin utveckling.
Detta har samband med det avbräck som både tillämpningen
av FN-sanktionerna mot Rhodesia inneburit och den brådstörtade utvandringen
av portugiser, av vilka många tidigare innehade ledande
ställningar inom förvaltning och näringsliv. Landets läge i södra Afrika
gör att det kan komma att utsättas för nya påfrestningar, vilka ytterligare
försvårar de uppbyggnads- och strukturförändringsproblem som
det står inför.

Utskottet utgår ifrån att regeringen, om behov därav bedöms föreligga,
också under nästa budgetår kan lämna extra bistånd av katastrofmedel
utöver den landram för utvecklingsbistånd som nu beräknas.

Utskottet tillstyrker propositionens föreslag beträffande biståndet till
Mogambique under kommande budgetår och avstyrker ifrågavarande
yrkande i motionen 1057.

UU 1976/77:17

49

Pakistan

I motionen 1057 föreslås att riksdagen beslutar att ge regeringen
till känna vad som i motionen anförs om utfästelser till Pakistan efter
nästa budgetår. I motionen sägs att riksdagen inte nu har anledning
göra några långsiktiga utfästelser när det gäller Pakistan. För detta
talar dessutom att biståndspolitiska utredningen kommer att behandla
samarbetet med olika länder, heter det i motionen.

I propositionen föreslås liksom i SIDA:s anslagsframställning att
utvecklingsbiståndet till Pakistan ökas från 20 milj. kr. under innevarande
budgetår till 30 milj. kr. under budgetåret 1977/78. Det framhålls
i propositionen att Pakistan liksom övriga länder i Sydasien har
stort behov av internationellt bistånd och att Sverige har lång erfarenhet
av utvecklingssamarbete med detta land. Mot denna bakgrund
finner regeringen det motiverat att redan nu ange finansiella ramar
som ger utrymme för en viss successiv ökning av samarbetet och föreslår
att stigande planeringsramar om 40 resp. 50 milj. kr. fastställs
för budgetåren 1978/79 och 1979/80.

Det svenska biståndet till Pakistan har sedan inbördeskriget och landets
delning år 1971 legat på en relativt låg nivå och inte varit föremål
för någon långsiktig planering. Utskottet framhöll redan för tre
år sedan (UU 1974: 3) att förutsättningar förelåg för en utbyggnad av
utvecklingssamarbetet med Pakistan, mot bakgrund av Sveriges tidigare
erfarenheter av insatser i Pakistan och den beredskap som SIDA upprätthöll
i fråga om planeringen av fortsatta insatser där. I sin anslagsframställning
hösten 1974 förordade SIDA en utbyggnad av biståndet
till Pakistan till en nivå som bättre motsvarade landets storlek och
behov. I den senaste anslagsframställningen hösten 1976 fann SIDAstyrelsen
att landets utveckling och biståndsbehov borde föranleda en
välvillig svensk inställning till bistånd till Pakistan.

Pakistan ingår i den grupp av länder som drabbats hårdast av de senaste
årens ekonomiska kris, de s. k. MSA-länderna enligt FN:s terminologi.
Dess bruttonationalprodukt per capita har beräknats till
mindre än 600 kr. år 1975.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet regeringens förslag om biståndet
till Pakistan under kommande treårsperiod. Ifrågavarande yrkande
i motionen 1057 avstyrks.

Portugal

I motionen 1057 föreslås att riksdagen beslutar att biståndet till
Portugal för budgetåret 1977/78 skall utgöra 50 milj. kr.

I propositionen har för bistånd till Portugal beräknats samma belopp
som under innevarande budgetår, dvs. 40 milj. kr. Härav åtgår högst
30 milj. kr. som årstillskott till en EFTA-fond för stöd till industriell
utveckling i Portugal varom riksdagen beslöt i fjol, medan återstoden
4 Riksdagen 1976/77. 9 sami. Nr 17

UU 1976/77:17

50

är avsedd att användas till bistånd inom bostads- och utbildningssektorerna.

SIDA föreslog i sin anslagsframställning, under hänvisning till behovet
att bistå de många portugiser som repatrierats från de forna kolonierna
i Afrika, en ökning av årsramen för Portugal till 50 milj. kr.,
dvs. samma belopp som föreslås i motionen 1057. I propositionen framhålls
att om ytterligare insatser för flyktingar från de förutvarande
portugisiska kolonierna blir aktuella bör dessa bekostas med medel
ur katastrofreserven.

Mot denna bakgrund tillstyrks propositionens förslag beträffande bistånd
till Portugal och avstyrks ifrågavarande yrkande i motionen 1057.

Somalia

I motionen 1052 föreslås att riksdagen beslutar göra Somalia till nytt
programland för svenskt u-landsbistånd.

Som framgår av budgetpropositionen har Somalia under ett antal år
mottagit svenskt bistånd av katastrofmedel i avsevärd omfattning. Bakgrunden
härtill har varit den svåra torka som landet drabbades av under
åren 1973—1975 och som föranlett ett omfattande rehabiliteringsprogram
för den nomadiserande befolkning i landets nordvästra del, som
hårdast utsatts för torkkatastrofens följder, i syfte att ge dessa människor
nya utkomstmöjligheter inom jordbruk och fiske. Regeringen föreslår
nu en medelsram på 15 milj. kr. för utvecklingssamarbete med Somalia
under nästa budgetår. Förslaget innebär sålunda en övergång från
katastrofhjälp till utvecklingssamarbete inom en på förhand bestämd
landram. Däremot ingår Somalia inte bland de länder gentemot vilka
långsiktiga svenska biståndsåtaganden föreslagits.

Riksdagen har vid tidigare tillfällen uttalat att valet av nya programländer
för svenskt utvecklingsbistånd bör föregås av noggranna analyser,
som klarlägger förutsättningarna för svenskt bistånd i större omfattning,
och att sådana analyser i praktiken endast kan genomföras av
biståndsmyndigheterna. Riksdagen bör sålunda inte ensidigt fatta beslut
i en sådan fråga utan att den ingående prövats av SIDA och regeringen.
Utskottet vill vidare erinra om att det ingår i biståndspolitiska utredningens
uppdrag att pröva principerna för den framtida avgränsningen
av den krets av länder som mottar ett mera betydande bilateralt svenskt
bistånd.

Utskottet avstyrker därför det nu aktuella yrkandet i motionen 1052.
Tanzania

I motionen 1057 föreslås att riksdagen beslutar att biståndet till Tanzania
för budgetåret 1977/78 skall utgöra 300 milj. kr.

I propositionen föreslås en landram för Tanzania om 270 milj. kr.,
vilket innebär en höjning med 20 milj. kr. i förhållande till innevarande
budgetår. Det belopp som föreslås i motionen 1057 är detsamma som

UU 1976/77:17

51

SIDA föreslagit i sin anslagsframställning för nästa budgetår. Därvid är
dock att märka att SIDA vid sin beräkning i likhet med föregående år
utgått från en större höjning än regeringen av de samlade anslagen för
utvecklingsbistånd.

Regeringens förslag om en landram för Tanzania under nästa budgetår
av 270 milj. kr. innebär att biståndet till Tanzania når en nivå som
blivit fyrdubblad på sex år. Landet är näst Vietnam den största mottagaren
av svenskt bistånd.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag beträffande biståndet till
Tanzania under kommande budgetår och avstyrker ifrågavarande yrkande
i motionen 1057.

Vietnam

I motionen 1057 föreslås att riksdagen beslutar att biståndet till Vietnam
för budgetåret 1977/78 skall utgöra 360 milj. kr.

I propositionen föreslås en medelsram om 350 milj. kr., vilket innebär
en höjning med 25 milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår.
I likhet med motionärerna hade SIDA i sin anslagsframställning föreslagit
en landram om 360 milj. kr., men SIDA hade därvid liksom föregående
år utgått från en större totalram än regeringen för de samlade
anslagen för utvecklingsbistånd.

Genom regeringens förslag bibehåller Vietnam ställningen som det
land som får långt mer svenskt bistånd än något annat mottagarland.
Förhållandet är motiverat av landets fattigdom och de mycket stora
återuppbyggnadsbehoven efter kriget.

Kostnadsökningarna för skogsindustriprojektet i Bai Bang har varit
betydande. Den svenska andelen av projektkostnaderna har under hösten
1976 beräknats till 1 055 milj. kr., dvs. 285 milj. kr. mer än när
avtalet ingicks hösten 1974. Enligt vad utskottet erfarit kan ytterligare
kostnadsökningar inte uteslutas, bl. a. med tanke på projektets långa
genomförandetid och inflationens verkningar på priserna för utrustning
m. m. Också för de båda sjukhusprojektens del räknar man med vissa
fördyringar i förhållande till de förut beräknade kostnaderna. Alltjämt
gäller dock att kostnaderna, inklusive tänkbara ytterligare fördyringar,
för de tre projekten helt ryms inom de av riksdagen fastställda biståndsramarna.
Utrymme finns därutöver för bl. a. familjeplaneringsbistånd,
importstöd och vissa andra insatser.

Mot denna bakgrund tillstyrks regeringens förslag beträffande biståndet
till Vietnam och avstyrks ifrågavarande yrkande i motionen 1057.

4.5 Humanitärt bistånd till flyktingar och befrielserörelser i södra Afrika
Propositionen (s. 22—24, 30, 76—77)

Sverige har sedan början av 1970-talet lämnat humanitärt stöd direkt
till befrielserörelserna i Zimbabwe (Sydrhodesia), Namibia och Syd -

UU 1976/77:17

52

afrika. Detta stöd har kompletterats med bidrag till flyktingutbildning
och till verksamhet som på olika sätt motarbetar apartheid eller hjälper
dess offer.

I det avgörande skede som nu har inträtt bör Sverige öka sina insatser
för de förtryckta folken i södra Afrika, heter det i propositionen.
Sverige kommer att fortsätta att i internationella fora verka för en
snabb övergång till majoritetsstyre i dessa länder och öka sitt stöd till
befrielserörelsema. Den pågående utvecklingen kan, framhålls det vidare
i propositionen, komma att leda till ökade behov och insatsmöjligheter.
Rörelserna bör ges större möjlighet till långsiktighet i biståndssamarbetet
med Sverige.

Stödet till flyktingar och befrielserörelser i södra Afrika uppgår
innevarande budgetår till 30 milj. kr., som fördelas efter rekommendation
av beredningen för studiestöd och humanitärt bistånd till afrikanska
flyktingar och nationella befrielserörelser. Stödet avser bl. a.
bistånd till den namibiska befrielserörelsen SWAPO och den sydafrikanska
befrielserörelsen ANC. Till befrielserörelserna i Zimbabwe har
hittills under innevarande budgetår inget mer omfattande bistånd kunnat
utbetalas. Sverige håller nära kontakt med rörelserna samt med
OAU och regeringarna i de angränsande länderna, och beredskap finns
att återuppta ett mer omfattande bistånd så snart som möjligt, förklaras
det i propositionen. Preliminärt beräknas i propositionen en finansiell
ram på 35 milj. kr. för befrielserörelser och flyktingar. Det betonas att
vid behov medel ur katastrofreserven kan tas i anspråk för dessa ändamål.

Motion

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1976/77: 1057
av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s) såvitt avser yrkandet 14, nämligen att
riksdagen

14. beslutar att biståndet till flyktingar och befrielserörelser i södra
Afrika för budgetåret 1977/78 skall utgöra 50 milj. kr.

Utskottet

I motionen 1057 hemställs att biståndet till flyktingar och befrielserörelser
i södra Afrika för nästa budgetår fastställs till 50 milj. kr.

För innevarande budgetår finns en medelram av 30 milj. kr. för motsvarande
ändamål. Stödet i fråga fördelas efter rekommendationer från
beredningen för studiestöd och humanitärt bistånd till afrikanska flyktingar
och nationella befrielserörelser. Regeringen föreslår i budgetpropositionen
en finansiell ram på 35 milj. kr. för budgetåret 1977/78
men framhåller att vid behov även medel ur katastrofreserven kan tas
i anspråk för dessa ändamål. SIDA hade i sin anslagsframställning
föreslagit en oförändrad ram av 30 milj. kr. men samtidigt förutskickat

UU 1976/77:17

53

att medel från katastrofposten tas i anspråk om det visar sig möjligt
att kanalisera ytterligare stöd.

I propositionen erinras om att den pågående utvecklingen i södra
Afrika kan komma att leda till ökade behov och insatsmöjligheter vad
beträffar det humanitära stödet till befrielserörelsema i Zimbabwe,
Namibia och Sydafrika. I fråga om Zimbabwe och Namibia uttrycks
förhoppningen att det svenska stödet till befrielserörelserna skall kunna
övergå till ett bistånd till nya och majoritetsstödda regeringar i dessa
länder.

Sverige har tidigare även lämnat extra bidrag till FN:s utvecklingsprogram
(UNDP) för stöd till befrielserörelsema och de nya självständiga
staterna i södra Afrika och inom UNDP:s styrelse verkat för
att stöd åt de afrikanska befrielserörelsema inordnas i programmets
ordinarie verksamhet. Ett beslut i denna riktning togs av UNDP-styrelsen
förra året. I årets budgetproposition aviseras ett särskilt svenskt
bidrag om 5 milj. kr. till UNDP under nästa budgetår för att ytterligare
vidga UNDP:s möjligheter att bistå befrielserörelsema i södra
Afrika. Sverige verkar även för att FN:s barnfond (UNICEF) på
motsvarande sätt skall bistå de förtryckta folken i södra Afrika.

Till befrielserörelsema i Zimbabwe har hittills under innevarande
budgetår inget mer omfattande bistånd kunnat lämnas. Sverige håller
emellertid nära kontakt med rörelserna och med den afrikanska enhetsorganisationen
(OAU) och regeringarna i angränsande länder, varför
beredskap finns för att återuppta biståndet snarast möjligt.

Av propositionen framgår vidare att regeringen syftar till en större
långsiktighet i stödet till befrielserörelsema i södra Afrika.

Av det anförda följer att den medelsram för stöd till flyktingar och
befrielserörelser i södra Afrika som föreslås i budgetpropositionen endast
är indikativ och att både beredskap och reservmedel finns för betydligt
större svenska insatser under nästa budgetår därest behoven påkallar
det och praktiska möjligheter därtill yppar sig.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 1057 i denna del och tillstyrks
propositionens förslag.

4.6 Humanitärt bistånd — katastrofbistånd m. m.

Propositionen (s. 77—81)

För budgetåret 1976/77 har sammanlagt 263 milj. kr. avsatts för
katastrofändamål m. m. varav 213 milj. kr. redovisas på anslaget C 2.
Bilateralt utvecklingssamarbete och återstoden på anslaget C 1. Bidrag
till internationella biståndsprogram.

Med anledning av vad SIDA förordat i denna fråga föreslås i propositionen
att medel som är avsedda för katastrofinsatser budgettekniskt

UU 1976/77:17

54

samlas på ett ställe, nämligen inom anslaget Bilateralt utvecklingssamarbete.

Katastrofresurserna är i första hand avsedda för hjälp åt människor
i u-länder som drabbas av naturkatastrofer, krig eller jämförbara konflikter.
Medlen kan också användas för extra bistånd till länder som
erhåller svensk utvecklingshjälp och vars försörjning och utveckling
hotas av oförutsedda händelser.

För beredning av katastrof ärenden inrättade regeringen år 1972 en
katastrofgrupp inom utrikesdepartementet bestående av företrädare för
departementet, SIDA och Röda korset. Gruppen ger möjlighet till ett
snabbt och informellt samråd inför de beslut som, beroende på insatsens
storlek, fattas av regeringen eller SIDA. Gruppen synes tillgodose
behovet av samordning och informationsutbyte i katastrofärenden.
SIDA har ett huvudansvar när det gäller både beredning av
ärenden och verkställande av beslut. I fråga om större katastrofinsatser
som ofta har karaktären av en förstärkning av pågående långsiktigt
samarbete med programländerna, är det också angeläget att SIDA, som
utrikesutskottet har framhållit, ges en central uppgift i beredning och
genomförande av insatser (UU 1975/76: 14, s. 67).

I likhet med SIDA understryker biståndsministern i propositionen
angelägenheten av åtgärder för att förebygga katastrofer och förbättra
katastrofberedskap i u-ländema. Medel ur katastrofreserven kan utnyttjas
för dessa ändamål. Direkt samarbete med programländernas
regeringar i fråga om katastrofberedskap och förebyggande åtgärder bör
normalt ses som en del av det långsiktiga utvecklingssamarbetet och
bekostas med medel inom landramen. Om särskilda skäl föreligger kan
dock extra medel ställas till förfogande ur katastrofreserven som redan
har skett i fråga om en insats i Etiopien.

I avvägningen mellan behovet av medel för långsiktigt utvecklingsbistånd
å ena sidan och katastrofhjälp och extrabistånd till programländer
och mellanstatliga organisationer å den andra synes det angeläget
att en så stor del som möjligt av biståndsresurserna blir föremål
för långsiktig planering. En betydande del av katastrofreserven på anslagen
har därtill under de senaste åren använts för insatser för befolkningen
i Indokina och de tidigare portugisiska kolonierna. Bistånd
till dessa områden lämnas nu inom ramen för landprogram. Behovet
av medel inom en katastrofreserv får därmed anses ha minskat betydligt.

Mot denna bakgrund har det befunnits möjligt att minska katastrofreserven
något i förhållande till de senaste årens nivå. För budgetåret
1977/78 beräknas sålunda 172,6 milj. kr. för ändamålet. Denna katastrofreserv
har även beräknats med hänsyn till den växande risken för
skaderegleringar på s. k. u-garantier.

UU 1976/77:17

55

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1976/77:670 av herr Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att

riksdagen under C 2, bilaga 6 i budgetpropositionen, beslutar
anvisa ett belopp av 5 000 000 kr. till Eritreas Röda kors och Röda
halvmåne,

dels motionen 1976/77: 673 av herr Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att

riksdagen anslår 10 000 000 kr. till palestinska rödakorsorganisationen
Röda halvmånen sorn katastrofbistånd,

dels motionen 1976/77: 674 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt avser
yrkandet 2, nämligen

2. att riksdagen beslutar anvisa 5 000 000 kr. till humanitärt bistånd
åt Demokratiska sahariska arabrepubliken och Frente POLISARIO,
den revolutionära fronten för Västra Saharas oberoende,

dels motionen 1976/77: 1057 av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s) såvitt
avser yrkandet 24, nämligen

24. att riksdagen beslutar att katastrofreserven skall upptas till 135,4
milj. kr.,

dels motionen 1976/77: 1063 av herr Werner m. fl. (vpk) vari föreslås 1.

att riksdagen beslutar att under katastrofhjälp i bilaga 6 till budgetpropositionen
avsätta 25 milj. kr. för insatser i Demokratiska folkrepubliken
Yemen,

2. att riksdagen hemställer till regeringen att Demokratiska folkrepubliken
Yemen upptas som programland för svenskt bistånd.

Utskottet

I motionen 1057 hemställs bl. a. att riksdagen beslutar att katastrofreserven
för budgetåret 1977/78 skall upptas till 135,4 milj. kr.

Yrkandet i fråga hänger samman med de övriga yrkanden i samma
motion (se punkterna 3 resp. 4.1 ovan) vari föreslås att en omfördelning
skall ske dels mellan det i budgetpropositionen beräknade anslaget
för bidrag till internationella biståndsprogram (Cl) å ena sidan och
anslaget till bilateralt utvecklingssamarbete (C 2) å den andra, dels
mellan vissa beräknade anslagsposter inom det bilaterala anslagsområdet,
till vilket katastrofreserven hör. I fråga om samarbete med enskilda
länder har motionärerna således föreslagit förändringar i förhållande
till beräkningarna i propositionen, vilka netto tar i anspråk ytterligare
145 milj. kr. De har föreslagit att 107,8 milj. kr. därav finansieras

UU 1976/77:17

56

genom motsvarande minskning av anslaget C 1, under det att återstående
37,2 milj. kr. skulle täckas genom en minskning av katastrofreserven.

Utskottet har i det föregående redan avstyrkt övriga omfördelningsyrkanden
i samma motion. I konsekvens därmed avstyrks även det nu
aktuella yrkandet och tillstyrks propositionens förslag beträffande katastrofreservens
storlek för nästa budgetår.

Eritrea

I motionen 670 föreslås att 5 milj. kr. anvisas till Eritreas Röda
kors och Röda halvmåne.

Enligt vad utskottet erfarit ges svenskt bistånd till den krigsdrabbade
befolkningen i Eritrea dels genom de allmänna bidragen till FN:s flyktingkommissariats
verksamhet, dels genom särskilda bidrag härför till
enskilda organisationers hjälpverksamhet. Hjälpen går huvudsakligen till
eritreanska flyktingar i Sudan. Sålunda fick Evangeliska fosterlandsstiftelsen
(EFS) under förra budgetåret ett bidrag om 1 milj. kr. av
katastrofmedel för hjälp till eritreanska flyktingar, och i december 1976
beviljades EFS ett bidrag om 2 milj. kr. för samma ändamål.

Bortsett från mindre insatser av en tysk hjälporganisation har ingen
internationell hjälporganisation hittills kunnat verka bland den krigsdrabbade
befolkningen inne i Eritrea i de områden som behärskas
av de båda befrielserörelsema ELF och EPLF. Bl. a. Röda kors-kommittén
sände under 1976 smärre kvantiteter livsmedel och sjukvårdsutrustning
till Eritrea via Sudan. Mottagare på eritreansk sida var dels
Eritrean Relief Assocation som är knuten till EPLF, dels Eritreanska
röda korset och röda halvmånen som är knuten till ELF. Trots att
den senare organisationen i kraft av sitt Röda kors-emblem fått relativt
starkt internationellt stöd — speciellt från Röda halvmåne-organisationerna
i Mellanöstern — tycks uppfattningen inom internationella
hjälporganisationer vara att ingen av de två organisationerna är mer
representantiv än den andra och att deras verksamhetsområden är
begränsade till de regioner som kontrolleras militärt av respektive politiska
moderorganisation. Den största Röda kors-leveransen hittills är
200 ton livsmedel genom Svenska röda korset. Denna leverans fördelades
lika mellan de båda eritreanska hjälporganisationerna.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 670.

Libanon

I motionen 673 föreslås att riksdagen anslår 10 milj. kr. till palestinska
Röda halvmånen som katastrofbistånd. Av motionen framgår
att det är hjälpverksamhet i det krigshärjade Libanon som främst
åsyftas.

UU 1976/77:17

57

Utskottet har erfarit att regeringen sedan slutet av år 1975 vid flera
tillfällen anvisat medel ur katastrofreserven till insatser för inbördeskrigets
offer i Libanon. Sammanlagt har hittills sådana hjälpinsatser
till ett värde av 18 milj. kr. beslutats, därav 13 milj. kr. under innevarande
budgetår. De senaste bidragen härtill lämnades i slutet av
januari i år, då regeringen ställde till förfogande dels 2 milj. kr. för
FN:s fond för humanitärt bistånd i Libanon, dels 2 milj. kr. för Rädda
barnens verksamhet bland barn och mödrar i Libanon, dels 5 000 ton
proteinberikat vetemjöl för Världslivsmedelsprogrammets (WFP) hjälpinsatser
i Libanon. Bakgrunden till besluten härom var dels en vädjan
från FN:s generalsekreterare samt framställningar från Rädda barnen
och WFP. FN-fonden för humanitär hjälp till Libanon används för ett
omfattande hjälpprogram i vilket bl. a. FN:s flyktingkommissariat
(UNHCR), Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s livsmedels- och
jordbruksorganisation (FAO) och FN:s barnfond (UNICEF) deltar.
Av det tidigare svenska katastrofbiståndet till Libanon har största delen
förmedlats genom Internationella röda kors-kommittén, som under inbördeskriget
var den enda utländska hjälporganisation som effektivt
kunde verka i landet. Genom denna organisation har bistånd även
kommit palestinska Röda halvmånen till del.

I sammanhanget vill utskottet även erinra om att Sverige är en av
de största bidragsgivarna till FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar
(UNRWA).

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 673.

Västra Sahara

I motionen 674 föreslås bl. a. att riksdagen anvisar 5 milj. kr. till humanitärt
bistånd åt Demokratiska sahariska arabrepubliken och Frente
POLISARIO, den revolutionära fronten för Västra Saharas oberoende.

Sverige stödde under förra budgetåret Internationella röda korsets
hjälpprogram för flyktingar från Västra Sahara i Tindoufområdet i Algeriet
med över 5 milj. kr. och blev därmed den överlägset största utländska
bidragsgivaren till detta program. Därtill användes ca 1 milj. kr.
av det svenska bidraget till FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) till
stöd för samma hjälpprogram.

Det lokala ansvaret för hjälpverksamheten ligger hos den algeriska
Röda halvmånen som därvid samverkar med Frente POLISARIO:s Röda
halvmåne. Vid årsskiftet 1976-1977 övertog UNHCR från Internationella
röda korset det övergripande ansvaret för flyktingprogrammet.
Efter en vädjan i november 1976 om bidrag för 1977 års flyktingprogram
anslog Sverige ytterligare ca 5 milj. kr. — delvis i form av 2 000
ton proteinberikat vetemjöl — till detta ändamål. Sverige är alltjämt det
enda land som lämnat bidrag av denna storleksordning.

Utskottet räknar med att regeringen också i framtiden är beredd att

UU 1976/77:17

58

lämna sådant humanitärt bistånd till förmån för de sahariska flyktingarna.

Mot denna bakgrund avstyrks motionsyrkandet i fråga.

Demokratiska folkrepubliken Yemen

I motionen 1063 föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer att
Demokratiska folkrepubliken Yemen upptas som programland för
svenskt bistånd. I samma motion föreslås att riksdagen i form av katastrofbistånd
avsätter 25 milj. kr. för insatser i Demokratiska folk republiken

Yemen (Sydyemen).

Visst statligt svenskt bistånd har redan förmedlats till Sydyemen genom
Svenska Rädda barnens hjälpprogram där. Efter vädjanden från
olika internationella organisationer anvisades sålunda våren 1976 av
katastrofbiståndsmedel 3 milj. kr. för detta hjälpprogram, att i första
hand användas för livsmedel, mediciner och sjukvårdsutrustning.

Enligt vad utskottet erfarit har Rädda barnen nyligen ingått ett avtal
om ett mer reguljärt och långsiktigt samarbete med de yemenitiska
hälsovårdsmyndigheterna avseende bl. a. utbildning och hälsovårdsut rustning.

Organisationen har hos SIDA ansökt om bidrag för detta

samarbete från budgetposten Enskilda organisationer.

Olika rapporter talar om en oförändrat besvärlig försörjningssituation
i landet, vilket hösten 1976 hos FN vädjade om stöd till de torkdrabbade
jordbruksdistrikten. I samband därmed väntas Svenska Rädda barnen
komma att ansöka om ytterligare katastrofmedel för sitt livsmedelsbistånd
till Sydyemen. En sådan ansökan får prövas i vanlig ordning.

Utskottet, som konstaterar att det inte föreligger några förutsättningar
för att som programland uppta ett land med vilket Sverige inte
haft något direkt utvecklingssamarbete, avstyrker mot angivna bakgrund
båda yrkandena i motionen 1063.

4.7 Stöd till enskilda organisationer
Propositionen (s. 81—82)

För budgetåret 1977/78 beräknas i propositionen 70 milj. kr. för de
enskilda organisationernas biståndsverksamhet. Detta belopp innebär
5 milj. kr. mer än vad SIDA har föreslagit och 20 milj. kr. mer än
som avsatts för ändamålet under innevarande budgetår. Riksdagen hai
därtill förutsatt att regeringen vid behov kan ta i anspråk ytterligare
medel för att tillgodose synnerligen angelägna och välmotiverade ansökningar.

Den statliga bidragsgivningen till enskilda svenska organisationer avser
verksamhet för vilken enskilda organisationer i u-länderna har
huvudansvaret. I undantagsfall kan bidrag emellertid även utgå till en
svensk organisation som har ett direkt samarbete med en u-landsregering,
ofta utanför kretsen av programländer.

UU 1976/77:17

59

Huvuddelen av bidragsgivningen avser verksamhet inom programländerna,
men någon begränsning till denna länderkrets bör inte eftersträvas.
I stället kan det ses som en fördel att svenska enskilda organisationer
kan bidra till utvecklingen i u-länder som — på grund av koncentrationen
till ett begränsat antal mottagarländer av det direkta statliga
biståndet — inte kan komma i fråga härför.

Av de tillgängliga medlen utnyttjas huvuddelen för bidrag till missionssamfundens
verksamhet, främst på utbildningens och sjukvårdens
områden. Denna situation kan väntas bestå. Samtidigt räknar SIDA med
en ökning av stödet till de fackliga organisationernas utbildningsinsatser.
För budgetåret 1977/78 förutses ett belopp på 7—8 milj. kr.
för detta ändamål.

I fråga om stöd till kooperativ verksamhet räknar SIDA med ökad
efterfrågan från u-länderna. Verksamheten omfattar insatser för småjordbrukare
samt i fråga om handeln, småindustri och bostadsförsörjning.
För budgetåret 1977/78 beräknar SIDA 5—6 milj. kr. för denna
verksamhet.

Planeringen bör ta sikte på en fortsatt ökning av stödet till de fackliga
organisationernas och den kooperativa rörelsens utvecklingsarbete.
Den ökade medelsramen bör samtidigt ge utrymme för ett förstärkt stöd
till missionssamfundens biståndsverksamhet.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1976/77: 175 av herrar Hagberg i Örebro och Andréasson
(s) vari hemställs

att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen sagts om
stöd till Amnesty International i dess arbete för politiska fångar,
dels motionen 1976/77: 1057 av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s) såvitt
avser yrkandet 25, nämligen att riksdagen

25. ger regeringen till känna vad som anförs i motionen beträffande
stödet till enskilda organisationer,
dels motionen 1976/77: 1058 av fröken Mattson m. fl. (s) vari hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande medverkan av svenska folkrörelser inom utvecklingsarbetet
i programländer för svenskt bistånd.

I motionen 175 framhålls att det borde utredas om inte av tillgängliga
anslag för internationellt biståndsarbete också stöd skulle kunna
ges till Amnesty International för dess hjälp till politiska fångar.

I motionen 1057 välkomnas regeringens uttalande i budgetpropositio -

UU 1976/77:17

60

nen att planeringen bör ta sikte på en fortsatt ökning av stödet till de
fackliga organisationernas och den kooperativa rörelsens utvecklingsarbete.
Motionärerna förutsätter att regeringen är beredd att vid behov
ta medel i anspråk från den s. k. ointecknade reserven.

Motionen 1058 tar sin utgångspunkt i det tidigare svenska särskilda
biståndsprogrammet för kvinnor i Afrika och i det samarbete
som vuxit fram mellan kvinnoorganisationer i Sverige och u-länder.
Motionärerna anser att sådant samarbete mellan organisationer bör
kunna utvecklas i ökad grad. Arbetet med att informera om u-ländernas
problem bland den breda allmänheten i Sverige kan enligt motionärerna
avsevärt underlättas om man på folkrörelsenivå får tillfälle att arbeta
fram gemensamma projekt, exempelvis genom organiserande av utbildning
som stärker kvinnorna och undanröjer hinder för deras deltagande
i samhällsarbetet eller genom olika former av personalinsatser. Motionärerna
erinrar om den fackliga rörelsens och den svenska kooperationens
mångåriga erfarenhet av utvecklingsarbete som bör få ökat
stöd från statsmakternas sida. Olika samarbetsinitiativ på detta område
bör enligt motionen kunna inordnas inom länderramama och kan komma
att bli mönsterbildande för ett s. k. bredare samarbete mellan vårt
land och ett u-land, om det får erforderligt stöd från biståndsmyndigheterna.

Utskottet

I motionen 175 fästs uppmärksamheten vid det arbete till förmån för
politiska fångar som utförs av organisationen Amnesty International
och ifrågasätts en utredning om användning av biståndsmedel till stöd
för detta arbete.

Som framgått av årets och tidigare budgetpropositioner har Amnesty
International under en följd av år fått statligt stöd från biståndsanslagen
för sitt humanitära arbete i bl. a. södra Afrika. Huvuddelen av detta
stöd har använts för hjälp till politiska fångar och deras familjer i Sydafrika,
Rhodesia och Namibia. Viss del av stödet till Amnesty International
har tidigare även använts för hjälp till politiska fångar i Grekland
under militärdiktaturens tid och på sistone också i Latinamerika.

Utskottet vill vidare erinra om att Svenska sektionen av Amnesty
International under ett antal år uppburit statsbidrag från tredje huvudtitelns
anslag (E 3) till information om mellanfolkligt samarbete och
utrikespolitiska frågor. Bidrag har också getts från SIDA:s informationsanslag.

Syftet med motionen 175 synes därför redan vara tillgodosett.

Både det nu aktuella yrkandet i motionen 1057 och syftet med motionen
1058 synes ligga väl i linje med de uttalanden som görs i budget -

UU 1976/77:17

61

propositionen om stödet till enskilda organisationer och om åtgärder
för att förbättra kvinnornas situation i u-ländema.

I propositionen framhålls sålunda bl. a. att de enskilda organisationernas
biståndsverksamhet utgör ett värdefullt komplement till det statliga
utvecklingssamarbetet. De enskilda organisationerna har ofta goda
möjligheter att nå eftersatta grupper. Deras verksamhet bidrar också
till att i vida befolkningsgrupper i vårt land öka förståelsen för uländernas
problem och för behovet av bistånd. På motsvarande sätt
bidrar de till att i u-ländema öka intresset och förståelsen för de
svenska folkrörelsernas strävanden.

Enligt propositionen bör planeringen ta sikte på en fortsatt ökning
av stödet till de fackliga organisationerna och den kooperativa rörelsens
utvecklingsarbete. Samtidigt bör den ökade medelsramen ge utrymme
för ett förstärkt stöd till missionens biståndsverksamhet.

Anslagsposten för stöd till enskilda organisationer, som under innevarande
budgetår uppgår till 50 milj. kr., föreslås i propositionen öka
till 70 milj. kr. för nästa budgetår, vilket är 5 milj. kr. mer än SIDA
föreslagit för ändamålet. Enligt vad utskottet erfarit är av det föreslagna
beloppet endast ca 19 milj. kr. i förväg inteoknade, varför drygt
50 milj. kr. står till förfogande för nya insatser under det kommande
budgetåret.

Utskottet utgick förra året från att regeringen var oförhindrad att
ta i anspråk outnyttjade medel från andra anslagsposter, därest anslagsramen
för stöd till enskilda organisationer skulle visa sig otillräcklig
för att tillmötesgå synnerligen angelägna och välmotiverade ansökningar.
Riksdagens uttalande på denna punkt har åberopats i årets budgetproposition.

Ifrågavarande yrkande i motionen 1057 torde därmed få anses tillgodosett.

I motionen 1058 pläderas för ökad folkrörelsemedverkan inom landramarna
för det svenska utvecklingssamarbetet, särskilt i vad avser
åtgärder som främjar kvinnors frigörelse och utveckling.

Olika åtgärder för att förbättra kvinnans situation i u-länderna ägnas
särskilda avsnitt både i SIDA:s anslagsframställning och i årets budgetproposition.
Därvid framhålls den vikt som SIDA och regeringen fäster
vid denna fråga inom det svenska samarbetet med programländerna.
Förutom insatser inom landramarna i detta syfte förutskickas att medel
kommer att ställas till förfogande både för att stödja kvinnoorganisationers
arbete och för att i de internationella organisationerna möjliggöra
en aktiv uppföljning av det handlingsprogram som antogs vid kvinnokonferensen
i Mexico år 1975.

Av SIDA:s anslagsframställning framgår vidare att verket särskilt
uppmärksammat de svenska kvinnoorganisationerna som exempel på
enskilda organisationer vilka har speciella förutsättningar att genom sina

UU 1976/77:17

62

motsvarigheter i u-länderna eller på annat sätt nå ut till grupper som
riskerar att komma på sidan av utvecklingen. Det är SIDA:s avsikt att
ytterligare uppmuntra och stödja sådana organisationers verksamhet för
u-landskvinnor, dels genom förmedling av kontakter med kvinnoorganisationer
i programländerna och annorstädes, dels med medel från
informationsanslaget och anslagsposten för enskilda organisationers biståndsverksamhet.

SIDA:s anslagsframställning för nästa budgetår ger även en rad
exempel på stöd till fackliga och kooperativa organisationer i Sverige
för främst utbildningsverksamhet i u-länder.

Mot bakgrund av det anförda torde motionen 1058 få anses besvarad.

Utskottet hemställer sålunda under punkten 4

att riksdagen, beträffande ländervalet, långtidsutfästelser m. fl.
principfrågor (punkten 4.1),

1. avslår motionen 1976/77: 337,

2. avslår motionen 1976/77: 675, yrkandena 1, 2 och 3,

3. avslår motionen 1976/77: 1057, yrkandet 10,

4. anser motionen 1976/77: 1057, yrkandet 12, besvarad med vad

utskottet anfört,

5. anser motionen 1976/77:1057, yrkandet 13, besvarad med
vad utskottet anfört,

att riksdagen, beträffande bundet bistånd (punkten 4.2),

6. avslår motionerna 1976/77: 675, yrkandet 6, 1976/77: 1052,
yrkandena 4 och 5, och 1976/77: 1053,

att riksdagen, beträffande industri- och teknologifrågor (punkten
4.3),

7. anser motionen 1976/77: 1057, yrkandet 3, besvarad med vad
utskottet anfört,

att riksdagen, beträffande samarbete med enskilda länder (punkten
4.4),

8. avslår motionerna 1976/77: 246, 1976/77: 671 och 1976/77:
1057, yrkandet 23, angående planeringsram m. m. för Cuba,

9. avslår motionen 1976/77: 1052, yrkandet 6, angående Somalia
som programland,

10. avslår motionen 1976/77: 1057, yrkandet 11, angående Angola
som programland,

11. avslår motionen 1976/77: 1057, yrkandet 15, angående planeringsram
för Mozambique,

12. avslår motionen 1976/77: 1057, yrkandet 16, angående planeringsram
för Angola,

13. avslår motionen 1976/77: 1057, yrkandet 17, angående planeringsram
för Tanzania,

UU 1976/77:17

63

14. avslår motionen 1976/77: 1057, yrkandet 18, angående långsiktiga
biståndsutfästelser gentemot Kenya,

15. avslår motionen 1976/77: 1057, yrkandet 19, angående planeringsram
för Kap Verde,

16. avslår motionen 1976/77: 1057, yrkandet 20, angående planeringsram
för Portugal,

17. avslår motionen 1976/77: 1057, yrkandet 21, angående långsiktiga
biståndsutfästelser gentemot Pakistan,

18. avslår motionen 1976/77: 1057, yrkandet 22, angående planeringsram
för Vietnam,

att riksdagen, beträffande bistånd till flyktingar och befrielserörelser
i södra Afrika (punkten 4.5),

19. avslår motionen 1976/77: 1057, yrkandet 14,

att riksdagen, beträffande humanitärt bistånd och katastrofbistånd
m. m. (punkten 4.6),

20. avslår motionen 1976/77: 670 angående Eritrea,

21. avslår motionen 1976/77: 673 angående Libanon,

22. avslår motionen 1976/77: 674, yrkandet 2, angående Västra
Sahara,

23. avslår motionen 1976/77: 1063 angående Demokratiska folkrepubliken
Yemen,

24. avslår motionen 1976/77: 1057, yrkandet 24, angående katastrofreservens
storlek,

att riksdagen, beträffande stöd till enskilda organisationer (punkten
4.7),

25. anser motionen 1976/77: 175 angående Amnesty International
besvarad med vad utskottet anfört,

26. anser motionen 1976/77: 1057, yrkandet 25, angående stöd till
fackliga och kooperativa organisationer besvarad med vad utskottet
anfört,

27. anser motionen 1976/77: 1058 angående folkrörelsernas medverkan
besvarad med vad utskottet anfört,

att riksdagen, beträffande riktlinjer för bilateralt utvecklingssamarbete,

28. i övrigt godkänner de i budgetpropositionen angivna riktlinjerna
för det bilaterala utvecklingssamarbetet,

att riksdagen, beträffande anslagsram för det bilaterala utvecklingssamarbetet
(punkten 4.1),

29. med avslag på motionen 1976/77: 1057, yrkandet 5, och med
bifall till budgetpropositionens förslag, till Bilateralt utvecklingssamarbete
för budgetåret 1977/78 anvisar ett reservationsanslag
av 2 268 136 000 kr.

UU 1976/77:17

64

5. Information (C 3/

Propositionen (s. 86—87)

För budgetåret 1977/78 hemställer regeringen i budgetpropositionen
att riksdagen för information i Sverige om u-landsfrågor anvisar ett
reservationsanslag av 15 670 000 kr. Motsvarande anslag uppgår under
innevarande budgetår till 14 300 000 kr.

I propositionen har 10,0 milj. kr. beräknats för bidrag till de enskilda
organisationernas u-landsinformation, vilket motsvarar en ökning
med 11%. I likhet med tidigare år framhålls att stödet till folkrörelsernas
u-landsinformation även i fortsättningen i första hand bör
utgå som bidrag för självständig verksamhet. Vidare anförs att de
generella bidrag som nu utgår till löntagarorganisationer och studieförbund
för information och opinionsbildning i u-landsfrågor möjliggör
u-landsinformation med god geografisk och befolkningsmässig spridning.
Flertalet folkrörelser och organisationer har kontakter med något
av studieförbunden, och genom studieförbunden eller direkt från SIDA
har de möjligheter att söka bidrag för särskilda informationsprojekt.

För SIDA:s egen informationsverksamhet beräknas för budgetåret
1977/78 5,67 milj. kr. SIDA bör liksom hittills i samråd med beredningen
för u-landsinformation besluta om hur stor del av medlen för
den egna informationen som skall användas för samarbete med organisationer.

Utskottet

Utskottet, som noterat att biståndspolitiska utredningen även avses
precisera de allmänna målen för den statligt finansierade u-landsinformationen
och överväga informationsverksamhetens organisatoriska former,
har ingen erinran mot anslagsberäkningen under förevarande punkt
och hemställer

att riksdagen till Information för budgetåret 1977/78 anvisar
ett reservationsanslag av 15 670 000 kr.

6. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) (C 4)

Propositionen (s. 88—91)

Regeringen hemställer i budgetpropositionen att riksdagen för budgetåret
1977/78 till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) anvisar
ett förslagsanslag av 57 142 000 kr. Motsvarande anslag uppgår under
innevarande budgetår till 54 024 000 kr.

I propositionen har i tabellform presenterats de förändringar i fråga
om personal och anslagsposter för SIDA och den verksamhet som
föreslås i förhållande till läget under innevarande budgetår och till
SIDA:s anslagsframställning:

UU 1976/77:17

65

1976/77 Beräknad ändring 1977/78

SIDA Före draganden -

Personal

Handläggande personal	173	+	9	+	2
övrig personal	153	+	5	4.	1
Ersättningstjänster	—	+	12	+	4
Biståndskontor	25	+	51		of.
Anslag	l351	+	77	+	7
Lönekostnader	28 562 000	+	3 000 000	+ 1 907 000
Sjukvård	65 000	+	5 000	+	5 000
Resekostnader	2 400 000	+	500 000	+	250 000
Lokalkostnader	5 777 000	+	363 000	+	363 000
Expenser	1 677 000	+	504 000	+	224 000
Intern information	75 000	+	50 000	+	15000
Intern utbildning Rekrytering och utbildning	418 000	+	306 000	+	50 000
av fältpersonal	12 110 000	+	4 790 000	+	890 000
Biståndskontor2	2 940 000	+ 18 960 000	—	586 000
Summa	54 024 000	+28 478 000	+3 118 000

1 SIDA äger härutöver rätt att inrätta sex tjänster vid hemmamyndigheten.
Vidare tillkommer av arbetsmarknadsstyrelsen anställda vapenfria tjänstepliktiga,
praktikanter från social- och journalisthögskolorna samt viss personal
som avlönas med medel som har anvisats för expertis.

2 Denna post avser 25 extra ordinarie tjänster för personal vid biståndskontoren.
Övriga kostnader för biståndskontoren redovisas under anslaget C 2. Bilateralt
utvecklingssamarbete.

För budgetåret 1977/78 föreslås att ramen för antalet utsända personer
vid biståndskontoren höjs från 68 till 71. De totala kostnaderna för
rekrytering och utbildning av fältpersonal beräknas till 16 milj. kr. för
budgetåret 1977/78. Härav bör 3 milj. kr. bestridas med medel ur
reservationen för detta ändamål på anslaget C 3. Information och återstoden,
13 milj. kr., genom att nya medel anvisas.

Utskottet

Utskottet, som noterat att biståndspolitiska utredningen i ett senare
skede även avses göra en översyn av de administrativa formerna för de
svenska biståndsmyndigheternas arbete och avge förslag till eventuella
ändringar, har ingen erinran mot förevarande medelsberäkning för
SIDA och hemställer

att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av
57 142 000 kr.

7. Biståndsutbildningsnäninden (BUN) (C 5)

Propositionen (s. 91—93)

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen till Biståndsutbildningsnämnden
(BUN) för budgetåret 1977/78 anvisar ett för 5

Riksdagen 1976177. 9 sami. Nr 17

UU 1976/77:17

66

slagsanslag av 8 751 000 kr. Anslaget under innevarande budgetår är
7 673 000 kr.

Biståndsutbildningsnämnden leder och samordnar bistånds- och katastrofutbildning
för värnpliktiga och andra som bedöms vara lämpade
för sådan utbildning. Nämnden prövar urval och antagning av elever.
Nämnden ansvarar för en beredskapskår för biståndsinsatser som biträder
vid planering för att komplettera den s. k. teknikerkontingenten
i beredskapsstyrkan för FN-tjänst.

I enlighet med tidigare angivna och av riksdagen godtagna riktlinjer
föreslår nämnden att elevantalet skall öka från f. n. 125 till 150 elever
budgetåret 1977/78.

Fr. o. m. verksamhetsåret 1976/77 bedrivs utbildningsarbetet i särskilt
iordningställda lokaler på Sandö.

Nämnden har i sin anslagsframställning framhållit att den nu under
fem års verksamhet har fått tillräcklig erfarenhet för att fastlägga organisationen,
vilket enligt BUN:s uppfattning bör ske genom att fasta
tjänster inrättas även för den personal som hittills varit arvodesanställd
och att ytterligare fem tjänster, därav fyra som lärare, inrättas.

Föredragande statsrådet erinrar i propositionen om att statskontoret
f. n. i samarbete med biståndsutbildningsnämnden gör en översyn av
nämndens personalorganisation som beräknas vara färdig i maj i år
och är i avvaktan på resultatet av denna inte beredd att beräkna medel
för nya tjänster annat än två lärartjänster.

Enligt regeringens förslag bör elevantalet vid skolan budgetåret
1977/78 inriktas på 150 elever. För vart och ett av budgetåren 1978/79
—1980/81 bör sedan elevantalet vara oförändrat.

Motion

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1976/77: 458
av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m) i vilken hemställs att riksdagen
beslutar uttala

1. att utbildningsvolymen för år 1977/78 fastställs till oförändrat
125 elever,

2. att en översyn av skolans verksamhet görs av särskild utredningsman
i syfte att göra utbildningen mera avpassad till avnämarnas behov.

I motionen görs gällande att endast en ringa del av de elever som
genomgått utbildningen vid Sandöskolan lyckats komma ut i aktivt
biståndsarbete och att antalet utexaminerade elever synes alltför stort
i förhållande till tillgången på lämpliga arbeten. Mot denna bakgrund
ställer sig motionärerna tveksamma till den ökning av elevantalet till
150 som enligt budgetpropositionen förutsätts ske nästa budgetår och
föreslår att det årliga utbildningsantalet t. v. ligger kvar på samma nivå
som hittills, dvs. 125.

UU 1976/77:17

67

Bakgrund

Utbildningsverksamheten vid Sandöskolan inleddes budgetåret 1972/
73. Det sammanlagda antalet elever som under de första fyra verksamhetsåren
genomgått skolan är 360.

Utbildningen, som tar sikte på biståndsarbete och insatser i samband
med katastrofer, omfattar f. n. 335—350 dagar. Sandöskolan är främst
avsedd för värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga som är intresserade
av och bedöms vara lämpade för bistånds- och katastrofinsatser.
Kurserna vid skolan är emellertid också öppna för ”frivilliga”,
dvs. män som redan fullgjort sin grundläggande värnpliktsutbildning
eller frikallats, och för kvinnor. Hittills har omkring en fjärdedel av
eleverna varit kvinnor. Kurserna har dels gett förbättrade språkfärdigheter,
dels inneburit intensivstudier av u-ländernas situation och problem,
dels varit en praktikperiod för övning av samarbete och katastrofinsatser.

Enligt vad utskottet erfarit har av de 360 elever som genomgått
skolan under dess första fyra år hittills 40 tagits i anspråk som biståndsarbetare,
medan ytterligare ett tiotal är under rekrytering. Detta förhållandevis
begränsade antal torde bl. a. få ses mot bakgrunden att
elevernas genomsnittsålder vid utbildningstillfället varit låg, ca 24 år,
och att flertalet av de svenska eller internationella organisationer eller
myndigheter som anställer biståndsarbetare i allmänhet ställer krav på
långvarig yrkeserfarenhet hos de sökande. Av de nämnda 360 förutvarande
eleverna vid Sandöskolan uppges hittills endast något över
100 ha hunnit förvärva mer än två års yrkespraktik. Man får sålunda
normalt räkna med åtskilliga års fördröjning innan skolans elever blir
fullt kvalificerade för rekrytering till biståndsarbete.

Under de senaste fem åren har SIDA för svensk och internationell
biståndsverksamhet rekryterat i genomsnitt 420 fältarbetare samt ett
40-tal fredskårsdeltagare per år. Samtidigt har enskilda organisationer
för sitt biståndsarbete rekryterat omkring 100 volontärer årligen. SID4
räknar med att rekryteringsbehovet i Sverige kommer att vara av ungefär
samma storleksordning under de år framöver som nu kan överblickas.
Som framhålls i SIDA:s senaste anslagsframställning hjälper
utbildningen vid Sandöskolan till att mobilisera den svenska resursbasen
för denna rekrytering. Då personalbistånd efterfrågas är det angeläget
att denna tillgång aktualiseras, framhåller SIDA.

Såväl rekryteringen av elever som utbildningen vid Sandöskolan har,
i enlighet med det förslag (prop. 1970: 162, SU 1970: 221) som låg till
grund för inrättandet av skolan, utformats efter de behov och erfarenheter
som SIDA redovisat. Biståndsutbildningsnämnden (BUN) har
fortlöpande fått ta del av SIDA:s synpunkter och rekommendationer.

UU 1976/77:17

68

Utskottet

Enligt vad utskottet erfarit beslöt biståndsutbildningsnämnden (BUN)
i oktober 1975 att genomföra en översyn av den utbildning som bedrivs
vid Sandöskolan. Den skall bl. a. undersöka det framtida behovet
av svensk personal för bistånds- och katastrofinsatser, vilka krav som
bör ställas på sådan personal och huruvida utbildningens omfattning
och innehåll behöver ändras. Man skall även pröva om någon del av
utbildningen kan förläggas till ett u-land eller om praktik i u-länder kan
anordnas i direkt anslutning till utbildningen. Vidare skall formerna
för elevurvalet ses över liksom den hittillsvarande administrationens
ändamålsenlighet.

Härtill kommer att utrikesdepartementet, med anledning av BUN:s
begäran i sin anslagsframställning år 1975 om ett utökat antal tjänster
vid Sandöskolan, uppdragit åt statskontoret att i samarbete med nämnden
göra en översyn av skolans personalorganisation.

De båda nämnda översynerna bedrivs parallellt och i samråd med
varandra. Förslag från båda utredningarna väntas bli framlagda senare
i år.

Mot bakgrund härav avstyrker utskottet motionen 458.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 458,

2. att riksdagen till Biståndsutbildningsnämnden (BUN) för budgetåret
1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 8 751 000 kr.

8. Biståndsförvaltningens lånefond (IV.2)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen (vid
punkten IV.2 på kapitalbudgeten) och hemställer

att riksdagen till Biståndsförvaltningens lånefond för budgetåret
1977/78 anvisar ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 19 april 1977

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande: herr Hernelius (m), fru Lewén-Eliasson (s), herr förste vice
talmannen Bengtson (c), herrar Adamsson (s), Palm (s), Åberg (fp), Göransson
(s), fru Jonäng (c), herr Hellström (s), fru Sundberg (m), herrar
Ericson i Örebro (s), Korpås (c), fru Sigurdsen (s), herrar Wirmark
(fp) och Örjes (c).

UU 1976/77:17

69

Reservationer

Fru Lewén-EIiasson, herrar Adamsson, Palm, Göransson, Hellström,
Ericson i Örebro och fru Sigurdsen (samtliga s) har avgivit följande 9
reservationer till betänkandet.

Vid punkten 3 (Bidrag till internationella biståndsprogram) (C 1)

Reservanterna anser

1. beträffande Internationella utvecklingsfonden (IDA)

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med
”Emellertid hade” och på s. 26 slutar med ”femte påfyllnad” bort ha
följande lydelse:

Utskottet har sedermera erfarit att förhandlingarna mellan de bidragsgivande
länderna i mitten av mars lett till en principuppgörelse om den
femte resurspåfyllnaden med ett sammanlagt bidragsbelopp om 7,2 miljarder
dollar. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att det svenska
bidraget sätts till 320 milj. kr. per år under den kommande treårsperioden.
Det skulle innebära att Sveriges andel av industriländernas bidrag
skulle bli något mindre än den svenska bidragsandelen under fjärde
påfyllnaden. Det bör framhållas att den hittillsvarande svenska IDAandelen
tillkom som resultat av särskilda omständigheter, vilket beskrevs
i förra årets budgetproposition.

Utgångspunkten för våra ställningstaganden till världsbanksgruppen
är u-ländernas inställning och behov. U-länderna lika väl som vi är
medvetna om hur Världsbanken domineras av de stora i-länderna, vilken
roll den kan spela för att påverka låntagarnas ekonomiska och sociala
politik och hur den i vissa fall har givit finansiellt stöd till fascistregimer
och militärdiktaturer. Enligt utskottets mening måste regeringen med
kraft verka för en förändring av Världsbankens struktur och utlåningspolitik.

Det föreslagna årsbidraget på 320 milj. kr. skulle innebära en ökning
i förhållande till innevarande bidragsperiod med ca 68 milj. kr. om
året. De för budgetåret 1977/78 frigjorda medlen i förhållande till regeringens
beräkningar i budgetpropositionen som utgår från oförändrad
bidragsandel för svenskt vidkommande gör det enligt utskottet möjligt
att ytterligare förstärka det svenska stödet till frigörelsekampen i södra
Afrika och återuppbyggnadsarbetet i Indokina. Utskottet lämnar förslag
härom nedan under punkterna 4.4 och 4.5.

Förseningar i förhandlingarna om IDA:s femte resurspåfyllnad nödvändiggör,
enligt vad utskottet erfarit, ett övergångsarrangemang för att
undvika att det uppstår ett avbrott i IDA:s verksamhet då nuvarande
påfyllnadsperiod löper ut den 30 juni 1977. Sverige bör medverka i ett
sådant arrangemang, men det svenska bidraget för detta ändamål bör
uppgå till högst samma belopp som Sverige årligen tillskjutit under den

UU 1976/77:17

70

fjärde påfyllnadsöverenskommelsen, dvs. 252,1 milj. kr. Mot denna
bakgrund avstyrks budgetpropositionens förslag och ifrågavarande yrkande
i motionen 338 angående bidrag till IDA. Utskottet tillstyrker
samtidigt ifrågavarande yrkanden i motionen 1057.

dels att utskottets hemställan i momentet 2 under punkten 3 (s. 28)
bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77: 1057, yrkandena
6 och 7, samt med ändring av budgetpropositionens förslag
och med avslag på motionen 1976/77: 338, yrkandet 2,
ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande bidragen
till Internationella utvecklingsfonden (IDA),

2. beträffande Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

I propositionen hävdas att en viss omfördelning av bankens resurser
till förmån för regionens fattigaste länder och för projekt inom jordbrukssektorn
har kunnat märkas de senaste åren. Denna inriktning hänför
sig emellertid enligt utskottets mening enbart till verksamheten
inom Asiatiska utvecklingsfonden som är knuten till banken. Banken
har koncentrerat sin utlåning ytterligare till de relativt rika u-länderna
i regionen. Under perioden 1968—1974 gick sålunda 64 % av lånen
till Sydkorea, Malaysia, Filippinerna och Thailand. Under 1975 var
motsvarande andel 67 %. Enligt utskottets mening bör svenska biståndsmedel
inte tas i anspråk för dessa ändamål.

Utskottet avstyrker regeringens förslag om bemyndigande att delta
i kapitalhöjningen genom att tillskjuta 30 milj. kr. och teckna 675 nya
kapitalandelar om 10 000 dollar vardera. Ovannämnda bemyndiganden
skulle enligt budgetpropositionen innebära ett medelsbehov för AsDB
för budgetåret 1977/78 på 750 000 kr. Förslaget i budgetpropositionen
härvidlag avstyrks således.

dels att utskottets hemställan i momentet 3 under punkten 3 (s. 28)
bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77: 339 i denna
del och motionen 1976/77: 1057, yrkandet 8, avslår regeringens
förslag om nyteckning av kapitalandelar i Asiatiska utvecklingsbanken
(AsDB),

3. beträffande anslaget C 1 för Bidrag till internationella biståndsprogram
— i mån av bifall till reservationerna 1 och 2 —

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”1
motionen” och på s. 23 slutar med ”motionen 1057” bort ha följande
lydelse:

UU 1976/77:17

71

Motionen 1057 förutsätter att det inom totalramen för nästa budgetårs
utvecklingssamarbete sker en viss omfördelning mellan de två huvudanslagen
i förhållande till vad som angetts i budgetpropositionen. Sålunda
föreslås i motionen att riksdagen fastställer nästa års samlade anslag
för bidrag till internationella biståndsprogram (Cl) till 1 082,2
milj. kr., dvs. ett belopp som är 107,8 milj. kr. lägre än vad regeringen
föreslagit. En motsvarande höjning föreslås beträffande det samlade anslaget
till bilateralt utvecklingssamarbete (C 2) för att möjliggöra vidgade
biståndsramar för vissa länder samt för att förstärka det svenska
stödet till frigörelsekampen i södra Afrika och återuppbyggnadsarbetet
i Indokina.

Den föreslagna minskningen av C 1-anslaget möjliggörs genom särskilda
förslag i motionen 1057 om begränsning av de i propositionen
föreslagna bidragen respektive åtagandena gentemot Internationella utvecklingsfonden
(IDA) och Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB), vilka
utskottet behandlar och tillstyrker nedan.

Utskottet tillstyrker sålunda ifrågavarande yrkande i motionen 1057
avseende minskning av anslaget C 1 för Bidrag till internationella biståndsprogram
i förhållande till regeringens förslag.

dels att utskottets hemställan i momentet 7 under punkten 3 (s. 28)
bort ha följande lydelse:

7. att riksdagen, i den mån den bifaller reservationerna 1 och 2,
med anledning av motionen 1976/77: 1057, yrkandet 4, och
med ändring av budgetpropositionens förslag till Bidrag till
internationella biståndsprogram för budgetåret 1977/78 anvisar
det av utskottet förordade reservationsanslaget med den
sänkning som föranleds av riksdagens beslut med anledning
av dessa reservationer,

Vid punkten 4.1 (Anslagsram, länderval, långtidsutfästelser m. m.)

Reservanterna anser

4. beträffande långtidsutfästelser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med »Till
flera» och på s. 35 slutar med »och givarland» bort ha följande lydelse:

Sveriges direkta utvecklingssamarbete skall enligt riksdagens beslut
avse ett begränsat antal länder. Detta samarbete skall bygga på en treårig
landprogrammering av biståndet. Kretsen av mottagarländer, de s. k.
programländerna, kan förändras genom beslut av riksdagen. Vid val
av nya programländer skall det göras en ingående prövning av de principer
som ursprungligen fastställdes år 1970 och som återgivits i det
föregående. För samarbete med programländerna gäller att regeringen
får ikläda Sverige långsiktiga finansiella förpliktelser, som får uppgå

UU 1976/77:17

72

till högst tre gånger det belopp som riksdagen godkänt som finansiell
årsram för landet i fråga, såvida inte annat beslutats. Dessa långsiktiga
finansiella utfästelser utgör grunden för landprogrammeringen.

Riksdagen har sedan många år fastslagit principen att det svenska
biståndet av effektivitetsskäl i huvudsak skall koncentreras till ett antal
s. k. programländer. Regeringen har i årets budgetproposition övergett
denna princip genom att presentera alla olika mottagarländer i en och
samma kategori utan att motiv för denna förändring i förhållande till
tidigare år anges. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att fullmakten
att lämna treåriga utfästelser skall utsträckas till även andra
länder än programländer. Det kan leda till att de riktlinjer åsidosätts
som varit förutsättningen för det svenska biståndets effektivitet och
internationellt höga anseende. Riksdagen bör därför enligt utskottets
mening inte lämna den begärda fullmakten. Om regeringen vill ge
samarbetet med ett visst land en långsiktig karaktär, inbegripande fleråriga
finansiella utfästelser, bör riksdagen underställas förslag om att
landet blir programland och ges underlag för den prövning av utvecklingssituation
och utvecklingspolitik som därvid skall äga rum.

Utskottet tillstyrker därför ifrågavarande yrkande i motionen 1057
och avstyrker regeringens förslag att utsträcka bemyndigandet att göra
långsiktiga utfästelser gentemot de ovan namngivna länderna.

dels att utskottets hemställan i momentet 3 under punkten 4 (s. 62)
bort ha följande lydelse:

3. med bifall till motionen 1976/77: 1057, yrkandet 10, och med
avslag på budgetpropositionens förslag uttalar att de riktlinjer
som lades fast av 1976 års riksdag beträffande långsiktiga
utfästelser inom det bilaterala utvecklingssamarbetet endast
skall gälla för programländerna.

5. beträffande anslaget C 2 för Bilateralt utvecklingssamarbete — i mån
av bifall till reservationerna 6—9 nedan —

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Motionärernas
syfte” och slutar med ”utvecklingssamarbete m. m. (C 2)”
bort ha följande lydelse:

Syftet med förslaget i motionen 1057 om en omfördelning mellan de
båda huvudanslagen C 1 och C 2 är att möjliggöra vidgade biståndsramar
för ett antal programländer och för stödet till flyktingar och
befrielserörelser i södra Afrika. För dessa ändamål har i motionen
1057 framförts särskilda yrkanden, vilka behandlas och tillstyrks i det
följande.

Motionens yrkande avseende en minskning av det föreslagna C 1-anslaget har tillstyrkts ovan under punkten 3. I konsekvens härmed tillstyrks
även det nu aktuella yrkandet som innebär en ökning i motsva -

UU 1976/77:17

73

rande mån i förhållande till regeringens förslag beträffande nästa budgetårs
anslag till bilateralt utvecklingssamarbete m. m. (C 2).

dels att utskottets hemställan i momentet 29 under punkten 4 (s. 63)
bort ha följande lydelse:

29. i den mån den bifaller reservationerna 6—9, med anledning
av motionen 1976/77: 1057, yrkandet 5, och med ändring
av budgetpropositionens förslag till Bilateralt utvecklingssamarbete
för budgetåret 1977/78 anvisar det av utskottet förordade
reservationsanslaget med den ökning som föranleds av
riksdagens beslut med anledning av dessa reservationer.

Vid punkten 4.4 (Samarbete med enskilda länder)

Reservanterna anser

6. beträffande Cuba

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”1 sitt
beslut” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Riksdagens beslut med lottens hjälp förra året innebar en nedskärning
av biståndet till Cuba för 1976/77 från då i budgetpropositionen
föreslagna 70 milj. kr. till 40 milj. kr. Årets förslag i budgetpropositionen
innebär en ytterligare nedskärning av biståndet, och avtrappningen
skall enligt propositionen fortsätta. En av motiveringarna för
nedskärningarna har varit att Cubas ekonomi efter hand förbättrats. I
själva verket har denna kraftigt försämrats de senaste åren främst till
följd av de katastrofala prisfallen på socker och snabbt stigande importpriser.
Nedskärningen skadar Cubas utvecklingsmöjligheter i ett svårt
ekonomiskt läge och påverkar samarbetet med Sverige negativt. När
Cuba valdes till programland för svenskt direkt bistånd skedde det med
tillämpning av de riktlinjer för ländervalet som riksdagen fastställt och
som alltjämt gäller. Biståndet till Cuba har bidragit till landets egna ansträngningar
att åstadkomma social och ekonomisk utveckling och utjämning.
Det har vidare bidragit till att minska den ekonomiska isolering
som Cuba fortfarande är utsatt för. Huvuddelen av det svenska
biståndet till Cuba används för utbyggnad av hälsovårds- och utbildningssektorerna.
Nedskärningen har särskilt drabbat hälsovården. Verkningarna
av nedtrappningen av biståndet har förvärrats av Cubas aktuella
ekonomiska svårigheter.

Mot denna bakgrund föreslår utskottet att den finansiella ramen för
biståndet till Cuba för budgetåret 1977/78 fastställs till 70 milj. kr. Nedtrappningen
av biståndet bör inte aktualiseras förrän det skett en varaktig
förbättring i Cubas utvecklingssituation. Utskottet tillstyrker sålunda
motionen 1057, såvitt nu är i fråga, och avstyrker budgetpropositionens
förslag beträffande Cuba för de tre kommande budgetåren
samt avstyrker därmed också motionerna 246 och 671.

UU 1976/77:17

74

dels att utskottets hemställan i momentet 8 under punkten 4 (s. 62)
bort ha följande lydelse:

8. med avslag på motionerna 1976/77:246 och 1976/77:671
samt med bifall till motionen 1976/77:1057, yrkandet 23, och
med ändring av budgetpropositionens beräkning angående biståndet
till Cuba ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande Angola, Kap Verde, Kenya, Mozambique, Pakistan,
Portugal, Tanzania och Vietnam

dels att den del av utskottets yttrande rörande Angola som på s. 45
börjar med »I motionen» och på s. 46 slutar med »150 milj. kr.» bort ha
följande lydelse:

I budgetpropositionen beräknas en finansiell ram för Angola för
budgetåret 1977/78 om 50 milj. kr. I motionen 1057 föreslås dels att
riksdagen fattar beslut om att Angola skall vara programland, dels att
biståndet till Angola för nästa budgetår skall uppgå till 65 milj. kr.
Redan förra året uttalade riksdagen på grundval av utskottets betänkande
(UU 1975/76: 14) att det, sedan de akuta hjälpbehoven tillgodosetts,
kunde bli aktuellt att inleda diskussioner med Angola om ett fastare
samarbete syftande till ekonomisk och social utveckling. Trots detta
framlägger regeringen i årets budgetproposition inga konkreta förslag
utan inskränker sig till att förklara att sådana diskussioner kommer att
inledas. Angola befinner sig i början av ett nytt utvecklingsskede, där
utländskt stöd i form av finansiering och tekniskt bistånd är av ytterst
stor betydelse. Landet står mitt i ett omfattande återuppbyggnadsarbete
efter många år av krig och har inlett ett långsiktigt utvecklingsarbete.
SIDA har i sin anslagsframställning pekat på att detta utvecklingsarbete
har sin utgångspunkt i en strävan att radikalt förändra den produktions-
och sociala struktur, som det koloniala Angola uppvisade. De
lagar och planer som hittills har tillkännagivits av statsledningen präglas
av samma inriktning som visades av MPLA under befrielsekampen.
De innehåller en strävan att uppnå social och ekonomisk utjämning,
framhåller SIDA vidare. Därtill kommer det självständiga Angolas viktiga
roll som stöd för den vidare frigörelsekampen i södra Afrika. I
linje med gällande principer bör enligt utskottets mening riksdagen besluta
att göra Angola till programland för svenskt utvecklingssamarbete.
Samtidigt föreslår utskottet en kraftigt ökad medelsram för Angola.

Mot denna bakgrund tillstyrks ifrågavarande yrkanden i motionen
1057.

dels att den del av utskottets yttrande rörande Kap Verde på s. 47
som börjar med »I propositionen» och slutar med »motionen 1057» bort
ha följande lydelse:

I budgetpropositionen har för nästa budgetår föreslagits 20 milj. kr.,

UU 1976/77:17

75

medan SIDA i sin anslagsframställning förordat en årsram på 25 milj.
kr. Det självständiga Kap Verde befinner sig i en mycket svår utvecklings-
och försörjningssituation. Den långvariga torkan har medfört
ett svälthot som bara kunnat avvärjas genom internationellt bistånd och
ianspråktagande av egna resurser som skulle ha behövts för det långsiktiga
samhällsbyggandet. En kraftfull svensk biståndsinsats för landets
utvecklingsansträngningar finner utskottet klart motiverad. Utskottet
motsätter sig därför regeringens minskning av medelsramen i förhållande
till SIDA:s förslag och föreslår att 25 milj. kr. anslås till Kap Verde.
Utskottet tillstyrker följaktligen ifrågavarande yrkande i motionen 1057
och avstyrker propositionens förslag avseende Kap Verde.

dels att den del av utskottets yttrande rörande Kenya som på s. 47
börjar med »Som skäl» och på s. 48 slutar med »motionen 1057» bort
ha följande lydelse:

Med hänvisning till vad SIDA har anfört i sin anslagsframställning
föreslår utskottet att biståndsutfästelsema till Kenya för de kommande
tre budgetåren skall begränsas till högst 200 milj. kr. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om att Sverige tillsammans med Världsbanken,
USA och Storbritannien kommit att bli en av de största biståndsgivarna
till Kenya. Det är också, anser utskottet, angeläget att framhålla att syftet
med de omfördelningar av biståndsramarna mellan olika länder som
föreslås i motionen 1057 och som utskottet bl. a. här ansluter sig till
är att i den aktuella situationen öka det svenska stödet till södra Afrika.
Utskottet tillstyrker därför motionens förslag om en begränsning av
långtidsutfästelserna gentemot Kenya.

dels att den del av utskottets yttrande rörande Mozambique på s. 48
som börjar med »I motionen» och slutar med »motionen 1057» bort ha
följande lydelse:

I motionen 1057 föreslås att riksdagen fattar beslut om att det svenska
biståndet till Mozambique för budgetåret 1977/78 skall utgöra 125
milj. kr., dvs. 25 milj. kr. mer än regeringen föreslagit.

I sin behandling av situationen i södra Afrika ägnar regeringen enligt
utskottets mening alltför liten uppmärksamhet åt biståndsbehoven
i de redan självständiga staterna Mozambique och Angola. Beträffande
Angola har utskottet uttalat sig i det föregående. I Mozambique lämnade
kolonialregimen ett land med en ekonomi i kaos. Regeringen i
Mozambique har tagit itu med ett omfattande program för att lägga om
produktionen till att tjäna det egna landets behov. Bristen på ekonomiska
resurser äventyrar detta arbete och därmed även konsolideringen av den
nyvunna politiska självständigheten. Mozambique har tagit på sig stora
kostnader för att bidra till Zimbabwes frigörelse, bl. a. genom gränsstängningen
till Rhodesia. Omfattande insatser krävs för att den formella
självständigheten skall få ett ekonomiskt och socialt innehåll i linje med

UU 1976/77:17

76

den nya regeringens strävanden. En framgång i detta arbete är en
förutsättning för Mozambiques möjligheter att medverka i den fortsatta
frigörelseprocessen i södra Afrika.

Mot denna bakgrund tillstyrks ifrågavarande yrkande i motionen
1057.

dels att den del av utskottets yttrande rörande Pakistan på s. 49 som
börjar med ”1 propositionen” och slutar med ”1057 avstyrks” bort ha
följande lydelse:

I propositionen föreslås att utvecklingsbiståndet till Pakistan ökas
från 20 milj. kr. under innevarande budgetår till 30 milj. kr. under
budgetåret 1977/78. Dessutom anger regeringen redan nu en successiv
ökning av samarbetet och föreslår att stigande planeringsramar om 40
resp. 50 milj. kr. fastställs för budgetåren 1978/79 och 1979/80. Regeringen
åberopar inga andra skäl härför än att landet behöver internationellt
bistånd och att Sverige har erfarenhet av utvecklingssamarbete
med Pakistan. Enligt utskottets mening har riksdagen inte nu anledning
att göra några långsiktiga utfästelser när det gäller Pakistan. Mot denna
bakgrund tillstyrks ifrågavarande yrkande i motionen och avstyrks
budgetpropositionens förslag avseende utfästelserna till Pakistan för
budgetåren 1978/79 och 1979/80.

dels att den del av utskottets yttrande rörande Portugal som på s. 49
börjar med »I propositionen» och på s. 50 slutar med »motionen 1057»
bort ha följande lydelse:

I propositionen har för bistånd till Portugal beräknats samma belopp
som under innevarande budgetår, dvs. 40 milj. kr. SIDA föreslog i sin
anslagsframställning en ökning av årsramen för Portugal till 50 milj. kr.
Den demokratiska och sociala utvecklingsprocessen i Portugal förs vidare
under synnerligen svåra ekonomiska betingelser. Utskottet finner
det inte rimligt att gå emot SIDA:s förslag och föreslår således att medelsramen
sätts till 50 milj. kr. Ifrågavarande yrkande i motionen 1057
tillstyrks därför.

dels att den del av utskottets yttrande rörande Tanzania som på s. 50
börjar med »I propositionen» och på s. 51 slutar med »motionen 1057»
bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås en landram för Tanzania om 270 milj. kr.
SIDA har i sin anslagsframställning föreslagit 300 milj. kr., dvs. samma
belopp som föreslås i motionen 1057. Tanzania hör till de länder som
parallellt med egna strävanden till social rättvisa och ökat ekonomiskt
oberoende engagerat sig helhjärtat för frihetskampen i södra Afrika.
Solidariteten har inneburit uppoffringar som man tagit på sig, trots att
man brottats med stora ekonomiska svårigheter. I SIDA:s anslagsframställning
beskrivs ingående den tanzaniska utvecklingspolitiken, som
innebär en tillämpning av basbehovsstrategin. Möjligheterna att full -

UU 1976/77:17

77

följa denna politik har kringskurits allvarligt av det ekonomiska krisläget.
Tanzanias biståndsbehov anges av SIDA till omkring 7 500 milj.
kr. för perioden för tredje femårsplanen 1976—1981. Regeringen föreslår
trots detta att det av SIDA begärda beloppet för 1977/78 för utvecklingssamarbete
med Tanzania skall sänkas med 30 milj. kr. Utskottet
anser inte denna sänkning försvarbar och föreslår att medelsramen
för Tanzania för 1977/78 skall fastställas till 300 milj. kr. Utskottet
tillstyrker således ifrågavarande yrkande i motionen 1057.

dels att den del av utskottets yttrande rörande Vietnam på s. 51 som
börjar med »I propositionen» och slutar med »motionen 1057» bort ha
följande lydelse:

Liksom beträffande Tanzania har regeringen skurit ned medelsramen
för Vietnam i förhållande till SIDA:s anslagsframställning. Det behöver
inte närmare understrykas vilken enorm uppgift som återuppbyggnaden
av det enade Vietnam utgör. En ny femårsplan har lagts fram, som
betonar nödvändigheten av att höja människornas levnadsnivå genom
bl. a. högre jordbruksproduktion. Den långsiktiga investeringsaktiviteten
får stå tillbaka något, främst på grund av det knappa biståndstillflödet
utifrån. Pågående insatser kommer att ta i anspråk huvuddelen av de
medel som ställs till förfogande från vårt land. Vissa nya insatser är
emellertid angelägna inte minst i södra delen av Vietnam. Kriget skapade
där stora sociala problem. Man söker nu lösa dessa på olika sätt.
Alfabetisering pågår. Hälsokampanjer genomförs. En primär uppgift är
att höja livsmedelsproduktionen i södra Vietnam. Mot bakgrund av
landets stora behov av bistånd anser utskottet det angeläget att medelsramen
för Sveriges bistånd fastställs till det av SIDA begärda beloppet,
dvs. 360 milj. kr., vilket är detsamma som föreslås i motionen 1057.
Ifrågavarande motionsyrkande tillstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan i momenten 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16,
17 och 18 under punkten 4 (s. 62—63) bort ha följande lydelse:

•10. med bifall till motionen 1976/77: 1057, yrkandet 11, beslutar
att Angola skall vara programland,

11. med bifall till motionen 1976/77: 1057, yrkandet 15, och med
ändring av budgetpropositionens beräkning angående planeringsram
för Mogambique ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

12. med bifall till motionen 1976/77: 1057, yrkandet 16, och med
ändring av budgetpropositionens beräkning angående planeringsram
för Angola ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

13. med bifall till motionen 1976/77: 1057, yrkandet 17, och med
ändring av budgetpropositionens beräkning angående planeringsram
för Tanzania ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

UU 1976/77:17

78

14. med bifall till motionen 1976/77: 1057, yrkandet 18, angående
långsiktiga biståndsutfästelser gentemot Kenya ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

15. med bifall till motionen 1976/77: 1057, yrkandet 19, och med
ändring av budgetpropositionens beräkning angående planeringsram
för Kap Verde ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

16. med bifall till motionen 1976/77: 1057, yrkandet 20, och med
ändring av budgetpropositionens beräkning angående planeringsram
för Portugal ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

17. med bifall till motionen 1976/77: 1057, yrkandet 21, och med
ändring av budgetpropositionens beräkning angående långsiktiga
biståndsutfästelser gentemot Pakistan ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

18. med bifall till motionen 1976/77: 1057, yrkandet 22, och med
ändring av budgetpropositionens beräkning angående planeringsram
för Vietnam ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

Vid punkten 4.5 (Humanitärt bistånd till flyktingar och befrielserörelser
i södra Afrika)

Reservanterna anser

8. beträffande bistånd till flyktingar och befrielserörelser i södra Afrika

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med
»Stödet i fråga» och på s. 53 slutar med »propositionens förslag» bort
ha följande lydelse:

Samtidigt som regeringen uttalar att den nu pågående utvecklingen
i södra Afrika kan komma att leda till ökade behov av biståndsinsatser
föreslår den för budgetåret 1977/78 endast en ökning från 30 milj. kr.
till 35 milj. kr. I det alltmer skärpta läget i Rhodesia, Namibia och
Sydafrika anser utskottet det angeläget att redan nu anslå tillräckliga
medel för kommande behov. För nästa budgetår bör 50 milj. kr. avsättas
för flyktingar och befrielserörelser i södra Afrika så att tvekan
inte kan uppstå om Sveriges beredvillighet att fortsätta bistå i den
svåra tid som förestår innan de nuvarande regimerna avlägsnats. Utskottet
tillstyrker således ifrågavarande yrkande i motionen 1057.

dels att utskottets hemställan i momentet 19 under punkten 4 (s. 63)
bort ha följande lydelse:

19. med bifall till motionen 1976/77: 1057, yrkandet 14, och med
ändring av budgetpropositionens beräkning beräknar biståndet
till flyktingar och befrielserörelser i södra Afrika för budgetåret
1977/78 till 50 milj. kr.,

UU 1976/77:17

79

Vid punkten 4.6 (Humanitärt bistånd — katastrofbistånd m. m.)

Reservanterna anser

9. beträffande katastrofreserven

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”nästa budgetår” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående redan tillstyrkt övriga omfördelningsyrkanden
i motionen 1057. I konsekvens härmed tillstyrks även det nu
aktuella yrkandet i motionen 1057.

dels att utskottets hemställan i momentet 24 under punkten 4 (s. 63)
bort ha följande lydelse:

24. med bifall till motionen 1976/77: 1057, yrkandet 24, och med
ändring av budgetpropositionens beräkning beräknar katastrofreserven
för budgetåret 1977/78 till 135,4 milj. kr.

Särskilda yttranden

1. vid punkten 2 (Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.) av fru
Lewén-Eliasson, herrar Adamsson, Palm, Göransson, Hellström, Ericson
i örebro och fru Sigurdsen (samtliga s):

I propositionen anges att det föreslagna biståndsanslaget för år 1977/
78, 3 550 milj. kr., kommer att överstiga 1 % av 1977 års bruttonationalprodukt
till marknadspris. Den snabba prisstegringen under årets
första månader och olika ekonomisk-politiska åtgärder från regeringens
sida, särskilt devalveringen och den föreslagna momshöjningen, innebär
att budgetpropositionens prognos för bruttonationalprodukten inte längre
är aktuell. BNP till marknadspris kan förutses bli klart högre än som
antagits i budgetpropositionen. Regeringens uttalande om att 1 %-målet
kommer att överskridas år 1977 har därför inget stöd i den ekonomiska
utveckling sorn nu kan överblickas.

2. vid punkten 4.1 (Anslagsram, länderval, långtidsutfästelser m. m.)
av herr Hernelius och fru Sundberg (båda m):

De grundläggande principerna för inriktningen av Sveriges bistånd
och för länderval fastställdes av riksdagen år 1970 och äger i stort sett
fortfarande giltighet. Det innebär bl. a. att statsmakterna främst bör
välja biståndsländer som förenar fattigdomens och underutvecklingens
behov med framstegsvilja och utvecklingskraft. Det framhölls vidare att
det är naturligt att en utveckling stöds som gör att ”det av flertalet
u-länder nyförvärvade politiska oberoendet ges det ekonomiska och
sociala innehåll som är en förutsättning för en demokratisk samhällsutveckling
och verklig nationell oavhängighet”.

Dessa principer tillämpas alltså alltjämt i huvudsak. Fattigdomskrite -

UU 1976/77:17

80

rict kan inte ensamt vara utslagsgivande, men tyngdpunkten ligger dock
avgjort på de fattigare u-länderna. Vid bedömningen i Sverige av fortsatta
biståndsinsatser till ett land måste emellertid hänsyn tas till de
förändringar i in- och utrikespolitiskt hänseende som kan vara för
handen. Enligt en enig svensk opinion avslutades på sin tid sålunda
biståndet till Chile med hänsyn till vad som där inträffat.

I motionen 337 framhålls att betydande delar av den svenska opinionen
skulle uppfatta det som stötande om Sverige skulle fortsätta att stödja
ett land som, samtidigt som det mottager svenskt utvecklingsbistånd,
är aktivt engagerat i militära operationer utomlands vilka icke rimligen
— bl. a. av geografiska skäl — kan betraktas som vidtagna i självförsvar,
samt att riksdagen bör göra ett uttalande härom. Ett av de länder
som får svenskt bistånd har med stora truppstyrkor deltagit i strider
på stort avstånd från hemlandet. Sedan stridshandlingama avslutats
kvarstår trupperna trots olika utfästelser om hemkallande. Många anser
att de är beredda till nya stridsinsatser, om statsledningen så finner
lämpligt. Militär från samma land har också tjänstgjort, eller tjänstgör,
som instruktörer eller rådgivare i ett flertal andra stater. Denna militära
kraftutveckling långt bortom landets gränser måste bedömas så att
landet i fråga har ekonomiska resurser av sådan storleksordning att
bistånd är överflödigt. Bland principerna för svenskt bistånd borde därför
ingå att i sådana fall, sedan ev. bindande avtal upphört att gälla,
bistånd icke borde ifrågakomma.

Utskottet har avstyrkt motionen 337 under åberopande av att det
föreslagna kriteriet för avbrytande eller avveckling av biståndssamarbete
icke synes tillräckligt klart eller uttömmande för att utan svårighet
kunna tillämpas i alla tänkbara situationer. Denna svårighet bör dock
inte övervärderas. Utskottet har även hänvisat till att den biståndspolitiska
utredningen som en av sina huvuduppgifter haft att pröva principerna
för den svenska biståndsverksamheten och till att i avvaktan på
utredningens förslag någon princip av angiven art inte bör framställas
på grundval av motionens förslag. Då frågan alltså kommer att prövas
i samband med utredningens förslag avstår vi från att nu reservera oss.

UU 1976/77:17

Förteckning över motioner som behandlats i betänkandet

81

Motion Utskottets ytt- Utskottets hem rande

återfinns ställan återfinns

under punkten under punkten

1976/77:175 av herrar Hagberg i 4.7 4

Örebro och Andréasson (s) om statsbidrag
till Amnesty International

1976/77: 246 av herr Björck i Nässjö 4.4 4

m. fl. (m) om biståndet till Cuba

1976/77: 337 av herr Oskarson m. fl. 4.1 4

(m) om länderinriktningen av svenskt

u-landsbistånd

1976/77:338 av herr Werner m. fl. 3 3

(vpk) om Sveriges utträde ur Världsbanksgruppen
m. m.

1976/77:339 av herr Werner m. fl. 3 3

(vpk) om avslag på anslagen till

Asiatiska utvecklingsbanken och
Asiatiska utvecklingsfonden

1976/77:458 av herr Petersson i 7 7

Gäddvik m. fl. (m) om viss utbildning
för biståndsarbete

1976/77:670 av herr Werner m. fl. 4.6 4

(vpk) om bistånd till Eritreas Röda
kors och Röda halvmåne

1976/77:671 av herr Werner m. fl. 4.4 4

(vpk) om ökat bistånd till Cuba

1976/77:673 av herr Werner m. fl. 4.6 4

(vpk) om stöd till den palestinska organisationen
Röda halvmånen

1976/77:674 av herr Wemer m. fl. 4.6 4

(vpk) om erkännande av och bistånd
till Demokratiska sahariska arabrepubliken
(yrkandet 2)

1976/77: 675 av herr Wemer m. fl. 1, 4.1, 4.2 1, 4

(vpk) om u-landspolitiken

1976/77:1052 av fru Bernström (fp) 2, 4.2, 4.4 2, 4

om höjning av u-landsbiståndet m. m.

1976/77: 1053 av herr Knutson m. fl. 4.2 4

(m) om ökad bindning av u-landsbiståndet 1976/77:

1057 av fru Lewén-Eliasson 1, 3, 4.1, 4.3, 4.4, 1, 3, 4

m. fl. (s) om den svenska bistånds- 4.5, 4.6, 4.7

politiken

1976/77: 1058 av fröken Mattson 4.7 4

m. fl. (s) om de svenska folkrörelsernas
medverkan inom utvecklingsarbetet
i programländer för svenskt
bistånd

1976/77:1063 av herr Werner m. fl. 4.6 4

(vpk) om bistånd till Demokratiska
folkrepubliken Yemen

6 Riksdagen 1976/77. 9 sami. Nr 17

UU 1976/77:17

82

Innehållsförteckning Sid.

1 En ny ekonomisk världsordning, utvecklingssamarbetets inriktning,
svensk u-landspolitik m. m.

Propositionen 2

Motioner 5

Utskottet 5

2 Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.

Propositionen 10

Motion 11

Utskottet 11

3 Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)

Propositionen 13

Motioner 22

Utskottet 22

4 Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2)

4.1 Anslagsram, länderval, lån.gtidsutfästelser m. m.

Propositionen 28

Motioner 32

Utskottet 33

4.2 Bundet bistånd

Propositionen 38

Motioner 39

Utskottet 40

4.3 Industri- och teknologifrågor

Propositionen 41

Motion 42

Utskottet 42

4.4 Samarbete med enskilda länder

Propositionen 43

Motioner 44

Utskottet 45

4.5 Humanitärt bistånd till flyktingar och befrielserörelser i
södra Afrika

Propositionen 51

Motion 52

Utskottet 52

4.6 Humanitärt bistånd — katastrofbistånd m. m.

Propositionen 53

Motioner 55

Utskottet 55

4.7 Stöd till enskilda organisationer

Propositionen 58

Motioner 59

Utskottet 60

5 Information (C 3)

Propositionen 64

Utskottet 64

6 Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) (C 4)

Propositionen 64

Utskottet 65

UU 1976/77:17

83

Sid.

7 Biståndsutbildningsnämnden (BUN) (C 5)

Propositionen 65

Motion 66

Utskottet 68

8 Biståndsförvaltningens lånefond (IV.2) 68

Reservationer

samtliga avgivna av de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet:

1 Internationella utvecklingsfonden (IDA) (punkten 3) 69

2 Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) (punkten 3) 70

3 Anslag för Bidrag till Internationella biståndsprogram (punkten 3) 70

4 Långtidsutfästelser (punkten 4.1) 71

5 Anslag för Bilateralt utvecklingssamarbete (punkten 4.1) 72

6 Cuba (punkten 4.4) 73

7 Angola, Kap Verde, Kenya, Mozambique, Pakistan, Portugal,
Tanzania och Vietnam (punkten 4.4) 74

8 Bistånd till flyktingar och befrielserörelser i södra Afrika (punkten
4.5) 78

9 Katastrofreserven (punkten 4.6) 79

Särskilda yttranden

1 Anslagsutveckling, planeringsramar (s) (punkten 2) 79

2 Anslagsram, länderval, långtidsutfästelser m. m. (m) (punkten 4.1) 79

Förteckning över motioner som behandlats i betänkandet 81

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770049