TU 1976/77:26

Trafikutskottets betänkande
1976/77:26

med anledning av propositionen 1976/77:146 om vissa sjöfartsfrågor
jämte motioner
Propositionen

I propositionen 1976/77:146 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att

1. antaga förslag till lag om tillstånd till överlåtelse av fartyg,

2. godkänna de riktlinjer för lämnande av garantier till svenska rederier
som i propositionen förordats,

3. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under tiden den 1 juli
1977-den 30 juni 1978 ikläda staten garantier till svenska rederier till ett
sammanlagt belopp av 500 000 000 kr.,

4. till Bidrag till vissa resor av sjöfolk för budgetåret 1977/78 utöver av
riksdagen redan beviljat förslagsanslag anvisa ytterligare 18 000 000 kr.

Ärendet bör enligt propositionen behandlas under innevarande riksmöte.

I propositionen behandlas den allmänna sjöfartsutvecklingen och den
svenska sjöfartsnäringens nuvarande läge och konkurrensförmåga. En
sjöfartspolitisk utredning med uppgift att närmare belysa bl. a. näringens
samhällsekonomiska betydelse samt framtida verksamhet och konkurrensförmåga
aviseras. Ett särskilt tidsbegränsat likviditetsstöd i form av statliga
kreditgarantier på 500 milj. kr. föreslås, varav ca 50 milj. kr. beräknas för den
mindre skeppsfarten. I propositionen föreslås ett statsbidrag om 18 milj. kr.
till sjöfolkets resor. Vidare anmäls vissa speciella åtgärder för den mindre
skeppsfarten.

Slutligen föreslås en lag som klargör att sjöfartspolitiska synpunkter skall
beaktas vid prövning av ärenden om tillstånd till överlåtelse av fartyg till
utlandet.

1 Riksdagen 1976/77. 15 sami. Nr 26

TU 1976/77:26

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till

Lag om tillstånd till överlåtelse av fartyg

Härigenom föreskrives följande.

Svenskt registreringspliktigt skepp eller andel däri får ej överlåtas utan
tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, om
skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt.

Vid prövning av fråga om tillstånd till överlåtelse skall särskilt beaktas hur
denna påverkar effektivitet och sysselsättning inom sjöfartsnäringen och de
ombordanställdas förhållanden. Tillstånd skall ej lämnas, om det strider mot
väsentligt allmänt intresse att skeppet upphör att vara svenskt.

I fråga om överlåtelse som sker i strid med vad nu har sagts skall
föreskrifterna i 4, 5 och 7 §§ lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot
överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Lagen gäller till
utgången av juni 1978.

Genom lagen upphäves kungörelsen (1939:592) angående tillämpning av
lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller
upplåtelse av fartyg m. m.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ärende som har anhängiggjorts
före lagens ikraftträdande.

TU 1976/77:26

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1977

I motionen 1976/77:882 av herr Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
uttalar att överförande av svenska fartyg under s. k. fiffelflagg skall förbjudas
och hos regeringen begär förslag till lagstiftning i detta syfte.

I motionen 1976/77:1256 av herrar Rosqvist och Jan Bergqvist i Göteborg
(båda s) hemställs att riksdagen hos regeringen begären branschutredning för
svensk sjöfart.

Motioner väckta med anledning av propositionen 1976/77:146

I motionen 1976/77:1638 av herr Mellqvist m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen i fråga om tillståndsgivningen vid överlåtelser av fartyg ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen anhåller hos regeringen att erforderliga åtgärder vidtas för
att tillgodose vad som anförts i motionen angående den statliga upphandlingen
av sjöfraktstjänster.

1 motionen 1976/77:1639 av herr Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
beslutar

1. att avslå propositionen i vad gäller kreditgarantier på 500 milj. kr. till
skeppsfarten,

2. att likviditetsstöd i form av kreditgarantier på 150 milj. kr. endast skall
utgå till den mindre skeppsfarten under tiden 1 juli 1977-30 juni 1978,

3. att med avvisande av regeringens förslag till Lag om tillstånd till
överlåtelse av fartyg hemställa hos regeringen om utarbetande av ett förslag
till Lag om förbud mot överlåtelse av fartyg till stater med s. k. bekvämlighetsflagg.

Utskottet

Kreditstöd i form av statliga garantier

I propositionen redogörs för den allmänna sjöfartsutvecklingen och den
svenska sjöfartsnäringens nuvarande läge och konkurrensförmåga. Bl. a.
framhålls att - trots ett gott utgångsläge - de senaste årens fraktmarknadsutveckling
inneburit en likviditetspåfrestning för främst de rederier som har
sin verksamhet inriktad på tank- eller annan massfart med stora fartyg.
Redan den löpande driften har gett underskott och därmed påverkat
likviditeten hos svenska rederier. Därtill har kommit mycket stora räntor och
amorteringar för fartygen samt kontantandelar för ännu utestående beställningar.
Den senaste inom kommunikationsdepartementet gjorda analysen
visar att också för vissa stora rederier likviditetspåfrestningen kan bli mycket

TU 1976/77:26

besvärande det kommande året. Detta kan tvinga fram åtgärder som negativt
kan påverka den svenska rederinäringens framtidsmöjligheter. Sålunda kan
det trots låga priser på fartygsmarknaden komma att ske omfattande
försäljning även av modernt tonnage till utlandet. Följden av sådana
försäljningar kan, sett i ett längre perspektiv, bli kapitalförluster för inte
enbart vederbörande rederi utan också för samhället. Vidare minskar antalet
sysselsättningstillfällen för de ombordanställda.

Föredragande departementschefen framhåller i anslutning härtill att det är
viktigt att inte sjöfartsnäringens utvecklingsmöjligheter försämras. Det kan
gälla en satsning på nya typer av fartyg eller en utbyggnad inom speciella
marknadsavsnitt. Vad gäller frågorna härom anses rederiernas behov på ett
godtagbart sätt kunna lösas genom de förslag som lagts fram i prop. 1976/
77:139 om vissa varvsfrågor. Rederierna ges härigenom möjligheter att lägga
ut nybeställningar utan att därmed belasta sin likviditet.

Förslagen i sistnämnda proposition innebär bl. a. att fullmäktige i riksgäldskontoret
bemyndigas att t. o. m. den 30 juni 1980 ikläda staten garantier
till svenska fartygsbeställare intill ett sammanlagt belopp av högst 3 100
milj. kr. avseende upplåning i anslutning till beställning av fartyg hos svenska
varv liksom förslag om statliga avskrivningslån till svenska beställare av
fartyg vid svenska varv intill ett sammanlagt belopp av högst 1 300 milj.
kr.

Även ett kreditstöd för andra ändamål ter sig emellertid enligt föredragandens
mening befogat. Syftet härmed skulle i första hand vara att ge rederierna
möjlighet att undvika av likviditetsskäl framtvingade omfattande försäljningar
av modernt tonnage till underpris. Ett sådant stöd måste dock enligt
propositionen vara selektivt och grunda sig på en ingående individuell
bedömning. Både rederi och fartyg skall befinnas vara livsdugliga inom
svensk sjöfartsnäring. Åtskilliga förändringar måste dock accepteras för att
den svenska handelsflottan framgångsrikt skall kunna anpassas till nya
förhållanden. Försäljning till utlandet av också relativt nybyggda fartyg kan
därför få godtas. Även om försäljningspriset ter sig lågt kan det förväntade
marknadsläget för ifrågavarande typ av fartyg bedömas som sådant att det är
än mer olönsamt att behålla fartyget i svensk ägo.

Med hänvisning till det anförda föreslås att ett tidsbegränsat likviditetsstöd
i form av statliga kreditgarantier införes. För nästa budgetår bör sålunda
finnas möjlighet till ett sådant stöd, då vid den fraktmarknadsutveckling
som ter sig mest sannolik flera rederier kan komma i ett trängt likviditetsläge.
Stödet anses böra utgå i form av statliga kreditgarantier inom en ram av
500 milj. kr. Härav föreslås ca 50 milj. kr. avdelas för den mindre skeppsfartens
behov.

Utskottet delar helt föredragandens uppfattning om vikten av att sjöfartsnäringens
utvecklingsmöjligheter inte försämras. Mot bakgrund härav finner
utskottet det också vara lämpligt att som ett kompletterande led i statsmakternas
åtgärder för att stödja rederiernas fortsatta verksamhet det i proposi -

TU 1976/77:26

tionen förordade garantisystemet nu införes samt tillstyrker följaktligen
förslaget härom.

Följande villkor anses enligt propositionen böra gälla för kreditstödet.
Syftet med detsamma skall vara att ge garantier för relativt kortfristiga lån.
Garanti skall dock om särskilda skäl finns kunna medges för lån med en
löptid av högst fem år och med amorteringsfrihet under högst de tre första
åren av garantitiden. Som säkerhet skall lämnas icke utnyttjade bästa
säkerheter i fartyg tillhörande det företag som medges kreditgaranti. Detta
innebär att för en garanti som ges för att t. ex. undvika försäljning av ett visst
fartyg tilläggssäkerhet skall kunna lämnas i andra fartyg. I många fall bör
sådana säkerheter gå att få inom 60 % av fartygsvärdena. Garanti bör
emellertid kunna medges upp till 90 % av fartygens beräknade värde.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till vad föredraganden sålunda
föreslagit. För att kreditstödet emellertid inte skall få en utformning som
motverkar syftet med detsamma synes det dock vara angeläget att den
förenämnda garantin upp till 90 % av fartygets beräknade värde avser ett
värde som inte statiskt bindes till enbart marknadsvärdet. Utskottet förutsätter
att en sådan bedömning kommer att tillämpas. Vidare synes i sådana
fall, där vederbörande rederi har för avsikt att uppta banklån mot säkerhet
av sådana fartygsinteckningar som är bankmässiga, kreditgarantin inte böra
omfatta denna del av upplåningen.

Föredragandens förslag i övrigt har i dessa delar inte geti utskottet anledning
till erinran eller särskilt uttalande.

Detta innebär bl. a. att förden statliga garantin skall utgå en avgift som bör
fastställas bl. a. med hänsyn till de risker som kan vara förknippade med
kreditgarantigivningen. 0,5 % anses därvid vara en lämplig nivå.

Den angivna kreditgarantiramen om 500 milj. kr. skall t. v. räknas av mot
det totala garantibemyndigande för fullmäktige i riksgäldskontoret om 19 750
milj. kr., avseende garantier till svensk varvsindustri, som anges i prop. 1976/
77:139. Besluts- och prövningsförfarande förutsätts i princip bli desamma
som för de garantier som föreslagits i nämnda proposition.

Det bör vidare få ankomma på regeringen att utfärda de närmare
föreskrifterna för kreditstödet.

Med hänsyn till de speciella förhållanden som kan föreligga för den mindre
skeppsfarten förutsätts i propositionen att andra garantivillkor än de angivna
i vissa fall kan aktualiseras. Frågan skall i så fall underställas regeringens
prövning.

Av det anförda följer vidare att utskottet avstyrker yrkandena (1 och 2) i
motionen 1976/77:1639 om avslag på propositionen i vad den avser förut
nämnda kreditgarantier på 500 milj. kr. och om att i stället ett tidsbegränsat
stöd i form av kreditgarantier på 150 milj. kr. skall utgå endast till den mindre
skeppsfarten.

TU 1976/77:26

Bidrag till vissa resor av sjöfolk

I propositionen erinras om att den s. k. flaggutredningen i betänkandet
(SOU 1976:44) Sjöfart och flagg som en konkurrensfrämjande åtgärd
föreslagit att frågan om statsbidrag till sjöfolkets fria hemresor omprövas.
Sådana bidrag har tidigare utgått i Sverige och utgår fortfarande i våra
nordiska grannländer.

I sjömanslagen (1973:282, ändrad senast 1976:591) finns regler om fri resa
med underhåll till sjömans hemort i samband med semester, annan ledighet,
anställningens upphörande, sjukdom eller havandeskap.

De fria resorna är enligt föredraganden en viktig social och ekonomisk
förmån för de ombordanställda. Samtidigt innebär de betydande kostnader
för främst sådana rederier vilkas fartyg sällan eller aldrig anlöper svenska eller
närliggande hamnar. Sett från redarnas synpunkt är införande av statsbidrag
för de ombordanställdas hemresor en åtgärd från det allmännas sida för att
hålla nere driftkostnaderna och därmed förbättra det internationella konkurrensläget.

Föredraganden finner för sin del att ett tillfälligt åtagande för statens del bör
begränsas till viss del av resekostnaderna. Dessa kan för nästa budgetår
beräknas till totalt ca 60 milj. kr. Genomsnittligt för hela handelsflottan kan
man enligt uppgift räkna med att ett skifte av varje befattning ombord medför
kostnaderom sammanlagt ca 18 milj. kr. Enligt de intill utgången av juni 1972
gällande bestämmelserna svarade arbetsgivaren och staten för hälften
vardera av sjöfolkets fria resor.

Vid en samlad bedömning anser föredraganden att statens bidrag - under
en tvåårsperiod - bör fastställas till 30 % av rederiernas totala resekostnader
med undantag för sådana resor som sammanhänger med leverans i utlandet
av fartyg till svensk redare. Bidrag anses böra utgå inom en total kostnadsram
för vartdera av budgetåren 1977/78 och 1978/79 om 18 milj. kr. Statsbidraget
föreslås utgå för resekostnader som omfattar resor till och från hemorten
eller den s. k. basorten enligt gällande kollektivavtal. Bidragen skall utbetalas
i efterskott. Det förutsätts få ankomma på regeringen att utfärda de närmare
föreskrifterna för bidragsgivningen.

Riksdagen har för budgetåret 1977/78 anvisat ett förslagsanslag av 100 000
kr. under sjätte huvudtitelns anslag D 6 Bidrag till vissa resor av sjöfolk (prop.
1976/77:100 bil. 9, TU 1976/77:11, rskr 1976/77:177). Det nu föreslagna
statsbidraget bör enligt propositionen utgå under denna anslagsrubrik och
ytterligare ett belopp om 18 milj. kr. tillföras anslaget.

Utskottet tillstyrker att på de av föredraganden anförda grunderna
statsbidrag till här berörda resor beviljas samt att för ändamålet under nästa
budgetår - utöver tidigare beviljade medel - beräknas ett belopp om 18 milj.
kr.

TU 1976/77:26

Lag om tillstånd till överlåtelse av fartyg

Föredraganden anknyter i denna del till de förslag som lagts fram av
flaggutredningen. Denna gör en bestämd skillnad mellan överlåtelser med
bevarat svenskt driftsinflytande och överlåtelser till utlandet utan att sådant
inflytande kvarstår. Överlåtelser av det senare slaget ingår i allmänhet som ett
normalt led i rederiverksamheten och utgör en viktig finansieringskälla för
nyanskaffning av fartyg. Under normala förhållanden skall därför någon
prövning av sådana överlåtelser inte ske.

Utredningen har föreslagit en särskild lagstiftning för överlåtelse av fartyg.
Förslaget innebär att tillstånd i normalfallet skall krävas för sådan överlåtelse
av fartyg eller andel däri, som medför att fartyget upphör att vara svenskt men
även efter överlåtelsen står under svenskt driftsinflytande. Vid prövningen
skall beaktas om överlåtelsen är till gagn för svensk sjöfart. Om flaggöverföring
är enda möjligheten att erhålla eller behålla betydande lastkontrakt till
följd av sjöfartsprotektionism eller om fartyget avses ingå i internationellt
samarbetsprojekt anser utredningen att tillstånd bör kunna ges. Tillstånd
skall inte lämnas om det strider mot väsentligt allmänt intresse att fartyget
upphöratt vara svenskt. Utredningen anger ocksåatt tillstånd inte bör ges om
det finns skälig anledning anta att den huvudsakliga avsikten med överföringen
är att använda låglönebesättningar, uppnå skattefördelar eller komma
ifrån sociala åtaganden gentemot de ombordanställda. Eftersom utredningen
anser att fartyg under bekvämlighetsflagg är ett ovälkommet inslag
i världssjöfarten får överföring av svenskt fartyg till sådan flagg normalt
antas strida mot väsentligt allmänt intresse.

Utgångspunkten vid bedömningen av här berörda spörsmål måste enligt
föredraganden vara att svensk sjöfart så långt möjligt skall drivas under
svensk flagg. Sjöfartens utlandsinvesteringar kan emellertid - liksom etableringar
utomlands av den landbaserade industrin - medföra avsevärda fördelar
för det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft. Möjligheter
måste därför finnas också för rederierna att etablera sig i andra länder. En
okontrollerad och betydande avtappning av svenskt tonnage till utlandet
skulle dock kunna medföra allvarliga konsekvenser för det svenska samhället
och de anställda inom sjöfartsnäringen.

1 avvaktan på en särskild sjöfartspolitisk utredning, som föredraganden
avser att föreslå regeringen att låta göra och som utskottet återkommer till i
det följande, anser han det inte vara lämpligt att f. n. lägga flaggutredningens
förslag till grund för en långsiktig lösning av problemet med flaggöverföring.
Föredraganden finner det dock angeläget att redan nu genom en särskild lag
klargöra att sjöfartspolitiska synpunkter skall beaktas vid prövning av
ansökan om tillstånd att till utlandet få överlåta svenskt fartyg. En sådan lag
anses böra vara tidsbegränsad, förslagsvis t. o. m. juni 1978, och i likhet med
1939 års lag - om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg
m. m. - omfatta alla slag av överlåtelser av fartyg eller andelar däri till utlan -

TU 1976/77:26

det, dvs. både med och utan bevarat svenskt driftsinflytande, om överlåtelsen
innebär att fartyget upphör att vara svenskt.

Emellertid anser föredraganden liksom flaggutredningen att man vid
bedömningen av tillståndsärendena bör skilja mellan de båda slagen av
överlåtelser. Rena försäljningar utan bevarat svenskt driftsinflytande anses
vara ett normalt inslag i rederiverksamheten och ett sätt att finansiera
nyanskaffning av fartyg. Tillstånd bör alltså på samma sätt som i dag ges till
sådana försäljningar. I vissa situationer bör man kunna ge tillstånd även till
överlåtelser med bevarat svenskt driftsinflytande. Liksom flaggutredningen
anser föredraganden att det avgörande därvid bör vara om överlåtelsen kan
vara till gagn för svensk sjöfart. Vid prövningen bör särskilt beaktas hur
överlåtelsen påverkar effektiviteten och sysselsättningen inom sjöfartsnäringen
och de ombordanställdas förhållanden.

Det sagda tar inte sikte på överföring till land som tillhandahåller
bekvämlighetsflagg. Registrering under bekvämlighetsflagg återverkar
allvarligt på den internationella sjöfarten, bl. a. genom sämre socialt skydd för
de ombordanställda och minskad säkerhet. Liksom flaggutredningen anser
föredraganden att fartyg under bekvämlighetsflagg är ett ovälkommet inslag i
världssjöfarten. Normalt får därför överföring till sådan flagg antas strida mot
väsentligt allmänt intresse. Emellertid måste även här finnas möjligheter till
olika lösningar i det konkreta fallet. För att tillstånd till överföring skall kunna
ges måste det dock vara klarlagt att den fortsatta driften sker under
förhållanden som är godtagbara utifrån svenska värderingar och Sveriges
internationella åtaganden när det gäller säkerhet, miljö, social trygghet och
fackliga rättigheter för de ombordanställda.

Föredraganden förklarar sig ha för avsikt att senare för regeringen lägga
fram förslag till bestämmelserom verkställigheten av den nu föreslagna lagen
om tillstånd till överlåtelse av fartyg. För riksdagens information redogörs
översiktligt för vad dessa bestämmelser bör innehålla. I bestämmelserna bör
sålunda föreskrivas att fråga om tillstånd till överlåtelse av fartyg skall prövas
av kommerskollegium i samråd med riksbanken. Eftersom vid prövningen
skall beaktas sjöfartspolitiska synpunkter anses det naturligt att kommerskollegium
i mera betydelsefulla ärenden hör sjöfartsverket. Finner kollegiet
att ärende har större principiell betydelse eller allmän räckvidd bör kollegiet
med eget yttrande underställa ärendet regeringen för dess prövning. Detsamma
anses böra gälla om de ombordanställdas organisationer har motsatt
sig bifall till ansökan.

Utskottet delar föredragandes uppfattning i nu behandlade frågor.

Principen om att utflaggning av fartyg endast bör godtas under förutsättning
att vederbörande rederi under svensk flagg tillför ett annat fartyg - som
från sysselsättningssynpunkt i princip är likvärdigt med det utflaggade
fartyget - utgör enligt motionen 1976/77:1638 en godtagbar utgångspunkt för
en ny lagstiftning. Motionärerna anser emellertid att ett sådant tillförande

TU 1976/77:26

av ett nytt fartyg, såvida inte synnerliga skäl talar däremot, måste vara ett
bestämt villkor för utflaggning.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att redan Redareföreningen
föreslagit att överföring av svenska fartyg till utländsk flagg bör ske på ett
sådant sätt, att arbetstillfällena på fartyg under svensk flagg i princip behålls
på nuvarande nivå, vilket kan ske genom att vederbörande rederi anskaffar
eller förbinder sig att anskaffa ett nytt fartyg för varje fartyg som överförs till
utländsk flagg. Redareföreningen har vidare framhållit att eftersom de nya
fartygen torde få mindre besättning än de gamla kan detta medföra viss
personalminskning. Denna är emellertid av samma art som då rederierna
moderniserar sitt fartygsbestånd utan flaggöverföring.

Föredraganden anför i nu berörda fråga att tillstånd till överlåtelse inte bör
lämnas, om det strider mot väsentligt allmänt intresse att fartyget upphör att
vara svenskt. Man bör sålunda enligt propositionen inrikta sig på att i det
konkreta fallet finna den lösning som framstår som den mest förmånliga för
samhället, sjöfartsnäringen och de ombordanställda. Så bör t. ex. den
omständigheten att rederiet i sin ansökan anger att man avser att tillföra
verksamheten under svensk flagg ett annat fartyg som från sysselsättningssynpunkt
i princip motsvarar det som avses registreras i utlandet utgöra skäl
för bifall till framställningen. I propositionen angivna principer för bedömningen
sägs slutligen stå i samklang med den inställning företrädare för
rederinäringen och de ombordanställda har gett uttryck för i skrivelser till
regeringen.

Vad sålunda anförts innebär såvitt utskottet kan finna att motionärernas
önskemål beträffande särskilt villkor för överlåtelse - därest synnerliga skäl
inte föreligger - kommer att tillgodoses. Motionärernas uppfattning att de
bekvämlighetsflaggade fartygen kan utgöra en stor fara för sjösäkerheten delas
f. ö. även av utskottet.

Under hänvisning till det anförda och då i vart fall utskottet för sin del inte
funnit sig berett att göra något mer bindande uttalande i förevarande frågor
synes någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen i
denna del ej motiverad.

Utskottet anser sig vidare kunna utgå från att, som motionärerna yrkat,
den föreslagna lagstiftningen kompletteras med sådana tillämpningsföreskrifter
att ett kringgående av syftet med densamma i möjligaste mån
motverkas. De av motionärerna härvid aktualiserade frågorna om bareboatcharter
och eventuellt uppkommande fall, där svenska rederier köper in
fartyg med bekvämlighetsflagg, bör exempelvis kunna uppmärksammas i
anslutning härtill eller i annat lämpligt sammanhang.

Med anledning av de synpunkter motionärerna anfört beträffande medbestämmanderätten
för arbetstagarna - i samband med tillståndsärenden - vill
utskottet framhålla att frågorna härom bör kunna lösas genom bestämmelserna
i de avtal om sådan medbestämmanderätt parterna har att besluta
om.

TU 1976/77:26

Motionärerna har slutligen erinrat om ett av riksdagen år 1974 gjort
uttalande (FiU 1974:31, rskr 1974:318) om att staten i möjligaste mån bör
undvika att utnyttja bekvämlighetsflaggade fartyg vid sin upphandling av
frakttjänster för att ej främja rederier som undandrar sig sitt sociala arbetsgivaransvar.

Riksdagens skrivelse i frågan har överlämnats till flaggutredningen. Denna
har i sitt tidigare nämnda betänkande förklarat att utredningen övervägt
totalförbud mot statliga myndigheters anlitande av bekvämlighetsfartyg.
Detta skulle emellertid strida mot Sveriges internationella åtaganden och en
sådan princip skulle dessutom kunna fördyra och i ett krisläge försvåra för
landets energiförsörjning nödvändig tillförsel av oljeprodukter. Självfallet bör
likväl upphandlingen enligt utredningen ske på ett sätt som harmoniserar
med föreslagna handlingslinjer när det gäller undermåligt bekvämlighetstonnage.
Statlig myndighet anses alltså i princip böra avhålla sig från befraktning
av sådant tonnage. Redan kravet i upphandlingskungörelsen (1973:600) att
affärsmässighet skall iakttagas vid upphandling innebär att hänsyn också
måste tas till transportens kvalitet. Det måste därför enligt utredningen
kunna förutsättas att statlig myndighet förvissar sig om att fartyg som man
avser att befrakta inte brister i säkerhet eller standard. Vidare måste
förutsättas att statlig myndighet inte anlitar rederier som undandrar sig sitt
sociala arbetsgivaransvar. I den mån sådana hänsyn i det enskilda fallet är
oförenligt med kravet på affärsmässighet anses alltså myndighet böra
underställa regeringen frågan om befraktning av sådant bekvämlighetstonnage
för vägning av affärsmässighetskravet mot det allmänna intresset att de
ombordanställda har tillfredsställande socialt skydd.

Under hänvisning till det anförda och i avvaktan på regeringens prövning
av förslagen finner utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motionen i denna del inte nu påkallad.

Då utskottet ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot föredragandens
uttalanden under förevarande avsnitt tillstyrker utskottet det framlagda
förslaget till lag om tillstånd till överlåtelse av fartyg.

Härav följer att utskottet avstyrker motionerna 1976/77:882, om förbud
mot överförande av fartyg i svenska handelsflottan till bekvämlighetsflagg,
och 1976/77:1639, sistnämnda motion i vad den avser avslag på regeringens
förenämnda lagförslag.

Tillsättande av en sjöfartspolitisk utredning

Föredraganden ger i denna del till känna att den svenska sjöfartsnäringen
skall göras till föremål för en bred och allsidig utredning. Utredningsarbetet
avses leda till ett sjöfartspolitiskt program baserat på ett klarläggande av
näringens samhällsekonomiska betydelse samt framtida verksamhet och
konkurrensförmåga. Det arbete som utförts inom flaggutredningen och en

TU 1976/77:26

särskild interdepartemental arbetsgrupp kommer därigenom att inordnas i ett
större sammanhang och bättre förutsättningar kunna skapas för mera
långsiktiga ställningstaganden.

Utredningen skall arbeta skymdsamt och i den utsträckning detta är
lämpligt etappvis redovisa resultat av sitt arbete. Utredningen skall så långt
möjligt klarlägga de faktiska skillnader som kan råda när det gäller villkor och
förutsättningar för rederiverksamhet under olika flaggor. Likaså skall en
jämförelse göras beträffande de förutsättningar under vilka å ena sidan
rederinäringen arbetar och å andra sidan övriga delar av det svenska
näringslivet. Behovet hos svenska rederier att driva fartyg under främmande
flagg skall belysas mot bakgrund av samhällsekonomiska, sjöfartspolitiska
och företagsekonomiska värderingar.

Utskottet konstaterar forsin del med tillfredsställelse att en sjöfartspolitisk
branschutredning nu kommer att tillsättas och vill i sammanhanget understryka
vad föredraganden anfört om dess arbetsuppgifter m. m. Inte minst
angeläget är att utredningen får en sådan sammansättning att berörda frågor
kan få en ingående och sakkunnig belysning ur såväl näringsekonomiska som
fackliga synpunkter m. m. Utskottet förutsätter också att dess arbete kommer
att bedrivas i nära samarbete med redan pågående utredningar på sjöfartsnäringens
område, såsom bl. a. befälsbemanningsutredningen, fartygsmiljöutredningen
och utredningen om sjömanspension samt med uppmärksammande
i tillämpliga delar även av kommande förslag från den trafikpolitiska
utredningen. Vederbörligt beaktande måste självfallet också ske av statens
egna engagemang i varvs- och rederibranschen.

Vad sålunda anförts innebär att det i motionen 1976/77:1256 framförda
yrkandet om ett tillsättande av en branschutredning för svensk sjöfart
kommer att tillgodoses, varför någon särskild åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motionen ej torde vara påkallad.

Åtgärder för den mindre skeppsfarten, m. m.

I propositionen nämns bl. a. att regeringen beslutat att anpassa den lägsta
gränsen för uttag av inrikes fyravgift till den utveckling som skett inom
sjöfartsnäringen genom att höja gränsen från 400 till 1 500 nettoregisterton.
Enligt vad utskottet erfarit innebär detta en minskning av den inrikes
sjöfartens avgifter, vilken kan antas uppgå till ca 2 milj. kr.

Vidare nämns att regeringen har gett sjöfartsverket i uppdrag att i ökad
utsträckning följa upp tillämpningen av gällande internationella bestämmelser
rörande skeppsmätning. Åtgärden förklaras böra ses som ett led i det
pågående arbetet att åstadkomma en mera likartad tillämpning av gällande
bestämmelser och medverka till att det svenska mindre tonnaget inte utsätts
för den snedvridning av konkurrensförhållandena som skillnaderna i
mätningstillämpning visat sig medföra.

Vad härom anförts har inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt
uttalande.

TU 1976/77:26

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:146 samt
med avslag på motionerna 1976/77:882, 1976/77:1638, yrkandet
l,och 1976/77:1639, yrkandet 3, antager det i propositionen
framlagda förslaget till lag om tillstånd till överlåtelse av
fartyg,

2. att motionen 1976/77:1638, yrkandet 2, inte föranleder någon
särskild åtgärd från riksdagens sida,

3. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:146 samt
med avslag på motionen 1976/77:1639, yrkandena 1 och 2,

a. godkänner de riktlinjer för lämnande av garantier till svenska
rederier som i propositionen förordats,

b. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att under tiden
den 1 juli 1977 - den 30 juni 1978 ikläda staten garantier till
svenska rederier till ett sammanlagt belopp av 500 000 000 kr.,

4. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:146 till Bidrag
till vissa resor av sjöfolk för budgetåret 1977/78 utöver av
riksdagen redan beviljat förslagsanslag (TU 1976/77:11, rskr
1976/77:177) anvisar ytterligare 18 000 000 kr.,

5. att motionen 1976/77:1256 inte föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Stockholm den 18 maj 1977

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Lindahl i
Lidingö (s), Håkansson i Rönneberga (c). Sellgren (fp), Torwald (c). Rosqvist
(s), Zachrisson (s), Stjernström (c), Östrand (s), Komstedt (m), fru Sandéhn (s),
herrar Dahlberg (m) och Norling (s).

Reservationer

1. beträffande utnyttjande av bekvämlighetsflagg vid upphandling av frakttjänster
av herrar Mellqvist, Lindahl i Lidingö, Rosqvist, Zachrisson, fru
Sandéhn och herr Norling (samtliga s)som ansett att utskottet bort tillstyrka
motionen 1976/77:1638, yrkandet 2, samt att därför

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Riksdagens
skrivelse” och slutar med ”förenämnda lagförslag” bort ersättas med text av
följande lydelse:

TU 1976/77:26

Riksdagens skrivelse i frågan har överlämnats till flaggutredningen. Denna
har i sitt tidigare nämnda betänkande framhållit att statlig myndighet i princip
bör avhålla sig från befraktning av sådant tonnage. Kravet i upphandlingskungörelsen
(1973:600) att affärsmässighet skall iakttas vid upphandling innebär
att hänsyn också måste tas till transportens kvalitet. Flaggutredningen
förutsätter därför att statlig myndighet förvissar sig om att fartyg som man
avser att befrakta inte brister i säkerhet eller standard. Utredningen förutsätter
också att statlig myndighet inte anlitar rederier som undandrar sig sitt sociala
arbetsgivaransvar. I den mån sådan hänsyn i det enskilda fallet är oförenlig
med kravet på affärsmässighet bör myndighet underställa regeringen frågan
om befraktning av sådant bekvämlighetstonnage för vägning av affärsmässighetskravet
mot det allmänna intresset att de ombordanställda har tillfredsställande
socialt skydd.

Frågan har inte närmare berörts i propositionen. Med hänsyn till det uttalande
som riksdagen tidigare gjort och flaggutredningens ovan redovisade
ställningstagande bör regeringen enligt utskottets mening snarast vidta de
åtgärder som kan erfordras för att dessa synpunkter skall beaktas vid statliga
myndigheters upphandling av frakttjänster.

Vad utskottet sålunda framfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1638, yrkandet
2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om den statliga upphandlingen av sjöfraktstjänster,

2. beträffande motiveringen för utskottets hemställan under 3 av herrar Mellqvist,
Lindahl i Lidingö, Rosqvist, Zachrisson, Östrand, fru Sandéhn och
herr Norling (samtliga s) som anser att

det stycke av utskottets yttrande om kreditstödets utformning på s. 5 som
börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”av upplåningen” bort ersättas
med följande mening:

Vad föredraganden sålunda föreslagit tillstyrks av utskottet.

Särskilt yttrande

beträffande tillämpningen av lagen om tillstånd till överlåtelse av fartyg i
vissa fall av herrar Mellqvist, Lindahl i Lidingö, Rosqvist, Zachrisson,
Östrand, fru Sandéhn och herr Norling (samtliga s) som anfört:

I motionen 1976/77:1638 (s) har påtalats behovet av komplettering i den
föreslagna lagstiftningen med tillämpningsbestämmelser för att förhindra att
syftet med lagstiftningen kringgås.

Bland exempel härpå förutom bareboat-charter och inköp av bekvämlighetsflaggade
fartyg har i motionen nämnts åtgärder för att förhindra att
fartyg som överförs till annan nations flagga därefter ej förs vidare över
till bekvämlighetsflagg.

TU 1976/77:26

Flaggutredningen och föredragande departementschefen har med instämmande
av utskottet uttalat att fartyg under bekvämlighetsflagg är ett ovälkommet
inslag i världssjöfarten.

Det är därför enligt vår mening av stor vikt att den överföring av svenskt
fartyg till annat traditionellt sjöfartsland som den tillfälliga lagstiftningen
medger får en sådan tillämpning och ges sådan kontroll att möjligheten
ej öppnas för vidare överföring till bekvämlighetsflagg.

GOTAB 55061 Stockholm 1977