TU 1976/77: 25

Trafikutskottets betänkande
1976/77: 25

med anledning av propositionen 1976/77:113 om körkortslag jämte
motioner

Propositionen

I propositionen 1976/77: 113 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga förslagen till

1. körkortslag,

2. lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott.

I propositionen läggs fram förslag till en körkortslag och redovisas informationsvis
den regeringsförfattning (körkortsförordning) som behövs
jämte lagen. De båda författningarna, som ersätter nuvarande körkortskungörelse,
grundar sig på riksdagens beslut med anledning av prop.

1975/76: 155 om vissa körkortsfrågor.

I körkortslagen finns de för den enskilde och från rätts- och trafiksäkerhetssynpunkt
mest betydelsefulla bestämmelserna om förutsättningarna
för rätten att inneha körkort. Körkortsförordningen innehåller regler
av mera administrativ karaktär, dvs. främst tillämpnings- och verkställighetsföreskrifter
till lagen.

Propositionen behandlar olika frågor om körkort, såsom lämplighetskraven
beträffande körkortshavare och förutsättningarna för körkortsingripande.
Genom de nya bestämmelserna uppnås en mera individualiserad
och nyanserad bedömning. Vidare införs bestämda återkallelsetider
— spärrtider — i stället för nuvarande minimitider. Möjligheterna
att meddela varning utvidgas.

Däremot behandlas inte i propositionen överflyttningen av vissa körkortsmål
från länsrätt till tingsrätt. De gränsdragningsproblem m. m.
som hänger samman med överflyttningen övervägs av en särskild utredning.

I propositionen tas slutligen upp några frågor som inte omfattas av
det tidigare riksdagsbeslutet. Således föreslås att förare av motorredskap
skall inneha minst traktorkompetens och att man i vissa fall skall få
avlägga förarprov på automatväxlad bil.

1 Riksdagen 1976177. 15 sami. Nr 25

TU 1976/77: 25

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelser.

1 Förslag till
Körkortslag

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag gäller behörigheten att föra motorfordon, terrängmotorfordon,
traktor och motorredskap.

Behörigheten att föra motorfordon eller terrängmotorfordon anges på
följande sätt i körkort.

Bokstav	Behörighet
A	motorcykel (för tung motorcykel först har fyllt 18 år)	när körkortshavaren
B	personbil, lätt lastbil och ett till sådan fordon, terrängvagn	bil kopplat lätt släp-
C	tung lastbil
D	buss
E	släpfordon, oavsett antal och vikt

Behörighet att i yrkesmässig trafik för personbefordran föra personbil,
lätt lastbil eller terrängvagn utmärkes i körkort med beteckningen
TAXI.

Förarbehörighet

2 § Bil, terrängvagn eller motorcykel får föras endast av den som har
körkort för fordonet. Är till fordonet kopplat släpfordon skall körkortsbehörigheten
omfatta även detta.

Utan hinder av första stycket får lastbil, terrängvagn, släpfordon eller
buss förås

1. utan last eller passagerare inom garageområde, verkstadsområde
eller bensinstationsområde eller eljest kortare sträcka av den som har
körkort med behörigheten B,

2. med last eller passagerare i fall som avses under 1, om färden äger
rum i samband med bärgning, reparation eller liknande åtgärd beträffande
fordonet eller fordonståget samt föraren har körkort med behörigheten
B och har fyllt 19 år,

3. i tjänsteutövning av polisman, som har körkort med behörigheten

Den vars körkort har återkallats får inom garageområde, verkstadsområde
eller liknande utan last eller passagerare föra fordon av det
slag som det återkallade körkortet berättigade honom att föra, om medgivande
därtill har lämnats. Sådant medgivande får avse en tid av högst
tre år.

3 § Moped får föras endast av den som har fyllt 15 år.

Terrängskoter får föras endast av den som har fyllt 16 år.

Utan hinder av 2 § får utomlands bosatt person som har fyllt 15 år

TU 1976/77: 25

och som tillfälligtvis vistas här bruka av honom införd lätt motorcykel,
om den uppfyller de villkor som gäller för sådant fordon i hans hemland.
Detta gäller dock endast om motorn har en slagvolym som ej
överstiger 50 kubikcentimeter och om den som har infört fordonet får
föra detta i hemlandet utan körkort eller därmed jämförlig handling.

4 § Traktor som är försedd med gummihjul eller motorredskap får
föras på väg endast av den som har körkort eller traktorkort.

Utan hinder av första stycket får traktor eller motorredskap föras tillfälligt
utan körkort eller traktorkort kortare sträcka på väg vid färd till
eller från arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

5 § Personbil, lätt lastbil eller terrängvagn får föras i yrkesmässig trafik
för personbefordran endast av den som har körkort med taxibehörighet
eller körkort med behörigheten D.

Traktortåg eller motorredskap med tillkopplat släpfordon får föras i
yrkesmässig trafik endast av den som har körkort med behörigheten C,
D eller E eller körkort med taxibehörighet.

6 § Bestämmelserna i 2—5 §§ gäller ej vid övningskörning eller förarprov
eller vid färd med fordon inom inhägnat järnvägs- eller fabriksområde
eller inhägnat tävlingsområde eller annat dylikt inhägnat område
och ej heller färd med fordon, som är avsett att föras av gående,
eller släpfordon, som kopplas till sådant fordon.

Körkort

Körkortstillständ

7 § Körkortstillständ får meddelas endast den som med hänsyn till
sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare
av körkortspliktigt fordon.

Vid prövningen av de personliga förhållandena skall särskilt beaktas
om sökanden är känd för nyktert levnadssätt och om det kan antagas,
att han såsom förare av körkortspliktigt fordon kommer att respektera
trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken.

Vid prövningen av de medicinska förhållandena skall beaktas att sökanden
har tillfredsställande trafiksyn med eller utan glasögon eller linser
och tillräcklig hörselförmåga med eller utan hörapparat för att föra
fordon av det slag ansökan avser och att sökanden även i övrigt uppfyller
de medicinska krav som bör ställas upp med hänsyn till trafiksäkerheten.

8 § Vid meddelande av körkortstillständ får föreskrivas villkor.

9 § Körkort får utfärdas endast om körkortstillständ har meddelats.

10 § Körkort får ej utfärdas under tid då spärrtid som avses i 21 § löper.

11 § Förhandsbesked kan lämnas rörande prövning om hinder föreligger
mot att körkortstillständ meddelas.

Körkortsålder m. m.

12 § Sökanden skall vid tidpunkten för utfärdandet av körkort ha
uppnått en ålder av

TU 1976/77: 25

16 år för behörigheten A,

18 år för behörigheten B,

19 år för behörigheten C,

20 år för behörigheten D,

19 år för behörigheten E,

19 år för taxibehörighet.

För utfärdande av körkort med behörigheten C, D eller E eller taxibehörighet
krävs att sökanden har körkort med behörigheten B, om han
ej inom tre år före utfärdandet har haft körkort med den behörighet
som sökes.

Förarprov

13 § Sökanden får godkännas och körkort lämnas ut endast om han i
de avseenden som anges i 14 § uppfyller de krav som bör ställas från
trafiksäkerhetssynpunkt.

14 § Förarprov avser

1. sökandens kunskaper om vägtrafikens utveckling, trafiksäkerhetsfrågornas
betydelse, trafikolyckornas orsaker, omfattning och karaktär
samt vikten av ett ansvarsmedvetet och hänsynsfullt uppträdande i trafiken,

2. sökandens kunskaper om gällande trafikföreskrifter, den verkan
från trafiksäkerhetssynpunkt som sjukdom, uttröttning och stimulerande
eller bedövande ämnen, särskilt alkoholhaltiga drycker och narkotika,
medför på den mänskliga organismen,

3. sökandens kunskaper om konstruktionen och verkningssättet hos
fordon av det slag ansökan avser,

4. sökandens förmåga att i landsvägs- och gatutrafik föra fordon av
det slag ansökan avser,

5. sökandens sinnesnärvaro och omdömesförmåga.

I fråga om körkort för behörigheten E avser provet även sökandens
kunskaper om de särskilda trafiksäkerhetsrisker som föreligger, när fordon
föres med tillkopplat släpfordon.

Giltighet

15 § Körkort gäller ej,

1. innan det har lämnats ut,

2. om det har återkallats,

3. medan det är omhändertaget,

4. om det har ersatts med annat körkort.

I annat fall än som avses i första stycket är körkort ogiltigt, om det ej
efter ansökan av körkortshavaren förnyas senast vid den tidpunkt under
tionde året efter utfärdandet eller senaste förnyelsen som statens trafiksäkerhetsverk
har bestämt. Sådant körkort får förnyas, om körkortshavaren
ansöker därom inom ett år från det att kortet blev ogiltigt.

Återkallelse

16 § Körkort skall återkallas,

1. om körkortshavaren har brutit mot 1 § andra stycket eller 4 § lagen
(1951: 649) om straff för vissa trafikbrott,

2. om körkortshavaren har brutit mot 5 § samma lag och personskada
eller sådan sakskada som ej är ringa har uppkommit,

TU 1976/77: 25

3. om körkortshavaren genom upprepade förseelser i väsentlig grad
har visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser
som gäller i trafikens eller trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet
fordon eller spårvagn,

4. om körkortshavaren i annat fall har brutit mot en från trafiksäkerhetssynpunkt
väsentlig regel vid förande av motordrivet fordon eller
spårvagn,

5. om körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende
ej bör ha körkort,

6. om det med hänsyn till brottslig gärning som körkortshavaren har
gjort sig skyldig till kan antagas att han ej kommer att respektera trafikreglerna
och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på
grund av sina personliga förhållanden i övrigt ej kan anses lämplig som
förare av körkortspliktigt fordon,

7. om körkortshavarens förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt
fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt
att han från trafiksäkerhetssynpunkt ej vidare bör ha körkort,

8. om körkortshavaren ej följer föreläggande att ge in läkarintyg eller
bevis om godkänt förarprov,

9. om körkortshavaren ej följer föreläggande att förnya körkort,

10. om körkortshavaren begär att körkortet skall återkallas.

17 § I fall som avses i 16 § första stycket 7, 8, 9 eller 10 får återkallelsen
begränsas till att avse viss del av behörigheten.

18 § Beslut om slutlig återkallelse av körkort på grund av straffbelagd
gärning får ej meddelas förrän frågan om straff har blivit avgjord genom
dom som har vunnit laga kraft. Vad som har sagts nu gäller dock ej

1. om omständigheterna är sådana, att körkortshavaren oavsett utgången
i ansvarsfrågan kan anses olämplig att föra körkortspliktigt fordon,

2. om åklagare med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande
bestämmelse i annan författning har meddelat beslut att ej
tala å gärningen.

19 § Uppstår fråga om återkallelse av körkort och kan det på sannolika
skäl antagas, att körkortet kommer att återkallas slutligt, skall körkortet
återkallas tills vidare.

Rör frågan återkallelse på grund av brott mot 4 § lagen (1951: 649)
om straff för vissa trafikbrott och hade föraren före färdens slut förtärt
starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod
under eller efter färden uppgick till minst 0,8 promille, skall körkortet
återkallas tills vidare.

20 § Bestämmelserna i 16—19 §§ gäller i tillämpliga delar

1. i fråga om körkortstillstånd,

2. i fråga om rätt att erhålla förnyelse av körkort vars giltighetstid
har löpt ut.

Återkallelse enligt första stycket 2 på grund av att körkortshavaren
har gjort sig skyldig till olovlig körning genom att föra fordon av det
slag, som körkortet har gällt för, får ske endast om särskilda skäl föreligger.

TU 1976/77: 25

Spärrtid

21 § Föreligger vid prövning av ansökan om förhandsbesked eller
körkortstillstånd hinder mot meddelande av körkortstillstånd på grund
av sökandens personliga förhållanden eller återkallas körkort med åberopande
av återkallelsegrund som avses i 16 § första stycket 1—6 bestämmes
spärrtid om lägst en månad och högst tre år. Vid brott som avses
i 1 § andra stycket eller 4 § 1 mom. lagen (1951: 649) om straff för
vissa trafikbrott bestämmes spärrtiden till lägst ett år.

Inträffar under spärrtid omständighet som kan föranleda nytt beslut
om sådan tid, får prövas om den redan bestämda spärrtiden skall förlängas.
Sådan prövning sker efter ansökan. Ansökan skall göras före
spärrtidens utgång. Prövningen avser sökandens förhållanden fram till
tidpunkten för beslutet. Förlängning får ske med högst tre år vid varje
ny prövning.

Vad som anges i andra stycket skall tillämpas på motsvarande sätt
om det under spärrtiden har framkommit sådan omständighet som har
inträffat före beslutet om spärrtid men inte har varit känd vid det tillfället.

Varning

22 § Har i fråga om körkortshavare förekommit sådana omständigheter
att det finns särskild anledning att erinra honom om de krav som
ställes på honom från trafiksäkerhetssynpunkt, får varning meddelas honom,
om skäl för återkallelse ej föreligger.

Har körkortshavare brutit mot 4 § 2 mom. lagen (1951: 649) om
straff för vissa trafikbrott men hade han ej före färdens slut förtärt
starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod
under eller efter färden uppgick till 0,8 promille, får varning meddelas
honom i stället för att beslut fattas om återkallelse av körkortet, om han
ej tidigare har dömts för brott mot 4 § nämnda lag och omständigheterna
är mildrande.

Har i fråga om körkortshavare förekommit sådana omständigheter
som avses i 16 § första stycket 2—6, får varning meddelas i stället för
beslut om återkallelse, om varning av särskilda skäl kan anses vara en
tillräcklig åtgärd.

Omhändertagande

23 § Har körkortshavare vid förande av motordrivet fordon eller
spårvagn gjort sig skyldig till grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet
för andra människors liv eller egendom eller företett tydliga
tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne, eller saknar han
till följd av sjukdom, skada eller dylikt förutsättningar att föra körkortspliktigt
fordon på ett trafiksäkert sätt, omhändertages körkortet.

Misstänkes att körkortshavare vid förande av motorfordon, terrängmotorfordon,
traktortåg eller spårvagn har brutit mot 4 § lagen
(1951: 649) om straff för vissa trafikbrott, och hade han före färdens
slut förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i
hans blod uppgick till minst 0,5 promille under eller efter färden, omhändertages
körkortet sedan analysbevis har erhållits. Är fråga om brott
mot 4 § 2 mom. nämnda lag, men uppgick alkoholkoncentrationen ej till
0,8 promille, får, om omständigheterna vid brottet kan anses mildrande,
körkortet omhändertagas endast om körkortshavaren tidigare har dömts
för brott mot 4 § nämnda lag.

TU 1976/77: 25

Underlätelse av körkortsingripande m. m.

24 § Föreligger synnerliga skäl får med avvikelse från denna lag återkallelse
underlåtas eller spärrtid sättas ned, om det kan ske utan fara
för trafiksäkerheten. Underlåtes återkallelse får varning meddelas i
stället.

25 § Har ny omständighet inträffat eller blivit känd sedan beslut om
återkallelse eller spärrtid har vunnit laga kraft, får återkallelsen hävas
eller spärrtiden sättas ned om synnerliga skäl föreligger.

Verkan av utländsk dom

26 § Bestämmelserna om återkallelse, spärrtid, varning och underlåtelse
av körkortsingripande m. m. i 16—22, 24 och 25 §§ tillämpas även
i fråga om den som genom lagakraftvunnen dom utom riket har dömts
till ansvar i sådant avseende som sägs i angivna lagrum.

Traktorkort

27 § Bestämmelserna om meddelande av körkortstillstånd i 7, 8 och
11 §§ skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om utfärdande av traktorkort,
om ej annat följer av 28 §. Traktorkort får ej utfärdas under
löpande spärrtid.

28 § Traktorkort får utfärdas endast för den som har tillräcklig synskärpa
och hörselförmåga för att föra traktor och som även i övrigt
uppfyller de medicinska krav som bör ställas upp med hänsyn till trafiksäkerheten.

Sökandens synskärpa är tillräcklig, om den med eller utan glasögon
eller linser är minst 0,5 på det bästa ögat.

Sökandens hörselförmåga är tillräcklig, om han med eller utan hörapparat
väl uppfattar vanlig samtalsstämma på en meters avstånd.

29 § Traktorkort får utfärdas endast för den som har fyllt 16 år eller,
om särskilda skäl föreligger, för den som har fyllt 15 år.

30 § Sökanden får godkännas efter förarprov endast om han i de avseenden
som anges i 14 § första stycket 1 och 2 uppfyller de krav som
bör ställas från trafiksäkerhetssynpunkt.

31 § Bestämmelserna i 15 § första stycket, 16 och 18—26 §§ gäller i
tillämpliga delar i fråga om traktorkort.

Bemyndiganden m. m.

.32 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar
ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag och föreskrifter
om undantag från lagen. Detsamma gäller föreskrifter om förarutbildning
och registrering av fordonsförare. Regeringen får även
meddela föreskrifter om utländska körkorts giltighet i landet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får för visst
fall förordna om undantag från bestämmelse i denna lag.

TU 1976/77: 25

Ansvarsbestämmelser

33 § Den som för terrängskoter innan han har fyllt 16 år dömes till
böter.

34 § Föres moped eller terrängskoter av barn som ej har fyllt 15 år,
dömes den som har vårdnaden om barnet eller, om förseelsen har begåtts
av barnet i anställningsförhållande, arbetsgivaren till böter, om han
har underlåtit att göra vad som ankommit på honom för att hindra förseelsen.
Till samma straff dömes även den som i annat fall tillåter barn
som ej har fyllt 15 år att föra moped eller terrängskoter.

35 § Den som för fordon i yrkesmässig trafik utan att vara berättigad
till det dömes till böter.

36 § Den som i yrkesmässig trafik som förare anställer och brukar någon
som ej är behörig att föra fordon i sådan trafik dömes till böter. Till
samma straff dömes även den som i annat fall överlämnar åt eller tilllåter
annan att föra fordon i yrkesmässig trafik utan att denne är berättigad
till det.

37 § Om ansvar för den som i annat fall än som avses i 33—36 §§ för
fordon i strid mot denna lag finns bestämmelser i lagen (1951: 649) om
straff för vissa trafikbrott.

38 § Framföres fordon i strid mot denna lag eller föreskrift som har
meddelats med stöd av lagen, skall polisman hindra fortsatt färd som ej
kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan olägenhet.

Domstolsförfarandet

39 § Länsrätt prövar frågor som rör körkortsingripanden i de fall som
anges i särskild författning.

I mål som avses i första stycket har domstol samma befogenhet som
länsstyrelse har när den handlägger körkortsärende. Domstols beslut
om varning eller återkallelse skall delges den som beslutet rör.

Mot beslut om varning enligt denna lag får talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Förordnande
om ikraftträdande får begränsas till vissa av de nya bestämmelserna. Regeringen
får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

I samband med att denna lag helt eller delvis sätts i kraft får regeringen
förordna att motsvarande bestämmelser i körkortskungörelsen
(1972: 592) i den mån de har tillkommit enligt beslut av riksdagen skall
upphöra att gälla.

TU 1976/77: 25

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott

Härigenom föreskrives att 3 § lagen (1951: 649) om straff för vissa
trafikbrott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §l

För någon körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra sådant
fordon, dömes för olovlig körning till böter. Har han tidigare innehaft
körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt eller
är det eljest att anse som grovt, må dömas till fängelse i högst sex månader.

För någon körkortspliktigt fordon med åsidosättande av föreskrift,
som meddelats i fråga om rätten att föra sådant fordon, dömes till böter.

Anställer och brukar någon såsom förare av körkortspliktigt fordon
den, som icke äger rätt att föra fordonet, eller tillåter någon eljest annan
att föra sådant fordon utan att denne är berättigad därtill, dömes likaledes
till böter.

Första, andra och tredje stycke- Första, andra och tredje styckena
äger motsvarande tillämpning na äger motsvarande tillämpning

på förare av traktor eller spårvagn på förare av traktor, motorredskap

och på den som anställer eller bru- eller spårvagn och på den som ankar
sådan förare eller eljest till- ställer eller brukar sådan förare

låter någon att föra traktor eller eller eljest tillåter någon att föra

spårvagn. traktor, motorredskap eller spår vagn.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 1975: 611.

2f Riksdagen 1976177. 15 sami. Nr 25

TU 1976/77: 25

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1977

I motionen 1976/77: 113 av herr Torwald och fru Johnsson (båda c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bestämmelserna
beträffande utfärdande av körkort för tunga fordon.

I motionen 1976/77: 827 av herrar Raneskog och Polstam (båda c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om utbildning i
sjukvård och första hjälp för trafikanter i enlighet med vad som anförts
i motionen.

I motionen 1976/77: 1195 av herr Nyhage (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att bilförare, som bevisligen innehar körkort,
skall befrias från ansvar för ej medfört körkort,

2. att riksdagen — därest yrkandet under 1 ej bifalls — beslutar att
bilförare som ej medför körkort skall befrias från ansvar om vederbörande
visar upp körkortet för polismyndighet eller åklagare senast inom
tre dagar.

I motionen 1976/77: 1196 av herr Nyhage m. fl. (m) hemställs att
riksdagen

1. beslutar att innehavare av AB-körkort erhåller behörighet att föra
s. k. minibuss,

2. därest yrkandet under 1 ej bifalls beslutar att dispens kan medges
i enlighet med vad som framgår av motionen.

I motionen 1976/77:1198 av herr Polstam m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär ytterligare översyn av körkortskungörelsens
regler om skyldighet att anmäla till länsstyrelsen då körkortsinnehavare
omhändertagits enligt lagen om tillfälligt omhändertagande av
berusade personer m. m.

I motionen 1976/77: 1201 av herrar Sandberg och Fransson (båda c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär prövning av frågan om att
agerande vid olyckor behandlas i körkortsutbildningen.

I motionen 1976/77: 1317 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär utredning om ändrade former
för körkortsproven, innebärande att större hänsyn tas till den körkortssökandes
prestationer under själva utbildningen.

Motioner väckta med anledning av propositionen 1976/77:113

I motionen 1976/77: 1557 av herrar Sellgren och Enlund (båda fp)
hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen beaktar vad i
motionen anförts.

TU 1976/77: 25

I motionen 1976/77: 1565 av herr Hugosson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen vid behandlingen av propositionen beslutar att hos regeringen
begära

1. att för vissa arbeten av sociala skäl undantag skall medges från
kompetenskraven när det gäller rätten att framföra motorredskap,

2. att domstolar och länsrätter i framtiden speciellt skall ta ställning
till frågan om rätten att framföra motorredskap i samband med en körkortsindragning,

3. att övergångsbestämmelserna utformas på så sätt att personer över
60 år under en övergångstid på fem år undantas från kravet på traktorkörkort
för att i sin yrkesutövning kunna framföra motorredskap.

I motionen 1976/77: 1566 av fru Håvik m. fl. (s) hemställs att riksdagen
måtte besluta att statsbidrag utgår till de företag inom kollektivtrafiken
som med hjälp av kvalificerade instruktörer och enligt skolöverstyrelsens
och trafiksäkerhetsverkets godkända plan bedriver bussförarutbildning.

I motionen 1976/77: 1567 av herr Wååg m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar komplettera 21 § första stycket i körkortslagen enligt
följande:

Återkallas körkort jämlikt 16 § första stycket 1—6, skall spärrtid bestämmas
om lägst tre månader och högst tre år; dock må om synnerliga
skäl föreligger spärrtid i undantagsfall sättas till lägst en månad. När
återkallelse grundas på förhållande, som bör föranleda ny prövning enligt
7 § andra stycket av körkortshavares lämplighet som förare av körkortspliktigt
fordon, skall spärrtiden tillmätas så, att den innefattar tillräcklig
prövotid för bedömande av lämpligheten.

Spärrtiden bestämmes till lägst ett år vid brott enligt 1 § andra stycket
eller 4 § 1 mom. lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott, lägst
nio månader vid brott enligt 4 § 2 morn., nämnda lag, om alkoholhalten
uppgått till 0,8 promille eller mer, och lägst sex månader vid brott enligt
5 § samma lag, om personskada uppkommit. Spärrtid skall jämväl bestämmas,
när vid ansökan om förhandsbesked hinder finnes föreligga
mot körkortstillstånd.

I motionen 1976/77: 1584 av fru Mårtensson och herr Nilsson i Östersund
(båda s) hemställs att riksdagen beslutar att ge regeringen till
känna

1. vad som i motionen anförts om behovet av praktiska förarprov på
motorredskap,

2. att den förarutbildning som sker inom arbetsmarknadsutbildningen
bör ingå i de i motionen angivna paragraferna i körkortsförordningen.

I motionen 1976/77: 1585 av herr Olsson i Edane m. fl. (s) hemställs
att riksdagen beslutar att möjligheten att ta körkort i automatväxlad bil

TU 1976/77:25

inskrivs i körkortslagen, utan någon inskränkning och utan krav på avgörande
från trafiklärarens sida.

I motionen 1976/77: 1586 av herrar Polstam (c) och Jonsson i Alingsås
(fp) hemställs

1. att riksdagen vid sin prövning av förslaget till körkortslag måtte
beakta de i motionen angivna synpunkterna på innehållet i 7, 21, 24 och
25 §§ lagförslaget,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om att åtgärder skyndsamt
vidtas för att den av fjolårets riksdag förutsatta lämplighetsprövningen
av körkortssökande kan komma till stånd samt att erforderliga ändringar
i körkortsförordningen genomförs.

Utskottet

Under föregående riksmöte föreslogs i propositionen 1975/76: 155 om
vissa körkortsfrågor reformering av de delar av körkortslagstiftningen
som berör rätten att inneha körkort, dvs. de personliga lämplighetskrav
som bör ställas på en körkortshavare. Dessa frågor aktualiseras såväl i
samband med att körkort utfärdas — körkortsgivningen — som i samband
med återkallelse, varning och andra slag av körkortsingripanden.
I propositionen behandlades däremot inte frågor om körskickligheten
dvs. förarutbildning, förarprov och liknande. En del frågor hänsköts för
ytterligare överväganden till en särskilt tillsatt utredning (K 1976: 02)
om vissa körkortsfrågor.

Riksdagen (TU 1975/76: 28, rskr 1975/76: 390) biträdde de lösningar
som i angivna delar förordades i propositionen men uttalade att de för
den enskilde och från rätts- och trafiksäkerhetssynpunkt mest betydelsefulla
bestämmelserna borde tas in i en lag. Tillämpnings- och verkställighetsföreskrifter
till lagen borde däremot finnas i en regeringsförfattning.

Förslag till körkortslag borde enligt riksdagsbeslutet framläggas under
våren 1977. I samband därmed borde informationsvis kunna redovisas
även den regeringsförfattning som skall finnas jämte lagen.

Beträffande frågan om vilken domstol — allmän domstol eller länsrätt
— som skall handlägga frågor om körkortsingripanden beslöt riksdagen
att allmän domstol bör besluta om körkortsåterkallelse vid sådana
trafikbrott, beträffande vilka domstolen samtidigt dömer i saken.
Vissa problem i sammanhanget skulle bli föremål för särskild utredning.

Inom kommunikationsdepartementet har mot bakgrund av riksdagens
beslut utarbetats promemorian (Ds K 1976: 7) Körkortslag. Departementschefen
behandlar i förevarande proposition promemorian och
remissyttranden över denna. Därjämte tas några frågor upp som inte
omfattas av riksdagsbeslutet. Detta gäller ett förslag från motorredskapsutredningen
(K 1968: 53) i betänkandet (SOU 1974: 26) Motorredskap

TU 1976/77:25

beträffande kompetens att föra sådant. Vidare tas i propositionen för
riksdagens information upp en framställning den 14 maj 1973 från statens
trafiksäkerhetsverk om förarprov på automatväxlad bil. Även dessa
förslag har remissbehandlats.

Utskottet behandlar i det följande de olika delarna av departementschefens
framställning och i anslutning härtill ett antal motioner som
väckts med anledning av propositionen samt under den allmänna motionstiden.

Förslag till ny kör kortslag (KKL)

Departementschefen redogör inledningsvis såvitt gäller förslaget till
körkortslag för frågan om förutsättningen för en delreform och tar därvid
upp de problem som hänger samman med en överflyttning av vissa
körkortsmål från länsrätt till tingsrätt. Denna forumfråga, som f. n.
övervägs av körkortsutredningen, sägs vara komplicerad och kräva noggranna
överväganden. Även om utredningen bedrivs med skyndsamhet
måste man med hänsyn härtill enligt departementschefen räkna med att
det återstår ett omfattande och tidskrävande arbete innan tillräckligt
beslutsunderlag föreligger. Proposition i frågan anses därför kunna
framläggas tidigast under år 1978.

I motionen 1976/77: 1557 yrkas att regeringen bör uppmana körkortsutredningen
att arbeta så skyndsamt med forumfrågan att proposition
kan föreläggas riksdagen senast under år 1978.

Vid den ovannämnda behandlingen av propositionen 1975/76: 155 om
vissa körkortsfrågor ansåg riksdagen att förslag i forumfrågan borde
framläggas i samband med propositionen beträffande körkortslagen. Förslag
härom borde — som ovan nämnts — framläggas under våren 1977.
Med hänsyn härtill och till frågans vikt för ifrågavarande reformarbete
förutsätter utskottet att utredningsarbetet i forumfrågan bedrivs med
största skyndsamhet och att förslag i ämnet snarast möjligt framläggs.
Då syftet med motionärernas yrkande härigenom synes komma att väsentligen
tillgodoses finner utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens
sida med anledning av motionen ej vara påkallad.

Departementschefens förslag beträffande uppdelningen av körkortsbestämmelserna
mellan körkortslagen (KKL) och körkortsförordningen
(KKF) torde även enligt utskottets mening stå i överensstämmelse med
ovannämnda riksdagsbeslut.

I den föreslagna körkortslagen har till följd av misskrivning vissa paragrafer
fått en utformning som ej varit avsedd. På grund härav föreslår
utskottet redaktionella ändringar i 2, 17, 21 och 22 §§ KKL.

Beträffande utformningen av och innehållet i lagbestämmelserna i övrigt
har utskottet behandlat motioner som aktualiserar frågan om kör -

TU 1976/77:25

kortsspärr. Förslaget i denna del innebär bl. a. att nuvarande system, i
vilket helt saknas möjlighet att ge den enskilde besked om återkallelsetidens
längd, ersätts med ett förfarande av innebörd att föraren redan i
återkallelsebeslutet får spärrtid fastställd och att han därefter kan erhålla
prövning av nya omständigheters inverkan på spärrtiden. Dess
längd skall enligt förslaget bestämmas till högst tre år och lägst en månad.

I motionen 1976/77: 1567 yrkas att första stycket i 21 § KKL kompletteras
enligt följande. Vid återkallelse av körkort jämlikt 16 § 1—6
KKL skall spärrtid bestämmas om lägst tre månader och högst tre år;
dock må om synnerliga skäl föreligger spärrtid i undantagsfall sättas till
lägst en månad. När återkallelse grundas på förhållanden, som bör föranleda
ny prövning enligt 7 § andra stycket KKL av körkortshavares
lämplighet som förare av körkortspliktigt fordon skall spärrtiden tillmätas
så att den innefattar tillräcklig prövotid för bedömande av lämpligheten.
Vidare yrkas att spärrtiden bestämmes till lägst nio månader vid
brott enligt 4 § 2 mom. lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott
(rattonykterhet) om alkoholhalten uppgått till 0,8 promille eller
mer, och lägst sex månader vid brott enligt 5 § samma lag (s. k.
smitning), om personskada uppkommit. Spärrtid bör vidare — då hinder
föreligger på grund av personliga förhållanden — meddelas endast
vid ansökan om förhandsbesked.

Motionsyrkande med samma syfte finns i motionen 1976/77: 1586.

Enligt uttalande av dåvarande departementschefen i propositionen
1975/76: 155 kunde det ifrågasättas om en så kort återkallelsetid som
en månad inte kunde komma att undergräva respekten för körkortsingripandena
och leda till en sådan förkortning av återkallelsetiderna att
reaktionssystemet mister mycket av sin betydelse för trafiksäkerhetsarbetet.
De föreslagna minimi- och maximitiderna fick emellertid enligt
propositionen ses mot bakgrund av behovet av nyansering. Det ansågs
angeläget att körkortsmyndigheterna — även om det rör sig om undantagsfall
— inte binds av föreskrifter som hindrar en lämplig avvägning.
Vad gällde minimitiden borde dock så kort spärrtid som en månad höra
till undantagen.

Schabloner för körkortsspärrens längd ansågs vara nödvändiga för
vissa återkallelsegrunder. När det gällde de grövre trafikbrotten — grov
vårdslöshet i trafik och rattfylleri — borde sålunda relativt långa spärrtider
tillämpas, varför en minimigräns om ett år föreslogs beträffande
dessa brott. I fråga om rattonykterhetsbrotten — alltså fall där alkoholkoncentrationen
i förarens blod har varit mellan 0,5 och 1,5 promille
— ansågs omständigheterna emellertid så starkt växlande att det
inte fanns fog för en förhöjd minimigräns på samma sätt som vid rattfylleri.
Det kunde i dessa fall — särskilt då alkoholkoncentrationen närmat
sig 1,5 promille — ofta vara fråga om omständigheter som ter sig

TU 1976/77:25

ganska lika rattfylleri. Detta ansågs medföra att det i praktiken inte
sällan borde finnas skäl att tillämpa ungefär lika långa spärrtider för
dessa ratt ony kterhetsbrott som för rattfylleribrotten. Understiger alkoholhalten
å andra sidan 0,8 promille borde spärrtiden kunna sättas lägre
med en avvägning mellan sex och tolv månader. I vissa fäll då alkoholhalten
endast obetydligt överstigit 0,5 promille vid körningen borde
endast varning kunna meddelas. Propositionen föranledde i dessa delar
ej någon erinran från riksdagens sida.

Utskottet har vid sin förevarande prövning av ärendet ej funnit anledning
att frångå riksdagens tidigare ställningstagande i dessa ■ frågor.
Härav följer att utskottet ej anser sig kunna biträda motionsyrkandena
om en generell höjning av spärrtidens minimum eller en höjning därav
för rattonykterhetsbrotten och för s. k. smitning. Utskottet. vill dock
ånyo framhålla att en mera nyanserad bedömning inte får leda till att
det utvecklas en oenhetlig praxis som av de enskilda förarna uppfattas
som inkonsekvent. Liksom tidigare vill utskottet också kraftigt understryka
att förkortningen av minimitiderna inte får taS1 till intäkt för en
allmän sänkning av spärrtiderna för mindre svåra trafikbrott. ■

Beträffande frågan om spärrtidens längd vid prövning enligt 7 § andra
stycket KKL vill utskottet erinra om att längden av spärrtiden vid exempelvis
opålitlighet i nykterhetshänseende självfallet avpassas i samband
med beslutet om återkallelse så att vederbörandens skötsamhet skall
kunna bedömas under spärrtiden. En allmän riktlinje i lagtexten av det
slag motionärerna aktualiserar synes med hänsyn bl. a., härtill ej erforderlig
varför motionen avstyrks i denna del.

Ej heller har utskottet funnit skäl biträda yrkandet att spärrtid vid
avslag på grund av personliga förhållanden endast skall bestämmas vid
förhandsbesked (s. k. negativt förhandsbesked) och inte yid ansökan om
körkortstillstånd.

I motionen 1976/77*: 1586 hemställs att riksdagen vid prövningen av
förslaget till körkortslag beaktar av motionärerna angivna synpunkter på
innehållet i 24 och 25 §§ KKL. Motionärerna anser att det i 24 och 25 §§
KKL använda uttrycket ”synnerliga skäl” är en term’ sorn inte lämpar sig
som förbehåll för de sällsynta undantagsfall när myndigheten- bör få avvika
från allmän lag. Motionärerna förordar ett bemyndigande för regeringen
att pröva de undantagsfall, där avvikelse från körkortslagen i berörda
hänseenden är påkallad. Det i 25 § KKL föreslagna allmänna bemyndigandet
att återbryta dom vid nya omständigheter, dvs. att få ändra
lagakraftvunna beslut om spärrtider och körkortsingripänden vid nya
omständigheter synes enligt motionärerna böra kringgäTdas med förbehåll.

Av propositionen 1975/76: 155 framgår att vid det praktiska arbetet
med körkortsåterkallelser funnits behov av en allmän regel sorn medger
att återkallelse underlåts eller spärrtid nedsätts i vissa fall. -

TU 1976/77:25

Den möjlighet att vid synnerliga skäl underlåta återkallelse eller nedsätta
spärrtid som föreslås genom bestämmelsen i 24 § KKL avses gälla
endast om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. En avvikelse från
lagen som kan vara motiverad av personliga hänsyn får alltså enligt
propositionen inte ske om vederbörande bedöms utgöra påtagligt riskmoment
i trafiken.

Under spärrtiden kan omständigheter inträffa som — om de förelegat
vid spärrbeslutet — skulle ha beaktats vid prövningen. I sådana
och liknande fall då förhållandena ändras så att ett nytt ställningstagande
är motiverat medges genom den föreslagna 25 § i KKL en möjlighet
att ompröva ett lagakraftvunnet beslut i mildrande riktning. I begreppet
synnerliga skäl ligger enligt förslaget att möjligheten skall användas
restriktivt. Vid prövningen gäller även övriga bestämmelser i
lagen.

Även utskottet finner de nu föreslagna bestämmelserna motiverade.
Såvitt gäller möjligheten att ompröva lagakraftvunna beslut vill utskottet
erinra om att körkortsingripandena ej utgör straffsanktioner. Med beaktande
av det ovan anförda anser sig utskottet kunna godta den utformning
bestämmelserna fått enligt förslaget. Det torde också lämpligen få
ankomma på vederbörande myndigheter att tillämpa dessa bestämmelser.

Under hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1976/77: 1586
i förevarande del.

I motionen 1976/77: 1586 yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller
att åtgärder skyndsamt vidtas för att den av föregående riksdag förutsatta
lämplighetsprövningen av körkortssökande kan komma till stånd
samt att därav föranledda erforderliga ändringar i körkortsförordningen
genomförs. Motionärerna pekar därvid på att avkall enligt propositionen
1975/76:155 inte fick göras på skötsamhet i nykterhetshänseende bland
kraven för innehav av körkort. Varje omhändertagande på grund av
berusning borde föranleda prövning från körkortsmyndigheterna. Med
de nu föreslagna reglerna och vissa konsekvenser av bl. a. fylleristraffets
bortfallande är denna prövning icke tillfredsställande garanterad
enligt motionärerna. Riksdagens beslut att slopa den s. k. presumtionsregeln
vid fylleri borde därjämte omprövas.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att det enligt propositionen
1975/76: 155 är helhetsbilden av personen i fråga och den situation
som denne befinner sig i som måste bedömas. Författningsmässigt
borde enligt departementschefen de förordade riktlinjerna med avseende
på nykterhetskravet kunna uttryckas så att det vid prövningen
av frågan om körkortstillstånd särskilt skall beaktas om sökanden är
känd för nyktert levnadssätt och att körkortet skall återkallas om körkortshavaren
på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende inte bör
ha körkort. Bestämmelser i enlighet härmed har intagits i 7 § andra
stycket och 16 § punkten 5 KKL.

TU 1976/77:25

Beträffande frågan om lämplighetsutredningen förelåg enighet om
behovet av nyansering vid bedömningen i körkortsmål. Övervägande
skäl ansågs därvid tala för att polismyndighetens utredning skulle innehålla
endast redogörelse för de personliga förhållandena och inte något
omdöme om lämpligheten. De olika vårdorganen, såsom sociala centralnämnder
eller nykterhetsnämnder, borde liksom hittills höras av
polisen. För att lämplighetsutredningen skall kunna tjäna sitt syfte
framhölls det som väsentligt att formerna för utredningsarbetet görs
enhetliga. Endast genom detalj anvisningar kunde nödvändig stadga ges
åt verksamheten. Både polisens, vårdorganens och körkortsmyndigheternas
arbete underlättas enligt nyssnämnda proposition genom att det
finns normer för i vilka fall utredning skall ske och hur den skall läggas
upp. Rättssäkerheten sades för den enskilde därigenom bli förbättrad.
Rikspolisstyrelsen, statens trafiksäkerhetsverk och socialstyrelsen angavs
som de myndigheter som borde samverka vid utarbetande av föreskrifter
i ämnet. Sammanfattningsvis ansågs det sagda bl. a. innebära att
polisen skulle i varje enskilt fall höra vederbörande sociala organ.

Riksdagen delade vid sin behandling av propositionen uppfattningen
att nykterhetsförhållandena måste särskilt uppmärksammas när det gäller
prövning av förare. Det ansågs emellertid också att det mera differentierade
synsätt som i sammanhanget förordades i förslaget borde
komma till stånd. I syfte att kunna göra en lämplig avvägning i det enskilda
fallet borde bl. a. de nuvarande presumtions- och spärreglerna
upphävas.

Utskottet har vid sin förevarande prövning ej funnit skäl frångå riksdagens
tidigare deklarerade principiella inställning i sammanhanget.
Vidare förutsätter utskottet att vad tidigare anförts av riksdagen om betydelsen
av skötsamhet i nykterhetshänseende för innehav av körkort
också iakttas vid utformningen av de detaljföreskrifter om lämplighetsutredningen
som rikspolisstyrelsen efter samråd med trafiksäkerhetsverket
och socialstyrelsen enligt 96 § 2 stycket KKF föreslås meddela.
Vissa svårigheter föreligger enligt vad utskottet inhämtat och som motionärerna
också framhåller vid fastställandet av den personliga identiteten
vid ingripanden enligt lagen (1976: 511) om omhändertagande av
berusade personer. Frågan har emellertid uppmärksammats inom regeringens
kansli. Ytterligare erfarenhet av lagstiftningen anses böra erhållas
innan en lösning på problemet kan åstadkommas.

Med hänsyn till det sålunda anförda finner utskottet att motionen
såvitt nu är i fråga ej bör föranleda någon riksdagens särskilda åtgärd.

För arkomp et ens för motorredskap

Beträffande rätten att föra motorredskap finns f. n. inte några särskilda
kompetenskrav. För att föra gummihjulsförsedd traktor på väg
krävs däremot körkort (för bil eller motorcykel) eller traktorkort. Tråk -

TU 1976/77: 25

tor får dock föras tillfälligt utan körkort eller traktorkort kortare sträcka
på väg vid färd till eller från arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller
för liknande ändamål. Kravet på körkort eller traktorkort gäller inte
heller vid färd i terräng eller inom inhägnade eller eljest avskärmade
områden.

Departementschefen anser en allvarlig brist i dagens system vara att
man saknar möjlighet att hindra sådana personer från att föra motorredskap
som har visat personlig olämplighet att föra motorfordon och
därför har vägrats körkort eller fått körkortet återkallat. Någon prövning
av den medicinska lämpligheten av motorredskapsförare sker inte
heller. Enligt förslaget är det därför rimligt att av sådan förare kräva
åtminstone vissa kunskaper om trafikregler, vägmärken etc. Däremot
anses det inte meningsfullt att f. n. införa regler om praktiska förarprov
på motorredskap. De angivna problemen sägs emellertid delvis kunna
lösas genom krav på att förare av motorredskap skall inneha behörighet
att föra traktor. Härigenom får man en prövning av förarens personliga
lämplighet och uppnår också garantier för att han har grundläggande
trafikkunskaper.

Utskottet anser att den föreslagna lagstiftningen utgör ett viktigt tillskott
till trafiksäkerhetsarbetet och tillstyrker därför regeringens förslag
i denna del. Härav följer att utskottet ej anser sig kunna biträda yrkandena
i motionen 1976/77: 1565 att för vissa arbeten undantag av sociala
skäl skall medges från ifrågavarande kompetenskrav, att i samband med
körkortsindragning speciell ställning skall tas till frågan om rätten att
framföra motorredskap och att övergångsbestämmelserna utformas så
att personer över 60 år under en övergångstid på fem år undantas från
kravet på traktorkörkort för att i sin yrkesutövning kunna framföra
motorredskap.

De i och för sig beaktansvärda frågor som motionärerna aktualiserar
torde kunna tillgodoses på annat sätt. Utskottet anser därvid att de av
motionärerna anförda omständigheterna beträffande undantag av sociala
skäl för vissa arbeten och ifråga om övergångsbestämmelser för
personer över 60 år borde kunna utgöra motiv för sådan dispens från
kompetenskravet i fråga som föreslås i bestämmelsen i 101 § KICF. Utskottet
förutsätter att vad nu anförts i tillämplig del även beaktas vid
dispensprövning efter återkallelse av körkort. Utskottet vill i sammanhanget
också erinra om att krav — liksom i fråga om traktorkörning —
inte gäller körning inom exempelvis inhägnat område. För att ett område
i detta sammanhang skall betecknas som inhägnat torde det vara väsentligt
att obehöriga genom en avspärrning görs uppmärksamma på att området
inte får beträdas efter gottfinnande. Inhägnaden synes därför inte
ovillkorligen behöva utgöra ett fysiskt hinder för tillträde till området.
Det sagda torde kunna få betydelse för rätten att föra exempelvis motorredskap
i samband med vägarbete.

TU 1976/77:25

Av utskottets ställningstagande följer också att utskottet inte anser
det vara meningsfullt att f. n. införa regler om praktiska förarprov på
motorredskap. De olika motorredskapens skilda funktioner och egenskaper
fordrar enligt propositionen bl. a. att klassificerings- och utbildningsfrågorna
först blir lösta, vilket sägs vara en uppgift i det fortsatta
reformarbetet. I avvaktan på resultatet härav avstyrks därför yrkandet
i motionen 1976/77: 1584 om praktiska förarprov på motorredskap.

Vad propositionen i övrigt innehåller beträffande förslaget till körkortslag
innefattande jämväl frågan om ikraftträdande m. m. föranleder
ej någon erinran eller särskilt uttalande från utskottets sida. Förslaget
tillstyrks följaktligen av utskottet.

Som följd av förslaget beträffande förarkompetens för att köra motorredskap
föreslås tillägg till bestämmelserna i lagen (1951: 649) om
straff för vissa trafikbrott beträffande olovlig körning såvitt gäller motorredskap.
Utskottet tillstyrker lagändringen i fråga.

Förarprov på automatväxlad bil

Med stöd av gällande körkortskungörelse (1972: 592, KKK) och de
närmare föreskrifter i medicinskt hänseende som socialstyrelsen meddelar
ges vissa handikappade personer körkortstillstånd för körkort som
är begränsat att gälla endast automatväxlad bil. Förarprovet får i sådant
fall avläggas på automatväxlad bil.

Statens trafiksäkerhetsverk har hemställt att KKK ändras så att körkort
kan begränsas att gälla automatväxlad bil även i fråga om person
som inte är fysiskt handikappad. Därvid har verket anfört att en del
personer har svårt för att hantera koppling och växling och att samordna
dessa moment med manövreringen i övrigt. För sådana personer innebär
automatväxling ökad säkerhet i trafiken.

Departementschefen anser för sin del de skäl beaktansvärda som trafiksäkerhetsverket
anfört för att personer med särskilda svårigheter att
hantera växling och koppling skall få avlägga prov på automatväxlad
bil. Så länge endast personer med angivna svårigheter utnyttjar sig av
den föreslagna möjligheten anses heller inte risk föreligga för att denna
skall missbrukas som en genväg till ett billigt körkort för manuellt växlad
bil.

Man kan emellertid enligt departementschefen inte bortse från att
även personer som inte har påtagliga svårigheter att köra en manuellt
växlad bil i betydande omfattning kommer att vilja utnyttja det föreslagna
systemet. Risken för missbruk anses uppenbar särskilt som efterlevnaden
påstås vara svår att kontrollera. Erfarenheter från en tidigare
period i Sverige och från Västtyskland sägs tala för att en sådan utveckling
måste befaras. Denna skulle enligt departementschefen innebära
en allvarlig försämring av trafiksäkerheten som inte uppvägs av

TU 1976/77:25

fördelarna med systemet. I sammanhanget framhålls att f. n. endast omkring
17 procent av de nyregistrerade personbilarna i Sverige är automatväxlade.

Enligt propositionen bör därför förarprov på automatväxlad bil få
avläggas även av den som inte har fysiskt handikapp under förutsättning
att den erbjudna möjligheten öppnas endast för personer med påtagliga
svårigheter att handha växling och koppling. Undervisningen
anses böra inledas på samma sätt som för andra körkortselever, och det
bör ankomma på den för utbildningen ansvarige att avgöra om eleven
har sådana svårigheter att han bör övergå från en manuellt växlad bil
till en automatväxlad.

I likhet med departementschefen anser utskottet att möjligheterna att
avlägga förarprov på automatväxlad bil bör införas även för icke fysiskt
handikappad. Av skäl som departementschefen anför anser emellertid
även utskottet att dessa möjligheter bör tillåtas endast i viss utsträckning.
Utskottet vill härvid erinra om att under den nämnda perioden i
Sverige förarprov på automatväxlad bil tilläts även för personer som inte
var handikappade, varefter körkort som inte var begränsade till sådan
bil utfärdades. Av propositionen framgår att systemet ledde till att det
blev allt vanligare med prov på automatväxlad bil. Enligt trafiksäkerhetsverkets
uppfattning var det uppenbart att syftet härmed i stor utsträckning
var att erhålla körkort på ett enklare sätt. Det föreligger följaktligen
risk för att personer som har avlagt prov på automatväxlad bil
och fått körkort som är begränsat att gälla sådan bil likväl kör manuellt
växlat fordon. Detta måste även enligt utskottets uppfattning innebära
påtagliga risker ur trafiksäkerhetssynpunkt. Utskottet tillstyrker därför
att reformen i vart fall tills vidare endast skall omfatta personer med påtagliga
svårigheter att handha växling och koppling. I den mån bilar utrustade
med automatväxel skulle visa sig bli alltmer förekommande och
anledningarna till missbruk därmed färre torde emellertid enligt utskottets
uppfattning frågan om en generell möjlighet att avlägga prov med
sådan bil böra upptas till förnyad prövning. Utskottet förutsätter därför
att utvecklingen på området av regeringen och berörda myndigheter
uppmärksamt följs samt att därav föranledda åtgärder vidtas. Med
beaktande av det anförda tillstyrker utskottet vad departementschefen i
förevarande sammanhang anfört.

Härav följer att utskottet inte nu anser sig kunna biträda yrkandet
i motionen 1976/77: 1585 att riksdagen beslutar att möjligheter att ta
körkort i automatväxlad bil inskrivs i körkortslagen utan någon inskränkning
och utan krav från trafiklärarens sida. I sammanhanget bör
framhållas att frågan om möjligheterna att avlägga körkortsprov i automatväxlad
bil ej regleras genom bestämmelserna i körkortslagen. Närmare
föreskrifter i ämnet utfärdas enligt KKK av trafiksäkerhetsverket.
Någon ändring härvidlag avses ej med förslaget till körkortslag.

TU 1976/77:25

Förslag till körkortsförordning (KKF)

Utskottet behandlar i det följande ett antal motioner som närmast berör
de bestämmelser som enligt propositionen kommer att intagas i KKF.

I motionen 1976/77: 113 begärs en översyn av bestämmelserna beträffande
utfärdande av körkort för tunga fordon.

Enligt vad utskottet erfarit pågår inom regeringen en kartläggning av
behovet av yrkesförare med olika behörighet. I avvaktan på resultatet
av arbetet synes någon särskild åtgärd från riksdagens sida i ämnet ej
påkallad.

I motionen 1976/77: 1195 hemställs att riksdagen beslutar att bilförare,
som bevisligen innehar körkort, skall befrias från ansvar för att ej
ha medfört körkort eller därest detta yrkande ej bifalls beslutar att bilförare
som ej medför körkort skall befrias från ansvar om vederbörande
visar upp körkortet för polismyndighet eller åklagare senast inom
tre dagar.

Utskottet vill med anledning härav erinra om riksdagens (TU 1974:
14, rskr 1974: 213) tidigare behandling av denna fråga på grund av i
ämnet väckta motioner. Riksdagen uttalade därvid bl. a. att en undantagslös
regel beträffande skyldighet att medföra körkort frigör resurser
som kan disponeras för trafiksäkerhetsarbetet i övrigt, vilket ansågs betydelsefullt.
Starka skäl ansågs dock tala för att frågan om tillfälligt förbiseende
med avseende på skyldigheten i fråga ändock borde beaktas.
Fordonsföraren borde även — i de fall då så lämpligen ansågs böra ske
— beredas tillfälle att för polispersonalen under pågående tjänstgöringspass
uppvisa sitt körkort. Vissa anvisningar till reglerna i polisinstruktionen
om rapporteftergift aviserades i sammanhanget av rikspolisstyrelsen.
Det förutsattes från riksdagens sida att vid prövning av förutsättningarna
för rapporteftergift då körkort ej medförs under färd
även frågan om förseelsen beror på tillfälligt förbiseende skulle påverka
bedömningen.

Vad riksdagen sålunda uttalade gäller alltjämt. Utskottet vill emellertid
understryka vikten av att bestämmelserna tillämpas i enlighet med
det anförda och betydelsen av enhetlig tillämpning. Med beaktande
härav anser utskottet någon särskild åtgärd i ämnet från riksdagens sida
ej var påkallad.

I motionen 1976/77: 1196 yrkas att riksdagen beslutar att innehavare
av AB-körkort erhåller behörighet att föra s. k. minibuss eller därest
detta yrkande ej bifalls beslutar att dispens kan medges i enlighet med
vad som framgår av motionen.

Vid behandlingen av en motion med samma syfte år 1975 erinrade
riksdagen (TU 1975/76: 3) om att differentieringen av körkorten enligt
riksdagens beslut (prop. 1967: 55, 3LU 1967: 31, rskr 1967: 209) inne -

TU 1976/77:25

bar att behörigheten att föra fordon anpassas efter de kunskaper och
den färdighet som krävs för framförande av olika fordonstyper. Utbildningskraven
och förarproven hade utformats med hänsyn till behörigheten
för varje körkortsklass. Vidare erinrades om att indelningen av
förarbevisen anpassats efter motsvarande föreskrifter i föreliggande vägtrafikkonvention.

Utskottet har ej funnit skäl frångå riksdagens tidigare uppfattning i
frågan och avstyrker följaktligen förevarande motion.

I motionen 1976/77: 827 begärs förslag om utbildning i sjukvård och
första hjälp för trafikanter. Ett yrkande med samma syfte finns i motionen
1976/77: 1201.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att statens trafiksäkerhetsverk
fastställt en kursplan för utbildning av förare för körkort med
behörighet AB. Som mål för utbildningen anges, såvitt nu är i fråga,
god kunskap om åliggande och åtgärder vid trafikolycka samt kunskap
så att skadad person på rätt sätt kan ges första hjälpen på trafikolycksplats.
Enligt vad utskottet erfarit har sådan utbildning på försök anordnats
i Värmlands län genom Röda korsets ABC-kurs för körkortsaspiranter
beträffande körkort klass A och/eller B.

Utskottet har också inhämtat att frågan om förarutbildning av bl. a.
det slag motionärerna åsyftar f. n. prövas inom trafiksäkerhetsutredningen.

Med hänsyn till det anförda och i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet
i fråga avstyrks motionerna.

Under hänvisning till pågående arbete inom trafiksäkerhetsutredningen
avstyrker utskottet även yrkandet i motionen 1976/77: 1317 om
ändrade former för körkortsprov.

I motionen 1976/77: 1566 yrkas att statsbidrag skall utgå till de företag
inom kollektivtrafiken som med hjälp av kvalificerade instruktörer
och enligt skolöverstyrelsens och trafiksäkerhetsverkets godkända plan
bedriver bussförarutbildning.

Den aktualiserade frågan torde vara av stor vikt för berörda kommuner.
Problemet hänger emellertid samman med behovet av yrkesförare
med olika behörighet, vilket f. n. utreds inom kommunikationsdepartementet.
Spörsmålet har också varit aktuellt inom kollektivtrafikutredningen.
I avvaktan på resultatet av det arbete som sålunda bedrivs
på området finner utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens sida
med anledning av motionen ej påkallad.

I motionen 1976/77: 1584 yrkas att den förarutbildning som sker inom
arbetsmarknadsutbildningen ingår i de i motionen angivna paragrafernai
i körkortsförordningen.

TU 1976/77: 25

Vad som sägs i KKK om förarutbildning, övningskörning och prov
vid gymnasieskola skall — i den mån trafiksäkerhetsverket efter samråd
med skolöverstyrelsen föreskriver det — enligt beslut av Kungl. Maj:t
den 25 maj 1973 gälla också i fråga om de kurser för yrkesförare som
bedrivs som särskild arbetsmarknadsutbildning. Utskottet har erfarit att
möjligheten att i KKF arbeta in vad som sålunda bestämts om förarutbildning
inom arbetsmarknadsutbildningen diskuterades då förslaget
till KKF utarbetades. Systemet med den nuvarande uppdelningen hade
emellertid fungerat väl. För att behålla uppdelningen talade i viss mån
också det faktum att förarutbildningen inom arbetsmarknadsutbildningen
inte är fullt jämförbar med utbildningen inom gymnasieskolan.

Ej heller utskottet finner skäl föreligga att nu vidta de ändringar som
aktualiseras i motionen varför denna avstyrks såvitt nu är i fråga.

I motionen 1976/77: 1198 yrkas att riksdagen hos regeringen begär
ytterligare översyn av körkortskungörelsens regler om skyldighet att
anmäla till länsstyrelsen då körkortsinnehavare omhändertagits enligt
lagen om tillfälligt omhändertagande av berusade personer m. m.

Den sålunda aktualiserade frågan följs enligt vad tidigare nämnts
inom regeringens kansli. Ytterligare erfarenheter av lagstiftningen anses
böra föreligga innan en utvärdering därav kan göras. Eftersom frågan
sålunda är föremål för regeringens uppmärksamhet finner utskottet någon
särskild åtgärd från riksdagens sida i ämnet ej nu erforderlig.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att motionen 1976/77: 1557 inte föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida,

2. att riksdagen

a. med anledning av propositionen 1976/77: 113 antager 2,
17 och 22 §§ förslaget till körkortslag med de ändringarna
att paragraferna erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelser:

Regeringens förslag

Bil, terrängvagn eller motorcykel
får föras endast av den som
har körkort för fordonet. Är till
fordonet kopplat släpfordon skall
körkortsbehörigheten omfatta även
detta.

Utskottets förslag

2 §

Bil, terrängvagn eller motorcykel
får föras endast av den som
har körkort för fordonet. Är till
bil kopplat släpfordon skall körkortsbehörigheten
omfatta även
detta.

TU 1976/77:25

Regeringens förslag Utskottets förslag

Utan hinder av första stycket får Utan hinder av första stycket

lastbil, terrängvagn, släpfordon el- får lastbil, släpfordon eller buss
ler buss föras föras

1. utan last eller passagerare inom garageområde, verkstadsområde
eller bensinstationsområde eller eljest kortare sträcka av den som
har körkort med behörigheten B,

3. i tjänsteutövning av polisman, som har körkort med behörigheten B.

Den vars körkort har återkallats får inom garageområde, verkstads område

eller liknande utan last eller passagerare föra fordon av det
slag som det återkallade körkortet berättigade honom att föra, om medgivande
därtill har lämnats. Sådant medgivande får avse en tid av högst
tre år.

17 §

I fall som avses i 16 § första I fall som avses i 16 § 7, 8, 9

stycket 7, 8, 9 eller 10 får åter- eller 10 får återkallelsen begrän kallelsen

begränsas till att avse sas till att avse viss del av behörig viss

del av behörigheten. heten.

22 §

Har i fråga om körkortshavare förekommit sådana omständigheter
att det finns särskild anledning att erinra honom om de krav som ställes
på honom från trafiksäkerhetssynpunkt, får varning meddelas honom,
om skäl för återkallelse ej föreligger.

Har körkortshavare brutit mot 4 § 2 mom. lagen (1951: 649) om straff
för vissa trafikbrott men hade han ej före färdens slut förtärt starka
drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under
eller efter färden uppgick till 0,8 promille, får varning meddelas honom
i stället för att beslut fattas om återkallelse av körkortet, om han ej tidigare
har dömts för brott mot 4 § nämnda lag och omständigheterna är
mildrande.

Har i fråga om körkortshavare Har i fråga om körkortshavare

förekommit sådana omständighe- förekommit sådana omständigheter
som avses i 16 § första stycket ter som avses i 16 § 2—6, får var2—6,
får varning meddelas i stäl- ning meddelas i stället för beslut
let för beslut om återkallelse, om om återkallelse, om varning av
varning av särskilda skäl kan an- särskilda skäl kan anses vara en
ses vara en tillräcklig åtgärd., tillräcklig åtgärd.,

b. med anledning av propositionen 1976/77: 113 samt med
avslag på motionerna 1976/77: 1567 och 1976/77: 1586, yrkandet
1 såvitt avser 21 §, antager 21 § förslaget till körkortslag
med den ändringen att paragrafen erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

TU 1976/77:25

Regeringens förslag Utskottets förslag

21 §

Föreligger vid prövning av an- Föreligger vid prövning av ansökan
om förhandsbesked eller sökan om förhandsbesked eller

körkortstillstånd hinder mot med- körkortstillstånd hinder mot meddelande
av körkortstillstånd på delande av körkortstillstånd på

grund av sökandens personliga grund av sökandens personliga

förhållanden eller återkallas kör- förhållanden eller återkallas körkort
med åberopande av återkal- kort med åberopande av återkal lelsegrund

som avses i 16 § första lelsegrund som avses i 16 § 1—6,

stycket 1—6, bestämmes spärrtid bestämmes spärrtid om lägst en

om lägst en månad och högst tre månad och högst tre år. Vid brott

år. Vid brott som avses i 1 § and- som avses i 1 § andra stycket eller

ra stycket eller 4 § 1 mom. lagen 4 § 1 mom. lagen (1951: 649) om

(1951: 649) om straff för vissa tra- straff för vissa trafikbrott bestäm fikbrott

bestämmes spärrtiden till mes spärrtiden till lägst ett år.

lägst ett år.

c. med bifall till propositionen 1976/77: 113 och med avslag
på motionerna 1976/77: 1586, utom yrkandet 1 såvitt avser
21 §, samt 1976/77: 1565 och 1976/77: 1584, yrkandet 1, antager
förslaget till körkortslag i de delar förslaget inte omfattas
av utskottets hemställan under 2 a och b ovan,

3. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77: 113 antager
förslaget till lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff
för vissa trafikbrott,

4. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:113 och
med avslag på motionen 1976/77: 1585 tillstyrker förslaget
beträffande förarprov på automatväxlad bil,

5. att motionen 1976/77: 113 ej föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida,

6. att motionen 1976/77: 1195 ej föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida,

7. att riksdagen

a. avslår motionen 1976/77: 1196,

b. avslår motionerna 1976/77: 827 och 1976/77: 1201,

c. avslår motionen 1976/77: 1317,

TU 1976/77:25

8. att motionen 1976/77:1566 ej föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida,

9. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 1584, yrkandet 2,

10. att motionen 1976/77: 1198 ej föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Stockholm den 11 maj 1977

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Lothigius (m), Persson i Lieden (c),
Sellgren (fp), Hugosson (s), Rosqvist (s), Clarkson (m), Zachrisson (s),
Östrand (s), Komstedt (m), Johansson i Hållsta (c), Johansson i Åmål
(s), fru Wohlin-Andersson (c), fru Sandéhn (s) och herr Rejdnell (fp).

Reservation

beträffande frågan om förarprov på automatväxlad bil av herrar Mellqvist,
Hugosson, Rosqvist, Zachrisson, Östrand, Johansson i Åmål och
fru Sandéhn (samtliga s) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”1 likhet”
och slutar med ”till körkortslag” bort ha följande lydelse:

Utskottet har vid prövning av fördelar och nackdelar med att utöka
rätten att utan inskränkning tillåta att körkortsprov får ske på automatväxlad
bil funnit att övervägande skäl talar för sådan oinskränkt
rätt tillåts. Frågan bör i första hand ses ur trafiksäkerhetssynpunkt,
även om den praktiska tillämpningen och kontrollfrågan också bör beaktas.
Utskottet har därför fäst stor vikt vid vad trafiksäkerhetsverket
och trafiksäkerhetsutredningen anfört i denna fråga. Trafiksäkerhetsverket
har i en skrivelse till regeringen i maj 1973 hemställt om sådan
ändring i KKK att giltigheten för körkort begränsat till bil med automatväxling
kan gälla även för person som inte lider av sådant lyte eller sådan
sjukdom som omnämns i 22 och 23 §§ körkortskungörelsen.

Trafiksäkerhetsutredningen har i sitt yttrande över trafiksäkerhetsverkets
förslag ansett att detta bör genomföras helt. Risken att en person
med körkort begränsat till förande av bil med automatväxling kan
komma att köra bil med manuell växling anser utredningen överdriven.
Erfarenheter från utlandet anses sålunda tala för att olovlig körning i
sammanhanget ej utgjort något problem. Utredningen anser inte heller
att man behöver befara att automatkortet skall bli någon genväg till
billigare körkort. Möjligheten att förvärva körkort med begränsad giltighet
torde enligt utredningen huvudsakligen komma att utnyttjas av

TU 1976/77: 25

dem som verkligen har svårigheter att klara växling av bil och för vilka
bil med automatväxling utgör enda möjligheten att föra fordon.

Utskottet delar den uppfattning som sålunda framförts av trafiksäkerhetsutredningen.
Utskottet finner inga skäl tala för den inskränkning
som föreslås i propositionen vid genomförandet av trafiksäkerhetsverkets
förslag. Förslaget att körskolelärare skall avgöra om en körskoleelev
skall få ta körkort på bil med automatväxling torde enligt utskottets
uppfattning starkt kunna ifrågasättas. Riskerna för felbedömningar är
mycket stora. Den för utbildningen av körkortselev ansvarige bör enligt
utskottet inte påläggas det stora ansvar som ett genomförande av propositionen
förutsätter. Tolkningstvister torde också kunna befaras som
en följd därav.

Enligt utskottets uppfattning bör sålunda, i enlighet med yrkandet
i motionen 1976/77: 1585, möjlighet ges för den som så önskar att ta
körkort som ger behörighet att enbart föra automatväxlad bil.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77: 113
och motionen 1976/77: 1585 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört beträffande frågan om förarprov på automatväxlad
bil,

Särskilt yttrande

beträffande frågan om forum för körkortsåterkallelser av herrar Mellqvist,
Hugosson, Rosqvist, Zachrisson, Östrand, Johansson i Åmål och
fru Sandéhn (samtliga s) som anfört:

Den utredning som enligt fjolårets riksdagsbeslut skulle se över vissa
gränsdragningsfrågor i samband med forumfrågan skall fortsätta sitt
arbete. Vi beklagar att regeringen icke följt riksdagens beslut från i fjol,
innebärande att riksdagen nu, vid behandlingen av propositionen 1976/
77: 113, får möjlighet att behandla och besluta i denna viktiga fråga.

Vi önskar på nytt hävda att det måste vara en allvarlig försämring att
föra över mål rörande körkortsåterkallelse från länsrätt till tingsrätt.
De körkortsmål som det i praktiken skulle bli tal om att flytta över till
allmän domstol avser rattfylleri eller rattonykterhet. I övrigt gäller att
den stora mängden trafikbrott numera avgörs genom strafförelägganden
och ordningsförelägganden.

Tidigare blev domstolshandläggning ofta nödvändig på grund av
oenighet i skadeståndsfrågor. Med den nya trafikskadelagstiftningen är
så inte längre fallet. Utrymmet för en förening av ansvars- och körkortsfrågan
i tingsrätt är numera avsevärt mera begränsat än tidigare.

TU 1976/77: 25

Inte heller i trafiknykterhetsmålen kan något vinnas i snabbhet på en
överflyttning. I dag får man besked om resultatet av blodanalys 10—14
dagar efter brottet, och körkortet omhändertas då omedelbart av polis.
Detta sker långt innan ansvarsfrågan tas upp i tingsrätten. Omhändertagandebeslutet
underställs genast länsrättens bedömning. Denna procedur
kan inte gå fortare vid en överflyttning till allmän domstol. I fall av
grov vårdslöshet i trafik är läget i stort sett detsamma.

Av stor betydelse är att forumfrågan bedöms mot bakgrund av den
genomgripande reformering av förvaltningsprocessen som har skett under
senare år. Numera finns som bekant nämndemän i länsrätterna precis
som i tingsrätterna, med den för länsrätterna positiva skillnaden att
nämndemännen där har individuell rösträtt, vilket betyder ett större inflytande.
Det finns också möjlighet till muntlig förhandling i länsrätt.
Länsrätterna är alltså domstolar, likvärdiga med de allmänna domstolarna.
Slutsatsen borde bli att körkortsmålen även fortsättningsvis handläggs
i länsrätterna.

Enligt vår uppfattning hade det, med de skäl vi här anfört, varit av
stor betydelse att den försenade utredning som nu, sedan de borgerliga
partierna under föregående riksmöte bundit sig för överföring av körkortsmål
från länsrätt till tingsrätt, arbetar enbart med smärre gränsdragningsproblem,
i stället i enlighet med vår reservation 2 till trafikutskottets
betänkande 1975/76: 28, med beaktande av nytillkommande
lagstiftning och utredningens arbete i övrigt, förutsättningslöst fått undersöka
även frågan om den lämpliga ansvarsfördelningen mellan länsrätt
och tingsrätt.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 77005S

«- &

É Ig

Wmm

I is^Py A* f

RSfesAwSÄw