Trafikutskottets betänkande

TU 1976/77: 22

1976/77: 22

med anledning av propositionen 1976/77: 66 om upprustning av
Göta kanal, m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1976/77: 66 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för upprustning
av Göta kanal, m. m. som i propositionen förordats.

I propositionen förklarar sig regeringen beredd att svara för en snabb
och genomgripande upprustning av hela Göta kanal, såväl västgöta- som
östgötaleden, till en beräknad kostnad av 45 milj. kr., under förutsättning
att en godtagbar överenskommelse kan träffas med de nuvarande
huvudmännen om den fortsatta driften av kanalen.

Frågan om en utbyggnad av västgötaleden för att kunna ta emot större
lastfartyg har behandlats av flera utredningar. I propositionen konstateras
att en utbyggnad i dagens läge har visat sig kräva så stora resursinsatser,
att dessa, vid en jämförelse med andra investeringar, inte står
i rimlig proportion till den samhällsekonomiska nytta som utbyggnaden
skulle ge.

Genom att i stället satsa på en upprustning vill regeringen slå vakt
om de värden som kanalen har som byggnadsminnesmärke och turistled.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1977

I motionen 1976/77: 202 av herr Jansson m. fl. (s) föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer om att staten medverkar till att finna
andra användningsområden för olönsamma fraktfartyg på Göta kanal
och därigenom håller vederbörande skeppare skadeslösa.

I motionen 1976/77: 799 av fru André m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag angående

1. utbyggnad av Göta kanals västgötadel till 4,2 meters djup,

2. slopande av kanalavgifter för godstrafik,

3. förbättrade finansieringsvillkor vid fartygsinvesteringar.

Motioner väckta med anledning av propositionen 1976/77: 66

I motionen 1976/77: 1451 av herr Signell m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen har
framhållits angående gästhamnar för fritidsbåtar längs Göta kanal.

1 Riksdagen 1976/77. 15 sami. Nr 22

TU 1976/77: 22

I motionen 1976/77: 1459 av herr Jansson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att staten bör ta på sig ansvaret för den framtida driften av Göta
kanal efter genomförandet av den i propositionen föreslagna upprustningen,

2. att ett statligt övertagande av Göta kanalbolags tillgångar skall gälla
samtliga bolagets tillgångar, även de skogsegendomar som köpts för
tidigare vinstmedel.

I motionen 1976/77: 1484 av herr Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen beslutar om utbyggnad av Göta kanals västgötadel
enligt alternativet 1 500 å 1 600 ton lastförmåga,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utbyggnad
av Göta kanals östgötadel snarast bör komma till stånd,

3. att riksdagen uttalar sig för statligt huvudmannaskap för Göta
kanal och att all kanalbolaget tillhörig egendom bör övergå i statlig ägo.

Remissyttrandena

Över motionen 1976/77: 202 har utskottet inhämtat yttranden från
Chefen för marinen, Göta Kanalbolag och Rederiföreningen för Mindre
Fartyg. Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

I propositionen erinras inledningsvis om de utredningar som av kanaltrafikutredningen
och sjöfartsverket tidigare verkställts beträffande
Göta kanals upprustning och utbyggnad samt om vissa av riksdagen
gjorda uttalanden härom. Särskilt tillkallad utredningsman har därefter
avgivit betänkandet (Ds K 1973: 1) Upprustning av Göta kanal och —
som följd av riksdagens begäran om ytterligare prövning av frågan -—
betänkandet (Ds K 1975: 3) Utredning om utbyggnad av Göta kanals
västgötaled.

I sistnämnda utredning diskuteras olika alternativ för den framtida
lasttrafiken på Göta kanals västgötaled. Ett alternativ är att bygga ut
kanalen så att den blir tillgänglig för samma fartyg sorn numera kan
trafikera Trollhätte kanal, dvs. fartyg med ett djupgående intill 5,3 m
och med en största längd av 88 m och bredd av 13 m. Detta alternativ
beräknas kosta 370 milj. kr. i 1974 års prisläge.

Utredningsmannen har främst uppehållit sig vid det på sin tid inom
kanaltrafikutredningen studerade utbyggnadsalternativet som senare har
blivit närmare utformat och kostnadsberäknat av sjöfartsverket. Utbyggnaden
är anpassad för fartyg med en största längd av 70 m och
bredd av 10 m. I fråga om djupgående har utredningen diskuterat dels
sjöfartsverkets alternativ med 3,8 m, dels ett alternativ med 4,2 m. Det

TU 1976/77: 22

större djupet enligt det senare alternativet tillåter en snabbare genomfart
av de konstbyggda sträckorna. Vid lägre fart går det i stället att
öka fartygens lastförmåga. Utredningen räknar med att för leden specialbyggda
fartyg kan få en lastförmåga med den lägre farten av 1 500
å 1 600 ton. Kostnaden för en utbyggnad för 4,2 m djupgående beräknas
till 150 milj. kr. i 1974 års prisläge.

Efter bl. a. ingående diskussioner om möjliga godskvantiteter och
transportkostnadsbesparingar och efter prövning av olika samhällsekonomiska
effekter av en utbyggnad — såsom inverkan på sysselsättning,
lokalisering, vägtransporter, drivmedelsförbrukning, trafiksäkerhet, miljö,
försvarsberedskap och turism — kommer utredningsmannen fram
till att en utbyggnad inte kan motiveras vare sig från företagsekonomiska
eller samhällsekonomiska synpunkter. I stället föreslås, i likhet
med tidigare, upprustning av kanalen — inkl. elektrifiering av slussarna
på västgötaleden — till en beräknad kostnad av ca 33 milj. kr. i 1974
års prisläge.

Föredragande departementschefen berör till en början de allmänna
förutsättningar som han anser bör vara uppfyllda vid investeringar inom
transportsektorn. Investeringarna inom denna sektor är ofta mycket
omfattande och binder därmed stora samhälleliga resurser. Genom att
investeringarna är långsiktiga och i påtaglig grad kan påverka den framtida
trafik- och samhällsutvecklingen anses det angeläget att de blir
noggrant prövade.

Man måste enligt föredraganden ha en helhetssyn på investeringarna
inom transportsektorn. En kanalutbyggnad kan alltså inte ses isolerad
från annan investeringsverksamhet i transportsystemet. Investeringarna
skall medverka till att vi får en trafik i samverkan, där effektiva transportlösningar
kan erbjudas, som svarar mot såväl näringslivets som
samhällets krav.

Efter en ingående redogörelse för olika på frågan inverkande omständigheter
konstaterar föredraganden sammanfattningsvis att — med
de bedömningar som f. n. kan göras — det inte nu är motiverat med
en utbyggnad av Göta kanals västgötaled. Ett avgörande skäl anges
därvid vara att en utbyggnad i dagens läge har visat sig kräva så stora
resursinsatser — motsvarande det minst omfattande alternativet ca 200
milj. kr. — att dessa, vid en jämförelse med andra investeringar, inte
står i rimlig proportion till den samhällsekonomiska nytta som utbyggnaden
skulle ge. En utbyggnad kan dock vara berättigad längre fram
om förutsättningarna härför påtagligt skulle ändras. Sådana ändrade
förutsättningar är enligt föredragandens mening på sikt inte uteslutna
med hänsyn till den utveckling som kontinuerligt sker inom transportområdet.

Frågan om en sådan eventuell framtida trafik och vilken utbyggnad
av västgötaleden och framför allt kommunala investeringar i hamnar

jt Riksdagen 1976/77.15 sami. Nr 22

TU 1976/77: 22

som därvid skulle krävas på sikt bör enligt föredraganden prövas på
regional nivå. Det anses därvid närmast böra ankomma på de berörda
landstingen och kommunerna att ta initiativ till kompletterande utredningar
om intresse härför finns. Det anses också i ett sådant sammanhang
finnas anledning att på motsvarande sätt — i den mån ett regionalt
intresse föreligger — se över förutsättningarna för en utbyggnad även
av östgötaleden.

Föredraganden finner vidare att Göta kanal i sin helhet har ett så
stort värde ur framför allt turist- och miljösynpunkt att en snabb upprustning
av såväl östgöta- som västgötaleden är angelägen.

Kostnaderna för en sådan upprustning har av utredningsmannen som
tidigare nämnts beräknats till 33 milj. kr. i 1974 års prisläge. Vid en förnyad
inspektion av kanalens tillstånd samt uppdatering av kostnadsberäkningarna,
som har gjorts av sjöfartsverket, har kostnaderna beräknats
till 45 milj. kr. i 1977 års prisläge.

Inte heller utskottet har — med beaktande av anförda förhållanden
— funnit sig kunna tillstyrka att en utbyggnad av västgötaleden i nuvarande
läge sker. Genom den av föredraganden föreslagna upprustningen
av kanalen samt den anvisade ordningen för fortsatta överväganden
på regional nivå bevaras dock handlingsfriheten därest en annan
bedömning i frågan framdeles skulle visa sig motiverad. Utskottet
fäster stort avseende vid att så sker.

Utskottet tillstyrker vidare förslaget om upprustning av kanalen i
dess helhet och konstaterar med tillfredsställelse att sjöfartsverket redan
meddelats härför erforderligt projekteringsuppdrag. Sysselsättningen
genom arbetena med upprustningen har enligt propositionen preliminärt
beräknats till ca 2 300 man-månader. Detta skulle innebära en
sysselsättning av nära 100 man under åtta månader per år om upprustningen
sker under en treårsperiod. Arbetena skulle vidare — under
förutsättning att en för samhället godtagbar överenskommelse kan träffas
om den fortsatta driften av kanalen — kunna sättas i gång redan i
höst som beredskapsarbete med förtur.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionerna 1976/77:
799 om utbyggnad av Göta kanal, m. m. (yrkandena 1—3) och 1976/
77: 1484 i vad den (yrkandena 1 och 2) avser dels beslut av riksdagen
om en utbyggnad av Göta kanals västgötadel, dels uttalande från riksdagens
sida om en utbyggnad av kanalens östgötadel.

I motionen 1976/77: 1451 yrkas att riksdagen ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om behovet av gästhamnar för fritidsbåtar
längs Göta kanal.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att redan i det år 1973
avgivna betänkandet om upprustning av Göta kanal framhölls att bestridandet
av kostnader för godtagbara hamn- och serviceanläggningar
utefter kanalen torde vara en rent primärkommunal angelägenhet. Ut -

TU 1976/77: 22

skottet, som ansluter sig till denna uppfattning, finner det för sin del
lämpligt att uppkommande frågor härom tas upp vid de överläggningar
på regional nivå som förutsatts ske beträffande kanalens fortsatta drift
och eventuella utbyggnad — för att om förhållandena i övrigt så medger
kunna beaktas vid projekteringsarbetet. I sammanhanget må också erinras
om de möjligheter som i princip föreligger att från det under jordbruksdepartementets
huvudtitel upptagna anläggningsstödet för idrotten
erhålla bidrag för byggande av bl. a. gästhamnar.

Utskottet finner under hänvisning till det anförda någon särskild åtgärd
från riksdagens sida med anledning av motionen ej påkallad.

Av propositionen framgår vidare att Göta kanalbolag har förklarat
sig vilja frånträda ansvaret för kanalens fortsatta drift och till staten
överlämna kanalanläggningen med tillhörande tjänstebostäder samt viss
del av övriga tillgångar m. m.

Det påpekas i sammanhanget att staten i samband med att Göta kanal
byggdes i början av 1800-talet donerade stora skogsområden till
företaget, för att man med hjälp av skogsinkomster skulle kunna driva
och underhålla kanalen. År 1961 överläts börsnoterade aktier m. m.
som förvärvats av Göta kanalbolag med vinstmedel till ett för ändamålet
bildat investmentbolag — Göta kanalbolags intressenter AB —
som i dag äger praktiskt taget alla aktier i kanalbolaget. Utöver att vinstmedel
placerats i aktier har vinstmedel genom årens lopp använts för
inköp av ytterligare skogsområden. När nu Göta kanalbolag förklarar
sig berett att överlämna kanalanläggningen m. m. till staten utan ersättning
inkluderar bolaget i sitt erbjudande inte de skogar som köpts
med vinstmedel och vilkas avkastning är avgörande för den nuvarande
ekonomin i företaget.

En särskild utredare skall enligt propositionen tillkallas för att —
i samråd med bl. a. berörda landsting — överväga frågan om huvudmannaskap
för drift av Göta kanal och att i anslutning härtill förhandla
med berörda intressenter.

Med anledning av föredragandens uttalanden i denna del har motionsledes
vissa yrkanden framställts. Sålunda hemställs i motionen
1976/77: 1459 att riksdagen beslutar att staten skall ta på sig ansvaret
för den framtida driften av Göta kanal efter genomförandet av den
föreslagna upprustningen. Motionärerna anser vidare att ett statligt
övertagande av kanalbolagets tillgångar skall gälla samtliga tillgångar
och alltså även omfatta de skogsegendomar som köpts för tidigare
vinstmedel. Yrkanden av samma innebörd som de nu nämnda återfinns
i motionen 1976/77: 1484 (yrkandet 3).

Utskottet finner för sin del den i propositionen föreslagna ordningen
för överväganden rörande frågan om huvudmannaskapet för driften av
Göta kanal lämplig. Ett helt statligt övertagande av kanalen eller i vart
fall det ekonomiska ansvaret för densamma bör därvid vara en rikt -

TU 1976/77: 22

punkt. Såsom i de båda sistnämnda motionerna föreslagits bör vidare
de aviserade förhandlingarna med berörda intressenter syfta till ett övertagande
av kanalbolaget i dess helhet inkl. de förut nämnda skogsområdena,
som ju dock förvärvats med överskottsmedel från kanalrörelsen.

Vid prövningen av härmed sammanhängande frågor synes särskilt
böra beaktas konsekvenserna — för kanalrörelsens ekonomi och bolagets
förmåga till fullgörande av underhållsplikten — av det överförande
av vinstmedel m. m. till det särskilda investmentbolaget som skedde
år 1961. Härvid avses främst det ackumulerade och kostnadskrävande
underhållsbehov som — såvitt utskottet kan bedöma — blivit en
följd härav. Utskottet förutsätter därför att spörsmålen härom ingående
och omsorgsfullt prövas i syfte att uppnå en för det allmänna ur såväl
ekonomiska synpunkter som eljest godtagbar uppgörelse i frågan.

Vad utskottet nu anfört och som i det närmaste innebär ett tillgodoseende
av berörda motionsyrkanden bör av riksdagen ges regeringen
till känna.

Propositionens förslag i övrigt har inte gett utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande.

I motionen 1976/77: 202 yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer
om att staten medverkar till att finna andra användningsområden
för olönsamma fraktfartyg på Göta kanal och därigenom håller vederbörande
skeppare skadeslösa. Motionärerna har därvid framhållit att en
tänkbar lösning vore att marinen övertog fartygen för att användas som
beredskapsfartyg.

I kanalbolagets yttrande över motionen framhålls bl. a. att det är
ostridigt att utredandet under ett tjugotal år vållat stor osäkerhet om
framtiden både för bolaget, de anställda och de skeppare som trafikerat
kanalen. De tidigare avsevärda godsmängderna har undan för undan
minskat. De förväntades sjunka till ca 10 000 ton under år 1976 men
uppgick i verkligheten endast till 6 700 ton. Under detta år trafikerade
bara fyra lastfartyg kanalen med tillhopa 29 laster. Givetvis har detta
drabbat berörda skeppare hårt men det anses samtidigt stå klart att
skulle kanalen i stället byggas ut till tidsenliga dimensioner hade dessa
fartyg ej heller där kunnat göra sig gällande.

Rederiföreningen för mindre fartyg erinrar om att fartygen i dagens
läge saknar lönsam sysselsättning. Föreningen finner det angeläget att
ägarna av dessa återstående fartyg hålls skadeslösa och att ersättningen
till dem inkluderas i upprustnings- och omställningskostnadema för
Göta kanal. Föreningen tillstyrker vidare att fartygen överlämnas till
marinen att användas för beredskapsändamål.

Chefen för marinen, som i ärendet inhämtat yttrande från försvarets
materielverk, erinrar om att bl. a. de nu aktuella tre fartygen genom
fartygsuttagningskommissionen är tilldelade marinen i händelse av krig
och därvid avsedda att användas som förrådsfartyg för marina förbands
bas- och underhållstjänst. Detta kommer att kräva vissa ombyggnads -

TU 1976/77: 22

åtgärder avseende främst komplettering av sådana lastnings- och lossningsanordningar
som fartygen i nuläget saknar. Chefen för marinen
säger sig vidare har översiktligt analyserat tänkbara användningsområden
för fartygen i fred. I första hand skulle fartygen därvid nyttjas för
olika slag av transporter inom örlogsbaser och kustartilleriförsvar och
i andra hand som underhållsfartyg för fredsrustade fartygsförband varvid
viss verkstadskapacitet skulle tillföras. Båda användningsområdena
kräver vissa kompletteringar i utrustningen, inkl. relativt omfattande
elektriska installationer. Med hänsyn till det ytterligt pressade ekonomiska
läget för marinen, där avsevärda besparingar krävs inom fredsverksamheten
i dess helhet, konstateras med beklagande att ett fredsutnyttjande
av ifrågavarande fartyg inte är möjligt ens om fartygen tilldelas
utan kostnad. Om det skulle beslutas att marinen tillförs fartygen
måste de läggas upp. Chefen för marinen säger sig slutligen ha full
förståelse för det förslag motionärerna framlägger, men finner efter
genomförd granskning att möjligheterna att tillgodose förslaget vad avser
marinen inte är för handen.

Även materielverket avstyrker att fartygen anskaffas eller övertas i
fred.

Utskottet har i likhet med chefen för marinen förståelse för den
besvärliga situation som för ägarna av här berörda fartyg uppstått genom
den i motionen angivna utvecklingen. Med beaktande av de uppgifter
som lämnas i yttrandena av materielverket och chefen för marinen
har emellertid inte heller utskottet funnit sig berett att biträda motionärernas
yrkanden och avstyrker därför motionen i fråga.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77: 66,
motionerna 1976/77: 1459 och 1976/77: 1484, yrkandet 3,
samt med avslag på motionerna 1976/77: 799 och 1976/77:
1484, yrkandena 1 och 2, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört beträffande de i nämnda proposition
förordade riktlinjerna för upprustning av Göta kanal,
m. m.,

2. att motionen 1976/77: 1451 inte föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida,

3. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 202.

Stockholm den 27 april 1977

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Lothigius (m), Persson i Heden (c),
Håkansson i Rönneberga (c), Torwald (c), Rosqvist (s), Zachrisson (s),
Östrand (s), Komstedt (m), Johansson i Åmål (s), Johansson i Vrångebäck
(m), fru Wohlin-Andersson (c), fru Sandéhn (s), herrar Rejdnell
(fp) och Norling (s).

TU 1976/77: 22

Särskilt yttrande

beträffande kostnaderna för upprustning av kanalen av herrar Mellqvist,
Rosqvist, Zachrisson, Östrand, Johansson i Åmål, fru Sandéhn
och herr Norling (samtliga s) som anfört:

Frågan om den framtida utformningen av Göta kanal och verksamheten
på kanalen har utretts och diskuterats i många år. Ända från det
datum när det statliga utredningsarbetet startades har sammanvägningen
av alla fakta entydigt visat att en utbyggnad av kanalen inte kunnat
försvaras från vare sig företagsekonomiska, trafikpolitiska eller samhällsekonomiska
synpunkter. Av detta skäl hade det för alla parter, inte
minst för de i kanaldriften direkt engagerade, varit av utomordentligt
stort värde om riksdagen redan tidigare beslutat i den riktning som trafikutskottets
förevarande betänkande är avsett leda fram till.

En upprustning av Göta kanal kunde varit genomförd om riksdagen
godtagit det förslag som den socialdemokratiska regeringen var beredd
att förelägga riksdagen år 1972 på grund av då framlagt utredningsmaterial.
Det kan konstateras att det ytterligare uteblivna underhållet
av kanalen under de år utredningarna arbetat försatt kanalen i det mycket
dåliga skick den i dag befinner sig.

Den upprustning som i dag beräknas kosta 45 milj. kr. beräknades år
1972 kosta mindre än hälften av detta belopp. Dyrbar tid har således
gått till spillo under de senare årens utredande som föranletts av motionskrav
från riksdagens borgerliga partier och kommunister.

TU 1976/77: 22

Bilaga

Yttranden över motionen 1976/77: 202

Chefen för marinen (1977-04-04)

Chefen för marinen avger härmed begärt yttrande över motion 1976/
77: 202 om statens övertagande av fraktfartyg på Göta Kanal. Underlag
för yttrandet har inhämtats från Försvarets Materielverk, Huvudavdelningen
för marinmateriel (bifogas).

I motionen föreslås att ett antal fraktfartyg från olönsamhetssynpunkt
genom statens medverkan bör ges andra användningsområden. Motionärerna
anger att ”en tänkbar lösning vore att marinen övertog fartygen
för att användas som beredskapsfartyg”.

Chefen för marinen uppmärksammades under sensommaren 1976 på
den akuta problematiken för ett antal fartygsägare av representant för
dessa. Bl. a. erhöll Chefen för marinen visst underlag i form av tidigare
korrespondens, översiktsritningar, fotografier m. m. avseende de berörda
fraktfartygen Svanefjord, Ann och Marita.

Efter fortsatta kontakter mellan Chefen för marinen och fartygsägarnas
representant beslöt Chefen för marinen att personal från Marinstaben
och Försvarets Materielverk på platsen skulle inspektera nämnda
fartyg. Inspektionen ägde rum 1977-01-25. Avsikten härmed var att inhämta
ett säkrare underlag för fartygens eventuella fredsutnyttjande i
marinen.

Som påpekats i motionen är bl. a. de aktuella tre fartygen genom
Fartygsuttagningskommissionen tilldelade marinen i händelse av krig
och därvid avsedda att användas som förrådsfartyg för marina förbands
bas- och underhållstjänst. Detta kommer att kräva vissa ombyggnadsåtgärder
främst avseende komplettering av lastnings- och lossningsanordningar
som fartygen i nuläget saknar.

Chefen för marinen har översiktligt analyserat tänkbara användningsområden
för fartygen i fred. I första hand skulle ett utnyttjande vara
aktuellt för olika slag av transporter inom Örlogsbaser och Kustartilleriförsvar
och i andra hand som underhållsfartyg för fredsrustade fartygsförband
varvid viss verkstadskapacitet skulle tillföras. Båda användningsområdena
kräver vissa kompletteringar i utrustningen inklusive
relativt omfattande elektriska installationer.

För att utnyttja fartygen i fred tillkommer såväl vissa iståndsättningskostnader
utöver ovan nämnda kompletteringar som drift- och underhållskostnader.
Iståndsättning erfordras bl. a. beträffande skrovet (främst
Marita), maskin- och elektroanläggningarna (främst Marita och till del
Ann) och förläggningsutrymmena inklusive hygien- och förplägnadsanordningar.
Beträffande drift och underhåll bedöms erfarenhetsmässigt
med hänsyn till fartygens höga ålder främst underhållskostnaderna bli
förhållandevis höga. Eftersom fartygen endast inspekterats stillaliggande
vid kaj och varken kunnat bottenbesiktigas eller genomgås under
gång är bedömningen i angivna hänseenden behäftad med osäkerhet.
Någon uppskattning av kostnaderna härvidlag har ej heller kunnat
göras.

TU 1976/77: 22

Med hänsyn till det ytterligt pressade ekonomiska läget för marinen
där avsevärda besparingar krävs inom fredsverksamheten i sin helhet,
måste Chefen för marinen med beklagande konstatera att ett fredsutnyttjande
av ifrågavarande fartyg inte är möjligt ens om fartygen tilldelas
utan kostnad. Om det skulle beslutas att marinen tillförs fartygen
måste de läggas upp.

Chefen för marinen har genom det arbete som nedlagts i denna fråga
och med de kontakter som erhållits full förståelse för det förslag motionärerna
framlägger, men finner efter genomförd granskning att möjligheterna
att tillgodose förslaget vad avser marinen inte är för handen.

Bilaga till chefens för mannen yttrande från Försvarets materielverk,
Huvudavdelningen för marinmateriel.

I motionen föreslås att marinen eventuellt skall överta tre för Göta
Kanal-fart specialbyggda lastmotorfartyg, Svanefjord, Ann och Marita.

På begäran under hand från Chefen för marinen har Försvarets Materielverk
låtit inspektera de tre fartygen, som låg upplagda i Sjötorp och
Lidköping. Fartygen är 65, 98 respektive 69 år gamla, men är sjövärdighetsbesiktigade
för ”Stor kustfart” av Fartygsinspektionen i Karlstad.

Även om fartygen har motorer, som är relativt moderna (installerade
1971, 1972 respektive 1973), är maskin- och elektroanläggningarna i sin
helhet på Ann och särskilt på Marita av äldre datum och i mindre god
kondition.

Skroven kunde, med fartygen liggande i sjön, endast besiktigas invändigt,
men antas på grund av fartygens höga ålder komma att kräva
stora underhållskostnader. Även om fartygen skulle läggas i materielberedskap
2, kommer de att innebära en belastning på marinens underhållsmedel.

Ombyggnad för fredsutnyttjande i marinen bedöms kräva avsevärda
insatser, beroende på för vilken verksamhet de skulle iordningställas.

Materielverket avstyrker att fartygen anskaffas/övertas i fred.

Göta Kanalbolag (1977-03-28)

Efter att ha tagit del av motionen i fråga får Kanalbolaget härmed
avge följande yttrande:

Det är ostridigt att utredandet under ett tjugotal år har vållat stor
osäkerhet om framtiden både för Kanalbolaget, de anställda och de
skeppare som trafikerat kanalen. Givetvis har detta även inneburit att
de trafikanter som tidigare utnyttjat kanalen för godstransporter tvekat
att satsa på sjötransporter eftersom det länge stått klart för berörda parter
att godstransporter med kanalens nuvarande dimensioner dvs. max.
ca 250 ton i längden icke kan vara ekonomiskt lönsamma. Flertalet
skeppare har även insett detta och upphört med sin verksamhet, åtminstone
på Göta Kanal.

De tidigare avsevärda godsmängderna har undan för undan minskat.
De förväntades sjunka till ca 10 000 ton under 1976 men uppgick i
verkligheten endast till 6 700 ton. Under detta år trafikerade bara 4
lastfartyg kanalen med tillhopa 29 laster.

TU 1976/77: 22

Givetvis har detta drabbat dessa skeppare hårt men det torde samtidigt
stå klart att skulle kanalen i stället byggas ut till tidsenliga dimensioner
hade dessa fartyg ej heller där kunnat göra sig gällande.

Huruvida marinen kan använda ifrågavarande fartyg som beredskapsfartyg
undandrar sig helt vår bedömning.

Givetvis har flera andra skeppare än de som håller på in i det sista
drabbats av förluster genom det långa utredandet.

Även Kanalbolaget har drabbats hårt av detta trafikbortfall och
tvingats begära en begränsning av öppethållandet på västra linjen till
4 mån/år.

Kanalbolaget har inget yrkande i denna fråga.

Rederiföreningen för Mindre Fartyg (1977-03-18)

Föreningen finner ingen anledning att sammanfatta de årslånga utredningarna
och de återkommande löftena om ett avgörande i positiv
riktning vilka invaggat skepparna i den tron att de skulle göra en insats
för insjöfarten och samtidigt ha en tryggad sysselsättning om de behöll
sina fartyg.

I dagens läge saknar fartygen lönsam sysselsättning. Ingen befraktare
vill anlita så små fartyg för sina transporter, då initialkostnaderna vid
lastning och lossning är nästan lika stora för ett litet fartyg som ett stort.
Följaktligen använder man efterfrågeanpassade storlekar inom ramen
för vad lastnings- respektive lossningshamnen medger. Kanalen i fullgott
skick medgav endast 2,82 meter djupgående.

Rederiföreningen för mindre fartyg finner det angeläget att ägarna
av dessa återstående fartyg, vilka troget upprätthållit kanaltrafiken på
gång efter annan inte infriade löften, hålls skadeslösa och att ersättningen
till dem inkluderas i upprustnings- och omställningskostnaderna
för Göta kanal. Föreningen tillstyrker att fartygen överlämnas till marinen
att användas för beredskapsändamål.

Rederiföreningen för mindre fartyg anhåller enträget att riksdagen
måtte ta sig an denna fråga, då de av motionärerna påpekade ekonomiska
svårigheterna i högsta grad är för handen.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770055