TU 1976/77:2

Trafikutskottets betänkande
1976/77:2

med anledning av motioner om uppsättande av trafiksignaler på
allmän väg

Motionerna

I motionen 1975/76:231 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs att
riksdagen anhåller att regeringen låter utfärda föreskrifter om installerande
av trafiksignalanläggningar i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motionen 1975/76:1615 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär sådana ändringar av vägförfattningarna
att kommun kan besluta om uppsättande av trafiksignaler på allmän väg
där staten är väghållare.

Remissyttrandena

Över motionerna har yttranden inhämtats från statens vägverk och statens
trafiksäkerhetsverk. Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Med hänsyn till att en icke oväsentlig andel av alla trafikolyckor händer
i vägkorsningar finner vägverket - i sitt remissyttrande över motionen
1975/76:231 - anledning föreligga att särskilt uppmärksamma trafiksäkerheten
i sådana korsningar. En rad olika åtgärder förklaras härvid vara tänkbara,
såsom trafikreglerade åtgärder genom stopplikt m. m., utbyggnad av
refuger för att minska konflikterna vid exempelvis vänstersväng, anordnande
av trafiksignaler, ombyggnad till planskild korsning samt hastighetsbegränsning.
Frågan om lämplig åtgärd i varje enskilt fall sägs redan nu prövas
noggrant och seriöst av ansvariga myndigheter med beaktande av effekter
på trafiksäkerhet, miljö, investeringskostnad, omgivande bebyggelse m. m.
Det är därför enligt verkets uppfattning inte lämpligt att utfärda generella
föreskrifter av den art som föreslås i motionen, eftersom andra och likvärdiga
eller mera effektiva åtgärder till lägre kostnad kan tänkas i det enskilda
fallet.

Beträffande motionen 1975/76:1615 erinras om att enligt direktiven till
den s. k. trafiknämndsutredningen denna bl. a. haft att beakta väghållarnas
inflytande över trafikfrågorna och i samband därmed kostnadsansvaret för
besluten om vissa av dessa föreskrifter. Utredningen har i sitt betänkande
Lokala trafikföreskrifter m. m. (SOU 1976:18) emellertid inte funnit skäl
föreslå någon ändring i förhållande till gällande ordning i fråga om beslutanderätten
i mer kostnadskrävande ärenden, såsom anordnande av över -

1 Riksdagen 1976177. 15 sami. Nr2

TU 1976/77:2

gångsställen, busshållplatser och taxistationer samt uppsättande av trafiksignaler,
vilka ärenden avgörs av väghållarna.

Enligt trafiksäkerhetsverkets mening skulle särskilda föreskrifter av det
slag motionärerna förordat inte medföra någon nämnvärd förbättring jämfört
med dagens situation, då huvudproblemet synes vara den brist på medel
som föreligger. Vidare erinras om att vägverket bl. a. i Stockholms län dock
medverkat till uppsättning av ca 60 trafiksignalanläggningar under de senaste
tre åren, varav hälften bekostats av kommuner. Verket hänvisar också till
de tekniska föreskrifter och anvisningar i ämnet som utges av trafiksäkerhetsverket.
Mot bakgrund bl. a. härav förklarar sig verket inte kunna
dela uppfattningen att behov skulle föreligga att fastställa de av motionärerna
begärda reglerna för installerande av trafiksignaler och inte heller att ändra
författningarna på sätt som därvid föreslagits.

Motionärernas syfte att få till stånd en förbättrad trafiksäkerhet i vägoch
gatukorsningar finner utskottet i och för sig värt beaktande. I likhet
med de båda remissorganen anser emellertid utskottet detta inte böra ske
vare sig genom generella föreskrifter eller författningsändringar av det slag
motionärerna förordat. Det torde i stället liksom hittills varit fallet få ankomma
på vederbörande väghållare att pröva och vidta de åtgärder som
visar sig önskvärda eller erforderliga för att åstadkomma de eftersträvade
förbättringarna av trafiksäkerheten. Utskottet anser sig också kunna utgå
från att härvidlag all rimlig hänsyn tas till behovet av sådana förbättringar
och önskemålen härom från berörda intressenters eller intressegruppers sida.
I sammanhanget vill utskottet f. ö. erinra om att bl. a. här berörda spörsmål
torde komma att prövas inom ramen för det utredningsuppdrag som anförtrotts
t rafi ksäkerhetsut red n i ngen.

Under hänvisning till vad sålunda anförts finner utskottet anledning ej
föreligga att från riksdagens sida begära särskilda åtgärder i ämnet och avstyrker
därför motionerna.

Utskottet hemställer sålunda
att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:231,

b. avslår motionen 1975/76:1615.

Stockholm den 26 oktober 1976

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Lindahl
i Lidingö (s), Håkansson i Rönneberga (c), Hjorth (s), Sellgren (fp). Hugosson
(s). Torwald (c), Rosqvist (s). Clarkson (m). Zachrisson (s). Östrand (s). Komstedt
(m) och fru Wohlin-Andersson (c).

TU 1976/77:

Bilaga

Yttranden över motionerna 1975/76:231 och 1975/76:1615
Statens vägverk (1976-05-26)

Motion 1975/76:231 av herr Börjesson i Falköpingom installation av signaler i trafikfarliga
vägkorsningar

Motionen syftar till att minska antalet trafikolyckor genom installation
av trafiksignaler vid mera trafikfarliga vägkorsningar. Åtgärderna skulle i
första hand avse korsningar där planer finns på ändrad vägsträckning eller
utbyggnad av planskild korsning och får ses som provisorium.

Trafikolyckor får ofta svåra följder och leder inte sällan till stora personliga
tragedier. Vägverket ansluter sig därför till vad som sägs i motionen om
att ”alla åtgärder som kan spara människoliv och undvika invalidiserande
och materiella skador måste prövas seriöst.”

En icke oväsentlig andel av alla olyckor händer i vägkorsningar. Det
finns därför anledning att särskilt uppmärksamma trafiksäkerheten i korsningar.
Härvid är en mängd olika åtgärder tänkbara såsom trafikreglerande
åtgärder genom stopplikt m. m., utbyggnad av refuger för att minska konflikterna
vid exempelvis vänstersväng, anordnande av trafiksignaler, ombyggnad
till planskild korsning samt hastighetsbegränsning. Frågan om
lämplig åtgärd i varje enskilt fall prövas redan nu noggrant och seriöst av
ansvariga myndigheter med beaktande av effekter på trafiksäkerhet, miljö,
investeringskostnad, omgivande bebyggelse m. m. Det är därför enligt vägverkets
uppfattning inte lämpligt att utfärda generella föreskrifter av den
art som föreslås i motionen, eftersom andra och likvärdiga eller mera effektiva
åtgärder till lägre kostnad kan finnas i det enskilda fallet.

Motion 1975/76:1615 av herr Strömberg i Botkyrka om uppsättande av trafiksignaler Motionen

syftar till sådana ändringar av vägförfattningarna att kommun
kan besluta om uppsättande av trafiksignaler på allmän väg där staten är
väghållare.

Enligt direktiven till utredningen ”Lokala trafikföreskrifter m. m.” (SoU
1976:18) har utredaren bl. a. haft att beakta väghållarnas inflytande över
trafikfrågorna och i samband därmed kostnadsansvaret för besluten om vissa
av dessa föreskrifter.

Utredningen har emellertid inte funnit skäl föreslå någon ändring i förhållande
till gällande ordning i fråga om beslutanderätten i mer kostnadskrävande
ärenden, anordnande av övergångsställen, busshållplatser och
taxistationer samt uppsättande av trafiksignaler, vilka ärenden avgörs av
väghållarna.

Ifrågavarande utredning remissbehandlas för närvarande.

Vägverket anser att motionerna bör avslås.

TU 1976/77:2

Statens trafiksäkerhetsverk (1976-06-14)

Det är i och för sig riktigt som motionärerna anför att trafiksignaler kan
vara ett medel att minska antalet olyckor i en vägkorsning. Denna åtgärd
används också i allt större utsträckning av vägförvaltningar och gatukontor
i sådana korsningar där en utredning givit vid handen att signal reglering
skulle vara en lämplig åtgärd. Som exempel kan nämnas att vägförvaltningen
i Stockholms län under åren 1970-73 installerade ca 7-8 anläggningar/år.
Åren 1974-76 ökade antalet till drygt 20 anläggningar/år. Detta innebär
att ca hälften av totalantalet signalanläggningar i Stockholms län tillkommit
under de senaste tre åren. Det blir också allt vanligare att kommunen bekostar
signalanläggning som sedan drivs av vägverket. Ca 30 av de 60 anläggningar
som installerats av vägförvaltningen i Stockholms län under de
senaste 3 åren är sådana som kommuner bekostat. Dessa utgörs huvudsakligen
av gångsignaler.

Enligt statens trafiksäkerhetsverks mening skulle en föreskrift om installerande
av trafiksignaler inte medföra någon nämnvärd förbättring jämfört
med dagens situation, då huvudproblemet syns vara den brist på medel
som föreligger.

Beträffande motionen 1975/76:1615 kan statens trafiksäkerhetsverk inte
dela motionärens uppfattning att vägverket skulle vara negativt inställt till
uppsättande av trafiksignaler. Som framgår av det ovan anförda har vägverket
bl. a. i Stockholms län medverkat till uppsättning av ca 60 trafiksignalanläggningar
under de senaste tre åren, varav hälften bekostats av
kommuner.

Att det kan råda olika uppfattningar om behov av en åtgärd står dock
fullt klart. I händelse av avslag på framställning om uppsättning av trafiksignalanläggning
finns också möjlighet att anföra besvär.

Tekniska föreskrifter för hur trafiksignalanläggningar skall vara beskaffade
utges av trafiksäkerhetsverket (Föreskrifter för Vägmärken och andra Trafikanordningar,
FVT kap. 2). Härutöver har statens vägverk utgivit Anvisningar
för Trafiksignaler (TG 473) som utgör en redovisning av utredningar
och arbetsplaner beträffande trafiksignaler samt Riktlinjer för gators
geometriska utformning (RIGU 73) vari vissa projektregler anges.

Mot bakgrund av vad ovan anförts kan statens trafiksäkerhetsverk inte
dela uppfattningarna att behov skulle föreligga att utfärda av motionärerna
begärda föreskrifter om installerande av trafiksignaler och inte heller att
ändra författningarna på sätt som föreslagits.

GOTAB 52330 Stockholm 1976