Trafikutskottets betänkande

TU 1976/77:11

1976/77:11

med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt avser utgifterna
på driftbudgeten för budgetåret 1977/78 inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde jämte motioner
Kommunikationsdepartementet m. m.

1. Kommunikationsdepartementet m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens
i propositionen 1976/77: 100 bilaga 9 (kommunikationsdepartementet)
under punkterna A 1—A 3 (s. 27—28) framlagda förslag och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1977/78 anvisar

1. till Kommunikationsdepartementet ett förslagsanslag av
10 495 000 kr.,

2. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 7 560 000 kr.,
varav hälften att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 430 000 kr.

Yägväsendet

2. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet. Före
behandlingen av de skilda anslagen har regeringen lämnat en allmän
översikt över utvecklingen inom vägväsendet och över vägverkets anslagsäskanden
m. m. (s. 29—67).

Regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåret 1977/78 under
de skilda väganslagen m. m. innebär

att till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter anvisas ett förslagsanslag
av 10 370 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten
B 1, s. 67—68),

att till Drift av statliga vägar anvisas ett reservationsanslag av
1 790 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten
B 2, s. 68—69),

att till Byggande av statliga vägar anvisas ett reservationsanslag av
865 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 3,
s. 69—70),

att till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator anvisas ett reservationsanslag
av 252 800 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 4, s. 70—71),

att till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator anvisas
ett reservationsanslag av 350 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 5, s. 71—72),

att statlig lånegaranti för lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner
för vissa enskilda vägar beviljas intill ett belopp av 120 000 kr.
(punkten B 6, s. 72—73),

1 Riksdagen 1976/77. 15 sami. Nr 11

TU 1976/77:11

2

att till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. anvisas ett reservationsanslag
av 135 700 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 6, s. 72—73),

att till Bidrag till byggande av enskilda vägar anvisas ett reservationsanslag
av 30 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 7, s. 73—74),

att till Tjänster till utomstående anvisas ett förslagsanslag av
16 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 8,
s. 74),

att till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond anvisas ett
förslagsanslag av 1 000 kr. (punkten B 9, s. 74—75).

Motionerna

I motionen 1976/77: 107 av herr Hjorth m. fl. (s) hemställs att riksdagen
i skrivelse till regeringen begär att särskilda medel ställs till förfogande
för en omedelbar förbättring av väg 290—1130—1133 Österbybruk—Forsmark
i Uppsala län.

I motionen 1976/77: 110 av herr Persson i Karlstad (s) hemställs att
riksdagen uttalar sig för skyltning av kommungränserna längs våra riksoch
länsvägar.

I motionen 1976/77: 155 av fru Hörnlund och herr Carlstein (båda s)
hemställs att riksdagen uttalar att ombyggnaden av riksväg 41 tidigareläggs
i planeringen.

I motionen 1976/77: 204 av herr Segerstedt m. fl. (s) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen sagts om behovet av mer
preciserade instruktioner och regler för saltning av vägar.

I motionen 1976/77: 205 av herr Signell m. fl. (s) föreslås att riksdagen
begär att regeringen tillser att vägverkets byggnads- och driftanvisningar
också innehåller anvisningar om uppsättande av vägkantsreflektorer
där så anses lämpligt.

I motionen 1976/77: 206 av herr Svanström (c) hemställs att riksdagen
beträffande bygdevägar uttalar att sådana endast i undantagsfall får
avföras ur allmänt underhåll och framför allt inte i bygder med betydande
friluftsliv.

I motionen 1976/77: 207 av herr Svanström (c) hemställs att riksdagen
vid behandling av frågan om väganslag för nästa budgetår uttalar
att en bro snarast möjligt byggs över Bjursunds ström i Kalmar län.

TU 1976/77:11

3

I motionen 1976/77: 209 av fru Wohlin-Andersson (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att statens vägverk ges i uppdrag att snarast
projektera den södra tvärförbindelsen i östergötlands län så att vägen
kan byggas som beredskapsarbete eller få en framskjuten ställning
i det ordinarie vägbyggandet.

I motionen 1976/77: 285 av herr Johansson i Trollhättan m. fl. (s)
hemställs att riksdagen beslutar uttala att Stallbackabron över Göta älv
norr om Trollhättan, inom ramen för befintligt anslag, påbörjas under år
1978.

I motionen 1976/77: 383 av fru Fredrikson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
som sin mening till regeringen uttalar att skyldighet skall föreligga
för vägverket att kontakta lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse så
snart såväl ny väg skall börja planeras som då en omfattande vägombyggnad
skall ske.

I motionen 1976/77: 386 av fru Mårtensson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen uttalar att Gävleborgs län tilldelas de medel som behövs för
en snar ombyggnad av riksväg 82 Bollnäs—Alfta.

I motionen 1976/77: 508 av herrar Häll och Svanberg (båda s) hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om erforderliga
åtgärder så att en väg mellan Ritsem och Skjomen kan börja byggas.

I motionen 1976/77: 509 av herr Jonsson i Husum m. fl. (s) föreslås
att riksdagen beslutar att som sin mening uttala att vägsituationen i Västernorrlands
län och särskilt i länets inland ytterligare beaktas vid fördelning
av såväl ordinarie vägmedel som beredskapsmedel för vägbyggande.

I motionen 1976/77:516 av herrar Åkerlind och Nilsson i Agnäs
(båda m) hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening uttala att
spridning av vägsalt måtte upphöra.

I motionen 1976/77: 800 av herr Björk i Gävle (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om utredning av frågan om att ersätta
färjan över Dalälven vid Sundet—Hasselön med en bro.

I motionen 1976/77: 801 av herr Boström m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla om att åtgärder snabbt vidtas
för igångsättning av arbetena med mellanriksvägen Kiruna—Narvik.

2f Riksdagen 1976/77. 15 sami. Nr 11

TU 1976/77:11

4

I motionen 1976/77: 811 av herr Johansson i Vrångebäck m. fl. (m)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
rörande ombyggnad av särskilt olycksdrabbade vägar.

I motionen 1976/77: 817 av herr Lindahl i Lidingö m. fl. (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag att inom ramen för
gatu- och väganslagen till berörd region och efter angelägenhetsprövning
statsbidrag skall kunna utgå till järnväg med 95 % av kostnaderna
för sådana spårbyggnader, inberäknat marklösen, som är motiverade av
överenskommelser med kommun, landstingskommuner och kommunalförbund
om lokal persontrafik på järnväg.

I motionen 1976/77: 821 av fru Marklund och herr Lövenborg (båda
vpk) föreslås att riksdagen med hänvisning till behovet av arbetstillfällen
i Pajala kommun och nödvändigheten av förbättrade kommunikationer
i dess norra kommundelar beslutar om omedelbara anslag till förbättringar
av länsväg 400 mellan Pajala och Karesuando.

I motionen 1976/77: 822 av fru Marklund och herr Lövenborg (båda
vpk) föreslås att riksdagen beslutar att anslå erforderliga medel för
igångsättning av vägprojektet Kiruna—Narvik under hösten 1977.

I motionen 1976/77: 1178 av herrar Fransson och Sandberg (båda c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att bättre
kontrollera och helst helt eliminera vägsaltningen.

I motionen 1976/77: 1179 av herr Gillström (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna nödvändigheten av upprustning
av vägnätet i norra Gävleborg i enlighet med vad i motionen
anförts.

I motionen 1976/77: 1183 av herr Johansson i Skärstad (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om ändring av anvisningarna för
uppsättande av vägmärken, syftande till minskad restriktivitet vid behandlingen
av ansökningar om uppsättande vid allmän väg av upplysningsmärken
för vägvisning till samlingslokaler och andra icke kommersiella
anläggningar.

I motionen 1976/77: 1184 av herrar Johansson i Skärstad och Magnusson
i Nennesholm (båda c) hemställs att riksdagen beslutar att sådana
ekonomiska resurser ställs till vägverkets förfogande att de aviserade
indragningarna av allmänt underhåll för vissa vägar icke kommer
tillstånd. -

TU 1976/77:11

5

1 motionen 1976/77:1185 av fru Johansson i Uddevalla m. fl. (s)
hemställs att riksdagen beslutar att i motionen berörda väg- och färjeförbindelser
tas in till allmänt underhåll.

I motionen 1976/77: 1197 av herr Oskarson m. fl. (m, s, c, fp) hemställs
att riksdagen som sin mening uttalar

1. att vid fördelning av vägmedel för utbyggnad av riksvägnätet E 6-arbetena genom Halland ges hög prioritet,

2. att medel anvisas i sådan utsträckning att nu pågående arbeten på
sträckan mellan Fjärås och Frillesås färdigställs före sommaren 1979,

3. att de fortsatta arbetena på E 6:an, närmast delen Frillesås—Åskloster,
påbörjas i omedelbar anslutning till slutförandet av sträckan
Fjärås—Frillesås.

Utskottet

Den långsiktiga vägplaneringen m. m.

Departementschefen erinrar i propositionen om de riktlinjer för den
långsiktiga vägplaneringen som uppdrogs av 1972 års riksdag.

Riksdagens beslut innebar bl. a. att vägverkets planeringsmetodik
skulle vidareutvecklas för att ge bättre underlag för prioritering av olika
vägåtgärder. Därmed skulle på ett bättre sätt vägas in olika samhällsekonomiska
effekter.

För att i enlighet med statsmakternas ställningstaganden dra upp de
närmare, mera konkreta riktlinjerna för det nämnda utrednings- och utvecklingsarbetet
tillsattes en särskild kommitté, benämnd kommittén för
den långsiktiga vägplaneringen (KLV). Denna har numera slutfört sitt
arbete och redovisat sina ställningstaganden i betänkandet (SOU 1975:
85—86) Vägplanering. Betänkandet har remissbehandlats och departementschefen
förklarar att han i en kommande trafikpolitisk proposition
avser att redovisa sina ställningstaganden i denna fråga.

I propositionen anmäls också att departementschefen efter regeringens
bemyndigande den 26 oktober 1976 tillkallat en särskild utredare
med uppdrag att pröva bidrags- och författningsfrågor avseende
cykeltrafiken i enlighet med de uttalanden härom som av utskottet gjordes
i dess betänkande TU 1975/76: 16.

I motionen 1976/77: 383 hemställs att riksdagen som sin mening uttalar
att skyldighet skall föreligga för vägverket att kontakta lantbruksnämnd
och skogsvårdsstyrelse så snart såväl ny väg skall börja planeras
som då en omfattande vägombyggnad skall ske.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att redan genom nu
gällande regler för behandling av vägfrågor närmast berörda myndigheter,
näringsgrenar och intressegrupper tillförsäkrats möjligheter att

TU 1976/77:11

6

på ett tidigt stadium och ofta avgörande sätt göra sina synpunkter gällande
i berörda frågor.

Vid utarbetandet av arbetsplan skall således enligt 16 § väglagen samråd
i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt
ske med berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra som kan
ha ett väsentligt intresse i saken. Nämnda samrådsförfarande har ytterligare
preciserats i vägkungörelsen, där det stadgas att samråd skall ske
med länsstyrelsen, som därvid inhämtar synpunkter från länsvägnämnden,
med övriga myndigheter vilkas verksamhetsområde berörs av företaget
samt med lokala organ och sammanslutningar som kan ha ett väsentligt
intresse i saken. Kommun och känd ägare till varje fastighet som
berörs av företaget skall beredas tillfälle att framföra synpunkter vid
sammanträde på platsen. Enligt 17 § väglagen skall arbetsplan med vissa
undantag ställas ut och därvid hållas tillgänglig för granskning. Arbetsplanen
överses därefter med hänsyn till inkomna erinringar. Enligt
31 § vägkungörelsen kan länsstyrelsen förordna om upprättande av alternativt
förslag till arbetsplan. Sedan länsstyrelsen behandlat arbetsplan
som skall fastställas överlämnas den med eget yttrande och med de
yttranden som inkommit till statens vägverk. Kan den arbetsplan som
förordats av länsstyrelsen godtagas av statens vägverk fastställer vägverket
planen. I annat fall hänskjuts frågan till regeringens prövning.

Det är sålunda ett komplicerat och tidskrävande arbete som föregår
fastställandet av en arbetsplan. Den med nödvändighet utdragna planeringstiden
liksom det faktum att vägen när den väl är byggd har sin
sträckning fastställd för åtskillig tid framåt har ansetts medföra behov
av att inordna vägplaneringen i den totala samhällsplaneringen. Det beskrivna
planeringssystemet har också ansetts väl fylla detta syfte.

Under alla skeden av vägplaneringen förekommer alltså med olika
berörda intressenter ett omfattande samrådsförfarande som till sina
huvuddrag är reglerat i väglagstiftningen. Det system för planeringen av
väghållningen, planläggning och projektering, som används av vägverket
tillsammans med kommuner och länsstyrelser m. fl. sedan slutet av 1960-talet är konstruerat så att erforderliga kompromisser och anpassningar
till regional trafikplanering och fysisk samhällsplanering skall kunna tillgodoses.
Vägförvaltningarnas engagemang hos kommunerna i samband
med den fysiska samhällsplaneringen, region-, general- och stadsplaner
innebär att erforderlig expertis beträffande trafikfrågorna finns tillgänglig
tillsammans med politiker och planerare. Därigenom byggs förutsättningarna
upp för en fullständig samhällsplaneringsprocess där vägoch
trafikfrågorna bör kunna få en tillfredsställande lösning samtidigt
som kommunernas planmonopol ej behöver ifrågasättas.

Enligt vad utskottet erfarit finns också inom varje län en arbetsgrupp
med representanter för vägverket och skogsvårdsstyrelsema för överläggningar
i vägfrågor. Slutligen må nämnas att frågorna om ökat re -

TU 1976/77:11

7

gionalt och lokalt inflytande i vägplaneringen senast tagits upp i en rapport
(Ds Kn 1976: 6) av decentraliseringsutredningen.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå att redan på ett förberedande
stadium såväl som under arbetets gång från vägverkets sida kontakter
tas med närmast berörda markägare och andra intressenter i berörda
frågor. Utskottet, som vill understryka vikten och angelägenheten
av att så sker, kan emellertid mot bakgrund av det anförda inte finna
det motiverat att från riksdagens sida nu göra särskilda uttalanden av
det slag motionärerna förordat. Motionen bör därför inte föranleda någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.

Anslagsfrågor

I propositionen erinras om att väganslagen i prop. 1975/76: 100 beräknades
till sammanlagt 3 217 milj. kr. för budgetåret 1976/77. Härav
beräknades 200 milj. kr. under anslaget Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder
avseende statliga vägar — att ställas till regeringens förfogande.
Trafikutskottet ansåg emellertid att dessa 200 milj. kr. i stället
borde tillföras vägverkets anslag till drift resp. byggande av statliga vägar
med 100 milj. kr. till vartdera anslaget. Riksdagen biföll utskottets
förslag. Därmed kunde medlen föras över på de ordinarie anslagen, innebärande
att anslaget Drift av statliga vägar togs upp med 1 610 milj. kr.
och anslaget Byggande av statliga vägar med 865 milj. kr.

Regeringen har i november 1976 beslutat om fördelningen på län av
det utökade byggnadsanslaget i enlighet med vägverkets förslag, sorn
avgetts efter hörande av samtliga länsstyrelser. Samtidigt fastställde
regeringen de flerårsplaner för vägbyggandet under perioden 1976—-1980, vilka dels av vägverket överlämnats till regeringen för fastställelse,
dels genom anförda besvär kommit till regeringens prövning. Genom
beslutet att tillföra anslagen Byggande resp. Drift av statliga vägar
200 milj. kr. har enligt propositionen angelägna behov enligt den prioritering
som vägverket och länsstyrelserna enats om kunnat tillgodoses.
De vägprojekt som under år 1976 påbörjats med medel från anslaget
Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar
har injämkats i flerårsplanerna och kommer därmed att kunna fullföljas.

Vid sin behandling av frågan om medelstilldelningen till väg- och
gatubyggandet redogör departementschefen bl. a. för utfallet av investeringarna
inom denna sektor under perioden 1971—1975 samt de
beräknade kostnaderna under åren 1976 och 1977. Vidare erinras om
de angelägna behov av olika driftåtgärder som föreligger på det statliga
vägnätet.

För innevarande budgetår uppgår anslaget till Drift av statliga vägar
som förut nämnts till 1 610 milj. kr. Ökade medel bör enligt departementschefen
för nästa budgetår (avseende kalenderåret 1978) ställas
till förfogande under anslaget. En höjning av detsamma med 180 milj.

TU 1976/77:11

8

kr. i förhållande till det i riksstaten för budgetåret 1976/77 anvisade
beloppet föreslås därför. Totalt skulle därmed för detta ändamål disponeras
ca 1 790 milj. kr.

Inom denna ram räknar departementschefen med att vägverket vid
normal omfattning av servicearbeten, bl. a. kan utföra förbättringsarbeten
i ungefär samma omfattning som under de senaste åren. I sammanhanget
erinras om att även betydande insatser i form av beredskapsarbeten
tillkommit för arbeten på detta område. Under den senaste
femårsperioden har således för ändamålet sammanlagt över 350 milj. kr.
anvisats. Dessa arbeten, som primärt tillkommit från allmän sysselsättningssynpunkt,
har bidragit till att påskynda genomförandet av vägverkets
långsiktiga program för upprustning av de sekundära och tertiära
vägarna.

Utskottet finner den föreslagna anslagshöjningen välmotiverad och
tillstyrker densamma.

Anslaget Byggande av statliga vägar uppgår för innevarande budgetår
till 865 milj. kr. För nästa budgetår (avseende kalenderåret 1978)
förordas av departementschefen en oförändrad medelsanvisning.

Utskottet tillstyrker förslaget samt vill i anslutning härtill och med
anledning av en rad yrkanden i de i det följande behandlade motionerna
ånyo kraftigt understryka vikten av att vägväsendet på längre
sikt tillförs ökade resurser i syfte att öka framkomligheten och trafiksäkerheten
på våra vägar.

Samtidigt vill utskottet erinra om de vägarbeten som finansieras med
beredskapsmedel. Dessa beräknas enligt propositionen för innevarande
budgetår uppgå till ca 360 milj. kr. För nästa budgetår har under tolfte
huvudtiteln för ändamålet beräknats 200 milj. kr. Regeringen har också
numera medgivits rätt att utnyttja den i årets budgetproposition
begärda finansfullmakten om 1 500 milj. kr., varigenom bl. a. möjliggörs
att låta utföra arbeten av det slag varom här är fråga. Genom beslut
den 20 januari 1977 har vidare regeringen föreskrivit att vägverket
— utöver vad som gäller enligt tidigare meddelade anvisningar för anslaget
Byggande av statliga vägar — får bedriva statlig vägbyggnadsverksamhet
i Norrbottens län för ett belopp av högst 104 milj. kr., varav
56 milj. kr. beräknas för år 1977.

I förevarande sammanhang må också nämnas den inventering av
kommande större broprojekt som nyligen utförts inom vägverket. Beträffande
de flesta av de broar, som det enligt verket kan bli aktuellt
att utföra under perioden fram till år 1990, gäller enligt verkets hittillsvarande
planering att de beräknas utföras i förspänd betong, då detta
normalt är det ekonomiskt mest fördelaktiga alternativet. Enligt verket
skulle emellertid en tidigareläggning av brobyggena kombinerad med ett
utförande med överbyggnad av stål vara värdefullt för sysselsättningen

TU 1976/77:11

9

inom stål- och varvsindustrin. Samtidigt skulle angelägna vägbehov tillgodoses.

Av ett av kommunikationsministern i riksdagen nyligen avgivet svar
på fråga i ämnet framgår att förslaget f. n. prövas i regeringens kansli.

Departementschefens förslag beträffande den kommunala väghållningen
tillstyrks också av utskottet. Detta innebär att anslaget Bidrag
till drift av kommunala vägar och gator för nästa budgetår höjs med
17,1 milj. kr. till 252,8 milj. kr. Departementschefen förklarar sig däremot
inte beredd att förorda den av verket förordade omläggningen av
anslagsperioden att avse framförliggande kalenderår.

Anslaget Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator tas upp
med ett oförändrat belopp om 350 milj. kr.

Vid sin behandling av anslagen till enskild väghållning erinrar departementschefen
om den översyn av statsbidragssystemet härför som genomförts
av vägverket och som redovisats i en utredningsrapport i
mitten av december 1975. Rapporten har remissbehandlats och förslagen
bereds f. n. inom departementet.

Anslaget Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. är för innevarande
budgetår upptaget med 108 milj. kr. För nästa budgetår bör i enlighet
med departementschefens förslag anvisas 135,7 milj. kr., dvs. en ökning
med 27,7 milj. kr. Med den sålunda förordade medelsanvisningen
beräknas bidrag kunna lämnas till — utöver de vägar som redan uppbär
bidrag — ett betydande antal nya vägar. Därtill beräknas bidrag
kunna lämnas även till iståndsättningsarbeten på vägar som redan uppbär
statsbidrag till barmarksunderhåll och vinterväghållning.

Till Bidrag till byggande av enskilda vägar förordas ett anslag av
30 milj. kr., vilket innebär en ökning med 3,2 milj. kr. Därigenom bedöms
bl. a. statsbidrag kunna ges till en förbättring av färjeläget i Gränna,
vilken förklaras utgöra en förutsättning för att trygga en regelbunden
trafikering av färjeleden Gränna—Visingsö.

Utskottet tillstyrker förslaget.

De i propositionen under här förevarande punkter i övrigt framlagda
anslagsberäkningarna har inte heller gett utskottet anledning till erinran.
Detta innebär även att kostnadsramarna för år 1978 för anslagen
Drift av statliga vägar resp. Byggande av statliga vägar i princip bestäms
till samma belopp som anslagen. Det bör vidare ingå i regeringens
befogenheter att — i den mån arbetsmarknadsläget, kravet på en
ändamålsenlig planering av verksamheten eller andra särskilda skäl
motiverar det — bemyndiga vägverket att under 1977 resp. 1978 jämka
de föreskrivna kostnadsramarna för dessa år, t. ex. genom att under
andra halvåret 1977 i förväg ta i anspråk behövliga belopp av de medel

TU 1976/77:11

10

under de kalenderårsberäknade anslagen, som anvisas för verksamhetsåret
1978.

I avvaktan på särskild proposition till riksdagen år 1977 om totalförsvarets
inriktning har departementschefen under anslaget till Statens
vägverk: Åmbetsverksuppgifter under delprogrammet Försvarsfrågor
inte tagit upp medel för viss materielanskaffning som vägverket föreslagit
i programplanen för det ekonomiska försvaret.

De sammanlagda utgifterna under de olika väganslagen m. m. för
budgetåret 1977/78 uppgår enligt departementschefens beräkningar till
3 450 milj. kr. För trafiksäkerhet och vissa bidrag m. m. beräknas
under andra anslag under sjätte huvudtiteln sammanlagt ca 193,5 milj.
kr. — att avräknas mot automobilskattemedlen. Därjämte föreslås att
ca 841,5 milj. kr. inom justitie-, utbildnings-, jordbruks- och arbetsmarknadsdepartementens
verksamhetsområden likaledes skall avräknas
mot nämnda medel.

Det totalbelopp som avses skola täckas av automobilskattemedlen
skulle därmed uppgå till ca (3 450 + 193,5 + 841,5) 4 485 milj. kr. I förhållande
till motsvarande, på riksstaten för innevarande budgetår uppförda
anslag, innebär detta en ökning med ca 336 milj. kr. Då inkomsterna
av automobilskattemedlen beräknas till ca 5 110 milj. kr. skulle överskottet
på vägväsendets specialbudget, där behållningen per den 30
juni 1976 uppgick till ca 3 341,3 milj. kr., komma att under budgetåret
öka med ca 625 milj. kr.

I motionen 1976/77: 1184 yrkas att riksdagen beslutar att sådana
ekonomiska resurser ställs till vägverkets förfogande att de enligt motionärerna
aviserade indragningarna av allmänt underhåll för vissa
vägar inte kommer till stånd.

Några generella indragningar av detta slag har emellertid, enligt vad
utskottet erfarit, inte nu aviserats. Såsom utskottet dessutom redan tidigare
vid flera tillfällen framhållit regleras frågan om indragning av
allmän väg och förutsättningarna härför i väglagen (1971: 948), som
riksdagen behandlade och godtog så sent som i slutet av år 1971. Bestämmelserna
i den till väglagen anslutande vägkungörelsen (1971: 954)
innebär att länsstyrelsens uppfattning i en indragningsfråga ges stor vikt.
Av vägverkets i olika sammanhang tidigare gjorda uttalanden framgår
vidare att indragningsärendena handläggs under stor hänsyn till förhållandena
i de enskilda fallen och att indragningar sker endast då
vägande skäl föreligger. Utskottet utgår också från att så är förhållandet
men vill i sammanhanget understryka den stora vikten av att
härmed sammanhängande frågor får en för närmast berörda kommuners
och övriga vägintressenters del tillfredsställande lösning. Någon

TU 1976/77:11

11

särskild åtgärd i ämnet av det slag motionärerna förordat finner sig utskottet
emellertid inte berett att tillstyrka.

Av samma skäl avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1976/77: 206
att riksdagen beträffande bygdevägar gör ett särskilt uttalande att sådana
endast i undantagsfall får avföras ur allmänt underhåll och framför
allt inte i bygder med betydande friluftsliv.

Frågan om intagning till allmänt underhåll av enskild väg eller färja
regleras enligt väglagen i samma ordning som frågan om indragning av
av desamma. Under hänvisning till vad utskottet därom i det föregående
anfört finner sig utskottet inte heller kunna tillstyrka yrkandet i
motionen 1976/77: 1185 att riksdagen beslutar att vissa i motionen berörda
väg- och färjeförbindelser i Göteborgs och Bohus län tas in till
allmänt underhåll.

Utskottet vill dock i anslutning härtill erinra om sitt uttalande vid
riksmötet 1975/76 (TU 1975/76: 2 y) att fall syntes föreligga där den
i enskild regi bedrivna färjetrafiken närmast borde hänföras till allmän
färjetrafik. Speciellt gällde detta när en betydande genomgångstrafik
under större eller mindre del av året förekommer och vederbörande
färjehållare hade att — med eller utan kommunalt eller landstingskommunalt
stöd — ombesörja trafiken. Samma syntes vara förhållandet
där färja till någon del ansluter till allmän väg. Enligt utskottets uppfattning
borde det därför uppdras åt vägverket att i förekommande fall
snarast pröva eller göra en förnyad prövning av frågan huruvida viss
färjetrafik skall vara av statlig eller eventuellt statsbidragsberättigad
karaktär samt vidta i anledning härav erforderliga åtgärder.

Motionsyrkanden beträffande flerårsplaner m. m.

1 motionen 1976/77: 155 hemställs att riksdagen uttalar att ombyggnaden
av riksväg 41 skall tidigareläggas. I motionen 1976/77: 207 hemställs
att riksdagen vid sin behandling av frågan om väganslag för nästa
budgetår uttalar att en bro snarast möjligt byggs över Bjursunds ström
i Kalmar län. I motionen 1976/77: 509 föreslås att riksdagen som sin
mening uttalar att vägsituationen i Västernorrlands län och särskilt i
länets inland ytterligare beaktas vid fördelning av såväl ordinarie vägmedel
som beredskapsmedel för vägbyggande. I motionen 1976/77:
1179 hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
nödvändigheten av upprustning av vägnätet i Gävleborgs län i enlighet
med vad motionären anfört.

Utskottet är för sin del övertygat om att vägande skäl kan anföras
till stöd för samtliga nu berörda yrkanden. Frågor om projektering
samt byggande och drift av allmänna vägar regleras emellertid i väglagen
och vägkungörelsen. De för väg- och gatubyggandet gällande

3f Riksdagen 1976/77. 15 sami. Nr 11

TU 1976/77:11

12

flerårs- och fördelningsplanema upprättas i enlighet med vägkungörelsens
bestämmelser samt vissa andra föreskrifter för femårsperioder
och förnyas vart tredje år. Fördelningen av investeringsmedel de skilda
landsdelarna och väggrupperna emellan sker vidare på grundval av en
noggrann angelägenhetsgradering och efter vederbörande regionala och
lokala vägmyndigheters hörande — allt i syfte att åstadkomma en så
likformig och rättvis fördelning av vägmedlen som möjligt. Nu gällande
flerårs- och fördelningsplaner avser som tidigare nämnts perioden 1976
—1980 och skall revideras år 1978, att avse perioden 1979—1983.

Det är vidare enligt utskottets uppfattning av stor vikt att vägbyggnadsobjekten
tillkommer i den prioriteringsordning som de regionala
instanserna i samverkan med den centrala fackmyndigheten uppställt.
I anslutning härtill må f. ö. erinras om den stora flexibilitet som kännetecknar
vägplaneringen. I fråga om anslag för vägbyggnader som tillkommer
av sysselsättningspolitiska skäl är det enligt utskottets mening
likaså av stor vikt att vägobjekten som regel utväljs av de berörda myndigheterna
inom den ramplanering som finns redovisad i flerårs- och
långtidsplaner. Dock bör projekt som redan påbörjats med anlitande
av beredskapsmedel fullföljas.

Under hänvisning till vad utskottet i nu berörda planerings- och anslagsfrågor
anfört och då även de av motionärerna aktualiserade projekten
enligt utskottets uppfattning bör prövas i den för handläggning
av vägärenden stadgade ordningen avstyrks de nämnda motionerna.

Av samma skäl avstyrker utskottet motionerna 1976/77: 107 om
upprustning av vägen Österbybruk—Forsmark, 1976/77: 209 om förbättring
av vägnätet i södra Östergötland, 1976/77: 285 om ytterligare
en broförbindelse över Göta älv, 1916/11: 386 om ombyggnad av väg
82 mellan Bollnäs och Alfta, 1976/77: 800 om en broförbindelse över
Dalälven mellan Sundet och Hasselön, 1976/77: 821 om anslag till förbättringar
av länsväg 400 mellan Pajala och Karesuando samt 1976/77:
1197 om utbyggnad och upprustning av Europaväg 6.

I motionen 1976/77: 811 hemställs att riksdagen ger regeringen till
känna vad som i motionen anförs rörande, ombyggnad av särskilt olycksdrabbade
vägar. Motionärerna framhåller att gjorda undersökningar
visar en kraftig nedgång i olycksfrekvensen efter en vägombyggnad och
finner det därför särskilt angeläget att påskynda sådan upprustning av
vägnätet att antalet olyckor kan minska.

Utskottet delar i princip motionärernas uppfattning. Då emellertid
utskottet utgår från att sådan upprustning redan nu sker i den omfattning
angelägenhetsgradering och tillgång på anslagsmedel medger synes
någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen
ej påkallad.

TU 1976/77:11

13

I motionen 1976/77: 801 hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen
anhålla om att åtgärder snabbt vidtas för igångsättning av arbetena
med mellanriksvägen Kiruna—Narvik. Vidare föreslås i motionen
1976/77: 822 att riksdagen beslutar att anslå erforderliga medel
för igångsättning av nämnda vägprojekt under hösten 1977.

I årets budgetproposition erinras om att riksdagen förra våren godtog
trafikutskottets uttalande angående den planerade mellanriksvägen.
Utskottet förklarade det vara angeläget att, så snart de praktiska möjligheterna
härför föreligger, arbetena på mellanriksvägen igångsätts och
att erforderliga medel ställs till förfogande. Vad utskottet sålunda uttalade
äger alltjämt giltighet.

Av ett av kommunikationsministern i riksdagen nyligen lämnat svar
på fråga i ämnet framgår emellertid att vägverket först i slutet av december
förra året kunnat fastställa arbetsplan för anläggning av vägen.
Besvär över fastställelsebeslutet har i februari i år anförts bl. a. av en
berörd sameby. I avvaktan på regeringens prövning av besvären kan
enligt svaret någon tidpunkt för vägbyggandets påbörjande inte anges.
Regeringen är dock beredd att — i enlighet med utskottets uttalande —
begära att medel för vägens utförande ställs till förfogande så snart
de nämnda förutsättningarna föreligger.

Under hänvisning till det anförda och i avvaktan på regeringens ställningstagande
i frågan finner utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens
sida med anledning av motionerna ej påkallad.

I motionen 1976/77: 508 hemställs att riksdagen beslutar att hos
regeringen anhålla om erforderliga åtgärder, så att en väg mellan
Ritsem och Skjomen kan börja byggas.

Såsom motionärerna därvid framhållit har vid Nordiska rådets tjugoförsta
session i Oslo den 17—21 februari 1973 antagits en resolution
med hemställan till de svenska och norska regeringarna att låta utreda
frågan om en väg mellan Skjomen och Stora Sjöfallet (Fjellbu—
Suorva). Vid mötet beslöts också att Norge skulle vara koordinerande
land för detta spörsmål.

Nordiska ministerrådet har den 10 december 1976 meddelat att på
svensk sida anläggandet av en mellanriksväg mellan Skjomen och Stora
Sjöfallet är beroende av ställningstagandena till de obrutna fjällområdenas
framtida användning. En sådan väg strider mot den preliminära
avgränsning av sådana områden som den svenska riksdagen beslutade
år 1972.

På uppdrag av den svenska regeringen har naturvårds- och planverken
genomfört ett utredningsarbete som underlag för statsmakternas
slutliga ställningstagande i frågan. I utredningen föreslår verken att området
mellan Ritsem och riksgränsen, vilket skulle beröras av en mellanriksväg
Skjomen—Stora Sjöfallet, även fortsättningsvis klassificeras som

TU 1976/77:11

14

obrutet fjällområde. En mellanriksväg mellan Skjomen och Stora Sjöfallet
skulle därmed inte få anläggas på svensk sida. De två ämbetsverkens
utredning övervägs för närvarande i det svenska regeringskansliet.
I avvaktan på resultatet härav avstyrker utskottet motionen i fråga.

Övriga motionsledes aktualiserade frågor

I motionen 1976/77: 204 hemställs att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen sagts om behovet av mer preciserade instruktioner
och regler för saltning av vägar. I motionen 1976/77: 516 yrkas att riksdagen
som sin mening uttalar att spridning av vägsalt måtte upphöra.
I motionen 1976/77: 1178 hemställs att riksdagen hos regeringen begär
åtgärder för att bättre kontrollera och helst eliminera vägsaltningen.

Riksdagen har under en lång följd av år genom bl. a. motioner, interpellationer
och enkla frågor uppmärksammats på spörsmålen härom,
som är av betydelse från framför allt trafiksäkerhetssynpunkt. Utskottet
har vid sin tidigare prövning av frågan funnit det vara angeläget att
vägverkets pågående arbete på området intensifieras i syfte att än mer
förbättra tillämpade metoder samt den tekniska materielen, så att
olägenheter och skadeverkningar i möjligaste mån motverkas. Så har
också skett, och redan i 1974 års statsverksproposition hänvisades till
den redogörelse för behov och erfarenheter m. m. av vägsaltning som
vägverket utfört och redovisat i publikationen Halkbekämpning (DD
116). Vägverkets bedömningar i denna del har skett i samråd med
trafiksäkerhetsverket. Av publikationen framgår också att naturvårdsverket
och vägverket efter överläggningar enats om att saltningen under
nuvarande former torde kunna accepteras från naturvårdssynpunkt.

Under hänvisning till utskottets tidigare gjorda uttalanden i ämnet
och då utskottet inte heller finner de nu förevarande motionerna böra
föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida avstyrks desamma.

I motionen 1976/77:1183 hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller
om ändring av anvisningarna för uppsättande av vägmärken, syftande
till minskad restriktivitet vid behandlingen av ansökningar om
uppsättande vid allmän väg av upplysningsmärken för vägvisning till
samlingslokaler och andra icke kommersiella anläggningar.

Såsom utskottet senast vid 1975/76 års riksmöte (TU 1975/76: 11)
framhöll i anledning av en då väckt motion i samma syfte anser sig utskottet
kunna utgå från att vederbörande myndigheter noggrant prövar
inkomna ansökningar härom samt gör de avväganden som i det enskilda
fallet betingas av omständigheterna. Någon särskild åtgärd från riksdagens
sida synes ej heller nu vara påkallad, varför motionen avstyrks.

I motionen 1976/77: 110 hemställs att riksdagen uttalar sig för skyltning
av kommungränserna längs våra riks- och länsvägar.

TU 1976/77:11

15

Enligt de av statens trafiksäkerhetsverk meddelade anvisningarna beträffande
vägmärken och trafikanordningar skall ortnamnsmärke alltid
sättas upp vid ort till vilken vägvisning leder. Även för annan ort av betydelse
för trafiken må ortnamnsmärke sättas upp liksom då så erfordras
för tätortsdel (stadsdel). Ortnamnsmärke kan sättas upp även vid
vattendrag, bro eller annan plats av betydelse för orienteringen, dock ej
vid kommungräns eller liknande.

Frågan om utmärkning av kommungränser vid allmänna vägar har vidare
enligt vad utskottet erfarit behandlats under år 1976 i trafiksäkerhetsverkets
referensgrupp för vägmärken och vägmarkeringar m. m.
Referensgruppen fann därvid att utmärkning av kommungränser med
skyltar (motsv.) som i något avseende liknar ett vägmärke ej bör förekomma.

Något behov av utmärkning av kommungränser anses av väg- och
trafiksäkerhetsverken inte föreligga för trafikanterna i gemen. I annat
sammanhang redovisade motiv för sådan utmärkning anses inte heller
bärande.

Utskottet delar i princip de båda verkens uppfattning i frågan och avstyrker
följaktligen motionen.

I motionen 1976/77: 205 hemställs att riksdagen begär att regeringen
tillser att vägverkets byggnads- och driftanvisningar också innehåller
anvisningar om uppsättande av vägkantsreflektorer där så anses lämpligt.

Frågan om användning av vägkantsreflektorer har enligt vad utskottet
inhämtat följts med stor uppmärksamhet av såväl vägverket som trafiksäkerhetsverket
— med hänsyn främst till önskemålet om en bättre
visuell ledning för vägtrafikanterna under den mörka årstiden. Viss försöksverksamhet
har också som motionärerna framhållit kommit till
stånd. Vägverket har vidare under senare år börjat tillämpa en metod
med reflektorer på snöstörar, som ansetts vara fördelaktiga såväl från
trafiksäkerhetssynpunkt som av ekonomiska skäl. Omfattande försök
därmed sker under innevarande år. Frågor om utnyttjande av vägkantsreflektorer
och därmed sammanhängande spörsmål övervägs även inom
trafiksäkerhetsutredningens särskilda väggrupp.

I avvaktan på resultatet av dessa överväganden och den nämnda försöksverksamheten
har man inom vägverket inte funnit lämpligt att i de
allmänna anvisningarna för byggnads- och driftverksamheten ta in särskilda
rekommendationer i ämnet.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet någon särskild åtgärd
från riksdagens sida med anledning av motionen ej vara påkallad.

I motionen 1976/77: 817 hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller
om förslag att inom ramen för gatu- och väganslagen till berörd
region och efter angelägenhetsprövning statsbidrag till spårbunden lokal -

TU 1976/77:11

16

trafik skall kunna utgå med 95 % av kostnaderna för sådana spårbyggnader,
inberäknat marklösen, som är motiverade av överenskommelser
med kommun, landstingskommuner och landstingsförbund om lokal
persontrafik på järnväg.

Nuvarande utformning av väglagstiftningens och bidragskungörelsernas
regler och föreskrifter angående vägmedlens fördelning och användning
m. m. torde inte medge ett sådant arrangemang. Härmed sammanhängande
frågor bör dock aktualiseras i samband med den beredning
som f. n. pågår av kollektivtrafikutredningens förslag. Dessa kommer
enligt vad föredragande departementschefen i budgetpropositionen anfört
att jämte vissa andra trafikpolitiska frågor behandlas i en proposition
som kommer att föreläggas riksdagen under år 1977. I avvaktan
härpå avstyrker utskottet motionen i fråga.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen för budgetåret 1977/78 anvisar

a. till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter ett förslagsanslag
av 10 370 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. till Drift av statliga vägar ett reservationsanslag av
1 790 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c. till Byggande av statliga vägar ett reservationsanslag av
865 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

d. till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator ett reservationsanslag
av 252 800 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

e. till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator
ett reservationsanslag av 350 000 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen,

2. att riksdagen

a. medger att under budgetåret 1977/78 statlig lånegaranti för
lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda
vägar beviljas intill ett belopp av 120 000 kr.,

b. till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. för budgetåret
1977/78 anvisar ett reservationsanslag av 135 700 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen,

3. att riksdagen för budgetåret 1977/78 anvisar

a. till Bidrag till byggande av enskilda vägar ett reservationsanslag
av 30 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. till Tjänster till utomstående ett förslagsanslag av 16 000 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

TU 1976/77:11

17

c. till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond ett
förslagsanslag av 1 000 kr.,

4. att motionen 1976/77: 383 inte föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida,

5. att riksdagen

a. avslår motionen 1976/77: 1184,

b. avslår motionen 1976/77: 206,

c. avslår motionen 1976/77: 1185,

6. att riksdagen

a. avslår motionen 1976/77: 155,

b. avslår motionen 1976/77: 207,

c. avslår motionen 1976/77: 509,

d. avslår motionen 1976/77: 1179,

7. att riksdagen

a. avslår motionen 1976/77: 107,

b. avslår motionen 1976/77: 209,

c. avslår motionen 1976/77: 285,

d. avslår motionen 1976/77: 386,

e. avslår motionen 1976/77: 800,

f. avslår motionen 1976/77: 821,

g. avslår motionen 1976/77: 1197,

8. att motionen 1976/77: 811 ej föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida,

9. att motionerna 1976/77:801 och 1976/77:822 ej föranleder
någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

10. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 508,

11. att riksdagen avslår motionerna 1976/77:204, 1976/77:516
och 1976/77: 1178,

12. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 1183,

13. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 110,

14. att motionen 1976/77: 205 inte föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida,

15. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 817.

Trafiksäkerhet

3. Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkterna C 1—C 3 (s. 76—
85) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1977/78 anvisar

1. till Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag
av 24 920 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. till Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet ett för -

TU 1976/77:11

18

slagsanslag av 33 060 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. till Statens trafiksäkerhetsverk: Bil- och körkortsregister m. m.
ett förslagsanslag av 50 475 000 kr.

4. Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar.

Regeringen har under punkten C 4 (s. 86—87) föreslagit riksdagen att
till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar
för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 9 000 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motionen

I motionen 1976/77: 1194 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) hemställs
att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande behovet av komplettering av ljus- och ljudanläggningar med
halvbommar i plankorsningar.

Utskottet

Regeringens förslag om ett anslag på 9 milj. kr. under förevarande
punkt tillstyrks av utskottet.

I motionen 1976/77: 1194 hemställs att riksdagen ger regeringen till
känna vad som anförts i motionen beträffande behovet av komplettering
av ljus- och ljudanläggningar med halvbommar i plankorsningar.

Av budgetpropositionen framgår att trafiksäkerhetsverket i samråd
med statens järnvägar och statens vägverk överlämnat förslag till ny
kungörelse om säkerhetsåtgärder vid plankorsningar mellan järnväg
och väg (säkerhetskungörelsen). I förslaget upptagna åtgärder för ökad
säkerhet har upptagits i förslag till ny vägmärkesförordning (DsK
1976: 4). Förordningen avses träda i kraft den 1 september 1977.

Utskottet har vidare erfarit att regeringen planerar att tillsätta en
utredning i syfte bl. a. att se över frågor som sammanhänger med hur
bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar bör
fördelas för att resurserna skall utnyttjas optimalt.

Genom det anförda synes motionärernas yrkande i allt väsentligt
komma att tillgodoses. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motionen synes därför inte vara påkallad.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder
vid järnvägskorsningar för budgetåret 1977/78 anvisar ett reservationsanslag
av 9 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. att motionen 1976/77: 1194 inte föranleder någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

TU 1976/77:11

19

5. Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkten C 5 (s. 87—90) och
hemställer

att riksdagen till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande för budgetåret 1977/78 anvisar ett anslag av
3 250 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Sjöfart

6. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet.
Före behandlingen av de skilda anslagen har regeringen (s. 92—
121) lämnat en allmän översikt över sjöfarten m. m.

Regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåret 1977/78 under
de skilda anslagen innebär

att till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning, anvisas ett förslagsanslag
av 181 200 000 kr. (punkten D 1, s. 122),

att till Isbrytning anvisas ett förslagsanslag av 100 000 000 kr. (punkten
D 2, s. 122—123),
att till Fartygsverksamhet anvisas ett förslagsanslag av 17 800 000 kr.
(punkten D 3, s. 123—124),

att till Övrig verksamhet anvisas ett förslagsanslag av 1 645 000 kr.
(punkten D 4, s. 124).

Motionerna

I motionen 1976/77: 287 av herr Johansson i Åmål m. fl. (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att sjömätningen på Vänern
fullföljs med skyndsamhet.

I motionen 1976/77: 808 av herr Flugosson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära att förslag snarast framläggs för riksdagen
till ett planeringssystem för det svenska hamnväsendet så att en
rationell och samhällsekonomiskt försvarbar utveckling av de svenska
hamnarna kommer till stånd i framtiden,

2. i skrivelse till regeringen begära att åtgärder omedelbart vidtas
för att stoppa ytterligare utbyggnad av den privatägda hamnen Wallhamn
på Tjörn.

Utskottet

Sjöfartsverkets verksamhet är uppdelad på tre program, Farledsverksamhet,
Fartygsverksamhet och Övrig verksamhet. Medel till programmet
Farledsverksamhet anvisas över två anslag. Farledsverksamhet
exkl. isbrytning samt Isbrytning. Härigenom ges möjlighet att särredovisa
den icke avgiftsfinansierade isbrytningen i förhållande till de av -

TU 1976/77:11

20

giftsfinansierade verksamhetsgrenarna inom programmet Farledsverksamhet.
De övriga programmen motsvaras av anslag med samma benämning
som programmen.

Anslagen föreslås av regeringen tas upp med 181,2 milj. kr. till Farledsverksamhet
exkl. isbrytning, 100 milj. kr. till Isbrytning och 17,8
milj. kr. till Fartygsverksamhet. För anslaget Övrig verksamhet har departementschefen
beräknat ca 1,6 milj. kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i dessa delar.

I propositionen har departementschefen även redovisat sin syn på
sjöfartsverkets nuvarande organisation. Departementschefen anser att
det är angeläget att verkets organisation och verksamhet ses över för
att uppnå en effektivisering och en anpassning till de ändrade krav som
betingas av utvecklingen. En översyn har också enligt budgetpropositionen
påbörjats av sjöfartsverket i samarbete med statskontoret.

Vad departementschefen i detta sammanhang och i övrigt anfört beträffande
sjöfarten — innefattande frågan om samordning av myndigheternas
resurser bl. a. beträffande sjöräddningen — har ej gett utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.

I motionen 1976/77: 287 yrkas att riksdagen hos regeringen begär
att sjömätningen på Vänern fullföljs skyndsamt.

Av budgetpropositionen framgår att sjömätningen t. v. liksom tidigare
bör inriktas på att tillgodose handelsflottans behov med prioritering
i första hand av de s. k. tungtrafikkorridorerna. Sjömätning pågår
dock sedan ett antal år även i Vänern, och denna verksamhet planeras
enligt vad utskottet erfarit fortgå även under åren 1977—1979.

Utskottet vill för sin del framhålla betydelsen av att planeringen beträffande
sjömätningarna i Vänern fullföljs. Någon särskild åtgärd
från riksdagens sida i frågan synes emellertid med hänsyn till det anförda
ej påkallad varför motionen avstyrks.

I motionen 1976/77: 808 hemställs att riksdagen dels hos regeringen
begär förslag till ett planeringssystem för det svenska hamnväsendet
så att en rationell och samhällsekonomiskt försvarbar utveckling av de
svenska hamnarna kommer till stånd i framtiden, dels i skrivelse till
regeringen begär att åtgärder omedelbart vidtas för att stoppa ytterligare
utbyggnad av den privatägda hamnen Wallhamn på Tjörn.

Behovet av hamnplanering har behandlats i olika sammanhang, bl. a.
i 1965 års hamnutredning i betänkandet De svenska hamnarna. Kommunikationsministern
har vidare i ett nyligen avgivet interpellationssvar
framhållit att en rad faktorer talar för en utbyggd hamnplanering. En
sådan planering bör enligt kommunikationsministern kunna ge hamnägare
vägledning i samband med överväganden som rör hamnens framtid.
Härigenom anses också myndigheter på olika nivåer få underlag
för ställningstaganden i frågor som rör utbyggnaden av transportsystemet
i stort, regionalpolitiska insatser etc.

TU 1976/77:11

21

Frågan om hamnplanering övervägs därjämte f. n. inom regeringens
kansli, och enligt vad utskottet erfarit planerar kommunikationsministern
att ta upp denna fråga i den trafikpolitiska proposition som aviserats
komma att framläggas under år 1977.

Även utskottet vill framhålla betydelsen av en vidgad planering inom
hamnväsendet. Resultatet av det arbete som pågår på området bör dock
enligt utskottets mening avvaktas, varför motionen i denna del ej bör
föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Även frågan om ytterligare utbyggnad av Wallhamn på Tjörn prövas

f. n. av regeringen sedan Wallhamn AB åren 1974 och 1975 ansökt om
tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen att anlägga kajer och lager för
kol och olja på ett område söder om den nuvarande hamnen samt att i
anslutning härtill fördjupa hamnbassäng och farled.

Med hänsyn härtill och då utskottet inte heller i övrigt funnit sig
berett att göra ett uttalande av det slag motionärerna åsyftat bör motionen
inte heller i denna del föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen för budgetåret 1977/78 anvisar

a. till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning ett förslagsanslag
av 181 200 000 kr.,

b. till Isbrytning ett förslagsanslag av 100 000 000 kr.,

c. till Fartygsverksamhet ett förslagsanslag av 17 800 000 kr.,

d. till Övrig verksamhet ett förslagsanslag av 1 645 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 287,

3. att motionen 1976/77: 808 inte föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Övriga sjöfartsändamål

7. Handelsflottans pensionsanstalt m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkterna D 5—D 7 (s. 125—128) och hemställer att

riksdagen för budgetåret 1977/78 anvisar

1. till Handelsflottans pensionsanstalt ett anslag av 1 000 kr.,

2. till Bidrag till vissa resor av sjöfolk ett förslagsanslag av
100 000 kr.,

3. till Handelsflottans kultur- och fritidsråd ett förslagsanslag av
1 000 kr.

Institut m. m.

8. Transportnämnden. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten E 1 (s. 129—132) och hemställer

TU 1976/77:11

22

att riksdagen till Transportnämnden för budgetåret 1977/78 anvisar
ett förslagsanslag av 2 417 000 kr., därav tre fjärdedelar
att avräknas mot automobilskattemedlen.

9. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader.
Regeringen har under punkten E 2 (s. 132—137) föreslagit riksdagen
att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av
47 812 000 kr.

Motionen

I motionen 1976/77: 841 av herr Hallgren m. fl. (vpk) föreslås, såvitt
nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen beslutar att till Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader, måtte anvisas
218 000 kr.

Utskottet

Förevarande anslag tas i budgetpropositionen upp med 47 812 000 kr.
mot av verket föreslagna 49 012 000 kr. I verkets förslag har bl. a. medel
beräknats för en tjänst som statshydrolog i F 12 och för en tjänst som
förste hydrologassistent i högst F 5.

I motionen 1976/77: 841 yrkas att riksdagen för undersökning av
Vänerns hydrologi beslutar att höja ifrågavarande anslag med 218 000 kr.

Av verkets anslagsframställning framgår att institutet år 1971 påbörjade
en hydrologisk undersökning i Vänern. Senare har länsstyrelserna
i Värmlands, Skaraborgs och Älvsborgs län, fiskeristyrelsen, naturvårdsverket
och institutet bildat den s. k. Vänervattenkommittén. Denna har
till uppgift att initiera, samordna och rapportera resultaten från undersökningsverksamheten
i Vänern.

För den fortsatta kartläggningen av Vänerns hydrologi, vilket arbete
anses vara av mycket stor betydelse från miljövårdssynpunkt, erfordras
enligt institutet en förstärkning av anslaget för förenämnda tjänster med
85 892 kr. för tjänsten som statshydrolog i F 12 och med 59 927 kr. för
tjänsten som förste hydrologassistent i högst F 5. Vidare hemställs om
anslag för resor, transporter och publicering med 72 000 kr.

Utskottet finner i likhet med motionärerna den pågående kartläggningen
av Vänerns hydrologi vara en angelägen uppgift. Enligt vad utskottet
inhämtat pågår dock f. n. verksamhet av det slag motionärerna
åsyftar, finansierad av forskningsanslag genom forskningsnämnden vid

TU 1976/77:11

23

statens naturvårdsverk. Utskottet förutsätter också att utvecklingen på
området följs med stor uppmärksamhet.

Med hänvisning till det anförda har utskottet funnit sig kunna godta
regeringens förslag beträffande medelsanvisningen och avstyrker följaktligen
motionen i denna del.

Utskotten hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionen 1976/77: 841, yrkandet 1, till Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 47 812 000 kr.

10. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utrustning m. m.

Regeringen har under punkten E 3 (s. 137—138) föreslagit riksdagen att
till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utrustning m. m.
för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 3 340 000 kr.

Motionen

I motionen 1976/77: 841 av herr Hallgren m. fl. (vpk) föreslås, såvitt
nu är i fråga (yrkandet 2), att riksdagen beslutar att till underhåll av
materiel m. m. anvisa ett anslag med 190 000 kr.

Utskottet

Regeringen har under denna punkt föreslagit ett reservationsanslag
av 3 340 000 kr.

I motionen 1976/77: 841 yrkas att riksdagen för undersökning av
Vänerns hydrologi beslutar höja ifrågavarande anslag med 190 000 kr.

Som följd av utskottets ställningstagande under föregående punkt
tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker följaktligen motionen
även i denna del.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionen 1976/77: 841, yrkandet 2, till Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut: Utrustning m. m. för budgetåret
1977/78 anvisar ett reservationsanslag av 3 340 000 kr.

11. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Uppdragsverksamhet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 4 (s.
138—139) och hemställer

att riksdagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1977/78 anvisar ett
förslagsanslag av 22 025 000 kr.

TU 1976/77:11

24

12. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Vädertjänst för
luftfarten. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 5
(s. 139—140) och hemställer

att riksdagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Vädertjänst för luftfarten för budgetåret 1977/78 anvisar
ett förslagsanslag av 19 375 000 kr.

13. Bidrag till väderstationer i Nordatlanten och på Grönland m. m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 6 (s. 140—
141) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till väderstationer i Nordatlanten och på
Grönland m. m. för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag
av 2 600 000 kr.

14. Verksamheten vid statens väg- och trafikinstitut: Statens väg- och
trafikinstitut m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkterna E 7—E 9 (s. 142—147) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1977/78 anvisar

1. till Statens väg- och trafikinstitut ett förslagsanslag av 1 000
kr.,

2. till Bidrag till statens väg- och trafikinstitut ett reservationsanslag
av 11 519 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. till Statens väg- och trafikinstitut: Utrustning ett reservationsanslag
av 400 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

15. Statens geotekniska institut m. fl. anslag. Regeringen har under
punkterna E 10—E 12 (s. 148—159) föreslagit riksdagen

att godkänna de riktlinjer för ny organisation m. m. för statens geotekniska
institut som i propositionen förordats,

att till Statens geotekniska institut för budgetåret 1977/78 anvisa ett
förslagsanslag av 1 000 kr.,

att till Bidrag till statens geotekniska institut för budgetåret 1977/78
anvisa ett reservationsanslag av 4 890 000 kr.,

att till Statens geotekniska institut: Utrustning för budgetåret 1977/78
anvisa ett reservationsanslag av 165 000 kr.

Utskottet

I propositionen behandlar departementschefen en av statskontoret
den 9 oktober 1975 avlämnad rapport (1975: 20) rörande översyn av
statens geotekniska instituts (SGI) verksamhet och organisation. Beträffande
verksamhetens inriktning har departementschefen ej funnit skäl
att förorda förändringar. Institutet föreslås därför alltjämt vara central

TU 1976/77:11

25

myndighet inom geotekniken med en verksamhet som omspänner forskning
och utveckling (FoU), information och konsultation och som i stort
sett följer den hittillsvarande inriktningen. I fråga om den föreslagna
nya organisationen anser departementschefen en väsentlig aspekt vara
möjligheterna att åstadkomma delegering av det ekonomiska ansvaret
till och inom de nya enheterna. Förslaget i denna del godtas av departementschefen
med vissa modifieringar. Sammanfattningsvis föreslås att
SGI organiseras på 6 enheter, nämligen en för anläggningsgeoteknik, en
för byggnadsgeoteknik, en för geoteknik i samband med fysisk planering,
en för geoteknisk mät- och undersökningsverksamhet, en för laboratorieverksamhet
samt en för administration. Det anses böra ankomma
på regeringen — eller efter regeringens bemyndigande SGI —
att besluta om arbetsuppgifternas fördelning mellan enheterna.

Departementschefen godtar också att SGI:s nuvarande anslagskonstruktion
ersätts med den s. k. uppdragsmodellen. En sådan modell innebär
att intäkter och kostnader i verksamheten i sin helhet redovisas
under ett förslagsanslag som anvisas med endast ett formellt belopp och
kombineras med en rörlig kredit.

Bland intäkterna under anslaget upptas bl. a. ianspråktagna bidrag av
statsmedel för att täcka kostnaderna för institutets myndighetsuppgifter.
Medelsanvisningen för detta ändamål avses böra ske över ett särskilt reservationsanslag
på driftbudgeten. För institutets anskaffning av utrustning
föreslås ett reservationsanslag. Kostnaderna för utrustningskapitalet
avses belasta verksamhetsanslaget. Motsvarande avgifter inlevereras
till statsverket.

Enligt departementschefens uppfattning ger anslagskonstruktionen
SGI ökade möjligheter att inom ramen för full kostnadstäckning själv
anpassa verksamheten till efterfrågan. I budgetpropositionen förordas
att det nya förslagsanslaget benämns Statens geotekniska institut och att
de två reservationsanslagen benämns Bidrag till Statens geotekniska institut
resp. Statens geotekniska institut: Utrustning. Departementschefen
förordar vidare att SGI får disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret.

Vad departementschefen anfört beträffande SGI:s verksamhet och
organisation m. m. har ej gett utskottet anledning till erinran eller särskilt
uttalande.

Utskottet tillstyrker också att anslaget till institutet för nästa budgetår
tas upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för ny organisation m. m.
för statens geotekniska institut som i propositionen förordats,

2. att riksdagen för budgetåret 1977/78 anvisar

a. till Statens geotekniska institut ett förslagsanslag av 1 000
kr.,

TU 1976/77:11

26

b. till Bidrag till statens geotekniska institut ett reservationsanslag
av 4 890 000 kr.,

c. till Statens geotekniska institut: Utrustning ett reservationsanslag
av 165 000 kr.

16. Fraktbidragsnämnden. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten E 13 (s. 159—160) och hemställer

att riksdagen till Fraktbidragsnämnden för budgetåret 1977/78
anvisar ett förslagsanslag av 697 000 kr.

17. Transportforskningsdelegationen. Regeringen har under punkten
E 16 (s. 162—168) föreslagit riksdagen att till Transportforskningsdelegationen
för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av
11 200 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motionen

I motionen 1976/77: 807 av herrar Hugosson och Ericson i Örebro
(båda s) hemställs att riksdagen vid behandlingen av förslaget till anslag
till transportforskningsdelegationen uttalar angelägenheten av att ökade
resurser ställs till förfogande för forskning rörande de oskyddade trafikanternas
säkerhet i trafiken.

Utskottet

Regeringens förslag om ett anslag på 11,2 milj. kr. under förevarande
punkt tillstyrks av utskottet.

Med anledning av det i motionen 1976/77: 807 framställda yrkandet
om att inom ramen för anslaget ställa ökade resurser till forskning rörande
de oskyddade trafikanternas säkerhet i trafiken vill utskottet
erinra om att frågorna härom f. n. övervägs inom trafiksäkerhetsutredningen.
Detta gäller särskilt den oskyddade grupp i trafiken som
barnen utgör. Beträffande cyklisterna har riksdagen (TU 1975/76: 16,
rskr 1975/76: 218) i ett tidigare sammanhang pekat på möjligheten att
ta större hänsyn till trafikförhållandena för denna trafikantgrupp bl. a.
genom utformningen av trafik- och bebyggelseplaneringen. Utskottet
vill också framhålla att problemet med de oskyddade trafikanterna även
aktualiserats i samband med arbetet beträffande trafiksäkerhetsverkets
huvudkampanj år 1977 som avser trafiksäkerheten vid resor till och från
arbetet.

Även utskottet finner det angeläget att kraftfulla insatser görs i syfte
att nedbringa antalet olyckor bland de trafikanter varom här är fråga.
Mot bakgrund av det anförda förutsätter utskottet att sådana insatser
kommer till stånd och att frågan också uppmärksammas av transport -

TU 1976/77:11

27

forskningsdelegationen. Utskottet anser därför någon särskild åtgärd
från riksdagens sida med anledning av motionen ej vara påkallad.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Transportforskningsdelegationen för budgetåret
1977/78 anvisar ett reservationsanslag av 11 200 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. att motionen 1976/77: 807 ej föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

18. Bussbidragsnämnden. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten E 17 (s. 169—170) och hemställer

att riksdagen till Bussbidragsnämnden för budgetåret 1977/78
anvisar ett förslagsanslag av 789 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen.

19. Statligt stöd till icke lönsam landsbygdstrafik. Regeringen har under
punkten E 18 (s. 170—177) föreslagit riksdagen att till Statligt stöd till
icke lönsam landsbygdstrafik för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag
av 88 400 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Utskottet

Statligt stöd till olönsam linjetrafik med buss m. m. på landsbygden
har utgått sedan år 1961. Genom beslut av riksdagen år 1973 ändrades
bestämmelserna för den statliga bidragsgivningen, och de statliga insatserna
förstärktes.

I fråga om bidragsgivningen avseende den lokala trafiken innebär
riksdagens beslut (prop. 1973: 53, TU 1973: 13, rskr 1973: 203) i förening
med riksdagens ställningstagande år 1974 med anledning av vissa
motioner (TU 1974:9, rskr 1974: lil) att bidrag utgår till högst två
dagliga dubbelturer på en landsbygdslinje med 50 % av det bidragsgrundande
underskottet. Till lokal trafik i kommun inom det inre stödområdet
samt på Gotland utgår stödet med 75 % av det bidragsgrundande
underskottet.

För bidragsåret 1977/78 uppgår enligt bussbidragsnämnden av departementschefen
godtagna beräkningar behovet av bidrag till den lokala
landsbygdstrafiken till 60,3 milj. kr., vilket innebär en ökning med 11,5
milj. kr. jämfört med innevarande budgetår. Sammantaget med slutbetalning
för budgetåret 1976/77 och förskott för bidragsåret 1977/78 beräknas
det totala behovet av bidragsmedel för nästkommande budgetår
till 54,6 milj. kr.

I fråga om bidragsgivningen avseende den regionala trafiken innebar
beslut av riksdagen vid 1975 års riksmöte (prop. 1975: 1, TU 1975: 10,
rskr 1975: 79) att bidrag skall utgå för högst två dubbelturer per dag

TU 1976/77:11

28

på en landsbygdslinje. Beslutet innebar vidare att till täckning av underskott
i den bidragsgrundande trafiken skall viss vagnmilsersättning utgå.
Ersättningen bestämdes till högst 10 kr. per vagnmil bidragsgrundande
trafikarbete inom inre stödområdet och på Gotland och till högst
8 kr. per vagnmil bidragsgrundande trafikarbete i landet i övrigt. Det
nya stödet började tillämpas fr. o. m. bidragsåret 1975/76.

Den angivna vagnmilsersättningen bedömdes då den infördes vara
tillräcklig för att en rimlig kostnadstäckning skulle uppnås i den bidragsgrundande
trafiken. Resultatförsämringen i den regionala landsbygdstrafiken
uppges emellertid ha gått snabbare än som tidigare beräknats.
På grundval av beräkningar av kostnads- och intäktsutvecklingen
kan underskottet enligt budgetpropositionen i den trafik som i
dag åtnjuter stöd med 8 resp. 10 kr. per vagnmil bedömas komma att
öka till 12 resp. 15 kr.

Enligt riksdagens beslut ankommer det på regeringen att vid behov
anpassa utgående vagnmilsersättningar. För att vidmakthålla den regionala
trafikförsörjningen krävs enligt departementschefens mening att
stödet anpassas till det försämrade resultatet. I enlighet härmed uppges
att de i 9 § förordningen (1975: 192) om statligt stöd till regional landsbygdstrafik
angivna maximibeloppen för statsbidrag kommer att höjas
till 12 kr. resp. 15 kr. Bidragsbehovet för den regionala trafiken beräknas
härigenom komma att öka med 50 % i förhållande till det belopp
som beräknats för bidragsåret 1975/76, dvs. till 27,6 milj. kr.

Det statliga stödet till den olönsamma busstrafiken på landsbygden
kompletterades genom riksdagens beslut vid 1975/76 års riksmöte med
ett stöd till båttrafik i skärgårdsområden (prop. 1975/76: 88, JoU 1975/
76: 34, rskr 1975/76: 256). Beslutet innebar att bidrag utgår till högst
fyra dubbelturer per dag på en linje och i fråga om kompletteringstrafik
till högst en förbindelse fram och åter i veckan inom visst område med
35 % av de bidragsgrundande kostnaderna. Det nya stödet till skärgårdstrafik
utgår för första gången fr. o. m. bidragsåret 1976/77. Det
anses än så länge vara för tidigt att utläsa effekterna av stödet på exempelvis
frakttaxan i denna trafik.

Medelsförbrukningen för nästkommande budgetår beräknas för ändamålet
enligt budgetpropositionen uppgå till 2,7 milj. kr. Härutöver har
3,5 milj. kr. beräknats för det bidrag till Waxholmsbolagets trafik i
Stockholms skärgård som anslås av staten enligt särskilt avtal med bolaget.

Vad departementschefen anfört beträffande statligt stöd till icke lönsam
landsbygdstrafik har inte gett utskottet anledning till erinran. Utskottet
godtar likaledes anslagsberäkningen under denna punkt.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Statligt stöd till icke lönsam landsbygdstrafik
för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 88 400 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

TU 1976/77:11

29

Diverse

20. Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser. Regeringen
har under punkten F 2 (s. 185—191) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för avveckling av tjänstebrevsrätten för
icke statliga organ som i propositionen förordats,

2. till Ersättning till postverket för befordran av tjänstebrevsförsändelser
för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av
372 000 000 kr., därav 5 400 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Utskottet

Anslaget

Från ifrågavarande anslag utgår ersättning till postverket för tjänsteförsändelser
inkl. särskild postdelgivning, militärbrev, debetsedlar och
förtryckta deklarationsblanketter.

Postverket har enligt budgetpropositionen den 2 april 1976 hemställt
att få införa ett nytt system för beräkning av ersättningen för befordran
av tjänsteförsändelser. Verkets statistik över inlämnade försändelser anses
nämligen visa att nu gällande system, som grundar sig på tjänstebrevsundersökningar
företagna med ca 10 års mellanrum inte är följsamt
till tjänstepostens utveckling. Tjänsteposten anges ha ökat sin andel
av den totala postvolymen i snabbare takt än den övriga posten.
Med nuvarande beräkningsgrunder anses därför inte ersättningen täcka
postavgifterna för den tjänstepostvolym som befordras. Postverket föreslår
i stället ett system med en löpande beräkning av den volym tjänstepost
för vilken ersättning får uppbäras. Ett sådant system anses ha den
fördelen att ersättningen grundas på en aktuell och på försändelseslag
korrekt fördelad mängd tjänstepost. Samtidigt sägs systemet i den föreslagna
utformningen inte medge att man får underlag för att beräkna
kostnader för viss kund.

Enligt departementschefen bör en grundläggande princip vara att
postverket som affärsverk får ersättning för de prestationer som verket
utför, något som kan uppnås genom en höjning av nuvarande procentsats
till vad som motsvarar den aktuella tjänstepostens andel av den
totala postmängden. Departementschefen förordar t. v. en sådan lösning.
Det anses därvid enligt tjänstepostförordningen få ankomma på
postverket och riksrevisionsverket att bestämma den nya procentsatsen,
vilket blir aktuellt fr. o. m. budgetåret 1977/78.

Det bör vidare enligt departementschefen uppdras åt postverket att
närmare undersöka om och hur antalet direktbetalande tjänstebrevskunder
skall kunna utökas. Målet bör här vara att för sådana myndigheter
där detta är möjligt kunna tillämpa direktbetalning för tjänsteposten.

TU 1976/77:11

30

Under hänvisning härtill och på det sätt som närmare angivits i budgetpropositionen
har departementschefen beräknat anslaget för budgetåret
1977/78 till 372 000 000 kr., varvid förutsätts att de förordade undersökningarna
hos postverket leder till att vissa rabattmöjligheter skapas.
Utskottet tillstyrker den sålunda föreslagna medelsanvisningen.

1973 års tjänstebrevsutredning

Dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet tillkallade år
1973 enligt regeringens bemyndigande en sakkunnig med uppdrag att
utreda frågan om tjänstebrevsrätt för icke statliga organ. Den sakkunnige,
som arbetat under namnet 1973 års tjänstebrevsutredning, har avlämnat
betänkandet (Ds K 1974: 13) Begränsning av tjänstebrevsrätten.
Utredningen framhåller att tjänstebrevsrätt för icke statliga organ har
karaktären av en till storleken obestämd subvention som årligen beviljas
utan en av statsmakterna återkommande prövning. Detta förhållande i
kombination med vissa andra omständigheter utgör enligt utredningens
mening motiv för att begränsa tjänstebrevsrätten till att gälla endast den
egentliga statsförvaltningen.

Departementschefen säger sig i princip kunna ansluta sig till utredningens
uppfattning men anser att det finns motiv för att inte omedelbart
slopa tjänstebrevsrätten för de berörda organen. Departementschefen
finner det vidare angeläget att en framtida avveckling av tjänstebrevsrätten
för icke statliga organ kan ske i former som är rimliga med
hänsyn till de berörda organens verksamhet.

I fråga om sjukvårdsinrättningar som ägs av primärkommuner och
landsting anses det böra ankomma på regeringen att träffa de överenskommelser
med berörda kommuner som behövs för ett slopande av
tjänstebrevsrätten. I vad gäller kyrkliga organ anses frågan om ett slopande
av tjänstebrevsrätten böra tas upp i samband med pågående överläggningar
om det framtida förhållandet mellan staten och svenska kyrkan.
För övriga tjänstebrevsberättigade icke statliga organ anser departementschefen
att en prövning av rätten att inneha tjänstebrevsrätt kan
göras i samband med organisatoriska förändringar hos dessa organ, när
verksamhetens inriktning ändras eller när det finns andra skäl till en
omprövning. Postverket anses böra av regeringen få i uppdrag att ändra
tillämpningsföreskrifterna på sådant sätt att de tjänstebrevsberättigade
åläggs anmälningsskyldighet för förhållanden av nyss nämnd art samt
att utarbeta de anvisningar som i övrigt behövs för handläggningen av
dessa frågor.

Även utskottet finner det angeläget att en framtida avveckling av
tjänstebrevsrätten för icke statliga organ sker i former som är rimliga
med avseende på de berörda organens verksamhet. I övrigt föranleder
vad departementschefen uttalat angående avvecklingen av tjänstebrevsrätten
ej någon erinran eller Särskilt uttalande från utskottets sida.

TU 1976/77:11

31

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för avveckling av tjänstebrevsrätten
för icke statliga organ som i propositionen förordats,

2. att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av
tjänstebrevsförsändelser för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag
av 372 000 000 kr., därav 5 400 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

21. Ersättning till postverket för tidningsdistribution. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten F 3 (s. 191—192) och hemställer

att riksdagen till Ersättning till postverket för tidningsdistribution
för budgetåret 1977/78 anvisar ett anslag av 84 000 000 kr.

22. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. m. Uskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkten F 4 (s. 192—193) och hemställer att

riksdagen till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar
m. m. för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag
av 3 680 000 kr.

23. Kostnader för visst värderingsförfarande. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten F 6 (s. 194) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för visst värderingsförfarande för
budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 40 000 kr.

24. Ersättning till Linjeflyg AB för särskilda rabatter vid flygtrafik på
Gotland. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten F 7
(s. 194—195) och hemställer

att riksdagen till Ersättning till Linjeflyg AB för särskilda rabatter
vid flygtrafik på Gotland för budgetåret 1977/78 anvisar
ett förslagsanslag av 9 200 000 kr.

Stockholm den 10 mars 1977

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Lothigius (m), Persson i Heden (c),
Lindahl i Lidingö (s), Håkansson i Rönneberga (c), Hjorth (s), Sellgren
(fp), Hugosson (s), Torwald (c), Rosqvist (s), Zachrisson (s), Stjernström
(c), Östrand (s), Komstedt (m) och Johansson i Vrångebäck (m).

TU 1976/77:11

32

Reservationer

1. vid punkten 2 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet)
beträffande motiveringen för utskottets yrkanden under punkterna
6 och 7 i dess hemställan av herrar Mellqvist, Lindahl i Lidingö,
Hjorth, Hugosson, Rosqvist, Zachrisson och Östrand (samtliga s) som
anser att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
”Det är” och slutar med ”Europaväg 6” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Det är enligt utskottets uppfattning givetvis av vikt att vägbyggnadsobjekten
normalt tillkommer i den prioriteringsordning som de regionala
instanserna i samverkan med den centrala fackmyndigheten kommit
fram till. Samtidigt skulle det vara av utomordentligt värde om ett
särskilt anslag fanns som mer flexibelt kunde sättas in på projekt som
på en gång är väg- och sysselsättningspolitiskt angelägna. Det är mot
denna bakgrund beklagligt att riksdagen förra året, med bifall till borgerliga
motioner, beslöt att avveckla anslaget Särskilda byggnads- och
förbättringsåtgärder avseende statliga vägar. Från arbetsmarknadsverkets
sida underströks det stora värdet av ifrågavarande anslag. Verket
pekade dessutom på den administrativa förenkling som anslaget innebar,
när det gällde att snabbt få fram arbeten för arbetslösa. Om tillgång
funnits till det flexibla och kompletterande instrument som det
angivna anslaget (200-miljonersanslaget) utgjorde, skulle man, enligt utskottets
mening, ha kunnat tillgodose vissa av de vägprojekt som tagits
upp i särskilda motioner. Med tillgång till det angivna anslaget skulle
projektet avseende mellanriksvägen Kiruna—Narvik kunna sättas i gång
och genomföras snabbare och i administrativt enklare former.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet avstyrka
de nämnda motionerna.

Likaså får utskottet, och då bl. a. med hänsyn till avsaknaden av anslaget
Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga
vägar, avstyrka motionerna 1976/77: 107 om upprustning av vägen
Österbybruk—Forsmark, 1976/77: 209 om förbättring av vägnätet i
södra Östergötland, 1976/77: 285 om ytterligare en broförbindelse över
Göta älv, 1916/71: 386 om ombyggnad av väg 82 mellan Bollnäs och
Alfta, 1976/77: 800 om en broförbindelse över Dalälven mellan Sundet
och Hasselön, 1976/77: 821 om anslag till förbättringar av länsväg 400
mellan Pajala och Karesuando samt 1976/77: 1197 om utbyggnad och
upprustning av Europaväg 6.

2. vid punkten 2 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet)
beträffande förbättrat stöd till spårbunden lokaltrafik av herrar
Mellqvist, Lindahl i Lidingö, Hjorth, Hugosson, Rosqvist, Zachrisson
och Östrand (samtliga s) som anser att utskottet bort tillstyrka motionen
1976/77: 817 samt att därför

TU 1976/77:11

33

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Nuvarande
utformning” och slutar med ”motionen i fråga” bort ha följande
lydelse:

Såsom i motionen framhållits har riksdagen såväl i anslutning till
de allmänna riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken som i anslutning
till det grundläggande beslutet om statsbidrag till byggande av
tunnelbanor understrukit angelägenheten av en rationell samordning av
investeringsverksamheten på trafikområdet. Målsättningen skulle därvid
vara att skapa ett trafiksystem där de olika trafikanläggningarna och
transportmedlen på ett optimalt sätt kompletterar varandra (SU 1956: 6
s. 24).

Med gemensam planering och samordning innefattande tunnelbanetrafik
har aktivt statligt stöd ansetts motiverat främst därför att en kapacitetsjämförelse
visar att investeringar för trafikförsörjningen i en större
tätortsregion kan bli avsevärt mer kostnadskrävande utan en utbyggnad
av den spårbundna trafiken. Efter angelägenhetsprövning inom ramen
för gatu- och väganslagen till berörd region utgår därför statsbidrag
med 95 % av kostnaden för banunderbyggnad inberäknat marklösen
i likhet med vad som gäller för vägar och gator.

Riksdagen betonade att detta öppnade möjligheter till alternativ användning
av bidragsmedel med frihet att i princip välja det alternativ
som från samhällsekonomiska och trafikekonomiska synpunkter bedöms
som den fördelaktigaste lösningen och att medelstilldelningen för vägoch
gatubyggnader inom andra delar av landet följaktligen inte skulle
påverkas i negativ riktning.

I de fortsatta strävandena att bygga ut och på olika sätt främja den
kollektiva persontrafiken har det visat sig att statsbidragets begränsning
till tunnelbanebyggen medfört problem. De från kommunalekonomiska
och andra synpunkter väsentligt förbättrade möjligheterna att välja alternativ
som skapades genom tunnelbanebidraget bör enligt utskottets
uppfattning i princip och sak också gälla de spårbyggnader och den
banunderbyggnad i övrigt som behövs för motsvarande lokala persontrafik
på järnväg.

Utskottet delar sålunda motionärernas uppfattning i frågan och
finner det därför angeläget att förslag av den innebörd som i motionen
angivits snarast utarbetas och föreläggs riksdagens prövning.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77: 817 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande
de i motionen upptagna frågorna om förbättrat stöd till
spårbunden lokaltrafik.

TU 1976/77:11

34

Särskilt yttrande

av herr Hugosson (s) vid punkten 6 (Allmän översikt över utvecklingen.
Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet), som beträffande motionen
1976/77: 808 om bl. a. hamnen Wallhamn på Tjörn anfört:

I motionen 1976/77: 808 har krävts att omedelbara åtgärder vidtas av
regeringen för att stoppa en utbyggnad av den privatägda hamnen
Wallhamn på Tjörn. Med hänsyn till att frågan om Wallhamns utbyggnad
f. n. prövas av regeringen enligt 136 a § byggnadslagen har utskottet
föreslagit att motionen i denna del inte skall föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida. Ett dylikt ställningstagande från utskottets sida är
vanligen förekommande när en fråga är föremål för prövning och övervägande
i regeringens kansli. Trots detta ställningstagande, som alltså
även jag accepterat, vill jag understryka att det skulle, såväl ur miljösynpunkt
som med hänsyn till konsekvenserna för de kommunala hamnarna
på västkusten och vänerhamnarna, vara ytterst olyckligt om inte
regeringen vid den prövning som nu förestår stoppade en ytterligare
utbyggnad av Wallhamn. Samtliga remissinstanser som företräder samhällsintressen
har avstyrkt företagets framställning om ytterligare utbyggnad
av hamnen. Såväl länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som
naturvårdsverket, planverket och sjöfartsverket har i sina remissvar även
avstyrkt kraven på en ytterligare fördjupning av farleden till Wallhamn.
Dessa myndigheter har vidare, liksom LO-distriktet i Göteborg nyligen
krävt, i en skrivelse till regeringen begärt att regeringen skall lokaliseringspröva
hela Wallhamns utveckling, så att en övergripande hamn-,
sysselsättnings- och miljöplanering inte åsidosätts.

De miljökonsekvenser som en utbyggnad av Wallhamn till en massgodshamn
för skogsprodukter, kol och olja liksom även en fördjupning
av farleden får till följd har väckt en massiv proteststorm. Planverket
säger beträffande det aktuella vattenområdet, som utgör ett av västkustens
mest frekventerade fritidsområden, bl. a. följande: ”Hakefjordens
övärld och stränder bör betraktas som ett sammanhängande naturskyddsområde,
vari ingår följande naturvårdsobjekt: Älgön, Brattön, Hakenäset,
Ramsö samt fågelskyddsområden i Vallby och ödsmåls kile. Även
Lövön räknas som naturvårdsobjekt.” Stora delar av dessa naturvårdsområden
skulle förstöras om Wallhamn blev en storhamn för olja, kol
och annan massgodshantering. Den svenska västkusten och då kanske
främst de delar av Bohuskusten som berörs av en ytterligare utbyggnad
av Wallhamn är en alltför värdefull tillgång för människorna i vårt land
för att slarvas bort på helt onödiga och miljöförstörande privathamnar.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770051