TU 1976/77:1
Trafikutskottets betänkande
1976/77:1
med anledning av motion om säkrare motorvägstrafik
Motionen
I motionen 1975/76:1612 av herr Sjöholm (fp) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna att motorvägarna skall förses med skydd i form
av t. ex. räcken eller stängsel som förhindrar olyckor genom överkörning
på motsatt körbana.
Remissyttrandena
Över motionen har yttranden inhämtats från statens vägverk och statens
trafiksäkerhetsverk. Se bilaga till detta betänkande.
Utskottet
1 vägverkets remissyttrande framhålls att studier av trafiksäkerheten på
det allmänna vägnätet visar att motorvägar som är byggda enligt nuvarande
svensk standard är mycket säkrare än övriga vägtyper.
Beträffande olyckor på motorväg har det konstaterats att vid var femte
olycka något fordon kommit över på körbana för mötande trafik. Mötesolyckor,
dvs. kollision mellan fordon med motsatta körriktningar, utgör
emellertid endast två procent av det totala antalet motorvägsolyckor. Motsvarande
siffra för riksvägarna är åtta procent och genomsnittet för det allmänna
vägnätet på landsbygd är tolv procent. Mötesolyckor på motorvägar
är alltså en relativt sällsynt olyckstyp. Enstaka olyckor på motorväg kan
enligt verket naturligtvis ha mycket svåra konsekvenser. Det anses emellertid
inte med fog kunna göras gällande att olyckor på motorvägar skulle
ha väsentligt svårare konsekvenser än olyckor på andra riksvägar.
Ett räcke i mittremsan minskar enligt verket skadeföljden vid vissa trafikolyckor
men reducerar samtidigt det fria utrymme inom vilket en fordonsförare
kan manövrera för att återfå kontrollen över sitt fordon. Forskningsresultat
har också visat att förekomsten av mitträcke leder till ett ökat
antal olyckor.
Eftersom vägverkets anslag är begränsade måste vidare enligt verkets
uppfattning varje åtgärd bedömas med hänsyn till dess nytta och kostnad.
1 vad gäller räcken utgörs nyttan framför allt av trafiksäkerhetseffekter.
Dessa förhållanden har beaktats vid utarbetandet av anvisningar för uppsättande
av mitträcken. Anvisningarna föreskriver att sådana erfordras om
mittremsan är smalare än åtta meter och trafikflödet överstiger 15 000 fordon
1 Riksdagen 19761 77.15 sami Nr 1
TU 1976/77:1
2
per årsdygn. En generösare inställning till uppsättande av räcken skulle
leda till att resurser måste tas från åtgärder som kan ge större trafiksäkerhetsvinster
per satsat kapital.
Trafiksäkerhetsverket framhåller att det från de synpunkter verket har att
företräda är ett önskemål att motorvägars mittremsor ges en sådan bredd
att riskerna för överkörningar blir minsta möjliga. En sådan utformning
av mittremsorna är emellertid mycket kostsam och kan normalt inte heller
tillämpas på redan befintliga motorvägar med smala mittremsor. 1 de. fall
det av kostnads- eller andra skäl inte är möjligt att anordna tillräckligt breda
mittremsor för att förhindra överkörningsolyckor torde endast kvarstå möjligheten
att sätta upp skyddsräcken.
Verket anser sig sålunda i princip kunna biträda motionärens synpunkter
om önskvärdheten att förhindra överkörningsolyckor men anser samtidigt
att behovet av räcken för detta ändamål bör avgöras från fall till fall med
hänsyn till rådande förhållanden.
Även utskottet finnér det angeläget att en än mer ökad trafiksäkerhet
på motorvägarna kommer till stånd. Av det anförda framgår också att åtgärder
härför fortlöpande vidtas i enlighet med bl. a. de av vägverket
utfärdade anvisningarna för uppsättande av mitträcken. Frågan om i vilken
ytterligare utsträckning detta skall ske bör dock som de båda verken framhållit
bedömas från fall till fall med hänsynstagande till såväl kostnadsaspekterna
som omständigheterna i övrigt. Utskottet förutsätter också för
sin del att en omsorgsfull prövning - med tillbörligt beaktande av de viktiga
trafiksäkerhetsaspekterna - i de enskilda fallen sker.
Under hänvisning härtill samt till vad de båda verken i övrigt anfört
finner utskottet någon särskild åtgärd i ämnet från riksdagens sida ej påkallad
och avstyrker därför motionen.
Utskottet hemställer följaktligen
att riksdagen avslår motionen 1975/76:1612.
Stockholm den 26 oktober 1976
På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST
Närvarande: herrar Mellqvist (s), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Lindahl
i Lidingö (s), Håkansson i Rönneberga (c). Hjorth (s), Sellgren (fp). Hugosson
(s), Torwald (c), Rosqvist (s), Clarkson (m), Zachrisson (s), Östrand
(s), Komstedt (m) och fru Wohlin-Andersson (c).
TU 1976/77:1
3
Bilaga
Yttranden över motionen 1975/76:1612
Statens vägverk (1976-05-24)
Studier av trafiksäkerheten på det allmänna vägnätet visar att motorvägar
som är byggda enligt nuvarande svenska standard är mycket säkrare än
övriga vägtyper. Som mått på trafiksäkerheten används vanligen olyckskvoten
dvs. antalet olyckor per miljon fordonskilometer. På motorvägar
är olyckskvoten i genomsnitt 0,3 medan den är 0,4 på motortrafikleder
och 0,5 på övriga högklassiga tvåfältsvägar. På det sekundära och tertiära
vägnätet är olyckskvoten större än 0,7. Genomsnittet för det allmänna vägnätet
på landsbygden är 0,65.
Beträffande olyckor på motorväg har det konstaterats att vid var femte
olycka har något fordon kommit över på körbana för mötande trafik, Mötesolyckor,
dvs. kollision mellan fordon med motsatta körriktningar, utgör
emellertid endast 2 procent av det totala antalet motorvägsolyckor. Motsvarande
siffra för riksvägarna är 8 procent och genomsnittet för det allmänna
vägnätet på landsbygd är 12 procent. Mötesolyckor på motorvägar är alltså
en relativt sällsynt olyckstyp.
Vad gäller olyckornas svårighetsgrad kan nämnas att 32 procent av de
polisrapporterade olyckorna på motorvägar resulterar i personskador. För
riksvägar är motsvarande tal 20 procent. Den andel av personskadeolyckorna
som har dödlig utgång är 10 procent på motorvägar och 12 procent på riksvägar.
Enstaka olyckor på motorväg kan naturligtvis ha mycket svåra konsekvenser.
Med hänsyn till ovan nämnda siffror torde det emellertid vara
fel att påstå att olyckor på motorväg skulle ha väsentligt svårare konsekvenser
än olyckor på andra riksvägar.
Ett räcke i mittremsan minskar skadeföljden vid vissa trafikolyckor. Förekomsten
av mitträcke minskar emellertid det fria utrymme inom vilket
en fordonsförare kan manövrera för att återfå kontrollen över sitt fordon.
Forskningsresultat har därför visat att förekomsten av mitträcke leder till
ett ökat antal olyckor.
Eftersom vägverkets anslag är begränsade måste varje åtgärd bedömas
med hänsyn till dess nytta och kostnad. Vad gäller räcken utgöres nyttan
framför allt av trafiksäkerhetseffekter. Dessa förhållanden har beaktats vid
utarbetandet av anvisningar för uppsättande av mitträcken. Anvisningarna
föreskriver att mitträcke erfordras om mittremsan är smalare än 8 m och
trafikflödet överstiger 15 000 fordon per årsdygn. En generösare inställning
till uppsättande av mitträcken skulle leda till att resurser måste tagas från
åtgärder som kan ge större trafiksäkerhetsvinster per satsat kapital.
Statens trafiksäkerhetsverk (1976-06-14)
Motionären tar upp frågan om vilka åtgärder som kan vidtas mot den
olyckstyp där ett fordon i samband med halka eller eljest kör över mittremsan
på motorväg och in på den motsatta körbanan.
Någon samlad statistik föreligger inte om den olyckstyp som det här
är fråga om. Erfarenhetsmässigt kan dock sägas att i de fall en kollision
inträffar vid en sådan överkörning blir de personella och materiella skadorna
oftast svåra och omfattande.
TU 1976/77:1
4
Från de synpunkter trafiksäkerhetsverket har att företräda är det ett önskemål
att motorvägars mittremsor ges en sådan bredd att riskerna för överkörningar
blir minsta möjliga. En sådan utformning av mittremsan är emellertid
mycket kostsam och kan normalt inte heller tillämpas på redan befintliga
motorvägar med smal mittremsa.
I de fall det av kostnads- eller andra skäl inte är möjligt att anordna
en tillräckligt bred mittremsa för att förhindra överkörningsolyckor torde
endast kvarstå möjligheten att sätta upp skyddsräcken.
Vid avvägningen mellan den skada som kan uppkomma på ett fordon
som kör på ett räcke i mittremsan på en motorväg och risken för en kollision
med ett fordon på motgående körbana, synes allt tala för att räcke är att
föredra. Moderna räckestyper har också viss eftergivlighet vilket kan medverka
till mindre omfattande skador vid påkörning.
Trafiksäkerhetsverket anser sig sålunda i princip kunna biträda motionärens
synpunkter om önskvärdheten att förhindra överkörningsolyckor
men anser samtidigt att behovet av räcken för detta ändamål bör avgöras
från fall till fall med hänsyn till rådande förhållanden.
GOTAB 76 52329 S Stockholm 1976