SfU 1976/77:5

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1976/77:5

med anledning av motion om en översyn av riksförsäkringsverkets
frivilliga pensionsförsäkring

Motion

I motionen 1975/76:1202 av herr Nyhage (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen påtalar vad i motionen anförts om riksförsäkringsverkets
frivilliga pensionsförsäkring.

Herr Nyhage framhåller att frivillig pensionsförsäkring och andra frivilliga
försäkringar för många utgör ett nödvändigt komplement till den allmänna
försäkringen. De frivilliga försäkringarna är emellertid - menar motionären
- behäftade med en nackdel genom att de inte medför några värdesäkringsgarantier.
Den sämsta placeringen från den synpunkten är enligt motionärens
mening riksförsäkringsverkets frivilliga pensionsförsäkring. 1 motionen
begärs därför en utredning om denna försäkring i syfte att ge ett
för de försäkrade gynnsammare utfall av insatta premier.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från riksförsäkringsverket.

Gällande bestämmelser m. m.

Riksförsäkringsverket tillhandahåller med stöd av bestämmelse i 22 kap.
AFL samt kungörelsen den 14 september 1962 (nr 521) om frivillig pensionsförsäkring
hos riksförsäkringsverket några former av frivillig pensionsförsäkring.
Genom inbetalning av avgifter kan man hos verket försäkra
sig för temporär eller livsvarig ålderspension som komplement till de pensionsförmåner
den obligatoriska försäkringen ger. Försäkringen, som alltsedan
1963 är inordnad under lagen om allmän försäkring, vilar på premiereservmetoden
och är i princip jämförlig med de pensionsförsäkringar
som enskilda försäkringsbolag meddelar. Rätten att teckna frivillig pensionsförsäkring
hos riksförsäkringsverket är förbehållen svenska medborgare
och här i riket bosatta utlänningar.

I fråga om pensionsrätt garanteras för varje avgiftsinbetalning pension
enligt de villkor, som gällde vid inbetalningen. Pensionsåldern är inom vissa
gränser valfri och behöver inte bestämmas på förhand. Avgiftsbetalningarna
är inte fixerade till vissa belopp varje år. Insättningarna kan varieras i princip
hur som helst och varje inbetalning ger rätt till en bestämd pension.

De enligt tarifferna garanterade pensionerna, som utgår för avgifter som
erläggs till verkets försäkring, är liksom vid andra frivilliga individuella
livförsäkringar beräknade efter vissa antaganden om framtida ränteavkastning,
dödlighet och omkostnader. För avgifter som nu erläggs till försäkringen
antas ränteavkastningen utgöra 5 % under de tio första åren efter

1 Riksdagen 1976/ 77. II sami. Nr 5

SfU 1976/77:5

inbetalningen. I övrigt räknas med en räntefot på 3,25 96. Dödligheten antas
följa den tabell, som betecknas L 55. För kvinnor tillämpas tabellen med
tre års ålderssänkning. Omkostnadsbelastningen motsvarar 3 96 av erlagd
avgift till livsvarig pensionsförsäkring och 5 96 av erlagd avgift till temporär
pensionsförsäkring.

De försäkrade och försäkringarna är f. n. indelade i fyra tariffgrupper med
hänsyn till den tid då avgiftsinbetalning gjorts. Uppstår inom någon av
grupperna överskott skall detta - efter viss avsättning till säkerhetsfond
-återföras till försäkringstagarna. I grunderna förförsäkringen. Kungl. Majus
brev till riksförsäkringsverket den 30 november 1962, stadgas härom.

Uppstår överskott för någon grupp sedan avsättning skett till premiereserv,
skall av överskottet avsättning ske till en säkerhetsfond intill dess denna
uppgår till minst 5 96 av den för vederbörande grupp avsatta premiereserven.
Överskjutande belopp användes till förhöjning av pensionerna för de försäkrade
inom gruppen enligt de närmare bestämmelser, som på framställning
av riksförsäkringsverket kunna bliva av Kungl. Majit meddelade.

Huruvida överskott bildas beror huvudsakligen på hur de i grunderna
ingående antagandena om ränteavkastning, dödlighet och omkostnader förhåller
sig till det verkliga utfallet av dessa faktorer. Vid utdelning av överskott
tillämpas samma skälighetsprincip, som allmänt brukas inom svensk
livförsäkring, innebärande att varje försäkringstagare tillgodoräknas den del
av uppkommet överskott vartill vederbörande själv genom sina inbetalningar
beräknas ha bidragit.

Inom verkets frivilliga pensionsförsäkring har hittills vid två tillfällen
gjorts utdelning av uppkomna överskott. Den första utdelningen baserades
på överskottet vid utgången av år 1965 och påbörjades 1967. Den andra
grundades på överskottet vid utgången av år 1971 och påbörjades 1972.
I skrivelse den 8 april 1976 har verket gjort framställning hos regeringen
om ytterligare en utdelning att ske retroaktivt fr. o. m. den 1 januari 1976.
Sistnämnda utdelning beräknas omfatta över 80 96 av försäkringstagarna.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket, som avstyrker bifall till motionen, framhåller i sitt
yttrande att återbäring av överskott till försäkringstagarna inte bör ses som
någon kompensation för penningvärdeförsämringen utan endast som en
justering av premier som av säkerhetsskäl tagits till i överkant. Inom den
frivilliga pensionsförsäkringen är de garanterade förmånerna förhållandevis
höga, vilket inneburit att återbäring inom försäkringen först på senare tid
kunnat aktualiseras. Det förhållandet att vissa försäkringstagare i enskilda
bolag erhåller större återbäring än den frivilliga pensionsförsäkringens försäkringstagare
behöver således inte, menar verket, innebära att det enskilda
bolaget ger bättre förmåner för samma avgifter. Verket anför fortsättningsvis
bl. a.

SfU 1976/77:5

Försäkringen kan emellertid inte lämna några värdesäkringsgarantier på
försäkringssparande!. Härför skulle erfordras att inbetalda premier placerades
så att även försäkringens fonder blev värdesäkrade eller att medel togs från
annat håll, t. ex. tillskott av statsmedel.

Möjligheterna till inflationsskyddade placeringar är genom lagstiftning
starkt begränsade. Detta gäller såväl de enskilda försäkringsbolagen som
verkets frivilliga pensionsförsäkring. Tillskott av statsmedel för värdesäkring
av den frivilliga pensionsförsäkringen finner verket ej vara ett realistiskt
alternativ.

Folk- och ATP-pensionerna är värdebeständiga. Detta sammanhänger
bl. a. med att ökade kostnader för pensionerna kan bestridas genom ändring
av framtida avgifter. I en frivillig försäkring - statlig eller enskild - torde
en motsvarande anordning knappast vara möjlig.

Utskottet

Genom inbetalning av avgifter kan man hos riksförsäkringsverket försäkra
sig för temporär eller livsvarig ålderspension som komplement till den obligatoriska
försäkringens förmåner. Försäkringen, som är inordnad under
lagen om allmän försäkring, vilar på premiereservmetoden och är i princip
jämförlig med de pensionsförsäkringar som enskilda försäkringsbolag meddelar.

Motionären framhåller att de frivilliga försäkringarna - i motsats till obligatoriska
socialförsäkringar - är behäftade med den nackdelen att de inte
medför värdesäkringsgarantier och menar att riksförsäkringsverkets frivilliga
pensionsförsäkring med den utgångspunkten erbjuder de sämsta förmånerna.
Han begär därför en översyn av denna försäkring i syfte att åstadkomma
ett för försäkringstagarna gynnsammare utfall av insatta premier.

Av den i inledningen till detta betänkande lämnade redogörelsen framgår,
att de försäkrade inom riksförsäkringsverkets frivilliga pensionsförsäkring
är indelade i fyra olika tariffgrupper med utgångspunkt i den tid då avgiftsinbetalning
gjorts och att, om för någon av dessa grupper - efter viss
avsättning till premiereserv och säkerhetsfond - uppstår överskott, detta
skall användas till förhöjning av pensionerna för de försäkrade inom gruppen
enligt bestämmelser som meddelas av regeringen på framställning av verket.
Beslut om utdelning av överskott har hittills meddelats vid två tillfällen,
och riksförsäkringsverket har den 8 april i år gjort framställning hos regeringen
om ytterligare en utdelning att ske retroaktivt fr. o. m. den 1 januari
1976. Denna beräknas enligt uppgift omfatta 80 % av försäkringstagarna.

Utskottet har inhämtat riksförsäkringsverkets yttrande över motionen.
Verket avstyrker bifall till densamma och framhåller därvid bl. a. att de
garanterade förmånerna inom den frivilliga pensionsförsäkringen är relativt
höga och att detta i sin tur inneburit att återbäring inom försäkringen kunnat
aktualiseras först på senare tid. Det förhållandet att vissa försäkringstagare
i enskilda bolag erhåller större återbäring än försäkringstagarna inom den
frivilliga pensionsförsäkringen behöver därför - menar verket - inte innebära

SfU 1976/77:5

att det enskilda bolaget ger bättre förmåner för samma avgifter. Verket
avvisar tanken på ett värdesäkringsgaranterat försäkringssparande med åberopande
bl. a. av att möjligheterna till inflationsskyddade placeringar genom
lagstiftning är starkt begränsade såväl när det gäller enskilda försäkringsbolag
som verkets frivilliga pensionsförsäkring och att tillskott av statsmedel för
att värdesäkra den frivilliga pensionsförsäkringen enligt verkets uppfattning
inte är ett realistiskt alternativ.

Utskottet, som biträder riksförsäkringsverkets uppfattning, vill avslutningsvis
erinra om att riksförsäkringsverket f. n. utreder frågan om en anpassning
av den frivilliga pensionsförsäkringen till den lagstadgade pensionsålder
om 65 år som gäller fr. o. m. den 1 juli i år och att verket i
detta sammanhang också prövar frågan om en ändring av de från 1963 gällande
försäkringstekniska grunderna för försäkringen.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1202.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:1202.

Stockholm den 9 november 1976

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: herrar Aspling (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Magnusson
i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), fröken Bergström (fp), fru Håvik*
(s), herrar Åkerlind (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro* (c),
Lindström (s), Andersson i Edsbro (c), Nilsson i Norrköping (s), fru Andersson
i Täby* (c) och fru Hedvall (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOT A B 52459 Stockholm 1976