SfU 1976/77:26
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1976/77:26
med anledning av motioner om beräkning av socialförsäkringsavgifter
Motionerna
I
motionen 1976/77:463 av herr Oskarson (m) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla om utredning och förslag på differentierade
sjukförsäkringskostnader med hänsyn till frånvaron inom det egna
företaget.
1 motionen 1976/77:1081 av herrar Josefson (c) och Andersson i Nybro
(c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning angående
införande av ett avgiftsfritt belopp i botten av inkomsten vid uttagandet
av egenavgifter till socialförsäkringarna från egna företagare och fria yrkesutövare.
I motionen 1976/77:1085 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c, fp) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning i syfte att åstadkomma
rättvisare sjukförsäkringsavgifter för de mindre företagen.
Gällande bestämmelser
Genom beslut av 1975 års riksmöte (prop. 1975:36 och 92, SfU 16 och
17 samt rskr 125 och 127) fastställdes arbetsgivarnas och egen företagarnas
socialförsäkringsavgift till sin nuvarande nivå 8 % av avgiftsunderlaget.
Samtidigt avvecklades den tidigare begränsningen av avgiftsunderlaget till
7,5 gånger basbeloppet i fråga om alla socialförsäkringsavgifter med undantag
av den till ATP. Genom utvidgningen av avgiftsunderlaget och höjningen
av avgiftsprocenten för sjukförsäkringen beräknas 85 96 av sjukförsäkringskostnaden,
däri inräknat kostnader för föräldraförsäkringen och den särskilda
sjukförsäkringen för studerande, bli täckta genom socialförsäkringsavgifter
från arbetsgivare och egenföretagare. Statsbidraget till sjukförsäkringen uppgår
således fr. o. m. 1976 till 15 96 av kostnaderna.
Socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen, som erläggs av arbetsgivare
och egenföretagare på samma underlag som avgiften till sjukförsäkringen,
uppgår enligt beslut vid innevarande riksmöte (prop. 1976/77:42,
SkU 11, rskr 78) till 8,3 96 av avgiftsunderlaget.
Avgiften till ATP utgör för år 1977 11,75 96 av avgiftsunderlaget. Vid
beräkningen av avgiften bortses från löner och inkomster under ett och
över 7,5 basbelopp.
Underlag för arbetsgivares avgifter utgörs av de kontantlöner i pengar
1 Riksdagen 1976/77. 11 sami. Nr 26
SfU 1976/77:26
2
och naturaförmåner i form av kost och bostad som utgår till anställda och
som - exklusive omkostnadsavdrag - under året uppgått till minst 500 kr.
Egenavgifterna erläggs på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,
dvs. främst inkomst av jordbruk, rörelse eller uppdrag. Till grund för avgiftsberäkningen
läggs i princip den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt.
I fråga om egenföretagare gäller att han inte behöver erlägga socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen för egen inkomst från företaget om
han uppnått 65 års ålder. Han är också befriad från socialförsäkringsavgift
till sjukförsäkringen om han vid avgiftsårets ingång fyllt 65 år. En arbetsgivare
däremot måste betala sådana avgifter för sina anställda oavsett deras
ålder.
Förutom socialförsäkringsavgifter uttas av arbetsgivare och egenföretagare
en allmän arbetsgivaravgift om 4 96. Den allmänna arbetsgivaravgiften i
form av egenavgift skall erläggas av fysisk person, som åtnjutit inkomst
av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här i riket belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom. Därvid gäller att avgift endast tas
ut på den del av inkomsten som överstiger 30000 kr.
Utöver tidigare nämnda avgifter erlägger arbetsgivare, men ej egenföretagare,
avgifter till delpensionsförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen
och arbetsmarknadsutbildningen samt vuxenutbildningsavgift,
barnomsorgsavgift, arbetarskyddsavgift och lönegarantiavgift.
Frågan om införande av lättnader i företagares och fria yrkesutövares
egenavgifter till socialförsäkringen genom ett avgiftsfritt bottenbelopp motsvarande
det--som gäller i fråga om allmän arbetsgivaravgift har prövats
och avvisats av riksdagen vid ett flertal tillfällen. Därvid har riksdagen som
sin mening uttalat (jfr SfU 1974:32, 1975:11, 1975:17 och 1975/76:22) att
det förelåg en avgörande skillnad mellan den allmänna arbetsgivaravgiften
å ena sidan och socialförsäkringsavgifterna å den andra. Den förra hade
karaktären av skatt och borde därför kunna användas som ett medel att
stimulera företagens bärkraft. Socialförsäkringsavgifterna däremot hade tillkommit
för att bereda de försäkrade ett grundskydd vid bl. a. sjukdom
och ålderdom, ett grundskydd som alla försäkrade måste vara med om
att betala. Selektiva åtgärder av den art motionärerna avsåg skulle innebära
att man övervältrade kostnaderna för detta grundskydd på andra försäkrade.
Utskottet
Kostnaderna för sjukförsäkringen finansieras till övervägande del av socialförsäkringsavgifter
från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften beräknas
för arbetsgivarna till 8 96 av ett avgiftsunderlag motsvarande summan
av utgivna löner, som under året uppgått till minst 500 kr. Egenföretagarens
avgift utgör 8 96 av ett underlag motsvarande inkomsterna av annat arbete
SfU 1976/77:26
3
än anställning. Socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen motsvarar
8,3 % av samma underlag.
Herrar Josefson och Andersson i Nybro upprepar i motionen 1081 ett
tidigare yrkande från deras sida om att frågan om införande av ett avgiftsfritt
bottenbelopp vid beräkning av egenföretagares socialförsäkringsavgifter bör
bli föremål för utredning. Motionärerna erinrar om att man vid beräkning
av såväl den direkta skatten som vid uttag av den allmänna arbetsgivaravgiften
för egenföretagare tillämpar systemet med ett avgiftsfritt grundbelopp.
Med hänsyn till att egenavgifterna höjts mycket kraftigt och statens
andel i avgiftskostnaderna numera väsentligt minskat föreligger enligt motionärernas
mening ett starkt motiv för att även vid beräkning av egenföretagares
och fria yrkesutövares social försäkringsavgifter införa ett avgiftsfritt
grundbelopp. Detta är enligt motionärernas mening motiverat också
av den anledningen att dessa avgifter tas ut även på den del av egenforetagarnas
inkomst som utgör kapitalinkomst, vilket medför att egenföretagaren
får betala en högre avgift än den som tillämpas i fråga om anställda.
Från rättvisesynpunkt är det därför, menar motionärerna, angeläget att den
del av nettointäkten som motsvarar kapitalavkastning undantas från avgift.
Vad motionärerna anfört talar enligt utskottets mening för att det finns
skäl att närmare undersöka i hur stor utsträckning egenföretagare belastas
med en högre socialförsäkringsavgift än övriga medborgare. Utskottet tillstyrker
därför utredningsyrkandet i motionen 1081. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna.
Även motionen 463 av herr Oskarsson och motionen 1085 av herr Olsson
i Järvsö m. fl. syftar till en differentiering av socialförsäkringsavgiften till
sjukförsäkringen men av andra skäl än de som framförts i motionen 1081.
Motionärerna åberopar statistiska uppgifter som visar att sjukfrånvaron
är lägre i mindre företag än i stora. Med hänsyn till de svårigheter i övrigt
under vilka de små och medelstora företagen arbetar bör, menar motionärerna,
dessa företags avgifter till sjukförsäkringen anpassas till vad som
är motiverat med hänsyn till sjukfrånvaron vid företagen. Motionärerna
begär därför en utredning i syfte att få en rättvisare fördelning av avgifterna
till sjukförsäkringen.
Förutom att motionärernas förslag otvivelaktigt skulle komma att medföra
administrativa problem skulle det enligt utskottets mening också kunna
få effekter som från rättvisesynpunkt strider mot allmänt vedertagna principer
inom socialförsäkringssystemet. Det nuvarande sättet att finansiera
kostnaderna för sjukförsäkringen grundar sig på tanken att kostnaderna bör
bäras solidariskt av alla medborgare i förhållande till vars och ens förmåga
och utan hänsynstagande tili i vilken utsträckning den enskilde nödgas
utnyttja försäkringen. Att avgifterna numera erläggs av arbetsgivarna i stället
för som tidigare arbetstagarna innebär inte någon ändring i denna grundprincip.
Om man differentierar avgifterna i förhållande till sjukfrånvaron
i företagen skulle detta i realiteten innebära ett avsteg från solidaritetsprin
-
SfU 1976/77:26
4
cipen till förmån för ett motsatt synsätt, nämligen att var och en bör erlägga
avgifter i förhållande till hur mycket han utnyttjar försäkringen.
På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 463
och 1085.
Utskottet hemställer
att riksdagen
1. med bifall till motionen 1976/77:1081 ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. avslår motionerna 1976/77:463 och 1976/77:1085.
Stockholm den 29 mars 1977
På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING
Närvarande: herrar Aspling (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m),
Augustsson (s), Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), fröken
Bergström (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s),
Åkerlind (m), Andersson i Nybro (c), Lindström (s), Andersson i Edsbro
(c) och Nilsson i Norrköping* (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av herrar Aspling, Augustsson, Karlsson i Ronneby, fru Håvik, herrar Marcusson,
Lindström och Nilsson i Norrköping (samtliga s) vilka anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Vad
motionärerna” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:
Som inledningsvis nämnts har riksdagen vid flera tillfällen avslagit
motioner med samma syfte som motionen 1081. Socialförsäkringsutskottet
har därvid understrukit att socialförsäkringsavgifterna tillkommit för att bereda
de försäkrade ett grundskydd vid bl. a. sjukdom och ålderdom, ett
grundskydd som alla försäkrade måste vara med om att bära. Selektiva
åtgärder av den art som föreslagits i motionerna skulle därför, har utskottet
framhållit, innebära att man övervältrade kostnaderna fördetta grundskydd
på andra försäkrade. Utskottet har också pekat på att det föreligger en avgörande
skillnad mellan den allmänna arbetsgivaravgiften å ena sidan och
socialförsäkringsavgifterna å den andra, eftersom den förra har karaktären
av skatt och därför bör kunna användas som ett medel att stimulera företagens
bärkraft.
SfU 1976/77:26
5
1 sammanhanget bör också beaktas den överensstämmelse mellan underlaget
för förmåner och för avgifter som finns i socialförsäkringssystemet.
Reducerar man avgiftsunderlaget med hänvisning till att egenföretagare betalar
avgift även på den del av inkomsten som utgör avkastning av i verksamheten
nedlagt kapital kommer detta att innebära att egenföretagare får
del av förmåner utan någon motprestation.
På grund härav och då utskottet inte kan finna att motionärerna nu åberopat
några skäl som föranleder ett ändrat ställningstagande från riksdagens
sida avstyrker utskottet bifall till motionen 1081.
dels att utskottet under 1 bort hemställa
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1081.
■
GOTAB 53567 Stockholm 1977