SfU 1976/77:24

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1976/77:24

med anledning av motioner om vissa delpensionsfrågor m. m.
Motionerna

1976/77:96 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär ändring av nuvarande regler så att delpension kan utgå
till arbetstagare som utför arbete under 6 månaders intervall,

1976/77:252 av herr Gahrton (fp) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av reduktionsreglerna för förtida uttag av
ålderspension,

1976/77:461 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl. (s) vari hemställs
att riksdagen beslutar ge regeringen till känna att kompensationsnivån vid
delpension bör höjas med hänsyn till inverkande omständigheter så att den
ger minst 90 % av tidigare inkomst,

1976/77:692 av herr Ringaby (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär prövning av frågan huruvida ersättning kan utgå i efterhand
till försäkrade som uppburit men avbrutit förtida uttag av pensionen enligt
lagen om allmän försäkring för den tid pensionsreduktionen varit högre än
den reduktion som kan fastställas när den lagstadgade pensionsåldern
inträder,

1976/77:693 av herr Ringaby (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att, samtidigt som egenföretagarnas möjligheter att få
delpension prövas, även frågan om anställdas delpension i enlighet med
motionens syfte behandlas,

1976/77:696 av herrar Strömberg i Botkyrka (fp) och Ekinge (fp) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av lagen om
delpensionsförsäkring så att den omfattar även s. k. egenföretagare,

1976/77:698 av herr Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att hos regeringen hemställa om en kartläggning av vilka yrkesgrupper
som är sysselsatta i så tungt och påfrestande arbete, och vilkas arbetsmiljö
kännetecknas av så stora hälso- och olycksfallsrisker, att de bör åtnjuta en
kollektiv tidigare pensionering med full pension, samt att förslag härom
skyndsammast föreläggs riksdagen,

2. att de anställdas fackliga organisationer ges tolkningsföreträde vid
avgörandet av vilka arbeten som skall komma i fråga som deltidsarbete i
samband med delpension,

1 Riksdagen 1976/77. It sami. Nr 24

SfU 1976/77:24

3. att, därest deltidsarbete inte kunnat ordnas, delpension likväl skall
kunna beviljas, under förutsättning att den anställdes fackliga organisation
ingivit framställan därom, och att inkomstbortfallet täcks med halv ersättning
från A-kassa samt att A-kassan kompenseras för sådant uttag med
statligt bidrag,

1976/77:1092 av fru Wigenfeldt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändring av reglerna för delpension så att
kvalifikationstiden på 10 års pensionsgrundande inkomst av anställning
förkortas i de fall den pensionssökande även haft pensionsgrundande
inkomst som egenföretagare.

Gällande bestämmelser

Vid 1975 års riksmöte antog riksdagen en proposition med förslag till
bestämmelser om ökade möjligheter till en rörlig pensionsålder (prop.
1975:97, SfU 1975:15, rskr 222). De nya bestämmelserna, som trädde i kraft
den 1 juli 1976 eller samtidigt som den av riksdagen år 1974 beslutade
sänkningen av den allmänna pensionsåldern från 67 till 65 års ålder, ger
väsentligt ökade möjligheter att förlägga tidpunkten för pensioneringen till
mellan 60 och 70 års ålder, dels inom den allmänna pensioneringens ram
genom förtidspension och ett utbyggt system för förtida och uppskjutet uttag,
dels genom en helt ny pensionsförsäkring för delpension i kombination med
deltidsarbete.

Delpensionsförsäkring

Delpensionsförsäkringen gäller arbetstagare som trappar ned sitt förvärvsarbete
inför övergången till hel ålderspension. För att ha rätt till delpension
skall man som anställd ha haft pensionsgrundande inkomst inom ATP under
minst 10 år efter 45 års ålder. Man skall dessutom uppfylla arbetsvillkoret
inom arbetslöshetsförsäkringen eller för det kontanta arbetsmarknadsstödet,
vilket innebär att man skall ha arbetat minst 5 av de senaste 12 månaderna.
Pensionsnivån skall i princip utgöra 65 % av det inkomstbortfall som uppstår
vid övergång till deltidsarbete. Den disponibla inkomsten vid övergång till
delpension i förening med deltidsarbete kommer härigenom i normalfallen
att motsvara mellan 85 och 90 % av den inkomst den försäkrade hade då han
arbetade heltid. Delpensionen reducerar inte den ålderspension den försäkrade
från 65 års ålder är berättigad till från folkpensioneringen och ATP och
den är dessutom att anse som pensionsgrundande inkomst. Som ytterligare
förutsättning för rätt till delpension gäller att man minskar ned arbetstiden till
att motsvara i genomsnitt minst 17 timmar i veckan och att nedsättningen av
arbetstiden inte understiger genomsnittligt 5 timmar i veckan.

Delpensionsförsäkringen administreras av riksförsäkringsverket och de

SfU 1976/77:24

allmänna försäkringskassorna. Den finansieras genom en särskild socialförsäkringsavgift
från arbetsgivarna. Denna utgör 0,25 % av samma avgiftsunderlag
som gäller för beräkning av socialförsäkringsavgifterna till sjukförsäkringen
och folkpensioneringen och skall tillföras en särskild fond som
förvaltas av riksförsäkringsverket.

Inom ramen för de i lagen angivna grunderna för delpensioneringen
ankommer det på riksförsäkringsverket att meddela kompletterande tillämpningsföreskrifter.
Verket skall därvid biträdas av en till verket knuten central
pensionsdelegation.

Efter den 1 juli 1976 kan försäkrad, så snart han uppnått 60 års ålder, när
han så önskar begära eller återkalla uttag av hel eller halv ålderspension.
Förtida uttag kan ske tills den försäkrade fyller 65 år, och uttaget kan
uppskjutas längst t. o. m. den månad då han fyller 70 år. Påslagsfaktorn vid
uppskjutet uttag är 0,6 %, medan reduktionsfaktorn vid förtida uttag utgör
0,5 %. Reduktionsfaktorn gäller alla försäkrade som gjort förtida uttag. Om
den försäkrade tar ut halv ålderspension i förskott kan han tillgodoräknas
pensionspoäng för fortsatt förvärvsarbete fram till pensionsåldern och vill
han fortsätta sitt förvärvsarbete efter fyllda 65 år med uppskjutet pensionsuttag
fungerar sjukförsäkringen på i huvudsak samma sätt som före denna
ålder. Utgångspunkt för beräkning av högsta antalet dagar för sjukpenning
och ersättning för sjukhusvård är nämligen inte den allmänna pensionsåldern
utan ingången av den månad varunder den försäkrade börjar åtnjuta hel
ålderspension, dock senast den månad varunder den försäkrade fyller 70 år.
Detta innebär att han har rätt till sjukpenning för det inkomstbortfall som
uppkommer om han på grund av sjukdom inte kan fullgöra sitt förvärvsarbete.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med behandlingen av propositionen 1975:97 angående rörlig
pensionsålder m. m. behandlade utskottet en motion av delvis samma
innebörd som motionen 693 av herr Ringaby. Därvid anförde utskottet
bl. a.

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning att möjligheterna att
erhålla delpension skulle vara så begränsade enligt förslaget i propositionen.
Delpensionen har tillkommit för att bereda arbetstagare i åldern mellan 60
och 65 år delpension i kombination med deltidsarbete. Utskottet finnér det i
likhet med departementschefen därför naturligt att knyta an pensionsrätten
till ett antal anställningsår med pensionsgrundande inkomst. De 10 år som
föreslås i propositionen innebär enligt utskottets mening en lämplig avvägning.
Detsamma gäller de krav på minsta genomsnittliga veckoarbetstid och
på nedsättning av sådan tid som ställs som villkor för rätt till delpension. Den
återstående arbetstiden bör som departementschefen framhåller ligga på
minst en sådan nivå att den medför rätt till sociala förmåner av olika slag och
denna gräns är för arbetslöshetsstödets del 17 timmar i veckan. Utskottet vill

1* Riksdagen 1976/77. 11 sami. Nr 24

SfU 1976/77:24

särskilt understryka att såväl nedsättningen av veckoarbetstiden som den
återstående arbetstiden enligt förslaget avser genomsnittliga tider. Man torde
alltså ha stora möjligheter att tillgodose individuella behov i fråga om
nedtrappning av såväl heltids- som deltidsarbeten.

Delpension utgör som tidigare nämnts en nyhet i pensionssystemet.
Departementschefen framhåller uttryckligen att kvalifikationsreglerna
tillhör de bestämmelser som kan behöva justeras sedan närmare erfarenheter
vunnits vid den praktiska tillämpningen. Det skall som tidigare nämnts
ankomma på riksförsäkringsverket att, med biträde av den till verket knutna
centrala pensionsdelegationen, vari som nämnts skall ingå representanter för
arbetsmarknadens parter, följa upp verkningarna och erfarenheterna av den
nya försäkringen och föreslå erforderliga ändringar av bestämmelserna.

Vid behandlingen av propositionen 1975:97 hade utskottet också att pröva
ett motionsyrkande om att reducering av förtida uttag av ålderspension skulle
ske under motsvarande antal månader efter 65 års ålder som pensionen togs
ut före denna ålder. Utskottet avstyrkte med riksdagens godkännande detta
yrkande med motivering att en sådan reduktion - om den gjordes med
tillämpning av gängse försäkringsmatematiska beräkningsmetoder - med
nödvändighet skulle leda till att pensionen vid 65 års ålder sjönk till en nivå
som kunde bli ytterligt låg. Om - vilket utskottet förutsatte - motionärerna
menade att pensionen under den tid då ”återbetalning” av det förtida uttaget
skedde skulle underkastas en försäkringsmatematisk reduktion, kom detta
således att innebära att pensionen vid pensionsåldersinträdet kunde bli
mycket låg. Med hänsyn härtill och till att de nya bestämmelserna om förtida
uttag gav den försäkrade möjlighet att när som helst återkalla eller uppskjuta
uttag av såväl hel som halv ålderspension och därmed anpassa pensionens
storlek efter det egna behovet vid varje särskild tidpunkt ansåg utskottet sig
böra avstyrka bifall till motionen.

Frågan om en generell sänkning av pensionsåldern för vissa yrkesgrupper
med särskilt pressande arbete har under en följd av år prövats av riksdagen.
Därvid har riksdagen uttalat (jfr 2LU 1969:20, SfU 1973:2, 1974:32 och
1975:15) att det knappast kan anses rimligt att i en allmän pensionslagstiftning
prioritera hela yrkesgrupper med utgångspunkt i att gruppen har ett
särskilt hårt eller pressande arbete, eftersom det knappast är sannolikt att
påfrestningarna drabbar så generellt att en särskild lagstiftning är motiverad.
Av överläggningar som pensionskommittén hade med specialister inom
arbetsmedicin och åldersforskning - resultatet av dessa överläggningar har
redovisats i kommitténs delbetänkande Rörlig pensionsålder (SOU 1975:10)—
framgår bl. a. att den medicinska expertisen inte anser enbart tillhörighet till
visst yrke vara någon lämplig grund för särskilda regler för pensionsinträdet.
'

SfU 1976/77:24

Utskottet

Inledning

De motioner utskottet behandlar i förevarande betänkande har anknytning
direkt eller indirekt till den vid 1975 års riksmöte beslutade delpensionsreformen.
Flera av de yrkanden som framställs i motionerna har tidigare
prövats av riksdagen, bl. a. i samband med 1975 års pensionsreform och vid
förra årets riksmöte. En utförlig redogörelse för det samlade regelsystem som
riksdagen antog 1975 och som ger olika möjligheter att förlägga tidpunkten
för pensioneringen till mellan 60 och 70 års ålder har lämnats i utskottets
betänkande SfU 1975/76:21.

Kvalifikationsreglerna

För att komma i åtnjutande av delpension skall man som anställd ha haft
pensionsgrundande inkomst inom ATP under minst 10 år efter 45 års ålder.
Som ytterligare förutsättning gäller bl. a. att man minskar ned arbetstiden till i
genomsnitt minst 17 timmar i veckan och att nedsättningen av arbetstiden
inte får understiga genomsnittligt 5 timmar i veckan. Genom att rätten till
delpension gjorts beroende av att den försäkrade haft anställningsinkomst i
10 år kan en egenföretagare normalt inte komma i åtnjutande av sådan
pension.

Herrar Strömberg i Botkyrka och Ekinge anser att lagen om delpensionsförsäkring
bör omfatta även egenföretagarna och yrkar i motionen 696 att
riksdagen i skrivelse till regeringen skall begära förslag härom. Fru Wigenfeldt
m. fl. hävdar i motionen 1092 att den nu gällande kvalifikationstiden om
10 år med pensionsgrundande inkomst av anställning bör förkortas i de fall
den försäkrade under nämnda tid haft pensionsgrundande inkomst såväl av
anställning som i egenskap av egenföretagare. Herr Ringaby, som i likhet med
herrar Strömberg i Botkyrka och Ekinge anser att egenföretagarna bör vara
berättigade till delpension, begär i motionen 693 att deras möjligheter att få
sådan pension prövas. Herr Ringaby vänder sig också bl. a. mot att rätten till
delpension förutsätter en återstående arbetstid om minst 17 timmar i veckan
och menar att det finns många andra möjligheter än en reguljär till ett visst
lägsta timantal per vecka bestämd deltidstjänst att fylla ut en delpension till
en acceptabel totalinkomst.

Delpensionsförsäkringen trädde i kraft samtidigt med att den lagstadgade
pensionsåldern sänktes från 67 till 65 år, dvs. den 1 juli 1976. Bestämmelserna
har således tillämpats i endast nio månader. Enligt utskottets mening är det
rimligt att något avvakta erfarenheterna av en ny lagstiftning innan man
vidtar ändringar i densamma. Utskottet har emellertid förståelse för de i
motionerna framförda synpunkterna att kvalifikationsreglerna och särskilt
den bestämmelse, enligt vilken rätten till delpension knutits till ett antal
anställningsår med pensionsgrundande inkomst i vissa fall kan leda till

SfU 1976/77:24

konsekvenser som från rättvisesynpunkt ter sig stötande för den som är eller
tidigare varit egenföretagare. Utskottet vill erinra om att den lag om
arbetsskadeförsäkring som träder i kraft den 1 juli i år enligt riksdagens beslut
kommer att omfatta samtliga egenföretagare. Enligt utskottets mening bör
det vara möjligt att även inom delpensioneringen skapa bestämmelser som i
större utsträckning än de nu gällande tar hänsyn till egenföretagarnas
intressen.

1 den proposition som låg till grund för del pensionsreformen framhöll
departementschefen att kvalifikationsreglerna för delpension tillhörde de
bestämmelser som kunde behöva justeras sedan närmare erfarenheter
vunnits vid den praktiska tillämpningen. Riksförsäkringsverket, som med
biträde av en till verket knuten särskild pensionsdelegation har regeringens
uppdrag att följa utvecklingen på delpensionsområdet och föreslå de
justeringar i lagstiftningen som kan visa sig erforderliga, är - enligt vad
utskottet erfarit - i färd med att göra en utvärdering av kvalifikationsreglerna
för delpension. Verket har för sådant ändamål tillställt försäkringskassorna
ett enkätformulär med begäran att kassorna skall redovisa sina erfarenheter
av lagstiftningen. Härav framgår att den i motionerna aktualiserade frågan
om egenföretagarnas delpensionering redan är föremål för uppmärksamhet,
och riksdagen saknar enligt utskottets mening därför anledning att nu vidta
någon åtgärd med anledning av motionerna 693, 696 och 1092. Utskottet
avstyrker följaktligen bifall till dessa motioner.

En förutsättning för rätt till delpension är, som tidigare nämnts, att den
försäkrade minskar sitt arbete som anställd med i genomsnitt minst 5 timmar
i veckan och att han efter denna minskning arbetar genomsnittligt minst 17
timmar under samma tid.

Herr Persson i Karlstad m. fl. anser att personer som arbetar heltid men
med sex månaders intervall bör kunna erhålla delpension och hemställer i
motionen 96 att riksdagen hos regeringen begär författningsändring av sådant
innehåll.

Delpensionsreformens syfte var att ge de försäkrade möjlighet till en
mjukare övergång från arbete till pension genom en avtrappning av
arbetsinsatsen under de sista yrkesverksamma åren. I delpensioneringens
natur ligger således att delpensionen skall kombineras med någon form av
deltidsarbete. Riksförsäkringsverket har i cirkulärserie nr 6/1976 med
anvisningar rörande delpensioneringen uttalat att som villkor för att
delpensionsgrundande deltidsarbete skall föreligga bör gälla att arbetet
anordnas så, att arbetstagaren utför något arbete åtminstone varannan
månad. Undantag från denna regel får dock enligt verket medges när det är
motiverat av särskilda arbetsförhållanden i det enskilda fallet.

Utskottet anser inte att en delpensionering i den form som förordas i
motionen 96 tillgodoser kravet på den successiva nedtrappning av arbetsinsatsen
och den mjuka övergång från arbete till pension som är delpensionens
syfte. Tvärtom anser utskottet att full arbetstid under vissa månader med

SfU 1976/77:24

mellanliggande helt lediga perioder i många fall kan tänkas få en effekt rakt
motsatt den med delpensionen avsedda. Det finns givetvis - som riksförsäkringsverket
påpekar - situationer när det av alldeles särskilda skäl, arbetsförhållanden
och liknande, kan vara motiverat att göra mera betydande avsteg
från principen att delpensionen skall vara förenad med deltidsarbete. Sådana
fall bör emellertid enligt utskottets mening lösas dispensvägen och inte
genom generella föreskrifter. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen
96.

K ompensationsnivdn

Delpensionen skall i princip utgöra 65 96 av det inkomstbortfall som
uppstår vid övergång till delpension i förening med deltidsarbete. Den
disponibla inkomsten för en delpensionär motsvarar härigenom i normalfallen
mellan 85 och 90 96 av den inkomst den försäkrade hade då han
arbetade heltid.

Motionärerna i motionen 461, herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl.,
framhåller att de ekonomiska villkoren vid delpension är sämre än för den
som uppbär förtidspension/sjukpenning i kombination med AGS. Enligt
motionärernas mening är det angeläget att de hinder som finns för en
nedtrappning inför pensioneringen undanröjs. I motionen begärs därför ett
tillkännagivande att kompensationsgraden för delpensionen höjs så att den
motsvarar minst 90 96 av tidigare inkomst.

Utskottet har tidigare gett uttryck åt den uppfattningen att det är rimligt att
något avvakta erfarenheterna av en ny lagstiftning innan man vidtar
ändringar i densamma. Sedan delpensioneringen trädde i kraft den 1 juli 1976
och till och med den 18 februari 1977 utgör antalet delpensionsansökningar
inte mindre än 23 369. Detta utgör knappast något stöd för motionärernas
uppfattning att reglerna om delpension i sin nuvarande utformning skulle
innebära något mera påtagligt hinder för dem som vill trappa ned sin
arbetsinsats inför pensioneringen.

Som tidigare nämnts motsvarar med nuvarande regler den disponibla
inkomsten för den som uppbär delpension jämte inkomst av deltidsarbete i
allmänhet 85-90 96 av den inkomst vederbörande hade som heltidsarbetande.
Detta måste inom ramen för en allmän försäkring anses utgöra en
rimlig kompensationsnivå. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen
461.

Tolkningsföreträde m. m.

Herr Werner m. fl. begär i motionen 698 att de anställdas fackliga
organisationer skall ges tolkningsföreträde vid avgörandet av vilka arbeten
som skall komma i fråga som deltidsarbete i samband med delpension.
Motionärerna anser också att delpension utan deltidsarbete skall kunna

SfU 1976/77:24

beviljas under förutsättning att den anställdes fackliga organisation gör en
framställning därom, att inkomstbortfallet täcks med halv ersättning från Akassa
och att A-kassan kompenseras för sådant uttag med statligt bidrag.

En motion med samma innehåll prövades av riksdagen i samband med
behandlingen av propositionen 1975:97 med förslag till bl. a. lag om
delpensionsförsäkring. I samband därmed framhöll socialförsäkringsutskottet
att delpensionsreformen byggde på förutsättningen att frågan om
deltidsarbete skulle lösas genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden,
att anpassning av arbetstid och arbetsuppgifter för äldre
arbetstagare var en nödvändig förutsättning för en ändamålsenlig kombination
av deltidsarbete och delpension och att de lokala anpassningsgrupperna
borde kunna utgöra en lämplig grund för ett samrådsförfarande om lämpliga
deltidsarbeten. Utskottet erinrade i sammanhanget också om att LO och flera
av dess fackförbund i samband med remissbehandlingen av pensionskommitténs
betänkande uttalat att utfallet av delpensionsreformen till mycket
stor del var beroende av de fackliga organisationernas agerande och att de på
alla sätt medverkade till att reformen förverkligades.

Genom medbestämmandelagen torde arbetstagarsidan numera ha betydande
möjligheter att genom förhandlingar påverka arbetsgivarparten när det
gäller att avgöra om ett arbete skall komma i fråga som deltidsarbete. Vad
särskilt angår frågan om rätt att erhålla delpension utan deltidsarbete vill
utskottet hänvisa till vad utskottet ovan anfört med anledning av motionen
96 (jfr s. 6 och 7). Utskottet vill i sammanhanget erinra om att pensionskommittén
i sitt betänkande Rörlig pensionsålder (SOU 1975:10) föreslog en
regel av sådant innehåll men att förslaget rönte åtskillig kritik vid remissbehandlingen
och därför inte togs med i regeringens proposition. Utskottet
avstyrker med det anförda motionen 698, yrkandena 2 och 3.

Vad slutligen angår yrkandet 1 i sistnämnda motion om en kartläggning av
vilka yrkesgrupper som på grund av tungt och påfrestande arbete och dålig
arbetsmiljö bör åtnjuta en kollektiv pensionering med full pension har
utskottet tidigare vid upprepade tillfällen uttalat att det knappast kan anses
rimligt att i en allmän pensionslagstiftning prioritera hela yrkesgrupper med
utgångspunkt i att gruppen har ett särskilt hårt eller pressande arbete,
eftersom det är tveksamt om påfrestningarna drabbar så generellt att en
särskild lagstiftning är motiverad. Denna uppfattning, som godtagits av
riksdagen, har också bestyrkts av de resultat som framkommit vid överläggningar
mellan pensionskommittén och specialister inom arbetsmedicin och
åldersforskning och som redovisats i pensionskommitténs ovannämnda
betänkande. Någon anledning för riksdagen att inta en annan ståndpunkt nu
än tidigare föreligger inte, och utskottet avstyrker därför bifall till motionen
698 även i denna del.

SfU 1976/77:24

Förtida uttag

Enligt bestämmelser som antogs av riksdagen i samband med delpensionsreformen
1975 kan en försäkrad, så snart han fyllt 60 år, begära eller återkalla
uttag av hel eller halv ålderspension. Förtida uttag kan ske före pensionsåldersinträdet
vid 65 år och uttaget kan också uppskjutas till 70 års ålder.
Påslagsfaktorn vid uppskjutet uttag är 0,6 96, medan reduktionsfaktorn vid
förtida uttag utgör 0,5 96.

Herr Gahrton uttalar i motionen 252 den meningen att reduceringen av
ålderspensionen vid förtida uttag inte bör vara livsvarig utan anpassas så att
reduktionen upphör då pensionären uppnår en situation som innebär att han
totalt sett uppburit samma pensionsbelopp (bortsett från pensionsförändringar
och inflationseffekter) som en jämnårig pensionär vilken inte gjort
förtida uttag. Motionären begär en översyn av reduceringsreglerna. Också
herr Ringaby tar upp en fråga om förtida pensionsuttag. Han hänvisar i
motionen 692 till att den som gör förtida uttag fyra år före pensionsåldern får
en 24 -procentig, livsvarig reduktion av sin pension och således får uppbära
76 96 av full pension. Om vederbörande efter två år återkallar det förtida
uttaget minskas fr. o. m. pensionsåldersinträdet den livsvariga pensionsreduktionen
med 12 96 och vederbörande erhåller alltså 88 96 av full pension.
Enligt motionärens mening bör i det angivna exemplet den försäkrade ha
möjlighet att i efterhand få ersättning med belopp som motsvarar en årlig
reduktion med 12 96 för de två år då det förtida uttaget gällt. Motionären
begär en utredning av frågan.

Det förtida uttaget torde numera som pensionsform ha begränsad betydelse
till följd av de väsentligt förbättrade möjligheter att erhålla förtidspension
som infördes av 1970 och 1972 års riksdagar men framför allt efter 1975
års delpensionsreform.

Reduktionen av pensionen vid förtida uttag är liksom ökningen vid
uppskjutet uttag livsvarig och bygger i huvudsak på försäkringsmatematiska
beräkningsgrunder. Principen är att värdet av de sammanlagda pensionsbelopp
som den försäkrade uppbär i sin livstid skall bli detsamma oberoende av
när han tar ut sin pension.

Utskottet har tidigare, med riksdagens godkännande, avstyrkt bifall till
motionsyrkanden som inneburit avsteg från principen att reduktionsfaktorn
vid förtida uttag skall vara livsvarig. Utskottet har därvid bl. a. åberopat attén
försäkrad genom det regelsystem för ökad rörlighet i pensionssystemet som
gäller fr. o. m. den 1 juli 1976 har möjlighet att när som helst återkalla eller
uppskjuta uttag av såväl hel som halv ålderspension och därigenom anpassa
pensionens storlek efter det egna behovet vid varje särskild tidpunkt.

Enligt utskottets mening är det angeläget att reglerna om förtida uttag, som
bygger på en schablon, är någorlunda lättillämpade. Ett bifall till motionerna
kan enligt utskottets mening innebära en ökad belastning på försäkringens
administration. På grund härav anser utskottet sig böra avstyrka bifall till
motionerna 252 och 692.

SfU 1976/77:24

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kvalifikationsreglerna att riksdagen avslår motionerna
1976/77:96, 1976/77:693, 1976/77:696 och 1976/77:
1092,

2. beträffande kompensationsgraden att riksdagen avslår motionen
1976/77:461,

3. beträffande rättför fackliga organisationer att avgöra vilka arbeten
som skall komma ifråga som deltidsarbeten m. m. att riksdagen
avslår motionen 1976/77:698, yrkandena 2 och 3,

4. beträffande generell sänkning av pensionsåldern för vissa yrkesgrupper
att riksdagen avslår motionen 1976/77:698, yrkandet
1,

5. beträffande förtida uttag att riksdagen avslår motionerna

1976/77:252 och 1976/77:692.

Stockholm den 29 mars 1977

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: herrar Aspling (s), Carlsson i Vikmanshyttan* (c), Ringaby (m),
Augustsson (s), Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), fröken
Bergström (fp), fru Håvik (s), herrar Marcusson (s), Åkerlind (m), Andersson i
Nybro (c), Lindström (s), Andersson i Edsbro (c), Hörnlund* (c) och Nilsson i
Norrköping* (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 53614