SfU 1976/77: 11

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1976/77:11

med anledning av motioner om rätt till ersättning från allmänna
försäkringen vid sjukdomsfall utomlands m. m.

Motionerna

I motionen 1975/76:471 av herrar Torwald (c) och Lindahl i Hamburgsund
(fp) hemställs att riksdagen måtte hos regeringen anhålla om snar översyn
av bestämmelserna om redares regressrätt till ombordanställdas sjukpenning.

1 motionen 1975/76:1211 av herrar Romanus(fp)och Wirtén(fp)hemställs
att riksdagen hos regeringen begär sådan översyn av reglerna för sjukförsäkringen,
att svensk medborgare vid sjukdomsfall utomlands tillförsäkras
samma skydd som gäller inom Sverige.

Gällande bestämmelser

Ersättning vid sjukdom utomlands

Bestämmelser om rätt till ersättning för sjukvård utomlands för den som
är omfattad av sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring och bosatt
i riket finns i kungörelsen (1962:388) angående ersättning för sjukvård utom
riket enligt lagen om allmän försäkring. Bestämmelserna innebär att ersättning
för utgifter för läkarvård utgår med belopp motsvarande tre fjärdedelar
av läkarens arvode, beräknat till högst 25 kr. per besök. I arvodet
inräknas ersättning till läkaren för läkemedel, sjukvårdsmateriel och resor
samt sjukpenningsintyg. För sjukhusvård utgår ersättning med belopp motsvarande
erlagd avgift. Ersättningen för en vårdperiod får dock inte beräknas
till högre belopp än 35 kr. per dag. I de erlagda avgifterna inräknas kostnader
för läkararvode, läkemedel och sjukvårdsmateriel. Däremot utgår ingen särskild
ersättning för läkemedel som den försäkrade inköpt på apotek eller
för resor i samband med vård. Den som reser utomlands i syfte att erhålla
vård kan inte erhålla ersättning för vårdkostnaden. Däremot utgår ersättning
i de fall då någon vid avresan från Sverige lider av en sjukdom, som försämras
så under utlandsvistelsen att han behöver vård. 1 de fall Sverige träffat
överenskommelse med annat land om utgivande av ersättning för sjukvård
- så har skett med de nordiska länderna. Storbritannien, Nordirland och
Österrike - gäller överenskommelsen såvitt regeringen ej förordnat annat.
Sådant förordnande hargetts beträffande sjömän som blir i behov av sjukvård
vid tillfällig vistelse i något av de nordiska länderna och som äger rätt
till ersättning för sådan vård enligt sjömanslagen. Beträffande den s. k. gränssjukvården
finns särskilda bestämmelser i gränssjukvårdskungörelsen
(1962:390).

1 Riksdagen IV76/77. II sami. Nr II

SfU 1976/77:11

2

Försäkrad, som är bosatt här i riket, bibehåller sin rätt till sjukpenning
om han insjuknar under vistelse utomlands eller om han reser utomlands
under tid han är sjukskriven. I det senare fallet är han dock skyldig att
före avresan inhämta försäkringskassans medgivande till att sjukpenning
får utgå under utlandsvistelsen.

Ersättning vid ombordanställds sjukdom

Sjukpenningförsäkringen omfattar försäkrade som är inskrivna i försäkringskassa.
Rätten till sjukpenningsförmåner enligt 3 kap. AFL är, om man
bortser från den s. k. hemmamakeförsäkringen, beroende av den sjukpenninggrundande
inkomsten. Därmed avses den inkomst i pengar eller naturaförmåner,
som den försäkrade kan t. v. antas fa för år räknat på grund
av eget arbete, antingen av anställning elfer av annat förvärvsarbete. Varje
försäkrad som har en sjukpenninggrundande inkomst av minst 4 500 kr.
har rätt till sjukpenning. Hel sjukpenning utgör 90 % av den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365, alltså utslagen per kalenderdag.
Del av årsinkomst som överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet grundar dock inte rätt till sjukpenning. Sjukpenningen,
som är skattepliktig inkomst, utgår vid sjukdom som förorsakar nedsättning
av arbetsförmågan med minst hälften. Är arbetsförmågan helt förlorad utgår
hel sjukpenning, annars halv sjukpenning.

Vid beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten skall naturaförmåner
uppskattas efter de regler, som tillämpas vid beräkning av preliminär
skatt. För anställda ombord uppskattas värdet av naturaförmåner
f. n. till 400 kr. per månad (13 kr. 35 öre för dag).

Sjukförsäkringen finansieras till övervägande del av arbetsgivaravgifter.
Avgifterna beräknas på summan av de löner som arbetsgivaren under året
utbetalat i penningar eller i naturaförmåner i form av kost eller bostad.
Vid beräkningen bortser man från arbetstagare, vars lön inte uppgått till
500 kr. Värdet av naturaförmåner för den som omfattas av sjömansskatteförordningen
beräknas enligt föreskrifter som meddelas av riksförsäkringsverket.
Enligt de nu gällande skall värdet av kost och bostad uppskattas
till 400 kr. per månad.

I sjömanslagen, som omfattar arbetstagare som är anställd för fartygsarbete
på svenskt fartyg och som under den tid han tjänstgör ombord har befattning
på fartyget (sjöman), finns bestämmelser om vissa förpliktelser för arbetsgivare
då sjöman är sjuk eller skadad. Sjömannen har rätt till vård på arbetsgivarens
bekostnad och bibehåller sina löneförmåner om han blir arbetsoförmögen.
Lämnar han därvid befattningen på fartyget utgår lön under
högst 60 dagar om befattningen avser utrikes fart, eller högst 30 dagar,
om befattningen avser inrikes fart. Vid arbetsoförmåga under väntetid utgår
lön under motsvarande tidsperioder.

Till de arbetstagare som vid arbetsoförmåga inte kan åtnjuta kost och

SfU 1976/77:11

3

logi ombord eller eljest på arbetsgivarens bekostnad utgår enligt kollektivavtal
en dagersättning med f. n. 33 kr. Ersättningen ingår i underlaget
för arbetsgivaravgiften men endast med ett belopp som motsvarar värdet
av normalt utgående naturaförmåner.

Arbetsgivare som utgivit lön till en p. g.a. sjukdom arbetsoförmögen
sjöman har enligt 3 kap. 16 S AFL rätt att uppbära arbetstagaren tillkommande
sjukpenning i den mån den inte överstiger den utbetalda lönen.
Riksförsäkringsverket har i cirkulär 1955 och 1959 meddelat riktlinjer för
behandlingen av redares regresskrav m. m. I enlighet med dessa riktlinjer
erhåller arbetsgivaren i de fall dagersättning utgått regressrätt för denna
i sjukpenningen med ett belopp som motsvarar det uppskattade värdet av
den naturaförmån som eljest skulle utgått, dvs. f. n. 13 kr. 35 öre per dag.

1 den mån sjukpenningen överstiger summan av kontant lön, naturaförmåner
och dagersättning värderad på angivet sätt - detta kan bli fallet om
i underlaget för den sjukpenninggrundande inkomsten ingår andra regelbundet
återkommande inkomster än grundlönen - utbetalas återstoden till
sjömannen.

Enligt semesterlagens (SFS 1963:114) bestämmelser grundar det arbete
som en arbetstagare utfört för arbetsgivarens räkning rätt till semester, under
vilken arbetstagaren skall åtnjuta semesterlön. Med vissa begränsningar jämställs
med arbete tid då arbetstagaren varit oförmögen till arbete på grund
av sjukdom.

Utskottet

Ersättning vid sjukdom utomlands

Bestämmelserna i 2 kap. AFL om ersättning för sjukvårdskostnader avser
endast vård inom riket, medan rätten till ersättning för sjukvård utomlands
regleras i en särskild kungörelse (SFS 1962:388). Av bestämmelserna i denna
följer att det högsta ersättningsbelopp som kan utgå för kostnader för läkarvård
är 18 kr. 25 öre per besök och vid sjukhusvård 35 kr. per dag
under samma vårdperiod. Ersättningsbeloppen skall täcka även utgifter för
läkemedel, sjukvårdsmateriel och resor i anledning av vården.

Särskilda överenskommelser - konventioner - har träffats mellan Sverige
och övriga nordiska länder samt Storbritannien, Nordirland och nyligen Österrike
om utgivande av ersättning för bl. a. sjukvård. Konventionerna medför
för den som omfattas av den svenska sjukförsäkringen att han vid vistelse
i något av de nämnda länderna erhåller sjukvård på samma villkor som
värdlandets medborgare.

Motionärerna i motionen 1211 anser att svenska medborgare bör ha rätt
till sjukvård utomlands på samma villkor som i Sverige, i vart fall när
utlandsvistelsen är föranledd av yreksutövning. Motionärerna anser därför
att riksdagen bör begära en översyn av sjukvårdsförsäkringens bestämmelser.

SfU 1976/77: 11

4

Mot bakgrunden av den omfattande invandringen till Sverige och strömmen
av turister i motsatt riktning har arbetet med att träffa socialförsäkringskonventioner
med andra länder, främst de europeiska, intensifierats
under senare år. Förhandlingar pågår f. n. med ett stort antal länder i syfte
att åstadkomma konventioner utformade i huvudsaklig överensstämmelse
med Österrike-konventionen. Med ett land, Västtyskland, befinner sig förhandlingarna
redan i sitt slutskede. Enligt utskottets mening bör trygghetsfrågor
vid vistelse utomlands även framdeles lösas genom konventioner.
Samtidigt som det måste anses vara en uppenbar fördel att det land, vari
man vistas då man blir sjuk, i första hand ansvarar för vården, kan det
enligt utskottets mening inte uteslutas att en bestämmelse av den art som
avses i motionen 1211, om den inte förses med en mängd förbehåll, kan
komma att leda till missbruk av de svenska bestämmelserna om sjukvårdsersättning.
Utskottet kan därför inte tillstyrka bifall till motionen.

Ersa Ilning lill redare vid ombordanställds sjukdom

Sjukpenning för sjöman utgår på samma sätt som för andra försäkrade
med 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Enligt sjömanslagens
bestämmelser har sjöman vid sjukdom ombord och under viss
tid efter det han lämnat sin befattning där rätt till vård på arbetsgivarens
bekostnad och han behåller även sina löneförmåner. Arbetsgivaren har därför
tillerkänts regressrätt i sjömannens sjukpenning förden lön han under sjukdomstiden
gett ut i kontanter eller naturaförmåner. Enligt anvisningar av
riksförsäkringsverket uppskattas därvid värdet av kost och logi ombord till
samma belopp som vid beräkning av preliminär skatt, dvs. f. n. till ett belopp
av 400 kr. per månad eller 13 kr. 35 öre per dag. Denna värdering tillämpas
även om sjömannen under sjukdomstiden inte bott ombord utan själv svarat
för utgifter för kost och logi och då enligt kollektivavtal erhållit en dagersättning
om 33 kr. I de fall löneförmånerna beräknade på detta sätt understiger
sjömannens sjukpenning, erhåller denne överskottet.

Vid beräkningen av sjömannens sjukförsäkringsavgift bortses också från
den nämnda dagersättningen till den del den överstiger det dagliga värdet
av naturaförmåner.

I motionen 471 begärs en snar översyn av reglerna för redares regressrätt
vid ombordanställds sjukdom. Motionärerna menar att arbetsgivarna missgynnas
av de bestämmelser som nu gäller. Bl. a. pekar de på att redaren
erhåller gottgörelse för den sjuklön som utgått med endast 90 procent och
för naturaförmåner med ett lägre belopp än som svarar mot den faktiska
dagersättningen. Motionärerna kritiserar också det förhållandet att sjukdomsperioden
grundar rätt till semesterlön.

Som nämnts har redaren regressrätt i sjömannens sjukpenning för de
löneförmåner som utgått under sjukdomen så långt sjukpenningen förslår.
Ersättningsnivån begränsas därför till 90 procent bara i de fall då den sjuk -

SfU 1976/77: 11

penninggrundande inkomsten svarar mot sjömannens grundlön och värdet
av hans naturaförmåner. Så snart andra regelbundet återkommande inkomster
ingår i den sjukpenninggrundande inkomsten stiger kompensationsnivån.

Problemet med att redaren i vissa fall inte får full kompensation för den
lön han gett ut sammanhänger inte med sjukförsäkringens regler utan med
att sjömannen enligt sjömanslagen tillförsäkrats full lön under sjukdomstiden.
Däremot har det förhållandet att kompensation för dagersättningen
endast utgår till högst ett värde motsvarande de dagliga naturaförmånerna
samband med tolkningen av sjukförsäkringens bestämmelser. Enligt vad
utskottet erfarit överväger riksförsäkringsverket en ändring av sina anvisningar
i detta hänseende. Vad slutligen gäller den av motionärerna framförda
kritiken mot semesterlagens bestämmelserom semestergrundande frånvaro
vill utskottet erinra om att 1974 års semesterkommitté föreslagit vissa ändringar
av bestämmelserna i fråga och att förslaget för närvarande är föremål
för överväganden inom arbetsmarknadsdepartementet.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 471.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1975/76:471 och 1975/76:1211.

Stockholm den 24 november 1976

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: herrar Aspling (s). Ringaby (m), Augustsson* (s). Magnusson
i Nennesholm (c). Karlsson i Ronneby (s), fröken Bergström (fp), fröken
Pehrsson (c), herrar Marcusson (s). Åkerlind (m). Nilsson i Kristianstad (s),
Lindström (s), Andersson i Edsbro (c). Larsson i Vänersborg (s), Weinehall
(c) och fru Jönsson (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 52577 Stockholm 1976