SkU 1976/77:22

Skatteutskottets betänkande
1976/77:22

med anledning av propositionen 1976/77: 68 om ändringar i den
indirekta beskattningen jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1976/77: 68
att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt,

2. lag om ändring i lagen (1961: 394) om tobaksskatt,

3. lag om ändring i tulltaxan (1971: 920),

4. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601),

5. lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt.

Förslagen innebär ändringar i den indirekta beskattningen enligt följande.

Energiskatten på elkraft höjs från 2 öre till 3 öre per kilowattimme
i fråga om annan kraft än sådan som förbrukas för industriellt ändamål.

Höjningen föreslås träda i kraft den 20 mars 1977.

Tobaksskatten höjs med verkan fr. o. m. den 14 mars 1977 med ca
15 %.

Den i vägtrafikskatten ingående årliga fordonsskatten höjs i vad avser
personbilar och motorcyklar med ca 75 % med verkan fr. o. m. den
1 april 1977.

Vidare föreslås att skyldigheten att under färd med fordon medföra
gällande kilometerskattekvitto slopas.

Slutligen föreslås ändringar i mervärdeskatten i syfte att undanröja
skatt, dels på viss import av dentaltekniska produkter, dels på reparationer
som utförs på utländska lastbilar och släpvagnar i samband med
yrkesmässiga transporter här i landet.

Författningsförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 197607. 6 sami. Nr 22

SkU 1976/77: 22

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrives att 14 § lagen (1957: 262) om allmän energiskatt1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Skatten utgår för elektrisk kraft Skatten utgår för elektrisk kraft
med 2 öre för kilowattimme. med 3 öre per kilowattimme. För

elektrisk kraft, som förbrukas i industriell
verksamhet, utgör skatten
dock 2 öre per kilowattimme för
den del av förbrukningen under
ett kalenderår som överstiger
40 OOO kilowattimmar.

Denna lag träder i kraft den 20 mars 1977.

1. Den nya skattesatsen för elektrisk kraft tillämpas för energiförbrukning
efter den första mätaravläsningen efter ikraftträdandet, om
mätaravläsning göres under tiden den 20 mars—den 31 maj 1977. Som
mätaravläsning godtages även avläsning som enligt tillämpade rutiner
göres av förbrukaren.

2. Göres icke mätaravläsning enligt 1, tillämpas den nya skattesatsen,
om ej annat följer av 3, för redovisningsperiod som börjar närmast
efter ikraftträdandet.

3. Omfattar redovisningsperiod sex månader eller mer och göres mätaravläsning
icke enligt 1, tillämpas den nya skattesatsen på energiförbrukning
från och med den 1 april 1977.

4. I de fall mätaravläsning icke göres enligt 1, får skatten enligt den
nya skattesatsen beräknas efter skälig grund.

5. För elektrisk kraft, som under tiden från ikraftträdandet till utgången
av år 1977 förbrukas i industriell verksamhet, gäller den nya
skattesatsen ej för energiförbrukning över 25 000 kilowattimmar.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961: 394) om tobaksskatt

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1961: 394) om tobaksskatt2 skall
ha nedan angivna lydelse.

2 §

Nuvarande lydelse

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till
varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

1 Lagen omtryckt 1975: 272.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 272.

2 Lagen omtryckt 1975:141.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:141.

SkU 1976/77: 22

Varuslag Vikt för 1 st. gram Belopp för

1 st. öre 1 kg kr.

Cigarrer och cigariller
grupp I t. o. m. 1,7 12,0

II över 1,7 t. o. m. 3,0 15,7

III ” 3,0” 5,0 18,6

IV ” 5,0 26,0

Cigarretter

grupp I t. o. m. 0,85 15$

II över 0,85 t. o. m. 1,20 19,9

IV ” 1,55” 1,90 28,4

V ” 1,90 32,4

Röktobak — 64: —

l uggtobak — 21:60

Snus — 9:10

För cigarrettpapper och cigarretthylsor utgår skatten med 5 öre för
varje påbörjad längd av 100 millimeter av ett blad eller en hylsa för
framställning av en cigarrett.

Föreslagen lydelse

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans
myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag Vikt för 1 st. gram Belopp för

1 st. öre 1 kg kr.

Cigarrer och cigariller
grupp I t. o. m. 1,7 13,5

II över 1,7 t. o. m. 3,0 18,0

III ” 3,0” 5,0 21,5

IV ” 5,0 30,0

Cigarretter

grupp I t. o. m. 0,85 18,0

II över 0,85 t. o. m. 1,20 23,0

III ” 1,20” 1,55 28,0

IV ” 1,55 ” 1,90 32,5

V ” 1,90 37,0

Röktobak — 74: —

Tuggtobak — 25: —

Snus — 10:50

För cigarrettpapper och cigarretthylsor utgår skatten med 5 öre för
varje påbörjad längd av 100 millimeter av ett blad eller en hylsa för
framställning av en cigarrett.

Denna lag träder i kraft den 14 mars 1977.

SkU 1976/77: 22

3 Förslag till

Lag om ändring i tulltaxan (1971: 920) ~

Härigenom föreskrives att 24 kap. tulltaxan (1971: 920) skall ha nedan
angivna lydelse.

24 kap. Tobak1

Anm. För tobaksvaror, vilka införes i den ordning som avses i 1 § andra stycket lagen (1961: 394) om tobaksskatt eller i förordningen (1966: 394) om rätt för resande m. fl. att införa varor tull- och skattefritt, utgår, om tullfrihet ej åtnjutes, tull med följande belopp:
Varuslag	Vikt för 1 st. gram	Belopp för
		1 st. öre 1 kg kr.
Cigarrer och cigariller	högst 3	22
	mer än 3	42
Cigarretter	högst 0,85	22
	över 0,85 t. o. m. 1,20	27
	1,20	35
Andra slag av färdiga
tobaksvaror		90

Denna lag träder i kraft den 14 mars 1977.

4 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601)

Härigenom föreskrives att 10 § och bilaga 1 till vägtrafikskattelagen
(1973: 601)2 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §3

På betald skatt lämnas särskilt skattekvitto.

Senast erhållna, gällande skattekvitto,
som avser kilometerskatt,
skall medföras under färd med fordonet
och på anmodan av polisman
visas upp för denne.

1 Senaste lydelse 1975: 143.

2 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 869.

3 Senaste lydelse 1976: 337.

SkU 1976/77: 22

Bilaga 1 till vägtrafikskattelagen (1973: 601)*

Fordonsskatt

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram

grund- tilläggsbelopp

belopp för varje helt

hundratal kilogram
över den
lägsta vikten i
klassen

A Motorcyklar

1 Tvåhjulig motorcykel	0— 75	75	0
utan sidvagn	76—	100	0
2 Annan motorcykel	0—	150	0
B Personbilar	0— 900	280	0
	901—	355	75
C Bussar
1 Buss som är inrättad	0— 1 600	165	0
för drift endast med	1 601— 3 000	203	38
bensin eller gasol	3 001—	704	7
2 Annan buss	0— 1 600	165	0
	1 601— 3 000	203	38
	3 001— 7 000	715	18
	7 001—10 000	1 449	32
	10 001—30 000	2 424	47
	30 001—	11 783	11
D Lastbilar
1 Lastbil som är inrättad	0— 1 600	165	0
för drift endast med	1 601— 3 000	204	39
bensin eller gasol	3 001—	719	8
2 Annan lastbil 2.1 med anordning för påhängsvagn
med två hjulaxlar	0— 1 600	165	0
1 601— 3 000	204	39
	3 001— 7 000	728	17
	7 001—10 000	1 431	40
	10 001—15 000	2 663	72
	15 001—20 000	6 287	96
	20 001 —	11001	10
med tre eller flera	0— 1 600	165	0
hjulaxlar	1 601— 3 000	204	39
	3 001— 8 000	728	17
	8 001—12 000	1 595	34
	12 001—18 000	2 981	60
	18 001—27 000	6 596	75
	27 001 —	13 281	10
2.2 utan anordning för påhängsvagn
med två hjulaxlar	0— 1 600	165	0
	1 601— 3 000	204	39
	3 001— 6 000	722	11
	6 001—10 000	1 066	25

4 Senaste lydelse 1976: 880.

It Riksdagen 1976/77. 6 sami. Nr 22

SkU 1976/77: 22

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram

grund- tilläggsbelopp

t belopp för varje helt
... .1. hundratal kilo gram

över den
lägsta vikten i
klassen

t. i

	10 001—14 000	2 094	53
	14 001—17 000	4 256	95
	17 001—20 000	7 129	118
	20 001—	10 564	13
med tre eller flera	0— 1 600	165	0
hjulaxlar	1 601— 3 000	204	39
	3 001— 6 000	721	10
	6 001—11 000	1 029	18
	11 001—15 000	1 955	44
	15 001—18 000	3 749	78
	18 001—27 000	6 100	89
	27 001—	14 032	11

E Traktorer och
motorredskap

1 Trafiktraktor och regi-	0— 1 300	300	0
strerat motorredskap	1 301— 3 000	345	45
	3 001— 7 000	1 140	75
	7 001 —	4 200	135
2 Traktor klass II	0— 2 500	120	0
	2 501—	180	0

F Släpvagnar

1 Släpvagnar med skattevikt
högst 3 000 kilogram

påhängsvagn	0— 1 000 '	180	0
	1 001— 3 000	205	25
annan släpvagn	0— 1 000	120	0
	1 001— 3 000	137	17

2 Släpvagnar med skattevikt
över 3 000 kilogram,
som drages uteslutande av
bensin- eller gasoldrivet
motorfordon1

2.1 påhängsvagnar

med en hjulaxel	3 001—	693	13
med två eller flera	3 001—13 000	690	10
hjulaxlar 2.2 andra släpvagnar	13 001—	1 680	0
med en hjulaxel	3 001—	469	9
med två hjulaxlar	3 001—13 000	467	7
	13 001—	1 160	0
med tre eller flera	3 001—13 000	465	5
hjulaxlar	13 001—	960	0

1 Drages släpvagn även av kilometerskattepliktigt fordon utgår skatt enligt 3,
Drages släpvagn även av trafiktraktor eller registrerat motorredskap utgår
skatt enligt 4.

SkU 1976/77: 22

Fordonsslag

Skattevikt,

kilogram

Skatt, kronor

grund belopp -

tilläggsbelopp
för varje helt
hundratal kilogram
över den
lägsta vikten i
klassen

3 Kilometerskattepliktiga
släpvagnar

3.1 påhängsvagnar
med en hjulaxel

med två eller flera
hjulaxlar

3.2 andra släpvagnar
med en hjulaxel

med två hjulaxlar

med tre eller flera
hjulaxlar

4 Släpvagnar med skattevikt
över 3 000 kilogram,
som drages av trafiktraktor
eller registrerat
motorredskap2

4.1 påhängsvagnar
med en hjulaxel

3 001— 4 500	358	18
4 501— 6 000	643	18
6 001— 8 000	965	‘ 25
8 001—	1 508	38
3 001— 4 500	353	13
4 501— 6 000	573	13
6 001— 8 000	804	14
8 001—10 000	1 110	20
10 001—14 000	1 635	35
14 001—18 000	3 183	43
18 001—19 000	5 090	50
19 001—23 000	5 535	0
23 001—28 000	5 860	0
28 001—	6 185	0
3 001— 5 000	244	14
5 001— 8 000	549	14
8 001—	1 023	28
3 001— 5 000	238	8
5 001— 8 000	440	10
8 001—11 000	765	15
11 001—14 000	1 308	23
14 001—17 000	2 088	28
17 001 —	3 018	38
3 001— 5 000	227	7
5 001— 8 000	392	7
8 001—11 000	627	7
11 001—14 000	914	9
14 001—17 000	1 285	15
17 001—20 000	1 814	19
20 001—25 000	2 487	22
25 001—30 000	3 806	31
30 001—32 000	5 539	39
32 001—35 000	6 280	0
35 001—40 000	6 450	0
40 001 —	6 640	0

3 001—	4 500		798	33
4 501 —	6 000	1	369	34
6 001—	8 000	1	969	44
8 001—		2	967	67

2 Drages släpvagn även av kilometerskattepliktigt fordon utgår skatt enligt 3.

SkU 1976/77: 22

Fordonsslag	Skattevikt, kilogram	Skatt, kronor
	grund- belopp	tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilo-gram över den lägsta vikten i klassen
med två eller flera	3 001— 4 500	790	25
hjulaxlar	4 501— 6 000	1 226	26
	6 001— 8 000	1 682	27
	8 001—10 000	2 306	51
	10 001—14 000	3 566	71
	14 001—18 000	6 715	90
	18 001—19 000	10 637	97
	19 001—23 000	11 535	25
	23 001—28 000	13 181	16
	28 001—	14 646	16
4.2 andra släpvagnar
med en hjulaxel	3 001— 5 000	537	25
	5 001— 8 000	1 102	25
	8 001—	1 941	47
med två hjulaxlar	3 001— 5 000	530	18
	5 001— 8 000	945	18
	8 001—11 000	1 552	33
	11 001—14 000	2 746	49
	14 001—17 000	4 406	59
	17 001—	6 383	71
med tre eller flera	3 001— 5 000	527	15
hjulaxlar	5 001— 8 000	882	15
	8 001—11 000	1 389	20
	11 001—14 000	2 170	28
	14 001—17 000	3 202	40
	17 001—20 000	4 591	49
	20 001—25 000	6 251	59
	25 001—30 000	9 579	77
	30 001—32 000	13 818	81
	32 001—35 000	15 382	25
	35 001—40 000	16 488	16
	40 001—	17 648	16

Denna lag träder i kraft den 1 april 1977.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrives att 8 § och punkt 4 av anvisningarna till 2 §
lagen (1968: 430) om mervärdeskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §2

Från skatteplikt undantages

1) skepp för yrkesmässig sjöfart, fartyg för yrkesmässigt fiske eller

1 Lagen omtryckt 1969: 237.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885.

2 Senaste lydelse 1974: 888 (jfr 1975: 923).

SkU 1976/77: 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för bogsering, bärgning eller livräddning, luftfartyg för yrkesmässig
person- eller godsbefordran samt del, tillbehör och utrustning till sådant
fartyg eller luftfartyg, när varan säljes eller uthyres till den som äger fartyget
eller luftfartyget eller den som varaktigt nyttjar detta enligt avtal
med ägaren eller när varan införes till landet för ägarens eller nyttjanderättshavarens
räkning,

2) krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del till sådan
krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bruk eller för detta
ändamål införes till landet för statens räkning,

3) läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljes till sjukhus eller
införes till landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,

4) elektrisk kraft, värme samt gas och annat bränsle för uppvärmning
eller energialstring, dock icke ved, torv, T-sprit eller annan fotogen
än flygfotogen och fotogen för drift av snabbgående dieselmotor,

5) allmän nyhetstidning,

6) periodiskt medlemsblad eller periodisk personaltidning, när varan
tillhandahålles utan vederlag eller till utgivaren, medlem eller anställd
eller införes till landet under motsvarande förutsättningar, annan periodisk
publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning
med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande,
politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål
eller att företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar samt
utländsk periodisk publikation av annat slag när prenumeration på sådan
publikation förmedlas mellan prenumerant och utländsk utgivare
eller när sådan publikation inkommer direkt till prenumerant,

8) konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03 och
som äges av upphovsmannen eller dennes dödsbo,

9) vatten från vattenverk,

10) varulager, inventarium och annan tillgång som tillhör verksamhet,
när överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verksamheten
eller del därav, fusion eller liknande förfarande,

11) begagnad personbil och begagnad motorcykel, när sådant fordon
omsättes inom landet,

12) tullfri trycksak och fram- 12) tullfri trycksak och framkallad
eller enbart exponerad mik- kallad eller enbart exponerad mikrofilm,
när varan införes till lan- rofilm, när varan införes till landet
som gåva eller annars utan ve- det som gåva eller annars utan vederlag,
samt rusdryck, tobaksva- derlag, samt rusdryck, tobaksva ra,

cigarrettpapper och cigarrett- ra, cigarrettpapper och cigarretthylsa
vid införsel till landet i hylsa vid införsel till landet i

den ordning som avses i 12 § 4 den ordning som avses i 12 § 4

mom. h) rusdrycksförsäljningsför- mom. h) rusdrycksförsäljningsla ordningen

(1954:521) eller 1 § gen (1954:521) eller 1 § andra

andra stycket förordningen (1961: stycket lagen (1961: 394) om to 394)

om tobaksskatt, baksskatt,

13) frimärke, dock icke vid omsättning eller införsel i särskild för
butiksförsäljning avsedd förpackning,

14) dentalteknisk produkt, när 14) dentalteknisk produkt, när

den tillhandahålles tandläkare, den tillhandahålles tandläkare,

dentaltekniker eller den för vilken dentaltekniker eller den för vilken

produkten är avsedd. produkten är avsedd eller när den

SkU 1976/77: 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

införes till landet under motsvarande
förutsättningar.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 2 §

43. Som export räknas bl. a. omsättning
av vara eller tjänst på
fartyg och luftfartyg i utrikestrafik
samt omsättning som innebär
försäljning eller uttag av vara eller
tillhandahållande av tjänst till
eller för bruk på sådant fartyg eller
luftfartyg. Motsvarande gäller
i fråga om leverans av vara för
försäljning i exportbutik och leverans
av vara i frihamn, om varan
ej är avsedd att användas i frihamnen.
Som export räknas även
varuförsäljning inom landet, när
direkt utförsel av varan för köparens
räkning skall ombesörjas av
speditör eller fraktförare som anlitats
av säljaren eller köparen.
Motsvarande gäller i fråga om varuförsäljning
inom landet till utländsk
företagare som hämtar varan
här i landet för direkt utförsel
med eget transportmedel, om varan
är avsedd för verksamhet som
företagaren bedriver i utlandet.
Som export anses även omsättning
av personbil eller motorcykel som
vid leveransen är införd i exportvagnsförteckning.
Vidare räknas
exempelvis arkitektarbete som avser
anläggning utom landet till export.
Även reparation och leverans
av vara anses som export när
tillhandahållandet sker åt utländsk
företagare, som ej är skattskyldig,
inom ramen för garantiåtagande
som gjorts av denne. Förmedling
av vara anses som export när
tjänsten tillhandahålles utländsk
uppdragsgivare som ej är skattskyldig.

4. Som export räknas bl. a. omsättning
av vara eller tjänst på
fartyg och luftfartyg i utrikestrafik
samt omsättning som innebär
försäljning eller uttag av vara eller
tillhandahållande av tjänst till eller
för bruk på sådant fartyg eller
luftfartyg. Motsvarande gäller i
fråga om leverans av vara för försäljning
i exportbutik och leverans
av vara i frihamn, om varan ej
är avsedd att användas i frihamnen.
Som export räknas även varuförsäljning
inom landet, när direkt
utförsel av varan för köparens
räkning skall ombesörjas av
speditör eller fraktförare som anlitats
av säljaren eller köparen.
Motsvarande gäller i fråga om varuförsäljning
inom landet till utländsk
företagare som hämtar varan
här i landet för direkt utförsel
med eget transportmedel, om varan
är avsedd för verksamhet som
företagaren bedriver i utlandet.
Som export anses även omsättning
av personbil eller motorcykel som
vid leveransen är införd i exportvagnsförteckning.
Vidare räknas
exempelvis arkitektarbete som avser
anläggning utom landet till export.
Även reparation och leverans
av vara anses som export när
tillhandahållandet sker åt utländsk
företagare,. som ej är skattskyldig,
inom ramen för garantiåtagande
som gjorts av denne. Förmedling
av vara anses som export när
tjänsten tillhandahålles utländsk
uppdragsgivare som ej är skattskyldig.
Som export anses även
bärgning och reparation av lastbil
eller släpvagn till lastbil eller leve -

3 Senaste lydelse 1974: 986.

SkU 1976/77: 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rans av utrustning till sådant fordon,
om fordonet är registrerat eller
hemmahörande i annat land
och tillhandahållandet sker i anslutning
till fordonets användning
för yrkesmässig varutransport här
i landet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1977.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen 1976/77:

1352 av herr Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att energiskatten höjs med 1 öre per kWh för all skattepliktig elförbrukning,

2. att den årliga fordonsskatten höjs med 40 % för alla typer av
fordon,

3. att energiskatten på bensin höjs med 5 öre per liter,

4. att den särskilda kilometerskatten höjs med 15 % fr. o. m. den
1 juli 1977;

1976/77: 1353 av herr Polstam m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar att undanta indirekt eluppvärmda småhus från höjd energiskatt;

1976/77: 1354 av herr Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att avslå förslaget till lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän
energiskatt,

2. att hos regeringen hemställa om förslag till arbetsgivaravgift på
energiförbrukning i enlighet med motionens förslag,

3. att avslå förslaget till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:
601);

1976/77: 1355 av herr Wijkman (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
att vid eltaxor, med olika dimensionering av energipriset under
s. k. hög-last och låg-last, skatten under låg-lasttid skall vara 2 öre/kWh;

Utskottet behandlar i detta sammanhang också den under den allmänna
motionstiden väckta motionen

1976/77: 611 av herr Hellström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning med uppgift att analysera följderna av
att slopa elskatten för nattaxan för hushåll med eluppvärmning.

SkU 1976/77: 22

Utskottet

De i propositionen framlagda förslagen om skattehöjningar har tidigare
aviserats i årets budgetproposition. Utöver de nu aktuella förslagen
kommer en proposition om höjd dryckesbeskattning att föreläggas riksdagen
denna vår. Bakgrunden till dessa åtgärder är som finansutskottet
framhållit i betänkandet (FiU 1976/77: 10) över budgetpropositionen att
vissa skattehöjningar krävs för att begränsa den privata konsumtionen
och det statliga upplåningsbehovet. Finansutskottet har vidare understrukit
angelägenheten av att de finanspolitiska åtgärderna inte avsevärt
försämrar kostnadsutvecklingen för näringslivet. Skatteutskottet, som
delar denna uppfattning, finner de nu förordade beskattningsåtgärderna
väl ägnade att tillgodose dessa syften.

Elskatten

Den allmänna energiskatten på elkraft lades 1975 om från värdeskatt
till styckeskatt och utgår nu med 2 öre per kilowattimme (kWh). Omläggningen
innebar att skattebelastningen för annan än industriell konsumtion
i stort sett fördubblades, medan den särskilt energikrävande
industrin genom nedsättningsregler fick i huvudsak oförändrad belastning
jämfört med det läge som rådde före den temporära konjunkturstimulerande
skattenedsättning som gällde viss tid före omläggningen.
För denna del av industrin redovisas i propositionen att regeringen med
stöd av gällande nedsättningsregler höjt den sammanlagda energiskattebelastningen
från 1 till 1,3 % av varornas tillverkningsvärde.

Enligt förslaget i propositionen höjs skattesatsen till 3 öre för all elkraftförbrukning
upp till 40 000 kWh per år. Den nuvarande skattesatsen
på 2 öre skall dock gälla för den del av förbrukningen för industriell
verksamhet som ligger över denna gräns. Det industriella området
skall därvid bestämmas med utgångspunkt i den officiella statistikens
standard för svensk näringsgrensindelning (SNI). Höjningen av elskatten
beräknas medföra en intäktsökning för år räknat på ca 300 milj. kr.
Den ändrade gränsen för nedsättning av energiskatt för industrin beräknas
medföra en intäktsökning om ca 90 milj. kr.

I motionen 1976/77: 1352 av herr Palme m. fl. (s) yrkas att höjningen
till 3 öre skall gälla all elförbrukning, vilket enligt motionärernas mening
skulle stimulera till ökat energisparande. Motionärerna anser att
de ändrade principerna för skattenedsättning bidrar till sparande inom
den särskilt energikrävande exportindustrin, vars problem måste särskilt
beaktas vid energibeskattningens utformning. Nedsättningsreglerna medför
dock att verkningarna av en generell höjning blir begränsade på
denna sektor. Förslaget beräknas medföra en inkomstökning på 100
milj. kr.

Avslag på propositionen i denna del yrkas i motionen 1976/77: 1354

SkU 1976/77: 22

av herr Werner m. fl. (vpk). Motionärerna anser att industrin och inte
konsumenterna skall betala erforderliga inkomstförstärkningar och de
begär därför förslag till arbetsgivaravgift på industrins energiförbrukning.

I två andra motioner med anledning av propositionen, 1976/77: 1353
av herr Polstam m. fl. (c) och 1976/77: 1355 av herr Wijkman (m),
begärs särskilda skattelättnader för eluppvärmda småhus med s. k.
ackumulerande elvärme. I den förstnämnda motionen hemställs att den
lägre skattesatsen på 2 öre/kWh generellt skall gälla för sådana hus,
medan yrkandet i den senare motionen endast avser att denna skattesats
skall gälla vid lågbelastning av elnätet. Samma fråga har även tagits
upp i den tidigare väckta motionen 1976/77:611 av herr Hellström
m. fl. (s), där yrkandet avser fullständig skattebefrielse för ackumulerande
elvärme.

Utskottet kan i princip godta den i propositionen föreslagna konstruktionen
för skattehöjningen, som innebär en höjning av elskatten
för konsumenterna men endast i ringa mån påverkar industrins kostnadsläge.
I enlighet med denna bedömning finner utskottet det inte motiverat
att låta skattehöjningen gälla all industriell verksamhet. Utskottet
avstyrker följaktligen bifall till motionen 1976/77: 1352 i denna del. Än
mindre kan utskottet från denna utgångspunkt tillstyrka avslagsyrkandet
i motionen 1976/77: 1354 eller det där framförda skrivelseyrkandet om
särskild arbetsgivaravgift på industrins energiförbrukning.

Beträffande beskattningen av den ackumulerade elvärmen ansåg utskottet
redan vid 1975 års energiskattereform att frågan härom var av
vikt och att den borde överses av den då tillsatta energiskatteutredningen,
vars uppgifter nu övertagits av energikommissionen. Utskottet
är inte heller nu berett att förorda några omedelbara lagstiftningsåtgärder
men förutsätter att kommissionen tar upp frågan så snart det är
möjligt. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
1976/77: 611, 1353 och 1355 i den mån de inte kan anses besvarade
härigenom.

Gränsen mellan industriell verksamhet och annan näringsverksamhet
är av naturliga skäl svår att exakt fastställa i en lagtext. Författningstexten
har fått en allmän utformning, men i propositionen uttalas att
gränsdragningen bör grundas på SNI-standarden. Som en allmän vägledning
kan den statistiska indelningen vara av värde, men utskottet vill
i detta sammanhang framhålla att den svenska industristatistiken utesluter
en del verksamhetsgrenar som i den internationella statistiken
och enligt gängse språkbruk kan göra anspråk på att betraktas som industrier.
I sådana och därmed jämförliga fall bör enligt utskottets mening
begreppet industriell verksamhet tolkas generöst. Riktpunkten för
den generösa tolkningen bör främst vara att därigenom undvika konkurrenssnedvridningar.

SkU 1976/77: 22

Beträffande detaljutformningen i övrigt kan nämnas att syftet torde
vara att den föreslagna 40 000 kWh-gränsen skall gälla för varje arbetsställe.
Utskottet har vidare uppmärksammats på att det kan förekomma
fall då en elförbrukare är både producent och köpare eller
koper elkraft från olika distributörer. Innebörden av förslaget torde i
sådana fall vara att man skall utgå från den sammanlagda förbrukningen
på varje arbetsställe. Närmare föreskrifter i dessa hänseenden har inte
lämnats i författningstexten och torde med hänsyn till frågornas begränsade
vikt inte erfordras. I sammanhanget kan framhållas att det
ankommer på riksskatteverket att meddela närmare föreskrifter för den
praktiska tillämpningen av reglerna.

Med anledning av att den föreslagna kvantitetsgränsen för industriell
elförbrukning knutits till kalenderår har Svenska elverksföreningen i
skrivelse till utskottet framhållit att flertalet industriella elförbrukare
inte blir föremål för mätaravläsning vid årsskiftet. En särskild mätaravläsning
vid detta tillfälle skulle medföra olägenheter för eldistributörerna
utan att åtgärden skulle ha betydelse för intäkterna av elskatten.

Utskottet förordar därför att 40 000 kWh-gränsen skall gälla för år
— dvs. period om 12 månader — i stället för kalenderår. Genom en
sådan ändring bortfaller också behovet av den särskilda kvantitetsgränsen
för 1977 som upptagits i punkten 5 i ikraftträdandebestämmelserna.

Beträffande ikraftträdandebestämmelserna i övrigt har Elverksföreningen
framfört vissa erinringar av praktisk natur. Invändningarna
riktar sig främst mot att eldistributörerna, som numera till övervägande
del använder ADB vid debiteringarna, inte skulle kunna använda enhetliga
rutiner med de föreslagna ikraftträdandereglema. Utskottet har
vid sin granskning av reglerna även funnit att den av praktiska skäl
förordade lösningen med anknytning till redovisningsperioder gör att
den höjda beskattningen kommer att träda i kraft förhållandevis sent
för vissa från ekonomisk synpunkt viktiga förbrukarkategorier. För en
tertialredovisare, där perioden börjar den 1 mars 1977, kommer således
den nya skatten att gälla fr. o. m. den 1 juli. Dessa förhållanden föranleder
utskottet att förorda att man för den helt dominerande delen av
förbrukarna fastställer en tidpunkt — lämpligen den 1 april 1977 —
då den nya skattesatsen skall gälla. Detta innebär att man i dessa fall
bortser från mätaravläsningarna och i stället proportionerar skatten med
beaktande av tidigare förbrukning. Enligt vad Elverksföreningen upplyst
skulle en sådan utformning av bestämmelserna utan svårighet kunna
tillämpas av de distributörer som har ADB-debitering. För de eldistributörer
som genomgående tillämpar mätaravläsningar sker ingen ändring
i förhållande till förslaget i propositionen. Det ankommer på riksskatteverket
att meddela närmare anvisningar om ikraftträdandet.

SkU 1976/77: 22

Tobaksskatten

I propositionen föreslås vidare att tobaksskatten höjs generellt med
15 %, vilket beräknas medföra en intäktsökning med ca 350 milj. kr.
om året. Förslaget, som inte mött några erinringar vid utskottsbehandlingen,
tillstyrks av utskottet.

Vägtrafikskatten

I propositionen föreslås att den årliga fordonsskatten för personbilar
och motorcyklar höjs med 75 % fr. o. m. den 1 april 1977. Höjningen
skall ses mot bakgrund av att fordonsskatten, som utgår med
fasta belopp i förhållande till fordonens skattevikt, varit oförändrad
under förhållandevis lång tid. Sammanlagt beräknas höjningen medföra
en årlig inkomstökning för staten med 650 milj. kr.

I motionen 1976/77: 1352 yrkar motionärerna att höjningen av fordonsskatten
skall omfatta hela fordonsparken, dvs. förutom de i propositionen
avsedda fordonen också lastbilar, bussar, trafiktraktorer och
släpvagnar, men att höjningen i stället begränsas till 40 % utan att
därför ge lägre inkomstökning. För att ytterligare öka statsinkomsterna
föreslår motionärerna vidare att den allmänna energiskatten på bensin
skall höjas med 5 öre per liter och att den häremot svarande särskilda
vägtrafikskatten för kilometerskattepliktiga fordon skall räknas upp
med 15 %. Motionärerna anser att en 75-procentig skattehöjning på
ett skäligt sätt drabbar de fordonsägare som använder sina fordon i
endast begränsad utsträckning. De anser även att deras förslag bättre
bidrar till att minska energiförbrukningen. Sammanlagt skulle motionärernas
förslag leda till inkomstökningar med 230 milj. kr. utöver förslaget
i propositionen.

Motionärerna i motionen 1976/77: 1354 förordar en rakt motsatt
väg och yrkar avslag på den i propositionen föreslagna skattehöjningen.
De vill i stället att man skall genomföra en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken.

De i propositionen föreslagna ändringarna är så utformade att de
inte nämnvärt skall försämra näringslivets kostnadsläge. Förslaget i
motionen 1976/77: 1352 i denna del innebär att en betydande del av
skattehöjningen skulle läggas på nyttotrafiken och således direkt fördyra
distributionen, vilket i sin tur måste leda till allmänna fördyringar
och prishöjningar. Denna effekt skulle ytterligare förstärkas genom de
föreslagna höjningarna av bensin- och kilometerskatten. Förslaget skulle
inte heller på samma sätt som propositionen gynna kollektivtrafiken
på privatbilismens bekostnad. Härtill kommer att den kombination av
åtgärder som motionärerna föreslår skulle ytterligare komplicera det
ganska invecklade program för en omläggning av beskattningen av den
tunga trafiken som riksdagen med bred majoritet antagit. Denna omläggning,
som avser att skapa ett riktigare vägkostnadsansvar inom ra -

SkU 1976/77: 22

men för ett oförändrat skatteuttag, började genomföras 1970 i olika
etapper. Den sista etappen med 25 % av programmet återstår att genomföra
och skulle bli svår att förena med den höjning av vägtrafikbeskattningen
som föreslås i motionen. För att belysa detta förhållande vill
utskottet hänvisa till den avvägning som gjordes 1975 då kilometerskatt
för släpvagnar infördes.

Vid övergången till kilometerskatt för brännoljedrivna lastbilar begränsades
åtgärden till att omfatta den tidigare drivmedelsbeskattningen,
medan fordonsskatten i princip inte berördes av omläggningen.
Med hänsyn till de mera speciella förhållanden som gällde för släpvagnarna
beslutades 1975 att såväl den särskilda fordonsskatten som
den del av fordonsskatten, som motsvarade höjningen den 1 januari
1974 på grund av brännoljeskattens slopande, och dessutom hälften av
återstående fordonsskatt skulle ersättas av kilometerskatt. Beslutet att
vid denna omlägning gå något längre än vad som skedde i fråga om lastbilarna
motiverades främst med de praktiska fördelar man vann genom
att de särskilda nedsättningsreglema för sådana släpvagnar, som används
i viss begränsad omfattning, kunde slopas.

Om man under sådana förutsättningar beslutar om samma åtgärder
i fråga om lastbilarna som i fråga om släpvagnarna förrycker man principen
för den långsiktiga omfördelningen.

Med hänsyn främst till de samhällsekonomiska effekterna men även
med beaktande av de angivna skattetekniska komplikationerna avstyrker
utskottet de i motionen 1976/77: 1352 förordade ändringarna
i vägtrafikbeskattningen. Utskottet har svårt att finna att det, som
motionärerna i motionen 1976/77: 1354 tycks vilja göra gällande, skulle
råda något motsatsförhållande mellan förslaget i propositionen och en
ökad satsning på kollektivtrafiken. Med hänsyn härtill och till förslagets
ekonomiska konsekvenser avstyrker utskottet avslagsyrkandet i
denna motion. I enlighet härmed tillstyrker utskottet bifall till propositionen
också i denna del.

I anslutning till förslaget om viss höjning av fordonsskatten tas i
propositionen också upp ett förslag om slopande av skyldigheten att
vid färd med kilometerskattepliktigt fordon medföra kvitto på erlagd
kilometerskatt.

Utskottet tillstyrker detta förslag, som dock bör kompletteras med
ett upphävande av de mot ifrågavarande bestämmelse svarande straffföreskrifterna
genom ett tillägg härom i ingressen till författningsförslaget.

Innan utskottet lämnar nu ifrågavarande beskattningsområde vill
utskottet framhålla att lagen om saluvagnsskatt innehåller vissa skattebelopp,
som kan sägas utgöra schabloniserad fordonsskatt och som
följaktligen vid lämplig tidpunkt bör anpassas till den höjda fordonsskatten.
Med hänsyn till lagens begränsade räckvidd och förhållandevis

SkU 1976/77: 22

ringa ekonomiska betydelse har utskottet inte funnit erforderligt att nu
föreslå några omedelbara åtgärder. Utskottet förutsätter emellertid att
regeringen i lämpligt sammanhang uppmärksammar denna fråga.

Mervärdeskatten

De två förslag om ändring i mervärdeskattelagen som läggs fram i
propositionen är av rent teknisk karaktär och utan statsfinansiell betydelse.
Frågorna berör så skilda områden som dentaltekniska arbeten
och reparation av utländska lastbilar. I båda fallen syftar förslagen
till skattelättnader.

I fråga om dentaltekniska produkter gäller för närvarande att de
är undantagna från mervärdeskatt då de inom landet tillhandahålls
tandläkare, tandtekniker eller konsument men att skatt utgår på sådana
varor då de importeras. Reglerna innebär att de dentaltekniska
laboratorierna får betala ingående mervärdeskatt på material och utrustning
m. m. utan att kunna avlyfta skatten vid försäljningen. Denna
skattebelastning har vid fastställande av taxorna enligt tandvårdsförsäkringen
uppskattas till 4 %.

Förslaget i propositionen, som föranletts av framställningar från
dansk sida, innebär att undantaget för dentaltekniska arbeten skall utsträckas
att gälla även importerade arbeten.

Med anledning av förslaget har utskottet fått del av vissa synpunkter
från Sveriges tandteknikers riksförbund. Förbundet har bl. a.
framhållit att åtgärden skulle innebära konkurrens även från länder
utan mervärdeskatt, där varorna inte belastas med någon ingående
skatt, samt att svenska dentaltekniska arbeten beläggs med full mervärdeskatt
då de exporteras till Danmark. Situationen är visserligen
den att de danska laboratorierna f. n. har en överkapacitet, medan de
svenska laboratorierna har svårigheter att tillgodose efterfrågan, men
detta förhållande kan självfallet ändras. De danska myndigheterna har
under hand förklarat att de är beredda att ompröva sina regler om
frågan ställs på sin spets, men utskottet finner det förklarligt att de
svenska tandteknikerna under sådana förhållanden anser att genomförandet
av förslaget bör kunna anstå tills vidare.

Bakgrunden till att undantaget för dentaltekniska produkter infördes
var främst den konkurrenssnedvridning som tidigare uppstod mellan
å ena sidan de fristående dentallaboratoriema som fick betala full skatt
och de tandläkare som hade anställda tekniker och som bara belastades
med ingående skatt. Inför bl. a. risken att tandläkarna i allt större omfattning
skulle övergå till att anställa tekniker infördes nu gällande
undantag. Genom tandvårdsförsäkringens införande har emellertid frågan
kommit i ett nytt läge och det kan ifrågasättas om inte dessa produkter
bör beskattas. Från statsverkets synpunkt är det likgiltigt om
skatt utgår eller inte. Konsumenternas kostnader kan bli oförändrade

SkU 1976/77: 22

även vid en sådan ändring.. För importen skulle emellertid en generell
skattebeläggning kunna anses vara mera konkurrensneutral än ett utvidgat
undantag. Genom slopandet av undantaget når man dessutom
en rättvisare avdragsrätt för ingående skatt. De här antydda verkningarna
leder utskottet till att förorda en förutsättningslös omprövning av
det nu aktuella förslaget. Frågan bör därför överlämnas till den pågående
mervärdeskatteutredningen, som i samband därmed även bör granska
de konsekvenser i övrigt som omprövningen kan leda till. Det framlagda
förslaget till ändring av lagen om mervärdeskatt i denna del bör
alltså inte f. n. föranleda någon riksdagens åtgärd.

I samband med pågående förhandlingar med Västtyskland om ett
vägtrafikskatteavtal har från tysk sida riktats erinringar mot vissa bestämmelser
som är oförmånligare för tyska bilar som utför transportuppdrag
i Sverige än vad som gäller för svenska bilar i Västtyskland.
Särskilt har erinringar riktats mot att mervärdeskatt utgår på reparationer
i Sverige, medan sådana tjänster i flertalet övriga länder med
mervärdeskattesystem jämställs med export och inte belastas med sådan
skatt. Föredragande departementschefen föreslår därför att sådana
tjänster skall undantas från beskattning. Förslaget, som inte mött några
invändningar, skall inte ses som en utvidgning av undantagsbestämmelserna
utan som ett led i en internationell samordning av mervärdeskatten
från trafikpolitisk synpunkt. Mot denna bakgrund finner utskottet
skäl tillstyrka den förordade ändringen.

Utskottet hemställer

1. beträffande elskatten

a. att riksdagen avslår följande motioner rörande vissa eluppvärmda
byggnader, nämligen

1. motionen 1976/77: 611,

2. motionen 1976/77: 1353,

3. motionen 1976/77: 1355,

b. att riksdagen med avslag på motionerna 1976/77: 1352 och
1354 antar det vid propositionen 1976/77: 68 fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt
med de ändringar att 14 § och ikraftträdandebestämmelserna
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrives att 14 § lagen (1957: 262) om allmän energiskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

SkU 1976/77: 22

Regeringens förslag

Utskottets förslag

14 §

Skatten utgår för elektrisk kraft
med 3 öre per kilowattimme. För
elektrisk kraft, som förbrukas i
industriell verksamhet, utgör skatten
dock 2 öre per kilowattimme
för den del av förbrukningen under
ett kalenderår som överstiger
40 000 kilowattimmar.

Denna lag

1. Den nya

2. Göres icke mätaravläsning
enligt 1 tillämpas den nya skattesatsen,
om ej annat följer av 3,
för redovisningsperiod som börjar
närmast efter ikraftträdandet.

• mars 1977.

— av förbrukaren.

2. Göres icke mätaravläsning
enligt 1 eller sker sådan avläsning
endast i begränsad omfattning, tilllämpas
den nya skattesatsen på
energiförbrukning från och med
den 1 april 1977, varvid skatten
beräknas efter skälig grund.

3. Omfattar redovisningsperiod
sex månader eller mer och göres
mätaravläsning icke enligt 1, tilllämpas
den nya skattesatsen på
energiförbrukning från och med
den 1 april 1977.

4. I de fall mätaravläsning icke
göres enligt 1, får skatten enligt
den nya skattesatsen beräknas efter
skälig grund.

5. För elektrisk kraft, som under
tiden från ikraftträdandet till
utgången av år 1977 förbrukas i
industriell verksamhet, gäller den
nya skattesatsen ej för energiförbrukning
över 25 000 kilowatttimmar.

2. beträffande tobaksskatten

att riksdagen antar de vid propositionen fogade förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1961: 394) om tobaksskatt,

b. lag om ändring i tulltaxan (1971: 920);

3. beträffande vägtrafikbeskattningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1976/77: 1352 och
1354 antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om
ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601) med det tillägget
att 37 § vägtrafikskattelagen utgår och att ingressen till följd
härav erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

SkU 1976/77: 22

Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601)

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrives att 10 § Härigenom föreskrives i fråga
och bilaga 1 till vägtrafikskatte- om vägtrafikskattelagen (1973:

lagen (1973: 601) skall ha nedan 601)

angivna lydelse. dels att 37 § skall upphöra

att gälla,

dels att 10 § och bilaga 1
skall ha nedan angivna lydelse.

4. beträffande mervärdeskatten

a. att riksdagen i skrivelse till regeringen begär att frågan om
beskattningen av dentaltekniska produkter (8 § mervärdeskattelagen)
överlämnas till mervärdeskatteutredningen (Fi
1971: 05) för närmare överväganden i enlighet med vad utskottet
i betänkandet anfört,

b. att riksdagen antar förslaget i övrigt till lag om ändring i
lagen (1968: 430) om mervärdeskatt med den ändringen att
ingressen till följd av att ändringen av 8 § utgår får följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt

Regeringens förslag

Härigenom föreskrives att 8 §
och punkt 4 av anvisningarna till
2 § lagen (1968: 430) om mervärdeskatt
skall ha nedan angivna
lydelse.

Stockholm den 1 mars 1977

Utskottets förslag
Härigenom föreskrives att punkt
4 av anvisningarna till 2 § lagen
(1968:430) om mervärdeskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Josefson
(c), Johansson i Jönköping (s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Westberg
i Hofors (s), Söderström (m), fru Normark (s), herrar Olsson i Järvsö
(c), Boström (s), fru Ahrland (fp), herrar Lundgren (m), Forslund (s)
och Stensson (fp).

SkU 1976/77: 22

Reservation

av herrar Wärnberg (s), Johansson i Jönköping (s), Carlstein (s), Westberg
i Hofors (s), fru Normark (s), herrar Boström (s) och Forslund (s),
som anser

dels att utskottets yttrande fram t. o. m. det stycke på s. 14 som slutar
med "i ikraftträdandebestämmelserna” bort ha följande lydelse:

I den socialdemokratiska reservationen till finansutskottets yttrande
över finansplanen och budgetpropositionen (FiU 1976/77: 10) framhålls
vikten av att den ekonomiska politiken läggs om i en restriktiv riktning.
En åtstramning av finanspolitiken är nödvändig för att bytesbalansens
underskott skall kunna reduceras och styrkan i den svenska ekonomin
bevaras. Ett led i en sådan politik är höjningar av olika indirekta skatter.

Vid utformningen av en restriktiv politik bör man emellertid enligt
utskottets mening ägna stor uppmärksamhet åt dess fördelningspolitiska
verkningar. I de av regeringen i bl. a. propositionen 1976/77: 68 framlagda
förslagen läggs en stor del av bördan på hushållen. I en anmärkningsvärt
stor utsträckning har näringslivet undantagits från höjningar.
Utskottet anser att detta i princip är fel. Även företagsamheten och
produktionen bör bära sin del av den ökade restriktiviteten. Utskottets
ställningstaganden i det följande är utformade med hänsyn härtill.

Höjningen av energiskatten på elkraft

Den allmänna energiskatten på elkraft lades 1975 om från en värdeskatt
till en styckeskatt och utgår nu med 2 öre per kilowattimme (kWh).
Genom speciella nedsättningsregler fick den särskilt energikrävande industrin
en i huvudsak oförändrad belastning jämfört med det läge som
rådde före den temporära konjunkturstimulerande skattenedsättningen
som gällde under viss tid före omläggningen. För denna del av industrin
redovisas i propositionen att regeringen med stöd av gällande nedsättningsregler
höjt skattebelastningen från 1 till 1,3 procent av de tillverkade
produkternas försäljningsvärden, fritt fabrik. För den övriga industriella
förbrukningen innebar skatteomläggningen 1975 att skattebelastningen
i stort sett fördubblats.

Enligt förslaget i propositionen höjs skattesatsen till 3 öre för all
elkraftsförbrukning upp till 40 000 kWh per år. Den nuvarande skattesatsen
på 2 öre skall dock gälla för den del av förbrukning för industriell
verksamhet som ligger över denna gräns.

Till följd av denna begränsning kommer huvuddelen av den ökade
skattebelastningen att falla på hushållen och en del småföretag. Fördelningspolitiska
skäl talar emellertid för att denna ökade skattebelastning
även bör bäras av näringslivet. Det är även angeläget att den stimulans
till energibesparing som skattehöjningen utgör kommer att avse

SkU 1976/77: 22

större delar av förbrukningen än vad som är fallet i regeringsförslaget.
Mot denna bakgrund anser utskottet att höjningen av energiskatten bör
omfatta all f. n. skattepliktig elförbrukning. Genom dispensreglernas utformning
kommer denna höjning inte att drabba de speciellt energikrävande
industrierna utöver den höjning som ligger i den något skärpta
dispensgivningen. De nu föreliggande exportutsiktema synes motivera
att man tills vidare utformar energibeskattningen med särskild hänsyn
till dessa sektorers speciella situation.

dels att yttrandet fr. o. m. rubriken Vägtrafikskatten på s. 15 t. o. m.
det stycke som på s. 16 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse: Höjningen

av den årliga fordonsskatten

I propositionen föreslås en höjning av fordonsskatten med 75 procent.
Däremot föreslås ingen höjning för traktorer, lastbilar och övriga
skattepliktiga fordon. Inte heller föreslås någon höjd beskattning av
drivmedel.

Enligt utskottets mening bör man vid en eventuell skattehöjning på
detta område inte undanta näringslivet utan låta den omfatta alla fordonsslag
och således inte begränsa den till enbart personbilar och motorcyklar.
Regeringen har inte redovisat någon anledning att nu — utan
något trafikpolitiskt ställningstagande — frångå den avvägning av beskattningen
mellan personbilar, motorcyklar och övriga fordon som
tidigare gjorts. Enligt utskottets mening finns inte heller skäl för sådant
undantag.

Det är vidare utskottets mening att en höjning av fordonsskatten
med 75 procent är alltför kraftigt tilltagen. Den drabbar på ett oskäligt
sätt de fordonsägare som brukar sina fordon i endast begränsad utsträckning.
Höjningen av fordonsskatten bör därför enligt utskottets
mening begränsas till 40 procent. Genom att skatteunderlaget utvidgas
blir intäkten i stort sett lika stor som enligt förslaget i propositionen.

Vid utformningen av vägtrafikbeskattningen är det av stor vikt att
hänsyn också tas till dess effekt på energiförbrukningen. Den av regeringen
föreslagna höjningen av den årliga fordonsskatten kan knappast
sägas ha någon effekt alls i detta avseende eftersom den påverkar en
för fordonsägarna fast kostnad och alltså inte har någon effekt på den
årliga körsträckan. Utskottet föreslår därför att förslaget om att höja
den årliga fordonsskatten även kompletteras med en höjning av energiskatten
på bensin.

dels att före rubriken Mervärdeskatten på s. 17 tillfogas ett avsnitt av
följande innehåll:

SkU 1976/77: 22

Energiskatten på bensin

Av såväl energipolitiska som finanspolitiska skäl bör energiskatten
på bensin höjas med 5 öre fr. o. m. den 1 juli 1977. Utskottet har beräknat
att statsinkomsterna till följd härav under budgetåret 1977/78
kommer att öka med 230 milj. kr.

För den vanlige bilisten kommer innebörden av de samlade förslagen
på fordonsbeskattningens och energibeskattningens område att vara att
kostnaden stiger något mindre än enligt regeringens förslag. Den sänkning
av den årliga fordonsskatten som ligger i utskottets förslag är
större än den höjning av bensinskatten som den genomsnittliga bilisten
kommer att drabbas av. Utskottet är medvetet om att vissa fordonsägare
med långa resbehov kan komma att drabbas hårdare genom utskottets
förslag. Men detta är en ofrånkomlig konsekvens av den energibesparande
karaktären i den valda lösningen. Vidare bör också framhållas
att det stora flertalet sådana resor är arbetsresor och är därmed
också avdragsgilla vid taxeringen. De privatekonomiska konsekvenserna
är således i dessa fall ganska ringa.

Den särskilda kilometerskatten bör höjas i motsvarande mån som
energiskatten på bensin. Höjningen bör sålunda fastställas till 15 procent.

dels att utskottet till följd härav bort hemställa

1. att riksdagen under moment 1 b i denna del med avslag på
propositionen 1976/77:68 och på motionen 1976/77: 1354
och med bifall till motionen 1976/77: 1352 antar utskottets
förslag till lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän
energiskatt med den ändringen att 14 § erhåller följande såsom
reservanternas förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag Reservanternas förslag

14 §

Skatten utgår för elektrisk kraft Skatten utgår för elektrisk kraft
med 3 öre per kilowattimme. För med 3 öre per kilowattimme.
elektrisk kraft, som förbrukas i
industriell verksamhet, utgör skatten
dock 2 öre per kilowattimme
för den del av förbrukningen under
ett år som överstiger 40 000
kilowattimmar.

2. att riksdagen under moment 3 i denna del med avslag på
propositionen och motionen 1976/77: 1354 och med bifall till
motionen 1976/77: 1352

dels antar utskottets förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen
(1973: 601) med den ändringen att bilaga 1 till
denna lag bibehålls oförändrad och att i stället ingressen och
12 § erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

SkU 1976/77: 22

Utskottets förslag
Härigenom föreskrives i fråga
om vägtrafikskattelagen (1973:
601)

dels att 37 § skall upphöra
att gälla,

dels att 10 § och bilaga 1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Fordonsskatt utgår för skatteår
enligt bilaga 1 till denna förordning.
Skatten utgår för skatteperiod
med en fjärdedel och för kalendermånad
med en tolftedel av
skatten för helt skatteår.

Föreligger skatteplikt

dels antar följande såsom

Reservanternas förslag

Härigenom föreskrives i fråga
om vägtrafikskattelagen (1973:
601)

dels att 37 § skall upphöra
att gälla,

dels att 10 och 12 §§ skall
ha nedan angivna lydelse.

Reservanternas förslag
§

Fordonsskatt utgår för skatteår
med belopp enligt bilaga 1 till
denna förordning, förhöjda med
fyrtio procent därav och avjämnade
nedåt till hela krontal. Skatten
utgår för skatteperiod med en
fjärdedel och för kalendermånad
med en tolftedel av skatten för
helt skatteår.

— hela månaden.

reservanternas förslag betecknade

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 602) om särskild vägtrafikskatt

Härigenom föreskrives att 4 § lagen (1973: 602) om särskild vägtrafikskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

4 §

Särskild vägtrafikskatt utgår Särskild vägtrafikskatt utgår
med belopp enligt bilaga till den- som särskild fordonsskatt med bena
förordning. lopp enligt bilaga till denna för ordning

och som särskild kilometerskatt
med de i bilagan angivna
beloppen, förhöjda med femton
procent därav, varvid beloppen avjämnas
till två decimaler.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1977.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770046