Skatteutskottets betänkande

SkU 1976/77:12

1976/77:12

med anledning av propositionen 1976/77:41 om ändrade beskattningsregler
för egenföretagare, m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1976/77: 41 föreslår regeringen (finansdepartementet)
att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa

fall,

3. lag om ändring i skogskontolagen (1954: 142),

4. lag om ändring i lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift,

5. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

I början av detta år infördes regler om lättnader i den s. k. faktiska
sambeskattningen. Samtidigt inskränktes utrymmet för inkomstuppdelning
mellan familjemedlemmar som bedriver verksamhet genom ett
fåmansföretag. Enligt dessa bestämmelser måste s. k. medhjälpande make
arbeta minst 600 timmar i verksamheten under beskattningsåret för
att själv bli beskattad för värdet av sin arbetsinsats (600-timmarsspärren).
Vidare gäller att medhjälpande make inte i något fall får beskattas
för mer än en tredjedel av makarnas sammanlagda inkomst av verksamheten
(tredjedelsregeln). Lön till barn från föräldrar eller från ett
fåmansföretag, i vilket någon av föräldrarna är företagsledare, skall beskattas
hos föräldrarna om barnet inte fyllt 16 år. Detsamma gäller —
oavsett barnets ålder — om barnet studerar på heltid utom när det är
fråga om arbete som utförts under sommarferier eller annat uppehåll på
minst en månad.

I propositionen läggs fram förslag om uppmjukning av villkoren för
individuell beskattning. Kravet på medhjälpande makes arbetsinsats
sätts ned från 600 timmar till 400 timmar. Tredjedelsregeln slopas helt.
Det föreslås att barn som har fyllt 16 år skall beskattas för värdet av sin
arbetsinsats oavsett om barnet är anställt hos föräldrarna eller annan arbetsgivare.

Propositionen innehåller också förslag till ändring av den s. k. 80/85-procentregeln. Enligt nuvarande regler skall skatten nedsättas om det belopp
som den skattskyldige för visst beskattningsår måste betala i kommunalskatt,
statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt överstiger viss del
(80/85 %) av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst (spärrbeloppet). I propositionen föreslås att också den skattskyldiges
egenavgifter (socialförsäkringsavgifter och allmän arbetsgivar 1

Riksdagen 1976/77. 6 sami. Nr 12

SkU 1976/77:12

2

avgift som erläggs av egenföretagare) skall få räknas in i det belopp
som jämförs med spärrbeloppet. I fråga om skattskyldig, som vid taxeringen
till statlig inkomstskatt fått särskilt investeringsavdrag eller avdrag
för egenavgifter, föreslås vidare att spärrbeloppet skall utgöra 80/85 %
av summan av den beskattningsbara inkomsten och de belopp varmed
sådana avdrag medgivits.

Vissa ändringar av huvudsakligen teknisk karaktär föreslås i reglerna
om schablonavdrag för egenavgifter m. m.

Vidare föreslås att premie för egen grupplivförsäkring skall få dras
av som driftkostnad vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och
rörelse.

Egenföretagare erlägger f. n. allmän arbetsgivaravgift på den del av
inkomsten som överstiger 18 000 kr. I propositionen föreslås att den avgiftsfria
inkomstdelen höjs till 30 000 kr.

De nya reglerna om fördelning av inkomst mellan olika familjemedlemmar
och om avdrag för premie för grupplivförsäkring skall enligt
förslaget tillämpas fr. o. m. 1977 års taxering. Ändringen av 80/85-procentregeln
skall tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på
grund av 1978 års taxering. Höjningen av den avgiftsfria inkomstdelen
vid beräkning av allmän arbetsgivaravgift skall enligt förslaget tillämpas
på inkomster som tas upp till beskattning fr. o. m. 1978 års taxering.

SkU 1976/77:12

3

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives att 20 §, 23 § 1 morn., 30 § 1 mom. och 46 § 2
och 3 mom. samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 20 §, punkterna
1, 2 och 2 a av anvisningarna till 22 §, punkterna 9, 9 a och 11 av anvisningarna
till 29 §, punkt 13 av anvisningarna till 32 § och anvisningarna
till 52 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 §i

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från
samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter i
penningar eller penningars värde (bruttointäkt) avräknas alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och
bibehållande. Att koncernbidrag, som icke utgör sådan omkostnad,
ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren
framgår av 43 § 3 mom.

Avdrag må icke ske för:
den skattskyldiges levnadskostnader
och därtill hänförliga utgifter,
däruti inbegripet vad skattskyldig
utgivit såsom gåva eller
såsom periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning
till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den
skattskyldiges förvärvsverksamhet
utförts av den skattskyldige själv
eller andre maken eller av barn
som ej anses tillhöra arbetspersonalen; ränta

å den skattskyldiges eget,
i hans förvärvsverksamhet nedlagda
kapital;

svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning å skuld;
avgift enligt 8 kap. studiestödslagen
(1973: 349);

avgift enligt lagen (1972: 435)
om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976: 666)
om påföljder och ingripanden vid
olovligt byggande m. m.;

belopp, för vilket arbetsgivare
är ansvarig enligt 75 § uppbördslagen
(1953: 272);

1 Senaste lydelse 1976: 669.

Avdrag må icke ske för:
den skattskyldiges levnadskostnader
och därtill hänförliga utgifter,
däruti inbegripet vad skattskyldig
utgivit såsom gåva eller
såsom periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning
till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den
skattskyldiges förvärvsverksamhet
utförts av den skattskyldige själv
eller andre maken eller av den
skattskyldiges barn som ej fyllt
16 år;

ränta å den skattskyldiges eget,
i hans förvärvsverksamhet nedlagda
kapital;

svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning å skuld;
avgift enligt 8 kap. studiestödslagen
(1973: 349);

avgift enligt lagen (1972: 435)
om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976: 666)
om påföljder och ingripanden vid
olovligt byggande m. m.;

belopp, för vilket arbetsgivare
är ansvarig enligt 75 § uppbördslagen
(1953: 272);

SkU 1976/77:12

4

Nuvarande lydelse

avgift enligt lagen (1976: 206)
om felparkeringsavgift;

förlust, som är att hänföra till
kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

avgift enligt lagen (1976:206)
om felparkeringsavgift;

förlust, som är att hänföra till
kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

23 §

1 m o m.2 Vad som återstår av intäkt av jordbruksfastighet, sedan
avdrag enligt 22 § gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans,
utgör nettointäkt av jordbruksfastighet.

Av anvisningarna till 52 § framgår
att del av nettointäkten i vissa
fall taxeras hos skattskyldig, vars
make bedrivit verksamheten på
fastigheten.

30 §

1 m o m.3 Vad som återstår av intäkt av rörelse, sedan avdrag enligt
29 § gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör
nettointäkt av rörelse.

Av anvisningarna till 52 § framgår
att del av nettointäkten i vissa
fall taxeras hos skattskyldig, vars
make bedrivit rörelsen.

46 §

2 m o m.4 I hemortskommunen
äger skattskyldig, som varit här i
riket bosatt under hela beskattningsåret,
därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas
från inkomsten av särskild förvärvskälla,
i den utsträckning som
framgår av punkt 5 av anvisningarna; 2)

för påförda egenavgifter i
den omfattning som anges i anvisningarna
till 41 b §;

3) för premier och andra avgifter,
som skattskyldig erlagt för
försäkringar av följande slag, vilka
ägas av honom själv eller, i
förekommande fall, hans make
eller hans omyndiga barn, nämligen
kapitalförsäkring, arbetslös -

2 mom. I hemortskommunen
äger skattskyldig, som varit här i
riket bosatt under hela beskattningsåret,
därjämte njuta avdrag.

1) för periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas
från inkomsten av särskild förvärvskälla,
i den utsträckning som
framgår av punkt 5 av anvisningarna; 2)

för påförda egenavgifter i
den omfattning som anges i anvisningarna
till 41 b §;

3) för premier och andra avgifter,
som skattskyldig erlagt för
försäkringar av följande slag, vilka
ägas av honom själv eller, i
förekommande fall, hans make
eller hans omyndiga barn, nämligen
kapitalförsäkring, till den del

- Senaste lydelse 1976: 67.

3 Senaste lydelse 1976: 67.

4 Senaste lydelse 1976: 460.

SkU 1976/77:12

5

Nuvarande lydelse

hetsförsäkring samt sådan sjukeller
olycksfallsförsäkring, därunder
inbegripen avgift till sjukkassa
för begravningshjälp, som ej avses
i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring
enligt 2—4 kap. lagen om
allmän försäkring;

Föreslagen lydelse

avdrag för premien ej medges enligt
punkt 2 av anvisningarna till
22 § eller punkt 9 av anvisningarna
till 29 §, arbetslöshetsförsäkring
samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
därunder inbegripen
avgift till sjukkassa för begravningshjälp,
som ej avses i 33 § och
som ej utgör sjukförsäkring enligt
2—4 kap. lagen om allmän försäkring; 4)

för belopp som den skattskyldige
enligt vid självdeklarationen
fogat intyg eller annat skriftligt
bevis utgivit under beskattningsåret
för underhåll av icke
hemmavarande barn om barnet är
under 18 år eller, såvitt gäller underhåll
på grund av dom, oavsett
barnets ålder, dock högst med
2 500 kronor för varje barn;

6) för under beskattningsåret av
den skattskyldige erlagd avgift avseende
annan pensionsförsäkring
än tjänstepensionsförsäkring, som
äges av arbetsgivare, om försäkringen
äges av den skattskyldige.

4) för belopp som den skattskyldige
enligt vid självdeklarationen
fogat intyg eller annat skriftligt
bevis utgivit under beskattningsåret
för underhåll av icke
hemmavarande barn om barnet är
under 18 år eller, såvitt gäller underhåll
på grund av dom, oavsett
barnets ålder, dock högst med
2 500 kronor för varje barn;

6) för under beskattningsåret av
den skattskyldige erlagd avgift avseende
annan pensionsförsäkring
än tjänstepensionsförsäkring, som
äges av arbetsgivare, om försäkringen
äges av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt,
skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring
och underhållsbidrag, som i första stycket 4) och 6) här ovan sägs, åtnjutas
allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits
till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i
riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det
belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3)
här ovan må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kronor;
dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt
må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med
högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret
varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft
hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får ej överstiga den
skattskyldiges A-inkomst för beskattningsåret eller året närmast dessförinnan
och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. Avdraget
får uppgå till högst 30 procent av inkomst som hänför sig till
jordbruksfastighet eller rörelse och 10 procent av övrig A-inkomst, beräknat
på en sammanlagd A-inkomst av högst tjugo gånger det basbelopp
som enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämts för
januari månad året närmast före taxeringsåret, men får i stället beräknas

SkU 1976/77:12

6

till högst 7 000 kronor jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till
jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst av 23 000
kronor. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall
upptagas till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året
närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9 § 3
mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt är att anse
som A-inkomst.

Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket efter ansökan besluta
att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får åtnjutas med högre belopp
än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall
dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att
anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt
i anställning, får medges avdrag högst med belopp, beräknat
som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits
i föregående stycke. Har skattskyldig, som drivit jordbruk, skogsbruk
eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under
verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får
avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra
stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt är att anse som Binkomst.
Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal
år varunder den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen,
dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets
storlek tagas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter
till avdrag för avgift som avses i första stycket 6). Avdraget får
dock ej överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar
6 gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts
för januari månad det år varunder driften i förvärvskällan upphört
och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats
som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig
förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse
av förvärvskällan. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses
i detta stycke får talan ej föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag
för avgiften helt eller delvis icke kunnat åtnjutas enligt bestämmelserna
i femte stycket, medgives avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering
för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag får dock icke
åtnjutas med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år
överstiger vad som angives i femte stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena får avdrag för avgift
som avses i första stycket 6) ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden
mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro
skattepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf.
Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) icke utnyttjas
i hemortskommunen, må avdrag för återstoden av vad sålunda beräknats
åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten,
i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf
som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat
avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag senast vid
taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej
heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan
övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

SkU 1976/77:12

7

Nuvarande lydelse

3 m o m.5 Ha makar med hemmavarande
barn under 16 år båda
haft A-inkomst enligt 9 § 3
mom. lagen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt, må den make
som haft den lägsta inkomsten av
sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag.

Ha makarna haft lika stora A-inkomster,
åtnjutes avdraget av den
yngsta maken. Avdraget är i fråga
om inkomst av jordbruksfastighet
och rörelse 25 procent av
nettointäkten av förvärvskällan
eller — i fall då skattskyldig vars
make bedrivit verksamheten taxeras
för inkomst enligt tredje stycket
av anvisningarna till 52 § —

25 procent av den del av nettointäkten
som taxeras hos avdragsberättigad
make samt i fråga om
inkomst av tjänst 25 procent av
inkomsten, i samtliga fall dock
högst 2 000 kronor. Vid jämförelsen
av makarnas inkomster skall
hänsyn tagas även till under beskattningsåret
uppburen kontant
inkomst ombord enligt lagen
(1958: 295) om sjömansskatt samt
enligt 1 § 2 mom. nyssnämnda
lag skattepliktig dagpenning.

Har gift skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år haft Ainkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse och har maken utfört arbete
i förvärvskällan utan att taxeras för inkomst enligt tredje stycket av
anvisningarna till 52 §, må den skattskyldige åtnjuta förvärvsavdrag
med värdet av makens arbetsinsats, dock med högst 1 000 kronor. Vad
nu sagts skall, utan hinder av att intäkten är hänförlig till inkomstslaget
tjänst, gälla även skattskyldig, som på grund av bestämmelserna i punkt
13 av anvisningarna till 32 § beskattas för makes arbetsinsats.

Avdrag enligt första och andra styckena må åtnjutas endast av make
som levt tillsammans med andra maken under beskattningsåret.

Har skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år, som under
beskattningsåret antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin
make eller ock varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild),
haft A-inkomst, må han åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget är i
fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten
av förvärvskällan och i fråga om inkomst av tjänst 25 procent
av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kronor.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under
större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må
åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag
därtill förslår. Avdrag må för skattskyldig eller, om skattskyldig

5 Senaste lydelse 1976: 85.

Föreslagen lydelse

3 mom. Ha makar med hemmavarande
barn under 16 år båda
haft A-inkomst enligt 9 § 3
mom. lagen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt, må den make
som haft den lägsta inkomsten av
sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag.
Ha makarna haft lika stora A-inkomster,
åtnjutes avdraget av den
yngsta maken. Avdraget är i fråga
om inkomst av jordbruksfastighet
och rörelse 25 procent av
nettointäkten av förvärvskällan
samt i fråga om inkomst av tjänst
25 procent av inkomsten, i samtliga
fall dock högst 2 000 kronor.
Vid jämförelsen av makarnas inkomster
skall hänsyn tagas även
till under beskattningsåret uppburen
kontant inkomst ombord enligt
lagen (1958: 295) om sjömansskatt
samt enligt 1 § 2 mom. nyssnämnda
lag skattepliktig dagpenning.

SkU 1976/77:12

8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

varit gift och levt tillsammans med sin make, för makarna tillsammans
icke överstiga

om avdrag ifrågakommer enligt första eller fjärde stycket: 2 000
kronor; och

i övriga fall: 1 000 kronor.

Avdrag enligt detta moment skall erhållas i kommun där inkomst,
som berättigar till avdrag, tages till beskattning, i första hand, när så
kan ske, inom hemortskommunen och i övrigt enligt fördelning som
bestämmes av taxeringsnämnden i sagda kommun.

Anvisningar

till 20 §

1.® Till skattskyldigs levnads- 1. Till skattskyldigs levnadskostnader,
för vilka avdrag enligt kostnader, för vilka avdrag enligt

denna paragraf ej medgives, räk- denna paragraf ej medgives, räknas
bland annat premier för egna nas bland annat premier för egna

personliga försäkringar och avgif- personliga försäkringar och avgifter
till kassor, föreningar och and- ter till kassor, föreningar och andra
sammanslutningar, i vilka den ra sammanslutningar, i vilka den

skattskyldige är medlem. Att i vis- skattskyldige är medlem. Att i vissa
speciella fall avdrag dock får sa speciella fall avdrag dock får

göras för dylika premier och av- göras för dylika premier och avgifter,
framgår av stadgandena i gifter, framgår av stadgandena i

25 § 1 morn., 33 § och 46 § 2 mom. 25 § 1 morn., 33 § och 46 § 2 mom.

samt punkt 2 av anvisningarna till
22 § och punkt 9 av anvisningarna
till 29 §.

Utgifter för representation och liknande ändamål äro att hänföra till
omkostnader i förvärvskälla endast om de hava omedelbart samband
med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller
bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avse jubileum
för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten,
stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna äro
att hänföra till personalvård. Avdrag må i det enskilda fallet icke åtnjutas
med större belopp än som kan anses skäligt.

2.7 Barn under 16 år anses ej
tillhöra arbetspersonalen.

Barn, som fyllt 16 år och som
deltagit i den skattskyldiges förvärvsverksamhet,
anses tillhöra arbetspersonalen.
Detta gäller dock
icke barn som på heltid bedriver
studier eller genomgår annan utbildning,
utom såvitt avser arbete
som utförts under sommarferier
eller annat uppehåll av minst en
månads varaktighet. Har barnet ej
fyllt 18 år, anses det tillhöra arbetspersonalen
endast om dess inkomst
av arbete i den skattskyl 6

Senaste lydelse 1963:161.

7 Senaste lydelse 1976: 67.

SkU 1976/77:12

9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

diges förvärvsverksamhet är så
stor, att den som sådan föranleder
skatteplikt för barnet enligt 51 §.

Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet den 1 november
året näst före taxeringsåret (se 65 §).

Avdrag för lön eller annan ersättning för barns arbete får icke överstiga
marknadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen.

till 22 §

l.8 Till driftkostnader hänföres lön eller liknande vederlag liksom
underhåll åt personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar;
undantagsförmåner, pensioner, periodiska utbetalningar på grund av
förutvarande anställning på fastigheten; arrendeavgift; avgäld, som skolat
utgå av fastigheten; ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten
eller använts för dess drift; kostnader för inköp av djur, utsäde, foder,
gödselmedel och dylikt; kostnader för reparation och underhåll av driftbyggnader,
markanläggningar och inventarier; kostnader för vård och
underhåll av skog, såsom förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,
skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning m. m., samt vid
skogsavverkning kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning,
flottning m. m.; kostnader för försäkring av personal, byggnader, skog,
gröda, djur, förråd och inventarier som ej äro att hänföra till personlig
lösegendom, m. m.

Till reparation och underhåll hänföras vid tillämpning av första stycket
kostnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som äro normalt
påräkneliga i jordbruksdrift, såsom upptagande av nya fönstereller
dörröppningar samt flyttning av innerväggar eller inredning i samband
med omdisponering av ekonomibyggnad, exempelvis i samband
med omläggning av driften från en animalieproduktion till en annan. Åtgärd
som innebär en väsentlig ändring av byggnaden, såsom när ett djurstall
ombygges för att i stället användas för helt annat ändamål, hänföres
dock ej till reparation och underhåll.

Som driftkostnad skall anses även anskaffning och insättning av sådana
utrustningsdetaljer i skyddsrum som ha värde endast från civilförsvarssynpunkt,
såsom speciella dörrar, luckor och karmar för dessa,
inre begränsningsväggar för gasfång vid ingångar och reservutgångar,
luftrenare och tillhörande fördelningsledningar.

Kostnad för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig
frukt- eller bärodling får efter den skattskyldiges eget val dragas av
antingen i sin helhet för det år kostnaden uppkommit eller enligt avskrivningsplan.
Vid planenlig avskrivning fördelas kostnaderna på ett
antal år i följd så att de kunna i sin helhet dragas av under den tidrymd
odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 4
sjätte stycket äga motsvarande tillämpning.

Värdet av fastighetens egna produkter, som användas för fastighetens
fortsatta drift, får avföras som driftkostnad men skall då samtidigt upptagas
som intäkt.

Avdrag för avsättning till pensions- eller personalstiftelse och kostnad
för pensionsförsäkring får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt
2 av anvisningarna till 29 §.

8 Senaste lydelse 1976: 67.

SkU 1976/77:12

10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner,
äger punkt 2 av anvisningarna till 29 § motsvarande tillämpning i fråga
om jordbruksfastighet.

Skattskyldigs barn anses tillhöra
arbetspersonalen i de fall som anges
i punkt 2 av anvisningarna
till 20 §.

Barn taxeras självt för den inkomst
av arbete på fastigheten som
barnet kan ha haft i form av
pengar, naturaförmåner eller annat
under tid då barnet tillhört arbetspersonalen,
dock högst för vad
som motsvarar marknadsmässigt
vederlag för barnets arbetsinsats.

Motsvarande belopp får dragas av
som driftkostnad. För lön och underhåll
till barn som deltagit i arbetet
men därvid icke tillhört arbetspersonalen
får avdrag icke göras.
Lönen och underhållet skall
då ej heller upptagas som inkomst
för barnet.

Skattskyldigs barn, som fyllt 16
år, taxeras självt för den inkomst
av arbete på fastigheten som barnet
kan ha haft i form av pengar,
naturaförmåner eller annat, dock
högst för vad som motsvarar marknadsmässigt
vederlag för barnets
arbetsinsats. Motsvarande belopp
får dragas av som driftkostnad.
För lön och underhåll till den
skattskyldiges barn, som ej fyllt
16 år, får avdrag icke göras. Lönen
och underhållet skall då ej
heller upptagas som inkomst för
barnet.

Punkt 18 av anvisningarna till 29 § äger motsvarande tillämpning beträffande
inkomst av jordbruksfastighet.

2.9 Till driftkostnad hänföres även speciella skatter och avgifter till
det allmänna, såsom till exempel skogsvårdsavgift. Svenska allmänna
skatter få icke dragas av (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges
i anvisningarna till 41 b §.

Bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna
till 29 § om avdrag
för premie för grupplivförsäkring
äger motsvarande tillämpning beträffande
inkomst av jordbruksfastighet.

2. a. Vid beräkning av nettointäkt
av här i riket belägen jordbruksfastighet
som brukats av
skattskyldig, som är fysisk person,
medges schablonavdrag för egenavgifter
enligt bestämmelserna i
denna punkt.

Schablonavdraget beräknas på ett underlag som motsvarar bruttointäkten
av jordbruksfastigheten minskad med dels sjukpenning eller annan
ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 §, dels andra

2. a.10 Vid beräkning av nettointäkt
av här i riket belägen jordbruksfastighet
som brukats av den
skattskyldige medges schablonavdrag
för egenavgifter enligt bestämmelserna
i denna punkt.

9 Senaste lydelse 1976: 460.

10 Senaste lydelse 1976: 460.

SkU 1976/77:12

11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

driftkostnader än schablonavdraget, dels underskott av annan här i riket

belägen jordbruksfastighet som brukats av den skattskyldige.

Har handelsbolag inkomst av
här i riket belägen jordbruksfastighet
och har den skattskyldige i
egenskap av delägare i bolaget
brukat fastigheten, får han åtnjuta
schablonavdrag för egenavgifter på
grundval av sin andel av bolagets
inkomst av fastigheten (jfr 53 §
2 morn.). Som underlag för beräkning
av schablonavdraget skall den
skattskyldige upptaga sin andel av
inkomsten minskad med dels sjukpenning
eller annan ersättning som
avses i punkt 14 av anvisningarna
till 21 § och belöper på den skattskyldige,
dels underskott av annan
här i riket belägen jordbruksfastighet
som brukats av den skattskyldige.

Skall enligt tredje stycket av anvisningarna
till 52 § medhjälpande
make beskattas för del av inkomst
av verksamhet, som bedrives av den
andre maken, skall schablonavdrag
för egenavgifter beräknas särskilt
för envar av makarna. Som underlag
för beräkning av schablonavdraget
skall vardera maken upptaga
sin andel av bruttointäkten
av jordbruksfastigheten minskad
med dels sjukpenning eller annan
ersättning som avses i punkt 14
av anvisningarna till 21 § och belöper
på maken själv, dels makens
andel av driftkostnaderna utom
schablonavdraget, dels underskott
av annan här i riket belägen jordbruksfastighet
som maken själv
brukat.

Vid beräkning av schablonavdrag
skall bruttointäkten i förekommande
fall minskas med belopp
varmed den skattskyldige erhållit
uppskov enligt skogskontolagen
(1954:142). Motsvarande
gäller i fråga om avdrag som erhållits
enligt lagen (1975:1147)
om särskilt investeringsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt eller
därmed jämförlig författning.

SkU 1976/77:12

12

Nuvarande lydelse

Schablonavdraget utgör — såvida
annat icke följer av fjärde stycket
— 10 procent av den del av underlaget
enligt andra stycket som
icke överstiger 10 000 kronor, 20
procent av den del av underlaget
som överstiger 10 000 men icke
100 000 kronor samt 15 procent
av den del av underlaget som överstiger
100 000 kronor.

Schablonavdraget utgör 4 procent
av underlaget enligt andra
stycket om

a) den skattskyldige vid ingången
av året näst före taxeringsåret har
fyllt 65 år,

b) den skattskyldige för december
månad året näst före taxeringsåret
har åtnjutit förtidspension eller
hel ålderspension enligt lagen
(1962: 381) om allmän försäkring
och pensionsgrundande inkomst
icke skall beräknas för honom enligt
15 kap. 2 § samma lag,

c) den skattskyldige icke är inskriven
i allmän försäkringskassa
vid utgången av året näst före taxeringsåret,
eller

d) bruttointäkten av fastigheten
uteslutande eller så gott som uteslutande
omfattas av överenskommelse
som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket lagen (1962: 381) om allmän
försäkring.

Föreslagen lydelse

Schablonavdraget utgör — såvida
annat icke följer av sjunde
stycket — 10 procent av den del
av det enligt andra—femte styckena
beräknade underlaget som
icke överstiger 10 000 kronor, 20
procent av den del av underlaget
som överstiger 10 000 men icke
100 000 kronor samt 15 procent av
den del av underlaget som överstiger
100 000 kronor.

Schablonavdraget utgör 4 procent
av det enligt andra—femte
styckena beräknade underlaget om

a) den skattskyldige vid ingången
av året näst före taxeringsåret
har fyllt 65 år,

b) den skattskyldige för december
månad året näst före taxeringsåret
har åtnjutit förtidspension
eller hel ålderspension enligt lagen
(1962: 381) om allmän försäkring
och pensionsgrundande inkomst
icke skall beräknas för honom enligt
15 kap. 2 § samma lag,

c) den skattskyldige icke är inskriven
i allmän försäkringskassa
vid utgången av året näst före
taxeringsåret, eller

d) bruttointäkten av fastigheten
uteslutande eller så gott som uteslutande
omfattas av överenskommelse
som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket lagen (1962: 381) om allmän
försäkring.

till 29 §

9.11 Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det
allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter, tull- och
hamnumgälder m. m. dyl. Däremot få svenska allmänna skatter icke avdragas
(se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges
i anvisningarna till 41 b §.

Premie för grupplivförsäkring,
som tecknats av fysisk person i
hans egenskap av utövare av viss
rörelse, utgör avdragsgill omkostnad
i rörelsen. Om den ersättning,
som kan komma att utfalla på

11 Senaste lydelse 1976: 460.

SkU 1976/77:12

13

Nuvarande lydelse

9.a.12 Vid beräkning av nettointäkt
av här i riket bedriven rörelse
skall punkt 2 a av anvisningarna
till 22 § äga motsvarande
tillämpning. Vid tillämpning av
andra stycket av nämnda anvisningspunkt
skall bruttointäkten
minskas med dels sjukpenning eller
annan ersättning som avses i
punkt 9 av anvisningarna till 28
§, dels andra driftkostnader än
schablonavdraget, dels underskott
av annan här i riket bedriven rörelse.

II.13 Skattskyldigs barn anses
tillhöra arbetspersonalen i de fall
som anges i punkt 2 av anvisningarna
till 20 §.

Punkt 1 nionde stycket av anvisningarna
till 22 § äger motsvarande
tillämpning beträffande inkomst
av rörelse.

Föreslagen lydelse

grund av försäkringen, utgår efter
väsentligt förmånligare grunder än
vad som gäller enligt grupplivförsäkring
för befattningshavare i statens
tjänst, skall dock endast den
del av premien som kan anses motsvara
förmåner enligt grupplivförsäkring
för nämnda befattningshavare
räknas som omkostnad i rörelsen.
För den del av premien
som i enlighet härmed icke utgör
omkostnad i rörelsen erhålles allmänt
avdrag under de förutsättningar
som angivas i 46 § 2 mom.

9.a. Vid beräkning av nettointäkt
av här i riket bedriven rörelse
skall punkt 2 a av anvisningarna
till 22 § äga motsvarande tillämpning.
Vid tillämpning av
nämnda anvisningspunkt skall i
stället för inkomst eller underskott
av jordbruksfastighet beaktas
inkomst eller underskott av
rörelse samt i stället för sjukpenning
som avses i punkt 14 av anvisningarna
till 21 § beaktas sjukpenning
som avses i punkt 9 av
anvisningarna till 28 §.

11. Punkt 1 åttonde stycket av
anvisningarna till 22 § äger motsvarande
tillämpning beträffande
inkomst av rörelse.

till 32 §

13.14 Är skattskyldig företagsledare i fåmansföretag och har hans
make icke sådan ledande ställning i företaget gäller, i fråga om lön
eller annan ersättning från företaget till maken för utfört arbete, bestämmelserna
i andra stycket.

Uppgår makens arbetsinsats i
företaget till minst 600 timmar
under beskattningsåret, beskattas
maken själv för det vederlag som
han uppburit från företaget under

Uppgår makens arbetsinsats i
företaget till minst 400 timmar
under beskattningsåret, beskattas
maken själv för det vederlag som
han uppburit från företaget under

12 Senaste lydelse 1976: 460.

13 Senaste lydelse 1976: 67.

14 Senaste lydelse 1976: 85.

SkU 1976/77:12

14

Nuvarande lydelse

förutsättning att ersättningen är
att anse som marknadsmässig. Om
maken till följd av att företaget
påbörjat eller nedlagt sin verksamhet
icke kunnat arbeta i företaget
under hela beskattningsåret,
gäller vad nyss sagts under förutsättning
att arbetsinsatsen uppgår
till minst 300 timmar. Understiger
makens arbetsinsats vad sålunda
föreskrivits eller överstiger ersättningen
vad som kan anses marknadsmässigt,
skall företagsledaren
beskattas för makens ersättning
eller den del av ersättningen som
överstiger den marknadsmässiga.
Arbetsinsats i makarnas gemensamma
bostadsutrymme får medräknas
om med hänsyn till rörelsens
art och andra sådana omständigheter
skäl därtill föreligger.
Vid bedömande av om make
under beskattningsåret arbetat föreskrivet
antal arbetstimmar skall
anses att han under tid, då han
uppburit sjukpenning eller föräldrapenning
enligt lagen (1962: 381)
om allmän försäkring eller därmed
jämförlig ersättning enligt annan
författning, arbetat i samma omfattning
som närmast före den
tid, då sådan ersättning uppburits.
Såsom marknadsmässig ersättning
anses ej i något fall den
del, som överstiger en tredjedel
av makarnas sammanlagda inkomster
från företaget.

Ersättning för utfört arbete från
fåmansföretag till företagsledares
eller dennes makes barn, som ej
uppnått 16 års ålder, beskattas
hos den av makarna som har den
högsta inkomsten från företaget,
eller, om makarna har lika stor
inkomst från företaget, hos den
äldste maken. Denna föreskrift
tillämpas härjämte i fråga om ersättning
till barn som fyllt 16 år
om barnet på heltid bedriver studier
eller genomgår annan utbildning,
utom såvitt avser arbete som

Föreslagen lydelse

förutsättning att ersättningen är
att anse som marknadsmässig. Om
maken till följd av att företaget
påbörjat eller nedlagt sin verksamhet
icke kunnat arbeta i företaget
under hela beskattningsåret,
gäller vad nyss sagts under förutsättning
att arbetsinsatsen uppgår
till minst 200 timmar. Understiger
makens arbetsinsats vad sålunda
föreskrivits eller överstiger ersättningen
vad som kan anses marknadsmässigt,
skall företagsledaren
beskattas för makens ersättning
eller den del av ersättningen som
överstiger den marknadsmässiga.
Arbetsinsats i makarnas gemensamma
bostadsutrymme får medräknas
om med hänsyn till rörelsens
art och andra sådana omständigheter
skäl därtill föreligger.
Vid bedömande av om make under
beskattningsåret arbetat föreskrivet
antal arbetstimmar skall
anses att han under tid, då han
uppburit sjukpenning eller föräldrapenning
enligt lagen (1962:
381) om allmän försäkring eller
därmed jämförlig ersättning enligt
annan författning, arbetat i
samma omfattning som närmast
före den tid, då sådan ersättning
uppburits.

Ersättning för utfört arbete från
fåmansföretag till företagsledares
eller dennes makes barn, som ej
uppnått 16 års ålder, beskattas
hos den av makarna som har den
högsta inkomsten från företaget,
eller, om makarna har lika stor
inkomst från företaget, hos den
äldste maken. Detta gäller också
ersättning till barn, som har fyllt
16 år, till den del ersättningen
överstiger marknadsmässigt vederlag
för barnets arbetsinsats.

SkU 1976/77:12

15

Nuvarande lydelse Föreskriven lydelse

utförts under sommarferier eller
annat uppehåll av minst en månads
varaktighet. Detsamma gäller
även för ersättning till barn,
som fyllt 16 men ej 18 år, såvida
barnets inkomst på grund av arbetet
i företaget icke är så stor
att den som sådan föranleder
skatteplikt för barnet enligt 51 §
samt för den del av ersättningen
för barnets arbete som överstiger
marknadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen.

Vad i andra och tredje styckena föreskrivits äger motsvarande tilllämpning
i fråga om inkomst som make och barn åtnjuter i egenskap
av delägare i handelsbolag, varvid dock bestämmelserna i punkt 9
av anvisningarna skall iakttagas. Hinder möter emellertid ej att, innan
inkomsten från handelsbolaget uppdelas mellan makar och barn, tillgodoräkna
make och barn skälig ränta på det i handelsbolaget insatta
kapitalet. Omfattar beskattningsåret för handelsbolaget kortare eller
längre tid än 12 månader, skall antalet erforderliga arbetstimmar jämkas
med hänsyn härtill.

till 52 §15

Ha makar tillsammans deltagit i förvärvsverksamhet avseende inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse gälla bestämmelserna i andra—femte
styckena.

Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han
med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter
kan anses ha en ledande ställning i verksamheten och den andra maken
ej har en sådan ledande ställning. Den make som sålunda driver verksamheten
beskattas för hela inkomsten av verksamheten om annat ej
följer av tredje och fjärde styckena. Har ingen av makarna en sådan
ledande ställning som nu har sagts anses verksamheten bedriven av
makarna gemensamt. I sådana fall sker beskattning enligt femte stycket.

När verksamheten bedrivits av
den ena av makarna men den
andra maken (medhjälpande make)
arbetat i verksamheten minst
600 timmar under beskattningsåret,
skall denne på grund av sin
arbetsinsats beskattas för viss inkomst
av verksamheten. Detta sker
genom att han taxeras för så stor
del av nettointäkten av förvärvskällan
som kan anses motsvara
marknadsmässigt vederlag för arbetet,
dock högst för en tredjedel
av nettointäkten. Omfattar be -

När verksamheten bedrivits av
den ena av makarna men den
andra maken (medhjälpande make)
arbetat i verksamheten minst
400 timmar under beskattningsåret,
skall denne på grund av sin
arbetsinsats beskattas för så stor
del av inkomsten av verksamheten
som kan anses motsvara marknadsmässigt
vederlag för arbetet.
Omfattar beskattningsåret kortare
eller längre tid än 12 månader,
jämkas antalet arbetstimmar med
hänsyn härtill. Arbetsinsats i ma -

15 Senaste lydelse 1976: 67.

SkU 1976/77:12

16

Nuvarande lydelse

skattningsåret kortare eller längre
tid än 12 månader, jämkas antalet
arbetstimmar med hänsyn härtill.

Arbetsinsats i makarnas gemensamma
bostadsutrymme får medräknas
om med hänsyn till rörelsens
art och andra omständigheter
skäl därtill föreligger. Vid bedömande
av om medhjälpande
make under beskattningsåret arbetat
föreskrivet antal arbetstimmar
skall anses att han under tid,
då han uppburit sjukpenning eller
föräldrapenning enligt lagen (1962:

381) om allmän försäkring eller
därmed jämförlig ersättning enligt
annan författning, arbetat i
samma omfattning som närmast
före den tid, då sådan ersättning
uppburits.

I de fall då verksamhet bedrivits av den ena av makarna och den
andra maken ägt del i förvärvskälla eller det i denna nedlagda kapitalet,
möter ej hinder att sistnämnda make taxeras — förutom för arbetsinkomst
när det skall ske enligt tredje stycket — även för skälig
ränta som han kan ha uppburit på grund av sin äganderätt eller kapitalinsats.

Ha makarna gemensamt bedrivit verksamheten, skall vardera maken
taxeras för den inkomst därav som med hänsyn till hans arbete och
övriga insatser i verksamheten skäligen tillkommer honom.

Av 65 § framgår, att bestämmelser som avse gift skattskyldig i vissa
fall skola tillämpas i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva tillsammans.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången på beskattningsår för vilket taxering i första instans sker
år 1977.

De nya bestämmelserna i punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 22 §
skall iakttagas vid tillämpning av punkterna 3 och 6 av anvisningarna
till 22 § i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 1973.

Föreskriven lydelse

kärnäs gemensamma bostadsutrymme
får medräknas om med
hänsyn till rörelsens art och andra
omständigheter skäl därtill föreligger.
Vid bedömande av om
medhjälpande make under beskattningsåret
arbetat föreskrivet antal
arbetstimmar skall anses att han
under tid, då han uppburit sjukpenning
eller föräldrapenning enligt
lagen (1962: 381) om allmän
försäkring eller därmed jämförlig
ersättning enligt annan författning,
arbetat i samma omfattning
som närmast före den tid, då
sådan ersättning uppburits.

SkU 1976/77:12

17

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall

Härigenom föreskrives att 1 och 3—5 §§ lagen (1970: 172) om begränsning
av skatt i vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Vid debitering av slutlig och till- Vid debitering av slutlig och tillkommande
skatt skall statlig in- kommande skatt skall statlig inkomstskatt
och förmögenhetsskatt komstskatt och förmögenhetsskatt

begränsas enligt bestämmelserna i samt avgift enligt 4 § lagen (1968:

denna lag. 419) om allmän arbetsgivaravgift

begränsas enligt bestämmelserna i
denna lag.

Med skatt avses i denna lag även
sådan avgift som angives i första
stycket.

3 §3

Vid prövning av skattebegräns- Vid prövning av skattebegräns ningen

fastställes ett spärrbelopp ningen fastställes ett spärrbelopp

med hänsyn till den beskattnings- med hänsyn till den beskattningsbara
inkomst som beräknats för bara inkomst sorn beräknats för

den skattskyldige enligt lagen den skattskyldige enligt lagen

(1947:576) om statlig inkomst- (1947:576) om statlig inkomstskatt
för det år vartill skatten hän- skatt för det år vartill skatten hänför
sig. Om den skattskyldige er- för sig.

lagt sjömansskatt under beskattningsåret,
skall den beskattningsbara
inkomsten ökas med den till
sjömansskatt beskattningsbara inkomsten
och enligt 1 § 2 mom.
lagen (1958: 295) om sjömansskatt
skattepliktig dagpenning.

Den beskattningsbara inkomsten
skall

ökas med avdrag enligt lagen
(1975:1147) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig
inkomstskatt eller därmed jämförlig
författning,

ökas med sådant schablonavdrag
för egenavgifter som avses i punkt
2 a av anvisningarna till 22 § och
punkt 9 a av anvisningarna till

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 772.

2 Senaste lydelse 1974: 772.

3 Senaste lydelse 1974: 297.

2 Riksdagen 1976/77. 6 samt. Nr 12

SkU 1976/77:12

18

Nuvarande lydelse

Spärrbeloppet utgör 80 procent
av den del av den skattskyldiges
enligt första stycket beskattningsbara
inkomst jämte dagpenning
som ej överstiger 200 000 kronor
och 85 procent av överskjutande
belopp.

Föreslagen lydelse

29 § kommunalskattelagen (1928:
370), samt

ökas med avdrag och minskas
med intäkt som avses i andra och
tredje styckena av anvisningarna
till 41 b § nämnda lag,

allt under förutsättning att den
skattskyldige vid beräkningen av
den beskattningsbara inkomsten erhållit
avdrag eller beskattats för intäkt
av här angivet slag.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt
under beskattningsåret,
skall den beskattningsbara inkomsten
ökas med den till sjömansskatt
beskattningsbara inkomsten och
enligt 1 § 2 mom. lagen (1958:
295) om sjömansskatt skattepliktig
dagpenning.

Spärrbeloppet utgör 80 procent
av den del av den skattskyldiges
enligt första stycket beskattningsbara
inkomst, ökad eller minskad
enligt andra och tredje styckena,
som ej överstiger 200 000 kronor
och 85 procent av överskjutande
belopp.

4 §4

Spärrbelopp enligt 3 § jämföres
med sammanlagda beloppet av
statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt,
allmän kommunalskatt och
landstingsmedel som beräknats för
den skattskyldige på grund av taxeringen.
I skattebeloppet inräknas
även sjömansskatt, om den skattskyldige
erlagt sådan skatt under
beskattningsåret.

Spärrbelopp enligt 3 § jämföres
med sammanlagda beloppet av
statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt,
allmän kommunalskatt,
landstingsmedel och egenavgifter
som beräknats för den skattskyldige
på grund av taxeringen (skattebeloppet).
I skattebeloppet inräknas
även sjömansskatt, om den
skattskyldige erlagt sådan skatt under
beskattningsåret.

Med egenavgifter förstås avgifter
som avses i första stycket av
anvisningarna till 41 b § kommunalskattelagen
(1928: 370).

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 eller 5
mom. uppbördslagen (1953: 272) eller genom avräkning av utländsk skatt
enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas
som om skattereduktion eller avräkning av skatt icke skett.

* Senaste lydelse 1974: 772.

SkU 1976/77:12

19

'Nuvarande lydelse

5

Om skattebeloppet enligt 4 § är
högre än spärrbeloppet, nedsättes
den statliga inkomstskatten och
förmögenhetsskatten med överskjutande
belopp. Den statliga förmögenhetsskatten
får dock med
tillämpning av denna lag ej bli
lägre än skatten på 50 procent av
den skattskyldiges beskattningsbara
förmögenhet.

Nedsättning sker av den statliga
förmögenhetsskatten, om ej en annan
ordning kan antagas vara förmånligare
för den skattskyldige.
Skattenedsättning som avses i 4 §
andra stycket verkställes sedan
nedsättning har skett enligt första
stycket i denna paragraf.

Föreslagen lydelse

§5

Om skattebeloppet enligt 4 § är
högre än spärrbeloppet, nedsättes
den statliga inkomstskatten och
förmögenhetsskatten samt avgift
enligt 4 § lagen (1968: 419) om allmän
arbetsgivaravgift med överskjutande
belopp. Den statliga förmögenhetsskatten
får dock med
tillämpning av denna lag ej bli lägre
än skatten på 50 procent av
den skattskyldiges beskattningsbara
förmögenhet.

Nedsättning sker av den statliga
förmögenhetsskatten, om ej en annan
ordning kan antagas vara förmånligare
för den skattskyldige.
Skattenedsättning som avses i 4 §
tredje stycket verkställes sedan
nedsättning har skett enligt första
stycket i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tilllämpas
första gången i fråga om skatt som påföres på grund av 1978 års
taxering.

3 Förslag till

Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrives att 2 § skogskontolagen (1954: 142)1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Beträffande viss förvärvskälla må uppskovet för ett och samma beskattningsår
avse högst ett belopp, motsvarande summan av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter, samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret
uttagits för förädling i egen rörelse.

Har såsom intäkt upptagits likvid, som avses i punkt 11 av anvis B

Senaste lydelse 1974: 772.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 263.

2 Senaste lydelse 1976: 70.

SkU 1976/77:12

20

ningarna till 21 § kommunalskattelagen, må uppskov jämväl erhållas för
sådan intäkt i dess helhet.

Skattskyldig, som vid jorddelningsförrättning tillträtt ny mark och
efter tillträdet uttagit skog för att erhålla medel till framtida betalning
av sådan likvid som anges i andra stycket, må för beskattningsår, under
vilket likviden ännu ej förfallit till betalning, erhålla uppskov med högst
ett belopp, motsvarande köpeskillingen för skog som avyttrats genom
upplåtelse av avverkningsrätt eller sjuttio procent av köpeskillingen för
avyttrade skogsprodukter.

Uppskov må dock ej åtnjutas Uppskov må dock ej åtnjutas
för högre belopp än som motsva- för högre belopp än som motsvarar
den beräknade nettointäkten rar den beräknade nettointäkten av
av den förvärvskälla, varifrån in- den förvärvskälla, varifrån intäktäkten
av skogsbruk härrör, eller ten av skogsbruk härrör.

— i fall då del av nettointäkten
taxeras enligt tredje stycket av anvisningarna
till 52 § kommunalskattelagen
(1928: 370) — den del
av återstående nettointäkt som
taxeras hos skattskyldig som är berättigad
till uppskov.

Har i förvärvskällan redovisats utdelning från samfällighet, som avses
i 53 § 1 mom. första stycket f) kommunalskattelagen (1928: 370), får
uppskov åtnjutas till den del utdelningen härrör från intäkt av skogsbruk
i samfälligheten under det beskattningsår vartill utdelningen hänför sig
på samma sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den
skattskyldige drivit själv.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången vid 1977 års taxering.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom föreskrives att 4 § lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Fysisk person, som åtnjutit in- Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete en- komst av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3§ lagen (1962:381) ligt 11 kap. 3§ lagen (1962:381)

om allmän försäkring i form av in- om allmän försäkring i form av

komst av här i riket bedriven rö- inkomst av här i riket bedriven

reise, inkomst av här belägen jord- rörelse, inkomst av här belägen

bruksfastighet som brukas av ho- jordbruksfastighet som brukas av

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 774.

2 Senaste lydelse 1976: 78.

SkU 1976/77:12

21

Nuvarande lydelse

nom eller sådan inkomst av rörelse
eller jordbruksfastighet som avses
i andra stycket av nämnda lagrum,
erlägger allmän arbetsgivaravgift
om inkomsten av annat förvärvsarbete
överstiger 18 000 kronor eller
det lägre belopp som följer av
fjärde stycket. Avgiften är fyra
procent av den del av inkomsten
som överstiger nämnda belopp.
Avgift erlägges icke i den mån arbetsgivare
har att erlägga allmän
arbetsgivaravgift för inkomsten enligt
2 § denna lag.

Föreslagen lydelse

honom eller sådan inkomst av rörelse
eller jordbruksfastighet som
avses i andra stycket av nämnda
lagrum, erlägger allmän arbetsgivaravgift
om inkomsten av annat
förvärvsarbete överstiger 30 000
kronor eller det lägre belopp som
följer av fjärde stycket. Avgiften
är fyra procent av den del av inkomsten
som överstiger nämnda
belopp. Avgift erlägges icke i den
mån arbetsgivare har att erlägga
allmän arbetsgivaravgift för inkomsten
enligt 2 § denna lag.

Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt
avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej
sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret
anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra
kronor för år tages den ej i beräkning.

Härrör inkomst som avses i
första stycket från verksamhet,
som bedrivits av makar gemensamt
eller av den ena maken med hjälp
av den andra, iakttages följande.
Avgift erlägges för inkomst av sådan
verksamhet, om inkomsten
överstiger ett för makarna gemensamt
belopp av 18 000 kronor.
Detta belopp fördelas mellan makarna
i förhållande till storleken
av vardera makens inkomst av
verksamheten. Har make även haft
annan inkomst enligt första stycket,
erlägges avgift för sådan inkomst,
om den överstiger 18 000
kronor minskat med den del av
makarnas gemensamma avgiftsfria
belopp som tillgodoräknats honom.
Med makar likställas personer som
avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen
(1928: 370).

Härrör inkomst som avses i
första stycket från verksamhet,
som bedrivits av makar gemensamt
eller av den ena maken med hjälp
av den andra, iakttages följande.
Avgift erlägges för inkomst av sådan
verksamhet, om inkomsten
överstiger ett för makarna gemensamt
belopp av 30 000 kronor.
Detta belopp fördelas mellan makarna
i förhållande till storleken av
vardera makens inkomst av verksamheten.
Har make även haft annan
inkomst enligt första stycket,
erlägges avgift för sådan inkomst,
om den överstiger 30 000 kronor
minskat med den del av makarnas
gemensamma avgiftsfria belopp
som tillgodoräknats honom. Med
makar likställas personer som avses
i 65 § sista stycket kommunalskattelagen
(1928: 370).

Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 § första stycket

d) lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången i fråga om inkomster som tas upp till beskattning vid 1978
års taxering.

SkU 1976/77:12

22

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

I denna lag förstås med

arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 § första
stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift, som avses i 1 § första stycket, skall
beräknas för arbetsgivaren;

utgiftsår: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas;

slutlig avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgiftsdebiteringen
för nästföregående utgiftsår;

preliminär avgift: belopp som enligt debitering skall erläggas eller
eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår att erlägga sedan preliminär
avgift avräknats från slutlig avgift;

tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt beslut
om debitering fattat sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension samt
för arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkring och det kontanta arbetsmarknadsstödet
skall med lön enligt denna lag förstås jämväl sådan ersättning,
som enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten och 11 kap.
2 § andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring anses såsom
inkomst av anställning. Vad nu sagts äger dock icke tillämpning i fall
där ersättningen utgått till utomlands bosatt person och avser arbete
utom riket eller där bevillningsavgift erlagts enligt lagen (1908: 128 s. 1)
om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

1 fråga om inkomst från fåmansföretag
skola föreskrifterna i punkt
13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928: 370) äga
motsvarande tillämpning vid beräkning
av avgiftsunderlag.

Vad i 19 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift
som där avses äger motsvarande tillämpning på annan avgift som uppbäres
enligt förevarande lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas

i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

1 Lagen omtryckt 1974: 938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 938.

2 Senaste lydelse 1975: 1162.

SkU 1976/77:12

23

Motionerna

I detta sammanhang behandlas motionerna

1976/77: 30 av herr Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att

förslaget om ändringar i kommunalskattelagen (1928: 370 — KL)
beträffande rätt till avdrag för familjemedlemmars lön från företagsinkomster
avslås,

att i förslaget om ändring av kommunalskattelagen, i vad avser att
företagarnas grupplivförsäkringspremier skall vara avdragsgilla i rörelsen,
ordet ”väsentligt” utgår och

att förslaget om ändring av lagen om allmän arbetsgivaravgift avslås.

1976/77: 31 av herr Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att förslaget om ändringar i kommunalskattelagen beträffande rätt
till avdrag för familjemedlemmars lön från företagsinkomster avslås;

2. att i förslaget om ändring av kommunalskattelagen, i vad avser att
företagarnas grupplivförsäkringspremier blir avdragsgilla i rörelsen, ordet
”väsentligt” utgår;

3. att förslaget om ändring av lagen om allmän arbetsgivaravgift avslås; 4.

att förslaget om ändring i lagen om begränsning av skatt i vissa fall
avslås.

Utskottet

Vid riksdagsbehandlingen i våras av frågan om egenföretagares avdrag
för socialförsäkringsavgifter m. m. aktualiserades vissa detaljfrågor,
som nu tas upp i den förevarande propositionen. Samtidigt föreslås uppmjukning
av villkoren för individuell beskattning av företagare och medhjälpande
familjemedlemmar för inkomster från företaget.

Enligt riksdagens beslut i våras har den s. k. faktiska sambeskattningen
av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse i princip slopats,
samtidigt som möjligheterna att erhålla ej avsedda förmåner vid beskattningen
genom inkomstuppdelning mellan makar och barn begränsats.
Syftet härmed har varit att så långt som möjligt tillgodose berättigade
krav på individuell beskattning av arbetsinkomster och uppnå en
ökad neutralitet mellan olika företagsformer. Reglerna, som skall tillämpas
fr. o. m. 1977 års taxering, innebär i korthet följande.

Nettointäkten av egenföretagares jordbruk eller rörelse skall i princip
beskattas hos den av makarna som har den ledande ställningen i företaget.
Medhjälpande make, som utfört arbete i förvärvskällan minst

SkU 1976/77:12

24

600 timmar, skall emellertid beskattas för värdet härav, beräknat efter
marknadsmässig ersättning, dock för högst en tredjedel av nettointäkten.
Arbete i bostaden får medräknas endast om det med hänsyn till
verksamhetens art och övriga omständigheter finns skäl därtill. Om den
medhjälpande maken helt eller delvis äger förvärvskällan eller nedlagt
kapital däri, möter inte hinder mot att därutöver beskatta honom för
skälig ränta som han uppburit av denna anledning.

Om inte någon av makarna haft den ledande ställningen i företaget
skall de anses ha drivit verksamheten gemensamt. I så fall skall var och
en beskattas för skälig del av inkomsten med hänsyn till nedlagt arbete
och övriga omständigheter.

Beträffande lön till barn, som arbetar i föräldrarnas jordbruk eller
rörelse, gäller som förut att avdrag inte får medges om barnet inte har
fyllt 16 år. Tidigare begränsningar i avdragsrätten när barnet är mellan
16 och 18 år har byggts ut så att avdragsrätt föreligger endast om lönen
från föräldrarna är så stor att den som sådan föranleder skatteplikt för
barnet. Om barnet studerar på heltid gäller dessutom — oavsett barnets
ålder — att avdrag medges endast för arbete som utförts under
sommarferier eller annat studieuppehåll på minst en månad. I motsats
till tidigare skall reglerna också tillämpas beträffande lön till barn från
fåmansbolag.

Lön till medhjälpande make och barn från fåmansbolag utöver vad
som medges enligt ovan nämnda principer beskattas hos den av makarna
som har den ledande ställningen i företaget, men med bibehållen
avdragsrätt för bolaget.

Reglerna överensstämmer i huvudsak med de förslag i dessa hänseenden,
som lagts fram av företagsskatteberedningen och 1972 års skatteutredning,
dock med en viss avvikelse i fråga om arbete i bostaden i
enlighet med en reservation till utskottets betänkanden SkU 1975/76: 27
och 28. Tre andra reservationer angående sänkning av timantalet till
400, slopande av tredjedelsregeln och lättnader i fråga om avdrag för
lön till barn avslogs däremot av riksdagen.

I propositionen konstaterar föredraganden att önskemålet om likformighet
i skattehänseende mellan olika företagsformer i stort sett får
anses tillgodosett. Tredjedelsregeln och 600-timmarsregeln medför emellertid
att kravet på att vardera maken skall beskattas för värdet av
sin arbetsinsats inte blir uppfyllt, vilket i sin tur kan leda till en väsentlig
försämring av medhjälpande makes sociala förmåner. Det föreslås
därför att tredjedelsregeln slopas och att tidsgränsen sänks till 400
timmar. När det gäller barn föreslås främst av kontrollskäl att nuvarande
regler behålls så länge barnet inte fyllt 16 år. Beträffande äldre
barn bör däremot utgångspunkten vara att barnet självt skall kunna
beskattas för värdet av sin arbetsinsats.

SkU 1976/77:12

25

I motionerna 1976/77: 30 och 31 yrkas avslag på propositionen i denna
del. Motionärerna i den förstnämnda motionen anför bl. a. att ifrågavarande
spärrar tillkommit för att inkomsterna, som i dessa fall i allmänhet
är att anse som gemensamma familjeinkomster, inte godtyckligt
skall kunna fördelas mellan familjemedlemmarna på fördelaktigaste sätt
från skatte- och socialförsäkringssynpunkt, och att det med en så ringa
arbetsinsats, som den som föreslås i propositionen, torde bli mycket svårt
för taxeringsmyndigheterna att kontrollera lämnade uppgifter. I den
sistnämnda motionen anförs att det under den tid som gått inte inträffat
något som bör föranleda att de i våras beslutade reglerna ändras.

Utskottet konstaterar att bred enighet råder om det grundläggande
syftet med reglerna, nämligen att den som utfört ett förvärvsarbete också
bör beskattas för inkomsten härav enligt regler som så långt som möjligt
ger lika resultat oavsett företagsformen eller vem som är arbetsgivare.
Genom att den s. k. faktiska sambeskattningen i princip slopats
för egenföretagare, som med hjälp av sin make driver verksamheten utan
förmedling av juridisk person, har makarna kunnat uppnå en sedan
länge eftersträvad jämställdhet med dem som driver verksamhet i annan
form. De nya reglerna medför emellertid samtidigt omotiverade
skatteskärpningar och ej acceptabla försämringar i socialförsäkringshänseende
för åtskilliga familjer som driver jordbruk eller rörelse i
aktiebolagsform eller liknande.

Tredjedelsregeln har uppfattats som en diskriminering av medhjälpande
make — i praktiken mestadels kvinnor — eftersom värdet av
dennes arbetsinsats inte får uppskattas till mer än hälften av andra
makens inkomst. Därtill kommer att tredjedelsregeln, som i högst normala
fall leder till att värdet av medhjälpande makes arbetsinsats blir
underskattat, enligt vad som påvisas i propositionen i vissa fall får orimliga
effekter.

Även den gräns på 600 timmar, som gäller för att medhjälpande makes
arbetsinsats över huvud taget skall kunna beaktas, leder till att syftet
med reformen i åtskilliga fall inte kan tillgodoses. Med hänsyn till svårigheterna
att bedöma det marknadsmässiga värdet av en arbetsinsats
som endast utförs sporadiskt bör visserligen kravet på att arbetstiden
skall ha uppgått till ett visst antal timmar behållas. En sådan av praktiska
och administrativa skäl motiverad timgräns bör emellertid inte
sättas så hög, att väsentliga arbetsinsatser inte kan beaktas. Den i propositionen
föreslagna gränsen på 400 timmar är enligt utskottets uppfattning
mot denna bakgrund väl avvägd.

Beträffande lön till barn innebär beslutet i våras avsevärda skärpningar
som går långt utöver syftet att jämställa arbetsinkomster från
direktägda företag och fåmansbolag i beskattnings- och socialförsäkringshänseende.
Studerande ungdomar utför många gånger värdefulla
arbetsinsatser under veckoskiften och genom kvällsarbete. I jordbruk

SkU 1976/77:12

26

och i vissa andra företag är föräldrarna många gånger helt beroende
av att få studerande barn som avbytare för att själva kunna ta ledigt.
De nya reglerna innebär i sådana situationer att all inkomst som är
intjänad i föräldrarnas företag beskattas hos föräldrarna, medan däremot
inkomst intjänad på annat håll på samma sätt som hittills beskattas
hos den som utfört arbetet. Enligt utskottets uppfattning bör
dessa fall så långt som möjligt likställas. Som anförs i propositionen bör
således även i fråga om barns arbete utgångspunkten vara att barnet
självt beskattas för värdet av sitt arbete, med undantag för lön till barn
under 16 år.

Det bör framhållas att de kontrollproblem, som åberopats mot de nu
angivna förslagen, inte till sin natur är artskilda från vad som gäller
på övriga områden inom beskattningen. Kontrollfrågorna bör således
enligt utskottets uppfattning inte kunna åberopas som grund för att utforma
reglerna på ett sätt som i flera fall leder till otillfredsställande
resultat och skapar berättigad irritation. Det ankommer givetvis på de
skattskyldiga att — om så påfordras — genom förda anteckningar och
på annat sätt förebringa erforderlig utredning om medhjälpande makes
arbetsinsats och det marknadsmässiga värdet därav. Utskottet utgår
också från att de anvisningar riksskatteverket kommer att utfärda i ämnet
kommer att underlätta den praktiska tillämpningen av bestämmelserna.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
motionerna 1976/77: 30 och 31 i angivna delar.

I propositionen föreslås vidare att avgiftsunderlaget för fåmansföretags
arbetsgivaravgifter anknyts till de särskilda reglerna om taxering
av dess ägarkrets. Socialförsäkringsutskottet har i yttrande häröver
(SfU 1976/77: 1 y) inte funnit anledning till erinran mot förslaget. I
likhet med socialförsäkringsutskottet tillstyrker skatteutskottet propositionen
även i denna del.

I propositionen tas också upp vissa frågor rörande detaljutformningen
av reglerna om fördelningen av inkomsten mellan makarna och av de
schablonavdrag för egenavgifter till socialförsäkring m. m., som genomfördes
i slutet av förra riksmötet. I enlighet med vad utskottet förutsatte
vid sin behandling av sistnämnda fråga (SkU 1975/76: 68) föreslås
bl. a. att vissa detaljfrågor rörande beräkningen av schablonavdrag i
medhjälpsfallen regleras vilket i sin tur föranlett en omarbetning av
inkomstfördelningsreglerna av huvudsakligen teknisk natur.

Förslaget i propositionen innebär, att inkomsten skall fördelas mellan
makarna innan schablonavdraget för egenavgifter avräknas, och att detta
avdrag därefter beräknas på den fördelade inkomsten efter vissa justeringar.
Utskottet instämmer i propositionen i denna del.

SkU 1976/77:12

27

Den tekniska omläggningen i övrigt berör närmast reglerna om fördelning
av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse och innebär att
deklarationsblanketterna bör utformas på ett annat sätt än som planerats.
Med hänsyn härtill och till att förslaget i den delen torde medföra
vissa negativa effekter i övrigt, har utskottet funnit att detaljutformningen
så långt möjligt bör knyta an till gällande bestämmelser. Utskottets
förslag innebär i korthet följande.

Den av makarna, som anses ha den företagsledande ställningen, skall
i princip beskattas för hela inkomsten av verksamheten. I denna inkomst
inräknas således också inkomster som medhjälpande make kan
ha åtnjutit med avdrag för dennes omkostnader av olika slag. Uppkommer
överskott skall detta — under de särskilda förutsättningar som utskottet
redan behandlat — fördelas mellan makarna. Man bör således
i princip utgå från den för förvärvskällan redovisade gemensamma
nettointäkten, före schablonavdrag för egenavgift. Att begreppet nettointäkt
innefattar endast den del som taxeras hos den skattskyldige själv
medför att gällande bestämmelser om nettointäkt i 23 § 1 mom. och
30 § 1 mom. KL formuleras om och hänvisning därifrån sker till anvisningarna
till 52 §, där förfarandet klargörs. Som framgår av propositionen
är begreppet nettointäkt något oklart i ett annat hänseende. Bestämmelser
saknas nämligen i kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt
i frågan om avsättning till skogskonto och investeringsavdrag
skall beaktas vid eller efter beräkningen av nettointäkten. Av skogskontolagen
(1954: 142) framgår emellertid att den skattskyldige erhåller
uppskov med taxering av den del av intäkten som motsvaras av skogskontoavsättningen,
och enligt lagen (1975: 1147) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt framgår att investeringsavdraget
avräknas vid inkomstberäkningen för den förvärvskälla
vari verksamheten ingår. Nettointäkten framkommer således först sedan
dessa poster beaktats, och något förtydligande i detta hänseende erfordras
inte enligt utskottets uppfattning.

Som påpekats i en från Lantbrukarnas skattedelegation inkommen
skrivelse har gällande regler utformats så, att medhjälpande make —
under vissa förutsättningar och inom givna ramar — obligatoriskt skall
beskattas för hela det marknadsmässiga värdet av sin arbetsinsats. Enligt
utskottets uppfattning bör reglerna i detta hänseende av praktiska
skäl utformas med en viss valfrihet. Det bör stå makarna fritt att —
om de förutsättningar som gäller härför har uppfyllts — av den gemensamma
inkomsten hänföra ett valfritt belopp till den medhjälpande maken,
dock högst vad som kan anses motsvara det marknadsmässiga värdet
av arbetsinsatsen. Om medhjälpande make uppburit sjukpenning e. d.
bör han — under samma förutsättningar — också kunna beskattas för
värdet härav. Därutöver bör medhjälpande make kunna tillgodoföras
ränta på insatt kapital på sätt som redan gäller i detta hänseende.

SkU 1976/77:12

28

Av praktiska skäl bör .värdet av medhjälpande makes arbetsinsats om
möjligt beräknas till samma belopp vid den statliga och den kommunala
taxeringen. På grund härav och med hänsyn till det grundläggande
syftet med inkomstfördelningen föreslår utskottet att utgångspunkten
för fördelningen skall vara den till statlig inkomstskatt taxerade nettointäkten,
beräknad före schablonavdrag för egenavgifter. Vid denna
taxering motsvarar nettointäkten inkomsten av förvärvskällan.

Avsikten är att makarna så långt som möjligt skall kunna beräkna
inkomsten på samma sätt som hittills. Sammanfattningsvis innebär således
förslaget att makarna som vanligt uppger samtliga intäkter och
avgående poster. Här bortses dock till en början från schablonavdraget
för egenavgifter. För makar som gemensamt bedrivit verksamheten fördelas
inkomsten dem emellan efter vad som skäligen tillkommer vardera
maken med hänsyn till hans arbete och övriga insatser i verksamheten.
Har däremot en av makarna haft en sådan ledande ställning, som
avses i andra stycket av anvisningarna till 52 § KL, skall han i princip
beskattas för hela inkomsten av verksamheten. I så fall skall således den
företagsledande maken ta upp även andra makens intäkter och dennes
avgående poster, fortfarande frånsett schablonavdrag för egenavgifter.
Den slutsumma som därefter återstår vid taxeringen till statlig inkomstskatt
får emellertid — under de förutsättningar som anges i tredje och
fjärde styckena av nämnda anvisningar — helt eller delvis överflyttas
till andra maken. Den del, som på detta sätt överflyttas till andra maken
och läggs till grund för dennes taxering till såväl statlig som kommunal
inkomstskatt, får dock inte överstiga värdet av dennes arbetsinsats, uppburen
sjukpenning e. d. och skälig ränta på insatt kapital. Eftersom reglerna
således innebär att en del av en gemensam nettointäkt, beräknad
före schablonavdrag för egenavgifter, hänförs till medhjälpande make,
kan denne givetvis inte tillgodoföras så stort belopp att underskott uppkommer
för andra maken. Om förvärvskällan inte lämnat något gemensamt
överskott utan underskott, får den företagsledande maken åtnjuta
avdrag härför enligt 46 § KL.

Sedan det framräknade nettobeloppet i förekommande fall fördelats
mellan makarna, medges slutligen schablonavdrag för egenavgifter. Vad
som härefter återstår utgör den skattskyldiges nettointäkt. Om fastighet
ingår i förvärvskällan får ägaren från nettointäkten avräkna s. k. procentavdrag
avseende garantibeloppet för fastigheten.

Utskottets förslag i dessa hänseenden föranleder ändringar i 23 §
1 morn., 30 § 1 morn., punkt 2 av anvisningarna till 22 § och anvisningarna
till 52 § KL.

Beträffande schablonavdraget för egenavgift framgår av vad utskottet
redan anfört att detta avdrag skall beräknas på ett underlag som
motsvarar den skattskyldiges nettointäkt beräknad utan schablonavdrag.

SkU 1976/77:12

29

Detta underlag skall dock minskas med sjukpenning och underskott av'
annan förvärvskälla inom samma inkomstslag. Detaljutformningen i
propositionen sammanhänger med den tekniska uppläggningen i övrigt..
Med utskottets förslag utgör den mellan makarna fördelade inkomsten
ett underlag för egenavgiften sorn inte behöver justeras annat än med
avseende på sjukpenning och underskott. Även enligt utskottets uppfattning
kan detta underlag lämpligen anknytas till den statliga inkomsttaxeringen.
Det kan framhållas att reglerna — som föreslagits i propositionen
— bör utformas i anslutning till den terminologi och praxis
som tillämpas på socialförsäkringsområdet. Beträffande författningsförslagen
i denna del, som återfinns i punkt 2 a av anvisningarna till 21 §
KL, kan tillfogas att underlaget för schablonavdraget beträffande delägare
i handelsbolag givetvis bör vara den justerade nettointäkten vid
taxeringen till statlig inkomstskatt och att — som föreslagits i propositionen
— motsvarande regler även i övrigt skall tillämpas i dessa fall.

Till sist tar utskottet upp vissa specialregler beträffande skogskonto.
Riksdagens beslut i våras innefattade bl. a. två ändringar i skogskontolagen
(1954: 142). Enligt denna lag kan skattskyldig under vissa förutsättningar
erhålla uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk för
den del av intäkten som insatts på skogskonto. Uppskov får enligt 2 §
fjärde stycket dock ej åtnjutas med högre belopp än som motsvarar den
beräknade nettointäkten av förvärvskällan. Innebörden härav är att uppskovet
ej får avse så stort belopp att underskott uppstår. Detta lagrum
kompletterades i förtydligande syfte med vissa begränsningar i avdragsrätten
för det fall att nettointäkten delvis skulle beskattas hos medhjälpande
make. I propositionen föreslås en återgång till den tidigare lydelsen.
Utskottet instämmer i förslaget.

Vidare kompletterades 1 § första stycket med en bestämmelse av
innebörd att uppskov inte får åtnjutas beträffande inkomst som taxeras
hos medhjälpande make. Även denna regel är enligt utskottets uppfattning
överflödig och kan missförstås.

Utskottet föreslår således att de i våras beslutade författningsändringarna
beträffande denna lag upphävs.

I sammanhanget kan framhållas att de nya reglerna beträffande beskattningen
av värdet av makes arbetsinsats inte påkallar någon begränsning
i uppskovsmöjligheterna. Såvitt utskottet kan bedöma torde de allmänna
principerna för uppskovsreglerna normalt sett kunna tillämpas
utan särskilda svårigheter även i medhjälpsfallen. Frågan om ändringar
i skogskontolagstiftningen erfordras bör därför lämpligen bedömas först
sedan erfarenhet vunnits rörande tillämpningen av de nya reglerna angående
beskattningen av makar.

Beträffande detaljutformningen i övrigt får utskottet hänvisa till förarbetena
till gällande lagstiftning. Utskottet är medvetet om att vissa
frågor kan kvarstå olösta och utgår därför från att regeringen noga föl -

SkU 1976/77:12

30

jer tillämpningen av de nya reglerna och de anvisningar riksskatteverket
kommer att utfärda i ämnet.

Utskottet övergår nu till de övriga frågor som behandlas i propositionen.

Som förutskickats vid behandlingen av frågan om egenföretagarnas
socialförsäkringsavgifter m. m. i våras föreslås i propositionen att den
s. k. 80/85-procentregeln, som innebär att den skattskyldiges inkomstoch
förmögenhetsskatt i princip inte får överstiga 80—85 % av den beskattningsbara
inkomsten, skall omfatta även dessa avgifter. Samtidigt
föreslås en skärpning av reglerna så till vida att inkomsterna före investeringsavdrag
skall läggas till grund vid tillämpningen av begränsningsreglema.

I motionen 1976/77: 31 yrkar motionärerna avslag på propositionen
i denna del och anför bl. a. att 80/85-procentregeln f. n. är under utredning
och att regeln bör skärpas.

Av den förda debatten tidigare i år framgår, att egenavgiftema till
socialförsäkringen i kombination med inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
utgjort ett allvarligt problem för flertalet egenföretagare.
Det kan också — enligt vad som anförs i propositionen — göras gällande
att dessa avgifter belastar utrymmet för privat konsumtion på samma
sätt som inkomst- och förmögenhetsskatt. I enlighet med vad som förutsattes
i våras beträffande schablonavdraget för egenavgifter bör därför
enligt utskottets uppfattning 80/85-procentregeln omfatta även dessa
avgifter. Mot den i propositionen föreslagna detaljutformningen av reglerna
och ändringen i fråga om investeringsavdraget har utskottet inte
något att erinra. Utskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker
motionen 1976/77: 31 även i denna del.

Utskottet behandlar härefter det i propositionen framlagda förslaget
att den avgiftsfria inkomstdelen vid beräkning av egenföretagares allmänna
arbetsgivaravgift skall höjas från 18 000 till 30 000 kr.

I motionerna 1976/77: 30 och 31 yrkas avslag på propositionen i denna
del med hänvisning bl. a. till att redan nuvarande regler är generösa.

De skäl som utskottet nyss åberopat för att utsträcka 80/85-procentregeln
även till egenavgifter och socialförsäkring m. m. bör enligt utskottets
uppfattning leda till vissa lättnader också för företagare med
måttlig inkomst och förmögenhet. Dessa lättnader, som i propositionen
utformats såsom en höjning av den till allmän arbetsgivaravgift avgiftsfria
inkomstdelen till 30 000 kr., begränsar sig till högst 480 kr.

Utskottet kan mot denna bakgrund inte instämma i motionärernas
uppfattning att propositionen innebär alltför generösa förmåner. Utskottet
tillstyrker således propositionen och avstyrker motionerna även
i denna del.

SkU 1976/77:12

31

Vidare föreslås i propositionen att egenföretagare skall få avdrag för
premie för grupplivförsäkring vid beräkning av inkomst av förvärvskällan
i stället för såsom allmänt avdrag till den del försäkringen inte
skall utfalla efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller för
statstjänstemän.

I motionerna 1976/77: 30 och 31 yrkas att reglerna utformas så att
de gäller endast i den mån förmånerna inte är större än vad som gäller
i övrigt på arbetsmarknaden.

Förmån av fri gruppliv- och gruppsjukförsäkring utgör normalt inte
skattepliktig inkomst. Skattefriheten ger i praktiken samma resultat som
om förmånen hade varit skattepliktig och premien avdragsgill för den
anställde. Mot denna bakgrund har utskottet begärt förslag från regeringen
om en sådan omläggning av avdragsrätten som nu föreslås i propositionen.
Förslaget i propositionen går emellertid något längre än nödvändigt.
En mer exakt regel är givetvis att föredra. Med hänvisning härtill
tillstyrker utskottet propositionen i denna del med den ändring som
föreslås i motionerna.

Utskottet hemställer

1. beträffande spärreglerna i fråga om lön till make och barn
m. m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1976/77: 30 och 31
i denna del antar propositionen i denna del;

2. beträffande grupplivförsäkring

att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77: 30 och 31 i
denna del antar propositionen i denna del med den i motionerna
föreslagna ändringen;

3. beträffande 80/85-procentregeln

att riksdagen med avslag på motionen 1976/77: 31 i denna
del antar propositionen i denna del;

4. beträffande egenföretagares allmänna arbetsgivaravgift

att riksdagen med avslag på motionerna 1976/77: 30 och 31 i
denna del antar propositionen i denna del;

5. beträffande författningsförslagen

att riksdagen till följd härav och av vad utskottet ovan anfört
antar de vid propositionen fogade förslagen till

SkU 1976/77:12

32

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) med de
ändringar att 23 § 1 morn., 30 § 1 morn. saiftt punkt 2 a av
anvisningarna till 22 §, punkt 9 av anvisningarna till 29 § och
anvisningarna till 52 § erhåller följande såsomutskottets förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag.i

23 §

1 mom. Vad som återstår av
intäkt av jordbruksfastighet, sedan
avdrag enligt 22 § gjorts och hänsyn
tagits till in- och utgående balans,
utgör nettointäkt av
jordbruksfastighet.

1 mom. Vad som återstår av
intäkt av jordbruksfastighet, sedan
avdrag enligt 22 § gjorts och hänsyn
tagits till in- och utgående balans,
utgör nettointäkt av
jordbruksfastighet. Beträffande
makar gäller särskilda bestämmelser
i anvisningarna till 52 §.

30 §

1 mom. Vad som återstår av
intäkt av rörelse, sedan avdrag enligt
29 § gjorts och hänsyn tagits
till in- och utgående balans, utgör
nettointäkt av rörelse.

1 mom. Vad som återstår av
intäkt av rörelse, sedan avdrag enligt
29 § gjorts och hänsyn tagits
till in- och utgående balans, utgör
nettointäkt av rörelse. Beträffande
makar gäller särskilda
bestämmelser i anvisningarna till
52 §.

Anvisningar

till 22 §

2. a. Vid beräkning

Schablonavdraget beräknas på
ett underlag som motsvarar bruttointäkten
av jordbruksfastigheten
minskad med dels sjukpenning eller
annan ersättning sorn avses i
punkt 14 av anvisningarna till 21
§, dels andra driftkostnader än
schablonavdraget, dels underskott
av annan här i riket belägen jordbruksfastighet
som brukats av den
skattskyldige.

Har handelsbolag inkomst av
här i riket belägen jordbruksfastighet
och har den skattskyldige i
egenskap av delägare i bolaget
brukat fastigheten, får han åtnjuta
schablonavdrag för egenavgifter på
grundval av sin andel av bolagets
inkomst av fastigheten (jfr 53 §

denna punkt.

Schablonavdraget beräknas på
ett underlag som motsvarar den
skattskyldiges nettointäkt av jordbruksfastigheten,
beräknad enligt
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
före schablonavdraget,
minskad med dels sjukpenning eller
annan ersättning som avses i
punkt 14 av anvisningarna till 21
§, dels underskott av annan här i
riket belägen jordbruksfastighet
som brukats av den skattskyldige.

Motsvarande gäller beträffande
skattskyldig som är delägare i handelsbolag
(jfr 53 § 2 morn.).

SkU 1976/77:12

33

Regeringens förslag
2 morn.). Som underlag för beräkning
av schablonavdraget skall den
skattskyldige upptaga sin andel av
inkomsten minskad med dels sjukpenning
eller annan ersättning som
avses i punkt 14 av anvisningarna
till 21 § och belöper på den skattskyldige,
dels underskott av annan
här i riket belägen jordbruksfastighet
som brukats av den skattskyldige.

Skall enligt tredje stycket av anvisningarna
till 52 § medhjälpande
make beskattas för del av inkomst
av verksamhet, som bedrives av den
andra maken, skall schablonavdrag
för egenavgifter beräknas särskilt
för envar av makarna. Som underlag
för beräkning av schablonavdraget
skall vardera maken upptaga
sin andel av bruttointäkten
av jordbruksfastigheten minskad
med dels sjukpenning eller annan
ersättning som avses i punkt 14
av anvisningarna till 21 § och belöper
på maken själv, dels makens
andel av driftkostnaderna utom
schablonavdraget, dels underskott
av Anan här i riket belägen jordbruksfastighet
som maken själv
brukat.

Vid beräkning av schablonavdrag
skall bruttointäkten i förekommande
fall minskas med belopp
varmed den skattskyldige erhållit
uppskov enligt skogskontolagen
(1954:142). Motsvarande
gäller i fråga om avdrag som erhållits
enligt lagen (1975:1147)
om särskilt investeringsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt eller
därmed jämförlig författning.

Schablonavdraget utgör såvida
annat icke följer av sjunde
stycket — 10 procent av den del
av det enligt andra—femte styckena
beräknade underlaget som
icke överstiger 10 000 kronor, 20
procent av den del av underlaget
som överstiger 10 000 men icke
100 000 kronor samt 15 procent
av den del av underlaget som
överstiger 100 000 kronor.

Utskottets förslag

Beskattas enligt tredje stycket av
anvisningarna till 52 § medhjälpande
make för del av inkomst
av verksamhet, som bedrives av
den andra maken, skall schablonavdrag
för egenavgifter beräknas
särskilt för envar av makarna.

Schablonavdraget utgör — såvida
annat icke följer av sjätte
stycket — 10 procent av den del
av underlaget som icke överstiger
10 000 kronor, 20 procent av den
del av underlaget som överstiger
10 000 men icke 100 000 kronor
samt 15 procent av den del av underlaget
som överstiger 100 000
kronor.

3 Riksdagen 1976/77. 6 sami. Nr 12

SkU 1976/77:12

34

Regeringens förslag

Schablonavdraget utgör 4 procent
av det enligt andra—femte
styckena beräknade underlaget om

a) den skattskyldige vid ingången
av året näst före taxeringsåret
har fyllt 65 år,

b) den skattskyldige för december
månad året näst före taxeringsåret
har åtnjutit förtidspension
eller hel ålderspension enligt
lagen (1962: 381) om allmän försäkring
och pensionsgrundande inkomst
icke skall beräknas för honom
enligt 15 kap. 2 § samma lag,

c) den skattskyldige icke är inskriven
i allmän försäkringskassa
vid utgången av året näst före
taxeringsåret, eller

d) bruttointäkten av fastigheten
uteslutande eller så gott som uteslutande
omfattas av överenskommelse
som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket lagen (1962: 381) om allmän
försäkring.

till

9. Såsom speciella

Avdrag medges

Premie för grupplivförsäkring,
som tecknats av fysisk person i
hans egenskap av utövare av viss
rörelse, utgör avdragsgill omkostnad
i rörelsen. Om den ersättning,
som kan komma att utfalla på
grund av försäkringen, utgår efter
väsentligt förmånligare grunder än
vad som gäller enligt grupplivförsäkring
för befattningshavare i
statens tjänst, skall dock endast
den del av premien som kan anses
motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring
för nämnda befattningshavare
räknas som omkostnad
i rörelsen. För den del av premien
som i enlighet härmed icke
utgör omkostnad i rörelsen erhålles
allmänt avdrag under de förutsättningar
som angivas i 46 § 2
mom.

Utskottets förslag

Schablonavdraget utgör 4 procent
av underlaget om

,.i . V- -

a) den skattskyldige vid ingången
av året näst före taxeringsåret
har fyllt 65 år,

b) den skattskyldige för december
månad året näst före taxeringsåret
har åtnjutit 'förtidspension
eller hel ålderspension enligt
lagen (1962: 381) om allmän försäkring
och pensionsgrundande inkomst
icke skall beräknas för honom
enligt 15 kap. 2 § samma lag,

c) den skattskyldigé icke är inskriven
i allmän försäkringskassa
vid utgången av året näst före
taxeringsåret, eller

d) bruttointäkten av fastigheten
uteslutande eller så gott sorn uteslutande
omfattas av överenskommelse
som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket lagen (1962: 381) om allmän
försäkring.

29 §

- avdragas (se 20 §).

till 41 b §.

Premie för grupplivförsäkring,
som tecknats av fysisk person i
hans egenskap av utövare av viss
rörelse, utgör avdragsgill omkostnad
i rörelsen. Om den ersättning,
som kan komma att utfalla på
grund av försäkringen, utgår efter
förmånligare grunder än vad som
gäller enligt grupplivförsäkring
för befattningshavare i statens
tjänst, skall dock endast den del
av premien som kan anses motsvara
förmåner enligt grupplivförsäkring
för nämnda befattningshavare
räknas som omkostnad i
rörelsen. För den del av premien
som i enlighet härmed icke utgör
omkostnad i rörelsen erhålles allmänt
avdrag under de förutsättningar
som angivas i 46 § 2 mom.

SkU 1976/77:12

35

Utskottets förslag
till 52 §

Regeringens förslag

Ha makar tillsammans deltagit
i förvärvsverksamhet avseende inkomst
av jordbruksfastighet eller
rörelse gälla bestämmelserna i
andra—femte styckena.

Verksamheten anses

När verksamheten bedrivits av
den ena av makarna men den
andra maken (medhjälpande make)
arbetat i verksamheten minst
400 timmar under beskattningsåret,
skall denne på grund av sin
arbetsinsats beskattas för så stor
del av inkomsten av verksamheten
som kan anses motsvara marknadsmässigt
vederlag för arbetet.
Omfattar beskattningsåret kortare
eller längre tid än 12 månader,
jämkas antalet arbetstimmar med
hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas
gemensamma bostadsutrymme
får medräknas om med
hänsyn till rörelsens art och andra
omständigheter skäl därtill föreligger.
Vid bedömande av om
medhjälpande make under beskattningsåret
arbetat föreskrivet antal
arbetstimmar skall anses att han
under tid, då han uppburit sjukpenning
eller föräldrapenning enligt
lagen (1962: 381) om allmän
försäkring eller därmed jämförlig
ersättning enligt annan författning,
arbetat i samma omfattning
som närmast före den tid, då sådan
ersättning uppburits.

I de fall då verksamhet bedri -

Ha makar tillsammans deltagit
i förvärvsverksamhet avseende inkomst
av jordbruksfastighet eller
rörelse gälla bestämmelserna i
andra—sjätte styckena.

femte stycket.

När verksamheten bedrivits av
den ena av makarna men den
andra maken (medhjälpande make)
arbetat i verksamheten minst
400 timmar under beskattningsåret,
får makarna fördela inkomsten
sig emellan så att en del av
hela inkomsten av förvärvskällan
beräknad enligt lagen (1947: 576)
om statlig inkomstskatt före schablonavdrag
för egenavgifter enligt
punkt 2 a av anvisningarna till
22 § och punkt 9 a av anvisningarna
till 29 §, hänföres till medhjälpande
make. Denna del får
icke upptagas till högre belopp än
som kan anses motsvara marknadsmässigt
vederlag för medhjälpande
makens arbete jämte egen
sjukpenning eller annan ersättning
som avses i punkt 14 av anvisningarna
till 21 § eller punkt
9 av anvisningarna till 28 §. Omfattar
beskattningsåret kortare eller
längre tid än 12 månader,
jämkas antalet arbetstimmar med
hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas
gemensamma bostadsutrymme
får medräknas om med
hänsyn till rörelsens art och andra
omständigheter skäl därtill föreligger.
Vid bedömande av om
medhjälpande make under beskattningsåret
arbetat föreskrivet antal
arbetstimmar skall anses att han
under tid, då han uppburit sjukpenning
eller föräldrapenning enligt
lagen (1962: 381) om allmän
försäkring eller därmed jämförlig
ersättning enligt annan författning,
arbetat i samma omfattning
som närmast före den tid, då sådan
ersättning uppburits.

I de fall då verksamhet bedri -

SkU 1976/77:12

36

Regeringens förslag

vits av den ena av makarna och
den andra maken ägt del i förvärvskälla
eller det i denna nedlagda
kapitalet, möter ej hinder
att sistnämnda make taxeras —
förutom för arbetsinkomst när det
skall ske enligt tredje stycket —
även för skälig ränta som han kan
ha uppburit på grund av sin äganderätt
eller kapitalinsats.

Ha makarna

Utskottets förslag

vits av den ena av makarna och
den andra maken ägt del i förvärvskällan
eller det i denna nedlagda
kapitalet, möter ej hinder
att — utöver vad som anges i
tredje stycket — hänföra ytterligare
en del av inkomsten till sistnämnda
make, motsvarande skälig
ränta som han kan ha uppburit på
grund av sin äganderätt eller kapitalinsats.

tillkommer honom.

Vad som på vardera maken belöper
enligt bestämmelserna i
första—femte styckena minskat
med schablonavdrag för egenavgifter
utgör den skattskyldiges
nettointäkt av förvärvskällan.

Av 65 § leva tillsammans.

2. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt
i vissa fall,

3. lag om ändring i skogskontolagen (1954: 142) med de ändringar
att ingressen och 1 § erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Härigenom föreskrives att 2 §
skogskontolagen (1954: 142) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Fysisk person, oskift dödsbo eller
familjestiftelse, som i självdeklaration
till ledning för taxering
för inkomst har att uppgiva intäkt
av skogsbruk, må under de förutsättningar
och i den utsträckning
nedan stadgas erhålla uppskov
med taxering till kommunal och
statlig inkomstskatt för den del av
intäkten, som insatts å särskilt
konto i bank (skogskonto). Rätt
att erhålla uppskov, som nu sagts,
tillkommer icke delägare i handelsbolag
eller kommanditbolag
för någon del av den inkomst, han
åtnjutit av bolagets verksamhet.

Utskottets förslag

Härigenom föreskrives att 1 och
2 §§ skogskontolagen (1954: 142)
skall ha nedan angivna lydelse.

Utskottets förslag

§

Fysisk person, oskift dödsbo eller
familjestiftelse, som i självdeklaration
till ledning för taxering
för inkomst har att uppgiva intäkt
av skogsbruk, må under de förutsättningar
och i den utsträckning
nedan stadgas erhålla uppskov
med taxering till kommunal och
statlig inkomstskatt för den del av
intäkten, som insatts å särskilt
konto i bank (skogskonto). Rätt
att erhålla uppskov, som nu sagts,
tillkommer icke delägare i handelsbolag
eller kommanditbolag
för någon del av den inkomst, han
åtnjutit av bolagets verksamhet.

SkU 1976/77:12

37

Nuvarande lydelse

Ej heller tillkommer sådan rätt
delägare i oskiftat dödsbo, på vilket
53 § 3 mom. fjärde stycket
kommunalskattelagen (1928: 370)
tillämpas, för någon del av den
inkomst han åtnjutit av dödsboets
verksamhet. Uppskov må ej åtnjutas
i fråga om inkomst, som taxeras
enligt tredje stycket av anvisningarna
till 52 § kommunalskattelagen.

Med bank avses i denna lag
riksbanken, affärsbank, sparbank
samt centralkassa för jordbrukskredit.

Skattskyldig må för ett och samma
beskattningsår och för en och
samma förvärvskälla endast göra
insättning å ett skogskonto. Har
skattskyldig i strid mot denna bestämmelse
upplagt skogskonto i
mer än en bank må uppskov med
taxering erhållas allenast för insättning
å det först öppnade kontot.

Regeringens förslag

Ej heller tillkommer sådan rätt
delägare i oskiftat dödsbo, på vilket
53 § 3 mom. fjärde stycket
kommunalskattelagen (1928: 370)
tillämpas, för någon del av den
inkomst han åtnjutit av dödsboets
verksamhet.

Med bank avses i denna lag
riksbanken, affärsbank, sparbank
samt centralkassa för jordbrukskredit.

Skattskyldig må för ett och samma
beskattningsår och för en och
samma förvärvskälla endast göra
insättning å ett skogskonto. Har
skattskyldig i strid mot denna bestämmelse
upplagt skogskonto i
mer än en bank må uppskov med
taxering erhållas allenast för insättning
å det först öppnade kontot.

4. lag om ändring i lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift,

5. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Stockholm den 9 december 1976

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herr Wärnberg (s), herr andre vice talmannen Magnusson
(m), herrar Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Hörberg
(fp), Carlstein* (s), Westberg i Hofors (s), fru Normark (s), herrar
Olsson i Järvsö* (c), Boström (s), fru Odelsparr (c), herrar Lundgren (m),
Gustafsson i Borås (fp) och fru Rönnung* (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1976/77:12

\

38

Reservationer

r. . ' : ■

1. av herrar Wärnberg (s), Kristenson (s), Carlstein (s), Westberg i Hofors
(s), fru Normark (s), herr Boström (s) och fru Rönnung (s), som
ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som börjar på s. 25 med
”Utskottet konstaterar” och slutar på s. 26 med ”angivna delar”, bort
ha följande lydelse.

Utskottet konstaterar att bred enighet råder om det grundläggande
syftet med reglerna, nämligen att den som utfört ett förvärvsarbete
också bör beskattas för inkomsten härav enligt regler som så långt som
möjligt ger lika resultat oavsett företagsformen eller vem som är arbetsgivare.
Genom att den s. k. faktiska sambeskattningen i princip slopats
för egenföretagare, sorn med hjälp av sin make driver verksamheten
utan förmedling av juridisk person, har makarna kunnat uppnå en
sedan länge eftersträvad jämställdhet med dem som driver verksamhet
i annan form. Samtidigt inträdde en viss skatteskärpning för en del familjeinkomster
om ett jordbruk eller annan rörelse drevs i bolagsform.
Denna skärpning innebar dock i de flesta fall endast att opåkallade
uppdelningar av familjeinkomsten med därav följande skattelättnader
hindrades.

De spärrar som finns i den i våras beslutade lagstiftningen för att
förhindra felaktiga uppdelningar av den gemensamma familjeinkomsten
är enligt utskottets uppfattning nödvändiga att ha kvar. Således måste
ett minsta antal timmar finnas för att medhjälpande make skall kunna
anses ha deltagit i verksamheten. På grund av de stora svårigheter som
föreligger för taxeringsmyndigheten att kontrollera lämnade uppgifter
i detta avseende finner utskottet att 600 timmars arbetsinsats är ett
lämpligare timantal än de 400 timmar som föreslagits i propositionen.

Utskottet kan konstatera att principiell enighet råder om att ett
jordbruk eller en rörelse vari båda makarna arbetar tillför makarna
gemensamma inkomster. Med det skattesystem vi har med särbeskattning
spelar det stor roll hur dessa inkomster fördelas mellan makarna.
Utskottet har den uppfattningen att fördelningen bör ske i förhållande
till vardera makens arbetsinsatser. Om en av makarna har en företagsledande
funktion bör givetvis denne tillföras större del av inkomsten
än en medhjälpande make. I nu gällande lagstiftning har proportionen
mellan företagsledare och medhjälpande make fastställts så att den
medhjälpande maken kan få högst 1/3 av den samlade företagsinkomsten.
Utan att någon millimeterrättvisa kan sägas föreligga anser
utskottet att denna tredjedelsregel är väl avvägd.

I propositionen föreslås en mera godtycklig regel, dvs. att medhjälpande
make alltid skall tillförsäkras marknadsmässig ersättning för sitt
arbete så långt som företagets överskott räcker, medan den som i verk -

SkU 1976/77:12

39

ligheten är ansvarig för företaget'får ta det soria blir över, ja kanske'
rent av blir utan ersättning för sina arbetsinsatser. En sådan uppdelning
av den totala inkomsten stridér helt möt principen att den samlade in-'
kornsten skall delas mellan makarna i förhållande till vars och eris'
arbetsinsats.

Den gällande tredjedelsregeln' är dessutom den enda verkligt effektiva
regeln i kontrollhänséende då såväl regeln om marknadsmässigt ’
vederlag som regeln om minsta antal timmar som berättigar till uppdelning
knappast kan köntrölleras alls. Resultatet av propositionens
förslag torde komma att innebära en godtycklig uppdelning av familjeinkomsten
och en viss återgång till det förhållande som rådde för fåmansbolagen
före den ändrade lagstiftningen som genomfördes i början
av 1976. Utskottet anser sig inte kunna medverka till denna försämring,
varför propositionen avstyrkes i denna del.

I fråga om beskattningen av bärns arbetsinsats anför föredragande
statsrådet att inkomster från föräldrars rörelse för barn som är under
16 år bör beskattas hos föräldrarna. Detta ställningstagande motiveras
främst av kontrollskäl. Utskottet delar den framförda uppfattningen.
Samtidigt anser utskottet att likartade kontrollsvårigheter föreligger
även för äldre hemmavarande barn som studerar på heltid. Av denria
anledning anser utskottet att det inte föreligger bärande skäl att ändra
den nu bestämda lagstiftningen sorn innebär att barn över 16 år söm
studerar på heltid ej skall skatta för ersättningar från föräldrarnas
rörelse med mindre de har en längre sammanhängande ledighet fråri
studierna, exempelvis vid ferier. Utskottet anser ej heller att det finns
anledning ändra på regeln att avdrag för lön till barn mellan 16 och 18
år får medges endast om lönen är så stor att den är deklarationspliktig.

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som börjar på s. 27 med'
”Sorn påpekats” och slutar på s. 28 med ”enligt 46 § KL” bort ha följande
lydelse.

De i våras beslutade reglerna för fördelning av inkomsterna mellan
makar i en gemensam rörelse innebär att medhjälpande make obligatoriskt
skall beskattas för hela dét marknadsmässiga värdet av arbetsinsatsen
med vissa begränsningar bl. a. genom tredjedelsregeln. Utskottet
anser att detta obligatorium bör bibehållas även om man är medveten
om att det föreligger svårigheter att kontrollera dess efterlevnad. Skälet
härför är givetvis detsamma som tidigare anförts att i lagstiftningéri
upprätthålla konsekvensen av att fördelningen skall ske efter gjorda
arbetsinsatser. Om medhjälpande make uppburit sjukpenning e. d. bör
han — under samma förutsättningar — också kunna beskattas för
värdet härav. Därutöver bör medhjälpande make kunna tillgodoföras
ränta på insatt kapital enligt vad som redan gäller i detta hänseende.

Av praktiska skäl bör värdet av medhjälpande makes arbetsinsats orri
möjligt beräknas till samma belopp vid den statliga och den kommu -

SkU 1976/77:12

40

nala taxeringen. På grund härav och med hänsyn till det grundläggande
syftet med inkomstfördelningen föreslår utskottet att utgångspunkten
för fördelningen skall vara den till statlig inkomstskatt taxerade nettointäkten,
beräknad före schablonavdrag för egenavgifter. Vid denna
taxering motsvarar nettointäkten inkomsten av förvärvskällan.

Avsikten är att makarna så långt som möjligt skall kunna beräkna
inkomsten på samma sätt som hittills. Sammanfattningsvis innebär således
förslaget att makarna som vanligt uppger samtliga intäkter och
avgående poster. Här bortses dock till en början från schablonavdraget
för egenavgifter. För makar som gemensamt bedrivit verksamheten fördelas
inkomsten dem emellan efter vad som skäligen tillkommer vardera
maken med hänsyn till hans arbete och övriga insatser i verksamheten.
Har däremot en av makarna haft en sådan ledande ställning, som
avses i andra stycket av anvisningarna till 52 § KL, skall han i princip
beskattas för hela inkomsten av verksamheten. I så fall skall således den
företagsledande maken ta upp även andra makens intäkter och dennes
avgående poster, fortfarande frånsett schablonavdrag för egenavgifter.
Den slutsumma som därefter återstår vid taxeringen till statlig inkomstskatt
får emellertid — under de förutsättningar som anges i tredje och
fjärde styckena av nämnda anvisningar — helt eller delvis överflyttas
till andra maken. Den del, som på detta sätt överflyttas till andra
maken och läggs till grund för dennes taxering, får dock inte överstiga
värdet av dennes arbetsinsats och uppburen sjukpenning e. d. och ej
heller en tredjedel av makarnas gemensamma företagsinkomst, frånsett
skälig ränta på insatt kapital. Eftersom reglerna således innebär att en
del av en gemensam nettointäkt, beräknad före schablonavdrag för
egenavgifter, hänförs till medhjälpande make, kan denne givetvis inte
tillgodoföras så stort belopp att underskott uppkommer för andra maken.
Om förvärvskällan inte lämnat något gemensamt överskott utan
underskott, får den företagsledande maken åtnjuta avdrag härför enligt
46 § KL.

dels att utskottet under momenten 1 och 5.1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77: 30 och 31 i vad
avser timgränsen, tredjedelsregeln och lön till barn avslår propositionen
1976/77: 41 i dessa delar samt till följd härav och
av vad reservanterna ovan anfört antar utskottets förslag beträffande
kommunalskattelagen (1928: 370) i denna del med
de ändringar att

dels 20 §, punkt 2 av anvisningarna till 20 §, punkt 1 av anvisningarna
till 22 §, punkt 11 av anvisningarna till 29 § och
punkt 13 av anvisningarna till 32 § utgår ur förslaget
dels anvisningarna till 52 § erhåller följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse.

SkU 1976/77:12

41

Utskottets förslag Reservanternas förslag

Anvisningar
till 52 §

Ha makar sjätte styckena.

Verksamheten anses femte stycket.

När verksamheten bedrivits av
den ena av makarna men den
andra maken (medhjälpande make)
arbetat i verksamheten minst
400 timmar under beskattningsåret,
får makarna fördela inkomsten
sig emellan så att en del av
hela inkomsten av förvärvskällan,
beräknad enligt lagen (1947: 576)
om statlig inkomstskatt före schablonavdrag
för egenavgifter enligt
punkt 2 a av anvisningarna till
22 § och punkt 9 a av anvisningarna
till 29 §, hänföres till medhjälpande
make. Denna del får
icke upptagas till högre belopp än
sorn kan anses motsvara marknadsmässigt
vederlag för medhjälpande
makes arbete jämte egen
sjukpenning eller annan ersättning
som avses i punkt 14 av anvisningarna
till 21 § eller punkt
9 av anvisningarna till 28 §. Omfattar
beskattningsåret kortare eller
längre tid än 12 månader,
jämkas antalet arbetstimmar med
hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas
gemensamma bostadsutrymme
får medräknas om med
hänsyn till rörelsens art och andra
omständigheter skäl därtill föreligger.
Vid bedömande av om
medhjälpande make under beskattningsåret
arbetat föreskrivet antal
arbetstimmar skall anses att han
under tid, då han uppburit sjukpenning
eller föräldrapenning enligt
lagen (1962: 381) om allmän
försäkring eller därmed jämförlig
ersättning enligt annan författning,
arbetat i samma omfattning
som närmast före den tid, då sådan
ersättning uppburits.

När verksamheten bedrivits av
den ena av makarna men den
andra maken (medhjälpande make)
arbetat i verksamheten minst
600 timmar under beskattningsåret,
skall makarna fördela inkomsten
sig emellan så att en del
av hela inkomsten av förvärvskällan,
beräknad enligt lagen (1947:
576) om statlig inkomstskatt före
schablonavdrag för egenavgifter
enligt punkt 2 a av anvisningarna
till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna
till 29 §, hänföres till
medhjälpande make. Denna del
upptages till ett belopp som motsvarar
marknadsmässigt vederlag
för medhjälpande makes arbete
jämte egen sjukpenning eller annan
ersättning som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 21 § eller punkt
9 av anvisningarna till 28 §, dock
högst en tredjedel av hela inkomsten.
Omfattar beskattningsåret kortare
eller längre tid än 12 månader,
jämkas antalet arbetstimmar
med hänsyn härtill. Arbetsinsats i
makarnas gemensamma bostadsutrymme
får medräknas om med
hänsyn till rörelsens art och andra
omständigheter skäl därtill föreligger.
Vid bedömande av om
medhjälpande make under beskattningsåret
arbetat föreskrivet antal
arbetstimmar skall anses att han
under tid, då han uppburit sjukpenning
eller föräldrapenning enligt
lagen (1962: 381) om allmän
försäkring eller därmed jämförlig
ersättning enligt annan författning,
arbetat i samma omfattning
som närmast före den tid, då sådan
ersättning uppburits.

I de eller kapitalinsats.

Ha makarna — tillkommer honom.

Vad som av förvärvskällan.

Av 65 § leva tillsammans.

4 Riksdagen 1976177. 6 sami. Nr 12

SkU 1976/77:12

42

2. av herrar Wärnberg (s), Kristenson (s), Carlstein (s), Westberg i Hofors
(s), fru Normark (s), herr Boström (s) och fru Rönnung (s), som
ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 30 börjar med
”Av den” och slutar med ”motionerna även i denna del”, bort ha följande
lydelse.

Av den förda debatten tidigare i år framgår, att egenavgifterria i kombination
med inkomst- och förmögenhetsskatten av många egenföretagare
uppfattats som ett problem framför allt sedan taket för socialförsäkringsavgifterna
upphört. Då nu speciella schablonavdrag genomförts
så att avdrag för avgiften får göras redan under inkomståret torde olägenheterna
i stort sett vara avlägsnade. I något enstaka fall kan dock
fortfarande vissa problem kvarstå, varför utskottet kan instämma i propositionens
förslag att 80/85-procentregeln bör omfatta även dessa egenavgifter.
I skatteutskottets betänkande 1975/76: 68 förutsatte också utskottet
denna regels införande. Mot den i propositionen föreslagna detaljutformningen
av reglerna och ändringen i fråga om investeringsavdraget
har utskottet inte något att erinra. Utskottet tillstyrker således
propositionen och avstyrker motionen 1976/77: 31 även i denna del.

Utskottet behandlar härefter det i propositionen framlagda förslaget
att 18 000-kronorsavdraget vid beräkning av egenföretagares allmänna
arbetsgivaravgift skall höjas till 30 000 kr.

I motionerna 1976/77: 30 och 31 yrkas avslag på propositionen i denna
del med hänvisning bl. a. till att redan nuvarande regler är generösa.

I propositionen föreslås att fribeloppet på vilket allmän arbetsgivaravgift
ej skall erläggas höjs från 18 000 kr. till 30 000 kr. Det enda skäl
som anförs härför är att bereda egenföretagarna ytterligare lättnad.
Utskottet anser inte att det förebragta skälet är tillräckligt för att en åtgärd
skall företas som snedvrider konkurrensen mellan olika företag,
vilket blir följden om förslaget genomförs.

Bevillnings- och skatteutskotten har vid flera tillfällen i stor enighet
uttalat att skattepolitiken bör vara konkurrensneutral. Det nu framlagda
förslaget utgör ett klart avsteg från dessa uttalanden, varför utskottet
nu avstyrker den föreslagna höjningen av fribeloppet i enlighet med vad
som föreslås i de ovannämnda motionerna.

dels att utskottet under momenten 4 och 5.4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77: 30 och 31 i vad
avser egenföretagares till allmän arbetsgivaravgift avgiftsfria
inkomstdel och med avslag på propositionen 1976/77: 41 i
denna del avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift.

SkU 1976/77: 12

Bilaga

43

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1976/77:1 y

över viss del av propositionen 1976/77: 41 om ändrade beskattningsregler
för egenföretagare m. m.

Till skatteutskottet

Genom beslut den 23 november 1976 har skatteutskottet begärt
socialförsäkringsutskottets yttrande med anledning av propositionen
1976/77:41 om ändrade beskattningsregler för egenföretagare m. m.
såvitt rör socialförsäkringsfrågor.

Den del av propositionen som direkt berör socialförsäkringsutskottets
område är förslaget till ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Ändringsförslaget
har tillkommit i syfte att få överensstämmelse mellan reglerna
för den skatterättsliga fördelningen mellan företagsledare och hans
maka och barn av inkomst från fåmansföretag och reglerna för beräkningen
av socialförsäkringsavgifterna. Reglerna avses träda i kraft
så att de kan tillämpas i fråga om avgifter som belöper på tid fr. o. m.
den 1 januari 1976.

Arbetsgivaravgifter till socialförsäkringen beräknas — med undantag
av den till tilläggspensioneringen — på ett underlag som utgörs av summan
av de kontantlöner och naturaförmåner som arbetsgivaren utgivit
under ett kalenderår. Vid beräkningen tas inte hänsyn till arbetstagare
vars lön under året inte uppgår till 500 kr. Eftersom avgifterna beräknas
på summan av lönerna utgår de med samma totalbelopp oberoende av
hur många personer lönesumman avser. Avgifterna har inte heller något
samband med antalet personer som åtnjuter förmåner från de försäkringsslag
avgiften gäller eller storleken av dessa förmåner.

Avgiften till tilläggspensioneringen beräknas också på ett underlag
som utgörs av under året utgivna löneförmåner med undantag av löner
under 500 kr. Underlaget är emellertid i detta fall begränsat till den
del av en årslön som överstiger ett och understiger sju och ett halvt
basbelopp. Det sammanlagda avgiftsbeloppet blir härigenom beroende
av antalet personer som lönesumman fördelar sig på. Förmånerna från
tilläggspensioneringen är knutna till beskattningsreglerna genom att de
grundar sig på den försäkrades taxeringar.

På grund av beslut vid 1975/76 års riksmöte gäller fr. o. m. 1977 års
taxering nya regler för bl. a. beskattning av familjemedlemmar i fåmansföretag,
innebärande att makar inte längre skall kunna fritt dela
upp inkomsten i företaget sinsemellan. I propositionen föreslås vissa

SkU 1976/77:12

Bilaga

44

lättnader i dessa regler. Lättnaderna innebär att s. k. medhjälpande
make skall beskattas för värdet av sin arbetsinsats under förutsättning
att arbetet omfattat minst 400 timmar. Barn som är anställt i föräldrars
företag och som fyllt 16 år skall beskattas för ersättning från företaget
under förutsättning att den är marknadsmässig. I propositionen föreslås
också att avgiftsunderlaget för fåmansföretags arbetsgivaravgifter knyts
till de nämnda reglerna om taxering. Härigenom kommer även arbetsgivaravgiften
till tilläggspensionen för makar i fåmansföretag att beräknas
i överensstämmelse med reglerna för deras beskattning. Ändringen
föreslås intagen i 2 § lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring m. m.

Utskottet finner inte anledning till erinran mot författningsändringen
och tillstyrker därför propositionens förslag i denna del.

Stockholm den 30 november 1976

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: herrar Aspling (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby
(m), Augustsson (s), Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby
(s), fröken Bergström (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar
Marcusson (s), Åkerlind (m), Lindström (s), fru Andersson i Täby (c),
herr Larsson i Vänersborg (s) och fru Jönsson (c).

Avvikande mening

av herrar Aspling (s), Augustsson (s), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik
(s), herrar Marcusson (s), Lindström (s) och Larsson i Vänersborg
(s),

vilka framhåller att de, i likhet med majoriteten, i och för sig inte
har någon erinran mot att avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifterna
till socialförsäkringen beräknas i överensstämmelse med de regler som
gäller vid beskattningen men att bestämmelserna för taxering av medhjälpande
make och barn i fåmansföretag enligt deras uppfattning bör
förbli oförändrade.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760046