SfU 1976/77:28

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1976/77:28

med anledning av propositionen 1976/77:116 om ändrade ersättningsregler
inom sjukförsäkringen, m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1976/77:116 (socialdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen

dels att antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1969:653) om vissa bidrag för vård vid karolinska
sjukhuset,

4. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension,

5. lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring;

dels att

6. bemyndiga regeringen att godkänna avtal mellan svenska staten och
Landstingsförbundet om drift av handikappinstitutet,

7. bemyndiga regeringen att godkänna avtal mellan staten, Landstingens
inköpscentral och aktieägarna i Een-Holmgren Ortopediska AB i Uppsala
om samgående för ortopedteknisk verksamhet inom Een-Holmgren Ortopediska
AB i Uppsala,

8. bemyndiga regeringen att förvärva aktier i Een-Holmgren Ortopediska
AB i Uppsala enligt de riktlinjer som angetts i propositionen,

9. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten borgen för
lån till Een-Holmgren Ortopediska AB i Uppsala för högst 500 000 kr. jämte
ränta.

I propositionen redovisas en överenskommelse som har träffats med sjukvårdshuvudmännen
om vissa finansieringsfrågor för sjukvården. Överenskommelsen,
som gäller ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen,
innebär bl. a. en höjning av sjukförsäkringens läkarvårdsersättning
till sjukvårdshuvudmännen från 70 till 93 kr. per läkarbesök och
en höjning av patientavgiften från högst 15 till högst 20 kr. fr. o. m. den
1 januari 1978. Samtidigt höjs försäkringens ersättning till sjukvårdshuvudmännen
för sjukvårdande behandling från 35 till 40 kr. per besök. Patientavgiften
höjs från högst 7 till högst 10 kr. Karensbeloppet för sjukförsäkringens
resekostnadsersättning höjs i flertalet fall från 8 till 10 kr. Sjukförsäkringens
ersättning för sjukhusvård höjs från 20 till 30 kr. per vårddag.

1 Riksdagen 1976/77. 11 sami. Nr 28

SfU 1976/77:28

Ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för ambulanstransporter och tillhandahållande
av hjälpmedel åt handikappade höjs också. Av hjälpmedelsersättningen
skall viss del användas för finansiering av handikappinstitutets
verksamhet. Institutet skall enligt en separat träffad överenskommelse
fr. o. m. den 1 januari 1978 drivas gemensamt av staten och sjukvårdshuvudmännen.

De ändrade ersättnings- och avgiftsreglerna avses gälla fr. o. m. den 1
januari 1978. De i propositionen redovisade förslagen innebär ett ekonomiskt
tillskott till sjukvårdshuvudmännen på 1 167 milj. kr. per år. Kostnadsökningen
för sjukförsäkringen beräknas till 938 milj. kr. per år jämfört med
ca 2 050 milj. kr. som utgick i ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
år 1976. Härvid beräknas en kraftig volymökning av ersättningen
till hemsjukvården. För att täcka dessa kostnader jämte en kostnadsökning
för sjukförsäkringen till följd av bl. a. utbyggnad av föräldraförsäkringen
fr. o. m. den 1 januari 1978 och en ökad sjukfrekvens föreslås
en höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen för arbetsgivare
m. fl. med 1,6 procentenheter till 9,6% av avgiftsunderlaget fr. o. m. år
1978.

En enhet för verksamhet i samband med bekämpning av sjukhusinfektioner
föreslås inrättad vid statens bakteriologiska laboratorium. I propositionen
redovisas också vissa ändringar i reglerna för offentligt anställda
läkares rätt att ansluta sig till sjukförsäkringen.

Vidare läggs fram förslag som gör det möjligt att utfärda enhetliga regler
för beräkning av bostadskostnaden i samband med fastställandet av kommunalt
bostadstillägg till folkpension. Förslag läggs också fram om viss
ändring av reglerna rörande inkomstberäkning i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring.

Slutligen redovisas en preliminär överenskommelse om inordnande av
hjälpmedelsverksamheten vid karolinska sjukhuset i Een-Holmgren Ortopediska
AB i Uppsala fr. o. m. den 1 juli 1977.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

SfU 1976/77:28

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 3 kap. 4 (j och 19 kap. 4 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

4 ij2

Hel sjukpenning utgör för dag nittio procent av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med trehundrasextiofem. Sjukpenningen
avrundas till närmaste hela krontal. För försäkrad som avses i 1 tj andra
stycket utgör hel sjukpenning åtta kronor för dag.

För dag då försäkrad åtnjuter sjuk- För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård
skall sjukpenning minskas husvärd skall sjukpenning minskas

med tjugu kronor, dock med högst en
tredjedel av sjukpenningens belopp.
Därvid skall det belopp varmed
minskning sker avrundas till närmast
lägre hela krontal. Sjukpenning
vid sjukhusvård skall dock alltid
utgå med lägst åtta kronor.

med trettio kronor, dock med högst
en tredjedel av sjukpenningens belopp.
Därvid skall det belopp varmed
minskning sker avrundas till närmast
lägre hela krontal. Sjukpenning
vid sjukhusvård skall dock alltid
utgå med lägst åtta kronor.

19 kap.

4 §3

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 §
eller sjukförsäkringsavgift enligt 2 §
skall utgå med ätta procent av det
belopp, varå avgiften skall beräknas.

För försäkrad som på grund av
undantagande enligt 11 kap. 7 § ej
omfattas av sjukpenningförsäkringen
eller för vilken försäkringen enligt
3 kap. 11 § gäller med karenstid,
beräknas dock avgift enligt 2 § efter
den lägre procentsats som regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer med hänsyn
till den inverkan undantagandet
eller karenstiden bedömes få på

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med nio och sex tiondels
procent av det belopp, varå avgiften
skall beräknas. För försäkrad som på
grund av undantagande enligt 11
kap. 7 § ej omfattas av sjukpenningförsäkringen
eller för vilken försäkringen
enligt 3 kap. 11 § gäller med
karenstid, beräknas dock avgift enligt
2 § efter den lägre procentsats
som regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, myndighet
fastställer med hänsyn till den
inverkan undantagandet eller ka -

1 Lagen omtryckt 1973:908.

2 Senaste lydelse 1975:223.

3 Senaste lydelse 1975:949.

1* Riksdagen 1976177. II sami. Nr 28

SfU 1976/77:28

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

försäkringens utgifter. Influtna avgifter
fördelas mellan de allmänna
försäkringskassorna till täckande av
deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de utgifter
för läkemedel och kostnader
enligt lagen (1974:525) om ersättning
för viss födelsekontrollerande verksamhet
m. m., som åvila kassorna,
samt för förvaltning, till den del
utgifterna icke täckas av statsbidrag
enligt 7 §. Influtna avgifter skola
även täcka de kostnader som under
året uppkommit för centrala studiestödsnämnden
i anledning av att
återbetalningspliktiga studiemedel,
som belöpa på studerandes sjukperiod,
enligt studiestödslagen
(1973:349) icke skola återbetalas, till
den del kostnaderna icke skola
täckas med statliga medel enligt 7 §
andra stycket. För reglering av överoch
underskott skall finnas en fond,
benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden.
Regeringen
fastställer grunderna för överförandet
av medel till och från fonden.

renstiden bedömes få på försäkringens
utgifter. Influtna avgifter
fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna
till täckande av deras
utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de utgifter
för läkemedel och kostnader
enligt lagen (1974:525) om ersättning
för viss födelsekontrollerande verksamhet
m. m., som åvila kassorna,
samt för förvaltning, till den del
utgifterna icke täckas av statsbidrag
enligt 7 §. Influtna avgifter skola
även täcka de kostnader som under
året uppkommit för centrala studiestödsnämnden
i anledning av att
återbetalningspliktiga studiemedel,
som belöpa på studerandes sjukperiod,
enligt studiestödslagen
(1973:349) icke skola återbetalas, till
den del kostnaderna icke skola
täckas med statliga medel enligt 7 §
andra stycket. För reglering av överoch
underskott skall finnas en fond,
benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden.
Regeringen
fastställer grunderna för överföran -

det av medel till och från fonden.

Ifråga om sjöman som avses i 1 § 1 mom. första stycket lagen(1958:295)om
sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligt procentsats som
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer.
Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket
angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan
antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i
medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då
procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet
understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med
två decimaler.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

SfU 1976/77:28

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m.

Härigenom föreskri vesa» 1 och 2 §§ lagen (1974:525)om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Staten, landstingskommun eller
kommun får enligt vad nedan sägs
ersättning för kostnader för rådgivning
i födelsekontrollerande syfte
som vid personligt besök meddelas
den som omfattas av sjukförsäkring
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Motsvarande ersättning
utgår även till organisation, som
med socialstyrelsens tillstånd bedri -

Staten, landstingskommun eller
kommun får enligt vad nedan sägs
ersättning för kostnader för rådgivning
i födelsekontrollerande syfte
som meddelas den som omfattas av
sjukförsäkring enligt lagen (1962:
381) om allmän försäkring. Motsvarande
ersättning utgår även till organisation,
som med socialstyrelsens
tillstånd bedriver sådan rådgivning.

ver sådan rådgivning.

Ersättning till privatpraktiserande läkare för rådgivning i födelsekontrollerande
syfte utgår enligt grunder som regeringen fastställer.

Ersättning enligt denna lag utgår även för rådgivning angående abort eller
sterilisering.

Ersättning utgår för varje rådgivningstillfälle
med belopp som regeringen
fastställer. Ersättningen omfattar
även kostnaderna för preventivmedel
som vid besöket utlämnas
till den försäkrade.

Ersättning utgår för varje rådgivningstillfälle
med belopp som regeringen
fastställer. Ersättningen omfattar
även kostnaderna för preventivmedel
som i samband med rådgivningen
utlämnas till den försäkrade.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

1 Senaste lydelse 1975:226.

SfU 1976/77:28

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1969:653) om vissa bidrag för vård vid
karolinska sjukhuset

Härigenom föreskrives att lagen (1969:653) om vissa bidrag för vård vid
karolinska sjukhuset1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Intages någon som är bosatt utanför Stockholms län och icke omfattas av
avtal om regionsjukvård m. m. vid karolinska sjukhuset på sjukhuset för
vård, som det enligt sjukvårdslagen (1962:242) åligger landstingskommun att
ombesörja, skall den landstingskommun inom vilken den intagne är bosatt
till sjukhuset erlägga bidrag till kostnaderna för vården enligt vad nedan
sägs.

I fråga om vård på annan avdelning vid karolinska sjukhuset än
radiumhemmet föreligger skyldighet att utge vårdbidrag som avses i första
stycket endast under förutsättning att den på sjukhuset intagne antingen
insjuknat i den sjukdom vården avser under vistelse inom Stockholms län
eller fått hänvisning till sjukhuset för vård, som ej kan beredas på
landstingskommunens sjukhus. Närmare föreskrifter om sådan hänvisning
meddelas av regeringen.

Vårdbidrag utgår för varje vårddag Vårdbidrag utgår för varje vårddag
med det belopp, varmed den för med det belopp, varmed den för
patienten tillämpliga vårdavgiften på patienten tillämpliga vårdavgiften på
allmänt rum vid karolinska sjuk- allmänt rum vid karolinska sjukhuset
överstiger tjugo kronor. huset överstiger trettio kronor.

Vad ovan föreskrives om landstingskommun äger motsvarande tillämpning
på kommun som ej tillhör landstingskommun.

Utgår vårdbidrag, minskas vårdavgiften med motsvarande belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

1 Senaste lydelse av bl. a. författningens rubrik 1975:225.

SfU 1976/77:28

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Kommunalt bostadstillägg skall, där kommun så beslutat,
utgå till den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension
eller änkepension och är mantalsskriven inom kommunen, eller till där
mantalsskriven hustru som åtnjuter hustrutillägg.

Kommunalt bostadstillägg utgår
enligt de grunder kommunen bestämmer.
Avvikelse från vad i 4 och
5 §§ stadgas må dock icke äga rum,
och för rätt till kommunalt bostadstillägg
må ej fordras viss tids bosättning
inom kommunen eller uppställas
annat därmed jämförligt villkor.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, riksförsäkringsverket
beslutar om grunder för beräkning av
bostadskostnaderna i ärende enligt
denna lag. Regeringen äger meddela
föreskrifter angående det högsta
belopp som må utgå i kommunalt
bostadstillägg för pensionsberättigad,
som är bosatt i ålderdomshem
eller därmed likställt hem.

Om kommuns beslut rörande kommunalt bostadstillägg skola riksförsäkringsverket
och den allmänna försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde
kommunen är belägen, ofördröjligen underrättas.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kommunalt bostadstillägg utgår
enligt de grunder kommunen bestämmer.
Avvikelse från vad i 4 och
5 §§ stadgas må dock icke äga rum,
och för rätt till kommunalt bostadstillägg
må ej fordras viss tids bosättning
inom kommunen eller uppställas
annat därmed jämförligt villkor.
Regeringen äger meddela föreskrifter
angående det högsta belopp som
må utgå i kommunalt bostadstillägg
för pensionsberättigad, som är bosatt
i ålderdomshem eller därmed likställt
hem.

1 Lagen omtryckt 1976:1014.

SfU 1976/77:28

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrives att 5 § lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Delpension fastställes till belopp
motsvarande 65 procent av skillnaden
mellan den inkomst som den
försäkrade åtnjöt före övergången till
deltidsarbete under arbetstid som
var normal för honom och den
inkomst som han kan antagas komma
att tills vidare åtnjuta vid deltidsarbete.
Skillnaden får för år räknat
inte beräknas överstiga skillnaden
mellan den försäkrades sjukpenninggrundande
inkomst av anställning
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring före och efter
övergången till deltidsarbete. Skulle
den försäkrade, om försäkringskassan
haft kännedom om samtliga
förhållanden för det år som föregår
övergången till deltidsarbete, varit
försäkrad för högre sjukpenninggrundande
inkomst än den som
angivits i kassans beslut, skall skillnaden
dock beräknas med utgångspunkt
i sådan högre inkomst. Avviker
den försäkrades inkomstbortfall väsentligt
från vad som kan motiveras
med hänsyn till minskningen av
arbetstiden, särskilda arbetsförhållanden
eller förändrade arbetsuppgifter
skall hänsyn tagas endast till sådant
inkomstbortfall som står i proportion
till minskningen av arbetstiden. Om
den försäkrades inkomst före eller
efter övergången till deltidsarbete
väsentligt avviker från vad som är
vanligt för arbetet, skall beräkningen

SfU 1976/77:28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

grundas på den lön som kan anses vara
vanlig för arbetet.

Fastställd delpension anknytes till basbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och omräknas vid förändring av basbeloppet.

Ändras de förhållanden som enligt första stycket har legat till grund för
fastställande av delpension, skall omprövning ske enligt bestämmelser som
meddelas med stöd av 11 §.

Vid bedömning av rätt till delpension bortses från bisyssla som försäkrad
före övergången till deltidsarbete varaktigt utfört vid sidan av sitt huvudsakliga
arbete. Överstiger arbetstiden vad avser bisysslan efter övergången till
deltidsarbete den tid som åtgår för deltidsarbetet skall frågan om rätt till
delpension hänskjutas till särskild prövning. Detsamma skall gälla om
ersättningen för bisysslan överstiger hälften av lönen för deltidsarbetet.
Utvidgas bisysslan under tid som delpension åtnjutes skall rätten till och
storleken av delpensionen omprövas.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden vid riksmötet 1976/77

1 motionen 1976/77:94 av herr Olsson i Timrå m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära översyn av lagen om allmän
försäkring i vad gäller beräkningen av sjukhjälpstidens längd för pensionärer,
varvid de i motionen redovisade synpunkterna bör beaktas.

I motionen 1976/77:255 av fru Nilsson i Sunne m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av reseersättningsreglementet
så att i motionen nämnda situationer undanröjs.

I motionen 1976/77:687 av fru Marklund m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
uttalar sig för att bilen erkänns som ett tekniskt hjälpmedel för rörelsehandikappade
samt hos regeringen hemställer om att riksdagen skyndsamt
föreläggs förslag om bidragsbestämmelser i enlighet med vad i motionen
anförts.

I motionen 1976/77:691 av fru Odelsparr (c) och fru Eliasson (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om prövning av frågan om möjligheten
till flygresor för sängbundna handikappade.

I motionen 1976/77:699 av herr Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om en skyndsam prövning av

SfU 1976/77:28

frågan huruvida normalkostnader för anskaffande av glasögon bör infogas
i sjukförsäkringssystemet och lagen om allmän försäkring,

2. att riksdagen beslutar att kostnader för reparation av glasögon vilka
skadats i arbetet liksom för utbyte av sådana glasögon omedelbart infogas
i sin helhet i sjukförsäkringssystemet och lagen om allmän försäkring.

1 motionen 1976/77:949 av fru Hambraeus m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att utredningen om hälso- och sjukvården även ges
i uppdrag att lämna förslag till ersättning enligt lagen om allmän försäkring
för vistelse vid hälsohem.

I motionen 1976/77:959 (jfr 1976/77:958) av herr Werner m. fl. (vpk)
hemställs att riksdagen beslutar att uttala sig för avskaffande av alla patientavgifter
inom sjukvården.

I motionen 1976/77:1075 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Polstam
(c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning om rätten till
bidrag för anskaffning av personbil eller motordriven invalidvagn samt om
befrielse från erläggandet av bilskatt för handikappad, med syfte att samma
bestämmelser skall omfatta alla gravt rörelsehindrade och inte vara begränsade
till dem som förvärvsarbetar eller studerar.

1 motionen 1976/77:1080 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att landstingens möjligheter att ekonomiskt
och på annat sätt medverka i den akuta alkoholsjukvården snarast
utreds.

I motionen 1976/77:1088 av herr Rosqvist m. fl.(s) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla om att åtgärder vidtas för att diabetiker
skall kunna erhålla bidrag till kostnader för anskaffning av glasögon under
samma villkor som gäller för personer som opererats för grå starr.

I motionen 1976/77:1298 av herr Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt avser
yrkandet 3, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bidrag m. m. till motorfordon till gravt handikappad.

Av övriga yrkanden i motionen 1298 har utskottet behandlat yrkandet
1 i SfU 1976/77:19, yrkandet 2 i SfU 1976/77:22 och yrkandet 4 i SfU
1976/77:15.

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motionen 1976/77:1569 av herr Aspling m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avgiftsfinansiering inom sjukvården m. m.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om garantiregler för pensionärer i samband med sjukhusvård,

SfU 1976/77:28

3. att riksdagen beslutar att avgiften till sjukförsäkringen från den 1 januari
1978 skall utgöra 9,65 procent av avgiftsunderlaget,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anslutning av offentligt anställda läkare till sjukförsäkringen,

5. att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter
för budgetåret 1977/78, utöver vad riksdagen tidigare beslutat,
anvisar ett förslagsanslag av 700 000 kr.

I motionen 1976/77:1588 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs att
riksdagen i samband med behandlingen av propositionen 1976/77:116 uttalar
att man förutsätter att sjukvårdshuvudmännen vid sin bedömning av huruvida
avgiftsnedsättning eller avgiftsbefrielse från sjukvårdsavgift för utförsäkrade
patienter skall ske söker tillämpa generösa och från humanitära
och sociala synpunkter rimliga regler.

1 motionen 1976/77:1589 av herr Ringaby (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till höstsessionen vid nästa års riksmöte syftande
till ökade möjligheter för handikappade att erhålla bidrag till anskaffning
av egen bil.

1 motionen 1976/77:1590 av herr Ringaby m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen uttalar att även av offentlig huvudman deltidsanställda
läkare som utövar privatpraktik på fritiden bör omfattas av rätten att ansluta
sig till sjukförsäkringen.

I motionen 1976/77:1591 av herrar Rosqvist (s) och Östrand (s) hemställs
att riksdagen beslutar avslå propositionen 1976/77:116 i den del som avser
höjning av sjukpenningavdraget för låginkomsttagare.

1 motionen 1976/77:1592 av herr Wachtmeister i Staffanstorp (m) hemställs
att riksdagen beslutar att det till propositionen 1976/77:116 fogade
förslaget till lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m. skall träda i kraft den 1 juli 1977.

I motionen 1976/77:1593 av herr Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att avslå punkten 5 i hemställan i propositionen 1976/77:116,

2. att avslå förslaget i propositionen beträffande anslutning av offentligt
anställda läkare till sjukförsäkringssystemet,

3. att hos regeringen begära att ersättningen till sjukvårdshuvudmännen
från sjukförsäkringen höjs i sådan grad att patientavgifterna sätts till 0 kr.
och att detta finansieras med en höjning av socialförsäkringsavgiften till
sjukförsäkringen för arbetsgivare m. fl., att gälla fr. o. m. den 1 januari 1978.

1** Riksdagen 1976/77. 11 sami. Nr 28

SfU 1976/77:28

Utskottet

Inledning

Den av sjukvårdshuvudmännen bedrivna öppna vården finansieras till
väsentlig del genom ersättningar till huvudmännen från den allmänna försäkringen,
medan försäkringen endast till en mindre del bidrar till kostnaderna
för den slutna vården. Grunderna för ersättningarna finns i den
av regeringen utfärdade läkarvårdstaxan (1974:699). De nuvarande ersättningarna
har fastställts efter en överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen,
vilken gäller för tiden den 1 januari 1976-den 31
december 1977. De lagändringar som föranleddes av överenskommelsen
behandlades av riksdagen våren 1975 (prop. 1975:36, SfU 16, rskr 125).

I den förevarande propositionen redovisas en överenskommelse om ersättningar
från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för åren 1978
och 1979. Överenskommelsen innebär att ersättningsbeloppen för läkarvård,
sjukvårdande behandlingar, ambulanstransporter, sjukhusvård, preventivmedelsrådgivning
och tillhandahållande av hjälpmedel till handikappade
genomgående höjs. Förde vårdsökande medför överenskommelsen avgiftshöjningar
genom att patientavgifter, karensbelopp vid resekostnadsersättningar
och sjukpenningavdraget vid sjukhusvård höjs.

Genom överenskommelsen beräknas sjukvårdshuvudmännen komma att
tillföras ytterligare 1 167 milj. kr. per år, samtidigt som sjukförsäkringens
kostnader ökar med 938 milj. kr. per år. Till stor del är detta en följd av
den breddning av försäkringens ersättningsregler som skett under senare
år genom att nya kategorier av vårdpersonal utför ersättningsbara vårdinsatser.
Antalet ersättningsbara sjukvårdande behandlingar beräknades vid
1975 års överenskommelse till 2 miljoner per år, medan det vid årets överenskommelse
har förutsatts att antalet kan komma att uppgå till 11 miljoner
per år. Sjukvårdshuvudmännens möjligheter att bygga ut sina insatser inom
hemsjukvården kommer härigenom att öka betydligt.

Kostnadsökningarna till följd av överenskommelsen och den i propositionen
1976/77:117 föreslagna utbyggnaden av föräldraförsäkringen, vilken
utskottet behandlar i sitt betänkande 1976/77:27, föreslås i propositionen
bli täckta genom en höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen.
Sammantagen med ett tidigare beräknat underskott till följd av en ökad
sjukfrekvens har kostnadsökningen beräknats medföra en höjning av avgiften
från 8 till 9,6 procent av avgiftsunderlaget.

En närmare redogörelse för de nya ersättnings- och avgiftsbelopp som
följer av överenskommelsen kommer att lämnas nedan i samband med
att utskottet prövar motionsyrkanden med anknytning direkt eller indirekt
till de i propositionen behandlade frågorna. Utskottet vill emellertid redan
nu uttala sin tillfredsställelse över att sjukvårdshuvudmännens resurser för
att fortsätta utbyggnaden av den offentliga öppna vården nu kraftigt ökas
och att en särskild satsning sker på hemsjukvårdens område.

SfU 1976/77:28

I propositionen tas även upp frågor om vissa förändringar på hjälpmedelsområdet
utöver den tidigare nämnda höjningen av hjälpmedelsersättningen.
Enligt ett separat avtal skall Landstingsförbundet i stället för Svenska
centralkommittén för rehabilitering gemensamt med staten gå in som huvudman
för handikappinstitutet fr. o. m. den 1 januari 1978. En särskild
överenskommelse om finansiering av institutets drift har också träffats för
den närmaste tvåårsperioden. Sjukvårdshuvudmännens ansvar och medinflytande
på hjälpmedelssektorn vidgas också genom att Landstingens inköpscentral
(LIC) kommer att ingå som en av parterna vid ett sammanförande
av karolinska sjukhusets ortopediska verkstad med Een-Holmgrens
Ortopediska AB i Uppsala fr. o. m. den 30 juni 1977. Övriga parter i bolaget
blir de nuvarande ägarna och staten.

Förslagen i sistnämnda hänseenden har inte föranlett några motionsyrkanden.
1 likhet med socialutskottet, som yttrat sig över förslagen (se bilaga),
tillstyrker utskottet propositionen i dessa delar.

Ytterligare två frågor avseende sjukvården anmäls i propositionen. Den
ena avser inrättande av en central instans för bekämpning av sjukhusinfektioner,
vilket skall ske genom att statens bakteriologiska laboratorium
får medel till att inom sig organisera en särskild enhet för ändamålet. Den
andra avser införande av ändrade regler fr. o. m. den 1 juli 1977 när det
gäller möjligheterna för offentligt anställda läkare med fritidspraktik att ansluta
sig till sjukförsäkringen. Eftersom båda dessa frågor föranlett motioner
kommer utskottet i det följande att mera utförligt redogöra för propositionen
i dessa delar.

Riksdagen har nyligen (prop. 1976/77:100, bil. 16, CU 18, rskr 187) beslutat
att pensionärer utan barn fr. o. m. den 1 januari 1978 skall fåstatskommunalt
bostadsbidrag i den mån detta är förmånligare än vederbörandes kommunala
bostadstillägg. 1 propositionen föreslås nu att i lagen (1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension tas in ett bemyndigande
för regeringen - eller efter regeringens bestämmande - riksförsäkringsverket
att utfärda regler för beräkning av bostadskostnadens storlek
när en pensionär är berättigad till såväl statskommunalt bostadsbidrag som
kommunalt bostadstillägg. Avsikten härmed är att få till stånd mer enhetliga
regler för beräkningen än som f. n. gäller.

Utskottet ansluter sig till detta förslag, som inte föranlett något motionsyrkande.

I propositionen föreslås slutligen viss ändring i lagen om delpensionsförsäkring
för att förhindra ett inte avsett utnyttjande av försäkringen. Till
detta förslag, som föranlett ett motionsyrkande, återkommer utskottet senare
i yttrandet.

Ersättning för offentlig öppen värd och sjukhusvård

Den nya överenskommelsen innebär som inledningsvis nämnts att ersättningarna
från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen höjs fr. o. m.

SfU 1976/77:28

den 1 januari 1978 för sjukvård som ombesörjs av staten, landstingskommun
eller kommun som inte tillhör landstingskommun. För läkarvård höjs ersättningsbeloppen
från 70 till 93 kr. per läkarbesök samtidigt som den patientavgift
sjukvårdshuvudmännen har rätt att ta ut höjs från högst 15 till
högst 20 kr. Tilläggsavgiften vid läkarbesök hos den sjuke om 10 kr. blir
oförändrad, liksom patientavgiften om högst 10 kr. vid telefonrådfrågning.
Vid undersökning och behandling efter remiss från försäkringsansluten privatpraktiserande
läkare höjs ersättningen från 85 till 113 kr. I dessa fall
skall - liksom nu - inte utgå någon patientavgift. Undersökning och behandling
efter remiss från företagshälsovårdsmottagning blir däremot fortfarande
avgiftsbelagd. Ersättningsbeloppet uppgår i dessa fall till 93 kr. och
patientavgiften till högst 20 kr. För vård eller behandlingar som på grund
av sjukdom eller efter ordination av läkare lämnas av annan vårdpersonal
höjs ersättningen från 35 till 40 kr. per behandling och patientavgiften från
högst 7 till högst 10 kr. Sådan vårdpersonal kan antingen vara anställd
av sjukvårdshuvudmännen eller ha vårdavtal med dem, exempelvis kommunala
hemsamariter som utför läkarordinerade behandlingar inom hemsjukvården.
Däremot kommer i fortsättningen någon särskild ersättning eller
patientavgift inte att utgå för utprovning och anpassning av hjälpmedel
åt handikappade. Sjukvårdshuvudmännens kostnader i dessa hänseenden
har i stället beaktats vid beräkningen av hjälpmedelsersättningen.

I detta sammanhang bör erinras om att sjukvårdshuvudmännen infört
rabatteringsregler beträffande patientavgifterna för personer som mera regelbundet
måste besöka läkare eller få annan sjukvård. De flesta landsting
har därvid följt Landstingsförbundets rekommendationer, som innebär att
närden vårdsökande under ett år erlagt patientavgifter överstigande 112-120
kr. sådana avgifter inte längre tas ut.

Ersättningsbeloppet från försäkringen när en försäkrad vårdas på sjukhus
höjs enligt överenskommelsen från 20 till 30 kr. per dag. Del dagliga sjukpenningavdraget
vid sjukhusvistelse höjs med samma belopp. Som hittills
är avdraget dock maximerat till en tredjedel av sjukpenningens belopp, och
den återstående sjukpenningen skall alltid uppgå till lägst 8 kr. per dag.

När det gäller patienter som uppbär hel ålders- eller förtidspension ersätter"
sjukförsäkringen kostnaden för sjukhusvård i sammanlagt 365 dagar. Efter
denna tid kommer enligt överenskommelsen sjukvårdshuvudmännen att
kunna ta ut en vårdavgift av dessa utförsäkrade patienter med utgångspunkt
i nivån för ersättningen från sjukförsäkringen. Det har därvid förutsatts
att sjukvårdshuvudmännen vid behov skall medge avgiftsnedsättning eller
avgiftsbefrielse så att patienterna tillförsäkras visst utrymme för bostadsoch
andra levnadskostnader bl. a. vid kortare sjukhusvistelser. Det har också
förutsatts att frågan om ändrade avgiftsregler för utförsäkrade patienter snarast
möjligt kommer att prövas inom socialdepartementet efter samråd
med Landstingsförbundet. Prövningen skall ske bl. a. på grundval av material
som redovisats av socialutredningen i dess delbetänkande DsS 1977:2

SfU 1976/77:28

och av Landstingsförbundet (förbundets material är redovisat i bil. 10-12
i nämnda betänkande).

I ett flertal motioner tas upp frågor gällande storleken av de kostnader
den enskilde själv bör bära för sin sjukvård. Herr Aspling m. fl. framhåller
i motionen 1569 att uppmärksamheten på dessa frågor behöver ökas så
att inte utvecklingen leder bort från de grundläggande principerna om att
sjukvården bör vara i stort sett fri och avgifterna för läkarvård låga och
enhetliga. Sjukförsäkringen bör, anser motionärerna, även i fortsättningen
ha den dubbla funktionen att tillförsäkra såväl patienterna förmånen av
sådana avgifter som sjukvårdshuvudmännen finansiella resurser för en tillräckligt
utbyggd sjukvård. Motionärerna önskar ett tillkännagivande av riksdagen
om att den fortsatta utvecklingen bör ta sikte på att i ökad omfattning
finansiera sjukvården genom sjukförsäkringen och i mindre omfattning
genom patientavgifter och sjukpenningavdrag. Herr Werner m. fl. föreslår
i motionerna 959 och 1593 att alla patientavgifter slopas och yrkar samtidigt
att riksdagen skall besluta om en höjning av ersättningen från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen med belopp motsvarande patientavgifterna.
Höjningen bör enligt motionärerna finansieras med en uppräkning
av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen. Herrar Rosqvist och Östrand
yrkar i motionen 1591 att propositionen skall avslås i vad den innehåller
förslag om att låginkomsttagare skall vidkännas en förhöjning av
sjukpenningavdraget vid sjukhusvård.

Olika förslag i syfte att begränsa kostnaderna för sjukhusvård för utförsäkrade
patienter och tillförsäkra dem ett rimligt överskott för övriga
levnadskostnader läggs fram i motionerna 94, 1569 och 1588. 1 den förstnämnda
motionen yrkar herr Olsson i Timrå m. fl. en översyn av sjukhjälpstidens
längd för utförsäkrade patienter, medan herr Börjesson i Falköping
i motionen 1588 vill ha ett uttalande från riksdagen om att sjukvårdshuvudmännen
bör tillämpa generösa och från humanitär och social
synpunkt rimliga regler vid sin bedömning av frågan om avgiftsnedsättning
eller avgiftsbefrielse för utförsäkrade patienter. Herr Aspling m. fl. yrkar
i motionen 1569 att riksdagen skall ge regeringen till känna att generella
regler snarast möjligt bör införas som klart anger de minimibelopp pensionärerna
skall vara tillförsäkrade och som i förekommande fall garanterar
pensionärerna bibehållet kommunalt bostadstillägg.

Med hänsyn till de senaste två årens pris- och kostnadsökningar måste
enligt utskottets uppfattning de överenskomna ersättningarna från sjukförsäkringen
och patientavgifterna anses skäliga. Varken överenskommelsen
eller innehållet i övrigt i propositionen ger anledning till antagande att den
fortsatta utvecklingen av sjukvårdens finansiering kommer att avvika från
de grundläggande principer som hittills gällt. Det finns därför enligt utskottets
mening ingen anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande
i enlighet med vad som föreslås i motionen 1569.

Vad särskilt angår patientavgifterna måste de för majoriteten av med -

SfU 1976/77:28

borgarna fortfarande anses som måttliga. För dem som har ett markant
behov av sjukvård haravgiftsbelastningen väsentligt begränsats genom Landstingsförbundets
förenämnda rekommendationer om årliga maximiavgifter.
Utskottet, som i andra sammanhang pekat på den betydande utgiftsökning
som kan beräknas följa av en helt fri sjukhus- och läkarvård, avstyrker därför
bifall till motionerna 959 och 1593, den senare såvitt nu är i fråga.

Utskottet har emellertid förståelse för de synpunkter som framförts i motionerna
94, 1569, 1588 och 1591. Inte minst förde utförsäkrade patienterna
är det angeläget att verkningarna av de höjda sjukhusavgifterna beaktas
såväl av huvudmännen som i kommande förslag. Med hänsyn till vad som
angivits i överenskommelsen och till att den i motionerna aktualiserade
frågan f. n. övervägs inom regeringskansliet förutsätter utskottet att denna
snarast fåren tillfredsställande lösning. Utskottet vill i sammanhanget fästa
uppmärksamheten på att skillnaderna inte är särskilt stora mellan de belopp
som disponeras av å ena sidan en låginkomsttagare efter erlagd skatt och
avdrag på sjukpenningen och å andra sidan en person med enbart folkpension
sedan han erlagt avgift för sjukhusvård. Utskottet förutsätter därför att man
vid de fortsatta övervägandena också beaktar de lågavlönades situation vid
längre sjukhusvistelser, så att enhetlighet skapas i de båda gruppernas villkor.

Med det anförda får motionerna 94, 1569 i motsvarande del, 1588 och
1591 anses besvarade.

I motionen 949 av fru Hambraeus m. fl. tar motionärerna upp frågan
om ersättning från sjukförsäkringen för vistelse vid s. k. hälsohem. De vill
att utredningen om hälso- och sjukvården skall få i uppdrag att pröva frågan
om en sådan ersättning.

Ersättning från sjukförsäkringen för vård på enskilt vårdhem kan endast
utgå om vårdhemmet upptagits som sjukhus eller konvalescenthem på av
riksförsäkringsverket fastställda förteckningar. Några hälsohem har godkänts
som enskilda vårdhem för konvalescentvård.

Socialdepartementets sjukvårdsdelegation fick i mars 1975 i uppdrag att
i samråd med Landstingsförbundet utreda frågan om s. k. hälsocentra. En
arbetsgrupp inom delegationen avgav i juni 1976 en rapport "Hälsocentra-reaktiveringsanläggningar”,
i vilken den konstaterade att det förelåg ett
behov av s. k. reaktiveringsanläggningar, som bl. a. kunde tillhandahålla
viss begränsad sjukvårdande/rehabiliterande verksamhet utförd av kvalificerad
vårdpersonal. Arbetsgruppen menade att landstingen borde vara huvudmän
för verksamheten och att staten inte borde ingå som huvudman
eller finansiär av densamma.

Arbetsgruppens förslag, som sålunda har samband med den i motionen
949 väckta frågan, remissbehandlas f. n. I avvaktan på regeringens ställningstagande
till förslaget finner utskottet inte anledning biträda yrkandet
i motionen.

Utskottet behandlar i detta sammanhang slutligen den under den allmänna
motionstiden väckta motionen 1080 av herr Johansson i Skärstad

SfU 1976/77:28

m. fl. Motionärerna framhåller att de bestämmelser om omhändertagande
av berusade personer, som trätt i kraft den 1 januari i år, medfört en ökad
arbetsbelastning inom sjukvården. De begär därför att landstingens möjligheter
att ekonomiskt och på annat sätt medverka i den akuta alkoholsjukvården
skall utredas.

På förslag av justitieutskottet i betänkandet JuU 1975/76:37 uttalade sig
riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:113 med förslag till
lag om ändring i brottsbalken m. m. (angående fylleristraffets avskaffande
m. m.) för en målsättning, som innebar att omhändertagande av berusade
personer skulle förbindas med akutvård och att vården skulle ges inom
nykterhetsvårdens eller sjukvårdens ram utanför polisstationerna. Hur verksamheten
mera preciserat skulle bedrivas borde - framhöll justitieutskottet
- inte avgöras innan ställning tagits till de mera övergripande frågeställningar
på bl. a. nykterhets-, social- och sjukvårdens område som f. n. övervägs
inom socialutredningen. Det fanns enligt utskottets mening också skäl att
avvakta erfarenheterna av en av utskottet förordad försöksverksamhet, som
bl. a. skulle innefatta försök med anordnande av vårdkliniker i anslutning
till sjukhus.

Med anledning av ett flertal motionsyrkanden om statligt bidrag för att
täcka sjukvårdshuvudmännens kostnader till följd av den nya lagstiftningen
hänvisade justitieutskottet - som inhämtat yttrande i ärendet från socialutskottet
- i sitt betänkande till att huvudmannaskapsfrågorna, då det gällde
nykterhetsvården, skulle komma att tas upp i samband med behandlingen
av socialutredningens förslag och att statsbidragsfrågorna på området därigenom
också skulle komma att aktualiseras.

Med hänsyn till det utredningsarbete som pågår inom socialutredningen
och som väntas bli avslutat inom en snar framtid finns det enligt socialförsäkringsutskottets
uppfattning ingen anledning att biträda utredningsyrkandet
i motionen 1080. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
socialutskottet i sitt nyligen godkända betänkande 1976/77:25 (s. 59) framhållit
att en redovisning av uppläggningen av försöksverksamheten med
vårdkliniker i anslutning till sjukhus för omhändertagna personer snarast
möjligt kommer att föreläggas riksdagen och att detta arbete förbereds av
en informell arbetsgrupp inom socialdepartementets socialvårdsenhet med
bl. a. företrädare för Landstingsförbundet.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1080.

Ersättning för resekostnader

I samband med ersättningsberättigad läkarvård, sjukhusvård, sjukvårdande
behandling och sjukvård som lämnas av distriktssköterska och distriktsbarnmorska
utgår resekostnadsersättning från sjukförsäkringen i den mån
resekostnaderna vid varje besök överstiger 8 kr. Vid tandvård och rådgivning
i födelsekontrollerande syfte utgör karensbeloppet 15 kr. Dessa belopp skall

SfU 1976/77:28

enligt överenskommelsen fr. o. m. nästa år höjas till 10 resp. 18 kr. Ersättning
för resekostnad i samband med utprovning och anpassning av handikapphjälpmedel
skall utgå i den mån kostnaderna överstiger 10 kr.

Vid ambulanstransporter höjs sjukvårdshuvudmännens ersättning från
sjukförsäkringen från 12 till 16 kr. per år och innevånare. Den ersättning
som får tas ut av den sjuke höjs från högst 8 till högst 10 kr.

De närmare reglerna om beräkning av ersättningen för resekostnader finns
i sjukreseförordningen (1975:964). Enligt denna har den försäkrade i princip
rätt till ersättning för resekostnad beräknad efter den väg och det färdsätt
som faktiskt använts. Kostnaden får dock inte beräknas till högre belopp
än vad det skulle ha kostat att använda den väg och det färdsätt som med
skälig hänsyn till den försäkrades tillstånd, resans längd och övriga omständigheter
skulle medfört den lägsta sammanlagda kostnaden. Ersättning
utgår efter samma regler även för resekostnader som åsamkats följeslagare
om försäkrads ålder eller tillstånd påkallar att sådan person följt honom
på resan.

Fru Nilsson i Sunne m. fl. yrkar i motionen 255 att riksdagen skall begära
en översyn av sjukreseförordningen syftande till att följeslagare som medföljer
den sjuke till vårdinrättning i taxibil får möjlighet till ersättning även
för återresa i denna bil. Motionärerna påpekar att kostnaden för återresa
med sådant färdmedel motsvarar ungefär en tredjedel av kostnaden för
fram resan.

Riksförsäkringsverket har i sina anvisningar till försäkringskassorna framhållit
bl. a. att om de allmänna kommunikationerna är sådana att de inte
utgör ett realistiskt alternativ till resa med taxi ersättning för resa med
det dyrare färdmedlet skall anses befogad. Härigenom torde i många fall
reseersättning utges även för återresa med taxi. Utskottet anser sig inte
kunna förorda bestämmelser som ger en generell rätt för följeslagare att
få ersättning för återresa med taxi i de fall billigare färdsätt finns att tillgå
utan alltför stor tidsförlust. I sammanhanget bör även beaktas att ersättning
för förlorad arbetsinkomst i viss utsträckning kan utgå till följeslagare till
försäkrad, som exempelvis drabbats av svårare olycksfall eller blivit allvarligt
sjuk på avsides belägen arbetsplats.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 255.

I motionen 691 av fru Odelsparr och fru Eliasson framförs önskemål
om möjlighet att erhålla ersättning från det allmänna, t. ex. från sjukförsäkringen,
för merkostnader som sängbundna handikappade åsamkas när
de företar rekreationsresor med flyg. Motionärerna menar att de handikappade
inte skall behöva vara beroende av de bidrag för sådana resor som
f. n. i vissa fall utgår från privata fonder och stiftelser.

Med hänsyn till att ändamålet med resorna i fråga är rekreation är det
enligt utskottets mening inte möjligt att inom ramen för sjukförsäkringen
tillgodose motionärernas önskemål. De merkostnader som svårt handikappade
måste vidkännas skall i princip täckas av handikappersättning och

SfU 1976/77:28

pension. Utskottet har tidigare avvisat tanken på att, vid sidan av dessa
förmåner, införa olika former av ersättningar för merkostnader till följd
av handikapp och finner inte skäl att nu inta någon annan ståndpunkt.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 691.

Ersättning för preventivmedels/delgivning m. m.

Enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet
m. m. har staten, landstingskommun eller kommun rätt till ersättning
för preventivmedelsrådgivning som ges åt försäkrad vid personligt besök.
Ersättning utgår också till organisationer, som med socialstyrelsens
tillstånd bedriver sådan rådgivning. Ersättningsbeloppen fastställs av regeringen.
Sjukvårdshuvudmannen erhåller f. n. 85 kr. om rådgivningen meddelas
av hos dem anställda läkare och 42 kr. om rådgivningen meddelas
av annan personal.

Även privatpraktiserande läkare har rätt till ersättning för rådgivning i
födelsekontrollerande syfte m. m. Ersättningen utgår då enligt grunder som
regeringen bestämmer.

I samband med att riksförsäkringsverket lagt fram förslag till ändringar
i läkarvårdstaxan beträffande ersättningar till privatpraktiserande läkare har
verket föreslagit att lagen om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet
m. m. kompletteras så att arvode för rådgivning per telefon i födelsekontrollerande
syfte kan utgå såsom för annan telefonrådgivning. I
propositionen föreslås att den föreslagna ändringen genomförs fr. o. m. den
1 januari 1978.

I motionen 1592 yrkar herr Wachtmeister i Staffanstorp att ändringen
skall träda i kraft redan den 1 juli i år. Motionären hänvisar därvid till
att läkarvårdstaxan för privatpraktiserande läkare väntas bli justerad fr. o. m.
denna tidpunkt.

Utskottet finner alt de av motionären åberopade skälen inte utgör anledning
att tidigarelägga den föreslagna lagändringen och avstyrker därför
bifall till motionen.

Åtgärder mot sjukhusinfektioner

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) föreslog i sin anslagsframställning
för det kommande budgetåret att en särskild enhet skulle inrättas vid
SBL för bekämpning av sjukhusinfektioner. Några medel härför beräknades
emellertid inte i budgetpropositionen 1976/77:100. I stället föreslås i propositionen
1976/77:116 att enheten i fråga inrättas fr. o. m. den 1 januari
1978. Enheten skall ha till uppgift att registrera och kartlägga förekomsten
av sjukhusinfektioner i landet, utarbeta metoder och förslag till samarbetsformer
för bekämpning av sådana infektioner samt svara för rådgivning,
viss forskning och utveckling av metoder m. m. till stöd för sjukvårdshuvudmännen.
Kostnaderna för budgetåret 1977/78 har beräknats till ca

SfU 1976/77:28

700 000 kr. och skall belasta förslagsanslaget Statens bakteriologiska laboratorium:
Centrallaboratorieuppgifter,till vilket riksdagen anvisat medel med
9 263 000 kr. (SoU 1976/77:25 p. 18, rskr 200).

Herr Aspling m. fl. framhåller i motionen 1569 att regeringen med hänsyn
till kostnaderna för den nya verksamheten bort begära medel för ändamålet.
Då så inte skett anser motionärerna att riksdagen, för att verksamheten
verkligen skall komma till stånd, bör, utöver tidigare medelsanvisning, för
nästa budgetår anvisa 700 000 kr. till förslagsanslaget Statens bakteriologiska
laboratori um: Centrallaboratorieuppgi fter.

Utskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över motionen
1569 i denna del. I yttrandet, som fogats till detta betänkande som bilaga,
hänvisar socialutskottet till att det i sitt ovan nämnda betänkande SoU
1976/77:25 förutsatt att regeringen i den nu förevarande propositionen skulle
föreslå inrättande fr. o. m. den 1 januari 1978 av en enhet vid SBL för service
åt sjukhusen i fråga om intensifierade insatser mot sjukhusinfektioner. Socialutskottet
har därför inte något att erinra mot den i propositionen föreslagna
enheten vid SBL och att kostnaderna för denna bestrids från ovan
nämnda förslagsanslag. Socialutskottet utgår från att regeringen för budgetåret
1978/79 särskilt beräknar erforderliga medel. Med hänsyn härtill
och då riksdagen tidigare i ett likartat ärende inom socialutskottets beredningsområde
inte haft något att erinra mot att ett förslagsanslag förutsatts
skola överskridas för en utökad verksamhet inom ramen för det ändamål
anslaget avsåg, anser socialutskottet att motionen 1569 i nu aktuell del
inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Socialförsäkringsutskottet, som ansluter sig till socialutskottets uppfattning,
avstyrker bifall till motionsyrkandet i fråga.

Anslutning av offentligt anställda läkare till sjukförsäkringen

Riksdagen antog 1974(prop. 1974:104, SfU 23, rskr 260) nya bestämmelser
om ersättning från den allmänna försäkringen förden läkarvård som lämnas
av privatpraktiserande läkare.

Bestämmelserna innebär att läkarna kan bli uppförda på en av allmän
försäkringskassa upprättad förteckning. Deras arvode bestäms då enligt läkarvårdstaxan.
Patienterna erlägger sin del av arvodet, i allmänhet 25 kr.,
till läkaren, som erhåller återstoden av arvodet från försäkringskassan. 1
princip föreligger fri anslutningsrätt till försäkringen. För läkare som är anställda
i den offentliga vården och vid sidan härav bedriver privatpraktik
är anslutningsrätten begränsad under en övergångstid av högst 3 år. Härvid
gäller dock som förutsättning att vederbörande den 1 januari 1975 regelmässigt
bedrivit privatpraktik sedan minst ett år och att arbetsgivaren avböjt
ökad tjänstgöring på s. k. särskild arbetstid. Är dessa villkor uppfyllda förs
läkaren upp på förteckningen för ett år i sänder.

Under den nämnda övergångstiden har frågan om de s. k. fritidsprak -

SfU 1976/77:28

tikernas möjligheter att fortsättningsvis få ansluta sig till försäkringen varit
föremål för överläggningar i den till riksförsäkringsverket knutna läkarvårdsdelegationen.
1 delegationen, som har till uppgift att följa upp verkningarna
av 1974 års privatläkarreform, ingår representanter för bl. a. socialstyrelsen.
Landstingsförbundet och Läkarförbundet.

Överläggningarna i delegationen har lett fram till ett förslag som godtagits
av parterna och som innebär att offentligt anställd läkare som bedriver fritidspraktik
fr. o. m. den 1 juli 1977 och i första hand fram till den 1 juli
1979 får ansluta sig till försäkringen under förutsättning att han har heltidstjänst
i offentlig vård. Det har förutsatts att anslutningsreglerna skall
omprövas om frilidspraktikerverksamheten blir mer omfattande än beräknat
och att läkarvårdsdelegationen fortlöpande skall följa verksamheten. Genom
de nya anslutningsreglerna beräknar delegationen att antalet ersättningsberättigade
läkarbesök skall öka med 100 000.

Föredragande statsrådet har i propositionen biträtt förslaget att offentliganställd
läkare under den nämnda tiden skall få ansluta sig till försäkringen
under Förutsättning att han har heltidstjänst i offentlig vård. Han har därvid
Förutsatt att läkarvårdsdelegationen kontinuerligt följer utvecklingen av fritidspraktikerverksamheten.

Herr Aspling m. fl. framhåller i motionen 1569 att det av Föredragande
statsrådets uttalanden inte klart framgår om den volymbegränsning av antalet
nya ersättningsberättigade besök som läkarvårdsdelegationen Förutsatt
skall iakttas. Motionärerna begär därför ett förtydligande av riksdagen på
denna punkt.

Herr Ringaby m. fl. uttalar i motionen 1590 den meningen att möjligheten
att ansluta sig till försäkringen bör stå öppen även För fritidspraktiker med
deltidstjänstgöring hos sjukvårdshuvudmannen. Motionärerna framhåller
att en arbetstagare bör ha fri rätt att disponera sin lediga tid så länge fritidsverksamheten
inte menligt inverkar på arbetsprestationen och hänvisar
till att statsmakterna i andra sammanhang stimulerar till deltidsarbete. En
helt motsatt uppfattning kommer till uttryck i motionen 1593 av herr Werner
m. fl., där motionärerna anser att den i propositionen Föreslagna ökningen
av fritidspraktikernas möjlighet att ansluta sig till Försäkringen är till Förfång
För den offentliga vården och att Förslaget därför bör avslås.

Den nuvarande begränsningen av fritidspraktikernas möjlighet att ansluta
sig till Försäkringen tillkom För att tillgodose den offentliga vårdens behov
av läkare. Så sent som i höstas framhöll utskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande SfU 1976/77:13 som sin principiella uppfattning att den offentliga
vården även framdeles borde i Första hand prioriteras när det gällde
sjukvårdsresurserna, samtidigt som utskottet underströk vikten av att man
med hänsyn inte minst till patienterna i största möjliga utsträckning tog
till vara tillgängliga läkarresurser. Det Förslag som läkarvårdsdelegationen
nu lagt fram utgör enligt utskottets uppfattning en rimlig kompromiss mellan
samhällets, patienternas och läkarnas intressen. Det sagda innebär att ut -

SfU 1976/77:28

skottet biträder förslaget i propositionen och avstyrker bifall till såväl motionen
1590 som motionen 1593 i denna del. Utskottet utgår härvid från
att de nya anslutningsreglerna kommer att omprövas, om förslaget skulle
få andra effekter än som förutsatts av läkarvårdsdelegationen. Med det anförda
anser utskottet sig ha besvarat motionen 1569 såvitt nu är i fråga.

Ersättning JÖr hjälpmedel till handikappade

Fr. o. m. den I januari 1976 övertog sjukvårdshuvudmännen helt ansvaret
för tillhandahållande m. m. av hjälpmedel till handikappade. Det dittillsvarande
statsbidraget ersattes med en enhetlig hjälpmedelsersättning från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen om 22 kr. per invånare och
år. För sjukvårdshuvudmän som medverkade vid anskaffning av avgiftsfria
och prisnedsatta glasögon till barn och ungdomar under 19 år höjdes ersättningen
med 2 kr.

Genom den nya överenskommelsen höjs hjälpmedelsersättningen till 43
kr. per invånare och år. I detta belopp ingår den särskilda ersättningen för
glasögon, eftersom samtliga sjukvårdshuvudmän antagit regler om avgiftsfria
eller prisnedsatta glasögon till barn och ungdomar. Vidare ingår i beloppet
ersättning för åtgärder för utprovning och anpassning av hjälpmedel. Dessutom
skall av beloppet avsättas 2 kr. till en fond för finansiering av handikappinstitutets
verksamhet.

1 vissa fall ger sjukvårdshuvudmännen ersättning för glasögon o. d. även
till andra än barn och ungdomar. Personer vars ögonlins avlägsnats vid
operation av grå starr får full ersättning för ordinerade glas eller kontaktlinser
samt ersättning för bågar med 50 kr. Svårt synskadade personer, som ej
erhåller en ändamålsenlig funktion med vanliga korrektionsglas, har möjlighet
att få särskilda synhjälpmedel.

Handikappade personer som har svårigheter att använda allmänna kommunikationsmedel
har möjlighet att erhålla moped av sjukvårdshuvudmännen
som hjälpmedel. En förutsättning är härvid att den handikappade själv
kan föra mopeden. Den som är berättigad till moped kan i stället få ett
kontant belopp med 4 800 kr. för inköp av bil under förutsättning att han
själv äger och kan föra bilen och att den är anpassad efter hans särskilda
behov. Möjlighet finns också enligt arbetsmarknadskungörelsen för handikappade
som är beroende av bil för sitt arbete eller sina studier att erhålla
inkomstprövade statliga bidrag för inköp av bil och för ändringar eller speciella
anordningar som behövs för att de skall kunna använda den. Det
maximala bidragsbeloppet har för nästa budgetår bestämts till 23 000 kr.
(prop. 1976/77:100, bil. 15 s. 170, AU 21, rskr 179).

De möjligheter som i övrigt finns att tillgodose de handikappades transportbehov
erbjuds genom den kommunala färdtjänsten. Denna finansieras
till 35 % genom statsbidrag under en försöksperiod för åren 1975-1977.

SfU 1976/77:28

I två motioner, 699 av herr Werner m. fl. och 1088 av herr Rosqvist
m. fl., tas frågan om en utvidgning av möjligheterna att få ersättning för
glasögon upp. Motionärerna i den förra motionen vill ha en skyndsam prövning
av frågan om en generell rätt inom ramen för den allmänna försäkringen
till ersättning för anskaffande av glasögon. Motionärerna menar också att
kostnader för reparation eller utbyte av sådana glasögon som skadats i arbetet
bör ersättas av försäkringen. Motionärerna i den senare motionen anser
att diabetiker bör ha rätt till bidrag till kostnader för glasögon på samma
villkor som personer vilka opererats för grå starr.

En inom socialdepartementet 1969 tillsatt arbetsgrupp för översyn av verksamheten
med hjälpmedel till handikappade - den s. k. hjälpmedelsgruppen
- fick 1972 i uppdrag att lägga fram förslag om bidrag till glasögon för
personer som efter starroperation är i behov av s. k. starrglasögon och att
pröva frågan om behovet av bidrag till glasögon för barn och ungdomar.
De två delbetänkanden som gruppen lade fram, Stencil 1972:7 (socialdepartementet)
Statsbidrag till starrglasögon och Stencil 1974:4 (socialdepartementet)
Glasögon för barn och ungdom, ligger till grund för de hjälpmedelsbestämmelser
om glasögon som följde av överenskommelsen 1975
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. Utskottet har såväl det året (SfU
1975:16) som vid närmast följande riksmöte (SfU 1975/76:42) uttalat sin
tillfredsställelse över att frågan om bidrag till glasögon för barn och ungdomar
under 19 år fått sin lösning men samtidigt framhållit att det inte är berett
medverka till att sjukförsäkringen påförs kostnader för glasögon för andra
grupper av försäkrade. Utskottet anser sig inte ha anledning att nu inta
en annan ståndpunkt än tidigare och avstyrker därför bifall till detta yrkande
i motionen 699.

Inte heller när det gäller glasögon till personer med diabetes är utskottet
berett förorda en bidragsrätt i enlighet med yrkandet i motionen 1088. Utskottet
vill erinra om att hjälpmedelsgruppen i sitt delbetänkande om starrglasögon
framhöll att gruppen starropererade klart kunde definieras och avgränsas,
att man kunde förutsätta att en stor del av de opererade hade
sin huvudsakliga inkomst enbart av folkpension och att det måste anses
som en särskilt kännbar utgift för dem att anskaffa de dyra starrglasögonen.
Hjälpmedelsgruppen ansåg för sin del att det utöver barn och ungdom,
svårt synskadade och starropererade inte torde finnas någon grupp som på
medicinska grunder eller av andra speciella skäl borde komma i fråga för
ett generellt samhällsstöd för anskaffande av glasögon.

Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motionen 1088.

Vad härefter angår yrkandet i motionen 699 om ersättning för kostnader
på grund av i arbetet skadade glasögon avser detta kostnader som mindre
har samband med lagen om allmän försäkring än försäkring mot arbetsskada.
Arbetsmarknadens parter har slutit överenskommelse om trygghetsförsäkring
vid yrkesskada (TFY) för att ersättning enligt skadeståndsrättens normer
skall kunna utgå vid olycksfall i arbetet oberoende av vem som vållat skadan.

SfU 1976/77:28

Vissa karensbestämmelser gäller för sådan ersättning, men i övrigt ersätter
TFY kostnader för skador på bl. a. glasögon. Utskottet anser det naturligt
att man söker åstadkomma de förbättringar i försäkringsskyddet som åsyftas
i motionen vid förhandlingar om villkoren i trygghetsförsäkringarna och
avstyrker därför bifall till motionen 699 även i denna del.

Ett flertal motioner berör handikappade personers möjlighet att ha tillgång
till egen bil. Herr Palme m. fl. understryker i motionen 1298 angelägenheten
av att man redan nu vidgar bidragsmöjligheterna till att avse gravt handikappade
i behov av bil och att riksdagen bör ge detta till känna för regeringen,
medan herrar Börjesson i Falköping och Polstam i motionen 1075
vill ha en utredning i detta syfte. I motionen 687 begär fru Marklund m. fl.
att bil skall erkännas som ett tekniskt hjälpmedel för rörelsehand i kappade
och att riksdagen skall begära ett skyndsamt förslag till bestämmelser om
bidrag till såväl anskaffning och drift av bilen som körkortsutbildning. Enligt
motionärerna bör bidragssystemet inordnas i reglerna för statsbidrag till den
kommunala färdtjänsten. Herr Ringaby begär i motionen 1589 att regeringen
till höstsessionen nästkommande riksmöte skall lägga fram ett förslag som
ger ökade möjligheter för handikappade att erhålla bidrag till anskaffning
av egen bil. Bidraget bör enligt motionären lämpligen samordnas med hjälpmedelsersättningen
fr. o. m. den 1 januari 1978.

När utskottet vid föregående riksmöte behandlade motionsyrkanden av
samma innebörd som de nu nämnda framhöll utskottet lämpligheten av
att man i samband med den omprövning som skulle ske under 1977 av
såväl 1975 års överenskommelse mellan sjukvårdshuvudmännen och staten
som statsbidraget till den kommunala färdtjänsten övervägde de handikappades
möjligheter att få tillgång till egen bil. Några sådana överväganden
i samband med den nu aktuella överenskommelsen finns inte redovisade
i propositionen. Utskottet förutsätter därför att regeringen snarast prövar
frågan så att ett förslag kan föreläggas riksdagen. Detta bör ges regeringen
till känna. Härigenom får motionen 1298 i motsvarande del samt motionerna
687, 1075 och 1589 anses tillgodosedda.

Regler för inkomstberäkning vid delpension

Enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring har arbetstagare i åldern
60-65 år som trappar ned sitt förvärvsarbete till lägst 17 timmar per vecka
rätt till delpension med 65 procent av det inkomstbortfall som uppstår vid
övergången till deltidsarbete.

Riksförsäkringsverket, som med biträde av den centrala pensionsdelegationen
har i uppdrag att följa verkningarna av den nya lagen om delpensionsförsäkring,
har föreslagit vissa ändringar i denna för att förhindra
missbruk. Förslaget har tagits in i propositionen och innebär att man, i
de fall den försäkrade efter övergången till deltidsarbete behåller samma
eller likartade arbetsuppgifter som före övergången, skall ta hänsyn

SfU 1976/77:28

endast till sådant inkomstbortfall som står i proportion till minskningen
av arbetstiden. En möjlighet till undantag skall finnas om utredningen i
ärendet visar att särkilda arbetsförhållanden eller förändrade arbetsuppgifter
motiverar en viss lönesättning. Om den försäkrades arbete efter övergången
är av annan art än det tidigare och inkomsten i väsentlig mån avviker
från vad som är vanligt skall beräkningen av inkomstbortfallet grundas på
den lön som kan anses vara vanlig för arbetet.

Försäkringskassan bör, framhålls det i propositionen, vid behov bereda
de fackliga organisationerna tillfälle att avge yttranden i de fall det blir
fråga om att göra sådana särskilda prövningar som föreslagits.

I motionen 1593 yrkar herr Werner m. fl. att regeringens förslag till ändringar
i lagen om delpensionsförsäkring skall avslås. Motionärerna menar
att förslaget innebär en försämring av nuvarande möjligheter att få delpension
och framhåller att en omflyttning av arbetare som uppbär delpension
i vissa fall är nödvändig.

Utskottet finner motionärernas farhågor för att de i propositionen föreslagna
ändringarna skulle innebära en försämring av arbetstagarnas möjligheter
att delpensionera sig ogrundade. Reglernas utformning innebär en
garanti för en generös bedömning i de fall en särskild prövning skall göras.
Föredraganden har i propositionen understrukit att ändringarna inte på något
sätt avser att begränsa möjligheterna för den enskilde att övergå till annat
arbete eller till annan arbetsplats utan att syftet endast är att stävja de tendenser
till missbruk av delpensionsförsäkringen som förekommit. Utskottet
tillstyrker förslaget i propositionen och avstyrker följaktligen bifall till motionen
1593 även i denna del.

Socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen

Sjukförsäkringen finansieras till 85 procent med socialförsäkringsavgifter
och till återstoden med statsbidrag. I propositionen beräknas att den nuvarande
nivån för socialförsäkringsavgifterna inte kommer att förslå när
det gäller att täcka kostnaderna till följd av överenskommelsen, en ökad
sjukfrekvens och den i propositionen 1976/77:117 föreslagna utbyggnaden
av föräldraförsäkringen. För att fylla underskottet, beräknat till 3 000 milj.
kr. per år, föreslås därför i propositionen att socialförsäkringsavgiften till
sjukförsäkringen höjs från 8 till 9,6 procent av avgiftsunderlaget.

I den med anledning av propositionen 1976/77:117 om en utbyggnad
av föräldraförsäkringen m. m. väckta motionen 1976/77:1572 av herr Palme
m. fl. föreslås en längre gående utbyggnad av föräldraförsäkringen än den
som föreslås i propositionen. För att finansiera motionsförslaget yrkar herr
Aspling m. fl. i motionen 1569 att socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen
höjs med ytterligare 0,05 procent eller till 9,65 procent.

Propositionen 117 och motionen 1572 har behandlats av utskottet i betänkandet
SfU 1976/77:27. Utskottet har därvid tillstyrkt propositionens
förslag och avstyrkt bifall till motionen 1572 på alla punkter. Utskottet,

SfU 1976/77:28

som finner förslaget i den nu förevarande propositionen om en höjning
av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen till 9,6 procent väl avvägt,
tillstyrker på grund av det anförda propositionen även i denna del. Yrkandet
i motionen 1569 om en ytterligare höjning av avgiften har med hänsyn
till utskottets ställningstagande i betänkandet 27 förfallit.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande avgiftsfinansiering m. m. inom sjukvården avslår
motionen 1976/77:1569, yrkandet 1,

2. beträffande slopande av patientavgifter avslår motionerna
1976/77:959 och 1976/77:1593, yrkandet 3,

3. beträffande utförsäkrade patienters sjukhusavgifter avslår motionerna
1976/77:94, 1976/77:1569, yrkandet 2, och
1976/77:1588,

4. beträffande sjukpenningavdrag vid sjukhusvård med bifall till
propositionen 1976/77:116 i motsvarande del och med avslag
på motionen 1976/77:1591 antar den i propositionen föreslagna
lydelsen av 3 kap. 4 § lagen om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

5. beträffande ersättning från sjukförsäkringen för kostnader vid
vistelse på hälsohem avslår motionen 1976/77:949,

6. beträffande landstingens medverkan i den akuta alkoholsjukvården
avslår motionen 1976/77:1080,

7. antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring
i lagen (1969:653) om vissa bidrag för vård vid karolinska sjukhuset,

8. beträffande ersättning för följeslagares resekostnader avslår motionen
1976/77:255,

9. beträffande ersättning för merkostnader för handikappades rekreationsresor
avslår motionen 1976/77:691,

10. beträffande ersättning för preventivmedelsrådgivning per telefon
med bifall till propositionen i motsvarande del och med
avslag på motionen 1976/77:1592 antar det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning
för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.,

11. beträffande åtgärder mot sjukhusinfektioner avslår motionen
1976/77:1569, yrkandet 5,

12. beträffande antalet besök hos offentligt anställda läkare med
fritidspraktik avslår motionen 1976/77:1569, yrkandet 4,

13. beträffande rätten för offentligt anställda läkare med fritidspraktik
att ansluta sig till försäkringen avslår motionerna

SfU 1976/77:28

1976/77:1590 och 1976/77:1593, yrkandet 2,

14. beträffande ersättning från sjukförsäkringen för glasögon avslår
motionen 1976/77:699,

15. beträffande bidrag till glasögon för diabetiker avslår motionen
1976/77:1088,

16. beträffande bil till handikappade med anledning av motionerna
1976/77:687, 1976/77:1075, 1976/77:1298, yrkandet 3, och
1976/77:1589 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande inkomstberäkningen vid delpension med bifall till
propositionen i motsvarande del och med avslag på motionen
1976/77:1593, yrkandet 1, antar det vid propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

18. beträffande socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen med
bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på
motionen 1976/77:1569, yrkandet 3, antar den i propositionen
föreslagna lydelsen av 19 kap. 4 i? lagen om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

19. antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad det inte behandlats
i punkterna 4 och 18 ovan,

20. antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring
i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension,

21. bemyndigar regeringen att godkänna avtal mellan svenska staten
och Landstingsförbundet om drift av handikappinstitutet,

22. bemyndigarregeringenattgodkännaavtal mellan staten, Landstingens
inköpscentral och aktieägarna i Een-Holmgren Ortopediska
AB i Uppsala om samgående för ortopedteknisk verksamhet
inom Een-Holmgren Ortopediska AB i Uppsala,

23. bemyndigar regeringen att förvärva aktier i Een-Holmgren Ortopediska
AB i Uppsala enligt de riktlinjer som angetts i propositionen,

24. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten
borgen för lån till Een-Holmgren Ortopediska AB i Uppsala
för högst 500 000 kr. jämte ränta.

Stockholm den 4 maj 1977

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

SfU 1976/77:28

Närvarande: herrar Aspling (s), Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c),
Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson
(s), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Lindström (s), Andersson
i Edsbro (c), Nilsson i Norrköping (s), fru Andersson i Täby (c),
fru Hedvall (m) och herr Gahrton (fp).

Reservationer

Herrar Aspling, Karlsson i Ronneby, fru Håvik, herrar Marcusson, Nilsson i
Kristianstad, Lindström och Nilsson i Norrköping (alla s) har avgivit följande
tre reservationer till betänkandet.

1. Reservanterna anser beträffande avgiftsfinansiering m. m. inom sjukvården

(fe/satt det avsnitt av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Med hänsyn”
och slutar med ”motionen 1569.” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till de senaste två årens kostnadsökningar inom sjukvården får
enligt utskottets uppfattning de ersättningsbelopp som sjukvårdshuvudmännen
kommeratttillföras föråren 1978och 1979ansesskäliga. Utskottet är också
berett att i detta sammanhang godta den fördelning av kostnaderna mellan
sjukförsäkringen och de vårdsökande som överenskommelsen innebär. Med
den storlek som de genom sjukförsäkringen reglerade patientavgifterna och
sjukpenningavdraget nu börjar få finns det dock anledning understryka att
sjukvårdens utbyggnad inte får göras beroende av försämrade sjukförsäkringsförmåner.
Sjukförsäkringen måste även framdeles ha en dubbel funktion
genom att tillförsäkra patienterna förmånen av låga enhetliga avgifter
och genom att i kollektiva former ge sjukvårdshuvudmännen finansiella
resurser för en tillräckligt utbyggd sjukvård som är tillgänglig för alla på
lika villkor. Inte minst den höjning av sjukpenningavdraget som nu föreslås
i propositionen äf från dessa utgångspunkter oroande. Sjukförsäkringens
primära uppgift är att ge alla medborgare skydd mot inkomstbortfall och
en garanti för att de får tillgång till sjukvård mot låga enhetliga avgifter.
Utskottet finner det angeläget att slå vakt om dessa sjukförsäkringsförmåner.
Som framhålls i motionen 1569 finns det anledning att ägna ökad uppmärksamhet
åt dessa frågor så att utvecklingen inte leder bort från de grundläggande
principerna för vårt sjukförsäkringssystem. Den fortsatta utvecklingen
bör därvid enligt utskottets mening ta sikte på att i ökad omfattning
finansiera sjukvården genom sjukförsäkringen och mindre genom patientavgifter
och sjukpenningavdrag. Vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motionen 1569 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen beträffande avgiftsfinansiering m. m. inom sjukvården
med bifall till motionen 1976/77:1569, yrkandet 1, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

SfU 1976/77:28

2. Reservanterna anser beträffande åtgärder mot sjukhusinfektioner

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”i fråga.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över motionen 1569 i
denna del. Utskottets socialdemokratiska minoritet har i en till yttrandet fogad
avvikande mening med tillfredsställelse konstaterat att regeringen nu är beredd
att-om än först fr. o. m. den 1 januari 1978-tillgodose det krav på inrättandeav
en enhet vid SBL för främst bekämpning av sjukhusinfektioner som tidigare
framförts såväl av SBL som av socialdemokraterna i motionen
1976/77:711. Regeringen hade dock-menar minoriteten-vid en så avsevärd
utökning av verksamheten vid SBL som det här gäller bort föreslå riksdagen
att anvisa medel för densamma. För att säkerställa att enheten skall kunna
komma i gång med sin verksamhet vid årsskiftet 1977-1978 föreslås därför
att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1569 (yrkandet 5) särskilt
anvisar medel motsvarande de beräknade kostnaderna för enheten.

Socialförsäkringsutskottet ansluter sig till vad som sålunda anförts och föreslåratt
riksdagen förbudgetåret 1977/78 anvisar ytterligare 700 000 kr. utöver
vad riksdagen tidigare beslutat till förslagsanslaget Statens bakteriologiska
laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

att riksdagen beträffande åtgärder mot sjukhusinfektioner med bifall
till motionen 1976/77:1569, yrkandet 5, till Statens bakteriologiska
laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter för budgetåret
1977/78utövertidigareanvisatförslagsanslagav9 263 OOOkr.anvisar
ytterligare 700 000 kr.

3. Reservanterna anser - under förutsättning av bifall till reservationen i
utskottets betänkande 1976/77:27 - beträffande socialförsäkringsavgiften till
sjukförsäkringen

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar pås. 25 med "Propositionen
117” och slutar på s. 26 med ”27 förfallit.” bort ha följande lydelse:

Propositionen 117 och motionen 1572 har behandlats av utskottet i betänkandet
SfU 1976/77:27.1 en socialdemokratisk reservation till nämnda betänkande
har utskottet tillstyrkt bifall till den utbyggnad av föräldraförsäkringen
som föreslås i motionen 1572. För att finansiera utbyggnaden i fråga är det nödvändigt
att höja socialförsäkringsavgiften med 0,05 % utöver vad som föreslagits
i propositionen 116. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motionen 1569 i
motsvarande del.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

att riksdagen beträffande socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen
med bifall till motionen 1976/77:1569, yrkandet 3, och
med anledning av propositionen i motsvarande del antar den

SfU 1976/77:28

i propositionen föreslagna lydelsen av 19 kap. 4§ lagen om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen
att orden "nio och sex tiondels” ersätts med ”9,65”.

Särskilda yttranden

1. av herrar Aspling, Karlsson i Ronneby, fru Håvik, herrar Marcusson,
Nilsson i Kristianstad, Lindström och Nilsson i Norrköping (alla s) vilka
anför:

Genom 1975årsöverenskommelse mellan den dåvarande socialdemokratiska
regeringen och sjukvårdshuvudmännen infördes en ny ersättningsform
inom sjukförsäkringen för sjukvårdande behandlingar. Dessa s. k. behandlingsersättningar
har visat sig kunna tillämpas i betydande omfattning även för
hemsjukvården. Under 1976 beräknas totalt ca 7 miljoner sjukvårdande
behandlingar ha kompenserats genom försäkringen, vilket flerdubbelt överstiger
vad man vågade hoppas på vid reformens genomförande. Behandlingsersättningarna
har uppenbarligen inneburit ett betydelsefullt ekonomiskt
stöd till sjukvårdshuvudmännen i deras utbyggnad av hemsjukvården. För
patienterna - ofta äldre personer - har möjligheter skapats att i större utsträckning
än tidigare bo kvar i sin invanda miljö. Vi finner det - liksom
anförs i propositionen - angeläget att utvecklingen av denna verksamhet
fortsätter och att man för den kommande tidsperioden bör kunna räkna
med en fortsatt ökning av antalet behandlingar i hemsjukvård. Man får
dock inte förledas att tro att man genom dessa insatser skulle lösa de grundläggande
problemen inom långtidssjukvården. För att lösa denna stora sociala
fråga måste vi få till stånd en planmässig utbyggnad av långtidssjukvården
genom ekonomiska insatser från staten av en helt annan storleksordning.
Vi finner det beklagligt att regeringen, när den i propositionen redovisade
överenskommelsen träffades, avvisade en begäran från sjukvårdshuvudmännen
om ett särskilt ekonomiskt stöd för långtidssjukvårdens utbyggnad och
vi måste tyvärr också konstatera att vi inte fått riksdagens bifall till våra
yrkanden i motionen 1976/77:270 om ett åtgärdsprogram för utbyggnad
av långtidssjukvården, innefattande ett statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen
med i första hand 500 milj. kr. för 1978 och 1 000 milj. kr. för 1979.
För oss är det här fråga om en solidaritet med den äldre generationen som
varit med om att bygga upp dagens välfärdssamhälle. Som framhålls i motionen
1569 ger den borgerliga regeringens och riksdagsmajoritetens bristande
förmåga att medverka till en snabb lösning av denna stora sociala
fråga ett beklagligt intryck av bristande socialt ansvar för de gamla i vårt
samhälle.

SfU1976/77:28

2. av herr Ringaby och fru Hedvall (båda m) vilka anför:

Frågan om offentliganställda läkares rätt att på sin fritid utöva sitt yrke inom
sjukförsäkringens ram har länge varit en segsliten historia. Enligt vår uppfattning
har debatten kring dessa ting ibland förts på ett olyckligt tillspetsat sätt,
som inte stått i rimlig proportion till sakens betydelse. Vi anser att hela frågan
egentligen hänger samman med allas rättmätiga krav att fåsjukvård inom sjukförsäkringens
ersättningsregler och läkarnas rätt att på lika villkor utöva sitt
yrke även på fritiden.

Oss veterligt är läkarna och tandläkarna de enda yrkesgrupper som länge
utsatts för hindrande restriktioner att arbeta på sin fritid eller i privat regi.

Läkarförbundet har föreslagit att reglerna ändras så att en anslutning till försäkringssystemet
kan åstadkommas av all sjukvård som utförs hos fritidspraktiserande
läkare, anställd hos offentlig sjukvårdshuvudman. Den praktiska
effekten härav har av Läkarförbundet bedömts huvudsakligen komma att
inskränka sig till att merparten av de fritidspraktiker som nu arbetar utanför
sjukförsäkringen ansluts till denna. Trots att detta enbart skulle gynna patienterna
har kravet inte kunnat godtas. Främst riksförsäkringsverkets inställning
är här väl känd.

Rent principiellt vill vi framhålla att en mera flexibel inställning till omfattningen
av fritidspraktikernas verksamhet inom sjukförsäkringssystemet hade
varit önskvärd ur både patienternas och resursutnyttjandets synvinkel. Att
just de 300 000 patientbesök som nu kommer att göras hos fritidspraktikerna
skall ersättas av sjukförsäkringen, men inte det 300 001 :a besöket, ter
sig byråkratiskt och svårförståeligt och kan inte främja en rationell sjukvård.

Argumenten från vissa håll att offentliganställda läkares fritidsarbete skulle
skada samhällets sjukvård kan inte tas på all var, om man betänker den verkliga
situationen. År 1975 gjordes nämligen 7,2 miljoner patientbesök hos offentligt
anställda läkare, medan bara 300 000 besök skedde hos dessa läkare på deras fritid,
eller 1,7 procent av det totala antalet patientbesök. Vi anserdet vara betydelselöst
om denna procentsiffra i framtiden blir helt oförändrad eller inte, bara ett
rationellt utnyttjandeav våraläkarresurseroch en rimlig valfrihet på lika villkor
för patienterna kan upprätthållas.

Den överenskommelse som nu träffats om de offentliganställda läkarnas
möjlighet att utöva fritidspraktik inom sjukförsäkringens ram innebären del
förbättringar gentemot nuläget. Vi biträder, i likhet med utskottsmajoriteten,
givetvis denna överenskommelse men har på detta sätt önskat göra några principiella
kommentarer.

SfU 1976/77:28

Bilaga

Socialutskottets yttrande
1976/77:6 y

över vissa delar av propositionen 1976/77:116 om ändrade ersättningsregler
inom sjukförsäkringen, m. m. jämte visst motionsyrkande Till

socialförsäkringsutskottet

Genom beslut den 19 april 1977 har socialförsäkringsutskottet berett socialutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1976/77:116 om
ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m., såvitt avser punkterna
6-9 i hemställan jämte motionen 1976/77:1569 av herr Aspling m. fl.
(s), såvitt avser yrkandet 5.

Utskottet

Förslag beträffande handikappinstitutet och beträffande den ortopediska hjälpmedelssektorn I

propositionen redovisas bl. a. en överenskommelse om ersättningarna
från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under åren 1978 och 1979.
Enligt överenskommelsen skall av hjälpmedelsersättningen, som höjs, viss
del användas för finansiering av handikappinstitutets verksamhet. Institutet
skall enligt en separat träffad överenskommelse fr. o. m. den 1 januari 1978
drivas gemensamt av staten och sjukvårdshuvudmännen.

Utskottet tillstyrker att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna
avtal mellan staten och Landstingsförbundet om drift av handikappinstitutet
(punkten 6 i hemställan i propositionen).

I propositionen redovisas också en preliminär överenskommelse om inordnande
av hjälpmedelsverksamheten vid karolinska sjukhuset i Een-Holmgren
Ortopediska AB i Uppsala fr. o. m. den 1 juli 1977.

Utskottet tillstyrker att riksdagen ger regeringen de bemyndiganden som
med anledning härav begärs i propositionen (punkterna 7-9 i hemställan).

Förslag beträffande åtgärder mot sjukhusinfektioner

I anslutning till förslag i prop. 1976/77:100 (budgetpropositionen) bil. 8
om medelsanvisning för budgetåret 1977/78 under förslagsanslaget F 6. Epidemiberedskap
m. m. (s. 112-114) anmäldes bl. a. att statens bakteriologiska
laboratorium (SBL) efter samråd med socialstyrelsen föreslagit att medel
skulle beräknas med 1 300 000 kr. för en utökning av den epidemiologiska

SfU 1976/77:28

verksamheten vid SBL med en enhet som skulle vara speciellt inriktad
på sjukhusinfektioner. På förslag av statsrådet Troedsson, som därvid inte
beräknade medel för den av SBL begärda enheten, föreslog regeringen en
medelsanvisning under anslaget av 7 009 000 kr. I motionen 1976/77:711
av herr Karlsson i Huskvarna m. fl. (s) begärdes emellertid att riksdagen
under anslaget - utöver vad regeringen föreslagit - skulle anvisa 1 300 000
kr. för den av SBL begärda enheten. På förslag av socialutskottet i betänkandet
SoU 1976/77:25 (p. 28) har riksdagen bifallit regeringens förslag
till medelsanvisning samt avslagit motionen (rskr 1976/77:200). Utskottet
anförde bl. a. (s. 41) att det i anslutning till överenskommelsen om vissa
ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under åren
1978-1979 m. m. förutsatts att i den proposition, i vilken överenskommelsen
skulle underställas riksdagen, också skulle föreslås att en enhet skulle inrättas
vid SBL för service åt sjukhusen i fråga om intensifierade insatser mot
sjukhusinfektioner och att utskottet inhämtat att regeringen skulle komma
att föreslå att enheten skulle inrättas fr. o. m. den 1 januari 1978. Härigenom
tillgodosågs enligt utskottets mening syftet med motionen.

I prop. 1976/77:116 förordar statsrådet Troedsson att SBL får medel för
att inom laboratoriet organisera en särskild enhet för bekämpning av sjukhusinfektioner.
Med utgångspunkt i att verksamheten kan starta den 1 januari
1978 beräknas kostnaderna till ca 700 000 kr. Kostnaderna bör enligt
statsrådet belasta förslagsanslaget E 8. Statens bakteriologiska laboratorium:
Centrallaboratorieuppgifter. Statsrådet föreslår att detta bringas till riksdagens
kännedom.

På förslag av regeringen i budgetpropositionen bil. 8 (s. 90) har riksdagen
under sistnämnda anslag för nästa budgetår anvisat ett belopp av 9 263 000
kr. (SoU 1976/77:25 p. 18, rskr 1976/77:200).

I motionen 1976/77:1569 av herr Aspling m. fl. (s) påpekas bl. a. att regeringen
bort hemställa att riksdagen anvisar särskilda medel för den nya
enheten vid SBL. Motionärerna begär (yrkandet 5) därför att riksdagen under
anslaget anvisar 700 000 kr. utöver vad riksdagen tidigare anvisat.

Då utskottet i enlighet med det ovan anförda utgått från att en enhet
inriktad på bekämpning av sjukhusinfektioner skulle komma att inrättas
vid SBL fr. o. m. den 1 januari 1978 har utskottet inte något att erinra mot
vad som anförts i prop. 1976/77:116 om att en sådan enhet skall organiseras.
Utskottet har inte heller något att erinra mot att kostnaderna för enheten
bestrids från ovannämnda förslagsanslag. Utskottet utgår från att regeringen
för budgetåret 1978/79 särskilt beräknar de medel som erfordras för den
nya enheten.

Med hänsyn till det anförda och då riksdagen tidigare i ett likartat ärende
inom utskottets beredningsområde inte haft något att erinra mot att ett
förslagsanslag förutsatts skola överskridas för en utökad verksamhet inom

SfU 1976/77:28

ramen för det ändamål anslaget avsåg (se prop. 1975:34, SoU 1975:9, rskr
1975:114), bör motionen 1976/77:1569 i här aktuell del inte föranleda någon
åtgärd av riksdagen.

Stockholm den 3 maj 1977

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s)*, Romanus (fp), Larsson i Öskevik
(c)*, Carlshamre (m). Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s), herrar
Johnsson i Blentarp (s), Bengtsson i Göteborg (c), Nilsson i Växjö (s), fru
Wigenfeldt (c), herr Signell (s)*, fru Swartz (fp), fru Tillander (c), herr Alftin
(s)* och fröken Littmarck (m)*.

*Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

beträffande åtgärder mot sjukhusinfektioner av herrar Karlsson i Huskvarna,
Svensson i Kungälv, fru Skantz, herrar Johnsson i Blentarp, Nilsson i Växjö
Signell och Alftin (samtliga s) som anser att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 2 med ”Då utskottet” och slutar på s. 3 med ”av riksdagen”
bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att regeringen ändrat sin inställning
i frågan om att organisera en enhet vid SBL speciellt inriktad på
kampen mot sjukhusinfektioner och att regeringen således nu är beredd
att - visserligen först fr. o. m. den 1 januari 1978 - tillgodose det krav på
en sådan enhet som tidigare framförts av SBL och i motionen 1976/77:711.
Regeringen hade emellertid, när det gäller en så avsevärd utökning av verksamheten
vid SBL varom här är fråga, bort föreslå riksdagen att anvisa
medel för densamma. För att säkerställa att enheten skall kunna komma
i gång med sin verksamhet vid årsskiftet 1977-1978 bör riksdagen särskilt
anvisa medel motsvarande de beräknade kostnaderna för enheten. Utskottet
tillstyrker således att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1569 (yrkandet
5) på driftbudgeten under femte huvudtiteln till Statens bakteriologiska
laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter för budgetåret 1977/78 -utöver tidigare anvisat förslagsanslag av 9 263 000 kr. - anvisar ytterligare
700 000 kr.

SfU 1976/77:28 35

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Förslag till lag om ändring i lagen om allmän försäkring .... 3

Förslag till lag om ändring i lagen om ersättning för viss födel sekontrollerande

verksamhet 5

Förslag till lag om ändring i lagen om vissa bidrag för vård vid

karolinska sjukhuset 6

Förslag till lag om ändring i lagen om hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension 7

Förslag till lag om ändring i lagen om delpensionsförsäkring. 8

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden 9

Motioner väckta med anledning av propositionen 10

Utskottet

Inledning !... 12

Ersättning för offentlig öppen vård och sjukhusvård 13

Ersättning för resekostnader 17

Ersättning för preventivmedelsrådgivning m. m 19

Åtgärder mot sjukhusinfektioner 19

Anslutning av offentligt anställda läkare till sjukförsäkringen . 20

Ersättning för hjälpmedel till handikappade 22

Regler för inkomstberäkning vid delpension 24

Socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen 25

Hemställan 26

Reservationer

Avgiftsfinansiering m. m. inom sjukvården 28

Åtgärder mot sjukhusinfektioner 29

Socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen 29

Särskilda yttranden

Utbyggnad av långtidssjukvården 30

Anslutning av offentligt anställda läkare till sjukförsäkringen. 31

Socialutskottets yttrande 1976/77:6 y 32