SfU 1976/77:21

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1976/77:21

med anledning av propositionen 1976/77:64 om statligt personskadeskydd
m. m., jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1976/77:64 (socialdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att anta de i propositionen intagna förslagen till

1. lag om statligt personskadeskydd,

2. lag om statlig ersättning vid ideell skada,

3. lag om krigsskadeersättning till sjömän,

4. lag om uppräkning av yrkesskadelivräntor m. m.,

5. lag om uppräkning av statliga yrkesskadelivräntor m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

8. lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare,

9. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

10. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av
riksförsäkringsverkets fonder,

11. lag om upphävande av vissa författningar om handläggning av ärenden
angående yrkesskadeförsäkring,

12. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar,

13. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

14. lag om ändring i lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i
atomanläggningar m. m.,

15. lag om ändring i brandlagen (1974:80),

16. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

17. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

18. lag om ändring i uppbördslagen (1955:272),

19. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,

20. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.

1 propositionen läggs fram förslag till kompletteringar av den år 1976
antagna lagen om arbetsskadeförsäkring, som träder i kraft den 1 juli 1977.
Försäkringen föreslås utvidgad att omfatta också egenföretagare och
uppdragstagare. Oetta innebär att bl. a. småföretagarejordbrukare, fiskare
och personer med förtroendeuppdrag kommer att få samma ersättning som

1 Riksdagen 1976177. II sami. Nr 21

SfU 1976/77:21

anställda löntagare vid arbetsskada. Till följd av bl. a. denna utvidgning av
skyddet finns inte längre något behov av frivillig försäkring. I propositionen
föreslås därför att någon motsvarighet till den nuvarande frivilliga yrkesskadeförsäkringen
inte skall införas.

Bestämmelserom ersättning vid personskada under militärtjänst, civilförsvarstjänst
och räddningstjänst samt under vistelse på anstalt föreslås
sammanförda i en lag om statligt personskadeskydd. Denna lag föreslås ge
samma skydd vid ekonomisk skada som förvärvsarbetande får genom
arbetsskadeförsäkringen. Förmånerna vid sjukdom och invaliditet skall i
princip försätta den skadade i samma ekonomiska situation som om skadan
inte hade inträffat.

Den skyddade personkretsen föreslås utvidgad i förhållande till gällande
ersättningsförfattningar till att omfatta även anhållna och andra som mer
kortvarigt tas in i anstalt, häkte eller polisarrest. Vidare skall alla skador, dvs.
såväl olycksfallsskador som s. k. yrkessjukdomar och andra sjukdomar, som
inträffar under skyddstiden, kunna grunda rätt till ersättning. Skyddet
föreslås i viss utsträckning komma att gälla inte bara under den egentliga
verksamheten eller anstaltsvistelsen utan även under fritid och annan
ledighet. Det statliga personskadeskyddet skall liksom arbetsskadeförsäkringen
administreras av de allmänna försäkringskassorna.

Ersättning för sveda och värk, lyte och men samt allmänna olägenheter av
skadan föreslås utgå inom personskadeskyddet enligt en särskild lag om
statlig ersättning vid ideell skada. Förmånerna skall motsvara vad arbetstagare
hos staten får genom trygghetsförsäkringen på det statliga området, den
s. k. statliga personskadeförsäkringen. Ersättningen föreslås utbetald efter
prövning i den statliga trygghetsnämnden som svarar för bedömningen av
ersättningar enligt personskadeförsäkringen.

Propositionen innehåller också förslag om förbättrade förmåner i äldre
yrkesskadefall. För dem som har skadats innan arbetsskadeförsäkringen
träder i kraft föreslås nämligen uppräkning av livräntor som har beviljats
enligt äldre lagstiftning. Livräntor som grundar sig på en invaliditet om 25 96
eller högre skall således räknas upp med 10-30 96 av det belopp som nu utgår,
beroende på när skadan inträffade. Uppräkningen skall dock alltid ske med
minst 500 kr. Kostnaderna för uppräkningarna har beräknats till ca 46 milj.
kr.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1977, dvs. samtidigt med
lagen om arbetsskadeförsäkring.

Utskottet har berett konstitutions-, skatte-, lag- och försvarsutskotten tillfälle
att yttra sig över vissa delar av propositionen. Yttrandena från konstitutions-,
skatte- och försvarsutskotten är fogade som bilagor (1-3) till detta
betänkande. Lagutskottet har vid sammanträde den 15 mars 1977 beslutat
att inte avge något yttrande.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

SfU 1976/77:21

1 Förslag till

Lag om statligt personskadeskydd

Härigenom föreskrives följande.

Tillämpningsområde m. m.

1 § Denna lag gäller ersättning av staten vid personskada och tillämpas
på

1. den som fullgör tjänstgöring eller genomgår utbildning eller inskrivningsprövning
enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst, civilförsvarslagen (1960:74), 9a § krigssjukvårdslagen
(1953:688) eller särskilda bestämmelser om bistånds- och katastrofutbildning,

2. den som deltager i räddningstjänst eller övning med brandstyrka enligt
brandlagen (1974:80), skyddsarbete enligt lagen (1960:331) om skyddsåtgärder
vid olyckor i atomanläggningar m. m. eller flygräddningstjänst enligt
luftfartslagen (1957:297),

3. den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, ungdomsvårdsskola,
allmän eller statsunderstödd enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller
arbetsanstalt samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen
eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.

Regeringen får föreskriva att lagen skall tillämpas även på den som frivilligt
deltager i verksamhet inom totalförsvaret eller i annat fall än som avses i
första stycket deltager i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på
människor eller egendom eller i miljön.

2 § Omfattas skada även av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, utgår
ersättning enligt denna lag endast i den mån ersättningen därigenom blir
högre.

3 § Personskadeskyddet handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna.

Skyddstid

4 § Personskadeskyddet inträder när den första färden påbörjas till verksamhet
eller intagning som avses i 1 § och gäller till dess den sista färden från
verksamheten eller intagningen avslutas.

5 § Vistas någon under tid som sägs i 4 $ i annat land än Sverige, Danmark
utan Färöarna och Grönland, Finland och Norge, gäller personskadeskyddet
endast om staten har anordnat eller bekostat resan.

Vid vård utom anstalt eller skola av någon som avses i 1 § första stycket 3
gäller personskadeskyddet endast under de första sex månaderna efter det att
sådan vård har påbörjats.

SfU 1976/77:21

Om skada

6 § Personskadeskyddet omfattar skada som någon som avses i 1 § har
ådragit sig under skyddstiden.

7 § Har någon varit utsatt för olycksfall under skyddstiden, skall skada som
han har ådragit sig anses vara orsakad av olycksfallet, om ej betydligt starkare
skäl talar mot det.

8 § Visar sig under skyddstiden skada till följd av annat än olycksfall, skall
skadan anses vara ådragen under skyddstiden. Detta skall dock ej gälla, om
skälig anledning finns att antaga att skadan har orsakats av annat än
verksamheten eller intagningen i fråga och att denna icke har väsentligt
bidragit till skadan.

Visar sig sådan skada efter skyddstidens slut, skall den anses vara ådragen
under skyddstiden, om verksamheten eller intagningen skäligen kan antagas
ha väsentligt bidragit till skadan.

9 § Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§ lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
har motsvarande tillämpning i fråga om skada enligt denna lag.

Ersättningar

10 § Ersättning enligt denna lag utgår vid sjukdom, bestående nedsättning av
arbetsförmågan och dödsfall. Därvid har 3 kap. 4-10 §§ och 4-6 kap. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring motsvarande tillämpning, om ej annat
följer av 11-14 §§ denna lag.

11 § Sjukvårdsersättning utgår endast i den mån staten ej tillhandahåller
motsvarande förmån på annat sätt.

Sjukpenning och livränta utgår ej under skyddstiden. Sjukpenning utgår ej
i något fall för den dag då skadan inträffade.

12 § För den som avses i 1 § första stycket 1 och som har skadats under
grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetitionsutbildning
skall sjukpenningunderlag och livränteunderlag ej beräknas till lägre belopp
än som anges i 4 kap. 10 § andra stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
Detta gäller även den som avses i 1 $ första stycket 3 och som när
skadan inträffade hade varit intagen längre tid än sex månader samt, om
regeringen föreskriver det, den som avses i 1 $ andra stycket.

13 § Den som avses i 1 (i första stycket 1 har rätt till särskild sjukpenning, om
han under grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetitionsut -

SfU 1976/77:21

bildning har ådragit sig sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans
förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst hälften och
sjukdomen ej berättigar till annan ersättning enligt denna lag. Detta gäller
även vid sjukdom som har ådragits under utryckningsmånaden eller månaden
efter denna.

Särskild sjukpenning beräknas på ersättningsunderlag som sägs i 4 kap.
10 § andra stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Är den som har rätt till särskild sjukpenning samtidigt berättigad till
sjukpenning enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, utgår den
särskilda sjukpenningen endast i den mån den är högre.

14 § Ersättning till den som avses i 1 § första stycket 3 får sättas ned eller
dragas in även i annat fall än som avses i 20 kap. 3 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, om särskilda skäl talar för det.

Övriga bestämmelser

15 § Underrättelse om skada skall omedelbart lämnas till chef eller annan
enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Har skadan visat sig efter
skyddstidens slut, skall underrättelsen lämnas till allmän försäkringskassa.

16 § Bestämmelserna i 8 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
angående anmälan om skada, bestämmande och utbetalning av ersättning,
uppgiftsskyldighet, ansvar och besvär m. m. gäller i tillämpliga delar i ärende
enligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Genom lagen upphäves

a) militärersättningslagen (1950:261),

b) förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,

c) förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under vistelse å anstalt m. m.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om skada som har inträffat
före ikraftträdandet.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

3. Med grundutbildning som avses i 12 och 13 §5 jämställes motsvarande
utbildning enligt 27 § 1 mom. D värnpliktslagen (1941:967) i dess lydelse före
den 1 juni 1972.

SfU 1976/77:21

2 Förslag tili

Lag om statlig ersättning vid ideell skada

Härigenom föreskrives följande.

1 § Den som ådrager sig skada som omfattas av lagen (1977:000) om statligt
personskadeskydd har rätt till ersättning av staten för sveda och värk, lyte
eller annat stadigvarande men samt allmänna olägenheter till följd av
skadan.

Har skadan ådragits under ledighet eller annan fritid vid vistelse utanför
förläggningsplats eller, om särskilt anordnad förläggningsplats saknas, plats
där verksamheten i fråga bedrives, utgår ersättning endast om skadan har
orsakats av olycksfall vid färd till eller från nämnda plats och färden
föranleddes av och stod i nära samband med verksamheten.

2 § Ersättning utgår med belopp som skulle ha utgått om den skadade hade
haft rätt till ersättning enligt statens personskadeförsäkring.

Bestämmelserna i 14 § lagen (1977:000) om statligt personskadeskydd har
motsvarande tillämpning i fråga om ersättning enligt denna lag.

3 § Staten inträder i den skadades rätt till skadestånd eller trafikskadeersättning
för ideell skada intill belopp som utges enligt denna lag.

4 § Om ersättning enligt denna lag beslutar trygghetsnämnden.

Den som är missnöjd med trygghetsnämndens beslut får hänskjuta frågan
till prövning inför den särskilda skiljenämnd som har inrättats för statens
personskadeförsäkring.

Bestämmelserna för statens personskadeförsäkring och de angivna nämnderna
gäller även i övrigt i tillämpliga delar i ärende enligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977, då kungörelsen (1969:761) om
särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. skall upphöra att gälla. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om skada som har inträffat före
ikraftträdandet.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till den upphävda
kungörelsen, skall hänvisningen i stället avse denna lag.

SfU 1976/77:21

3 Förslag till

Lag om krigsskadeersättning till sjömän

Härigenom föreskrives följande.

1 § Staten ger enligt denna lag ersättning vid personskada som sjöman
ådrager sig utomlands till följd av olycksfall på grund av krigshändelse när
han

1. är på resa till ort där han skall tillträda tjänstgöring på svenskt fartyg
eller

2. under tjänstgöring på svenskt fartyg vistas på ort där fartyget ligger
eller

3. efter avslutad tjänstgöring på svenskt fartyg väntar på hemresa eller

4. efter avslutad tjänstgöring på svenskt fartyg är på hemresa.

2§ Lagen tillämpas på den som är försäkrad enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring och som anses som sjöman enligt sjömanslagen
(1973:282) eller ändå följer med fartyget och utför arbete för fartygets
räkning.

Lagen gäller ej den som har rätt till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring
eller tjänstgör på krigsfartyg eller skadas i krig i vilket Sverige
befinner sig.

3 § Ersättning utgår med tillämpning av bestämmelserna i lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring. Bestämmelserna i nämnda lag skall även i övrigt
gälla i tillämpliga delar.

4 § Den skadade har utöver livränta rätt till särskild ersättning med hänsyn
till skadans beskaffenhet. Vid förlust av arbetsförmågan motsvarar ersättningen
sex gånger det basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring som gällde vid början av det år då skadan inträffade. Vid
nedsättning av arbetsförmågan utgår så stor andel av summan som svarar
mot graden av nedsättn ingen.

5 § Göteborgs allmänna försäkringskassa beslutar om ersättning enligt denna
lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Genom lagen upphäves

a) lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.,

b) förordningen (1954:247)om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som
till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl.,

c) förordningen (1954:248) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som

SfU 1976/77:21

till följd av krigsåtgärd drabba fiskare.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om skada som har inträffat
före ikraftträdandet.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

SfU 1976/77:21

4 Förslag till

Lag om uppräkning av yrkesskadelivräntor m. m.

Härigenom föreskrives följande.

1 § Denna lag gäller livränta och sjukpenning på grund av obligatorisk
försäkring enligt

1. lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete,

2. lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,

3. lagen (1937:348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer,

4. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

5. lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

Lagen gäller ej ersättning som utgår av statsmedel eller livränta som har
bytts ut mot engångsbelopp.

2 § Livränta till försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en
fjärdedel och livränta till försäkrads efterlevande skall räknas upp med 30
procent om skadan har inträffat år 1954 eller tidigare, med 20 procent om
skadan har inträffat något av åren 1955-1967 och med 10 procent om skadan
har inträffat senare. Uppräkning skall dock ske med lägst 500 kronor.

3 § Den uppräknade livräntan anknytes till basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring och omräknas vid förändring av detta.
Livräntebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt
delbart med tolv.

4 § Har livränta utgått, får hel sjukpenning som senare utgår med anledning
av samma skada ej understiga en trehundrasextiofemtedel av den livränta
som efter uppräkning och värdesäkring enligt denna lag skulle ha utgått till
den försäkrade vid förlust av arbetsförmågan.

5 § Belopp varmed livränta höjes enligt denna lag skall ej beaktas vid
tillämpning av 17 kap. 2 ij lagen (1962:381) om allmän försäkring i fråga om
den som vid utgången av juni 1977 uppbar pension vilken enligt nämnda
lagrum hade minskats med hänsyn till livräntan. Vad nu sagts har
motsvarande tillämpning i fråga om den som vid utgången av juni 1977
uppbar sjukpenning med anledning av skada för vilken livränta tidigare hade
utgått.

6 § Den som uppbär livränta med anledning av yrkesskada och som på nytt
blir sjuk på grund av skadan har utan hinder av äldre bestämmelser rätt till

SfU 1976/77:21

både livräntan och sjukpenning med belopp som motsvarar hans sjukpenning
enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Sjukpenning utgår dock
ej i den mån den sammanlagda ersättningen för dag överstiger 90 procent av
sju och en halv gånger det basbelopp som gällde vid årets början, delat med
trehundrasextiofem.

7 § Kostnad som föranledes av denna lag täckes av avgifter enligt 7 kap. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977 men gäller ej ersättning som belöper
på tid dessförinnan.

SfU 1976/77:21

5 Förslag till

Lag om uppräkning av statliga yrkesskadelivräntor m. m.

Härigenom föreskrives följande.

1 § Denna lag gäller livränta och sjukpenning som utgår av statsmedel
enligt

1. lagen (1901:39 s. 1) angående ersättning för skada till följd av olycksfall i
arbete,

2. kungörelsen (1908:100 s. 2) angående en särskild för fiskare avsedd
försäkring mot skada till följd av olycksfall,

3. förordningen (1909:89) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring,

4. lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete,

5. förordningen (1918:375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring
mot skada till följd av olycksfall,

6. förordningen (1923:138) angående ersättning av statsmedel för skada till
följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914-1919
års världskrig,

7. förordningen (1927:234) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring,

8. lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,

9. lagen (1937:348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer,

10. förordningen (1938:102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare m. fl.,

11. förordningen (1938:103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt fångar m. fl.,

12. förordningen (1940:213) om ersättning av statsmedel i vissa fall för
skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd,

13. förordningen (1941:593) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under hemvärnstjänstgöring,

14. förordningen (1941:595) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,

15. förordningen (1943:183) om ersättning i vissa fall i anledning av
kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt,

16. kungörelsen (1947:344) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. m.,

17. militärersättningslagen (1950:261),

18. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

19. lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.,

SfU 1976/77:21

20. förordningen (1954:247) om ersättning av statsmedel vid olycksfall,
som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl.,

21. förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,

22. förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under vistelse å anstalt m. m.,

23. kungörelsen (1954:492) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. m.,

24. kungörelsen (1961:457) om ersättning på grund av medverkan i
skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar m. m.,

25. kungörelsen (1961:564) om ersättning av statsmedel för medverkan i
flygräddningstjänst m. m.,

26. kungörelsen (1962:607) om ersättning på grund av verksamhet för
brandsläckning m. m.,

27. brandlagen (1974:80).

Lagen gäller även livränta och sjukpenning enligt författning under första
stycket 1,2 eller 5 som ej utgår av statsmedel samt, i den mån regeringen icke
bestämmer annat, livränta och sjukpenning som enligt regeringens beslut
utges med tillämpning av grunderna i författning som anges i första
stycket.

Lagen gäller ej livränta som har bytts ut mot engångsbelopp.

2 § Bestämmelserna i 2-6 SS lagen (1977:000) om uppräkning av yrkesskadelivräntor
m. m. har motsvarande tillämpning i fråga om livränta och
sjukpenning som avses i denna lag.

3 § Staten svarar för kostnad som föranledes av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977 men gäller ej ersättning som belöper
på tid dessförinnan.

SfU 1976/77:21

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivesatt 1 kap. 1 §,3 kap. 6 §,4kap. 10 §,6 kap. 1 §,7kap.
1-4 §§ samt 8 kap. 1, 3, 7, 8 och 11 §§ lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Arbetstagare är försäkrad för ar- Den sorn förvärvsarbetar är försäkbetsskada
enligt denna lag. rad för arbetsskada enligt denna

lag.

Försäkringen skall även gälla den som genomgår utbildning i den mån
utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter
härom.

Annan förvärvsarbetande än arbetstagare
är försäkrad under förutsättning
att han är bosatt i Sverige och
att undantagande från försäkringen
för tilläggspension enligt 11 kap. 7 §
lagen (1962:381) om allmänförsäkring
ej gäller för honom.

3 kap.

6 §

Sjukpenningunderlag utgöres av

1. för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring:

hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag,

2. för den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen om allmän
försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete:

den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst för
honom enligt 3 kap. 2 § nämnda lag, om han hade varit sjukpenningförsäkrad,
dock lägst 4 500 kronor,

3. för försäkrad som avses i 1 kap.
1 S andra stycket:
hans livränteunderlag enligt
4 kap.

3. för försäkrad som avses i 1 kap.
1 § andra stycket eller som i annat fall
genomgick yrkesutbildning när skadan
inträffade:
hans livränteunderlag enligt 4
kap.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 4 kap. 8 § äger motsvarande tillämpning i fråga om
sjukpenningunderlag. Sjukpenningunderlaget får ej beräknas till högre
belopp än som motsvarar sju och en halv gånger det basbelopp enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring som gällde vid årets början.

4 kap.

10 §

För försäkrad som avses i 1 kap. För försäkrad som avses i 1 kap.

1 § andra stycket utgöres livränteun- 1 § andra stycket eller som i annat fall

derlaget för beräknad utbildningstid genomgick yrkesutbildning när skadan

lägst av den inkomst som han sanno- inträffade utgöres livränteunderlaget

likt skulle ha fått, om han när skadan för beräknad utbildningstid lägst av

inträffade hade avbrutit utbildning- den inkomst som han sannolikt

en och börjat förvärvsarbeta. Livrän- skulle ha fått, om han när skadan

teunderlaget för tid efter utbild- inträffade hade avbrutit utbildning ningstidens

slut utgöres lägst av den en och börjat förvärvsarbeta. Livrän inkomst

av förvärvsarbete som den teunderlaget för tid efter utbild försäkrade

då sannolikt skulle ha ningstidens slut utgöres lägst av den

fått, om skadan ej hade inträffat. inkomst av förvärvsarbete som den

försäkrade då sannolikt skulle ha
fått, om skadan ej hade inträffat.
Livränteunderlag enligt första stycket får ej beräknas till lägre belopp än
vad som motsvarar
två gånger basbeloppet för tid före 21 års ålder,
två och en halv gånger basbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder,
tre gånger basbeloppet för tid från och med 25 års ålder.

6 kap.

1 §

Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad
till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller familjepension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med anledning av den
inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån
den överstiger pensionen.

Livränta enligt 5 kap. till änka eller kvinna som avses i 5 kap. 6 § utgår från
och med den månad under vilken hon fyller 65 år endast i den mån hon ej har
rätt till folkpension i form av ålderspension och tilläggspension i form av
änkepension med belopp som motsvarar en livränta som är beräknad på 65
procent av livränteunderlaget enligt 5 kap. 2 §. Bestämmelserna i 4 kap. 4 §
tredje stycket har därvid motsvarande tillämpning.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system
för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.

Börjar undantagande frän försäkringen
för tilläggspension enligt 11 kap.
7 § lagen om allmän försäkring att
gälla efter det att arbetsskadan har
inträffat, skall vid tillämpning av
denna paragraf och 4 kap. 4 § hänsyn
tagas till tilläggspension som skulle ha
utgått om undantagande ej hade
anmälts. Motsvarande skall gälla, om
den försäkrade till följd av underläten
avgiftsbetalning ej har tillgodoräknats
pensionspoäng enligt II kap. 6§
nämnda lagfor är efter det dä skadan
har inträffat.

7 kap.

Arbetsskadeförsäkringen finansie- För finansiering av arbetsskadeförras
genom avgifter som arbetsgivare säkringen erlägges årligen avgifter

ärligen har att erlägga enligt detta enligt detta kapitel. För staten gäller

kapitel. För staten gäller särskilda särskilda bestämmelser som medde bestämmelser.

las av regeringen.

Avgift utgår på summan av vad
arbetsgivaren under året har utgivit
som lön till arbetstagare i pengar eller
naturaförmåner i form av kost eller
bostad. Vid beräkningen av avgiften
tages ej hänsyn till arbetstagare vars
lön under året har understigit 500
kronor.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av barn till den del lönen

A rbetsgivare erlägger avgift på summan
av vad han under året har
utgivit som lön till arbetstagare i
pengar eller naturaförmåner i form
av kost eller bostad eller, ifall som
avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista
meningen lagen (1962:381jorn allmän
försäkring, annan ersättning för utfört
arbete. Vid beräkningen av avgiften
tages ej hänsyn till arbetstagare vars
lön under året har understigit 500
kronor.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av barn till den del lönen

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse

motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning
som arbetsgivare äger
uppbära enligt 3 kap. 16 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Avgift erlägges ej heller för lön som
arbetsgivare har utgivit till barn för
arbete utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för lönen ej för
ske vid inkomsttaxeringen.

Föreslagen lydelse

motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning
som arbetsgivare äger
uppbära enligt 3 kap. 16 § lagen om
allmän försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare har
utgivit till barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall
avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen.

Försäkrad som under året har haft
inkomst av annat förvärvsarbete enligt
3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring
erlägger avgift enligt de grunder som
anges för sjukförsäkringsavgift i 19
kap. 2 § samma lag.

3 §

Avgift utgår efter procentsats som fastställes i lag. Procentsatsen skall vara
avvägd så att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker

1. ersättningar enligt denna lag samt ersättningar på grund av obligatorisk
försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen
(1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring,

2. kostnader som föranledes av
lagen (1955:469) angående omreglering
av vissa ersättningar enligt lagen
den 17 juni 1916 (nr 253) om försäkring
för olycksfall i arbete m. m.,
lagen (1962:303) om förhöjning av
vissa ersättningar i anledning av
yrkesskada m. m. och lagen
(1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor
m. m.

3. förvaltningskostnader,

4. behövlig fondbildning.

Med förvaltningskostnader enligt första stycket 3 avses omkostnader för

riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas verksamhet
beträffande arbetsskadeförsäkringen. Den del av avgifterna som skall anses
svara mot förvaltningskostnader fastställes genom särskild lag.

2. kostnader som föranledes av
lagen (1955:469) angående omreglering
av vissa ersättningar enligt lagen
den 17 juni 1916 (nr 253) om försäkring
för olycksfall i arbete m. m.,
lagen (1962:303) om förhöjning av
vissa ersättningar i anledning av
yrkesskada m. m., lagen (1967:919)
om värdesäkring av yrkesskadelivräntorm.
m. och lagen (1977:000) om
uppräkning av yrkesskadelivräntor
m. m.,

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Beslut om procentsats och förvaltningskostnadsandel för visst år skall
fattas senast under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte
år föreslå procentsats och förvaltningskostnadsandel för de sju följande åren, i
den mån beslut ej redan har fattats.

4 §

Om debitering och uppbörd av avgift gäller särskilda bestämmelser.

Avgifterna föres till en fond, Avgifterna föres till en fond,
kallad arbetsskadeförsäkringsfon- kallad arbetsskadeförsäkringsfon den,

som förvaltas enligt grunder den, som förvaltas enligt grunder

som regeringen fastställer. som riksdagen fastställer särskilt.

8 kap.
1 §

Underrättelse om arbetsskada
skall omedelbart lämnas till den
arbetsgivare hos vilken den försäkrade
var anställd när skadan inträffade.
Har skada till följd av annat än
olycksfall visat sig först efter det den
försäkrade har upphört att vara
utsatt för inverkan som har orsakat
skadan, skall underrättelse lämnas
till den arbetsgivare hos vilken den
försäkrade senast var utsatt för sådan
inverkan. Finns någon som på
arbetsgivarens vägnar förestår arbetet,
får underrättelsen i stället lämnas
till denne.

Arbetsgivare eller arbetsföreståndare
som genom underrättelse enligt
första stycket eller på annat sätt har
fått kännedom om inträffad arbetsskada
är skyldig att anmäla skadan
till allmän försäkringskassa enligt
föreskrifter som meddelas av regeringen.
Nödvändiga utgifter för läkar -

Underrättelse om arbetsskada
skall beträffande arbetstagare omedelbart
lämnas till den arbetsgivare
hos vilken arbetstagaren var anställd
när skadan inträffade. Har skada till
följd av annat än olycksfall visat sig
först efter det den försäkrade har
upphört att vara utsatt för inverkan
som har orsakat skadan, skall underrättelse
lämnas till den arbetsgivare
hos vilken den försäkrade senast var
utsatt för sådan inverkan. Finns
någon som på arbetsgivarens vägnar
förestår arbetet, får underrättelsen i
stället lämnas till denne. Beträffande
försäkrad som avses i 1 kap. 1 § andra
stycket skall vad i detta kapitel sägs om
arbetsgivare gälla rektor eller annan
sorn förestår utbildningen.

Arbetsgivare eller arbetsföreståndare
som genom underrättelse enligt
första stycket eller på annat sätt har
fått kännedom om inträffad arbetsskada
är skyldig att omedelbart
anmäla skadan till allmän försäkringskassa.
Annan försäkrad än arbetstagare
skall själv anmäla arbets -

2 Riksdagen 19761 77. II sami. Nr 21

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse

utlåtanden ersättes i enlighet med vad
regeringen föreskriver.

Beträffande försäkrad som avses i I
kap. 1 § andra stycket skall vad i
denna paragra f sägs om arbetsgivare
gälla rektor eller annan som förestår
utbildningen.

Föreslagen lydelse

skada till försäkringskassan. Har han
avlidit till följd av skadan, skall
anmälan göras av den som har rätt att
företräda dödsboet.

Anmälan enligt andra stycket skall
göras enligt föreskrifter som meddelas
av regeringen. Nödvändiga utgifter för
läkarutlåtanden ersättes i enlighet
med vad regeringen föreskriver.

3 §

Allmän försäkringskassa som avses
i 2 § skall så snart det kan ske
bestämma den ersättning som skall
betalas ut.

Allmän försäkringskassa som avses
i 2 § skall så snart det kan ske
bestämma den ersättning som skall
betalas ut. Beträffande ersättning till
arbetstagare hos staten gäller särskilda
bestämmeler som meddelas av

regeringen.

Kan det icke utan tidsutdräkt avgöras om ersättning bör utgå men
föreligger sannolika skäl till det, skall ersättning betalas för tid intill dess
slutligt beslut har fattats. Kan ej belopp som skall utgå som sjukpenning eller
livränta bestämmas, betalas skäligt belopp. Återbetalningsskyldighet föreligger
ej, om det sedermera bestämmes att ersättning ej skall utgå eller utgå
med lägre belopp.

Beslut som meddelas enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse,
om ej annat föreskrives i beslutet eller bestämmes av myndighet som har att
pröva beslutet.

7§

Myndighet och arbetsgivare är
skyldiga att på begäran lämna försäkringsdomstolen,
riksförsäkringsverket,
allmän försäkringskassa eller
lokal myndighet som avses i 1 kap.
2 § uppgift om namngiven person
rörande förhållande som är av betydelse
för tillämpningen av denna lag.
Arbetsgivare är även skyldig att
lämna sådan uppgift om arbetet och
arbetsförhållandena som behövs för

Myndighet, arbetsgivare och uppdragsgivare
är skyldiga att på begäran
lämna försäkringsdomstolen, riksförsäkringsverket,
allmän försäkringskassa
eller lokal myndighet som
avses i 1 kap. 2 § uppgift om
namngiven person rörande förhållande
som är av betydelse för tilllämpningen
av denna lag. Arbetsgivare
och uppdragsgivare är även skyldiga
att lämna sådan uppgift om

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att bestämma ersättningsbelopp. arbetet och arbetsförhållandena som

behövs för att bestämma ersättningsbelopp.

Försäkringsdomstolen, riksförsäkringsverket
och allmän försäkringskassa
har, i den mån det behövs
för att bestämma ersättning enligt
denna lag, rätt att hos myndighet
som har att utöva tillsyn över arbetsgivares
verksamhet begära undersökning
av arbetsförhållanden eller
att, om särskilda skäl föreligger,
själva företaga sådan undersökning.

11 §

Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra
anmälningsskyldighet enligt 1 § anmälningsskyldighet enligt 1 §

andra stycket dömes till böter. Till andra stycket första meningen dömes

samma straff dömes arbetsgivare till böter. Till samma straff dömes

som underlåter att fullgöra uppgifts- arbetsgivare och uppdragsgivare som

skyldighet enligt 7 §. underlåter att fullgöra uppgiftsskyl dighet

enligt 7 §.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktigt meddelande
i uppgift som skall lämnas enligt denna lag dömes till böter, om ej gärningen
är belagd med straff i brottsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

2. I fråga om avgifter enligt 7 kap. skall för år 1977 gälla följande.

Avgift för lön till arbetstagare skall erläggas som om lagen hade gällt från

årets början. Avgift skall dock ej tagas ut för lön till arbetstagare som vid
lagens ikraftträdande var undantagen från yrkesskadeförsäkringen enligt 4 §
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift för ersättning som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista meningen
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall erläggas i den mån sådan
ersättning har utgivits under månaderna juli-december.

Avgift enligt 7 kap. 2 § tredje stycket denna lag skall erläggas för hälften av

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den föråret beräknade inkomsten av annat förvärvsarbete än anställning. Har
sådant arbete icke utförts under månaderna juli-december, skall avgift ej
erläggas. Befrielse från avgift medges av den lokala skattemyndigheten efter
framställning senast den 31 augusti 1978 eller, om detta försummas, efter
begäran om avkortning eller restitution av påförd avgift.

SfU 1976/77:21

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 2 kap. 13 §,3 kap. 13 §,4 kap. 11 §,11 kap. 2 och
3 §§, 16 kap. 1 § samt 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall
ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

2 kap.

13 §2

Nuvarande lydelse

Drabbas någon, som är försäkrad
enligt denna lag, av skada för vilken
han är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring, må
för tid efter utgången av den i 11 §
sistnämnda lag omförmälda samordningstiden
sjukvårdsersättning ej utgivas
med anledning av skadan.

Omfattas skadan av frivillig försäkring
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,
må.för tid efter det den skadade
blivit berättigad till livränta enligt
sagda lag sjukvårdsersättning ej utgivas
med anledning av skadan.

Vid sjukdom, som enligt annan
lag än lagen om yrkesskadeförsäkring
eller enligt särskild författning eller
enligt regeringens förordnande medför
rätt till motsvarande ersättning,
som bestämmes av eller utbetalas
från riksförsäkringsverket, utgives
sjukvårdsersättning endast i den
mån beloppet därav överstiger vad
som i motsvarande hänseende utgår
enligt den andra lagen, den särskilda
författningen eller förordnandet.

Vad i tredje stycket sägs skall äga
motsvarande tillämpning vid sjukdom,
som medför rätt till ersättning

1 Lagen omtryckt 1973:908.

2 Senaste lydelse 1976:279.

Drabbas någon, som är försäkrad
enligt denna lag, av skada för vilken
han är försäkrad enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
må för tid efter utgången av den i 3
kap. 1 § sistnämnda lag omförmälda
samordningstiden sjukvårdsersättning
ej utgivas med anledning av
skadan.

Vid sjukdom, som enligt annan
lag än lagen om arbetsskadeförsäkring
eller enligt särskild författning eller
enligt regeringens förordnande medför
rätt till motsvarande ersättning,
som bestämmes av eller utbetalas
från riksförsäkringsverket eller allmän
försäkringskassa, utgives sjukvårdsersättning
endast i den mån
beloppet därav överstiger vad som i
motsvarande hänseende utgår enligt
den andra lagen, den särskilda
författningen eller förordnandet.

Vad i andra stycket sägs skall äga
motsvarande tillämpning vid sjukdom,
som medför rätt till ersättning

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse

enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

Föreslagen lydelse

enligt utländsk lagstiftning om arbetsskadeförsäkring.

3 kap.
13 §3

Bestämmelserna i 2 kap. 10 §
första stycket, 11 och 13 §§ äga
motsvarande tillämpning i fråga om
sjukpenning.

Bestämmelserna i 2 kap. 10 §
första stycket, 11 och 13 §§ äga
motsvarande tillämpning i fråga om
sjukpenning. Vid tillämpning av 2
kap. 13 § andra stycket skall hänsyn
icke tagas till särskild sjukpenning
enligt lagen (1977:000) om statligt
personskadeskydd.

Bestämmelserna i 3,5 och 8 §§ i fråga om förtidspension äga motsvarande
tillämpning där den försäkrade skulle ha kommit i åtnjutande av sådan
pension, om han varit svensk medborgare.

Har försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § första stycket äro
tillämpliga, efter ingången av den månad, varunder han uppnått sextiofem
års ålder, åtnjutit sjukpenning under etthundraåttio dagar, må allmän
försäkringskassa besluta att sjukpenning icke längre skall utgå.

4 kap.

11 §4

Föräldrapenning utgår ej i den
mån föräldern för samma dag uppbär
sjukpenning enligt denna lag eller
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens förordnande.

Föräldrapenning utgår ej i den
mån föräldern för samma dag uppbär
sjukpenning enligt denna lag eller
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller uppbär motsvarande
ersättning som utgår enligt annan
författning eller på grund av regeringens
förordnande.

11 kap.

2 S5

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock
icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej uppgått
till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag a) sjukpenning enligt denna lag

eller lagen (1954:243) om yrkesskade- eller lagen (1976:380) om arbetsska 3

Senaste lydelse 1976:279.

4 Senaste lydelse 1976:279.

5 Senaste lydelse 1976:1013.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse

försäkring eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens
förordnande, i den mån ersättningen
träder i stället för försäkrads inkomst
såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

0 utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpenning
och stimulansbidrag,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

h) delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och elever i
bistånds- och katastrofutbildning under repetitionsutbildning, läkare under
försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundläggan- k) timersättning vid grundläggande
utbildning för vuxna. de utbildning för vuxna,

I) livränta som utgår enligt lagen om
arbetsskadeförsäkring eller eljest bestämmes
med tillämpning av sagda
lag.

1 fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket
sägs för arbete som någon utfört för annans räkning utan att vara anställd i
dennes tjänst skall vad i 3 kap. 2 § andra stycket sägs äga motsvarande
tillämpning.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tagas till lön eller
annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt
utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade
sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till
svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person,svensk juridisk person, som äger ett bestämmande
inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för
tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Föreslagen lydelse

deförsäkring eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan
författning eller på grund av regeringens
förordnande, i den mån
ersättningen träder i stället för
försäkrads inkomst såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst,

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande
makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare,
vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk
medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket,
såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension
enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
såsom arbetsgivare.

3 §6

Medinkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade; c)

ersättning i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad
för arbete för annans räkning; samt

d) sjukpenning enligt denna lag d) sjukpenning enligt denna lag
eller lagen (1954:243) om yrkesskade- eller lagen (1976:380) om arbetsska försäkring

eller motsvarande ersätt- deförsäkring eller motsvarande er ning

som utgår enligt annan författ- sättning som utgår enligt annan

ning eller på grund av regeringens författning eller på grund av rege förordnande,

i den mån ersättningen ringens förordnande, i den mån

träder i stället för inkomst som ovan ersättningen träder i stället för

nämnts; inkomst som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten icke enligt 2 § är att hänföra till inkomst av
anställning.

Till inkomst som avses i första stycket a) och b) räknas även sådan inkomst
av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligt punkt 13 av anvisningarna till
32 § eller anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) taxeras hos
försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa
omfattning.

Har inkomst som avses i första stycket a), b) eller c) icke uppgått till
femhundra kronor för år, tages den ej i beräkning.

16 kap.

1 §7

Den som önskar komma i åtnjutande av pension skall göra ansökan hos
allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar.

Åtnjuter försäkrad sjukpenning Åtnjuter försäkrad sjukpenning

6 Senaste lydelse 1976:77.

7 Senaste lydelse 1974:784.

SfU 1976/77:21

Föreslagen lydelse

eller ersättning för sjukhusvård enligt
denna lag, må allmän försäkringskassa
tillerkänna honom förtidspension
utan hinder av att han
icke gjort ansökan därom. Detsamma
skall gälla dä försäkrad åtnjuter sjukpenning,
ersättning för sjukhusvård
eller livränta enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
ersättning som utgår enligt
annan författning eller på grund av
regeringens förordnande.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag eller till viss tid begränsad handikappersättning,
må den tid varunder sådan förmån skall utgå förlängas utan att ansökan
därom gjorts.

1 den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tillerkänna
den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han icke
gjort ansökan därom.

För den försäkrades kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande
vid ansökan om förtidspension, handikappersättning eller vårdbidrag skall
ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förordnar.

17 kap.

2 §**

Äger pensionsberättigad rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för
vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller äger han
jämlikt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande
rätt till livränta, som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket,
minskas honom eljest tillkommande pension enligt vad nedan
stadgas. Motsvarande skall äga tillämpning i fall då livränta utgår enligt
utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Medför skada, för vilken
livränta börjat utgivas, återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall
det anses som om livränta utginge under sjukdomstiden. Har livränta eller
del därav eller livränta för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp, skall anses
som om livränta utginge eller den utgående livräntan vöre förhöjd med
belopp som enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna
svarar mot engångsbeloppet.

Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension
minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för samma tid

8 Senaste lydelse 1974:510.

Nuvarande lydelse

eller ersättning för sjukhusvård enligt
denna lag, må allmän försäkringskassa
tillerkänna honom förtidspension
utan hinder av att han
icke gjort ansökan därom.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillkommande livränta såsom skadad; dock må avdrag å annan förtidspension
än hel sådan ske endast om skadan inträffat före den tidpunkt från vilken
pensionen utgår och avdrag å tilläggspension göras endast om den pensionsberättigade
ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den
tidpunkt då skadan inträffat.

Folkpension i form av ålderspension, änkepension eller barnpension
ävensom tilläggspension i form av änkepension eller barnpension minskas
med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för samma tid tillkommande
livränta såsom efterlevande; dock må avdrag å tilläggspension göras endast
om den avlidne ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den
tidpunkt då skadan inträffat.

Minskning enligt denna paragraf skall i första hand göras å tilläggspension.
Utan hinder av vad i paragrafen stadgas skall folkpension alltid utgå, i form av
förtidspension eller barnpension med minst en fjärdedel, i form av änkepension
med minst hälften samt i form av ålderspension med minst tre
fjärdedelar av belopp som eljest skolat utgå.

/ fråga om samordning av pension
med livränta som utgår enligt eller
eljest bestämmes med tillämpning av
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
föreskrives i 4 kap. 4 § och 6
kap. 1 § sagda lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Äldre bestämmelser i 2 kap. 13 §
och 3 kap. 13 § gäller fortfarande i fråga om ersättning vid skada som har
inträffat före ikraftträdandet.

2. Anmälan som avses i 11 kap. 7 § första stycket får utan hinder av andra
stycket samma paragraf återkallas före utgången av år 1977 med verkan från
och med ingången av år 1977 eller år 1978. Under samma tid får utan hinder
av 3 kap. 11 § andra stycket även den som har fyllt 55 år övergå till
sjukpenningförsäkring med kortare karenstid eller utan karenstid.

Sfi) 1976/77:21

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare

dets att i 13 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 5 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Från ersättningen för inkomstbortfall
skola avräknas sjukpenning
och sjukpenningtillägg, vartill smittbäraren
under tiden för ingripandet
må vara berättigad på grund av
försäkring enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller med stöd
därav meddelade bestämmelser, lagen
(1954:774) med särskilda bestämmelser
om frivillig sjukpenningförsäkring
i allmän sjukkassa eller lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Från ersättningen skola jämväl
avräknas sjukpenning som för tid för
ingripandet utgår enligt annan lag
eller enligt särskild författning eller
enligt Konungens förordnande och
som bestämmes av eller utbetalas
från riksförsäkringsverket eller bolag
som omförmäles i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring
ävensom livränta,
som någon åtnjuter på grund av att
han är smittbärare, till den del den
belöper å tid för ingripandet.

Vad i nästföregående stycke sägs
skall äga motsvarande tillämpning,
därest smittbäraren äger uppbära
ersättning enligt främmande makts
lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

Föreslagen lydelse

Från ersättningen för inkomstbortfall
skola avräknas sjukpenning
och sjukpenningtillägg, vartill smittbäraren
under tiden för ingripandet
må vara berättigad på grund av
försäkring enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller med stöd
därav meddelade bestämmelser eller
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Från ersättningen skola jämväl
avräknas sjukpenning som för tid för
ingripandet utgår enligt annan lag
eller enligt särskild författning eller
enligt regeringens förordnande och
som bestämmes av eller utbetalas
från riksförsäkringsverket eller allmän
försäkringskassa ävensom livränta,
som någon åtnjuter på grund
av att han är smittbärare, till den del
den belöper å tid för ingripandet.

Vad i nästföregående stycke sägs
skall äga motsvarande tillämpning,
därest smittbäraren äger uppbära
ersättning enligt främmande makts
lagstiftning om arbetsskadeförsäkring.

1 Senaste lydelse 1973:469.

Sfi; 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

Länsstyrelsen äger besluta om ersättning jämlikt 10 $ och utbetalar till
sökanden belopp som tillerkänts honom.

Talan mot länsstyrelses beslut Talan mot länsstyrelses beslut
föres hos Konungen genom besvär, föres hos kammarrätten genom be vilka

skola ingivas till inrikesdeparte- svär.

mentet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.1 fråga om ersättning vid skada som
har inträffat före ikraftträdandet gäller 5 § i sin äldre lydelse.

SfU 1976/77:21

9 Förslag till

Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom föreskrives att 5 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

3 §

Vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust eller förlust av
underhåll avräknas förmån som den skadelidande med anledning av
förlusten har rätt till i form av

1. ersättning, som utgår på grund
av obligatorisk försäkring enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring
eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
eller annan likartad
förmån,

1. ersättning, som utgår på grund
av obligatorisk försäkring enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring
el ler pä grund av lagen (1976.380)
om arbetsskadeförsäkring, eller annan
likartad förmån,

2. sjuklön eller pension som utges av arbetsgivare på grund av anställningsavtal,

3. pension som utgår på grund av kollektiv tjänstepensionsförsäkring,

4. periodisk ersättning som utgår på grund av sådan olycksfalls- eller
sjukförsäkring som har meddelats på grund av kollektivavtal.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

1 Lagen omtryckt 1975:404.

SfU 1976/77:21

10 Förslag till

Lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av
riksförsäkringsverkets fonder

Härigenom föreskrives i fråga om reglementet (1961:265) angående
förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder1
dels att i 1 och 9 §§ ordet ”yrkesskadeförsäkringsfonden” skall bytas ut mot
”arbetsskadeförsäkringsfonden”,
dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §2

A rbetsskadeförsäkringsfondens i n -komster utgöras av
avgifter enligt 7 kap. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring; -

Yrkesskadeförsäkringsfondens inkomster
utgöras av
försäkringsavgifter enligt 38 och
39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring
samt tillägg sorn föranledas av tillämpningen
av lagen om krigsförsäkring för
sjömän m. fl.;

återbetalda belopp enligt 12 § andra stycket lagen om försäkring för
olycksfall i arbete och 51 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring;
bötesmedel enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete;
kapitalbelopp, som inflyta vid inköp i riksförsäkringsverket av livräntor
enligt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete
eller på grund av verkets övertagande jämlikt 35 § lagen om försäkring för
olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan
åvilande skyldighet att utgiva ersättning i anledning av olycksfall eller
sjukdom; samt
räntor och annan avkastning.

Yrkesskadeförsäkringsfondens utgifter
utgöras av ersättningar och
andra kostnader, som i anledning av
inträffade skadefall skola utbetalas
av riksförsäkringsverket eller allmän
försäkringskassa på grund av obligatorisk
försäkring enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete,
lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
lagen om krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande

1 Senaste lydelse av
1 S 1975:481

9 1976:147 Ofr 1976:287).

2 Senaste lydelse 1973:65.

A rbetsskadeförsäkringsfondens utgifter
utgöras av ersättningar och
andra kostnader, som i anledning av
inträffade skadefall skola utbetalas
av riksförsäkringsverket eller allmän
försäkringskassa på grund av obligatorisk
försäkring enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete,
lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
lagen om krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse

personer, lagen om yrkesskadeförsäkring
och lagen om krigsförsäkring
för sjömän m. fl., ävensom kostnader
för omreglering, förhöjning
och värdesäkring av ersättningar
enligt dessa lagar;

Föreslagen lydelse

personer, lagen om yrkesskadeförsäkring,
lagen om krigsförsäkring för
sjömän m. fl. och lagen om arbetsskadeförsäkring,
ävensom kostnader för
omreglering, förhöjning, uppräkning
och värdesäkring av ersättningar

enligt dessa lagar;

ersättningar, som skola utbetalas av riksförsäkringsverket på grund av
övertagande jämlikt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd av
olycksfall i arbete, 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och
55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande ersättningsskyldighet; -

belopp, som av riksförsäkringsverket
eller eljest återbetalas på
grund av att för mycket influtit till
verket i försäkringsavgift eller tillägg
som i första stycket sägs;

belopp, som skola utbetalas för
bestridande av förvaltningskostnader
enligt 39 § andra stycket lagen om
yrkesskadeförsäkring; samt

belopp, som av riksförsäkringsverket
eller eljest återbetalas på
grund av att för mycket influtit till
verket i avgift som i första stycket
sägs;

belopp, som skola utbetalas för
bestridande av förvaltningskostnader
enligt 7 kap. 3§ andra stycket
lagen om arbetsskadeförsäkring;

samt

belopp, som utbetalas till följd av vad nedan i 3 § stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977 och tillämpas även på försäkringsavgifter
och förvaltningskostnader enligt äldre bestämmelser.

SfU 1976/77:21

11 Förslag till

Lag om upphävande av vissa författningar om handläggning av
ärenden angående yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives att följande författningar skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1977, nämligen

1. lagen (1973:60) om handläggning av vissa ärenden angående ersättning
enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring m. m.,

2. kungörelsen (1973:185) om handläggning av vissa ärenden angående
ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring m. m.

De upphävda författningarna gäller dock fortfarande i fråga om skada som
har inträffat före den 1 juli 1977.

SfU 1976/77:21

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar

Härigenom föreskrives att 14 och 19 §5; lagen (1937:249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14$

Handlingar vilka av läkare eller
hos socialstyrelsen eller på läkares
eller styrelsens föranstaltande upprättats
till utredning i mål eller
ärende hos domstol eller i ärende
som avses i giftermålsbalken; handlingar
i ärenden rörande kriminologisk
undersökning för forskningsändamål;
handlingar vilka upprättats
vid psykologisk undersökning som
utförts för forskningsändamål eller i
samband med inskrivning av värnpliktiga
eller yrkesvägledning, arbetsvärd
eller omskolning eller i
ärende om anställning eller upphörande
av anställning hos myndighet
eller i ärende om uttagning av
anställd hos myndighet till viss
utbildning eller tjänstgöring; handlingar
i ärenden hos statens arbetsklinik
eller kommunalt arbetsvårdsinstitut
rörande prövning av handikappade
eller från arbetssynpunkt
svårbedömda personers förutsättningar
för arbete eller rörande arbetsträning
av sådana personer; läkarutlåtanden
i ärenden om statlig personalpensionering;
handlingar i ärenden
enligt lagen (1972:119) om fastställande
av könstillhörighet i vissa
fall; handlingar rörande uppsökande
1 Lagen omtryckt 1976:611.

Handlingar vilka av läkare eller
hos socialstyrelsen eller på läkares
eller styrelsens föranstaltande upprättats
till utredning i mål eller
ärende hos domstol eller i ärende
som avses i giftermålsbalken; handlingar
i ärenden rörande kriminologisk
undersökning för forskningsändamål;
handlingar vilka upprättats
vid psykologisk undersökning som
utförts för forskningsändamål eller i
samband med inskrivning av värnpliktiga
eller yrkesvägledning, arbetsvärd
eller omskolning eller i
ärende om anställning eller upphörande
av anställning hos myndighet
eller i ärende om uttagning av
anställd hos myndighet till viss
utbildning eller tjänstgöring; handlingar
i ärenden hos statens arbetsklinik
eller kommunalt arbetsvårdsinstitut
rörande prövning av handikappade
eller från arbetssynpunkt
svårbedömda personers förutsättni
ngar för arbete el ler rörande arbetsträning
av sådana personer; läkarutlåtanden
i ärenden om statlig personalpensionering;
handlingar i ärenden
enligt lagen (1972:119) om fastställande
av könstillhörighet i vissa
fall; handlingar rörande uppsökande

3 Riksdagen 1976 / 77. II sami. Nr 21

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse

verksamhet som enligt lag åligger
socialnämnd; handlingar i ärenden
rörande hälsovård, sjukvård, socialhjälp,
understöd vid barnsbörd, samhällets
barnavård och ungdomsskydd
eller eljest barnavårdsnämnds
verksamhet, sådan familjerådgivning
som drives av kommun, landstingskommun,
församling eller
kyrklig samfällighet, rätt för enskilda
att inköpa alkoholhaltiga drycker,
behandling av alkoholister eller
eljest nykterhetsnämnds verksamhet,
allmän försäkring elleryr/cesskadeförsäkring
eller eljest riksförsäkringsverkets,
försäkringsrddets eller
allmän försäkringskassas verksamhet,
studiestöd under sjukdom, tillsyn
å understödsföreningar, hjälpverksamhet
vid arbetslöshet; så ock
handlingar i ärenden rörande kontroll
å utlänningar, som här i riket
vistas eller hit söka tillträde, må, i
vad de angå enskilds personliga
förhållanden, icke utan hans samtycke
till annan utlämnas tidigare än
sjuttio år efter handlingens datum.
Även utan sådant samtycke skall
dock handling som nu sagts utlämnas,
om, med hänsyn till det
ändamål för vilket utlämnande åstundas
och omständigheterna i
övrigt, trygghet kan anses vara för
handen, att det ej kommer att missbrukas
till skada eller förklenande för
den vilkens personliga förhållanden i
handlingen avses eller för hans nära
anhöriga. Vid utlämnande böra
erforderliga förbehåll göras.

Föreslagen lydelse

kyrklig samfällighet, rätt för enskilda
att inköpa alkoholhaltiga drycker,
behandling av alkoholister eller
eljest nykterhetsnämnds verksamhet,
allmän försäkring eller arbetsskadeförsäkring
eller eljest riksförsäkringsverkets
eller allmän försäkringskassas
verksamhet, studiestöd
under sjukdom,./Ö/waHév enligt statens
personskadeförsäkring eller lagen
(1977:000) om statlig ersättning vid
ideell skada, tillsyn å understödsföreningar,
hjälpverksamhet vid arbetslöshet;
så ock handlingar i ärenden
rörande kontroll å utlänningar, som
här i riket vistas eller hit söka tillträde,
må, i vad de angå enskilds
personliga förhållanden, icke utan
hans samtycke till annan utlämnas
tidigare än sjuttio år efter handlingens
datum. Även utan sådant
samtycke skall dock handling som
nu sagts utlämnas, om, med hänsyn
till det ändamål för vilket utlämnande
åstundas och omständigheterna
i övrigt, trygghet kan anses
vara för handen, att det ej kommer
att missbrukas till skada eller förklenande
för den vilkens personliga
förhållanden i handlingen avses eller
för hans nära anhöriga. Vid utlämnande
böra erforderliga förbehåll
göras.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Angår handling, som i första stycket avses, någons intagning, vård eller
behandling å anstalt eller inrättning eller någons vård eller behandling av
läkare annorstädes än å anstalt, och finnes grundad anledning antaga att
genom handlingens utlämnande ändamålet med vården eller behandlingen
skulle motverkas eller någons personliga säkerhet sättas i fara, må utlämnande
vägras, ändock att enligt bestämmelserna i första stycket utlämnande
bort ske. Likaledes må utbekommande av handling, utvisande vem som gjort
anmälan i ärende rörande samhällets barnavård eller ungdomsskydd eller
rörande behandling av alkoholister eller vem som eljest lämnat upplysningar i
sådant ärende, vägras, om grundad anledning finnes att antaga att den, om
vilken anmälan gjorts eller upplysningarna lämnats, skulle missbruka
kännedom i berörda hänseende till skada för annan person.

Vad i denna paragraf stadgas har icke avseende å myndighets beslut som
särskilt utfärdats eller i protokoll upptagits, där fråga ej är om barnavårdsnämnds,
nykterhetsnämnds, riksförsäkringsverkets eller allmän försäkringskassas
beslut, centrala studiestödsnämndens beslut rörande studiestöd under
sjukdom eller om beslut i ärende som rör tillämpningen av lagen om
fastställande av könstillhörighet i vissa fall, smittskyddslagen (1968:231)
såvitt den angår veneriska sjukdomar, abortlagen (1974:595), steriliseringslagen
(1975:580), lagen (1944:133) om kastrering eller transplantationslagen
(1975:190), såvitt angår tillstånd enligt 4 § nämnda lag.

Uppgifter och anteckningar, vilka tillhöra de i kommunerna förda
socialregistren, må ej utlämnas i vidare mån än som följer av lagen om
socialregister.

19 §

Till riksförsäkringsanstalten eller
försäkringsrådet inkomna och där
upprättade handlingar i ärenden
angående försäkring för olycksfall i
arbete och för yrkessjukdomar må,
såvitt de avse arbetet i arbetsgivares
rörelse, företag eller verksamhet eller
de förhållanden, under vilka arbetet
bedrives, eller arbetarnas antal, arbetstid
och avlöningsförhållanden,
icke utan arbetsgivarens samtycke
till annan utlämnas tidigare än tjugu
år efter handlingens datum, där ej,
med hänsyn till det ändamål, för
vilket utlämnande åstundas och
omständigheterna i övrigt, trygghet

Till riksförsäkringsverket eller allmän
försäkringskassa inkomna och
där upprättade handlingar i ärenden
angående arbetsskadeförsäkring må,
såvitt de avse arbetet i arbetsgivares
rörelse, företag eller verksamhet eller
de förhållanden, under vilka arbetet
bedrives, eller arbetarnas antal, arbetstid
och avlöningsförhållanden,
icke utan arbetsgivarens samtycke
till annan utlämnas tidigare än tjugu
år efter handlingens datum, där ej,
med hänsyn till det ändamål, för
vilket utlämnande åstundas och
omständigheterna i övrigt, trygghet
kan anses vara för handen, att det ej

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas till arbetsgi kommer

att missbrukas till arbetsgi- varens skada. Vid utlämnande böra

varens skada. Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll göras,

erforderliga förbehåll göras.

Handlingar i ärenden angående arbetarskydd eller arbetstidens reglering
eller angående arbetstillstånd för utlänning må, såvitt de röra arbetsgivares
yrkeshemlighet eller eljest innehålla sådana upplysningar om driftanordning
eller affärsförhållande, vilkas offentliggörande kan lända arbetsgivare till
skada, icke i vidare mån än som kan följa av de i nämnda ämnen gällande
lagar utlämnas utan arbetsgivarens samtycke förrän tjugu år från handlingens
datum förflutit.

Vad i denna paragraf stadgas
beträffande arbetsgivare skall i fråga
om handlingar i ärenden angående
arbetsskadeförsäkring jämväl avse
uppdragsgivare och egenföretagare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om handlingar i ärenden hos försäkringsrådet.

SfU 1976/77:21

13 Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Härigenom föreskrives att 11 kap. 1 § luftfartslagen (1957:297) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

1 §'

Föreskrifter angående åtgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat eller
nödställt eller fara hotar lufttrafiken (fl ygräddnings tjänst), meddelas
av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 j
fortfarande i fråga om skada som hai

Regeringen må ålägga ägare eller
innehavare av luftfartyg samt dem
som göra tjänst å sådant fartyg eller
vid flygplats eller annan anläggning
för luftfarten skyldighet att medverka
i flygräddningstjänsten, så ock
meddela bestämmelser om ersättning
av allmänna medel för sådan
medverkan. / fråga om ersättning vid
personskada gäller lagen (1977:000)
om statligt personskadeskydd och
lagen (1977:000) om statlig ersättning
vid ideell skada.

ili 1977. Äldre bestämmelser gäller
inträffat före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1976:11 (jfr 1976:644).

SfU 1976/77:21

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i
atomanläggningar m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid
olyckor i atomanläggningar m. m.

dels att i 2 och 12-14 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot
”regeringen”,
dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som uttagits till arbete med
stöd av 6 § forsta stycket äger av
statsmedel erhålla ersättning för resa
och andra kostnader för inställelse
samt gottgörelse för utfört arbete och
för skada som därunder åsamkats
honom, allt enligt de föreskrifter
Konungen meddelar.

Den som uttagits till arbete med
stöd av 6 § första stycket äger av
statsmedel erhålla ersättning för resa
och andra kostnader för inställelse
samt gottgörelse för utfört arbete och
för skada som därunder åsamkats
honom, allt enligt de föreskrifter
regeringen meddelar. / fråga om
ersättning vid personskada gäller lagen
(1977:000) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:000) om statlig
ersättning vid ideell skada.

För egendom, som tagits i anspråk
jämlikt 6 § andra stycket, skall enligt
föreskrifter, som meddelas av regeringen.
lämnas ersättning av statsmedel.
Har egendomen tagits i
anspråk med nyttjanderätt, skall
ersättning utgå, förutom för den
förlorade avkastningen eller nyttan,
jämväl för den skada eller försämring
egendomen må hava lidit.

För egendom, som tagits i anspråk
jämlikt 6 § andra stycket, skall enligt
föreskrifter, som meddelas av Konungen,
lämnas ersättning av statsmedel.
Har egendomen tagits i
anspråk med nyttjanderätt, skall
ersättning utgå, förutom för den
förlorade avkastningen eller nyttan,
jämväl för den skada eller försämring
egendomen må hava lidit.

Ersättning av statsmedel må även tillerkännas den som genom eget arbete
eller genom att tillhandahålla förnödenhet frivilligt varit verksam i skyddsarbete
som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet.

SfU 1976/77:21

15 Förslag till

Lag om ändring i brandlagen (1974:80)

Härigenom föreskrives i fråga om brandlagen (1974:80)'
dels att i 20 och 22 §§ ordet ”kroppsskada” skall bytas ut mot
"personskada”,
dels att 19 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §

Den som har deltagit i räddningstjänst
eller i övning med brandstyrka
är berättigad till ersättning av statsmedel
för kroppsskada som han därvid
har ådragit sig. / fråga om sådan
ersättning skall vad som föreskrives i
förordningen (1954:249) om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen
under tjänstgöring i civilförsvaret äga
motsvarande tillämpning. För skada
på kläder eller andra personliga tillhörigheter
är han berättigad till
ersättning av kommunen. Den som
frivilligt eller på anmodan med stöd
av 10 i första stycket har deltagit i
räddningstjänst och ej tillhör brandvärn
är berättigad till ersättning av
kommunen för arbete och tidspillan
samt för kostnad för resa och uppehälle.

När transportmedel, redskap eller annan utrustning för räddningstjänst har
tillhandahållits frivilligt eller tagits i anspråk med stöd av 11 §, är ägaren eller
innehavaren berättigad till ersättning av kommunen för skada på utrustningen,
förlorad avkastning eller nytta och kostnad med anledning av att
utrustningen har tillhandahållits.

/ fråga om ersättning vid personskada
till den som har deltagit i
räddningstjänst eller i övning med
brandstyrka gäller lagen (1977:000)
om statligt personskadeskydd och
lagen (1977:000) om statlig ersättning
vid ideell skada. För skada på kläder
eller andra personliga tillhörigheter
är han berättigad till ersättning av
kommunen. Den som frivilligt eller
på anmodan med stöd av 10 § första
stycket har deltagit i räddningstjänst
och ej tillhör brandvärn är berättigad
till ersättning av kommunen för
arbete och tidspillan samt för kostnad
för resa och uppehälle.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 22 ij 1975:96.

SfU 1976/77:21

16 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 19 §, 32 § 2 morn., 53 § 1 morn., anvisningarna
till 19 §, punkt 14 av anvisningarna till 21 §, punkt 9 av anvisningarna till 24 §,
punkt 9 av anvisningarna till 28 §, punkt 12 av anvisningarna till 32 § och
anvisningarna till 41 b § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §>

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller
vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses
i 35 § 3 eller 4 morn.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100
kronor;

ersättning, som på grund av
försäkring jämlikt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring
eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
tillfallit den försäkrade,
om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst
av 4 500 kronor eller
högre belopp för år eller utgör föräldrapenning,
så ock sådan ersättning
enligt annan lag eller särskild författning,
som utgått annorledes än på
grund av sjukförsäkring, som nyss
sagts, till någon vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring
eller i fall som avses I
lagen (1977:000) om statligt personskadeskydd
eller lagen (1977:000) om
krigsskadeersättning till sjömän om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst
av 4 500 kronor eller
högre belopp för år, ävensom ersätt -

ersättning, som på grund av
försäkring jämlikt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring
tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst
av 4 500 kronor eller högre
belopp för år eller utgör föräldrapenning,
så ock sådan ersättning enligt
annan lag eller särskild författning,
som utgått annorledes än på grund
av sjukförsäkring, som nyss sagts,
till någon vid sjukdom eller olycksfall
i arbete eller under militärtjänstgöring
om icke ersättningen grundas
på förvärvsinkomst av 4 500 kronor
eller högre belopp för år, ävensom
ersättning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon på grund av
annan försäkring, som icke tagits i
samband med tjänst, dock att till
skattepliktig inkomst räknas ersätt -

1 Som senaste lydelse har upptagits lydelsen enligt prop. 1976/77:50.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon på grund av
annan försäkring, som icke tagits i
samband med tjänst, dock att till
skattepliktig inkomst räknas ersättning
i form av pension eller i form av
livränta i den mån livräntan är skattepliktig
enligt 32 § 1 eller 2 morn., så
ock ersättning som utgår på grund av
trafikförsäkring eller, med nedan
angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring
eller på grund av
skadeståndsförsäkring och avser förlorad
inkomst av skattepliktig natur; ersättning

på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställs
i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del
ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är
arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen
till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått
på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling,
som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att
hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse
eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller
motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av
nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring
som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått
på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring,
för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp
för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån
givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till
avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för
mottagarens utbildning;

ning i form av pension eller i form av
livränta i den mån livräntan är skattepliktig
enligt 32 § leiler2morn.,så
ock ersättning som utgår på grund av
trafikförsäkring eller, med nedan
angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring
eller på grund av
skadeståndsförsäkring och avser förlorad
inkomst av skattepliktig natur; -

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag,
återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6
och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen
eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda,
och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader
som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock
hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala
medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadstillägg som avses i kungörelserna(1968:425)om statliga bostadstilllägg
till barnfamiljer och (1973:379) om statskommunala bostadstillägg;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid
yrkesmässig användning av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

32 §

2 m o m.2 Har livränta utgått vid 2 m o m. Har livränta utgått vid
sjukdom eller olycksfall på grund av sjukdom eller olycksfall på grund av

försäkring, som icke tagits i samband försäkring, som icke tagits i samband

med tjänst och ej heller utgör trafik- med tjänst och ej heller utgör trafikförsäkring
eller annan ansvarighets- försäkring eller annan ansvarighetsförsäkring
eller obligatorisk försäk- försäkring eller obligatorisk försäkring
enligt lagen om yrkesskadeför- ring enligt lagen (1954:243) om

säkring, skall såsom skattepliktig yrkesskadeförsäkring eller försäkring

intäkt räknas nedan angivna del av enligt lagen (1976:380) om arbetsska livräntans

belopp, nämligen om deforsäkring, skall såsom skatte 2

Senaste lydelse 1961:42.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse
livräntetagaren under beskattningsåret
fyllt:

Föreslagen lydelse

pliktig intäkt räknas nedan angivna
del av livräntans belopp, nämligen
om livräntetagaren under beskattningsåret
fyllt:

högst 35 år		80 procent	högst 35 år		80 procent
36 till och med 47 år	70 ”	36 till och med 47 år	70 ”
48 ” ”	56 ”	60 ”	48	56 ”	60 ”
57	63 ”	50 ”	57	63 ”	50 ”
64	69 ”	40 ”	64	69 ”	40 ”
70	76”	30 ”	70	76 ”	30 ”
77	86 ”	20 ”	77	86 ”	20 ”
minst 87 år		10”	minst 87 år		10 ”

53 S

1 morn.3 Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat
föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av
överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:
för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats;
samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:
för inkomst av här belägen fastighet;
för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning
eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan
anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och
förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension och annan ersättning enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska
staten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring,
om försäkringen meddelats i här i riket bedriven
försäkringsrörelse;

för ersättning enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring
och lagen (1956:293)om ersättning åt
smittbärare samt enligt annan lag
eller författning, som utgått till
någon vid sjukdom eller olycksfall i
arbete eller på grund av militärtjänst -

för ersättning enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring
eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
och lagen (1956:293) om
ersättning åt smittbärare samt enligt
annan lag eller författning, som
utgått till någon vid sjukdom eller

3Som senaste lydelse har upptagits lydelse enligt prop. 1976/77:51.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

göring; olycksfall i arbete eller pä grund av

militärtjänstgöring eller i fall som
avses i lagen (1977:000) om statligt
personskadeskydd eller lagen
(1977:000) om krigsskadeersättning till
sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973:349);

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad
inkomst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket
eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp, varmed schablonavdrag för egenavgifter överstigit påförda
avgifter, samt restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter, allt i den
omfattning, som anges i anvisningarna till 41 b §;

b) staten:

för inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt
eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse
ellei av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar
eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose
statens egna behov;

c) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap
med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för
sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt
nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlånekassa, företagareförening
som erhåller statsbidrag, norrlandsfonden, statens utvecklingsfond,
Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m. m..
Stiftelsen Industricentra, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd järnkontoret,
så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och
kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst,
svenska penninglotteriet aktiebolag, allmänna sjukförsäkringsfonden,
pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m., allmänna försäkringskassor, understödsföreningar, som icke bedriva

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till livförsäkring hänförlig verksamhet, personalstiftelser som avses i lagen
om tryggande av pensionsutfästelse m. m. med ändamål uteslutande att
lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som
bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare
med ändamål att utgiva avgångsersättning till friställd arbetstagare eller
främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk
att bliva uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller
rationalisering av företags verksamhet ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag,
som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:
för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan därest de utöva kyrklig
verksamhet, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte,
barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att
under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar
eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda
personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för
beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet
bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana
föreningar vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om
stiftelser här angivna art:
för inkomst av fastighet och av rörelse;

0 svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro
skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund,
stiftelser, understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hänförlig
verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock
såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed
jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten
har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller
regleringssamfällighet, samtliga här under 0 avsedda bolag, verk och andra
juridiska personer i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):
för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket
eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

h) allmänna pensionsfonden:

för all inkomst som härflyter av medel, som förvaltas av fjärde fondstyrelsen,
samt i övrigt för inkomst av fastighet.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara,
att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja
nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första
stycket vid e)angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda,
av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat
enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Anvisningar

till 19 §4

Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller
patient å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst.
Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.

Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade
äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av
personskada (överfallsskydd o. d.).

Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk
utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur
- varunder inbegripes skattepliktig ersättning för förlorat underhåll - utgör
skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna
lag.

Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för
framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet
avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera
sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har
sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera
engångsbelopp får emellertid sammanlagt icke överstiga femton basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett
engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för januari
månad det beskattningsår under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för
lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada
och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 morn., mot engångsbelopp, gälla
bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp.
Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt
32 § 1 morn., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom
skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu
sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig
intäkt.

Lön, som utgår från arbetsgivare i Lön, som utgår från arbetsgivare i

sådana fall, då denne på grund av 3 sådana fall, då denne på grund av 3

kap. 16 § andra eller tredje stycket kap. 16 § andra eller tredje stycket

lagen (1962:381) om allmän försäk- lagen (1962:381) om allmän försäkring
äger uppbära arbetstagaren till- ring äger uppbära arbetstagaren till 4

Som senaste lydelse har upptagits lydelsen enligt prop. 1976/77:50.

SfU 1976/77:21

Föreslagen lydelse

kommande ersättning från allmän
försäkringskassa, är skattepliktig intäkt.
För arbetsgivaren är den av
honom i nämnda fall uppburna
ersättningen från försäkringskassan
ävensom annan därifrån uppburen
ersättning i anledning av kostnad för
den anställdes räkning att betrakta
som skattepliktig inkomst, dock att
ersättningen icke är skattepliktig för
arbetsgivaren, därest den till den
anställde utbetalda lönen eller den
för honom havda kostnaden utgör
för arbetsgivaren icke avdragsgill
utgift i förvärvskälla. Ersättning,
som annorledes än i form av pension
eller annan livränta utbetalas av
arbetsgivare vid yrkesskada eller
arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren
står s. k. självrisk enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring
eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
räknas till skattepliktig
inkomst enligt de grunder som
skulle hava gällt vid försäkring enligt
sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt av
regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå, i
samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt
arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån
bidragen avse traktamente och särskilt bidrag. Skatteplikt föreligger ej heller
för bidrag som utgår enligt förordningen om bidrag till vanföra ägare av
motorfordon.

Statsbidrag, som utgår till näringsidkare för hans näringsverksamhet, är
icke skattepliktig inkomst, om bidraget använts för att bestrida kostnad för
vilken rätt till avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i
form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för att bestrida
sådan kostnad i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen,
utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är den kostnad för vilken bidraget utgår
avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall
upptagas som intäkt, får den skattskyldige i stället åtnjuta avdrag för
kostnaden vid taxeringen för det år då bidraget upptages som intäkt. Yrkande
härom skall göras i deklarationen avseende det beskattningsår då yrkande om

Nuvarande lydelse

kommande ersättning från allmän
försäkringskassa, är skattepliktig intäkt.
För arbetsgivaren är den av
honom i nämnda fall uppburna
ersättningen från försäkringskassan
ävensom annan därifrån uppburen
ersättning i anledning av kostnad för
den anställdes räkning att betrakta
som skattepliktig inkomst, dock att
ersättningen icke är skattepliktig för
arbetsgivaren, därest den till den
anställde utbetalda lönen eller den
för honom havda kostnaden utgör
för arbetsgivaren icke avdragsgill
utgift i förvärvskälla. Ersättning,
som annorledes än i form av pension
eller annan livränta utbetalas av
arbetsgivare vid yrkesskada i de fall,
då arbetsgivaren står s. k. självrisk
enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
räknas till skattepliktig
inkomst enligt de grunder som
skulle hava gällt vid försäkring enligt
sistnämnda lag.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avdraget eljest enligt denna lag först skolat framställas. Återbetalas bidrag,
som upptagits som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det
återbetalade beloppet. Har bidraget använts för att anskaffa tillgång, för
vilken anskaffningskostnaden får avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag,
skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad
anses endast så stor del av kostnaden som icke täckts av bidraget. Är
bidraget större än det taxeringsmässiga restvärdet för tillgången, skall ett
belopp motsvarande skillnaden utgöra skattepliktig intäkt för mottagaren.
Återbetalas statsbidrag, som påverkat beräkningen av anskaffningskostnaden
i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med
vad som återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen
påverkats. 1 den mån statsbidrag enligt vad nyss föreskrivits utgjort
skattepliktig intäkt, färdén skattskyldige vid återbetalningen tillgodoföra sig
avdrag för den del som sålunda utgjort skattepliktig intäkt. Har bidraget
använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
(lager), utgör bidraget skattepliktig intäkt, men skall å andra sidan vid
tillämpning av 41 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret
för vilken anskaffningskostnaden täckts av bidraget icke medräknas vid
värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas statsbidrag, som använts för
anskaffande av lagertillgångar, lår den skattskyldige göra avdrag för det
återbetalade beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall därvid anses
ökat med det återbetalade beloppet. Vad som ovan sagts i detta stycke äger
motsvarande tillämpning för statsbidrag i form av amorteringsfritt lån
(avskrivningslån). Omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med
arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande
av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens
utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt till avdrag för bidrag
till barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras till skattepliktig
inkomst.

till 21 §

14.5 Sjukpenning enligt lagen 14. Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och (1962:381) om allmän försäkring,

lagen (1954:243) om yrkesskadeför- lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
utgör skattepliktig intäkt av säkring, lagen (1976:380) om arbets jordbruksfastighet

om sjukpenning- skadeförsäkring, lagen (1977:000) om

5 Senaste lydelse 1973:434.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse

en grundas på inkomst, som hänför
sig till jordbruksfastighet och för sig
eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår
till 4 500 kronor eller högre belopp
för år. Till intäkt av jordbruksfastighet
hänföres under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt
lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare.

Föreslagen lydelse

statligt personskadeskydd och lagen
(1977:000) om krigsskadeersättning till
sjömän utgör skattepliktig intäkt av
jordbruksfastighet om sjukpenningen
grundas på inkomst, som hänför
sig till jordbruksfastighet och för sig
eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår
till 4 500 kronor eller högre belopp
för år. Till intäkt av jordbruksfastighet
hänföres under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt
lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare.

till 24 §

9.6 Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
utgör skattepliktig intäkt av
annan fastighet om sjukpenningen
grundas på inkomst, som hänför sig
till annan fastighet och för sig eller
tillsammans med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till
4 500 kronor eller högre belopp för år.
Till intäkt av annan fastighet hänföres
under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare.

9. Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:000) om
statligt personskadeskydd och lagen
(1977:000) om krigsskadeersättning till
sjömän utgör skattepliktig intäkt av
annan fastighet om sjukpenningen
grundas på inkomst, som hänför sig
till annan fastighet och för sig eller
tillsammans med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till
4 500 kronor eller högre belopp för år.
Till intäkt av annan fastighet hänföres
under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare.

tili

9.7 Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och
lagen (1954:243) om yrkesskadeför 6

Senaste lydelse 1973:434.

7 Senaste lydelse 1973:434.

28 §

9. Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeför -

4 Riksdagen 1976177. II sami. Nr 21

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse

säkring utgör skattepliktig intäkt av
rörelse om sjukpenningen grundas
på inkomst, som hänför sig till
rörelse och för sig eller tillsammans
med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till 4 500 kronor eller
högre belopp för år. Till intäkt av
rörelse hänföres under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt
lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare.

till

12.® Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
utgör skattepliktig intäkt av
tjänst om sjukpenningen grundas på
inkomst, som hänför sig till tjänst
och för sig eller tillsammans med
annan sjukpenninggrundande inkomst
uppgår till 4 500 kronor eller
högre belopp för år. Till intäkt av
tjänst hänföres under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt
lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare samt annan lag eller
författning, som utgått annorledes
än på grund av försäkring, som nyss
sagts, till någon vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller på grund av
militärtjänstgöring.

Föreslagen lydelse

säkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:000) om
statligt personskadeskydd och lagen
(1977:000) om krigsskadeersättning till
sjömän utgör skattepliktig intäkt av
rörelse om sjukpenningen grundas
på inkomst, som hänför sig till
rörelse och för sig eller tillsammans
med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till 4 500 kronor eller
högre belopp för år. Till intäkt av
rörelse hänföres under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt
lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare.

32 §

12. Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:000) om
statligt personskadeskydd och lagen
(1977:000) om krigsskadeersättning till
sjömän utgör skattepliktig intäkt av
tjänst om sjukpenningen grundas på
inkomst, som hänför sig till tjänst
och för sig eller tillsammans med
annan sjukpenninggrundande inkomst
uppgår till 4 500 kronor eller
högre belopp för år. Till intäkt av
tjänst hänföres under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt
lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare samt annan lag eller
författning, som utgått annorledes
än på grund av försäkring,som nyss
sagts, till någon vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller på grund av
militärtjänstgöring.

8 Senaste lydelse 1976:1083.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring utgöra
skattepliktig intäkt av tjänst.

Timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349), utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid
grundläggande utbildning för vuxna räknas som skattepliktig intäkt av
tjänst.

Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd
räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas
som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av regeringen
eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag
likställda.

till 41 bss’

Med egenavgifter förstås sjukför- Med egenavgifter förstås sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 § säkringsavgift enligt 19 kap. 2 §

lagen (1962:381) om allmän försäk- lagen (1962:381) om allmän försäkring,
socialförsäkringsavgift till folk- ring, socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen
och tilläggspen- pensioneringen och tilläggspensionsavgift
enligt 19 kap. 3 § samma sionsavgift enligt 19 kap. 3 § samma

lag samt avgift enligt 4 § lagen lag, avgift enligt 7 kap. 2 § tredje

(1968:419) om allmän arbetsgivarav- stycket lagen (1976:380) om arbetsbi.
skadeförsäkring samt avgift enligt 4 §

lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.

Avdrag medges för egenavgifter som påförts såsom slutlig skatt. Har
skattskyldig för det beskattningsår till vilket avgifterna hänför sig medgivits
schablonavdrag enligt punkt 2 a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av
anvisningarna till 29 §, medges dock avdrag endast för det belopp varmed
egenavgifterna överstiger schablonavdraget. Om schablonavdrag för visst
beskattningsår medgivits med belopp överstigande summan av de egenavgifter,
som påförts såsom slutlig skatt för samma beskattningsår, skall
skillnadsbeloppet tagas upp som intäkt.

Avdrag medges även för egenavgifter som har påförts såsom tillkommande
skatt samt för belopp varmed medgivet schablonavdrag för visst beskattningsår
har reducerats i samband med ändring av taxeringen. Som intäkt
upptages egenavgifter, som restituerats, avkortats eller avskrivlts, samt
belopp varmed schablonavdrag för visst beskattningsår i samband med

9 Senaste lydelse 1976:460.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ändring av taxeringen medgivits utöver tidigare åtnjutet schablonavdrag.

Belopp som - efter beaktande i förekommande fall av tidigare medgivet
schablonavdrag - är avdragsgillt eller skattepliktigt enligt andra eller tredje
stycket hänföres till det beskattningsår under vilket slutlig eller tillkommande
skatt har påförts eller restitution, avkortning eller avskrivning har
skett. Har schablonavdrag medgivits eller har tidigare medgivet schablonavdrag
ändrats, skall, såvida taxeringsåtgärden icke föranleder omräkning av
egenavgifterna för beskattningsåret i fråga, avdraget eller intäkten hänföras
till det beskattningsår under vilket beslutet angående taxeringsåtgärden har
meddelats.

Har den skattskyldige antingen brukat en eller flera jordbruksfastigheter
eller bedrivit en eller flera rörelser under det beskattningsår som anges i fjärde
stycket, skall i nämnda stycke avsett avdragsgillt eller skattepliktigt belopp
hänföras till den förvärvskälla som ger störst underlag för beräkning av
schablonavdrag. Har den skattskyldige under nämnda beskattningsår både
brukat jordbruksfastighet och bedrivit rörelse, fastställes i första hand det
inkomstslag inom vilket underlaget för avdrag är störst. Inom detta
inkomstslag hänföres avdrag eller intäkt till den förvärvskälla som ger störst
underlag. Har den skattskyldige under beskattningsåret varken brukat
jordbruksfastighet eller bedrivit rörelse, medges avdraget såsom allmänt
avdrag enligt 46 i; 2 mom. medan intäkten upptages såsom intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977 och tillämpas första gången vid 1978
års taxering.

SfU 1976/77:21

17 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrives att 37 5 1 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha
nedan angivna lydelse.

37 5

Nuvarande lydelse

1 morn.2 Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning
uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas
på sätt framgår av följande uppställning:

U p p g i f t ss k y I d i g Vem uppgiften Vad uppgiften

skall avse skall avse

3 b. Riksförsäkrings- Den som åtnjutit
verket. skattepliktig sjukpen ning

enligt lagen
(1962:381) om allmän
försäkring, lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring
eller
närstående ersättningssystem,
föräldrapenning
eller vårdbidrag
enligt lagen om
allmän försäkring eller
kontant arbetsmarknadsstöd.

Föreslagen lydelse

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning
uppgifter) ko n trolluppgifter)för nästföregående kalenderår avlämnas
på sätt framgår av följande uppställning:

Uppgiftssky Idig Vem uppgiften Vad uppgiften
skallavse skallavse

3 b. Riksförsäkrings- Den som åtnjutit Utgivet belopp och i
verket. skattepliktig sjukpen- fråga om sjukpenning

1 Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Som senaste lydelse har upptagits lydelsen enligt prop. 1976/77:50.

Utgivet belopp och i
fråga om sjukpenning
huruvida beloppet avser
anställning eller annat
förvärvsarbete.

SfU 1976/77:21

Föreslagen lydelse
ning enligt lagen
(1962:381) om allmän
försäkring, lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller
närstående ersättningssystem,
föräldrapenning
eller vårdbidrag
enligt lagen om
allmän försäkring eller
kontant arbetsmarknadsstöd.

huruvida beloppet avser
anställning eller annat
förvärvsarbete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

SfU 1976/77:21

18 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivesatt 1 S,2 S4morn.,3 § 1 och 3 morn., 10 !; och 27 i 1
mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Med skatt förstås i denna lag, där
icke annat angives, statlig inkomstskatt,
statlig'förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt, landstingsmedel,
skogsvårdsavgifter, sådana
socialförsäkringsavgifter till
folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifter
som avses i 19 kap. 3
lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter
enligt 19 kap. 2 §
sistnämnda lag, sådana arbetsgivaravgifter
enligt lagen om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m., avgifter enligt
lagen om allmän arbetsgivaravgift
och enligt lagen om avgift för
sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras
av riksförsäkringsverket, avgift
som avses i 116a eller 116cl;
taxeringslagen, ävensom annuitet å
avdikningslån.

Med skatt förstås i denna lag, där
icke annat angives, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt, landstingsmedel,
skogsvårdsavgifter, sådana
socialförsäkringsavgifter till
folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifter
som avses i 19 kap. 3 S
lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter
enligt 19 kap. 2 $
sistnämnda lag, arbetsskadeförsäkr
i nysa vgifter enligt 7 kap. 2 § tredje
stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
sådana arbetsgivaravgifter
enligt lagen om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m., avgifter enligt
lagen om allmän arbetsgivaravgift
och enligt lagen om avgift för
sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras
av riksförsäkringsverket, avgift
som avses i 116 a eller 116 c 5
taxeringslagen, ävensom annuitet å
avdikningslån.

Regeringen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda, föreskriva
att i samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl annan avgift än
sådan som i första stycket sägs. Hardylik föreskrift meddelats skall, där icke
annat angivits, vad i denna lag stadgas angående skatt äga motsvarande
tillämpning beträffande avgift som med föreskriften avses.

1 Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1975:950.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 5

4 m o m .3 Skattereduktion åtnjutes

av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift
skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, med 1 800 kronor,

av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som
understiger 4 500 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar
skillnaden mellan 4 500 kronor och den taxerade inkomsten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad inkomst,
som understiger 4 500 kronor, åtnjutes skattereduktion endast av den som
har den högsta taxerade inkomsten. Äro de taxerade inkomsterna lika stora,
tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga.

Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skattskyldig, som
varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift
skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall fl
åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon de! av
beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av
beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens
bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den
skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt
lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad
inkomst enligt nämnda lag som understiger 2 250 kronor, med 40 procent av
det belopp som motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den taxerade
inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena
skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen
beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt
1 5 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som
tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en
tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige
uppburit inkomst som förut nämnts.

Skattereduktion sker icke i fråga Skattereduktion sker icke i fråga
om statlig förmögenhetsskatt, soci- om statlig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift
till folkpensio- alförsäkringsavgift till folkpensioneringen
enligt 19 kap. 3 5 lagen neringen enligt 19 kap. 3 5 lagen

(1962:381) om allmän försäkring, (1962:381) om allmän försäkring,

tilläggspensionsavgift, sjukförsäk- tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift,
arbetsgivaravgift, all- ringsavgift, arbetsskade/Örsäkrings män

arbetsgivaravgift, avgift för avgift, arbetsgivaravgift, allmän arsjöfolks
pensionering och förse- betsgivaravgift, avgift för sjöfolks

ningsavgift enligt 116 c 5 taxerings- pensionering och förseningsavgift

3 Senaste lydelse 1975:950.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagen samt annuitet å avdiknings- enligt 116 c ^ taxeringslagen samt

lån. annuitet å avdikningslån.

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig
skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av
preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion
bortfaller.

1 m o m .41 den omfattning nedan
angives skall skattskyldig utgöra
prelimär skatt med belopp, vilket så
nära som möjligt kan antagas motsvara
i den slutliga skatten ingående
statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen enligt 19 kap.
31; lagen (1962:381) om allmän
försäkring, tilläggspensionsavgift,
sjukförsäkringsavgift, avgift enligt
4 §förordningen om allmän arbetsgivaravgift,
kommunal inkomstskatt
och landstingsmedel.

1 m o m . I den omfattning nedan
angives skall skattskyldig utgöra
preliminär skatt med belopp, vilket
så nära som möjligt kan antagas
motsvara i den slutliga skatten ingående
statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen
enligt 19 kap. 3 $ lagen(1962:381)om
allmän försäkring, tilläggspensionsavgift,
sjukförsäkringsavgift, arbetsskadeförsäkringsavgift,
avgift enligt
4 ii lagen om allmän arbetsgivaravgift,
kommunal inkomstskatt och

landstingsmedel.

3 mom ,5 Regeringen må förordna, att preliminär A-skatt skall utgå för
tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt för
folkpension som utbetalas tillsammans med tilläggspension eller annan
förmån. Sådant förordnande må meddelas även i fråga om folkpension som
icke utbetalas tillsammans med annan förmån om det är sannolikt att slutlig
skatt kommer att påföras den skattskyldige.

Regeringen må förordna, att preliminär A-skatt skall utgå för inkomst av
artistisk verksamhet och för inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna
till 32 $ kommunalskattelagen (1928:370), även om inkomsten icke utgör
huvudsaklig inkomst av tjänst.

Har förordnande meddelats enligt
detta moment, skall i fråga om
inkomst som förordnandet avser
gälla vad regeringen föreskriver om
beräkning av preliminär skatt, avdrag
för preliminär och kvarstående
skatt samt ansvarighet för sådan

4 Senaste lydelse 1973:1111.

5 Senaste lydelse 1976:1085.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse

skatt, m. m. Vad regeringen föreskriver
enligt detta stycke må även
gälla i fråga om yrkesskadelivränta,
vårdbidrag enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring och delpension
enligt lagen (1975:380) om
delpensionsförsäkring, som utbetalas
tillsammans med folkpension.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

skatt, m. m. Vad regeringen föreskriver
enligt detta stycke må även
gälla i fråga om yrkesskadelivränta,
livränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller lagen

(1977:000) om statligt personskadeskydd,
vårdbidrag enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring och
delpension enligt lagen (1*975:380)
om delpensionsförsäkring, som utbetalas
tillsammans med folkpension.

(Se vidare anvisningarna.)

10 i;6

Preliminär A-skatt skall icke beräknas å ersättning, som vid kommunal
tjänst anvisas för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller å
ersättning, som vid enskild tjänst anvisas för sådana kostnader, därest icke
ersättningen väsentligen överstiger vad som skäligen kan anses vara
erforderligt för kostnadernas bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå för:

a) folkpension och tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring, där ej
annat följer av förordnande enligt 3 i: 3 mom. eller den skattskyldige begär att
avdrag för sådan skatt skall göras;

c) familjebidrag enligt familjebidragslagen (1946:99); eller

d) sådan pension, livränta eller d) sådan pension, livränta eller

från försäkringsanstalt utgående an- från försäkringsanstalt utgående an -

nan skattepliktig ersättning, som
uppgår till högst 3 000 kronor för år;
dock att vad nu sagts ej skall tilllämpas
på pension och vårdbidrag,
som utgår på grund av lagen om
allmän försäkring, delpension enligt
lagen (1975:380) om del pensionsförsäkring
och på yrkesskadelivränta.

6 Senaste lydelse 1976:1085.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 i

1 m o m 1 Uträkning av de särskilda skatteposter som ingå i slutlig skatt
samt debitering av sådan skatt sker med ledning av uppgifter i taxeringslängd
eller annat beslut om taxeringen. I övrigt iakttages:
att för skattskyldiga, som avses i 10 i; 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt,
sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet,
som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas
mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med ledning av
den utdebitering för skattekrona och skatteöre som för inkomståret gäller i
beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas i en gemensam
post, därvid skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid
annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som
enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga skatten
debiteras;

att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för inkomståret
fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, därvid öretal bortfaller;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel debiteras med belopp
som uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är
belägen;

att i H omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras enligt 19 kap. lagen om
allmän försäkring på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som
lämnas av allmän försäkringskassa;

att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen såvitt gäller person med
inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiteras med tillämpning av
bestämmelserna i 11 kap. 4^ samt 19 kap. 3 och 4a5S lagen om allmän
försäkring;

att i 1 § omförmäld arbetsskadeförsäkringsavgift
debiteras med ledning
av bestämmelserna i 7 kap. 2 § tredje
stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring; att

i 1 ^ omförmälda arbetsgivaravgifter debiteras i en gemensam post;
samt

att i 1 ^ omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera
annuiteter, summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid öretal
bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.
7 Senaste lydelse 1975:950.

SfU 1976/77:21

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt

Härigenom föreskrives att 2 5 lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid tillämpning av 1 5 skall i skatteunderlaget
icke inräknas skattekronor
och skatteören som kan anses
hänföra sig till följande skattepliktiga
intäkter, nämligen dels sjukpenning
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring
eller ersättning enligt förordningen
(1954:249) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under
tjänstgöring i civilförsvaret, kungörelsen
(1962:607) om ersättning på
grund av verksamhet för brandsläckning
m. m., kungörelsen (1961:457)
om ersättning på grund av medverkan
i skyddsarbete vid olyckor i
atomanläggningar m. m., förordningen
(1954:250) om ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen
under vistelse å anstalt m. m., lagen
(1954:246) om krigsförsäkring för
sjömän m. fl., militärersättningsförordningen
(1950:261) och lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare,
allt till den del sjukpenningen
eller ersättningen grundas på förvärvsinkomst
av minst 4 500 kronor
för år, dels föräldrapenning och
vårdbidrag enligt lagen om allmän
försäkring, dels timstudiestöd, inkomstbidrag
och vuxenstudiebidrag
'Senaste lydelse 1976:1086.

Vid tillämpning av 1 S skall i skatteunderlaget
icke inräknas skattekronor
och skatteören som kan anses
hänföra sig till följande skattepliktiga
intäkter, nämligen dels sjukpenning
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller ersättning enligt lagen
(1977:000) om statligt personskadeskydd,
lagen (1977:000) om krigsskadeersättning
till sjömän, förordningen
(1954:249) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under
tjänstgöring i civilförsvaret, kungörelsen
(1962:607) om ersättning på
grund av verksamhet för brandsläckning
m. m., kungörelsen (1961:457)
om ersättning på grund av medverkan
i skyddsarbete vid olyckor i
atomanläggningar m. m., förordningen
(1954:250) om ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen
under vistelse å anstalt m. m., lagen
(1954:246) om krigsförsäkring för
sjömän m. fl., militärersättningsförordningen
(1950:261) och lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare,
allt till den del sjukpenningen
eller ersättningen grundas på förvärvsinkomst
av minst 4 500 kronor

SfU 1976/77:21

Föreslagen lydelse

för år, dels föräldrapenning och
vårdbidrag enligt lagen om allmän
försäkring, dels timstudiestöd, inkomstbidrag
och vuxenstudiebidrag
enligt studiestödslagen (1973:349),
dels utbildningsbidrag för doktorander
och timersättning vid grundläggande
utbildning för vuxna, d e 1 s
dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen
och kontant arbetsmarknadsstöd,
dels utbildningsbidrag
vid arbetsmarknadsutbildning såvitt
avser dagpenning och stimulansbidrag,
dels dagpenning vid utbildning
och tjänstgöring inom totalförsvaret.
Intäkterna upptages härvid
till belopp som anges på kontrolluppgift
enligt taxeringslagen
(1956:623).

Vid beräkning av skatteunderlaget för fysisk person skall avdrag vidare
göras för skattekronor och skatteören, som kan anses motsvara sjukpenning,
vilken vid arbetsgivarinträde enligt 3 kap. 16 5 lagen (1962:381) om allmän
försäkring för honom uppburits av arbetsgivaren, om arbetsgivarinträdet
skett den 9 november 1973 eller senare.

Vid beräkning av antalet skattekronor och skatteören skall såvitt gäller
avdrag för sjukförsäkringsavgift enligt 46 S 2 mom. 3), grundavdrag enligt
48 S och avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt 50 i; 2 mom. fjärde stycket
kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas de regler som gäller vid 1975 års
taxering. Härvid beräknas avdraget för sjukförsäkringsavgift, såvitt denna
grundas på inkomst av anställning, till belopp som påförts på grund av 1975
års taxering. I fråga om det extra avdraget för nedsatt skatteförmåga beaktas
inte sådan minskning av avdraget som följer av att den skattskyldige eller
hans make har förmögenhet.

Nuvarande lydelse

enligt studiestödslagen (1973:349),
dels utbildningsbidrag för doktorander
och timersättning vid grundläggande
utbildning för vuxna, d e 1 s
dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen
och kontant arbetsmarknadsstöd,
dels utbildningsbidrag
vid arbetsmarknadsutbildning såvitt
avser dagpenning och stimulansbidrag,
dels dagpenning vid utbildning
och tjänstgöring inom totalförsvaret.
Intäkterna upptages härvid
till belopp som anges på kontrolluppgift
enligt taxeringslagen
(1956:623).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977 och tillämpas första gången i fråga
om utdebitering för år 1979.

SfU 1976/77:21

20 Förslag till

Lagom ändring i lagen(1959:552)om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 1 och 2 SS lagen (1959:552)om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Angående debitering och uppbörd Angående debitering och uppbörd
av avgifter från arbetsgivare enligt av avgifter från arbetsgivare enligt

lagen (1962:381) om allmän försäk- lagen (1962:381) om allmän försäkring
samt avgift för obligatorisk ring, lagen (1976:380) om arbetsska försäkring

i riksförsäkringsverket enligt deförsäkring, lagen (1960:77) om

lagen (1954:243) om yrkesskadeför- byggnadsforskningsavgift, lagen

säkring ävensom avgifter enligt lagen (1970:742) om lönegarantiavgift, la (1960:77)om

byggnadsforskningsav- gen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,
lagen (1970:742) om lönegaranti- gift samt lagen (1973:372) om arbets avgift,

lagen (1971:282) om arbetar- givaravgift till arbetslöshetsförsäk skyddsavgift

samt lagen (1973:372) ringen och det kontanta arbetsmarkom
arbetsgivaravgift till arbetslös- nadsstödet skall gälla vad nedan

hetsförsäkringen och det kontanta stadgas,

arbetsmarknadsstödet skall gälla vad
nedan stadgas.

A vgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsverket
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
uppbäres i den ordning
verket bestämmer.

2)J

1 denna lag förstås med arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens
avgifter enligt 1 § första stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift, som avses i 1 5 första stycket,
skall beräknas för arbetsgivaren;
u t g i f t s å r: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas;
slutligavgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgiftsdebiteringen
för nästföregående utgiftsår;

preliminär avgift: belopp som enligt debitering skall erläggas eller
eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår att erlägga sedan

1 Lagen omtryckt 1974:938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.

2 Senaste lydelse 1976:1098.

SfU 1976/77:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;

tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt
beslut om debitering fattat sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag
för avgift till sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och försäkringen
för tilläggspension samt
för arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkring
och det kontanta
arbetsmarknadsstödet skall med lön
enligt denna lag förstås jämväl sådan
ersättning, som enligt 3 kap. 2 5
andra stycket sista punkten och 11
kap. 2 S andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
anses såsom inkomst av anställning.
Vad nu sagts äger dock icke tillämpning
i fall där ersättningen utgått till
utomlands bosatt person och avser
arbete utom riket eller där bevillningsavgift
erlagts enligt lagen
(1908:128s. l)om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag
för avgift till sjukförsäkringen,
folkpensioneringen, försäkringen
för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen
samt för arbetsgivaravgift
till arbetslöshetsförsäkring
och det kontanta arbetsmarknadsstödet
skall med lön enligt denna lag
förstås jämväl sådan ersättning, som
enligt 3 kap. 2 5 andra stycket sista
punkten och 11 kap. 2 § andra
stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring anses såsom inkomst av
anställning. Vad nu sagts äger dock
icke tillämpning i fall där ersättningen
utgått till utomlands bosatt
person och avser arbete utom riket
eller där bevillningsavgift erlagts
enligt lagen (1908:128 s. l)om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter.

I fråga om inkomst från fåmansföretag skola föreskrifterna i punkt 13 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande
tillämpning vid beräkning av avgiftsunderlag.

Vad i 19 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift som där
avses äger motsvarande tillämpning på annan avgift som uppbäres enligt
förevarande lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977 och tillämpas i fråga om
arbetsgivaravgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1977. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om dels avgift för år 1976 eller tidigare
år till obligatorisk försäkring enligt lagen(1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
dels avgift för frivillig försäkring enligt nämnda lag.

2. Arbetsgivaravgift till annat än arbetsskadeförsäkringen skall utan
hinder av att lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring upphör att gälla vid
utgången av juni 1977 debiteras och uppbäras som om nämnda lag och
förekommande hänvisningar till denna i andra bestämmelser om arbetsgivaravgifter
hade gällt under hela år 1977.

SfU 1976/77:21

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1976/77:1415 av fru Eliasson (c) vari hemställs att möjligheterna för den
som inte omfattas av den obligatoriska arbetsskadeförsäkringen att frivilligt
ansluta sig till denna prövas och att den frivilliga försäkringen för yrkesskada
bibehålls i avvaktan på denna prövning,

1976/77:1416 av herr Gahrton (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar
att de nya lagbestämmelserna beträffande militärskadade skall äga tillämpning
på samtliga nu i livet militärskadade personer som om deras skador
inträffat efter den 1 juli 1977,

1976/77:1418 av herr Börjesson i Falköping (c) och fru Hammarbacken
(c) vari hemställs att riksdagen vid sin behandling av propositionen
1976/77:64 beslutar att hos regeringen begära en omfattande kartläggning
av den ekonomiska och sociala situationen för personer som uppbär livränta
enligt äldre bestämmelser,

1976/77:1419 av herr Hörberg m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen
måtte uttala att regeringen - före utbyggandet av en statlig skaderegleringsorganisation
- undersöker möjligheten till förenklad och förbilligad administration
genom skaderegleringsavtal i någon form med det befintliga konsortiet
för TFY-skadorna.

Motioner väckta under allmänna motionstiden vid riksmötet 1976177

1976/77:258 av herr Wiklund m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
uttala som sin mening att frågan om hemarbetandes rätt till arbetsskadeförsäkring
snabbt utreds, i syfte att inlemma de hemarbetande i ett försäkringssystem
som bjuds andra grupper av förvärvsarbetande vare sig de
är löntagare eller räknas till egna företagare,

1976/77:347 av herrar Hedberg (s) och Hagberg i Örebro (s) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändring av gällande
lagstiftning så att den ger möjlighet till undantag från tidsgränsen vad beträffar
ersättning för asbestskador,

1976/77:684 av herrar Hörberg (fp) och Gustafsson i Borås (fp) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att lämplig utredning får tilläggsdirektiv
att snarast utreda vilka lagändringar som är nödvändiga för att
ge sjukvårdens huvudmän möjlighet till differentierad debitering av sjukvårdskostnader.

SfU 1976/77:21

Utskottet

Inledning

Riksdagen antog vid 1975/76 års riksmöte en lag om arbetsskadeförsäkring
(LAF). Den nya lagen träder i kraft den 1 juli 1977 då lagen om yrkesskadeförsäkring
(YFL) upphör att gälla.

Arbetsskadeförsäkringen innebär i förhållande till den nu gällande yrkesskadeförsäkringen
flera betydelsefulla förändringar. Den som drabbas
av skada i sitt arbete skall i fortsättningen i princip ha rätt till full ersättning
för inkomstbortfall. Det medicinska invaliditetsbegreppet i YFL ersätts med
ett ekonomiskt invaliditetsbegrepp. Det blir härigenom den faktiska nedsättningen
i den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete
som bestämmer arbetsskadel i vräntans storlek. Livräntan vid
arbetsskada skall utgöra skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade
kan antas ha haft om han inte skadats och den inkomst som han trots
skadan kan beräknas komma att få och skall ersätta årlig inkomstförlust
upp till samma inkomsttak som gäller för ATP, dvs. 7,5 basbelopp eller

f. n. 80 250 kr.

Arbetsskadelivräntan samordnas med den allmänna pensioneringens förmåner
och skall täcka den del av inkomstförlusten som inte ersätts genom
förtidspension. Livräntan skall i princip vara pensionsgrundande för ålderspension
från tilläggspensioneringen och utgå fram till pensionsåldern 65
år.

Yrkesskada enligt YFL skall ersättas av begreppet arbetsskada. Med arbetsskada
skall därvid förstås alla skador och sjukdomar som uppstått till
följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet.

LAF skall enligt sin ursprungliga lydelse omfatta varje arbetstagare. Egenföretagarna
omfattas däremot inte av försäkringen. När LAF antogs av riksdagen
förutsattes att förslag angående egenföretagares ställning inom arbetsskadeförsäkringen
skulle föreläggas riksdagen inom sådan tid att bestämmelser
härom kunde samordnas med arbetsskadeförsäkringens ikraftträdande
den 1 juli 1977.

Propositionen bygger på förslag av yrkesskadeförsäkringskommittén i dess
slutbetänkande Statligt personskadeskydd (SOU 1976:50) och innebär att
arbetsskadeförsäkringen utvidgas att omfatta - förutom anställda - också
egenföretagare och uppdragstagare. Småföretagare, jordbrukare, fiskare och
personer med förtroendeuppdrag kommer härigenom att kunna få samma
ersättning som anställda löntagare vid arbetsskada. Till följd av bl. a. denna
utvidgning av försäkringsskyddet anses något behov av frivillig försäkring
inte längre föreligga. 1 propositionen föreslås därför att den frivilliga försäkringen
mot yrkesskador avvecklas och att löpande avtal om sådan försäkring
upphör att gälla när LAF träder i kraft den 1 juli 1977.

Den nuvarande lagstiftningen - fördelad på sex olika författningar - om
ersättning för kroppsskador under militärtjänst, civilförsvarstjänst, rädd 5

Riksdagen 1976/77. 11 sami. Nr 21

SfU 1976/77:21

ningstjänst och under vistelse på anstalt sammanförs till en lag om statligt
personskadeskydd (LSP), vilken skall ge samma skydd vid ekonomisk skada
som arbetsskadeförsäkringen. I samband därmed utvidgas den skyddade
personkretsen och utsträcks skyddet till att gälla såväl olycksfallsskador som
s. k. yrkessjukdomar och andra sjukdomar vilka har ådragits under skyddstiden.
Den personkrets som omfattas av LSP skall enligt förslaget ha rätt
till ersättning av statsmedel för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande
men liksom för allmänna olägenheter till följd av skadan. Ersättning skall
härvid utgå med belopp motsvarande vad den skadade varit berättigad till
om han omfattats av statens personskadeförsäkring.

Propositionen innehåller slutligen också förslag om att livräntor som beviljats
enligt äldre lagstiftning och som grundar sig på en minst 25-procentig
invaliditet skall räknas upp med 10-30 procent av det belopp som nu utgår,
beroende på när skadan inträffade. Uppräkning skall dock alltid ske med
minst 500 kr.

Propositionen bygger - som tidigare nämnts - på förslag av yrkesskadeförsäkringskommittén,
vilka i huvudsak bemötts mycket positivt vid remissbehandlingen
av kommitténs betänkande. Även utskottet finner förslagen
välgrundade och ser - mot bakgrund av utskottets uttalanden förra
året om angelägenheten av att även egenföretagarna inryms i arbetsskadeskyddet
- med särskild tillfredsställelse att egenföretagarna och uppdragstagarna
redan från början kommer att omfattas av arbetsskadeförsäkringens
regler. Denna utvidgning av försäkringens personkrets innebär otvivelaktigt
ett betydelsefullt steg på väg mot en samordning mellan den allmänna försäkringen
och försäkringen för arbetsskador. Förslaget att sammanföra bestämmelserna
om ersättning vid kroppsskada vid militär- och civilförsvarstjänst
samt vid räddningstjänst och under anstaltsvistelse till en gemensam
lag om statligt personskadeskydd måste enligt utskottets mening också vara
förenat med uppenbara fördelar för såväl enskilda som myndigheter. Ersättningsbestämmelserna
blir härigenom i stort sett gemensamma för samtliga
dessa ärenden, och handläggande myndigheter får endast en lag mot
tidigare sex författningar att tillämpa. Genom anknytningen till LAF avskaffas
yrkessjukdomsbegreppet, och utvidgningen av skyddets giltighetsområde
till att gälla alla skador och sjukdomar under tjänstgöringen innebär
att tidigare gränsdragningssvårigheter kommer att försvinna.

Med det anförda tillstyrker ett enhälligt utskott bifall till de i propositionen
framlagda förslagen. Utskottet kommer i det följande uteslutande att uppehålla
sig vid motionerna och de delar av propositionen som har direkt anknytning
till dessa.

Arbetsskadeförsäkringens personkrets och frivillig yrkesskadeförsäkring

Lagen om arbetsskadeförsäkring skall omfatta i princip alla förvärvsarbetande.
De nuvarande undantagen i YFL för arbetstagare som är gift med

SfU 1976/77:21

arbetsgivaren eller eljest tillhör hans familj har slopats i LAF, och personkretsen
har, som tidigare nämnts, utvidgats till att gälla egenföretagare
och uppdragstagare. I likhet med vad som f. n. gäller enligt YFL kommer
LAF att omfatta även de s. k. hemarbetarna, dvs. de som har inkomst
vid arbete i hemmet. Genom att den frivilliga yrkesskadeförsäkringen upphör
att gälla den 1 juli i år kommer emellertid hemmamakar att vara uteslutna
från möjligheten att teckna sådan försäkring.

Herr Wiklund m. fl. begär i motionen 258 att riksdagen som sin mening
skall uttala att frågan om hemarbetandes rätt till yrkesskadeförsäkring snabbt
bör utredas i syfte att inlemma de hemarbetande i ett försäkringssystem
som bjuds andra förvärvsarbetande, vare sig de är löntagare eller räknas
till egna företagare. I den med anledning av propositionen väckta motionen
1415 yrkar fru Eliasson prövning av möjligheterna för den som inte omfattas
av den obligatoriska arbetsskadeförsäkringen att frivilligt ansluta sig till denna
och att den frivilliga försäkringen för yrkesskada bibehålls i avvaktan
på en sådan försäkring.

Arbetsskadeförsäkringen är utformad som en renodlad försäkring för inkomstbortfall,
och arbetsskadelivräntan skall, i likhet med förtidspensionen
inom den allmänna försäkringen, grunda sig på ett ekonomiskt invaliditetsbegrepp.
I den mån en hemarbetande har inkomst av anställning eller
av annat förvärvsarbete omfattas han av arbetsskadeförsäkringens bestämmelser.
Mot förslaget i motionen 258 att göra dessa bestämmelser generellt
tillämpliga på hemarbetande kan invändas att det särskilt i fråga om hemmamakar
måste vara mycket svårt att fastställa samband mellan skada och
arbete och att göra en någorlunda riktig bedömning av skadans försörjningsekonomiska
konsekvenser. Utskottet anser sig med hänsyn härtill inte
kunna biträda yrkandet i motionen 258. Vad särskilt angår frågan om en
frivillig anslutning till arbetsskadeförsäkringen av dem som gjort undantagande
från ATP samt av hemmamakar och andra vilka inte omfattas
av den obligatoriska arbetsskadeförsäkringen vill utskottet erinra om att
yrkesskadeutredningen redan år 1966 föreslog att den frivilliga försäkringen
skulle slopas och att detta förslag i allmänhet inte föranledde kritik från
remissinstanserna. Genom den ytterligare utbyggnad av den allmänna försäkringen
som därefter ägt rum och framför allt genom tillkomsten av trygghetsförsäkringama
på arbetsmarknaden torde den frivilliga yrkesskadeförsäkringen
ha förlorat alltmer av sin tidigare betydelse. Av uppgifter som
lämnas i propositionen framgår att antalet till den frivilliga försäkringen
anslutna hemmamakar och studerande är lågt. En mycket betydande del
av dem som f. n. är frivilligt försäkrade kan beräknas komma att obligatoriskt
omfattas av arbetsskadeförsäkringen. Bl. a. gäller detta i fråga om egenföretagarna,
av vilka f. n. ca 1 900 är anslutna till den frivilliga försäkringen.
För de kategorier som kommer att stå utanför arbetsskadeförsäkringen finns
- som departementschefen framhåller - möjlighet att teckna frivillig olycksfallsförsäkring
hos privata försäkringsbolag. Mot bakgrund härav anser ut -

SfU 1976/77:21

skottet sig böra avstyrka bifall även till yrkandet i motionen 1415.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att pensionskommittén år 1974
(jfr SfU 1974:6) på riksdagens begäran fick i uppdrag att göra en allsidig
och förutsättningslös översyn av bl. a. frågan om rätt till ATP för vårdinsatser
i hemmet. I den mån kommittén härvid skulle finna det möjligt att införa
någon form av självständig pensionsrätt för hemarbetande, kan frågan om
dessa gruppers anknytning till arbetsskadeförsäkringen, som ju bygger på
en fast koppling till ATP, komma i ett annat läge.

Ä Idre skadef ali

Herrar Hedberg och Hagberg i Örebro tar i motionen 347 upp frågan
om vidgad rätt till ersättning för asbestskador. Motionärerna framhåller att
YFL saknar generella regler om hur äldre skadefall, dvs. sådana som tidigare
inte betraktats som yrkessjukdom men där nya rön skulle medföra ett annat
ställningstagande, skall behandlas i yrkesskadeförsäkringshänseende. I samband
därmed konstaterar motionärerna att ersättning i form av sjukpenning
enligt YFL inte kan utgå för längre tid tillbaka än två år räknat från dagen
för framställningen och att vanliga preskriptionsregler inte äger tillämpning
på yrkesskadeförsäkringen, vilket i sin tur innebär att ersättningsanspråk
på grund av yrkessjukdom kan framställas även om mer än tio år förflutit
från den dag skadan inträffade.

Den lag om försäkring för olycksfall i arbete som gällde före den 1 januari
1955 hade - framhåller motionärerna - ingen regel om undantag från 10-årsgränsen, vilket haft till följd att personer som med läkarintyg kunnat
styrka skador, orsakade av asbest, inte kunnat erhålla ersättning om intyget
dagtecknats mer än tio år efter det anställningen upphört. Motionärerna
erinrar om att även LAF bygger på principen att lagstiftningen endast skall
tillämpas på skadefall som inträffat efter lagens ikraftträdande men med
det viktiga undantaget att skada till följd av annat än olycksfall skall anses
ha inträffat den dag skadan visar sig.

Enligt motionärernas mening bör det vara möjligt för dem som inte ansetts
berättigade till ersättning för yrkesskada enligt äldre lagstiftning men som
med läkarintyg kan härleda skadan till arbetssjukdom på grund av tidigare
anställning att erhålla ersättning för asbestskador och de begär därför förslag
till författningsändring av sådan innebörd.

Enligt YFL kan-som motionärerna framhåller-sjukpenning och livränta
inte utgå för längre tid tillbaka än två år räknat från dagen för framställningen.
Fordringsanspråk enligt YFL är emellertid inte dessutom underkastade reglerna
om tioårig preskription. Även om mer än tio år förflutit från den
dag skadan inträffade eller från den dag ersättningsanspråk på grund av
skadan senast bevakades, skall alltså ersättning kunna utgå. 1 dessa bestämmelser
har i LAF endast gjorts den ändringen att tvåårsfristen, som
stundom ansetts leda till otillfredsställande resultat, förlängts till sex år.

SfU 1976/77:21

LAF kommer i enlighet med riksdagens enhälliga beslut vid 1975/76
års riksmöte endast att gälla skador som inträffar efter lagens ikraftträdande.
Departementschefen framhåller i den proposition som riksdagen nu har att
behandla att vissa gränsfall kan uppkomma, exempelvis när skador som
inträffat dessförinnan skulle anses som arbetsskador enligt LAF men inte
faller in under YFL:s sjukdomsbegrepp. För sådana gränsfall finns - framhåller
departementschefen -den år 1962 bildade särskilda yrkesskadefonden,
vars avkastning får användas av regeringen för att bevilja ersättning i vissa
fall när lagreglerna inte medger att ersättning utgår. Enligt departementschefens
uppfattning bör med anledning av LAF ersättning kunna utgå ur
fonden i fall som framstår som ömmande.

Genom detta uttalande i propositionen får enligt utskottets mening motionen
347 anses besvarad. Med hänsyn härtill och då preskriptionsreglerna
i LAF får anses väl avvägda avstyrker utskottet bifall till nämnda motion.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår att nuvarande militärersättningslag
(MEL) med bestämmelser om ersättning för kroppsskada eller
sjukdom under militärtjänst enligt förslaget i propositionen tillsammans med
vissa andra ersättningsförfattningar den 1 juli i år skall sammanföras till
en gemensam lag om statligt personskadeskydd (LSP) och att i samband
därmed skadeskyddet väsentligt utvidgas. Samtidigt skall livräntor som beviljats
enligt äldre lagstiftning och som grundar sig på en minst 25-procentig
invaliditet räknas upp med vissa procent av nu utgående belopp, beroende
på när skadan inträffat.

Herr Gahrton framhåller i motionen 1416 att det med hänsyn till skaderiskerna
under militärtjänst finns anledning att särbehandla de militärskadade
i arbetsskadeförsäkringshänseende och att den kategorisering av
militärskador som den i propositionen föreslagna uppräkningen av livräntor
innebär förefaller olycklig och stötande för rättskänslan. Motionären anser
att det bör vara möjligt att inordna också äldre skadefall i den nya lagstiftningens
trygghetssystem och yrkar därför att LAF skall äga tillämpning
på samtliga militärskadade som om deras skador inträffat efter den 1 juli
1977.

Enligt utskottets mening kan det inte anses rimligt att LSP skall vara
generellt tillämplig på alla militärskador oavsett när skadan inträffat. Utmärkande
för försäkringen är att den avser en oviss händelse, och det teoretiska
underlaget för beräkning av ersättningsbelopp, försäkringspremie
m. m. utgörs av sannolikhetskalkylen. En händelse som redan inträffat kan
inte täckas genom försäkring. Ett bifall till motionärens krav om att LSP
skall ersätta även äldre skadefall skulle kunna rubba förutsättningarna för
denna försäkringsform och för arbetsskadeförsäkringen över huvud taget.
De i propositionen föreslagna schablonuppräkningarna av de äldre livräntorna
avser också ersättningar enligt olika militärersättningsförfattningar och
är enligt utskottets mening väl avvägda mot bakgrund av att dessa tidigare
höjts vid tre olika tillfällen.

SfU 1976/77:21

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1416.

Utskottet anser sig härigenom också ha besvarat motionen 1418 av herr
Börjesson i Falköping och fru Hammarbacken. Motionärerna begär en omfattande
kartläggning av den ekonomiska och sociala situationen för personer
som uppbär livränta enligt äldre bestämmelser. Utskottet har tidigare uttalat
den meningen att den föreslagna uppräkningen av äldre livräntor med hänsyn
till att dessa tidigare höjts vid tre olika tillfällen får anses väl avvägd.
De som uppbär yrkesskadelivränta torde i allmänhet vara förtidspensionärer
och är i sådan egenskap berättigade till grundpension jämte pensionstillskott.
Utskottet vill erinra om att yrkesskadeförsäkringskommittén, på vars förslag
propositionen bygger, ingående prövat olika metoder för uppräkning av äldre
livräntor och därvid kommit fram till att det inte är möjligt att företa en
individuell omprövning av dessa bl. a. därför att det är mycket svårt och
i vissa fall omöjligt att göra någon beräkning av den skadades - i och för
sig möjliga - arbetsinkomst som fullt frisk och att efter några års förlopp
fastställa om inkomstbortfallet berott på skadan eller på andra omständigheter.
Resultatet av kommitténs överväganden ger enligt utskottets mening
vid handen att en kartläggning av den art som begärs i motionen 1418
knappast kan komma att utgöra ett underlag för en rättvis uppräkning av
gamla livräntor. Utskottet delar således den av yrkesskadeförsäkringskommittén
och i propositionen framförda uppfattningen att uppräkningen bör
ske enligt en schablon och avstyrker därför bifall till motionen.

Övriga frågor

Den offentliga sjukvården i Sverige åvilar landstingen, vissa kommuner
(Göteborg, Malmö och Gotland) samt staten beträffande vissa sjukhus. De
landstingskommunala och kommunala sjukvårdshuvudmännens driftkostnader
finansieras huvudsakligen genom skatteintäkter, statsbidrag exkl. ersättning
från den allmänna försäkringen samt patientavgifter i öppen och
sluten vård inkl. ersättning från den allmänna försäkringen. Skatteandelen
av finansieringen väntas öka under perioden fram till år 1980.

Sjukförsäkringen ingår i det svenska socialförsäkringssystemet, vars huvuddel
är inordnad i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Denna omfattar,
förutom sjukförsäkringen, även folkpensioneringen och den allmänna tillläggspensioneringen.
1 socialförsäkringssystemet ingår vidare bl. a. yrkesskadeförsäkringen.

F. n. täcks 85 procent av försäkringskassornas kostnader genom socialförsäkringsavgifter
från arbetsgivare och egenföretagare och återstoden
genom statsbidrag. Avgifterna till yrkesskadeförsäkringen tas ut efter en
procentsats som skall vara avvägd så att dessa tillsammans med andra tillgängliga
medel täcker ersättningar på grund av obligatorisk försäkring enligt
YFL och äldre lagstiftningar samt kostnader som föranleds av bestämmelser

SfU 1976/77:21

i särskilda författningar om omreglering m. m. av ersättningar på grund
av äldre yrkesskadefall. Vidare skall avgiften täcka förvaltningskostnader
och behövlig fondbildning. För åren 1975-1979 har avgiftsuttaget genom
särskild lag (1973:480) bestämts till 0,25 procent av löneunderlaget, varav
1/16 skall anses svara mot förvaltningskostnader. Införandet av LAF föranleder
inte någon ändring av avgiftsuttaget före utgången av 1979.

Herrar Hörberg och Gustafsson i Borås begär i motionen 684 att lämplig
utredning får tilläggsdirektiv att snarast utreda vilka lagändringar som är
nödvändiga för att sjukvårdens huvudmän skall ha möjlighet att tillämpa
differentierad debitering av sjukvårdskostnader som förorsakats av olycksfall
och faller inom ramen för trafikförsäkringen resp. yrkesskadeförsäkringen.
Motionärerna framhåller att det enligt deras mening finns anledning överväga
att låta trafikförsäkringen ersätta allmän försäkringskassa för den sjukpenning
och den sjukpension som utgår när någon blir arbetsoförmögen
efter ett vägtrafikolycksfall och att vissa skadeförebyggande skäl talar för
att låta befintliga specialförsäkringar, såsom trafikförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen,
bekosta de utgifter för sjukvård som däremot svarande
olycksfall förorsakar.

Frågan om att överflytta det allmännas kostnader för sjukvård m. m.
med anledning av trafikolycksfall till trafikförsäkringen har vid ett flertal
tillfällen prövats av riksdagen. Senast i höstas avvisades på förslag av lagutskottet
(LU 1976/77:8) en motion i ämnet med hänvisning till att trafikpolitiska
utredningen enligt tilläggsdirektiv hade till uppgift att pröva
bl. a. vilka kostnader för det allmänna som borde hänföras till biltrafiken.

Eftersom frågan om vägtrafikens kostnadsansvar redan är föremål för
prövning och utskottet inte är berett att i ett läge då LAF ännu inte trätt
i kraft medverka till en utredning angående differentiering av sjukvårdskostnader
som faller inom ramen för arbetsskadeförsäkringen, avstyrker utskottet
bifall till motionen 684.

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionen 1419 av
herr Hörberg m. fl., vari motionärerna begär ett riksdagsuttalande av innehåll
att regeringen - före utbyggandet av en statlig skaderegleringsorganisation
- undersöker möjligheterna att förenkla och förbilliga administrationen
genom någon form av skaderegleringsavtal med det konsortium för TFYskador
som redan nu finns och som består av Folksam, Skandia och TryggHansa
jämte en särskild rådgivande nämnd.

Med anledning av detta yrkande vill utskottet erinra om att yrkesskadeförsäkringskommittén
i sitt betänkande föreslog att ärenden enligt den
nya lagen om statlig ersättning vid ideell skada skulle handläggas av riksförsäkringsverket.
Kommitténs förslag i denna del föranledde kritik från
flera remissinstanser, däribland avtalsverket, riksrevisionsverket och samt -

SfU 1976/77:21

liga arbetstagarorganisationer, vilka menade att dessa ärenden borde handläggas
av trygghetsnämnden. Remissinstanserna framhöll därvid bl. a. att
domstolar inte borde tillämpa avtal på arbetsmarknaden och att man borde
ha samma instansordning för ärenden rörande ersättning för ideell skada
som i fråga om statens personskadeförsäkring, vilken i första instans administreras
av nämnden. Departementschefen har i propositionen godtagit
den vid remissbehandlingen sålunda förordade handläggningsordningen.

Såvitt utskottet kan bedöma innebär förslaget i propositionen en garanti
mot en av motionärerna befarad onödig utbyggnad av det ideella skadeskyddets
administration. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Konstitutions-, skatte- och lagutskotten har alla tillstyrkt eller förklarat
sig inte ha något att erinra mot propositionen i vad de beretts tillfälle yttra
sig över densamma. Försvarsutskottet har därvid för sin del understrukit
betydelsen av att frågor som rör ersättning för skada enligt lagarna om
statligt personskadeskydd och om statlig ersättning vid ideell skada regleras
så snart det kan ske utan att man eftersätter en säker handläggning.

Skatteutskottet har i sitt yttrande påpekat att den i propositionen föreslagna
ändringen i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen bör införas i den
numera gällande lydelsen av lagrummet enligt SFS 1977:41. Utskottet delar
denna uppfattning och föreslår i enlighet härmed ändring av tredje och
fjärde styckena i förslaget till lydelse av dessa anvisningar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande hemarbetandes ställning i arbetsskadeförsäkringen
m. m. att riksdagen avslår motionerna 1976/77:258 och
1976/77:1415,

2. beträffande vidgad rätt till ersättning för asbestskador att riksdagen
avslår motionen 1976/77:347,

3. beträffande personskadeskyddets omfattning att riksdagen med
bifall till propositionen 1976/77:64 och med avslag på motionen
1976/77:1416 antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om statligt personskadeskydd,

b. lag om statlig ersättning vid ideell skada,

4. beträffande kartläggning av den ekonomiska och sociala situationen
för personer som uppbär livränta enligt äldre bestämmelser
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1418,

5. beträffande differentierade sjukvårdskostnader i vissa fall att riksdagen
avslår motionen 1976/77:684,

6. beträffande det ideella skadeskyddets administration att riksdagen
avslår motionen 1976/77:1419,

SfU 1976/77:21

7. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om krigsskadeersättning till sjömän,

b. lag om uppräkning av yrkesskadel i vräntor m. m.,

c. lag om uppräkning av statliga yrkesskadelivräntor m. m.,

d. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

e. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

f. lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare,

g. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

h. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen
av riksförsäkringsverkets fonder,

i. lag om upphävande av vissa författningar om handläggning
av ärenden angående yrkesskadeförsäkring,

j. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar,
k. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

I. lag om ändring i lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid
olyckor i atomanläggningar m. m.,
m. lag om ändring i brandlagen (1974:80),
n. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den
ändringen att anvisningarna till 19 § erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse

Regeringens förslag Utskottets förslag

Anvisningar

till 19 S

Socialhjälp, begravningshjälp influtna medlemsavgifter.

Med skadeståndsförsäkring (överfallsskydd o. d.).

Ersättning till följd av personskada
som utgår i annan form än periodisk
utbetalning (engångsbelopp) och avser
förlorad inkomst av skattepliktig
natur - varunder inbegripes skattepliktig
ersättning för förlorat underhåll
- utgör skattepliktig intäkt såvida
icke annat följer av övriga bestämmelser
i denna lag.

Ersättning till följd av personskada
som utgår i annan form än periodisk
utbetalning (engångsbelopp)
och avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur utgör skattepliktig intäkt
såvida icke annat följer av övriga
bestämmelser i denna lag.

SfU 1976/77:21

Regeringens förslag

skyldig två eller flera sådana engångsbelopp
till följd av samma personskada,
skall vad som nu har sagts
gälla varje sådant belopp. Vad som
avräknas från ett eller flera engångsbelopp
får emellertid sammanlagt
icke överstiga femton basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Härvid skall avräknad del
av ett engångsbelopp uttryckas i det
basbelopp, som har fastställts för januari
månad det beskattningsår under
vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt
för lyftning.

l/tsko nets förslag

dig två eller flera sådana engångsbelopp
till följd av samma personskada,
skall vad som nu har sagts
gälla varje sådant belopp. Vad som
avräknas från ett eller flera engångsbelopp
under beskattningsåret får
emellertid - i förekommande fall tillsammans
med vad som avräknats tidigare
år - för samma personskada
sammanlagt icke överstiga femton
basbelopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Härvid skall avräknad
del av ett engångsbelopp uttryckas
i det basbelopp, som har fastställts
för januari månad det beskattningsår
under vilket engångsbeloppet
blivit tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan skattepliktig intäkt.

Lön, som sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger av motorfordon.

Statsbidrag, som skattepliktig intäkt.

Skatteplikt föreligger icke av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej mottagarens utbildning.

Enligt 46 § skattepliktig inkomst.

o. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

p. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

q. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestäm melser

om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt,

r. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Stockholm den 29 mars 1977

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: herrar Aspling (s), Ringaby (m), Augustsson (s), Magnusson
i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), fröken Bergström (fp), fru Håvik
(s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Åkerlind (m), Nilsson i Kristianstad
(s), Andersson i Nybro (c), Lindström (s), Andersson i Edsbro (c)
och fru Hedvall (m).

SfU 1976/77:21

Bilaga /

Konstitutionsutskottets yttrande

1976/77: 2 y

över propositionen 1976/77:64 om statligt personskadeskydd m. m.,
såvitt gäller förslag till vissa ändringar i lagen (1937:249) om inskränkningar
i rätten att bekomma allmänna handlingar

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att
avge yttrande över propositionen 1976/77:64 med förslag till lag om statligt
personskadeskydd m. m., såvitt gäller vissa ändringar i lagen (1937:249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen).

De föreslagna ändringarna i sekretesslagen innebär följande.

Det sekretesskydd som enligt 14 § sekretesslagen tillkommer handlingar
i ärenden rörande yrkesskadeförsäkring föreslås ändrat till att avse arbetsskadeförsäkring.
Ändringen är föranledd av att lagen (1954:247) om yrkesskadeförsäkring
upphör att gälla den 1 juli 1977 och ersätts med lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring. På motsvarande sätt föreslås att det
i 19 § stadgade skyddet för handlingar i ärenden angående försäkring för
olycksfall i arbete och för yrkessjukdomar, såvitt de avser arbetet i arbetsgivares
rörelse m. m., ändras till handlingar i ärenden angående arbetsskadeförsäkring.

Vidare föreslås att försäkringsrådet inte längre skall ingå i uppräkningen
i 14 § av myndigheter som åtnjuter sekretesskydd för handlingar i ärenden
inom sitt verksamhetsområde. Skälet härtill är att försäkringsrådet inte skall
medverka vid den nya lagstiftningen och dessutom kommer att upphöra
efter en övergångstid. I stället föreslås att sekretesskydd för handlingar hos
rådet regleras genom en övergångsbestämmelse. På motsvarande sätt föreslås
en ändring i 19 §, varigenom sekretesskyddet ändras från att avse ”till riksförsäkringsanstalten
eller försäkringsrådet" inkomna handlingar till att omfatta
”till riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa ” inkomna handlingar.

Handlingar i ärenden angående förmåner enligt statens personskadeförsäkring
administreras av den statliga trygghetsnämnden. Den i propositionen
föreslagna lagen om statlig ersättning vid ideell skada avses likaså administreras
av nämnden. Det föreslås att sekretesskyddet enligt 14 § utvidgas
till handlingar som rör angivna förmåner.

Slutligen föreslås beträffande 19 § att vad där stadgas angående arbetsgivare
skall i ärenden angående arbetsskadeförsäkring även gälla uppdragsgivare
och egenföretagare. Ändringen är föranledd av att lagen om arbets -

SfU 1976/77:21

skadeförsäkring nu föreslås utvidgad till att omfatta också egenföretagare
och uppdragstagare.

Utskottet har ingen erinran mot de föreslagna ändringarna i sekretesslagen.

Stockholm den 8 mars 1977

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Björck i Nässjö (m),
Mossberg (s), Fiskesjö (c), Lindahl i Hamburgsund (fp), Svensson i Eskilstuna
(s), Nordin (c), Karlsson i Malung (s), Schött (m), Kindbom (c), Nyquist
(s), fru Hammarbacken (c), fru Cederqvist (s) och fru Stålberg (s).

SfU 1976/77:21

Bilaga 2

Skatteutskottets yttrande

1976/77:3 y

över propositionen 1976/77:64 om statligt personskadeskydd m. m.

Till socialförsäkringsutskottet

Sedan socialförsäkringsutskottet berett skatteutskottet tillfälle att inkomma
med yttrande över prop. 1976/77:64 om statligt personskadeskydd såvitt
avser de under punkterna 16-19 upptagna förslagen till ändringar i vissa
skatteförfattningar får skatteutskottet anföra följande.

I propositionen föreslås bl. a. nya och enhetliga ersättningsregler vid skada
under militär-, civilförsvars- och räddningstjänst och i vissa andra situationer.
Bestämmelserna sammanförs i en gemensam lag om statligt personskadeskydd,
som innebär att rätten till ersättning utvidgas och anknyts till vad
som gäller enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Samtidigt
föreslås en särskild lag om ersättning av statsmedel för ideell skada.
Propositionen innehåller också förslag till nya bestämmelser om krigsskadeersättning
för sjömän och uppräkning av vissa livräntor enligt äldre
lagstiftning. Det bör också nämnas att lagen om arbetsskadeförsäkring
utvidgas till att omfatta egenföretagare och uppdragstagare, vilket föranleder
en motsvarande avgiftsskyldighet. Frågan om avdrag för avgifterna vid
beskattningen förs in under de särskilda regler som numera gäller för
företagares övriga egenavgifter. Förslagen medför ett antal följdändringar,
bl. a. i skatteförfattningama.

De i propositionen föreslagna ersättningsreglerna överensstämmer i allt
väsentligt med de nya principer på skadeståndsrättens område som föranlett
ändrade beskattningsregler för personskadeersättningar fr. o. m. 1977 års
taxering (prop. 1976/77:50, SkU 19). Enligt dessa principer skall ersättning för
förlorad arbetsinkomst vid personskada i första hand grundas på en
ekonomisk bedömning och inte på en medicinsk invaliditetsbedömning.
Sådan ersättning kan utgå i form av sjukpenning, livränta eller engångsbelopp
och skall liksom hittills i princip anses som skattepliktig inkomst. Ersättning
för annan ekonomisk skada och för ideell skada skall däremot i allmänhet
undantas från beskattning, oavsett om ersättningen utgår såsom engångsbelopp
eller i annan form. I fråga om livräntor som utgår enligt äldre lagstiftning
gäller en särskild schablon enligt vilken 50 96 av livräntan, dock högst ett
halvt basbelopp, skall dras av såsom en ej skattepliktig del. Beträffande
ersättning till efterlevande för förlorat underhåll gäller särskilda regler.

Enligt de principer som således ligger till grund för de nya beskattningsreglerna
skall ersättning för förlorad arbetsinkomst i princip motsvara den

SfU 1976/77:21

verkliga inkomstförlusten. Enligt den föreslagna lagen om krigsskadeersättning
till sjömän har den skadade - utöver livränta - rätt till särskild ersättning
med hänsyn till skadans beskaffenhet (4 §). Denna ersättning utgår vid förlust
av arbetsförmågan med ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet och
vid nedsättning av arbetsförmågan med så stor del av beloppet som motsvarar
graden av nedsättningen. Ersättningen motsvarar således inte någon inkomstförlust
i vanlig mening utan beräknas - som anförs i propositionen -efter den medicinska invaliditetsgraden. Med hänsyn till sin karaktär av
ersättning för stadigvarande men är ersättningen enligt de nya beskattningsreglerna
undantagen från skatteplikt. De nya ersättningsreglerna har förts
över från gällande lag, och ersättningen utgår i form av engångsbelopp. Med
hänsyn härtill och till de skäl i övrigt som ligger till grund för förslaget, som
har begränsad betydelse, bör förslaget enligt utskottets uppfattning kunna
godtas.

Beträffande den föreslagna uppräkningen av yrkesskadelivräntor m. m.
enligt äldre lagstiftning är avsikten att den schablonregel vid beskattningen,
som gäller för dessa ”äldre” livräntor, givetvis bör tillämpas på det
uppräknade livräntebeloppet i dess helhet. Särskilda bestämmelser i detta
hänseende har icke föreslagits i propositionen och erfordras inte heller enligt
utskottets uppfattning.

Utskottet har ej heller i övrigt något att erinra mot förslagen i propositionen
i vad angår beskattningsfrågor. Det bör dock uppmärksammas att den
föreslagna ändringen i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen
(1928:370) bör införas i den numera gällande lydelsen av lagrummet enligt
SFS 1977:41.

Stockholm den 15 mars 1977

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), andre vice talmannen Magnusson* (m),
herrar Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Johansson i
Jönköping (s), Carlstein (s), Westberg i Hofors (s), Söderström (m), fru
Normark (s), herr Boström* (s), fruar Ahrland (fp), Odelsparr (c), herrar
Gustafsson i Borås (fp) och Stensson* (fp).

*Ej närvarande vid yttrandets justering.

SfU 1976/77:21

Bilaga 3

Försvarsutskottets yttrande

1976/77:1 y

över propositionen 1976/77:64 om statligt personskadeskydd m. m.

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har den 1 mars 1977 beslutat bereda försvarsutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1976/77:64 om statligt
personskadeskydd m. m., såvitt avser lagförslagen under punkterna 1 och 2 i
hemställan.

Under angivna punkter föreslår regeringen riksdagen att antaga förslagen
till

1. lag om statligt personskadeskydd

2. lag om statlig ersättning vid ideell skada.

Utskottet

De grundläggande bestämmelserna om ersättning för kroppsskada eller
sjukdom som har drabbat värnpliktiga m. fl. under tjänstgöring inom
försvaret finns f. n. i militärersättningslagen (1950:261, omtryckt 1976:618). 1
förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under tjänstgöring i civilförsvaret, regleras ersättning av statsmedel till den
som drabbas av skada eller sjukdom under tjänstgöring i civilförsvaret.

I propositionen föreslås att bestämmelser om statlig ersättning vid
personskada under vissa verksamheter, bl. a. under tjänstgöring enligt
värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst och civilförsvarslagen
(1960:74) förs samman i en särskild lag, benämnd tåg om statligt
personskadeskydd. Regeringen föreslås få föreskriva att lagen skall tillämpas
även på bl. a. den som frivilligt deltar i verksamhet inom totalförsvaret.

Lagen om statligt personskadeskydd föreslås ge samma skydd vid
ekonomisk skada som förvärvsarbetande får genom arbetsskadeförsäkringen.
Förmånerna vid sjukdom och invaliditet skall i princip försätta den
skadade i samma ekonomiska situation som om skadan inte hade inträffat.
Skyddet föreslås komma att gälla inte bara under den egentliga verksamheten
utan även under fritid och annan ledighet.

Värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och civilförsvarspliktiga kan f. n.
också få särskild ersättning för ideell skada enligt kungörelsen (1969:761) om
särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. För den som frivilligt deltar i
försvarsverksamhet har skydd, som motsvarar det särskilda olycksfallsskyddet,
anordnats genom kollektiva olycksfallsförsäkringar. Dessa tecknas av de

SfU 1976/77:21

frivilliga försvarsorganisationerna, som flir statsbidrag till premierna.

Enligt propositionen bör den som ådrar sig skada som omfattas av lagen om
statligt personskadeskydd få rätt till ersättning av staten för sveda och värk,
lyte eller annat stadigvarande men samt allmänna olägenheter av skadan.
Sådan ersättning föreslås utgå enligt en särskild lag om statlig ersättning vid
ideell skada. Ersättningen enligt denna lag motsvarar vad arbetstagare hos
staten får genom den personskadeförsäkring som staten och arbetstagarna
har avtalat om.

De båda lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1977.

Utskottet - som finner att berörda lagförslag innebär väsentliga förbättringar
av de värnpliktigas m. fl. personskadeskydd - tillstyrker bifall till
förslagen i propositionen i denna del.

I annat sammanhang (FöU 1975:9) har utskottet framhållit vikten av att
man från statens sida eftersträvar en snabb handläggning av uppkomna
ersättningsfrågor. Utskottet vill när det gäller tillämpningen av här avsedd
lagstiftning ånyo understryka betydelsen av att ersättningsfrågor av ifrågavarande
art regleras så snart det kan ske utan att man eftersätter en säker
handläggning.

Stockholm den 15 mars 1977

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Glimnér (c), Holmqvist (s), Pettersson i Örebro (c), Gustavsson i Ängelholm
(s), Karl Bengtsson i Varberg (fp), fru Sundström (s), herr Brännström (s), fru
Ekelund (c), herrar Hedberg (s), Lindblad (fp), Svartberg (s) och Aulin (m).

GOTAB 53546 Stockholm 1977