SfU 1976/77: 19

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1976/77:19

med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser vissa anslag
för budgetåret 1977/78 till allmän försäkring m. m. jämte motioner

Utskottet behandlar i detta betänkande de under socialdepartementet bilaga
8 litt. B upptagna anslagen.

SOCIALDEPARTEMENTET
Allmän försäkring m. m.

1. Försäkringsdomstolen. Försäkringsrådet. Riksförsäkringsverket. Utskottet
tillstyrker regeringens under punkterna B 1-B 3 (s. 36-42) framlagda
förslag och hemställer

att riksdagen

1. till Försäkringsdomstolen för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag
av 4 412 000 kr.,

2. till Försäkringsrådet för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag
av 2 057 000 kr.,

3. bemyndigar regeringen att vid riksförsäkringsverket inrätta en
tjänst för byråchef i Fe 23/24,

4. till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag
av 90 092 000 kr.

2. Folkpensioner. Regeringen har under punkten B 4 (s. 42-46) föreslagit
riksdagen att till folkpensioner för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag
av 20 250 000 000 kr.

Motionerna

1 detta sammanhang behandlas motionerna
1976/77:136 av herr Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen hos riksförsäkringsverket begär utarbetande av enhetliga
regler för utbetalning av vårdbidrag och beskattning av dessa,

2. att vårdbidragen till föräldrar med svårt handikappat barn höjs till en
summa motsvarande 30 000 kr.,

1976/77:184 av herr Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar att pensionsförbättringarna för landets pensionärer
som målsättning bör ha en höjning av utgående pensionsförmåner till 65 96
av den genomsnittliga industriarbetarinkomsten,

2. att riksdagen beslutar att i syfte att mildra eftersläpningen av kompensationen
för inträffade prisstegringar nuvarande regler ändras så att basbeloppet
omräknas då den inträffade förändringen av det allmänna prisläget
uppgår till 2 96 mot f. n. 3 96, och anta följande förslag till ändring i 1
kap. 6 tj Lagen om allmän försäkring.

I Riksdagen 1976/77. II samt. Nr 19

SfU 1976/77:19

Nuvarande lydelse

Motionärernas förslag

1 kap.

Inom den allmänna

Basbeloppet fastställes

Ändring av nämnda tal må ej föranleda
ändring av basbeloppet, med
mindre talet stigit eller nedgått med
minst tre procent sedan närmast föregående
ändring av basbeloppet
vidtogs. Det sålunda beräknade basbeloppet
avrundas till närmaste
hundratal kronor.

--av ett basbelopp.

i september 1957.

Ändring av nämnda tal må ej föranleda
ändring av basbeloppet, med
mindre talet stigit eller nedgått med
minst två procent sedan närmast föregående
ändring av basbeloppet
vidtogs. Det sålunda beräknade basbeloppet
avrundas till närmaste
hundratal kronor.

3. att riksdagen beslutar att från och med 1 januari 1978 grundpensionen
för ensamstående höjs från f. n. 95 till 99 % av basbeloppet och från 77,5
till 84,5 % av basbeloppet för vardera av två pensionsberättigade makar
och antar följande förslag till ändring i 5 kap. 2 § Lagen om allmän försäkring.

Ålderspension utgör, där ej annat
följer av vad i andra stycket samt
3 och 4 §§ sägs, för år räknat nittiofem
procent eller, för gift försäkrad vars
make åtnjuter folkpension i form av
ålderspension eller förtidspension eller
äger rätt till pension enligt 1 § första
stycket, sjuttiosju och en halv procent
av basbeloppet.

kap.

Ålderspension utgör, där ej annat
följer av vad i andra stycket
samt 3 och 4 88 sägs, för år räknat
nittionio procent eller, för gift försäkrad
vars make åtnjuter folkpension
i form av ålderspension eller
förtidspension eller äger rätt till
pension enligt 1 8 första stycket,
åttiofyra och en halv procent av basbeloppet.

1976/77:254 av herr Larsson i Vänersborg m. fl. (s) vari hemställs att
riksdagen uttalar sig för generösare bestämmelser för rätt till handikappersättning
till de psoriasissjuka.

1976/77:345 av herr Gahrton (fp) vari hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen låter pensionärsorganisationerna få
representation i indexnämnden,

2. att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder för att garantera pensionärerna
medverkan vid fördelningen av folkhushållets tillgångar,

3. att riksdagen beslutar överlämna motionen i övrigt till pensionskommittén
och 1972 års skatteutredning,

1976/77:349 av fru Hörnlund m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om att lagen om bidragsförskott ändras så att bi -

SfU 1976/77:19

dragsförskott kan utgå till den som inte kan få barnpension, därför att han
ej har svenskt medborgarskap eller ej omfattas av konvention, men som
i övrigt uppfyller kraven att få sådan pension,

1976/77:465 av herr Werner m. fl (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar uttala att en ändring av reglerna enligt lagen
om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg företas, innebärande att det
avdragsfria beloppet uppräknas för ensamstående pensionär till 4 000 kr.
samt för ett pensionärspar till 6 000 kr.,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om att förslag enligt ovan snarast
utarbetas och föreläggs riksdagen för beslut,

1976/77:677 av fru Andrén (fp) och herr Molin (fp) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för handikappersättning
i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77:682 av fru Håvik (s) och fru Hörnlund (s) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om att pensionskommittén får i uppdrag att
skyndsamt inkomma med förslag till lagtext i enlighet med vad som anförts
i motionen,

1976/77:688 av herrar Nilsson i Kristianstad (s) och Johansson i Jönköping
(s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn
av bestämmelserna för handikappersättning i syfte att undanröja de hinder
som f. n. föreligger för att erhålla handikappersättning i enlighet med intentionerna
i riksdagsbeslutet 1974,

1976/77:695 av herr Ringaby m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen måtte
besluta att regeringen på lämpligt sätt gör en översyn av lagen om allmän
försäkring 9 kap. 3 § och lagen om pensionstillskott 2 § och 2 a §, syftande
till att förtidspensionärernas förmåner från den allmänna försäkringen skall
bibehållas beloppsmässigt även efter ålderspensionens inträde,

1976/77:1071 av fru Ahrland (fp) och fru Fraenkel (fp) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan för genomförande
av lika folkpension oberoende av civilstånd,

1976/77:1074 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Polstam (c) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning rörande kostnader
för handikappersättning till föräldrar till döva och gravt hörselskadade barn
under 16 år,

1976/77:1076 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c) vari hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopande
av inkomstprövningen av änkepension inom folkpensioneringen,

1976/77:1298 av herr Palme m. fl. (s) vari hemställs, såvitt avser yrkandet
1, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av reglerna för handikappersättningen.

SfU 1976/77:19

Av yrkandena i motionen 1298 behandlar utskottet i detta betänkande
endast sistnämnda yrkande. Yrkandet 2 i motionens hemställan behandlar
utskottet i betänkandet SfU 1976/77:22 och yrkandet 4 i betänkandet SfU
1976/77:15. Yrkandet 3 i motionens hemställan kommer utskottet att pröva
i samband med behandlingen av en till slutet av mars aviserad proposition
avseende sjukförsäkringens ersättningsregler.

Utskottet

Folkpensionens grundbelopp och jämställdhet mellan gifta och ogifta i folkpensionshänseende Ålderspension

inom folkpensioneringen utgår fr. o. m. den 1 januari 1975
med 95 % av basbeloppet till ensam pensionär och med 155 % av basbeloppet
till två makar som båda är pensionärer. Pensionärer med ringa eller ingen
ATP har utöver grundpensionen rätt till pensionstillskott. Dessa utgår f. n.
med belopp motsvarande för ålderspensionär 25 % och för förtidspensionär
50 % av basbeloppet per år. Enligt riksdagsbeslut år 1974 skall pensionstillskotten
fram till den 1 juli 1981 successivt uppräknas, så att de nämnda
dag, för år räknat, utgör 45 % av basbeloppet för ålderspensionär och 90 %
av samma belopp för pensionär med förtidspension.

Herr Werner m. fl. begär i motionen 184 ett riksdagsuttalande av innehåll
att pensionsförbättringarna för landets pensionärer som målsättning bör ha
en höjning av utgående pensionsförmåner till 65 % av den genomsnittliga
industriarbetarinkomsten. Om målsättningen skall vara pensionsförmåner
som står i någorlunda rimlig relation till de förvärvsarbetandes inkomster,
råder - menar motionärerna - uppenbarligen en anmärkningsvärd eftersläpning
i standardutvecklingen för pensionärerna. Motionärerna anser det
i nuläget vara mest angeläget att resurser sätts in för att höja grundpensionen
och att man därvid starkare markerar inriktningen på lika pensionsförmåner
oberoende av civilstånd. Höjningen bör ske fr. o. m. den 1 januari 1978
och lämpligen bestämmas till 4 % av basbeloppet för ensamstående pensionär
och till 7 % av basbeloppet för vardera av två gifta pensionärer. Även
fru Ahrland och fru Fraenkel anser principiella skäl tala för jämställdhet
mellan gifta och ogifta inom folkpensioneringen, och de yrkar därför i motionen
1071 att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till en plan
för genomförande av lika folkpension oberoende av civilstånd.

Frågan om en förstärkning av grundpensionen inom folkpensioneringen
prövades av riksdagen senast förra året. Socialförsäkringsutskottet erinrade
därvid (SfU 1975/76:29) om de väsentliga förbättringar av folkpensionärernas
ekonomiska situation som beslutades av 1974 års riksdag (prop. 1974:129,
SfU 1974:32, rskr 332) och som innebar en icke oväsentlig uppräkning av
såväl grundpensionen som pensionstillskotten. Vid nuvarande basbelopp om
10 700 kr. utgör folkpensionen för år räknat 10 165 kr. för ensamstående
pensionär och 16 585 kr. för två gifta pensionärer tillsammans. Härtill kom -

SfU 1976/77:19

mer pensionstillskott, som utgår med samma belopp till gifta och ogifta
och som f. n. utgör 2 675 kr. om året för ålderspensionär och 5 350 för
förtidspensionär. De årliga pensionstillskotten höjs fr. o. m. den 1 juli i år
vid oförändrat basbelopp till 3 103 kr. för ålderspensionär och till det dubbla
eller 6 206 kr. för pensionär med förtidspension.

Pensionärer som i stort sett saknar andra inkomster än folkpension och
pensionstillskott har i allmänhet rätt till skattefria kommunala bostadstillägg.

I dessa fall beskattas i regel inte heller folkpensionen. Härtill kommer att
en pensionär, som vid sidan av folkpensionen har annan inkomst om högst
3 800 kr., vid taxeringen är berättigad till extra avdrag med så stort belopp
att någon beskattningsbar inkomst inte uppkommer. Vid högre inkomster
och vid förmögenhet av viss storlek avtrappas det extra avdraget successivt.

Av propositionen 1976/77:100 framgår att antalet pensionärer den 1 januari
1978 beräknas uppgå till 1 820 000 varav 1 310 000 ålderspensionärer.
Även mindre uppräkningar av folkpensionens grundbelopp skulle således
komma att medföra mycket betydande - och i nuläget föga önskvärda -utgiftsökningar för staten.

Mot bakgrund av det anförda och då pensionskommittén enligt uppgift
inom kort avser att redovisa sina överväganden i fråga om standardsäkring
av pensionssystemet avstyrker utskottet bifall till kravet på en uppräkning
av folkpensionens grundbelopp. Utskottet avstyrker också yrkandet om ett
särskilt riksdagsuttalande avseende folkpensionsförmånernas storlek.

Genom vad utskottet nu anfört anser utskottet sig ha bemött också yrkandet
i motionen 1071. Riksdagen har visserligen i olika sammanhang
godtagit principen att makar bör betraktas som i förhållande till varandra
ekonomiskt självständiga subjekt och också gett uttryck åt den uppfattningen
att principiella skäl med betydande styrka talar mot att pensionsförmåner
differentieras med hänsyn till den försäkrades civilstånd. Även om riksdagen
enligt utskottets mening bör vidhålla denna principiella inställning måste
konstateras att ett genomförande av jämställdhet mellan gifta och ogifta
i folkpensionshänseende innebär en utomordentligt kostnadskrävande reform
som måste genomföras etappvis och på mycket lång sikt.

1974 års pensionsreform innebar ett betydelsefullt steg på vägen mot en
utjämning av olikheterna i pensionshänseende genom den högre uppräkningen
av grundpensionen för gifta pensionärer. I samma utjämnande riktning
verkar den successiva höjningen av pensionstillskotten vilka, som tidigare
nämnts, utgår med samma belopp oavsett mottagarens civilstånd.
Med hänsyn till riksdagens tidigare uttalanden kan det enligt utskottets
mening förutsättas att regeringen i den utsträckning som är möjlig kommer
att anpassa kommande reformförslag på pensionsområdet efter principen
om lika folkpensionsförmåner för gifta och ogifta. Att på förhand upprätta
en särskild plan för genomförande av jämställdhet i pensionshänseende kan
enligt utskottets mening inte anses erforderligt och är med hänsyn till kostnadsaspekten
knappast heller lämpligt.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall även till motionen 1071.

SfU 1976/77:19

Beräkning av basbelopp m. m.

Basbeloppet inom den allmänna försäkringen har tillkommit för att värdet
av pensionerna skall bibehållas i nivå med prisutvecklingen i samhället.
Basbeloppet bygger därför på konsumentprisindex, vilket beräknas på statistiska
uppgifter om prisförändringar. Basbeloppet fastställs varje månad
och utgör 4 000 multiplicerat med det tal som anger förhållandet mellan
konsumentprisindex under andra månaden före den som basbeloppet avser
och konsumentprisindex i september 1957.

För att man skall undvika alltför täta justeringar av basbeloppet har man
försett regeln om basbeloppets förändringar med en marginalspärr. Denna
är uttryckt så, att en ändring av jämförelsetalet inte skall föranleda ändring
av basbeloppet med mindre jämförelsetalet stigit eller gått ned med tre
procent sedan närmast föregående ändring av beloppet vidtogs.

Herr Werner m. fl. anser att nuvarande takt i prisstegringarna och penningvärdeförsämringen
aktualiserat en tätare reglering av basbeloppet. Enligt
motionärernas mening bör basbeloppet kunna ändras redan när jämförelsetalet
stigit eller gått ned med två procent efter närmast föregående ändring
av beloppet, och motionärerna begär i motionen 184 lagstiftning av sådan
innebörd.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att i december 1975 motioner
rörande en undersökning av pensionärernas konsumtionsmönster på riksdagens
begäran överlämnades till pensionskommittén för behandling. När
motioner i ämnet på nytt behandlades vid 1975/76 års riksmöte underströk
utskottet (SfU 1975/76:44) angelägenheten av att utredningsarbetet bedrevs
skyndsamt och utskottet lämnade också den upplysningen att kommittén
med anledning av en skrivelse från Pensionärernas riksorganisation särskilt
skulle komma att beröra problemen med basbeloppets beräkning. I avvaktan
på resultatet av pensionskommitténs arbete bör enligt utskottets mening
någon ändring av reglerna för nämnda beräkning inte ske. Utskottet avstyrker
således bifall till motionen 184 i denna del.

Herr Gahrton tar i motionen 345 upp pensionärernas problem ur ett vidare
perspektiv. Han anser det angeläget att pensionskommittén med förtur behandlar
de frågor inom sitt arbetsområde som sammanhänger med bl. a.
folkpensionens värdebeständighet. Man bör vidare - menar han - ge pensionärsorganisationerna
representation i indexnämnden vid statistiska centralbyrån
och bereda dem möjlighet att i någon form medverka vid den
årliga fördelningen av folkhushållets tillgångar. Motionären berör också folkpensionärernas
beskattning. Ett absolut minimikrav bör - framhåller han
- vara att den som enbart har folkpension inklusive pensionstillskott jämte
en rimlig extrainkomst inte skall betala någon skatt.

Frågan om bl. a. pensionssystemets värdebeständighet ligger, som tidigare
nämnts, inom pensionskommitténs utredningsuppdrag och kommittén
kommer att inom kort redovisa sina överväganden i denna fråga. Även

SfU 1976/77:19

frågan om folkpensionärernas beskattning är föremål för prövning. 1972
års skatteutredning har nämligen genom tilläggsdirektiv i november 1976
fått regeringens uppdrag att utreda denna fråga. Chefen för budgetdepartementet
har nyligen som svar på en enkel fråga av motionären förklarat
att han gett utredningen i uppdrag att slutföra sitt arbete före utgången
av november i år. 1 samband därmed uttalade han den personliga meningen
att det är en riktig ambition att stegvis förbättra möjligheterna att vid sidan
av folkpensionen ha en viss skattefri annan inkomst. På grund av det anförda
saknas enligt utskottets mening anledning biträda motionärens begäran att
motion skall överlämnas till pensionskommittén och 1972 års skatteutredning.

Utskottet kan inte heller dela motionärens uppfattning att det kan anses
motiverat med särskild representation för pensionärsorganisationerna i statistiska
centralbyråns indexnämnd. I denna nämnd ingår f. n. ordförande,
tillika planeringschef vid byrån och 11 ledamöter jämte suppleanter. Bland
ledamöterna ingår representanter för konsumentverket, Kooperativa förbundet.
Jordbrukets utredningsinstitut, Sveriges köpmannaförbund och samtliga
större löntagarorganisationer. Såvitt utskottet kan bedöma utgör nämndens
allsidiga sammansättning en betryggande garanti för att pensionärernas intressen
blir vederbörligen beaktade vid nämndens ställningstaganden. Någon
representation i nämnden för speciellt pensionärernas organisationer kan
enligt utskottets mening därför inte anses motiverad.

Utskottet vill i övrigt hänvisa till den kartläggning av de äldres situation
i dagens samhälle som f. n. pågår inom pensionärsundersökningen och som
bl. a. syftar till att tillförsäkra de äldre goda levnadsbetingelser. Utskottet
framhöll i sitt betänkande 1976/77:12 med anledning av en partimotion
från moderaterna av delvis samma innebörd som motionen 345 att pensionärerna
hade möjlighet att bl. a. genom enkätundersökningar framföra
sina synpunkter i pensionärsundersökningen och att man genom denna undersökning
tagit ett betydelsefullt steg mot en ökad medverkan av pensionärerna
i samhällslivet. Utskottet vidhåller denna uppfattning och anser
följaktligen inte att det finns anledning begära särskilda åtgärder för att
garantera pensionärerna medverkan vid fördelningen av folkhushållets tillgångar.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 345.

Inkomstprövning av änkepension

För kvinnor som blivit änkor efter den 30 juni 1960 utgår folkpension
i form av änkepension utan inkomstprövning. Pension till kvinnor som
blivit änkor dessförinnan är däremot inkomstprövad.

I motionen 1076 yrkar herr Börjesson i Falköping m. fl. att riksdagen
skall ge regeringen till känna att inkomstprövningen bör slopas. Motionärerna
anser det från rättvisesynpunkt otillfredsställande att kvinnor vilka

SfU 1976/77:19

blivit änkor före den 30 juni 1960 - ofta rör det sig om hemarbetande
kvinnor utan yrkesutbildning eller ens den grundutbildning som krävs inom
mindre kvalificerade yrken - inte skall ha tillgång till den ekonomiska garanti
som änkepensionen utgör.

Frågan om slopande av inkomstprövningen av änkepension har prövats
av riksdagen under en följd av år. Alltsedan år 1972 har riksdagen avvisat
motioner i ämnet med åberopande av de utförliga - enligt utskottets mening
vägande - skäl mot ett avskaffande av inkomstprövningen som anförts
av pensionsförsäkringskommittén i dess slutbetänkande Familjepensionsfrågor
m. m. (SOU 1971:19). Dessa har utförligt redovisats i utskottets betänkande
SfU 1972:2. Mot denna bakgrund och då det, i ett läge där frågan
om efterlevandepensionenngens framtida utformning är föremål för utredning
inom pensionskommittén, enligt utskottet inte finns anledning att utvidga
rätten till änkepension, anser utskottet sig böra avstyrka bifall till
motionen 1076. Utskottet vill avslutningsvis erinra om att inkomstprövningsreglerna
innebär att änkepensionen vid nuvarande basbelopp om 10 700
kr. inte i något fall är konsumerad förrän vid sidoinkomster om drygt 30 000
kr. och ofta inte är helt avtrappad förrän sidoinkomsten uppgår till ca 40 000
kr.

Kommunalt bostadstillägg

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension är inkomstprövade.
Inkomstprövningen innebär att tillägget skall reduceras med en
tredjedel av den pensionsberättigades inkomst vid sidan av folkpensionen
i den mån sidoinkomsten överstiger för den som är gift 1 500 kr. och för
ensamstående 2 000 kr. Som sidoinkomst räknas inte allmänt barnbidrag,
socialhjälp, ATP som föranlett minskning av pensionstillskott eller barntillägg,
livränta, som avräknats mot ATP, och understöd från anförvant.

Herr Werner m. fl. yrkar i motionen 465 med hänvisning bl. a. till att
nu gällande årsinkomstgränser för inkomstprövningen fastställdes redan år
1969 att dessa gränser höjs, för ensamstående pensionär till 4 000 kr. och
för ett pensionärspar till 6 000 kr.

Som motionärerna framhåller fastställdes årsinkomstgränserna för inkomstprövningen
år 1969. Den reduktionsfaktor om en tredjedel som skall
tillämpas i fråga om inkomster därutöver fastställdes emellertid 1974 och
har tillämpats fr. o. m. den 1 januari 1975. Genom denna nya reduktionsfaktor
torde otvivelaktigt de marginaleffekter som är en oundviklig följd
av avtrappningsreglerna ha mildrats för pensionärer med relativt låga sidoinkomster.
Frågan om de prövningsfria årsinkomstgränserna har nära samband
med det arbete avseende bl. a. folkpensionärernas beskattning som
f. n. bedrivs inom 1972 års skatteutredning. Denna utredning har, som tidigare
nämnts, erhållit budgetministerns uppdrag att slutföra sitt arbete före
utgången av november i år så att förslag kan föreläggas riksdagen under

SfU 1976/77:19

år 1978. Avslutningsvis vill utskottet erinra om att enligt förslag i propositionen
1976/77:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1977/78
(bil. 16, bostadsdepartementet) möjlighet öppnas för folkpensionärer utan
barn att få statskommunalt bostadsbidrag när reglerna för detta bidrag ger
ett gynnsammare utfall än reglerna för kommunalt bostadstillägg till folkpension.
För dem som har rätt också till kommunalt bostadstillägg till folkpension
skall enligt förslaget, som särskilt gynnar pensionärer med inkomster
vid sidan om folkpensionen, det statskommunala bostadsbidraget utgå som
ett utfyllnadsbidrag. Förslaget kommer inom kort att behandlas av riksdagen.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 465.

Vårdbidrag

Vårdbidrag tillkommer försäkrad förälder som till huvudsaklig del ombesörjer
den särskilda tillsynen och vården av handikappat barn. Bidraget
ingår bland folkpensionsförmånerna. Detta i sin tur innebär att den som
vårdar ett barn, för att komma i åtnjutande av vårdbidrag, måste vara svensk
medborgare. I en familj där den förälder som vårdar barnet är av utländsk
nationalitet kan vårdbidrag alltså i princip inte utgå. Vårdbidraget utgår
allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merutgifternas storlek
med belopp motsvarande hel eller halv förtidspension till ensamstående
jämte pensionstillskott. Bidraget är att anse som skattepliktig och pensionsgrundande
inkomst.

Fru Håvik och fru Hörnlund framhåller i motionen 682 att såväl moder
som fader äger rätt till föräldraförsäkring vid barns födelse och till sjukpenning
vid arbetsoförmåga. En utländsk moder till svenskt barn har emellertid
inte rätt till vårdbidrag, och detta upplevs - menar motionärerna -med rätta som diskriminerande. De hävdar att här i riket bosatta utlänningar
bör ha samma förmåner som svenska medborgare och anser att man genom
att undanta vårdbidraget från de särskilda folkpensionsförmånerna bör
undanröja nuvarande olägenheter. Motionärerna begär att pensionskommittén
får i uppdrag att skyndsamt inkomma med förslag till författningsändring
av sådan innebörd.

Genom regeringsbeslut i november 1975 erhöll pensionskommittén tillläggsdirektiv
avseende översyn av bestämmelserna om folkpensionsförmåner
vid bosättning utomlands m. m. 1 uppdraget ingår bl. a. att förutsättningslöst
pröva för- och nackdelar med en anordning i form av lagfästa
minimiregler för invandrares rätt till folkpension och att därvid särskilt uppmärksamma
barnpensioner och vårdbidrag för svårt handikappade barn.
Chefen för socialdepartementet har i direktiven särskilt uttalat att det kan
finnas skäl anlägga skilda betraktelsesätt i fråga om olika kategorier av folkpensionsförmåner.

Den av motionärerna aktualiserade frågan är således - vilket för övrigt
också framgår av deras motion - redan föremål för prövning. Enligt vad

SfU 1976/77:19

utskottet nyligen inhämtat tillhör vårdbidragsfrågan de ämnen pensionskommittén
kommer att behandla i ett delbetänkande som avlämnas nu i
vår. Yrkandet i motionen får härigenom anses tillgodosett, och utskottet
avstyrker följaktligen bifall till densamma.

Herr Werner m. fl. begär i motionen 136 att vårdbidraget till förälder
med svårt handikappat barn skall höjas till 30 000 kr. Motionärerna hemställer
också att riksförsäkringsverket får i uppdrag att utarbeta enhetliga
regler för utbetalning av vårdbidrag och beskattning av dessa.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att reglerna för beskattning
och utbetalning av vårdbidrag skulle kännetecknas av brist på enhetlighet.
Vårdbidraget är som tidigare nämnts beloppsmässigt anknutet till folkpensionen
och utgår högst med belopp motsvarande hel förtidspension till ensamstående
jämte pensionstillskott. I takt med att basbeloppet räknas upp
och pensionstillskotten höjs påverkas således även vårdbidraget. F. n. utgör
fullt bidrag närmare 1 300 kr. i månaden. Vårdbidraget är avsett som ett
grundläggande försörj ni ngsstöd och som en kompensation för att en av
föräldrarna i regel måste avstå från förvärvsinkomst för att vårda det handikappade
barnet. 1 likhet med vad som gäller i fråga om annan ersättning
för utebliven inkomst har bidraget gjorts skattepliktigt för vårdnadshavaren.
En följd härav är att föräldern vid beskattningen är berättigad till förvärvsavdrag.
Den icke oväsentliga uppräkning av vårdbidragets belopp som ägde
rum 1973 i samband med föräldraförsäkringsreformen var avsedd som en
förstärkning av föräldrastödet. Det förhållandet att bidraget skall räknas
som pensionsgrundande inkomst och att vårdnadshavaren är berättigad till
förvärvsavdrag vid beskattningen torde också för flertalet vårdnadshavare
ha inneburit en förbättring i förhållande till tidigare utgående vårdbidrag.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att familjestödsutredningen enligt
sina direktiv har att bedöma erfarenheterna av reglerna om bl. a. vårdbidrag
och att pensionskommittén inom kort kan väntas presentera resultatet av
sina överväganden om standardsäkring av pensionssystemet.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 136.

Bidragsförskott i vissa fall

För rätt till folkpension i form av barnpension krävs att barnet är svensk
medborgare och bosatt i Sverige. I fråga om bidragsförskott gäller inte något
medborgarskapskrav. Bidragsförskott kan nämligen utgå i alla de fall då
vårdnadshavaren och barnet är bosatta i Sverige och någon av dem sedan
minst sex månader vistats här i riket. Eftersom rätten till bidragsförskott
upphör när den av föräldrarna som inte har vårdnaden om barnet avlider,
kan emellertid ett utländskt barn vid förälders frånfälle gå miste om både
bidragsförskott och barnpension.

I motionen 349 av fru Hörnlund m. fl. framhåller motionärerna att invandrarbarn
bör ha samma möjlighet att få barnpension som svenska barn

SfU 1976/77:19

och begär därför förslag till författningsändring av innebörd att bidragsförskott
skall tillkomma den som inte kan erhålla barnpension därför att
han inte är svensk medborgare.

Av vad utskottet tidigare anfört i fråga om vårdbidrag framgår att pensionskommittén
i november 1975 erhållit regeringens uppdrag att se över
bestämmelserna om folkpension vid bosättning utomlands och att i samband
därmed också pröva frågan om invandrares folkpensionsförmåner. Enligt
direktiven bör kommittén särskilt uppmärksamma frågan om barnpensioner
och vårdbidrag. Den i motionen aktualiserade frågan är således redan föremål
för prövning. 1 avvaktan på resultatet av kommitténs arbete är utskottet
inte berett medverka till den i motionen begärda lagändringen, och utskottet
avstyrker följaktligen bifall till motionen 349.

H andikappersätlning

Före den 1 juli 1975 kunde försäkrad som komplement till ålders- eller
förtidspension erhålla invaliditetstillägg med belopp motsvarande 30 96 av
basbeloppet per år. En förutsättning härför var att den försäkrade var ur
stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen
var i behov av hjälp av annan och att hjälpbehovet uppkommit innan den
försäkrade fyllt 63 år. Försäkrad som fyllt 16 år och som inte åtnjöt pension
var under i princip samma förutsättningar berättigad till invaliditetsersättning
med 60 96 eller 30 96 av basbeloppet per år alltefter hjälpbehovets omfattning
eller merutgifternas storlek. Ersättning utgick alltid om den försäkrade
var blind och utgjorde då 60 96 av basbeloppet.

I samband med 1974 års pensionsreform, varigenom bl. a. den lagstadgade
pensionsåldern sänktes från 67 till 65 år, sammanfördes invaliditetstillägget
och invaliditetsersättningen till en ny förmån med benämningen handikappersättning.
Denna kan utgå med 30,45 eller 60 96 av basbeloppet alltefter
omständigheterna i det enskilda fallet och tillkommer försäkrad som, innan
han fyllt 65 år, för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan
omfattning att han antingen i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande
hjälp av annan eller - för att kunna förvärvsarbeta - behöver fortlöpande
hjälp av annan eller eljest till följd av handikappet får vidkännas
betydande merutgifter. Ersättningen till blind utgör för tid före den månad
ålderspension eller hel förtidspension börjar utgå 60 96 av basbeloppet per
år. Därefter utgår 30 96 av basbeloppet om stödbehovet i det särskilda fallet
inte ger anledning till högre ersättning. Även den som är döv eller gravt
hörselskadad har en ovillkorlig rätt till handikappersättning med 30 96 av
basbeloppet.

Av uttalanden i propositionen 1974:129 framgår att syftet med handikappersättningen
var att utvidga den tidigare rätten till invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning och att mildra de ofta rigorösa villkor som gällde
för rätten att erhålla dessa förmåner. I samband med att chefen för so -

SfU 1976/77:19

cialdepartementet den 14 januari i år besvarade en av herr Nilsson i Kristianstad
framställd interpellation om vidgad rätt till handikappersättning
underströk han betydelsen av att personer med olika slag av handikapp
kan få ersättning för de vårdinsatser och merkostnader som följer av handikappet,
och han framhöll i det sammanhanget att de fortsatta erfarenheterna
fick visa om det fanns anledning att i något avseende ytterligare
se över reglernas utformning.

Handikappersättningen har tagits upp i ett flertal motioner. Ett genomgående
tema i fyra av dessa är att bedömningen av rätten till handikappersättningen
sker alltför restriktivt. Sålunda framhåller herr Larsson i Vänersborg
m. fl. i motionen 254 att personer med grava psoriasisbesvär inte
kunnat erhålla handikappersättning trots att deras merkostnader på grund
av sjukdomen varit stora. Motionärerna begär därför att riksdagen skall
uttala sig för generösare bestämmelser när det gäller rätten till sådan ersättning
till psoriasissjuka. Liknande synpunkter framförs i motionen 677
av fru Andrén och herr Molin, som av flera skäl är starkt kritiska mot
handikappersättningen i dess nuvarande utformning. De framhåller bl. a.
att bestämmelserna inte medger rörelsehindrade någon ökad rätt till stöd
och att försäkrade med möjlighet att ”skaffa sig” merkostnader på grund
av handikappet och därmed också möjlighet att verifiera dessa kostnader
med nuvarande bestämmelser gynnas i förhållande till andra grupper, vilkas
merutgifter till följd av handikappet är så stora att de inte har råd att bekosta
dem. Motionärerna påpekar också att många synskadade f. n. har svårt att
få högre ersättning än 30 % av basbeloppet även om de har ledarhund och
stora kostnader för denna och att inte ens exempelvis dövblinda alltid får
ersättning med 60 % av basbeloppet. Motionärerna begär av dessa och andra
skäl en översyn av reglerna om handikappersättning. Även herrar Nilsson
i Kristianstad och Johansson i Jönköping begär med en i huvudsak likartad
motivering i motionen 688 en skyndsam översyn av bestämmelserna i syfte
att bringa dessa i överensstämmelse med intentionerna bakom 1974 års
riksdagsbeslut. I partimotionen 1298 av herr Palme m. fl. hemställer motionärerna
också om en översyn av reglerna för handikappersättning. Innan
en sådan översyn kommer till stånd bör emellertid enligt motionärernas
mening en genomgång av praxis ske för att man skall få en redovisning
av hur reformen slagit ut i praktiken.

Motionerna 695 av herr Ringaby m. fl. och 1074 av herrar Börjesson i
Falköping och Polstam innehåller yrkanden av annan art. I motionen 695
framhåller motionärerna att det inte kan anses motiverat att en blind eller
på annat sätt handikappad skall mista halva sin handikappersättning eller
hela det extra pensionstillskott som utgår till förtidspensionär enbart av
den anledningen att han inträder i pensionsåldern, eftersom merkostnaderna
p. g. a. handikappet kvarstår efter 65-årsåldern. Motionärerna begär därför
en översyn av gällande bestämmelser i syfte att tillförsäkra förtidspensionärerna
samma förmåner efter som före pensionsåldersinträdet. Herrar Bör -

SfU 1976/77:19

jesson i Falköping och Polstam anser att handikappersättning bör utgå till
föräldrar som vårdar döva och gravt hörselskadade barn under 16 år och
hemställer att riksdagen hos regeringen begär en utredning rörande kostnaderna
för en sådan utvidgning av ersättningsrätten.

Bestämmelserna om handikappersättning har, som tidigare nämnts, tilllämpats
sedan den 1 juli 1975. Erfarenheterna av de nya reglerna är därför
ännu begränsade. På flera håll finns emellertid ett uttalat missnöje med
bestämmelserna både bland de handikappade och dem som har att tillämpa
lagstiftningen. Utskottet har tagit del av den praxis som hittills hunnit utbildas
på området och därvid i likhet med motionärerna i motionerna 254,
677, 688 och 1298 kommit till den slutsatsen att reglerna om handikappersättning
i sin nuvarande lydelse uppenbarligen inte är ägnade att tillgodose
sitt syfte. Med anledning härav har utskottet vid sammanträde den 1 mars
1977 beslutat förorda en översyn av dessa regler. Kort därefter eller den
3 mars har emellertid regeringen beslutat uppdra åt riksförsäkringsverket
att redan före den 1 september i år lämna en redovisning av erfarenheterna
av den praktiska tillämpningen av de nya lagreglerna för rätt till handikappersättning
och att i samband därmed inkomma med förslag till de åtgärder
som verket med anledning av dessa erfarenheter kan finna erforderliga.
Härigenom får samtliga de motioner som tar upp frågor om handikappersättning
anses vara i huvudsak tillgodosedda. Innan resultatet av
riksförsäkringsverkets kartläggning föreligger saknar riksdagen enligt utskottets
mening anledning att ta närmare ställning till yrkandena i motionerna,
och utskottet avstyrker följaktligen bifall till samtliga nu berörda motioner.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande uppräkning av folkpensionens grundbelopp att riksdagen
avslår motionen 1976/77:184, yrkandet 3,

2. beträffande uttalande om folkpensionerna att riksdagen avslår
motionen 1976/77:184, yrkandet 1,

3. beträffande plan för jämställdhet mellan gifta och ogifta i folkpensionshänseende
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1071,

4. beträffande omräkning av basbeloppet att riksdagen avslår motionen
1976/77:184, yrkandet 2,

5. beträffande representation för pensionärsorganisationerna i den
s. k. indexnämnden m. m. att riksdagen avslår motionen
1976/77:345, yrkandena 1 och 2,

6. beträffande standardsäkring och beskattning av folkpensionen att
riksdagen avslår motionen 1976/77:345, yrkandet 3,

7. beträffande inkomstprövning av änkepension att riksdagen avslår
motionen 1976/77:1076,

8. beträffande inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg att

SfU 1976/77:19

riksdagen avslår motionen 1976/77:465,

9. beträffande vårdbidrag att riksdagen avslår motionerna
1976/77:136 och 1976/77:682,

10. beträffande bidragsförskott i vissa fall att riksdagen avslår motionen
1976/77:349,

11. beträffande handikappersättning att riksdagen avslår motionerna
1976/77:254, 1976/77:677, 1976/77:688, 1976/77:695,

1976/77:1074 och 1976/77:1298, yrkandet 1,

12. att riksdagen med bifall till regeringens under punkten B 4
framlagda förslag till Folkpensioner för budgetåret 1977/78 anvisar
ett förslagsanslag av 20 250 000 000 kr.

3. Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar. Bidrag till sjukförsäkringen.
Vissa yrkesskadeersättningar m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
under punkterna B 5-B 7 (s. 46-50) framlagda förslag och hemställer
att riksdagen

1. till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar för budgetåret
1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 36 300 000 kr.,

2. till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1977/78 anvisar
ett förslagsanslag av 2 600 000 000 kr.,

3. till Vissa yrkesskadeersättningar m. m. förbudgetåret 1977/78
anvisar ett förslagsanslag av 1 600 000 kr.

Stockholm den 16 mars 1977

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: herrar Aspling (s), Ringaby (m). Magnusson i Nennesholm (c),
Karlsson i Ronneby (s), fröken Bergström (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson
(c), herrar Marcusson (s), Åkerlind (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson
i Nybro (c), Andersson i Edsbro (c), Hörnlund (c), Nilsson i Norrköping
(s) och Larsson i Vänersborg (s).

Reservation

beträffande representation för pensionärsorganisationerna i den s. k. indexnämnden
m. m. (moment 2 punkten 5 i utskottets hemställan) av fröken
Bergström (fp) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”anses motiverad” bort ha följande lydelse:

1 statistiska centralbyråns indexnämnd ingår f. n. ordförande, tillika pia -

SfU 1976/77:19

neringschef vid byrån och 11 ledamöter jämte suppleanter. Bland ledamöterna
ingår representanter för konsumentverket, Kooperativa förbundet,
Jordbrukets utredningsinstititut, Sveriges köpmannaförbund och samtliga
större löntagarorganisationer. Enligt utskottets bedömning innebären sådan
sammansättning inte någon garanti för att pensionärernas intressen blir vederbörligen
beaktade vid nämndens ställningstaganden. Utskottet delar därför
motionärens uppfattning att pensionärernas organisationer bör vara
representerade i nämnden. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker bifall
till motionen 345 i motsvarande del.

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Med
det” och slutar med "motionen 345.” bort ha följande lydelse:

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 345, yrkandena
2 och 3.

och dels att utskottet under moment 2 punkten 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till yrkandet 1 och med avslag på yrkandet
2 i motionen 1976/77:345 hos regeringen begär att pensionärsorganisationerna
erhåller representation i indexnämnden
vid statistiska centralbyrån.

Särskilt yttrande

av herr Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Marcusson (s), Nilsson
i Kristianstad (s), Nilsson i Norrköping (s) och Larsson i Vänersborg (s)
som anför:

Samhällets stöd till de ofullständiga familjerna utgörs främst av bidragsförskott
och barnpensioner. När bestämmelserna om bidragsförskott reformerades
1964 utformades detta stöd så att det i väsentliga delar skulle anknyta
till barnpensionerna. Syftet med reformen var sålunda att få ett generellt
och samordnat skydd till samtliga barn i ofullständiga familjer, eftersom
det inte längre ansågs försvarbart med en åtskillnad i de båda stödformerna,
beroende på om anledningen till att barnets underhåll från den
ene av föräldrarna uteblev var att denne inte kunde (ville) betala eller var
avliden.

Vid tillfället för reformen gällde medborgarskapskravet som villkor för
båda förmånerna. 1 takt med den ökade invandringen till vårt land under
1960-talet restes emellertid från skilda håll krav på att barnstödet skulle
avse även utländska medborgare i landet, och riksdagen uttalade sig för
en uppmjukning av medborgarskapskravet när det gällde vårdnadsbidrag
till handikappade barn så tidigt som 1966 och när det gällde bidragsförskott
och barnpensioner två år senare. Familjepolitiska kommittén, till vilken
riksdagens skrivelser i ärendena överlämnades, fann i sitt betänkande SOU
1972:34, Familjestöd, att utländska föräldrar och barn i Sverige av såväl
principiella som praktiska skäl borde jämställas med landets egna medborgare
när det gällde familjepolitiska förmåner. Kommittén föreslog därför att kra -

SfU 1976/77:19

vet på svenskt medborgarskap för att få bidragsförskott skulle slopas och
att, i de fall medborgarskapskravet inom folkpensioneringen utgjorde hinder
för att barnpensionsförmåner skulle kunna utgå, förmånerna i fråga borde
tills vidare ersättas med bidragsförskott. Sedan viss kritik riktats mot den
lagtekniska lösningen beträffande bidragsförskott som ersättning för barnpension
gjordes frågan till föremål för fortsatta överväganden. Ett förslag
om att bidragsförskott skulle kunna utgå till utländska barn med viss anknytning
till Sverige lades däremot fram och godkändes av riksdagen 1975.

Utländska barn i ofullständiga familjer befinner sig sålunda i dag i den
situation som 1964 års bidragsförskottsreform avsåg att förhindra, nämligen
att deras stöd från samhället när underhållet från en förälder uteblir, är
beroende av om föräldern är i livet. Så länge föräldern lever men inte kan
eller vill försörja barnet träder samhället emellan men så snart vederbörande
är död dras stödet in. Detta förhållande är lika oacceptabelt i dag som 1964
och frågan måste därför enligt vår mening få en skyndsam lösning. Vi förutsätter
att pensionskommittén snarast kommer att inrikta sitt arbete härpå
och har därför för dagen inget yrkande.

Gotab 53494 Stockholm 1977