KrU 1976/77:9

Kulturutskottets betänkande
1976/77:9

med anledning av motion om förvaringen av kyrkoarkivalier
Motionen

I motionen 1975/76:1343, vars behandling på förslag av kulturutskottet
i betänkandet 1975/76:42 uppskjutits till 1976/77 års riksmöte, har fru Jonäng
m. fl. (c, m) hemställt att riksdagen hos regeringen begär åtgärder och förslag
angående kyrkoarkiven i syfte att förvara dem i den bygd dit de hör.

Motionärerna anser ”att de församlingar som så önskar skall ha rätt att
till bygdens fromma” återfå sådana kyrkoarkivalier som förvaras i landsarkiven.
Som motivering anförs
att kyrkoarkiven är den bästa källan för kännedom om församlingarnas
historia, utgör ”ett imponerande stycke bygdekultur” och därför bör förvaras
”i den bygd som de skildrar och dit de hör”,
att församlingarnas historia bör finnas tillgänglig för församlingsboma,
att intresset för släktforskning ökar mer och mer och - underförstått -att detta intresse bäst kan tillgodoses om kyrkoarkiven förvaras hos respektive
församlingar.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksarkivet, landsarkivet
i Vadstena, Genealogiska föreningen samt Församlings- och pastora
tsförbundet. De tre förstnämnda remissinstanserna avstyrker motionen,
medan förbundet anser motionens syfte berättigat men samtidigt uttalar
att det bör tillgodoses genom mikrofilmning. Förbundet förutsätter att filmerna
skall finnas hos församlingarna och arkivalierna hos landsarkiven.

I sak är detta alltså närmast ett avstyrkande.

Riksarkivet framför en rad skäl för avslag på motionen. Riksarkivet uttalar
bl. a.

att en modern, rationellt bedriven genealogisk forskning kan (jedrivas
med framgång endast om arkivmaterialet för större områden finns sammanfört
till ett ställe,
att forskning i kyrkoarkiven måste kombineras med forskning i annat
arkivmaterial,

att forskning som bedrivs i landsarkiven underlättas genom omfattande
register, tillgång till mikrofilmer av kompletterande material, till en rikhaltig
litteratur och till sakkunnig hjälp av arkivpersonal,

att en splittring av landsarkivens kyrkoarkivmaterial skulle vara olycklig

1 Riksdagen 1976/77. 13 sami. Nr 9

KrU 1976/77:9

2

inte bara för släkt- och lokalforskningen utan också för många andra forskningsgrenar
som behöver ett demografiskt underlag (historia, social historia,
ekonomisk historia osv.),

att ett återförande av kyrkoarkivalierna skulle medföra åtskilliga problem
och kostnader i fråga om lokaler för arkivalierna samt för forskarnas studier
och inkvartering, i fråga om besvarande av skriftliga förfrågningar och i
fråga om vården av arkivalierna, vilken kräver expertkunskaper och fullgod
teknisk utrustning.

Landsarkivet i Vadstena sammanfattar sin uppfattning i frågan på följande
sätt.

a) I direkt motsats till det som framförts i motionen skulle en utlokalisering
av kyrkoarkiven i hög grad försvåra släktforskningen och beröva
många människor möjligheterna att ägna sig åt sådan forskning. Genom
det material som finns i kyrkoarkiven och genom utnyttjande av länsbibliotekens
mikrofilmer kan släktforskarna på sin hemort i många fall komma
långt i sin forskning. För ytterligare forskning och för de fall då t. ex. mikrofilmen
inte kan komma till användning eller är otillräcklig, erbjuder
landsarkivens samlade bestånd av kyrkoarkiv, av annat viktigt källmaterial,
av register och litteratur och av expertis de bästa möjligheterna att framgångsrikt
genomföra en släktforskning. Vid en utlokalisering skulle ett
genomförande av forskningen i många fall omintetgöras av de stora praktiska
svårigheterna, icke minst de tidsödande och besvärliga, för åtskilliga i det
närmaste omöjliga, resorna från det ena pastorsämbetet till det andra.

b) Förden vetenskapliga forskningen, t. ex. den demografiska, den medicinskt-historiska,
den socialhistoriska och den ekonomhistoriska, är en koncentration
av källmaterialet från ett större område till arkiv sådana som
landsarkiven helt enkelt en förutsättning för att man över huvud taget skall
kunna genomföra forskningen. Enbart med hänsyn till denna forskning
är en utlokalisering av materialet otänkbar.

c) Landsarkiven har ett starkt behov av tillgång på kyrkobokföringsmaterialet
dels för den forskning som utföres av landsarkivet åt enskilda personer
och framför allt åt myndigheter, dels som referensmaterial för det egna
ordnings-, förtecknings- och registreringsarbetet. Det har även i sammanhanget
påvisats, att landsarkiven inte skulle vara betjänta av inköp av den
mikrofilm som redan finns hos länsbiblioteken. Det mikrofilmade materialet
är inte fullständigt och ett inköp skulle dessutom medföra avsevärda kostnader.

d) Landsarkivet har avvisat tanken på att kyrkoboksmaterialet skulle utlokaliseras
enbart av känslomässiga skäl, dvs. för att materialet skulle finnas
i den bygd där det tillkommit. Materialet är alldeles för värdefullt för att
få behandlas som ett slags museiföremål. Landsarkivet har även visat att
hembygdsforskningen inte hämmas genom nu rådande förhållanden. Huvuddelen
av kyrkoarkiven kan för bestämda forskningsändamål inlånas av
pastorsämbetena. Endast husförhörslängder och ministerialböcker kan inte
utlånas för längre perioder. För en tämligen överkomlig kostnad kan man
emellertid skaffa sig antingen xeroxkopior av ifrågavarande böcker från
landsarkivet eller kopior av mikrofilmer från AB Rekolid i den mån lämpliga
sådana finnes. Landsarkivet har även pekat på andra viktiga arbetsuppgifter
som skulle kunna utföras inom hembygden, t. ex. insamlandet av privata
arkiv av olika slag som belyser livet inom hembygden.

KrU 1976/77:9

3

e) Landsarkivet har visat att den inleverans av kyrkoarkiven till c:a 1895,
som till stor del genomförts, helt skedde på frivillig grund och att det stod
pastorsämbetena fritt att leverera endast till 1870. Det har även framgått
att inom landsarkivets i Vadstena distrikt över 80 % av pastorsämbetena
valde att leverera fram till den förstnämnda tidsgränsen. Det har hos de
pastorsämbetena inte förelegat någon önskan att få behålla det äldre materialet.
Landsarkivet har även visat, att de flesta pastorsämbetena genom
församlingssammanslagningar och genom den snabbare tillväxten av vissa
serier i de flesta fall har mycket ont om utrymmen i sina arkivlokaler.
De allra flesta skulle alltså redan av utrymmesskäl inte kunna ta emot
de äldre arkivbestånden utan omfattande nybyggen. Sådana skulle sannolikt
medföra kostnader, som för hela landet skulle uppgå till belopp omkring
45-50 miljoner kronor, måhända mera. Landsarkivet har även påpekat att
tidpunkten för en återleverans skulle vara synnerligen illa vald, då man
sannolikt har att vänta att kyrkobokföringen helt överförs på den sekulariserade
folkbokföringen, och att enbart av den anledningen pastorsämbetenas
beredvillighet att satsa på större arkivlokaler är mycket ringa. Det
har även påpekats att pastorsämbetena redan i nuläget i stor utsträckning
saknar personal för service och handledning åt forskare samt att man har
mycket svårt att klara av den fysiska vården av arkivbeståndet. Man saknar
vidare i stor utsträckning tillgång till lämpliga forskarutrymmen.

Slutsatsen av det sagda blir att inget talar för att en utlokalisering av
kyrkoarkiven skulle medföra några fördelar, utan att tvärtom alla former
av forskning skulle bli allvarligt lidande om den föreslagna åtgärden genomfördes
samt att en utlokalisering dessutom skulle medföra höga kostnader
och administrativa svårigheter. Landsarkivet motsätter sig sålunda bestämt
ett genomförande av motionens förslag.

Församlings- och pastoratsförbundet betonar den ekonomiska sidan av saken
och framhåller att det är önskvärt att man kan undvika ny- och ombyggnader
av arkivlokaler. För att tillgodose motionärernas önskemål bör
man ha mikrofilmer av de gamla arkivalierna. Dessa filmer bör förvaras
i kyrkoarkiven. Mikrofilmningen bör bekostas av staten, medan församlingarna
själva bör bekosta anskaffande av läsapparater.

Genealogiska föreningen betonar starkt att ett återförande av arkivalierna
skulle innebära en stor olägenhet för släktforskarna, eftersom deras intresse
ofta gäller släkter och släktmedlemmar på många skilda håll i landet. Det
är fördelaktigast om kyrkoarkivalierna kan studeras i landsarkiven där man
har tillgång till ett flertal andra rika källor och dessutom möjlighet att få
sakkunnig hjälp.

Bättre än att återföra kyrkoarkivalierna till församlingarna är att skaffa
mikrofilmer som kan tillhandahållas antingen i kommunarkiv, bibliotek
eller pastorsexpeditioner.

Utskottet

Remissbehandlingen av motionen har enligt utskottets mening klart visat
att ett återförande av kyrkoarkivalier från landsarkiven till respektive för -

KrU 1976/77:9

4

samlingar generellt sett skulle medföra avsevärda olägenheter för forskningen,
ökade lokalkostnader för församlingarna och svårigheter med arkivvården.
Utskottet avstyrker motionen och hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:1343.

Stockholm den 9 november 1976

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Andersson i Lycksele (s), Sundman
(c). Nilsson i Agnäs (m), Leander (s), Eriksson i Ulfsbyn (c), Green
(s), fru Fraenkel (fp), fru Johansson i Uddevalla (s), herrar Norrby (c), Sörenson
(s), fru Göthberg (c), herrar Bladh (s), Richardson (fp), Ahlmark i Uppsala
(m) och fröken Öhrsvik (s).

GOTAB 52486 Stockholm 1976