KrU 1976/77: 22

Kulturutskottets betänkande
1976/77: 22

med anledning av motion om ändring i byggnadsminneslagen
Motionen

I motionen 1975/76:2316, som väckts med anledning av propositionen
1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3 och vars behandling på förslag
av kulturutskottet i betänkandet 1975/76:42 uppskjutits till riksmötet
1976/77, har herr Romanus m. fl. (fp, s, m) yrkat att riksdagen beslutar
att lagen om byggnadsminnen skall ändras på det sätt som anges i motionen.

De i motionen föreslagna ändringarna gäller lagen (1960:690) om byggnadsminnen
(omtryckt 1976:440) och innebär dels att 8 $ skall upphöra att
gälla, dels att 1,3 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen
skall införas en ny paragraf, 1 b §, av nedan angivna lydelse.

1 § Byggnad som är märklig genom sitt kulturhistoriska eller konstnärliga
värde må förklaras för byggnadsminne.

Vad i denna lag stadgas skall ej gälla byggnad, som tillhör staten eller
utgör fast fornlämning. För kyrkliga byggnader gäller vad i annan ordning
finnes stadgat.

1 b § Förändring av byggnadsminne må endast göras såvida den är att
anse som nödvändig.

Reparations- och underhållsarbete på sådan byggnad bör inte åsyfta att
sätta densamma i ett skick, som vore den ny, utan den bör utföras så,
att dess karaktär i möjligaste mån lämnas oberörd.

Närmare föreskrifter och anvisningar rörande vården av byggnadsminnen
utfärdas av riksantikvarieämbetet.

3 § Förändring eller reparation av byggnadsminne eller dess inredning
må ej verkställas eller på ett för arbetets utförande bindande sätt förberedas
innan förslag därtill blivit godkänt av länsstyrelsen.

Vad här stadgas må dock ej utgöra hinder för reparationsåtgärd av obetydlig
beskaffenhet.

Medför sådan ändring som avses i första stycket att meddelade skyddsföreskrifter
måste jämkas, må länsstyrelsen meddela tillstånd därtill.

Tillstånd, som här avses, gäller under fem år.

16 5j Om synnerliga skäl äro därtill, må regeringen helt eller delvis upphäva
beslut om byggnads förklarande för byggnadsminne eller jämka därav föranledda
skyddsföreskrifter.

Meddelas beslut enligt första stycket för att lämna rum för arbetsföretag,
äger regeringen föreskriva att företaget skall bekosta och till riksantikvarieämbetet
överlämna särskild dokumentering av byggnaden.

Motionärerna uttalar att byggnadsminneslagen hittills inte alls fått den
betydelse som motsvarande lagar sedan lång tid har i resten av Europa.
Endast 305 byggnader har förklarats för byggnadsminnen och en betydande
del av dem har redan dessförinnan ett fullgott skydd. Däremot har lagen

1 Riksdagen 1976177. 13 sam/. Nr 22

KrU 1976/77:22

2

ofta visat sig helt ineffektiv när det gällt att skydda verkligt hotade byggnader
av erkänt kulturhistoriskt värde. Orsaken till lagens ineffektivitet har ansetts
vara bristande personella och ekonomiska resurser hos riksantikvarieämbetet
samt juridiska bristfälligheter i själva lagen. Under senare år har det rått
stor enighet om behovet av en modernisering av lagen, och ändringsförslag
har lagts fram bl. a. av saneringsutredningen och riksantikvarieämbetet. Någon
ny lagstiftning har dock inte kommit till stånd.

Sedan lagens tillkomst har- framhåller motionärerna-synen på bevarande
av äldre bebyggelser och miljöer radikalt förändrats. Medan man förr främst
ville skydda enstaka äldre byggnader av stort historiskt eller kulturhistoriskt
värde, är intresset numera i stället inriktat på att uppnå en för den enskilda
människan värdefull kontinuitet i den dagliga miljön.

Gällande rätt

De paragrafer i byggnadsminneslagen som berörs av motionen har följande
lydelse.

1 § Byggnad som bevarar egenarten hos gången tids byggnadsskick eller
minnet av historiskt betydelsefull händelse och som med hänsyn därtill
är att anse som synnerligen märklig, må av länsstyrelsen förklaras för byggnadsminne.

Vad i denna lag stadgas skall ej gälla byggnad, som tillhör staten eller
utgör fast fornlämning. För kyrkliga byggnader gäller vad i annan ordning
finnes stadgat.

3 § Om ändring av byggnadsminne i strid mot meddelade skyddsföreskrifter
finnes nödvändig för att byggnaden skall vara till nytta eller sådan
ändring eljest kan anses påkallad av särskilda skäl, må länsstyrelsen meddela
tillstånd därtill.

8 § Innan länsstyrelsen i ärende angående byggnadsminne fattar beslut
av beskaffenhet att kunna medföra rätt till ersättning för ägare eller annan,
har länsstyrelsen att förvissa sig om att för sådant ändamål avsedda medel
finnas tillgängliga.

16 § Regeringen må häva beslut om byggnads förklarande för byggnadsminne
eller jämka därav föranledda skyddsföreskrifter:

om genomförandet av stadsplan eller byggnadsplan hindras;

om ändamål, för vilket beviljats expropriation av byggnaden eller kringliggande
område hindras; eller

om eljest företag av större allmän eller enskild nytta hindras eller avsevärt
försvåras.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksantikvarieämbetet,
statens planverk, stadsantikvarien i Stockholm, Svenska kommunförbundet
och Sveriges museimannaförbund. Av remissyttrandena inhämtas
i huvudsak följande.

KrU 1976/77:22

3

Riksantikvarieämbetet erinrar om att ämbetet vid flera tillfällen påpekat
behovet av en revidering av 1960 års byggnadsminneslag och även vid ett
tillfälle lagt fram ett förslag till revision. Vid en dylik är det angeläget att
hänsyn tas till aviserade förändringar inom byggnadslagstiftningen, så att
ett fungerande system för skyddet av den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen
uppnås. Ämbetet föreslår att ett förslag till lagtext snarast utarbetas.

Planverket vitsordar behovet av en översyn av byggnadsminneslagen men
framhåller att det inte är givet vad som skall tas in i en generell byggnadslagstiftning
resp. i byggnadsvårdens speciallagstiftning. Behovet av en
ändring i byggnadsminneslagen bör bedömas mot bakgrund av det generella
skydd befintlig bebyggelse kan komma att åtnjuta i en ny byggnadslag.
Sammanfattningsvis anser planverket att de i motionen föreslagna ändringarna
i lagen om byggnadsminnen inte bör genomföras nu. De bör prövas
i samband med införandet av en ny byggnadslagstiftning.

Stadsantikvarien i Stockholm uttalar att den nuvarande byggnadsminneslagen
utgör ett otillräckligt instrument för skyddet av den kulturhistoriskt
värdefulla bebyggelsen och att lagen på väsentliga punkter måste omarbetas.
En genomgripande ändring är mycket angelägen. De förändringar motionären
föreslår skulle medföra en klar förstärkning av lagen, och det vore
till stor fördel om de kunde genomföras så snart som möjligt.

Svenska kommunförbundet delar uppfattningen att en översyn av byggnadsminneslagen
är mycket angelägen. Den på senare år radikalt förändrade
synen på bevarandet av äldre bebyggelse och hela miljöer har hittills inte
satt några mera verkningsfulla spår i lagstiftningen på området. Det räcker
emellertid inte med lagstiftning - det behövs också erforderliga medel. Det
väntade förslaget till lag om markanvändning och byggande torde komma
att påverka även byggnadsminneslagen och angränsande speciallagstiftning.
Det är nödvändigt att anpassa byggnadsminneslagen till vad som redan
godtagits i angränsande lagstiftning.

Sveriges museimannaförbund vill ge sitt fulla stöd till motionens syfte att
stärka skyddet för i vid mening kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. En
översyn av lagen är lämplig i samband med pågående decentralisering inom
den statliga kulturminnesvården och är motiverad även med hänsyn till
det ändrade synsättet på kulturhistoriskt bevarande, dvs. övergången från
omsorg om enstaka objekt till hela miljöer. Förbundet stöder också motionärernas
tanke om en anpassning av byggnadsminneslagen till 1965 års
naturvårdslag. Förbundet vill ge sitt fulla stöd till de förändringar som föreslås
i motionen.

KrU 1976/77:22

4

Utskottet

I de yttranden som utskottet inhämtat över motionen har behovet av
en översyn av lagen om byggnadsminnen i och för sig vitsordats. Samtidigt
har emellertid från flera håll framhållits att detta är en lagstiftningsfråga
som måste ses mot bakgrund av byggnadslagstiftningen. Utskottet delar
denna uppfattning. En översyn av sistnämnda lagstiftning pågår för närvarande
inom bostadsdepartementet. Enligt vad utskottet inhämtat avses
denna översyn resultera i en promemoria som beräknas vara färdig under
första halvåret 1977. Promemorian skall därefter remissbehandlas innan en
proposition i frågan läggs fram för riksdagen. Med hänsyn till sambandet
mellan detta lagstiftningsarbete och byggnadsminneslagen anser utskottet
att riksdagen inte nu bör besluta om en ändring i sistnämnda lag. Utskottet
avstyrker därför motionen 1975/76:2316.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1975/76:2316.

Stockholm den 30 november 1976

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Andersson i Lycksele (s). Sundman
(c). Nilsson i Agnäs (m), Green (s), fru Fraenkel (fp), herrar Norrby
(c). Sörenson (s). Bladh (s). Richardson (fp), fru Eliasson (c), fru Rönnung
(s), fröken Öhrsvik (s), fröken Eliasson (c) och herr Karlén (m).

GOTAB 52636 Stockholm 1976