KrU 1976/77: 20

Kulturutskottets betänkande
1976/77: 20

med anledning av motioner om videogram
Motionerna

Utskottet behandlar i detta betänkande följande motioner, vilkas behandling
på förslag av kulturutskottet i betänkandet 1975/76:42 uppskjutits till
riksmötet 1976/77, nämligen

1975/76:412 av fröken Eliasson (c) och herr Sundman (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det är angeläget
att skyndsamma åtgärder vidtas för att möta den av kommersiella
intressen dominerade medierevolution som pågår med hjälp av videogramteknikerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samhällsbehoven
måste bevakas i fråga om produktionen och utnyttjandet av videogramteknikerna
och att former för produktion och produktionsutnyttjande
med tillgodoseende av samhälleliga behov snarast bör utvecklas,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning
skyndsamt ges i uppdrag att på ett samlat sätt kartlägga utvecklingen på
videogramområdet och framlägga därav föranledda förslag till erforderliga
samhällsinsatser för att möta och styra denna utveckling,

1975/76:2083 av herr Svensson i Kungälv m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt utarbetar förslag om
punktbeskattning eller andra restriktiva åtgärder med syfte att hindra att
de enkelriktade videoskivsystemen etablerar sig på den svenska marknaden,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning enligt vad som anförts
i motionen.

Den begärda utredningen gäller vissa frågor rörande distributionen av
ljud- och bildprogram.

Motionen 1975/76:412 innehåller i huvudsak följande.

Motionärerna framhåller att det senaste årtiondet karakteriserats av en
explosionsartad utveckling på elektronikens område vilken följts av en utveckling
av kommunikationsmedierna som snarast är en medierevolution.
Ingenting tyder f. n. på att snabbheten i utvecklingen kommer att avta.
På några år har de traditionella förutsättningarna för etermedieverksamheten
kraftigt förändrats, dels tekniskt, dels så till vida som distributionen via
etermedier möter ett allt konkurrenskraftigare alternativ i markdistribution
genom de s. k. videogramteknikerna. Situationen är nu den att det krävs
aktiva samhällsinsatser och en hög politisk beredskap inom områden som
är av vital betydelse för bl. a. yttrandefriheten. Utan en framåtsyftande be 1

Riksdagen 1976/77. 13 sami. Nr 20

KrU 1976/77:20

vakning av massmedieområdet och en förutseende politik kommer samhällsinsatserna
alltför sent, och möjligheterna att påverka och styra utvecklingen
försummas.

Videogram är - säger motionärerna - ett gemensamt begrepp för band,
kassetter, skivor, magnetkort och ”super-8-scanners” som med olika tekniska
system kan programmeras med rörlig bild och ljud. En del ger ett inspelat
material, andra ger konsumenten möjlighet att själv spela in, banda och
radera program.

Videoband har länge funnits i Sverige, videokassetterna breder sedan flera
år ut sig på den svenska marknaden, medan bildskivan fortfarande är på
introduktionsstadiet.

Bildskivan påminner om en LP-skiva. Priset kan pressas ner till några
kronor, och en skivspelare kommer sannolikt att kosta hälften av vad en
kassettspelare kostar eller ännu mindre. Inom branschen räknar man med
en oerhört snabb spridning på den svenska marknaden. Genom samverkan
och samgående finns det på både den svenska och den europeiska marknaden
en oligopolistisk intressentdominans på videoområdet. Därmed har också
resurser skapats för att producera och distribuera mängder av program i
långa serier till låga priser. Dessa program kan jämföras med de musikprogram
som dagens skivbransch erbjuder den breda allmänheten. Koncentrationen
till allt färre konglomerat av kommunikationsföretag inger därutöver
betänkligheter.

Staten måste skaffa en beredskap för att möta denna utveckling. Frånsett
TRU-kommittén har statens insatser hittills bestått i ett kortvarigt engagemang
i ett kassettbolag. Samtidigt har de stora kommunikationsföretagen
gjort hårda satsningar på att skaffa programidéer, produktionsrättigheter,
färdiga produktioner, tillgång till distributions- och försäljningskanaler och
inte minst ekonomiska resurser. Företagen avvaktar nu för att göra en större
försäljningsoffensiv då det finns ett tillräckligt antal uppspelningsapparater
utspridda i det svenska samhället och en efterfrågan på inspelade program.

Videogrammen lämpar sig för en rad skilda områden. Behoven, inte minst
på utbildningsområdet och på det kulturpolitiska fältet, är sådana att möjligheterna
att tillgodose dem med hjälp av videogramteknik och genom
alternativ till ett kommersiellt utbud bör stimuleras. Det kommersiella utbudet
måste mötas med aktivitet i form av programproduktion och genom
kvalitativa alternativ. Samhället måste därför medverka till att skapa resurser
och utveckla former för bl. a. programproduktion, kopiering och överföring
från en medieform till en annan, för att förutsättningar skall ges för en
alternativ produktion. Initiativ i den riktningen måste tas snarast.

Speciella delfrågor med anknytning till utvecklingen på videogramområdet
behandlas f. n. i sittande utredningar. Främst gäller utredningsuppdragen
förekomsten av reklam i videogram och möjligheterna att förhindra en ännu
längre gående företagskoncentration inom massmediebranschen. Denna
uppsplittring av arbetet och begränsningen till delproblem är inte ägnade

KrU 1976/77:20

att lägga grunden för de ställningstaganden som mycket snart är nödvändiga
att göra.

Innehållet i motionen 1975/76:2083 är i huvudsak följande.

Motionärerna framhåller att de villkor som gäller för annat massmarknadsutbud
(grammofonskivor, serier, massmarknadslitteratur) troligen också
kommer att gälla videogrammen - dvs. de kommer med all säkerhet att
behärskas till över 90 % av utländska intressen och innehålla utländska,
masstillverkade produktioner. Detta kommer bl. a. att föra med sig att underhållningsvåld,
pornografi och andra inslag, som nu barnförbjuds för biografvisning,
blir tillgängliga för barnen, även de yngsta.

Samhället, som tagit ansvar för andra bild- och ljudmedier dvs. film och
TV, bör snarast ta initiativet till en bevakning och styrning av videogrammen.
Den avgörande frågan är: Vilka möjligheter finns det att motverka
en masspridning av videogram som styrs av kommersiella vinstintressen?
Åtgärder av olika slag bör diskuteras.

Det finns flera skäl att överväga tydliga, restriktiva åtgärder mot enkelriktade
system. De kommer snart att ersättas av dubbelriktade system, och
en investering i de förra kommer därför att innebära ett oförnuftigt slöseri.
Vidare kan samhället inte passivt acceptera en utveckling som kommer
att innebära en 90-procentig dominans av stora utländska mediebolag. En
punktbeskattning bör snarast övervägas.

Samhället har ännu inget distributionssystem inom den offentliga sektorn
som kan utgöra ett slagkraftigt alternativ till den kommersiella distributionen.
En utredning om distributionen av ljud- och bildprogram bör snarast
tillsättas med sikte på ett distributionssystem som innefattar ett statligt
ansvar, offentlig insyn och demokratisk förankring. Möjligheterna till ett
internationellt, icke-kommersiellt distributionsnät mellan samhällsstödda
produktions- och distributionsföretag bör undersökas.

Tillgång till programmen i Sveriges Radios arkiv är en av de viktigaste
förutsättningarna för att man skall kunna erbjuda ett slagkraftigt kvalitetsutbud.
Radioutredningen har i uppdrag att lösa de upphovsrättsliga och
ekonomiska problem som följer av att producerade program distribueras i
nya former. När detta uppdrag är slutfört återstår det ytterst viktiga arbetet
att säkerställa en icke-kommersiell markdistribution av Sveriges Radios program.

Videogramtekniken kan vara ett användbart hjälpmedel i kultur, utbildning
och samhällsarbete. Den kan medverka till kommunikation mellan
människor i stället för att ersätta den. Samhället bör ta initiativ till att
en öppen produktionsresurs blir tillgänglig för institutioner, folkrörelser, kulturarbetare
och samhällsstödd verksamhet.

Samhället bör också ta ansvaret för en utvidgad försöksverksamhet för
att pröva olika teorier och modeller för användning av ljud- och bildprogram.

Sammanfattningsvis anser motionärerna att en utredning bör tillsättas
med uppgift

1* Riksdagen 1976/77. 13 sami. Nr 20

KrU 1976/77:20

o att utarbeta en modell för distributionen av ljud- och bildprogram i framtiden,

o att ge förslag till en distributionsstruktur inom den offentliga sektorn
som utgör en delreform av den föreslagna modellen och därmed också
tar hänsyn till olika användargruppers krav på offentlig insyn och demokratisk
förankring,
o att undersöka möjligheterna till ett internationellt distributionsnät mellan
statsunderstödda medieföretag,
o att säkerställa en icke-kommersiell markdistribution av Sveriges Radios
och andra samhällsägda institutioners och företags program,
o att ge förslag om hur den elektroniska tekniken för framställning av
ljud- och bildprogram skall kunna göras tillgänglig för flera,

0 att inom ramen för sitt uppdrag bedriva försöksverksamhet för att arbeta
fram olika alternativa modeller för produktion, distribution och användning
av ljud- och bildprogram i framtiden.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från skolöverstyrelsen,
statens kulturråd, utredningen angående den fortsatta verksamheten med
radio och television inom utbildningsväsendet (TRU-kommittén), radioutredningen,
massmediekoncentrationsutredningen, utredningen om reklam

1 videogram, Sveriges Radio, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Skolöverstyrelsen (SÖ) uttalar bl. a. följande.

SÖ anser sammanfattningsvis att användning av bild och ljud i undervisningen
kan effektivt bidra till att göra denna omväxlande och stimulerande,
samtidigt som eleverna successivt kan ges beredskap för att ta
del av ljud- och bildmaterial som inte är speciellt tillrättalagt för undervisning
och vars innehåll och syfte kan variera. På så sätt kan de tränas att kritiskt
granska och aktivt bearbeta det informationsflöde de möter i samhället i
olika sammanhang. Emellertid har den tekniska utvecklingen och kostnadsutvecklingen
inom videogramområdet avancerat så snabbt att en tillfredsställande
överblick saknas över de möjligheter och förutsättningar, som
f. n. råder att exploatera de nya teknikerna. SÖ delar därför den grundsyn
som återspeglas i de båda motionerna att området bör ytterligare utredas,
att samhällsbehoven måste bevakas i fråga om produktion och utnyttjande
av befintliga och kommande produktions-, kopierings- och distributionsresurser.
Formerna för produktion och produktionsutnyttjande med tillgodoseende
av samhälleliga behov bör därför undersökas i en särskild utredning,
kompletterad med erforderlig medieexpertis.

Vad beträffar sakuppgifterna i motionerna uttalar SÖ att den i motionen
412 redovisade prognosen från Sveriges radioleverantörers riksförbund i fråga

KrU 1976/77:20

om bildskivor inte längre är aktuell. Detta förrycker dock inte den allmänna
bedömningen att bildskivspelarna kommer att ha betydande marknadsandelar
i framtiden. SÖ anser det inte heller riktigt att - som i motionen
2083 - anta att de s. k. enkelriktade systemen snart kommer att ersättas
av dubbelriktade system.

SÖ ansluter sig i princip till yrkandena 2 och 3 i motionen 412. SÖ ansluter
sig också till utredningsyrkandet i motionen 2083, medan förslaget om
punktbeskattning i samma motion undandrar sig SÖ:s bedömning.

Kulturrådet delar motionärernas uppfattning om behovet av en utredning
rörande videogramområdet, innefattande en kartläggning av utvecklingen
på området och förslag till samhällsinsatser för att möta och styra denna
utveckling. Rådet finnér det glädjande att det i propositionen 1975/76:110
(s. 121) aviserats en utredning om videogramfrågor. Rådet ger i remissvaret
sina synpunkter på utredningskomplexet. Dessa synpunkter har av rådet
framförts även till utbildningsdepartementet. Avslutningsvis anför rådet
bl. a. följande.

En kommande videogramutredning får stora och brådskande uppgifter.
Utredningsuppdraget bör därför enligt kulturrådet begränsas till videogramfrågor.
Som rådet tidigare framhållit i olika sammanhang finns det emellertid
behov av en samlad statlig massmediepolitik vilken naturligtvis bl. a. bör
innefatta videogramområdet. Enligt kulturrådets mening bör förberedelsearbetet
för att formulera en sådan politik påbörjas så snart resultaten av
radioutredningens arbete föreligger. Ett led i en framtida statlig massmediepolitik
bör vara en kontinuerlig bevakning av utvecklingen för samtliga
massmedier, samordnade statliga insatser för att påverka massmediestrukturen
och att dessa insatser sätts i relation till andra samhällsområden. En
kommande videogramutredning bör arbeta med detta perspektiv för ögonen.

TRV-kommittén erinrar om att den har i uppdrag att svara för bevakning
av vad som händer inom videogramområdet. Detta har skett genom att
kommittén följt den pågående utvecklingen inom och utom Sverige och
därjämte genom en praktiskt inriktad försöksverksamhet. Kommittén har
inga erinringar mot de tämligen likartade beskrivningar av nuläge och utvecklingstendenser
inom videogramområdet som ges i de båda motionerna.
I sitt huvudbetänkande (SOU 1975:28) Program för bild och ljud i utbildningen
har kommittén framhållit att det finns risker för att videoindustrin
blir dominerad av kortsiktiga kommersiella intressen. De villkor som gäller
för samhällets insatser för en frigörelse från kommersialism inom kulturområdet
bör även gälla information och utbildning. Samhället bör ta ett
aktivt ansvar för den nya teknologin och dess användning inom utbildning,
kultur och för information.

Den utredning som aviserats i propositionen 1975/76:110 anses av TRUkommittén
väl svara mot motionärernas yrkanden.

KrU 1976/77:20

Radioutredningen uttalar att det av utredningens kommande betänkande
kommer att framgå att ett utnyttjande av Sveriges Radios programmaterial
för fonogram- eller videogramproduktion för vidare distribution kräver förhandlingsöverenskommelser
med upphovsrättsinnehavarna. Vilka krav som
då ställs kan inte bedömas i förväg, och utredningen kan därför inte lämna
konkreta förslag om hur man bör lösa de problem som uppkommer vid
ett dylikt utnyttjande av Sveriges Radios program material. Utredningen
är tveksam inför tanken att Sveriges Radio själv skulle producera och distribuera
videogram och fonogram i större skala i kommersiellt syfte. Mycket
talar för att ett särskilt organ vid sidan av Sveriges Radio får ta hand om
detta.

Vad gäller Sveriges Radios arkiv av inspelade program anknyter utredningen
till ett förslag av dataarkiveringskommittén om en särskild myndighet
med uppgift att för arkivering bevara sända rundradioprogram. Myndigheten
bör också ha till uppgift att ställa programmen till förfogande för
forskning och studier. Eventuellt kan myndigheten också tänkas få i uppdrag
att i allmännyttigt syfte distribuera videogram och fonogram.

Det övergripande utredningsarbete som begärs i motionerna kommer inte
att bli tillgodosett genom radioutredningens arbete. Enligt propositionen
1975/76:110 är det emellertid avsikten att tillsätta en videogramutredning,
och därmed bör det väsentliga syftet med motionerna snart vara uppnått.

Utredningen om reklam i videogram framhåller att material som utredningen
samlat in visar att ett intensivt utvecklingsarbete pågår, särskilt utomlands.
Starka kommersiella krafter ligger bakom utvecklingen. Vissa prognoser
har tidigare pekat mot en bred marknadsföring av videogrammen vid mitten
av 1970-talet, men denna utveckling har ännu inte blivit av. Tekniska problem,
konkurrens mellan olika system, brist på programmaterial och upphovsrättsliga
problem har medfört detta. Man kan emellertid räkna med
att problemen blir lösta inom en inte alltför avlägsen framtid och att det
då blir en bred och intensiv marknadsföring.

Videogrammen har förutsättningar att bli ett värdefullt och effektivt medel
för spridning av olika typer av information och kulturellt stoff. En hård
kommersiell exploatering av videogrammen kan 11 från kulturpolitisk synpunkt
klart negativa konsekvenser i fråga om programutbudet.

Utredningen överväger f. n. en lagstiftning som i huvudsak innebär att
reklam ej blir tillåten i videogram som sprids till allmänheten för enskilt
bruk i hemmen eller som visas på bibliotek, sjukhus m. m. En dylik lagstiftning
bör kunna bli ett verksamt medel då det gäller att motverka de
starka kommersiella intressena på videogramområdet. Utredningen beräknar
att avsluta sitt arbete våren 1977.

Utredningen anser att mycket talar för att man tillsätter en utredning
som gören samlad kartläggning av videogramområdet och framlägger förslag
till åtgärder inom de sektorer som inte omfattas av de nu arbetande ut -

KrU 1976/77:20

redningarnas uppdrag. Det är även angeläget att den fortsatta utvecklingen
bevakas. De i motionerna framställda kraven om utredning tillstyrks.

Vad gäller yrkandet om punktbeskattning finner utredningen det svårt
att bedöma om det finns behov av skyndsamma åtgärder med angivet syfte.

Massmediekoncentrationsutredningen redovisar innebörden av utredningens
uppdrag och konstaterar att de frågor som aktualiserats i motionerna
i mycket liten grad kommer att beröras i utredningens arbete. Utredningen
anser sig därför inte böra gå in i en sakdiskussion beträffande dessa yrkanden.

Sveriges Radio instämmer i de allmänna mål som angivits i motionerna
men finner att vissa punkter i de båda motionerna kan behöva nyanseras
och att andra, som gäller medlen för att nå målen, kan ifrågasättas. Den
prognos för apparat försälj ning som återges i mot. 412 är orealistisk. Påpekas
bör att utländska bildprogram i många fall kräver textsättning eller dubbning
för att bli njutbara vilket gör ett internationellt utbud mer komplicerat än
vad fallet varit med grammofonskivor. Diskussionen i mot. 2083 om enkeloch
dubbelriktade system är något oklar och förenklad. 1 samma motion
synes de upphovsrättsliga problemen vid utnyttjande av Sveriges Radios
program ha underskattats.

Sveriges Radio gör också den bedömningen att motionärerna gett en alltför
dramatisk bild av utvecklingens snabbhet-det torde finnas ett visst rådrum.
Det är därför tveksamt om läget redan nu kräver specialåtgärder (t. ex. punktbeskattning).

Sammanfattningsvis kan alltså Sveriges Radio finna skäl för de två motionernas
huvudkrav, tillsättandet av en samlad utredning om videogrammen,
även om både bakgrund och förslag i motionerna på några punkter
kan diskuteras. Det förefaller angeläget att de direktiv som en sådan utredning
skulle få inte görs så snäva som det föreslås i motionen 2083 men
mer preciserade än de formuleras i motionen 412. Sveriges Radio utgår
från att om en utredning av detta slag tillsättes kommer erforderliga kontakter
att tagas med företaget med tanke på den stora betydelse för rundradions
framtid som en sådan utredning skulle få.

Svenska kommunförbundet finner informationen om videogramområdet
svårgripbar och splittrad och har i nuläget inte underlag för egna värderingar
och ståndpunktstaganden. Förbundet anser att utvecklingen noga bör följas
från samhällets sida. Förbundet pekar på att försäljningsutvecklingen hittills
inte motsvarat uppgjorda prognoser (om mycket omfattande försäljning),
att den tekniska standardiseringen f. n. synes långt avlägsen och att det i
dag finns initierade bedömare som tvivlar på att det finns en verkligt stor
marknad för bildskivor. De tänkbara stora ”bildskivemarknaderna” har i
dag ett stort TV-utbud, ofta mer än fyra kanaler.

Kommunförbundet tillstyrker att videogramfrågan utreds och kontinuerligt
följs från samhällets sida.

KrU 1976/77:20

Landstingsförbundet redovisar den videogramproduktion som förbundet
bedriver tillsammans med landstingen. Förbundet stöder motionärernas utredningskrav.

Tidigare riksdagsbehandling

Yrkanden om utredning inom videogramområdet har framförts i motioner
vid både 1974 och 1975 års riksdagar(motionerna 1974:1344 resp. 1975:1310).
Förstnämnda motion avstyrktes av kulturutskottet med hänvisning till redan
pågående utredningsarbete (KrU 1974:20). Samma ståndpunkt intog utskottet
1975 då den andra motionen behandlades (KrU 1975:12). Reservation
anfördes båda åren av fem ledamöter tillhörande centerpartiet, men riksdagen
följde utskottsmajoriteten.

Utskottet

Även om man i de remissyttranden som avgivits över de båda motionerna
finner olika bedömningar av hur snabb utvecklingen på videogramområdet
kommer att bli och av vad den kan väntas innebära i skilda hänseenden,
ger remissinstanserna ett mycket starkt stöd åt motionärernas uppfattning
att vi i fråga om videogrammen står inför en utveckling som kan innebära
betydande risker för negativa effekter men också värdefulla möjligheter,
båda delarna sett från kulturlivets synpunkt. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det behövs en handlingsberedskap inför den fortsatta utvecklingen.
Utskottet anser att en utredning skyndsamt bör tillsättas med
uppgift att följa och studera utvecklingen på videogramområdet samt att
föreslå sådana åtgärder från samhällets sida som kan behöva vidtagas för
att möta och påverka denna utveckling i syfte att slå vakt om yttrandefriheten,
den politiska demokratin och de kulturpolitiska strävandena.

Utskottet, som med tillfredsställelse konstaterar att det är den nuvarande
regeringens avsikt - liksom det var den förra regeringens - att tillsätta en
videogramutredning, vill framhålla att det är fråga om tekniska och ekonomiska
spörsmål, svåra upphovsrättsliga frågor och inte minst kulturpolitiska
bedömningar av stor betydelse. 1 vad gäller det sistnämnda bör det beaktas
att det på videogramområdet liksom i fråga om andra kulturområden kan
finnas anledning att genom olika åtgärder säkerställa en kvalitativt högtstående
produktion och motverka kommersialismens negativa verkningar.
Utredningen bör bl. a. analysera befintliga och kommande produktions- och
distributionsförhållanden och hur de nya teknikerna kan komma till användning
inom kultur-, utbildnings- och informationsområdena. Därvid bör
man eftersträva en decentralisering av videogramproduktionen. Utskottet
finner också anledning att i anslutning till vad kulturrådet anfört om vikten
av att barnens behov blir tillgodosedda särskilt betona att utredningen bör
överväga hur barnen kan påverkas av detta medium.

KrU 1976/77:20

Utvecklingen på videogramområdet har ett givet samband med situationen
på rundradioområdet. Om t. ex. möjligheter öppnas att i Sverige ta
emot TV-sändningar från de nordiska grannländerna kan detta inverka på
vad som händer på videogramområdet. Även förhållanden av detta slag
bör beaktas i utredningsarbetet.

Sammanfattningsvis anser utskottet att väsentliga frågor på videogramområdet
bör utredas och att detta utredningsarbete bör utföras av en parlamentariskt
sammansatt kommitté. Denna utskottets uppfattning bör riksdagen
som sin mening ge till känna för regeringen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:412 och
1975/76:2083 som sin mening ger till känna för regeringen vad
utskottet anfört om behovet av en utredning på videogramområdet.

Stockholm den 30 november 1976

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Andersson i Lycksele(s), Sundman
(c), Leander (s). Green (s), fru Fraenkel (fp), herrar Norrby (c), Sörenson
(s), fru Diesen (m), herrar Alsén (s), Bladh (s). Richardson (fp), fru Eliasson
(c), fru Rönnung (s), fröken Eliasson (c) och herr Karlén (m).

Särskilt yttrande

av fru Fraenkel (fp), fru Diesen (m), herr Richardson (fp) och herr Karlén
(m):

Vi delar utskottets uppfattning att en utredning bör komma till stånd
med bl. a. de uppgifter som skisserats i utskottets betänkande. Vi vill dessutom
särskilt understryka att en levande kultur bara kan utvecklas och
fortleva i frihet. Friheten gagnas bäst om de samhälleliga kulturinsatserna
har till ändamål att upprätthålla mångfalden i kulturlivet. Förutsättningen
för detta är dock att samhället ingriper ej med styrande men väl med stödjande
åtgärder. Därigenom kan man förhindra den ensidighet i utbudet
som kan uppstå till följd av en monopolställning, enskild eller samhällelig,
inom en viss sektor. Det är denna grundsyn som bör prägla statsmakternas
agerande i videogramfrågor.