KrU 1976/77: 19

Kulturutskottets betänkande
1976/77: 19

med anledning av motion om förbud mot amatörboxning
Motionen

1 motionen 1975/76:185, vars behandling på förslag av kulturutskottet
i betänkandet 1975/76:42 uppskjutits till 1976/77 års riksmöte har herr Sjöholm
(fp) hemställt att riksdagen beslutar att utvidga förbudet mot professionell
boxning till att avse all boxning samt att vidtaga den ändringen
i lagen om förbud mot professionell boxning att ordet ”professionell” utgår
i såväl lagens beteckning som i lagtexten i övrigt.

Motionens motivering är i huvudsak följande. Då den professionella boxningen
förbjöds 1969 intog statsmakterna den ståndpunkten att amatörboxningen
inte borde förbjudas. Det förutsattes därvid att vissa, av en nordisk
kommitté föreslagna säkerhetsföreskrifter skulle genomföras. Om den
förutsättningen inte uppfylldes eller om det visade sig att föreskrifterna
inte i tillräcklig grad undanröjde hälsoriskerna borde beslutet att inte förbjuda
amatörboxningen omprövas.

Motionären anser att det kan bevisas att de förutsatta säkerhetsföreskrifterna
inte följs. Mest påtagligt är det att man åsidosätter reglerna om 17
år som lägsta tillåtna ålder för den som deltar i boxning och om tidsintervall
mellan matcherna om minst en vecka.

Sedan motionen väcktes har Riksidrottsstyrelsen vid sammanträde den
23 januari 1976 bifallit en framställning av Svenska boxningsförbundet om
en sänkning från 17 till 15 år av åldersgränsen för erhållande av tävlingslicens.

Tidigare riksdagsbehandling

Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1969:118 beslöt 1969 års
riksdag anta ett förslag till lag om förbud mot professionell boxning. Vid
behandlingen av detta lagförslag hade riksdagen också att ta ställning till
två motioner med förslag om förbud även mot amatörboxning. Första lagutskottet,
som behandlade propositionen och motionerna, erinrade i sitt
av riksdagen godkända utlåtande 1969:51 om att en på Nordiska rådets
initiativ tillsatt kommitté av medicinskt sakkunniga framlagt ett förslag
till säkerhetsföreskrifter omfattande 16 punkter. Utskottet konstaterade att
vissa av dessa säkerhetsföreskrifter redan tillämpades beträffande amatörboxningen
i Sverige och att Svenska boxningsförbundet förklarat sig vilja
medverka till införande av ytterligare föreskrifter enligt förslaget. Mot den
bakgrunden och med hänsyn till kommitténs bedömning att ett genom -

1 Riksdagen 1976/77. 13 sami. Nr 19

KrU 1976/77:19

2

förande av förslagen rimligen borde kunna väsentligt minska faran för hjärnskador
som följd av boxning ansåg utskottet att man kunde underlåta att
förbjuda amatörboxningen.

Vid 1971 års riksdag uttalade kulturutskottet i betänkandet 1971:3 följande
med anledning av den då föreliggande motionen 1971:21 om förbud mot
amatörboxning.

Då förslag nu ånyo föreligger om förbud mot amatörboxning vill utskottet
kraftigt understryka att en förutsättning för att riksdagen skall kunna inta
samma ståndpunkt som 1969 bör vara inte bara att de rekommenderade
säkerhetsföreskrifterna - i den mån så inte redan skett - snarast möjligt
genomförs utan något väsentligt undantag utan att man därutöver kontinuerligt
arbetar på att minska riskerna för skador på grund av boxning.
Utskottet vill särskilt framhålla vikten av att man energiskt fullföljer de
undersökningar som redan påbörjats av vilket ringunderlag, vilka handskar
och vilka hjälmar som är bäst lämpade att i möjligaste mån undanröja dylika
risker. Utskottet räknar med att det nu anförda kommer att beaktas och
anser sig därför inte böra tillstyrka motionen 1971:21.

En vid 1973 års riksdag väckt motion om förbud mot amatörboxning
avstyrktes av kulturutskottet i betänkandet 1973:28. Utskottet anförde därvid
följande.

Som framgått av det föregående har riksdagen under senare år vid två
tillfällen haft att ta ställning till motionsvis framförda yrkanden om förbud
mot amatörboxning. Vid båda tillfällena har yrkandena avvisats men samtidigt
har i riksdagen kraftigt framhållits vikten av att boxningen endast
förekommer under iakttagande av noggranna säkerhetsföreskrifter. Kulturutskottet
förutsatte i sitt betänkande 1971:3 att de säkerhetsföreskrifter som
på sin tid föreslagits av en nordisk kommitté av medicinskt sakkunniga
snarast möjligt skulle genomföras utan något väsentligt undantag och att
man därutöver kontinuerligt skulle arbeta på att minska riskerna för skador
på grund av boxning.

När frågan om förbud mot amatörboxning nu ånyo aktualiserats anser
sig utskottet inte ha anledning att inta någon annan ståndpunkt än 1971.
Utskottet avstyrker därför motionen 1973:33 men vill ånyo framhålla vikten
av att man genom noggranna säkerhetsföreskrifter söker eliminera alla risker
för deltagarna i amatörboxningar.

Frågan om förbud mot amatörboxning aktualiserades ånyo vid 1974 års
riksdag i motionen 1974:40. Vid behandlingen av denna motion uttalade
kulturutskottet i betänkandet 1974:16 bl. a. följande.

När frågan om förbud mot amatörboxningen nu ånyo aktualiserats vill
utskottet understryka att det är erfarenheterna från de senaste fem åren
och inte från tid före 1969 års beslut som i första hand är av intresse. 1
de remissyttranden som utskottet inhämtat med anledning av motionen
1974:40 finns enligt utskottets mening inte några sådana uppgifter om boxningsskador
som inträffat efter nämnda år att det finns anledning för utskottet
att föreslå riksdagen att i fråga om förbud mot boxning inta någon
annan ståndpunkt än 1969, 1971 och 1973. Utskottet som är medvetet om
att de medicinskt sakkunniga remissinstanserna inte haft möjlighet att bygga

KrU1976/77:19

3

sina uttalanden på någon ingående inventering av eventuella boxningsskador
vill emellertid - bl. a. med hänsyn till vad medicinska fakulteten i Göteborg
anfort - ånyo framhålla vikten av att man genom noggranna säkerhetsföreskrifter
söker eliminera riskerna för deltagarna i amatörboxningar. Med
det nu anförda avstyrker utskottet motionen 1974:40.

Säkerhetsföreskrifterna

De i riksdagen vid behandling av frågan om förbud mot amatörboxning
upprepade gånger åberopade säkerhetsföreskrifterna är utarbetade av en på
initiativ av Nordiska rådet av de nordiska regeringarna tillsatt medicinsk
expertkommitté. Kommitténs överväganden och förslag är redovisade i betänkandet
”Boksningens medicinske skadevirkninger” (Nordiska utredningar
1967:16). Föreskrifterna omfattar 16 punkter. En av dem innebär att
nedre åldersgränsen för deltagande i boxningstävlingar för amatörer bör höjas
till minst 17 år. Som motivering härför har de sakkunniga framhållit att
helt unga boxare i regel är mera övermodiga och oförsiktiga än de äldre
boxarna. Ofta saknar de dessutom i högre grad tillfredsställande förståelse
för eventuella risker och har inte hunnit tillägna sig en tillräcklig defensivteknik.

Från riksdagens sida har det - som framgått av det föregående - upprepade
gånger gjorts uttalanden som innebär att säkerhetsföreskrifterna bör tilllämpas
”utan något väsentligt undantag”.

Utskottet

Den professionella boxningen är sedan 1969 förbjuden i Sverige. 1 samband
med att detta förbud infördes och vid upprepade tillfällen därefter har statsmakterna
haft att ta ställning till frågan om boxningsförbudet borde utsträckas
till att gälla även amatörboxning. Det har hittills inte ansetts föreligga
tillräckliga skäl att föreslå en sådan utvidgning av förbudet, men
det har varje gång förutsatts att detta ställningstagande borde omprövas
om någon väsentlig punkt i de i det föregående angivna säkerhetsföreskrifterna
inte iakttogs eller föreskrifterna visade sig otillräckliga för att i önskad
grad undanröja hälsoriskerna (se första lagutskottet 1969:51, s. 16).

En av punkterna i säkerhetsföreskrifterna innebär att den nedre åldersgränsen
för deltagande i boxningstävlingar för amatörer bör vara minst 17
år. Efter 1969 skedde i Sverige en anpassning till denna åldersgräns, men
den tillämpas däremot, enligt uppgift, inte i övriga nordiska länder. Detta
innebär att svenska deltagare i nordiska juniorboxningar genomsnittligt har
mindre matchrutin än sina motståndare från de andra länderna. Svenska
boxningsförbundet hävdar att detta förhållande innebär ett problem och
har därför, som framgått i det föregående, i början av innevarande år utverkat
riksidrottsstyrelsens bifall till en sänkning av åldersgränsen till 15 år.

KrU 1976/77:19

4

Utskottet anser att beslutet om en sänkning av åldersgränsen innebär
en väsentlig avvikelse från säkerhetsföreskrifterna.

I sakfrågan om amatörboxningen bör förbjudas eller ej gör utskottet samma
bedömning som tidigare, nämligen att ett förbud f. n. kan undvaras under
förutsättning att säkerhetsföreskrifterna iakttas utan något väsentligt undantag.
Utskottet anser sig kunna räkna med att denna förutsättning kommer
att beaktas av vederbörande. I annat fall bör frågan tas upp till förnyad
prövning, och detsamma gäller om säkerhetsföreskrifterna visar sig otillräckliga.

Med anledning av den nackdel för svenska juniorboxare som är en följd
av att olika åldersgränser tillämpas i de nordiska länderna lår utskottet framhålla
som önskvärt att regeringen i lämpligt sammanhang verkar för en
enhetlig tillämpning inom Norden av den av den nordiska kommittén rekommenderade
åldersgränsen.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionen 1975/76:185 men samtidigt
som sin mening ge till känna för regeringen vad utskottet anfört
angående amatörboxningen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen dels avslår motionen 1975/76:185, dels som sin mening
ger till känna för regeringen vad utskottet anfört angående
amatörboxningen.

Stockholm den 23 november 1976

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Andersson i Lycksele (s),
Sundman (c), Nilsson i Agnäs (m), Leander (s), Eriksson i Ulfsbyn (c), Green
(s), fru Fraenkel (fp), fru Johansson i Uddevalla (s), herrar Norrby (c), Sörenson
(s), fru Diesen (m), herr Alsén (s), fru Göthberg (c), herrar Bladh (s) och
Richardson (fp).

GOTAB 52594 Stockholm 1976