KrU 1976/77: 15

Kulturutskottets betänkande
1976/77:15

med anledning av motioner om restaurering och underhåll av
kyrkobyggnader

Motionerna

Utskottet behandlar i detta betänkande följande motioner, vilkas behandling
på förslag av kulturutskottet i betänkandet 1975/76:42 uppskjutits till
1976/77 års riksmöte, nämligen

1975/76:1332 av fru Fredgardh (c) och herr Gustafsson i Stenkyrka (c)
vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär

1. att riksantikvarieämbetet förordnas som huvudman för i motionen
nämnda restaurerings- och underhållsarbeten,

2. att särskilda medel ställs till förfogande för kostnadskrävande projekt
av kulturhistoriskt värde,

1975/76:1359 av herr Nordin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär föreskrifter för restaurering och underhåll av kyrkobyggnader,

1975/76:1364 av herr Olsson i Sundsvall (c) och fru Tillander (c) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att frågan om statligt stöd
för restaurering och underhåll av kyrkobyggnader till de församlingar för
vilka dessa kostnader är höga i förhållande till skatteunderlaget utreds,

1975/76:1368 av herrar Schött (m) och Danell (m) vari hemställs att riksdagen
begär en skyndsam utredning om statsbidrag till underhåll och restaurering
av Gotlands kyrkor.

I motionen 1975/76:1332 framhålls att det är ett kulturhistoriskt riksintresse
att bevara och väl underhålla Gotlands historiskt värdefulla, i många
fall unika medeltida kyrkobyggnader. För många församlingar, särskilt de
små, är kyrkounderhållet en kännbar ekonomisk belastning. En god hjälp
har man haft av arbetsmarknadsstyrelsen som lämnat bidrag av sysselsättningsskäl,
men styrelsen har nu aviserat att bidrag i fortsättningen endast
kan lämnas med 33 96, i vissa kommuner 40 96. Det blir därför ofta så
stora merkostnader för församlingarna att de inte själva kan svara för dem.
Stora kulturvärden kan då gå till spillo. En restaurering kan också vara
så tekniskt komplicerad att en församling inte själv klarar av den. Det behövs
statsbidrag, lämpligen genom riksantikvarieämbetet, som också kan ställa
erforderlig sakkunskap till förfogande. Detta bör inte utesluta att man även
använder sig av beredskapsarbeten. Riksantikvarieämbetet bör vara huvudman
för ifrågavarande restaureringsarbeten.

1 Riksdagen 1976/77. 13 sami. Nr 15

KrU1976/77:15

2

Till stöd för yrkandet i motionen 1975/76:1359 framhålls bl. a. följande.

Restaurering och underhåll av kyrkobyggnader utgör en stor belastning
för många församlingars ekonomi. Bidrag utgår med alltför blygsamma belopp.
Riksantikvarieämbetet ger i vissa fall bidrag och arbetsmarknadsstyrelsen
kan bidra genom beredskapsarbeten. Det är i första hand mindre
och ekonomiskt svaga församlingar som har stora problem när det gäller
kyrkobyggnaders underhåll och eventuella restaurering.

Motionärerna anser att samhället i större utsträckning måste bära ansvaret
och avser då med ”samhället” uppenbarligen staten. I motionen åsyftas
tydligen både kyrkor som faller under fornminneslagens bestämmelser
dvs. övergivna kyrkor (”ödekyrkor”) och kyrkor som är i bruk. Beträffande
de sistnämnda avses vidare alla kyrkor oavsett deras större eller mindre
intresse ur kulturminnessynpunkt.

1 motionen 1975/76:1364 uttalas bl. a. dels att större resurser bör ställas
till riksantikvarieämbetets förfogande för underhåll av kyrkor, dels att ett
nytt statligt stöd bör införas till förmån för församlingar som i förhållande
till sina ekonomiska resurser har höga kostnader för underhåll av kyrkobyggnader.

Vad slutligen beträffar motionen 1975/76:1368 betonas i denna att det
är en riksangelägenhet att de gotländska kyrkorna inte får förfalla utan bevaras
i gott skick. Statsbidrag till underhåll och restaurering bör kunna utgå.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från riksantikvarieämbetet.

Av ämbetets yttrande över motionerna 1975/76:1332 och 1975/76:1368
inhämtas bl. a. följande.

Riksantikvarieämbetet vitsordar de gotländska kyrkornas kulturhistoriska
betydelse och redovisar i en särskild promemoria de vård- och underhållsproblem
som är förknippade med kyrkornas bevarande. Ämbetet betonar
också att det för många församlingar är omöjligt att finansiera stora restaurerings-
och underhållsarbeten.

En inventering av kyrkornas tekniska tillstånd såvitt gäller byggnadsstomme
och ytskikt (men ej inventarier och uppvärmning) har påbörjats
och beräknas bli färdig nästa år. Förhoppningen är att den skall kunna läggas
till grund för en kostnadsberäkning och för en planering av underhållsåtgärder
samt att den skall bidraga till en bättre överblick i fråga om behov
av material och kunnig arbetskraft.

Inventeringen bör kunna redovisa några av förutsättningarna för en kontinuerlig
restaureringsverksamhet beträffande öns kyrkor. Ur kulturminnesvårdens
synpunkt är det angeläget att den kunniga arbetskraften - till
vilken de äldre arbetstagarna ofta hör - kan ges stadigvarande arbete med

KrU 1976/77:15

3

underhålls- och restaureringsarbeten så att deras kunskaper tillvaratas och
förs vidare. Arbeten av denna typ bör således ej enbart vara beroende av
kortsiktiga sysselsättningspolitiska ställningstaganden.

En viktig förutsättning för ekonomiska stödåtgärder från statens sida måste
enligt ämbetets uppfattning vara en planering som utgår från en övergripande
syn på underhållsarbetena. Huvudmannaskapet för planering och
prioritering bör ligga på regional nivå, medan tillsyn, granskning och bidragsfördelning
utförs centralt. För det regionala arbetet bör en sammanvägning
ske mellan de kyrkliga, kulturminnesvårdande och sysselsättningspolitiska
synpunkterna. Önskvärt vore att till den regionala verksamheten
kunna knyta byggsakkunnig, som kan ge de enskilda församlingarna erforderlig
hjälp i samband med projektering och upphandling.

Ämbetet delar motionärernas synpunkter i vad avser behovet av bidrag
till kyrkornas underhåll. Det är ur kulturminnesvårdens synpunkt angeläget
att vårdinsatserna blir kontinuerliga, varför en fast organisation borde finnas
med uppgift att leda arbetena på olika nivåer. Med hänsyn till att regeringen
tillkallat sakkunniga för utredning om formerna för stödåtgärder för vård
och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, i vilken utredning
även kyrkorna skall behandlas, anser ämbetet att även motionerna bör överlämnas
till utredningen för beaktande.

Ämbetet betonar vidare att det akuta vårdbehovet är mycket stort och
ger exempel på små församlingar där underhållsarbeten som beräknas kosta
omkring 1 milj. kr. är aktuella. Ämbetets anslag, som skall tillgodose kulturminnesvårdens
behov i hela landet, är ej av den storleksordningen att
annat än mindre bidrag kan lämnas, exempelvis till projektering eller till
vissa detalj åtgärder. Ämbetet anser det synnerligen angeläget att medel ställs
till förfogande för att avhjälpa akuta underhållsbehov i väntan på de
ovannämnda utredningarna samt klarlägganden i frågan om förhållandet
kyrka-stat.

För de akuta underhållsbehoven kan särskilda medel för Gotlandskyrkor
tillställas ämbetet såsom föreslagits i motionen 1975/76:1332. Den ovan
skisserade modellen för huvudmannaskapet kunde därvid träda i funktion.
Länsarbetsnämnden på Gotland har dock redan en fungerande organisation
och en för dessa speciella arbeten kunnig arbetsledning. Ämbetet kan, med
hänsyn härtill och till det kortsiktiga perspektivet, även tillstyrka en lösning
enligt motionen 1975/76:1882 där arbetsmarknadsstyrelsen står som huvudman.

I yttrande över motionerna 1975/76:1359 och 1975/76:1364 har riksantikvarieämbetet
anfört i huvudsak följande.

De bidrag riksantikvarieämbetet kunnat ge till kyrkor för vård och underhåll
har i första hand gått till vården av de kyrkliga inventarierna samt
till att möjliggöra ett bibehållande av traditionella material. Ämbetets anslag
är så små att bidrag inte kan utgå i någon större utsträckning. Det är inte

KrU 1976/77:15

4

heller realistiskt att tänka sig att skattesvaga församlingar utan stöd kan
klara renoveringar i den utsträckning som flertalet kyrkobyggnader och dess
inventarier kräver. Ämbetet delar alltså motionärernas synpunkter i vad
avser behovet av bidrag till kulturhistoriskt värdefulla kyrkor i bl. a. skattesvaga
kommuner. Ämbetet framhåller att det ur kulturminnesvårdens
synpunkt är angeläget att vårdinsatserna kan ges kontinuerligt. Det bör
därför finnas en fast organisation med uppgift att leda arbetena på olika
nivåer. Man bör ha en planering som utgår från en helhetssyn på underhållsarbetena.
Huvudmannaskapet för planering och prioritering bör ligga
på regional nivå, medan tillsyn, granskning och bidragsfördelning utförs
centralt. Ämbetet finner det angeläget att de i motionerna framförda synpunkterna
behandlas inom den nyligen tillsatta utredningen om formerna
för stödåtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Utskottet

Av de fyra motioner som utskottet behandlar i detta betänkande gäller
två - nämligen motionerna 1975/76:1332 och 1975/76:1368 - frågor om
huvudmannaskap och kostnadsansvar beträffande restaurering och underhåll
av kyrkorna på Gotland, medan de båda andra, 1975/76:1359 och
1975/76:1364, gäller frågan om kostnaderna för restaurering och underhåll
av kyrkobyggnader över huvud taget.

Vad först beträffar de båda förstnämnda motionerna får utskottet erinra
om den i år tillkallade utredningen angående formerna för stödåtgärder för
vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Det problemkomplex
som motionärerna aktualiserat skall enligt meddelade direktiv övervägas
av denna utredning som därvid skall beakta också de överläggningar
som f. n. pågår mellan företrädare för staten och svenska kyrkan om förhållandet
mellan stat och kyrka. Detta innebär att det i sistnämnda motion
framställda utredningsyrkandet redan är tillgodosett. Utskottet avstyrker
därför motionen 1975/76:1368.

Utskottet är väl medvetet om de gamla Gotlandskyrkornas utomordentligt
stora kulturhistoriska värde och likaså om de allvarliga ekonomiska problem
som kyrkornas underhåll och restaurering många gånger medför för församlingarna.
Utskottet anser att det behövs ett samlat grepp om hela det
problemkomplex som bevarandet av ifrågavarande kyrkor utgör. Detta kräver
ekonomiska, organisatoriska och tekniska överväganden och utskottet
är därför i dagens läge inte berett att tillstyrka yrkande 1 i motionen
1975/76:1332 om förordnande av riksantikvarieämbetet som huvudman för
de i motionen avsedda restaurerings- och underhållsarbetena.

Yrkande 2 i samma motion innebär att riksdagen hos regeringen skall
begära att särskilda medel ställs till förfogande för kostnadskrävande projekt
av kulturhistoriskt värde. Utskottet, som i sitt betänkande 1975/76:35 be -

KrU 1976/77:15

5

handlat frågan om medelsanvisningen för innevarande budgetår under anslaget
Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla
byggnader, anser sig inte böra tillstyrka att riksdagen gördén av motionärerna
önskade hänvändelsen till regeringen. Utskottet avstyrker alltså motionen
1975/76:1332, yrkande 2.

De båda motionerna 1975/76:1359 och 1975/76:1364 gäller - som förut
nämnts - de ekonomiska problem som är förknippade med restaurering
och underhåll av kyrkobyggnader över huvud taget. Båda motionerna siktar
till att åstadkomma en ekonomisk lättnad för de församlingar som i förhållande
till sina ekonomiska resurser har stora kostnader för restaurering
och underhåll av sina kyrkor.

Utskottet avstyrker även dessa båda motioner med hänvisning till dels
nyssnämnda utredning, dels överläggningarna om stat och kyrka.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:1332 och
1975/76:1368,

2. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:1359 och
1975/76:1364.

Stockholm den 23 november 1976

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Andersson i Lycksele (s),
Sundman (c), Nilsson i Agnäs (m), Leander (s), Eriksson i Ulfsbyn (c), Green
(s), fru Fraenkel (fp), fru Johansson i Uddevalla (s), herrar Norrby (c), Sörenson
(s), fru Diesen (m), herr Alsén (s), fru Göthberg (c), herrar Bladh (s) och
Richardson (fp).

GOTAB 52592 Stockholm 1976