KrU 1976/77: 11

Kulturutskottets betänkande
1976/77: 11

med anledning av motion om en statlig lånefond för biografer
Motionen

I motionen 1975/76:1316, vars behandling på förslag av kulturutskottet
i betänkandet 1975/76:42 uppskjutits till 1976/77 års riksmöte, har herr
förste vice talmannen Bengtson (c) och herr Åkerfeldt (c) hemställt att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag angående inrättande av en statlig
lånefond, som varje år får disponera över en summa på minst 5 milj. kr.
för upp- och utrustning av biografer.

Som motivering för yrkandet anförs att den pågående nedläggningen av
biografer i många fall beror på bristande möjligheter att finansiera upprustning
av biografer till en sådan standard att biografbesökarnas berättigade
krav på bekvämlighet och teknisk kvalitet tillfredsställs. I första hand drabbas,
anges det, biografer på mindre orter och i glesbygder, där tillgången
till biografer kan utgöra en väsentlig faktor i strävan att hålla kvar bygdens
folk i sin hemort.

Insikten om behovet av stödåtgärder till utrustning och upprustning av
biografer har enligt motionärerna vuxit sig allt starkare. Ett sådant stöd
föreslås utgå från en särskild statlig lånefond, som varje år får disponera
över en summa på minst 5 milj. kr. Lånens storlek bör för nya biografer
ligga mellan 150 000 kr. (enbart maskinutrustning) och 700 000 kr. (såväl
maskinutrustning som stolar och övrig biografinredning). För befintliga biografer
kan lånen ofta vara lägre.

Motionärerna föreslår att fonden skall förvaltas av Svenska filminstitutet.

En av Filminstitutet och Filmbranschens samarbetskommitté gemensamt
utsedd kommitté bör avgöra låneärendena, sedan dessa beretts genom remiss
bl. a. till vederbörande kommuns kulturpolitiska organ.

Filmutredningens förslag

Filmutredningen 1968 föreslog i sitt första delbetänkande Samhället och
filmen del 1 (SOU 1970:73) statliga stimulansbidrag under t. v. fem år till
inredning och utrustning av biografer och andra lokaler för visning av kvalitetsfilm.
Under femårsperioden beräknades bidrag utgå till totalt 50 biografer
(motsv.).

Beträffande biograflokaler i övrigt förordade utredningen i sitt slutbetänkande
Samhället och filmen del 4 (SOU 1973:53) ”att man vid planering

1 Riksdagen 1976/77. 13 sami. Nr 11

KrU 1976/77: 11

2

och byggande av samlingslokalanläggningar tar hänsyn till behovet av filmvisning
av tekniskt god kvalitet”. Utredningen pekade på att lokaler för
filmvisning som ingår i en anläggning av samlingslokaler kan komma i
åtnjutande av det statliga samlingslokalstödet och ansåg att sådant stöd
kunde vara betydelsefullt när det gällde såväl att bygga nytt som att rusta
upp gamla lokaler. Inom utredningen framfördes tanken att i likhet med
vad som skett i Norge, Danmark och Finland tillskapa ett speciellt kreditstöd
i form av t. ex. en särskild statlig lånefond för finansiering av biografbeståndets
utrustning och upprustning. Filmutredningen avstod emellertid från
att framlägga förslag om en sådan lånefond och hänvisade till samlingslokalstödet,
lotterimedelsbidrag och eventuellt bidrag av arbetsmark nadsskäl.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1975/76:1316 från Svenska
filminstitutet och Filmbranschens samarbetskommitté.

I sitt yttrande nämner Svenska filminstitutet att det pågår en betydelsefull
upprustning av det svenska biografbeståndet. Flertalet av de sålunda åtgärdade
biograferna tillhör s. k. biografkedjor. Enligt vad Filminstitutet uppger
har dessa enskilda satsningar varit framgångsrika och företagsekonomiskt
väl motiverade.

Filminstitutet framhåller att statsmakterna ännu inte vidtagit nämnvärda
åtgärder med anledning av film utredningens förslag och understryker med
hänvisning härtill att det finns betydligt mer angelägna reformer inom filmområdet
än den som förordas i motionen. Institutet vill emellertid inte
motsätta sig att allmänna medel anslås som stöd till svenska biografer. Om
ett samhällsstöd reserveras för biografer, belägna på sådana mindre och medelstora
orter där publikunderlaget icke räcker till för en företagsekonomiskt
motiverad upprustning, och om till ett sådant stöd knyts villkor rörande
en kulturpolitiskt acceptabel repertoarpolitik, bör stödet enligt Filminstitutet
självfallet tillstyrkas. För det fall en statlig lånefond tillskapas förklarar sig
Filminstitutet berett att förvalta fonden.

Filmbranschens samarbetskommitté anför följande.

Önskemålet om stödåtgärder till utrustning och upprustning av biografer
har av Sveriges Biografägareförbund - den organisation inom Filmbranschens
samarbetskommitté som närmast är berörd i denna fråga - tagits
upp både i remissyttrande över filmutredningens slutbetänkande (SOU
1973:53) och vid en uppvaktning hos chefen för utbildningsdepartementet
i december 1974. De tankegångar som därvid framförts överensstämmer
väl med den nu framlagda motionen.

Samarbetskommittén önskar kraftigt understryka behovet av en statlig

KrU 1976/77:11

3

lånefond av föreslagen art. Antalet biografer i Sverige fortsätter att sjunka
(under tiden 1969/70-1974/75 har antalet biografer sålunda gått ned från
1 460 till 1 199) och en av de viktigaste anledningarna därtill är ofta bristande
möjligheter för biografägarna att finansiera en nödvändig upprustning av
ifrågavarande, ofta på mindre orter belägna biografer.

I motionen föreslås det att lånefonden varje år skall få disponera över
en summa på minst 5 milj. kr. Beloppet synes oss alltför lågt och i varje
fall efter ett inledningsskede torde det böra ökas med ett par miljoner kronor
ytterligare per år.

Utskottet

Filmutredningen har som framgår av det föregående prövat frågan om
ett speciellt kreditstöd av den art som föreslås i motionen 1975/76:1316
för finansiering av biografbeståndets utrustning och upprustning. Utredningen
avstod emellertid från att framlägga förslag i den riktningen. Remissyttrandena
över motionen har heller inte givit något entydigt stöd för
ett tillmötesgående av motionärernas förslag. Utskottet kan sålunda konstatera
att Filmbranschens samarbetskommitté kraftigt understrukit behovet
av en statlig lånefond, medan Svenska filminstitutet anser att det finns
betydligt mer angelägna reformer inom filmområdet än den motionärerna
aktualiserat. Utskottet, som i sitt betänkande 1976/77:10 uttalat att frågan
om fraktstöd till värdefull biograffilm bör prövas av regeringen, anser det
i föreliggande läge tveksamt om tillkomsten av en lånefond bör särskilt
prioriteras. De kulturpolitiska effekterna av motionsförslaget synes också
svåra att förutse. Med det anförda avstyrker utskottet motionen och hemställer att

riksdagen avslår motionen 1975/76:1316.

Stockholm den 9 november 1976

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Andersson i Lycksele (s), Sundman
(c), Nilsson i Agnäs (m). Leander (s). Eriksson i Ulfsbyn (c), Green
(s), fru Fraenkel (fp), fru Johansson i Uddevalla (s), herrar Norrby (c), Sörenson
(s), fru Göthberg (c), herrar Bladh (s), Richardson (fp), Ahlmark i Uppsala
(m) och fröken Öhrsvik (s).

)TAB 52487 Stockholm 1976