KU 1976/77: 45

Konstitutionsutskottets betänkande
1976/77: 45

med anledning av propositionen 1976/77:63 med förslag till lag om
kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.

I detta betänkande behandlas dels propositionen 1976/77:63, dels de med
anledning av propositionen väckta motionerna 1976/77:1388 av herrar
Svensson i Eskilstuna (s) och Elmstedt (c), 1976/77:1389 av herr Winberg
(m) samt 1976/77:1413 av herr Boo m. fl. (c).

Propositionen

1 propositionen framläggs förslag till ett mera enhetligt system för kungörande
av i första hand myndighets beslut och andra åtgärder, när sådant
tillkännagivande är särskilt föreskrivet i författriing. Förslaget innebär, att
en central kungörandelag införs med vissa allmänna bestämmelser om hur
kungörandet skall gå till. Lagen avses komplettera vad som är föreskrivet
på olika områden om när kungörande skall ske och skall således bli tillämplig
när beslut eller annan åtgärd enligt föreskrift i lag eller annan författning
skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller på myndighets
anslagstavla. Däremot har vissa andra former för kungörande lämnats utanför,
t. ex. tillkännagivande i specialpublikation. Kungörande i kyrka föreslås
förbehållet inomkyrkliga meddelanden.

I fråga om kungörande i ortstidning innebär förslaget, att kungörelsen
skall införas i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet
bland dem inom orten till vilka kungörelsen riktar sig. Regeln
har utformats i anslutning till statsmakternas principiella ställningstagande
år 1971 till information genom dagspressannonsering. ”Spridning av någon
betydenhet” anges i lagen föreligga när en lokal dagstidning kan beräknas
vara spridd bland minst fem procent av hushållen i orten. Även när så
stor spridning inte föreligger skall kungörande ändå ske i lokal dagstidning
om den i viss kommun inom berört område kan beräknas ha en 50-procentig
spridning bland hushållen. Begreppet dagstidning definieras i lagtexten sålunda
att med dagstidning skall förstås allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär,
som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka och
som har en på vardagar i huvudsak abonnerad upplaga.

Som ett led för att effektivisera kungörandet föreslås vidare att den som
kungör skall ha möjlighet att - utöver de i författningen föreskrivna obligatoriska
formerna för kungörandet - använda någon eller några stödjande
former. Det föreslås också att kungörelse vid behov skall få avfattas på
annnat språk än svenska.

I åtskilliga författningar har till kungörande knutits rättsverkningar. Med

1 Riksdagen 1976177. 4 sami. Nr 45

KU 1976/77:45

hänsyn härtill samt till att flera tillkännagivanden kan förekomma inte bara
i samma eller olika former utan även vid olika tidpunkter har i lagen tagits
in en bestämmelse som reglerar vid vilken tidpunkt kungörandet skall anses
ha skett.

Lagen avses inte bli tillämplig om i annan författning meddelats bestämmelse
om kungörande som avviker från lagens bestämmelser. Vidare undantas
från tillämpningsområdet också kungörandet av författning. Sådant
kungörande regleras numera i lagen (1976:633) om kungörande av lagar
och andra författningar. Det föreslås dock, att författningskungörande som
skall ske i ortstidning anpassas till den i propositionen föreslagna ortstidningsprincipen.

Den föreslagna lagen föranleder ändringar i ett flertal lagar på olika områden.
Såväl lagen som följdändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
1977.

Motionerna

I motionen 1388 av herr Svensson i Eskilstuna (s) och herr Elmstedt
(c) yrkas att den s. k. totalitetsprincipen skall tillämpas även vid kungörelseannonsering
och att således den i propositionen fastslagna begränsningen
till tidningar med spridning till minst fem procent av hushållen i orten
skall utgå och att också de lösnummerförsålda tidningarna skall omfattas
av dagstidningsdefinitionen. Motionens hemställan innehåller förslag till
en i enlighet härmed ändrad lydelse av 3 § i lagförslaget.

Vidare yrkas i motionen att riksdagen ger regeringen till känna att ortspressannonsering
rörande uppgifter i handels- och föreningsregistren, som
i propositionen föreslås slopad som obligatorisk form, även fortsättningsvis
bör förekomma i viss begränsad omfattning.

Beträffande den i motionen först upptagna frågan framhålls, att propositionen
genom de föreslagna begränsningarna i fråga om ortspressannonsering
avvikit från statsmakternas principiella ställningstagande år 1971 till
information genom dagspressannonsering. Enligt cirkuläret till statsmyndigheterna
om information genom dagspressannonsering skall statlig myndighet
eller annat statligt organ, som använder dagspressannonsering för
information, avsedd att nå alla medborgare, annonsera i samtliga dagstidningar.
Berör informationen endast medborgarna inom ett visst område skall
annonsering ske i alla dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet
inom området, den s. k. totalitetsprincipen. Den praxis som enligt
motionen har utvecklats innebär, att annonser införs i alla dagstidningar
som sprids inom området. Denna princip är enligt motionen av väsentlig
betydelse ur demokratisk synpunkt. Väsentlig samhällsinformation bör
komma all medborgare till del och inte vara beroende av tidningsval.

Inte heller är det enligt motionen acceptabelt att utesluta den lösnummerförsålda
kvällspressen från kungörelseannonsering. Särskilt pekas här

KU 1976/77:45

på att många människor läser enbart kvällspress och att nämnden för samhällsinformation
(NSI) i sina rekommendationer för stödjande kungörelseannonsering
i dagspress tillämpat samma princip för kvällstidningarna
som för de i huvudsak abonnerade storstadsmorgontidningarna.

I fråga om handels- och föreningsregistren godtas i motionen den i propositionen
föreslagna principen att obligatoriskt kungörande i ortstidning
slopas. Behovet av att sprida information om viktigare förändringar i registren
gör det dock enligt motionen nödvändigt att kungörelseannonseringen
ersätts med andra informationsinsatser, t. ex. genom annonsering
vid vissa tillfällen i ortspressen. Det kan enligt motionen överlämnas till
nämnden för samhällsinformation att närmare utforma anvisningar härvidlag.
Totalitetsprincipen bör därvid tillämpas och kostnaderna betalas av
statsmedel för att inte belasta redan olönsamma register.

I motionen 1976/77:1389 av herr Winberg (m) yrkas, att riksdagen ändrar
definitionen av dagstidning i 3 $ lagförslaget så att den inte utesluter kvällspressen.

Enligt motionen kan man i sak acceptera, att kungörande inte skall ske
i kvällspress och annonsblad. Det anses dock inte välbetänkt att definitionen
av begreppet dagstidning i lagförslaget utesluter kvällspressen trots att den
enligt sedvanligt språkbruk tillhör denna kategori. I motionen påpekas att
definitionen inte heller överensstämmer med dagstidningsdefinitionen i förordningen
(1976:336) om statligt stöd till dagstidningar. Det anses därför
motiverat med en ändring av lagförslagets definition på så sätt att satsen
”och som har en på vardagar i huvudsak abonnerad upplaga” utgår. Skulle
kungörande i kvällstidningar inte anses erforderligt kan enligt motionen
dessa uteslutas på annat sätt.

I motionen 1976/77:1413 av herr Boo m. fl. (c) yrkas, att den i propositionen
föreslagna begränsningen beträffande ortspressannonseringen skall
utgå samt framläggs förslag till ändrad lydelse av 3 § i lagförslaget i enlighet
härmed.

Det framhålls i motionen, att lagförslagets 5- resp. 50-procentsregel innebär
en inskränkning av den s. k. breda ortstidningsprincipen som förordats såväl i
informationsutredningens betänkande Kungörelseannonsering (SOU
1969:7) som i en av justitiedepartementet företagen undersökning. Denna
princip har också tillstyrkts av flera remissinstanser. Enligt motionen kan
det med beaktande av kravet på allas rätt till information inte vara rimligt
att utesluta de fådagarstidningar som inte har femprocentig spridning i orten.
Principen att kungörelseannonsering skall ske i tidningar med spridning
av någon betydenhet anses inte behöva innebära att annonsering skall ske
i alla lokala dagstidningar, utan det får enligt motionen ankomma på resp.
myndighet att pröva vilka begränsningar som kan ske i annonsering utan
att man gör avkall på principen om allas rätt till samhällsinformation.

KU 1976/77:45

Kungörande i ortstidning

Kungörandelagen föreslås bli tillämplig när enligt föreskrift i författning
beslut eller annan åtgärd skall kungöras av myndighet i Post- och Inrikes
Tidningar, i ortstidning eller på myndighets anslagstavla. Lagens bestämmelser
skall komplettera kungörandeföreskrifter i andra författningar. Avvikande
bestämmelser i andra författningar skall gälla framför kungörandelagens
bestämmelser. Lagförslaget bygger på ett system enligt vilket mottagarna
av kungörelse indelas i målgrupper. Enligt lagförslaget skall ortstidning
användas för lokala målgrupper, Post- och Inrikes Tidningar för
nationella målgrupper samt både ortstidning och Post- och Inrikes Tidningar
för blandade målgrupper. Bestämmelser om i vilka fall kungörande skall
ske och vilken form som skall användas ges inte i kungörandelagen utan
i de lagar och andra författningar där krav på kungörande ställs upp. Föreskrift
i sådan författning om ett beslut eller någon annan åtgärd skall
kungöras i t. ex. ortstidning medför således att kungörandelagens bestämmelser
om vilka lokala dagstidningar som skall användas blir tillämpliga,
liksom bestämmelserna om bl. a. stödjande kungörande och vid vilken tidpunkt
kungörandet skall anses ha skett.

Propositionen har föregåtts av en inom justitiedepartementet upprättad
promemoria (Ds Ju 1974:2). Enligt promemorieförslaget skulle annonsering
i ortstidning användas som normalform för lokalt/regionalt kungörande som
riktade sig till lokala eller blandade målgrupper. I fråga om annonseringens
bredd föreslogs i nära anslutning till statsmakternas principiella ställningstagande
1971 om vissa allmänna riktlinjer för förbättrad samhällsinformation
(prop. 1971:56, FiU 1971:23, SFS 1971:507) att annonsering skulle ske i
samtliga lokala dagstidningar, som hade en spridning av någon betydenhet
bland dem till vilken kungörelsen riktade sig (den breda principen). Med
dagstidning menades härvid tidning som var inriktad på reguljär dagsaktuell
nyhetsförmedling, och/eller opinionsbildning och utkom med minst ett
nummer i veckan. Promemorian gav ingen närmare bestämning på vad
som vid kungörandet skulle avses med ”spridning av någon betydenhet”.

Vid remissbehandlingen av promemorian godtog samtliga remissinstanser
att kungörande beträffande lokala och blandade målgrupper obligatoriskt
skulle ske i ortstidning. Däremot var meningarna delade i fråga om hur
långt man skulle tillämpa denna breda princip. Några remissinstanser, bl. a.
NSI, menade att man för att nå bättre effektivitet och undvika tolkningsproblem
borde gå längre än förslaget och annonsera i varje tidning som
hade någon spridning över huvud. Man borde sålunda enligt dessa remissinstanser
tillämpa samma totalitetsprincip som för det allmänna samhällsinformativa
området. Å andra sidan ifrågasatte vissa remissorgan, t. ex. riksrevisionsverket
(RRV) och Stockholms tingsrätt, om en annonsering enligt
den breda principen verkligen skulle ge ökad effektivitet. Några remissinstanser,
däribland justitiekanslern (JK) och ett antal domstolar, förordade,

KU 1976/77:45

att myndigheter och andra skulle ges större möjligheter att från fall till
fall avgöra annonseringens omfattning. Härvid pekades bl. a. på kungörandekostnadens
storlek i förhållande till frågans betydelse. JK nämnde som
exempel på fall där begränsad annonsering kunde te sig befogad information
till banker, advokater, affärsföretag och liknande grupper.

Föredragande statsrådet konstaterar, att huvudintresset riktar sig mot frågan
om i vilken utsträckning dagspressen skall användas för kungörande
som i första hand riktar sig till geografiskt något så när avgränsbara mottagare,
dvs. lokala och blandade målgrupper. Härvid slås till en början fast,
att frågan i vad mån dagspressannonsering över huvud skall användas för
kungörande måste bedömas för varje situation för sig. Kungörelseannonsering
är, framhålls det, inte att se som en form av presstöd, utan det är
informationens effektivitet som bör vara vägledande.

Propositionen delar in dagstidningarna i tre huvudgrupper med avseende
på spridningsformen: sådana som helt eller till övervägande del sprids 1)
efter prenumeration 2) genom lösnummerförsäljning (framför allt kvällspressen)
samt 3) sådana som sprids utan eller till obetydlig kostnad för mottagaren
(vissa annonsblad).

Beträffande kvällspressen anförs det, att denna i sin lokala bevakning
inte har ambitioner att täcka hela fältet av nyhetsförmedling och att tidningar
inom denna grupp endast i begränsad utsträckning anlitas som enda lokala
nyhets- och opinionsorgan. Denna grupp bör därför lämnas utanför det dagstidningsbegrepp
som kungörandelagen bör utgå från.

Med hänsyn till annonsbladens innehåll anses ett kungörande i dessa
inte innebära någon egentlig ökning av den lokala eller regionala spridning
som sker genom prenumererade tidningar. Annonsbladen bör därför enligt
propositionen lämnas utanför kungörandelagens dagstidningsbegrepp.

Slutligen anses kungörande inte böra ske i storstadstidningar annat än
inom deras lokala spridningsområden.

Mot bakgrund av det anförda kommer föredragande statsrådet fram till
att kungörandelagens dagstidningsbegrepp bör utformas så att det utesluter
kvällstidningar och annonsblad samt storstadstidningar utanför deras lokala
spridningsområde. Kungörande bör därför ske i lokal ortstidning, som har
en i huvudsak abonnerad upplaga. Lagtekniskt bör frågan lösas så att i
3 ii första stycket föreskrivs att kungörelse skall införas i alla lokala dagstidningar
som har en spridning av någon betydenhet bland dem sorn kungörelsen
riktar sig till. Bestämmelsens tredje stycke innehåller en definition
av begreppet dagstidning. Enligt denna förstås med dagstidning allmän nyhetstidning
av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett
nummer i veckan och som har en på vardagar i huvudsak abonnerad upplaga.

Som påtalas i motionen 1389 definieras dagstidning inte på samma sätt
i föreliggande lagförslag som i förordningen (1976:336) om statligt stöd till
dagstidningar. Enligt 4 i; denna förordning förstås med dagstidning allmän
nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett

1* Riksdagen 1976/77. 4 sami Nr 45

KU 1976/77:45

nummer varje vecka, vars text i huvudsak är skriven på svenska och som
i huvudsak distribueras inom landet.

Beträffande omfattningen av kungörandeannonsering i de lokala dagstidningarna
bör man enligt propositionen söka säkerställa en spridningseffekt
som inte bara ligger i linje med den ambitionsnivå som man har för allmän
samhällsinformation utan också är godtagbar från kostnadssynpunkt. Detta
anses tala för att man vid kungörande bör välja en något lägre nivå än
den totalitetsprincip som tillämpas i fråga om allmän samhällsinformation.
Det betonas dock att någon större skillnad inte bör göras.

Här kan inskjutas, att de ekonomiska verkningarna av ett utökat kungörande
på regeringens uppdrag har undersökts av riksrevisionsverket (RRV).
Denna undersökning berörs närmare i det följande.

Föredragande statsrådet anför vidare:

Att begränsa kungörandet till ett visst antal tidningar, t. ex. två eller tre,
är inte förenligt med reformens syften. Detta skulle också med hänsyn
till pressens ojämna utbredning i landet ge högst varierande spridningseffekter
i skilda landsändar. En lösning bör i stället sökas med ledning
av tidningarnas spridningstal. Självfallet skall på kungörandets område spridningen
bedömas i förhållande till målgruppen i varje särskilt fall av kungörande.
I flertalet fall torde emellertid en geografisk avgränsning av målgruppen
vara den enda möjliga. Det är därför naturligt att till grund för
en allmän bedömning av den önskvärda spridningsnivån lägga tillgänglig
tidningsstatistik, vilken är baserad på spridning inom geografiska enheter.

Den redovisning av spridningstal (antal vardagsexemplar per 100 hushåll
inom län resp. kommun) och annonskostnader (kr/spaltmilimeter) som innefattas
i RRV:s kostnadsundersökning tyder på att en rätt god spridningseffekt
uppnås redan vid spridningstalet 10 per 100 hushåll. En förskjutning
av nivån till spridningstalet 5 per 100 hushåll motsvarar emellertid en avsevärt
förbättrad spridning till förhållandevis blygsam ökning av kostnaderna.
Jag förordar att man väljer denna senare nivå som norm för hur
pass bred ortstidningsannonseringen skall vara. Denna norm bör skrivas
in i kungörandelagen.

Man kan inte bortse från att en norm av nu förordat slag någon gång
kan leda till oönskade resultat. Vid kungörande som riktar sig till regionalt
avgränsade målgrupper kan förekomma att tidning med angiven spridning
inom ett helt län över huvud taget inte sprids i viss del av länet, där i
stället annan tidning har mycket stor läsekrets men inte når upp till den
angivna nivån för länet i dess helhet. För att nå den eftersträvade spridningseffekten
inom ett större område bör därför tas hänsyn också till tidningar
med det slags lokala dominans som jag nu har nämnt. Femprocentregeln
bör med andra ord kompletteras med en bestämmelse som tar
sikte på sådana fall. Den kan lämpligen inriktas på de undantagsfall då
lokal dagstidning kan beräknas vara spridd till minst 50 % av hushållen
i viss kommun men ha lägre spridningstal än 5 % i den större region som
kungörandet avser.

1 syfte att göra kungörandet mer effektivt föreslås i lagen en regel om
stödjande kungörande. Regeln är utformad som en rekommendation att
kungöra även i annan form eller i större utsträckning än som föreskrivs

KU 1976/77:45

i den aktuella författningen. Som förutsättning för ett stödjande kungörande
gäller att det skall främja syftet med tillkännagivandet och att den sammanlagda
kostnaden inte får bli större än som är försvarligt med hänsyn
till det intresse som skall tillgodoses genom kungörandet. I propositionen
betonas att tillämpning av regeln om stödjande kungörande är av stor betydelse
för kungörandets effektivitet och inte bör underlåtas utan starka
skäl.

I propositionen nämns att alla tillgängliga spridningsformer kan komma
till användning för stödjande kungörande men att i praktiken de mera vanliga
formerna torde bli aktuella. Det erinras också om att regeln om stödjande
kungörande innebär bl. a. att ett ortstidningskungörande, som följer av föreskrift
i lag eller annan författning, kan kompletteras med stödjande kungörande
i sådana lokala dagstidningar som på grund av otillräcklig spridning
faller utanför den föreslagna ortstidningsregeln.

Kostnader för kungörande

Med anledning av vissa uttalanden under remissbehandlingen av justitiedepartementets
promemoria fick RRV, som tidigare har nämnts, regeringens
uppdrag att undersöka de ekonomiska verkningarna av förslaget.
Bland de områden som undersöktes var kungörande av äktenskapsförord
som innefattar gåva. Kostnader för denna kungörandeform betalas av den
enskilde. Enligt beräkningarna är de nuvarande totala årskostnaderna för
dagstidningskungörandet i dessa ärenden för tingsrätterna under Svea hovrätt
samt Malmö och Göteborgs tingsrätter 81 000 kronor. Kostnadsökningen
beräknas till 290 000 kronor vid tillämpning av totalitetsprincipen och till
190 000 vid användande av 5 76-gränsen. Motsvarande kostnad för kungörande
av beslut om försättande i konkurs beräknas till 480 000, 1 522 000
resp. 997 000 kronor. Vid ordinär konkurs betalas kungörandekostnaderna
av konkursboet och vid s. k. fattigkonkurs av sökanden (dvs. ofta statsverket).

I propositionen anför departementschefen i huvudsak följande i kostnadsfrågan: De

ekonomiska konsekvenserna för staten och enskilda av en vidgad
kungörelseannonsering i enlighet med det föreliggande förslaget har på regeringens
uppdrag undersökts av RRV. Resultatet har redovisats i en av
RRV i december 1975 upprättad skrivelse Effektivare kungörande - ekonomiska
verkningar jämte en därvid fogad promemoria i ämnet. Promemorian
innehåller dels en redovisning av dagspressens spridningstal samt
annonskostnader läns- och kommunvis på basis av uppgifter från Tidningsstatistik
AB, dels RRV:s beräkningar av förslagets ekonomiska effekter såvitt
gäller (obligatorisk) dagspressannonsering på vissa viktigare sakområden,
nämligen kungörande i fråga om äktenskapsförord, konkurs, ansökan i vattenmål,
miljöskyddsärenden, aktiebolags-, handels- och föreningsregistren,
tillstånd till utskänkning av öl eller rusdrycker, trafiktillstånd, exekutiv försäljning
av fastighet, flyttning av fordon, äganderättsutredning och tjän -

KU 1976/77:45

stetillsättning. Av tidningsstatistiken kan utläsas att kostnadseffekterna av
förslaget varierar betydligt mellan olika delar av landet (se vidare avsnitt 5).

Som har framhållits redan i departementspromemorian är det förenat med
vissa svårigheter att göra exakta beräkningar av reformens ekonomiska konsekvenser.
Intresset knyter sig visserligen främst till dagspressannonseringen.
Med hänsyn till att reformen berör i princip alla kungörandesituationer
skulle emellertid en fullständig redovisning av kostnadseffekterna kräva
en mycket tidsödande och kostsam genomgång. Enligt min mening get.
det av RRV framlagda materialet i förening med övrig utredning goda hållpunkter
för ett ställningstagande till förslagets ekonomiska verkningar. Det
bör dock påpekas att RRV:s material inte innehåller någon beräkning av
kostnadseffekterna av det stödjande kungörandet.

Föreliggande utredning tyder närmast på att ett genomförande av de av
mig förordade principerna för obligatoriskt och stödjande kungörande medför
viss ökning av kostnaderna för enskilda. En sådan effekt synes oundviklig,
om man inte från reformen undantar viktiga områden där den breda principen
annars skulle slå igenom, t. ex. kungörande av äktenskapsförord och
boskilinadsansökningar. Det skulle dock te sig inkonsekvent att undanta
fall av dessa slag enbart under hänvisning till att det ytterst ankommer
på enskild att stå för kungörandekostnaden. Till följd av lokala variationer
i tidningsspridningen kan visserligen uppkomma en del skillnader i kostnadshänseende.
Dessa skillnader torde dock inte bli av sådan omfattning
att det kan anses påkallat med särskilda åtgärder för att minska dem. Jag
vill i sammanhanget erinra om den möjlighet till ersättning för kungörandekostnad
som står till buds för den som får allmän rättshjälp, se 9 §
andra stycket 6 rättshjälpslagen (1972:429). Det bör även framhållas att huvuddelen
av de kungörandesituationer där enskilds kostnadsansvar aktualiseras
inte rör enskilda medborgare som privatpersoner utan dem som driver
någon form av rörelse, framför allt genom bolag eller förening.

Förslaget synes inte behöva leda till ökat kostnadsansvar för staten. Detta
hänger främst samman med vad som har förordats beträffande borttagande
av ortstidning som obligatorisk kungörandeform i fråga om registrering av
uppgifter om juridiska personer (se bilaga 1 under 6.4.2). Som jag skall
återkomma till i det följande ansluter jag mig till promemorians ståndpunkt
i denna del. Förslagets kostnadseffekter i övrigt torde bli av begränsad räckvidd
för den statliga sektorns del. Detta beror inte minst på att vissa statliga
myndigheter redan i dag tillämpar den breda principen beträffande ortstidningsannonsering.

Beträffande utformningen av kungörelseannonser anförs i propositionen
(s. 161) följande:

Innehållet i en kungörelse bestäms primärt av vad som är föreskrivet
i den författning där kungörande är påbjudet. För ett effektivt kungörande
till rimligt kostnad är det av stor vikt att det föreskrivna innehållet utformas
så kortfattat och lätt tillgängligt som möjligt. Det finns därför ett stort utrymme
för vägledande anvisningar om språklig utformning och redigering.

I åtskilliga fall torde centralt utarbetade formulär till kungörelser kunna
vara av värde. En begränsning av kostnaderna för tidningskungörande kan
också visa sig möjlig genom att kungörelser i samma publikation förs samman
till en gemensam annons.

Utskottet har vidare till belysning av kostnadsfrågorna, tagit del av för -

KU 1976/77:45

nyade utredningar, företagna inom justitiedepartementet, RRV och NSI samt
hört en företrädare för NSI.

Handels- och föreningsregister

Juridisk person kan i allmänhet förvärva rättigheter eller skyldigheter
först när den är registrerad. Också enskild näringsidkare och enkelt bolag
kan registreras. Enkelt bolag blir genom registrering handelsbolag. Vid den
inledande registreringen införs i registret vissa allmänt identifierande uppgifter
om den registrerade. Mest betydelsefulla är sådana uppgifter som rör
firma, behöriga ställföreträdare och verksamhetens art samt ekonomiska
förhållanden. Sker ändring i registrerad uppgift skall den nya uppgiften föras
in i registret. Som regel gäller att registreringsmyndighet skall kungöra varje
införing i eller avförande ur register i tidning. Uppgifter ur samtliga register
kungörs f. n. i Post- och Inrikes Tidningar. Uppgifter ur register för ekonomiska
föreningar, sparbanksregistret, jordbrukskassaregistret, sambruksföreningsregistret
och handelsregister kungörs också i ortstidning. Valet av
ortstidning är reglerat på olika sätt för olika register.

I propositionen föreslås som enhetlig lösning för hela det aktuella lagstiftningsområdet,
att kungörande i ortstidning slopas och att kungörande
i Post- och Inrikes Tidningar begränsas till vissa registrerade uppgifter, i
huvudsak av ekonomisk natur, t. ex. om aktiekapitalets storlek.

Föredragande statsrådet anför som motivering för de ändrade reglerna
bl. a. följande:

Remissutfallet ger enligt min mening stöd för att kungörande enligt förslaget
skulle ge tillfredsställande möjlighet till information för den målgrupp
till vilken kungörandet i de nu aktuella fallen i första hand vänder sig.
Självfallet kan registrerad uppgift, vid sidan om det ekonomiskt betingade
intresse som främst kännetecknar målgruppen, även vara av mera allmänt
intresse, t. ex. för belysande av utvecklingen inom näringsliv och arbetsmarknad
lokalt och regionalt. Också ett intresse av denna art skulle emellertid
enligt min mening bli tillgodosett genom kungörande i enlighet med
förslaget. I en sådan vidare intressentgrupp kan förväntas finnas en viss
grad av informationssökande aktivitet, som kan inriktas på Post- och Inrikes
Tidningar i dess planerade, mer lättillgängliga utformning. Uppgifter av
utpräglat allmänt intresse torde f. ö. vara garanterade spridning som nyhetsmaterial
i dagspressen. Post- och Inrikes Tidningar är väl lämpad som
upplysningskälla för dagspressens sekundärinformation. Jag ansluter mig
därför till promemorians av flertalet remissinstanser godtagna bedömning
att ett obligatoriskt ortstidningskungörande härutöver inte skulle tillföra
kungörandet en mot kostnaden svarande ökad effektivitet. Genom kungörandelagens
allmänna regel om stödjande kungörande finns emellertid möjlighet
för registermyndighet att i en utsträckning, som bedöms ekonomiskt
rimlig, sörja för lokal/regional spridning av registeruppgift i ortstidning.

Lagutskottet har avgivit yttrande i denna del - se bil. 2.

KU 1976/77:45

Övriga frågor

Förslaget till kungörandelag föranleder ändringar i 67 lagar. De aktuella
kungörandebestämmelserna har gåtts igenom för att de bättre skall stämma
överens med det föreslagna nya systemet för ett mer enhetligt och effektivt
kungörande. Bestämmelserna har vidare anknutits till kungörandelagens
terminologi. Sålunda ändras orden ”allmänna tidningar” till ”Post- och inrikestidningar”
och ”tidning inom orten” till ”ortstidning”. Lagförslagen
berör bl. a. justitieutskottets, lagutskottets, trafikutskottets, jordbruksutskottets
och näringsutskottets kompetensområden. Dessa har beretts tillfälle att
yttra sig. Som framgår av det föregående lag lagutskottet inkommit med
yttrande över ändringarna i lagen (1951:308)om ekonomiska föreningar m. fl.
Övriga utskott har inte yttrat sig.

Utskottet

Under senare år har frågan om att på effektivast möjliga sätt nå ut till
allmänheten med information rörande statsmyndigheternas beslut och andra
åtgärder i hög grad varit föremål för uppmärksamhet. Ett viktigt steg för
att förbättra informationen togs genom statsmakternas beslut 1971 angående
vissa allmänna riktlinjer för en förbättrad samhällsinformation (prop.
1971:56, FiU 1971:23), varigenom fastslogs att information rörande rättigheter
och skyldigheter som var avsedd att nå alla medborgare skulle föras
fram genom en allmän och enhetlig dagspressannonsering. Samma syfte
har den år 1976 antagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar.
Genom denna har skapats ett enhetligt system för det officiella
tillkännagivandet av författningar av huvudsaklig innebörd att alla författningar
i princip bör kungöras genom att tas in i en författningssamling.

Också nu förevarande proposition är att se som ett led i strävandet efter
en förbättrad samhällsinformation samtidigt som avsikten är att göra kungörandereglerna
mera enhetliga. Från dessa utgångspunkter är enligt utskottets
mening förslaget att se som en väsentlig förbättring i förhållande till vad
som nu gäller.

Motionerna 1388 av herr Svensson i Eskilstuna (s) och herr Elmstedt
(c) samt motionen 1413 av herr Boo m. fl. (c) vänder sig mot propositionens
förslag att ortspressannonsering i princip skall begränsas till tidningar som
har minst femprocentig spridning bland hushållen inom den ort kungörandet
avser. Enligt förstnämnda motion bör annonsering ske i all ortspress, således
även kvällspress inom sitt lokala utgivningsområde, som har spridning bland
dem inom orten till vilka kungörelsen riktar sig. Enligt motionen 1413 bör
kungörelse i ortstidning införas i alla lokala dagstidningar med spridning
av någon betydenhet bland dem inom orten till vilka kungörelsen riktar
sig. Genom att i dagstidningsdefinitionen endast inbegrips tidningar som
haren på vardagar i huvudsak abonnerad upplaga undantar motionen kvällstidningarna.

KU 1976/77:45

Som framhålls i motionerna är det angeläget att alla människor får del
av samhällsinformation oberoende av tidningsval. Detta är grundtanken i
1971 års principuttalande i ämnet. I detta sammanhang gav regeringen också
uttryck för uppfattningen att kungörelseannonsering borde ske i samtliga
ortstidningar med spridning av någon betydenhet. Samma ståndpunkt intogs
i den promemoria som låg till grund för förevarande proposition.

Förslaget i propositionen, att man med dagstidning, som har en spridning
av någon betydenhet, skall avse tidningar med minst femprocentig spridning
bland hushållen inom orten eller minst femtioprocentig spridning inom viss
kommun inom området är en nyhet i förhållande till tidigare förslag. Enligt
vad som uttalas i propositionen är avsikten inte att gå ifrån 1971 års principuttalande
utan endast att säkerställa en spridningseffekt som inte bara
ligger i linje med den eftersträvade ambitionsnivån utan också är godtagbar
från kostnadssynpunkt. Detta motiverar att ambitionsnivån sätts något lägre
än vid allmän samhällsinformation.

Utskottet har tagit del av ett omfattande material rörande kostnadskonsekvenserna
vid propositionens förslag i förhållande till de förslag som läggs
fram i motionerna. Till följd av stora lokala variationer i tidningsspridningen
uppkommer med såväl propositionens förslag som motionsförslagen betydande
skillnader i kostnadshänseende. Främst är det i storstadsområdena
som kostnaderna för enskilda kan bli höga.

Enligt utskottets mening är det från informationssynpunkt önskvärt med
en bredare ortspressannonsering än som föreslås i propositionen. Genomförandet
av en sådan skulle emellertid med nuvarande kostnadssystem få
till effekt att enskilda drabbades av ytterligare väsentliga kostnadsökningar.
Utskottet anser det därför erforderligt att frågan i sin helhet ånyo ses över,
varvid särskilt bör övervägas dels en utvidgning av ortspressannonseringen
enligt den s. k. totalitetsprincipen, dels om någon form av taxesättning kan
införas i syfte att skapa ett för hela landet enhetligt system och dels vilka
möjligheter som finns att förkorta kungörelsetexterna. I avvaktan härpå
är utskottet berett att acceptera propositionens förslag. Utredningsarbetet
bör bedrivas så att proposition skyndsamt kan föreläggas riksdagen.

Med den vikt utskottet tillmäter informationsaspekten vill utskottet framhålla
angelägenheten av att myndigheterna med informationsbehovet som
utgångspunkt från fall till fall prövar om stödjande kungörande skall ske
i ortstidning med lägre spridning än det föreskrivna.

Med det anförda anser utskottet motionen 1388, yrkandet 1, och motionen
1413 besvarade.

Motionen 1388 innehåller vidare ett yrkande om viss information i ortspress
om kungörelser rörande handels- och föreningsregister m. m.

Lagutskottet har yttrat sig över motionen i denna del (bilaga 2 till betänkandet)
och därvid förklarat sig inte motsätta sig förslaget att slopa den
obligatoriska ortstidningsannonseringen i dessa fall. Lagutskottet framhåller

KU 1976/77:45

därvid att ifrågavarande kungörelseannonsering i första hand riktar sig till
personer vilkas ekonomiska intresse berörs av förslaget och som därför kan
bedömas vara så aktiva att de tar del av Post- och Inrikes Tidningar. Lagutskottet
understryker dock det stora intresse från lokalt håll som ägnas
ortspressannonseringen av vissa registeruppgifter. Hos denna intressegrupp
kan man enligt lagutskottet inte förvänta sådan aktivitet att man realistiskt
kan räkna med ett stort intresse för kungörelserna i Post- och Inrikes Tidningar.
Lagutskottet understryker därför vikten av att registermyndigheterna
i dessa fall utnyttjar möjligheterna att genom stödjande kungörande i ortstidning
sprida registeruppgifter som kan bedömas ha lokalt och regionalt
intresse. Stödjande kungörande bör enligt lagutskottet också kunna ske i
de fall där f. n. någon ortstidningsannonsering inte förekommer, t. ex. när
det gäller uppgifter om aktiebolag, vars verksamhet har lokal karaktär. Lagutskottet
förordar liksom motionärerna att nämnden för samhällsinformation
får utforma anvisningar även för ortstidningsannonsering av registeruppgifter.

Utskottet instämmer i lagutskottets synpunkter om lämpligheten av stödjande
kungörande av registeruppgifter som har lokalt eller regionalt intresse.
Denna möjlighet erbjuds i princip även med propositionens förslag.

I motionen 1388 föreslås vidare att statsverket bör svara för kostnaderna
för sådan informativ annonsering av registeruppgifter. Utan att ta ställning
i sak anser utskottet det lämpligt att även denna fråga övervägs i samband
med det utredningsarbete som utskottet nyss förordat.

Med det anförda får motionen 1388, yrkandet 2, anses besvarad.

I motionen 1389 av herr Winberg (m) yrkas en ändring av dagstidningsdefinitionen
i 3 § tredje stycket förslaget till kungörandelag av innebörd
att regeln skall utformas på samma sätt som motsvarande definition i förordningen
(1976:336) om statligt stöd till dagstidningar. Anses kungörande
inte erforderligt i kvällstidningar, kan stadgandet kompletteras med en regel
härom.

Utskottets ställningstagande i det föregående innebär ett godtagande av
propositionens förslag i avvaktan på ytterligare utredning, varvid bl. a. en
utvidgning av ortspressannonseringen enligt den s. k. totalitetsprincipen bör
övervägas. Detta innefattar givetvis även frågan om definitionen av dagstidningsbegreppet.
Utskottet finner därför inte skäl att nu förorda en ändring
av det slag som yrkas i motionen. Med det anförda får motionen anses
besvarad.

Utskottet tillstyrker vidare med de undantag som följer nedan de av
kungörandelagen föranledda följdändringarna med vissa tekniska justeringar
som har sin grund i den tid som förflutit mellan propositionsavlämnandet
och riksdagens ställningstagande. Ändringarna framgår av bilaga 1 till detta
betänkande.

Reformen bör på grund av att riksdagsbeslut kan väntas först i slutet
av maj och med hänsyn till det förarbete som är nödvändigt för att sprida

KU 1976/77:45

erforderlig information till myndigheter m. fl. inte träda i kraft förrän den
1 januari 1978. Lagen om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521)
och lagen om ändring i ölförsäljningslagen (1961:159)- i propositionen upptagna
under nr 40 och 41 - skall upphöra att gälla från den 1 januari 1978
(prop. 1976/77:108, SkU 1976/77:40, rskr 1976/77:231) skall följaktligen inte
ändras i förevarande sammanhang.

Utskottet hemställer
att riksdagen

la) med anledning av propositionen 1976/77:63 antar de i bilaga
1 intagna lagförslagen

b) med bifall till propositionen 1976/77:63 antar övriga där framlagda
lagförslag utom de under 40 och 41 upptagna med den
ändringen att ikraftträdandet i samtliga fall sätts till den 1 januari
1978.

c) hos regeringen hemställer om utredning i enlighet med vad
utskottet anfört samt förklarar motionerna 1976/77:1388,
1976/77:1389 och 1976/77:1413 besvarade härmed samt

2. bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
att föreskriva avgifter för täckande av kungörelsekostnaderna.

Stockholm den 10 maj 1977

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Björck i Nässjö (m),
Mossberg (s), Fiskesjö (c), Lindahl i Hamburgsund (fp), Svensson i Eskilstuna
(s). Nordin (c), Karlsson i Malung (s), Schött (m), Kindbom* (c), fru Hammarbacken
(c), fröken Nilsson (s), fru Stålberg (s) och herr Sörenson* (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

KU 1976/77:45

Bilaga 1

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från de
till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen

Härigenom föreskrives att 7 § lagen (1938:159) om avlösning av avgälder
från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen1 skall upphöra
att gälla vid utgången av december 19772.

1 Senaste lydelse av 7 § 1968:283.

2 Enligt propositionens förslag vid utgången av juni 1977.

20 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1845:50 s. 1) i avseende på handel
om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrives att rubriken till förordningen (1845:50 s. 1) i avseende
på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,
samt 1 och 2 §§ förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård
kvarbliva

Nuvarande lydelse

1 §' Vill den, som tillhandlar sig lösören
och tillåter, att desamma få i
säljarens vård kvarbliva, att vad han
tillhandlat sig skall fredas från utmätning
för säljarens skuld och i
händelse av dennes konkurs från boets
tillgångar avskiljas, upprätte
skriftlig avhandling om köpet med
förteckning å de köpta persedlarna
och vittnens underskrift. Han skall
inom en vecka därefter i tidning med
spridning inom den ort, där säljaren
bor, låta införa kungörelse om avhandlingen
med uppgift om säljarens
och köparens namn och yrken,
dagen då köpeavhandlingen blivit
uppgjord samt köpeskillingens belopp.
Avhandlingen jämte bevis om

1 Senaste lydelse 1970:442.

Föreslagen lydelse

1 §' Vill den, som tillhandlar sig lösören
och tillåter, att desamma få i
säljarens vård kvarbliva, att vad han
tillhandlat sig skall fredas från utmätning
för säljarens skuld och i
händelse av dennes konkurs från boets
tillgångar avskiljas, upprätte
skriftlig avhandling om köpet med
förteckning å de köpta persedlarna
och vittnens underskrift. Han skall
inom en vecka därefter i ortstidning
inom den ort, där säljaren bor, låta
införa kungörelse om avhandlingen
med uppgift om säljarens och köparens
namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen
blivit uppgjord samt
köpeskillingens belopp. Avhandlingen
jämte bevis om att kungörel -

KU 1976/77:45

Nuvarande lydelse

att kungörelsen inforts i ridning skall
dels inom åtta dagar från den dag
då kungörelsen skedde uppvisas för
kronofogdemyndigheten i den ort
där egendomen finnes, och i bestyrkt
avskrift tillställas myndigheten, dels
inom en månad från samma dag företes
inför tingsrätten i orten till intagande
i dess protokoll.

2 §2 Tingsrätt bör genast hos sig, till
allmänhetens kännedom, angående
uppvisade och inprotokollerade köpeavhandlingar,
offentligen anslå
kungörelser av enahanda innehåll,
som ovan nämnt är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Bestämmelserna i 1 § i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande
som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Köpeavhandling, om vilken kungörelse finnes anslagen vid utgången av
december 1977, skall införas i förteckning som sägs i 2 §, varefter kungörelsen
får nedtagas.3

2 Senaste lydelse 1970:442.

3 Enligt propositionens förslag vid utgången av juni 1977.

21 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription
och om kallelse å okända borgenärer

Härigenom föreskrives att 11 S förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription
och om kallelse å okända borgenärer1 skall ha nedan angivna lydelse: Nuvarande

lydelse Föreslagen lydelse

11 §2 Då kallelse är så sökt, som i 11 §2 Då kallelse är så sökt, som i

9 § sägs; utfärde rätten offentlig 9 § sägs; utfärde rätten offentlig

1 I propositionen hade lagens rubrik den lydelse som föreslogs i prop. 1976/77:5.
Denna prop. har numera avslagits av riksdagen (LU 1976/77:24, rskr 1976/77:216).

2 Senaste lydelse 1964:327.

Föreslagen lydelse

sen införts i ortstidning skall dels
inom åtta dagar från den dag då
kungörelsen skedde uppvisas för
kronofogdemyndigheten i den ort
där egendomen finnes, och i bestyrkt
avskrift tillställas myndigheten, dels
inom en månad från samma dag företes
inför tingsrätten i orten till intagande
i dess protokoll.

2 §2 Tingsrätten för förteckning över
uppvisade och inprotokollerade köpeavhandlingar.

KU 1976/77:45

Nuvarande lydelse

stämning å okända borgenärer att
sist å viss dag, sedan sex månader
förflutit, giva sina fordringar skriftligen
eller muntligen an. Stämningen
varde i rättens kansli anslagen sex
månader före inställelsedagen och i
allmänna tidningarna kungjord tre
gånger, första gången fem och tredje
gången sist två månader innan den dag
inträffar. Utmätningsmannen i orten
och alla inländska borgenärer, som
å den i 9 § omförmälda förteckning
upptagna äro, skola om stämningen
särskilt underrättas; och foge rätten
anstalt, att sådan underrättelse varder,
minst en månad före inställelsedagen,
dem meddelad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har
beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning av avgäld
från avsöndrad lägenhet

Härigenom föreskrives att 6§ lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning
av avgäld för avsöndrad lägenhet1 skall upphöra att gälla vid utgången av

december 1977.2

■Senaste lydelse av 6 § 1917:276.

2 Enligt propositionens förslag vid utgången av juni 1977.

54 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m.

Härigenom föreskrives att 9 § 1 morn., 15 § och 44 § 2 mom. förordningen
(1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. skall ha nedan angivna
lydelse.

Föreslagen lydelse

stämning å okända borgenärer att
sist å viss dag, sedan sex månader
förflutit, giva sina fordringar skriftligen
eller muntligen an. Stämningen
varde skyndsamt kungjord i Postoch
Inrikes Tidningar. Utmätningsmannen
i orten och alla inländska
borgenärer, som å den i 9 § omförmälda
förteckning upptagna äro,
skola om stämningen särskilt underrättas;
och foge rätten anstalt, att sådan
underrättelse varder, minst en
månad före inställelsedagen, dem
meddelad.

KU 1976/77:45

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 § 7 mom.1 Över ansökan om sådant
tillstånd till beställningstrafik, som
det ankommer på länsstyrelse att bevilja,
skall länsstyrelsen höra polismyndigheten
i den ort, varest automobil,
som kommer att användas i
trafiken, avses skola hava sin stationsort,
samt genom tillkännagivande
i på förhand bestämd tidning
bereda trafikföretag, sammanslutningar
av utövare av yrkesmässig
trafik samt andra inom länet, vilka
ärendet kan angå, tillfälle att yttra
sig. Kostnaderna för nämnda tillkännagivande
skola gäldas av sökanden.

9 § 1 mom.1 Över ansökan om sådant
tillstånd till beställningstrafik, som
det ankommer på länsstyrelse att bevilja,
skall länsstyrelsen höra polismyndigheten
i den ort, varest automobil,
som kommer att användas i
trafiken, avses skola hava sin stationsort,
samt genom tillkännagivande
i ortstidning bereda trafikföretag,
sammanslutningar av utövare
av yrkesmässig trafik samt andra
inom länet, vilka ärendet kan angå,
tillfälle att yttra sig.

15 §2

Har transportnämnden bestämt särskilt lokalområde, skall underrättelse
därom tillställas länsstyrelse som beslutet angår.

Har länsstyrelse meddelat tillstånd till linjetrafik eller turisttrafik, skall
avskrift av beslutet sändas till polismyndighet som länsstyrelsen finner böra
underättas om tillståndet samt, om trafiken berör även annat län, länsstyrelsen
i det länet.

Avskrift av beslut, varigenom länsstyrelse meddelat tillstånd till beställningstrafik,
skall sändas till polismyndighet å stationsorten, och, om det
för trafiken angivna lokalområdet är beläget även i annat län, länsstyrelsen
i det länet.

Har trafiknämnd meddelat beslut om trafiktillstånd, skall avskrift av beslutet
sändas till länsstyrelsen. Avskrift av beslut som regeringen meddelat
enligt 5 § sjätte stycket tillställes vederbörande länsstyrelse och trafiknämnd.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
beslut om ändring i trafiktillstånd.

Om anslag av beslut, varom i denna
paragraf sägs, stadgas i 44 §.

Om kungörande av beslut, varom
i denna paragraf sägs, stadgas i 44 §.

44 § 2 morn.2 Beslut som avses i 1
mom. samt länsrätts och kammarrätts
beslut enligt förordningen skola, med
nedan angivna undantag, gälla utan
hinder av besvär.

44 § 2 morn.3 Beslut som avses i 1
mom. skola, med nedan angivna
undantag, gälla utan hinder av besvär.

1 Senaste lydelse 1950:609.

2Senaste lydelse 1977:25Kprop. 1976/77:70, TU 1976/77:21, rskr 1976/77 233)

i Senaste lydelse 1972:593 (jfr 1972:605).

KU 1976/77:45

Nuvarande lydelse

Beslut, som innefattar trafiktillstånd
eller tillstånd att bedriva uthyrningsrörelse
eller transportförmedling,
vare, där ej på grund av
särskilda skäl i tillståndet annorlunda
förordnats, icke gällande, förrän
beslutet vunnit laga kraft eller, där
besvär däremot anförts, beslutet blivit
slutligen fastställt. Tiden för anförande
av besvär över dylikt beslut
och över beslut om indelning i lokalområden
eller om bestämmande
av särskilt lokalområde skall räknas
från den dag, då beslutet tillkännagivits
genom anslag i vederbörande
myndighets lokal. Sådant tillkännagivande
bör ske inom fem dagarfrån beslutets
dag.

Beslut om återkallelse eller indragning på viss tid av trafiktillstånd eller
annat tillstånd, som ovan sagts, vare ej gällande förrän den, som avses
med beslutet, därav erhållit del.

I beslut, som innefattar återkallelse av trafiktillstånd enligt 19 § 2 mom.
samt nytt trafiktillstånd, skall angivas viss tidpunkt från vilken återkallelsen
och det nya tillståndet skola gälla. Tillståndsmyndigheten får på begäran
av part ändra tidigare fastställd tidpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Bestämmelserna i 9 § 1 mom. och 15 § i sin äldre lydelse gäller fortfarande

i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 44 § 2 mom. i sin äldre lydelse gäller fortfarande i
fråga om kungörande av och talan mot beslut som har fattats före ikraftträdandet.

Föreslagen lydelse

KU 1976/77:45 19

Lagutskottets yttrande B,laga 2

1976/77:1 y

över propositionen 1976/77: 63 Effektivare kungörande i mål och
ärenden m. m.

Till konstitutionsutskottet

Sedan konstitutionsutskottet berett lagutskottet tillfälle att yttra sig
över propositionen 1976/77: 63 om effektivare kungörande i mål och
ärenden m. m., jämte eventuella följdmotioner, såvitt gäller lagförslag
inom utskottets område, får lagutskottet anföra följande.

I propositionen läggs fram förslag till en central kungörandelag med
vissa allmänna bestämmelser om hur kungörande skall gå till. Den nya
lagen föreslås bli tillämplig när beslut eller annan åtgärd enligt föreskrift
i lag eller annan författning skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar,
ortstidning eller på myndighets anslagstavla. I fråga om kungörande
i ortstidning slås i lagen fast att kungörelsen skall införas i alla
lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland
dem inom orten till vilka kungörelsen riktar sig (3 §). Som ett led i syftet
att effektivisera kungörandet föreslås vidare (4 §) att den som kungör
skall ha möjlighet att göra detta även i annan form eller i större utsträckning
än den föreskrivna. I specialmotiveringen till 4 § framhålls att
tillämpningen av regeln om stödjande kungörande är av stor betydelse
för kungörandets effektivitet och att den inte bör underlåtas utan starka
skäl. Förslaget till kungörandelag föranleder ändring i ett flertal lagar
på olika områden.

Lagutskottet vill här särskilt beröra vissa ändringar, som föreslås i ett
flertal associationsrättsliga lagar och som rör kungörandet av uppgifter
om bedrivande av näringsverksamhet. Enligt gällande rätt måste juridisk
person som driver näringsverksamhet i allmänhet registreras. Registrering
kan också ske av enskild näringsidkare. Register för olika slag av
associationer och för enskilda näringsidkare förs hos skilda myndigheter.
Utskottet hänvisar till den sammanställning över registreringsmyndigheter
som intagits i propositionen (s. 203). Uppgifter ur samtliga register
kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Uppgifter ur register för ekonomiska
föreningar, sparbanksregistret, jordbrukskasseregistret, sambruksföreningsregistret
och handelsregister (register för enskilda näringsidkare
och handelsbolag) kungörs också i ortstidning. Valet av ortstidning är
reglerat på olika sätt för skilda register.

I propositionen föreslås som en enhetlig lösning för hela det aktuella
lagstiftningsområdet att ett aktivt kungörande i Post- och Inrikes Tidningar
bibehålls vid sidan av det passiva kungörandet genom införing i
register men att obligatoriskt kungörande i ortstidning slopas.

KU 1976/77:45

Frågan om kungörande av uppgifter om förenings- och handelsregistren
tas upp i motionen 1976/77: 1388. Motionärerna framhåller att det
är angeläget att slopandet av det obligatoriska ortstidningskungörandet
kompenseras med andra insatser för att sprida information om viktigare
förändringar i registren. Enligt motionärerna bör nämnden för samhällsinformation
(NSI) ges i uppdrag att utforma anvisningar för en
stödjande information i ortstidningarna. Motionärerna förordar att kostnaderna
för en sådan information skall täckas av statsmedel.

Utskottet konstaterar till en början att inom det nu aktuella rättsområdet
ryms vitt skilda företagsformer från företag med verksamhet och
intresseområde som innesluter hela landet till mycket små företag med
uteslutande lokal karaktär. Inom samma företagsform återfinns företag
av mycket olika omfattning. Såsom framhålls i propositionen ter det sig
angeläget och naturligt att officiella uppgifter om företag av olika former
skall stå att finna på så långt möjligt likartat sätt. Kungörandet av
uppgifter ur de olika registren bör därför ske i enhetliga former.

Avnämarna av ifrågavarande kungörelseannonsering är i första hand
personer vilkas ekonomiska intressen vid något tillfälle berörs av företaget
och som kan bedömas visa informationssökande aktivitet. Denna
målgrupp kan enligt utskottets mening ges en erforderlig information genom
kungörande i Post- och Inrikes Tidningar i dess planerade, mer
lättillgängliga utformning. Med hänsyn härtill vill utskottet inte motsätta
sig förslaget om att slopa den obligatoriska ortstidningsannonseringen.

Som framhålls av några remissinstanser har registeruppgiften också i
vissa fall lokalt och regionalt nyhetsvärde, t. ex. för belysande av utvecklingen
inom näringsliv och arbetsmarknad. Även ett sådant mera allmänt
intresse skulle emellertid enligt departementschefens mening bli tillgodosett
genom propositionens förslag. Departementschefen framhåller att
det i denna vidare intressentgrupp kan förväntas finnas en viss grad av
informationssökande aktivitet, som kan inriktas på Post- och Inrikes
Tidningar. Han hänvisar också till möjligheten att utnyttja stödjande
kungörande för tillgodoseende av de lokala intressena.

Utskottet vill för sin del framhålla att den ortstidningsannonsering
som i dag sker av vissa registeruppgifter ofta möts av stort intresse på
lokalt håll. Enligt utskottets mening kan man dock knappast förvänta
att finna någon särskild informationssökande aktivitet hos denna vida
intressentgrupp. I varje fall kan det inte vara realistiskt att anta att de
avnämare det här är fråga om skulle ta del av kungörelser i Post- och
Inrikes Tidningar. Utskottet vill därför starkt stryka under vikten av att
registermyndigheterna utnyttjar möjligheten att genom stödjande kungörande
i ortstidning sprida registeruppgifter som kan bedömas ha lokalt
och regionalt intresse. Sådant stödjande kungörande bör kunna ske också
i fall där i dag någon ortstidningsannonsering inte förekommer, t. ex.

KU 1976/77:45

när det gäller uppgifter om aktiebolag vars verksamhet har lokal karaktär.

I propositionen anförs att det i NSI:s uppgifter bör ingå bl. a. att tillhandahålla
spridningsuppgifter i fråga om ortstidningar och att lämna
mera allmän information till stöd för myndigheters och enskildas hantering
av kungörandcfrågor. Det framhålls att det också i andra hänseenden
kan visa sig behövligt med generella anvisningar. Enligt utskottets
mening bör, såsom motionärerna förordat, NSI utforma anvisningar
även för ortstidningsannonsering av registeruppgifter. Beträffande motionärernas
förslag om täckandet av kostnaderna för stödjande kungörande
ankommer det inte på utskottet att uttala sig härom.

När det gäller övriga i propositionen framlagda lagförslag inom utskottets
beredningsområde vill utskottet endast erinra om att det under
p. 21 upptagna lagförslaget har den rubrik som föreslagits i propositionen
1976/77: 5. Denna proposition, som innehåller förslag till ny preskriptionslagstiftning,
är f. n. under behandling i utskottet. Om behandlingen
inte avslutats, när konstitutionsutskottet tar slutlig ställning till lagförslaget
under p. 21, bör detta lagförslags rubrik ges nu gällande lydelse.

Stockholm den 23 mars 1977

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Andersson i Södertälje (s), Olsson
i Timrå (s), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Ekinge (fp)*, Andersson i
Gamleby (s), Olsson i Sundsvall (c)*, fru Lindquist (m), herr Konradsson
(s), fru Fredgardh (c), herr Andréasson (s), fru Karlsson (c), fru
Andersson i Täby (c), herrar Silfverstrand (s) och Ollén (m)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

■■

■

GOTAB 55104 Stockholm 1977