KU 1976/77:36

Konstitutionsutskottets betänkande
1976/77:36

med anledning av motioner angående riksdagens arbetsformer
m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas följande motioner:

1976/77:135 av fru Diesen m. fl. (m),

1976/77:567 av fru Bernström m. fl. (fp),

1976/77:570 av herr Fagerlund m. fl. (s),

1976/77:573 av fru Göthberg (c) och fröken Eliasson (c),

1976/77:577 av herr Komstedt (m),

1976/77:579 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp),

1976/77:580 av herr Lindblad (fp),

1976/77:591 av herr Werner m. fl. (vpk) och
1976/77:1004 av herr Tarschys (fp)

I betänkandet redovisas avsnittsvis de frågor som tagits upp i motionerna.

Utseende av observatörer i Europaparlamentet

1 motionen 135 yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om tillsättande
av en observatörsgrupp, i vilken parlamentariker ingår, för att följa direktvalen
till Europaparlamentet, inte minst med avseende på kvinnorepresentationen.

Motionärerna erinrar om att beslut fattats inom europeiska gemenskapen
rörande direkta och samtidiga val till Europaparlamentet under år 1978. De
hänvisar till att direktvalen och det nya Europaparlamentet ger upphov till
många obesvarade frågor, både sådana som enbart berör valen 1978 och
sådana som mer tar sikte på framtiden. De framhåller även att man på
ansvarigt EG-håll talat om nödvändigheten att informera kvinnorna om
Europaarbetet, så att många kvinnor deltar i valet både som väljare och som
kandidater.

Utskottet har inhämtat utrikesutskottets yttrande över motionen. I
yttrandet, som fogats till detta betänkande som bilaga 1, ges en närmare
beskrivning av Europaparlamentets uppgifter och sammansättning, vartill
hänvisas.

Riksdagens ställning i den utrikespolitiska beslutsprocessen

I motionen 580 yrkas att riksdagen beslutar utreda sina arbetsformer i fråga
om utrikesfrågor, med syfte att nå ett läge där de väsentliga frågorna prövas av

1 Riksdagen 1976/77. 4 sami Nr 36

KU 1976/77:36

riksdagen innan regeringen deltar i internationella förhandlingar.

I motionen framhålls bl. a. att strävan bör vara att riksdagen skall få
behandla förhandlingsfrågorna innan reella beslut fattas. Riksdagen skall dra
upp riktlinjer och ange de mål som svenska förhandlare bör ha inför FNkonferenser,
andra konferenser och viktigare bilaterala överläggningar. På
regeringen bör därefter ankomma att så långt är möjligt fullfölja och i detalj
administrera den av riksdagen beslutade utrikespolitiken, heter det i
motionen.

Utrikespolitiken är enligt 1974 års regeringsform (RF) liksom enligt 1809
års RF en regeringens styrelsefunktion. I samband med författningsreformen
framhöll emellertid såväl grundlagberedningen som departementschefen att
utrikespolitikens betydelse för rikets säkerhet motiverade att riksdagen hade
en vidsträckt insyn och ett starkt inflytande på detta område. Det föreligger
sålunda skyldighet för regeringen att inhämta riksdagens godkännande innan
en för riket bindande internationell överenskommelse ingås, inte endast när
överenskommelsen förutsätter lagstiftning utan också när överenskommelsen
är av större vikt (10 kap. 2 § RF). Riksdagens medverkan i
utrikespolitiken är vidare grundlagsfäst genom reglerna om utrikesnämnden.
Enligt 10 kap. 6 $ RF skall regeringen fortlöpande hålla utrikesnämnden
underrättad om de utrikespolitiska förhållanden som kan få betydelse för
riket och överlägga med nämnden om dessa så ofta det behövs. I alla
utrikesärenden av större vikt skall regeringen före avgörandet överlägga med
nämnden om så kan ske. Nämnden sammanträder på kallelse av regeringen
och skall sammankallas om minst fyra av nämndens ledamöter begär
överläggning i viss fråga.

Utskottet har inhämtat utrikesutskottets yttrande över motionen.
Yttrandet fogas till betänkandet som bilaga 2. I yttrandet redogörs bl. a. för
olika samarbetsformer mellan regering och riksdag i utrikespolitiska
frågor.

Riksdagens revision av statsförvaltningen

I motionen 570 yrkas att riksdagen uppdrar åt utredningen om riksdagens
arbetsformer att förutsättningslöst utreda frågan om hur riksdagens revision
av statsförvaltningen bör anordnas.

Motionärerna erinrar om att riksdagen under 1970-talet moderniserat och
effektiviserat olika parlamentariska organ med berednings- och kontrolluppgifter.
I främsta rummet gäller det den nya utskottsorganisationen, som
verkat sedan 1971. Även riksdagens ombudsmannaorganisation har dimensionerats
och organiserats så att den är bättre rustad att möta nya krav.

Verksamheten hos riksdagens revisorer har också förändrats, men här
gäller i huvudsak att reformerna tagit sikte på det i och för sig betydelsefulla
arbetet i kansliet. F. n. slutförs f. ö. en utredning om kansliets personalorganisation
m. m.

KU 1976/77:36

Enligt motionärernas uppfattning bör även för revisorernas del göras en
mera genomgripande utredning som sätter in revisionsarbetet i ett större
parlamentariskt och revisionstekniskt sammanhang. Utredningen bör ta upp
grundläggande frågor om revisorernas uppgifter. Därvid bör behandlas den
särskilda karaktären på arbetet med hänsyn till den parlamentariska kontrollfunktionen
och i förhållande till annan revisionsverksamhet inom statsförvaltningen.

Motionärerna föreslår att det föreslagna utredningsarbetet sker under
medverkan av partierna i riksdagen och då lämpligen inom den befintliga
utredningen om en översyn av riksdagens arbetsformer.

Riksdagen har under innevarande riksmöte behandlat en motion med i
huvudsak samma syfte som i den nu aktuella. I utskottets betänkande (KU
1976/77:4) gavs en utförlig redovisning av gällande ordning och av de
remissvar som avgivits av riksdagens revisorer och riksrevisionsverket. I
dessa avseenden hänvisas till betänkandet.

Konstitutionsutskottet uttalade vid sin behandling av motionen att
utredningen om en översyn av riksdagens arbetsformer var oförhindrad att ta
upp vissa frågor rörande bl. a. sambandet mellan riksdagens revisorer och
utskotten till prövning. Utskottet ansåg att någon ändring beträffande
riksdagsrevisorernas ställning inte f. n. borde komma till stånd och avstyrkte
motionen. Riksdagen följde utskottet.

Vid behandlingen hösten 1976 hänvisades bl. a. till en av riksdagens
revisorer tillsatt utredning (RR-utredningen) med uppgift att göra en översyn
av personalorganisationen inom riksdagens revisorers kansli. Denna utredning
har nyligen slutfört sitt uppdrag och avgivit betänkandet Riksdagens
revisorer - organisation, arbetsrutiner, resurser. I betänkandet framläggs
vissa förslag till effektivisering av kansliets arbete och vissa ändringar i
arbetsrutinerna, varigenom de parlamentariskt valda revisorerna skulle
komma att styra utredningsarbetet i större utsträckning än hittills.

Offentliga utskottssammanträden m. m.

I motionen 579 yrkas att i 4 kap. 12 $ riksdagsordningen (RO) införs en
bestämmelse av följande lydelse: ”Sammanträde för inhämtande av upplysningar
eller yttranden som sägs i 10 § skall dock vara offentligt, därest detta
begäres av minst en tredjedel av ledamöterna i utskottet.”

Enligt gällande regler i 4 kap. 12 § RO skall utskott sammanträda inom
stängda dörrar. Om särskilda skäl föreligger kan utskott medgiva att även
annan än ledamot, suppleant och tjänsteman i utskottet är närvarande.

Förslag att göra det möjligt för utskotten att anordna offentliga utskottsutfrågningar
har behandlats i riksdagen vid ett flertal tillfällen. Vid 1975/76
års riksmöte togs frågan upp i motionerna 1975/76:194 av herr Ahlmark m. fl.
(fp) och 1975/76:1980 av herr Bohman m. fl. (m). Konstitutionsutskottet
behandlade motionerna under föregående riksmöte i betänkandet 1975/

1* Riksdagen 1976/77. 4 sami. Nr 36

KU 1976/77:36

76:45. För frågans tidigare behandling hänvisas dels till detta betänkande,
dels till betänkandet KU 1975/76:4, i vilket en mer omfattande redovisning
återfinns. Utskottet avstyrkte vid båda tillfällena motionsyrkandena men
uttalade att utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer
under sitt arbete kunde komma att överväga den aktuella frågan.

I en reservation (2 m, 1 fp) hemställdes att riksdagen skulle anta en ändring i
4 kap. 12 tj RO av samma lydelse som i nu aktuella motionsyrkande.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Angående överförande av beslutsfunktion i vissa fall från kammaren till
öppna utskottssammanträden

I motionen 1004 yrkas att riksdagen hos regeringen begären utredning med
uppgift att utarbeta förslag om ett överförande av vissa funktioner från
kammaren till öppna utskottssammanträden.

I motionen föreslås utredning om förändringar i riksdagens arbetsformer,
bl. a. innebärande att ”en betydande del av riksdagsdebatterna och riksdagsbesluten
överförs till öppna utskottssammanträden”. Som exempel på
ärenden som skulle kunna lämpa sig för avgörande inom utskotten anger
motionären yrkanden som utskotten önskar avslå. En annan möjlighet skulle
vara att ge utskotten slutlig bestämmanderätt såvida inte en minoritet begär
att ärendet går vidare.

Utskotten har enligt gällande ordning endast beredande funktioner. Ett
undantag härifrån utgör den särskilda beslutanderätten för finans- och
skatteutskotten som under den tid då riksmöte ej pågår gemensamt kan på
riksdagens vägnar besluta om indirekta skatter. Sådant beslut måste senare
konfirmeras av riksdagen.

Sammansättningen av riksdagens utskott

1 motionen 591 yrkas att riksdagen beslutar ge utredningen om riksdagens
arbetsformer i uppdrag att snabbt framlägga förslag om ändring i riksdagsordningen
med innebörden att alla i riksdagen representerade partier skall ha
rätt att delta i riksdagens utskottsarbete.

Motionärerna anför att utskottsarbetet är en viktig del av riksdagens arbete
och att det från demokratisk synpunkt är viktigt att varje parti ges möjlighet
att delta i utskottsarbete.

Bestämmelserom val inom riksdagen återfinns i 7 kap. RO. 1 2 8 stadgas att
val beredes av en inom riksdagen utsedd valberedning. I denna skall varje
partigrupp, som motsvarar parti som vid riksdagsvalet har fått fyra procent
eller mera av rösterna i hela riket besätta minst en plats. De närmare
bestämmelserna om valsättet finns i 3 och 4 SS. Enligt dessa regler kan val till
t. ex. utskott förrättas genom att riksdagens kammare föreläggs en lista
upptagande de namn valet avser. Listan skall ha godtagits av valberedningen

KU 1976/77:36

med sådan majoritet att alla ledamöterna utom en måste ha varit ense. En
minoritet har emellertid rätt att begära val med slutna sedlar. Platserna skall i
så fall fördelas proportionellt mellan partierna. Bestämmelserna är närmare
kommenterade i grundlagberedningens betänkande (SOU 1972:15) vari
anförs följande:

Ehuru man kan förvänta att acklamationsförfarande med stöd av 3 S första
eller andra stycket kommer att bli det vanliga vid val inom kammaren, bör
regleringen som utgångspunkt ha att val skall förrättas med slutna sedlar.
Undantag härifrån, som bör få uppställas endast i huvudbestämmelse i RO,
innefattas enligt förslaget - förutom i de nyss nämnda bestämmelserna om
val med acklamation - i föreskrifterna i 1 kap. 7 S tredje stycket och 7 kap. 2 8
andra stycket och 12 8 första stycket om tillsättning av uppdrag genom
anmälan från partigrupperna. Skall val med slutna sedlar avse två eller flera
personer, bör det vara proportionellt.

Från denna regel görs inte något formligt undantag. I de för ett organ
grundläggande bestämmelserna kan emellertid föreskrivas att funktionärer
skall väljas ”var för sig”; det är då formellt inte fråga om att utse ”två eller
flera” personer. - Å andra sidan bör slutet val av endast en person göras utan
att partibeteckningar begagnas vid valet.

Platserna i ett riksdagsorgan skall enligt gällande rätt fördelas mellan
partierna enligt d’Hondts metod (heltalsmetoden) utan karteller. Beredningen
har - särskilt med utskottsvalen för ögonen - ingående övervägt
huruvida andra regler än de nuvarande bör gälla för mandatfördelningen vid
proportionella val inom riksdagen. Beredningen har därvid prövat förslag att
direkt i författning ange platsernas fördelning mellan partier, att förbjuda att
två eller flera partier går fram under en beteckning på valsedlarna (faktiskt
kartellförbud), att låta den proportionella fördelningen avse det sammanlagda
antalet utskottsplatser och att övergå till annan mandatfördelningsmetod
(t. ex. uddatalsmetoden).

Fastän nuvarande ordning lämnar ett par önskemål obeaktade, har
beredningen likväl stannat för att inte föreslå någon ändring. Beredningen har
fäst avgörande vikt vid att de politiskt relevanta styrkeförhållandena i
kammaren så nära som möjligt kommer att avspeglas i varje utskott och
annat organ. På grund härav har tanken på en samtidig fördelning av samtliga
utskottsplatser fått falla. Beredningen har vidare funnit att d’Hondts metod
utan förbindelse med faktiskt kartellförbud är den enda som garanterar att
såväl ett parti med absolut majoritet i kammaren som två eller flera
samverkande partier med kammarmajoritet kan tillvinna sig majoritet i varje
utskott (annat organ).

Det har sedan länge varit brukligt att val till utskott företas med gemensam
lista. Partierna har mot bakgrund av ledamotsantalet fördelat platserna med
tillämpning av i princip proportionell fördelning.

I samband med grundlagsreformen behandlade utskottet (KU 1973:26) ett
motionsyrkande (vpk) om att varje partigrupp, motsvarande parti som vid
riksdagsvalet fått minst fyra procent av rösterna i hela landet, ägde rätt att
besätta en plats i varje utskott. Det föreslogs också att antalet ledamöter i
utskott skulle vara 17 och att platserna i övrigt skulle tillsättas proportionellt.

KU 1976/77:36

Utskottet avstyrkte motionsyrkandet och framhöll härvid att det föreliggande
förslaget i allt väsentligt överensstämde med gällande ordning. Liksom
grundlagberedningen och departementschefen ansåg utskottet det inte vara
påkallat att överväga genomgripande ändringar i detta hänseende.

Riksmötets öppnande

I motionen 577 yrkas att riksdagen vidtar åtgärder för att undersöka
möjligheterna att i stort sett återgå till tidigare ceremoniel vid riksmötets
öppnande och förlägga huvuddelen av ceremonierna till rikssalen.

I motiveringen anförs bl. a. att det under senare år tillämpade ceremonielet
vid riksmötets öppnande saknar så gott som helt det tidigare riksdagsöppnandets
solennitet. Det saknar inte betydelse enligt motionären att själva
inledningen av riksmötet får en sådan utformning att den väcker allmänhetens
intresse. Härigenom skulle riksdagens strävan att komma i kontakt med
medborgarna och få dem intresserade av de politiska frågorna främjas.

Riksdagen har under senare år behandlat frågor om formerna för riksmötets
öppnande. Vid sin behandling av liknande motionsyrkanden vid 1975/76
års riksmöte anförde utskottet (KU 1975/76:45):

Även de frågorsom tas upp i motionerna 1975/76:255 och 1975/76:687 har
behandlats av riksdagen under senare år. I motionerna föreslås att riksdagen
skall göra uttalanden rörande platsen för riksmötets öppnande samt om
utformningen av öppningsceremonin.

Enligt bestämmelserna i riksdagsordningen är det talmannen som efter
samråd med vice talmännen fastställer ordningen för riksdagens öppningssammanträden.
Som utskottet anförde 1974 ankommer det alltså inte på
riksdagen att föreskriva hur ceremonierna vid dessa sammanträden skall
utformas. Något uttalande utöver vad som anfördes vid 1974 års riksdag bör
därför enligt utskottets mening inte göras. Utskottet avstyrker med hänsyn
härtill föreliggande motionsyrkanden.

I en reservation (2 m) yrkades dels att riksdagen skulle uttala att öppnande
av riksmöte vid ny mandatperiods början skall ske på rikssalen på Stockholms
slott i former som anknyter till tidigare ceremoniel, dels att öppnandet vid
andra riksmöten bör ske i riksdagshuset i former som fastställes av talmannen
i samråd med vice talmännen.

Riksdagen biföll utskottets förslag.

Slopande av titlar i riksdagens officiella språk

I motionen 567 yrkas att riksdagen snarast slopar användandet av titlarna
fru, fröken och herr i riksdagens officiella språk och i stället använder
förnamn plus efternamn och att statsråd och talman tilltalas utan civilståndstitlar.

I motionen 573 yrkas att riksdagen beslutar överlämna motionen till
talmanskonferensen med en begäran att frågan om riksdagens officiella

KU 1976/77:36

språkbruk skyndsamt skall prövas utifrån utgångspunkten att titlarna herr,
fru och fröken skall slopas.

I en motion (m, c, s, fp) vid 1975/76 års riksmöte föreslogs att titlar av typ
herr, fru och fröken skulle slopas och att riksdagen endast skulle använda föroch
efternamn.

Konstitutionsutskottet uttalade i sitt betänkande KU 1975/76:8
följande:

Utskottet har i och för sig förståelse för det av motionärerna angivna syftet
med motionen. Det kan också framhållas att utvecklingen under senare tid
klart har gått i riktning mot en alltmer begränsad användning av herr-, fruoch
frökentitlarna i det officiella språket. Inom många samhällsområden har
det blivit allt vanligare att endast begagna för- och efternamn.

Enligt utskottets mening bör något beslut i enlighet med hemställan i
motionen inte nu fattas av riksdagen. Det kan erinras om att en av
talmanskonferensen tillsatt utredning för närvarande överväger olika frågor
rörande riksdagens arbetsformer. Utskottet förutsätter att i detta sammanhang
kommer att övervägas även frågan om slopande av de i motionen
nämnda titlarna i riksdagens officiella språk och föreslår att motionen
överlämnas till denna utredning.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Utskottet

I motionerna behandlas en rad frågor som på olika sätt rör riksdagens
arbetsformer.

Vad först gäller motionen 135 av fru Diesen m. fl. (m)om tillsättandet av en
svensk observatörsgrupp för att följa vissa frågor i dets. k. Europaparlamentet,
dvs. de europeiska gemenskapernas parlamentarikerförsamling, har utrikesutskottet
i sitt yttrande till konstitutionsutskottet instämt i motionärernas
bedömning att den pågående reformeringen av Europaparlamentet reser ett
antal frågor som är av intresse även ur svensk synpunkt. Många av dessa
frågor kräver en kontinuerlig bevakning under en längre period.

Utrikesutskottet utgår från att den svenska utrikesförvaltningen genom
ambassaderna i vederbörande länder och delegationen i Bryssel bevakar
händelseutvecklingen och rapporterar därom. Utskottet räknar med att
utrikesdepartementet i lämplig form sammanställer information. Riksdagspartierna
har även själva möjlighet att inom ramen för sitt eget internationella
samarbete följa den politiska debatten i detta sammanhang och i samband
därmed ta del av erfarenheter och informationer som de bedömer av särskilt
intresse. Däremot finner utrikesutskottet det icke behövligt eller lämpligt att
en särskild observatörsgrupp med parlamentariskt inslag tillsätts för ändamålet.

Konstitutionsutskottet instämmer i utrikesutskottets synpunkter och
slutsatser och avstyrker följaktligen motionen 135.

KU 1976/77:36

Utrikesutskottet har även yttrat sig över motionen 580 av herr Lindblad (fp)
om riksdagens ställning i den utrikespolitiska beslutsprocessen. Utrikesutskottet
erinrar om att både enligt tidigare och nuvarande grundlag betraktas
utrikesärendenas handläggning som en riksstyrelsefunktion bland andra och
att ansvaret för utrikespolitikens bedrivande därmed i första hand skall åvila
regeringen. I samband med 1974 års författningsreform framhölls emellertid
att utrikespolitikens betydelse för rikets säkerhet motiverar att riksdagen
försäkrar sig om en vidsträckt insyn däri och ett starkt inflytande däröver.

Utrikesutskottet erinrar om att ett flertal former för riksdagens insyn i och
inflytande över utrikespolitiken har vuxit fram utöver dem som uttryckligen
föreskrivs i grundlagen. Självfallet har utrikesnämnden och utrikesutskottet
centrala funktioner, men information i olika utrikespolitiska frågor till
riksdagen förekommer också i en rad andra berednings- och samrådsformer
varigenom riksdagsledamöter och de politiska meningsriktningar de företräder
kan få insyn i och utöva påverkan på regeringspolitikens utformning på
utrikesområdet.

Till dessa informella samrådsformer hör de s. k. partiledaröverläggningarna,
som ofta ägnas åt brådskande utrikespolitiska ärenden. Information om
viktiga förestående eller pågående internationella konferenser eller förhandlingar
och om det svenska agerandet vid dessa lämnas - förutom till
utrikesnämnden och utrikesutskottet - av regeringen på flera olika vägar,
bl. a. genom regeringsförklaringar och särskilda utrikesdeklarationer, andra
statsrådsuttalanden, pressmeddelanden och andra publikationer.

Utrikesutskottet nämner även en rad andra former för information till
riksdagen och deltagande från riksdagens sida i utrikespolitiska frågor.
Beträffande den aktuella motionen uttalar utrikesutskottet att motionsyrkandet
synes gå alltför långt i sin syftning genom att tilldela regeringen en
utpräglat bunden roll vad gäller utrikespolitikens utövande. Utskottet ställer
sig avvisande till denna tanke.

Konstitutionsutskottet har inte funnit anledning att inta annan ståndpunkt
till motionsyrkandet i fråga än utrikesutskottet. Motionen 580 avstyrks
således.

I motionen 570 av herr Fagerlund m. fl. (s) yrkas att riksdagen uppdrar åt
utredningen om riksdagens arbetsformer att förutsättningslöst utreda frågan
om hur riksdagens revision av statsförvaltningen bör anordnas.

Den i motionen nämnda utredningen tillsattes av talmanskonferensen i
anslutning till 1974 års författningsreform. Utredningen har bl. a. behandlat
frågor om riksdagens arbetsplanering, utskottsorganisationen och ärendefördelningen
mellan utskotten. Riksdagen har tidigare under detta riksmöte
behandlat en motion med i huvudsak samma syfte som den nu aktuella.
Utskottet uttalade vid sin behandling av denna motion att utredningen om en
översyn av riksdagens arbetsformer var oförhindrad att ta upp vissa frågor

KU 1976/77:36

rörande bl. a. sambandet mellan riksdagens revisorer och utskotten till
prövning. Någon ändring beträffande riksdagsrevisorernas ställning ansåg
utskottet f. n. inte böra komma till stånd.

Enligt utskottet är de i motionen 570 behandlade frågorna om riksdagens
kontrollmakt i förhållande till annan revisionsverksamhet inom statsförvaltningen
av stort principiellt intresse. Utredningen om riksdagens arbetsformer
har bl. a. att pröva frågan om ytterligare åtgärder bör vidtas i syfte att vidga
riksdagens insyn allmänt i den statliga planeringsprocessen. Med hänvisning
till de utredningsuppdrag som i nämnda avseenden redan getts åt utredningen
om en allmän översyn av riksdagens arbetsformer avstyrks det nu
aktuella motionsyrkandet.

Riksdagen har vid åtskilliga tillfällen behandlat den fråga som tas upp i
motionen 579 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp) nämligen om
möjligheten att anordna offentliga utskottssammanträden. Senast skedde detta
med anledning av motioner vid 1975/76 års riksmöte. Utskottet uttalade
därvid i sitt av riksdagen godkända yttrande över motionerna att utredningen
om en allmän översyn av riksdagens arbetsformer under sitt arbete kunde
komma att överväga även detta spörsmål. Beträffande den nu aktuella
motionen hänvisar utskottet till dessa uttalanden och avstyrker motionsyrkandet.

Motionen 1004 av herr Tarschys (fp) har en betydligt vidare syftning än den
nyss behandlade. I motionen föreslås att frågan om överförande av vissa
beslutsfunktioner frän kammaren till öppna utskottssammanträden tas upp till
övervägande. Utskottet vill erinra om att denna fråga även behandlades i
samband med 1974 års författningsreform. Riksdagen ställde sig då avvisande
till en sådan ordning. Utskottet har inte funnit anledning att nu inta
annan ståndpunkt och avstyrker följaktligen motionen.

Frågan om sammansättningen av riksdagens utskott tas upp i motionen 591
av herr Werner m. fl. (vpk). Motionsyrkandet går ut på att utredningen om
riksdagens arbetsformer ges i uppdrag att snarast lägga fram förslag till sådan
ändring i gällande regler att alla i riksdagen representerade partier får rätt att
delta i riksdagens utskottsarbete.

En motion i samma syfte behandlades i samband med 1974 års författningsreform.
Riksdagen ansåg då inte påkallat att överväga ändring beträffande
utskottens storlek och val av utskott.

Erfarenheterna av arbetet i riksdagsutskotten efter enkammarreformen
visar att den beredning i utskott som riksdagsärendena underkastas har
utomordentligt stor betydelse inte minst ur informationssynpunkt för de
enskilda riksdagsledamöterna. Utskotten har till sitt förfogande kvalificerad
sekreterarpersonal som biträder utskotten med utredningar och föredragningar
av ärendena. I ökad omfattning förekommer att upplysningar
inhämtas utifrån genom remiss till myndigheter, organisationer etc. eller

KU 1976/77:36

genom s. k. hearings inför utskotten. Genom de studiebesök utskotten
företar både inom landet och utomlands får utskotten värdefull information
som har stor betydelse för riksdagsarbetet.

Mot angiven bakgrund är det självfallet av stort intresse för alla de i
riksdagen representerade partierna att delta i utskottsarbetet. Även från
allmän synpunkt får det anses mindre tillfredsställande att den nuvarande
ordningen för val till utskott kan leda till att parti helt ställs utanför
utskottsarbetet. Det bör emellertid erinras om att det tidigare i praktiken
förekommit uppgörelser som gett alla riksdagspartier utskottsrepresentation i
förhållande till partiernas styrka. Ett sådant resultat har kunnat uppnås inom
ramen för gällande regler.

Enligt utskottet torde utredningen om riksdagens arbetsformer vara
oförhindrad att ta upp frågor om bl. a. utskottens sammansättning till
övervägande. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Motionen 577 av herr Komstedt (m) syftar till en återgång till tidigare
ceremoniel vid riksmötets öppnande med huvuddelen av ceremonierna
förlagda till rikssalen.

Utskottet har tidigare behandlat motioner med liknande yrkanden.
Motionerna har avstyrkts, varvid hänvisats till riksdagsordningens bestämmelse
att talmannen i samråd med vice talmännen skall fastställa ceremonielet
för riksdagens öppningssammanträden. Utskottet har inte funnit
anledning att ompröva sitt tidigare ställningstagande i frågan. Utskottet
avstyrker därför motionen.

I motionerna 567 av fru Bernström m. fl. (fp) och 573 av fru Göthberg (c)
och fröken Eliasson (c) föreslås att bruket av titlarna herr, fru och fröken i
riksdagens officiella språk slopas och i stället förnamnet i kombination med
efternamnet används. En motion med motsvarande syfte behandlades vid
1975/76 års riksmöte och överlämnades till utredningen om riksdagens
arbetsformer. Som utskottet då framhöll har utvecklingen i samhället klart
gått i riktning mot en minskad användning av titlar av olika slag. 1 riksdagens
officiella språk har i modern tid civila yrkestitlar i princip inte förekommit,
utan den genomgående officiella tituleringen har varit herr, fru och
fröken.

Som utskottet anförde förra året bör frågan om slopande av titlar i
riksdagens officiella språk prövas av utredningen om riksdagens arbetsformer.
Utskottet föreslår, att motionerna anses besvarade med vad utskottet
anfört.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts beträffande de olika frågorna
hemställer utskottet

KU 1976/77:36

att riksdagen

1. beträffande utseende av observatörer i Europaparlamentet avslår
motionen 1976/77:135,

2. beträffande riksdagens ställning i den utrikespolitiska beslutsprocessen
avslår motionen 1976/77:580,

3. beträffande riksdagens revision av statsförvaltningen avslår
motionen 1976/77:570,

4. beträffande offentliga utskottssammanträden avslår motionen
1976/77:579,

5. beträffande överförande av beslutsfunktionen i vissa fäll från
kammaren till utskotten avslår motionen 1976/77:1004,

6. beträffande sammansättningen av riksdagens utskott avslår
motionen 1976/77:591,

7. beträffande riksmötets öppnande avslår motionen 1976/
77:577,

8. beträffande slopande av titlar i riksdagens officiella språk förklarar
motionerna 1976/77:567 och 1976/77:573 besvarade med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 22 mars 1977

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Björck i Nässjö (m),
Mossberg (s), Fiskesjö (c). Svensson i Eskilstuna (s), Nordin (c), Karlsson i
Malung (s). Schött (m), Kindbom (c), Nyquist (s), Eliasson (c), fru Cederqvist
(s), herrar Tarschys (fp) och Wictorsson (s).

Reservation

av herr Tarschys (fp) som beträffande punkten 5 överförande av beslutsfunktionen
i vissa fall från kammaren till utskotten anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med orden
”Utskottet vill erinra” och slutar med orden ”avstyrker följaktligen motionen.
" bort ha följande lydelse:

Riksdagens arbetsformer är otillfredsställande. De långa kammardebatterna
inför en halvtom plenisal tar upp tid som skulle kunna användas bättre i
utskotten, både för ett mer inträngande granskningsarbete och för öppna
debatter inför massmedier och allmänhet. Vid sådana debatter borde
riksdagsledamöter som inte tillhör resp. utskott kunna adjungeras med
yttrande- och förslagsrätt men inte rösträtt. Om riksdagsdebatterna i stor

KU 1976/77:36

utsträckning kunde flyttas till utskotten skulle riksdagen bli ett mer effektivt
forum för utbyte av erfarenheter och kunskaper, opinionsbildning och
kontroll av regering och förvaltning.

En reform i denna riktning kräver givetvis noggranna överväganden. Den
bör lämpligen förberedas av en offentlig utredning.

dels att utskottet under punkten 5 bort hemställa
att riksdagen

5. beträffande överförande av beslutsfunktionen i vissa fall frän
kammaren till utskotten bifaller motionen 1976/77:1004.

Särskilda yttranden

1. av herrar Björck i Nässjö (m) och Schött (m) som beträffande punkten 7
riksmötets öppnande anfört:

Det under senare år tillämpade ceremonielet vid riksmötets öppnande har
inte det tidigare riksdagsöppnandets värdighet. Sålunda saknas allt det som
av hävd hör till en så viktig händelse i statsverksamheten som riksdagens
öppnande. Riksdagen strävar efter att komma i kontakt med medborgarna
och skapa intresse för sitt arbete. Det är då inte utan betydelse att själva
inledningen av riksmötet får en sådan utformning att den väcker allmänhetens
intresse. Enligt vår mening vöre det önskvärt om talmannen ville
överväga att i huvudsak återgå till tidigare ceremoniel vid riksmötets
öppnande och förlägga huvuddelen av ceremonierna till rikssalen.

2. av fru Cederqvist (s) som beträffande punkten 8 slopande av titlar i
riksdagens officiella språk anfört:

Enligt min mening kräver frågan om slopandet av titlar i riksdagens
officiella språk inte någon speciell utredning. Jag anser att den nuvarande
ordningen är förlegad. Talmanskonferensen bör kunna ta initiativ till
slopande av titlarna. Vad gäller riksdagens talman kan lämpligen nuvarande
titulering behållas.

KU 1976/77:36

Bilaga 1

Utrikesutskottets yttrande
1976/77:2y

med anledning av motion om utseende av observatörer i Europaparlamentet Till

konstitutionsutskottet

Genom beslut den 15 februari 1977 har konstitutionsutskottet hemställt
om utrikesutskottets yttrande över motionen 1976/77:135 av fru Diesen
m. fl. (m) om utseende av observatörer i Europaparlamentet.

I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om tillsättande
av en observatörsgrupp, i vilken parlamentariker ingår, för att följa direktvalen
till Europaparlamentet, inte minst med avseende på kvinnorepresentationen.

Motionärerna erinrar om att beslut fattats inom europeiska gemenskapen
rörande direkta och samtidiga val till Europaparlamentet under år 1978.
De hänvisar till att direktvalen och det nya Europaparlamentet ger upphov
till många obesvarade frågor, både sådana som enbart berör valen 1978 och
sådana som mer tar sikte på framtiden. De framhåller även att man på
ansvarigt EG-håll talat om nödvändigheten att informera kvinnorna om
Europaarbetet, så att många kvinnor deltar i valet både som väljare och
som kandidater.

Utskottet

Sedan överenskommelse träffats i det europeiska rådet - vilket består
av de nio EG-ländernas stats- och regeringschefer och alltså icke är att
förväxla med Europarådet - undertecknades i september 1976 en konvention
om införande av direktval till Europaparlamentet, dvs. de europeiska gemenskapernas
parlamentarikerförsamling. Genom beslutet utökas antalet
platser i parlamentet från 198 till 410. Fördelningen av platserna ansluter
sig till ländernas relativa storlek, med någon underrepresentation för de
större länderna och motsvarande överrepresentation för de mindre.

Sålunda får Belgien 24 platser (mot 14 i den nuvarande församlingen).
Nederländerna 25 (14), Luxemburg 6 (6), Danmark 16 (10), Irland 15 (10)
samt Frankrike, Italien, Storbritannien och Västtyskland vardera 81 (36)
platser. Enligt överenskommelsen förutses ingen ändring i Europaparlamentets
kompetens. Det kommer således även i fortsättningen att ha rent rådgivande
status. Ledamöterna väljs för en tid av fem år och kan inneha
dubbla mandat, dvs. samtidigt vara ledamöter i Europaparlamentet och i
sitt eget nationella parlament.

KU 1976/77:36

De första valen enligt det nya systemet skall enligt konventionen äga
rum samtidigt i de olika medlemsländerna, under en vecka i maj eller juni
1978. Varje land utarbetar egna valregler för detta första val. Det nyvalda
parlamentet får sedan i uppgift att utarbeta ett gemensamt valsystem.

Konventionen underställs nu de nationella parlamenten för ratificering.
I flertalet länder betraktas godkännandet som en formsak. I England och
Frankrike kan dock problem icke uteslutas.

Sverige är icke medlem av de europeiska gemenskaperna (EG). Däremot
är Sverige medlem av Europarådet alltsedan detta bildades 1949. Riksdagen
väljer årligen svenska ledamöter och suppleanter i Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling.

Utrikesutskottet instämmer i motionärernas bedömning att reformeringen
av Europaparlamentet reser ett antal frågor som är av intresse även ur svensk
synpunkt. Vissa av dessa frågor rör förhållandena i samband med det första
valet medan flertalet är av mer långsiktig natur och kräver kontinuerlig
bevakning under en längre period. Utrikesutskottet utgår från att den svenska
utrikesförvaltningen genom ambassaderna i vederbörande länder och
delegationen i Bryssel bevakar händelseutvecklingen och rapporterar därom.
Utskottet räknar med att utrikesdepartementet i lämplig form sammanställer
information. Riksdagspartierna har även själva möjlighet att inom ramen
för sitt eget internationella samarbete följa den politiska debatten i detta
sammanhang och i samband därmed tadel av erfarenheter och informationer
som de bedömer av särskilt intresse.

Däremot finner utrikesutskottet det icke behövligt eller lämpligt att en
särskild observatörsgrupp med parlamentariskt inslag tillsätts för ändamålet.

Motionen 1976/77:135 avstyrks därför för utrikesutskottets del.

Stockholm den 10 mars 1977

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herr Hernelius (m), fru LewénEliasson
(s), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herr Adamsson (s),
fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Åberg (fp), fruar Jonäng (c),
Sundberg (m), herrar Ericson i Örebro (s), Korpås (c), fru Sigurdsen (s), herrar
Wirmark (fp), Jan Bergqvist i Göteborg (s) och Silfverstrand (s).

KU 1976/77:36

Bilaga 2

Utrikesutskottets yttrande
1976/77: 1 y

med anledning av motion om riksdagens ställning inom utrikespolitiken Till

konstitutionsutskottet

Genom beslut den 8 februari 1977 har konstitutionsutskottet hemställt
om utrikesutskottets yttrande över motionen 1976/77:580 av herr Lindblad
(fp) om riksdagens ställning i den utrikespolitiska beslutsprocessen.

1 motionen i fråga hemställs att riksdagen beslutar utreda sina arbetsformer
i fråga om utrikesfrågor, med syfte att nå ett läge där de väsentliga frågorna
prövas av riksdagen innan regeringen deltar i internationella förhandlingar.

I det resonemang som föregår angivna yrkande framhåller motionären
bl. a. att strävan bör vara att riksdagen skall få behandla förhandlingsfrågorna
innan reella beslut fattas. Riksdagen skall dra upp riktlinjer och ange de
mål som svenska förhandlare bör ha inför FN-konferenser, andra konferenser
och viktigare bilaterala överläggningar. På regeringen bör därefter ankomma
att så långt det är möjligt fullfölja och i detalj administrera den av riksdagen
beslutade utrikespolitiken, heter det i motionen.

Utskottet

De nyss återgivna preciseringarna av yrkandet i förevarande motion 580
gör det klart att det spörsmål som reses av motionären ingalunda är begränsat
till riksdagens egna arbetsformer utan att det rör sig om en fråga av långt
större räckvidd och av allmänt författningspolitisk natur. Motionen synes
sålunda ytterst syfta till att föra över styrningen av utrikespolitiken från
regeringsmakten till riksdagen. Därmed sätts en konstitutionell huvudprincip
i fråga.

Utskottet vill erinra om att vår nuvarande grundlagsordning är av ungt
datum och att den författningsrättsliga regleringen av Sveriges förhållande
till omvärlden således relativt nyligen prövats och fastställts av riksdagen.

Kännetecknande både för de tidigare och för de nuvarande grundlagarna
är att utrikesärendenas handläggning betraktas som en riksstyrelsefunktion
bland andra och att ansvaret för utrikespolitikens bedrivande därmed i första
hand skall åvila regeringen.

I samband med tillkomsten av nuvarande regeringsform och riksdagsordning
konstaterade emellertid såväl grundlagberedningen (SOU 1972:15)
som regeringen (prop. 1973:90) att utrikespolitikens betydelse för rikets sä -

KU 1976/77:36

kerhet motiverar att riksdagen försäkrar sig om en vidsträckt insyn däri
och ett starkt inflytande däröver.

Så långt stämmer motionsyrkandet överens med de uttalanden som gjordes
i angivna sammanhang. Yrkandet i fråga synes dock gå vida längre
i sin syftning och vilja tilldela regeringen en utpräglat bunden roll vad gäller
utrikespolitikens utövande. Utskottet betvivlar att en så stark styrning från
riksdagens sida som synes föresväva motionären skulle vara ändamålsenlig
eller ens praktiskt hanterlig.

För riksdagens insyn i och inflytande över utrikespolitiken har framvuxit
flera former, dels sådana som uttryckligen föreskrivs i grundlagarna, dels
informations- och samrådsformer som utbildats i praxis. Det är givet att
såväl utrikesnämnden som utrikesutskottet därvidlag har fått centrala funktioner.
Båda tillsätts av riksdagen.

I regeringsformen tilldelas utrikesnämnden en huvudroll som organ för
fortlöpande och förtrolig information från regeringen till ett urval av riksdagens
ledamöter, vilka fungerar som representanter för sina respektive partigrupper.
Utrikesnämnden är också ett forum för förtroligt samråd mellan
regeringen och riksdagen i alla utrikesfrågor av större vikt och betydelse
för vårt land.

Till de frågor som regelmässigt upptas till dryftande i utrikesnämnden
hör grundläggande instruktioner inför viktigare förhandlingar med andra
stater eller internationella konferenser. Det ligger i sakens natur att sådana
instruktioner behöver kringgärdas med viss sekretess och att i varje fall
delar därav inte utan skada för svenska intressen kan ges offentlighet i
förväg.

För riksdagens beredning av utrikes ärenden, vilka väcks antingen propositions-
eller motionsvägen, är utrikesutskottet huvudansvarigt enligt riksdagsordningen.
Det äger i likhet med andra utskott initiativrätt inom sitt
kompetensområde. Redan i den gamla författningen hade utrikesutskottet
som enda utskott möjlighet att inhämta upplysningar direkt från vederbörande
statsråd, en möjlighet som numera står öppen för alla utskott. Möjlighet
finns även för utskottet att på annat sätt erhålla informationer i utrikes
frågor, oavsett om frågorna har eller inte har direkt samband med proposition
eller motion som för tillfället behandlas i utskottet.

Utöver vad som uttryckligen stadgats härom i regeringsformen eller riksdagsordningen
förekommer en rad andra former för utrikespolitisk information
till riksdagen liksom tillfällen för riksdagen och dess ledamöter att
i olika utrikespolitiska frågor ge sin mening till känna för regeringen. Likaså
förekommer en rad olika berednings- och samrådsformer varigenom riksdagsledamöter
och de politiska meningsriktningar de företräder kan få insyn
i och utöva påverkan på regeringspolitikens utformning på utrikesområdet.

Till dessa informella samrådsformer hör de s. k. partiledaröverläggningarna,
som ofta ägnas åt brådskande utrikespolitiska ärenden.

Information om viktiga förestående eller pågående internationella kon -

KU 1976/77:36

ferenser eller förhandlingar och om det svenska agerandet vid dessa lämnas
- förutom till utrikesnämnden och utrikesutskottet - av regeringen på flera
olika vägar, bl. a. genom regeringsförklaringar och särskilda utrikesdeklarationer,
andra statsrådsuttalanden, pressmeddelanden, skriftserier och tillfälliga
publikationer, ofta även genom budget- och andra propositioner, samt
genom interpellations- och frågesvar i riksdagen. Resultaten av flera större
FN-konferenser under senare år har redovisats i form av s. k. blåböcker,
på samma sätt som årligen skett beträffande FN:s ordinarie generalförsamlingsmöten
alltsedan Sveriges anslutning till FN.

I vissa fall har publikationer börjat utges också före viktigare internationella
konferenser. Exempelvis delgavs riksdagens ledamöter år 1974 en fyllig redogörelse
i skriftlig form och på annat sätt om den då förestående men
i dag alltjämt oavslutade och av motionären särskilt omnämnda tredje havsrättskonferensen.
Inför FN:s livsmedelskonferens år 1974 spreds i stor upplaga
en informationsbroschyr om de huvudfrågor som där skulle behandlas.
Flera liknande exempel skulle kunna anföras.

Inför flera av de viktigare internationella konferenser som hållits under
senare år har regeringen utsett särskilda förberedelsekommittéer, i vilka även
företrädare för olika riksdagspartier ingått. Detta har bl. a. skett inför FN:s
miljövårdskonferens år 1972, FN:s befolkningskonferens år 1974, FN:s generalförsamlings
sjunde extra möte 1975 och den s. k. Habitat-konferensen
om boende- och bebyggelsemiljö år 1976. Så har även varit fallet inför FN:s
vattenkonferens, som äger rum under andra hälften av mars månad i år.
De fyra största riksdagspartierna har i nämnda fall även inbjudits nominera
företrädare att ingå i de svenska regeringsdelegationerna vid konferenserna
i fråga. Detta skedde även vid FN:s sjätte extra generalförsamlingsmöte
år 1974, vid livsmedelskonferensen samma år och vid det internationella
kvinnoårets världskonferens år 1975.

I fråga om vissa av FN:s större fackorgan eller särskilda FN-aktiviteter
finns stående svenska förbindelse- eller beredningskommittéer i vilka ofta
ingår riksdagsledamöter. I den rådgivande nedrustningsdelegationen ingår
fem företrädare för de fyra största riksdagspartierna, vilka också har tillfälle
att periodvis på platsen följa förhandlingsarbetet i FN:s nedrustningskommitté
i Genéve.

I de svenska delegationerna till FN:s ordinarie generalförsamlingsmöten
har praktiskt taget genomgående ingått ett flertal representanter för de fyra
största riksdagspartierna.

För arbetet inom Nordiska rådet och Europarådet tillsätter riksdagen själv
parlamentariska delegationer.

Som framgått av det föregående, synes regeringen under senare år förhållandevis
väl ha tillgodosett riksdagens naturliga önskemål om insyn i
och möjligheter till påverkan av den utrikespolitiska beslutsprocessen, icke
minst vad beträffar den typ av större internationella konferenser som motionären
med sitt yrkande i första hand åsyftar. Utskottet utgår från att
så sker även i fortsättningen.

KU 1976/77:36

Det bör i detta sammanhang även nämnas att riksdagen vid sin behandling
av budgetpropositionens tredje huvudtitel äger beslutanderätt i frågor som
berör väsentliga delar av utrikespolitiken. Detta gäller inte minst beträffande
den del som rör inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet. Såväl
det direkta biståndet - val av mottagarländer, länderramar osv. - som biståndet
genom olika FN-organ blir föremål för ingående granskning av riksdagen.

Vad beträffar den allmänna informationsverksamheten i utrikespolitiska
frågor och det mellanfolkliga samarbetet från utrikesdepartementet och statsunderstödda
organ till riksdagen, pressen och allmänheten har riksdagen
flera gånger uttalat sig, vilket lett till ökade satsningar på detta område.

Utskottet vill med hänvisning till det anförda forsin del avstyrka motionen
1976/77:580.

Stockholm den 10 mars 1977

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Nä/varande vid ärendets slutbehandling: herr Hernelius (m), fru Lewén-Eliasson
(s), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herr Adamsson (s), fru
Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Åberg (fp), fruar Jonäng (c). Sundberg
(m), herrar Ericson i Örebro (s), Korpås (c), fru Sigurdsen (s), herrar
Wirmark (fp), Jan Bergqvist i Göteborg (s) och Silfverstrand (s).

GOTAB 53524 Stockholm 1977