KU 1976/77:32

Konstitutionsutskottets betänkande
1976/77:32

med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till
partistöd jämte motioner om statligt och kommunalt partistöd

I detta betänkande behandlas dels regeringens förslag i propositionen
1976/77:100 bilaga 5 (justitiedepartementet) under punkten G 5 Stöd till politiska
partier, dels de under allmänna motionstiden 1977 väckta motionerna
1976/77:437 av herr Strindberg m. fl. (m) om det kommunala partistödet
och 1976/77:1003 av herr Siegbahn m. fl. (m) om det statliga partistödet.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen anvisar till statligt stöd till
politiska partier för budgetåret 1977/78 ett förslagsanslag av 53 100 000 kr.
Beloppet är lika stort som under innevarande budgetår.

Motionerna

Enligt motionen 437 bör ett grundbidrag utgå till partierna vid fördelningen
av landstings- och primärkommunalt partistöd på samma sätt som grundbidrag
sedan år 1972 utgår till partierna vid fördelningen av det statliga
partistödet.

1 motionen föreslås därför en ändrad konstruktion av partistödet i kommuner
och landsting. Till varje parti som är representerat i kommunens
fullmäktige resp. i landstingen skall enligt motionen partistödet utgå dels
i form av ett lika stort grundstöd, dels som bidrag per mandat. Grundstödets
sammanlagda storlek skall utgöra en fjärdedel av utgående anslag. Motionärerna
hemställer att lagen om kommunalt partistöd ändras i enlighet med
den föreslagna konstruktionen och att lagändringen träder i kraft den 1
januari 1978.

1 motionen 1003 föreslås en översyn av gällande bestämmelser om det
statliga partistödet. Motionärerna har, med bortseende från partistödssystemets
fördröjningsbestämmelser, gjort en beräkning av effekterna av resultatet
av 1976 års val på utgående statligt partistöd. Denna beräkning
ger enligt motionen underlag för vissa kritiska slutsatser beträffande partistödets
konstruktion. Enligt motionen är det sålunda ganska uppenbart
att det socialdemokratiska partiet, nu i oppositionsställning, borde ha ett
relativt större och inte - som beräkningen utvisar - ett mindre partistöd,
när partiet nu självt måste bekosta alla utredningar etc., för sina ställnings -

1 Riksdagen 1976/77. 4 sami. Nr 32

KU 1976/77:32

taganden i riksdagen. Det förhållandet att partiet genom valet förlorat fyra
mandat borde enligt motionen inte ändra på detta förhållande. Samtidigt
anser motionärerna att skillnaden mellan de bidrag som det socialdemokratiska
partiet nu och tidigare fått och de som gäller för de borgerliga
partierna inte är rimlig. De fasta kostnaderna för partierna är av ungefär
samma storleksordning.

En lösning av dessa båda problem är enligt motionen att mandatbidraget
ganska väsentligt minskas till förmån för tilläggsstödet och det fasta grundstödet.
Samtidigt bör man göra skillnaden mellan tilläggsstödet för parti
i resp. utanför regeringsställning betydligt större.

Gällande ordning m. m.

Statligt stöd till de politiska partierna infördes genom beslut av 1965 års
riksdag. Stödet utgick i form av allmänt partistöd och kanslistöd. Fyra år
senare öppnades också möjlighet för kommuner och landsting att ekonomiskt
stödja politiska partier. I lagen (1969:596) om kommunalt partistöd,
som förblivit oförändrad sedan införandet, stadgas att kommun får lämna
ekonomiskt bidrag till politiskt parti, som under den tid beslutet om bidrag
avser är representerat i kommuns fullmäktige. Beslutet skall enligt lagen
innehålla att bidrag utgår till varje sådant parti med samma belopp för varje
plats som partiet under nämnda tid har i fullmäktige. Lagen skall ha motsvarande
tillämpning på landstingskommun och landsting.

I juni 1971 tillkallades en utredning med uppdrag att göra en översyn
av reglerna om statligt och kommunalt partistöd. Utredningen, som leddes
av landshövding Hjalmar Mehr, hade parlamentarisk sammansättning med
representation av samtliga fem i riksdagen företrädda partier. I augusti 1972
framlade utredningen ett enhälligt betänkande (SOU 1972:62) med förslag
rörande offentligt stöd till de politiska partierna.

Förslagets viktigaste punkter var följande:

1. Det statliga partistödet skulle uppjusteras från 70 000 kr. till 85 000
kr. per riksdagsmandat och år.

2. Som ett komplement till kanslistödet skulle införas ett grundstöd på
1,5 miljoner kr. per kalenderår till varje riksdagsparti som uppnått minst
4 % av rösterna i hela landet vid senaste val. Kanslistödet i övrigt skulle
kvarstå oförändrat, dvs. utgå med ett årligt belopp av 3 500 respektive 5 250
kr. per riksdagsmandat beroende på om vederbörande parti var representerat
i regeringen eller inte.

3. För successiv anpassning av den statliga bidragsgivningen till valutslagen
föreslogs utjämning i tiden av det statliga parti- och kanslistödet.

4. I konsekvens med ställningstagandena rörande det statliga partistödet
skulle det primär- och landstingskommunala partistödets konstruktion förbli
oförändrad.

KU 1976/77:32

5. De nya reglerna skulle gälla inte blott under löpande valperiod utan
även under valperioden 1974-1976, oberoende av utgången i 1973 års val.

6. Det statliga partistödet som infördes att gälla fr. o. m. 1966 hade i
praktiken varit oförändrat sedan dess. Utredningen uttalade önskemålet att
en omprövning av utgående belopp inom det statliga parti- och kanslistödet
skulle ske med kortare intervaller, varvid relationerna mellan beloppen förutsattes
vara oförändrade.

Helt i överensstämmelse med utredningens förslag framlades genom prop.
1972:126ett förslag till lagom statligt stöd till politiska partier. Propositionen
tillstyrktes enhälligt av konstitutionsutskottet (KU 1972:55) och bifölls av
riksdagen (rskr 1972:295).

På förslag av riksdagens informationsutredning (framst. 1974:11) beslöt
riksdagen våren 1974 att tilläggsdelen av kanslistödet skulle räknas upp
med 20 96 (KU 1974:19, rskr 1974:148).

Hösten 1975 föreslogs i prop. 1975/76:75 att det statliga partistödet skulle
höjas med hänsyn till det allmänna kostnadsläget. Även ett genomförande
av förslaget om kommunal rösträtt för invandrare väntades medföra ökade
kostnader för partiernas informationsverksamhet. Förslagen i propositionen
innebar att det statliga stödet till de politiska partierna generellt uppräknades
med ca 35 % för år 1976. Enligt propositionen skulle partistödet ökas från
85 000 kr. per riksdagsmandat till 115 000 kr. Vad kanslistödet beträffar
föreslogs en höjning av grundstödet till 2 025 000 kr. och av tiIIäggsstödet
till 5 650 kr. respektive 8 500 kr. beroende på om partiet är företrätt i regeringen
eller inte. Propositionen tillstyrktes enhälligt av utskottet (KU
1975/76:27) och godkändes av riksdagen (rskr 1975/76:79).

I riksdagens informationsutrednings slutbetänkande Riksdagens sakinformation
(försl. 1975/76:3) föreslogs införande av ett nytt stöd till partigrupperna
i riksdagen. Enligt förslaget borde stödet utgå, dels som ett
grundbidrag på 75 000 kr. per år och partigrupp, dels som ett årligt mandatbidrag
på 1 500 kr. för partier i oppositionsställning och på 500 kr. för
partier i regeringsställning. Förslaget godkändes av riksdagen (KU
1975/76:35, rskr 148).

Som framgått ovan har under innevarande budgetår drygt 53 milj. kr.
anslagits i statligt partistöd. Tillsammans med det kommunala partistödet,
som beräknas uppgå till drygt 60 milj. kr., skulle den totala bidragsgivningen
till partierna från staten och kommunerna ligga i storleksordningen 115
milj. kr. per år. Härtill kommer stödet till partiernas riksdagsgrupper (under
budgetåret 1976/77 744 000 kr.), stödet till de politiska ungdoms- och studentförbunden
samt bidragen till valsedelskostnaderna.

Frågornas tidigare behandling

Sedan 1972 års riksdagsbeslut om partistödets konstruktion har några motioner
rörande det statliga partistödet inte väckts. Det kommunala partistödet

KU 1976/77:32

har aktualiserats i två motioner. I de båda motionerna, som väcktes åren
1974 och 1976 av herr Strindberg m. fl. (m), var yrkandet i huvudsak detsamma
som i den nu aktuella motionen av herr Strindberg m. fl. (m).

Motionen från 1974 avstyrktes enhälligt av konstitutionsutskottet (KU
1974:10) med hänvisning till 1972 års beslut om partistödets utformning
och beslutets bakgrund. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

I sitt yttrande över den av motionerna som väcktes under allmänna motionstiden
1976 anförde utskottet bl. a. följande (KU 1975/76:42):

Med rådande ordning föreligger ett nära samband mellan partistödet på
statlig och kommunal nivå. Det förekommer sålunda i viss utsträckning
att partierna för över statligt partistöd till de kommunala och regionala partiorganisationerna.
Vidare innebär den nuvarande samordnade partistödskonstruktionen
att det inte skall ske någon särskild prövning av vilka politiska
partier som skall erhålla grundstöd och att staten svarar för hela
kostnaden för grundstödet. Den förändring av det kommunala partistödets
konstruktion som föreslås av motionärerna bör därför inte prövas isolerad.
Med hänsyn härtill och till 1972 års överenskommelse mellan partierna,
som i första hand sträcker sig till och med 1976 års val, avstyrker utskottet
motionen.

I en reservation (2 m) framhölls att tiden för 1972 års överenskommelse
mellan partierna löpte ut i och med 1976 års val. Därför borde enligt reservanterna
en utredning om det framtida partistödets konstruktion på såväl
statlig som kommunal nivå tillsättas. Utredningen borde bl. a. ompröva
det samband som med rådande ordning föreligger mellan partistödet på
olika nivåer. Utredningen borde vidare undersöka möjligheten att införa
ett för samtliga kommuner och landsting enhetligt system med grundbidrag
och mandatbidrag som skapar rättvisa mellan partierna.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Utskottet

1 budgetpropositionen föreslås att riksdagen anvisar till statligt stöd till
politiska partier för budgetåret 1977/78 ett förslagsanslag av 53,1 milj. kr.
Utskottet behandlar i samband med detta anslag de under allmänna motionstiden
1977 väckta motionerna 437 och 1003. I motionen 437 föreslås
att det öppnas möjlighet för kommun och landstingskommun att ge en
del av partistödet i form av ett grundstöd, som är lika stort för alla i kommunfullmäktige
resp. i landsting representerade partier. Enligt motionen
1003 bör gällande bestämmelser om det statliga partistödet ses över.

Som utskottet anförde i sitt yttrande över en motion om det kommunala
partistödet vid förra årets riksmöte föreligger med rådande ordning ett nära
samband mellan partistödet på statlig och kommunal nivå. Det förekommer
sålunda i viss utsträckning att partierna för över statligt partistöd till de
lokala och regionala partiorganisationerna. Utskottet framhöll vidare

KU 1976/77:32

att den nuvarande samordnade partistödskonstruktionen innebär att det
inte skall ske någon särskild prövning av vilka politiska partier som skall
erhålla grundstöd och att staten svarar för hela kostnaden för grundstödet.

Enligt utskottet bör en eventuell översyn av partistödet liksom tidigare
föregås av samråd mellan riksdagspartierna och utgå från de principer om
bl. a. samordning mellan det statliga och kommunala partistödet, som det
rådde enighet om i 1971 års partistödsutredning. Utskottet förutsätter att
regeringen följer partistödsfrågorna med uppmärksamhet, bl. a. de i motionen
437 aktualiserade frågorna, och tar de initiativ som befinns lämpliga.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet budgetpropositionens
förslag till medelsanvisning och avstyrker motionerna 437 och 1003.
Utskottet hemställer
att riksdagen

1. till Stöd lill politiska partier för budgetåret 1977/78 under andra
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 53 100 000 kr.,

2. avslår motionen 1976/77:437,

3. avslår motionen 1976/77:1003.

Stockholm den 22 mars 1977

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Nätyarande: herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Björck i Nässjö (m),
Mossberg (s), Fiskesjö (c), Svensson i Eskilstuna (s), Nordin (c), Karlsson
i Malung (s), Schött (m), Kindbom (c), Nyquist (s), Eliasson (c), fru Cederqvist
(s), herrar Tarschys (fp) och Wictorsson (s).

GOTAB 53538 Stockholm 1977