Konstitutionsutskottets betänkande
1976/77:27
KU 1976/77:27
med anledning av motioner om grundlagsskydd för näringsfrihet
m. m.
Motionerna
I motionen 1976/77:565 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, m, c) yrkas
att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till grundlagsskyddad näringsfrihet.
I motionen 1976/77:588 av herr Siegbahn m. fl. (m) yrkas att riksdagen
1. anhåller att regeringen ger den nyligen tillsatta utredningen rörande vissa
grundlagsfrågor i uppdrag att även framlägga förslag om ett förbud mot
kollektivanslutning till politiskt parti; 2. anhåller att regeringen i avvaktan
på grundlagsändring enligt punkt 1 underställer riksdagen ett förslag om
lag mot kollektivanslutning till politiskt parti.
I motionen 1976/77:1333 av herr Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till åtgärder för kamp mot kvinnodiskriminering
inom lagstiftningen främst genom 1) förbud i grundlagen mot spridande
av diskriminerande uppfattningar om kvinnor samt 2) särskild lag med förbud
mot kvinnodiskriminerande text och bilder, även i reklam.
Grundlagsskydd för näringsfrihet
I motionen 565 påtalas att antalet nystartade företag sjunkit markant under
1970-talet jämfört med tidigare - från omkring 3 000 till omkring 2 000
per år. Som orsaker till nedgången pekas i motionen på höga kapitalskatter,
en ökande byråkrati, diskriminerande lagstiftning och bristande förståelse
för företagarnas problem från det allmännas sida. Att ge näringsfriheten
grundlagsskydd skulle enligt motionen vara en av de åtgärder som behövs
för att vända den negativa trenden. Det föreslås att bestämmelser om näringsfriheten
tas in i grundlagens målsättningsstadgande, dvs. 1 kap 2 §
regeringsformen (RF).
Gällande svensk rätt får anses utgå från att det i Sverige råder full frihet
för svenska medborgare att driva näring och utöva yrke. Friheten är dock
i olika hänseenden begränsad med hänsyn till såväl allmänna som enskilda
intressen, t. ex. säkerhets-, hälsovårds-, arbetarskydds- och andra ordningsintressen.
Enligt 8 kap. 3 § RF skall sådana föreskrifter meddelas genom
lag, men efter riksdagens bemyndigande kan enligt 8 kap. 7 $ RF regeringen
genom förordning meddela föreskrifter om bl. a. näringsverksamhet. Regeringen
kan i sin tur delegera beslutanderätten till förvaltningsmyndighet
eller kommun (8 kap. 11 $ RF).
Såväl den Tingstenska utredningen som författningsutredningen föreslog
1 Riksdagen 1976/77. 4 sami. Nr 27
KU 1976/77:27
2
grundlagsstadgande av näringsfriheten. Författningsutredningens förslag
gick ut på att svensk medborgare skulle äga rätt att driva näring och utöva
yrke såvitt annat inte var särskilt stadgat. Under remissbehandlingen kritiserades
förslaget för att skyddet skulle bli alltför urholkat eller rentav meningslöst.
Fri- och rättighetsutredningen stannade för att inte föreslå något grundlagsskydd
för näringsfriheten därför att den inte ansåg det möjligt att i
RF införa ett starkare skydd än författningsutredningen föreslagit. Följaktligen
skulle ett sådant skydd inte nå upp till den nivå som i övrigt föreskrivs
beträffande de grundlagsskyddade rättigheterna.
I propositionen 1975/76:209 med förslag till fri- och rättigheter i grundlag
anslöt sig departementschefen till fri- och rättighetsutredningens ståndpunkt
samt framhöll med anledning av att under remissbehandlingen framställts
krav på ett målsättningsstadgande i RF om närings- och yrkesfrihet att
ett sådant stadgande knappast skulle ha någon självständig betydelse vid
sidan av de bestämmelser om den enskildes frihet och ekonomiska välfärd
som han avsåg att föreslå. Propositionen antogs i förevarande hänseende
av riksdagen utan att särskilt kommenteras (KU 1975/76:56).
I januari 1977 tillkallade regeringen en ny utredning med uppgift att ytterligare
säkra de medborgerliga fri- och rättigheterna. Kommittén skall särskilt
inrikta sig på frågorna om vilka beslutsformer riksdagen skall använda vid
rättighetsbegränsande lagstiftning, lagprövningsrättens roll och lagrådets
framtida ställning. Därutöver skall kommittén också kunna ta upp andra
frågor, bl. a. regler till skydd för näringsfrihet. Arbetet i kommittén förutsätts
bedrivas så att proposition kan föreläggas riksdagen före 1979 års val.
Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti
Enligt motionen 588 borde det i 2 kap. 2 $ RF stadgade skyddet att tillhöra
politisk sammanslutning, trossamfund eller vissa andra sammanslutningar
för åskådning ha utformats på ett sätt som gett den allmän giltighet i stället
för att som nu avse endast den enskildes förhållande till det allmänna.
Motionen tar i första hand sikte på kollektivanslutningen av fackföreningsmedlemmar
till det socialdemokratiska partiet. Det hävdas i motionen att
denna inte är reglerad i fackliga bestämmelser utan endast i stadgarna för
arbetarkommunerna. I motionen lämnas vissa statistiska uppgifter om kollektivanslutningens
omfattning.
Frågan om kollektivanslutningen av fackföreningsmedlemmar till det socialdemokratiska
partiet har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen, bl. a.
i samband med antagandet av 1974 års författning. Grundlagberedningens
majoritet tog avstånd från tanken att i grundlagen införa förbud mot kollektivanslutning
till politiskt parti. Samma ståndpunkt intogs i propositionen
samt av konstitutionsutskottets majoritet (KU 1973:26). I en reservation
(2 m) föreslogs ett grundlagsstadgande om förbud mot kollektivanslutning.
KU 1976/77:27
3
I en annan reservation (3 c, 2 fp) förordades ett uttalande av riksdagen
av innebörd att kollektivanslutning inte borde förekomma men att frågan
borde lösas inte i första hand genom lagstiftning utan genom åtgärder från
partiernas sida i form av opinionsbildning mot kollektivanslutning. Riksdagen
biföll sistnämnda reservation. Även vid 1974 års riksdag bifölls ett
motionsyrkande av motsvarande innebörd (KU 1974:54).
Fri- och rättighetsutredningen föreslog inte något grundlagsförbud mot
kollektivanslutning. 1 en reservation(1 m) yrkades påen sådan bestämmelse
medan en annan reservation (1 fp och 1 c) gav uttryck för samma uppfattning
som riksdagen tidigare ställt sig bakom.
Propositionen om fri- och rättigheter i grundlag (1975/76:209) anslöt sig
till fri- och rättighetsutredningens ståndpunkt, och det gjorde också konstitutionsutskottets
majoritet (KU 1975/76:56). Riksdagen biföll en reservation
(c och fp) av samma innebörd som tidigare och antog således ett yrkande
om att frågan borde lösas i första hand genom åtgärder från de politiska
partiernas sida. I en annan reservation (m) hade yrkats lagstiftning mot
kollektivanslutning.
Förbud mot spridande av kvinnodiskriminerande uppgifter m. m.
I motionen 1976/77:1332, till vilken motionen 1333 hänvisar, tas främst
sikte på kvinnans ställning på arbetsmarknaden samt påtalas i detta sammanhang
bl. a. vikten av att stävja den fördomsfyllda syn på kvinnan som
kommer till uttryck i massmedia, särskilt i de s. k. dam- och herrtidningarna
och i de pornografiska alstren.
Regeringsformen innehåller dels i 1 kap. 2 $ ett målsättningsstadgande
om att det allmänna bl. a. skall verka för att tillförsäkra män och kvinnor
lika rättigheter, dels i 2 kap. 16 § ett rättsligt bindande förbud mot att lag
eller annan föreskrift innebär att någon missgynnas på grund av sitt kön.
Undantag härifrån får göras endast om föreskriften utgör led i strävanden
att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt
eller motsvarande tjänsteplikt.
1 propositionen om fri- och rättigheter i grundlag anförde departementschefen
i anslutning till reglerna om förbud mot kvinnodiskriminering bl. a.
följande (prop. 1975/76:209 s. 101):
Gällande rätt innehåller ett stort antal författningar som i olika hänseenden
särbehandlar könen och som inte nu kan ändras eller upphävas. Denna
omständighet har föranlett utredningen att begränsa sitt förslag till förbud
mot könsdiskriminerande normgivning till att gälla det framtida lagstiftningsarbetet.
Det kan emellertid inte med fog hävdas att den föreslagna
regleringen av denna anledning skulle vara innehållslös. I likhet med utredningen
anser jag att det ligger ett väsentligt värde i att ny könsdiskriminerande
normgivning i huvudsak hindras. En förbudsregel kommer vidare
att få betydelse som ett incitament till utgallring av nu föreliggande regler
om särbehandling. Med hänsyn härtill och till det angelägna i att ge starkaste
1 * Riksdagen 1976/77. 4 sami. Nr 27
KU 1976/77:27
4
möjliga grundlagsförankring åt strävandena att tillförsäkra män och kvinnor
jämbördiga levnadsvillkor vill jag förorda att ett rättsligt bindande förbud
mot könsdiskriminering tas in i RF.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes en motion (vpk) med
samma syfte som den nu aktuella. Utskottet avstyrkte motionen med följande
motivering (KU 1975/76:56 s. 43) "Sorn utskottet anfört i det föregående
kommer arbetet på en ny yttrandefrihetsgrundlag att fortsätta.
Därvid kommer också frågan om yttrandefrihetens gränser att behandlas.
En kommande utredning på området bör inte bindas genom att riksdagen
nu tar ställning i sak i den av motionärerna aktualiserade frågan.”
Tryckfrihetsförordningen har till syfte att värna om yttrandefriheten och
fri åsiktsbildning. Varje medborgare är därför tillförsäkrad rätten att i tryckt
skrift uttrycka åsikter i vilket ämne som helst. I denna rätt får inte förekomma
andra inskränkningar än sådana som särskilt anges i TF och som
avser att slå vakt om enskilds rätt och allmän säkerhet.
Frågan om den kommersiella reklamen omfattas av TF har varit omdiskuterad.
Den aktualiserades bl. a. vid tillkomsten av marknadsföringslagen.
I samband härmed (prop. 1970:57)gavs uttryck förden uppfattningen
att ingripanden utanför TF:s ram mot reklamåtgärder i vidare mån än marknadsföringslagen
medgav fick ske endast när frågan var av utpräglat kommersiell
natur och hade rent kommersiella förhållanden till föremål och
sålunda inte avsåg nyhetsförmedling och åsiktsbildning av det slag som
ligger i TF:s syfte att värna.
I samband med att det genom ändring i TF gavs möjlighet att lagstifta
mot reklam för alkohol och tobak (prop. 1973:123, KU 1973:23) anförde
departementschefen bl. a. följande som motivering till att en sådan lagstiftning
föranledde ändring av TF:
De möjligheter till ingripanden mot reklam i tryckt skrift i allmänhet
som marknadsföringslagen redan erbjuder och som i övrigt kan anses föreligga
står givetvis öppna också när det gäller reklam för varor som är
skadliga eller olämpliga. Det kan emellertid sättas i fråga om det är möjligt
att utan direkt stöd i TF ingripa med generella åtgärder mot reklam enbart
av det skälet att den avser vissa slag av varor vars bruk av sociala eller
liknande skäl inte bör främjas, såsom alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror.
Det kan sålunda hävdas att en åtgärd som innebär att reklam förbjuds
eller inskränks av den anledningen att den avser viss vara skulle innebära
ett angrepp mot den yttrande- och informationsfrihet, som TF är satt att
värna.
Massmedieutredningen gav klart uttryck för uppfattningen att den kommersiella
reklamen åtnjöt tryckfrihetsrättsligt skydd i väsentliga avseenden
och föreslog därför ett stadgande som medgav generella ingripanden mot
reklam men samtidigt innebar att åtskilliga viktiga principer i grundlagen
fortfarande skulle gälla på detta område (SOU 1975:49).
Massmedieutredningens förslag har endast delvis föranlett lagstiftning.
KU 1976/77:27
5
För närvarande pågår inom justitiedepartementet förberedelser för tillsättandet
av en ny utredning som skall få till uppgift att utarbeta förslag till
en ny yttrandefrihetsgrundlag, avsedd att ersätta tryckfrihetsförordningen.
Enligt vad som anges i direktiven till den nytillsatta fri- och rättighetsutredningen
skall yttrandefrihetsgrundlagen innehålla nya regler om yttrandefriheten
i tryckt och därmed jämställd skrift, i film, radio och TV samt
i de ytterligare medier som lämpligen kan bli föremål för sådan reglering.
Arbetet förutsätts bli så omfattande att det inte kan leda till något riks--dagsbeslut före 1979 års val.
I detta sammanhang kan vidare erinras om justitieministerns uttalande
i en frågedebatt i riksdagen den 10 december 1976 (prot. 1976/77:43 s. 38 f.),
att regeringen överväger möjligheterna att tillskapa en lagstiftning som i
första hand tar sikte på förbud mot sadistiska framställningar och barnpornografi,
vilket i fråga om tryckta skrifter krävde en ändring i tryckfrihetsförordningen.
1 slutet av 1972 tillkallade dåvarande statsministern fem ledamöter att
ingå i en delegation för att bevaka och utreda frågan om jämställdhet mellan
män och kvinnor. Delegationen förstärktes senare med företrädare för arbetsmarknadens
parter och olika kvinnoorganisationer.
Vid 1975/76 års riksmöte uttalade sig riksdagen (JuU 1975/76:9) för en
parlamentarisk medverkan i jämställdhetsarbetet, vilket ledde till att regeringen
i augusti 1976 tillsatte en särskild kommitté som skulle inrikta
sig på mera långsiktiga projekt inom jämställdhetsområdet och på frågor
av större principiell räckvidd.
1 direktiven uttalades bl. a.:
I samband med behandlingen i riksdagen av regeringens prop.
1975/76:173, med redogörelse för och förslag till åtgärder för att främja
kvinnans ställning på den statliga arbetsmarknaden, väcktes motionsvis förslag
bl. a. att frågan om lagstiftning borde utredas. I sitt av riksdagen godkända
betänkande (1975/76:42) anförde inrikesutskottet bl. a. följande: Svårigheterna
att åstadkomma och i praktiken upprätthålla en effektiv lagstiftning
mot könsdiskriminering är uppenbara. Detta bör emellertid inte hindra
att man utreder frågan. Utredningsarbetet bör anförtros den parlamentariska
utredning för jämställdhetsfrågor som riksdagen tidigare har uttalat sig för.
I enlighet med riksdagens beslut bör frågan om en lagstiftning mot könsdiskriminering
nu göras till föremål för en allsidig och förutsättningslös
utredning. Som riksdagen har uttalat, bör uppgiften att göra denna utredning
lämnas till den kommitté som jag tidigare har föreslagit skall tillsättas.
1 en skrivelse den 11 juni 1976 har konsumentombudsmannen (KO) pekat
på att det f. n. saknas lagliga möjligheter att - annat än i mycket begränsad
utsträckning - ingripa mot reklam och annan marknadsföring som är diskriminerande
med hänsyn till ras, kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung.
KO har därför föreslagit att man utreder möjligheten att utvidga
marknadsföringslagen så att ingripande kan ske mot diskriminerande marknadsföring.
Frågan om könsdiskriminerande reklam har behandlats även i riksdagen.
I sitt betänkande (1975/76:61) föreslog sålunda näringsutskottet - med an
-
KU 1976/77:27
6
ledning av två motioner - att riksdagen hos regeringen skulle begära förslag
till lagstiftning mot sådan reklam. Utskottet framhöll att även om strävandena
att motverka könsdiskriminering i reklam till väsentlig del måste
ta sig uttryck i information och opinionsbildning, så är det önskvärt att
det skapas förutsättningar för ingripanden av KO och marknadsdomstolen
på området. Riksdagen godtog utskottets förslag (rskr 1975/76:343).
Som riksdagen har uttalat, är det önskvärt att - som ett led i de allmänna
strävandena att motarbeta könsdiskriminering - skapa förutsättningar för
ingripanden även mot könsdiskriminerande reklam. En väg är den som
KO har anvisat. En annan väg är att inrymma bestämmelser i ämnet i
en allmän lag mot könsdiskriminering. Frågan bör utredas närmare. Uppdraget
att göra den utredningen bör lämnas åt den kommitté som jag tidigare
har föreslagit skall tillsättas. Vid utredningsarbetet måste självfallet de tryckfrihetsrättsliga
konsekvenserna uppmärksammas.
Kommittén fick i oktober 1976 tilläggsdirektiv, som bl. a. gav den i uppdrag
att utarbeta en lag mot könsdiskriminering. I direktiven förordades
vidare att kommittén fick hela ansvaret för jämställdhetsarbetet.
Enligt vad som anges i direktiven till den nytillsatta fri- och rättighetsutredningen
skall inom kort tillkallas en utredning som skall få till uppgift
att utarbeta förslag till en ny yttrandefrihetsgrundlag, avsedd att ersätta
tryckfrihetsförordningen. Yttrandefrihetsgrundlagen skall, enligt vad som
i detta sammanhang uttalas, innehålla nya regler om yttrandefriheten i tryckt
och därmed jämställd skrift, i film, radio och TV samt i de ytterligare medier
som lämpligen kan bli föremål för sådan reglering. Arbetet förutsätts bli
så omfattande att det inte kan leda till något riksdagsbeslut före 1979 års
val.
Utskottet
I motionerna behandlas yrkanden om att i grundlagen skall införas skydd
för näringsfriheten samt förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti
och mot spridande av kvinnodiskriminerande uppfattningar. Beträffande
de båda sistnämnda frågorna yrkas därjämte att dessa skall regleras också
i vanlig lag.
Beträffande näringsfriheten utgår svensk rätt från principen att varje medborgare
har full frihet att driva näring och utöva yrke. Friheten är dock
begränsad i olika hänseenden, t. ex. på grund av säkerhets-, hälsovårds-,
arbetarskydds- och andra ordningsintressen.
I skilda sammanhang har frågan om införande av ett grundlagsskydd
för näringsfriheten diskuterats, men omfattningen av de inskränkningar i
skyddet som i så fall måste göras har i allmänhet ansetts utgöra ett hinder
mot en sådan grundlagsbestämmelse. Senast intogs denna ståndpunkt i förarbetena
till 1976 års fri- och rättighetsreform. Den nyligen tillsatta utredningen
om förstärkt skydd i regeringsformen för medborgerliga fri- och
rättigheter är emellertid enligt vad som uttalas i direktiven oförhindrad att
KU 1976/77:27
7
överväga bl. a. frågor om grundlagsregler till skydd för näringsfriheten. Det
finns därför enligt utskottets mening inte skäl att, som yrkas i motionen
565, ta initiativ till en särskild utredning.
Frågan om kollektivanslutning till politiskt parti har vid flera tillfällen
tidigare behandlats av riksdagen. Åren 1973, 1974 och 1976 har riksdagen
ställt sig bakom uttalanden av innebörd att kollektivanslutning till politiskt
parti inte borde förekomma. Frågan borde emellertid inte i första hand lösas
genom lagstiftning utan genom åtgärder från partiernas sida i form av opinionsbildning
mot kollektivanslutning.
Riksdagen uttalade i 1975/76 års betänkande bl. a.:
Individens rätt att fritt och självständigt välja politiskt parti är grundläggande
för demokratin. Utskottet kan därför av principiella skäl inte acceptera
kollektiv anslutning av människor till politiskt parti. Ett sådant system
strider mot den åsiktsfrihet som nu gällande grundlag utgår ifrån och
som ytterligare befästes i det nu föreliggande förslaget till förstärkning av
de medborgerliga fri- och rättigheterna.
Reservationsrätten för den enskilde förändrar ingenting i denna demokratiskt
grundläggande fråga. Den tvingar den enskilde att offentligt avslöja
vilket parti vederbörande inte vill tillhöra.
Det finns anledning att understryka att ett riksdagens uttalande mot kollektivanslutning
på intet sätt riktar sig mot fackliga föreningars rätt att själva
besluta om egna angelägenheter. Denna rätt skall självklart vara orubbad.
Däremot riktas uttalandet till det parti-socialdemokraterna-som registrerar
som medlemmar andra än dem som individuellt sökt medlemskap i partiet.
Nuvarande missförhållanden bör icke i första hand förändras genom lagstiftning
utan genom åtgärder från partiernas egen sida.
Utskottet ansluter sig till tidigare av riksdagen gjorda uttalanden i denna
fråga. Den debatt om kollektivanslutningens berättigande som på senare
tid förekommit, bl. a. inom det socialdemokratiska partiet och den fackliga
rörelsen, gör att utskottet hyser starka förhoppningar att frågan kan komma
att lösas inom en nära framtid. Utskottet avstyrker därför motionen 588.
De i motionen 1333 upptagna yrkandena berör tryckfrihetens grundvalar
- rätten att i tryckt skrift uttrycka åsikter i vilket ämne som helst. Utskottet
vill understryka att inskränkningar i denna rätt är tillåtna endast i de fall
som särskilt anges i tryckfrihetsförordningen och som alla har till ändamål
att skydda det allmänna eller enskilda personer från allvarliga skador.
Det är angeläget att könsdiskriminering på olika sätt bekämpas, främst
genom en aktiv opinionsbildning. Utskottet erinrar om de åtgärder som
från samhällets sida vidtagits under senare år samt om pågående och aviserat
utredningsarbete. I detta sammanhang kan nämnas regeringsformens förbud
mot kvinnodiskriminerande lagstiftning och målsättningsstadgandet i RF
att det allmänna skall verka bl. a. för att tillförsäkra män och kvinnor lika
rättigheter. Ägnat att motverka könsfördomar är vidare det inom jämställdhetskommittén
pågående arbetet med bevakning och utredning av frågorna
KU 1976/77:27
8
om jämställdhet mellan kvinnor och män, bl. a. med sikte på att införa
en särskild lag mot könsdiskriminering.
Frågan om kommersiell reklam åtnjuter tryckfrihetsrättsligt skydd behandlades
av massmedieutredningen, som klart gav uttryck för uppfattningen
att så i väsentliga avseenden var fallet. Samma principiella inställning
redovisades av statsmakterna i samband med de ändringar som gjordes
i tryckfrihetsförordningen 1973-1974 för att möjliggöra lagstiftning om förbud
mot reklam för alkohol och tobak. En lag med förbud mot kvinnodiskriminerande
reklam synes därför fordra stöd i tryckfrihetsförordningen.
Det kan förmodas att frågan om reklamens tryckfrihetsrättsliga skydd kommer
att övervägas av den nyligen aviserade utredningen om en ny yttrandefrihetsgrundlag.
Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1333.
Utskottet hemställer
att riksdagen
1. beträffande grundlagsskyddad näringsfrihet avslår motionen
1976/77:565,
2. beträffande kollektivanslutning till politiskt parti avslår motionen
1976/77:588,
3. beträffande ./orAi/t/ mot spridande av kvinnodiskriminerande uppgifter
m. m. avslår motionen 1976/77:1333.
Stockholm den 3 mars 1977
På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO
Närvarande: herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Björck i Nässjö (m),
Mossberg(s), Fiskesjö(c), Lindahl i Hamburgsund (fp),Svensson i Eskilstuna
(s), Nordin (c), Karlsson i Malung (s), Schött (m), Gustafsson i Ronneby
(s), Kindbom (c), Nyquist (s), fru Hammarbacken (c) och fru Cederqvist
(s).
Reservation
av herrar Johansson i Trollhättan (s), Mossberg (s), Svensson i Eskilstuna
(s). Karlsson i Malung (s), Gustfsson i Ronneby (s), Nyquist (s) och fru
Cederqvist (s), vilka beträffande kollektivanslutning till politiskt parti ansett att
den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar "Utskottet ansluter” och
slutar "motionen 588” bort ha följande lydelse:
Utskottet har inte funnit anledning att frångå sin tidigare intagna ståndpunkt
i kollektivanslutningsfrågan, nämligen att det måste tillkomma fackliga
organisationer att fatta beslut i egna angelägenheter. Utskottet avstyrker
därför de motionsyrkanden som väckts i frågan.
KU 1976/77:27
9
Särskilt yttrande
beträffande kollektivanslutning till politiskt parti
av herrar Björck i Nässjö (m) och Schött (m):
Riksdagens flera gånger uttalade uppmaning att upphöra med kollektivanslutningen
till politiskt parti har inte respekterats av socialdemokraterna.
Moderata samlingspartiet har vid flera tillfällen krävt att lagstiftning bör
användas för att få ett slut på detta antidemokratiska system.
Den opinion mot kollektivanslutning som under senare tid allt starkare
förmärkts inom såväl det socialdemokratiska partiet som den fackliga rörelsen
ger anledning till vissa förhoppningar om att de gjorda riksdagsuttalandena
äntligen skall respekteras av det parti som tillämpar kollektivanslutning.
Vi har därför denna gång avstått från att kräva förbud i lag
mot kollektivanslutning till politiskt parti.
Vår principiella uppfattning i frågan står emellertid fast. Kollektivanslutningen
kan omöjligen förenas med principen i vårt demokratiska system att
var och en skall ha rätt att fritt och självständigt välja åskådning och därmed
partitillhörighet. Skulle ej kollektivanslutningen genom beslut av dem som
begagnar sig av detta system bringas att upphöra inom en nära framtid, bör
frågan om lagstiftning ånyo övervägas.
GOT A B 53379 Stockholm 1977