KU 1976/77: 25

Konstitutionsutskottets betänkande
1976/77: 25

med anledning av propositionerna 1975/76:187 om kommunal demokrati,
ny kommunallag m. m. och 1976/77:1 om minskad statlig
detaljreglering av kommunerna samt motioner

I detta betänkande behandlas dels propositionerna 1975/76:187 och
1976/77:1, dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte
väckta motionerna 1975/76:451,1975/76:911,1975/76:913,1975/76:921 och
1975/76:1980, yrkandena 9-11, dels den med anledning av propositionen
1975/76:187 väckta motionen 1976/77:5, dels de under allmänna motionstiden
vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna 1976/77:70, 1976/77:76,
1976/77:568 och 1976/77:572.

Propositionernas huvudsakliga innehåll

I propositionen 1975/76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag
m. m. föreslås en enhetlig kommunallag med nya bestämmelser som syftar
till att stärka medborgarnas inflytande. Till grund för förslagen ligger ett
omfattande utredningsarbete som har utförts av utredningen om den kommunala
demokratin och kommunallagsutredningen.

Den nya lagen bygger på principen att kommuner och landstingskommuner
skall lämnas största möjliga frihet att anpassa sina arbetsformer till
de lokala förhållandena. Den nyligen genomförda kommunindelningsreformen
har skapat förutsättningar för att minska detaljregleringen i de nuvarande
kommunallagarna. Den nya kommunallagen avses gälla för samtliga
kommuner och landstingskommuner. Den ersätter den nuvarande kommunallagen,
kommunallagen för Stockholm och landstingslagen. Den får
i högre grad än de nuvarande lagarna karaktär av ramlag. Åtskilliga detaljfrågor
som f. n. regleras i lag skall enligt förslaget kunna regleras av
kommunerna och landstingskommunerna själva. Härigenom har det blivit
möjligt att låta de allra flesta bestämmelserna i lagen få generell giltighet.
Några särregler har dock måst behållas för Stockholms kommun.

Propositionen innehåller förslag på en rad punkter som berör de förtroendevaldas
arbetsförutsättningar och medborgarnas möjligheter till insyn
och deltagande i den kommunala verksamheten. I ett representativt system
är de förtroendevaldas arbetsförutsättningar och partiernas roll centrala frågor.
Rätt till ledighet från anställning för fullgörande av kommunala uppdrag
föreslås.

Vidare föreslås vidgade möjligheter till ersättning för kostnader som har
föranletts av förtroendeuppdrag. Bl. a. skall kostnader för barntillsyn och
särskilda kostnader för handikappade kunna ersättas. Arvoden till de för 1

Riksdagen 1976/77. 4 sami. Nr 25

KU 1976/77:25

troendevalda skall enligt förslaget, liksom hittills kunna utgå endast med
enhetliga belopp, dvs. utan hänsyn tagen till den enskilde förtroendevaldes
förlorade arbetsförtjänst. Möjligheterna att senare pröva ett system med
differentierad ersättning hålls dock öppna.

I propositionen framhävs de beslutande organens, dvs. kommunfullmäktiges
och landstingets, centrala ställning. För landstingskommunernas del
innebär förslaget att förvaltningsutskottets möjligheter att företräda landstinget
begränsas samt att beredningen i utskott görs frivillig. För både
kommuner och landstingskommuner föreslås vidare vissa förändringar i
fråga om de beslutande organens arbetsformer. Motioner skall sålunda i
princip behandlas inom ett år, och kravet på beslutförhet sänks från två
tredjedels till enkel majoritet. Suppleantsystemet i kommunfullmäktige görs
vidare obligatoriskt i likhet med vad som redan nu gäller för landsting.

För att inför väljarna klarare markera ansvarsförhållandena har många
kommuner och landstingskommuner valt att införa något slag av majoritetsmarkeringar.
I propositionen föreslås inga lagändringar för att införa
några av de mest långtgående alternativ som har behandlats i den allmänna
debatten. Mot sådana lösningar talar framför allt svårigheterna att skapa
tillräckliga insynsmöjligheter för minoriteten. Däremot anges det i propositionen
som en utgångspunkt att den politiska majoriteten skall ges möjlighet
att markera ett huvudansvar för den kommunala verksamheten samtidigt
som minoriteten ges goda arbetsmöjligheter. Hur detta skall ske i
det enskilda fallet måste avgöras lokalt. Arvode skall kunna ges till minoritetsföreträdare
som inte har uppdrag som ordförande i nämnd. Vidare
skall ersättare kunna utses för ordförande för att man inte skall behöva
få skifte i den politiska ledningen, om någon ordförande blir långvarigt
sjuk. Av samma skäl skall man kunna utse andre vice ordförande i alla
nämnder.

Bl. a. för att förhindra att ett parti som har förlorat valet ändå skall kunna
besluta om budgeten för det kommande året föreslås åtgärder för att åstadkomma
ett snabbare genomslag. Förslaget innebär att den nyvalda beslutande
församlingen börjar sin mandatperiod redan den 1 november. Det
har inte bedömts möjligt att låta reformen omfatta också nämnderna. I
anslutning till förslaget föreslås också att reglerna i vallagen om utseende
av suppleanter för kommunfullmäktige ändras så att sammanräkningen skall
kunna ske snabbare än hittills. Vidare föreslås att budgetfristerna för landstingskommunerna
förlängs så att de kommer att stämma överens med
vad som gäller för kommunerna.

Det föreslås att ansvaret för informationsverksamheten i princip skall
åligga kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet. Väsentliga önskemål
om ökade insatser för att göra förvaltningen mer lättillgänglig och för att
underlätta den idéförankrade informationen genom partier och övriga folkrörelser
anses kunna uppnås utan ytterligare regler i lag.

De kommunägda företagen svarar för en ansenlig del av den kommunala

KU 1976/77:25

verksamheten. För att öka möjligheterna till insyn och inflytande föreslås
att de ledamöter i företagens styrelser som skall utses av kommun eller
landstingskommun skall kunna väljas proportionellt.

I propositionen behandlas även lokala organ som kommundelsråd och
institutionsstyrelser. Erfarenheterna från de kommuner som har prövat kommundelsråd
är blandade och i de kommuner som har inrättat institutionsstyrelser
har försöksverksamheten ännu pågått alltför kort tid för att några
bestämda slutsatser skall kunna dras. Några särskilda bestämmelser föreslås
därför inte när det gäller lokala organ.

I propositionen avvisas tanken på att införa ett kommunalt folkomröstningsinstitut.
Däremot föreslås en bestämmelse i den nya kommunallagen
som syftar till att klarlägga rättsläget i fråga om sådana opinionsundersökningar
som redan förekommer i vissa kommuner.

Den nya enhetliga kommunallagen föranleder följdändringar i ett stort
antal författningar. Förslag till vissa följdändringar läggs fram i kommunallagspropositionen.

1 propositionen 1976/77:1 om minskad statlig detaljreglering av kommunerna
m. m. föreslås bl. a. ändrade regler för de kommunala och landstingskommunal
specialreglerade nämnderna. Den grundläggande principen bakom
förslagen i propositionen är att kommunernas och landstingskommunernas
handlingsfrihet skall ökas liksom deras möjligheter att anpassa verksamhetsformerna
efter lokala förhållanden. Genom förslagen skapas större
enhetlighet och enkelhet i nämndorganisationen. De nya reglerna innebär
att förslagen i prop. 1975/76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag
m. m. slår igenom också i de specialreglerade nämnderna. Detta sker genom
att bestämmelserna i den nya kommunallagen, som innehåller ett minimum
av särregler och detaljföreskrifter, görs tillämpliga också på dessa nämnder.
Flertalet särbestämmelser i specialförfattningarna om nämndernas organisation
och arbetsformer föreslås utgå. Det innebär bl. a. att alla nämnder
skall kunna väljas proportionellt och att frågan om nämndernas sammansättning
och utomståendes närvarorätt vid nämndsammanträden avgörs av
kommunerna och landstingskommunerna. Dessa får också en större frihet
att bestämma vilka nämnder som skall inrättas och hur uppgifterna skall
fördelas mellan nämnderna. Gemensam personaladministration och egendomsförvaltning
kommer att kunna anordnas för alla nämnder. Skyldigheten
att underställa länsstyrelsen vissa nämnders beslut om bl. a. delegation och
beslut om plan för ålderdomshem slopas. Vidare föreslås att institutet jordbruksstämma
avvecklas.

De i propositionen 1975/76:187 framlagda förslagen till ny kommunallag
och till lag om införande av kommunallagen redovisas vid sidan av utskottets
motsvarande lagförslag i bilagorna 1 och 2 till detta betänkande. Beträffande
övriga i propositionerna framlagda lagförslag hänvisas i detta sammanhang
till propositionerna.

KU 1976/77:25

Motionsyrkandena

I motionen 1975/76:451 av herr Björk i Gävle (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen föreslår att frågan om jäv vid löneförhandling av vid kommun
anställd personal snarast utreds.

I motionen 1975/76:911 av herrar Romanus (fp) och Petersson i Röstånga
(fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för kommunala
besvärsnämnder enligt riktlinjerna i motionen.

I motionen 1975/76:913 av herr Schött (m) yrkas att riksdagen hos regeringen
anhåller om tilläggsdirektiv för utredningen om den kommunala
demokratin innebärande krav på utredning beträffande förutsättningarna
för en beslutsförsamling på lokal nivå enligt vad som anförts i motionen.

I motionen 1975/76:921 av herr Åkerfeldt (c) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär översyn av den landstingskommunala kompetensen, så att
landsting får rätt av bevilja lånegarantier till enskilda för uppförande och/eller
upprustning av fritidshus på landsbygden. Landstingsförbundet har avgett
yttrande över motionen.

I motionen 1975/76:1980 av herr Bohman m. fl. (m), punkterna 9-11,
yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om dels förslag till sådan ändring
i kommunallagen att kommuner ges möjlighet att inrätta direktvalda kommundelsråd
i enlighet med vad som anförts i motionen 1975/76:1979, dels
tilläggsdirektiv till utredningen om den kommunala demokratin beträffande
möjligheterna att inom nämndorganisationen tillskapa ytterligare distriktsnämnder,
dels förslag till sådan ändring i kommunallagen att kommun ges
möjlighet att anordna rådgivande folkomröstning.

I motionen 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk) yrkas

att riksdagen uttalar dels att innebörden i 3 § kommunallagen även bör
avse rätt för kommun att bedriva ordinär företagsverksamhet i enlighet
med vad som anförts i motionen, dels att den i 10 och 39 §§ kommunallagen
inskrivna rättigheten till ledighet från anställning för uppdrag även förutsätts
omfatta skyldighet för arbetsgivare att garantera att arbetsvillkoren ej försämras
för den som innehar förtroendeuppdrag, dels att vid tillämpningen
av de i propositionen förordade arbetsvillkoren för oppositionen alla minoritetsgrupper
tillförsäkras goda arbetsmöjligheter;

samt att riksdagen beslutar anta två i motionen intagna lagförslag, nämligen
dels förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620) med tillägg av
ett nytt andra stycke i 2 kap. 9 S (innebärande att nio tiondelar av de kommunala
valkretsmandaten skall vara fasta och resten utjämningsmandat)
och med borttagande av andra meningen i 14 kap. 15 a S (treprocentsspärren
vid landstingsval), dels förslag till kommunallag vad avser 23 S (med tillägg
av bestämmelser om rådgivande folkomröstning och kommundelsråd) och

KU 1976/77:25

29 § (med viss utvidgning av interpellationsrätten till att omfatta även kommu
nägda foretag).

I motionen 1976/77:70 av herr Bergman (s) yrkas att riksdagen i anslutning
till behandlingen av propositionen 1975/76:187 om kommunal demokrati,
ny kommunallag m. m. som sin mening uttalar vad som anförts i motionen
om hänsynen till medborgarviljan vid majoritetsskifte i kommunfullmäktige
och landsting.

1 motionen 1976/77:76 av herr Wååg m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn i avsikt att den ekonomiska redovisningen
vid kommunala verk åtskiljs från kommunens allmänna redovisning och
bringas mer i överensstämmelse med den för aktiebolag.

1 motionen 1976/77:568 av herr Biörck i Värmdö (m) yrkas att riksdagen
på det sätt som föreslås i motionen lagfäster rätten för vissa tätorter att
benämnas ”stad”.

I motionen 1976/77:572 av herr Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådana lagändringar att offentlighetsprincipen
kommer att gälla för kommunala och landstingskommunala bolag
och stiftelser samt att verksamheten i sådana företag kan bli föremål för
interpellationer och enkla frågor i kommunfullmäktige resp. landsting.

Beträffande motiveringen hänvisas till motionerna. I bilaga 36 redovisas
en sammanställning över motionsyrkandena med hänvisningar till var i
betänkandet resp. yrkanden behandlas av utskottet.

Utskottets handläggning av ärendet

De i propositionerna framlagda lagförslagen avsågs träda i kraft den 1
januari 1977. På grund av ärendets omfång och komplicerade karaktär och
den knappa tiden för riksdagsbehandling under hösten 1976 fann utskottet
att den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet inte kunde hållas. Härvid
beaktades även behovet av rimlig tid för information om den nya lagstiftningen.

I några delar bedömdes det emellertid vara lämpligt att de i propositionen
1975/76:187 föreslagna nya bestämmelserna kunde träda i kraft redan den
1 januari 1977 och därmed tillämpas från den nya mandattidens början.

Detta gällde dels möjlighet för landstingen att utöka sina presidier med
en andre vice ordförande, dels möjlighet för kommunfullmäktige resp. landstingen
att utöka kommunstyrelsernas, förvaltningsutskottens och övriga
nämnders presidier med en andre vice ordförande, dels möjlighet för kommunstyrelsen,
förvaltningsutskottet samt övriga nämnder att förordna ledamot
som ersättare för ordföranden, om denne på grund av sjukdom eller
annars för längre tid är hindrad att fullgöra sitt uppdrag.

KU 1976/77:25

Genom ett utskottsinitiativ (KU 1976/77:9) lades därför fram förslag till
ändringar i nu gällande kommunallagar i nämnda hänseenden. Riksdagen
har antagit lagändringarna i enlighet med utskottets förslag (rskr 1976/77:21,
SFS 1976:859 och 860).

Under behandlingen av det nu redovisade ärendet har utskottet mottagit
ett antal skrivelser med synpunkter på kommunal lagspropositionen och olika
kommunala frågor. Vidare har representanter för Stockholms kommun inför
utskottet framfört vissa förslag, som syftar till att behålla nuvarande särbestämmelser
för kommunen.

I det följande redovisar utskottet i särskilda avsnitt i anslutning till de
olika propositions- och motionsförslagen sina allmänna överväganden. Därefter
följer en specialmotivering till de författningsförslag som utskottet lägger
fram.

Utskottets allmänna motivering

Inledning

Den kommunala självstyrelsen har lång tradition och stark förankring
i vårt land och utgör en av grundvalarna för det demokratiska styrelseskicket
i Sverige. Genom denna har det varit möjligt att decentralisera viktiga samhällsuppgifter
till kommuner och landsting. Medborgarna har tillförsäkrats
rätten att lokalt besluta om gemensamma angelägenheter.

En medveten strävan, varom bred politisk enighet rått både på riksplanet
och lokalt, har varit att i takt med den snabba samhällsutvecklingen anförtro
och lägga nya uppgifter på kommunerna och landstingen. Dessa har också
själva tagit på sig nya uppgifter och successivt byggt ut den kommunala
samhällsservicen. Utskottet vill särskilt framhålla att medborgarnas krav
på en god social trygghet, utbildning och en rad andra gemensamma serviceåtgärder
har medfört att den kommunala och landstingskommunala
verksamheten fortlöpande har utvidgats. Detta har i sin tur ställt allt större
krav på kommunernas och landstingskommunernas resurser av olika slag.
Den kommunala och landstingskommunala verksamheten har ökat särskilt
snabbt under efterkrigstiden.

För att på den lokala nivån skapa kommuner med tillräckligt befolkningsunderlag
och ekonomisk bärkraft har det varit nödvändigt att reformera
den kommunala indelningen. Storkommunreformen år 1952 innebära» antalet
landskommuner minskade från 2 281 till 816. Den genomsnittliga folkmängden
i landskommunerna steg från omkring 1 500 till drygt 4 000 invånare
samtidigt som det genomsnittliga skatteunderlaget ökade i motsvarande
grad.

Kommunindelningsreformen år 1962 - den s. k. kommunblocksreformen
- berörde alla typer av primärkommuner. Den byggde bl. a. på näringsgeografiska
grunder. En ny kommuntyp skapades genom att tätorter och

KU 1976/77:25

landsbygd lades samman. Någon normalstorlek fastställdes inte. En minimigräns
vid en beräknad folkmängd år 1975 på 8 000 invånare ställdes
emellertid upp som riktmärke. 1 undantagsfall godtogs ett lägre befolkningstal.
Antalet kommuner uppgår f. n. till 277. De två indel ni ngsreformerna
under efterkrigstiden har alltså reducerat antalet kommuner till drygt en
tiondel. Kommunindelningsreformerna har tillkommit mot den nyss skisserade
bakgrunden av den kommunala verksamhetens expansion och av
de samtidigt allt större kraven på kommunernas resurser i olika avseenden.

Därigenom har en delvis ny situation uppkommit som påtagligt inverkat
på den kommunala demokratin. När det gäller primärkommunerna visar
gjorda beräkningar att antalet ordinarie kommunala förtroendeuppdrag minskat
avsevärt under årens lopp.1 Å andra sidan har utvecklingen gått i den
riktningen att uppdragen fördelats på flera personer i större utsträckning
än tidigare. På landstingssidan har däremot antalet förtroendeuppdrag hållit
sig mer konstant under senare år. Ett förhållande som också i hög grad
inverkat på den kommunala demokratin är utvecklingen i riktning mot
ett mer utpräglat representativt system. Personkontakterna mellan väljare
och valda samt medborgarnas möjligheter att själva aktivt delta i det kommunalpolitiska
arbetet har minskat. Partierna och de förtroendevalda har
fått en mer central roll och ett större ansvar för information och fortlöpande
kontakt med medborgarna. Detta har också medfört att olika massmedias
betydelse ökat när det gäller bevakningen av samhällsfrågorna på lokal nivå.
Ett problem i det sammanhanget har varit de under senare år förekommande
tidningsnedläggelserna.

Kommunblocksreformen var inte oomstridd. Den var ursprungligen avsedd
att genomföras i den takt som primärkommunerna själva inom resp.
kommunblock ansåg lämplig. Vid 1969 års riksdag föreslog emellertid regeringen
efter en inventering av dittills genomförda sammanläggningar att
återstående kommunblock skulle ombildas till nya kommuner från den 1
januari 1971 resp. den 1 januari 1974.

Konstitutionsutskottet tillstyrkte propositionens förslag (KU 1969:24). I
en reservation (fp, m, c) yrkades avslag på detta och framhölls att indeiningsreformen
även i fortsättningen borde ske i den takt som kommunerna
själva beslutade. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Delvis mot bakgrund av den beslutade kommunindelningsreformen tillkallades
under år 1970 den parlamentariskt sammansatta utredningen om
den kommunala demokratin. Denna utredning hade som uppgift att undersöka
möjligheterna till ett vidgat och fördjupat medborgerligt engagemang
i den kommunala verksamheten.

I utredningens uppdrag ingick bl. a. att överväga olika åtgärder för att
förstärka den kommunala självstyrelsens lokala förankring och till att för 1

Enligt kommunaldemokratiutredningen var antalet kommunala förtroendemän år
1952 ca 225 000, 1962 ca 125 000 och 1974 ca 42 000.

KU 1976/77: 25

bättra förutsättningarna för information till förtroendevalda och medborgare
om den kommunala verksamheten under olika skeden av beslutsprocessen.
En särskild fråga för utredningen gällde formen för insyn och inflytande
i kommunala bolag och andra särskilda rättssubjekt. Utredningen hade vidare
att pröva frågorna om minoritetsrepresentation i kommunernas styrelser,
(”kommunal parlamentarism” eller majoritetsstyre) samt kommunal- och
landstingsrådens kommunalrättsliga ställning. Bland utredningens övriga
uppdrag kan nämnas att kartlägga erfarenheterna från tillämpningen av de
nya bestämmelserna om suppleanter för kommunfullmäktige samt att överväga
ett snabbare valgenomslag för de beslutande organen. Under våren
1972 fick utredningen genom tilläggsdirektiv i uppdrag att utreda frågan
om närvarorätt för de anställdas representanter i kommunala nämnder samt
överförande av beslutanderätt i frågor av intresse för personalen till s. k.
partssammansatta organ. Samma år fick utredningen även i uppgift att kartlägga
småpartiernas roll i den kommunala demokratin.

Demokratiutredningen har redovisat sitt arbete i ett flertal betänkanden.
År 1972 presenterades diskussionspromemorian ”Kommunalt samlingsstyre
eller majoritetsstyre” (SOU 1972:32) samt undersökningsrapporten ”Rapport
ang. kommunal information m. m.” (SOU 1972:52). Utredningen har vidare
publicerat rapporterna ”Information och medverkan i kommunal planering”
(SOU 1974:50), ”Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting”
(SOU 1975:18) samt ”Kommunal organisation och information” (SOU
1975:46). Två delbetänkanden har behandlat frågan om nya bestämmelser
för utseende av suppleanter för kommunfullmäktige (Ds C 1971:4) samt
småpartierna i den kommunala demokratin (Ds Kn 1975:2). Utredningen
lade under år 1975 fram sitt huvudbetänkande ”Kommunal demokrati”
(SOU 1975:41). Av utredningens arbete återstår frågorna rörande de anställdas
närvarorätt i nämnderna och överförandet av beslutanderätt i frågor
av intresse för personalen till s. k. partssammansatta organ.

Samtidigt med demokratiutredningen arbetade kommunallagsutredningen
med uppgiften att göra en lagteknisk översyn av de nuvarande kommunallagarna
i syfte att göra lagstiftningen enklare och mera enhetlig samt
i förekommande fall anpassa bestämmelserna till utvecklingen av kommunal
praxis. Kommunallagsutredningen lade år 1974 i sitt slutbetänkande (SOU
1974:99) fram ett förslag till enhetlig kommunallag för kommunerna, landstingskommunerna
och kommunalförbunden.

Förslagen från demokratiutredningen och kommunallagsutredningen har
efter en omfattande remissbehandling lagts till grund för propositionen
1975/76:187 ”Kommunal demokrati, ny kommunallag m. m.”. Propositionen
överlämnades till riksdagen vid slutet av 1975/76 års riksmöte. 1 propositionen
föreslås en enhetlig kommunallag för samtliga kommuner och
landsting. Bestämmelserna rörande kommunalförbunden däremot föreslås
även i fortsättningen finnas i en särskild lag. 1 propositionen föreslås vidare
vissa ändringar i lagen (1957:281) om kommunalförbund, vallagen

KU 1976/77: 25

(1972:620), lagen (1919:293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning,
lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade samt
kommunalskattelagen (1928:370).

Propositionen 1976/77:1 om minskad statlig detaljreglering av kommunerna
m. m. bygger på förslagen i ett antal departementspromemorior och
propositionen om den kommunala demokratin. Förslagen innebär bl. a. ändrade
regler för de kommunala och landstingskommunala special reglerade
nämnderna. Härigenom skapas större enhetlighet och enkelhet i nämndorganisationen.
Detta sker genom att bestämmelserna i den nya kommunallagen
görs tillämpliga också på dessa nämnder.

Enligt utskottets mening är det särskilt efter kommunindelningsreformens
genomförande och den kraftiga expansionen av den kommunala verksamheten
väsentligt att ansträngningar görs för att vitalisera och fördjupa folkstyret
på kommunal nivå. Endast därigenom kan de fördelar från medborgarnas
synpunkt tas till vara som en decentraliserad samhällsförvaltning
innebär. Utvidgningen av den kommunala och den landstingskommunala
verksamheten framtvingar också andra eller förändrade kommunala verksamhetsformer.
Utvecklingen av demokratin inom kommunerna och
landstingskommunerna bör fortlöpande följas med stor uppmärksamhet av
statsmakterna.

Utskottet har tidigare ställt sig bakom förslag att en ytterligare utvärdering
av kommunindelningsreformens verkningar kommer till stånd, så snart som
ett tillräckligt erfarenhetsmaterial föreligger. Enighet har dock inte rått i
frågan om erfarenhetsunderlaget för närvarande är tillräckligt för en sådan
utvärdering eller ej. Utskottet anser inte att det finns anledning att i detta
sammanhang närmare utveckla de skilda meningarna härvidiag utan erinrar
här endast om att det i regeringsdeklarationen sägs att kommunindelningsreformen
skall utvärderas. Utskottet vill också erinra om det utredningsarbete
som skall bedrivas av den av regeringen nyligen tillsatta utredningen
om vidgad länsdemokrati, i vilken en rad frågor om den kommunala och
landstingskommunala verksamheten kommer att behandlas.

Propositionens förslag om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m.
bygger i allt väsentligt på de förslag som har lagts fram av demokratiutredningen.
Utredningens förslag präglades av stor enighet.

Förslaget i propositionen utgår sålunda från att kommunerna och landstingskommunerna
skall tillförsäkras en fortsatt stark ställning med ett ökat
ansvar och en ökad handlingsfrihet. Den föreslagna nya kommunallagen
har med hänsyn härtill karaktären av en ramlag. Kommunerna och landstingskommunerna
skall i så stor utsträckning som möjligt ha rätt att själva
besluta om sina arbetsformer. En annan utgångspunkt för propositionens
förslag är att ett utvidgat samspel bör komma till stånd mellan stat och
kommun på samhällsplaneringens område. En tredje utgångspunkt för förslaget
gäller medborgarnas inflytande i kommunerna och landstingskommunerna.
Den utökade verksamhet som är nödvändig för att tillgodose

KU 1976/77: 25

medlemmarnas krav och önskemål förutsätter ökad planering och en väl
fungerande organisation. Detta får som även framhålls i propositionen inte
leda till ökat främlingskap hos medborgarna inför den kommunala och landstingskommunala
organisationen. Tvärtom förutsätter en sådan utveckling
att medborgarna i ökad utsträckning engageras i verksamheten. Arbetet
måste präglas av öppenhet och tillgänglighet.

I propositionen tas upp ett flertal förslag som syftar till att underlätta
arbetet för de förtroendevalda och partierna, rörande de beslutande organen,
de kommunala nämnderna, den kommunala styrelseordningen, kommunal
informationsverksamhet, lokal förankring, kommunägda företag samt kommunalbesvärsprocessen
efter förvaltningsrättsreformen. Utskottet behandlar
de berörda frågorna under skilda avsnitt i det följande.

Förtroendevalda och partier

Den kommunala styrelseformen bygger sedan länge på ett representativt
styrelseskick. Väljarna utser i direkta val sina företrädare i kommunfullmäktige
och landsting. Det är de politiska partierna som nominerar kandidaterna
och presenterar de politiska handlingsprogram som väljarna har
att ta ställning till. De förtroendevalda får i ett sådant system en central
roll. De har att fatta beslut i frågor av stor betydelse för övriga medborgare.
Frågorna är ofta komplicerade och besluten får vidsträckta konsekvenser
på kort eller längre sikt. Av de förtroendevalda krävs att de är väl insatta
i de frågor de har att besluta om. I takt med den utökade kommunala
verksamheten ställs allt större krav på förtroendemännens kompetens och
tid.

Samtidigt som de förtroendevalda måste ägna allt mer tid åt sina uppdrag
kräver en levande demokrati att de har en god fortlöpande kontakt med
övriga partimedlemmar och väljare. Detta är en förutsättning för att den
kommunala servicen skall ges en sådan omfattning och inriktning som medborgarna
önskar.

Demokratiutredningens undersökningar visar att de förtroendevalda i dag
upplever påtagliga problem i sin arbetssituation. Kraven från arbetslivet och
familjen konkurrerar med de kommunala uppdragen om ledamöternas begränsade
tid. Olika grupper i samhället har olika möjligheter att engagera
sig i det lokala politiska arbetet. Detta kan leda till att vissa gruppers intressen
får en sämre representation i det politiska arbetet. Demokratiutredningens
undersökning visar också att de som har åtagit sig kommunala förtroendeuppdrag
i stor utsträckning har behov av en förbättrad service från kommunernas
sida vad beträffar beslutsunderlag och allmän information.

Enligt utskottets mening är det väsentligt att på olika sätt underlätta
för medborgarna att åta sig kommunala förtroendeuppdrag och att ge de
förtroendevalda en god arbetssituation. Huvuddelen av de förtroendevalda
fullgör sina uppgifter på fritid och vid sidan av ett ordinarie arbete. Den
som har att fullgöra ett kommunalt förtroendeuppdrag måste dock i regel
ha möjlighet att under viss tid frigöra sig från sitt ordinarie arbete. I dag

KU 1976/77: 25

saknar många denna möjlighet, vilket kan få negativa konsekvenser för
bredden i rekryteringen. Detta är också allvarligt från principiell synpunkt
eftersom det innebär en risk för att den representativa demokratin i viss
utsträckning sätts ur spel.

I propositionen föreslås att rätt till ledighet från anställning för fullgörande
av kommunala uppdrag, inkl. kommunala heltidsuppdrag, garanteras i
lag. Därigenom underlättas för stora grupper av människor att åta sig
förtroendeuppdrag samtidigt som likformighet i detta avseende skapas mellan
anställda inom olika samhällssektorer. Begreppet ”kommunalt förtroendeuppdrag”
skall enligt förslaget ges en vidsträckt innebörd i detta sammanhang.
Det bör självfallet omfatta uppdrag som ledamot eller suppleant
i fullmäktige, styrelsen eller annan nämnd eller beredning, men även visst
förberedelsearbete och sådant deltagande i exempelvis arbetsgrupper, utredningar
eller motsvarande, som kan betraktas som en följd av uppdraget,
bör ge rätt till ledighet. Beträffande den närmare innebörden av begreppet
”kommunalt förtroendeuppdrag” enligt propositionens förslag hänvisas till
denna.

I motionen 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
uttalar att rätten till ledighet från anställning för uppdrag även förutsätts
omfatta skyldighet för arbetsgivare att garantera att arbetsvillkoren inte försämras
för den som innehar förtroendeuppdrag.

Enligt utskottets mening bör, på det sätt som föreslagits i propositionen,
rätten till ledighet för fullgörande av kommunalt uppdrag garanteras i lag.
Därigenom markeras också betydelsen av de stora insatser i samhällets tjänst
som de många medborgare utför vilka åtar sig kommunala förtroendeuppdrag.
Att närmare reglera vilken verksamhet som grundar rätt till ledighet
från anställning kan knappast komma i fråga i detta sammanhang. Beträffande
innebörden av begreppet ”kommunalt förtroendeuppdrag” anser utskottet
att de i propositionen gjorda uttalandena härom ger underlag för
en lämplig praktisk tillämpning av bestämmelsen. Utskottet vill också understryka
vikten av att utvecklingen på detta område ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Utskottet får med anledning av den nyssnämnda motionen uttala att
arbetsvillkoren självfallet inte bör försämras för den som fullgör kommunala
förtroendeuppdrag. Å andra sidan kan - inte minst med hänsyn till uppkommande
tolkningssvårigheter - knappast ställas några garantier beträffande
den praktiska tillämpningen av lagbestämmelsen. Utskottet avstyrker
således motionsyrkandet och tillstyrker i dess helhet propositionens förslag
till utformning av bestämmelsen om rätt till ledighet för kommunalt förtroendeuppdrag.

Frågan om sådan rätt till ledighet har nära anknytning till frågan om
ersättning för det arbete som uppdraget för med sig. För att de förtroendevalda
skall ha möjlighet att utnyttja sin lagfästa rätt till ledighet krävs att de
får tillräcklig ekonomisk ersättning för det arbete som uppdraget medför.

KU 1976/77: 25

Kommunerna har f. n. möjlighet att betala arvode och kostnadsersättning
i form av traktamente, resekostnadsersättning och ersättning för andra utgifter
som är förenade med uppdraget. Arvodet för dock inte överstiga vad
som är skäligt med hänsyn till göromålens omfattning och art och den
tid som beräknas gå åt för uppdraget. Det är inte tillåtet att bestämma
arvodet efter den arbetsinkomst som den förtroendevalde har förlorat på
grund av uppdraget.

Utskottet anser, liksom fördragande statsrådet, att de möjligheter kommunerna
f. n. har att utge arvode för förtroendeuppdrag är tillräckliga. Någon
ändring i principerna härvidlag föreslås inte i propositionen. I detta sammanhang
bör dock betonas vikten av att ersättningen bestäms till en sådan
nivå att ingen skall vara förhindrad att åta sig kommunala förtroendeuppdrag
av ekonomiska skäl. Det är nödvändigt att vid bedömningen av arvodenas
storlek ta i beaktande de särskilda svårigheter som t. ex. kvällssammanträden
skapar för personer med kvälls- eller skiftarbete.

Utskottet tillstyrker också de förslag som framförs i propositionen att
kommunerna skall ges en vidgad rätt att medge ersättning för kostnader
som uppkommer i samband med förtroendeuppdrag. Den föreslagna bestämmelsen
i propositionen ger t. ex. kommunerna möjlighet att ersätta
kostnader för barnomsorg samt de särskilda kostnader som personer med
handikapp åsamkas på grund av förtroendeuppdraget.

En viktig förutsättning för att de förtroendevalda skall kunna fullgöra
sina uppdrag är att de har möjlighet att delta i den vidareutbildning i kommunala
frågor som anordnas av bl. a. de politiska partierna. Inom ramen
för de nya bestämmelserna om ersättning till förtroendevalda blir det möjligt
att betala arvode för deltagande i partiernas utbildning i kommunala frågor
samt ersättning för kostnader i samband därmed.

De beslutande organen

I propositionen understryks de beslutande församlingarnas centrala roll
för den kommunala demokratin. Ett väsentligt led i reformarbetet har varit
att stärka dessa församlingars ställning. Som tidigare framhållits har en utgångspunkt
när det gäller formerna för den kommunala organisationen varit
att kommuner och landsting i största möjliga utsträckning ges frihet att
själva bestämma hur dessa frågor bör lösas. Den föreslagna enhetliga kommunallagens
karaktär av ramlag är ett uttryck för detta. Samtidigt är det
uppenbart att vissa bindande regler om de beslutande organen måste ges
i lag. Bl. a. ur kommunaldemokratisk synvinkel är det angeläget att likformighet
råder över hela landet i fråga om principerna för de beslutande
organens arbetssätt.

Mot bakgrund av utvecklingen på det kommunala området med de nya
och i hög grad ändrade förutsättningar som i dag gäller har det varit
nödvändigt att till närmare övervägande ta upp frågan om de beslutande

KU 1976/77: 25

organens allmänna ställning och arbetsfördelningen mellan dessa och de
kommunala styrelserna och nämnderna samt andra organ. Det gäller bl. a.
frågan om överförande av beslutanderätt, s. k. delegation från fullmäktigeförsamlingarna
i kommuner och landstingskommuner till styrelser och
nämnder.

En särskild fråga i detta sammanhang gäller det nuvarande s. k. ställföreträdarskapet
för landstingets förvaltningsutskott. Denna för landstingskommunerna
speciella beslutsfunktion infördes redan i 1924 års landstingslag
och motiverades av att landstingen, som sammanträdde endast en gång
om året, hade behov av ett ställföreträdande beslutsorgan. Meningen var
att förvaltningsutskottet som regel skulle utöva ett verkligt ställföreträdarskap
och inte endast handlägga verkställighetsfrågor. Samma skäl var vägledande
i samband med antagandet av 1954 års landstingslag.

Den främsta garantin för att förvaltningsutskottet inte skulle inkräkta
på landstingsförsamlingens ställning som högsta beslutande organ ansågs
ligga i det ansvar som förvaltningsutskottet slutligen hade inför landstinget.
Enligt hittills gällande ordning har landstingen haft möjlighet att besluta
om inskränkningar i ställföreträdarskapet. Några sådana direkta befogenhetsinskränkningar
har emellertid inte skett, utan förvaltningsutskottets
ställföreträdarskap har i denna mening varit i princip obegränsat. Det bör
dock tilläggas att vissa begränsningar i ställföreträdarskapet anses följa av
lag eller annan författning. Som exempel på detta kan nämnas beskattningsmakten,
val av revisorer, beviljande av ansvarsfrihet och bestämmande
av ersättningar till förtroendemän (jfr SOU 1974:99 s. 169).

Demokratiutredningen föreslog att bestämmelsen om ställföreträdarskapet
för landstingets förvaltningsutskott skulle slopas och att enhetliga regler
om delegation skulle införas för landstinget och kommunfullmäktige. En
allmän utgångspunkt för utredningen var därvid att alla frågor som hade
betydelse för medborgarna skulle redovisas och diskuteras i de beslutande
organen (se SOU 1975:41 s. 104).

En majoritet av landstingskommunerna tillstyrkte i sina remissyttranden
i princip att ställföreträdarskapet slopades. Även Landstingsförbundet anslöt
sig till denna mening.

I propositionen framhåller också föredragande statsrådet att alla frågor
av större allmän betydelse bör redovisas och diskuteras i de beslutande
församlingarna. Med den successiva ökning av antalet landstingssammanträden
som ägt rum har vidare behovet av förvaltningsutskottet som ett
ställföreträdande organ minskat. Departementschefen anser dock att ställföreträdarskapet
bör behållas för situationer där behov uppkommer av snabbt
beslutsfattande. En begränsning av ställföreträdarskapets räckvidd i förhållande
till nuläget bör emellertid, enligt hans mening, komma till stånd.
I propositionen förordas därför att ställföreträdarskapet skall omfatta endast
vad som anges i reglemente för förvaltningsutskottet eller i särskilt beslut
av landstinget. En särskild bestämmelse föreslås som ålägger landstinget

KU 1976/77: 25

att ge föreskrifter om i vilken utsträckning ställföreträdarskapet får användas.
Därvid bör man hålla en restriktiv linje så att ställföreträdarskapet reserveras
för fall när landstingets beslut inte kan avvaktas eller fråga är om ärenden
som inte har principiell betydelse eller annars är av större vikt.

Utskottet vill starkt understryka den principiella inställning som kommit
till uttryck såväl i demokratiutredningens förslag som i propositionen att
de frågor som har stor allmän betydelse alltid bör behandlas av de högsta
kommunala beslutande organen, dvs. de folkvalda kommunala församlingarna.
Ställföreträdarskapets nuvarande utformning strider mot denna princip.
Frågan har fått ökad tyngd genom den utveckling som skett beträffande
landstingskommunernas ställning och uppgifter. Propositionens förslag att
begränsa ställföreträdarskapets räckvidd är i och för sig ägnat att stärka
den landstingskommunala demokratin genom att ställföreträdarskapet i princip
endast skulle få användas för mindre betydelsefulla frågor. Förslaget
innebär emellertid fortfarande en möjlighet för förvaltningsutskottet att,
oavsett frågornas betydelse, utöva ställföreträdarskapet i de fall då landstingets
beslut inte kan avvaktas. Av principiella skäl kan såsom nyss sagts
en sådan ordning inte godtas.

Ställningstagande till frågor av allmänt intresse bör enligt utskottets mening
alltid föregås av den offentlighet som behandlingen i de direktvalda
församlingarna är en garanti för. Samma principiella inställning har en enhällig
demokratiutredning och flertalet remissinstanser gett uttryck för. Med
det ökade antal landstingssammanträden som redan blivit följden av landstingens
vidgade uppgifter och som i framtiden kan förutsättas öka ytterligare
kan enligt utskottets mening ej heller behovet av en sådan undantagsregel
vara tillräckligt stort för att motivera ett avsteg från denna viktiga princip.

Enligt utskottets uppfattning leder det anförda till att tillräckliga skäl
saknas för att behålla den formella kompetensskillnad som genom ställföreträdarskapet
finns mellan förvaltningsutskottet och kommunstyrelsen.
Propositionens förslag på denna punkt avstyrks sålunda. Till frågan om
delegation av beslutanderätt till förvaltningsutskottet återkommer utskottet
i det följande.

En fråga som hänger nära samman med ställföreträdarskapet är som nyss
berörts landstingens sammanträdesfrekvens. I propositionen föreslås en föreskrift
om att landsting bör sammanträda minst fyra gånger om året. Någon
sådan lagregel har inte föreslagits av utredningarna, men demokratiutredningen
framhöll att landstingen borde sammanträda oftare än f. n. och som
regel varannan månad.

Självfallet skall de sakfrågor som landstinget har att behandla avgöra antalet
landstingsmöten. Om landstingen skulle tvingas att sammanträda utan
att ha viktiga sakfrågor att behandla finns det - som bl. a. Landstingsförbundet
framhållit - risk för att landstingens ställning försvagas. Slopandet
av ställföreträdarskapet torde emellertid leda till en ökning av antalet landstingssammanträden
.

KU 1976/77: 25

Utskottet delar departementschefens uppfattning att tätare landstingssammanträden
kan medföra ett större intresse från allmänhetens sida för landstingsfrågorna.
Det är dessutom - såsom anförs i propositionen - angeläget
att fördela de förtroendevaldas och de politiska partiernas landstingskommunal
arbete över en större del av året. En bestämmelse som den föreslagna
är enligt utskottet ägnad att tillgodose dessa önskemål. Utskottet tillstyrker
därför den föreslagna bestämmelsen om att landsting bör sammanträda minst
fyra gånger om året.

Vad härefter gäller frågan om överförande av beslutanderätt genom s. k.
delegation från kommunfullmäktige och landstinget till styrelsen, dvs. kommunstyrelsen
resp. förvaltningsutskottet, och nämnderna får utskottet anföra
följande.

I likhet med praktiskt taget alla remissinstanser som har uttalat sig för
ett slopande av ställföreträdarskapet anser utskottet att en sådan åtgärd kräver
en lämpligt avvägd möjlighet till delegation av beslutanderätt. Samma
principiella skäl som har anförts för att avskaffa ställföreträdarskapet talar
emot en alltför vidsträckt delegationsmöjlighet. Såsom redan har framhållits
måste den verkliga beslutanderätten i alla frågor som har större allmän betydelse
för medborgarna redovisas, diskuteras och avgöras i de beslutande
församlingarna.

Den i kommunallagarna gjorda skillnaden mellan å ena sidan beslutandefunktion
och å andra sidan förvaltning och verkställighet kan sägas
innebära ett principiellt förbud för fullmäktige dels att befatta sig med konkret
administration, dels att överlåta sin beslutanderätt. I praxis har ändå
en viss delegation av fullmäktiges beslutanderätt till styrelser och nämnder
tillåtits. För att sådan delegation skall anses rättsenlig har krävts att den
i allt väsentligt måste kunna härledas från ett förvaltnings- eller verkställighetsuppdrag.
Delegationsrätten har alltså knutits särskilt till en tolkning
av begreppet ”verkställighet”. Från rättspraxis kan nämnas att det exempelvis
har ansetts tillåtet för kommunfullmäktige att uppdra åt kommunens fastighetsnämnd
att besluta om s. k. rutinmässiga förvärv eller försäljningar
av fastigheter liksom att uppdra åt lönenämnd eller motsvarande kommunalt
organ att träffa avtal om personalens anställningsvillkor. Det bör i sammanhanget
observeras att vissa av de kommunala nämnderna genom särskilda
föreskrifter inom speciallagstiftningen har fått en självständig beslutanderätt
i ett stort antal ärenden.

Kommunallagsutredningen har- från de utgångspunkter som utredningen
har haft i sitt lagtekniska arbete - ansett att det från principiell synpunkt
måste vara riktigt att delegationsbefogenheten framgår direkt av lagen och
inte behöver ses som ett attribut till verkställighetsuppdrag.

Utredningen har därför föreslagit att en allmän delegationsbestämmelse
införs i den nya kommunallagen och att bestämmelsen skall omfatta också
landstingen, även om det nuvarande ställföreträdarskapet skulle behållas.
För landstingskommunernas del skulle i så fall bestämmelsen få aktualitet

KU 1976/77: 25

främst i de fall då landstinget delegerar beslutanderätt till annan nämnd
än förvaltningsutskottet.

Utredningen om den kommunala demokratin framhåller att den föreslagna
delegationsregeln bör ses som ett juridiskt klargörande av vad som
nu gäller, dvs. av den praxis som hittills har utvecklats i kommunerna,
och att de beslut som skall vara möjliga att delegera skall avse endast rutinärenden.
Enligt utredningen är det ytterst väsentligt att det i förarbetena
till kommunallagen anges vilka allmänna riktlinjer som skall gälla vid de
rättsliga bedömningarna. Utredningen framhåller också att delegationsrätten
måste ha en klar avgränsning, eftersom det annars finns risk för att fullmäktiges
ställning urholkas och att styrelsens ställning ytterligare förstärks
i förhållande till fullmäktige. Enligt demokratiutredningens mening måste
de ärendegrupper som skall delegeras fastställas i särskilt beslut av fullmäktige
och avgränsas noga och dessutom bör de med stöd av sådan delegation
fattade besluten på lämpligt sätt delges ledamöterna i fullmäktige.

Utskottet kan för sin del - i likhet med det stora flertalet remissinstanser
som har uttalat sig i frågan - instämma i denna principiella syn på delegationsinstitutet.
Utskottet anser också att delegationsmöjligheten bör framgå
direkt av lagen och att det så långt möjligt bör fastställas allmänna principer
som klargör delegationens omfattning. Mot en lösning som innebär
att i kommunallagen räknas upp antingen alla ärenden som får eller alla
ärenden som inte får delegeras kan nämligen anföras dels tolkningssvårigheter
och gränsdragningsproblem, dels risken för att en sådan uppräkning
blir alltför detaljerad för att kunna tillämpas i alla typer av kommuner.
Härtill kommer också att en sådan lösning skulle vara svår att anpassa
till ändrade förhållanden i framtiden.

Utskottet vill ytterligare understryka vikten av att fullmäktiges - såväl
kommunfullmäktiges som landstingets - ställning som högsta beslutande
organ förstärks. Alla viktigare finansiella beslut liksom alla beslut av principiell
eller generell natur måste därför fattas av de beslutande organen.
Styrelsen och nämnderna skall inte utan direkt stöd av ett konkret utformat
beslut eller ett delegationsbemyndigande av fullmäktige kunna fatta beslut
i ärenden som skall avgöras av fullmäktige. Delegation av fullmäktiges beslutanderätt
skall endast kunna riktas till styrelsen eller annan nämnd och
inte till tjänstemän eller enskilda förtroendevalda. Det bör inskjutas att detta
innebären avvikelse från vad som gäller beträffande delegation från styrelsen
eller annan nämnd till avdelning, enskild ledamot eller tjänsteman inom
styrelsen eller nämnden.

Fullmäktiges beslut om delegation skall liksom hittills gälla främst s. k.
rutinärenden. Ett viktigt hjälpmedel när det gäller att fastställa vilka ärenden
som skall anses vara av rutinkaraktär kan vara de s. k. normalreglementena
för kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet som upprättas av resp.
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Enligt utskottets mening bör det inom den angivna ramen för delega -

KU 1976/77: 25

tionsinstitutet även vara möjligt att beakta de enskilda kommunernas och
landstingskommunernas varierande behov av att utnyttja möjligheterna till
delegation. Sålunda bör kunna accepteras att ärenden som i vissa större
kommuner eller landstingskommuner inte kan anses vara ”av större vikt”
i andra, mindre kommuner bör anses vara just av sådan vikt. Detta torde
kunna bli aktuellt bl. a. vid vissa fastighetsförvärv eller -försäljningar. Däremot
torde inte uttrycket ”ärenden av principiell betydelse” kunna lämna
motsvarande utrymme för olika tolkning och tillämpning i olika slag av
kommuner.

Utskottet anser - i likhet med demokratiutredningen och flertalet remissinstanser-att
den föreslagna delegationsbestämmelsen, som i utskottets
förslag har försetts med ytterligare inskränkningar i enlighet med det ovan
sagda, bör tillämpas med stor restriktivitet. Med den utformning som den
av utskottet föreslagna bestämmelsen i kommunallagen har fått och de
motivuttalanden som här har gjorts torde man kunna räkna med att det
med nödvändighet oklara gränsområdet mellan klart tillåten och klart otilllåten
delegation faktiskt leder till stor försiktighet när det gäller att tillämpa
delegation inom detta område. Dessutom torde området komma att få den
ytterligare belysning av de rättstillämpande myndigheterna varav behov kan
visa sig föreligga. Några väsentliga förändringar för primärkommunernas
del i förhållande till vad som nu ”tolkningsvägen” kan anses gälla bör
inte komma i fråga. För landstingskommunernas del bör utvecklingen i
allt väsentligt bli motsvarande den i kommunerna.

Mot en sådan restriktiv tillämpning av delegationsinstitutet har riktats
vissa invändningar. Bl. a. har anförts att en sådan ordning skulle kunna
medföra att fullmäktiges sammanträden tyngs av småärenden, som är av
ringa intresse såväl för fullmäktiges ledamöter som för medborgarna i övrigt,
och att ärendebehandlingen i onödan skulle fördröjas och nämndernas inflytande
minskas. Utskottet anser dock att principen om restriktivitet, när
det gäller bedömningen av vad som skall anses tillåtet att delegera, måste
tillerkännas större betydelse, eftersom en alltför vidsträckt delegation skulle
kunna allvarligt hota fullmäktiges centrala roll i den kommunala resp. landstingskommunal
verksamheten.

Utskottet är inte berett att föreslå en lagregel om skyldighet för styrelsen
och nämnderna att till fullmäktige anmäla alla beslut som har fattats med
stöd av delegation. De övriga kontrollmöjligheterna - t. ex. villkor och förbehåll,
omprövning, återkallelse och föreskrifter om anmälningsskyldighet

1 reglemente o. d. - bör enligt utskottets mening vara tillräckliga. Även i
detta avseende anser utskottet sålunda att kommunerna och landstingskommunerna
bör ha stor frihet att reglera sina egna arbetsförhållanden.

I detta sammanhang får utskottet slutligen framhålla att de synpunkter
som utskottet har anfört rörande delegationsinstitutet i allt väsentligt stämmer
överens med det som föredragande statsrådet har anfört i propositionen.
Till skillnad mot vad som föreslås i propositionen anser emellertid utskottet

2 Riksdagen 1976/77. 4 sami. Nr 25

KU 1976/77: 25

- i likhet med såväl demokratiutredningen som kommunallagsutredningen
och också det överväldigande flertalet av remissinstanserna - att en delegationsregel
bör inforas i den nya kommunallagen. Med de mycket utförliga
motivuttalanden som redovisas såväl i propositionen som i utskottets yttrande
bör den av utskottet föreslagna lagtexten kunna anses ge uttryck
för en rimlig avvägning av de motstående intressen som finns. Mot denna
bakgrund torde det inte finnas anledning att räkna med att kommunerna
resp. landstingskommunerna eller besvärsinstanserna kommer att ställas inför
några större problem, när det gäller att bedöma i vilken utsträckning
delegation får förekomma. Utvecklingen i praxis bör dock följas med fortsatt
uppmärksamhet.

Övriga frågor rörande de beslutande organen

I propositionen föreslås att den obligatoriska dubbla beredningen, dvs. beredning
även genom särskilt beredningsutskott, i landstingen slopas. Utskottet
delar bedömningen i propositionen att behovet av ytterligare beredning
i beredningsutskott kommer att minska när landstinget sammanträder
oftare än f. n. Med hänsyn till att erfarenheterna av beredningsutskotten
på sina håll är goda bör det emellertid vara möjligt för de landsting
som så önskar att behålla denna beredningsform. Den närmare utformningen
av ett system med beredningsutskott kan enligt utskottets mening regleras
i landstingets arbetsordning.

Beträffande de beslutande organens arbetsformer föreslås i propositionen
vissa förändringar i reglerna för behandlingen av motioner. Enligt förslaget
skall motion beredas så, att kommunfullmäktige resp. landstinget kan fatta
beslut med anledning av motionen inom ett år. Om beredningen inte kan
avslutas inom denna tid skall detta anmälas till kommunfullmäktige resp.
landstinget. Samtidigt skall redogörelse lämnas över vad som dittills framkommit
under beredningen. I samband med sådan anmälan skall kommunfullmäktige
resp. landstinget kunna avskriva motionen från vidare
handläggning. Samma regler föreslås gälla för kommuner och landstingskommuner.
De här redovisade grundläggande bestämmelserna införs i kommunallagen.
I övrigt för motionsinstitutet regleras i arbetsordning.

I propositionen föreslås vidare en bestämmelse om att fullmäktige kan
föreskriva att ledamot för framställa/rågor i ämne som hör till fullmäktiges
handläggning till ordföranden i styrelsen, annan nämnd eller beredning.
Detta innebär att kommunfullmäktige och landstinget får avgöra om s. k.
enkel fråga skall fö förekomma och ge de föreskrifter som behövs.

Även beträffande interpellationsinstitutet föreslås vissa förändringar. Enligt
propositionens förslag skall i kommunallagen föreskrivas att interpellation
skall vara tillgänglig för varje ledamot, innan beslut om medgivande att
framställa interpellation fattas, samt att beslut i den frågan skall fattas utan
överläggning. Dessutom föreslås en bestämmelse om att fullmäktige skall

KU 1976/77: 25

kunna ge närmare föreskrifter om tid för avlämnande och besvarande av
interpellation. Sådana föreskrifter får enligt förslaget tas in i arbetsordning.

Enligt utskottets mening är möjligheterna för ledamöterna i fullmäktige
att väcka motioner och att framställa interpellationer och s. k. enkla frågor
väsentliga ur kommunaldemokratisk synvinkel. Det är därför lämpligt att
dessa institut ges ett stöd i lagen. Det är också i linje med utskottets principiella
inställning att kommunerna och landstingen själva skall besluta om
sina arbetsformer att detaljbestämmelserna rörande dessa institut införs i
arbetsordningen.

Enligt gällande rätt kan interpellation framställas endast till ordföranden
i styrelsen eller till ordföranden i annan nämnd eller beredning.1 Demokratiutredningen
anser att principen att interpellation skall kunna framställas
endast till ordföranden i nämnd eller beredning bör gälla även i fortsättningen.
Utredningen anser emellertid att det i stora kommuner och landstingskommuner
med flera heltidsengagerade förtroendemän som har övergripande
uppgifter kan vara motiverat att även dessa skall kunna interpelleras.
Utredningen har därför föreslagit att ordföranden i styrelsen efter
samråd skall kunna överlämna interpellation till annan ledamot i styrelsen
som på grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättningar att kunna besvara
den.

Åtskilliga remissinstanser har avstyrkt förslaget i denna del och ansett
att interpellation i stället bör kunna ställas till heltidsengagerad förtroendeman
som saknar ordförandeuppdrag. I propositionen föreslås, i huvudsak
i enlighet med utredningens förslag, att fullmäktige - i reglemente eller
genom särskilt beslut - skall kunna bestämma att ordföranden i styrelsen
får överlämna till honom framställd interpellation till annan ledamot av
styrelsen som på grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättningar att
besvara interpellationen. Har interpellation framställts till ordföranden i viss
nämnd men rör den fråga inom en annan nämnds förvaltningsområde skall
enligt propositionens förslag, i likhet med vad som hittills tillämpats, interpellationen
överlämnas till ordföranden i den nämnden. Utskottet tillstyrker
propositionens förslag i denna del.

I motionen 1976/77:5 föreslås att interpellation skall kunna framställas
även till ordföranden ”i kommunens bolag eller stiftelse, ävensom till av
fullmäktige utsedd representant i av kommunen delvis ägt bolag eller stiftelse”.
Motionärerna framhåller bl. a. att det borde vara självklart att samhällets
krav på kontroll av sådana företag ”sorn princip måste väga tyngre
än dessa bolags eventuella önskemål att undandra sig offentlig insyn”. Motionärerna
anser dessutom att hela komplexet med inflytandeproblemen
rörande kommunala företag måste ”göras till föremål för en grundlig genomarbetning
i syfte att skapa demokratiska kontrollformer”.

I motionen 1976/77:572 föreslås bl. a. att verksamheten i kommunala och

11 Stockholms kommun kan dock interpellation framställas endast till borgarråd.

KU 1976/77: 25

landstingskommunal bolag och stiftelser skall kunna bli föremål för interpellationer
och enkla frågor i kommunfullmäktige resp. landsting.

Utskottet anser att det är värdefullt att ökade möjligheter skapas för att
i fullmäktige diskutera frågor som rör verksamheten i de kommunala bolagen.
Redan med de nuvarande bestämmelserna i kommunallagen finns
möjligheter att få till stånd interpellationsdebatter rörande de kommunala
bolagen. För att ytterligare underlätta detta föreslår utskottet att ordföranden
i styrelsen får möjlighet att överlämna en till honom framställd interpellation
även till ledamot i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse,
som har utsetts av fullmäktige.

Beträffande behandlingen av de nämnda motionsyrkandena och den närmare
motiveringen till utskottets förslag hänvisas dels till ett följande
avsnitt om de kommunägda företagen (s. 35-40), dels till specialmotiveringen
(s. 65-69).

De kommunala och landstingskommunal nämnderna

Minskningen av antalet förtroendeuppdrag har bl. a. till följd av kommunsammanläggningarna
varit betydande under de senaste årtiondena. Den
strävan som funnits i kommunerna mot ökad centralisering och rationalisering
inom nämndorganisationen har verkat i samma riktning. Denna
utveckling aktualiserar enligt utskottets mening ett väsentligt avvägningsproblem.
Som demokratiutredningen anför bör så många medborgare som
möjligt engageras i samhällsarbetet. Samtidigt får nämnderna inte bli så
stora att ett effektivt arbete omöjliggörs. Alla ledamöter måste också ha
ett reellt inflytande och meningsfulla uppgifter. Enligt utredningens mening
bör kommunerna och landstingskommunerna på sikt överväga att inrätta
flera nämnder samt öka antalet ledamöter i de nämnder som har ett litet
antal ledamöter.

Enligt gällande regler skall suppleanter utses för kommunstyrelsen och
förvaltningsutskottet. Något visst minimiantal är inte föreskrivet. På grund
av hänvisningar i specialförfattningarna till kommunallagarna måste suppleanter
utses också i de specialreglerade nämnderna. Bestämmelserna om
suppleanter är däremot inte tillämpliga på de kommunallagsreglerade nämnderna.

I propositionen föreslås att suppleantsystemet skall vara obligatoriskt för
alla nämnder. Kommunerna och landstingskommunerna får själva avgöra
hur stort antalet suppleanter skall vara och om suppleanterna skall ha yttranderätt
även när de inte tjänstgör.

Utskottet får för sin del framhålla att ett ökat antal ledamöter i de kommunala
och landstingskommunala styrelserna, liksom i de övriga nämn -

KU 1976/77: 25

derna, geren möjlighet att engagera fler medborgare i arbetet. Större nämnder
ger även bättre möjligheter för småpartier att bli representerade. Utskottet
instämmer med hänsyn härtill i demokratiutredningens rekommendation
att antalet ledamöter bör ökas i de nämnder som f. n. har ett litet antal
ledamöter. Eftersom det likväl i vissa undantagsfall även i framtiden kan
finnas behov av att ha ett så lågt antal nämndledamöter som fem, anser
utskottet att propositionens förslag i denna del kan tillstyrkas.

Enligt utskottet bör det normalt finnas lika många suppleanter som ordinarie
ledamöter i styrelserna och de övriga nämnderna. Eftersom suppleantsystemet
i fortsättningen blir obligatoriskt för alla kommunala och
landstingskommunala nämnder men med fortsatt full frihet för resp. kommunfullmäktige
och landstinget att efter lokala förhållanden besluta om
antalet suppleanter anser utskottet att det i lagen direkt bör rekommenderas
att lika många suppleanter utses som antalet ordinarie ledamöter. Beträffande
motiveringen i övrigt hänvisas till specialmotiveringen.

Den kommunala styrelseordningen

I demokratiutredningens betänkande förs en omfattande diskussion rörande
den kommunala styrelseordningen. Enligt utredningen skall kommunerna
och landstingen ges så stor valfrihet som möjligt när det gäller
utformningen av den kommunala styrelseordningen. Utredningen förordar
dock för sin del en modell som innebär samlingsstyre med vissa majoritetsinslag.
I denna del var utredningen inte enhällig. Sålunda har i en
reservationen anförts att samlingsstyret som en grundval för den kommunala
styrelseordningen bör markeras starkare.

Utredningens förslag innebär att fördelningen av uppdragen i nämnderna
som hittills skall kunna ske enligt lagen om proportionellt valsätt vid val
inom landsting och kommunfullmäktige. Utredningen anser dock att majoriteten
bör markera det politiska ansvaret vid fördelningen av heltidsposter
samt ordförande- och vice ordförandeuppdrag. Detta kan ske genom att
majoriteten besätter alla heltidsposter och alla ordförandeuppdrag. Minoritetens
företrädare ges uppdragen som vice ordförande i nämnderna. Om
kommuner och landstingskommuner har flera heltidsposter får s. k. oppositionsråd
vice ordförandeposterna som bas för sitt arbete. Arbetsutskott,
beredningar och motsvarande organ består av företrädare för både majoriteten
och minoriteten. Då utredningen som anförts anser att det bör råda
så stor valfrihet som möjligt för kommunerna och landstingskommunerna
i detta avseende har utredningen avvisat en lagreglering. I en reservation
föreslås att ordningen med proportionella val skall gälla även vid sistnämnda
slag av val.

En tillämpning av den beslutsordning som utredningen förordar underlättas
om nämnderna får möjlighet att utse särskild ersättare för ordföranden
om denne på grund av sjukdom eller av andra skäl under lång tid inte

KU 1976/77: 25

kan fullgöra sitt uppdrag. Därigenom undviks att den politiska ledningen
av nämndens arbete i sådana fall övergår till minoriteten. I propositionen
föreslås att nämnderna skall ges en sådan rätt att förordna ersättare för
ordföranden. Vidare föreslås att de kommuner och landstingskommuner
som så önskar skall ges möjlighet att utse även andre vice ordförande i
nämnderna. Båda dessa möjligheter skapades fr. o. m. innevarande mandatperiod
genom att konstitutionsutskottet under hösten 1976 tog initiativ till
motsvarande ändring i de nuvarande kommunal-och landstingslagarna.Riksdagen
fattade beslut i enlighet med utskottets förslag.

I motionen 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
uttalar att - vid tillämpningen av de i propositionen förordade arbetsvillkoren
för oppositionen - alla minoritetsgrupper skall tillförsäkras goda arbetsmöjligheter.

Utskottet delar den uppfattning som framförs av demokratiutredningen
och i propositionen att det är väsentligt att kommunerna och landstingskommunerna
garanteras betydande valfrihet när det gäller styrelseordningens
utformning. Denna fråga kan emellertid inte lämnas helt oreglerad i
lagen. Från kommunaldemokratisk synpunkt måste framför allt minoritetens
arbetsförutsättningar garanteras i lagen. Ett system med fullt utvecklat
majoritetsstyre, där majoriteten t. ex. tar hand om samtliga förtroendeuppdrag
i nämnderna, skapar enligt utskottets mening sådana svårigheter för
minoriteten att följa arbetet och få insyn i olika frågor att den kommunala
demokratin riskerar att sättas ur spel. Med hänsyn härtill måste, som även
föreslås i propositionen, minoriteten ges en rätt att få till stånd proportionella
val till nämnderna. Enligt utskottets mening är detta dock inte tillräckligt
för att tillfredsställande garantera minoriteten rätt att delta i arbetet.

Utskottet har med hänsyn härtill övervägt om tillämpningsområdet för
proportionella val bör vidgas ytterligare. Förslag har framförts om att även
val av presidium i styrelse och nämnder samt av särskilda, inom styrelse
och nämnder inrättade arbetsutskott, avdelningar eller liknande organ skall
kunna ske proportionellt.

Vad först gäller arbetsutskott, avdelningar eller motsvarande organ anser
utskottet att det är väsentligt från demokratisk synpunkt att, i den mån
sådana organ inrättas, möjlighet öppnas för en minoritet att få till stånd
proportionellt val även till dessa organ. Särskilt betydelsefullt blir detta naturligtvis
i de fall då organ med egen beslutanderätt inrättas. Även för organ
som får viktiga uppgifter på beredningsstadiet är det betydelsefullt att minoritetens
berättigade krav på insyn och inflytande kan tillgodoses genom
möjligheten att få garanterad representation också i dessa organ. Utskottet
föreslår därför bestämmelser som ger minoriteten rätt att vid val till särskild
avdelning, arbetsutskott eller liknande organ inom styrelsen och de övriga
nämnderna få till stånd proportionellt val.

Med den lösning som utskottet har föreslagit om proportionellt val av
ledamöter i avdelningar, arbetsutskott och liknande organ finner utskottet

KU 1976/77: 25

det mindre angeläget att också föreskriva sådana bestämmelser för valen
till presidieposterna. I den mån presidierna får motsvarande beslutanderätt
(genom delegation) eller motsvarande beredningsuppgifter som de nyss
nämnda organen blir bestämmelserna om proportionellt val direkt tillämpliga.

Utskottet vill slutligen erinra om att de verkligt avgörande förutsättningarna
för minoritetens arbetsmöjligheter i styrelserna och nämnderna inte
skapas av olika slag av minoritetsskyddsregler utan av majoritetens förståelse
för och generösa inställning till minoritetens berättigade önskemål på inflytande
och insyn. Kommunallagens bestämmelser om skydd för minoritetens
intressen bör därför ses endast som en yttersta garanti för att majoriteten
inte missbrukar sin makt. Utskottet vill i detta sammanhang ånyo
erinra om betydelsen av att antalet ledamöter och suppleanter i olika kommunala
organ, liksom i de kommunala företagens styrelser, inte sätts för
lågt, utan så högt att flera partier blir representerade.

Med vad utskottet ovan anfört är det motsvarande yrkandet i motionen
1976/77:5 i allt väsentligt tillgodosett. Utskottet föreslår därför att motionen
i denna del anses besvarad.

Goda arbetsförutsättningar för minoriteten är vidare av avgörande betydelse
för att det skall vara möjligt att genomföra propositionens förslag
om ett snabbare valgenomslag för fullmäktige.

Det främsta motivet för att åstadkomma ett snabbare valgenomslag är
att den tillträdande majoriteten skall ges tillfälle att påverka utformningen
av budgeten för det nästkommande året. Men även för andra frågor, särskilt
de som har varit partiskiljande i valdebatten och sålunda kan ha haft betydelse
för valutgången, är det viktigt att den nya majoriteten så snart som
möjligt kan avgöra ärendena och därmed ta politiskt ansvar för besluten.

Demokratiutredningen har för sin del framhållit att det ur demokratisk
synvinkel inte kan anses tillfredsställande att en politisk majoritet som grundar
sig på ett tre år gammalt valutslag kan sitta kvar och fatta beslut som
påverkar verksamheten under de kommande åren. De faktorer som enligt
utredningen inverkar på bedömningen av om det är möjligt att genomföra
ett snabbare valgenomslag är tidsåtgången för röstsammanräkningen, de
politiska partiernas nomineringsarbete inför valet av de kommunala nämnderna,
bestämmelserna om tidsfrister för kungörelse av fullmäktigesammanträden
och tidsfristerna för budgetarbetet.

Utredningens förslag innebär att fullmäktige skall samlas så snart som
möjligt efter det att valresultatet har färdigräknats och före utgången av
oktober månad samt att mandatperioden för de beslutande organen formellt
skall börja den 22 oktober, medan styrelsen och övriga nämnder skall tillträda
den 1 januari året efter valet. För Stockholms kommun föreslås dock ingen
ändring av mandattiden, eftersom fullmäktige där redan nu börjar sitt arbetsår
den 15 (eller 16) oktober. Vidare föreslår utredningen att samma bud -

KU 1976/77: 25

getfrister som nu gäller för kommunerna införs för landstingen, vilket innebär
en förlängning med en månad. Slutligen föreslås regler som under
valår hindrar den gamla majoriteten att behandla budgeten innan de nyvalda
fullmäktige har trätt i funktion.

Föredragande statsrådet delar demokratiutredningens principiella inställning
men anser att utredningens förslag innebär att tidsmarginalerna blir
för snäva. Därför föreslås i propositionen att mandatperioden i stället skall
börja den 1 november, varigenom det inte bör vara någon risk för att valresultatet
inte skall föreligga i tillräckligt god tid.

Demokratiutredningens slutsatser beträffande de praktiska förutsättningarna
för ett snabbare valgenomslag för fullmäktige bygger av naturliga skäl
på främst erfarenheterna från 1970 och 1973 års val. Mot bakgrund av dessa
erfarenheter samt bedömningar som har gjorts av riksskatteverket har utredningen
ansett sig kunna utgå från att valresultatet kan föreligga omkring
den 20 oktober. Riksskatteverket har för sin del framhållit att det definitiva
valresultatet - med viss tidsmarginal för ev. uppkommande fel i sammanräkningsförfarandet
- kommer att föreligga senast 25-30 dagar efter valet
(se SOU 1975:41 s. 180). I sitt yttrande över utredningens förslag om att
mandatperioden skall börja den 22 oktober anför verket bl. a. att förslaget
ställer vissa krav av praktisk natur, t. ex. när det gäller sammanräkningen
och mandatfördelningen, men att verket från dessa synpunkter inte har
något att erinra mot förslaget. Samtidigt påpekas att man under utredningsarbetets
gång har lämnat synpunkter på utformning av ett system för att
utse suppleanter för fullmäktige. Om det principförslag till nytt suppleantsystem
genomförs som har utarbetats av riksskatteverket och som tillstyrks
i propositionen (se prop. 1975/76:187 s. 576-581) anser verket att sammanräkningarna
av valet i hela riket med säkerhet kommer att kunna vara
klara senast 25-30 dagar efter valet.

Utskottet kan nu konstatera att sammanräkningarna av 1976 års val har
inneburit inte oväsentliga tidsvinster i förhållande till tidigare val. Sålunda
färdigräknades valen till samtliga landsting utom tre före september månads
utgång.

Enligt 1 kap. 3 § vallagen (1972:620) förrättas val i hela riket till landsting
och kommunfullmäktige samma dag som ordinarie val till riksdagen, dvs.
den tredje söndagen i september vart tredje år. Detta innebär att valen
äger rum tidigast den 15 och senast den 21 september. Såsom framgår av
det ovanstående kan med stor säkerhet det slutliga valresultatet för samtliga
kommuner och landsting beräknas föreligga senast 25-30 dagar efter valet,
dvs. under tiden 10-21 oktober. Om härtill läggs en vecka, som normalt
krävs för det i kommunallagen föreskrivna kungörelseförfarandet, skulle det
första sammanträdet med alla de nyvalda fullmäktigeförsamlingarna kunna
äga rum tidigast den 17-28 oktober. Om en viss ytterligare tidsmarginal
anses önskvärd synes propositionens förslag om att mandatperioderna formellt
skall börja den 1 november, i stället för den 22 oktober enligt ut -

KU 1976/77: 25

redningens förslag, innebära en lämplig avvägning av de motstående intressen
som föreligger.

Detta förslag innebär dock den olägenheten att fullmäktige i flertalet kommuner
och landsting, trots det allmänna önskemålet att få ett så snabbt
valgenomslag som möjligt, nödgas skjuta upp sitt första sammanträde viss
tid på grund av risken för förseningar i sammanräkningen av vissa enskilda
valkretsar. Utskottet har därför under sitt arbete övervägt att i stället föreslå
en lösning liknande den som nu tillämpas för riksdagens del. Bestämmelserna
om valgenomslaget skulle i så fall kunna utformas så, att alla nyvalda
fullmäktige skall samlas på en viss dag, exempelvis den trettionde dagen
efter valdagen, dock tidigast på åttonde dagen efter det att valets utgång
har kungjorts. Ett sådant alternativ skulle innebära att tidpunkten för fullmäktiges
första sammanträde skulle vara fastställd i förväg och att planeringen
av detta sammanträde skulle kunna ske bättre än som hittills varit
möjligt. Vidare skulle den direkta anknytningen till den faktiska valdagen
innebära särskilda fördelar de år då valet inträffar tidigt. Dessutom vinns
den fördelen att mandatperioden, såsom många remissinstanser har förordat,
skulle bli densamma i hela riket och, utan att den nuvarande ordningen
i Stockholms kommun rubbas i sak, sålunda gälla även där. Såsom redan
framhållits måste dock undantag föreskrivas för det fall att sammanräkningen
blir så försenad att de normala kungörelsetiderna inte skulle kunna
hållas.

Utskottet är emellertid av olika skäl inte berett att föreslå en bestämmelse
av detta slag i kommunallagen. Enligt utskottets principiella inställning bör
kommunerna och landstingskommunerna inte i onödan bindas av föreskrifter
om exempelvis sammanträdesordningen. Ett sådant alternativ som
det nyss redovisade skulle också kunna få vissa mindre lämpliga praktiska
konsekvenser för kommunerna och landstingen. Sålunda kan det i vissa
fall vara olämpligt att hålla det första landstingsmötet under samma dag
som det första sammanträdet med de nyvalda fullmäktige i alla kommuner.
Beträffande de särskilda bestämmelser som nu gäller för Stockholms kommun
kommer utskottet vidare i det följande att föreslå att dessa blir föremål
för ytterligare överväganden, vilka inte bör föregripas. För övrigt bör ytterligare
erfarenheter av sammanräkningsförfarandet avvaktas, innan ställning
tas till frågan om valgenomslaget kan ske ännu snabbare än som nu föreslås.
De förslag som övervägs inom personvals- och valkretsutredningen kan
också komma att få konsekvenser för bedömningen av denna fråga. Utredningens
förslag kan enligt uppgift väntas under år 1977.

I motionen 1976/77:70 av herr Bergman (s) yrkas att riksdagen skall göra
ett uttalande av innebörd att en avgående majoritet i fullmäktige förutsätts
inte utnyttja sina befogenheter i kontroversiella frågor så att en ny majoritet
formellt eller faktiskt blir bunden därav. Beträffande motiveringen hänvisas
till motionen. Såsom också motionären framhåller kan det emellertid inte
komma i fråga att i lag reglera dylika förhållanden eller göra för lagtill -

KU 1976/77: 25

lämpningen bindande uttalanden härom. Utskottet får därför - under hänvisning
till vad som ovan anförts om ett snabbare valgenomslag för fullmäktige
- avstyrka detta motionsyrkande.

Utskottet har också övervägt frågan om ett snabbare valgenomslag till
styrelsen och övriga nämnder. Utskottet anser, i likhet med demokratiutredningen,
att det principiellt är att föredra om samtliga kommunala
och landstingskommunala organ kan tillträda och börja arbeta så snart
som möjligt efter valet. Så starka praktiska invändningar mot ett lika snabbt
valgenomslag för styrelsen och de övriga nämnderna som för fullmäktige
har dock anförts av demokratiutredningen liksom i propositionen att utskottet
inte är berett att förorda en sådan lösning. Denna skulle nämligen
innebära bl. a. att det från demokratisk synpunkt viktiga nomineringsarbetet
måste bedrivas så snabbt att de politiska partiorganisationernas inflytande
kraftigt skulle inskränkas.

Det har av samma skäl inte heller bedömts som möjligt att få tili stånd
ett snabbare valgenomslag för styrelsen och eventuella heltidsengagerade
förtroendemän än för de övriga nämnderna. Utskottet anser sålunda att
förslaget om att styrelsen och nämnderna skall tillträda först den 1 januari
året efter valet måste godtas. Olägenheterna med en under några månader
kvardröjande beslutskompetens hos dessa organ kan dock anses vara begränsade.
Dessutom kan det förutsättas att i fall av majoritetsväxling de
avgående nämnderna tar tillbörlig hänsyn till valutslaget och inte otillbörligt
föregriper och binder de nytillträdande nämndernas verksamhet. Detta är
självfallet av särskild betydelse i styrelsen och de specialreglerade nämnderna.

Under senare år har antalet heltidsengagerade förtroendemän ökat avsevärt.
Detta sammanhänger inte minst med kommunsammanläggningarna. År
1974 var sammanlagt 338 förtroendevalda engagerade på heltid i 200 av
de 278 kommunerna. 1 landstingskommunerna började förtroendevalda att
engageras på heltid främst under 1960-talet. År 1974 hade 20 landstingskommuner
sammanlagt 57 heltidsengagerade förtroendevalda.

Denna utveckling har skett utan att någon omfattande principiell diskussion
om de heltidsengagerade förtroendemännens ställning från kommunalrättslig
synpunkt har ägt rum. I samband med den nu aktuella reformen
av kommunallagen har aktualiserats främst vissa praktiska frågor
rörande de heltidsengagerade förtroendemännens närvarorätt i olika nämnder
där de inte är ordinarie ledamöter eller suppleanter. En annan fråga
är om interpellation bör kunna ställas även till sådana heltidsengagerade
förtroendemän som inte har uppdrag som ordförande i nämnd.

Enligt utskottets mening bör frågan om de heltidsengagerade förtroendemännens
ställning så långt möjligt bestämmas med hänsyn till de lokala
förhållandena i kommunerna resp. landstingskommunerna. Utvecklingen
mot allt fler heltidsengagerade förtroendevalda har ibland varit nödvändig

KU 1976/77: 25

för att politikerna och partierna skall kunna bevara ett starkt förtroendemannainflytande
över den kommunala förvaltningen. Enligt utskottet kommer
det även i framtiden att vara nödvändigt i många kommuner att en
eller flera förtroendevalda ägnar hela sin arbetstid åt kommunalt arbete.
Utskottet vill i detta sammanhang även understryka betydelsen av att de
kommunala förtroendemännen får bättre möjligheter att åta sig uppdrag
av deltidskaraktär. När rätten att erhålla ledighet från ordinarie arbete för
att fullgöra kommunalt uppdrag blir lagfäst torde det också bli lättare för
vissa kommunmedlemmar att åta sig sådana deltidsuppdrag. Enligt utskottets
mening bör inte någon principiell skillnad göras mellan de heltidsengagerades
arbetssituation och den för övriga förtroendevalda, utan det avgörande
är att alla förtroendemän får tillräckliga möjligheter att utföra sina
uppdrag på det sätt som anses lämpligt i resp. kommun. En ytterligare
markerad särställning för de heltidsengagerade bör enligt utskottets mening
så långt möjligt undvikas.

I två avseenden är det dock som framhållits nödvändigt att särskilt uppmärksamma
de heltidsengagerades roll i det kommunala arbetet. Vad beträffar
rätten att i fullmäktige eller landstinget ställa interpellation till dessa
förtroendevalda har utskottet redovisat sin syn härpå i avsnittet om de beslutande
organens ställning (s. 19-20).

Frågor som rör de heltidsengagerades närvarorätt i nämnderna aktualiseras
främst i kommuner och landstingskommuner med stora förvaltningar, som
är indelade i ansvarsområden eller rotlar. Demokratiutredningen anför att
en nämnd ibland kan behöva inhämta upplysningar från en heltidsengagerad
förtroendeman som inte är ledamot i nämnden. Men detta gäller enligt
utredningen även andra förtroendemän än de heltidsengagerade. Utredningen
föreslår därför att det föreskrivs att varje nämnd själv skall få avgöra,
om en förtroendevald som inte tillhör nämnden skall tillkallas. Utredningen
föreslår ingen ändring beträffande borgarråden i Stockholms kommun, vilka
enligt gällande regler har närvaro- och yttranderätt i kommunstyrelsen, där
de inte kan vara ledamöter.

Föredragande statsrådet anför i propositionen att han delar utredningens
ståndpunkt att de heltidsengagerades ställning i organisationen bör avgöras
av kommunerna och landstingskommunerna själva efter de lokala förutsättningarna.
I propositionen föreslås en ordning som innebär att kommunfullmäktige
resp. landstinget får rätt att i reglemente eller i särskilt beslut
föreskriva att förtroendevald skall få närvara och yttra sig vid sammanträde
med nämnd, även om han inte är ledamot eller suppleant i nämnden. Med
närvarorätten följer inte rätt att delta i besluten eller att framställa förslag
eller reservationsrätt. Däremot får den som givits närvarorätt också rätt
att få avvikande mening antecknad till protokollet.

I propositionen framhålls att möjligheten att medge närvarorätt och yttranderätt
i första hand bör tillämpas när det gäller heltidsengagerade förtroendemän
som har övergripande uppgifter och som saknar ordförandeupp -

KU 1976/77: 25

drag inom sitt ansvarsområde. Bestämmelsen bör också kunna utnyttjas
för minoritetsföreträdare och för ordförande i kommunstyrelse och förvaltningsutskott
som inte är heltidsengagerade. Närvaro- och yttranderätten
kan, enligt förslaget, begränsas till att avse viss nämnd eller vissa ärenden
eller grupper av ärenden.

Enligt utskottets mening kan den föreslagna möjligheten för kommun
och landstingskommun att besluta om viss närvaro- och yttranderätt i nämnderna
för vissa förtroendevalda, vilka inte är ledamöter eller suppleanter
i resp. nämnd, tillgodose ett viktigt behov. Som bestämmelsen utformats
blir den tillämplig inte endast på heltidsengagerade förtroendemän utan också
på ledamot och suppleant i fullmäktige, styrelsen eller annan nämnd
eller beredning. Utskottet tillstyrker detta förslag. Härigenom får kommunerna
resp. landstingen möjligheter att planera sin organisation så att nödvändiga
samordningsuppgifter kan klaras utan att fler förtroendevalda måste
engageras på heltid.

Utskottet anser att arbetsförutsättningarna för samtliga förtroendevalda
måste ägnas fortsatt uppmärksamhet. I vissa fall kan heltidsuppdrag vara
nödvändiga och önskvärda. I andra fall kan däremot uppgifterna med fördel
delas upp på flera deltidsuppdrag. Med den i propositionen föreslagna lösningen
får kommunerna och landstingskommunerna i dessa frågor stor frihet
att anpassa sin organisation till de lokala förutsättningarna. Utskottet tillstyrker
propositionens förslag i denna del.

Informationsverksamhet

I propositionen föreslås en allmän bestämmelse i kommunallagen om
kommunstyrelsens resp. förvaltningsutskottets övergripande ansvar för den
kommunala informationen till medborgarna. Som bestämmelsen är utformad
kan den samordnande informationsverksamheten uppdras åt ett arbetsutskott
inom kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet eller till en
särskild informationsnämnd.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att den kommunala
och landstingskommunala informationen blir allt väsentligare i takt med
den kommunala och landstingskommunala verksamhetens ökade omfattning.
Detta gäller både information om kommunerna och landstingskommunerna
som serviceorgan och informationens roll i den demokratiska processen.
Särskilt viktig från den sistnämnda synpunkten är informationen
om den kommunala planeringen. För ett demokratiskt inflytande över kommunernas
och landstingskommunernas planeringsarbete krävs ett rikhaltigt
och lämpligt utformat informationsmaterial på olika stadier i planeringsprocessen.

Att samordna kommunernas och landstingskommunernas arbete med
informationsfrågorna är en viktig uppgift. Det är enligt utskottets mening
lämpligt att ansvaret för detta arbete åvilar ett särskilt kommunalt organ.

KU 1976/77: 25

Kommunerna och landstingskommunerna bör själva få avgöra vilket organ
som bäst kan sköta denna funktion. Här kan lokala förhållanden skapa
olika förutsättningar i olika kommuner och landstingskommuner.

Vid bedömningen av informationsfrågorna är det enligt utskottets mening
viktigt att beakta att information om det kommunala arbetet inte får betraktas
som något som är avskilt från den kommunala verksamheten i övrigt.
De kommunala förvaltningarna måste präglas av öppenhet och tillgänglighet
för kommuninvånarna. Att informera om den egna verksamheten måste
ses som ett naturligt led i arbetet. Genom kontakter med massmedia och
folkrörelser, genom att utnyttja folkbiblioteken som ”informationscentraler”
och genom olika former av uppsökande verksamhet kan kommunerna
underlätta för medborgarna att följa det kommunala arbetet. Särskild vikt
måste fästas vid ansträngningar som underlättar för s. k. resurs- och informationssvaga
grupper att tillvarata sina rättigheter och tillgodogöra sig
den kommunala servicen. Demokratiutredningen har ägnat informationsverksamheten
stort intresse i sitt arbete och redovisar ett flertal uppslag
som enligt utskottet är värda beaktande i kommunernas fortsatta arbete
med dessa frågor.

Utskottet vill avslutningsvis i detta avsnitt uppmärksamma den principiellt
viktiga gränsdragningen mellan samhällets informationsverksamhet
och den information om politiska ståndpunkter och värderingar som bör
skötas av partierna. En utbyggd kommunal information kan underlätta för
partierna att nå ut med sitt informationsmaterial men kan aldrig och bör
inte heller ersätta den av politiska värderingar präglade information som
måste ligga till grund för väljarnas bedömning av partiernas arbete. I de
nya större kommunerna och i landstingskommunerna vilar ett ännu större
ansvar än tidigare i detta avseende på de politiska partierna. En vital kommunal
demokrati kräver ett ständigt växelspel mellan de förtroendevalda
och allmänheten.

Lokal förankring

Demokratiutredningen har ägnat ett stort intresse åt frågan om hur man
skall få till stånd en vidgad medverkan och ett ökat lokalt inflytande för
medborgarna även mellan valen. Utredningen anser att utvecklingen under
senare år ytterligare understryker behovet av en väl fungerande och medborgerligt
förankrad representativ styrelseform. Samtidigt har samhällsutvecklingen
ökat kraven på breddade och mer mångsidiga former för ärendenas
beredning. Enligt utredningen är det inte möjligt att föreslå någon
bestämd lösning på detta område. I stället har angetts och rekommenderats
flera olika slag av åtgärder, som det bör ankomma på kommunerna och
landstingskommunerna att pröva alltefter de lokala förutsättningarna.

De reformmöjligheter som främst har övervägts av utredningen är
dels en fördjupad kommunikation via partier, andra folkrörelser, samman -

KU 1976/77: 25

slutningar och lokala grupper, dels förändringar i den kommunala organisationen
(tillskapandet av lokala organ såsom kommundelsråd och lokala
styrelser vid institutioner), dels kommunala folkomröstningar och opinionsundersökningar.
Frågan om olika lokala organ tas också upp i motionerna
1975/76:913 av herr Schött (m), 1975/76:1980 av herr Bohman m. fl. (m)
och 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk).

Vad beträffar möjligheterna att mer än hittills engagera partierna och
övriga folkrörelser i arbetet med att skapa ökade möjligheter för medborgarna
att påverka den kommunala verksamheten anför utredningen att många
initiativ kan tas utan att några lagstiftningsåtgärder är erforderliga. Utredningens
undersökningar av de förtroendevaldas arbetssituation har emellertid
visat att utrymmet för en bred partiverksamhet inte sällan är begränsat
av tidsskäl. Partierna har ofta svårigheter när det gäller att fl fram ett lämpligt
faktaunderlag som behövs för deras interna verksamhet.

Utskottet delar utredningens uppfattning att det är väsentligt att på olika
sätt underlätta för partierna att aktivt informera om kommunens planer
och andra frågor av intresse för medborgarna. När det gäller övriga folkrörelser
finns det också många uppslag i utredningens förslag som är värda
beaktande. Kommunerna kan t. ex. genom vidgade remissförfaranden bereda
folkrörelser och andra lokala föreningar möjlighet att delta. Konferenser,
tillfälliga referensgrupper samt permanenta samrådsorgan utgör andra former
av kontakter mellan kommunen och olika grupper vid sidan av de politiska
partierna. Lokala förutsättningar måste här bli avgörande för hur kommunernas
och landstingskommunernas ansträngningar att engagera fler medborgare
i beslutsprocessen utformas. Utskottet vill dock, liksom föredragande
statsrådet i propositionen, betona vikten av att den fria och självständiga
roll som folkrörelserna har i vårt land kan behållas. Folkrörelserna måste
alltså själva få avgöra i vilken mån och på vilket sätt som ett vidgat samspel
skall komma till stånd i förhållande till de kommunala organen.

Lokala organ

Ett annat medel för att bredda kontaktytorna mellan kommunerna resp.
landstingen och kommuninvånarna kan vara att ändra den kommunala
organisationen. Utskottet har redan pekat på möjligheterna att dels öka
antalet nämnder, dels öka antalet ledamöter i de nämnder som i dag har
få ledamöter. En annan möjlighet är att inrätta kommundelsorgan med
övergripande uppgifter och lokala styrelser vid kommunala institutioner.
Beträffande båda dessa alternativ pågår sedan några år försöksverksamhet
i kommunerna. Demokratiutredningen har följt denna försöksverksamhet
och rekommenderar att den fortsätter.

I gällande rätt finns en viktig skillnad mellan de s. k. kommundelsråden
och institutionsstyrelserna. De senare övertar förvaltningsuppgifter som annars
åligger annat kommunalt organ. De får därmed en ställning motsva -

KU 1976/77: 25

rande en fakultativ kommunal nämnd. De bestämmelser som gäller för
dessa blir därmed tillämpliga även för institutionsstyrelserna. Kommundelsråden
kan inte ges en motsvarande ställning. En huvudprincip enligt
kommunallagarna är nämligen att varje kommun skall vara en odelad förvaltningsenhet.
För varje förvaltningsområde skall det i princip finnas ett
enda förvaltningsorgan för hela kommunen. Denna huvudregel innebär att
nämnderna var och en inom sitt uppgiftsområde skall ansvara för förvaltning
och verkställighet. Detta medför att förvaltning och verkställighet i ett och
samma ärende måste ligga hos en nämnd och sålunda inte kan fördelas
mellan flera. Ett undantag från denna princip är dock de sociala distriktsnämnderna,
vilka var och en inom sitt distrikt avgör ärenden som avser
vård, behandling eller annan åtgärd beträffande enskild person.

Lokala organ med förvaltande och verkställande uppgifter kan alltså i
princip inte inrättas. Kommundelsråd kan därför f. n. endast ges beredande
och rådgivande uppgifter. De kan t. ex. fl till uppgift att hålla kontakt med
invånarna i en del av kommunen, att förmedla information till och från
dessa, att göra framställningar hos kommunstyrelsen och andra kommunala
organ samt att avge yttranden i frågor som hänskjuts till dem.

Demokratiutredningen föreslår i sitt betänkande att kommundelsorganen
skall vara frivilliga och att kommunerna själva skall fl bestämma arbetsformerna
för dem. Enligt utredningen framstår det som önskvärt att kommunerna
i så stor utsträckning som möjligt flr bestämma om arbetsuppgifter,
områdesindelning, antal ledamöter osv. Utredningen anser dock att kommundelsorganen
bör ges ökade uppgifter och utökade lokala resurser i förhållande
till vad som hittills vanligen varit fallet. Kommunerna bör ges
rätt att ange i reglemente att kommundelsorganen skall kunna väcka frågor
i kommunfullmäktige. Ledamöterna bör enligt utredningen liksom hittills
väljas genom indirekta val av kommunfullmäktige. Vidare rekommenderar
utredningen att kommunerna i reglemente anger att yttrande från kommundelsorganen
skall inhämtas i vissa frågor och bör inhämtas i andra.
Utredningen rekommenderar också att kommundelsorganen utarbetar kommundelsrapport
varje år.

Beträffande de s. k. institutionsstyrelserna föreslår demokratiutredningen
att kommunerna resp. landstingskommunerna även i fortsättningen skall
kunna inrätta sådana vid t. ex. ungdomsgårdar, ålderdomshem och fritidsanläggningar.
Dessa skall enligt utredningen ha ansvaret för skötseln av
institutionen och utgöra en kontaktlänk mellan medborgarna och den kommunala
verksamheten. Utredningen anser att lokala styrelser som består
enbart av förtroendevalda och som väljs av fullmäktige stämmer bäst överens
med traditionella kommunaldemokratiska principer. Utredningen förordar
ytterligare försök i kommunerna med lokala styrelser. Frågan om de anställdas
ställning i förhållande till institutionsstyrelserna kommer att prövas
under utredningens fortsatta arbete. Därvid kommer även att övervägas

KU 1976/77: 25

s. k. blandade organ, dvs. organ där såväl förtroendevalda som företrädare
för de anställda är ledamöter.

Enligt utskottets mening är såväl kommundelsorgan som lokala institutionsstyrelser
inslag i den kommunala organisationen som är värda stor
uppmärksamhet. Utskottet tillstyrker en fortsatt försöksverksamhet med
institutionsstyrelser. Genom att dessa blir att betrakta som fakultativa kommunala
nämnder kräver en sådan försöksverksamhet, som framhålls i propositionen,
inte några lagstiftningsåtgärder. Det är dock enligt utskottets
mening väsentligt att frågan om de anställdas inflytande i samband därmed
uppmärksammas ytterligare när demokratiutredningen redovisar återstoden
av sitt uppdrag. Detta omfattar bl. a. frågan om inrättande av s. k. partssammansatta
organ med företrädare för de anställda samt för de kommunala
arbetsgivarna.

Frågan om kommundelsorganens framtida ställning och arbetsformer
är mer komplicerad. De begränsningar som i dag gäller beträffande möjligheterna
att ge kommundelsorganen arbetsuppgifter av olika slag bör enligt
utskottets mening övervägas ytterligare. Detta gäller också kommundelsorganens
sammansättning och valsätt. Med den i propositionen föreslagna
lagstiftningen blir det inte möjligt för kommunerna att utse ledamöter till
kommundelsorganen genom direkta val. Genom att kommundelsorganen
får ställning som beredningar kan de inte utan vidare garanteras få en politisk
sammansättning som motsvarar partifördelningen i resp. kommundel. För
att en sådan ordning skall komma till stånd krävs att minoriteten i fullmäktige
avstår från att begära att den proportionella valmetoden skall användas.
Partierna kan då komma överens om att kommundelsorganen skall
ges en viss politisk sammansättning och förrätta val i enlighet härmed.

Att undanröja de begränsningar som gäller i dag rörande kommundelsorganens
kompetens och valförfarandet aktualiserar flera problem av praktisk
och principiell innebörd som, enligt utskottets mening, måste övervägas
ytterligare, innan beslut kan fattas därom. Särskilt bör undersökas möjligheterna
att ge de kommuner som önskar det rätt att inrätta direktvalda
kommundelsorgan med beslutande och verkställande uppgifter. En sådan
möjlighet för kommunerna att fakultativt inrätta kommundelsorgan stämmer
bäst överens med utskottets allmänna inställning att kommunerna bör
ges största möjliga frihet att själva besluta om sin organisation. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra om att det också i regeringsförklaringen
framhålls att kommunerna skall ges möjligheter att inrätta distriktsnämnder
och direktvalda kommundelsråd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utskottet att motionerna
1975/76:913, 1975/76:1980 och 1976/77:5, de sistnämnda såvitt nu är i fråga,
anses besvarade.

KU 1976/77: 25

Omröstningar och opinionsundersökningar

Demokratiutrednigen har också övervägt frågan om kommunernas rätt
att anordna s. k. kommunala folkomröstningar. Utredningen anser att starka
skäl kan riktas mot att omröstningar och opinionsundersökningar blir ett
vanligt inslag i den kommunala demokratin. En sådan ordning är enligt
utredningen svår att förena med kravet på en fungerande representativ styrelseform
för kommunerna och landstingskommunerna. Utredningen föreslår
att man i första hand bör överväga utredningens övriga förslag, innan
man i kommunerna och landstingskommunerna överväger beredningsformer
liknande folkomröstningar. Utredningen föreslår med hänsyn härtill
ingen särskild lag om ett kommunalt folkomröstningsinstitut.

För att undvika oklarhet om rättsläget föreslås emellertid en bestämmelse
i den nya kommunallagen av innebörd att fullmäktige får besluta att synpunkter
får inhämtas från medlemmar i kommunen resp. landstingskommunen
som ett led i beredningen av ärende, som det tillkommer fullmäktige
att handlägga. Därvid skall, om så behövs, valnämnd kunna anlitas, om
inte nämndens lagstadgade uppgifter i övrigt hindras därigenom. I ett särskilt
yttrande, fogat till utredningens betänkande, anför en ledamot (fp) bl. a.
att det från flera synpunkter är önskvärt att såväl en minoritet inom fullmäktige
som en viss andel av medborgarna har rätt att i frågor av större
betydelse för kommunmedborgarna påfordra rådgivande folkomröstning.
Eftersom så stora svårigheter skulle vara förenade med att lagfästa och i
praktiken tillämpa en sådan minoritetsrätt anförs dock att praktisk erfarenhet
av den föreslagna lagstiftningen bör avvaktas innan frågan tas upp på nytt.

Frågan om kommunal folkomröstning tas upp i motionerna 1975/76:1980
av herr Bohman m. fl. (m) och 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk). I
den förstnämnda motionen (m), vari hänvisas till motiveringen i motionen
1975/76:1979 av samma motionärer, föreslås att riksdagen hos regeringen
anhåller om förslag till sådan ändring i kommunallagen att kommun ges
möjlighet att anordna rådgivande folkomröstning. I den andra motionen
(vpk) läggs fram ett lagförslag av innebörd att fullmäktige får möjlighet
att anordna rådgivande folkomröstning. Detta bör enligt motionärerna särskilt
ske i syfte att kartlägga opinioner kring frågor som inte har varit aktuella
i den senaste valdebatten.

De nuvarande kommunallagarna innehåller inga bestämmelser om kommunala
folkomröstningar, opinionsundersökningar eller liknande förfaranden.
Frågan har inte heller berörts i förarbetena till dessa lagar.

Enligt rättspraxis är ett kommunalt beslut om en allmän folkomröstning
olagligt, åtminstone om valnämnden avses medverka. Däremot finns det
inga formella hinder mot att de partier som är representerade i fullmäktige
anordnar en ”allmän opinionsundersökning” genom en särskild valkommitté.
Sådana opinionsundersökningar har främst förekommit i samband
med primärkommunala indelningsförändringar. Demokratiutredningen har

3 Riksdagen 1976/77. 4 sami. Nr 25

KU 1976/77: 25

i ett delbetänkande (SOU 1975:46) lämnat en utförlig redogörelse för dessa
omröstningar och erfarenheterna från dessa.

I propositionen anför föredragande statsrådet att starka invändningar kan
resas mot kommunala folkomröstningar i olika former. 1 propositionen framhålls
bl. a. att det inte är lämpligt att införa ett författningsreglerat kommunalt
folkomröstningsinstitut, eftersom en sådan lagstiftningsåtgärd skulle
innebära att folkomröstningen som beredningsform betonades särskilt. I
stället förordas en bestämmelse som klargör att hinder inte möter mot att
kommunerna och landstingskommunerna, som ett led i beredningen av
ett ärende som skall avgöras av fullmäktige, inhämtar synpunkter från kommunens
eller landstingskommunens invånare. Ett sådant beslut skall enligt
propositionens förslag fattas av fullmäktige och bör, enligt motivuttalanden,
ske ”endast i sällsynta undantagsfall”. Däremot föreslås inte i propositionen
någon bestämmelse som gör det möjligt att anlita valnämnden i samband
med sådana opinionsundersökningar.

Utskottet får för sin del anföra följande.

Den representativa demokratins princip innebär att medborgarna vid regelbundet
återkommande val med allmän och lika rösträtt väljer en beslutande
församling. Härigenom får de valda representanterna på medborgarnas
uppdrag ansvaret för skötseln av de gemensamma angelägenheterna.
Det politiska ansvaret utkrävs sålunda främst vid de allmänna valen, men
offentlighetsprincipen i förvaltningen liksom de under offentlig insyn och
debatt avgjorda ärendena i de kommunala beslutande församlingarna gör
det möjligt för medborgarna att hela tiden granska de förtroendevaldas handlande.
Av stor betydelse för att den representativa demokratin skall fungera
väl är även att de politiska partierna kan samla medborgarna kring en målsättning
och kanalisera och ge eftertryck åt medborgarnas önskemål.

De nyss nämnda principerna måste, enligt utskottet, även i framtiden
ligga till grund för den kommunala självstyrelsen. En urholkning av den
representativa demokratin eller en försvagning av de politiska partiernas
möjligheter att göra sig gällande i det kommunala livet bör sålunda inte
komma i fråga. Samtidigt är det uppenbart att en vidgad medverkan från
medborgarnas sida och ett ökat lokalt inflytande för dessa även mellan
valen är av stor betydelse för en fördjupning och vidareutveckling av den
kommunala självstyrelsen. Samhällsutvecklingen har också, som utskottet
framhållit, medfört ökade krav på breddade och mer mångsidiga former
för beredningen av de kommunala ärendena.

Enligt utskottets mening kan en rådgivande kommunal omröstning i
vissa fall vara lämplig som ett led i beredningen av ett särskilt ärende
av stor betydelse. Resultatet av en sådan omröstning kan få stor betydelse
för beslutet i en viss fråga, men det är ändå de förtroendevalda ledamöterna
i den beslutande kommunala församlingen, kommunfullmäktige resp. landstinget,
som har det fulla ansvaret för beslutets innehåll. En sådan omröstning
måste sålunda ses som ett extra led i det sedvanliga beredningsförfarandet,

KU 1976/77: 25

som syftar till att ge fullmäktige ett så tillförlitligt beslutsunderlag som
möjligt. I detta ligger också att de i omröstningen ställda frågorna självfallet
måste rymmas inom ramen för den kommunala kompetensen, dvs. gälla
ämne i vilket fullmäktige har rätt att fatta beslut.

Någon möjlighet att nu närmare formalisera själva omröstningsförfarandet
genom särskilda bestämmelser härom i kommunallagen finns enligt utskottets
mening inte. Avsikten är, som framhållits, inte att sådana omröstningar
skall bli ett ofta förekommande inslag i den kommunala verksamheten.
Kommunerna resp. landstingen bör själva i de särskilda fall då
omröstningar blir aktuella närmare utforma de bestämmelser som reglerar
omröstningsförfarandet.

Däremot anser utskottet i likhet med demokratiutredningen att det i lagen
bör tas in en uttrycklig bestämmelse om att valnämnden får anlitas för
att genomföra en kommunal omröstning. Eftersom valnämnden är en
special reglerad kommunal nämnd, vars uppgifter framgår av vallagen, får
en sådan begäran från fullmäktige självklart inte komma i konflikt med
nämndens övriga arbetsuppgifter. Det ankommer på valnämnden själv att
avgöra i vilken utsträckning som nämnden - med hänsyn till andra arbetsuppgifter
- kan medverka i en föreslagen kommunal eller landstingskommunal
omröstning. Ett beslut av valnämnden att inte medverka
kan överklagas genom kommunalbesvär. Vidare bör frågan om den ekonomiska
ersättningen för valnämndens medverkan i en landstingskommunal
omröstning avgöras av fullmäktige. Den av utskottet förordade lagbestämmelsen
innebär sålunda att valnämnd får anlitas, om dess verksamhet i
övrigt inte hindras därigenom. Beträffande vissa särskilda frågor som uppkommer
i detta sammanhang hänvisas till utskottets specialmotivering (s.
58-59).

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utskottet att motionerna
1975/76:1980 och 1976/77:5, båda såvitt nu är i fråga, anses besvarade.

Kommunägda företag

Vid sidan av de former för kommunal verksamhet som regleras i kommunallagen
används i praktiskt taget alla kommuner och landstingskommuner
även privaträttsliga former för vissa slag av verksamhet, särskilt
för sådan verksamhet som har ett starkt inslag av affärsdrift. De dominerande
företagsformerna är aktiebolag och stiftelse, men i viss mån förekommer
även ekonomiska föreningar. Som motiv för att använda sådana företagsformer
åberopas främst effektivitetsskäl.

Företagsformen innebär emellertid också vissa nackdelar. Medborgarnas
möjligheter till insyn är mera begränsade än i fråga om verksamhet inom
de kommunala förvaltningarna. Beslutanderätten i företagen utövas av kommunens
representanter i företagens styrelser samt, i aktiebolag, också av
kommunens ombud på bolagsstämman. Fullmäktiges direkta insyn och in -

KU 1976/77: 25

flytande är mindre än om verksamheten drivs inom ramen för den vanliga
förvaltningen. Offentligheten omfattar bara handlingar som tillställs kommunen.
I fråga om aktiebolag skall viss årlig redovisning ske som är offentlig.
För verksamheten inom den kommunala förvaltningen gäller däremot i
princip att alla handlingar är tillgängliga för allmänheten. Från offentlighet
undantas endast sådana handlingar som anges i sekretesslagen (1937:249).
Till detta kommer att bolagsstämmor och styrelsesammanträden inte är
offentliga i motsats till vad som gäller för fullmäktiges sammanträden.

Frågor om insyn i kommunägda företag har vid flera tillfällen behandlats
i riksdagen men inte föranlett ändring av lagreglerna. Kommunalrättskommitténs
förslag i betänkandet (SOU 1965:40) Kommunala bolag har inte
heller lett till lagstiftning.

Sedan kommunalrättskommittén behandlade frågan i början av 1960-talet
har den kommunala och landstingskommunala verksamhet som drivs i
företagsform ökat i omfattning. I vissa avseenden har förändringar skett
beträffande företagens struktur och verksamhetsinriktning. En övergång från
stiftelseformen till aktiebolagsformen kan också noteras (se närmare härom
prop. s. 183-184).

Med hänsyn till de nyss nämnda nackdelarna från insyns- och inflytandesynpunkt
har demokratiutredningen förordat att företagsformen används
i begränsad utsträckning. Denna mening har delats av remissinstanserna.

Utredningen anser för sin del att det är möjligt att utan lagändringar
vidta omfattande åtgärder för att öka fullmäktiges möjligheter att följa verksamheten
i företagen och att ange riktlinjer för denna. Dessa åtgärder förutsätter
i regel föreskrifter i bolagsordning eller, när det gäller stiftelse, i
dess stadgar. Utredningen rekommenderar bl. a. att det i bolagsordning resp.
stadgar anges att vissa åtgärderinte för vidtas utan fullmäktiges godkännande
och att revisionsberättelsen överlämnas till fullmäktige för kännedom. I
fråga om aktiebolag rekommenderar utredningen att kommunens resp.
landstingskommunens ombud vid bolagsstämma väljs av fullmäktige, att
styrelsen utarbetar skriftlig instruktion för ombuden och att ledamöterna
i fullmäktige för rätt att närvara vid bolagsstämma.

Enligt utredningen bör styrelsen vara det organ som i första hand har
ansvaret för tillsynen över de kommunägda företagen. Föreskrift härom
bör tas in i bolagsordning resp. stadgar för stiftelse. Andra åtgärder, som
enligt utredningen kan vara lämpliga, är att öka offentligheten för företagens
handlingar, att anordna informationssammanträden för ledamöterna i fullmäktige
och att företagens verksamhetsberättelser årligen anmäls som ett
särskilt ärende i fullmäktige.

Demokratiutredningens rekommendationer om åtgärder för att öka insynen
i företagen och för att förbättra fullmäktiges möjligheter till styrning
har genomgående bemötts positivt av remissinstanserna. Utan att gå närmare

KU 1976/77: 25

in på utredningens rekommendationer framhåller även föredragande statsrådet
att dessa bör kunna utgöra en lämplig utgångspunkt för kommunernas
och landstingskommunernas överväganden om vilka krav på insyn och inflytande
som bör ställas upp, när det gäller de egna företagen. Vidare framhålls
betydelsen från informationssynpunkt av att företagens planer och
redovisningar görs översiktliga och lätt tillgängliga för förtroendevalda och
allmänhet. Som ett positivt inslag pekas på de möten, samrådsgrupper m. m.
som har blivit allt vanligare. De förtroendevalda i företagens styrelser har
här en viktig uppgift att fylla (se prop. s. 309).

Enligt den nya aktiebolagslagen (1975:1385), som har trätt i kraft den
1 januari 1977, väljs aktiebolags styrelse av bolagsstämman, om det inte
är föreskrivet i bolagsordningen att en eller (lera styrelseledamöter skall
utses på annat sätt. Hinder föreligger alltså inte längre mot att i bolagsordningen
föreskriva att samtliga styrelseledamöter skall utses på annat
sätt än av bolagsstämman. Minst en av revisorerna skall dock även enligt
den nya lagen väljas av bolagsstämman. I stadgar för ekonomisk förening
kan enligt lagen (1951:308) om ekonomisk förening föreskrivas att samtliga
eller vissa styrelseledamöter och revisorer skall väljas på annat sätt än genom
val på föreningsstämma. Lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser innehåller
inga bestämmelser som hindrar att det i stadgarna för en stiftelse föreskrivs
att styrelseledamöterna skall utses av kommun eller landstingskommun.

För att fullmäktiges möjligheter till insyn i och ledning av verksamhet
som bedrivs i företagsform skall öka har demokratiutredningen föreslagit att
fullmäktige i kommunerna resp. landstingskommunerna skall få rätt att
utse alla styrelseledamöter och revisorer i företag som ägs av kommunen
resp. landstingskommunen och att det i lag föreskrivs att den proportionella
valmetoden skall kunna tillämpas. I fråga om företag som kommun eller
landstingskommun äger tillsammans med annan kommun eller landstingskommun
eller tillsammans med enskild har föreslagits motsvarande ordning.

Föredragande statsrådet anser också att det är naturligt att kommunen
resp. landstingskommunen utser alla styrelseledamöter i helkommunala företag.
Föreskrifter härom kan tas in i bolagsordning resp. stadgar. Att minst
en revisor alltjämt skall utses av bolagsstämman utgör enligt föredragande
statsrådets mening ingen olägenhet från kommunaldemokratisk synpunkt.
Några särskilda föreskrifter i lag om att styrelseledamöter och revisorer i
företag som ägs av kommun eller landstingskommun skall utses av kommunen
eller landstingskommunen föreslås därför inte i propositionen. Däremot
föreslås en bestämmelse i kommunallagen om att lagen om proportionellt
valsätt är tillämplig på val av styrelseledamöter och revisorer i sådana
företag. I det sammanhanget understryks också betydelsen av att antalet
ledamöter i företagens styrelser sätts tillräckligt högt för att även mindre
partier i kommunen resp. landstingskommunen skall bli representerade (se
prop. s. 311).

KU 1976/77: 25

Frågor som berör de kommunala företagen har tagits upp i tre av de
motioner som utskottet behandlar i detta betänkande.

I motionen 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk) föreslås dels en vidgning
av interpellationsrätten för fullmäktige, dels ”en grundlig genomarbetning
av hela frågan om inflytandeproblemen med syfte att skapa demokratiska
kontrollformer”. Motionärerna framhåller bl. a. att samhällets krav på demokratisk
kontroll som princip måste väga tyngre än företagens eventuella
önskemål att undandra sig offentlig insyn.

I motionen 1976/77:76 av herr Wååg m. fl. (s) yrkas ”att riksdagen hos
regeringen begär, att en översyn sker, som resulterar i att den ekonomiska
redovisningen vid kommunala verk åtskiljs från kommunens allmänna redovisning
och bringas mer i överensstämmelse med den för aktiebolag”.

Motionärerna framhåller bl. a. att den ekonomiska redovisningen, sådan
den tillämpas vid flertalet kommunala verk - såsom renhållnings-, el-, vatten-
och avloppsverk - medför att verksrörelsens ekonomi inte kan utan
särskild utredning skiljas från kommunens ekonomi i övrigt så att en objektiv
bild av verkens resultat framstår. Härigenom kan uppkomma en oavsedd,
och delvis dold, kommunal beskattning av konsumenterna.

I motionen 1976/77:572 av herr Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådana lagändringar att offentlighetsprincipen
kommer att gälla för kommunala och landstingskommunala bolag
och stiftelser, samt att verksamheten i sådana företag kan bli föremål för
interpellationer och enkla frågor i kommunfullmäktige resp. landsting.

Motionärerna framhåller bl. a. att insyn i offentlig verksamhet är en grundläggande
demokratisk funktion. De pekar på att viktiga frågor som berör
boendemiljö och service till allmänheten riskerar att komma utanför den
politiska debatten genom att vissa delar av den kommunala verksamheten
bedrivs i bolags- eller stiftelseform. Huvudprincipen bör, enligt motionärerna,
vara att all landstingskomunal och kommunal verksamhet skall vara
möjlig att ta upp till debatt i landsting resp. kommunfullmäktige och att
offentlighetsprincipen skall gälla även för kommunala bolag och stiftelser,
där inte mycket starka skäl framtvingar en hemligstämpling.

Enligt utskottets mening är det angeläget att de förtroendevalda liksom
övriga kommuninvånare i så stor utsträckning som möjligt får insyn i och
inflytande över den verksamhet som bedrivs av kommunen resp. landstingskommunen.
Såsom har framhållits av demokratiutredningen liksom
i propositionen kan företagsformen vara lämplig vid t. ex. samarbete mellan
flera kommuner eller mellan kommuner och landstingskommuner. Självfallet
måste dock en avvägning i varje särskilt fall göras mellan å ena sidan
de fördelar från bl. a. effektivitetssynpunkt som företagsformen kan erbjuda
och å andra sidan det grundläggande och principiellt mycket viktiga kravet
på insyn och inflytande, vilket endast till en viss del kan tillgodoses när

KU 1976/77: 25

verksamheten bedrivs i företagsform. Kravet på insyn och inflytande bör,
såsom framhålls i propositionen, kunna drivas längre än vad som hittills
i allmänhet har skett.

Det är sålunda väsentligt att kommunal verksamhet inte undandras medborgarnas
insyn genom att verksamheten bedrivs i bolagsform eller i stiftelser
eller ekonomiska föreningar. I enlighet med utskottets allmänna inställning
att den kommunala verksamheten bör präglas av öppenhet och tillgänglighet
för medborgarna är det viktigt att pröva de regler och den praxis som i
dag gäller för verksamhet som bedrivs i dessa former.

Utskottet anser att de olika åtgärder som har rekommenderats av demokratiutredningen
bör kunna utgöra lämpliga utgångspunkter för kommunernas
resp. landstingskommunernas överväganden om vilka krav på
insyn och inflytande som bör ställas upp när det gäller de egna företagen.

Även om - såsom har framhållits både av utredningen och i propositionen
- de möjligheter som finns att inom ramen för gällande lagstiftning öka
insynen i de kommunala och landstingskommunala bolagen är betydande
finns det restriktioner som så långt möjligt bör avskaffas. De önskemål
om en utredning av frågan om en vidgad tillämpning av offentlighetsprincipen
i fråga om kommunägda företag som har framförts av demokratiutredningen
och i motionen 1976/77:572 bör kunna anses tillgodosedda
genom den särskilda utredning som chefen för justitiedepartementet har
aviserat i prop. 1975/76:160 (s. 74). Utskottet tillstyrker att en sådan allmän
översyn kommer att omfatta även övriga lagregler beträffande dessa företag.
Härvid bör, såsom flera remissinstanser har önskat, övervägas om en ny
företagsform kan skapas som är bättre anpassad till de villkor som gäller
för kommunal verksamhet. En sådan särskild företagsform skulle sannolikt
på ett bättre sätt än hittills kunna underlätta en anpassning av verksamheten
i dessa företag till de grundläggande krav på redovisning och insyn som
bör ställas från kommunaldemokratisk synpunkt. Det bör, enligt utskottets
mening, ankomma på regeringen att avgöra i vilken form en sådan översyn
bör ske.

I avvaktan på resultatet av en allmän översyn av de kommunala och
landstingskommunala företagens rättsliga ställning tillstyrker utskottet de
förslag som framförs i propositionen rörande val av styrelseledamöter och
revisorer i dessa företag. Sålunda kommer, såsom ovan nämnts, kommunerna
och landstingskommunerna att kunna utse alla styrelseledamöter i
helkommunala företag. Vidare föreslås i den nya kommunallagen att lagen
om proportionellt valsätt görs tillämplig på val av styrelseledamöter och
revisorer. Detta bör på ett verksamt sätt kunna öka möjligheterna till insyn
och inflytande.

Möjligheterna till insyn i de kommunägda företagen förbättras också
genom den ändring i interpellationsinstitutet som utskottet föreslagit (se
ovan s. 20). Härigenom får ordföranden i kommunstyrelsen rätt att överlämna
interpellationen för besvarande av ledamot som fullmäktige har utsett

KU 1976/77: 25

i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse. Utskottet har
också, såsom framgår av specialmotiveringen (s. 66-69), övervägt frågan
om området för interpellationsrätten vad beträffar de kommunägda företagens
verksamhet. F. n. inskränks denna till att avse kommunens resp.
landstingskommunens roll i samband med sådant företags verksamhet. En
vidgning av interpellationsrätten aktualiserar dock så svåra praktiska och
lagtekniska problem att de bör övervägas i samband med den av utskottet
förordade allmänna översynen av dessa företags rättsliga ställning. Utskottet
föreslår därför inte någon lagändring i detta avseende.

Med hänvisning till det ovan anförda - liksom till vad utskottet har anfört
i avsnittet om interpellationsinstitutet - föreslår utskottet att yrkandena
i motsvarande del i motionerna 1976/77:5 och 1976/77:572 anses besvarade.

Vad slutligen gäller yrkandet i motionen 1976/77:76 om en översyn av
den ekonomiska redovisningen vid kommunala verk anser utskottet att
denna fråga bör betraktas som en intern kommunal angelägenhet, som inte
bör bli föremål för lagstiftning. Det bör sålunda liksom hittills ankomma
på kommunerna och landstingskommunerna själva att ta ställning till hur
den ekonomiska redovisningen bör utformas i resp. kommuner. Med hänvisning
till denna principiella syn på innehållet i den kommunala självstyrelsen
får utskottet därför avstyrka detta motionsyrkande.

Kommunalbesvärsprocessen efter förvaltningsrättsreformen

Kommunfullmäktiges och landstings beslut kan överklagas genom kommunalbesvär.
Kommunstyrelsens, förvaltningsutskottets samt övriga kommunala
och landstingskommunala nämnders beslut kan också överklagas
genom kommunalbesvär, när det inte finns särskilda besvärsbestämmelser
i specialförfattningar som reglerar nämndens verksamhet.

Besvär över kommunfullmäktiges, kommunstyrelsens och de kommunala
nämndernas beslut förs hos länsstyrelsen. Besvär över länsstyrelsens beslut
i kommunalbesvärsmål kan anföras hos regeringsrätten. Landstingets, förvaltningsutskottets
och de landstingskommunala nämndernas beslut överklagas
genom kommunalbesvär direkt hos regeringsrätten. Sådana beslut
av kommunstyrelsen, förvaltningsutskottet och nämnderna som är av rent
förberedande eller verkställande art är inte överklagbara. Rätt att överklaga
kommunala beslut genom kommunalbesvär har varje kommunmedlem,
oavsett om han eller hon särskilt berörs av beslutet eller ej. Besvärstiden
är tre veckor och räknas från den dag då beslutet kungjordes hos kommunen
resp. landstingskommunen.

Besvärsmyndigheternas prövning avser endast sådana fel i beslutet som
klaganden påtalar inom besvärstiden. Nya omständigheter som klaganden
anför hos länsstyrelsen först efter det att besvärstiden har gått ut eller först
hos regeringsrätten tas inte upp till prövning. Länsstyrelsen och regeringsrätten
kan endast pröva det överklagade beslutets laglighet i de hänseenden

KU 1976/77: 25

som anges i lagen men inte beslutets lämplighet eller skälighet. Om besvären
bifalls, kan besvärsmyndigheten inte ändra beslutets innehåll utan endast
upphäva det felaktiga beslutet. Dessa för kommunalbesvären karakteristiska
drag, som i flera avseenden skiljer dem från de s. k. förvaltningsbesvären,
har sin bakgrund i tanken att kommunmedlemmarna bör kunna påkalla
statlig kontroll av de kommunala organens beslut, men att denna kontroll
av hänsyn till den kommunala självstyrelsen bör hållas inom bestämda gränser.

För kommunalbesvärsprocessen finns efter 1971 års förvaltningsrättsreform
tre olika regelsystem, nämligen kommunallagarnas, förvaltningslagens
(1971:290) och förvaltningsprocesslagens (1971:291). Hos länsstyrelsen gäller
kommunallagarnas besvärsregler och förvaltningslagen. I regeringsrätten gäller
kommunallagarnas besvärsregler och förvaltningsprocesslagen. Dessutom
kan regeringsrätten bli tvungen att bedöma länsstyrelsens tillämpning
av förvaltningslagen i kommunalbesvärsmål. De tre regelsystemen är inte
samordnade och i vissa frågor har reglerna olika innebörd.

Kommunallagsutredningen har framhållit att detta kan återverka på handläggningen
i de olika instanserna, möjligen med återverkningar på den
sakliga bedömningen av målen. Enligt utredningen skulle det rent lagtekniskt
vara enkelt att låta förvaltningsprocesslagens regler gälla även för
handläggningen av kommunalbesvärsmål hos länsstyrelsen. En allsidig belysning
av detta och andra problem rörande kommunalbesvärsprocessen
i länsstyrelsen och regeringsrätten kräver dock, enligt utredningen, särskilda
undersökningar. Utredningen anser att en sådan mera genomgripande översyn
av kommunalbesvärsprocessen kan vara motiverad. Flertalet av de remissinstanser
som har yttrat sig om kommunalbesvärsprocessen har anslutit
sig till denna uppfattning.

Även föredragande statsrådet anser att en översyn av kommunalbesvärsprocessen
bör göras. I propositionen framhålls att den nuvarande ordningen
med tre olika regelsystem, som inte är samordnade med hänsyn till en
kommunalbesvärstalan genom flera instanser, synes onödigt komplicerad.
Vidare anförs att svårigheterna att överblicka de regler som gäller för kommunalbesvärsprocessen
i de olika instanserna drabbar inte endast besvärsmyndigheterna
utan även kommunmedlemmar som vill överklaga kommunala
beslut samt kommunerna och landstingskommunerna (prop. s. 317).

Utskottet anser också att det är angeläget att en sådan översyn av besvärsprocessen
som sägs i propositionen kommer till stånd. Tills vidare bör
de i'propositionen föreslagna besvärsbestämmelserna, som i huvudsak stämmer
överens med gällande rätt, kunna godtas. Till vissa av dessa frågor
- bl. a. beträffande kommunal besvärsnämnd - återkommer utskottet i specialmotiveringen
till kap. 7 i den nya kommunallagen (s. 85-88).

KU 1976/77: 25

Enhetlig kommunallag

Kommunallagsutredningens uppdrag innebar en lagteknisk översyn av
kommunallagen (1953:753), kommunallagen (1957:50) för Stockholm, landstingslagen
(1954:319) och lagen (1957:281) om kommunalförbund samt en
utredning av därmed sammanhängande frågor. Översynen syftade till att
göra lagstiftningen enklare och mera enhetlig och att anpassa bestämmelserna
till utvecklingen av praxis. I betänkandet (SOU 1974:99) har utredningen
föreslagit att bestämmelserna för alla kommuner och landstingskommuner
samt för kommunalförbunden skall samlas i en lag. Den nya
kommunallagen skulle sålunda ersätta de nyss nämnda lagarna och dessutom
lagen (1969:215) med särskilda bestämmelser om Stockholms läns
landstingskommun.

Utredningen framhåller bl. a. att det ligger i linje med den nya regeringsformen,
liksom med direktiven för utredningsarbetet, att kommunallagens
karaktär av ramlag betonas och att detaljföreskrifter så långt möjligt
rensas ut. Även skillnaden i storlek mellan olika kommuner och de ökade
administrativa resurser som står till kommunernas förfogande motiverar
enligt utredningen att kommunallagens bestämmelser i än högre grad än
hittills får karaktär av basregler för alla kommuner, oavsett struktur och
storlek.

Det kan i detta sammanhang erinras om att regleringen i regeringsformen
omfattar den kommunala indelningens struktur, innebörden i den kommunala
självstyrelsen och den därmed förenade beskattningsrätten samt
formerna för den kommunala verksamheten. Sålunda tillförsäkras riksdagen
avgörande inflytande på den kommunala indelningen genom att grunderna
för ändringar i rikets indelning i kommuner skall bestämmas i lag. Liksom
hittills ankommer det dock på regeringen att i de enskilda fallen besluta
om ändring i den kommunala indelningen. I fråga om den kommunala
självstyrelsen slås i regeringsformen fast att den svenska folkstyrelsen förverkligas
förutom genom ett representativt och parlamentariskt statsskick
också genom kommunal självstyrelse. 1 detta uttryck ligger bl. a. principen
om en självständig och inom vissa ramar fri bestämmanderätt för kommunerna.
Principen om rätt för kommunerna att ta ut skatt för att täcka
de egna medelsbehoven har också tagits in i regeringsformen. Den närmare
ansvarsfördelningen mellan stat och kommun har däremot inte ansetts böra
anges i grundlag, men kommunernas befogenheter och åligganden skall
anges i lag. I fråga om formerna för den kommunala verksamheten finns
det inte heller någon detaljerad grundlagsreglering. Vissa grunddrag anges
dock i regeringsformen. Sålunda sägs att den kommunala självstyrelsen vilar
på den allmänna och lika rösträttens grund och att även den kommunala
demokratin är representativ. Regeringsformen innehåller också en viss anvisning
om den rådande funktionsfördelningen inom kommunerna mellan
beslutande organ å ena sidan och förvaltande och verkställande organ å
den andra. Basregler i övrigt bestäms av riksdagen genom lag.

KU 1976/77: 25

Enligt utredningens uppfattning skulle det från lagteknisk synpunkt vara
önskvärt med fullständig ”uniformitet” i kommunallagstiftningen, dvs. att
en lag reglerar samtliga kommuner och landstingskommuner och att inga
särregler ges för någon särskild kommun eller landstingskommun. Den frihet
att själva närmare reglera sina verksamhetsformer och sin organisatoriska
uppbyggnad som bör tillkomma kommunerna får då, framhåller utredningen,
tillgodoses genom reglementen, arbetsordningar och instruktioner, som
är anpassade till den enskilda kommunen eller landstingskommunen (utred
n. s. 47).

En stor majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något
att invända mot förslaget om en gemensam lag för samtliga kommuner
och landstingskommuner. Ett tiotal remissinstanser har ifrågasatt om inte
en särskild landstingslag bör behållas. Några remissinstanser har ansett att
utredningen har gått för långt i sin strävan efter enkelhet och enhetlighet
och att detta har nåtts på bekostnad av överskådligheten. Föredragande
statsrådet anser också att intresset av enkelhet och enhetlighet måste vika
för kravet på tydlighet och att önskemålet att ge kommunerna och landstingskommunerna
frihet att själva bestämma om organisation och arbetsformer
inte bör överbetonas. 1 propositionen framhålls bl. a. att på vissa områden
kan bestämmelser i detaljfrågor vara motiverade, eftersom de skapar ordning
och hindrar en alltför skiftande lokal praxis, utan att de för den skull behöver
upplevas som något väsentligt hinder i den kommunala verksamheten (prop.
s. 321).

Utskottet anser, liksom föredragande statsrådet och kommunallagsutredningen,
att i den nya kommunallagen bör anges grunddragen för den kommunala
organisationen och de regler som garanterar att kommunmedlemmarna
behandlas lika och att ärendena handläggs under demokratiska former.
Vissa grundläggande bestämmelser behövs också för att kommunmedlemmarnas
intresse av insyn och medverkan i den kommunala verksamheten
skall kunna tillgodoses. Inom den sålunda i kommunallagen givna
ramen bör emellertid, såsom ofta har framhållits, kommunerna och landstingskommunerna
få största möjliga frihet att själva ordna sin förvaltning
och sina verksamhetsformer efter de skiftande lokala behoven.

Utskottet vill också framhålla att det från praktisk synpunkt är av stort
värde att alla de grundläggande bestämmelserna för kommunerna och landstingskommunerna
kan samlas i en lag. En sådan ordning är i och för sig
ägnad att leda till en större enhetlighet eftersom den riktar uppmärksamheten
på frågan om särskilda bestämmelser i det ena eller andra hänseendet behövs.
En gemensam lag bidrar också till en större enhetlighet i rättstillämpningen
(se prop. s. 323).

Den nya kommunallagen innehåller, trots de nyss nämnda strävandena,
ett antal särbestämmelser särskilt för Stockholms kommun men också för
landstingskommunerna. Beträffande de särskilda bestämmelser som föreslås
gälla för Stockholms kommun bör anmärkas att det inte har ingått i kom -

KU 1976/77: 25

munallagsutredningens uppdrag att överväga lagändringar som skulle göra
mera betydande ändringar i Stockholms kommuns organisation nödvändiga.
Utskottet konstaterar att det i detta sammanhang inte har visat sig möjligt
att i den nya enhetliga kommunallagen undvara ett betydande antal särbestämmelser
för Stockholms kommun. Sålunda innehåller ca en femtedel
av paragraferna särskilda bestämmelser för Stockholm, vilka självfallet är
ägnade att i viss mån minska lagens överskådlighet. Även när det gäller
bestämmelsernas sakliga innebörd framstår särregleringen ibland som mindre
lämplig. Detta gäller särskilt den skilda utformningen av interpellationsreglerna
och mandatperioderna i fullmäktige (dvs. det två veckor tidigare
valgenomslaget i Stockholms kommun).

Inte minst med hänsyn till att de största kommunerna och landstingskommunerna
har administrativa problem av samma art och omfattning
som Stockholms kommun anser utskottet att den särskilda organisationen
av kommunalförvaltningen i Stockholm bör ses över. I avvaktan på resultatet
av en sådan översyn, som självfallet bör ske i nära samarbete med företrädare
för kommunen, tillstyrker utskottet att den i propositionen föreslagna lagregleringen
av de särskilda förhållandena i Stockholms kommun genomförs.
Utskottet föreslår dessutom, såsom tidigare anförts, att vissa ytterligare
bestämmelser, som kommunen har önskat behålla, förs över till den nya
kommunallagen resp. de specialförfattningar som anknyter till kommunallagens
regler. Detta gäller bestämmelserna om interpellation och mandatperiodens
längd för de speciallagsreglerade nämnderna i Stockholm. Till
dessa bestämmelser återkommer utskottet i specialmotiveringen.

Beträffande den tekniska utformningen av den nya kommunallagen anser
utskottet att lagen, såsom har föreslagits i propositionen, bör vara indelad
i kapitel. Däremot bör enligt utskottets mening paragraferna numreras i
löpande följd inom resp. kapitel och inte genom hela lagen. För detta talar
främst praktiska skäl, exempelvis när lagen behöver ändras och särskilt när
nya bestämmelser skall föras in i lagen. Utskottet hänvisar till vad som
närmare anförs härom i inledningen till specialmotiveringen (s. 48).

Övriga frågor

I motionen 1976/77:568 av herr Biörck i Värmdö (m) yrkas att riksdagen
skall lagfästa rätten för vissa tätorter att kallas ”stad”. Enligt motionären
bör lagen (1969:780) med anledning av införande av en enhetlig kommunbeteckning,
m. m. kompletteras med en paragraf av innebörd att sådan tätort,
som tidigare har kallats ”stad”, utan hinder av denna lag får kallas ”stad”.
Efter framställning från vederbörande kommun och efter hörande av
länsstyrelsen skall även annan tätort genom beslut av regeringen kunna
få kallas ”stad”.

1969 års riksdagsbeslut innebar att de dittillsvarande beteckningarna på
de borgerliga primärkommunerna-”landskommun”, ”köping” och ”stad”

KU 1976/77: 25

- mönstrades ut ur kommunallagarna och ersattes av den enhetliga beteckningen
”kommun”. 1 utskottsutlåtandet underströks att ändringen inte
innebar att de tidigare begreppen skulle försvinna ”i den mån de har betydelse
utöver sin administrativa innebörd” (KU 1969:44 s. 5). Detta gällde framför
allt stadsbegreppet. Enligt utskottet var det sålunda sannolikt att beteckningen
”stad” även i fortsättningen skulle komma att begagnas för de dåvarande
stadskommunernas ”tätbebyggelsekärna” och troligen dessutom
tillämpas även för andra tätorter av större omfattning. Utskottet delade
också departementschefens uppfattning (i prop. 1969:63) att några särskilda
föreskrifter om användandet av beteckningen ”stad” inte behövdes, utan
att ”en fri språkutveckling bör få vara avgörande härvidlag”. Utskottets
förslag var inte enhälligt. I en reservation framhöll således ledamöter från
flera partier att förslaget var alltför långtgående och att de enskilda kommunerna
- med tillgodoseende av det berättigade kravet på ett enhetligt
kommunbegrepp - borde lämnas ”viss frihet att framträda under hävdvunna
beteckningar”.

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt framhålla att förutsättningarna
nu är andra än då riksdagsbeslutet fattades. Ett bifall till det nu framförda
motionsyrkandet skulle således innebära att ett oenhetligt kommunbegrepp
infördes i kommunallagstiftningen. Detta avstyrker utskottet bestämt. Såsom
tidigare har anförts finns det emellertid inget hinder för kommuner,
som önskar det, att använda beteckningen ”stad” i de fall då detta inte
har någon kommunalrättslig betydelse. Med hänvisning till det ovan anförda
anser utskottet att motionen 1976/77:568 bör avslås.

I två motioner - 1975/76:921 och 1976/77:5, i viss del - tas upp några
speciella frågor som rör den kommunala resp. landstingskommunala kompetensen.

I motionen 1975/76:921 av herr Åkerfeldt (c) yrkas att riksdagenskall begära
en översyn av den landstingskommunala kompetensen, så att landsting
får rätt att ge lånegarantier till enskilda för uppförande och/eller upprustning
av fritidshus på landsbygden.

Motionären framhåller bl. a. att det bör ligga inom den landstingskommunala
kompetensen att inom landstingsområdet på lämpligt sätt stödja
upprustning av ödetorp, mangårdsbyggnader på nedlagda jordbruk m. m.
dylikt, i syfte att främja fritidsverksamheter och landskapsvård samt motverka
miljöförstöring. Eftersom det, enligt motionärens mening, är tveksamt
om en landstingskommun utan att överskrida sin kompetens kan främja
nybebyggelse för fritidsändamål, exempelvis genom att lämna lånegaranti
(borgensstöd), anser han att det framstår som önskvärt att gällande rättspraxis
vidgas med avseende på landstings kompetens i fråga om borgensåtagande.
Motionären anser därför att en översyn bör ske av den landstingskommunala
kompetensen i detta avseende.

1 ett remissyttrande över motionen har Landstingsförbundet - under hän -

KU 1976/77: 25

visning till bl. a. visst pågående utredningsarbete m. m. - anfört att motionen
inte för närvarande bör föranleda någon åtgärd. Enligt förbundet kan i kompetensfrågan
noteras att ”landstingskommunerna enligt 64 § landstingslagen
med regeringens medgivande bör kunna ingå borgen för nybyggnad av det
slag som avses i motionen”. I en till förbundets yttrande fogad reservation
har sex företrädare för de borgerliga partierna anfört bl. a. att det är angeläget
att öppna den landstingskommunala kompetensen ”i enlighet med i motionen
angiven riktning”. Landstingsförbundets yttrande jämte reservation
bifogas detta betänkande (bilaga 37).

I motionen 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk) föreslås bl. a. att riksdagen
skall göra ett uttalande om innebörden av den i kommunallagen
föreslagna kompetensbestämmelsen i syfte att klargöra att den även bör
avse rätt för kommun att bedriva ”ordinär företagsverksamhet” i konkurrens
med privata företag. Motionärerna framhåller bl. a. att en hög och jämn
sysselsättningsnivå måste betraktas som ett framträdande kommunalt intresse
av allmän betydelse för kommuninvånarna.

Utskottet får för sin del först framhålla att propositionens förslag till utformning
av bestämmelser i den nya kommunallagen om den kommunala
resp. landstingskommunala kompetensen inte innebär någon saklig ändring
i förhållande till vad som nu gäller. Kommunallagsutredningen har också
framhållit att det inte har legat inom dess uppdrag att föreslå några materiella
ändringar i fråga om kompetensbestämmelsens innehåll och därför endast
undersökt om några ändringar av lagteknisk natur kunde vara motiverade.
Till frågan om den lagtekniska utformningen av kompetensbestämmelsen
i kommunallagen återkommer utskottet i specialmotiveringen (s. 49). Där
förordas också att det närmare övervägs om åtgärder kan vidtas för att
undanröja olägenheterna med att ha kompletterande kompetensbestämmelser
i ett flertal särskilda lagar.

Beträffande yrkandet i motionen 1975/76:921 får utskottet framhålla att
kommunallagens bestämmelser (se 4 kap. 7 S) torde lämna tillräckliga möjligheter
för en landstingskommun, som önskar det, att med regeringens
medgivande ingå borgen för ifrågavarande ändamål. Med hänvisning härtill
och med åberopande av vad Landstingsförbundet har anfört i sitt remissyttrande
över motionen, anser utskottet att denna kan anses besvarad.

Yrkandet i motionen 1976/77:5 - om att riksdagen skall göra ett uttalande
för att klargöra att kommunerna har rätt att bedriva ”ordinär företagsverksamhet”
i konkurrens med privata företag - innebär en väsentlig utvidgning
av den kommunala kompetensen i förhållande till gällande rätt. Något utredningsmaterial
eller annat beslutsunderlag som närmare belyser denna
frågas olika aspekter redovisas inte i de nu behandlade propositionerna eller
de bakomliggande kommittébetänkandena m. m. Mot denna bakgrund anser
utskottet att något uttalande av den innebörd som motionärerna önskar
och som skulle avvika från de hittills gällande principerna för den kom -

KU 1976/77: 25

munala kompetensen inte kan göras. Detta motionsyrkande bör därför avslås.

I motionen 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk) tas vidare upp vissa
valfrågor. Motionärerna föreslår att ett system med utjämningsmandat införs
även i primärkommunerna och att spärregeln vid val till landsting avskaffas.
Motionen innehåller bl. a. ett förslag till lagom ändring i vallagen (1972:620).

I detta lagförslag har lagts till ett nytt andra stycke i 2 kap. 9 §, vilket
innebär att vid indelning av kommun i valkretsar skall nio tiondelar av
de kommunala valkretsmandaten vara fasta valkretsmandat och resten utjämningsmandat.
Vidare har i lagförslaget tagits bort den nuvarande andra
meningen i 14 kap. 15 a §, som innebär att endast parti som har fått minst
tre procent av rösterna i hela landstingskommunen är berättigat att deltaga
i fördelningen av mandaten i landstinget (den s. k. treprocentsspärren).

Riksdagen har nyligen avslagit motionsyrkanden om utredning av vissa
frågor med samma syfte som de nyss nämnda (KU 1976/77:23). Utskottet,
som vidhåller sin ståndpunkt i denna fråga, avstyrker därför motionen
1976/77:5, såvitt nu är i fråga.

I detta sammanhang bör slutligen nämnas att utskottet i specialmotiveringen
behandlar två motioner rörande vissa speciella kommunala frågor.

Den ena motionen, 1975/76:451 av herr Björk i Gävle (c) om jäv vid
löneförhandlingför kommunal revisorspersonal, behandlas sålunda av utskottet
i samband med bestämmelserna i 5 kap. 2 ij kommunallagen om jäv för
de kommunala revisorerna liksom vid handläggningen av ärende om ansvarsfrihet
för den verksamhet som omfattas av revisionen (se specialmotiveringen
s. 83-84).

Den andra motionen, 1975/76:911 av herrar Romanus (fp) och Petersson
i Röstånga (fp) om förslag till regler för kommunala besvärsnämnder, tar utskottet
upp i samband med behandlingen av bestämmelserna i 7 kap. 3 S
kommunallagen om kommunala resp. landstingskommunala besvärsnämnder
(se specialmotiveringen s. 87-88).

KU 1976/77: 25

Utskottets specialmotivering

Förslaget till kommunallag

Såsom redan har framhållits i den allmänna motiveringen anser utskottet
att den nya kommunallagen inte bör samtidigt ha en genom hela lagen
löpande paragrafnumrering och en indelning i kapitel. Ett sådant system,
som numera sällan förekommer, medför onödiga problem när lagen behöver
ändras och särskilt när nya bestämmelser skall föras in i lagen. Med hänsyn
bl. a. till att vissa förslag om ytterligare lagregler redan inom den närmaste
tiden kan väntas från demokratiutredningen anser utskottet att det är lämpligt
att den nya kommunallagen på föreslaget sätt delas in i ett antal kapitel,
men att paragraferna numreras i löpande följd inom resp. kapitel. Denna
metod förekommer i bl. a. regeringsformen, riksdagsordningen och vallagen
liksom i flera andra centrala lagar såsom brottsbalken, rättegångsbalken och
föräldrabaiken. Med hänsyn till de svårigheter som kan uppkomma vid
jämförande studium av motivuttalanden rörande bestämmelserna i utskottets
resp. propositionens förslag redovisar utskottet i bilaga 37 till detta betänkande
(s. B 127) en tabellöversikt över paragraferna. I detta sammanhang
har det bedömts lämpligt att även redovisa kommunallagsutredningens motsvarande
förslag.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Detta kapitel, som är indelat i fem paragrafer, motsvarar första kapitlet
i de nuvarande kommunallagarna.

Av 1 S, som innehåller den grundläggande bestämmelsen om rikets indelning
i kommuner och landstingskommuner, framgår att lagen är tilllämplig
på alla kommuner och landstingskommuner. Med ”kommuner”
avses i den nya kommunallagen ”borgerliga primärkommuner”, vilket stämmer
överens med fast praxis inom bl. a. kommunallagstiftningen. Det bör
dock observeras att den nya regeringsformen (RF) i ett inledande stadgande
(1 kap. 7 § RF) anger att det i riket finns ”primärkommuner och landstingskommuner”,
vilka därefter samtliga omfattas av begreppet ”kommunerna”
(se 1 kap. 7 ij, 8 kap. 5 och 9 S§- 11 kap. 6, 7 och 9 SS samt 12
kap. 6 S RF). Även uttrycket ”kommunal” har olika innebörd i den nya
kommunallagen (”primärkommunal”) och i regeringsformen (”primärkommunal
och landstingskommunal”, se 1 kap. 1 S och 8 kap. 5 S RF).

Eftersom beteckningen ”primärkommunal” kan anses mindre användbar
i den nya kommunallagen har utskottet - i likhet med propositionens och
kommunallagsutredningens förslag - stannat för att begagna beteckningen
"kommun”, när endast primärkommun avses. Utskottet har i detta sammanhang
även övervägt att ersätta ordet ”landstingskommun” med ordet

KU 1976/77: 25

”landsting”, vilket skulle stämma bättre överens med modernt språkbruk
- dvs. det vanligen använda uttrycket ”kommuner och landsting”. Med
hänsyn till de kompromisser beträffande kommunbeteckningarna som uppnåddes
vid riksdagsbehandlingen av förslaget till ny regeringsform och som
innebar att ordet ”sekundärkommuner” i propositionens förslag ersattes av
ordet ”landstingskommuner”, anser utskottet emellertid att en ev. ändring
i detta avseende först bör göras i regeringsformen. Det i propositionen nu
framlagda förslaget om att i kommunallagen använda uttrycket ”kommuner
och landstingskommuner” bör därför kunna accepteras tills vidare.

I propositionens förslag till 5 ii anges att ordet ”fullmäktige” i kommunallagen
används som gemensam beteckning på kommunfullmäktige och
landstinget, medan ordet ”styrelsen” används som gemensam beteckning
på kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet. Denna ordning innebär dels
att man slipper tungrodda upprepningar i de olika paragraferna i lagen, dels
att vissa följdändringar inte behövs i specialförfattningar där beteckningarna
”landstinget” och ”förvaltningsutskottet” används. Inom utskottet har övervägts
att i stället införa beteckningarna ”landstingsfullmäktige” resp. ”landstingsstyrelsen”,
vilket skulle innebära vissa fördelar från tydlighetssynpunkt.
Sålunda har det framhållits att beteckningen "förvaltningsutskottet”
inte ger en rättvisande bild av de centrala styrelseuppgifter som tillkommer
detta organ i landstingskommunerna. Med hänsyn till att landstingskommunerna
själva inte har önskat något sådant namnbyte, vilket också skulle
medföra vissa administrativa problem och kostnader, låt vara av relativt
ringa omfattning (se SOU 1974:99 s. 174), har utskottet stannat för att tillstyrka
propositionens förslag till utformning av 5 ii. Utskottet anser dock
att paragrafen bör flyttas fram i lagen och komma omedelbart efter det
inledande stadgandet i 1 § och sålunda efter omnumrering ingå i kommunallagen
som en ny 2 ii.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna om medlemskap i kommuner
och landstingskommuner samt om dessas kompetens tillstyrks av
utskottet med de smärre redaktionella ändringar som framgår av bifogade
lagförslag. Vad beträffar den rättsliga regleringen av den kommunala resp.
landstingskommunala kompetensen anser dock utskottet - i likhet med
såväl föredragande statsrådet som kommunallagsutredningen och flera remissinstanser
- att det är otillfredsställande att den allmänna kompetensbestämmelsen
kompletteras av ett tämligen stort antal särskilda lagar som
ger kommunerna och landstingskommunerna rätt att vidta åtgärder på vissa
områden. Såsom anförs i propositionen (s. 340) bör det därför övervägas
om åtgärder kan vidtas för att undanröja de olägenheter från lagteknisk
och praktisk synpunkt som den nuvarande ordningen innebär. Eftersom
inte heller utskottet ser någon praktisk möjlighet att i detta sammanhang
lösa frågorna på ett mera tillfredsställande sätt tillstyrks dock propositionens
förslag till utformning av kompetensbestämmelsen.

I den allmänna motiveringen har utskottet utförligt redovisat sin syn

4 Riksdagen 1976177. 4 sami. Nr 25

KU 1976/77: 25

på frågan om de beslutande organens ställning i kommunerna och landstingskommunerna.
Enligt utskottets förslag skall sålunda det s. k. ställföreträdarskapet
för landstingens förvaltningsutskott avskaffas. I stället införs
i kommunallagen vissa bestämmelser om delegation. Beträffande motiveringen
hänvisas till vad utskottet har anfört ovan (s. 12-18). Förutom
de betydande ändringar i sak vilka föranleds av utskottets förslag, har gjorts
vissa smärre redaktionella justeringar i 1 kap. 5 5 (4 $ prop.), vilka framgår
av bifogade lagförslag (bilaga 1). Utskottet vill här endast särskilt framhålla
att det i lagtexten föreslagna uttrycket ”i fullmäktiges ställe” markerar de
olikheter som föreligger mellan delegation av beslutanderätt från fullmäktige
och delegation av beslutanderätt inom styrelsen och övriga nämnder.

2 kap. Fullmäktige

Detta kapitel, som reglerar verksamheten i de beslutande församlingarna,
är indelat i trettio paragrafer och innehåller bestämmelser om bl. a. antalet
ledamöter i fullmäktige, suppleanter, rösträtt, valbarhet, tjänstgöringstid,
presidium, sammanträdesordning och beslutsförfarande.

I flera avseenden innebär bestämmelserna nyheter eller ändringar i förhållande
till vad som gäller för närvarande. Sålunda saknas nu motsvarighet
till förslagen i 2 kap. 5 S (10 $ prop.) om rätt till ledighet från anställning
för fullgörande av förtroendeuppdrag och i 2 kap. 18 5 (23 8 prop.) om opinionsundersökning.
Vad beträffar den sistnämnda frågan innebär propositionens
förslag, såsom framgår av den ovan lämnade allmänna motiveringen
(s. 33), endast ett klarläggande i lagen av vad som nu anses gälla
i rättspraxis. Enligt utskottets förslag klargörs vidare att kommuner och
landstingskommuner får möjlighet att anlita valnämnden vid bl. a. kommunal
folkomröstning.

Som exempel på andra ändringar av större intresse kan nämnas bestämmelserna
om ett snabbare valgenomslag, obligatoriska suppleanter och dessas
tjänstgöringsrätt, kravet på beslutförhet, en ettårig beredningsfrist för motioner,
vissa ändringar av interpellationsinstitutet och vidare möjlighet till
ersättning för utgifter som föranleds av uppdrag som ledamot i fullmäktige.

Vissa bestämmelser i de nuvarande kommunallagarna har inte tagits in
i den nya kommunallagen utan antingen, såsom vad gäller alla bestämmelserna
om val till landsting och kommunfullmäktige, förts över till vallagen,
eller ansetts kunna tas in i fullmäktiges arbetsordning. Det sistnämnda
gäller bestämmelser om fullmäktiges sekreterare, sammanträdesplats och
upprop. I detta sammanhang bör även nämnas att beredning genom särskilt
beredningsutskott inte längre blir obligatorisk i landstingskommunerna och
att någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i landstingslagen
om den s. k. dubbla beredningen inte finns i den nya kommunallagen.

Flertalet av de i propositionen föreslagna bestämmelserna i detta kapitel
tillstyrks av utskottet med de redaktionella ändringar som framgår av bi -

KU 1976/77: 25

fogade lagförslag (bilaga I). Beträffande de paragrafer där utskottet föreslår
ändringar i sak eller där utskottet finnér skäl att göra vissa särskilda uttalanden
får utskottet anföra följande.

2 kap. 2 § (7 § prop.)

I paragrafens första stycke sägs att suppleanter skall utses för ledamöterna
i fullmäktige. 1 andra stycket finns bestämmelser om antalet suppleanter

1 kommunfullmäktige medan tredje stycket innehåller en hänvisning till
vallagens bestämmelser om antalet suppleanter för ledamöterna i landstinget.
Även i fortsättningen föreslås sålunda gälla olika regler för utseende av
suppleanter i kommunfullmäktige resp. landsting. Utskottet delar föredragande
statsrådets, liksom kommunallagsutredningens, mening att de inkonsekvenser
i fråga om systematiseringen av författningsstoffet som dessa
skillnader har lett till bör kunna accepteras (se prop. s. 347).

Enligt det nu framlagda förslaget till ändrad lydelse av 14 kap. 19 § vallagen
ändras emellertid tillvägagångssättet vid utseende av suppleanter i kommunfullmäktige.
Med hänsyn härtill bör beräkningen av antalet suppleanter
inte längre grundas på det antal platser som partierna erhåller i varje valkrets
utan endast på det antal platser som varje parti erhåller i hela kommunen.
Utskottet föreslår därför en motsvarande ändring i 2 kap. 2 § andra stycket.
Beträffande förslaget till ändrad lydelse av 14 kap. 19 § vallagen hänvisas
till specialmotiveringen beträffande detta lagförslag (s. 90).

2 kap. 4 § (9 S prop.)

Utskottet tillstyrker den i första stycket intagna bestämmelsen som innebär
att valbarhetsbedömningen skall göras oberoende av vad som framgår
av röstlängden. Den som i något avseende inte längre uppfyller rösträttsvillkoren
är därmed inte valbar, även om han ännu står kvar i röstlängden
som röstberättigad. Å andra sidan är den valbar som uppfyller rösträttsvillkoren
men som inte är upptagen i röstlängden, t. ex. beroende på att
han har blivit kyrkobokförd i kommunen efter det att röstlängden har upprättats.
Genom bestämmelserna i 3 kap. 3 § (38 § prop.) och 3 kap. 13 §
(48 § prop.) - liksom motsvarande bestämmelser i speciallagstiftningen -kommer samma valbarhetsvillkor att gälla för styrelsen och alla de övriga
kommunala och landstingskommunala nämnderna.

Utskottet anser vidare i likhet med föredragande statsrådet och åtskilliga
remissinstanser att övervägande skäl talar för att det nuvarande valbarhetshindret
förden s. k. ledande tjänstemannen hos kommunen resp. landstingskommunen
bör behållas. Det bör härvid ankomma på kommunerna
och landstingskomrfiunerna att genom föreskrift i instruktion e. d. göra klart
vilken befattning som avses med uttrycket ”den ledande ställningen bland
kommunens eller landstingskommunens tjänstemän”. De i propositionen
i andra stycket föreslagna bestämmelserna tillstyrks sålunda av utskottet.

KU 1976/77: 25

2 kap. 8 § (13 § prop.)

I proposiiionen föreslås i 13 5 en bestämmelse som gör det möjligt för
landstingskommunerna att välja även en andre vice ordförande i landstinget.
Genom ett utskottsinitiativ (KU 1976/77:9) har denna möjlighet redan införts
fr. o. m. den nya mandatperiodens början den 1 januari 1977 (rskr
1976/77:21, SFS 1976:859 och 860). Utskottet har sålunda ingen erinran
mot propositionens förslag att alla kommuner och landstingskommuner skall
ha möjlighet att själva avgöra om de skall välja en eller två vice ordförande
i fullmäktige. Detta innebär den ändringen i förhållande till nuläget att
kommunfullmäktige i Stockholm liksom landstinget i Stockholms län inte
längre blir skyldiga att utse två vice ordförande. Utskottets förslag till 2
kap. 8 § har, såsom framgår av det bifogade lagförslaget, av lagtekniska
skäl utformats något annorlunda än i propositionen. Om två vice ordförande
utses bör fullmäktige självfallet bestämma den inbördes ordningen mellan
dessa, dvs. ange vem som skall vara förste vice resp. andre vice ordförande.

1 propositionen föreslås vidare-efter påpekanden från flera remissinstanser
- en bestämmelse om vem som skall föra ordet i fullmäktige till dess ordförande
har valts. Det har här ansetts lämpligast att denna uppgift ankommer
på den ledamot som har den längsta tjänstgöringstiden och då två eller
flera här lika lång tjänstgöringstid den äldste av dessa ledamöter. Utskottet
har övervägt om denna fråga bör regleras i kommunallagen, eller om den,
såsom kommunallagsutredningen har föreslagit, bör regleras endast i fullmäktiges
arbetsordning. Utskottet finnér de i propositionen anförda skälen
för att ta in bestämmelsen i kommunallagen så starka att förslaget härom
tillstyrks. Enligt utskottets mening bör dock företrädesrätten utformas på
motsvarande sätt som har skett i bl. a. 7 kap. 8 § regeringsformen. I sak
innebär utskottets förslag ingen ändring i förhållande till propositionen beträffande
vem som skall tjänstgöra som sådan interimsordförande.

Enligt propositionens förslag skall fullmäktige välja presidium ”för varje
tjänstgöringsår vid första sammanträdet under tjänstgöringsåret”. Mandatperiodens
längd föreslås alltså bli densamma som nu, dvs. ett år. Det kan
här erinras om att kommunerna och landstingskommunerna föreslås få frihet
att själva besluta om mandatperiodernas längd för presidieposterna i styrelsen
och nämnderna (se 3 kap. 6 ii). Detta innebär en avvikelse från demokratiutredningens
förslag om förkortning av dessa mandatperioder från nuvarande
tre år till ett år. Frågan om mandatperiodens längd för fullmäktigepresidierna
behandlas däremot ej direkt i vare sig propositionen eller
utredningens förslag, utan man synes ha utgått från att något behov av
ändring av nuvarande bestämmelser inte föreligger. Utskottet anser dock
att denna fråga bör närmare övervägas i detta sammanhang och får anföra
följande.

Den i propositionen föreslagna bestämmelsen skulle leda till att presidieposterna
i fullmäktige, även under de år då val av fullmäktige inte äger

KU 1976/77: 25

rum, står obesatta undertiden mellan tjänstgöringsårets slut och fullmäktiges
forsta sammanträde. Detta framstår som mindre lämpligt. Därför har utskottet
övervägt att föreslå att föreskriften om att de årliga valen till presidieposterna
skall ske ”vid första sammanträdet under tjänstgöringsåret”
slopas, varigenom fullmäktige skulle få möjlighet att under exempelvis
det sista sammanträdet under ett tjänstgöringsår förrätta dessa val för det
kommande tjänstgöringsåret.

En annan möjlighet, som har övervägts inom utskottet, skulle vara
att införa treåriga mandatperioder för de nämnda presidieposterna. Något
avgörande praktiskt eller sakligt skäl mot en sådan nyordning torde inte
finnas. De skäl som har framförts av bl. a. demokratiutredningen för
att ha en kortare mandatperiod för presidierna i styrelsen och nämnderna,
nämligen att ”majoritetsväxling” skall vara möjlig, för den händelse partigrupperingarna
förändras under en mandatperiod, är självfallet inte av samma
betydelse för fullmäktigepresidierna som för presidierna i styrelsen och
nämnderna.

Det bör emellertid observeras att kommunerna och landstingskommunerna
föreslås få frihet att själva besluta om mandatperiodens längd för
presidieposterna i styrelsen och nämnderna. Detta har föranletts av bl. a.
en omfattande kritik från remissinstansernas sida mot utredningens förslag
om ettåriga mandatperioder. Mot denna bakgrund och med beaktande av
den kommunala självstyrelsens principer har utskottet stannat för att föreslå
att även valen av ordförande samt en eller två vice ordförande i fullmäktige
skall avse den tid som fullmäktige själva bestämmer. Utskottet rekommenderar
att presidieposterna tillsätts för bestämd tid och inte endast tills
vidare (jfr prop. s. 446). Självfallet ligger det utanför fullmäktiges kompetens
att utse presidiet för tid som inte ryms inom fullmäktiges mandatperiod.

I detta sammanhang får utskottet också framhålla att propositionens förslag
innebär att vid förhinder för samtliga presidieledamöter kan fullmäktige
utse annan ledamot att för tillfället föra ordet (2 kap. 8 ii andra stycket).
Bestämmelser om vem som i sådant fall skall föra ordet till dess tillfällig
ordförande har utsetts behöver dock inte tas in i kommunallagen utan bör,
såsom föredragande statsrådet har anfört (prop. s. 360), regleras i fullmäktiges
arbetsordning. I konsekvens härmed föreslår utskottet att en bestämmelse
av denna innebörd tas in i 2 kap. 30 $ (35 § prop.).

Slutligen bör påpekas att bestämmelserna i paragrafens sista stycke avser
endast primärkommunerna varför ordet ”fullmäktige” har bytts ut mot
ordet ”kommunfullmäktige” i utskottets förslag.

2 kap. 9$ (14 ii prop.)

Med hänvisning till utskottets förslag till lydelse av 3 kap. 6 ii (41 ii prop.)
föreslår utskottet att den särskilda bestämmelsen i sista stycket om tid -

KU 1976/77: 25

punkten för vissa val inom Stockholms kommun inte skall omfatta val
av ordförande och vice ordförande i styrelsen. Detta torde inte innebära
någon ändring i sak, eftersom det kan väntas att kommunfullmäktige i
Stockholm även i fortsättningen kommer att välja presidiet vid samma tillfälle
som styrelsen väljs. Ändringen i 2 kap. 9 § är sålunda föranledd av
att Stockholms kommunfullmäktige liksom alla övriga fullmäktigeförsamlingar
föreslås fl frihet att bestämma mandatperioden för presidieposterna.

2 kap. 10 § (15 S prop.)

Utskottet föreslår att första stycket i propositionens förslag delas upp i
två stycken och att det nya andra stycket, som gäller anslag och utsändning
av kungörelse om sammanträde med fullmäktige redigeras i enlighet med
bifogade lagförslag (bilaga 1). Den i propositionen föreslagna bestämmelsen
om att kungörelsen skall anslås också på annan plats än kommunens resp.
landstingskommunens anslagstavla, om fullmäktige har bestämt det, behöver
enligt utskottets mening inte tas in i kommunallagen. Bestämmelsen

1 det (efter omnumrering) tredje stycket om att även uppgift om de ärenden
som skall behandlas av fullmäktige minst en vecka före sammanträdet skall
införas i en eller flera tidningar, om fullmäktige har bestämt det, har viss
betydelse från informationssynpunkt. Utskottet tillstyrker därför att denna
bestämmelse tas in i kommunallagen. De ändringar i övrigt som utskottet
föreslår i paragrafen är av redaktionell karaktär. Någon saklig ändring i förhållande
till propositionens förslag avses sålunda inte heller med omredigeringen
av bestämmelsen i tredje stycket sista punkten om rätten för minoritet
att få till stånd kungörelse i viss tidning (se prop. s. 251-252).

2 kap. 11 § (16 S prop.)

Utskottet anser att frågan om suppleanternas tjänstgöringsrätt i kommunfullmäktige
och landstinget är av principiell betydelse och att de grundläggande
reglerna bör gälla för alla kommuner och landstingskommuner.
Därför bör bestämmelser om tjänstgöringsrätten tas in i den nya kommunallagen
och inte enbart i fullmäktiges arbetsordning. Denna ståndpunkt
överensstämmer med förslaget i propositionen, liksom med demokratiutredningens
förslag.

Den nuvarande ordningen innebär endast att ordföranden - vid hinder
för ledamot eller behörigen kallad suppleant - skall kalla in den suppleant
som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen står i tur att inträda.
Om denna suppleant är närvarande vid sammanträdet, inträder han
utan särskild kallelse. Demokratiutredningen har framhållit att viss osäkerhet
har uppstått om de nuvarande bestämmelsernas innebörd, särskilt
vad gäller olika motivuttalanden om förbud mot s. k. växeltjänstgöring,
och därför föreslagit att vissa klarläggande bestämmelser tas in i kommunallagen.

KU 1976/77: 25

De i propositionen föreslagna bestämmelserna i första, andra och tredje
styckena har utformats med utgångspunkt i demokratiutredningens förslag
och innebär i korthet följande. Principen att valutslaget är avgörande för
suppleanternas turordning behålls och valutslaget blir också avgörande
för tjänstgöringsrätten. Ordinarie ledamot skall i princip alltid ha företräde
till tjänstgöring framför suppleant och därför ha rätt att inträda även under
pågående sammanträde, oavsett om han har anmält hinder eller ej. Det
förutsätts dock att sådant inträde normalt inte bör ske under pågående handläggning
av ett ärende. Suppleant skall tjänstgöra under hela sammanträdet
eller den del av sammanträdet som återstår, sedan han har inträtt. Ledamot
som har avbrutit tjänstgöringen vid ett sammanträde på grund av annat
hinder än jäv (se 2 kap. 13 8) får därefter inte tjänstgöra igen vid detta sammanträde.
I ett avseende görs undantag från principen att valutslaget alltid
är avgörande för tjänstgöringsrätten. En suppleant som har börjat tjänstgöra
i stället för en ledamot skall sålunda inte ersättas av en annan suppleant
med förtur, som exempelvis kommer för sent till sammanträdet eller får
träda tillbaka, därför att den ledamot i vars ställe han tjänstgör inställer
sig under pågående sammanträde. Denna regel motiveras, såsom anges i
propositionen (s. 367), av praktiska skäl.

Utskottet anser också att den föreslagna ordningen för suppleanternas
tjänstgöringsrätt är lämplig och innebär värdefulla klargöranden beträffande
den praktiska tillämpningen av reglerna. I ett avseende bör dock ett ytterligare
klargörande ske beträffande innebörden av det principiella förbudet
mot s. k. växeltjänstgöring. I det fall då fullmäktiges sammanträde varar
i flera dagar, vilket ofta sker främst i landstingskommunerna, kan nämligen
de i propositionen föreslagna bestämmelserna, strikt tillämpade, leda till
att en ordinarie ledamot som i början av ett sammanträde avbryter tjänstgöringen
inte får någon möjlighet att under en senare dag åter tjänstgöra
vid sammanträdet. Om också den tjänstgörande suppleanten tvingas att
avbryta tjänstgöringen och ingen ytterligare suppleant då finns att tillgå
kan det således inträffa att en plats skulle stå obesatt, även om den ordinarie
ledamoten vore beredd att åter tjänstgöra. Med hänsyn till utformningen
av 2 kap. 19 8, där regler ges om fortsatt sammanträde, kan det dessutom
ifrågasättas om en ordinarie ledamot i det nyss beskrivna fallet skulle ha
möjlighet att tjänstgöra ens vid ett fortsatt sammanträde. En sådan innebörd
av bestämmelserna skulle enligt utskottets mening leda till inte önskvärda
konsekvenser. Mot denna bakgrund föreslår utskottet ett förtydligande i
118 andra stycket som begränsar förbudet mot återinträde till den sammanträdesdag
då avbrottet har skett (se närmare härom även utskottets
yttrande rörande 2 kap. 19 8).

1118 fjärde stycket har tagits in nya bestämmelser om vilken suppleant
som skall tjänstgöra i kommunfullmäktige, när ingen av de suppleanter
som har utsetts för den frånvarande ledamoten kan tjänstgöra. Sådana situationer
kan, såsom framhålls i propositionen, väntas uppstå ibland, efter -

KU 1976/77: 25

som antalet suppleanter är begränsat och dessa utses från samma lista som
resp. ledamot (se 14 kap. 19 S vallagen). Förslaget gör det möjligt att avvika
från den listtrohet som i övrigt tillämpas och inkalla suppleant som har
utsetts för annan ledamot från samma parti, i första hand suppleant från
den valkrets där den frånvarande ledamoten har utsetts och i andra hand
suppleant från annan valkrets. Utskottet anser att också denna speciella
regel kan motiveras av föreliggande praktiska behov och tillstyrker därför
propositionens förslag även i denna del.

2 kap. 12 § (17 5 prop.)

I propositionen föreslås - på grundval av ett förslag från demokratiutredningen
- att för beslutförhet (i både kommunfullmäktige och landsting)
skall krävas endast att mer än hälften av ledamöterna är närvarande. Det
framhålls bl. a. att en beslutförhetsregel för fullmäktigeförsamlingarnas del
haren ganska liten betydelse, i synnerhet om suppleanter alltid skall finnas
(se prop. s. 254). Som skäl för att sänka det nuvarande beslutförhetskravet
från minst två tredjedelar - i de fullmäktigeförsamlingar som har suppleanter
- till mer än hälften av ledamöterna anförs att en minoritet inte, genom
att utebli från sammanträdet, bör kunna göra det omöjligt för fullmäktige
att fungera. I denna fråga är remissbilden splittrad (se prop. s. 95). Även
om det i praktiken torde vara mycket sällsynt att en sådan situation inträffar,
anser utskottet - i likhet med bl. a. föredragande statsrådet och demokratiutredningens
majoritet - att en sådan formell garanti mot obstruktion ändå
bör finnas i lagen. Härtill kommer att en beslutförhetsregel, hur den än
utformas, torde komma att få någon verklig betydelse endast i rena undantagsfall,
eftersom man kan räkna med att de beslutande församlingarna

1 regel är åtminstone i det närmaste fulltaliga.

Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag, som innebär att närvarokravet
- mer än hälften av ledamöterna - kommer att gälla inte bara
när beslut skall fattas utan också vid annan handläggning, t. ex. när interpellation
eller enkel fråga skall besvaras. Såsom framgår av paragrafens
första stycke behålls dock den nuvarande möjligheten för fullmäktige att
föreskriva ett lägre närvarokrav vid besvarande av interpellation och enkel
fråga (se härom prop. s. 369-370).

2 kap. 14 och 15 §§ (19 och 20 SS prop.)

I 2 kap. 14 S finns bestämmelser om vilka som har rätt att delta i fullmäktiges
överläggningar och i 15 S anges vilka som får väcka ärende hos
fullmäktige, med skyldighet för fullmäktige att besluta däri.

Såsom framgår av den allmänna motiveringen föreslår utskottet en viss
vidgning av möjligheterna att väcka interpellation om förhållanden i kommunala
bolag m. m. (se ovan s. 38-40). Detta föranleder ett motsvarande
tillägg i 14 S andra stycket punkten 3 (jfr 2 kap. 24 S andra stycket). Vidare

KU 1976/77: 25

föreslås att de särskilda bestämmelserna om borgarråd i Stockholm flyttas
till sista stycket. Motsvarande redigering föreslås beträffande bestämmelsen
om borgarrådens motionsrätt i 2 kap. 15 §. I denna paragraf har utskottet

1 punkten 1 lagt till orden ”om ej annat är föreskrivet i lag”, eftersom
det i speciallagstiftningen förekommer kommunala nämnder som inte har
rätt att väcka ärende hos fullmäktige; se 10 S lagen (1970:296) om social
centralnämnd m. m., som innebär att endast social centralnämnd men inte
social distriktsnämnd har rätt att väcka ärende hos fullmäktige.

1 2 kap. 15); punkten 5 har utskottet (i konsekvens med redigeringen
av 14 ^ punkten 6 - tagit in den i propositionens andra stycke föreslagna
bestämmelsen om berednings rätt att väcka ärende. Härmed avses bl. a.
särskilt kommundelsorgan. Enligt utskottets mening bör bestämmelser av
detta slag normalt tas in i fullmäktiges arbetsordning (jfr 2 kap. 30 §).

2 kap. 16 § (21 S prop.)

Bestämmelserna i denna paragraf om beredning av fullmäktiges ärenden
har utformats så att de i huvudsak stämmer överens med gällande regler
(se prop. s. 385-386). Syftet med bestämmelserna om beredningstvång är
att inga viktiga ärenden skall få avgöras utan att de har beretts.

Bestämmelsen i tredje stycket om undantag från beredningstvånget har
i propositionen utformats så att beredning inte behöver ske i valärenden
och inte heller i ärenden om ändring av antalet ledamöter och suppleanter
i styrelsen eller annan nämnd. Utskottet tillstyrker - med viss redaktionellt
förtydligande - propositionens förslag i denna del.

Avsikten med det sistnämnda undantaget, som innebären ändring i förhållande
till gällande rätt, är att de nyvalda kommunfullmäktige och det
nyvalda landstinget skall kunna ändra sammansättningen av en nämnd
före valet av ledamöter i nämnden. Den nya beslutande församlingen bör,
såsom framhålls i propositionen, inte vara skyldig att låta sådana ärenden
förberedas av de beredningsorgan som har utsetts av den tidigare fullmäktigeförsamlingen.
Ärenden om ändring i nämndsammansättning måste dock
väckas och kungöras i vanlig ordning (se 2 kap. 10 och 15 );S). Det bör
påpekas att undantaget från beredningstvånget gäller endast i fråga om ändring
av antalet ledamöter, liksom av antalet suppleanter, i befintliga nämnder.
Mera genomgripande ändringar i nämndorganisationen måste däremot
beredas enligt huvudregeln (se prop. s. 386). Det bör också framhållas att
även valärenden normalt bör vara beredda. Bestämmelsen i tredje stycket
om undantag från beredningstvång beträffande sådana ärenden, vilken stämmer
överens med gällande rätt, tar sålunda sikte på de undantagsfall som
ibland kan förekomma.

I propositionen föreslås vidare att även ärenden som avser avsägelse från
uppdrag som ledamot eller suppleant i fullmäktige, styrelsen eller annan
nämnd skall kunna avgöras utan beredning. Utskottet tillstyrker detta förslag

KU 1976/77: 25

men anser att undantaget från beredningstvånget bör omfatta även avsägelse
från revisor eller revisorssuppleant. I detta hänseende hänvisar utskottet
till vad som anförs i specialmotiveringen till 5 kap. 15 (63 5 prop.).

Utskottet vill i detta sammanhang slutligen erinra om att det i 2 kap.
21 5 (26 5 prop.) föreslås att möjligheterna att avgöra brådskande ärende
utan krav på föregående beredning begränsas något i förhållande till propositionens
förslag. Sådant ärende skall sålunda, såsom närmare framgår
av utskottets yttrande i specialmotiveringen till 2 kap. 21 5, få avgöras endast
då alla närvarande ledamöter är överens inte endast om att ärendet skall
tas upp till handläggning utan också om att ärendet skall avgöras på visst
sätt.

2 kap. 18 § (23 5 prop.)

Utskottet har i den allmänna motiveringen (s. 34-35) redovisat sin principiella
syn på frågan om kommunala omröstningar, opinionsundersökningar
och liknande förfaranden för att bland kommunens resp. landstingskommunens
medlemmar klarlägga dessas inställning till vissa särskilda frågor.
Utskottets förslag stämmer i sak helt överens med såväl vad den enhälliga
demokratiutredningen och kommunallagsutredningen har föreslagit
som vad flertalet remissinstanser har anfört. Med undantag för frågan om
den formella regleringen av rätten att anlita valnämndens resurser stämmer
detta i sak överens även med vad som föreslås i propositionen. Till frågan
om valnämndens medverkan återkommer utskottet i det nedanstående.

I den aktuella paragrafen, som saknar motsvarighet i de nuvarande kommunallagarna,
föreslås - för att oklarhet om rättsläget skall undvikas - en
uttrycklig rätt för fullmäktige att, som ett led i beredningen av ett ärende
som det tillkommer fullmäktige att handlägga, genom omröstning, opinionsundersökning
eller annat liknande förfarande inhämta synpunkter från
medlemmar i kommunen eller landstingskommunen. Paragrafen avser alltså
mycket skiftande beredningsåtgärder, alltifrån enklare förfrågningar och opinionsundersökningar
till egentliga omröstningar. Såsom utvecklas närmare
i propositionen (se särskilt s. 389) behöver en undersökning av opinionsläget
inte omfatta alla kommunmedlemmar utan den kan begränsas såväl till
en viss del av kommunen resp. landstingskommunen som till ett visst urval
av medlemmarna. Det närmare förfarandet vid sådana omröstningar eller
opinionsundersökningar regleras däremot inte i kommunallagen. Det bör
i stället ankomma på fullmäktige att utfärda de föreskrifter härom som
anses behövliga. Detta kan, när undersökningen har karaktär av omröstning,
gälla exempelvis frågor av samma slag som de frågor som regleras i vallagen,
dvs. rätten att delta i omröstningen, förfarandet vid röstning, räkning av
röster etc. (se prop. s. 390).

För att undvika oklarhet om rättsläget föreslår utskottet också, i likhet
med demokratiutredningen och kommunallagsutredningen, att det direkt

KU 1976/77: 25

av lagen skall framgå att det skall vara möjligt för kommunerna och landstingskommunerna
att, om detta anses lämpligt, anlita de kommunala valnämnderna
för att genomfora omröstningar eller andra opinionsundersökningar.
Detta innebär självfallet inte att bestämmelserna i vallagen automatiskt
blir tillämpliga vid genomförandet av sådana undersökningar. Endast
om fullmäktige, när föreskrifter som nyss sagts utfärdas om förfarandet
vid undersökningen, beslutar att vissa av vallagens bestämmelser skall tilllämpas
kommer detta att ske. Enligt utskottets mening är det uppenbart
att vissa av vallagens bestämmelser, t. ex. om poströstning, i normalfallet
inte kommer att göras tillämpliga vid undersökningar av detta slag.

Rätten att anlita valnämnderna bör inte heller vara oinskränkt. Valnämnden
är numera ett i speciallag reglerat kommunalt organ, vars uppgifter
framgår av vallagen. Valnämndens ordinarie uppgifter måste därför komma
i första hand och det slutliga avgörandet av frågan om och i vilken
omfattning nämnden skall medverka i ett visst omröstningsförfarande
bland kommunens resp. landstingskommunens medlemmar bör fattas
av nämnden. Såsom kommunallagsutredningen har framhållit bör dock
valnämnden kunna vägra sin medverkan endast på objektiva grunder.
Ett beslut av en valnämnd att inte medverka i en av fullmäktige önskad
omröstning eller undersökning kommer också att kunna överklagas
genom kommunalbesvär.

valnämndens resurser för att genomföra en omröstning eller undersökning
skall få möjlighet att göra detta bör, såsom har framhållits under remissbehandlingen,
det också krävas att vederbörande kommunfullmäktige först
ger sitt tillstånd till detta. Härigenom undviks att en landstingskommun
får rätt att anlita valnämnden för att genomföra en undersökning som i
olika avseenden kan strida mot primärkommunala intressen. En uttrycklig
bestämmelse härom föreslås i denna paragraf. Av formella skäl krävs också
en bestämmelse om att en kommun, som ger sitt tillstånd till att en landstingskommun
skall få anlita valnämnden i kommunen, får rätt till ersättning
för de kostnader som uppkommer. Den närmare utformningen av bestämmelsen
framgår av utskottets lagförslag (bilaga 1).

Utskottet får slutligen framhålla att det delar föredragande statsrådets
mening att det inte kan komma i fråga att införa uttryckliga bestämmelser,
som innebär att bestämmelserna i 17 kap. 8 och 9 S!; brottsbalken om otillbörligt
verkande vid röstning, tagande av otillbörlig förmån vid röstning
och brott mot rösthemlighet blir tillämpliga vid de opinionsundersökningar
som företas med stöd av 2 kap. 18 S. Något kategoriskt uttalande om att
brottsbalkens bestämmelser aldrig kan bli tillämpliga kan å andra sidan inte
heller göras i detta sammanhang. I vilken utsträckning som de nämnda
straffbestämmelserna kan bli tillämpliga bör det därför ankomma på rättspraxis
att avgöra (jfr Ptop. s. 390).

KU 1976/77: 25

2 kap. 19 § (24 5 prop.)

I denna paragraf finns bestämmelser om fortsatt sammanträde med fullmäktige.
I propositionen har paragrafen, efter viss kritik från remissinstansernas
sida, utformats på ett delvis annat sätt än enligt utredningens förslag.
Sålunda krävs inte att tiden när sammanträdet beräknas vara avslutat skall
sättas ut i kungörelsen (jfr 2 kap. 10 8). I första stycket anknyts endast
till ”dagen” för sammanträdet, varmed avses slutdagen. Vidare skall såväl
tid som plats för fortsatt sammanträde tillkännages av ordföranden, då sammanträde,
som ej kan slutföras på utsatt dag, inte fortsätter omedelbart.
Utskottet biträder för sin del det i propositionen framlagda förslaget till
lydelse av 2 kap. 19 $ (24 8 prop.) och vill med anledning av vissa uttalanden

1 propositionen (s. 392) ytterligare framhålla att ett sammanträde som utan
avbrott eller efter ett kort avbrott fortsätter viss tid efter kl. 24.00 trots
detta bör kunna betraktas som ett sammanträde under ”samma dag” och
att de i 2 kap. 19 8 intagna bestämmelserna om fortsatt sammanträde därför
inte bör tillämpas i detta fall. Såsom framgår av utskottets förslag beträffande
suppleanternas tjänstgöringsrätt (se 2 kap. 11 8 andra stycket) kan detta
få viss betydelse i det fall då en ordinarie ledamot har avbrutit tjänstgöringen
och en suppleant har inträtt i ledamotens ställe. I enlighet med den principiella
inställningen att s. k. växel tjänstgöring under samma dag inte skall
tillåtas, bör därför en ordinarie ledamot inte ha rätt att återta sin plats,
om samma sammanträde fortsätter också viss tid efter kl. 24.00.

2 kap. 20 och 22 .W (25 och 27 88 prop.)

I propositionens förslag till lagtext används såväl uttrycket ”vanlig röstövervikt”
(i 25 8 prop.) som uttrycket ”enkel röstövervikt” (i 27 8 prop.)
för att ange vad som normalt krävs vid fattande av beslut. Kommunallagsutredningen
har för sin del i motsvarande paragrafer föreslagit uttrycket
”enkel pluralitet”. 1 de nuvarande kommunallagarna används båda
uttrycken ”vanlig röstövervikt” och ”enkel pluralitet”. Eftersom någon saklig
skillnad inte är avsedd anser utskottet, liksom utredningen, att endast
ett uttryck för den vanliga majoritetsregeln bör förekomma i den nya kommunallagen.
Utskottet anser för sin del att uttrycket ”enkel majoritet” härvid
är att föredra framför alla de ovan nämnda uttrycken. Orden ”majoritet”
och ”minoritet” förekommer så ofta i den allmänna politiska debatten att
någon olägenhet med att använda dessa ord i stället för exempelvis ord
som ”röstövervikt”, ”röstfiertal” eller dylikt inte bör finnas. Utskottet föreslår
därför att uttrycket ”enkel majoritet” förs in i 2 kap. 20 och 22 88.

I 2 kap. 20 8 sista stycket (25 8 prop.) föreslår utskottet den sakliga ändringen
att ordföranden, när fullmäktige har beslutat att bordlägga ett ärende,
åläggs att innan sammanträdet avslutas bestämma och tillkännage till vilken
dag ärendet skall uppskjutas. Enligt propositionens förslag skulle ordföranden
bli skyldig att ”genast” bestämma och tillkännage till vilken dag

KU 1976/77: 25

ett bordlagt ärende skall skjutas upp, vilket inte alltid torde vara praktiskt
genomförbart, eftersom ett visst rådrum ibland kan behövas. Föredragande
statsrådets uttalande (s. 395) om att den i propositionen föreslagna ordningen
stämmer överens med vad som nu gäller enligt kommunallagen och kommunallagen
för Stockholm är inte helt riktigt. Enligt dessa lagar (20 § tredje
stycket resp. 21 S tredje stycket) skall nämligen ”ärendet uppskjutas till
annan dag, som ordföranden har att bestämma och i vanlig ordning kungöra”.
Enligt landstingslagen (31 ii första stycket) skall däremot den vidare
behandlingen av ett bordlagt ärende ske ”nästa dag, då sammanträde hålles”,
om inte landstinget medger längre anstånd.

2 kap. 21 $ (26 ii prop.)

Enligt huvudregeln i 2 kap. 10 ii gäller en kungörelsetid på minst en
vecka för sammanträde med fullmäktige. Om ärende fordrar så skyndsam
handläggning att kungörelse i föreskriven ordning inte hinns med kan dock,
enligt sista stycket, kungörelsen - med uppgift om ärendet - anslås senast
vardagen före sammanträdet och sändas ut till varje ledamot och suppleant
så tidigt att den kan antas nå honom inom samma tid. Av motiven framgår
att det är rimligt att tillämpningsområdet för undantagsregeln begränsas
till ärenden i vilka tidsfrister är aktuella. Som exempel kan nämnas processuella
frister och sådana frister i avtalsförhållanden som innebär att beslut
måste fattas inom viss tid för att ekonomisk förlust skall kunna undvikas
(prop. 187 s. 365-366).

I 2 kap. 16 S finns föreskrifter om beredningstvång. Varje ärende som
fullmäktige skall besluta i skall sålunda först beredas av vederbörande nämnd
eller särskild beredning. Valärenden och ärenden om ändring av antalet
ledamöter och suppleanter i styrelsen eller annan nämnd får dock avgöras
utan föregående beredningsförfarande (sista stycket).

I propositionens förslag (26 S) föreskrivs att det åligger ordföranden att
se till att ett ärende inte avgörs av fullmäktige, utan att föreskrifterna i
2 kap. 10 och 16 5S (16 och 21 SS prop.) om resp. kungörande och beredning
har iakttagits. Dock får ärenden som fordrar skyndsam handläggning avgöras,
även om de nyss nämnda föreskrifterna inte har iakttagits. Det krävs
då att samtliga närvarande ledamöter vill att ärendet skall tas upp till avgörande.
Utskottet anser att den i propositionen föreslagna bestämmelsen,
som innebär en vidgning av möjligheterna till undantag från kravet på beredning
i förhållande både till nuvarande ordning och till kommunallagsutredningens
förslag inte är helt tillfredsställande. Det kan nämligen förekomma
fall, då det först sedan enighet har nåtts bland de närvarande
ledamöterna om att ta upp ett på föreskrivet sätt väckt ärende (se 2 kap.
15 S), som inte har vare sig kungjorts eller beretts, blir klart vad detta ärende
i sak gäller. Att i en sådan situation, mot minoritetens önskan, även kunna
med enkel majoritet avgöra ett oberett ärende framstår som mindre lämpligt.

KU 1976/77: 25

Utskottet anser därför, i likhet med utredningen, att det också måste krävas
att samtliga närvarande ledamöter är ense om ärendets utgång, för att beslut
i ett sådant ärende skall kunna fattas vid sammanträdet. Även om detta,
såsom har framhållits av några remissinstanser, kan innebära risk för att
en ledamot i t. ex. obstruktionssyfte förhindrar ett beslut i brådskande ärende
anser utskottet att det är viktigare att förhindra att minoriteten kan överrumplas
genom att ett ärende, som inte har beretts, likväl avgörs genom
majoritetsbeslut vid sammanträdet. Utan den av utskottet förordade begränsningen
torde det dessutom föreligga risk för att minoriteten, redan
då det gäller frågan om ett icke kungjort ärende skall få tas upp till handläggning,
skulle motsätta sig detta. Undantagsregeln för ärende som inte
har beretts bör sålunda förbehållas det fall då alla ledamöter är överens
om att ärendet skall avgöras på visst sätt. Utskottet föreslåratt bestämmelser
som klargör detta tas in i 2 kap. 21 5.

Beträffande paragrafens innehåll i övrigt vill utskottet framhålla att den

1 propositionen föreslagna bestämmelsen i första stycket om att ordföranden
leder sammanträdena och ”föredrager ärendena” har utformats med bestämmelserna
i 2 kap. 1 och 7 SS riksdagsordningen som förebild. Någon
ändring i sak - i förhållande till nuvarande bestämmelse om att ordföranden
”framställer ärendena till överläggning” - är inte avsedd. Ordföranden skall
alltså, liksom hittills, endast redogöra för vad som har förekommit i varje
ärende i den utsträckning som behövs och ange beredningsorganens yrkanden.
Paragrafen avses inte hindra att ordföranden därvid biträds av exempelvis
fullmäktiges sekreterare (se prop. s. 397).

2 kap. 23 § (28 S prop.)

Såsom har framhållits i den allmänna motiveringen (s. 22) är den lagstadgade
möjligheten för en minoritet att begära och få till stånd proportionella
val av stor betydelse för den kommunala demokratin. Denna minoritetsskyddsregel
är konstruerad så att varje grupp som skulle bli representerad
vid en proportionell fördelning av de mandat som valet gäller kan
få till stånd ett proportionellt val. Även om den proportionella valmetoden
i praktiken sällan tillämpas utgör bestämmelserna en viktig grund för de
överenskommelser som partierna regelmässigt träffarom hur mandaten skall
fördelas.

Utskottet tillstyrker förslaget att samtliga nämnder, såväl de kommunalldgsreglerade
som de speciallagsreglerade nämnderna, i kommuner och
landstingskommuner, skall kunna väljas proportionellt. Av de skäl som
tidigare anförts beträffande de speciella förhållandena i Stockholms kommun
(s. 43-44) görs dock ett undantag för de kommunallagsreglerade nämnderna
där, vilka sålunda inte heller i fortsättningen kommer att omfattas av bestämmelserna
om proportionellt valsätt. Liksom hittills kommer dock kom -

KU 1976/77: 25

munstyrelsen och drätselnämnden i Stockholm att kunna väljas proportionellt.

Utskottet tillstyrker också förslaget att s. k. beredning, varmed i kommunallagen
avses en eller flera personer som har utsetts av fullmäktige
för att bereda vissa ärenden, skall kunna väljas proportionellt. Detta innebär
att bestämmelserna om proportionellt valsätt i regel blir tillämpliga på bl. a.
särskilt inrättade kommundelsorgan.

Vidare föreslås att av fullmäktige valda revisorer och revisorssuppleanter,
liksom styrelseledamöter och revisorer i företag som ägs av kommunen
resp. landstingskommunen, skall kunna utses genom proportionella val.
Också detta förslag tillstyrks av utskottet.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 23 5 (28 8 prop.)
kommunallagen tillstyrks sålunda - med de redaktionella ändringar som
framgår av bifogade lagförslag - i sin helhet av utskottet.

Utskottet har dessutom, såsom framgår av den allmänna motiveringen
(s. 22), till närmare prövning tagit upp frågan om tillämpningsområdet för
proportionella val bör vidgas ytterligare. Förslag har härvid framförts om
att även val av heltidsengagerade förtroendemän, presidium i styrelse och
nämnder samt av särskilda, inom styrelse och nämnder inrättade arbetsutskott,
avdelningar eller liknande organ skall kunna ske proportionellt.
För detta kan anföras vissa både principiella och praktiska kommunaldemokratiska
skäl, såsom att minoritetens berättigade krav på insyn och inflytande
annars inte kan tillgodoses.

Vad gäller den speciella kategori av kommunala förtroendemän som de
heltidsengagerade förtroendemännen utgör anser utskottet, i likhet med föredragande
statsrådet, att det inte är lämpligt att föra in särskilda bestämmelser
i kommunallagen om just dessa förtroendemäns ställning (se ovan
s. 26-28). De bestämmelser om borgarråd som förekommer i förslaget till
kommunallag har, av skäl som tidigare anförts, i huvudsak oförändrade
förts över från den nuvarande kommunallagen för Stockholm. Utskottet
hänvisar här till vad som anförs i den allmänna motiveringen (s. 43-44).

Utskottet får vidare framhålla att det är mindre lämpligt att i den nya
kommunallagen, som ju får karaktären av ramlag, ta in bestämmelser som
skulle ålägga styrelsen och övriga nämnder att inrätta särskilda avdelningar,
arbetsutskott eller motsvarande organ. Sådana bestämmelser skulle strida
mot den grundläggande principen att kommunerna själva bör få så stor
frihet som möjligt att inom de i lagen fastlagda ramarna besluta om utformningen
av den egna organisationen. Beträffande inrättande av särskilda
avdelningar inom styrelsen och de övriga nämnderna finns det vissa bestämmelser
i förslaget till ny kommunallag. Dessa bestämmelser innebär
dock inget åläggande utan endast en möjlighet för resp. nämnd att, under
förutsättning av fullmäktiges medgivande, inrätta sådan avdelning med uppgift
att på nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden (3 kap.
12 8).

KU 1976/77: 25

Utskottet anser sålunda att någon skyldighet inte bör föreskrivas för kommunerna
att inrätta särskilda avdelningar, arbetsutskott eller motsvarande
organ men också att, i den mån sådana organ verkligen inrättas, det står
i god överensstämmelse med de ovan anförda kommunaldemokratiska synpunkterna,
om möjlighet öppnas för en minoritet att få till stånd proportionellt
val även till dessa organ. Särskilt betydelsefullt blir detta naturligtvis
i de fall då organ med egen beslutanderätt inrättas. Även för organ som
får viktiga uppgifter på beredningsstadiet är det dock betydelsefullt att
minoritetens berättigade krav på insyn och inflytande kan tillgodoses
genom möjligheten att få garanterad representation också i dylika organ.
Utskottet föreslår därför en bestämmelse i kommunallagen som ger minoriteten
rätt att vid val till särskild avdelning, arbetsutskott eller liknande
organ inom styrelsen och de övriga nämnderna få till stånd proportionellt
val. Bestämmelserna har av lagtekniska skäl tagits in i ett
nytt första stycke i 3 kap. 10 §, som avser styrelsen. Genom den föreslagna
utformningen av 3 kap. 13 § andra stycket, vari hänvisas till bestämmelserna
i 3 kap. 10 §, blir det klart att dessa kommer att gälla även
för de övriga kommunallagsreglerade nämnderna. Motsvarande bestämmelser
föreslås också gälla för de speciallagsregierade nämnderna. Till
dessa frågor återkommer utskottet vid behandlingen av 3 kap. 10 och
12 kommunallagen samt resp. specialförfattningar.

Vad så gäller frågan om föreskrifter om proportionellt val även till presidieposterna,
dvs. ordförande och en eller två vice ordförande, i samtliga
nämnder härinom utskottet övervägts att föreslå bestämmelser härom i 3
kap. 6 S. För att det önskade resultatet skall nås krävs härvid, dels att valet
till samtliga dessa poster i resp. nämnd först sker i grupp, dels att därefter
beslut fattas med enkel majoritet om vilka av de valda som skall utses
till resp. uppdrag. Med den lösning som utskottet i det föregående har föreslagit
om proportionellt val av ledamöter i avdelningar och arbetsutskott
finner utskottet det emellertid mindre angeläget att också föreskriva sådana
bestämmelser för valen till presidieposterna. I den mån presidierna får motsvarande
beslutanderätt (genom delegation) eller motsvarande beredningsuppgifter
som de nämnda organen blir dessutom de nyss nämnda
bestämmelserna i 3 kap. 10 och 13 SS direkt tillämpliga. Utskottet föreslår
därför inga bestämmelser om proportionellt val även till presidieposterna
utan hänvisar till vad utskottet har anfört i den allmänna motiveringen
i avsnittet om den kommunala styrelseordningen (s. 22-23).

Det bör slutligen erinras om vad utskottet har anfört i den allmänna
motiveringen (s. 23) om att de verkligt avgörande förutsättningarna för
minoritetens arbetsmöjligheter i de kommunala styrelserna och nämnderna
inte skapas av olika slag av minoritetsskyddsregler utan av majoritetens
förståelse för och generösa inställning till minoritetens berättigade önskemål
på inflytande och insyn. Kommunallagens bestämmelser om skydd för minoritetens
intressen bör därför ses endast som en yttersta garanti för att

KU 1976/77: 25

majoriteten inte missbrukar sin makt. Utskottet har också framhållit betydelsen
av att antalet ledamöter och suppleanter i olika kommunala organ,
liksom i de kommunägda företagens styrelser, inte sätts onödigt lågt, utan
så högt att fler partier kan bli representerade. Det i den nya kommunallagstiftningen
föreslagna systemet innebär här en i stort sett obegränsad
frihet för kommunerna och landstingskommunerna att själva bestämma
över antalet förtroendemän i de olika organen - endast för styrelsen och
de speciallagsreglerade nämnderna har föreskrivits ett minimiantal av fem
ledamöter - varför det enligt utskottets mening är väsentligt att fullmäktige

1 de olika kommunerna resp. landstingskommunerna vid sina val beaktar
de principiella synpunkter som har anförts i det ovanstående, liksom i propositionen
och demokratiutredningens betänkande. Till de sistnämnda frågorna
återkommer utskottet vid behandlingen av 3 kap. 2 §.

2 kap. 24 § (29 S prop.)

I den allmänna motiveringen (s. 19) har utskottet redovisat sin principiella
syn på interpellationsinstitutets betydelse ur kommunaldemokratisk
synvinkel. Utskottet har också vid behandlingen av frågor om de kommunägda
företagen m. m. framhållit att det är värdefullt om ökade möjligheter
skapas för att i fullmäktige diskutera frågor som rör verksamheten
i sådana företag och föreslagit bestämmelser härom (se ovan s. 20 och
39-40).

Beträffande de i 2 kap. 24 i (29 5 prop.) föreslagna bestämmelserna om
framställande av interpellation, vilka i huvudsak överensstämmer med demokratiutredningens
rekommendationer, anser utskottet att de är lämpligt
avvägda. 1 den nya kommunallagen regleras sålunda endast grunderna för
interpellationsförfarandet, dvs. främst till vem interpellation kan framställas
och vilka frågor interpellation kan avse. Dessutom föreskrivs, liksom enligt
gällande ordning, att fullmäktige utan föregående överläggning skall besluta
om interpellation får framställas eller ej - detta för att undvika att interpellationsämnet
tas upp till diskussion på ett alltför tidigt stadium - och
ytterligare att interpellation skall vara tillgänglig för varje ledamot innan
sådant beslut fattas av fullmäktige. Härigenom blir det klart att interpellation
skall vara skriftlig. Någon svarsplikt föreskrivs däremot inte. Det kan nämligen
bedömas som osannolikt att någon nämndordförande vägrar att besvara
en framställd interpellation (se prop. s. 248). De närmare föreskrifter
om interpellationsinstitutet som kan anses behövliga bör inte tas in i kommunallagen
utan regleras i fullmäktiges arbetsordning (se 2 kap. 30 $).

En väsentlig fråga, som utskottet vill närmare ta upp i detta sammanhang,
är hur området för interpe/larionsrätten skall avgränsas. Det i propositionen
framlagda förslaget innebär i detta avseende ingen förändring av gällande
rätt. Sålunda föreskrivs i paragrafens första stycke att interpellation får avse
endast ”ämne, som tillhör fullmäktiges handläggning”. Med detta förstås

5 Riksdagen 1976/77. 4 samt. Nr 25

KU 1976/77: 25

att interpellationsämnet skall falla såväl inom den allmänna kommunala
resp. landstingskommunala kompetensen som inom ramen för de frågor
som kan behandlas av fullmäktige. Härigenom utesluts bl. a. interpellationsdebatter
i allmänpolitiska frågor, liksom i frågor som nämnderna enligt särskilda
författningar har att pröva utan att vara ansvariga för sina åtgärder
inför fullmäktige.

Demokiatiutredningen har för sin del föreslagit att interpellationsrätten
- med den anknytning till det övergripande ansvar för de kommunala företagens
verksamhet som styrelsen enligt utredningen bör ha - skall kunna
omfatta också frågor om kommunens resp. landstingskommunens roll i
samband med sådana företags verksamhet. Detta bör gälla även i fråga
om företag i vilka kommunen endast är delägare och företag som ägs av
flera kommuner tillsammans. Utredningen framhåller att en betydande del
av den verksamhet som kommunerna och landstingskommunerna driver
i företagsform är av stort intresse för kommuninvånarna och att det därför
är angeläget att det finns former som gör det möjligt att aktualisera även
sådana frågor i de beslutande församlingarna. Utredningen noterar att detta
problem hänger samman med frågor om offentlighet och sekretess - handlingarna
i företagen är inte offentliga och styrelseledamöterna i företagen
har viss tystnadsplikt - men anser att det är önskvärt att interpellationsrätten
utvidgas, utan att resultatet av en utredning om offentlighet och sekretess
avvaktas.

Enligt kommunallagsutredningens uttalanden om innebörden av gällande
rätt får de ekonomiska mellanhavanden som kommunen har med privaträttsliga
företag anses utgöra tillåtna interpellationsämnen. Om en interpellation
knyter an till instruktion för kommunens ombud på bolagsstämma
eller föreskriven inspektionsrätt kan interpellationens laglighet inte heller
ifrågasättas. Detsamma kan även gälla när styrelsen eller annan nämnd
har ålagts att följa verksamheten i de kommunala företagen. Kommunallagsutredningen
konstaterar sålunda att interpellation om förhållanden som
rör kommunala företag redan enligt gällande rätt är möjlig i tämligen stor
utsträckning. För att verksamheten i sådana företag skall omfattas av interpellationsrätten
i större utsträckning än för närvarande behövs däremot
uttryckliga bestämmelser. Enligt kommunallagsutredningens förslag skall
interpellation, i den mån inte bestämmelser i lag eller annan författning
hindrar det, kunna avse även förhållanden i aktiebolag eller annan juridisk
person som helt ägs av kommunen eller landstingskommunen. Den sistnämnda
inskränkningen motiveras, enligt utredningen, av de särskilda svårigheter
som är förenade med demokratiutredningens förslag att även förhållanden
i företag som en kommun äger tillsammans med en annan kommun
eller tillsammans med en enskild skall kunna bli föremål för interpellation.
Bl. a. framhålls att funktionärer i bolag och andra särskilda juridiska
personer har viss tystnadsplikt och att konflikter kan uppkomma om företagets
interna förhållanden röjs.

KU 1976/77: 25

Det över/ägande antalet remissinstanser har tillstyrkt demokratiutredningens
förslag, men några har anslutit sig till kommunailagsutredningens
mening. Enligt föredragande statsrådets mening kan det emellertid knappast
vara lämpligt att tillåta interpellation i ämnen som inte tillhör fullmäktiges
handläggning. Den av kommunallagsutredningen föreslagna bestämmelsen,
som har tagits in i demokratiutredningens huvudbetänkande, innebär enligt
hans mening efter ordalagen otvivelaktigt en utvidgning av interpellationsrätten
och kan bidra till att ytterligare försvåra tolkningen av uttrycket ”ämne
som tillhör fullmäktiges handläggning”. Vidare anförs att en utvidgning
av det slag som utredningen har föreslagit framstår som otänkbar, när det
gäller delägda företag. 1 fråga om sådana företag behöver det inte alltid
från övriga intressenters synpunkt framstå som betryggande att den till vilken
en interpellation är ställd inte är skyldig att svara. Från kommunaldemokratisk
synpunkt kan å andra sidan intresset av insyn vara lika stort i fråga
om företag av detta slag. Eftersom underlaget för en ändring av bestämmelserna
om området för interpellationsrätten inte anses tillräckligt innehåller
propositionen inte något förslag härom (se prop. s. 313).

Utskottet har för sin del förståelse för såväl de kommunaldemokratiska
skäl som bl. a. demokratiutredningen har anfört för en utvidgning av interpellationsrätten
som för de lagtekniska komplikationer som har framhållits
i propositionen. Enligt utskottets mening bör det dock vara möjligt
att - med behållande av det principiellt viktiga kravet på att interpellation
alltid skall gälla ämne som tillhör fullmäktiges handläggning och med anknytning
till det övergripande ansvar för också de helt eller delvis kommunägda
företagens verksamhet som styrelsen bör ha (jfr bestämmelserna
i 3 kap. 1 S om viss uppsiktsskyldighet för styrelsen) - i den praktiska tilllämpningen
av interpellationsinstitutet få till stånd en viss utvidgning av
interpellationsområdet. Å ena sidan kan det uppenbarligen inte i detta sammanhang
övervägas att utan en närmare rättslig analys av olika bolagsrättsliga
förhållanden, som nu regleras främst av aktiebolagslagen, föreslå
en särskild rättslig reglering av de kommunägda företagens verksamhet.
Denna fråga rymmer utomordentligt svåra och omfattande problem, som
förtjänar att utredas närmare i ett annat sammanhang. Å andra sidan är
redan nu gränsområdet mellan tillåtna och otillåtna interpellationsämnen
ganska oklart. Det bör därför, såsom ovan framhållits, vara möjligt att,
med åberopande av den uppsiktsskyldighet och det i viss mån övergripande
ansvar för den kommunala verksamheten som åläggs styrelsen enligt 3 kap.
1 $ och bl. a innefattar rätt att hos fullmäktige göra ”de framställningar
som styrelsen finner påkallade”, få till stånd interpellationsdebatter i åtskilliga
frågor som för de kommunägda företagens verksamhet. I samma
syfte torde kunna användas metoden att utfärda särskilda, mera detaljerade
instruktioner för ombud på bolagsstämma. Med de relativt utförliga motivuttalanden
som har gjorts i det ovanstående - med hänvisning till vad
såväl demokratiutredningen och kommunallagsutredningen som föredra -

KU 1976/77: 25

gande statsrådet har anfört - och med det förslag om viss vidgning av
den personkrets som kan omfattas av framställd interpellation som utskottet
föreslår i det följande bör det kunna förväntas att demokratiutredningens
förslag om utvidgad interpellationsrätt i huvudsak kommer att kunna
tillgodoses.

Vad så gäller frågan om vem som skall kunna interpelleras får utskottet
framhålla följande. Enligt gällande rätt kan interpellation ställas endast till
ordföranden i styrelsen eller till ordföranden i annan nämnd eller beredning.
I Stockholm får dock interpellation ställas endast till borgarråd. Demokratiutredningen
anser att principen att interpellation skall kunna ställas endast
till ordförande i nämnd eller beredning bör gälla även i fortsättningen. Utredningen
anser emellertid att det i stora kommuner och landstingskommuner
med flera heltidsengagerade förtroendemän som har övergripande
uppgifter kan vara motiverat att även dessa förtroendemän skall kunna
interpelleras. Utredningen har därför föreslagit att möjlighet skall införas
för ordföranden i styrelsen att efter samråd överlämna interpellation att
besvaras av annan ledamot som på grund av sitt uppdrag har särskilda
förutsättningar att kunna besvara den. Vederbörande förtroendeman måste
sålunda vara ledamot i styrelsen för att kunna få rätt att besvara interpellationen.

Åtskilliga remissinstanser har avstyrkt förslaget i denna del och ansett
att interpellation i stället bör kunna ställas till heltidsengagerad förtroendeman
som saknar ordförandeuppdrag. I propositionen föreslås, i huvudsak
i enlighet med utredningens förslag, en bestämmelse i paragrafens andra
stycke om att fullmäktige - i reglemente eller särskilt beslut - kan bestämma
att ordföranden i styrelsen får överlämna till honom ställd interpellation
att besvaras av annan ledamot av styrelsen som på grund av sitt uppdrag
har särskilda förutsättningar att besvara interpellationen. Förslaget avser
endast interpellation som är ställd till ordföranden i styrelsen och inte interpellation
som uteslutande hör till en annan nämnds förvaltningsområde.

Utskottet anser för sin del att det från kommunaldemokratisk synpunkt
är värdefullt om ökade möjligheter skapas för att i fullmäktige diskutera
frågor som rör verksamheten i de kommunala bolagen. I det tidigare anförda
har utskottet pekat på de möjligheter som redan med de nuvarande bestämmelserna
i kommunallagen torde finnas att få till stånd sådana interpellationsdebatter.
För att ytterligare underlätta detta föreslår utskottet
att i 2 kap. 24 § andra stycket tas in en bestämmelse om att ordföranden
i styrelsen får möjlighet att överlämna en till honom framställd interpellation
också tili en sådan av fullmäktige utsedd ledamot i styrelse för aktiebolag,
ekonomisk förening eller stiftelse som avses i 2 kap. 23 S andra stycket.
Enligt utskottets mening bör det dock i första hand vara ordföranden i
styrelsen som har att svara på interpellationen. Detta har också en viss
betydelse för bedömningen av interpellationens tillåtlighet, som kan påverkas
av att den väckta frågan anknyts till styrelsens övergripande uppgifter på

KU 1976/77: 25

bl. a. detta område. I andra hand bör det dock av praktiska skäl vara möjligt
för styrelsens ordförande att efter samråd överlämna en sådan interpellation
inte bara till en annan ledamot i styrelsen utan också till en av fullmäktige
utsedd styrelseledamot i ifrågavarande kommunala företag.

Med hänsyn till de särskilda förhållandena i Stockholms kommun anser
utskottet att det där, liksom för närvarande, skall vara möjligt att interpellera
endast borgarråd. Bakgrunden härtill är att det genom rotelindelningen i
Stockholms kommun alltid finns ett ansvarigt borgarråd för den berörda
förvaltningen och att borgarråden genom sina ordförandeskap i alla de viktigaste
nämnderna haren central ställning i kommunens verksamhet. Enligt
utskottet finns det inte anledning att nu, såsom har föreslagits i propositionen,
göra en saklig ändring i Stockholmssystemet. En sådan ändring
skulle dessutom innebära att det alltid skulle finnas minst två behöriga
adressater för varje interpellation, vilket skulle kunna medföra onödiga kompetenskonflikter
och oklarheter om vem som har det politiska ansvaret för
en viss fråga. En saklig ändring av dessa, liksom av andra, speciella bestämmelser
för Stockholms kommun bör enligt utskottets mening övervägas
i annat sammanhang (se ovan s. 43—44).

Detsamma bör enligt utskottet gälla beträffande möjligneterna att ställa
s. k. enkel fråga i Stockholms kommunfullmäktige. Även härvidlag bör,
av de skäl som utskottet nyss anfört beträffande interpellation, det nuvarande
systemet tills vidare behållas i Stockholm. Detta föranleder den ändring

1 paragrafens (3 kap. 24 §) sista stycke som framgår av bilaga I.

2 kap. 25 § (30 § prop.)

Den av utskottet föreslagna redaktionella ändringen har till syfte att
klargöra att i protokollet bör anges även ledamöter som har avstått vid
omröstning.

2 kap. 30.1 (35 § prop.)

I denna paragraf anges uttömmande vilka föreskrifter som fullmäktige

skall vara skyldiga att ta in i arbetsordningen. Det gäller här frågor som

inte behöver regleras i kommunallagen men som ändå är så betydelsefulla
att de inte bör få lämnas oreglerade i någon kommun eller landstingskommun.
I propositionen redovisas dessutom en råd exempel på andra föreskrifter
som fullmäktige, om så önskas, kan ta in i arbetsordningen. Liksom
föredragande statsrådet anser utskottet att det inte är anledning att gå närmare
in på frågan om vad arbetsordningarna - utöver de obligatoriska föreskrifterna
- bör innehålla. Även i detta hänseende bör kommunerna och
landstingskommunerna ha största möjliga frihet att själva efter resp. lokala
förhållanden bestämma vad arbetsordningarna skall innehålla. Det torde
samtidigt kunna förutsättas att de s. k. normalarbetsordningar som utarbetas
av Svenska kommunförbundet resp. Landstingsförbundet kommer att ge

KU 1976/77: 25

värdefull ledning för fullmäktiges beslut om vad som skall tas in i arbetsordningarna.

Utskottet tillstyrker, med de redaktionella ändringar som framgår av bifogade
lagförslag (bilaga 1), propositionens förslag till utformning av denna
paragraf. Som en följd av utskottets ställningstagande till frågan om vem
som vid förfall för presidiet skall föra ordet i fullmäktige till dess tillfällig
ordförande har utsetts (se specialmotiveringen till 2 kap. 8 §) föreslår utskottet
att även en föreskrift härom skall tas in i arbetsordningen.

3 kap. Styrelsen och övriga nämnder m. m.

I detta kapitel, som är indelat i arton paragrafer, anges grunderna för
styrelsens, dvs. kommunstyrelsens resp. förvaltningsutskottets, samt övriga
nämnders organisation och verksamhetsformer.

1 flera avseenden innebär bestämmelserna ändringar i förhållande till gällande
rätt. Bland de bestämmelser i kapitlet vilka saknar motsvarighet i
de nuvarande kommunallagarna kan nämnas bestämmelserna i 3 kap.

1 S (36 § prop.) om styrelsens ansvar för kommunens resp. landstingskommunens
informationsverksamhet, i 14 § (49 § prop.) om gemensam egendomsförvaltning
och personaladministration och i 15 § (50 S prop.) om närvaro-
och yttranderätt vid sammanträde med styrelsen eller annan nämnd.
Här kan också nämnas att i 4 § (39 § prop.) har tagits in motsvarande nya
bestämmelser om rätt till ledighet från anställning som föreslås i 2 kap.
5 § (10 § prop.) för fullmäktige.

Vissa speciella regler i de nuvarande kommunallagarna har inte tagits
in i den nya kommunallagen. Som exempel kan nämnas de nuvarande
bestämmelserna om kassaförvaltare och drätselnämnd samt även vissa hänvisningar
till andra lagar. Beträffande styrelseledamöternas ansvar och skadeståndsskyldighet
avser den nuvarande hänvisningen bl. a. bestämmelserna
i 20 kap. brottsbalken om myndighetsmissbruk m. m. och i skadeståndslagen
(1972:207) och beträffande ledningen av landstingskommuns sjukvårdande
verksamhet hänvisas till sjukvårdslagen (1962:242).

I slutet av kapitlet, 17 och 18 §§ (52 och 53 prop.), har tagits in vissa
särregler, som fortfarande anses nödvändiga, om borgarråden i Stockholm.
Bestämmelser om drätselnämnd, som numera finns endast i Stockholms
kommun, har tagits in i den särskilda lagen om införande av kommunallagen
(se lagförslaget i bilaga 2).

Flertalet av de i propositionen föreslagna bestämmelserna i detta kapitel
tillstyrks av utskottet med de redaktionella ändringar som framgår av bifogade
lagförslag. Beträffande de paragrafer där utskottet föreslår ändringar
i sak eller där utskottet finner skäl att göra vissa särskilda uttalanden får
utskottet anföra följande.

KU 1976/77: 25

3 kap. 1 § (36 S prop.)

I paragrafen anges styrelsens, dvs. kommunstyrelsens resp. förvaltningsutskottets,
ställning som ledande förvaltningsorgan. Innehållet i paragrafen
stämmer i stora drag överens med motsvarande bestämmelser i de nuvarande
kommunallagarna. De nuvarande bestämmelserna i landstingslagen om förvaltningsutskottets
befogenhet att företräda landstinget mellan landstingsmötena
har dock helt slopats i utskottets förslag. Beträffande motiveringen
för detta ställningstagande hänvisas till vad utskottet har anfört i den allmänna
motiveringen (s. 13-14).

Såsom har framhållits i propositionen (s. 436-437) kan styrelsen med stöd
av bestämmelserna i 3 kap. 1 S första stycket hålla uppsikt över de företag
som ägs av kommunen resp. landstingskommunen. Det övergripande ansvar
för den kommunala och landstingskommunala verksamheten som kommunstyrelsen
resp. förvaltningsutskottet åläggs gäller även sådan verksamhet
som drivs genom aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Ansvaret
för tillsynen av sådana kommunala och landstingskommunala företag
kan också understrykas och preciseras genom beslut av fullmäktige. Här
kan även hänvisas till vad utskottet har anfört i den allmänna motiveringen
(s. 19-20 och 39-40) samt i specialmotiveringen till 2 kap. 24 § (29 § prop.),
där förslag läggs fram om en viss utvidgning av rätten att interpellera ansvariga
kommunala förtroendemän om förhållanden i sådana företag.

Utskottet anser att den i propositionen föreslagna lagregleringen av styrelsens
uppgifter och befogenheter är lämplig och tillstyrker - med de smärre
redaktionella ändringar som framgår av bilaga 1 - förslaget. Detta innebär
bl. a. att styrelsen i fortsättningen får huvudansvaret för den allmänna informationsverksamheten
liksom för arkivvården och medelsförvaltningen
i kommunen resp. landstingskommunen, i den mån inte fullmäktige beslutar
annat. Beträffande informationsverksamheten får utskottet särskilt framhålla
att ett beslut av fullmäktige om att denna skall handhas av styrelsen självfallet
inte utesluter att den särskilda informationsskyldighet, som enligt flera
specialförfattningar åligger vissa nämnder (t. ex. byggnadsnämnd, hälsovårdsnämnd
och socialnämnd) även i fortsättningen skall skötas av dessa
nämnder. Något närmare klargörande av vad som å ena sidan bör betraktas
som sådan allmän information som skall skötas av styrelsen och vad som
å andra sidan bör betraktas som sådan särskild information som enligt specialförfattningarna
skall skötas av nämnderna torde inte behövas i detta
sammanhang. Beträffande informationsfrågorna i stort hänvisas till vad som
har anförts i den allmänna motiveringen (s. 28-29).

Utskottet får slutligen framhålla att det också delar föredragande statsrådets,
liksom kommunallagsutredningens, uppfattning att det inte finns
anledning att i kommunallagen ta in bestämmelser om skyldighet för styrelsen
att ge ut kommunala resp. landstingskommunala författningssamlingar
(jfr prop. s. 437).

KU 1976/77: 25

3 kap. 2 § (37 § prop.)

I denna paragraf sägs att fullmäktige väljer ledamöter och suppleanter
i styrelsen till det antal som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter
för dock inte vara lägre än fem. Beträffande antalet suppleanter finns ingen
motsvarande formell lägsta gräns.

Såsom redovisas i demokratiutredningens huvudbetänkande (SOU
1975:41 s. 121-123) finns det f. n. i medeltal tolv ledamöter i kommunstyrelserna,
liksom i förvaltningsutskotten. I allmänhet har utsetts nästan
lika många suppleanter som ordinarie ledamöter. Anledningen till att det
likväl föreslås en bestämmelse i kommunallagen om ett så pass lågt minimiantal
som fem styrelseledamöter är att det för de speciallagsreglerade
nämnderna i resp. författningar hänvisas till vad som gäller för styrelsen.
För vissa av dessa nämnder har det bedömts olämpligt att föreskriva ett
högre antal ledamöter än fem.

Utskottet för för sin del framhålla att ett ökat antal ledamöter i de kommunala
och landstingskommunala styrelserna, liksom i de övriga nämnderna,
ger en möjlighet att engagera fler medborgare i arbetet (se härom
utskottets allmänna motivering s. 20). Större nämnder ger även bättre möjligheter
för småpartier att bli representerade. Utskottet kan därför av principiella
kommunaldemokratiska skäl instämma i demokratiutredningens rekommendation
att en ökning av antalet ledamöter bör göras i de nämnder
som f. n. har ett litet antal ledamöter. Eftersom det likväl i vissa undantagsfall
även i framtiden kan finnas behov av att ha ett så pass lågt antal nämndledamöter
som fem, anser utskottet att propositionens förslag i denna del
kan tillstyrkas.

Av förarbetena till 1953 års kommunallag framgår att avsikten med bestämmelsen
om val av suppleanter är att minst en suppleant skall utses.
Detta kan dock knappast sägas klart framgå av lagtexten. Utskottet kan
även i detta fall hänvisa till och instämma i demokratiutredningens rekommendation
att det normalt bör finnas lika många suppleanter som ordinarie
ledamöter i styrelserna och de övriga nämnderna. Suppleantsystemet
blir i fortsättningen obligatoriskt för alla kommunala och landstingskommunala
nämnder men med full frihet för resp. fullmäktige att efter lokala
förhållanden besluta om antalet suppleanter. Utskottet anser att det av 3
kap. 2 § direkt bör framgå avsikten med bestämmelsen. Utskottet föreslår
därför - på motsvarande sätt som har skett i 2 kap. 9 8 <14 8 prop.) andra
stycket beträffande det minsta antalet årliga landstingsmöten - att 3 kap.

2 5 första stycket kompletteras med en ”bör-regel”, som ger uttryck för
utskottets och utredningens rekommendation. För att undvika att denna
föreskrift tolkas så att kommuner och landstingskommuner som redan har
eller önskar ha ett större antal suppleanter än antalet ordinarie ledamöter
rekommenderas att minska antalet suppleanter har lagtexten utformats så
att antalet suppleanter bör vara ”minst lika stort” som antalet ordinarie

KU 1976/77: 25

ledamöter. Beträffande den av utskottet förordade utformningen av första
stycket hänvisas till bifogade lagförslag (bilaga 1).

I 2 kap. 23 S (28 5 prop.) finns bestämmelser om proportionellt val av
bl. a. ledamöter och suppleanter i styrelsen. Om förfarandet vid sådant proportionellt
val finns bestämmelser i lagen(1955:138)om proportionellt valsätt
vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. 13 kap. 2 § andra stycket
(37 5 prop.) har tagits in en kompletterande bestämmelse som avser ordningen
för suppleanternas tjänstgöring, då de inte har valts proportionellt.

I detta fall åläggs fullmäktige att vid valet även bestämma den ordning
i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring. Såsom framgår av motiven
till 2 kap. 23 S har bestämmelserna om proportionellt val en viktig
funktion som skydd för minoritetens intresse av att få representation i styrelsen
och övriga nämnder. Normalt sker dock inte valen proportionellt,
utan endast under beaktande av hur fördelningen mellan partierna skulle
bli om krav på proportionellt val skulle föras fram. 1 det vanliga fallet kommer
därför fullmäktige att enligt 3 kap. 2 S andra stycket bestämma även den
inbördes turordningen mellan de valda suppleanterna.

Om emellertid suppleanterna har utsetts genom proportionellt val skall,
som nämnts, bestämmelserna i lagen om proportionellt valsätt tillämpas
när det gäller att avgöra turordningen mellan de valda suppleanterna. 8 S
nyssnämnda lag har följande lydelse:

Den ordning, vari suppleanter böra inkallas till tjänstgöring i stället för
ledamot, skall bestämmas enligt följande regler:

a) Suppleant, utsedd från grupp med samma partibeteckning som den
grupp, från vilken ledamoten blivit vald, har företräde framför övriga suppleanter,
och av dessa har den företräde, som utsetts från grupp med högre
röst tal.

b) Av suppleanter från samma grupp har den företräde, vars namn blivit
tidigare uppfört i den jämlikt 4 § bestämda ordningen inom gruppen.

Den ledamot eller suppleant, som fått sig tillerkänd plats från två eller
flera grupper, anses vald för den grupp, från vilken plats först tilldelats
honom.

Härav framgår att då inte någon suppleant från samma partigrupp som
den frånvarande ledamoten finns att tillgå har den bland de övriga suppleanterna
företräde som har utsetts från grupp med högre rösttal. Detta
innebär att det ibland kan uppkomma oönskade partiväxlingar genom att
en suppleant kallas till tjänstgöring som ersättare för ledamot från ett annat
parti.

I detta sammanhang bör även beaktas bestämmelserna i 3 kap. 8 K
(43 S prop.), som innebär att suppleant skall kallas in, när ordinarie ledamot
är hindrad att inställa sig till sammanträde eller att vidare delta i sammanträde.
Suppleanterna skall därvid träda in i den ordning som har bestämts
vid valet, dvs. vid proportionellt val i den ordning som har bestämts enligt
8 S lagen om proportionellt valsätt och vid majoritetsval i den ordning som

KU 1976/77: 25

fullmäktige har bestämt enligt 3 kap. 2 5. Några särskilda föreskrifter som
syftar till att undanröja risken för partiväxling i styrelsen och de övriga
nämnderna har inte föreslagits i propositionen. Föredragande statsrådet framhåller
att det faller inom partiernas ansvar att förhindra att sådana situationer
uppstår och att det är principiellt olämpligt att införa en lagreglering av
denna fråga (prop. s. 259 och 455). Detta uttalande syftar direkt endast på
den situationen då det inte finns någon suppleant närvarande från samma
parti, sedan en ordinarie ledamot har måst lämna ett pågående sammanträde.
För en partigrupp som representeras av endast en ordinarie ledamot jämte
en suppleant kan emellertid motsvarande situation uppkomma, då båda
är hindrade att närvara vid sammanträdet.

Utskottet anser för sin del att de nya bestämmelserna om möjligt bör
utformas så att partiväxlingar kan förhindras i de fall då proportionellt
val har skett. Detta framstår som desto mer önskvärt, när nu ett obligatoriskt
suppleantsystem införs för styrelsen och övriga nämnder. En enkel föreskrift
i 3 kap. 2 5 andra stycket om att även vid proportionellt val av suppleanter
turordningen för dessas tjänstgöring skall bestämmas av fullmäktige skulle
innebära sådana risker för en urholkning av minoritetsskyddsregeln att utskottet
inte anser den vägen framkomlig. Att i denna paragraf ta in detaljbestämmelser
av i huvudsak samma slag som de som nu finns i lagen
om proportionellt valsätt torde av lagtekniska skäl knappast kunna ske.
Eftersom lagen om proportionellt valsätt för närvarande tillämpas även vid
andra val än de som fullmäktige förrättar enligt kommunallagen, nämligen
även vid val inom kommunala sammanläggningsdelegerade, kyrkofullmäktige
och kyrkliga sammanläggningsdelegerade liksom på kyrkostämma, kan
det inte heller komma i fråga att i detta sammanhang - och utan de särskilda
utredningar som i så fall först måste ske - föreslå några sakliga ändringar
i exempelvis 8 § lagen om proportionellt valsätt.

En annan möjlighet att tillgodose önskemålet att helt förhindra partiväxlingar,
då proportionellt val har skett, kunde vara att i 3 kap. 2 S andra
stycket föreskriva att fullmäktige vid alla val av suppleanter, dvs. såväl
vid majoritetsval som vid proportionellt val, åläggs att bestämma den ordning
i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring. För att inte minoritetsskyddsregeln
skall urholkas krävs då också en bestämmelse om att
en suppleant som har valts proportionellt inte för tjänstgöra i stället för
en ledamot som respresenterar en annan partigrupp. Detta skulle innebära
att motsvarande bestämmelser i 8 § lagen om proportionellt valsätt inte
skall tillämpas, vilket i så fall måste anges i lagen. En sådan lösning leder
emellertid till att det i de situationer av partiväxling som utskottet i det
ovanstående har redovisat i stället kommer att saknas en ledamot vid sammanträdet.
För de speciella fall som här avses och som förutsätter att en
minoritetsgrupp har formellt krävt och fött till stånd ett proportionellt val
av suppleanter i en nämnd torde möjligen olägenheterna av att vid något
tillfälle nämnden inte är helt fulltalig genom bristande representation för

KU 1976/77: 25

en grupp kunna anses vara mindre än om i stället en suppleant från en
annan, i praktiken oftast från den största partigruppen, automatiskt kan
rycka in. Utskottet anser dock att denna fråga kräver ytterligare överväganden
och tillstyrker propositionens förslag till utformning av bestämmelsen
om ordningen för suppleanternas tjänstgöring.

3 kap. 6 § (41 S prop.)

Utskottet har redan i motiveringen till 2 kap. 9 S (14 ^ prop.) anfört att
den i propositionen föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 6 S första stycket
(41 5 prop.) om att valen av styrelsens presidium i Stockholms kommun
skall ske årligen vid första sammanträdet under tjänstgöringsåret bör utgå.
Enligt utskottet bör sålunda samtliga kommuner och landstingskommuner
ha frihet att själva bestämma mandatperioden för presidieposterna. För
Stockholms kommun torde detta, såsom utskottet har påpekat, inte komma
att innebära någon ändring i sak, eftersom det kan väntas att fullmäktige
där även i fortsättningen kommer att välja presidiet vid samma tillfälle
som styrelsen väljs.

I propositionen föreslås i paragrafens tredje stycke en bestämmelse om
att styrelsen får utse annan ledamot att som ersättare för ordföranden fullgöra
dennes uppgifter, om ordföranden på grund av sjukdom eller annars för
längre tid är hindrad att fullgöra sitt uppdrag. Utskottet tillstyrker detta
förslag och anser, liksom föredragande statsrådet, att det inte är nödvändigt
att i lagen ange en bestämd tidsgräns. Ersättare bör sålunda utses endast
om ordföranden är eller beräknas bli förhindrad att fullgöra uppdraget under
längre tid, medan det vid kortvariga förfall bör ankomma på vice ordföranden
att inträda.

i kap. 8$ (43 S prop.)

I denna paragraf finns närmare bestämmelser om suppleanternas tjänstgöring
i styrelsen. I anslutning till vad utskottet nyss anfört i specialmotiveringen
till 3 kap. 2 S (37 S prop.), till vilket hänvisas, föreslår utskottet
att det i paragrafen sägs att bestämmelserna i 2 kap. lii; (16 i: prop.) om
suppleanternas tjänstgöring i fullmäktige skall gälla "i tillämpliga delar”.
Den av utskottet föreslagna utformningen av 3 kap. 8 § framgår av bifogade
lagförslag (bilaga 1).

3 kap. 10 # (45 § prop.)

I denna paragraf, som innehåller bestämmelser om bl. a. förfarandet vid
fattande av beslut i styrelsen, föreslår utskottet tillägg av ett nytt första
stycke, som innebär att bestämmelserna i 2 kap. 23 S (28 S prop.) om proportionellt
val blir tillämpliga vid styrelsens val av avdelning som avses

KU 1976/77: 25

1 3 kap. 12 § (47 § prop.) liksom av organ för beredning av ärende inom
styrelsen. I sak kan utskottet här hänvisa till vad som ovan har anförts
dels i den allmänna motiveringen (s. 22), dels i specialmotiveringen till

2 kap. 23 § (28 § prop.). Den av utskottet föreslagna utformningen av

3 kap. 10 § (45 § prop.) framgår av bifogade lagförslag (bilaga 1). Utskottets
ställningstagande föranleder även ett förslag till lag om ändring i lagen
(1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m. m. (se s. 94 och bilaga 33).

3 kap. 12 # (47 § prop.)

Denna paragraf innehåller bl. a. bestämmelser om delegation av styrelsens
beslutanderätt, vilka i huvudsak stämmer överens med gällande rätt. Liksom
hittills blir det sålunda, om fullmäktige beslutar det, möjligt för styrelsen
att delegera beslutanderätt antingen till särskild avdelning som består av
ledamöter och/eller suppleanter i styrelsen eller till ledamot eller suppleant
i styrelsen eller till tjänsteman. S. k. blandad delegation, dvs. till förtroendevald
och tjänsteman gemensamt, tillåts däremot inte. Inte heller tillåts
s. k. lokal delegation, exempelvis till övergripande kommundelsorgan, eller
vidaredelegation, dvs. ett överförande från den som fått delegationsuppdraget
till annan.

Demokratiutredningen har för sin del inte föreslagit några författningsändringar
när det gäller delegationsreglerna utan diskuterat deras tillämpning
i relation till den kommunala demokratin. Enligt utredningen måste
de krav som ställs på vidgat inflytande för de förtroendevalda och för medborgarna
beaktas, när delegationsförfarandets omfattning övervägs och delegationsinstitutet
bör därför användas restriktivt. 1 första hand har utredningen
rekommenderat att delegation sker till grupper av förtroendevalda
eller till enskilda ledamöter eller suppleanter.

Med anledning av de olika meningar som har anförts i remissyttrandena
över utredningens förslag framhåller föredragande statsrådet att man måste
göra en avvägning mellan demokratiaspekterna och kravet på effektivitet i
den kommunala förvaltningen. De förtroendevalda i nämnderna har det
politiska ansvaret och måste därmed kunna fatta beslut och utöva inflytande
över frågor som är av betydelse för medborgarna. Detta innebär att de förtroendevalda
bör kunna följa den fortlöpande kommunala verksamheten,
även om man inte fattar beslut i varje enskilt ärende. I det sammanhanget
bör beaktas att delegation i mindre viktiga ärenden kan ge de förtroendevalda
möjlighet att ägna mer tid åt planering, riktlinjer och andra principiella
frågor. Delegation bör därför enligt föredragande statsrådet förekomma
främst i rutinärenden, t. ex. ärenden där det är fråga om en direkt tillämpning
av riktlinjer som nämnden har fastställt (prop. s. 260).

Några närmare anvisningar för tillämpningen av delegationsinstitutet föreslås
inte i propositionen. Det framhålls i stället att förutsättningarna för

KU 1976/77: 25

vad som kan och bör delegeras varierar mellan kommuner av olika storlek
och att det därför, liksom hittills, bör tillkomma kommunerna och landstingskommunerna
att själva bestämma hur delegationsreglerna skall tilllämpas.
När delegationsförfarandets tillämpning övervägs, är det dock nödvändigt
att noggrant beakta de krav som ställts på vidgat inflytande och
förbättrad information från de förtroendevaldas och från medborgarnas sida.

I detta sammanhang framhålls också att demokratiutredningen i sitt fortsatta
arbete kommer att ta upp frågor om blandad delegation och frågan om
delegation tili partssammansatta organ. Beträffande s. k. lokal delegation
från nämnd till kommundelsorgan anser föredragande statsrådet att sådan
delegation inte bör införas. De ärenden i vilka nämnds beslutanderätt brukar
delegeras - i syfte att få till stånd en smidigare beslutsordning genom att
löpande rutinärenden inte behöver behandlas i nämnden - är nämligen ofta
av den arten att de inte kan avgränsas geografiskt (prop. s. 301).

Utskottets principiella inställning till delegationsinstitutet är densamma
som den som kommer till uttryck i propositionen, liksom i demokratiutredningens
huvudbetänkande. Delegation bör därför, enligt utskottet, ske
restriktivt i den meningen att effektivitetskravet avvägs mot de allmänna
demokratisynpunkterna, vilka bör tillerkännas den avgörande betydelsen.

Härvid bör dock, såsom också framhålls i propositionen, beaktas att dele % gation

i mindre viktiga ärenden kan ge de förtroendevalda bättre möjligheter
att ägna sig åt de principiella och viktigare ärendena. Att delegation sker
kan sålunda tillgodose såväl effektivitets- som demokratiintresset.

Utskottet vill detta sammanhang för tydlighetens skull erinra om att
de föreslagna delegationsbestämmelserna i 3 kap. 12 § (47 § prop.) syftar
endast på delegation av verklig beslutanderätt, dvs. rätten att fatta beslut
som självständigt får överklagas. Här kan hänvisas till bestämmelserna i
7 kap. 2 § (77 § prop.) enligt vilka även nämndbeslut som har fattats med
stöd av uppdrag enligt 3 kap. 12 S kan överklagas genom kommunalbesvär.
Beslut av rent förberedande eller rent verkställande art kan dock inte överklagas.
Den i viss mening faktiska beslutanderätt i mindre betydelsefulla
ärenden som varje arbetsfördelning mellan anställda medför och som närmast
kan anknytas till själva verkställigheten av fattade nämndbeslut, faller
alltså utanför den lagreglerade delegationsrätten.

Av utformningen av 3 kap. 12 S framgår vidare att delegationen, liksom
hittills, måste ske i två led. Först krävs ett bemyndigande av kommunfullmäktige
resp. landstinget och därefter krävs ett beslut av vederbörande
styrelse eller annan nämnd. Båda leden är alltså nödvändiga villkor för att
de beslut som fattas med stöd av delegationen skall kunna anses lagliga.
I likhet med föredragande statsrådet rekommenderar utskottet att fullmäktiges
beslut att medge delegation i vissa grupper av ärenden tas in i reglemente
för styrelsen, om sådant har antagits av fullmäktige. I lagen lämnas
det dock öppet för fullmäktige att avgöra om detta skall ske eller om ett
särskilt beslut skall vara tillräckligt (jfr prop. s. 466).

KU 1976/77: 25

Utskottet tillstyrker slutligen den i propositionen föreslagna bestämmelsen
i sista stycket om att beslut som har fattats med stöd av delegation skall
anmälas till styrelsen, som bestämmer i vilken ordning detta skall ske.
Eftersom förhållandena växlar från nämnd till nämnd liksom från beslutstyp
till beslutstyp är det knappast möjligt att i lagen ange några allmänna riktlinjer
för när och hur anmälningarna bör ske och i vilken utsträckning besluten
bör protokollföras särskilt. Detta måste bestämmas i samband med att delegationsuppdrag
ges. Såsom framhålls i propositionen (s. 467) är huvudsaken
att anmälningssystemet på ett rimligt sätt tillgodoser kommunmedlemmarnas
och de direkt berördas intressen och styrelsens resp. nämndens informations-
och kontrollbehov samt garanterar att delegationsbesluten, i den
mån de inte överklagas, vinner laga kraft inom rimlig tid.

3 kap. 15 § (50 8 prop.)

Den i propositionen föreslagna paragrafen tillstyrks av utskottet. Utskottet
får dessutom framhålla att förtroendeman, som med stöd av dessa bestämmelser
har fått närvarorätt i nämnd som han inte tillhör, i förekommande
fall torde vara underkastad motsvarande bestämmelser om tystnadsplikt
som gäller för övriga ledamöter och suppleanter liksom deltagande tjänstemän.
Detta blir aktuellt genom att bestämmelserna i 3 kap. 15 8 gäller
inte endast för de kommunallagsreglerade nämnderna utan också för alla
de speciallagsreglerade nämnderna. Som exempel på en sådan situation kan
nämnas bestämmelserna i 64 8 lagen (1956:2) om socialhjälp enligt vilka
”den som är eller varit verksam vid behandlingen av frågor enligt denna
lag” inte får ”obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga
förhållanden”.

3 kap. 16 ,sv (51 8 prop.)

Paragrafen tillstyrks i huvudsak. Dock föreslår utskottet - förutom en
viss omredigering - att orden ”om ej annat är särskilt föreskrivet” utgår,
eftersom det inte längre torde finnas bestämmelser i särskilda författningar
som motiverar ett sådant undantag beträffande ersättning till ledamot i kommunal
eller landstingskommunal nämnd.

3 kap. 18 § (53 8 prop.)

Med hänsyn till de bestämmelser om ”beredning” som förekommer på
olika ställen i den nya kommunallagen får utskottet framhålla att dessa
bestämmelser inte avser den i 3 kap. 18 8 omnämnda särskilda ”borgarrådsberedningen”
i Stockholms kommun.

KU 1976/77: 25

4 kap. Ekonomisk förvaltning

I detta kapitel, som är indelat i nio paragrafer, finns bestämmelser om
förmögenhetsskydd, täckning av medelsbehov, budgetens innehåll, budgetprocessen,
anslagstäckning, fondbildning, lånerätt och räkenskapsföring.

En viktig nyhet i förhållande till gällande rätt är att det i fortsättningen
blir de nyvalda fullmäktige som skall fastställa budgeten det år då val i
hela riket av fullmäktige har ägt rum. Detta hänger samman med förslaget
om ett snabbare valgenomslag för de beslutande församlingarna, kommunfullmäktige
och landstingen. Utskottet kan i detta sammanhang hänvisa
till vad som har anförts härom i den allmänna motiveringen (s. 23-26).
Vidare bör nämnas att bestämmelserna i 4 kap. 4 § (57 5 prop.) om budgetfristerna
på olika nivåer föreslås bli enhetliga och gälla för samtliga
kommuner och landstingskommuner. Detta innebär att landstingen får
ytterligare en månad på sig för att fastställa budgeten, medan budgetfristen
för Stockholms kommunfullmäktige förkortas med åtta dagar.
Utskottet anser att även den sistnämnda ändringen bör kunna godtas
med hänsyn till den undantagsbestämmelse som föreslås i paragrafens
andra stycke.

En annan nyhet i förslaget till ny kommunallag är att underställningskraven
i fråga om lån och borgen mildras på det sättet att det nuvarande
beroendet av utdebiteringens storlek - f. n. motsvarande högst fem kronor
per skattekrona för kommunerna i allmänhet resp. sju kronor för kommun
som inte tillhör landstingskommun - försvinner, liksom också kravet på
årliga avbetalningar. Underställningsfrihet gäller liksom hittills för lån
med en återbetalningstid av högst fem år. Såsom har framhållits i propositionen
(s. 514) kommer vidare frågan om att på ett mera genomgripande
sätt ändra eller ev. helt avskaffa den statliga kontrollen över kommunernas
och landstingskommunernas upplåning också att bli föremål för fortsatt utredning.

De nuvarande bestämmelserna om underställningsskyldighet - för kommunerna
hos länsstyrelsen och för landstingskommunerna hos regeringen
- i fråga om s. k. flerårsanslag, dvs. anslag som skall täckas genom utdebitering
under mer än fem år, föreslås också slopas. Denna statliga kontroll
anses nämligen inte innebära någon effektiv tillsyn över att en kommun
eller landstingskommun inte på längre sikt skjuter kostnader framför sig
(se prop. s. 506).

Beträffande innehållet i 4 kap. i övrigt kan vidare nämnas att ordet ”drätsel”
har tagits bort ur lagen och ersatts med uttrycket ”ekonomisk förvaltning”.
Vidare har uttrycket ”utgifts- och inkomststat” ersatts av ordet
"budget”.

Den grundläggande regeln i 4 kap. H (54 i; prop.) om förmögenhetsskyddet
behålls, medan bl. a. de nuvarande bestämmelserna om hur en
kommun får använda vederlag för en anläggningstillgång eller försäkrings -

KU 1976/77: 25

ersättning för sådan tillgång tas bort. Bestämmelserna om budgetens innehåll
har i huvudsak utformats enligt kommunallagsutredningens förslag och innebär
inga ändringar i sak. Utskottet har för sin del övervägt att i enlighet
med vad som har föreslagits av flera remissinstanser-däribland statskontoret
- i 4 kap. 3 § (56 § prop.) föreslå en bestämmelse om att budgeten skall
omfatta en flerårsdel i vilken redovisas bedömningar av den mera långsiktiga
utvecklingen. Utskottet har emellertid av de skäl som anförs i propositionen
(s. 514) stannat för att tillstyrka propositionens förslag i denna del.

I fråga om fondbildning talas i lagen endast om kapitalfonder och driftfonder.
En ändring i förhållande till utredningens förslag har gjorts som
innebär att medel ur kapitalfond får tas i anspråk för driftändamål, endast
om regeringen tillåter detta.

Med ett förtydligande i 4 kap. 5 S (58 S prop.), varmed inte avses någon
ändring i sak (jfr. 4 kap. 3 5), och några smärre tekniska justeringar,
som framgår av lagförslaget (bilaga /), tillstyrker utskottet samtliga i
propositionen föreslagna paragrafer i 4 kap.

5 kap. Revision

I enlighet med kommunallagsutredningens förslag har bestämmelserna
om revision tagits in i ett särskilt kapitel i den nya kommunallagen. Härigenom
markeras revisorernas oberoende ställning och självständighet i förhållande
till förvaltningsorganen.

5 kap., som är indelat i sju paragrafer, innehåller liksom motsvarande
paragrafer i de nuvarande kommunallagarna bestämmelser om antalet revisorer,
mandattid, valbarhet, ersättning och jäv m. m., revisorernas uppgifter
och befogenheter, revisionsberättelse och ansvarsfrihet. Dessutom föreslås
nya bestämmelser om förvaltning som har samband med revisionsuppdraget
och om befogenhet för fullmäktige att meddela närmare föreskrifter
om revisionen.

I fråga om den förvaltning som följer med revisionsuppdraget blir det
möjligt för kommunerna och landstingskommunerna att själva avgöra om
en särskild revisionsnämnd skall inrättas för de administrativa uppgifterna
eller om revisorerna skall utöva förvaltningen samfällt utan att bilda en
särskild nämnd. Fullmäktige kan också föreskriva att dessa uppgifter skall
skötas av ett särskilt förvaltningsorgan som består av revisorerna eller vissa
av dem och som inte har karaktär av nämnd. Möjligheten att låta styrelsen
eller en annan nämnd ta hand om de administrativa uppgifterna nämns
också i propositionen, men det påpekas att en sådan ordning kan innebära
att revisorernas oberoende ställning försvagas (se prop. s. 533).

Bland nyheterna i övrigt kan nämnas att revisorsval i fortsättningen skall
ske vart tredje år - i alla kommuner och landstingskommuner - för granskning
av de tre följande årens verksamhet. Uppdraget som revisor är sålunda
slutfört först sedan det tredje årets verksamhet har granskats under det
fjärde året efter valet (se prop. s. 524). I 5 kap. 1 ^ (63 S prop.) anges ut -

KU 1976/77: 25

tryckligen att valet av revisorerna skall förrättas av de nyvalda fullmäktige
och att s. k. delad revision är tillåten. Genom regeln att revisorerna liksom
revisorssuppleanterna skall vara minst tre, även vid delad revision, skapas
garantier för att minoritetsintressena kan göra sig gällande i revisionsarbetet.
Bestämmelserna i 2 kap. 23 S (28 5 prop.) om proportionellt val gäller nämligen
även vid val av revisorer och revisorssuppleanter. Några speciella valbarhetsvillkor
föreslås inte för revisorerna utan valbarheten anpassas till
bestämmelserna för fullmäktige i 2 kap. 4 § (9 § prop.). Härigenom införs
sålunda ett bostadsband för revisorerna. Slutligen kan framhållas att den
s. k. sakrevisionen direkt omnämns i den nya lagen.

Utskottet anser att det i propositionen föreslagna innehållet i 5 kap. är
väl avvägt och ger uttryck för de grundläggande principerna för den kommunala
resp. den landstingskommunala revisionen. Med undantag för bestämmelserna
i 5 kap. 1 och 2 SS (63 och 64 SS prop.), vilka närmare kommenteras
i det följande, tillstyrker utskottet sålunda de i 5 kap. föreslagna
paragraferna med de smärre justeringar av redaktionellt slag som framgår
av bilaga 1.

5 kap. 1 och 2 M (63 och 64 §§ prop.)

Såsom nyss har framhållits föreslås i 5 kap. 1 S en enhetlig treårig mandatperiod
för revisorer och revisorssuppleanter. Härigenom blir mandatperioden
för revisorerna lika lång som för nämndledamöterna i alla kommuner
utom Stockholms kommun och i alla landstingskommuner. Enligt kommunallagsutredningen
bör detta öka revisionens effektivitet som kontrollinstrument
och underlätta granskningen av flerårsprojekt. Revisorernas
ställning anses också kunna stärkas genom en längre mandatperiod. Utskottet
anser liksom föredragande statsrådet (prop. s. 524) att det är fördelaktigt
för revisionsarbetet att revisorerna väljs för en följd av år, oavsett
vilken mandatperiod som gäller för styrelsen och övriga nämnder. Något
undantag i fråga om mandatperiodens längd föreslås därför inte för revisorerna
i Stockholms kommun.

I 5 kap. 1 S första stycket föreskrivs vidare att antalet revisorer skall
vara minst tre även vid s. k. delad revision. Härigenom skapas, som nyss
sagts, vissa garantier för att minoritetsintressena kan göra sig gällande i
revisionsarbetet. Enligt utskottet bör det också direkt av lagtexten framgå
att minst tre revisorssuppleanter skall väljas även vid s. k. delad revision.

1 5 kap. 1 S andra stycket föreskrivs att bestämmelserna i 2 kap. 4 §
(9 S prop.) för fullmäktige om valbarhet, verkan av att valbarheten upphör
och rätt till avsägelse skall gälla även för revisorer och revisorssuppleanter.
Liksom vid val till styrelsen och andra nämnder blir dock den som har
uppnått 18 års ålder vid valtillfället valbar. Utskottet har till särskilt övervägande
tagit upp frågan om speciella valbarhetsvillkor bör införas för revisorerna
för att göra det möjligt för t. ex. vissa chefstjänstemän hos

6 Riksdagen 1976177. 4 samt. Nr 25

KU 1976/77: 25

länsstyrelsen att väljas till revisorer, vilket hittills har varit möjligt och också
skett i vissa fall. Flera remissinstanser, bl. a. en länsstyrelse, en landstingskommun
och två kommuner haravstyrktkommunallagsutredningens förslag
i denna del. De har framhållit att både praktiska skäl - t. ex. då en revisor
som avflyttar strax innan revisionsberättelsen skall undertecknas - och intresset
av att kommunerna inte skall bindas i onödan talar för att den nuvarande
ordningen behålls. Utskottet har för sin del förståelse för remisskritiken
på denna punkt men anser likväl att propositionens förslag, som
i sak helt stämmer överens med vad kommunallagsutredningen har förordat,
kan tillstyrkas. Såsom utredningen har framhållit torde det numera alltid
finnas ett tillräckligt antal personer med nödvändig sakkunskap som förtroendevalda
revisorer, vilka dessutom kan tillföras särskild sakkunskap
utifrån genom att kommunerna och landstingskommunerna anlitar någon
form av fackrevision. I praktiken torde det också vara mycket sällsynt att
man väljer revisorer som inte är medlemmar i kommunen eller landstingskommunen.
Av principiella skäl bör därför samma valbarhetsvillkor gälla
för de förtroendevalda revisorerna som för andra förtroendeuppdrag.

Enligt utskottets mening bör det i paragrafen också anges att fyllnadsval
kan ske när revisor, som inte har utsetts vid proportionellt val, avgår
under tjänstgöringstiden. Anledningen till denna lagreglering är att revisorernas
mandatperiod i fortsättningen blir tre år och att valbarhetsreglerna,
som blir desamma som för fullmäktige, dvs. med bl. a. ett bostadsband,
innebär att fyllnadsval kan behöva ske under denna tid. Med
hänsyn till att revisorernas arbete i väsentliga avseenden skiljer sig från
det i styrelsen och övriga nämnder anser utskottet att någon detaljreglering
av samma slag som för ledamöterna i dessa organ inte bör ske.
Fullmäktige bör, enligt utskottets mening, inte heller åläggas att förrätta
fyllnadsval, så snart som en revisor, som inte har valts proportionellt,
avgår, utan endast få rätt att göra detta, när det anses nödvändigt.

Beträffande revisor som har utsetts vid proportionellt val föreslås ingen
särskild lagreglering. En sådan revisor skall alltså i vanlig ordning ersättas
av vederbörande revisorssuppleant. Detta innebär att om också revisorssuppleanterna
har utsetts vid proportionellt val blir bestämmelserna i
8§ lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting,
kommunfullmäktige m. m. avgörande för turordningen mellan revisorssuppleanterna.
Om dessa däremot inte har utsetts vid proportionellt val
avgörs turordningen dem emellan av fullmäktiges beslut.

Beträffande innehållet i 5 kap. 1 § i övrigt föreslår utskottet för tydlighetens
skull att hänvisningarna i andra stycket till 2 kap. 5 S (10 ?; prop.) och i
tredje stycket till 2 kap. 29 >; (34 S prop.) ersätts av lagtext som direkt klargör
bestämmelsernas sakliga innebörd. Av redaktionella skäl föreslår utskottet
att dessa bestämmelser - om rätt till ledighet resp. ersättning m. m. - tas
in i tredje och fjärde styckena.

De i 5 kap. 2 ^ (64 i; prop.) intagna bestämmelserna om att bl. a. ledamot

KU 1976/77: 25

i styrelsen inte för vara revisor eller revisorssuppleant för granskning av
verksamhet som omfattas av hans redovisningsskyldighet eller delta i val
av sådan revisor eller revisorssuppleant stämmer överens med de nuvarande
bestämmelserna i kommunallagarna. I enlighet med utredningens förslag
föreskrivs vidare i propositionen att motsvarande jäv föreligger vid handläggningen
av ärende om ansvarsfrihet för verksamheten men att ordföranden
och vice ordföranden i styrelsen eller annan nämnd ändå får delta
i överläggningen. Ledamot som för delta i överläggningen med stöd av
dessa bestämmelser är dock att anse som jävig och för inte delta i beslutet
i frågan om ansvarsfrihet. Suppleant skall därför kallas in för honom redan
under överläggningen. För att undvika att bara ett mindre antal av fullmäktiges
ledamöter vid en konsekvent tillämpning av jävsregeln är behöriga
att fatta beslut om ansvarsfrihet kan, framhålls det i propositionen (s. 525),
frågan om ansvarsfrihet behandlas särskilt för varje nämnd i den mån anmärkning
mot nämndens förvaltning har framställts i revisionsberättelsen.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till utformning av de nämnda
jävsbestämmelserna med de tekniska ändringar som framgår av bilaga 1.
Enligt utskottets förslag görs det också klart att jävsbestämmelserna omfattar
även andre vice ordföranden i styrelsen eller annan nämnd i de fall då
fullmäktige har valt två vice ordförande.

I detta sammanhang tar utskottet även upp en i motionen 1975/76:451
av herr Björk i Gävle (c) väckt fråga om jäv vid löneförhandling för kommunal
revisorspersonal. I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen
föreslår att denna fråga snarast utreds.

Motionären anför att i de fall då kommun har inrättat eget revisionskontor
sker löneförhandlingar för den vid detta kontor anställda personalen med
deltagande av personal, t. ex. personalsekreterare, lönechefer m. fl., som i
sin tur är föremål för revision av dem vars anställningsvillkor de förhandlar
om. Enligt motionären kan man således påstå att det med den nuvarande
konstruktionen förekommer jäv för hela förhandlingsdelegationen, vilket
betraktas som ett klart otillfredsställande förhållande. Motionären framhåller
att, eftersom revisionen är underställd kommunfullmäktige vore det mer
naturligt om t. ex. fullmäktiges presidium tillsammans med kommunförbundets
förhandlingsdelegation samt resp. fackförbunds förhandlingschefer
i stället utgjorde en sådan förhandlingsdelegation.

Under hänvisning till att konstitutionsutskottet i sitt betänkande (KU
1975:7) över en likalydande motion (1975:308) av samma motionär har förutsatt
att frågan skulle behandlas av då pågående utredningar på det kommunala
området, främst utredningen om den kommunala demokratin, anser
motionären, att då frågan inte har belysts i tillräcklig omfattning i detta
utredningsaibete bör den nu ses över.

Utskottet får för sin del framhålla att de i motionen behandlade jävssituationerna
inte avser de förtroendevalda revisorerna utan den hos revisorerna
anställda personalen. Något verkligt jäv i kommunallagens mening

KU 1976/77: 25

kan knappast anses förekomma, endast för att den granskande revisionspersonalen
får sina anställningsvillkor fastställda under medverkan av annan
personal, som i sin tur är föremål för revision. Utskottet får i detta sammanhang
också erinra om att samtliga landets kommuner utom 20 - och
dessutom 9 landstingskommuner - för närvarande anlitar Svenska kommunförbundets
revisionsavdelning, som är uppdelad på 25 revisionsdistrikt
med en i huvudsak efter länen avpassad indelning. Huvuduppgiften för
revisionsavdel ningen är att biträda kommunerna genom att hos dem utföra
yrkesrevision. Numera har - sedan en kommun nyligen har avskaffat sitt
eget revisionskontor - endast 8 kommuner, däribland Stockholms, Göteborgs
och Malmö kommuner, egna, fullständigt utbyggda revisionskontor
(se närmare härom SOU 1974:99 s. 333). Utskottet finner mot bakgrunden
av det sagda att någon utredning av det slag som motionären har föreslagit
inte behövs och avstyrker därför motionen.

6 kap. Skatt till kommun och landstingskommun

De nuvarande skattebestämmelserna i kommunallagarna är av utpräglat
teknisk natur. Där behandlas hur de beslutande församlingarnas utdebiteringsbeslut
verkar på den preliminära och den slutliga skatten och hur
kommunalskatt och landstingsskatt förskottsvis och slutligen når kommunerna
och landstingskommunerna via den statliga uppbördsorganisationen.

Kommunallagsutredningen har övervägt om några av de nuvarande bestämmelserna
om skatt bör flyttas från kommunallagen till andra författningar
men har stannat för att de med några undantag bör föras över till den
nya kommunallagen. Detta har föranlett invändningar från flera remissinstanser,
som framhållit bl. a. att vissa bestämmelser har en sådan omfattning
och utformning att de inte kan anses uppfylla nutida krav på författningstext.

Föredragande statsrådet anser också att bestämmelserna inte passar väl
in i den nya kommunallagen och att de har en sådan karaktär att det knappast
är möjligt att ge dem en enkel och lättillgänglig utformning. Vidare framhålls
att bestämmelserna inte har något påtagligt intresse för den enskilde förtroendemannen
eller för allmänheten. Eftersom det emellertid är svårt att
finna en lämpligare placering av bestämmelserna, särskilt som de har en
central betydelse för kommunernas och landstingskommunernas ekonomiska
förvaltning, har det dock ansetts försvarligt att, i enlighet med utredningens
förslag, föra över bestämmelserna till den nya kommunallagen (prop.
s. 538).

Propositionens förslag omfattar fem paragrafer. Fyra av dessa paragrafer
är av sådant slag att de, enligt utskottets mening, efter endast en smärre
ytterligare bearbetning kan tas in i den nya kommunallagen. Beträffande
en paragraf, 6 kap. 4 § (73 § prop.), är emellertid läget ett annat.

I denna paragraf regleras sålunda, på ett mycket detaljerat sätt, formerna

KU 1976/77: 25

för statens utbetalning av kommunalskatt till kommunerna och landstingskommunerna.
Bestämmelserna är av rent teknisk natur och berör inte den
kommunala verksamheten som sådan. Enligt utskottets, liksom föredragande
statsrådets och kommunallagsutredningens, mening bör regler av sådant
slag, om det är möjligt att finna en lämpligare placering av bestämmelserna,
inte tas med i den nya kommunallagen. De nämnda bestämmelserna
företer mer släktskap med de regler som nu finns i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt. Efter samråd med budgetdepartementet, som i sin tur hört
riksskatteverket i frågan, föreslår utskottet därför att sakinnehållet i den
i propositionen föreslagna 73 8 i stället tas in i 1965 års lag. Utskottet har
också inhämtat yttrande i ärendet från skatteutskottet (se bilaga 35). I
enlighet med skatteutskottets mening föreslår utskottet att bestämmelserna
tas in i 4 S i 1965 års lag och att de nuvarande 4 och 5 88 i lagen
omnumreras till 5 och 6 88- Vidare bör det anges i den nya 4 8 att bestämmelserna
inte omfattar församlingsskatt. Regler härom finns i 84 8
lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.

I övrigt vill utskottet i detta sammanhang påpeka att uttrycket ”skattekronor
och skatteören”, som förekommer i 6 kap. 2 8 (71 8 prop.) är svårt
att förstå för den enskilde. En ändring av detta uttryck, som är ålderdomligt
och borde ges en mera lättfattlig och modern utformning, kräver emellertid
särskilda överväganden, inte minst därför att motsvarande uttryck återfinns
i åtskilliga andra författningar. Utskottet förutsätter att denna fråga, liksom
de övriga lagtekniska frågor som aktualiserats i skatteutskottets yttrande,
ägnas uppmärksamhet från de närmast berörda myndigheternas sida.

Utskottet tillstyrker sålunda - med det ovan nämnda undantaget - i sak
samtliga de i propositionen föreslagna paragraferna i 6 kap. med de tekniska
ändringar i främst förtydligande syfte som framgår av bifogade lagförslag
(bilaga I) och lägger därjämte fram det av skatteutskottet tillstyrkta förslaget
till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan myndighets utdebitering av skatt (bilaga 34).

7 kap. Kommunalbesvär och besvärsnämnd

I detta kapitel, som är indelat i sex paragrafer, finns bestämmelser om
s. k. kommunalbesvär och om särskild besvärsnämnd. Genom att termen
”kommunalbesvär” förs in i den nya kommunallagen (i rubriken till 7 kap.)
markeras att kommunalbesvär är en särskild typ av besvär som i flera viktiga
hänseenden skiljer sig från förvaltningsbesvären. När man i andra författningar
än kommunallagarna använder ordet ”besvär” avser detta vanligen
förvaltningsbesvär. I förvaltningslagen används ordet ”överklagande” när
både förvaltningsbesvär och kommunalbesvär avses.

I propositionens förslag - men inte i kommunallagsutredningens förslag

KU 1976/77: 25

- omfattar kapitlet även underställning av vissa beslut av fullmäktige. Såsom
framgår av det nedanstående föreslår utskottet inga sådana bestämmelser
i detta kapitel.

Såsom ovan har nämnts (s. 79-80) föreslås att den nuvarande underställningskontrollen
över de s. k. flerårsanslagen slopas. I den nya kommunallagen
finns det därför inga bestämmelser om underställning av kommunala
beslut hos länsstyrelsen. Däremot föreslås i propositionen att de nuvarande
bestämmelserna om underställning av kommunfullmäktiges beslut om
hamnavgifter, grundpenningar eller sluss-, kanal- eller andra farledsavgifter

- i väntan på resultatet av vissa överväganden inom kommunikationsdepartementet
rörande hamnutredningens betänkande (SOU 1974:24) Förslag
till hamnlag - förs över till den nya kommunallagen (75 S).

Utskottet får för sin del framhålla följande. Hamnutredningens förslag
innebär att de nuvarande bestämmelserna om underställningsskyldighet hos
regeringen för de nyss nämnda hamnavgifterna m. m. skall upphävas. K.ommunallagsutredningen
har anslutit sig till detta förslag och därför inte utarbetat
någon lagtext. Enligt utskottets mening står det inte i särskilt god
samklang med de ovan redovisade strävandena att på olika sätt minska
underställningsskyldigheten för kommunerna och landstingskommunerna
att behålla detaljbestämmelser av detta slag i den nya kommunallagen. Innan
slutlig ställning tas till bestämmelsernas sakliga innehåll bör dock, såsom
framhålls i propositionen, avvaktas resultatet av övervägandena inom kommunikationsdepartementet.
Utskottet har erfarit att proposition kan väntas
under år 1977 och anser - under hänvisning till det nu anförda - att bestämmelserna
därför bör tas in i en särskild paragraf i lagen om införande
av kommunallagen och gälla tills vidare (se bilaga 2, 16$).

Utskottets förslag innebär att bestämmelserna om underställning i 7 kap.
kan tas bort helt, eftersom återstoden av 75 K i propositionens förslag -om att beslut som enligt 4 kap. 6 och 7 Si; (59 och 60 SS prop.) skall underställas
regeringens prövning skall insändas till länsstyrelsen, som skall
överlämna handlingarna med eget yttrande till regeringen inte behöver
tas in i kommunallagen (se SOU 1974:99 s. 355).

I den allmänna motiveringen (s. 40-41) har utskottet framfört vissa synpunkter
av principiellt slag beträffande utformningen av bestämmelserna
om kommunalbesvär m. m. Med hänsyn till bl. a. svårigheterna att överblicka
de regler som nu gäller för kommunalbesvärsprocessen i de olika
instanserna - och med tre delvis kolliderande olika regelsystem, nämligen
kommunallagarnas, förvaltningslagens och förvaltningsprocesslagens - har
utskottet tillstyrkt att den i propositionen föreslagna översynen av kommunalbesvärsprocessen
kommer till stånd. Denna översyn kommer, såsom
framgår av propositionen, att omfatta även vissa speciella bestämmelser
som nu finns i 7 kap.

Utskottet anser mot denna bakgrund att de i propositionen föreslagna
besvärsbestämmelserna i 7 kap., vilka med några få undantag stämmer över -

KU 1976/77: 25

ens med gällande rätt, nu kan godtas. Bland nyheterna i förhållande till
de nuvarande kommunallagarnas bestämmelser märks en regel i 7 kap.

1 S andra stycket (76 § prop.) om att kommunalbesvär som inte har anförts
i rätt tid inte skall tas upp till prövning (se närmare härom prop. s. 550).
Vidare skall enligt tredje stycket i samma paragraf i fortsättningen besvär
över landstingets, förvaltningsutskottets och andra landstingskommunala
nämnders beslut ges in direkt till regeringsrätten och inte som tidigare till
länsstyrelsen. Slutligen kan nämnas att i 7 kap. 6 S (81 i: prop.) föreslås
bestämmelser om kommuns och landstingskommuns skyldighet att återställa
verkställighet av beslut som har upphävts. De sist nämnda bestämmelserna
saknar motsvarighet i de nuvarande kommunallagarna.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till utformning av bestämmelserna
i 7 kap. om kommunalbesvär och besvärsnämnd med de redaktionella
ändringar som framgår av bifogade lagförslag (bilaga 1). I utskottets förslag
har sålunda besvärsgrunderna i 1 S omredigerats för att undvika syftningsfel
och uttrycket ”talan mot”, som i propositionens förslag förekommer omväxlande
med uttrycket ”besvär över”, bytts ut mot det sist nämnda uttrycket,
för att inte oklarhet om innebörden skall kunna uppstå. Någon ändring
i sak avses självfallet inte med dessa eller andra redaktionella ändringar.
Beträffande kommunala och landstingskommunala besvärsnämnder får
utskottet dessutom anföra följande.

7 kap. 3 sv (78 § prop.)

Denna paragraf innehåller bestämmelser om besvärsnämnd, vilka i sak
stämmer överens med vad som f. n. föreskrivs i kommunallagarna. I paragrafens
tredje stycke har dock gjorts det tillägget att även beslut av revisorerna
nämns. Några remissinstanser har framhållit att bestämmelserna
om besvärsnämnd behöver förtydligas (se prop. s. 552). Enligt föredragande
statsrådet bör de frågor som remissinstanserna har tagit upp övervägas vid
den översyn av kommunalbesvärsprocessen som, såsom nyss nämnts, föreslås
komma till stånd. Utskottet delar denna mening.

I motionen 1975/76:911 av herrar Romanus (fp) och Petersson i Röstånga
(fp) hemställs ”att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för kommunala
besvärsnämnder enligt riktlinjerna i motionen”.

Motionärerna anser att man bör kunna kräva att det i varje kommun
finns en fristående besvärsnämnd som man kan överklaga tillsättningsärenden
hos och att detta skulle skapa vissa garantier för att man i kommunen
följer vissa sakliga principer vid tjänstetillsättning. Enligt motionärerna bör
de kommunala besvärsnämnderna helst bestå av förtroendemän som inte
har några uppdrag i andra kommunala organ men med erfarenhet både
från olika sidor av den kommunala förvaltningen och av arbetslivet i övrigt.

Motionärerna framhåller vidare att man så långt som möjligt bör undvika
att reglera kommunernas verksamhet och arbetsformer. Dessa bör utformas

KU 1976/77: 25

med hänsyn till lokala förhållanden. Vissa allmänna regler för kommunernas
verksamhet bör dock läggas fast av staten i syfte att garantera rättssäkerhet
och opartiskhet i förvaltningen.

Utskottet vill för sin del erinra om de uttalanden som gjorts vid tidigare
riksdagsbehandling av motioner med liknande syfte (se t. ex. KU 1973:29
och 1974:32). Riksdagen har sålunda flera gånger avslagit motionsyrkanden
att ålägga samtliga kommuner och landstingskommuner att inrätta särskilda
besvärsnämnder, eftersom ett sådant åläggande har ansetts innebära ett inte
tillräckligt motiverat ingrepp i den kommunala självstyrelsen.

Härvid har även beaktats utvecklingen på det förhandlingsbara området
efter 1965 års lagstiftning om tjänstemännens förhandlingsrätt, som har
avsevärt begränsat besvärsnämndernas kompetensområde. 1 det sistnämnda
utskottsbetänkande! (KU 1974:32) redogörs bl. a. för bakgrunden till de nuvarande
lagbestämmelserna och gällande rätt. Även i kommunallagsutredningens
betänkande (SOU 1974:99 s. 366-369) lämnas utförlig redovisning
för gällande rätt m. m.

Enligt utskottets mening finns det inte anledning att nu inta en annan
ståndpunkt och göra besvärsnämnden obligatorisk. För detta talar också
den omständigheten att endast ca en tiondel av primärkommunerna hittills
har utnyttjat möjligheten att inrätta besvärsnämnd. Det torde dock finnas
anledning att ägna frågan fortsatt uppmärksamhet. Utskottet vill särskilt
peka på att den nya lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet kan
komma att påverka besvärsnämndens verksamhet. Den i motionen berörda
frågan om besvärsnämndernas sammansättning kan självfallet övervägas
vid den ovan nämnda översynen av kommunalbesvärsprocessen. Med hänvisning
till det sagda avstyrker utskottet motionen 1975/76:911.

Förslaget till lag om införande av kommunallagen

I de nuvarande kommunallagarna finns, såsom har redovisats i propositionen,
bestämmelser som inte bör föras över till den nya kommunallagen,
eftersom de berör bara ett fåtal kommuner och landstingskommuner och
avser förhållanden som i flertalet fall kommer att successivt förlora sin
aktualitet. Dessa bestämmelser kan inte upphävas utan måste behållas i
någon form. 1 samband med att den nya kommunallagen träder i kraft
uppkommer även andra frågor som måste lösas genom särskilda bestämmelserom
förhållandena vid ikraftträdandet. Utskottet anser, liksom föredragande
statsrådet, att det är lämpligt att bestämmelser av nu nämnt slag
tas in i en särskild lag om införande av den nya kommunallagen.

Enligt utskottets förslag skall den nya kommunallagen träda i kraft den
1 juli 1977, dvs. ett halvt år senare än enligt propositionens förslag. Detta
föranleder motsvarande ändringar i 10 och 11 SS. I 10 S föreslår utskottet
ett förtydligande av innebörd att äldre bestämmelser om arkivvård gäller
till dess föreskrifter som avses i 2 kap. 27 S kommunallagen har meddelats.

KU 1976/77: 25

Även i vissa andra avseenden föranleder utskottets ställningstagande ändringar
i det upprättade särskilda lagförslaget. Sålunda behövs det, om utskottets
förslag till utformning av 2 kap. 8 i? och 3 kap. 6 § kommunallagen
bifalls, inga övergångsbestämmelser av det slag som föreslås i propositionens
6 §. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att den nya kommunallagens
ikraftträdande den 1 juli 1977 inte medför någon rätt för kommun
eller landstingskommun att avkorta löpande mandatperioder.

Vidare föreslår utskottet i en ny 7 § en särskild övergångsbestämmelse,
som klargör att tidsfristen för beredning av motioner som har väckts före
den 1 iuli 1977 skall räknas från nämnda dag. Utskottet föreslår också ett
tillägg i 12 § (13 § prop.) som innebär att äldre bestämmelser skall gälla
i fråga om rätten att anföra kommunalbesvär över beslut som har meddelats
före den 1 juli 1977.

Den i propositionens 12 5 föreslagna bestämmelsen anser utskottet i stället
bör tas in som en övergångsbestämmelse till lagen om ändring i lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt. Den i propositionens 17 5 föreslagna bestämmelsen
om att landstings förvaltningsutskott som är uppdelat på
självständiga avdelningar skall få behålla denna organisation synes grundad
på ett missförstånd (se prop. s. 568). Eftersom ett sådant system
inte längre förekommer i någon landstingskommun behövs inte den i
propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen. Däremot behövs som
en följd av utskottets ställningstagande till frågan om underställning av
vissa hamnavgifter m. m. (se ovan s. 86) en bestämmelse av samma
sakliga innebörd som den som har föreslagits i propositionens 75 § kommunallagen.
Utskottet föreslår att en sådan bestämmelse tas in som en
särskild paragraf (16 ii) sist i lagen om införande av kommunallagen.

I övrigt tillstyrker utskottet propositionens förslag med de ändringar som
framgår av bilaga 2.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:281) om kommunalförbund

Den nya kommunallagen föranleder, såsom redovisas i propositionen (s.
568-574), flera sakliga och redaktionella ändringar i bestämmelserna om
kommunalförbund. Kommunallagsutredningens förslag innebar att alla bestämmelserna
om kommunalförbund arbetades in i ett särskilt kapitel i
kommunallagen. Med hänsyn till den remisskritik som förslaget föranledde
(se prop. s. 216 och 324) föreslås i propositionen att den nuvarande kommunalförbundslagen
behålls och att de nödvändiga ändringarna tas in i denna
lag. Utskottet delar denna mening och tillstyrker det i propositionen framlagda
lagförslaget med de redaktionella ändringar som framgår av bilaga 3.

I detta sammanhang vill utskottet även understryka vad som sägs i propositionen-liksom
i kommunallagsutredningens betänkande-om att kommunalförbundsformen
från bl. a. kommunaldemokratiska synpunkter in -

KU 1976/77: 25

nebär vissa fördelar jämfört med bolagsformen (se närmare härom SOU
1974:99 s. 98-101). Det nuvarande systemet, som föreslås gälla även i fortsättningen,
innebär emellertid att kommunalförbund inte kan bildas mellan
primärkommun som ingår i landstingskommun och landstingskommun.
För sådana samarbetssituationer står därför f. n. främst bolags- eller stiftelseformen
till förfogande. Utskottet vill endast peka på de problem som
detta kan innebära och förutsätter att frågan blir föremål för fortsatta överväganden.

Förslaget till lag om ändring i vallagen (1972:620)

Förslaget till ny kommunallag innebär att vissa bestämmelser om valkretsindelningen
och valsystemet, vilka nu finns i kommunallagarna, skall
föras över till vallagen. Alla bestämmelser som hör samman med val av
ledamöter i kommunfullmäktige och landsting föreslås sålunda flyttas från
kommunallagarna till vallagen.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag, som förutom det nyss sagda,
innebär att i 14 kap. 19 § vallagen införs bestämmelser om ett nytt system
för utseende av suppleanter. Beträffande motiveringen härför hänvisas till
en i propositionen redovisad promemoria av riksskatteverket (se prop. s.
576-581).

Eftersom även prop. 1976/77:1 innehåller ett förslag till lag om ändring
i vallagen, vilket föreslås gälla från samma tidpunkt som det i prop.
1975/76:187 framlagda lagförslaget, föreslår utskottet att dessa båda lagförslag
- efter viss redigering - förs samman till ett lagförslag. De av
utskottet föreslagna bestämmelserna framgår av bilaga 4.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1919:293) om ändring i kommunal och
ecklesiastik indelning

Under hänvisning till det översynsarbete som f. n. pågår inom indelningslagskommittén
föreslås i propositionen endast sådana ändringar i indelningslagen
som nu är nödvändiga för att anpassa den till den nya kommunallagen.
Detta innebär att även vissa landstingskommunala bestämmelser
kommer att ingå i indelningslagen, som hittills har haft uteslutande
primärkommunala bestämmelser. Beträffande motiveringen för dessa och
andra i propositionen framlagda förslag till ändring i indelningslagen kan
utskottet hänvisa till vad som anförs i propositionen (se särskilt s. 329,
356 och 581-582). Utskottet vill dock i detta sammanhang också understryka
vikten av att den gamla indelningslagen så snart som möjligt kan få en
modernare och inte minst från lagteknisk synpunkt bättre utformning än
f. n.

Det i propositionen intagna lagförslaget tillstyrks med de redaktionella
ändringar som framgår av bilaga 5.

KU 1976/77: 25

Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade Såsom

framhålls i propositionen (s. 582-584) innehåller lagen om kommunala
sammanläggningsdelegerade flera hänvisningar till kommunallagen
(1953:753). Eftersom den gamla kommunallagen upphävs genom den nya
kommunallagen, måste vissa följdändringar göras i lagen om kommunala
sammanläggningsdelegerade.

Det i propositionen intagna lagförslaget tillstyrks av utskottet med de
redaktionella ändringar som framgår av bilaga 6.

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

I propositionen 1975/76:187 (s. 584-585) föreslås att ett tillägg görs i 1 §
kommunalskattelagen av innebörd att med beteckningen ”allmän kommunalskatt”,
som förekommer i den nya kommunallagen, avses ”kommunalskatt,
landstingsskatt och församlingsskatt”. Denna ändring, som gör
det möjligt att behålla uttrycket ”allmän kommunalskatt” i skatteförfattningarna,
tillstyrks av utskottet (se bilaga T). Ändringen föreslås, i likhet
med övriga lagförslag, träda i kraft den 1 juli 1977.

De i propositionen 1976/77:1 intagna lagförslagen

I propositionen 1976/77:1 om minskad statlig detaljreglering av kommunerna
m. m. föreslås bl. a. ändrade regler för de kommunala och landstingskommunal
specialreglerade nämnderna. Den grundläggande principen
bakom förslagen, som medför större enhetlighet och enkelhet i nämndorganisationen,
är att kommunernas och landstingskommunernas handlingsfrihet
skall ökas liksom deras möjligheter att anpassa sina verksamhetsformer
efter de lokala förhållandena. Reglerna innebär att bestämmelserna
i den nya kommunallagen blir tillämpliga också på de specialreglerade
nämnderna och att flertalet särbestämmelser i specialförfattningarna om
nämndernas organisation och arbetsformer utgår.

De nya bestämmelserna innebär bl. a. att alla kommunala resp. landstingskommunal
nämnder i fortsättningen kommer att kunna väljas proportionellt
och att frågan om nämndernas sammansättning och utomståendes
närvarorätt vid nämndsammanträden avgörs av kommunerna och
landstingskommunerna. Dessa får också en större frihet att bestämma vilka
nämnder som skall inrättas och hur uppgifterna skall fördelas mellan nämnderna.
Vidare kommer gemensam personaladministration och egendomsförvaltning
att kunna anordnas för alla nämnder. Viss underställningsskyldighet
försvinner också ur speciallagstiftningen.

I propositionen läggs fram sammanlagt 26 lagförslag. Utskottet har berett
övriga berörda riksdagsutskott tillfälle att avge yttrande över resp. lag -

KU 1976/77: 25

förslag. Några invändningar mot de framlagda förslagen har därvid inte
anförts. I ett fall har emellertid pekats på att delade meningar förekommit
bland remissinstanserna om vissa chefstjänstemäns närvarorätt i kommunal
nämnd. Beträffande denna frågas principiella och praktiska aspekter
får utskottet anföra följande.

Utskottet har samma grundläggande syn som den som kommer till uttryck
i propositionen, liksom i de till grund för förslagen där upprättade departementspromemoriorna,
nämligen att nämnderna har förmåga att själva avgöra
vilka utomstående som skall kallas till sammanträdena (se närmare
härom prop. s. 68). En annan utgångspunkt måste vara att nämndernas
val av arbetsformer inte i onödan skall regleras av statsmakterna. Såsom
framhålls i propositionen (s. 73) kan en bedömning på det lokala planet
från fall till fall - av vilket beslutsunderlag och vilken utomstående sakkunskap
som behövs - bättre än generella direktiv från lagstiftaren främja
kloka och väl underbyggda beslut. Endast om det i vissa fall finns särskilt
starka skäl för föreskrifter eller rekommendationer av detta slag bör därför
övervägas en lagreglering av utomståendes närvarorätt.

Under utskottsbehandlingen har närmare diskuterats några sådana fall,
där det inte i främsta rummet har gällt närvarorätten utan snarare den författningsreglerade
närvaroskyldigheten i kommunal nämnd. Som exempel
kan här nämnas läkares medverkan i hälsovårdsnämnd. Propositionens förslag
innebär att den i 9 ii hälsovårdsstadgan (1958:663) föreskrivna skyldigheten
för distriktsläkare att under vissa förutsättningar närvara vid hälsovårdsnämndens
sammanträden upphör. Detta kan självfallet i vissa fall
föranleda praktiska problem. Enligt utskottets mening bör emellertid frågan
kunna lösas på annat sätt än genom en bestämmelse i hälsovårdsstadgan.
Utskottet förutsätter att denna fråga kommer att övervägas närmare i annat
sammanhang. De principiella skäl som har anförts för den i propositionen
föreslagna regleringen, vilken också tillstyrkts av flertalet remissinstanser,
bör sålunda enligt utskottet tillmätas avgörande betydelse vid bedömningen
av dessa frågor. Propositionens förslag i denna del tillstyrks därför av utskottet.

Även i övrigt anser utskottet att de i propositionen föreslagna bestämmelserna
innebär en lämplig anpassning till de av utskottet tillstyrkta bestämmelserna
i den nya kommunallagen. Beträffande den närmare motiveringen
hänvisar utskottet till vad som anförs i propositionen. I vissa avseenden
anser utskottet emellertid att bestämmelserna bör ändras. Med hänvisning
till vad utskottet har anfört om de särskilda bestämmelserna för
Stockholms kommun (se ovan s. 43-44) bör sålunda kommunen få behålla
den nuvarande möjligheten att förrätta årliga val till nämnderna. Utskottet
föreslår därför att bestämmelsen i 3 kap. 5 § första stycket kommunallagen
om treåriga mandatperioder inte görs tillämplig på nämnderna i Stockholms
kommun.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna i resp. 3 8 lagen (1956:2)

KU 1976/77: 25

om socialhjälp, 7 § barnavårdslagen (1960:97) och 5 § lagen (1954:579) om
nykterhetsvård bör enligt utskottets mening inte utformas på det sätt som
skett i propositionen. Enligt andra bestämmelser, som nu inte ändras, i
dessa lagar gäller nämligen inte de först nämnda paragraferna för Stockholm.
Där är i stället - med stöd av särskilda undantagsbestämmelser i de tre
lagarna - socialvården organiserad enligt Kungl. Maj.ts brev (1974:209) till
Stockholms kommun med särskilda bestämmelser i fråga om organisation
av nykterhetsvården, socialhjälpsverksamheten och barnavården i Stockholm
(ändrat senast 1974:1104). Bestämmelserna i brevet har meddelats
med stöd av 8 § 3 mom. första stycket nykterhetsvårdslagen, 11 § första
stycket lagen om socialhjälp och 13 § första stycket barnavårdslagen. De
innebär att socialvården i Stockholms kommun med vissa angivna undantag
skall organiseras enligt lagen (1970:296) om social centralnämnd. Denna
ordning bör enligt utskottet inte rubbas i detta sammanhang. Utskottet
föreslår därför ändringar av de först angivna paragraferna i socialhjälps-,
barnavårds- och nykterhetsvårdslagarna samt motsvarande ändring i 3 § lagen
om social centralnämnd, så att den särskilda regleringen av Stockholmsförhållandena
i dessa paragrafer utgår (se bilagorna 11-14).

Utskottet vill också framhålla att den nya kommunallagstiftningen
innebär att Kungl. Maj:ts brev (1974:209) måste ändras fr. o. m. den
1 juli 1977. I brevet hänvisas nämligen till bestämmelser i kommunallagen
för Stockholm, som då upphör att gälla, och lagen om social centralnämnd.
Dessa hänvisningar bör ändras så att de avser motsvarande bestämmelser
i den nya kommunallagen resp. lagen om social centralnämnd i dess nya
lydelse.

Utskottets tidigare redovisade ställningstagande föranleder slutligen också
vissa andra ändringar i de i propositionen framlagda lagförslagen. Sålunda
föreslås att tidpunkten för ikraftträdandet, som bör vara densamma för samtliga
de nu nämnda lagförslagen som för förslaget till kommunallag, framflyttas
till den 1 juli 1977. Vidare måste den redaktionella utformningen
av hänvisningarna i specialförfattningarna till vissa paragrafer i den nya
kommunallagen ändras.

Med de ovan föreslagna ändringarna tillstyrker utskottet för sin del att
riksdagen godtar samtliga 26 lagförslag, som redovisas i propositionen
1976/77:1. Utskottets förslag framgår av bilagorna 8-32. Såsom tidigare
nämnts (s. 90) har det i propositionen under punkten 11 intagna förslaget
till lag om ändring i vallagen (1972:620) av utskottet förts samman med
det i propositionen 1975/76:187 under punkten 4 intagna förslaget om ändring
i samma lag (se bilaga 4).

Övriga lagförslag

Såsom utskottet har redogjort för i specialmotiveringen till ny kommunallag
lägger utskottet i detta sammanhang fram ytterligare två lag -

KU 1976/77:25

förslag.

I bilaga 33 till detta betänkande läggs sålunda fram ett förslag till lag
om ändring i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom
landsting, kommunfullmäktige m. m. Lagförslaget föranleds av utskottets
förslag att utvidga tillämpningsområdet för proportionella val till att avse
även organ inom styrelsen och de övriga nämnderna. Beträffande motiveringen
hänvisar utskottet till vad som har anförts dels i den allmänna
motiveringen (s. 22-23), dels i specialmotiveringen till 3 kap. 2 och 10 §§
kommunallagen.

I bilaga 34 till detta betänkande lägger utskottet - efter hörande av
skatteutskottet - fram förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt. Detta lagförslag föranleds av att sakinnehållet i 73 $ propositionens
förslag (om utbetalning av kommunalskatt och landstingsskatt) enligt
utskottets mening bör flyttas från kommunallagen till den nyss nämnda
lagen. Beträffande motiveringen hänvisas till vad utskottet anfört i specialmotiveringen
till 6 kap. kommunallagen (s. 84-85).

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. med anledning av propositionerna 1975/76:187 och
1976/77:1 och med avslag på motionen 1976/77:5 fjärde attsatsen
antar de i bilagorna 1-34 till detta betänkande intagna
lagförslagen och förklarar motionen 1976/77:5 femte att-satsen
besvarad med vad utskottet anfört,

2. avslår motionerna 1975/76:451, 1975/76:911, 1976/77:5 första
och andra att-satserna, 1976/77:70, 1976/77:76 samt
1976/77:568,

3. förklarar motionerna 1975/76:913, 1975/76:921,
1975/76:1980 punkterna 9-11, 1976/77:5 tredje att-satsen
och 1976/77:572 besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 3 mars 1977

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Björck i Nässjö
(m), Mossberg (s), Fiskesjö (c), Svensson i Eskilstuna (s), Nordin (c),
Karlsson i Malung (s), Schött (m), Gustafsson i Ronneby (s), Kindbom
(c), Nyquist (s), fru Hammarbacken (c), fru Cederqvist (s) och herr Tarschys
(fp).

KU 1976/77:25

Reservationer

1. av herrar Johansson i Trollhättan (s), Mossberg (s), Svensson i Eskilstuna
(s), Karlsson i Malung (s), Gustafsson i Ronneby (s) och Nyquist (s) samt
fru Cederquist (s), vilka

dels ansett att utskottets yttrande i avsnittet "De beslutande organen”
i den allmänna motiveringen beträffande frågan om delegation av fullmäktiges
beslutanderätt (s. 15-18) bort ha nedanstående lydelse och att sista stycket
i specialmotiveringen till 1 kap. kommunallagen (s. 49-50) bort utgå:

Enligt utskottets mening är det från demokratisk synpunkt väsentligt
att kommunfullmäktiges och landstingets ställning som beslutande organ
inte urholkas. Utskottet kan därför inte förorda att möjligheterna att delegera
beslutanderätt från fullmäktige utvidgas i förhållande till vad som f. n. är
möjligt. Denna principiella mening stämmer överens med vad som har anförts
i propositionen, liksom av demokratiutredningen och flertalet remissinstanser.

Såsom föredragande statsrådet har framhållit i propositionen är det från
lagteknisk synpunkt naturligtvis inte helt tillfredsställande att, som för närvarande,
en viss möjlighet att överföra beslutanderätt härleds ur begreppet
”verkställighet”. Det är å andra sidan knappast möjligt att i lag med någon
exakthet ange i vilken utsträckning som delegation skall få ske eller när
detta inte skall vara tillåtet. Med utskottets principiella mening att delegation
måste ske restriktivt skulle lagbestämmelser om delegation behöva förses
med betydande begränsningar, som i sin tur skulle i onödan försvåra såväl
för kommuner och landsting som för besvärsinstanserna att tillämpa sådana
bestämmelser. Av de skäl som anförs i propositionen (s. 240) är utskottet
sålunda inte berett att förorda några lagbestämmelser om delegation av beslutanderätt
från kommunfullmäktige och landstinget till styrelsen och
nämnderna.

dels ansett att utskottets förslag till 1 kap. 5 $ tredje stycket kommunnallagen
(bilaga 1) bort utgå.

2. av herrar Johansson i Trollhättan (s), Mossberg (s), Svensson i Eskilstuna
(s), Karlsson i Malung (s), Gustafsson i Ronneby (s) och Nyquist (s) samt
fru Cederquist (s), vilka

dels ansett att utskottets yttrande i avsnittet ”De beslutande organen”
i den allmänna motiveringen beträffande frågan om det s. k. ställföreträdarskapet
för landstingets förvaltningsutskott (s. 14, styckena ”Utskottet vill
det följande”) bort ha följande lydelse:

Ställföreträdarskapet för landstingets förvaltningsutskott har hittills varit
nödvändigt från praktisk synpunkt, eftersom landstinget som regel har sammanträtt
sällan. Denna ordning kan emellertid innebära nackdelar från demokratisk
synpunkt. I likhet med demokratiutredningen och föredragande

KU 1976/77:25

statsrådet anser utskottet att alla frågor som har större allmän betydelse
för medborgarna bör redovisas och diskuteras i de beslutande organen. En
sådan ordning medför att den politiska debatten stimuleras på ett sätt som
är av stort värde från kommunaldemokratisk synpunkt. Inte minst för minoritetens
arbetsmöjligheter är det sålunda, såsom framhålls i propositionen,
väsentligt att fler ärenden förs fram till offentlig debatt i landstinget. Därigenom
kan minoriteten få till stånd en debatt och inför medborgarna bättre
markera sin politiska linje i de olika ärendena.

Även om antalet sammanträden med landstinget kan väntas öka i framtiden,
vilket i och för sig kan minska behovet av ett ställföreträdarskap
mellan landstingsmötena, vill utskottet inte förorda att ställföreträdarskapet
nu skall tas bort. Det kan uppenbarligen även i fortsättningen uppkomma
situationer som kräver att beslut i viktiga ärenden fattas snabbt. Utskottet
anser att det i propositionen framlagda förslaget om att ställföreträdarskapet
tills vidare bör finnas kvar, men att dess räckvidd skall begränsas, är lämpligt
avvägt och väl tillgodoser både de principiella och de praktiska synpunkter
som utskottet anser bör vara grundläggande. Utskottet tillstyrker sålunda
den i propositionen föreslagna bestämmelsen om att landstingen skall åläggas
att ge föreskrifter om och i vilken utsträckning ställföreträdarskapet får användas
samt att de beslut som förvaltningsutskottet fattar på grundval av
ställföreträdarskapet skall anmälas för landstinget. Utskottet ville härvid
särskilt understryka vad föredragande statsrådet har anfört om att ställföreträdarskapet
bör reserveras för fall när landstingets beslut inte kan avvaktas
eller fråga är om ärenden som inte har principiell betydelse eller
annars är av större vikt. Den av utskottet föreslagna ordningen ger det
enskilda landstinget frihet att själv avgöra frågan om ställföreträdarskap.

dels ansett, att utskottets förslag till 1 kap. 5 § tredje stycket kommunallagen
(bilaga 1) bort ha följande lydelse:

Förvaltningsutskottet företräder landstinget mellan landstingsmötena i
den utsträckning som landstinget bestämmer och i den mån annat ej följer
av lag eller annan författning. Beslut som har fattats med stöd av detta
stycke skall anmälas till landstinget, som bestämmer i vilken ordning detta
skall ske.

3. av herrar Johansson i Trollhättan (s). Mossberg (s), Svensson i Eskilstuna
(s), Karlsson i Malung (s). Gustafsson i Ronneby (s) och Nyquist (s) samt
fru Cederquist (s), vilka

dels ansett att näst sista stycket i utskottets yttrande i avsnittet ”Omröstningar
och opinionsundersökningar" i den allmänna motiveringen (s. 35)
bort ha nedanstående lydelse och att utskottets specialmotivering till 2 kap.
18 S kommunallagen (s. 58-59) bort utgå:

KU 1976/77:25

Under utskottsbehandlingen har frågan om valnämndens medverkan vid
opinionsundersökningar och omröstningar övervägts. Enligt rättspraxis är
ett kommunalt beslut om en sådan omröstning olagligt om valnämnden
avses medverka. Kommunallagsutredningen föreslog för sin del ett särskilt
stadgande att valnämnden fick anlitas i samband med undersökningar av
detta slag under förutsättning att nämndens övriga verksamhet inte hindras
därmed.

Enligt utskottets mening kan det vara lämpligt att kommunen får anlita
valnämndens ledamöter för att organisera och genomföra opinionsundersökningar
av omröstningskaraktär. I valnämnden finns i allmänhet en betydande
erfarenhet av de praktiska frågor som kan aktualiseras i sådana
sammanhang. Ett stadgande av det slag som föreslagits av kommunallagsutredningen
skapar emellertid onödiga problem av både principiell och praktisk
natur. Valnämnden är en specialreglerad kommunal nämnd vars uppgifter
uteslutande regleras i vallagen. Redan på denna grund framstår det
som betänkligt att jämställa valnämndens biträde vid kommunala opinionsundersökningar
med dess ordinarie uppgifter vid de allmänna valen. Valnämndens
auktoritet kan vidare komma att försvagas om den som specialreglerat
organ ibland skall stå som ansvarig för förrättning som är mindre
formbunden än vid allmänna val. Som framhållits under remissbehandlingen
uppkommer också särskilda problem om valnämndens medverkan föreskrivs
i lag. Sålunda måste frågan om landstingets rätt att anlita den kommunala
valnämnden regleras särskilt. Det krävs t. ex. bestämmelser om kostnadsregleringen
mellan landstingskommunerna och kommunerna. Vidare uppstår
frågan om i vilken utsträckning övriga regler i vallagen bör betraktas
som tillämpliga vid en ifrågasatt omröstning. Det finns betydande risker
för att planering och genomförande av olika omröstnings- och opinionsundersökningar
försenas och onödigt kompliceras om valnämnden i sin
egenskap av valnämnd förutsätts medverka.

Med den i propositionen föreslagna lagtexten blir det möjligt för kommunerna
och landstingskommunerna att utnyttja den erfarenhet och organsation
som finns hos de kommunala valnämnderna genom att i varje
särskilt fall utse dess ledamöter till en kommitté med ansvar för undersökningens
genomförande. Därigenom undviks de svårigheter som följer
med en medverkan av valnämnden som sådan. Vid landstingskommunala
undersökningar kan landstingen själva utse de kommunala valnämndernas
ledamöter till lokala kommittéer och fråga behöver aldrig uppstå huruvida
en viss kommun av olika skäl ej önskar medverka i en undersökning av
detta slag. Landstingen får därmed också själva svara för de kostnader som
är förknippade med undersökningen.

Med hänsyn till vad som anförts ovan anser utskottet att valnämnderna
i sin egenskap av valnämnder inte bör kunna anlitas vid de opinionsundersökningar
och omröstningar som åsyftas i paragrafen,

7 Riksdagen 1976/77. 4 sami Nr 25

KU 1976/77:25

dels ansett att utskottets förslag till 2 kap. 18 § kommunallagen (bilaga
1) bort ha följande lydelse:

Om fullmäktige beslutar det, får som ett led i beredningen av ett ärende
som det tillkommer fullmäktige att handlägga inhämtas synpunkter från
medlemmar i kommunen eller landstingskommunen.

Särskilda yttranden

1. av herr Fiskesjö (c) och fru Hammarbacken (c), vilka beträffande frågan
om kommunallagens terminologi m. m. anfört följande:

Kommunallagen är för de kommunala styrelseorganen en övergripande
lag av i princip samma slag som regeringsformen för de statliga styrelseorganen.
Kommunallag och regeringsform har också det gemensamt att
de är av grundläggande betydelse för det demokratiska styrelseskicket som
sådant. Av detta följer bl. a. att det är särskilt viktigt att dessa lagar är
så utformade att de utan svårighet kan läsas och förstås av en bred allmänhet
utan ett omständligt tolkningsarbete.

Den nya kommunallagen torde härvidlag vara åtskilligt bättre än de kommunallagar
den ersätter. Ytterligare förbättringar hade enligt vår mening
varit möjliga att åstadkomma med hjälp av bl. a. en enhetligare och klarare
terminologi.

Vi vill först fästa uppmärksamheten på att de benämningar som använts
i kommunallagen inte helt överensstämmer med regeringsformens. Grunderna
för den kommunala självstyrelsen anges i 1 kap. 7 § i regeringsformen.
Där talas det om ”primärkommuner” och ”landstingskommuner”. I den
nya kommunallagen används benämningarna ”kommun” och "landstingskommun”.
Det är i och för sig bra att den konstiga bildningen ”primärkommun”
inte återkommer i kommunallagen. Men det är inte tillfredsställande
att benämningarna inte är desamma i grundlag och kommunallag.
Det bästa skulle enligt vår mening vara om de allmänt vedertagna begreppen
”kommun” och "landsting” utan vare sig prefix eller suffix genomgående
användes i all lagtext. Vi föreslog detta från centerns sida redan vid grundlagsreformen
1973.

Men även i kommunallagen som sådan används benämningar som enligt
vår mening i onödan komplicerar förståelsen av lagtexten.

Lagen skall gälla för såväl kommuner som landsting. Gemensamt för
kommuner och landsting är att de har en direktvald beslutande församling,
ett övergripande styrelseorgan samt en rad på särskilda sakuppgifter inriktade
nämnder. Men i lagen behålls en oenhetlig terminologi som leder till särskilda
svårigheter. Det beslutande organet benämns i kommunen ”kommunfullmäktige”
men i landstinget ”landstinget”. Styrelsen i kommunen
kallas för "kommunstyrelsen” men i landstinget för ”förvaltningsutskottet".
- Benämningen förvaltningsutskott är direkt missvisande med hänsyn till
de uppgifter organet i fråga har.

KU 1976/77:25

För att man inte skall behöva upprepa de olika benämningarna i en lång
rad paragrafer i kommunallagen har i 1 kap. 2 § inforts en allmän bruksanvisning
om vad som skall förstås med begreppen ”fullmäktige" och "styrelse”
som använts i de följande paragraferna. Denna metodik leder onekligen
till svårigheter för läsaren.

Enligt vår mening hade det varit bättre att ta steget fullt ut och genomgående
använda följande terminologi:
kommun landsting

kommunfullmäktige landstingsfullmäktige

kommunstyrelse landstingsstyrelse

Med en sådan begreppsapparat hade kommunallagen vunnit åtskilligt i
klarhet och läsbarhet.

Vi vill i detta sammanhang också anföra att vi anser att det är olämpligt
att en rad nämnder har benämningen styrelser. Termen styrelse borde endast
användas om det övergripande styrande organet i kommuner och landsting.

2. av herr Tarschys (fp) som beträffande frågorna om kommunallagens terminologi,
de heltidsengagerade förtroendemännens ställning, suppleanternas inträde
i styrelsen och andra nämnder och kommunal folkomröstning m. m.
anfört följande:

Genom den enhetliga kommunallagen skapas en ny ram för den regionala
och lokala självstyrelsen. Det ligger ett värde i att reformen genomförs i
stor enighet. Utskottet har på åtskilliga punkter förbättrat och förtydligat
propositionen, men några brister kvarstår.

I en lagtext bör vanliga ord ha sin vanliga betydelse. Preciseringar är
ibland nödvändiga, men det finns ingen anledning att kalla päron för äpplen.
Den nya kommunallagen bryter mot denna elementära regel genom att
använda termen ”styrelse” för kommunstyrelse och förvaltningsutskott, termen
”fullmäktige” för kommunfullmäktige och landsting samt termen "annan
nämnd” för styrelser och nämnder. Detta kommer ofelbart att skapa
förvirring. 1 kap. 2 §, som nu måste anlitas för ”dechiffrering” av lagtexten,
hade bort utgå, och i stället hade man bort antingen skriva ut de åsyftade
organens vanliga namn i varje paragraf eller, ännu hellre, genomföra en
radikal namnreform. Många, kanske flertalet medborgare har ingen aning
om vad ”förvaltningsutskottet” är eller gör. Det vore rimligare att kalla
detta organ för ”landstingsstyrelse”.

Det finns andra föråldrade och ofta missuppfattade uttryck som hade
bort ersättas. Hit hör ”skattekrona” och ”skatteöre” (6 kap. 2 §).

En ny kommunallag måste utgå från aktuella förhållanden. Därför är
det olyckligt att man blundat för den professionalisering som skett i kommunalpolitiken.
Borgarråden i Stockholm behandlas i många paragrafer, men
ordet ”kommunalråd” förekommer inte i den nya kommunallagen. Ambitionen
har varit att likställa alla förtroendevalda, vare sig de är ”fritids -

KU 1976/77:25

100

politiker” eller del- eller heltidsarbetande. Även om det kan finnas goda
skäl för en sådan strävan efter jämställdhet går det inte att bygga lagstiftningen
på en rollfördelning som redan är passerad av utvecklingen. Det
hade varit lämpligt att ta upp de heltidsengagerade förtroendemännens ställning
i det kommunala arbetet till en noggrann prövning och anpassa regelsystemet
efter deras faktiska funktioner. Det hade t. ex. varit önskvärt
att ge fullmäktigeledamöterna rätt att framställa interpellation till programeller
rotelansvarigt kommunalråd (2 kap. 24 §).

1 ett avseende gynnas större partier på mindre partiers bekostnad. I 3
kap. 2 S regleras ordningen för suppleanternas inträde vid de tillfällen då
ordinarie ledamöter i styrelsen eller annan nämnd är frånvarande. Om suppleanterna
inte är proportionellt valda skall turordningen enligt utskottets
förslag fastställas vid valtillfället. Tillämpas däremot proportionellt valsätt
gäller reglerna i 8 § lagen om proportionellt valsätt, som innebär att om
ingen suppleant med ”rätt” partifärg finns närvarande blir det i stället en
suppleant från det största partiet som inträder. Det är en besynnerlig princip.
En bättre ordning vore att de genom proportionellt val utsedda ordinarie
ledamöterna enskilt eller partigruppsvis fick anmäla i vilken ordning suppleanter
från andra partier borde inträda vid förfall för suppleanter med
”rätt” partifärg.

En väsentlig landvinning är att kommunala folkomröstningar nu
blir lagliga. Det räcker emellertid inte med en allmän bestämmelse om
att ”omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande” får arrangeras.
Om folkomröstningar - som folkpartiet vill - skall kunna bli ett
stimulerande och regelbundet förekommande inslag i den kommunala demokratin
går det inte att bygga på improvisationer. Det fordras klara regler
om hur frågorna skall formuleras och omröstningar genomföras. En lag
om kommunal folkomröstning bör därför snarast utarbetas till förtydligande
av kommunallagens 2 kap. 18 §.

3. av herrar Björck i Nässjö (m) och Schött (m), vilka beträffande frågan
om beslutförhetskravet i kommuner och landsting anfört följande:

När utredningen om den kommunala demokratin analyserade de frågor
som sammanhänger med kommunfullmäktiges resp. landstingsmötets arbetsförhållanden
föreslog den bl. a. ett obligatoriskt suppleantsystem och
lagstiftning som skulle underlätta för medborgarna att acceptera kommunala
förtroendeuppdrag. Dessa förslag har antagits av riksdagen. En naturlig konsekvens
härav bör vara att man behåller kravet på högsta möjliga närvaro
i de kommunala beslutsförsamlingarna.

Vi delar således den uppfattning som ledamoten Göran Åstrand framförde
i reservation till utredningen, nämligen att beslutförhetskravet i kommuner
och landsting liksom hittills skall vara närvaro av minst två tredjedelar

KU 1976/77:25

101

av ledamöterna. Den sänkning av beslutförhetskravet till mer än hälften
av ledamöterna som utredningsmajoriteten och nu utskottet förordat kan
inte tolkas som annat än ett minskat närvarokrav. Enligt vår uppfattning
skulle det från kommunaldemokratisk synpunkt vara djupt olyckligt om
detta skulle leda till minskad närvaro från ledamöternas sida.

Vi anser därför att utskottet bort som beslutförhetskrav för fullmäktige
- i såväl kommun som landsting - föreslå närvaro av minst två tredjedelar
av ledamöterna.

4. av herrar Björck i Nässjö (m) och Schött (m), vilka beträffande frågan
om landshövdingens närvarorätt vid landstingets sammanträden anfört följande:

Kommunallagsutredningen föreslog att en motsvarighet till den nuvarande
bestämmelsen i 29 tj landstingslagen om landshövdingens eller avdelningschefs
yttranderätt borde behållas som en särregel för landstingen.

Vi beklagar, att föredragande statsrådet och utskottet icke följt detta förslag,
då enligt vår uppfattning hittills gällande ordning inneburit en naturlig
och värdefull samordning mellan länsstyrelsen och landstingskommunen.

5. av herr Fiskesjö (c) och fru Hammarbacken (c), vilka beträffande frågan
om viss närvarorätt vid sammanträden med styrelser och nämnder anfört följande: Närvarorätten

vid sammanträden med styrelser och nämnder regleras i
kommunallagen i 3 kap. 7 och 15 §§. Dessutom hänvisar 13 § bl. a. till

7 5.

Enligt 7 S bestämmer styrelser och nämnder själva vilka som utöver ledamöterna
får vara närvarande. Den som kallats till sammanträde genom
styrelsens eller nämndens beslut kan få tillåtelse att deltaga i överläggningen
men inte i besluten. Vederbörande får inte anteckna egen mening till protokollet.
Föredragande statsrådet anför i propositionen (prop. 1975/76:187
s. 452) att sådan rätt i princip endast bör tillkomma den som har rätt att
deltaga i beslutet.

Mot de bestämmelser som här redovisats har vi ingen erinran. Det är
självklart av värde att en nämnd för att få information i en speciell fråga
kan kalla in utomstående expertis oavsett om det gäller tjänsteman, kommunal
förtroendeman - t. ex. kommunalråd - eller annan särskild sakkunnig.
Det viktiga är att det är nämnden själv som bedömer behovet och
som bestämmer vem som skall kallas.

Däremot är vi mycket tveksamma till de bestämmelser som ges i 15 §.
Enligt denna paragraf kan fullmäktige besluta att viss person eller vissa
personer som inte ingår i nämnden skall ha generellt tillträde till nämndens
sammanträden. Vederbörande som på detta sätt får rätt att närvara har
också rätt att deltaga i överläggningarna och rätt att få sin mening antecknad
till protokollet.

KU 1976/77:25

102

Den möjlighet som här öppnas för tillträde till nämndernas sammanträden
kan t. ex. komma att innebära att vissa kommunalråd eiler alla får generell
rätt att vara närvarande vid samtliga styrelsers och nämnders sammanträden.
Detta kan leda till att de heltidsanställda förtroendemännen kommer att
dominera nämndernas sammanträden på övriga förtroendevaldas bekostnad.

Det förefaller dessutom inkonsekvent att de som av fullmäktige tillerkänts
närvarorätt också får rätt att anteckna sin mening till protokollet. Sådan
rätt har som ovan nämnts inte de som nämnden själv beslutar att kalla.
Vi förutsätter att de befogenheter som 3 kap. 15 § tillerkänner fullmäktige
kommer att tillämpas ytterligt restriktivt.

KU 1976/77:25

Kommunallag

Propositionens förslag

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Riket är indelat i kommuner och
landstingskommuner.

Varje län utgör en landstingskommun,
om ej annat är föreskrivet.

Om kommunalförbund och om
ändring i kommunal indelning finns
särskilda bestämmelser.

2 § Medlem av kommun är var och
en som är kyrkobokförd i kommunen,
äger fast egendom där eller är
taxerad till kommunalskatt där.

Medlem av landstingskommun är
var och en som är medlem av kommun
inom landstingskommunen.

3§ Kommun och landstingskommun
får själva vårda sina angelägenheter.

Stockholms läns landstingskommun
får handha angelägenhet som
avser del av landstingskommunen
och som ankommer på kommun,
om det är påkallat med hänsyn till
betydande behov av samverkan mellan
kommunerna inom nämnda del.

Om vissa angelägenheter som ankommer
på kommun och landstings -

Bilaga 1

Utskottets förslag
1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Riket är indelat i kommuner och
landstingskommuner.

Varje län utgör en landstingskommun,
om ej annat är föreskrivet.

Om kommunalförbund och om
ändring i kommunal och landstingskommunal
indelning finns särskilda
bestämmelser.

2 § / denna lag avses med fullmäktige
kommunfullmäktige och landstinget
samt med styrelsen kommunstyrelsen
och förvaltningsutskottet.

J§ Medlem av kommun är den som
är kyrkobokförd i kommunen, äger
fast egendom där eller är taxerad till
kommunalskatt där.

Medlem av landstingskommun är
den som är medlem av kommun
inom landstingskommunen.

4 § Kommun och landstingskommun
får själva vårda sina angelägenheter.

Om vissa angelägenheter som ankommer
på kommun eller lands -

KU 1976/77:25

B 2

Propositionens förslag

kommun finns särskilda bestämmelser.
Vad som sägs i andra stycket
gäller ej i fråga om sådana angelägenheter.

4 § Beslutanderätten tillkommer
kommun kommunfullmäktige och i
landstingskommun landstinget.

Förvaltning och verkställighet
utövas i kommun av kommunstyrelsen
och övriga nämnder samt i landstingskommun
av förvaltningsutskottet
och övriga nämnder. Nämnderna bereder
även ärenden som skall avgöras
av kommunfullmäktige och landstinget.
För sådan uppgift kan särskild
beredning bestående av en eller
flera personer tillsättas.

Förvaltningsutskottet företräder
landstinget mellan landstingsmötena i
den utsträckning som landstinget bestämmer
och i den mån annat ej föijer
av lag eller annan författning. Beslut
som har fattats med stöd av detta
stycke skall anmälas till landstinget.
Landstinget bestämmer i vilken ordning
detta skall ske.

5 § / denna lag avses med fullmäktige
kommunfullmäktige och landstinget
samt med styrelsen kommunstyrelsen
och förvaltningsutskottet.

2 kap. Fullmäktige

6 § Fullmäktige beslutar hur många
ledamöter i fullmäktige som skall utses.
Antalet skall bestämmas till ett
udda tal och till minst

31 i kommun med 12 000 röstberättigade
invånare eller därunder och

Utskottets förslag

tingskommun finns särskilda bestämmelser.
Vad som sägs i andra
stycket gäller ej i fråga om sådana
angelägenheter.

5 § Kommuns och landstingskommuns
beslutanderätt utövas av fullmäktige.

Förvaltning och verkställighet ankommer
på styrelsen och övriga
nämnder. Nämnderna bereder även
ärenden som skall avgöras av fullmäktige.
För sådan uppgift kan tillsättas
särskild beredning bestående
av en eller flera personer.

Fullmäktige får uppdraga åt styrelsen
eller annan nämnd att i fullmäktiges
ställe fatta beslut i viss grupp av
ärenden, i den mån ej annat följer av
lag eller annan författning. Sådant
uppdrag får ej avse ärenden som är av
principiell beskaffenhet eller i övrigt av
större vikt.

2 kap. Fullmäktige

1 § Fullmäktige beslutar hur många
ledamöter i fullmäktige som skall utses.
Antalet skall bestämmas till ett
udda tal och till minst
31 i kommun med 12 000 röstberättigade
invånare eller därunder och

KU 1976/77:25

B 3

Propositionens förslag

i landstingskommun med 140 000
röstberättigade invånare eller därunder,

41 i kommun med över 12 000 till
och med 24 000 röstberättigade invånare,

51 i kommun med över 24 000 till
och med 36 000 röstberättigade invånare
och i landstingskommun
med över 140 000 till och med
200 000 röstberättigade invånare,

61 i annan kommun med över
36 000 röstberättigade invånare än
Stockholms kommun,

71 i landstingskommun med över
200 000 till och med 300 000 röstberättigade
invånare,

101 i Stockholms kommun och i
landstingskommun med över
300 000 röstberättigade invånare.

Vid tillämpningen av forsta stycket
skall som röstberättigad anses den
som har upptagits i gällande röstlängd.
Länsstyrelsen skall genast underrättas
om beslut om ändring av
antalet fullmäktige. Beslut om ändring
av antalet skall tillämpas först
när val i hela riket av fullmäktige
förrättas nästa gång.

7§ För ledamöterna i fullmäktige
skall utses suppleanter.

I kommun bestämmer kommunfullmäktige
det antal suppleanter
som skall ligga till grund för tillämpningen
av bestämmelserna i 14 kap.
19 § vallagen (1972:620) om utseende
av suppleanter. Antalet skall utgöra
viss andel, dock högst hälften,
av det antal platser som varje parti
erhåller i kommunen eller, om kommunen
har indelats i valkretsar, i
varje valkrets. Uppkommer därvid

Utskottetsförslag

i landstingskommun med 140 000
röstberättigade invånare eller därunder,

41 i kommun med över 12 000 till
och med 24 000 röstberättigade invånare,

51 i kommun med över 24 000 till
och med 36 000 röstberättigade invånare
och i landstingskommun
med över 140 000 till och med
200 000 röstberättigade invånare,

61 i kommun med över 36 000
röstberättigade invånare,

71 i landstingskommun med över
200 000 röstberättigade invånare.

I Stockholms kommun och i landstingskommun
med över 300 000 röstberättigade
invånare skall dock antalet
fullmäktige bestämmas till minst
101.

Vid tillämpningen av första och
andra styckena skall som röstberättigad
anses den som har upptagits

1 gällande röstlängd. Länsstyrelsen
skall genast underrättas om beslut
om ändring av antalet fullmäktige.
Sådant beslut skall tillämpas först när
val i hela riket av fullmäktige förrättas
nästa gång.

2 § För ledamöterna i fullmäktige
skall utses suppleanter.

I kommun bestämmer kommunfullmäktige
det antal suppleanter
som skall ligga till grund för tillämpningen
av bestämmelserna i 14 kap.
19 S vallagen (1972:620) om utseende
av suppleanter. Antalet skall utgöra
viss andel, dock högst hälften,
av det antal platser som varje parti
erhåller i kommunen. Om därvid
uppkommer brutet tal, avrundas detta
till närmast högre helatal. Länsstyrel -

KU 1976/77:25

B 4

Propositionens förslag
brutet tal, avrundas detta till närmast
högre hela tal. Om beslutet skall
länsstyrelsen genast underrättas.

Om antalet suppleanter för ledamöterna
i landstinget gäller vad som
är föreskrivet i vallagen (1972:620).

8 § Rösträtt vid val av ledamöter
och suppleanter i kommunfullmäktige
tillkommer den som är kyrkobokförd
i kommunen och som har
uppnått aderton års ålder senast på
valdagen. Den som är omyndigförklarad
av domstol har dock ej rösträtt.
Den som ej är svensk medborgare
har rösträtt endast om han
har varit kyrkobokförd i riket den
1 november de tre åren närmast före
valåret. Varje röstberättigad har en
röst.

Vid val av ledamöter och suppleanter
i landsting tillkommer rösträtt
var och en som vid val av ledamöter
i kommunfullmäktige är röstberättigad
i kommun inom landstingskommunen.

Frågan huruvida rösträtt enligt
första och andra styckena föreligger
avgörs på grundval av en före valet
upprättad röstlängd.

9§ Ledamöter och suppleanter i
fullmäktige väljes bland dem som
uppfyller villkoren för rösträtt enligt
8 § första och andra styckena.

Landshövding, länsöverdirektör
eller avdelningschef vid länsstyrelse
är ej valbar till ledamot eller suppleant.
Den som är anställd hos
kommunen eller landstingskommunen
och som i egenskap av föredra -

Utskottets förslag

sen skall genast underrättas om kommunfullmäktiges
beslut.

Om antalet suppleanter för ledamöterna
i landstinget gäller vad som
är föreskrivet i vallagen.

3 § Rösträtt vid val av ledamöter
och suppleanter i kommunfullmäktige
har den som är kyrkobokförd i
kommunen och som har uppnått
aderton års ålder senast på valdagen.
Den som är omyndigförklarad av
domstol har dock ej rösträtt. Den
som ej är svensk medborgare har
rösträtt endast om han har varit kyrkobokförd
i riket den 1 november
de tre åren närmast före valåret. Varje
röstberättigad har en röst.

Rösträtt vid val av ledamöter och
suppleanter i landsting har den som
är röstberättigad vid val av ledamöter
och suppleanter i kommunfullmäktige
i kommun inom landstingskommunen.

Frågan huruvida rösträtt enligt
första och andra styckena föreligger
avgöres på grundval av en före valet
upprättad röstlängd.

4 § Ledamöter och suppleanter i
fullmäktige väljes bland dem som
uppfyller villkoren för rösträtt enligt
3 § första och andra styckena.

Landshövding, länsöverdirektör
och avdelningschef vid länsstyrelse
är ej valbara till ledamot eller suppleant.
Den som är anställd hos
kommunen eller landstingskommunen
och som i egenskap av föredra -

KU 1976/77:25

B 5

Propositionens förslag
gande hos styrelsen eller på grund
av andra uppgifter som hör till tjänsten
har den ledande ställningen
bland kommunens eller landstingskommunens
tjänstemän är ej heller
valbar.

Upphör ledamot eller suppleant att
vara valbar, förfaller hans uppdrag
omedelbart. Fullmäktige skall befria
ledamot eller suppleant från hans
uppdrag, om han vill avgå och särskilda
skäl ej talar däremot.

10 § Ledamot och suppleant i fullmäktige
eller beredning har rätt till
den ledighet från anställning som behövs
för uppdraget.

11 § Ledamöter och suppleanter i
fullmäktige väljes för tre tjänstgöringsår,
räknat från och med den 1
november det år då valet har skett.

I Stockholms kommun räknas
tjänstgöringstiden från och med den
15 oktober det år då valet har skett.

Om val av ledamöter och suppleanter
med anledning av ändring i
kommunal eller landstingskommunal
indelning finns särskilda bestämmelser.

/2§ I vallagen (1972:620) finns bestämmelserom

kommuns och landstingskommuns
indelning i valkretsar och
valdistrikt,
om valdag, röstlängd, vals förrättande
och avslutande samt
om förfarandet när ledamot i fullmäktige
har avgått före den bestämda
tjänstgöringstidens utgång och

Utskottets förslag

gande hos styrelsen eller på grund
av andra uppgifter som hör till tjänsten
har den ledande ställningen
bland kommunens eller landstingskommunens
tjänstemän är ej heller
valbar.

Om ledamot eller suppleant upphör
att vara valbar, förfaller hans
uppdrag genast. Fullmäktige skall
befria ledamot eller suppleant från
hans uppdrag, om han vill avgå och
särskilda skäl ej talar däremot.

5 § Ledamot och suppleant i fullmäktige
eller beredning har rätt till
den ledighet från anställning som behövs
för uppdraget.

6 § Ledamöter och suppleanter i
fullmäktige väljes för tre tjänstgöringsår
räknat från och med den 1
november det år då valet har skett.

I Stockholms kommun räknas
tjänstgöringstiden från och med den
15 oktober det år då valet har skett.

Om val av ledamöter och suppleanter
med anledning av ändring i
kommunal eller landstingskommunal
indelning finns särskilda bestämmelser.

7§ I vallagen (1972:620) finns bestämmelser
om

1. kommuns och landstingskommuns
indelning i valkretsar och
valdistrikt,

2. valdag, röstlängd, vals förrättande
och avslutande samt

3. förfarandet när ledamot i fullmäktige
har avgått före den bestämda
tjänstgöringstidens utgång och

KU 1976/77:25

B 6

Propositionensförslag
när suppleant för ledamot har inträtt
som ledamot i fullmäktige eller av
annan anledning har avgått som
suppleant.

/J§ Fullmäktige väljer för varje
tjänstgöringsår vid första sammanträdet
ander tjänstgöringsåret bland sina
ledamöter en ordförande och en vice
ordförande samt, om fullmäktige beslutar
det, även en andre vice ordförande.
Till dess valen har förrättats, utövas
ordförandeskapet av den till
tjänstgöringstiden äldste bland ledamöterna
eller, om två eller flera ledamöter
har lika lång tjänstgöringstid, av
den bland dem som är äldst till levnadsåldern.

Kan varken ordföranden, vice ordföranden
eller, om sådan har utsetts,
andre vice ordföranden närvara vid
sammanträde, skall fullmäktige utse
annan ledamot att för tillfället föra
ordet.

/ fråga om ordförandeskapet vid
första sammanträdet med fullmäktige
som har valts med anledning av
ändring i kommunal indelning finns
särskilda bestämmelser.

14 5 Fullmäktige sammanträder enligt
den ordning som fullmäktige bestämmer
med iakttagande av föreskrifterna
i tredje stycket samt i 57
och 68 §§ om tid för handläggning
av vissa ärenden. Sammanträde skall
även hållas, när styrelsen eller minst
en tredjedel av fullmäktiges ledamöter
begär det eller ordföranden finnér
att det behövs.

I landstingskommun bör sammanträde
hållas minst fyra gånger
varje år.

Utskottetsförslag

när suppleant för ledamot har inträtt
som ledamot i fullmäktige eller av
annan anledning har avgått som
suppleant.

#§ Fullmäktige väljer för den tid
som fullmäktige bestämmer bland
sina ledamöter en ordförande och en
eller två vice ordförande. Till dess valen
har förrättats, utövas ordförandeskapet
av den som har varit ledamot
längst tid. Om två eller flera har varit
ledamöter lika länge, har den äldste av
dem företräde.

Om varken ordföranden eller vice
ordförande kan närvara vid sammanträde,
utser fullmäktige annan ledamot
att för tillfället föra ordet.

Om ordförandeskapet vid första
sammanträdet med kommunfullmäktige
som har valts med anledning
av ändring i kommunal indelning
finns särskilda bestämmelser.

9 § Fullmäktige sammanträder enligt
den ordning som fullmäktige bestämmer
med iakttagande av föreskrifterna
i tredje stycket samt i 4
kap. 4 § och 5 kap. 6 § om tid för
handläggning av vissa ärenden.
Sammanträde skall även hållas, när
styrelsen eller minst en tredjedel av
fullmäktiges ledamöter begär det eller
ordföranden anser att det behövs.

I landstingskommun bör sammanträde
hållas minst fyra gånger
varje år.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

Vid sammanträde före utgången av
december månad förrättas val till de
befattningar inom kommunen eller
landstingskommunen som blir lediga
vid årets slut. År då val i hela
riket av fullmäktige har ägt rum förrättas
valen av de nyvalda fullmäktige.

I Stockholms kommun skall styrelsen
samt ordförande och vice ordförande
i styrelsen väljas vid första sammanträdet
med fullmäktige under
tjänstgöringsåret.

75 § Kungörelse om sammanträde
med fullmäktige utfärdas av ordföranden.
Den skall innehålla uppgift
om tid och plats för sammanträdet
samt om de ärenden som skall behandlas.
Kungörelsen skall minst en
vecka före sammanträdesdagen anslås
på kommunens anslagstavla när fråga
är om sammanträde med kommunfullmäktige
och på landstingskommunens
anslagstavla när fråga är om
sammanträde med landstinget. Om
fullmäktige har bestämt det, skall
kungörelsen anslås också på annan
plats. Minst en vecka före sammanträdesdagen
skall kungörelsen sändas med
posten till varje ledamot och suppleant i
fullmäktige.

Uppgift om tid och plats för sammanträde
samt, om fullmäktige har
bestämt det, uppgift om de ärenden
som skall behandlas skall minst en
vecka före sammanträdesdagen införas
i en eller flera ortstidningar.
Vid sammanträde före utgången av
december månad avgöres för nästa
kalenderår i vilken eller vilka tidningar
sådant tillkännagivande skall
införas. Därvid bör väljas tidningar
som genom spridning inom olika

Utskottetsförslag

Vid sammanträde före december
månads utgång förrättas val till de befattningar
inom kommunen eller
landstingskommunen som blir lediga
vid årets slut. År då val i hela
riket av fullmäktige har ägt rum skall
valen förrättas av de nyvalda fullmäktige.

I Stockholms kommun skall styrelsen
väljas vid första sammanträdet
med fullmäktige under tjänstgöringsåret.

10 § Kungörelse om sammanträde
med fullmäktige utfärdas av ordföranden.
Kungörelsen skall innehålla
uppgift om tid och plats för sammanträdet
samt om de ärenden som skall
behandlas.

Kungörelsen skall minst en vecka
före sammanträdesdagen anslås på
kommunens eller landstingskommunens
anslagstavla och inom samma tid
sändas med posten till varje ledamot
och suppleant i fullmäktige.

Uppgift om tid och plats för sammanträde
samt, om fullmäktige har
bestämt det, uppgift om de ärenden
som skall behandlas skall minst en
vecka före sammanträdesdagen införas
i en eller flera ortstidningar.
Vid sammanträde före december
månads utgång avgöres för följande
kalenderår i vilken eller vilka tidningar
sådant tillkännagivande skall
införas. Därvid bör väljas tidningar
som genom spridning inom olika

KU 1976/77:25

B 8

Propositionensförslag
grupper av kommunens eller landstingskommunens
medlemmar
bringar tillkännagivandet till de flestas
kännedom. Har vid fattandet av
beslut i ämnet förslag om att tillkännagivandet
skall införas i annan ortstidning
än sådan som omfattas av beslutet
varit under omröstning och erhållit
minst en tredjedel av rösterna,
skall tillkännagivandet införas också
i denna tidning.

Fordrar ärende såskyndsam handläggning
att kungörande i den ordning
som föreskrives \ första och andra
styckena ej hinnes med, skall
kungörelsen med uppgift om ärendet
anslås senast vardagen före sammanträdesdagen
och sändas med
posten till varje ledamot och suppleant
i fullmäktige så tidigt att den
kan antagas komma honom tillhanda
inom samma tid.

16 5 Är ledamot i fullmäktige hindrad
att inställa sig till sammanträde
eller att vidare deltaga i sammanträde,
inträder i hans ställe den suppleant
som enligt den mellan suppleanterna
bestämda ordningen står
i tur att tjänstgöra. Vad som har
sagts om ledamot gäller även suppleant,
som har kallats att tjänstgöra
eller som tjänstgör i stället för ledamot.

Ledamot, som inställer sig under
pågående sammanträde eller till fortsatt
sammanträde, har rätt att tjänstgöra
även om suppleant har inträtt
i hans ställe. Ledamot, som har avbrutit
tjänstgöringen vid sammanträde
på grund av annat hinder än
jäv, får därefter ej tjänstgöra vid
sammanträdet.

Suppleant som har börjat tjänst -

Utskottetsförslag

grupper av kommunens eller landstingskommunens
medlemmar
bringar tillkännagivandet till de flestas
kännedom. Om förslag om att
tillkännagivandet skall införas i
annan ortstidning/år minst en tredjedel
av rösterna, skall tillkännagivandet
införas också i denna tidning.

Om ärende fordrar så skyndsam
handläggning att kungörande i den
ordning som föreskrives i andra och
tredje styckena ej hinnes med, skall
kungörelsen med uppgift om ärendet
anslås senast vardagen före sammanträdesdagen
och sändas med
posten till varje ledamot och suppleant
i fullmäktige så tidigt att den kan
antagas komma honom till handa
inom samma tid.

11 § Om ledamot i fullmäktige är
hindrad att inställa sig till sammanträde
eller att vidare deltaga i sammanträde,
inträder i hans ställe den
suppleant som enligt den mellan
suppleanterna bestämda ordningen
står i tur att tjänstgöra. Vad som har
sagts om ledamot gäller även suppleant,
som har kallats att tjänstgöra
eller som tjänstgör i stället för ledamot.

Ledamot, som inställer sig under
pågående sammanträde eller till fortsatt
sammanträde, har rätt att tjänstgöra
även om suppleant har inträtt
i hans ställe. Dock får ej ledamot,
som har avbrutit tjänstgöringen vid
sammanträde på grund av annat hinder
än jäv, därefter under samma dag
tjänstgöra vid sammanträdet.

Suppleant som har börjat tjänst -

KU 1976/77:25

B 9

PropositionensJorshf’
göra med stöd av första stycket har
företräde till tjänstgöring framför annan
suppleant, även om denne står
i tur att tjänstgöra enligt den mellan
suppleanterna bestämda ordningen.
Suppleant, som på grund av att han
är jävig i visst ärende avbryter tjänstgöringen
vid sammanträde, får åter
tjänstgöra sedan ärendet har handlagts.

Ar samtliga suppleanter för ledamot
i kommunfullmäktige hindrade
att inställa sig till sammanträde eller
att vidare deltaga i sammanträde, inträder
i ledamotens ställe den suppleant
som enligt den mellan suppleanterna
bestämda ordningen står
i tur att tjänstgära för den ledamot
som har erhållit den första platsen
för partiet i valkretsen. Om sådan
suppleant ej kan tjänstgöra, inträder
den suppleant som enligt den meitan
suppleanterna bestämda ordningen
står i tur att tjänstgöra för den ledamot
som har erhållit den andra
platsen för partiet i valkretsen och
så vidare efter samma grund. År partiets
samtliga suppleanter i valkretsen
hindrade att inställa sig till sammanträde
eller att vidare deltaga i
sammanträde, inträder suppleant
som har utsetts för partiet i annan
valkrets efter den grund som nyss
har sagts. Därvid äger suppleant som
har utsetts i valkrets där partiets röstetal
är högst företräde.

17 § Fullmäktige får handlägga
ärende endast om flera än hälften av
ledamöterna är närvarande. Fullmäktige
kan dock föreskriva att interpellation
och fråga får besvaras,
även om antalet närvarande är lägre

Utskottets förslag

göra med stöd av första stycket har
företräde framför annan suppleant,
även om denne står i tur att tjänstgöra
enligt den mellan suppleanterna
bestämda ordningen. Suppleant,
som på grund av att han är jävig i
visst ärende avbryter tjänstgöringen
vid sammanträde, får åter tjänstgöra
sedan ärendet har handlagts.

Om samtliga suppleanter för ledamot
i kommunfullmäktige är hindrade
att inställa sig till sammanträde
eller att vidare deltaga i sammanträde,
inträder i ledamotens ställe den
suppleant som enligt den mellan
suppleanterna bestämda ordningen
står i tur att tjänstgöra för den ledamot
som har erhållit den första
platsen för partiet i valkretsen. Om
sådan suppleant ej kan tjänstgöra, inträder
den suppleant som står i tur
att tjänstgöra för den ledamot som
har erhållit den andra platsen för partiet
i valkretsen och så vidare efter
samma grund. Om partiets samtliga
suppleanter i valkretsen är hindrade
att inställa sig till sammanträde eller
att vidare deltaga i sammanträde, inträder
suppleant som har utsetts för
partiet i annan valkrets efter den
grund som nyss har sagts. Därvid har
suppleant, som har utsetts i valkrets
där partiets röstetal är högst, företräde.

12 § Fullmäktige får handlägga
ärende endast om mer än hälften av
ledamöterna är närvarande. Fullmäktige
kan dock föreskriva att interpellation
och fråga får besvaras,
även om antalet närvarande är lägre

KU 1976/77:25

Propositionensförslag
än vad nu har sagts.

År närvarande ledamot enligt 18
eller 64 § på grund av jäv hindrad
att deltaga i handläggningen av visst
ärende, får fullmäktige handlägga
ärendet, även om antalet deltagande
på grund av hindret ej uppgår till vad
som föreskrives i första stycket.

18§ Ledamot i fullmäktige får ej
deltaga i handläggning av ärende
som personligen rör honom själv eller
hans make, föräldrar, barn eller
syskon eller annan honom närstående.
Bestämmelser om jäv i samband
med revision finns i 64 §.

79 S Varje ledamot i fullmäktige har
en röst.

Rätt att deltaga i fullmäktiges
överläggningar men ej i besluten tillkommer 1.

ordföranden eller vice ordföranden
eller, om andre vice ordförande
har utsetts, andre vice ordföranden i
styrelsen,

2. ordföranden eller vice ordföranden
eller, om andre vice ordförande
har utsetts, andre vice ordföranden i
annan nämnd eller i beredning vid
handläggning av ärende som har bereus
av nämnden eller beredningen
och vid besvarande av interpellation
som har ställts till ordföranden i
nämnden eller beredningen,

3. ledamot i styrelsen vid besvarande
av interpellation som enligt
29 § andra stycket har överlämnats
för att besvaras av honom,

4. revisor hos kommunen eller
landstingskommunen vid behand -

Utskottetsförslag

än vad som nu har sagts.

Om närvarande ledamot enligt

13 § eller 5 kap. 2 § på grund av jäv
är hindrad att deltaga i handläggningen
av visst ärende, får fullmäktige
handlägga detta, även om antalet
deltagande på grund av hindret
ej uppgår till vad som föreskrives i
första stycket.

/i§ Ledamot i fullmäktige får ej
deltaga i handläggning av ärende
som personligen rör honom själv eller
hans make, föräldrar, barn eller
syskon eller annan honom närstående.
Bestämmelser om jäv i samband
med revision finns i 5 kap. 2$.

14 § Varje ledamot i fullmäktige har
en röst.

Rätt att deltaga i fullmäktiges
överläggningar men ej i besluten har
även

1. ordföranden eller vice ordförande
i styrelsen,

2. ordföranden eller vice ordförande
i annan nämnd eller i beredning
vid handläggning av ärende
som har beretts av nämnden eller beredningen
och vid besvarande av interpellation
som har framställts till
ordföranden i nämnden eller beredningen,

3. ledamot i styrelsen och sådan
ledamot i styrelse för aktiebolag, ekonomiskförening
eller stiftelse som avses
i23 # andra stycket vid besvarande av
interpellation som enligt 24 it tredje
stycket haröverlämnatsföratt besvaras
av honom,

4. revisor hos kommunen eller
landstingskommunen vid behand -

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

ling av revisionsberättelsen för den

verksamhet som revisionen avser,

5. sådan tjänsteman hos kommunen
eller landstingskommunen som
avses i 9§ andra stycket samt,

6. i den mån fullmäktige har beslutat
det, ledamot eller suppleant i
styrelsen eller annan nämnd eller /'
beredning.

/ Stockholms kommun är borgarråd
skyldig att närvara vid fullmäktiges
sammanträden. Borgarråd får deltaga
i överläggningarna och framställa förslag
men ej deltaga i besluten.

Fullmäktige får kalla tjänsteman
hos den egna kommunen eller den
egna landstingskommunen eller särskild
sakkunnig för att meddela upplysningar
vid sammanträde.

20 § Fullmäktige skall besluta i
ärende som har anhängiggjorts av

1. styrelsen eller annan nämnd,

2. ledamot eller, i Stockholms
kommun, ledamot eller borgarråd
genom motion,

3. regeringen, central förvaltningsmyndighet
eller länsstyrelsen
eller

4. revisorerna, om ärendet avser
förvaltning som har samband med
revisionsuppd råget.

Om fullmäktige har föreskrivit
det, skall fullmäktige besluta i ärende
som har anhängiggjorts av beredning.

21 § Ärende, vari fullmäktige skall
besluta, skall beredas av den nämnd
eller beredning dit ärendet efter sin
beskaffenhet hör eller av en beredning
som fullmäktige särskilt har utsett
för ändamålet.

8 Riksdagen 1976/77. 4 sami Nr 25

Utskottetsförslag

ling av revisionsberättelsen för den
verksamhet som hans uppdrag avser,

5. sådan tjänsteman hos kommunen
eller landstingskommunen som
avses i 4 § andra stycket samt,

6. i den mån fullmäktige har beslutat
det, ledamot eller suppleant i
styrelsen, annan nämnd eller beredning.

Fullmäktige får kalla tjänsteman
hos kommunen eller landstingskommunen
eller särskild sakkunnig
för att meddela upplysningar vid
sammanträde.

/ Stockholms kommun skall borgarråd
närvara vidfullmäktiges sammanträden.
Borgarråd får deltaga i överläggningarna
och framställa förslag
men ej deltaga i besluten.

15 § Fullmäktige skall besluta i
ärende som har väckts av

1. styrelsen eller annan nämnd,
om ej annat är föreskrivet i lag,

2. ledamot genom motion,

3. regeringen, central förvaltningsmyndighet
eller länsstyrelsen,

4. revisorerna, om ärendet avser
förvaltning som har samband med
revisionsuppdraget, eller

5. beredning, om fullmäktige har
föreskrivit det.

/ Stockholms kommun skall fullmäktige
besluta även i ärende som har
väckts av borgarråd genom motion.

16 ii Ärende, vari fullmäktige skall
besluta, skall beredas av den nämnd
eller beredning dit ärendet efter sin
beskaffenhet hör eller av en beredning
som fullmäktige särskilt har utsett
för ändamålet.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

Om ärende har beretts av annan
än den nämnd eller beredning dit
ärendet efter sin beskaffenhet hör,
skall nämnden eller beredningen fl
tillfälle att avge yttrande i ärendet
innan det avgöres. Styrelsen skall alltid
fä tillfälle att yttra sig i ärende
sorn >har beretts av annan än styrelsen.

Val fär förrättas utan föregående
beredning. Ärende som avser ändring
av antalet ledamöter i styrelsen
eller annan nämnd eller avsägelse
från uppdrag som ledamot eller
suppleant i fullmäktige, styrelsen eller
annan nämnd behöver ej heller
beredas.

22 § Motion bör beredas så att fullmäktige
kan fatta beslut med anledning
av motionen vid sammanträde
som hålles inom ett år från det att
motionen har väckts. Om beredningen
ej kan avslutas inom sådan
tid, skall detta och vad som har
framkommit vid beredningen anmälas
till fullmäktige vid sammanträde
inom angivna tid. Fullmäktige fär
vid behandling av sådan anmälan
avskriva motionen från vidare handläggning.

23 § Om fullmäktige beslutar det, får
som ett led i beredningen av ett ärende
som det tillkommer fullmäktige att
handlägga inhämtas synpunkter från
medlemmar i kommunen eller
landstingskommunen.

Utskottets förslag

Om ärende har beretts av annan
än den nämnd eller beredning dit
ärendet efter sin beskaffenhet hör,
skall nämnden eller beredningen fä
tillfälle att avge yttrande i ärendet
innan det avgöres. Styrelsen skall alltid
fä tillfälle att yttra sig i ärende
som har beretts av annan än styrelsen.

Val fär förrättas utan föregående
beredning. Ärende som avser ändring
av antalet ledamöter eller suppleanter
i styrelsen eller annan
nämnd eller avsägelse från uppdrag
som ledamot eller suppleant i fullmäktige,
i styrelsen eller i annan
nämnd eller som revisor eller revisorssuppleant
behöver ej heller beredas.

/7§ Motion bör beredas så, att fullmäktige
kan fatta beslut med anledning
av motionen vid sammanträde
som hålles inom ett år från det att
motionen har väckts. Om beredningen
ej kan avslutas inom sådan
tid, skall detta och vad som har
framkommit vid beredningen anmälas
till fullmäktige vid sammanträde
inom angivna tid. Fullmäktige fär
vid behandling av sådan anmälan
avskriva motionen från vidare handläggning.

18 5 Fullmäktige får besluta att som
ett led i beredningen av ett ärende
som tillhör fullmäktiges handläggning
skall inhämtas synpunkter från medlemmar
i kommunen eller landstingskommunen.
Detta kan ske
genom omröstning, opinionsundersökning
eller liknande förfarande. Därvid
får valnämnden i kommunen anlitas,

KU 1976/77:25

Propostionensförslag

24 § Kan sammanträde med fullmäktige
ej slutföras på utsatt dag,
skall det fortsätta omedelbart eller
vid senare tidpunkt. Skall sammanträdet
fortsätta vid senare tidpunkt,
bestämmer och tillkännager ordföranden
genast tid och plats för det
fortsatta sammanträdet.

Om fortsättande och avslutande
av valförrättning, när val är proportionellt,
finns bestämmelser i lagen
(1955:138) om proportionellt valsätt
vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m. m.

25 § Ärende skall bordläggas, om
det begäres av minst en tredjedel av
de närvarande ledamöterna. För
bordläggning i fråga om val krävs beslut
av fullmäktige med vanlig röstövervikt.
Detta gäller också om samma
ärende skall bordläggas mera än en
Rång.

Beslutas bordläggning, bestämmer
och tillkännager ordföranden genast
till vilken dag ärendet skall uppskjutas.

26 § Ordföranden leder fullmäktiges
sammanträden och föredrager ärendena.
Det åligger ordföranden att tillse
att ärende avgöres endast om fö -

Utskottetsförslag

om ej nämndens verksamhet i övrigt
hindras därigenom. Landstingskommun
får dock anlita valnämnd endast
om kommunfullmäktige beslutar
det. Kommun har rätt att få ersättning
för de kostnader som föranledes av att
landstingskommun anlitar valnämnden.

19 § Om sammanträde med fullmäktige
ej kan slutföras på utsatt
dag, skall det fortsätta genast eller
vid senare tidpunkt. Om sammanträdet
skall fortsätta vid senare tidpunkt,
bestämmer och tillkännager
ordföranden genast tid och plats för
det fortsatta sammanträdet.

Om fortsättande och avslutande
av valförrättning, när val är proportionellt,
finns bestämmelser i lagen
(1955:138) om proportionellt valsätt
vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m. m.

20 § Ärende skall bordläggas, om
det begäres av minst en tredjedel av
de närvarande ledamöterna. För
bordläggning i fråga om val eller av
tidigare bordlagt ärende krävs beslut
av fullmäktige med enkel majoritet.
majoritet.

Om bordläggning beslutas bestämmer
och tillkännager ordföranden innan
sammanträdet avslutas till vilken
dag ärendet skall uppskjutas.

2/§ Ordföranden leder fullmäktiges
sammanträden och föredrager ärendena.
Ordföranden skall tillse att
ärende avgöres endast om föreskrif -

KU 1976/77:25

Propositionens förslag
reskrifterna i 15 § om kungörande
och i 21 § om beredning har iakttagits
i fråga om ärendet.

Även om föreskrifterna i 15 och
21 §§ ej har iakttagits, får ärende avgöras
på sammanträdet, om ärendet
fordrar skyndsam handläggning och
samtliga närvarande ledamöter beslutar
att det skall tagas upp till avgörande.

27 § Sedan överläggningen i ett
ärende har förklarats avslutad, framställer
ordföranden proposition så avfattad,
att den kan besvaras med ja
eller nej. Ordföranden ger därefter
till känna vad som enligt hans uppfattning
har beslutats och befäster
beslutet med klubbslag, om ej omröstning
begäres.

Begäres omröstning, skall den
verkställas efter upprop och ske öppet
utom vid val och i ärende som avser
tillsättning av tjänst. Vid öppen
omröstning får omröstningsapparat
användas. Utgången bestämmes
genom enkel röstövervikt, om ej annat
är föreskrivet för särskilda fall.
Vid lika röstetal för olika meningar
sker avgörandet genom lottning, om
ärendet avser val eller tillsättning av
tjänst, och genom ordförandens utslagsröst
i övriga ärenden.

28 § Val av styrelse och annan
nämnd, av revisorer och revisorssuppleanter
som avses i 63 $ samt av
beredning skall vara proportionellt,

Utskottets förslag

terna i 10 § om kungörande och i
16 § om beredning har iakttagits i
fråga om ärendet.

Ärende som fordrar skyndsam
handläggning får utan hinder av att
föreskrifterna i 10 § om kungörande ej
har iakttagits avgöras vid sammanträdet
om samtliga närvarande ledamöter
beslutar det. Sådant ärende får
utan hinder av att föreskrifterna i 16 §
om beredning ej har iakttagits avgöras
vid sammanträdet, om samtliga närvarande
ledamöter är ense om beslutet.

22 § Sedan ordföranden har förklarat
överläggningen i ett ärende avslutad,
framställer han proposition, så avfattad
att den kan besvaras medja eller
nej. Ordföranden ger därefter till
känna vad som enligt hans uppfattning
har beslutats och befäster beslutet
med klubbslag, om ej omröstning
begäres.

Om omröstning begäres, skall den
verkställas efter upprop och ske öppet
utom i ärende som avser val eller
tillsättning av tjänst. Vid öppen omröstning
får omröstningsapparat användas.
Utgången bestämmes
genom enkel majoritet, om ej annat
är föreskrivet för särskilda fall. Vid
lika röstetal för olika meningar sker
avgörandet genom lottning, om
ärendet avser val eller tillsättning av
tjänst, och genom ordförandens utslagsröst
i övriga ärenden.

23 § Val av styrelse, annan nämnd
och beredning samt av revisorer och
revisorssuppleanter som avses i 5
kap. 1 § skall vara proportionellt, om

KU 1976/77:25

Propositionens förslag
om det begäres av minst så många ledamöter
som motsvarar den kvot,
vilken erhålles om antalet närvarande
ledamöter delas med det antal
personer som valet avser, ökat med
1. Är kvoten ett brutet tal, skall den
avrundas till närmast högre hela tal.
Om förfarandet vid sådant proportionellt
val finns särskilda bestämmelser.
Vad som sägs om annan
nämnd äger i Stockholms kommun ej
tillämpning beträffande nämnd som
avses i 48 § andra stycket.

Vad som sägs i första stycket gäller
också när fullmäktige skall förrätta
val av ledamöter eller suppleanter
i styrelse för aktiebolag, ekonomisk
förening eller stiftelse, av revisorer
för granskning av sådan styrelses
förvaltning eller av suppleanter
för revisorerna.

29 S Ledamot i fullmäktige får till
ordföranden i styrelsen eller annan
nämnd eller i beredning framställa
interpellation i ämne som tillhör fullmäktiges
handläggning. I Stockholms
kommun får interpellation
framställas också till borgarråd. Fullmäktige
beslutar utan föregående
överläggning om interpellationen får
framställas. Interpellationen skall vara
tillgänglig för varje ledamot, innan
fullmäktige fattar beslut som nu har
sagts.

Fullmäktige kan föreskriva att
ordföranden i styrelsen får överlämna
till honom ställd interpellation att
besvaras av annan ledamot av styrelsen
som på grund av sitt uppdrag
har särskilda förutsättningar att be -

Utskottetsförslag

det begäres av minst så många ledamöter
som motsvarar den kvot,
vilken erhålles om antalet närvarande
ledamöter delas med det antal
personer som valet avser, ökat med

1. Om kvoten är ett brutet tal, skall
den avrundas till närmast högre hela
tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt
val finns bestämmelser i
lagen (1955:138) om proportionellt
valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m. m. I Stockholms
kommun gäller ej bestämmelserna
om proportionellt val beträffande
nämnd som avses i 3 kap. 13 § andra
stycket.

Vad som sägs i första stycket gäller
också när fullmäktige skall välja
ledamöter och suppleanter i styrelse
för aktiebolag, ekonomisk förening
eller stiftelse eller revisorer och revisorssuppleanter
för granskning av sådan
styrelses förvaltning.

24 § Ledamot i fullmäktige får till
ordföranden i styrelsen, annan
nämnd eller beredning framställa interpellation
i ämne som tillhör fullmäktiges
handläggning. I Stockholms
kommun får dock interpellation
framställas endast till borgarråd.

Fullmäktige beslutar utan föregående
överläggning om interpellation får
framställas. Interpellation skall vara
tillgänglig för varje ledamot, innan
fullmäktige fattar sådant beslut.

Fullmäktige kan föreskriva att
ordföranden i styrelsen får överlämna
till honom framställd interpellation
att besvaras av annan ledamot
av styrelsen som på grund av sitt
uppdrag har särskilda förutsättningar
att besvara interpellationen eller

KU 1976/77:25

Propositionens förslag
svara interpellationer!.

Om fullmäktige föreskriver det,
får ledamot till ordföranden i styrelsen
eller annan nämnd eller i beredning
framställa fråga i ämne som tillhör
fullmäktiges handläggning.

J0§ Vid sammanträde skall på ordförandens
ansvar föras protokoll. Av
protokollet skall framgå vilka ledamöter
som har varit närvarande.
Protokollet skall, för varje ärende,
innehålla en kortfattad redogörelse
för ärendets beskaffenhet, uppgift
om de förslag och yrkanden i ärendet
som ej har återkallats och fullmäktiges
beslut i ärendet. Har omröstning
ägt rum, skall protokollet innehålla
en redogörelse för propositionsordningen
och uppgift om hur
mänga som har röstat för eller emot.
När omröstning har skett öppet,
skall i protokollet anges hur var och
en har röstat. Har reservation som
avses i 31 § anförts, skall protokollet
innehålla uppgift om reservationen.

Protokollet skall justeras av ordföranden
och minst två ledamöter
som fullmäktige för varje gång utser
bland de närvarande. Justeringen
skall äga rum senast fjorton dagar
efter sammanträdesdagen på tid som
ordföranden bestämmer och tillkännager
vid sammanträdet. Justering
får också verkställas av fullmäktige
antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Senast på andra dagen efter justeringen
skall denna samt uppgift
om den plats där protokollet finns
tillgängligt tillkännages på anslags -

Utskottetsförslag

av sådan ledamot i styrelse för aktiebolag,
ekonomisk förening eller stiftelse
som avses i 23 § andra stycket.

Om fullmäktige föreskriver det,
får ledamot till ordföranden i styrelsen,
annan nämnd eller beredning
framställa fråga i ämne som tillhör
fullmäktiges handläggning. / Stockholms
kommun får dock sådan fråga
framställas endast till borgarråd.

25 § Vid sammanträde skall på ordförandens
ansvar föras protokoll. Av
protokollet skall framgå vilka ledamöter
som har varit närvarande.
Protokollet skall, för varje ärende,
innehålla en kortfattad redogörelse
för ärendets beskaffenhet, uppgift
om de förslag och yrkanden i ärendet
som ej har återkallats och fullmäktiges
beslut i ärendet. Om omröstning
har ägt rum, skall protokollet
innehålla en redogörelse för propositionsordningen
och uppgift om hur
omröstningen har utfallit. När omröstning
har skett öppet, skall i protokollet
anges hur var och en har röstat.
Om reservation som avses i 26 §
har anförts, skall protokollet innehålla
uppgift om reservationen.

Senast på andra dagen efter justeringen
skall denna samt uppgift
om den plats där protokollet finns
tillgängligt tillkännages på anslags -

KU 1976/77:25

Propositionensförslag
tavlan. Tillkännagivandet skall innehålla
uppgift om vilken dag det
har anslagits. Det får ej avlägsnas
före besvärstidens utgång. Bevis om
dagen för anslaget skall tecknas på
protokollet eller utfärdas särskilt. I
landstingskommun skall tillkännagivandet
införas i de tidningar som
avses i 15 § andra stycket.

31 i) Den som vid fullmäktiges sammanträde
har deltagit i avgörande av
ärende får anföra reservation mot det
fattade beslutet. Reservation skall
anmälas innan sammanträdet avslutas
samt, om den närmare utvecklas,
avfattas skriftligen och avges senast
när protokollet justeras.

32 § Fullmäktiges protokoll och de
övriga handlingar som hör till fullmäktiges
arkiv skall vårdas och förtecknas.
Föreskrifter härom och om
arkivvården i övrigt i kommunen eller
landstingskommunen meddelas
av fullmäktige, i den mån annat ej
är särskilt föreskrivet.

33 \i Fullmäktiges sammanträden
skall vara offentliga. Fullmäktige får
dock för visst ärende besluta att
överläggningen skall hållas inom
stängda dörrar. Suppleant får närvara
vid sådan överläggning.

Ordföranden vakar över ordningen
vid sammanträde. Han kan utvisa
den som uppträder störande och ej
rättar sig efter tillsägelse. Uppstår
oordning, som ordföranden ej kan
avstyra, får han upplösa sammanträdet.

Utskottets förslag,

tavlan. Tillkännagivandet skall innehålla
uppgift om vilken dag det
har anslagits. Det får ej avlägsnas
före besvärstidens utgång. Bevis om
dagen för anslaget skall tecknas på
protokollet eller utfärdas särskilt. I
landstingskommun skall tillkännagivandet
införas i de tidningar som
avses i 10 § tredje stycket.

26 § Den som vid fullmäktiges sammanträde
har deltagit i avgörande av
ärende får anföra reservation mot det
fattade beslutet. Reservation skall
anmälas innan sammanträdet avslutas
samt, om den utvecklas närmare,
avfattas skriftligen och avges senast
när protokollet justeras.

27 § Fullmäktiges protokoll och de
övriga handlingar som hör till fullmäktiges
arkiv skall vårdas och förtecknas.
Föreskrifter härom och om
arkivvården i övrigt i kommunen eller
landstingskommunen meddelas
av fullmäktige, i den mån ej annat
är särskilt föreskrivet.

28$ Fullmäktiges sammanträden
skall vara offentliga. Fullmäktige får
dock för visst ärende besluta att
överläggningen skall hållas inom
stängda dörrar. Suppleant får närvara
vid sådan överläggning.

Ordföranden vakar över ordningen
vid sammanträde. Han kan utvisa
den som uppträder störande och ej
rättar sig efter tillsägelse. Om oordning
som ordföranden ej kan avstyra
uppstår, får han upplösa sammanträdet.

KU 1976/77:25

Propositionensförslag

34 § Fullmäktige får besluta att till
ledamot och suppleant i fullmäktige
eller beredning skall i skälig omfattning
utgå ersättning för resekostnader
och andra utgifter som föranledes
av uppdraget samt arvode, pension
och andra ekonomiska förmåner.

35 § Fullmäktige skall i en arbetsordning
meddela de ytterligare föreskrifter
som behövs för fullmäktiges
sammanträden och ärendenas
handläggning.

Arbetsordningen skall innehålla
bestämmelser om anmälan om hinder
för tjänstgöring vid sammanträde,
om utsändning av handlingar inför
sammanträde, om inkallande av
suppleant, om handläggningen av motioner,
interpellationer och frågor som
avses i 29 § tredje stycket samt om förfarandet
vid omröstning.

3 kap. Styrelsen och övriga nämnder
m. m.

Styrelsen skall leda förvaltningen
av kommunens eller landstingskommunens
angelägenheter och ha
inseende över övriga nämnders
verksamhet. Styrelsen skall uppmärksamt
följa de frågor som kan
inverka på kommunens eller landstingskommunens
utveckling och
ekonomiska ställning samt hos fullmäktige
och övriga nämnder liksom
hos andra myndigheter göra de
framställningar som styrelsen finner
påkallade.

Utskottetsförslag

29 § Fullmäktige får besluta att till
ledamot och suppleant i fullmäktige
eller beredning skall i skälig omfattning
utgå ersättning för resekostnader
och andra utgifter som föranledes
av uppdraget samt arvode, pension
och andra ekonomiska förmåner.

J0§ Fullmäktige skall i en arbetsordning
meddela de ytterligare föreskrifter
som behövs för fullmäktiges
sammanträden och ärendenas
handläggning.

Arbetsordningen skall innehålla
bestämmelser om

1. vem som skall föra ordet till dess
tillfällig ordförande som avses i 8 §
andra stycket har utsetts,

2. utsändning av handlingar inför
sammanträde,

3. anmälan av hinder för tjänstgöring
vid sammanträde,

4. inkallande av suppleant,

5. handläggningen av motioner,

6. handläggningen av interpellationer
och frågor som avses i 24 § fjärde
stycket samt

7. förfarandet vid omröstning.

3 kap. Styrelsen och övriga nämnder
m. m.

1 § Styrelsen skall leda förvaltningen
av kommunens eller landstingskommunens
angelägenheter och ha
inseende över övriga nämnders
verksamhet. Styrelsen skall uppmärksamt
följa de frågor som kan
inverka på kommunens eller landstingskommunens
utveckling och
ekonomiska ställning samt hos fullmäktige
och övriga nämnder liksom
hos andra myndigheter göra de
framställningar som styrelsen finner
påkallade.

KU 1976/77:25

PropositionensJÖrslag

Det åligger vidare styrelsen

1. att bereda eller yttra sig i ärenden
som skall handläggas av fullmäktige,

2. att handha den ekonomiska
förvaltningen och därvid själv förvalta
kommunens eller landstingskommunens
egendom i den mån sådan
egendomsförvaltning ej har uppdragits
åt annan nämnd,

3. att handha medelsförvaltningen
i den mån fullmäktige ej har medgivit
annan nämnd att helt eller delvis
handha sin medelsförvaltning,

4. att verkställa fullmäktiges beslut
när verkställigheten ej har uppdragits
åt annan,

5. att själv eller genom ombud
föra kommunens eller landstingskommunens
talan i alla mål och
ärenden när detta icke på grund av
lag eller annan författning eller fullmäktiges
beslut ankommer på annan,

6. att handha kommunens eller
landstingskommunens informationsverksamhet
i den mån fullmäktige
ej har uppdragit denna åt annan
nämnd,

7. att vårda och förteckna kommunens
eller landstingskommunens
arkiv i den mån dessa för sådant ändamål
har överlämnats till styrelsen
samt

8. att i övrigt fullgöra de uppdrag
som fullmäktige har överlämnat till
styrelsen.

Styrelsen skal! handlägga de ärenden
som enligt särskilda författningar
ankommer på styrelsen.

Styrelsen får infordra yttranden
och upplysningar från övriga nämnder
och från beredningar och tjänstemän
i den egna kommunen eller

Utskottets förslag

Det åligger vidare styrelsen

1. att bereda eller yttra sig i ärenden
som skall handläggas av fullmäktige,

2. att handha den ekonomiska
förvaltningen och därvid själv förvalta
kommunens eller landstingskommunens
egendom i den mån sådan
egendomsförvaltning ej har uppdragits
åt annan nämnd,

3. att handha medelsförvaltningen
i den mån fullmäktige ej har medgivit
annan nämnd att helt eller delvis
handha sin medelsförvaltning,

4. att verkställa fullmäktiges beslut
i den mån verkställigheten ej har
uppdragits åt annan,

5. att själv eller genom ombud
föra kommunens eller landstingskommunens
talan i alla mål och
ärenden i den mån detta ej på grund
av lag eller annan författning eller
fullmäktiges beslut ankommer på
annan,

6. att handha kommunens eller
landstingskommunens informationsverksamhet
i den mån fullmäktige
ej har uppdragit denna åt annan
nämnd,

7. att vårda och förteckna kommunens
eller landstingskommunens
arkiv i den mån dessa för sådant ändamål
har överlämnats till styrelsen
samt

8. att i övrigt fullgöra de uppdrag
som fullmäktige har överlämnat till
styrelsen.

Styrelsen skall handlägga de ärenden
som enligt särskilda författningar
ankommer på styrelsen.

Styrelsen får infordra yttranden
och upplysningar från övriga nämnder
och från beredningar och tjänstemän
i kommunen eller lands -

KU 1976/77:25

Propositionens/Örslag
den egna landstingskommunen, när
det behövs för att styrelsen skall
kunna fullgöra sina uppgifter.

J7§ Ledamöter och suppleanter i
styrelsen väljes av fullmäktige till
det antal som fullmäktige bestämmer.
Antalet ledamöter får dock ej
vara under fem.

Om suppleanterej väljes proportionellt,
skall vid valet även bestämmas
den ordning i vilken de skall inkallas
till tjänstgöring.

38 S Beträffande valbarhet till ledamot
eller suppleant i styrelsen, verkan
av att valbarheten upphör och
rätt till avsägelse äger bestämmelserna
i 9§ om ledamot och suppleant
i fullmäktige motsvarande tillämpning.
Den som har uppnått aderton
års ålder senast på dagen för valet
till styrelsen är dock valbar. Utöver
de personer som avses i 9§ andra
stycket får ej heller tjänsteman som
är chef för verk som hör till styrelsens
förvaltningsområde väljas till
ledamot eller suppleant i styrelsen.

I Stockholms kommun får borgarråd
ej väljas till ledamot eller suppleant.

39 i? Ledamot och suppleant i styrelsen
har rätt till den ledighet från
anställning som behövs för uppdraget.

Utskottetsförslag

tingskommunen, när det behövs för
att styrelsen skall kunna fullgöra
sina uppgifter.

2 § Ledamöter och suppleanter i styrelsen
väljes av fullmäktige till det
antal som fullmäktige bestämmer.
Antalet ledamöter får dock ej vara
mindre än fem. Antalet suppleanter
bör vara minst lika stort som antalet ledamöter.

Om suppleanter ej väljes proportionellt,
skall vid valet även bestämmas
den ordning i vilken de skall
inkallas till tjänstgöring.

3 S Beträffande valbarhet till ledamot
eller suppleant i styrelsen, verkan
av att valbarheten upphör och
rätt till avsägelse tillämpas bestämmelserna
i 2 kap. 4 § om ledamot och
suppleant i fullmäktige på motsvarande
sätt. Den som har uppnått
aderton års ålder senast på dagen för
valet till styrelsen är dock valbar.
Utöver de personer som avses i 2
kap. 4 § andra stycket får ej heller
tjänsteman som är chef för verk som
hör till styrelsens förvaltningsområde
väljas till ledamot eller suppleant
i styrelsen.

I Stockholms kommun får borgarråd
ej väljas till ledamot eller suppleant
i styrelsen.

4 S Ledamot och suppleant i styrelsen
har rätt till den ledighet från anställning
som behövs för uppdraget.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag
40$ Ledamöter och suppleanter i
styrelsen väljes för tre år, räknat från
och med den 1 januari året efter det
år då val i hela riket av fullmäktige
har ägt rum.

I Stockholms kommun väljes
dock ledamöter och suppleanter årligen
för tiden intill nästa val vid det
sammanträde som avses i 14 § fjärde
stycket.

Avgår ledamot som har utsetts vid
proportionellt val under tjänstgöringstiden,
inträder suppleant, enligt
den ordning mellan suppleanterna
som har bestämts vid valet, i ledamotens
ställe för återstoden av
tjänstgöringstiden. Avgår annan ledamot,
förrättas fyllnadsval för återstoden
av tjänstgöringstiden.

41 § Fullmäktige utser för den tid
som fullmäktige bestämmer bland
styrelsens ledamöter en ordförande
och en vice ordförande samt, om fullmäktige
beslutar det, även en andre
vice ordförande. I Stockholms kommun
förrättas valen årligen vid det
sammanträde som avses i 14 § förde
stycket för tiden intill nästa val.

Kan varken ordföranden, vice ordföranden
eller, om sådan har utsetts,
andre vice ordföranden närvara vid
sammanträde med styrelsen, skall
styrelsen utse annan ledamot att för
tillfället föra ordet.

År ordföranden på grund av sjukdom
eller annars för längre tid hindrad
att fullgöra sitt uppdrag, får styrelsen
förordna ledamot att som ersättare
för ordföranden fullgöra dennes
uppgifter.

Utskottets förslag

5 § Ledamöter och suppleanter i styrelsen
väljes för tre år, räknat från
och med den 1 januari året efter det
år då val i hela riket av fullmäktige
har ägt rum.

I Stockholms kommun väljes
dock ledamöter och suppleanter årligen
förtiden intill nästa val vid första
sammanträdet med fullmäktige
under tjänstgöringsåret.

Om ledamot som har utsetts vid
proportionellt val avgår under tjänstgöringstiden,
inträder suppleant, enligt
den ordning mellan suppleanterna
som har bestämts vid valet, i ledamotens
ställe för återstoden av
tjänstgöringstiden. Om annan ledamot
avgår, förrättas fyllnadsval för
återstoden av tjänstgöringstiden.

6 § Fullmäktige väljer för den tid
som fullmäktige bestämmer bland
styrelsens ledamöter en ordförande
och en eller två vice ordförande.

Om varken ordföranden eller vice
ordförande kan närvara vid sammanträde
med styrelsen, utser styrelsen
annan ledamot att för tillfället
föra ordet.

Om ordföranden på grund av sjukdom
eller annars för längre tid är
hindrad att fullgöra sitt uppdrag, får
styrelsen utse annan ledamot att som
ersättare för ordföranden fullgöra
dennes uppgifter.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag
42 § Styrelsen bestämmer tid och
plats för sina sammanträden. Sammanträde
skall även hållas, när
minst en tredjedel av styrelsens ledamöter
begär det eller ordföranden
finnér att det behövs.

Styrelsen får kalla ledamot eller
suppleant i fullmäktige, i annan
nämnd eller i beredning eller tjänsteman
hos den egna kommunen eller
den egna landstingskommunen
eller särskild sakkunnig att närvara
vid sammanträde med styrelsen.
Den som har kallats till sammanträde
får, om styrelsen medger det, deltaga
i överläggningarna men ej i besluten.

43 § Bestämmelserna i 16 sv om suppleants
tjänstgöring i fullmäktige äger
motsvarande tillämpning beträffande
suppleant i styrelsen. Vad som har
sagts nu gäller även när ledamot, som
ej har utsetts vid proportionellt val,
har avgått men fyllnadsval ännu ej
har ägt rum.

Suppleant får närvara vid styrelsens
sammanträden och skall underrättas
om tid och plats för sammanträde.

44 ij Styrelsen får handlägga ärende
endast om flera än hälften av ledamöterna
är närvarande.

Bestämmelserna i 18 § om jäv för
ledamot i fullmäktige äger motsvarande
tillämpning på ledamot i styrelsen
och på annan som har att handlägga
ärende hos styrelsen. Den som är jävig
får ej närvara vid handläggningen
av ärende.

Utskottets förslag

7 § Styrelsen bestämmer tid och
plats för sina sammanträden. Sammanträde
skall även hållas, när
minst en tredjedel av styrelsens ledamöter
begär det eller ordföranden
anser att det behövs.

Styrelsen får kalla ledamot eller
suppleant i fullmäktige, annan
nämnd eller beredning, tjänsteman
hos kommunen eller landstingskommunen
eller särskild sakkunnig
att närvara vid sammanträde med
styrelsen. Den som har kallats till
sammanträde får, om styrelsen beslutar
det, deltaga i överläggningarna
men ej i besluten.

8 § Beträffande suppleants tjänstgöring
i styrelsen gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 2 kap. 11 ,sv om
suppleants tjänstgöring i fullmäktige.
Detta gäller även när ledamot, som
ej har utsetts vid proportionellt val,
har avgått och fyllnadsval ännu ej
har ägt rum.

Suppleant får närvara vid styrelsens
sammanträden och skall underrättas
om tid och plats för sammanträde.

9 § Styrelsen får handlägga ärende
endast om mer än hälften av ledamöterna
är närvarande.

Ledamot i styrelsen och annan
som har att handlägga ärende hos
styrelsen får ej deltaga i eller närvara
vid handläggningen av ärende som
personligen rör honom själv eller hans
make, föräldrar, barn eller syskon eller
annan honom närstående.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

45 § I fråga om förfarandet vid fattande
av beslut, förande av protokoll,
protokolls innehåll, justering av
protokoll, tillkännagivande om justering
och reservation äger bestämmelserna
i 27, 30 och 31 SS om fullmäktige
motsvarande tillämpning
för styrelsen. Protokollet får dock
justeras av ordföranden och endast
en ytterligare ledamot. Tillkännagivande
om justering behöver ej införas
i tidning.

Styrelsens protokoll och de övriga
handlingar som hör till styrelsens arkiv
skall vårdas och förtecknas enligt
de föreskrifter som avses i 32 S.

46 S Bestämmelserna i 7 § förvaltningslagen
(1971:290) äger motsvarande
tillämpning i ärende hos styrelsen.

Delgivning med styrelsen sker
med ordföranden eller den som enligt
reglemente, instruktion eller särskilt
beslut är behörig att mottaga
delgivning.

47 § Fullmäktige får antaga reglemente
med närmare bestämmelser
om styrelsens verksamhet.

Styrelsen får, om fullmäktige beslutar
det, uppdraga åt särskild av -

Utskottetsförslag

10 § När styrelsen väljer avdelning
som avses i 12 # eller organ bestående
av ledamöter eller suppleanter i styrelsen
för beredning av ärende som styrelsen
skall handlägga tillämpas bestämmelserna
i 2 kap. 23 § om proportionellt
va! pä motsvarande sätt.

I fråga om förfarandet vid fattande
av beslut, förande av protokoll, protokolls
innehåll, justering av protokoll,
tillkännagivande om justering
och reservation tillämpas bestämmelserna
i 2 kap. 22, 25 och 26 §§
om fullmäktige på motsvarande sätt
för styrelsen. Protokollet får dock
justeras av ordföranden och endast
en ytterligare ledamot. Tillkännagivande
om justering behöver ej införas
i tidning.

Styrelsens protokoll och de övriga
handlingar som hör till styrelsens arkiv
skall vårdas och förtecknas enligt
de föreskrifter som avses i 2 kap.
27 5.

11 § Bestämmelserna i 7 § förvaltningslagen
(1971:290) om när handling
anses ha kommit in till myndighet
tillämpas på motsvarande sätt i ärende
hos styrelsen.

Delgivning med styrelsen sker
med ordföranden eller den som enligt
reglemente, instruktion eller särskilt
beslut är behörig att mottaga
delgivning.

12 5 Fullmäktige får antaga reglemente
med närmare bestämmelser
om styrelsens verksamhet.

Styrelsen får, om fullmäktige beslutar
det, uppdraga åt särskild av -

KU 1976/77:25

Propositionens förslag
delning, bestående av ledamöter eller
suppleanter i styrelsen, åt ledamot
eller suppleant eller åt tjänsteman
hos kommunen eller landstingskommunen
att på styrelsens
vägnar besluta i vissa grupper av ärenden,
vilkas beskaffenhet skall anges
i reglemente eller särskilt beslut.
Framställning eller yttrande till fullmäktige
liksom yttrande med anledning
av besvär över styrelsens beslut
får dock ej beslutas annat än av styrelsen
samfällt.

Beslut som har fattats med stöd
av uppdrag enligt andra stycket skall
anmälas till styrelsen. Styrelsen bestämmer
i vilken ordning detta skall
ske.

48 § Fullmäktige tillsätter nämnder
för förvaltning och verkställighet
som utövas enligt särskilda författningar.
För sådana nämnder gäller
vad som föreskrives i dessa författningar.

För förvaltning och verkställighet
i övrigt får fullmäktige tillsätta de
nämnder som behövs.

Ledamöter och suppleanter i sådan
nämnd som avses i andra stycket
väljes av fullmäktige till det antal
som fullmäktige bestämmer. Beträffande
sådan nämnd äger i övrigt vad
som är föreskrivet i 37 $ andra stycket,
38 § första stycket, 39 sv, 40 § tredje
stycket, 42-47 M och, utom i fråga
om nämnd i Stockholms kommun,
41 § motsvarande tillämpning.

49 § Fullmäktige får, i den mån annat
ej är föreskrivet i lag eller annan
författning, besluta att styrelsen eller

Utskottets förslag

delning, bestående av ledamöter eller
suppleanter i styrelsen, åt ledamot
eller suppleant eller åt tjänsteman
hos kommunen eller landstingskommunen
att på styrelsens
vägnar besluta i viss grupp av ärenden,
vilkas beskaffenhet skall anges
i reglemente eller särskilt beslut.
Framställning eller yttrande till fullmäktige
liksom yttrande med anledning
av överklagande av styrelsens
beslut får dock beslutas endast av
styrelsen samfällt.

Beslut som har fattats med stöd
av uppdrag enligt andra stycket skall
anmälas till styrelsen, som bestämmer
i vilken ordning detta skall ske.

13 § Fullmäktige tillsätter nämnder
för förvaltning och verkställighet
som enligt särskilda författningar
ankommer på dessa. För sådana
nämnder gäller vad som är föreskrivet
i dessa författningar.

För förvaltning och verkställighet
i övrigt får fullmäktige tillsätta de
nämnder som behövs. Ledamöter
och suppleanter i sådan nämnd väljes
av fullmäktige till det antal som
fullmäktige bestämmer. Beträffande
sådan nämnd skall vad som är föreskrivet
beträffande styrelsen i 2 ,sv
andra stycket, 31 första stycket, 4 f
5 # tredje stycket, 7-12 W och, utom
i fråga om nämnd i Stockholms
kommun, 6 ,\v tillämpas på motsvarande
sätt.

14 § Fullmäktige får, i den mån ej
annat är föreskrivet i lag eller annan
författning, besluta att styrelsen eller

KU 1976/77:25

Propositionens förslag
annan nämnd skall

1. handha förvaltning och verkställighet
i fråga om egendom som
eljest förvaltas av andra nämnder,

2. handlägga frågor om anställning,
ledighet, vikariat eller skiljande
från tjänst samt andra frågor beträffande
personal som är underställd
andra nämnder.

50 § Fullmäktige får besluta att ledamot
eller suppleant i fullmäktige,
styrelsen eller annan nämnd eller beredning
får närvara vid styrelsens eller
annan nämnds sammanträden,
även om han ej är ledamot eller
suppleant i styrelsen eller nämnden,
och deltaga i överläggningarna men
ej i besluten samt få sin mening antecknad
i protokollet.

51 § I fråga om ersättning, arvode,
pension och andra ekonomiska förmåner
till ledamot och suppleant i styrelsen
och annan nämnd äger bestämmelserna
i 34 § motsvarande tilllämpning,
om ej annat är särskilt föreskrivet.

52 § I Stockholms kommun väljer
fullmäktige borgarråd för tre år vid
det sammanträde som avses i 14 §
Jjärde stycket det år då val i hela riket
av fullmäktige har ägt rum. Beträffande
valbarhet till borgarråd och
verkan av att valbarheten upphör
äger bestämmelserna i 9 § om ledamot
i fullmäktige motsvarande tilllämpning.
Vid val av borgarråd skall,
om det begäres, varje borgarråd väljas
särskilt.

Utskottets förslag
annan nämnd skall

1. handha förvaltning och verkställighet
i fråga om egendom som
annars förvaltas av annan nämnd,

2. handlägga frågor om anställning,
ledighet, vikariat eller skiljande
från tjänst samt andra frågor beträffande
personal som är underställd
annan nämnd.

15 ij Fullmäktige får besluta att ledamot
eller suppleant i fullmäktige,
styrelsen, annan nämnd eller beredning
får närvara vid styrelsens eller
annan nämnds sammanträden, även
om han ej är ledamot eller suppleant
i styrelsen eller nämnden, och deltaga
i överläggningarna men ej i besluten
samt få sin mening antecknad
i protokollet.

76 S Fullmäktige får besluta att till ledamot
och suppleant i styrelsen eller
annan nämnd skall i skälig omfattning
utgå ersättning för resekostnader och
andra utgifter sorn föranledes av uppdraget
samt arvode, pension och andra
ekonomiska förmåner.

77§ I Stockholms kommun väljer
fullmäktige borgarråd för tre år vid
första sammanträdet under tjänstgöringsåret
det år då val i hela riket av
fullmäktige har ägt rum. Beträffande
valbarhet till borgarråd och verkan
av att valbarheten upphör tillämpas
bestämmelserna i 2 kap. 4 § om ledamot
i fullmäktige pä motsvarande
sätt. Vid val av borgarråd skall, om
det begäres, varje borgarråd väljas
särskilt.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

Avgår borgarråd under tjänstgöringstiden,
skall nytt val av borgarråd
snarast förrättas för återstoden av
tjänstgöringstiden. För tiden intill
dess nytt val har skett och vid tjänstledighet
för borgarråd får styrelsen
förordna vikarie.

Ifråga om ersättning, arvode, pension
och andra ekonomiska förmåner
äger bestämmelserna i 34 § motsvarande
tillämpning.

53 § Borgarråden skall närvara vid
styrelsens sammanträden och får
deltaga i överläggningarna men ej i
besluten. Borgarråden skall bilda en
borgarrådsbe redning.

Styrelsen utser borgarråd till ordförande
i sådan nämnd, som avses
i 48 §, om ej annat har föreskrivits
i lag eller annan författning eller bestämts
av fullmäktige. Borgarråd
tjänstgör som ordförande i nämnd
intill dess han avgår som borgarråd.
Förändras ärendenas fördelning mellan
borgarråden, får styrelsen besluta
att borgarråds ordförandeuppdrag
skall upphöra tidigare. Den som styrelsen
enligt 52 § andra stycket har
förordnat till vikarie för borgarråd
utövar även borgarrådets uppdrag
som ordförande i nämnd.

Fullmäktige meddelar närmare
föreskrifter om borgarråden.

Utskottets förslag

Om borgarråd avgår under tjänstgöringstiden,
skall nytt borgarråd
snarast väljas för återstoden av
tjänstgöringstiden. För tiden till
dess så har skett och vid tjänstledighet
för borgarråd får styrelsen förordna
vikarie.

Fullmäktige får besluta att till borgarråd
skall i skälig omfattning utgå
ersättning/or resekostnader och andra
utgifter som Joranledes av uppdraget
samt arvode, pension och andra
ekonomiska förmåner.

18 § Borgarråden skall närvara vid
styrelsens sammanträden och får
deltaga i överläggningarna men ej i
besluten. Borgarråden skall bilda en
borga rrådsberedning.

Styrelsen utser borgarråd till ordförande
i sådan nämnd, som avses
i 13 §, om ej annat har föreskrivits
i lag eller annan författning eller bestämts
av fullmäktige. Borgarråd
tjänstgör som ordförande i nämnd
till dess han avgår som borgarråd.
Om ärendenas fördelning mellan
borgarråden förändras, får styrelsen
besluta att borgarråds ordförandeuppdrag
skall upphöra tidigare.
Den som styrelsen enligt 17 § andra
stycket har förordnat till vikarie för
borgarråd utövar även borgarrådets
uppdrag som ordförande i nämnd.

Fullmäktige meddelar närmare
föreskrifter om borgarråden.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag
4 kap. Ekonomisk förvaltning

54 5 Vad kommun eller landstingskommun
tillhör i fast eller lös egendom
bör förvaltas så, att förmögenheten ej
minskas.

55 § Kommuns och landstingskommuns
medelsbehov skall, i den mån
det ej fylles på annat sätt, täckas med
skatt som utdebiteras enligt 71 §.

56 § Kommun och landstingskommun
skall årligen upprätta budget för
nästa kalenderår.

Budgeten skall, med utgångspunkt
i ställningen enligt de avslutade
räkenskaperna för året före det
år som budgeten upprättas, innehålla
en plan för ekonomin under budgetåret.
I planen skall redovisas de
anslag som skall utgå och täckningen
av medelsbehovet med angivande
av skattesatsen.

57 § Förslag till budget skall göras
upp av styrelsen före oktober månads
utgång. Om särskilda förhållanden
påkallar det, får budgetförslaget
göras upp i november månad. 1 sådant
fall skall styrelsen före oktober
månads utgång göra upp förslag till
skattesats för den kommunalskatt
eller landstingsskatt som ingår i preliminär
skatt för inkomst under det
följande året. Styrelsen bestämmer
när övriga nämnder senast skall läm -

B 27

Utskottetsförslag
4 kap. Ekonomisk förvaltning

1 § Fast eller lös egendom som tillhör
kommun eller landstingskommun
bör förvaltas så, att förmögenheten ej
minskas.

2 § Kommuns och landstingskommuns
medelsbehov skall, i den mån
det ej fylles på annat sätt, täckas med
skatt som utdebiteras enligt 6 kap.

3 S Kommun och landstingskommun
skall årligen upprätta budget för
nästa kalenderår.

4 § Förslag till budget skall göras
upp av styrelsen före oktober månads
utgång. Om särskilda förhållanden
påkallar det, får budgetförslaget
göras upp i november månad. I sådant
fall skall styrelsen före oktober
månads utgång göra upp förslag till
skattesats för den kommunalskatt
eller landstingsskatt som ingår i preliminär
skatt för inkomst under det
följande året. Styrelsen bestämmer
när övriga nämnder senast skall läm -

9 Riksdagen 1976177. 4 samt. Nr 25

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

na sina särskilda budgetförslag till
styrelsen.

Budgeten fastställes av fullmäktige
före november månads utgång.
År då val i hela riket av fullmäktige
har ägt rum skall budgeten fastställas
av de nyvalda fullmäktige. Kan budgeten
till följd av särskilda förhållanden
ej fastställas inom den tid som
nyss har sagts, skall fullmäktige ändå
fastställa skattesatsen inom denna
tid. Budgeten skall därefter fastställas
före december månads utgång.
Därvid får fullmäktige, om det finns
skäl därtill, fastställa annan skattesats
än den som har bestämts tidigare.

Styrelsens förslag till budget skall
från och med kungörandet av det
sammanträde med fullmäktige, vid
vilket budgeten skall fastställas, vara
tillgängligt för allmänheten på plats
som tillkännages i kungörelsen.

58 § Beslutas anslag annat än i samband
med att budgeten fastställes,
skall beslutet innefatta anvisning av
medel för att täcka anslaget. Kommun
och landstingskommun kan besluta
att anslag/öV visst ändamål får,
i den mån det ej förbrukas under det
år för vilket det har beviljats, användas
för avsett ändamål under det följande
året. Motsvarande beslut får
därefter fattas för ett år i sänder.

59 § Kommun och landstingskommun
får avsätta medel till kapitalfonder
och driftfonder. Fondmedel får
tagas i anspråk för annat ändamål än

Utskottets förslag

na sina särskilda budgetförslag till
styrelsen.

Budgeten fastställes av fullmäktige
före november månads utgång.
År då val i hela riket av fullmäktige
har ägt rum skall budgeten fastställas
av de nyvalda fullmäktige. Om budgeten
till följd av särskilda förhållanden
ej kan fastställas /öre november
månads utgång, skall fullmäktige
ändå fastställa skattesatsen inom
denna tid. Budgeten skall därefter
fastställas före december månads utgång.
Därvid får fullmäktige, om det
finns skäl därtill, fastställa annan
skattesats än den som har bestämts
tidigare.

Styrelsens förslag till budget skall
från och med kungörandet av det
sammanträde med fullmäktige vid
vilket budgeten skall fastställas vara
tillgängligt för allmänheten på plats
som tillkännages i kungörelsen.

5 § Beslut om anslag skall även innefatta
anvisning av medel för att
täcka anslaget. Fullmäktige kan besluta
att särskilt anslag, som ej förbrukas
under det år för vilket det har
beviljats, får användas för samma
ändamål under det följande året. Sådant
beslut får därefter fattas för ett
år i sänder.

6 § Kommun och landstingskommun
får avsätta medel till kapitalfonder
och driftfonder. Fondmedel får
tagas i anspråk för annat ändamål än

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

det som fonden avser endast genom
beslut i samband med att budgeten
fastställes. Medel ur kapitalfond får
tagas i anspråk för driftändamål endast
om regeringen medger det.

60 § Kommun och landstingskommun
får taga upp lån med en återbetalningstid
av högst fem år samt
lån, som enligt uttryckligt beslut
skall användas för betalning av äldre
lån och återbetalas inom de betalningsterminer
som gäller för det äldre
lånet.

Vid förvärv av intecknad egendom
får kommun och landstingskommun
övertaga betalningsansvar
även för sådan intecknad skuld som
är ställd att betalas inom längre tid
eller i annan ordning.

För lån i andra fall än som avses
i första och andra styckena fordras
regeringens medgivande.

Bestämmelserna i första och tredje
styckena gäller även borgen.

61 § Regeringen kan föreskriva att
kommun eller landstingskommun
utan särskilt medgivande får taga
upp lån av statsmedel, som beviljas
av statlig myndighet, och lån för särskilt
angivna ändamål samt att kommun
får åtaga sig ansvarighet gentemot
staten för lån som av statsmedel
beviljas annan än kommunen
och ikläda sig borgensansvar för lån
av visst slag.

Utskottets förslag

det som fonden avser endast genom
beslut i samband med att budgeten
fastställes. Medel ur kapitalfond får
tagas i anspråk för driftändamål endast
om regeringen medger det.

7§ Kommun och landstingskommun
får taga upp lån med en återbetalningstid
av högst fem år samt
lån, som enligt uttryckligt beslut
skall användas för betalning av äldre
lån och återbetalas inom de betalningsterminer
som gäller för det äldre
lånet.

Vid förvärv av intecknad egendom
får kommun och landstingskommun
övertaga betalningsansvar
även för sådan intecknad skuld som
är ställd att betalas inom längre tid
eller i annan ordning.

Lån i andra fall än som avses i
första och andra styckena får tagas
upp endast om regeringen medger det.

Bestämmelserna i första och tredje
styckena gäller även borgen.

8 § Regeringen kan föreskriva att
kommun eller landstingskommun
utan särskilt medgivande får taga
upp lån av statsmedel, som beviljas
av statlig myndighet, och lån för särskilt
angivna ändamål samt att kommun
får åtaga sig ansvarighet gentemot
staten för lån som av statsmedel
beviljas annan än kommunen
och ikläda sig borgensansvar för lån
av visst slag.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

62 § Det åligger styrelsen att fora fortlöpande
räkenskaper över de medel
som den omhänderhar.

Annan nämnd som omhänderhar
medel skall föra räkenskaper i enlighet
med anvisningar av styrelsen
och årligen inom tid som styrelsen
bestämmer till styrelsen avlämna redovisning
för sin medelsförvaltning
under föregående kalenderår.

När sådan redovisning har lämnats,
skall styrelsen inom tid som
fullmäktige bestämmer sammanfatta
och avsluta räkenskaperna.

5 kap. Revision

63 5 Nyvalda fullmäktige väljer under
år då val i hela riket av fullmäktige
har ägt rum tre eller flera revisorer
samt lika många suppleanter
för granskning av de tre följande
årens verksamhet. Fullmäktige får
därvid välja revisorer och suppleanter
för granskning av viss eller vissa
nämnders verksamhet. Antalet revisorer
och suppleanter för varje
nämnd eller grupp av nämnder skall
dock vara minst tre.

Beträffande valbarhet till revisor
eller revisorssuppleant, verkan av att
valbarheten upphör, rätt till avsägelse
och rätt till ledighet från anställning
äger bestämmelserna i 9 och 10 §§
om ledamot i fullmäktige motsvarande
tillämpning. Den som har uppnått
adertons års ålder senast på dagen
för valet till revisor eller suppleant
är dock valbar.

Utskottets förslag

9 § Styrelsen skall fortlöpande föra
räkenskaper över de medel som den
omhänderhar.

Annan nämnd som omhänderhar
medel skall föra räkenskaper i enlighet
med anvisningar av styrelsen
och årligen, inom tid som styrelsen
bestämmer, till styrelsen avlämna
redovisning för sin medelsförvaltning
under föregående kalenderår.

När sådan redovisning har lämnats,
skall styrelsen inom tid som
fullmäktige bestämmer sammanfatta
och avsluta räkenskaperna.

5 kap. Revision

1 § Nyvalda fullmäktige väljer under
år då val i hela riket av fullmäktige
har ägt rum tre eller flera revisorer
samt minst lika många revisorssuppleanter
för granskning av de
tre följande årens verksamhet. Fullmäktige
får därvid välja revisorer
och suppleanter för granskning av
viss eller vissa nämnders verksamhet.
Antalet revisorer, liksom antalet
suppleanter, för varje nämnd eller
grupp av nämnder skall dock vara
minst tre.

Beträffande valbarhet till revisor
eller revisorssuppleant, verkan av att
valbarheten upphör och rätt till avsägelse
skall bestämmelserna i 2 kap.
4 § om ledamot i fullmäktige tillämpas
på motsvarande sätt. Den som
har uppnått aderton års ålder senast
på dagen för valet till revisor eller
suppleant är dock valbar.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

Ifråga om ersättning, arvode, pension
och andra ekonomiska förmåner
till revisor och revisorssuppleant
äger bestämmelserna i 34 § motsvarande
tillämpning.

64 S Den som är ledamot eller suppleant
i styrelsen eller annars är redovisningsskyldig
till kommunen
eller landstingskommunen eller sådan
den redovisningsskyldiga närstående,
som avses i 18 §, får ej vara revisor
eller revisorssuppleant för
granskning av verksamhet som omfattas
av redovisningsskyldigheten
och ej heller deltaga i val av revisor
eller revisorssuppleant för granskning
av sådan verksamhet eller i
handläggningen av ärende om ansvarsfrihet
för verksamheten. Ordföranden
och vice ordföranden i styrelse
eller annan nämnd, vars verksamhet
granskningen gäller, får utan
hinder av vad nu har sagts och även
om de ej är ledamöter i fullmäktige
deltaga i fullmäktiges överläggning,
när revisionsberättelse som avser
granskningen behandlas.

Utskottets förslag

Om revisor som ej har utsetts vid proportionellt
val avgår under tjänstgöringstiden
får fullmäktige förrätta fyllnadsval
för återstoden av denna tid.

Revisor och revisorssuppleant har
rätt till den ledighet från anställning
som behövs för uppdraget.

Fullmäktige får besluta att till revisor
och revisorssuppleant skall i skälig
omfattning utgå ersättning för resekostnader
och andra utgifter sorn föranledes
av uppdraget samt arvode,
pension och andra ekonomiska förmåner.

2 § Den som är ledamot eller suppleant
i styrelsen eller annars är redovisningsskyldig
till kommunen
eller landstingskommunen får ej
vara revisor eller revisorssuppleant
för granskning av verksamhet som
omfattas av redovisningsskyldigheten
och ej heller deltaga i val av revisor
eller revisorssuppleant för
granskning av sådan verksamhet eller
i handläggningen av ärende om
ansvarsfrihet för verksamheten.
Detsamma gäller make, föräldrar,
barn eller syskon eller annan närstående
till den redovisningsskyldige. Ordföranden
och vice ordförande i styrelsen
eller annan nämnd vars verksamhet
granskningen gäller får, utan
hinder av vad som nu har sagts och
även om de ej är ledamöter i fullmäktige,
deltaga i fullmäktiges överläggning,
när revisionsberättelse
som avser granskningen behandlas.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

65 § Revisorerna granskar styrelsens
och övriga nämnders verksamhet.
De prövar om verksamheten har
utövats på ett ändamålsenligt och
från ekonomisk synpunkt tillfredsställande
sätt, om räkenskaperna är
rättvisande och om den kontroll som
har utövats inom nämnderna är tillräcklig.

Revisor har rätt att av nämnd erhålla
de uppgifter och upplysningar
som behövs för revisionsarbetet. Revisor
får när som helst inventera de
penningmedel och värdehandlingar
som nämnd omhänderhar samt taga
del av räkenskaper och andra handlingar
som berör nämnds verksamhet.

Vad som har sagts om nämnd gäller
i tillämpliga delar om beredning.

66 § Revisorerna utövar, om fullmäktige
ej bestämmer annat, själva
den förvaltning som har samband
med revisionsuppdraget. Beslut som
revisorerna fattar angående förvaltningen
skall upptagas i protokoll. Bestämmelserna
i 45 § om justering av
protokoll och tillkännagivande om
justeringen äger motsvarande tilllämpning.

67 § Revisorerna skall årligen till
fullmäktige avge berättelse med redogörelse
för resultatet av den revision
som avser verksamheten under
det föregående året. Av berättelsen
skall framgå om anmärkning beträf -

Utskottets förslag

3 § Revisorerna granskar styrelsens
och övriga nämnders verksamhet.
De prövar om verksamheten har
utövats på ett ändamålsenligt och
från ekonomisk synpunkt tillfredsställande
sätt, om räkenskaperna är
rättvisande och om den kontroll som
har utövats inom nämnderna är tillräcklig.

Revisor har rätt att av nämnd fö
de uppgifter och upplysningar som
behövs för revisionsarbetet. Revisor
får när som helst inventera de penningmedel
och värdehandlingar sorn
nämnd omhänderhar samt taga del
av räkenskaper och andra handlingar
som berör nämnds verksamhet.

Vad som har sagts om nämnd gäller
i tillämpliga delar beträffande beredning.

4 § Revisorerna utövar, om ej fullmäktige
bestämmer annat, själva
den förvaltning som har samband
med revisionsuppdraget. Beslut som
revisorerna fattar angående förvaltningen
skall upptagas i protokoll. Bestämmelserna
i 3 kap. 10 § om justering
av protokoll och tillkännagivande
om justeringen tillämpas pä
motsvarande sätt.

5 § Revisorerna skall årligen till fullmäktige
avge berättelse med redogörelse
för resultatet av den revision
som avser verksamheten under det
föregående året. Av berättelsen skall
framgå om anmärkning beträffande

KU 1976/77:25

Propositionens förslag,

fande den granskade verksamheten
föreligger eller ej. Framställes anmärkning,
skall anledningen till
denna anges i berättelsen. Revisionsberättelsen
skall innehålla särskilt
uttalande i frågan om ansvarsfrihet
tillstyrkes eller ej.

68 § Sedan förklaringar har inhämtats
över de anmärkningar som har
framställts i revisionsberättelsen,
skall fullmäktige vid sammanträde
före utgången av året efter det år som
revisionen avser besluta om ansvarsfrihet
skall beviljas eller åtgärd för
att bevara kommunens eller landstingskommunens
rätt skall vidtagas.
Väckes ej talan inom ett år från
det att revisionsberättelsen framlades
på sammanträde med fullmäktige,
anses ansvarsfrihet beviljad.
Utan hinder av att ansvarsfrihet har
beviljats får talan föras beträffande
skada på grund av brottslig handling,
om ej ansvarsfriheten uppenbarligen
avsåg även den skadan.

69 § Fullmäktige kan meddela närmare
föreskrifter om revisionen.

Utskottets förslag

den granskade verksamheten föreligger
eller ej. Om an märk ning/ram -ställes skall anledningen till denna
anges i berättelsen. Revisionsberättelsen
skall innehålla särskilt uttalande
i frågan huruvida ansvarsfrihet
tillstyrkes eller ej.

6 § Sedan förklaringar har inhämtats
över de anmärkningar som har
framställts i revisionsberättelsen,
skall fullmäktige vid sammanträde
före utgången av året efter det år som
revisionen avser besluta om ansvarsfrihet
skall beviljas eller åtgärd för
att bevara kommunens eller landstingskommunens
rätt skall vidtagas.
Om ej talan väckes inom ett år
från det att revisionsberättelsen
framlades på sammanträde med fullmäktige,
anses ansvarsfrihet beviljad.
Utan hinder av att ansvarsfrihet
har beviljats får talan föras beträffande
skada på grund av brottslig
handling, om ej ansvarsfriheten
uppenbarligen avsåg även den skadan.

7§ Fullmäktige kan meddela närmare
föreskrifter om revisionen.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

6 kap. Skatt till kommun och landstingskommun 70

§ Om skyldighet att erlägga
kommunalskatt föreskrives i kommunalskattelagen
(1928:370).

Var och en som är skattskyldig till
kommun inom landstingskommun
är också skyldig att erlägga landstingsskatt.

71 § Kommunalskatt och landstingsskatt
utdebiteras i förhållande
till de skattekronor och skatteören
som vid senaste taxering har påförts
de skattskyldiga.

Den skattesats som har bestämts
för visst år skall tillämpas vid fastställandet
dels av sådan kommunalskatt
och landstingsskatt som ingår
i preliminär skatt för inkomst under
detta år, dels av sådan kommunalskatt
och landstingsskatt som ingår
i slutlig skatt på grund av det följande
årets taxering.

Har enligt 57 § annan skattesats
slutligt fastställts än som har bestämts
tidigare, skall den kommunalskatt
eller landstingsskatt, som
ingår i den preliminära skatten för
inkomst under det följande året, utgå
efter den tidigare bestämda skattesatsen.
Den kommunalskatt och
landstingsskatt, som ingår i slutlig
skatt på grund av det därnäst följande
årets taxering, skall utgå efter
den utdebitering som har bestämts i
samband med att budgeten fastställdes.

Utskottets förslag

6 kap. Skatt till kommun och landstingskommun 1

§ Om skyldighet att erlägga kommunalskatt
föreskrives i kommunalskattelagen
(1928:370).

Den som är skattskyldig till kommun
inom landstingskommun är
också skyldig att erlägga landstingsskatt.

2 § Kommunalskatt och landstingsskatt
utdebiteras i förhållande till de
skattekronor och skatteören som vid
senaste taxering har påförts de skattskyldiga.

Den skattesats som har bestämts
för visst år skall tillämpas vid fastställandet
av dels sådan kommunalskatt
och landstingsskatt som ingår
i preliminär skatt för inkomst under
detta år, dels sådan kommunalskatt
och landstingsskatt som ingår i slutlig
skatt på grund av det följande
årets taxering.

Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket
annan skattesats slutligt har fastställts
än den som har bestämts tidigare,
skall den kommunalskatt eller
landstingsskatt, som ingår i den
preliminära skatten för inkomst under
det följande året, utgå efter den
tidigare bestämda skattesatsen. Den
kommunalskatt och landstingsskatt,
som ingår i slutlig skatt på grund av
det därnäst följande årets taxering,
skall utgå efter den skattesats som
har bestämts i samband med att budgeten
fastställdes.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

72 § När budgeten har fastställts,
skall styrelsen ofördröjligen underrätta
länsstyrelsen och vederbörande lokala
skattemyndighet om den skattesats
som har bestämts för det följande
året. Samtidigt skall styrelsen
underrätta länsstyrelsen om det
sammanlagda belopp, som för
nämnda år har beslutats till utdebitering
på grundval av det löpande
årets taxering till kommunal inkomstskatt.

Har budgeten ej fastställts inom tid
som anges i 57 § andra stycket första
punkten, skall så snart skattesatsen
för den preliminära skatten har fastställts
särskild underrättelse härom
lämnas till riksskatteverket,
länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten.

Har fullmäktige ej före utgången av
oktober månad fattat beslut om utdebitering,
skall styrelsen ofördröjligen
underrätta riksskatteverket, länsstyrelsen
och den lokala skattemyndigheten
om styrelsens förslag till skattesats.

I annan kommun är Stockholms
kommun skall styrelsen också underrätta
länsstyrelsen om beslut om
utdebitering till församling inom
kommunen.

73 § Kommun är berättigad att för
visst år av staten uppbära kommunalskatt
med belopp som motsvarar vad
som skulle utgå på grundval av antalet
skattekronor och skatteören i kommunen
för året, beräknat efter den skattesats
som har bestämts för det föregående
året. Vid beräkningen av antalet

Utskottets förslag

3 § När budgeten har fastställts,
skall styrelsen genast underrätta
länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten
om den skattesats som
har bestämts för det följande året.
Samtidigt skall styrelsen underrätta
länsstyrelsen om det sammanlagda
belopp, som för nämnda år har beslutats
till utdebitering på grundval
av det löpande årets taxering till
kommunal inkomstskatt.

Om skattesatsen ej har fastställts
före oktober månads utgång skall styrelsen
genast underrätta riksskatteverket,
länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten
om styrelsens förslag
till skattesats. Om budgeten ej har
fastställts före november månads utgång
skall, så snart skattesatsen för
den preliminära skatten har fastställts,
de nyss nämnda myndigheterna
underrättas om skattesatsen.

I annan kommun än Stockholms
kommun skall styrelsen också underrätta
länsstyrelsen om beslut om
utdebitering till församling inom
kommunen.

4 § Om utbetalning av kommunalskatt
och landstingsskatt finns bestämmelseri
lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av
skatt.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

skattekronor och skatteören beaktas
bestämmelserna i 2 § lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt.

Har enligt 57 § annan skattesats
slutligt fastställts än som har bestämts
tidigare, skall till grund för utbetalningen
läggas den utdebitering som har
bestämts i samband med att budgeten
fastställdes.

Kommun är berättigad att av staten
såsom förskott uppbära det belopp
som på grundval av taxeringsnämnds
beslut visst år (taxeringsår) rörande
taxering till kommunal inkomstskatt
har beslutats till utdebitering för det
kommande året. Vid beräkningen av
förskottsbeloppet justeras antalet skattekronor
och skatteören enligt 2 § lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt. Vad som
har beslutats till utdebitering ingår i
kommunens fordran hos staten vid ingången
av året näst efter det år, då
beslutet fattades. Förskottet avräknas
mot den kommunalskatt, som kommunen
har rätt att uppbära av staten
på grundval av taxeringen under året
efter det år, då förskottet enligt bestämmelserna
i femte stycket utanordnas.

Utskottets förslag

KU 1976/77:25

Propositionens förslag Utskottets förslag

förskott ingår i kommunens fordran
hos staten och avräknas enligt andra
stycket. Länsstyrelsen skall senast den
10 september lämna kommunen uppgift
om det invånarantal och det däremot
svarande uppräknade skatteunderlag,
som skall ligga till grund för beräkningen.

Belopp, som vid ingången av ett år
utgör kommunens fordran hos staten
enligt föreskrifterna i denna paragraf,
skall länsstyrelsen under samma år
utanordna till kommunen med en sjättedel
på åttonde dagen i var och en av
månaderna januari, mars, maj, juli,
september och november. Ar kommunens
fordran icke uträknad vid utbetalningstillfället
i januari månad, skall
vid detta tillfälle utbetalas samma belopp
som har utbetalats i november
månad det föregående året; dock får
länsstyrelsen, när särskilda skäl föranleder
det, förordna att utbetalning
skall ske med annat belopp. Om det
belopp som utbetalades i januari månad
icke motsvarar en sjättedel av
kommunens fordran, skall den jämkning
sorn föranledes härav ske i fråga
om det belopp, som utbetalas i mars
månad.

Vad som har sagts om kommunalskatt
äger motsvarande tillämpning i
fråga om landstingsskatt.

74 § Länsstyrelsen skall senast den
8 mars till styrelsen överlämna redovisning
för det föregående året
över kommunen eller landstingskommunen
tillkommande och till
styrelsen utanordnad skatt. Närmare
föreskrifter om sådan redovisning
meddelas av regeringen.

5 § Länsstyrelsen skall senast den 8
mars till styrelsen överlämna redovisning
för det föregående året över
skatt som tillkommer kommunen eller
landstingskommunen och som
har utanordnats till styrelsen. Regeringen
meddelar närmare föreskrifter
om sådan redovisning.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

7 kap. Underställning, kommunalbesvär
och besvärsnämnd

75 § Kommunfullmäktiges beslut om
nya eller förhöjda hamnavgifter,
grundpenningar eller sluss-, kanal- eller
andra farledsavgifter skall för att
vinna bindande kraft prövas och fastställas
av regeringen.

Fastställelse av beslut, som avses i
forsta stycket, får meddelas även av
myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen får även föreskriva
att i rörelse, för vilken avgifter enligt
första stycket har blivit fastställda, avgifterna
och övriga intäkter får användas
endast för rörelsens direkta behov,
om ej myndighet som regeringen bestämmer
medger att medlen användes
för annat ändamål.

Om vissa andra beslut, som skall
underställas regeringens prövning,
finns bestämmelser i 59 och 60 §§.

Beslut, som skall underställas regeringens
prövning, skall insändas till
länsstyrelsen, som skall överlämna
handlingarna med eget yttrande till regeringen.

76 § Över beslut av kommunfullmäktige
får, om annat ej är särskilt
föreskrivet, medlem av kommunen
anföra besvär hos länsstyrelsen. Sådan
talan får grundas endast på att
beslutet ej har tillkommit i laga ordning,
står i strid mot lag eller annan
författning, på annat sätt överskrider
kommunfullmäktiges befogenhet,
kränker klagandens enskilda rätt eller
eljest vilar på orättvis grund.

B 38

Utskottets förslag

7 kap. Kommunalbesvär och besvärsnämnd -

1 § Över beslut av kommunfullmäktige
får, om ej annat är särskilt
föreskrivet, medlem av kommunen
anföra besvär hos länsstyrelsen. Sådan
talan får grundas endast på att
beslutet

/. ej har tillkommit i laga ordning,

2. står i strid mot lag eller annan
författning,

3. på annat sätt överskrider kommunfullmäktiges
befogenhet.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

Besvärshandling skall ha kommit
in till länsstyrelsen inom tre veckor
från den dag då justering av det över
beslutet förda protokollet har tillkännagetts
på kommunens anslagstavla.
Besvärshancllingen skall vara åtföljd
av det överklagade beslutet och bevis
om dagen för anslaget. Besvär som
ej har anförts i rätt tid upptages ej
till prövning.

Över beslut av landsting får, om
annat ej är särskilt föreskrivet, medlem
av landstingskommunen anföra
besvär hos regeringsrätten. Besvärshandling
tillställes regeringsrätten. I
övrigt äger bestämmelserna i första
och andra styckena motsvarande tilllämpning
på sådan talan.

Utskottets förslag

4. kränker klagandens enskilda rätt
eller

5. annars vilar på orättvis grund.

Besvärshandling skall ha kommit

in till länsstyrelsen inom tre veckor
från den dag då justering av det över
beslutet (Örda protokollet har tillkännagetts
på kommunens anslagstavla.
Till besvärshandlingen skall Jögas det
överklagade beslutet och bevis om
dagen för anslaget. Besvär som ej har
anförts i rätt tid upptages ej till prövning.

Över beslut av landsting får, om
ej annat är särskilt föreskrivet, medlem
av landstingskommunen anföra
besvär hos regeringsrätten. Besvärshandling
tillställes regeringsrätten. I
övrigt tillämpas bestämmelserna i
första och andra styckena på motsvarande
sätt på besvär över sådant
beslut.

77 § I fråga om besvär över beslut
av kommunstyrelsen eller annan
kommunal nämnd skall bestämmelserna
i 76 § om besvär över beslut
av kommunfullmäktige äga motsvarande
tillämpning, om annat ej sägs
i 78 § eller är särskilt föreskrivet. I
fråga om besvär över beslut av förvaltningsutskottet
eller annan landstingskommunal
nämnd skall bestämmelserna
i 76 {} om besvär över
beslut av landsting äga motsvarande
tillämpning, om annat ej sägs i 78 §
eller är särskilt föreskrivet. Mot beslut
av rent förberedande eller rent
verkställande art får talan dock ej föras.

2 § I fråga om besvär över beslut av
kommunstyrelsen eller annan kommunal
nämnd skall bestämmelserna
i / ii om besvär över beslut av kommunfullmäktige
tillämpas pä motsvarande
sätt, om ej annat sägs i 3 $
eller är särskilt föreskrivet. I fråga
om besvär över beslut av förvaltningsutskottet
eller annan landstingskommunal
nämnd skall bestämmelserna
i I § om besvär över
beslut av landsting tillämpas på motsvarande
sätt, om ej annat sägs i 3 §
eller är särskilt föreskrivet. Besvär får
ej anföras över beslut av rent förberedande
eller rent verkställande art.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

Bestämmelserna i första stycket
gäller även beslut som har fattats
med stöd av uppdrag enligt 47 §. I
fråga om beslut, som ej har protokollförts
särskilt, räknas besvärstiden
från den dag då justering av protokoll,
som har förts vid det sammanträde
med styrelsen eller nämnden
varvid beslutet har anmälts, har
tillkännagetts på anslagstavlan.

Vadsom sägs i första stycket gäller
också i fråga om besvär över sådant
beslut av revisorerna som avses i
66 1

Utskottets förslag

Bestämmelserna i första stycket
gäller även beslut som har fattats
med stöd av uppdragenligti Arup. 12 §.
I fråga om beslut som ej har
protokol 1 förts särskilt räknas bes värstiden
från den dag då justering av
protokoll, som har förts vid det sammanträde
med styrelsen eller nämnden
varvid beslutet har anmälts, har
tillkännagetts på anslagstavlan.

Bestämmelserna i första stycket
gäller också i fråga om besvär över
sådant beslut av revisorerna som avses
i 5 kap. 4 S.

78 S Kommun och landstingskommun
får utse särskild nämnd med uppgift
att pröva besvär över styrelsens, annan
nämnds eller revisorernas beslut
om tillsättning av eller förordnande
på kommunal eller landstingskommunal
tjänst, entledigande från sådan
tjänst eller disciplinär åtgärd mot
tjänsteman, om talan mot beslutet
annars skulle ha.forts enligt 77 §. Bestämmelserna
i 4-10, 13-17, 19 och
20 SS förvaltningslagen (1971:290)
äger motsvarande tillämpning i ärende
hos sådan besvärsnämnd.

Reglemente för besvärsnämnd antages
av fullmäktige.

Om annat ej föreskrives i reglementet,
äger bestämmelserna i 48 S
tredje stycket, med undantag av hänvisningen
till 44 S andra stycket och
46 S första stycket, motsvarande tilllämpning
på besvärsnämnd.

Finns besvärsnämnd, får den som
är missnöjd med beslut som avses
i första stycket anföra besvär hos

3§ Fullmäktige får utse särskild
nämnd med uppgift att pröva besvär
över styrelsens, annan nämnds eller
revisorernas beslut om tillsättning av
eller förordnande på kommunal eller
landstingskommunal tjänst, entledigande
från sådan tjänst eller disciplinär
åtgärd mot tjänsteman, om
besvär över beslutet annars skulle ha
anförts enligt 2 §. Bestämmelserna i
4-10, 13-17, 19 och 20 SS förvaltningslagen
(1971:290) tillämpas på
motsvarande sätt i ärende hos sådan
besvärsnämnd.

Reglemente för besvärsnämnd antages
av fullmäktige.

Om ej annat föreskrives i reglementet,
tillämpas bestämmelserna i
3 kap. 13 S andra stycket, med
undantag av hänvisningen till 3 kap.
9 S andra stycket och 3 kap. II § första
stycket, på motsvarande sätt på
besvärsnämnd.

Om besvärsnämnd finns, får den
som är missnöjd med beslut som av -

KU 1976/77:25

B 41

Propositionens förslag

nämnden inom den tid, som föreskrives
i 76 § andra stycket och 77 §
andra stycket.

Beträffande talan mot besvärsnämnds
beslut äger bestämmelserna
i 76 § motsvarande tillämpning. Till
stöd för dylik talan får dessutom åberopas
att det hos besvärsnämnden
överklagade beslutet är oriktigt på
någon sådan grund som sägs i 76 §.

79 § Har besvär anförts hos
länsstyrelsen, kan länsstyrelsen förbjuda
att det överklagade beslutet
verkställes.

80 § Över länsstyrelsens beslut får,
om annat ej är särskilt föreskrivet,
besvär anföras hos regeringsrätten,
Talan mot beslut av länsstyrelsen
som har gått klaganden emot får.foras
endast av denne. Talan mot beslut,
varigenom länsstyrelsen har bifallit
besvär eller förbjudit att det överklagade
beslutet verkställes, får förås av
kommunen och medlem av kommunen.
Besvärshandlingen skall ha
inkommit till regeringsrätten inom
tre veckor från den dag då den som
vill anföra besvär fick del av beslutet.
Har länsstyrelsens beslut gått klaganden
emot, skall han underrättas
om vad han har att iakttaga vid talan
mot beslutet.

81§ Har beslut av fullmäktige blivit
upphävt genom avgörande som äger
laga kraft och har beslutet redan
verkställts, åligger det fullmäktige att

Utskottets förslag

ses i första stycket anföra besvär hos
nämnden inom den tid, som föreskrives
i / § andra stycket och 2 §
andra stycket.

Beträffande besvär över besvärsnämnds
beslut tillämpas bestämmelserna
i I § på motsvarande sätt. Till
stöd för sådana besvär får dessutom
åberopas att det hos besvärsnämnden
överklagade beslutet är oriktigt
på någon sådan grund som sägs i I f

4 S Om besvär har anförts hos
länsstyrelsen, kan denna förbjuda att
det överklagade beslutet verkställes.

5 § Över länsstyrelsens beslut får,
om ej annat är särskilt föreskrivet,
besvär anföras hos regeringsrätten.
Besvär över beslut av länsstyrelsen
vilket har gått klaganden emot får anföras
endast av denne. Besvär över
beslut, varigenom länsstyrelsen har
bifallit besvär eller förbjudit att det
överklagade beslutet verkställes, får
anföras av kommunen och medlem
av kommunen. Besvärshandlingen
skall ha kommit in till regeringsrätten
inom tre veckor från den dag då
den som vill anföra besvär fick del
av beslutet. Om länsstyrelsens beslut
har gått klaganden emot skall han
underrättas om vad han har att iakttaga
vid besvär över beslutet.

6 S Om beslut av fullmäktige har blivit
upphävt genom avgörande som
har vunnit laga kraft och om beslutet
redan har verkställts, skall fullmäk -

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

föranstalta om rättelse av verkställigheten
i den mån det är möjligt.

Första stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om beslut av styrelsen
eller annan nämnd eller av revisorerna.

Om ikraftträdandet av denna lag
finns bestämmelser i lagen
(1976:000)om införande av kommunallagen
(1976:000).

Utskottets förslag

tige föranstalta om rättelse av verkställigheten
i den mån det är möjligt.

Första stycket tillämpas på motsvarande
sätt i fråga om beslut av
styrelsen eller annan nämnd eller av
revisorerna.

Örn ikraftträdandet av denna lag
finns bestämmelser i lagen
(1977:000)om införande av kommunallagen
(1977:000).

KU 1976/77:25

Bilaga 2

Förslag till

Lag om införande av kommunallagen (1977:000)

Propositionens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrives följande. Härigenom föreskrives följande.

1§ Kommunallagen (7976:000) och
denna lag träder i kraft den 1 januari
1977.

2 § Genom kommunallagen (1976:
000) upphäves

1. kommunallagen (1953:753),

2. lagen (1953:754) om införande
av kommunallagen,

3. landstingslagen (1954:319),

4. lagen (1954:320) om införande
av landstingslagen,

5. kommunallagen (1957:50) för
Stockholm och

6. lagen (1969:215) med särskilda
bestämmelser om Stockholms läns
landstingskommun.

3§ Förekommer i lag ellerannan författning
hänvisning till föreskrift
som har ersatts genom bestämmelse
i kommunallagen (1976:000) eller
denna lag tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

4 § Bestämmelserna i kommunallagen
(1976:000) om att suppleanter
skall utses för ledamöterna i kommunfullmäktige
tillämpas första
gången vid val som avser tiden efter
utgången av oktober 1979. Bestämmelserna
i nämnda lag om att suppleanter
skall utses för ledamöterna
i sådan nämnd som avses i 48 § andra
stycket samma lag tillämpas första
gången vid val som avser tiden efter
utgången av år 1979.

10 Riksdagen 1976/77. 4 sami. Nr 25

1 § Kommunallagen (1977:000) och
denna lag träder i kraft den 1 juli
1977.

2 § Genom kommunallagen (1977:

000) upphäves

1. kommunallagen (1953:753),

2. lagen (1953:754) om införande
av kommunallagen,

3. landstingslagen (1954:319),

4. lagen (1954:320) om införande
av landstingslagen,

5. kommunallagen (1957:50) för
Stockholm och

6. lagen (1969:215) med särskilda
bestämmelser om Stockholms läns
landstingskommun.

3 § Om i lag eller annan författning
förekommer hänvisning till föreskrift
som har ersatts genom bestämmelse
i kommunallagen (7977:000) eller
denna lag tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

4 § Bestämmelserna i kommunallagen
(1977:000) om att suppleanter
skall utses för ledamöterna i kommunfullmäktige
tillämpas första
gången vid val som avser tiden efter
utgången av oktober 1979. Bestämmelserna
i nämnda lag om att suppleanter
skall utses för ledamöterna
i sådan nämnd som avses i 3 kap.
13 § andra stycket samma lag tilllämpas
första gången vid val som avser
tiden efter utgången av år 1979.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

5 § Tjänstgöringstiderna för ledamöter
och suppleanter i kommunfullmäktige
i andra kommuner än
Stockholms kommun och i landsting,
som har valts enligt äldre bestämmelser,
upphör vid utgången av
oktober 1979.

6 § Första tjänstgöringsåret för ledamöter
och suppleanter som avses i 5 §
upphör vid utgången av oktober 1977.
Vid samma tidpunkt upphör tjänstgöringstiderna
för ordförande, vice ordförande
och andre vice ordförande i
kommunfullmäktige i andra kommuner
än Stockholms kommun samt i
landsting.

Bestämmelserna i 13 § första stycket
kommunallagen (1976:000) medför ej
att nytt val av ordförande, vice ordförande
eller andre vice ordförande i
kommunfullmäktige eller landsting
skall äga rum vid kommunfullmäktiges
eller landstingets första sammanträde
under år 1977. Vid detta sammanträde
får andre vice ordförande i kommunfullmäktige
eller landsting väljas,
om andre vice ordförande ej redan är
utsedd. I Stockholms kommun får
utan hinder av föreskriften i 41 § kommunallagen
(1976:000) om tid för sådant
vaI väljas andre vice ordförande i
kommunstyrelsen för tiden intill det val
som skall äga rum vid kommunfullmäktiges
första sammanträde under
det tjänstgöringsår som börjar den 15
oktober 1977.

Utskottets förslag

5 § Tjänstgöringstiderna för ledamöter
och suppleanter i kommunfullmäktige
i annan kommun än
Stockholms kommun och i landsting,
som har valts enligt äldre bestämmelser,
upphör vid utgången av
oktober 1979.

7§ Bestämmelserna i 16 § fjärde 6 § Bestämmelserna i 2 kap. 11 §

stycket kommunallagen (7976:000) fjärde stycket kommunallagen

om suppleants tjänstgöring i kom- (1977:000) om suppleants tjänstgö munfullmäktige

tillämpas först efter ring i kommunfullmäktige tillämpas

utgången av oktober 1979. först efter utgången av oktober 1979.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

8 § Bestämmelserna i 52 och 63 §§
kommunallagen (7976:000) om valbarhet
och verkan av att valbarheten
upphör tillämpas ej i fråga om borgarråd
i Stockholms kommun, revisor
eller revisorssuppleant som har valts
med stöd av äldre bestämmelser.

9 § Bestämmelserna i 63 § första
stycket första punkten kommunallagen
(7976:000) om val av revisorer
och suppleanter tillämpas första
gången vid val som avser tid efter
utgången av år 1979. Kommunfullmäktige
och landsting väljer år 1977
tre eller flera revisorer samt lika
många suppleanter för granskning av
de två följande årens verksamhet.

10 § Föreskrifter som avses i 32 och
35 §§ kommunallagen (7976:000) behöver
ej meddelas före utgången av
år 1977. I landstingskommun gäller
äldre bestämmelser om arbetsordning
intilldess föreskrifter som avses
i 35 § nämnda lag har meddelats.

11 § 1 fråga om förvaltningsutskottets
rätt att företräda landstinget
mellan dess sammanträden får äldre
bestämmelser tillämpas intill utgången
av år 1977.

Utskottets förslag

7 § I fråga om motion som har väckts
före den 1 juli 1977 räknas den tidsfrist
som anges i2 kap. 17 § kommunallagen
(1977:000)från nämnda dag.

8§ Bestämmelserna i 3 kap. 17 §
och 5 kap. 1 § kommunallagen
(7977:000) om valbarhet och verkan
av att valbarheten upphör tillämpas
ej i fråga om borgarråd, revisor eller
revisorssuppleant, som har valts
med stöd av äldre bestämmelser.

9 § Bestämmelserna i 5 kap. 1 § första
stycket första punkten kommunallagen
(7977:000) om val av revisorer
och suppleanter tillämpas första
gången vid val som avser tid efter
utgången av år 1979. Kommunfullmäktige
och landsting väljer år 1977
tre eller flera revisorer samt minst
lika många suppleanter för granskning
av de två följande årens verksamhet.

10 § Föreskrifter som avses i 2 kap.
27 och 30 §§ kommunallagen
(7977:000) behöver ej meddelas före
den 1 juli 1978. Till dess föreskrifter
som avses i 2 kap. 27 § nämnda lag
har meddelats gäller äldre bestämmelser
om arkivvård. I landstingskommun
gäller äldre bestämmelser om
arbetsordning till dess föreskrifter
som avses i 2 kap. 30 § nämnda lag
har meddelats.

11 § I fråga om förvaltningsutskottets
rätt att företräda landstinget
mellan dess sammanträden får äldre
bestämmelser tillämpas intill den 1
juli 1978.

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

12 § Bestämmelserna i 73 § fjärde
stycket kommunallagen (1976:000)
om ökat förskott gäller i fråga om är
1977 endast om och till den del befolkningsökningen
i kommunen eller landstingskommunen
mellan de tidpunkter
som anges i lagrummet överstiger en
procent.

73 § Har besvärshandling som avses
i 76 § tredje stycket kommunallagen
(1976.000) kommit in till länsstyrelsen
men ej till regeringsrätten före
besvärstidens utgång och har det
överklagade beslutet meddelats före
den 1 januari 1977, skall regeringsrätten
ändå upptaga besvären till
prövning.

14 § Bestämmelserna i 8 § lagen
(1953:754) om införande av kommunallagen
gäller fortfarande.

15 § Rikets indelning i landstingskommuner
ändras ej genom kommunallagen
(7976:000).

16 § I Stockholms kommun får
drätselnämnd alltjämt behållas.

Utan hinder av 36 § 3 kommunallagen
(1976:000) skall drätselnämnden
handha medelsförvaltningen i
den mån fullmäktige ej har medgivit
annan nämnd att helt eller delvis
handha sin medelsförvaltning. Drätselnämnden
skall fullgöra de uppgifter
i fråga om räkenskapsföringen
som annars ankommer på kommunstyrelsen.
Bestämmelserna i 62 §

Utskottets förslag

72 § Ifråga om rätt att anföra kommunalbesvär
över beslut som har meddelatsföre
den 1 juli 1977gäller äldre bestämmelser.
Om besvärshandling
som avses i 7 kap. 1 § tredje stycket
kommunallagen(7977:000)/ia/-kommit
in till länsstyrelsen men ej till
regeringsrätten före besvärstidens
utgång och om det överklagade beslutet
har meddelats före den 1 juli
1977, skall regeringsrätten ändå upptaga
besvären till prövning.

13 § Bestämmelserna i 8 § lagen
(1953:754) om införande av kommunallagen
gäller till den 1 juli 1978.

14 § Rikets indelning i landstingskommuner
ändras ej genom kommunallagen
(7977:000).

75 § 1 Stockholms kommun får drätselnämnd
behållas.

Utan hinder av 3 kap. 7 § 3 kommunallagen
(7977:000) skall drätselnämnden
handha medelsförvaltningen
i den mån fullmäktige ej har
medgivit annan nämnd att helt eller
delvis handha sin medelsförvaltning.
Drätselnämnden skall fullgöra
de uppgifter i fråga om räkenskapsföringen
som annars ankommer på
kommunstyrelsen. Bestämmelserna

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

kommunallagen om styrelsen skall
därvid i stället gälla drätselnämnden.

Beträffande drätselnämnden äger
i övrigt bestämmelserna i 48 § tredje
stycket kommunallagen (1976:000)
motsvarande tillämpning. Ordföranden
i borgarrådsberedningen skall
vara ordförande i drätselnämnden.

7 7 § / landstingskommun där förvaltningsutskottets
uppgifter är fördelade
pä avdelningar av utskottet får denna
ordning alltjämt behållas. Landstinget
får i reglemente för förvaltningsutskottet
föreskriva att dessa avdelningar
skall utses av landstinget genom särskilda
val. Beträffande avdelning äger
bestämmelserna om styrelsen i 41 §
andra stycket och 42-47 §§ kommunallagen
(1976:000) motsvarande tilllämpning.
Avdelningen utser själv
inom sig ordförande och vice ordförande.
Det ankommer på utskottet samfällt
att göra upp förslag till budget.

Utskottets förslag

i 4 kap. 9 § kommunallagen om styrelsen
skall därvid i stället gälla drätselnämnden.

Beträffande drätselnämnden tilllämpas
i övrigt bestämmelserna i
3 kap. 13 § andra stycket kommunallagen
(7977:000) på motsvarande
sätt. Ordföranden i borgarrådsberedningen
skall vara ordförande i drätselnämnden.

76 § Kommunfullmäktiges beslut om
nya eller förhöjda hamnavgifter,
grundpenningar eller sluss-, kanal- eller
andra farledsavgifter skall för att
vinna bindande kraft prövas och fastställas
av regeringen.

Fastställelse av beslut, som avses i
första stycket, får meddelas även av
myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen får även föreskriva
att i rörelse, för vilken avgifter enligt
första stycket har blivit fastställda, avgifterna
och övriga intäkter får användas
endast för rörelsens direkta behov,
om ej myndighet som regeringen bestämmer
medger att medlen användes
för annat ändamål.

KU 1976/77:25

Bilaga 3

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:281) om kommunalförbund

Härigenom föreskrives i fråga om lagen(1957:281)om kommunalförbund1

dels att 18 § skall upphöra att gälla,

dels att i 17 ij uttrycket ”utgifts- och inkomststat” skall bytas ut mot
”budget”,

dels att 3-5, 7-9, 12, 16, 19, 20 och 35 §§ samt rubrikerna närmast före
16 och 35 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Kommunalförbunds beslutanderätt utövas av förbundets fullmäktige.

Förvaltning och verkställighet till- Förvaltning och verkställighet tillkomma
förbundets styrelse och sär- komma förbundets styrelse och öv skilr

tillsatta nämnder. riga nämnder. Nämnderna bereda

även ärenden som skola avgöras av fullmäktige.
För sådan uppgift kan särskild
beredning bestående av en eller flera
personer tillsättas.

4§2

För kommunalförbund skall finnas förbundsordning, vilken skall innehålla
bestämmelser om

1) förbundets ändamål och medlemmar;

2) förbundets benämning och den ort, där förbundet skall hava sitt säte;

3) fullmäktiges antal och det antal ledamöter i fullmäktige varje medlem

skall utse;

4) antalet ledamöter och suppleanter i förbundets styrelse samt, därest
styrelsen jämväl skall utgöra i särskild författning angiven nämnd, vad som
skall gälla angående valbarhet, sättet för utseende av ledamöter och suppleanter
samt deras tjänstgöringstid;

5) den rätt att upptaga lån eller 5) den rätt att upptaga lån eller

ingå borgen, som finnes böra med- ingå borgen, som finnes böra medgivas
förbundet, med angivande av givas förbundet, med angivande av

det högsta sammanlagda belopp, in- det högsta sammanlagda belopp, intill
vilket lån må upptagas eller bor- till vilket lån må upptagas eller borgen
tecknas, och i vad mån lån eller gen tecknas, och i vad mån lån eller

borgen som ej fordrar Konungens borgen som ej fordrar regeringens

medgivande må förekomma; medgivande må förekomma;

'Senaste lydelse av 18 ii: 1964:45.

2 Senaste lydelse 1964:45.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6) den rätt till fondbildning, som finnes böra medgivas förbundet;

7) medlems andel i förbundets tillgångar samt vad i övrigt finnes erforderligt
för ordnande av de ekonomiska förhållandena mellan förbundet
och dess medlemmar;

8) särskilt villkor för medlems utträde ur förbundet och uppgörelse, som
i anledning därav må erfordras;

9) särskilt villkor för upplösning av förbundet;

10) grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar; samt

11) vad i övrigt må vara nödigt för ordnande av förbundets förhållanden
i fråga om ekonomi och förvaltning.

Förbundsordning skall vidare innehålla bestämmelser om grunder för
medlems skyldighet att tillhandahålla medel för förbundsverksamhetens
ordnande och fortsatta bedrivande samt den begränsning av denna skyldighet
som skall förekomma. I förbundsordning för förbund, som skall handhava
angelägenhet, vilken det enligt särskild författning åligger kommun
att vårda, må dock icke, såvitt angår sådan angelägenhet, intagas bestämmelse
om begränsning av medlems skyldighet att tillhandahålla medel.

Därest förbund skall handhava flera angelägenheter, skall i förbundsordningen
angivas, huruvida i förbundet skall finnas endast styrelse eller därutöver
en eller flera nämnder, samt i det senare fallet vilka av förbundets
angelägenheter, som skola omhänderhavas av de olika förvaltningsorganen.

Därest förbund har sitt säte inom kommun, som icke tillhör förbundet,
skall i förbundsordningen angivas, å vilken kommuns anslagstavla tillkännagivande
om justering av protokoll skall ske.

/ förbundsordningen må bestämmas
att suppleanter skola utses för fullmäktige.
I sådant fall skall i förbundsordningen
även bestämmas suppleanternas
antal och det antal suppleanter som
varje medlem skall utse.

Vad i 7 \v tredje och fjärde styckena.
II ) första och tredje styckena, 12. 14
satin 15-28 SS kommunallagen är
stadgat om kommunfullmäktige skall
äga motsvarande tillämpning i fråga
om kommunalförbunds fullmäktige.

Bestämmelserna i 2 kap. 4 § tredje
stycket, 5 .sv, 8 j andra stycket och
10-29 kommunallagen (1977:000)
tillämpas på motsvarande sätt i fråga
om kommunalförbunds fullmäktige.
Bestämmelserna i 2 kap. 11 § nämnda
lag tillämpas dock endast om suppleanter
för fullmäktige har utsetts.

3 Senaste lydelse 1969:769.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Förbundsfullmäktige väljas
medlemmarnas fullmäktige.

Föreslagen lydelse

Förbundsfullmäktige och suppleanter
väljas av medlemmarnas fullmäktige.

Då medlem skall utse mer än en
fullmäktig eller mer än en suppleant,
skall valet vara proportionellt, därest
det begäres av minst så många ledamöter,
som motsvara den kvot, vilken
erhålles, om antalet närvarande
ledamöter delas med det antal personer
valet avser, ökat med \. Är kvoten
ett brutet tal, skall den avrundas till
närmast högre hela tal. Om förfarandet
vid sådant proportionellt val är
särskilt stadgat.

Förbundsmedlem må till fullmäktig
eller suppleant i förbundet välja
endast ledamot eller suppleant i förbundsmedlemmens
fullmäktige.
Den omständigheten att tjänstgöringstiden
för ledamöter och suppleanter i
förbundsmedlems fullmäktige upphör
vid utgången av oktober månad år då
val i hela riket av fullmäktige har ägt
rum medför ej att uppdrag som ledamot
eller suppleant i förbundsfullmäktige
upphör före t jänstgöringstidens utgång.

Om suppleanter ej väljas proportionellt,
skall vid valet även bestämmas i
vilken ordning de skola inkallas till
tjänstgöring.

Vad i denna paragraf stadgas om medlems fullmäktige skall i fråga om
landstingskommun gälla landstinget.

Då medlem skall utse mer än en
fullmäktig, skall valet vara proportionellt,
därest det begäres av minst
så många väljande, som motsvara det
tal, w7A.'('/erhålles,om samtliga väljandes
antal delas med det antal personer
valet avser, ökat med 1. Om förfarandet
vid sådant proportionellt
val är särskilt stadgat.

Förbundsmedlem må till fullmäktig
i förbundet välja allenast ledamot
av förbundsmedlemmens fullmäktige.

1 morn.4 Förbundsfullmäktige
väljas för tre år, räknade från och

med den 1 januari året näst efter det,

då allmänna kommunalval ägt rum.

1 mom. Förbundsfullmäktige
och suppleanter väljas för tre år, räknat
från och med den 1 januari året

näst efter det, då val i hela riker av
kommunfullmäktige ägt rum.

■•Senaste lydelse: 1969:769.

KU 1976/77:25

B 51

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Val av forbundsfullmäktige förrättas
vid sammanträde som avses
i 13 § fjärde stycket kommunallagen
av de nyvalda kommunfullmäktige eller
om valetförrättasav landsting, vid sammanträde
som avses i 19 § andra stycket
landstingslagen av det nyvalda landstinget.

Val av forbundsfullmäktige och
suppleanter förrättas vid sammanträde
som avses i 2 kap. 8 § första stycket
kommunallagen (1977:000) år dd
val i hela riket av kommunfullmäktige
ägt rum.

2 m o m. Då val av förbundsfullmäktige
sker första gången . skall det
avse liden från valets förrättande till
ingången av det år, då nästa tjänstgöringstid
för fullmäktige börjar.

2 m o m. Då val av förbundsfullmäktige
och suppleanter sker första
gången, skall det avse tiden från valets
förrättande till ingången av det
år, då nästa tjänstgöringstid för fullmäktige
börjar.

Underrättelse om val, som sker första gången, skall, med angivande av
de valdas namn och postadress, ofördröjligen insändas till länsstyrelsen,
som förordnar en av fullmäktige att utfärda kungörelse om fullmäktiges
första sammanträde och där föra ordet, tili dess ordförande valts.

3 mom. Avgår fullmäktig under
den för honom bestämda tjänstgöringstiden,
anställer den medlem,
som utsett honom, fyllnadsval för
den återstående delen av tjänstgöringstiden.

4 m o m.5 Vid sammanträde som
under år, då val av fullmäktige i förbundet
ägt rum, hålles med de nyvalda
fullmäktige utövas ordförandeskapet
av den som enligt 9 § väljs
till ordförande för nästkommande år.

Intill dess valet förrättats, utövas
ordförandeskapet av den som fullmäktige
därtill särskilt utsett.

3 mom. Avgår förbundsfuUmäktig
som utsetts vid proportionellt val under
tjänstgöringstiden och har suppleanter
för fullmäktige utsetts, inträder
suppleant i den avgångnes ställe för
återstoden av tjänstgöringstiden.
Suppleanterna inträda i den ordning
som har bestämts vid valet. Avgår
fullmäktig i annat fall under den för
honom bestämda tjänstgöringstiden,
anställer den medlem, som utsett
honom, fyllnadsval för den återstående
delen av tjänstgöringstiden.

4 m o m. Forbundsfullmäktige välja
varje är för nästa kalenderår bland
sig en ordförande och en eller två vice
ordförande. Vid sammanträde som
under år, då val av fullmäktige i förbundet
ägt rum, hålles med de nyvalda
fullmäktige utövas ordförandeskapet
av den som enligt 9 § väljs
till ordförande för nästkommande år.

'Senaste lydelse 1969:769.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Intill dess valet förrättats, utövas
ordförandeskapet av den som fullmäktige
därtill särskilt utsett.

Då val av ordförande och vice ordförande ske första gången, skola de,
om förbundet träder i verksamhet å annan tid än vid årsskifte, avse tiden
från valens förrättande till utgången av det år, under vilket valen ägt rum.

9i<6

Sammanträden skola av fullmäktige
hållas enligt ordning, som bestämmes
av fullmäktige. Sammanträde skall ock
hållas, när länsstyrelsen därom förordnar
eller förbundets styrelse eller de
flesta av fullmäktige det begära eller
ordföranden finner det nödigt.

Vid sammanträde före utgången av
juni månad fattas beslut i anledning av
berättelsen om föregående årets räken -skaper och förvaltning.

Vid sammanträde i augusti månad
föstställes förbundets utgifts- och
inkomststat.

Vid sammanträde före utgången av
december månad förrättas val till de befattningar
inom förbundet, vilka vid
årets slut bliva lediga. År då val av förbundsfullmäktige
ägt rum förrättas valen
av de nyvalda fullmäktige. Dessa
förrätta även andra val, avseende tid
efter utgången av nämnda dr, vilka ankomma
på fullmäktige.

12 S7

Där ej annat är särskilt föreskrivet,
skall vad i 30 f, 31 f första stycket första
punkten och andra stycket samt
32^46 .\v\v kommunallagen är stadgat
om kommunstyrelse och övriga nämnder
m. m. äga motsvarande tillämpning
i fråga om kommunalförbunds
styrelse och övriga nämnder m. m.

Bestämmelserna i 2 kap. 9 $ första
och tredje styckena kommunallagen
(1977:000) om fullmäktiges sammanträden
tillämpas på motsvarande sätt
ifråga om förbundsfuUmäktiges sammanträden.
1 fråga om tid för sammanträde
för fastställelse av förbundets
budget skall dock gälla vad som
sägs i 16 § denna lag.

Därej annat är särskilt föreskrivet.
tillämpas bestämmelserna i 3 kap.
1-16 kommunallagen (1977:000)
på motsvarande sätt i fråga om kommunalförbunds
styrelse och övriga
nämnder m. m.

6 Senaste lydelse 1969:769.

7 Senaste lydelse 1969:769.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse
Om kommunalförbunds drätsel

Vad i50 b, 52 § första stycket, 531>,

54 b andra och tredje styckena, 5 7 jjförsta
och andra styckena, 59 b första
stycket, 61 b. 62 § första, andra och
tredje styckena. 63 och 64 bb. 65 b jörsta
punkten samt 66 § kommunallagen
är stadgat om kommuns drätsel
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om kommunalförbunds drätsel.

Förslag till utgifts- och inkomststat
skall uppgöras av förbundsstyrelsen.
Övriga nämnder skola, inom tid som
bestämmes av styrelsen, till denna
ingiva sina särskilda statförslag.

Iförbundsordning må medgivas, att

55 b ! mom. och 56 b kommunallagen
helt eller delvis skola äga motsvarande
tillämpning å kommunalförbund.

I nybildat förbund skall val av revisorer
och revisorssuppleanter äga
rum vid förbundsfullmäktiges första
sammanträde, och skall valet avse
tiden från valets förrättande till utgången
av det år, då valet skett.

Revisionsberättelse skall jämte de
förklaringar över framställda anmärkningar,
sorn förbundsfullmäktiges ordförande
infördrar, framläggas till
granskning och avgörande hos fullmäktige
vid sammanträde före utgången av
juni månad.

Avskrift av berättelsen jämte in -

Föreslagen lydelse

Om kommunalförbunds ekonomiska
förvaltning och revision

Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 3 bb4
b trecfje stycket samt 5-9 b b och 5
kap. kommunallagen (1977:000) tilllämpas
på motsvarande sätt i fråga
om kommunalförbunds ekonomiska
förvaltning och revision.

Förslag till budget skall uppgöras
av förbundsstyrelsen. Övriga nämnder
skola, inom tid som bestämmes
av styrelsen, till denna ingiva sina
särskilda budgetförslag.

Innan förslaget till budget uppgöres,
skall förbundsstyrelsen samråda med
förbundsmedlemmarnas styrelser.

Vid sammanträde med förbundsfuUmäktige
före utgången av september
månad fästställes kommunalförbundets
budget.

I nybildat förbund skall val av revisorer
och revisorssuppleanter äga
rum vid förbundsfullmäktiges första
sammanträde, och skall valet avse
granskning av verksamheten under tiden
från valets förrättande till dess
nästa tjänstgöringstid för revisorer och
revisorssuppleanter börjar.

19 §

Avskrift av revisionsberättelsen

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

fordrade förklaringar skall minst två
veckor före sammanträdet tillställas
förbimdsmedlemmamas styrelser.

Vad i 74 §.fjärde stycket, 75 § andra
och tredje styckena samt 76-78 §§
kommunallagen (1953:753) är stadgat
skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om kommunalförbund.
Ingår landstingskommun i förbundet,
skall dock i fråga om besvär och
besvärsnämnd vad i 78 § landstingslagen
(1954:319) sägs äga motsvarande
tillämpning. Besvärsrätt tillkommer
såväl till förbundet ansluten kommun
som medlem av sådan kommun.

Föreslagen lydelse

jämte infordrade förklaringar skall
tillställas förbundsmedlemmarnas

styrelser minst två veckor före det sammanträde,
då berättelsen framlägges
förförbundsfuUmäktige.

Bestämmelserna i 7 kap. kommunallagen
(1977:000) tillämpas på motsvarande
sätt i fråga om kommunalförbund.
Ingår landstingskommun i
förbundet, skall därvid tillämpas de
bestämmelser, som avser landstingskommun.
Besvärsrätt tillkommer såväl
medlem av förbundet som medlem
av kommun som ingår i förbundet.

Om fullföljd av talan mot
länsstyrelsens beslut i vissa fall

Över beslut, som meddelats av
länsstyrelse i fråga om kommunalförbunds
bildande, ändring eller upplösning
eller i ärende, som därmed äger
samband, må besvär anföras hos Konungen.

Om behörig länsstyrelse och besvär
över länsstyrelses beslut i vissa fall

35 §

Ärende som enligt denna lag skall
prövas av länsstyrelse handlägges av
länsstyrelsen i det län där förbundsstyrelsen
har eller skall ha sitt säte.

Över beslut som meddelats av
länsstyrelse i fråga om kommunalförbunds
bildande, ändring eller
upplösning eller i ärende, som därmed
äger samband, må besvär anföras
hos regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

2. För tiden intill utgången av år 1979 får val av suppleanter för förbundsfullmäktige
förrättas vid annat sammanträde än som anges i 8 § 1
mom.

3. Bestämmelserna i 7-10, 12 och 16 §§ lagen (1977:000) om införande
av kommunallagen (1977:000) tillämpas på motsvarande sätt i fråga om
kommunalförbund.

8 Senste lydelse 1971:1166.

KU 1976/77:25

Bilaga 4

Förslag till
Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrives i fråga om vallagen (1972:620)

dels att i lagen ordet ”landstingsman” i olika böjningsformer skall bytas
ut mot "landstingsledamot" i motsvarande form,

dels att 2 kap. 5 §, 3 kap. 1, 2 och 5 SS samt 14 kap. 3, 15 a, 17, 19
och 21 S§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 2 kap. 6-11 SS, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

/ landstingslagen (1954:319), kommunallagen
(1953:753) och kommunallagen
(195 7:50) för Stockholm finns
bestämmelser om landstingskommuns
och kommuns indelning i valkretsar. I
landstingslagen finns också bestämmelser
omfördelning av fasta valkretsman -da t på valkretsar.

Föreslagen lydelse
kap.

För val av landstingsledamöter indelas
landstingskommunen i valkretsar.
Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Valkrets skall omfatta en eller flera
kommuner. Om detföranledes av andra
stycket 1 eller en lämpligare valkretsindelning
därigenom eljest erhålles,
får dock kommun delas i två eller
flera valkretsar eller de! av kommun
sammanföras med annan kommun,
del av annan kommun eller delar av
andra kommuner till en valkrets.

Valkrets bör utformas så alt den

1. kan beräknas komma att enligt
bestämmelserna i 3 ) tilldelas minst
åtta fästa valkretsmandat,

2. kan omslutas av en sammanhängande
gränslinje.

Delas kommun i två eller flera valkretsar
för val av landstingsledamöter

1 Senaste lydelse 1975:474.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

och är kommunen indelad / valkretsar
för val av kommunfullmäktige, skall
iakttagas, att gräns,för valkrets för val
av landstingsledamöter skall sammanfalla
med gräns för valkrets för val av
fullmäktige.

7§

Indelningen i valkretsar bestämmes
av landstinget, sedan kommunerna har
berens tillfälle att yttra sig. Mot landstingets
beslut får talan ej förås.

Beslut om indelning i valkretsar meddelas,
om ej regeringen föreskriver annat,
före utgången av oktober året före
det år då val av landstingsledamöter
första gången skall äga rum enligt den
beslutade indelningen.

Beslut om indelning i valkretsar skall
för att vinna bindande kraft prövas och
fastställas av länsstyrelsen. Mot
länsstyrelsens beslut fores talan hos valprövningsnämnden
genom besvär. Mot
valprövningsnämndens beslutför talan
ej förås.

8 §

Mandaten i landstinget utgöres av
fasta valkretsmandat och utjämningsmandat.
Nio tiondelar av mandaten är
fasta valkretsmandat. Det brutna ta!
som uppkommer vid fastställandet av
antalet fasta valkretsmandat avrundas
till närmast lägre hela tal. Återstående
mandat är utjämningsmandat.

Länsstyrelsen fastställer antalet fasta
valkretsmandat i varje valkrets före
utgången av april varje år då val av
landstingsledamöter skall äga rum, om
ej regeringen föreskriver annan tid för
beslutet. Härvid tillföres valkretsen ett
mandat för varje gäng som antalet röstberättigade
i valkretsen är jämnt del -

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

bart med det talsom erhålles, när antalet
röstberättigade i landstingskommunen
delas med antalet fästa valkretsmandat
där. De fästa valkretsmandat
som härefter återstår tillföres valkretsarna
efter storleken av de överskott
som har uppkommit vid denna fördelning.
Mellan lika överskortstal avgöres
företrädet genom lottning.

Vid tillämpning av andra stycket skall
som röstberättigad anses den som har
upptagits i gällande röstlängd.

Mot länsstyrelsens beslut enligt denna
paragraf fores talan hos valprövningsnämnden
genom besvär. Mot valprövningsnämnden
beslut får talan ej
förås.

För val av kommunfullmäktige skall
kommun indelas i valkretsar, om i kommunen
finnas flera än24 000 röstberättigade
invånare eller för kommunen
skall utses minst 51 fullmäktige. Överstiger
antalet röstberättigade invånare
i kommun 6 000 får kommunen indelas
i valkretsar. Annan kommun får indelas
i valkretsar endast om synnerliga
skäl föreligger på grund av kommunens
särskilt betydande utsträckning
eller liknande förhållanden. Valbarhet
är ej inskränkt inom valkrets. Som
röstberättigad anses den som har upptagits
i gällande röstlängd.

Vid valkretsindelning iakrtages att
valkretsarna

1. skall utformas så att varje krets
kan beräknas komma att enligt bestämmelserna
i 10 utse minst femton
kommunfullmäktige.

2. om det är möjligt, skall utformas
så att varje krets kan omslutas med en
sammanhängande gränslinje.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

B 58

Föreslaxen lydelse

3. skall urförmas så art territoriell
församling, om det är möjligt, lämnas
odelad och icke i något fall delas på, flera
än två kretsar och

4. i den mån det kan ske utan olägenhet
skall utformas så att antalet fullmäktige
för hela kommunen kan beräknas
bli lika fördelat på de särskilda
kretsarna.

10 §

/ varje valkrets väljesen kommunfullmäktig
för varje gång som antalet röstberättigade
i valkretsen är jämnt delbart
med det talsom erhålles, när antalet
röstberättigade i kommunen delas
med antalet fullmäktige för hela kommunen.
Om det antal fullmäktige som
skall utses enligt denna regel ej uppgår
till det för kommunen bestämda antalet,
skall för att detta anta! skall kunna
uppnåsde valkretsar i vilka antalet röstberättigade
mest överskjuter de talsom
enligt regeln är bestämmande för fullmäktiges
antal inom valkretsarna vara
berättigade att varför sig i ordning efter
överskottens storlek välja ytterligare en
fullmäktig. Ar överskottstalen lika för
tvä eller flera valkretsar, avgöres företrädet
genom lottning. Som röstberättigad
anses den som har upptagits i gällande
röstlängd.

II §

Kommunfullmäktige får göra framställning
hos länsstyrelsen om indelning
i valkretsar. Länsstyrelsen får förordna
om valkretsindelning, även om sådan
framställning ej har gjorts. I sådant fall
skall kommunfullmäktige beredas tillfälle
att avge yttrande i ärendet.

Beslut om indelning i valkretsar skall
meddelas före utgången av oktober

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

året före det år, under vilket beslutet
skall träda i tillämpning. Det anta!
fullmäktige, som varje valkrets skall
utse, fastställes av länsstyrelsen det dr,
dd valet skall äga rum, före april månads
utgång med giltighet för den period
som valet avser. Uppgår därvid
i någon valkrets det antal fullmäktige,
som kretsen äger utse enligt de grunder
som anges i 10 §, icke tillfemton, skall
antalet, med motsvarande jämkning
av antalet fullmäktige i övriga kretsar,
likväl bestämmas till femton. / sådant
fall skall valkretsindelningen omprövas
före nästa val.

Mot länsstyrelsens beslut enligt denna
paragraf fores talan hos valprövningsnämnden
genom besvär. Mot valprövningsnämndens
beslut får talan ej
förås.

3 kap.

1 §

I varje kommun skall finnas en valnämnd.

Ledamöter och suppleanter i valnämnden
väljes av kommunfullmäktige
till det antal fullmäktige bestämmer.
Antalet ledamöter får dock icke
vara under fern. Valet skall ske proportionellt
i de fall dd sådant är föreskrivet
vid val till kommunstyrelsen.

Sker ej valet av suppleanter proportionellt,
skall bestämmas i vilken ordning
de skall kallas in till tjänstgöring.

Valnämnd skall ha tillgång till personal i den omfattning som behövs
för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter.

2 §

I fråga om annan valnämnd än val- I fråga om valnämnd tillämpas benämnden
i Stockholm äger bestäm- stämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 § första

melserna i 32-42 §§ kommunallagen stycket, 4 §, 5 § tredje stycket, 7 och

(1953:753) om kommunstyrelse mot- 8 §§, 9 § första stycket och 10-12 §§

svarande tillämpning. Förvalnämnden kommunallagen (1977:000) på mot i

Stockholm gäller 51 § 1 mom. kom- svarande sätt. I annan kommun än

11 Riksdagen 1976/77. 4 sami. Nr 25

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

munallagen (1957:50) för Slockholm
och vad kommunfullmäktige med iakttagande
av sistnämnda lag föreskriver.
I stället för 37 § andra stycket kommunallagen
och 39 § andra stycket kommunallagen
för Stockholm skall dock 4
och 5 §§ förvaltningslagen (1971:290)
tillämpas i samtliga ärenden hos valnämnd.

Utan hinder av föreskrifter som avses
i första stycket gäller att nämndens
protokoll icke behöver upptaga annat
än närvarande ledamöter samt för
varje ärende beslutet och skälen för
detta.

Var och en som är röstberättigad
vid val tilt riksdagen och ej fyllt 60 är
är skyldig att mottaga uppdrag
som ledamot eller ersättare i valnämnd
elter som valförrättare, om
han ej har giltigt hinder.

Föreslagen lydelse

Stockholms kommun tillämpas även
bestämmelserna i 3 kap. 5 § första
stycket och 6 § nämnda lag pä motsvarande
sätt.

Utan hinder av 2 § 2förvaltningslagen
(1971:290) tillämpas bestämmelserna
i 4 och 5 §§ nämnda lag i
samtliga ärenden hos valnämnd.

5 §

Var och en som är valbar till ledamot
i valnämnden är skyldig att
mottaga uppdrag som valförrättare,
om han ej har giltigt hinder.

14 kap.

3 §2

I fråga om riksdagsval bestämmer länsstyrelsen ordningen mellan kandidatnamnen
på partiernas valsedlar i valkretsen i den utsträckning som
behövs för utseende av riksdagsledamöter och ersättare för dem.

I fråga om landstings- och kom- I fråga om landstings- och kommunfullmäktigval
fördelar läns-- munfullmäktigval fördelar läns -

styrelsen platserna mellan partierna.
Platserna fördelas i fråga om kommunfullmäktigval
för varje
valkrets. Länsstyrelsen fastställer
även för varje valkrets vilka personer
som skall erhålla platserna samt utser
suppleanter för landstingsmän och
för fullmäktige i kommuner där det

styrelsen platserna mellan partierna.
Platserna fördelas i fråga om
kommunfullmäktigval för varje
valkrets. Länsstyrelsen fastställer
även för varje valkrets vilka personer
som skall erhålla platserna samt utser
suppleanter för landstingsledamöter
och kommunfullmäktige.

skallfinnas suppleanter förfullmäktige.

Förrättningen skall genomföras utan dröjsmål. Vid avbrott i förrättningen
skall valsedlarna och övriga valhandlingar läggas i säkert förvar. Innan förrättningen
återupptages, skall länsstyrelsen se till att obehörig åtgärd ej vidtagits
med valhandlingarna.

2 Senaste lydelse 1975:474.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

15 a

Endast parti som har fött minst
tre procent av rösterna i hela landstingskommunen
är berättigat att deltaga
i fördelningen av mandaten i
landstinget.

När platserna i landsting och kommunfullmäktige
fördelats mellan
partier och besatts med ledamöter,
skall länsstyrelsen utse suppleanter
för landstingsman och för kommunfullmäktige
i kommun där det skall finnas
suppleanter för fullmäktige.

För utseende av suppleanter för fullmäktige
företages ytterligare sammanräkningarför
att besätta de suppleantplatser
som varje parti skall erhålla enligt
beslut sorn fattats med stöd av 5 a §
kommunallagen (1953:753) eller 5 §
kommunallagen (1957:50) för Stockholm.
Därvid äger 6 och 16 §§ i detta
kapitel motsvarande tillämpning. Vid
tillämpning av6§ skall hänsyn dock icke
tagas till valsedlar som vid valet av fullmäktige
ej deltagit i besättandet av
plats.

Föreslagen lydelse
§3

Mandaten i landstinget fördelas mellan
partier. Endast parti som har fött
minst tre procent av rösterna i hela
landstingskommunen är berättigat
att deltaga i fördelningen av mandaten
i landstinget.

När platserna i landsting och kommunfullmäktige
fördelats mellan
partier och besatts med ledamöter,
skall länsstyrelsen utse suppleanter
för landstingsledamöter och kommunfullmäktige.

§4

För kommunfullmäktige utses suppleanter
på följande sätt.

För varje ledamot göres en sammanräkning
inom det parti, för vilket han
har blivit vald. Vid varje sammanräkning
t ages hänsyn endast till de valsedlar
som upptar ledamotens namn och
som på grund härav gällde för detta
namn, när det fick plats i ordning. Varje
valsedelgällersom hel röst. Med iakttagande
av att namn på kandidatsom har
blivit genom valet utsedd till ledamot
skall anses som obefintligt tillgodoräknas
röstvärdet det namn som står
främst på sedeln. Den som får högsta
röstetalet är utsedd till suppleant folden
ledamot som sammanräkningen
avser. Mellan lika tal avgöres företrädet
genom lottning.

Om det antal suppleanter som har utsetts
enligt andra stycket är mindre än
det antal som kommunfullmäktige har

3 Senaste lydelse 1975:474.

4 Senaste lydelse 1975:1105.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bestämt enligt 2 kap. 2 § kommunallagen
(1977:000) och samma suppleant
har utsetts för fyra eller flera ledamöter,
göres ytterligare en sammanräkning
för var och en av dessa
ledamöter. Därvid skall även namn pä
kandidat som har blivit genom valet
utsedd till suppleant för den ledamot
som sammanräkningen avser anses
som obefintligt. I övrigt förfares på sätt
som anges i andra stycket.

Om antalet suppleanter fortfarande
är mindre än det antal som kommunfullmäktige
har bestämt enligt 2 kap.
2,ss kommunallagen (1977:000) och
samma suppleant har utsetts för sex
eller flera ledamöter, göres ytterligare
en sammanräkning för var och en av
dessa ledamöter.

Därefter göres på motsvarande sätt
successivt ytterligare sammanräkningar
för de ledamöter vilkas suppleanter
har utsetts för åtta eller flera ledamöter,
tio eller flera ledamöter, och så vidare,
så länge antalet suppleanter är mindre
än det antal som kommunfullmäktige
har bestämt enligt 2 kap. 2 s' kommunallagen
(1977:000).

21 §5

Har föreskrivet antal fullmäktige Har föreskrivet antal fullmäktige
ej blivit utsedda vid valet, skall nytt ej blivit utsedda vid valet, skall nytt

val genast anställas för utseende av val genast anställas för utseende av

det felande antalet. Vid sådant val det felande antalet. Vid sådant val

skall utses även suppleanter för full- skall utses även suppleanter för fullmäktige
/ kommun där det skall finnas mäktige.

suppleanter för fullmäktige.

Har fullmäktige men ej suppleanter valts till föreskrivet antal, skall därvid
bero.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

5 Senaste lydelse 1975:474.

KU 1976/77:25

Bilaga 5

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1919:293)
om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1919:293) om ändring i kommunal
och ecklesiastik indelning1

dels att 22 $ skall upphöra att gälla,

dels att i 2 a, 6, 12, 14, 19, 23, 30, 31, 35, 37, 38, 41 och 41 a tji; ordet

”Konungen" skall bytas ut mot "regeringen”,

dels att 2 och 42 SS skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 b och 33 §!:, samt närmast

före 33 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 S

Om ändring i rikets kommunala Om ändring i rikets kommunala

indelning förordnar Konungen. indelning förordnar regeringen.

Därvid må två eller flera kommuner sammanläggas, del av kommun
överföras till annan kommun, så ock eljest kommun upplösas eller ny kommun
bildas.

Råder osäkerhet beträffande gränsen
för kommuns område, förordnar
regeringen om gränsens rätta sträckning.

2 b $

Annan kommun, som icke tillhör
landstingskommun, än Gotlands kommun
äger inträda i landstingskommun,
såvida samstämmande beslut därom
har fattats av kommunen och landstingskommunen.
När synnerliga skäl
äro därtill, må även regeringen besluta
om sådan kommuns inträde i landstingskommun.

Skall kommun inträda i landstings -

1 Lagen omtryckt 1969:770
Senaste lydelse av
38 1: 1972:230
41 5 1972:230
41 a $ 1972:230.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Stadgandet i 22 $ skall hava motsvarande
tillämpning i fråga om församling.
intill dess den i 66 § lagen om
församlingsstyrelse meddelade bestämmelsen
om lån, som må beslutas
utan underställning, kan tillämpas.

Föreslagen lydelse

kommun, bestämmer regeringen dagen
för inträdet och meddelar övriga erforderligaföreskrifter.

Särskilda bestämmelser

Har beslut fattats om ändring i den
landstingskommunal indelningen,

äger regeringen förordna att de landstingsledamöter
och suppleanter som
har utsetts för landstingskommun som
beröres av indelningsändringen skola
frånträda sina uppdrag, när den nya in -delningen träder i kraft, samt att nya val
av ledamöter och suppleanter inom
landstingskommunen skola verkställas.
Valen skola äga rum året innan indelningsändringen
träder i kraft den
dag som länsstyrelsen bestämmer och
avse tiden från och med dagen för
ikraftträdandet till utgången av det år
då val i hela riket av landsting nästa
gång skola äga rum.

Träder ändring i den landstingskom -munala indelningen i kraft vid årsskifte
närmast efter det år då val i hela riket av
landsting hållits, avse valen landstingskommunen
enligt den nya indelningen.

Regeringen äger efter framställning
bestämma beloppet av den upplåning,
som av nybildad församling må beslutas
utan underställning, intill dess den i
73 S lagen (1961:436) om forsamlingsstyrelse
meddelade bestämmelsen
om lån, som må beslutas utan
underställning, kan tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

2 Förutvarande 33 5 upphävd genom 1969:770.

KU 1976/77:25

Bilaga 6

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade Härigenom

foreskrives i fråga om lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade dels

att i 1 § ordet ”Konungen" skall bytas ut mot "regeringen”,

dels att 2-7, 10,11,13,15-18, 20 och 21 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Delegerade och suppleanter för
varje kommun väljas av kommunfullmäktige
senast trettio dagar efter
det kommunen fått del av förordnandet
om indelningsärenden. Valbar
är den som är fullmäktig i kommunen.
Bestämmelserna i 22 f,fjärde
stycket kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753) om proportionellt
val äga motsvarande tillämpning.
Sker ej val av suppleanter proportionellt,
skall bestämmas den
ordning i vilken suppleanterna skola
inkallas till tjänstgöring.

Sedan val ägt rum, skall uppgift om
länsstyrelsen så snart som möjligt.

Avgår delegerad före utgången av
den bestämda tjänstgöringstiden,
äga bestämmelserna i 33 andra
stycket kommunallagen motsvarande
tillämpning.

Bestämmelserna i 7 $ tredje och
f/ärde styckena kommunallagen om
verkan av valbarhetens upphörande
och om rätt till avsägelse äga motsvarande
tillämpning på delegerade
och suppleanter.

Föreslagen lydelse

Delegerade och suppleanter för
varje kommun väljas av kommunfullmäktige
senast trettio dagar efter
det kommunen fått del av förordnandet
om indelningsändringen.
Valbar är den som är ledamot i kommunfullmäktige
i kommunen. Bestämmelserna
i 2 kap. 23 § första
stycket kommunallagen (1977:000)
om proportionellt val äga motsvarande
tillämpning. Skerej val av suppleanter
proportionellt, skall bestämmas
den ordning i vilken suppleanterna
skola inkallas till tjänstgöring,
e valdas namn och postadress lämnas

Avgår delegerad före utgången av
den bestämda tjänstgöringstiden,
äga bestämmelserna i 3 kap. 5 § tredje
stycket kommunallagen(1977:000)
motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 2 kap. 4 § tredje
stycket kommunallagen (1977:000)
om verkan av valbarhetens upphörande
och om rätt till avsägelse äga
motsvarande tillämpning på delegerade
och suppleanter.

' Senaste lydelse 1969:779.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Länsstyrelsen förordnar en av de delegerade att utfärda kungörelse om
första sammanträdet och föra ordet där, till dess ordförande valts.

Kungörelsen anslås minst en vecka
före sammanträdet på kommunernas
anslagstavlor samt sändes till varje
delegerad och suppleant med posten
så tidigt att kungörelsen kan antagas
komma honom till handa senast fyra
dagar före sammanträdet. Kungörelsen
införes samtidigt i de tidningar
i vilka kommunerna införa kommunala
tillkännagivanden.

Minst en vecka före samman!rädesdagen
anslås kungörelsen på kommunernas
anslagstavlor och sändes med
posten till varje delegerad och suppleant.
Kungörelsen införes samtidigt
i de tidningar i vilka kommunerna
införa kommunala tillkännagivanden.

5§

Vid första sammanträdet välja delegerade bland sig ordförande och vice
ordförande för den tid för vilken delegerade utsetts.

Uppgift om de valdas namn och postadress
skall lämnas länsstyrelsen så
snart som möjligt för att tagas in i
läns ki tngörelserna.

Äro både ordförande och vice ordförande hindrade att inställa sig vid
delegerades sammanträde, äga delegerade utse annan delegerad att för tillfället
föra ordet. Till dess så skett utövas ordförandeskapet av den delegerad
som är äldst till levnadsåren.

6 5

Sammanträden hållas på ställe och Sammanträden hållas på ställe och
enligt ordning som delegerade be- enligt ordning som delegerade be -

stämma. Sammanträde hålles även
när länsstyrelsen förordnar därom eller
de Hesta delegerade begära det eller
ordföranden finner det behövligt.

Bestämmelserna i 13 § tredje och
femte styckena kommunallagen äga
motsvarande tillämpning på delegerade.

stämma. Sammanträde hålles även
när minst en tredjedel av de delegerade
begära det eller ordföranden finnér
det behövligt.

Bestämmelserna i 4 kap. 4 § andra
stycket kommunallagen (1977:000)
äga motsvarande tillämpning på delegerade.

7 52

Kungörelse om sammanträde med
delegerade med uppgift om tid och stöl -le för sammanträdet och de ärenden
som skola behandlas vid detta utfärdas
av ordföranden eller, vid hinder för

Bestämmelsen i 2 kap. 10 § kommunallagen
(1977:000) om kungörelse
om sammanträde med kommunfullmäktige
skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om sammanträde

2 Senaste lydelse 1971:1165.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse
honom, av vice ordföranden.

Kungörelsen anslås minst en vecka
före sammanträdet på kommunernas
anslagstavlor och, om delegerade beslutat
det, även på annan plats. Kungörelsen
sändes till varje delegerad och
suppleant med posten så tidigt att
kungörelsen kan antagas komma honom
till handa senast fyra dagar före
sammanträdet.

Tillkännagivande om tid och ställe
för sammanträdet samt, om delegerade
beslutat
behandlas införes i de tidningar i vilka
kommunerna införa kommunala tillkännagivanden.

Bestämmelserna i 14 § I morn. förde
stycket och 2 mom. kommunallagen
(1953:753) äga motsvarande tillämpning
på delegerade.

Delegerade skola meddela beslut i
ärende som hänskjutes till dem av
högre myndighet och i fråga, som väckes
genom motion av delegerad eller
genom framställning av arbetsutskott
eller kommitté som avses i 14 § eller av
fullmäktige eller styrelsen i kommun
som beröres av indelningsändringen
eller av samarbetsnämnd för
sådana kommuner.

Föreslagen lydelse

med delegerade. Kungörelsen skall
anslås på anslagstavlorna i de kommuner
som beröras av indelningsändringen
och införas i de tidningar i vilka
kommunerna införa tillkännagivande
som avses i 2 kap. 10 § tredje stycket
nämnda lag.

Delegerade skola besluta i ärende
som väckts av

1. arbetsutskott eller kommitté som
avses i 14 §,

2. delegerad genom motion,

3. regeringen, central förvaltningsmyndighet
eller länsstyrelsen,

4. fullmäktige eller styrelsen i
kommun som beröres av indelningsändringen
eller

5. samarbetsnämnd för sådana
kommuner.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §3

Bestämmelserna i 15 §, 16 § första
stycket, 20-25 och 27 §§ kommunallagen
om kommunfullmäktige och
deras ordförande äga motsvarande
tillämpning på delegerade och deras
ordförande. Tillkännagivande som
avses i 24 § fjärde stycket skall ske
på anslagstavlorna i de kommuner
som beröras av indelningsändringen.

Bestämmelserna i 2 kap. 5, 12, 13,
19-26 och 28§§ kommunallagen
(1977:000) om kommunfullmäktige
och deras ordförande äga motsvarande
tillämpning på delegerade och deras
ordförande. Tillkännagivande
som avses i 2 kap. 25 § tredje stycket
nämnda lag skall ske på anslagstavlorna
i de kommuner sorn beröras
av indelningsändringen.

13 8

Om delegerade icke beslutat att protokoll och övriga handlingar skola
förvaras bland viss kommuns handlingar, skola handlingarna vårdas och
förtecknas på ordförandens ansvar.

Den som med begagnande av sin rätt
enligt tryckfrihetsförordningen tagit avskrift
av delegerades protokoll äger få
avskriftens riktighet bestyrkt utan avgift 15

fj4

Ledamöter och suppleanter i arbetsutskottet eller i kommitté väljas till
det antal delegerade bestämma och för delegerades tjänstgöringstid. Antalet
ledamöter i arbetsutskottet må icke vara under fem.

1 fråga om valbarhet till ledamot
eller suppleant i arbetsutskottet eller
i kommitté, verkan av valbarhetens
upphörande och rätt till avsägelse
äga bestämmelserna i 7 8 kommunallagen
om kommunfullmäktige
motsvarande tillämpning. Vid tilllämpningen
av 7 § första stycket
kommunallagen avses med kommunen
alla kommuner som beröras av
indelningsändringen.

I fråga om valbarhet till ledamot
eller suppleant i arbetsutskottet eller
i kommitté, verkan av valbarhetens
upphörande och rätt till avsägelse
äga bestämmelserna i 2 kap. 4 §
kommunallagen (1977:000)om ledamot
och suppleant i fullmäktige motsvarande
tillämpning. Vid tillämpningen
av 2 kap. 4 § första stycket
nämnda lag avses med kommunen
alla kommuner som beröras av in -

delningsändringen.

Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall bestämmas den ordning
i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

tSenaste lydelse 1969:779.

4 Senaste lydelse 1969:779.

GOT A B 53073 Stockholm 1977

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen Ivde/se

16 §

Delegerade utse bland ledamöterna
i arbetsutskottet en ordförande
och en vice ordförande.

Delegerade utse bland ledamöterna
i arbetsutskottet en ordförande
och en vice ordförande. Uppgift om
de utseddas namn och postadress sändes
till länsstyrelsen så snart sorn möjligt
jor att tagas in i länskungörelserna.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig vid
sammanträde med arbetsutskottet, utser utskottet annan ledamot att för
tillfället föra ordet.

171

Bestämmelserna i 33 § andra stycket,
35-39 §§ och 40 § andra och tredje
styckena kommunallagen (1953:753)
om kommunstyrelse äga motsvarande
tillämpning på arbetsutskottet
och på kommitté. Tillkännagivande
som avses i 39 § tredje stycket skall
ske på anslagstavlorna i de kommuner
som beröras av indelningsändringen.

Ärende av annat slag än som anges
i 19 $ andra stycket kommunallagen
må ej företagas till avgörande av delegerade,
innan det blivit berett på något
av de sätt som anges i 14 $. Har
ärende beretts på annat sätt än av
arbetsutskottet, skall tillfälle lämnas

Bestämmelserna i 3 kap. 4 §, 5 §
tredje stycket, 7 § första stycket, 8 och

9 §§, 10 § andra stycket och 11 § kommunallagen
(1977:000) om styrelsen
äga motsvarande tillämpning på arbetsutskottet
och på kommitté. Tillkännagivande
som avses i 3 kap.

10 § andra stycket nämnda lag skall
ske på anslagstavlorna i de kommuner
som beröras av indelningsändringen.

Arbetsutskottet och kommitté äga
kalla tjänsteman hos kommun som beröresav
indelningsändringen att närvara
vid sammanträde. Den som har kallats
får, om utskottet eller kommittén
medgiver det, deltaga i överläggningarna
men ej i besluten. Utskottets och
kommitténs protokoll och övriga handlingar
skola vårdas och förtecknas på
ordförandens ansvar.

Ärende må ef, utom ifall som anges
i 2 kap. 16 § tredje stycket och 21 §
andra stycket kommunallagen
(1977:000), avgöras av delegerade,
innan det blivit berett på något av
de sätt som anges i 14 §. Har ärende
beretts på annat sätt än av arbets -

sSenaste lydelse 1971:1165.

KU 1976/77:25

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

utskottet att yttra sig, innan ärendet
avgöres.

utskottet, skall tillfälle lämnas utskottet
att yttra sig, innan ärendet

avgöres.

20 S

Delegerade äga bestämma om ersättning
till delegerad, ledamot i arbetsutskottet
eller kommitté och
suppleant. Därvid äga bestämmelserna
i 28 § 1 mom. och 2 mom. första
stycket kommunallagen motsvarande
tillämpning.

Delegerade äga bestämma om ersättning
till delegerad, ledamot i arbetsutskottet
eller kommitté och
suppleant. Därvid äger bestämmelsen
i 2 kap. 29 § kommunallagen
(1977:000) motsvarande tillämpning.

21 §

morn. samt 77 5; kommunallagen äga
motsvarande tillämpning på talan
mot beslut av delegerade, arbetsutskottet
eller kommitté.

Talan mot länsstyrelsens beslut
föres i den ordning som anges i 78

kommunallagen.

Bestämmelserna i 7 kap. 1 § första
och andra styckena, 2 § första och
andra styckena och 4 § kommunallagen
(1977:000) äga motsvarande
tillämpning på talan mot beslut av
delegerade, arbetsutskottet eller
kommitté.

Talan mot länsstyrelsens beslut
föres i den ordning som anges i 7
kap. 5 § nämnda lag.

Rätt till talan tillkommer även kommun som beröres av indelningsändringen.

Bestämmelserna i 7 kap. 6 § nämnda
lag äga motsvarande tillämpning i
fråga om beslut av delegerade, arbetsutskottet
eller kommitté.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

Bilaga 7

Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 1 8 kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Allmän kommunalskatt, varom
stadgas i kommunallagarna, skall utgöras
i förhållande till det antal skattekronor
och skatteören.som påföres
en var skattskyldig enligt de i denna
lag fastställda grunder; dock att skatten
skall utgå i helt antal kronor enligt
vad i gällande upphördslag stadgas.

Angående taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering till allmän
kommunalskatt stadgas i gällande
taxeringslag.

Föreslagen lydelse

Med allmän kommunalskatt avses i
denna lag kommunalskatt, landstingsskatt
och församlingsskatt.

Allmän kommunalskatt skall utgöras
i förhållande till det antal skattekronor
och skatteören.som påföres
en var skattskyldig enligt de i denna
lag fastställda grunder; dock att skatten
skall utgå i helt antal kronor enligt
vad i uppbördslagen (1953:272)
stadgas.

Angående taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering till allmän
kommunalskatt stadgas i taxeringslagen
(1956:623).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

'Senaste lydelse 1953:274 (jfr 1974:771 och 773).

KU 1976/77:25

Bilaga 8

Förslag till
Lag om ändring i brandlagen (1974:80)

Härigenom föreskrives att 3 och 3 a §§ brandlagen (1974:80) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Förvaltningen av brandförsvarets
angelägenheter skall handhavas av
den kommunala nämnd som kommunfullmäktige
bestämmer (brandstyrelse).

1 mom. Ledamöter och suppleanter
i särskild brandstyrelse väljes av kommunfullmäktige
till det anta! fullmäktige
bestämmer. Antalet ledamöter får
dock icke vara under fern. Valet skall
vara proportionellt, om det begäres av
minst sd många väljande, som motsvarar
det ta! vilket erhdlles, om samtliga
väljandes antaI delas med det antal
personer valet avser, ökat med 1.
Om förfarandet vid sådant proportionellt
val finns särskilda bestämmelser.
Sker ej val av suppleanter proportionellt,
skall också bestämmas den ordning
i vilken suppleanterna skall inkallas
till tjänstgöring.

Beträffande särskild brandstyrelse
skall bestämmelserna i 32-36 f), 37 §
forsta stycket och 38-42 kommu -

Föreslagen lydelse

/ varje kommun skall finnas en
brandstyrelse. Kommun får tillsätta
särskild brandstyrelse eller uppdraga
åt annan nämnd att vara brandstyrelse.
Har så ej skett är kommunstyrelsen
brandstyrelse.

Brandstyrelsen skall handha förvaltningen
av brandförsvarets angelägenheter,
i den mån förvaltningen ej tillkommer
annan enligt beslutsom avses

1 3 kap. 14 § kommunallagen
(1977:000).

§'

/ fråga om särskild brandstyrelse
tillämpas bestämmelserna i 3 kap.

2 §, 3 § forsta stycket, 4 §, 5 § tredje
stycket, 7 och 8 §§, 9 § forsta stycket
och 10-12 §§ kommunallagen
(1977:000) på motsvarande sätt. /
annan kommun än Stockholms kommun
tillämpas även bestämmelserna
i 3 kap. 5 § forsta stycket och 6 §
nämnda lag på motsvarande sätt.

1 Senaste lydelse 1975:96.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

naUagen (1953:753) rörande kommunstyrelsen
samt bestämmelserna i
45 § andra och tredje styckena samma
lag i fråga om där avsedd nämnd äga
motsvarande tillämpning. För särskild
brandstyrelse i Stockholm skall dock
gälla bestämmelserna i 51 § 1 mom.
kommunallagen (1957:50) för Stockholm,
med undantag av hänvisningen
till 39 § andra stycket nämnda lag,
samt därutöver vad kommunfullmäktige
föreskriver med iakttagande av bestämmelserna
i samma lag.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äger 4 och 5 §§ nämnda
lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild brandstyrelse.

Brandstyrelses protokoll behöver ej
upptaga annat än förteckning ä närvarande
ledamöter samt för varje
ärende beslutet och skälen därför.

2 mom. Vid sammanträde med
brandstyrelsen har brandchefen rätt
att deltaga i överläggningarna men ej
i besluten samt att fä sin mening antecknad
till protokollet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

Bilaga 9

Förslag till

Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)'
dets att 5-7 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ledamöter och suppleanter i byggnadsnämnd
väljas av kommunfullmäktige
till det antalfullmäktige bestämma.
Antalet ledamöter må dock icke vara
under fern. Valet skall ske proportionellt
i de fall då sådant är föreskrivet vid
val till kommunstyrelsen. Sker ej val av
suppleanter proportionellt, skall tillika
bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna
skola inkallas till tjänstgöring.

I övrigt skall med avseende å byggnadsnämnd
vad i 32-36 §§, 37 § första
stycket och 38-42 §§ kommunallagen
(1953:753) är stadgat om kommunstyrelsen
äga motsvarande tillämpning,
dock att för byggnadsnämnden i Stockholm
skola gälla bestämmelserna i 51 §
1 mom. kommunallagen (1957:50)för
Stockholm, med undantag av hänvisningen
till 39 § andra stycket nämnda
lag, samt därutöver vad kommunfullmäktige
med iakttagande av stadgandena
i samma lag föreskriva.

Utan hinder av vad i andra stycket
sägs skall gälla, dels att i kommunens
tjänst anställd befattningshavare icke
på grund av denna sin tjänsteställning
skall vara obehörig att vara ledamot eller
suppleant i byggnadsnämnd dels ock

Föreslagen lydelse

I fråga om byggnadsnämnd tillämpas
bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 §
första stycket, 4 §, 5 § tredje stycket,
7 och 8 §§, 9 § första stycket och
10-12 §§ kommunallagen (1977:000)
på motsvarande sätt. 1 annan kommun
än Stockholms kommun tillämpas
även bestämmelserna i 3 kap.
5 § första stycket och 6 § nämnda
lag på motsvarande sätt.

Uppdrag som avses i 3 kap. 12 §
andra stycket kommunallagen
(1977:000) får ej omfatta befogenhet
att

1. slutligt avgöra fråga om avgift
enligt lagen (1976:666) om påföljder
och ingripanden vid olovligt byggande
m. m.,

2. meddela föreläggande vid vite
utom i fall som avses i 3 § nämnda lag
eller föreläggande vid annat äventyr eller 3.

slutligt avgöra ärende, som är av
principiell natur eller annars av större
vikt.

1 Stadgan omtryckt 1972:776.
Senaste lydelse av 7 5 1976:668.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

all nämndens protokoll icke behöver
upplaga annat än förteckning å närvarande
ledamöter samt för varje ärende
beslutet och skälen därför.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda
lag tillämpning i samtliga ärenden hos byggnadsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

12 Riksdagen 1976/77. 4 sami. Nr 25

KU 1976/77:25

Bilaga 10

Förslag till
Lag om ändring i skollagen (1962:319)

Härigenom föreskrives i fråga om skollagen (1962:319)'
dels att 12, 14-16, 18 och 47 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 3, 8, 9, 13, 19, 20 b, 20 c och 20 f§(j skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2

1 varje kommun skall finnas en skolstyrelse och en skolchef.

Då skolväsendet i kommunen omfattar mindre än sju klasser eller eljest
särskilda skäl äro därtill, må skolöverstyrelsen på framställning av kommunfullmäktige
besluta, att skolchef ej skall finnas.

För specialskolan fi nnas särski Ida lokala styrelser enl igt bestämmelser som
regeringen meddelar.

1 varje landstingskommun som anordnat gymnasieskola, skall finnas en
utbildningsnämnd.

Till utbildningsnämnd md utses Landstingskommun får tillsätta sär nämnd

som handhar andra lands- skild utbildningsnämnd eller uppdraga

tingskommunens förvaltningsuppgif- dt annan nämnd att vara utbildnings ter.

nämnd. Har sä ej skett är förvaltnings utskottet

utbildningsnämnd.

8 83

På framställning av kommunfullmäktige må regeringen besluta, att särskild
styrelse skall finnas för del av kommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser, som meddelas
av regeringen eller den myndighet regeringen forordnar.

Kommunfullmäktige md föreskriva
att annan kommunal nämnd än skolstyrelsen
skall

1. handha förvaltning och verkställighet
i fråga om byggnad och markför
skola som eljest står under skolstyrelsensförvaltning.

2. beträffande annan personal vid
kommuns grundskola eller gymnasie 1

Lagen omtryckt 1970:1026.

Senaste lydelse av

14 S 1971:630
18 S 1971:630.

2 Senaste lydelse 1975:159.

3 Senaste lydelse 1975:159.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skola än skolledare, lärare, skolläkare
och skolsköterska handläggafrågor om
anställning, ledighet, vikariat eller skiljande
från tjänst.

9 §4

Skolstyrelsen skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets
område, följa skolväsendets tillstånd inom kommunen och taga erforderliga
initiativ för att bereda barn och ungdom i kommunen tillfredsställande utbildning.

Skolstyrelsen skall vidare Skolstyrelsen skall vidare

a) i den mån sådant ej tillkommer a) i den mån sådant ej tillkommer

annan enligt bestämmelser som re- annan enligt bestämmelser som regeringen
meddelar eller enligt beslut geringen meddelar eller enligt beslut

som avses i 8 §, ombesörja de an- som avses i 3 kap. 14 § kommunal gelägenheter

avseende skolväsendet lagen (1977:000), ombesörja de an i

kommunen, vilka äro att hänföra gelägenheter avseende skolväsendet

till förvaltning och verkställighet, i kommunen, vilka äro att hänföra

till förvaltning och verkställighet,

b) tillse, att verksamheten vid skolorna fortgår enligt gällande föreskrifter,
och sörja för samordning av och enhetlighet i verksamheten,

c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt

d) verka för samarbete mellan hem och skola.

Ledamöter och suppleanter i skolstyrelsen
väljas av kommunfullmäktige till
det antalfullmäktige bestämma. Antalet
ledamöter må dock ej vara under sju.

Valet skall vara proportionellt, därest
det begäres av minst så många väljande,
som motsvara det tal, vilket erhålles,
om samtliga väljandes antal delas
med det antal personer valet avser,
ökat med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val är särskilt stadgat.

I fråga om skolstyrelse tillämpas
bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 § första
stycket, 4 §, 5 § tredje stycket, 7
och 8 §§, 9§ första stycket och
10-12 §§ kommunallagen (1977:000)
på motsvarande sätt. I annan kommun
än Stockholms kommun tillämpas
även bestämmelserna i 3 kap.
5 § första stycket och 6 § nämnda
lag på motsvarande sätt.

Uppdrag som avses i 3 kap. 12 §
andra stycket kommunallagen
(1977:000) får ej omfatta befogenhet
att meddela eller återkalla godkännande
enligt 34 § denna lag.

4 Senaste lydelse 1975:159.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sker ej val av suppleanter proportio- Utan hinder av 2§2 förvaltnings nellt,

skall tillika bestämmas den ord- lagen (1971:290) tillämpas bestämning,
i vilken suppleanterna skola inkal- melserna i 4 och 5 §§ nämnda lag i

las till tjänstgöring. samtliga ärenden hos skolstyrelse.

19 §

Skolchefen i kommunen åligger

a) att biträda skolstyrelsen i dess verksamhet och närmast under styrelsen
vara ledare av skolväsendet i kommunen,

b) att, i den mån sådant enligt 15 § b) att, i den mån sådant enligt

uppdrages åt honom, fatta beslut å 3 kap. 12 § andra stycket kommu styrelsens

vägnar samt nallagen (1977:000) uppdrages åt

honom, fatta beslut å styrelsens vägnar
samt

c) att taga befattning med de ärenden och i övrigt fullgöra de uppgifter,
vilka enligt särskilda författningar eller skolstyrelsens beslut ankomma på
honom.

20 b 55

På framställning av landstinget må regeringen besluta, att särskild styrelse
skall finnas för del av landstingskommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser, som meddelas
av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

Landstinget mdföreskriva att annan
nämnd hos landstingskommunen än utbildningsnämnden
skall

1. handha förvaltning och verkställighet
ifråga om byggnad och mark för
skola som eljest står under utbildningsnämndensförvaltning,

2. beträffande annan personal vid
landstingskommuns gymnasieskola än
skolledare, lärare, skoltäkare och skolsköterska
handlägga frågor om anställning,
ledighet, vikariat eller skiljande
från tjänst.

20 c $6

Utbildningsnämnden skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets
område, följa tillståndet i landstingskommunens gymnasieskola
och taga erforderliga initiativ för att bereda ungdom i landstingskommunen
tillfredsställande utbildning i gymnasieskolan.

Utbildningsnämnden skall vidare Utbildningsnämnden skall vidare

5 Senaste lydelse 1975:159.

6 Senaste lydelse 1975:159.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

a) i den mån sådant ej tillkommer
annan enligt bestämmelse som regeringen
meddelar eller enligt beslut
som avses i 20 b §, ombesörja de angelägenheter
avseende landstingskommunens
gymnasieskola, vilka
äro att hänföra till förvaltning och
verkställighet,

a) i den mån sådant ej tillkommer
annan enligt bestämmelse som regeringen
meddelar eller enligt beslut
som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen
(1977:000), ombesörja de angelägenheter
avseende landstingskommunens
gymnasieskola, vilka
äro att hänföra till förvaltning och

verkställighet,

b) tillse, att verksamheten vid landstingskommunens gymnasieskola fortgår
enligt gällande föreskrifter och sörja för samordning av och enhetlighet
i verksamheten,

c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt

d) verka för samarbete mellan hem och skola.

20 f §7

/ den mån ej annai föijer av 3 (femte
stycket, väljas ledamöter och suppleanter
i utbildningsnämnden av landstinget
till det antal landstinget bestämmer.
Antalet ledamöter må dock ej vara under
sju. Valet skall vara proportionellt,
därest det begäres av minst så många
väljande, som motsvara det tal, vilket
erhålles, om samtliga väljandes antal
delas med det antal personer valet avser,
ökat med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val är särskilt stadgat.
Sker ej vaI av suppleanter proportionellt,
skall tillika bestämmas den
ordning, i vilken suppleanterna skola
inkallas till tjänstgöring.

Beträffande utbildningsnämnd, som
väljes enligt första stycket, skola bestämmelserna
i 17 § ovan samt i
43-47§§, 48 § första stycket, 49-51 §§
och 54 § förde stycket landstingslagen
den 14 maj 1954 (nr 319) äga motsvarande
tillämpning.

1 fråga om särskild utbildningsnämnd
tillämpas bestämmelserna i
13 och 17 §§ på motsvarande sätt.

7 Senaste lydelse 1971:630.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen
(1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda
lag tillämpning i samtliga ärenden hos
utbildningsnämnd, som väljes enligt
./orsta stycket.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

B 81

Bilaga 11

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970:296) om social centralnämnd
m. m.

dels att 5-10 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 1, 3 och 8 §§ skall utgå,

dels att 2-4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har beslut fattats enligt 1 jj, tilllämpas
icke 2-5, 8 och 9 §§ lagen
(1956:2) om socialhjälp, 2 § andra
stycket, 7, 8 och 10-12 §§ barnavårdslagen
(1960:97), 3 § första
stycket, 5-7 §§ samt8§ 1 och 2 mom.
lagen (1954:579) om nykterhetsvård.

Har beslut fattats enligt 1 §, tilllämpas
icke 2-3 och 9 §§ lagen
(1956:2) om socialhjälp, 2 § andra
stycket och 7 björsta, tredje och fjärde
styckena barnavårdslagen
(1960:97), 3 § första stycket och 5 §
första, andra, fjärde och femte styckena
lagen (1954:579) om nykterhetsvård.

Vad i övrigt i lag eller annan författning är föreskrivet om socialnämnd,
barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om social centralnämnd och, i förekommande fall, social distriktsnämnd.

3 §

Ledamöter och suppleanter i social
centralnämnd väljes av kommunens
fullmäktige till det antal fullmäktige
bestämmer. Antalet ledamöter får
dock ej vara under nio. Där sd lämpligen
kan ske, bör juridisk och medicinsk
sakkunskap vara företrädd inom
nämnden.

Valet skall vara proportionellt, om
det begäres av minst så många väljande
som motsvarar det tal, vilket erhåller
då samtliga väljandes antal delas
med det antal personer valet avser,
ökat med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val finns särskilda
bestämmelser.

I fråga om social centralnämnd och
social distriktsnämnd tillämpas bestämmelserna
i 3 kap. 2 §, 3 § Järsta
stycket, 4 §, 5 § första och tredje styckena,
6-8 §§, 9 första stycket och
10-12 jj kommunallagen (1977:000)
på motsvarande sätt.

Social distriktsnämnds eller, om
distriktsnämnder ej har inrättats, social
centralnämnds protokoll behöver
dock ej, utöver vad sorn föijer av 14 §
tredje stycket barnavårdslagen
(1960:97), upptaga annat än uppgift
om närvarande ledamöter, beslutet i
varje ärende och uppgift om reservation.
Föreskrifter om i vilken utsträck -

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Sker ej va! av suppleanter proportionellt,
skall den ordning bestämmas, i
vilken suppleanterna skall inkallas till
tjänstgöring.

Ifråga om social centralnämnd äger
32-36 §§, 37§ första stycket och
38-42 §§ kommunallagen (1953:753)
om kommunstyrelsen motsvarande
tillämpning. Nämndens protokoll behöver,
förutom vad som följer av 14 §
tredje stycket barnavdrdslagen
(1960:97), ej innehålla annat än förteckning
på närvarande ledamöter
samt för varje ärende beslutet och skälen
därför.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen
(1971:290) äger 4 och 5 §§
nämnda lag tillämpning i samtliga
ärenden hos social centralnämnd.

Föreslagen lydelse

ning beslut skall innehålla de skäl som
har bestämt utgången finns i 17 f förvaltningslagen
(1971:290) och 14 §
fjärde stycket barnavårdslagen.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen
tillämpas bestämmelserna i 4
och 5 §§ nämnda lag i samtliga ärenden
hos social centralnämnd och social
distriktsnämnd.

4 §'

Det ankommer på social distriktsnämnd
att avgöra ärenden som avser
vård och behandling eller annan åtgärd
beträffande enskild person enligt
lagen (1956:2) om socialhjälp, barnavårdslagen
(1960:97) eller lagen
(1954:579) om nykterhetsvård. Kommunens
fullmäktige får uppdraga åt
nämnden att även i övrigt avgöra ärenden
som avser vård och behandling eller
annan åtgärd beträffande enskild
person. Endast sociala centralnämnden
får göra framställning och avge
yttrande till fullmäktige.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

'Senaste lydelse 1971:669.

KU 1976/77:25

Bilaga 12

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956:2) om socialhjälp1

dels att 4, 5 och 10 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 3, 6, 8, 18 och 19 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2

Ledamöter och suppleanter i social- I fråga om socialnämnd tillämpas

nämnden väljas av kommunfullmäkti- bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 i färge
till det antal fullmäktige bestämma. sta stycket, 4 §, 5 § forsta och tredje

Antalet ledamöter må dock icke vara styckena, 6-8 §$, 9 § första stycket

under fern. och 10-12 §§ kommunallagen

(1977:000) på motsvarande sätt.

Valet skall vara proportionellt, där- Nämndens protokoll behöver dock

est del begäres av minst så mänga väl- ej upptaga annat än uppgift om närvarande,
som motsvara det tal, vilket er- rande ledamöter, beslutet i varje ären hälles,

om samtliga väljandes antal de- de och uppgift om reservation. Föreläs
med det antal personer valet avser, skrifter om i vilken utsträckning beslut

ökat med 1. Om förfarandet vid så- skall innehålla de skäl som ha bestämt

dant proportionellt val är särskilt stad- utgången finnas i 11 § förvaltningslagar.
gen (1971:290).

Sker ej valav suppleanterproportio- Utan hinder av 2 # 2 förvaltningsla nellt,

skall tillika bestämmas den ord- gen tillämpas bestämmelserna i 4 och

ning, i vilken suppleanterna skola in- 5 §§ nämnda lag i samtliga ärenden

kallas till tjänstgöring. hos socialnämnd.

6 S3

Socialnämnden har

att göra sig väl förtrogen med den enskildes behov av omvårdnad och
verka för att detta blir tillgodosett;

att bestämma, i vilka fall, i vilken omfattning och under vilka former
socialhjälp skall meddelas;

att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i frågor, som äga
samband med nämndens verksamhet, samt, där så lämpligen kan ske, lämna
annat bistånd i personliga angelägenheter;

att förvalta till kommunens socialhjälpsverksamhet anslagen eller eljest
hörande egendom, i den mån ej förvaltningen därav uppdragits åt annan
nämnd eller åt särskild styrelse;

1 Senaste lydelse av
4 8 1971:664

10 8 1971:664.

2 Senaste lydelse 1971:664.

3 Senaste lydelse 1971:664.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden,
som angå socialhjälpsverksamheten; samt

att jämväl i övrigt ombesörja de
angelägenheter avseende socialhjälpen
inom kommunen, vilka äro att
hänföra till förvaltning och verkställighet.

att jämväl i övrigt, i den män detta
ej tillkommer annan enligt beslut som
avses i 3 kap. 14 § kommunallagen
(1977:000), ombesörja de angelägenheter
avseende socialhjälpen inom
kommunen, vilka äro att hänföra till
förvaltning och verkställighet.

Socialnämnden har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning
enligt särskilda författningar ankommer på nämnden.

Nämnden skall hos kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och kommunens
övriga nämnder ävensom hos andra myndigheter göra de framställningar,
som finnas påkallade, samt äger att från kommunstyrelsen och
kommunens övriga nämnder samt dess beredningar och befattningshavare
infordra de yttranden och upplysningar, som erfordras för fullgörande av
nämndens uppgifter.

8 §4

Är någon i så trängande behov av socialhjälp, att med dess avhjälpande
ej kan anstå, till dess socialnämnden sammanträder, må nämndens ordförande
tills vidare bevilja honom socialhjälp.

Om kommunfullmäktige så besluta,
äger socialnämnden uppdraga åt särskild
avdelning, bestående av ledamöter
eller suppleanter i nämnden, eller
åt ledamot eller suppleant eller åt
tjänsteman hos kommunen att å
nämndens vägnar fatta beslut i vissa
grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall angivas i fullmäktiges beslut.

Framställning eller yttrande till fullmäktige
må dock icke beslutas annorledes
än av nämnden samfällt.

Beslut, vilket fattas med stöd av
första stycket eller på grund av uppdrag
som sägs i andra stycket, skall
anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Beslut, vilket fattas med stöd av
första stycket, skall anmälas vid
nämndens nästa sammanträde.

4 Senaste lydelse 1971:664.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

Det åligger kommun att anordna och driva hem för åldringar och andra
personer, vilka äro i behov av vård eller tillsyn som icke eljest tillgodoses.

Två eller flera kommuner må ge- Två eller flera kommuner må gemensamt
hava hem, som avses i mensamt hava hem, som avses i
första stycket. I sådant fall skola de första stycket.
bestämmelser, vilka äro erforderliga
för hemmets skötsel, upptagas i reglemente,
sorn fastställes av länsstyrelsen.

Om särskilda skäl äro därtill, må länsstyrelsen tills vidare befria kommun
från skyldighet att själv eller gemensamt med annan kommun hava hem,
varom stadgas i denna paragraf. Har så skett, åligger det likväl kommunen
att sörja för att sådant behov av vård eller tillsyn, som avses i första stycket,
blir tillgodosett.

19 §

Hem, som avses i 18 §, skall vara så inrättat och utrustat, att skäliga
krav på trevnad och hygien tillgodoses samt lämplig fördelning av vårdtagarna
möjliggöres.

Innan dylikt hem uppföres eller i
mera avsevärd omfattning ändras
genom om- eller tillbyggnad eller inrättas
i byggnad, som uppförts för annat
ändamål, skall länsstyrelsen, efter
att hava inhämtat yttrande från socialstyrelsen,
hava godkänt plan för hemmet.

Vid hemmet skola finnas anställda befattningshavare till det antal och
med sådan utbildning att de som bereus plats i hemmet kunna erhålla
tillfredsställande vård och tillsyn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

Bilaga 13

Förslag till
Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)

Härigenom föreskrives i fråga om barnavårdslagen (1960:97)'
dels att 8, 10 och 12 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 3 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Barnavårdsnämnden har

att göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden
inom kommunen samt därvid särskilt uppmärksamma sådana underåriga
som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och
familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kunna anses vara särskilt
utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt,
att verka för önskvärda förbättringar i fråga om kommunens barnavård
samt därvid i mån av behov och möjligheter främja anordningar för bättre
fritidsförhållanden för barn och ungdom,
att stödja den personlighetsutvecklande och samhällsfostrande verksamhet
som utövas genom ungdomens egna sammanslutningar,
att lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som äga samband
med nämndens verksamhet,
att förvalta egendom som hör till kommunens barnavård, i den mån
ej förvaltningen uppdragits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse,
att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden
som angå nämndens verksamhet samt
att även i övrigt ombesörja sådana att även i övrigt, i den mån detta
angelägenheter som avse kommu- ej tillkommer annan enligt beslut som
nens barnavård och äro att hänföra avses i 3 kap. 14 § kommunallagen
till förvaltning och verkställighet. (1977:000), ombesörja sådana angelägenheter
som avse kommunens
barnavård och äro att hänföra till förvaltning
och verkställighet.

Ledamöter och suppleanter i barna -vårdsnämnd väljas av kommunfullmäktige
till det antal fullmäktige bestämma.
Antalet ledamöter må dock

1 fråga om barnavårdsnämnd tilllämpas
bestämmelserna i 3 kap. 2 §,
3 § första stycket, 4 §, 5 § första och
tredje styckena, 6-8 §§, 9§ första

'Lagen omtryckt 1971:308.

Senaste lydelse av 12 § 1976:621.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

icke vara under fern. Där så lämpligen
kan ske. bär juridisk sakkunskap vara
företrädd inom nämnden.

Valet skall vara proportionellt, om
det begäres av minst sä mänga väljande
som motsvara det tal, vilket erhålles,
dä samtliga väljandes antal delas
med det antal personer valet avser,
ökat med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val är särskilt stadgat.

Sker ej val av suppleanter proportionellt,
skal! den ordning bestämmas, i
vilken suppleanterna skola inkallas till
tjänstgöring.

Föreslagen lydelse

stycket och 10-12 §§ kommunallagen
(1977:000) pä motsvarande sätt.

Uppdrag, som avses i 3 kap. 12 §
andra stycket kommunallagen
(1977:000), får ej omfatta befogenhet
att

1. utdöma förelagt vite,

2. vidtaga åtgärd enligt 26 § 2, 3 eller
4 eller enligt 29 eller 30 § eller göra
framställning om intagning i ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses i 46 §
andra stycket, tillstånd eller förhandsbesked
sorn avses i 47 § eller förbud
som avses i 50 eller 51 § eller

4. fullgöra vad som ankommer på
nämnden enligt föräldrabalken i andra
avseenden än som sägs i 1 kap. 4 j, 2
kap. 1, 7 eller 9 sv, 7 kap. 2 eller 7 §,
om avtalet ej innefattar åtagande art
utge engångsbelopp, eller 7 kap. 11 §,
enligt 5 j lagen (194 7:529) om allmän -na barnbidrag eller enligt 9, 11 eller
18 § lagen (1964:143) om bidragsförskott.

Nämndens protokoll behöver ej,
utöver vad som föijer av 14 § tredje
och fjärde styckena denna lag, upptaga
annat än uppgift om närvarande
ledamöter, beslutet i varje ärende och
uppgift om reservation.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen
(1971:290) tillämpas bestämmelserna
i 4 och 5 §§ nämnda lag i
samtliga ärenden hos barnavårdsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

Bilaga 14

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954:579) om nykterhetsvård1
dels att 6 och 7 §§ samt 8 § 1 och 2 mom. skall upphöra att gälla,
dels att 4 § 2 mom. och 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

2 mom. Kommunal nykterhetsnämnd har därjämte
att förvalta till kommunens nykterhetsvård anslagen eller eljest hörande
egendom, i den mån ej förvaltningen därav uppdragits åt annan nämnd
eller åt särskild styrelse;

att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden,
som angå nykterhetsvården; samt

att jämväl i övrigt ombesörja de
angelägenheter avseende nykterhetsvården
inom kommunen, vilka
äro att hänföra till förvaltning och
verkställighet.

att jämväl i övrigt, i den mån detta
ej tillkommer annan enligt beslut som
avses i 3 kap. 14 § kommunallagen
(1977:000), ombesörja de angelägenheter
avseende nykterhetsvården
inom kommunen, vilka äro att hänföra
till förvaltning och verkställighet.

Kommunal nykterhetsnämnd skall
utgöras av särskilt tillsatt nämnd eller,
därest kommunens ringa folkmängd
eller liknande förhållande gör sådan
obehövlig, av kommunens socialnämnd.

Konungen äger föreskriva, att kommun
skall tillsätta särskild nykterhetsnämnd.
Framställning härom må göras
av länsnykterhetsnämnden.

Ledamöter i särskild kommunal
nykterhetsnämnd utses av kommunen
till det antal, som med hänsyn till folkmängden
och andra förhållanden erfordras,
dock minst fern. Suppleanter

1 Lagen omtryckt 1971:307.

Senaste lydelse av 6 S 1972:669.

Kommun får tillsätta särskild nykterhetsnämnd.
Har så ej skett är socialnämnden
nykterhetsnämnd.

/ fråga om särskild nykterhetsnämnd
tillämpas bestämmelserna i
3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4 §,
5 § första och tredje styckena,
0-8 §§, 9 § första stycket och

10-12 §§ kommunallagen (1977:000)
på motsvarande sätt.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

utses av kommunen till minst ledamöternas
halva antal. Såväl män som
kvinnor skola vara representerade i
nämnden. Om möjligt bör läkare vara
ledamot av nämnden.

Vid val av suppleanter skall tillika
bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna
skola inkallas till tjänstgöring.

I fråga om valbarhet till ledamot eller
suppleant, verkan av valbarhetens
upphörande och rätt till avsägelse,
mandattid och avgång, val av ordförande
och vice ordförande, ställe och
tid för sammanträde, suppleants
tjänstgöring och rätt att närvara vid
sammanträde, beslutförhet, förfarandet
vid fattande av beslut, protokoll
och reservation, tillkännagivande varest
till nämnden ställda framställningar
mottagas, tidpunkt när handling
skall anses ha kommit in till nämnden,
skriftväxling, vård och förtecknande av
handlingar hörande till nämndens arkiv,
utseende av kassaförvaltare samt
ledamots ansvar och skadeständsskyldighet
skall vad i 32-36 H, 37 § första
stycket och 38-42 §§ kommunallagen
är stadgat rörande kommunstyrelsen
äga motsvarande tillämpning; dock att
det ej är erforderligt, att protokoll upptager
annat än förteckning å närvarande
ledamöter samt för varje ärende
beslutet och skälen därför.

Utan hinder av 2 g 2 förvaltningsl;
lag tillämpning i samtliga ärenden

Föreslagen lydelse

Uppdrag som avses i 3 kap. 12 §
andra stycket kommunallagen
(1977:000) får ej omfatta befogenhet
att

1. utdöma förelagt vite,

2. föranstalta om åtgärd enligt 14 §
2 morn.,

3. meddela beslut om övervakning
eller lydnadsföreskrifter,

4. göra ansökan om tvångsintagning
på allmän vårdanstalt,

5. föranstalta om verkställighet av
slutligt beslut om tvångsintagning av
annan än den som enligt 581 vårdas å
allmän vårdanstalt,

6. bevilja anstånd med verkställighet
av slutligt beslut om tvångsintagning
eller förklara sådant anstånd förverkat,
eller

7. göra anmälan hos överförmyndare.

Nämndens protokoll behöver ej
upptaga annat än uppgift om närvarande
ledamöter, beslutet i varje ärende
och uppgift om reservation. Föreskrifter
om i vilken utsträckning beslut
skall innehålla de skäl som ha bestämt
utgången finnas i 17 § förvaltningslagen
(1971:290).

:n (1971:290) äga 4 och 5 SS nämnda
)s kommunal nykterhetsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

Bilaga 15

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1953:228) om tillsättning av vissa
befattningshavare inom socialvården

Härigenom föreskrives att lagen (1953:228) om tillsättning av vissa befattningshavare
inom socialvården skall upphöra att gälla den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

Bilaga 16

Förslag till
Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663)

Härigenom föreskrives i fråga om hälsovårdsstadgan (1958:663)'
dels att 8-12 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 7 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ledamöter och suppleanter i hälsovårdsnämnd
väljas av kommunfullmäktige
till det antal fullmäktige bestämma.
Antalet ledamöter må dock
icke vara under fern. Om möjligt böra
läkare och veterinär vara ledamöter i
nämnden.

Vid val av suppleanter skall tillika
bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna
skola inkallas till tjänstgöring.

Föreslagen lydelse

I fråga om hälsovårdsnämnd tilllämpas
bestämmelserna i 3 kap. 2 §,
3 § forsta stycket, 4 §, 5 § tredje stycket,
7-8 §§, 9$ första stycket och
10-12 §§ kommunallagen (1977:000)
på motsvarande sätt. I annan kommun
än Stockholms kommun tillämpas
även bestämmelserna i 3 kap. 5 § forsta
stycket och 6 § nämnda lag på motsvarande
sätt.

Uppdrag som avses i 3 kap. 12 §
andra stycket kommunallagen får ej
omfatta befogenhet att besluta om föreläggande
vid vite eller om verkställande
av åtgärd på försumligs bekostnad.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen
(1971:290) tillämpas bestämmelserna
i 4 och 5 §§ nämnda lag i
samtliga ärenden hos hälsovårdsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

1 Senaste lydelse av

8 § 1971:673

9 § 1972:675

10 § 1972:675
12 § 1975:339.

2 Senaste lydelse 1971:673.

13 Riksdagen 1976/77. 4 sami. Nr 25

KU 1976/77:25

Bilaga 17

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd

Härigenom föreskrives att 14 § 3 mom. lagen (1944:219) om djurskydd1
skall upphöra att gälla den 1 juli 1977.

'Senaste lydelse av 14 § 3 mom. 1973:269.

KU 1976/77:25

Bilaga 18

Förslag till
Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom Pöreskrives att 19 kap. 15 och 16 §§ föräldrabalken' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §

I fråga om ersättning till överförmyndare,
ledamot i överförmyndarnämnd
och ersättare äger vad som
föreskrives i 28 § I och 2 mom. kommunallagen
(1953:753) om ersättning
till kommunfullmäktig motsvarande
tillämpning. I Stockholms kommun
tillämpas dock vad som föreskrives i
29 § 1 och 2 mom. kommunallagen
(1957:50) för Stockholm.

I fråga om ersättning, arvode, pension
och andra ekonomiska förmåner
till överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd
och ersättare äger
vad som föreskrives i 2 kap. 29 §
kommunallagen (1977:000) motsvarande
tillämpning.

Vad som föreskrives i kommunallagen
(1953:753) om nämnd som avses
i 44 § andra stycket kommunallagen
gäller, med de avvikelser som
följa av detta kapitel, i fråga om överförmyndarnämnd
och i tillämpliga
delar beträffande överförmyndare. /
Stockholms kommun tillämpas dock,
med de avvikelser som nu angivits, vad
som föreskrives i kommunallagen
(1957:50) för Stockholm om nämnd
som avses i 49 § andra stycket nämnda
lag.

Vad som föreskrives i kommunallagen
(1977:000) om nämnd som avses
i 3 kap. 13 § andra stycket nämnda
lag gäller, med de avvikelser som
följa av detta kapitel, i fråga om överförmyndarnämnd
och i tillämpliga
delar beträffande överförmyndare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

1 Balken omtryckt 1976:612.

KU 1976/77:25

Bilaga 19

Förslag till
Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrives att 41 § civilförsvarslagen (1960:74)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 m o m . 1 varje kommun skola
de kommunen med avseende å
civilförsvaret åvilande uppgifterna
handhavas av en civilförsvarsnämnd.
omej annat följer
av andra stycket.

Kommun äger uppdraga åt annai
kommunalt organ än civilförsvarsnämnden
att upprätta skyddsrumsplan.
Har enligt 23 5 överlämnats åt
kommunen att antaga skyddsrumsplan,
fattas beslutet härom av
kommunfullmäktige.

Kommun äger tillsätta särskild
civilförsvarsnämnd. Under civilförsvarsberedskap
må regeringen förordna,
att särskild civilförsvarsnämnd
skall tillsättas.

Där särskild civilförsvarsnämnd ej
finnes, skall kommunstyrelsen vara civilförsvarsnämnd;
kommun dock obetaget
att uppdraga åt annat kommunalt
organ att vara civilförsvarsnämnd.

2 mom. Ledamöter och suppleanter
i särskild civilförsvarsnämnd väljas
av kommunfullmäktige till det antal

1 mom. I varje kommun skola
de kommunen med avseende å
civilförsvaret åvilande uppgifterna
handhavas av en civilförsvarsnämnd,
om ej annat följer
av andra stycket eller av sådant beslut
som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen
(1977:000).

Kommunfullmäktige äger uppdraga
åt annan nämnd än civilförsvarsnämnden
att upprätta skyddsrumsplan.
Har enligt 23 § överlämnats åt
kommunen att antaga skyddsrumsplan,
fattas beslutet härom av
kommunfullmäktige.

Kommun får tillsätta särskild
civilförsvarsnämnd eller uppdraga åt
annan nämnd att vara civilförsvarsnämnd.
Har så ej skett är kommunstyrelsen
civilförsvarsnämnd. Under civilförsvarsberedskap
får regeringen
förordna, att särskild civilförsvarsnämnd
skall tillsättas.

2 m o m. 1 fråga om särskild civilförsvarsnämnd
tillämpas bestämmelserna
i 3 kap. 2 §, 3 § första stycket,

1 Lagen omtryckt 1975:712.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§, 5§ tredje stycket, 7 och 8 §§,
9 § första stycket och 10-12 §§ kommunallagen
(1977:000) på motsvarande
sätt. I annan kommun än
Stockholms kommun tillämpas även
bestämmelserna i 3 kap. 5 § första
stycket och 6 § nämnda lag på motsvarande
sätt.

fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter
må dock icke vara under fern.

I fråga om särskild civilförsvarsnämnd
i annan kommun än Stockholm
skall därjämte vad i 31 § andra
stycket, 32-36 §§, 37 § första stycket
och 38-42 §§ kommunallagen
(1953:753) är stadgat rörande kommunstyrelsen
ävensom i 45 § andra
och tredje styckena samma lag i fråga
om där avsedd nämnd äga motsvarande
tillämpning, dock att det ej är erforderligt
att protokoll upptager annat än
förteckning å närvarande ledamöter
och beslutet i varje ärende.

Beträffande särskild civilforsvarsnämnd
i Stockholm skola, utöver vad i
detta moments första stycke sägs, bestämmelserna
i 51 § kommunallagen
(1957.50)för Stockholm, med undantag
av hänvisningen till 39 § andra
stycket nämnda lag, äga tillämpning,
varjämte skall gälla vad kommunfullmäktige
med iakttagande av stadgandena
i sagda lag föreskriva. Protokoll
som föres vid civilförsvarsnämndens
sammanträde behöver dock ej upptaga
annat än förteckning å närvarande ledamöter
och beslutet i varje ärende.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda
lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild civilförsvarsnämnd.

3 m o m . Vid civHförsvarsnämnds
sammanträde äger civilförsvarschefen.
även om han ej är ledamot eller supp -

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

leant, närvara och deltaga i överläggningarna
men ej i besluten. Om han
sd önskar, äger han få sin mening antecknad
till protokollet.

Länsstyrelsen äger kalla civilförsvarsnämnd att sammanträda med
länsstyrelsen eller företrädare för denna. Under civilförsvarsberedskap ävensom
eljest, då ledningen av civilförsvaret ankommer på civilförsvarschefen,
äger denne påkalla sammanträde av nämnden för behandling av uppgivna
frågor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

Bilaga 20

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

Härigenom föreskrives att 9 och 10 SS lagen (1964:63) om kommunal
beredskap skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kommun äger tillsätta särskild beredskapsnämnd.
Beredskapsnämnd
md Hilsa lias redan i fredstid.

Där särskild beredskapsnämnd ej
inrättas, skall kommunstyrelsen vara
beredskapsnämnd; kommun dock
obetaget att uppdraga åt annat kommunalt
organ att vara beredskapsnämnd.

Ledamöter och suppleanter i särskild
beredskapsnämnd väljas av kommunfullmäktige
till det antal fullmäktige
bestämma. Antalet ledamöter md
dock icke vara under fern. Valet skall
vara proportionellt, därest det begäres
av minst sd manga väljande, som motsvara
det tal, vilket erhälles, om samt -

Uppgift som kommun skall fullgöra
under civilförsvarsberedskap
och som saknar motsvarighet i fredstid
skall, i den mån föreskrifter för
uppgiftens handhavande ej meddelats
i särskild lag eller författning eller
annat foijer av sädant beslut som
avses i 3 kap. 14 § kommunallagen
(1977:000), handhavas av en beredskapsnämnd.
Beredskapsnämnd får
tillsättas redan i fredstid.

Kommun får tillsätta särskild beredskapsnämnd
eller uppdraga åt annan
nämnd att vara beredskapsnämnd.
Har så ej skett är kommunstyrelsen
beredskapsnämnd.

§2

/ fråga om särskild beredskapsnämnd
tillämpas bestämmelserna i
3 kap. 2 §, 3 £ forsta stycket, 4 §,
5 § tredje stycket, 7 och 8 §§, 9 §
första stycket och 10-12 §§ kommunallagen
(1977:000) på motsvarande
sätt. I annan kommun än Stockholms
kommun tillämpas även be -

1 Senaste lydelse 1971:1168.

2 Senaste lydelse 1971:1168.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

liga väljandes aniaI delas med det an- stämmelserna i 3 kap. 5 § första

tal personer valet avser, ökat med 1. stycket och 6§ nämnda lag på mot Om

förfarandet vid sådant proportio- svarande sätt.

nellt val är särskilt stadgat. Sker ej val
av suppleanter proportionellt, skal! tilllika
bestämmas den ordning, i vilken
suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

I fråga om särskild beredskapsnämnd
i annan kommun än Stockholm
skall därjämte vad i 32-36 §§,

37 § första stycket och 38-42 §§ kommunallagen
(1953:753) är stadgat rörande
kommunstyrelsen ävensom i
45 § andra och tredje styckena samma
lag i fråga om där avsedd nämnd äga
motsvarande tillämpning, dock att det
ej är erforderligt att protokoll upptager
annat än förteckning å närvarande ledamöter
och beslutet i varje ärende.

Beträffande särskild beredskapsnämnd
i Stockholm skola, utöver vad i
första stycket sägs, bestämmelserna i
51 § kommunallagen (1957:50) för
Stockholm, med undantag av hänvisningen
till 39 § andra stycket nämnda
lag, äga tillämpning, varjämte skall
gälla vad kommunfullmäktige med
iakttagande av stadgandena i sagda
lag föreskriva. Protokoll behöver dock
ej upptaga annat än förteckning å närvarande
ledamöter och beslutet i varje
ärende.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda
lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild beredskapsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

Bilaga 21

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning dels

att i 1, 2, 11 och 12 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 4 och 5 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Uppgift enligt 2 § och planläggning, som föranledes därav, ankommer

på kristidsnämnd.

Kommun kan tillsätta särskild
kristidsnämnd. Om särskild kristidsnämnd
ej finns, skall kommunstyrelsen
vara kristidsnämnd. Kommun kan
också uppdraga åt annat kommunalt
organ att vara kristidsnämnd.

Ledamöter och suppleanter i särskild
kristidsnämnd väljes av kommunfullmäktige
till det anta! fullmäktige
bestämmer. Antalet ledamöter får ej
vara under fern. Valet skall vara proportionellt.
om det begäres av minst så
mänga väljande, som motsvarar det
tal. vilket erhalles, om samtliga väljandes
antal delas med det antal personer
valet avser, ökat med 1. Om förfärandet
vid sådant proportionellt val finns
särskilda bestämmelser. Sker ej val av
suppleanter proportionellt, skall bestämmas
den ordning, i vilken suppleanterna
skall inkallas till tjänstgöring.

1 fråga om särskild kristidsnämnd i
annan kommun än Stockholm äger
bestämmelserna i 32-36 §§, 37 § första
stycket och 38-42 §§ kommunallagen
(1953:753) om kommunstyrelsen
samt 45 § andra och tredje styckena

Kommun får tillsätta särskild kristidsnämnd
eller uppdraga åt annan
nämnd att vara kristidsnämnd. Har
sd ej skett är kommunstyrelsen kristidsnämnd.

/ fråga om särskild kristidsnämnd
tillämpas bestämmelserna i 3 kap.
2 §, 3 j första stycket, 4 §, 5 § tredje
stycket, 7 och 8 §§, 9 § första stycket
och 10-12 §§ kommunallagen
(1977:000) på motsvarande sätt. /
annan kommun än Stockholms kommun
tillämpas även bestämmelserna
i 3 kap. 5 § första stycket och 6 §
nämnda lag på motsvarande sätt.

KU 1976/77:25

B 100

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samma lag i fråga om där avsedd
nämnd motsvarande tillämpning. Protokoll
behöver dock ej innehålla annat
än förteckning över närvarande ledamöter
och beslutet i varje ärende.

Beträffande kristidsnämnd i Stockholm
gäller 51 § kommunallagen
(1957:50) för Stockholm med undantag
av hänvisningen till 39 § andra
stycket nämnda lag. Dessutom gäller
vad kommunfullmäktige föreskriver
enligt samma lag. Protokoll behöver
dock ej innehålla annat än förteckning
över närvarande ledamöter och beslutet
i varje ärende.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äger 4 och 5 §§ nämnda
lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild kristidsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

B 101

Bilaga 22

Förslag till
Lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99)

Härigenom föreskrives i fråga om familjebidragslagen (1946:99)'

dels att 25 och 26 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 23 och 24 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kommun skall antingen inrätta
särskild familjebidragsnämnd eller
ock uppdraga åt annat kommunalt organ
att vara familjebidragsnämnd.

Ledamöter och suppleanter i särskild
familjebidragsnämnd väljas av
kommunfullmäktige till det antal fullmäktige
bestämma. A ntalet ledamöter
må dock icke vara under fern.

Valet skall vara proportionellt, därest
det begäres av minst så många väljande,
som motsvara det tal, vilket erhåll
es, om samtliga väljandes antal delas
med det antal personer valet avser,
ökat med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val är särskilt stadgat.
Sker ej val av suppleanter propor -

/ varje kommun skall finnas en familjebidragsnämnd.
Kommun /år tillsätta
särskild familjebidragsnämnd
eller uppdraga åt annan nämnd att
vara familjebidragsnämnd. Har så ej
skett är socialnämnden familjebidragsnämnd.

/ fråga om särskild familjebidragsnämnd
tillämpas bestämmelserna i
3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4 §,
5 § tredje stycket, 7 och 8 §§, 9 §
första stycket och 10-12 §§ kommunallagen
(1977:000) på motsvarande
sätt. I annan kommun än Stockholms
kommun tillämpas även bestämmelserna
i 3 kap. 5 § första
stycket och 6 § nämnda lag på motsvarande
sätt.

Familjebidragsnämnds protokoll
behöver ej upptaga annat än uppgift
om närvarande ledamöter, beslutet i
varje ärende och uppgift om reservation.
Föreskrifter om i vilken utsträckning
beslut skall innehålla de skäl som
ha bestämt utgången finnas i 17 § förvaltningslagen
(1971:290).

'Lagen omtryckt 1975:554.

KU 1976/77:25

B 102

Nuvarande lydelse

lionell/, skall tillika bestämmas den
ordning, i vilken suppleanterna skola
inkallas till tjänstgöring.

Utan hinder av 2 § 2förvaltningslagen
(1971:290) tillämpas bestämmelserna
i 4 och 5.1$ nämnda lag i
samtliga ärenden hos särskild fömiljebidragsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

B 103

Bilaga 23

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:47) om krigshjälp

Härigenom föreskrives att 6 och 7 §§ lagen (1964:47) om krigshjälp skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

6 §'

I varje kommun skall finnas en
krigshjälpsnämnd för handhavande
av de uppgifter, som åvila kommunen
enligt denna lag. Socialnämnden
skall vara krigshjälpsnämnd, där
kommunen icke uppdrager åt annai
kommunalt organ att vara krigshjälpsnämnd
eller inrättar särskild
krigshjälpsnämnd.

Ledamöter och suppleanter i särskild
krigshjälpsnämnd väljas av kommunfullmäktige
till det antal fullmäktige
bestämma. Antalet ledamöter må
dock icke vara under fern. Valet skall
vara proportionellt, därest del begäres
av minst så många väljande, som motsvara
det tal, vilket erhålles, om samtliga
väljandes anta! delas med det antal
personer valet avser, ökat med i.
Om förfarandet vid sådant proportionellt
val är särskilt stadgat. Sker ej val
av suppleanter proportionellt skall tilllika
bestämmas den ordning, i vilken
suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

I fråga om särskild krigshjälpsnämnd
i annan kommun än Stockholm
skall vad i 32-36 §§, 37 $ forsta
stycket och 38-42 §§ kommunallagen
(1953:753) är stadgat rörande kommunstyrelsen
ävensom i 45 § andra

Föreslagen lydelse

I varje kommun skall finnas en
krigshjälpsnämnd för handhavande
av de uppgifter, som åvila kommunen
enligt denna lag. Kommun får
tillsätta särskild krigshjälpsnämnd eller
uppdraga åt annan nämnd att vara
krigshjälpsnämnd. Har så ej skett är
socialnämnden krigshjälpsnämnd.

I fråga om särskild krigshjälpsnämnd
tillämpas bestämmelserna i
3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4 §,
5§ tredje stycket, 7 och 8 §§, 9 §
första stycket och 10-12 §§ kommunallagen
(1977:000) på motsvarande
sätt. I annan kommun än Stockholms
kommun tillämpas även bestämmelserna
i 3 kap. 5 § Järsta
stycket och 6 § nämnda lag på motsvarande
sätt.

Krigshjälpsnämnds protokoll behöver
ej upptaga annat än uppgift om
närvarande ledamöter, beslutet i varje
ärende och uppgift om reservation. Föreskrifter
om i vilken utsträckning beslut
skall innehålla de skäl som ha be -

1 Senaste lydelse 1971:1167.

KU 1976/77:25

B 104

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

och tredje styckena samma lag ifråga stämt utgången finnas i 17 § förvalt -

om där avsedd nämnd äga motsvaran- ningslagen (1971:290).

de tillämpning, dock att det ej är erforderligt
att protokoll upptager annat än
förteckning å närvarande ledamöter
och beslutet i varje ärende.

Beträffande särskild krigshjälpsnämnd
i Stockholm skola bestämmelserna
i 51 § kommunallagen (1957:50)
för Stockholm med undantag för hänvisningen
till 39 § andra stycket sagda
lag äga tillämpning, varjämte skall gälla
vad kommunfullmäktige med iakttagande
av stadgandena i sagda lag föreskriva.
Protokoll behöver dock ej
upptaga annat än förteckning d närvarande
ledamöter och beslutet i varje
ärende.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda
lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild krigshjälpsnämnd.

7 §

Ledamot av krigshjälpsnämnd och Ledamot av krigshjälpsnämnd elfon
som av nämnden utsetts att ler den som av nämnden utsetts att

mottaga ansökan om krigshjälp må,
för tid intill dess nämnden nästa
gång sammanträder, å dess vägnar
bevilja krigshjälp, om sökanden är
i så trängande behov därav, att
nämndens sammanträde ej kan avvaktas,
eller om hjälpen skall utgå
enligt 2 § andra stycket. Sådant beslut
skall anmälas vid nämndens
nästa sammanträde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

B 105

Bilaga 24

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd
dels att 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3-5 §§, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Konungen äger förordna, att inom
kommun skall finnas arbetslöshetsnämnd.
/oV handhavande av lokala åtgärder
i fråga om statlig och statsunderstödd
hjälpverksamhet vid oförvållad
arbetslöshet, ävensom att för ändamålet
skall tillsättas särskild sådan
nämnd. Innefattar förordnande som
nyss sagts ej föreskrift om tillsättande
av särskild nämnd och beslutar kommunen
ej härom, skall i stad drätselkammare
och på landet kommunalnämnd
vara arbetslöshetsnämnd.

Arbetslöshetsnämnd må vara gemensam
för flera kommuner.

Närmare föreskrifter om utseende
av särskild arbetslöshetsnämnd, om
revision av arbetslöshetsnämnds verksamhet,
så ock om tillämpningen i övrigt
av denna lag medelås av Konungen.

Föreslagen lydelse

1 varje kommun skall finnas en arbetslöshetsnämnd.
Kommun får tillsätta
särskild arbetslöshetsnämnd eller
uppdraga åt annan nämnd att vara
arbetslöshetsnämnd. Har så ej skett är
kommunstyrelsen arbetslöshetsnämnd.

Arbetslöshetsnämnd har till uppgift
att vidtaga eller på annat sätt främja
kommunala åtgärder för att förebygga
arbetslöshet eller minska verkningarna
av arbetslöshet.

3 §

Det åligger arbetslöshetsnämnd
särskilt att

1. handlägga frågor om kommuns
hjälpverksamhet vid arbetslöshet enligt
arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368),

2. samarbeta med myndigheter och
enskilda vilkas verksamhet rör sysselsättningsfrågor
samt

KU 1976/77:25

B 106

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3. omedelbart underrätta länsarbetsnämnden
om arbetskonflikt som
påverkar hjälpverksamhet inom kommunen.

Arbetslöshetsnämnd skall göra de
framställningar till kommunfullmäktige
och kommunstyrelsen som behövs
för nämndens verksamhet. Nämnden
får infordra yttranden och upplysningar
från kommunstyrelsen, annan
nämnd, beredning eller tjänsteman
hos kommunen.

I fråga om särskild arbetslöshetsnämnd
tillämpas bestämmelserna i
3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4 §,
5 § tredje stycket, 7 och 8 §§, 9 §
forsta stycket och 10-12 §§ kommunallagen
(1977:000) på motsvarande
sätt. 1 annan kommun än Stockholms
kommun tillämpas även bestämmelserna
i 3 kap. 5 § första
stycket och 6 § nämnda lag på motsvarande
sätt.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen
(1971:290) tillämpas bestämmelserna
i 4 och 5 §§ nämnda lag i
samtliga ärenden hos särskild arbetslöshetsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977, då kungörelsen (1966:369)
med närmare föreskrifter om arbetslöshetsnämnd och dess verksamhet
m. m. upphör att gälla.

KU 1976/77:25

B 107

Bilaga 25

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m.
dels att 11 § 3 mom. skall upphöra att gälla,

dels att i 9 § 1 och 4 morn., 10 § 3 mom. samt 20 och 22 §§ ordet ”Konungen”
i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande
form,
dels att 11 § 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §

2 mom. Offentligt slakthus skall
stå under förvaltning av särskild styrelse.

Vad i 45 § kommunallagen är stadgat
i fråga om där avsedd nämnd skall
äga motsvarande tillämpning beträffande
slakthusstyrelse i annan kommun
än Stockholm. För slakthusstyrelse
i Stockholm skola gälla bestämmelserna
i 51 i) kommunallagen för Stockholm.
Utan hinder av vad nu sagts må
protokoll, sorn fores vid slakthusstyrelses
sammanträde, begränsas till att
upptaga Förteckning å närvarande ledamöter
samt beslutet i varje ärende.

Utöver vad i andra stycket stadgas
skall beträffande slakthusstyrelse gälla
vad kommunens fullmäktige föreskriva.

2 mom. Offentligt slakthus skall
stå under förvaltning av slakthusstyrelse
i den mån annat ej föijer av sådant
beslut som avses i 3 kap. 14 §
kommunallagen (1977:000). Kommun
får tillsätta särskild slakthusstyrelse eller
uppdraga åt annan nämnd att vara
slakthusstyrelse. Har så ej skett är
kommunstyrelsen slakthusstyrelse.

1 fråga om särskild slakthusstyrelse
tillämpas bestämmelserna i 3 kap.
2 §, 3 § första stycket, 4 §, 5 § tredje
stycket, 7 och 8 §§, 9 § första stycket
och 10-12 §§ kommunallagen
(1977:000) på motsvarande sätt. 1
annan kommun än Stockholms kommun
tillämpas även bestämmelserna
i 3 kap. 5 § första stycket och 6 §
nämnda lag pä motsvarande sätt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

2. I fråga om särskild slakthusstyrelse tillämpas bestämmelserna i 3 kap.

2 § första stycket och 5§ första stycket kommunallagen (1977:000) första
gången vid val som avser tiden efter utgången av år 1979. Vid denna tidpunkt
upphör löpande tjänstgöringstider för ledamöter och suppleanter i särskild
slakthusstyrelse.

'Senaste lydelse av 20 § 1971:1114.

14 Riksdagen 1976177. 4 sami Nr 25

KU 1976/77:25

B 108

Bilaga 26

Förslag till
Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242)

Härigenom foreskrives i fråga om sjukvårdslagen (1962:242)'
dels att 9 § 3 morn., 11 § 2, 3 och 5 mom. och 12 § skall upphöra att
gälla,

dels att 9 § 1 och 2 morn., 11 § 1 och 4 mom. och 34 § 1 mom. skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 morn.2 I landstingskommun
eller kommun som ej tillhör landstingskommun
utövas ledningen av
den sjukvårdande verksamheten enligt
denna lag av en sjukvårdsstyrelse.
Ledamöter och suppleanter i sjukvårdsstyrelsen
väljas av landstinget eller
kommunfullmäktige till det anta!
landstinget eller fullmäktige bestämmer.
Antalet ledamöter må dock icke
vara under fern. Valet skall vara proportionellt
om det begäres av minst så
många väljande som motsvara det tal
vilket erhålles, om samtliga väljandes
anta! delas med det anta!personer valet
avser, ökat med 1. Om förfarandet
vid sådant proportionellt val gälla särskilda
föreskrifter. Sker val av suppleanter
icke proportionellt, skall även
bestämmas den ordning i vilken suppleanterna
skola inkallas till tjänstgöring.

Landsting må besluta, att landstingskommunens
sjukvårdsstyrelse
skall utgöras av förvaltningsutskottet
eller viss avdelning av utskottet.

Föreslagen lydelse

1 mom. I landstingskommun
eller kommun som ej tillhör landstingskommun
utövas ledningen av
den sjukvårdande verksamheten enligt
denna lag av en sjukvårdsstyrelse,
i den mån annat ej föijer av sådant
beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen
(1977:000).

Landstingskommunen eller kommunen
får tillsätta särskild sjukvårdsstyrelse
eller uppdraga åt annan
nämnd att vara sjukvårdsstyrelse. Har

1 Senaste lydelse av

9 8 3 mom. 1972:665
118 2 mom. 1970:211
118 3 mom. 1970:211
12 8 1972:665.

2 Senaste lydelse 1970:211.

KU 1976/77:25

B 109

Nuvarande lydelse

2 mom.3 För sjukvårdsstyrelse
äga i landstingskommun bestämmelserna
i 43-51 §§ och 54 § fjärde stycket
landstingslagen och i kommun som
ej tillhör landstingskommun bestämmelserna
i 32-N2 §§ och 45 § andra
och tredje styckena kommunallagen
motsvarande tillämpning. Iprotokoll
behöver dock upptagas endast förteckning
över närvarande ledamöter och
beslutet i varje ärende.

Föreslagen lydelse

sd ej skett är förvaltningsutskottet eller
kommunstyrelsen sjukvårdsstyrelse.

2 m o m . / fråga om särskild sjukvårdsstyrelse
tillämpas bestämmelserna
i 3 kap'. 2-12 §§ kommunallagen
(1977:000) på motsvarande sätt.

1 morn.4 Närmast under sjukvårdsstyrelsen
utövas tillsynen vid
och ansvaret för förvaltningen av
sjukhus av en direktion. Direktion
må vara gemensam för två eller flera
sjukhus och kan utöver sjukhusförvaltning
anförtros andra motsvarande
uppgifter inom sjukvården.

1 mom. Närmast under sjukvårdsstyrelsen
utövas tillsynen vid
och ansvaret för förvaltningen av
sjukhus av en direktion, i den mån
annat ej följer av sådant beslut som avses
i 3 kap. 14 § kommunallagen
(1977:000). Direktion må vara gemensam
för två eller flera sjukhus
och kan utöver sjukhusförvaltning
anförtros andra motsvarande uppgifter
inom sjukvården.

Landsting äger besluta, att sjukvårdsstyrelsen skall utgöra direktion. 1
kommun som icke tillhör landstingskommun äger kommunfullmäktige
motsvarande befogenhet.

4 m o m .5 Beträffande särskilt utsedd
direktion skola, med de avvikelser
som framgå av vad i 2, 3 och 5
mom. stadgas, följande bestämmelser
äga motsvarande tillämpning, nämligen
för direktion i landstingskommun
vad i 43, 44 och 46-51 §§ landstingslagen
är föreskrivet med avseende å

4 mom. 1 fråga om särskild direktion
tillämpas bestämmelserna i
3 kap. 2-12 §§ kommunallagen
(1977:000) på motsvarande sätt.

3 Senaste lydelse 1970:211.

4 Senaste lydelse 1970:211.

5 Senaste lydelse 1970:211.

KU 1976/77:25

B 110

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förvaltningsutskottet och i 54 § förde
stycket samma lag i fråga om där avsedd
nämnd samt för direktion i kommun,
som ej tillhör landstingskommun,
vad i 32, 33 och 35-42 §§ kommunallagen
är föreskrivet med avseende
å kommunstyrelsen samt i 45 §
andra och tredje styckena samma lag
i fråga om där avsedd nämnd.

34 §

1 mo m . 6 Talan mot beslut av sakkunniga om tjänsteföretag enligt 20 §
föres hos socialstyrelsen genom besvär. Mot socialstyrelsens beslut med
anledning av sådana besvär får talan icke föras.

Om besvär över beslut av sjuk- Om besvär över beslut av sjukvårdsstyrelse
eller direktion gäller vårdsstyrelse eller direktion gäller

vad som stadgas i landstingslagen el- vad som stadgas i kommmunallagen

ter kommunallagen. (1977:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

2. I fråga om särskild direktion tillämpas bestämmelsen i 3 kap. 2 § första
stycket kommunallagen (1977:000) om minsta antalet ledamöter första gången
vid val som avser tiden efter utgången av år 1979.

3. Bestämmelsen i 11 § 5 mom. om beslutförhet tillämpas intill utgången

av år 1979.

6 Senaste lydelse 1972:665.

KU 1976/77:25

B lil

Bilaga 27

Förslag till

Lag om ändring i folktandvårdslagen (1973:457)

Härigenom föreskrivesatt 5 § folktandvårdslagen (1973:457)skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

5 §

Ledningen av folktandvården utövas
inom varje landstingskommun

av sjukvårdsstyrelse som avses i 9 §
sjukvårdslagen (1962:242).

Landstingskommun får dock utse
särskild nämnd att i stället för sjukvårdsstyrelse
utöva ledningen av folktandvården.
I fråga om sådan nämnd
äger bestämmelserna om sjukvårdsstyrelse
i 9 § 1 och 2 mom. sjukvårdslagen
motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

Ledningen av folktandvården utövas
inom varje landstingskommun
av en tandvårdsnämnd, i den mån annat
ej följer av sådant beslut som avses
i 3 kap. 14 § kommunallagen
(1977:000). Landstingskommun får
tillsätta särskild tandvårdsnämnd eller
uppdraga åt annan nämnd att vara
tandvårdsnämnd. Har så ej skett är
sjukvårdsstyrelsen tandvårdsnämnd.

I fråga om särskild tandvårdsnämnd
tillämpas bestämmelserna i 3 kap.
2-12 §§ kommunallagen (1977:000)
på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

B 112

Bilaga 28

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda
dels att 15 § skall upphöra att gälla,

dels att i lagen orden ”styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda”
eller böjningsform därav skall bytas ut mot ”omsorgsstyrelse” i
motsvarande form,
dels att 6 och 14 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §'

Ledningen av landstingskommuns
verksamhet enligt denna lag
utövas av en styrelse för omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda. Till sådan
styrelse får utses nämnd som handhar
andra landstingskommunens förvaltningsuppgifter.

Ledningen av landstingskommuns
verksamhet enligt denna lag
utövas av en omsorgsstyrelse, i den
mån annat ej föijer av sådant beslut
som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen
(1977:000).

Landstingskommun får tillsätta särskild
omsorgsstyrelse eller uppdraga åt
annan nämnd att vara omsorgsstyrelse.
Har så ej skett är sjukvårdsstyrelsen
omsorgsstyrelse.

Landstingskommun äger överlåta ledningen av särskola på skolstyrelsen
i den kommun där särskolan är belägen.

Landstingskommun äger besluta att ledningen av specialsjukhus skall
utövas av landstingskommunens sjukvårdsstyrelse.

Drives inrättning för omsorger om Drives inrättning för omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda av lands- psykiskt utvecklingsstörda av lands -

tingskommuner gemensamt, lår särskild
styrelse utses att för inrättningen
fullgöra de uppgifter som annars
ankommer på omsorgsstyrelse.

tingskommuner gemensamt, får särskild
styrelse utses att för inrättningen
fullgöra de uppgifter som annars
ankommer på styrelse för omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda.

För vissa uppgifter som anges särskilt i denna lag finnes i landstingskommun
en beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda eller, om regeringen
bestämmer det, flera sådana nämnder.

1 Senaste lydelse 1974:582.

KU 1976/77:25

B 113

Nuvarande lydelse

Ledamöter och suppleanter i särskild
styrelse för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda väljes av landstinget
eller kommunfullmäktige till det
antal landstinget eller kommunfullmäktige
bestämmer. Antalet leda möter
får dock icke vara under fern. Valet
skall vara proportionellt om det begäres
av minst sd många väljande som
motsvarar det ta! vilket erhälles, om
samtliga väljandes anta! delas med det
antal personer valet avser, ökat med 1.
Om förfarandet vid sådant proportionellt
val gäller särskilda föreskrifter.
Sker val av suppleanter icke proportionellt,
skall även bestämmas den ordning
i vilken suppleanterna skall inkallas
till tjänstgöring.

För särskild styrelse för omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda äger i
landstingskommun bestämmelserna i
43-51 §§ och 54 § förde stycket landstingslagen
den 14 maj 1954 (nr 319)
samt i kommun som ej tillhör landstingskommun
bestämmelserna i 32-42
§§ och 45 § andra och tredje styckena
kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753) motsvarande tillämpning.
1 protokoll behöver dock upptagas
endast förteckning över närvarande
ledamöter och beslutet i varje ärende.

Föreslagen lydelse

I fråga om särskild omsorgsstyrelse
tillämpas bestämmelserna i 3 kap.
2-12 §§ kommunallagen (1977:000)
på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

2 Senaste lydelse 1971:639.

KU 1976/77:25

B 114

Bilaga 29

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:598) angående handläggning av frågor
om regionplan för kommunerna i Stockholms län

Härigenom föreskrives att 1-5 §§ lagen (1968:598) angående handläggning
av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Har med stöd av 127 § andra
stycket byggnadslagen den 30 juni
1947 (nr 385) bestämts att Stockholms
län skall utgöra ett regionplaneområde,
kan Konungen förordna
att frågor om regionplan för området
skall handläggas av kommunalförbund
mellan Stockholms stad och
Stockholms läns landstingskommun
eller, om staden inträder i landstingskommunen,
av landstingskommunen.

Förslag till regionplan upprättas av
en regionplanenämnd och antages
av kommunalförbundets fullmäktige
eller av landstinget.

Kommunalförbundet eller landstingskommunen
kan tillsätta särskild
regionplanenämnd. Tillsättes ej
särskild regionplanenämnd, skall i
kommunalförbundet förbundsstyrelsen
eller annan nämnd som angives i
förbundsordningen eller i landstingskommunen
förvaltningsutskottet
eller annan nämnd som landstinget
bestämmer vara regionplanenämnd.

Ledamöter och suppleanter i särskild
regionplanenämnd väljes av förbundsfullmäktige
eller landstinget till
det anta! jörbundsfullmäktige eller

Föreslagen lydelse
1 §

Har med stöd av 127 § andra
stycket byggnadslagen (1947:385)
bestämts att Stockholms län skall utgöra
ett regionplaneområde, skall frågor
om regionplan för området handläggas
av Stockholms läns landstingskommun.

2 §

Förslag till regionplan upprättas av
en regionplanenämnd och antages
av landstinget.

3 §

Landstingskommunen får tillsätta
särskild regionplanenämnd eller
uppdraga åt annan nämnd att vara
regionplanenämnd. Har så ej skett är
förvaltningsutskottet regionplanenämnd.

I fråga om särskild regionplanenämnd
tillämpas bestämmelserna i
3 kap. 2-12 §§ kommunallagen
(1977:000) på motsvarande sätt.

KU 1976/77:25

B 115

Nuvarande lydelse

landstinget bestämmer. Antalet ledamöter
får dock icke vara under fern.
Valet skall vara proportionellt, om det
begäres av minst så många väljande
som motsvarar det tal vilket erhålles,
om samtliga väljandes antal delas med
det antal personer valet avser, ökat
med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt
val gäller särskilda föreskrifter.
Sker val av suppleanter icke
proportionellt, skall även bestämmas
den ordning i vilken suppleanterna
skall inkallas till tjänstgöring.

För särskild regionplanenämnd äger
i kommunalförbundet 32 §, 33 § första
stycket första punkten och andra

stycket, 34-42 §§ samt 45 § andra och

tredje styckena kommunallagen den
18 december 1953 (nr 753) och i landstingskommunen
43 §, 44 § första
stycket första punkten och andra

stycket, 45-51 §§ samt 54 § fjärde

stycket landstingslagen den 14 maj
1954 (nr 319) motsvarande tillämpning.

Regionplan fastställes av Konungen.
Haravvikande mening i fråga om
förslaget till regionplan uttalats inom
styrelsen i kommunalförbundet eller
landstingskommunen, inom annan
nämnd som är regionplanenämnd eller
inom fullmäktige eller landstinget
eller har erinran mot förslaget framställts
av kommun inom regionplaneområdet,
kan Konungen göra den
avvikelse från förslaget som är befogad
med hänsyn till den uttalade
meningen.

/ fråga om kommunalförbundets
kostnader för upprättande och ändring

Föreslagen lydelse

4 §

Regionplan fastställes av regeringen.
Haravvikande mening i fråga om
förslaget till regionplan uttalats inom
regionplanenämnd eller inom landstinget
eller har erinran mot förslaget
framställts av kommun inom regionplaneområdet,
kan regeringen
göra den avvikelse från förslaget som
är befogad med hänsyn till den uttalade
meningen.

KU 1976/77:25

B 116

Nuvarande lydelse

av regionplan äger 132 § byggnadslagen
motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 133 § och 149 §
första stycket första punkten byggnadslagen
äger motsvarande tilllämpning
när kommunalförbundet eller
landstinget handlägger frågor om
regionplan. Vad som sägs om förbundsfullmäktige
skall därvid avse
fullmäktige i kommunalförbundet eller
landstinget.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 133 § och 149 §
forsta stycket forsta punkten byggnadslagen
(1947:385) tillämpas på
motsvarande sätt när landstingskommunen
handlägger frågor om regionplan.
Vad som sägs om regionplaneförbund
och förbundsfullmäktige
skall därvid avse landstingskommunen
och landstinget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

B 117

Bilaga 30

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:653) om överflyttande av magistratens
befattning med burskapsärenden m. m.

Härigenom föreskrives att lagen (1964:653) om överflyttande av magistratens
befattning med burskapsärenden m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Stadens styrelse skall övertaga den
befattning med ansökan om burskap
och med uppsägning av burskap,
som enligt 3 kap. 1 och 5 §§ handelsbaden
ankommer på borgmästare
och råd.

Stadens styrelse äger antaga reglemente
angående burskap i staden att
gälla i stället för vad som stadgas i
3 kap. handelsbaden. Innan reglemente
antages, skall stadens borgerskap
beredas tillfälle yttra sig. Reglemente
fastställes av länsstyrelsen.

Föreslagen lydelse

Kommunstyrelsen eller den nämnd
kommunfullmäktige beslutar skall
övertaga den befattning med ansökan
om burskap och med uppsägning
av burskap, som enligt 3 kap.
1 och 5 §§ handelsbaden ankommer
på borgmästare och råd.

Kommunstyrelsen eller den nämnd
kommunfullmäktige beslutar får antaga
reglemente angående burskap
att gälla i stället för vad som stadgas
i 3 kap. handelsbaden. Innan reglemente
antages, skall borgerskapet
beredas tillfälle yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

B 118

Bilaga 31

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande m. m.

Härigenom föreskrives att 4 $ lagen (1947:523) om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om det behövs för bostadsförsörjningens främjande skall kommun anordna
avgiftsfri bostadsförmedling. I område som kan anses utgöra en enhet
i bostadsförsörjningshänseende åligger sådan skyldighet kommunerna i området.
Därvid skall gemensam bostadsförmedling anordnas och enhetliga
grunder tillämpas vid anvisning av bostäder.

Regeringen kan ålägga kommun att fullgöra skyldighet enligt första stycket.

Har regeringen ålagt kommuner
att anordna gemensam bostadsförmedling
skola de deltagande kommunerna
handha denna i kommunalförbund.
Enas de icke omförbundsordningen
eller ändring av den eller
om ordförande i förbundets fullmäktige
eller styrelse, beslutar länsstyrelsen
eller, om kommuner i mer än ett län
beröras, regeringen. I övrigt gäder lagen
(1957:281) om kommunalförbund.

Har regeringen ålagt kommuner
att anordna gemensam bostadsförmedling
skola de deltagande kommunerna
handha denna i kommunalförbund.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

1 Lagen omtryckt 1975:131.

Senaste lydelseav lagens rubrik 1975:131.

KU 1976/77:25

B 119

Bilaga 32

Förslag till

Lag om egendom som förvaltas av kommunalstämma

Härigenom föreskrives följande.

Om sockenmagasin, tillgångar som hör till magasinskassa eller rotehållarkassa
eller annan egendom vid utgången av juni 1978 förvaltas av kommunalstämma
som avses i 13 § lagen (1930:251 jorn kommunalstyrelse på landet,
skall egendomen vid nämnda tidpunkt tillfalla kommunen. Sådan förvaltning
får dessförinnan avvecklas i den ordning och under de förutsättningar som i fråga
om vissa kassor föreskrevs i 1-3 §§ i den numera upphävda kungörelsen
(1963:43) med föreskrifter rörande vissa av kommunalstämma förvaltade kassor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

KU 1976/77:25

B 120

Bilaga 33

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid
val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

Härigenom föreskrives att 1 8 lagen (1955:138) om proportionellt valsätt
vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Skall enligt gällande föreskrifter
val inom landsting, kommunfullmäktige,
kommunala sammanläggningsdelegerade,
kyrkofullmäktige
eller kyrkliga sammanläggningsdelegerade
eller å kyrkostämma vara
proportionellt, skola därvid de i denna
lag givna bestämmelserna lända
till efterrättelse.

Föreslagen lydelse

Skall enligt gällande föreskrifter
val inom landsting, kommunfullmäktige,
kommunala sammanläggningsdelegerade,
landstingskommunal
eller kommunal nämnd, kyrkofullmäktige
eller kyrkliga sammanläggningsdelegerade
eller å kyrkostämma
vara proportionellt, skola
därvid de i denna lag givna bestämmelserna
lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

'Senaste lydelse 1972:231.

KU 1976/77:25

B 121

Bilaga 34

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt1
dets att lagens rubrik skall ha nedan angivna lydelse,
dels att nuvarande 4 och 5 §§ skall betecknas 5 och 6 §§,
dels att i lagen skall inforas en ny paragraf, 4 §, av nedan angivna lydelse.

Lag med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m. m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Kommun är berättigad alt för vissi
dr av staten uppbära kommunalskatt
med belopp som motsvarar vad som
skulle utgå på grundval av antalet
skattekronor och skatteören i kommunen
för året, beräknat efter den skattesats
som har bestämts för det föregående
året. Vid beräkningen av antalet
skattekronor och skatteören beaktas
bestämmelserna i 2.$'.

Har enligt 4 kap. 4 $ kommunallagen
(1977:000) annan skattesats
slutligt fastställts än den som har bestämts
tidigare, skall till grund för utbetalningen
läggas den utdebitering
som har bestämts i samband med att
budgeten fastställdes.

Kommun är berättigad alt av staten
såsom förskott uppbära det belopp
som på grundval av taxeringsnämnds
beslut visst år (taxeringsår) rörande
taxering till kommunal inkomstskatt
har beslutats till utdebitering för det

1Lagen omtryckt 1973:437.

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

B 122

kommande året. Vid beräkningen av
förskottsbeloppet justeras antalet skattekronor
och skatteören enligt 2 §.
Vad som har beslutats till utdebitering
ingår i kommunens fordran hos staten
vid ingången av året näst efter det år,
då beslutet fattades. Förskottet avräknas
mot den kommunalskatt, som
kommunen har rätt att uppbära av
staten på grundval av taxeringen under
året efter det år, då förskottet utanordnas
enligt bestämmelserna i femte
stycket.

A r antalet hos länsstyrelsen registrerade
kyrkobokförda invånare i kommunen
vid mitten av augusti månad
taxeringsåret större än det var vid mitten
av augusti månad två år tidigare,
skall förskott, beräknat enligt tredje
stycket, ökas i förhållande till ökningen
i kommunens invånarantal mellan de
angivna tidpunkterna. Sådant ökat
förskott ingår i kommunens fordran
hos staten och avräknas enligt tredje
stycket. Länsstyrelsen skall senast den
10 september lämna kommunen uppgift
om det invånarantal och det däremot
svarande uppräknade skatteunderlag,
som skall ligga till grund för
beräkningen.

Belopp, som vid ingången av ett år
utgör kommunens fordran hos staten
enligt denna paragraf, skall länsstyrelsen
under samma år utanordna till
kommunen med en sjättedel på åttonde
dagen i var och en av månaderna
januari, mars, maj, juli, september
och november. Är kommunens fordran
icke uträknad vid utbetalningstillföllet
i januari månad, skall vid detta tillfälle
utbetalas samma belopp som har utbetalats
i november månad det före -

KU 1976/77:25

B 123

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gående året. När särskilda skäl föranleder
det får länsstyrelsen dock förordna
att utbetalning skall ske med
annat belopp. Om det belopp som utbetalades
i januari månad icke motsvarar
en sjättedel av kommunens
fordran, skall den jämkning som föranledes
härav ske ifråga om det belopp,
som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om kommunalskatt
tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om landstingsskatt. I fråga om
församlingsskatt gäller däremot bestämmelserna
i 84 § lagen (1961:436)
om församlingsstyreise.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Bestämmelserna i 4 § fjärde stycket om ökat förskott gäller i fråga om
år 1977 endast om och till den del befolkningsökningen i kommunen eller
landstingskommunen mellan de tidpunkter som anges i lagrummet överstiger
en procent.

15 Riksdagen 1976/77. 4 sami. Nr 25

KU 1976/77:25

B 124

Skatteutskottets yttrande Bilaga 35

1976/77:2y

över förslag till ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt

Till konstitutionsutskottet

Genom beslut den 17 februari 1977 har konstitutionsutskottet hemställt
om skatteutskottets yttrande över ett under behandlingen av prop.
1975/76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m. övervägt
förslag till ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, i fortsättningen benämnd
1965 års lag.

I det i prop. 1975/76:187 framlagda förslaget till ny kommunallag har
i 73 5 tagits in bestämmelser om statens utbetalning av kommunalskatt
till primär- och landstingskommuner. Dessa regler överensstämmer i allt
väsentligt med nuvarande bestämmelser i 72 § kommunallagen (1953:753),
76 § kommunallagen (1957:50) för Stockholm och 76 5 landstingslagen
(1954:319). Enligt konstitutionsutskottets mening bör specialbestämmelser
av detta slag inte tas in i den nya kommunallagen. Inom utskottet har
därför övervägts att flytta över bestämmelserna till 4 5 i 1965 års lag.

Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

Bestämmelserna i 73 § förslaget till ny kommunallag är av rent teknisk
natur och saknar påtagligt intresse för den förtroendevalde eller för allmänheten.
De i och för sig komplicerade bestämmelserna om beräkning och
utbetalning av kommunal- och landstingsskatt är intagna i ett flertal författningar.
Som framgår av remissyttrandena över kommunallagsutredningens
förslag är bestämmelserna dessutom svårtillgängliga och mindre lämpligt
utformade från författningsteknisk synpunkt. För att åstadkomma större
enhetlighet och överskådlighet bör därför enligt utskottets uppfattning hela
regelkomplexet ses över och bestämmelserna om möjligt sammanföras i
en författning. En sådan översyn kan lämpligen göras sedan utredningen
(Fi 1976:06) om kommunernas ekonomi slutfört sitt uppdrag. I avvaktan
härpå har utskottet inte något att erinra mot att de ifrågavarande specialbestämmelserna
i kommunallagen överförs till 1965 års lag.

Enligt nuvarande bestämmelser i 4 5 1965 års lag är länsstyrelsen skyldig
att meddela beslut om rättelse, om den finner att meddelat beslut blivit
uppenbart oriktigt till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende.
Om 4 5 utgår, innebär detta att bestämmelserna om självrättelse
i 19 § förvaltningslagen (1971:290) i stället blir tillämpliga. Sistnämnda bestämmelser
är emellertid så utformade att de ger länsstyrelsen befogenhet
men inte skyldighet att vidta rättelse. Den nu aktuella överflyttningen av

KU 1976/77:25

B 125

skatteutbetalningsbestämmelserna motiverar enligt utskottets uppfattning
ingen ändring av bestämmelserna om självrättelse i 1965 års lag. Utskottet
förordar därför att dessa bestämmelser kvarstår oförändrade.

En överflyttning av bestämmelserna om utbetalning av kommunal- och
landstingsskatt från kommunallagen till 1965 års lag aktualiserar också vissa
ändringar i annan lagstiftning, vari hänvisningar görs till de ifrågavarande
bestämmelserna i kommunallagen. Utskottet har uppmärksammat att sådana
hänvisningar finns i 13 8 lagen (1973:433) om skatteutjämningsbidrag,
13 8 förordningen (1972:140) om skattebortfallsbidrag och 8 a 8 förordningen
(1948:766) angående taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal
eller ecklesiastik indelning, m. m.

Stockholm den 1 mars 1977

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Johansson
i Jönköping (s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s),
Söderström (m), fru Normark (s), herrar Olsson i Järvsö (c), Boström (s),
fru Ahrland (fp), herrar Lundgren (m), Forslund (s) och Stensson (fp).

KU 1976/77:25 B 126

Bilaga 36

Sammanställning av motionsyrkanden som behandlas i betänkandet

Motionsnr

Motionärer

Motionens hemställan

Utskottets
yttrande (s.).

1975/76:451

1975/76:911

1975/76:913

herr Björk i Gävle
(c)

herrar Romanus (fp)
och Petersson i
Röstånga (fp)
herr Schött (m)

1975/76:921 herr Åkerfeldt (c)

1975/76:1980

(punkterna

9-11)

herr Bohman m. fl.
(m)

"att riksdagen hos regeringen föreslår att 83-84
frågan om jäv vid löneförhandling av vid
kommun anställd personal snarast utreds”.

"att riksdagen hos regeringen begär förslag 87-88
till regler för kommunala besvärsnämnder
enligt riktlinjerna i motionen”.

”att riksdagen hos regeringen anhåller om (30), 32
tilläggsdirektiv för Utredningen om den
kommunala demokratin innebärande krav
på utredning beträffande förutsättningarna
för en beslutsförsamling på lokal nivå enligt
vad som i motionen anförts”.

”att riksdagen hos regeringen begär över- 45^46
syn av den landstingskommunala kompetensen,
så att landsting äger rätt att bevilja
lånegarantier till enskilda för uppförande
och/eller upprustning av fritidshus på
landsbygden”.

”9. hos regeringen anhåller om förslag till (30), 32
sådan ändring i kommunallagen att kommuner
ges möjlighet att inrätta direktvalda
kommundelsråd i enlighet med vad
som i motionen 1979 anförts,

10. hos regeringen hemställer om tilläggs- (30), 32
direktiv till utredningen om den kommunala
demokratin beträffande möjligheterna

att inom nämndorganisationen tillskapa
ytterligare distriktsnämnder,

11. hos regeringen anhåller om förslag till (33), 34-35
sådan ändring i kommunallagen att kommun
ges möjlighet att anordna rådgivande
folkomröstning”.

KU 1976:66:25

B 127

Motionsnr Motionärer Motionens hemställan Utskottets

yttrande (s.).

1976/77:5

herr Werner m. fl.
(vpk)

1976/77:70 herr Bergman (s)

"att riksdagen uttalar att innebörden i (45), 46-47
3 § kommunallagen även bör avse rätt för
kommun att bedriva ordinär företagsverksamhet
i enlighet med vad som i motionen
anförts;

att riksdagen uttalar att den i 10 och 39 §§ 11

kommunallagen inskrivna rättigheten till
ledighet från anställning för uppdrag även
förutsättes omfatta skyldighet för arbetsgivare
att garantera att arbetsvillkoren ej
försämras för den som innehar förtroendeuppdrag; att

riksdagen uttalar att vid tillämpningen 22-23
av de i propositionen förordade arbetsvillkoren
för oppositionen alla minoritetsgrupper
tillförsäkras goda arbetsmöjligheter;” att

riksdagen beslutar anta ett i propositio- 47
nen intaget förslag till lag om ändring i
vallagen (1972:620) med tillägg av ett nytt
andra stycke i 2 kap. 9 $ (innebärande att
nio tiondelar av de kommunala valkretsmandaten
skall vara fasta och resten utjämningsmandat)
och med borttagande av
andra meningen i 14 kap. 15 a §

(treprocentsspärren vid landstingsval);
samt att riksdagen beslutar anta ett i mo
tionen intaget förslag till kommunallag

vad avser 23 § prop., dvs. 2 kap. 18 5,

(med tillägg av bestämmelser om rådgivande
folkomröstning och kommundelsråd)
och 29 § prop., dvs. 2 kap. 24 §, (med
viss utvidgning av interpellationsrätten till
att omfatta även kommunägda företag),
”att riksdagen i anslutning till behandling
av proposition 1975/76:187 om kommunal
demokrati, ny kommunallag m. m., som
sin mening uttalar vad i motionen anförts
om hänsynen till medborgarviljan vid majoritetsskifte
i kommunfullmäktige och
landsting”.

(33), 34-35
(30), 32
(19-20),
38-40

25-26

KU 1976/77:25

B 128

Motionsnr Motionärer Motionens hemställan Utskottets

yttrande (s.).

1976/77:76 herr Wååg m. fl. (s)

1976/77:568

1976/77:572

herr Biörck i Värmdö
(m)

herr Granstedt
m. fl. (c)

”att riksdagen hos regeringen begär att en (38), 40
översyn sker, som resulterar i att den ekonomiska
redovisningen vid kommunala
verk åtskiljs från kommunens allmänna
redovisning och bringas mer i överensstämmelse
med den för aktiebolag”.

”att riksdagen på sätt i motionen föreslås
lagfäster rätten för vissa tätorter att benämnas
stad”.

”att riksdagen beslutar att hos regeringen
begära förslag till sådana lagändringar

1. att offentlighetsprincipen kommer
att gälla för kommunala och landstingskommunal
bolag och stiftelser,

2. att verksamheten i sådana företag kan
bli föremål för interpellationer och
enkla frågor i kommunfullmäktige resp.
landsting”.

44-45

(19-20),

38-40

KU 1976/77:25

B 129

Bilaga 37

LANDSTINGSFÖRBUNDET Stockholm

1976-02-26

Riksdagens konstitutionsutskott
Fack

100 12 STOCKHOLM 46

Riksdagsmotion 1975/76:921 om behörighet för landstingskommun att bevilja
lånegaranti för fritidshus

Genom remiss den 3 februari 1976 har landstingsförbundet beretts tillfälle
att yttra sig över rubr motion av Sven Eric Åkerfeldt (c). Med anledning
härav får förbundets styrelse anföra följande.

Förbundsstyrelsen delar uppfattningen att samhällsstöd till fritidsbebyggelse
av det slag motionären avser kan tjäna regionalpolitiska syften. Landstingskommunala
insatser kan vidare te sig motiverade med hänsyn till landstingens
engagemang i dels näringspolitiken, dels turism och fritidsverksamhet.

Att på objektiva grunder ge stöd till enskilda företag och personer är
en grannlaga uppgift. Landstingen har mot den bakgrunden valt att huvudsakligen
kanalisera sina insatser via bidrag till företagareföreningar, regionala
turistorgan och särskilda stiftelser för fritidsändamål. I sammanhanget
bör noteras att företagareföreningarna förmedlar olika former av statligt
kreditstöd.

Denna modell är i princip att föredra framför direkta landstingskommunala
lånegarantier. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om företagareföreningarnas
verksamhet, där det nu aktuella initiativet bör kunna prövas.
Frågan om regionalt och lokalt stöd till turism och fritidsverksamhet torde
vidare komma att aktualiseras under 1976 inom det nybildade Sveriges turistråd.

Styrelsen anser därför inte att motionen f. n. bör föranleda någon åtgärd.
1 kompetensfrågan kan noteras att landstingskommunerna enligt 64 § landstingslagen
med regeringens medgivande bör kunna ingå borgen för nybyggnad
av det slag som avses i motionen.

Vid styrelsens behandling av ärendet har anmälts reservation av vissa
företrädare för de borgerliga partierna enligt bifogat protokollsutdrag.

LANDSTINGSFÖRBUNDET
Kurt Ward

/Rune Carlsson

KU 1976/77:25

B 130

Underbilaga

UTDRAG UR PROTOKOLL fört vid sammanträde med

landstingsförbundets styrelse
den 26 februari 1976 i Stockholm -

§26

Beslöt styrelsen att avge i tjänstememorial nr 19, bilaga 2, intaget förslag
till yttrande över riksdagsmotion om behörighet för landstingskommun att
bevilja lånegaranti för fritidshus.

Mot beslutet anmälde Karl-Olof Andersson, Stig F Hansson, Gunnar Hjerne,
Börje Hörnlund, Sven Johansson och Karl Leuchovius följande reservation: ”Enligt

vår mening hade de tre sista styckena i yttrandet bort bytas ut
mot följande text:

'Det är angeläget att öppna den landstingskommunala kompetensen i
enlighet med i motionen angiven riktning. Detta ligger i linje med strävan
att vidga kompetensen och minska den statliga regleringen. Formerna för
verksamheten kan då bestämmas av varje landsting för sig. Exempelvis
kan företagareföreningarna handha uppgiften. Detta konstituerar självfallet
ingen rätt för den enskilde att kräva ett borgensåtagande. Det torde vara
möjligt för riksdagens konstitutionsutskott att beakta dessa frågor vid behandlingen
av det aviserade förslaget till ny kommunallag.’ ”

Dnr Lf A 136/76

Vid protokollet
Jan Sahlin

Justeras
Kurt Ward

KU 1976/77:25 B 131

Bilaga 38

Tabellöversikt över paragraferna i de olika kommunallagsförslagen

Utskottets

förslag

Propositionens

förslag1

Utredningens

förslag2

1 kap.	1	§	1 §	1 ii
	2	s	5 5	5 ii
	3	§	2 5	2 5
	4	s	3 S	3 ii
	5	s	4 S	4 5
2 kap.	1	s	6 S	6 ii
	2	S	7 ii	7 ii
	3	s	8 S	8 S
	4	s	9 ii	9 ii
	5	s	10 §	9 it
	6	s	11 it	10 ii
	7		12 §	11 it
	8	s	13 S	12 ii
	9	s	14 5	13 5
	10	s	15 5	14 ii
	11	s	16 §	15 §
	12	s	17 S	16 ii
	13	s	18 it	17 ii
	14	s	19 S	18 ii
	15	i	20 S	19 ii
	16	§	21 5	20 ii
	17	s	22 it	20 ii
	18	§	23 it	20 it
	19	s	24 §	21 ii
	20	i)	25 it	22 ii
	21	s	26 S	23 ii
	22	§	27 *	24 ii
	23	§	28 ii	24 it
	24	§	29 i;	25 ii
	25	§	30 ii	26 ii
	26	s	31 8	27 ii
	27	§	32 8	28 S
	28	s	33 ii	29 S
	29	s	34 ii	30 S
	30	s	35 ii	31 ii
3 kap.	1	§	36 ii	32 S
	2	§	37 ii	33 S
	3	§	38 S	34 ii
	4	§	39 8	-

1 mom. tredje stycket

1 mom.

2 mom.

3 mom.

första och
styckena
tredje och
styckena

andra

fjärde

'Prop. 1975/76:187.

2 Kommunallagsutredningens förslag i SOU 1974:99 jämte de i demokratiutredningens
huvudbetänkande (SOU 1975:41) intagna av kommunallagsutredningen reviderade
förslagen.

KU 1976/77:25

B 132

Utskottets Propositionens Utredningens

förslag förslag1 förslag2

3 kap.

4 kap.

6 kap.

7 kap. -

5 ii	40 8	35 8
6 ii	41 8	36 8
7 ii	42 8	37 8
8 ii	43 8	38 8
9 8	44 8	39 8
10 ii	45 8	40 8
11 ii	46 8	41 8
12 S	47 8	42 8
13 ii	48 8	43 8 1 mom.
14 ii	49 8	-
15 ii	50 8	-
16 ii	51 8	44 8
17 8	52 8	45 8
18 ii	53 8	46 8
1 ii	54 8	47 8
2 ii	55 8	48 8
3 8	56 8	49 8
4 §	57 8	50 8
5 8	58 8	51 8
6 ii	59 8	52 8
7 ii	60 8	53 8 1 mom.
8 ii	61 8	53 8 2 mom.
9 8	62 8	54 8
1 ii	63 8	55 8 första och styckena
2 8	64 8	55 8 tredje och styckena
3 ii	65 8	56 8
4 8	66 8	57 8
5 ii	67 8	58 8
6 ii	68 8	59 och 61 88
7 8	69 8	60 8
1 ii	70 8	62 8
2 8	71 8	63 8
3 8	72 8	64 8
4 8	73 8	65 8
5 8	74 8	66 8
-	75 8	-
1 8	76 8	67 8 1 mom.
2 8	77 8	67 8 2 mom.
3 8	78 8	//. OO sO

5 kap. 18 63 ii 55 ii forsta och andra

fjärde

1 Prop. 1975/76: 187.

2 Kommunallagsutredningens förslag i SOU 197<*:99 jämte de i demokratiutredningens
huvudbetänkande (SOU 1975:41) intagna,av kommunallagsutredningen reviderade

förslagen.

KU 1976/77:25

B 133

Utskottets Propositionens Utredningens

förslag förslag1 förslag2

79 g

81 g

'Prop. 1975/76:187.

2 Kommunallagsutredningens förslag i SOU 1974:99 jämte de i demokratiutredningens
huvudbetänkande (SOU 1975:41) intagna av kommunallagsutredningen reviderade
förslagen.

KU 1976/77:25 B 134

Innehållsförteckning sid.

Ärendet 1

Propositionernas huvudsakliga innehåll 1

Motionsyrkandena 4

Utskottets handläggning av ärendet 5

Utskottets allmänna motivering 6

Utskottets specialmotivering 48

Förslaget till kommunallag 48

Förslaget till lag om införande av kommunallagen 88

Förslaget till lag om ändring i lagen om kommunalförbund 89

Förslaget till lag om ändring i vallagen 90

Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i kommunal

och ecklesiastik indelning 90

Förslaget till lag om ändring i lagen om kommunala samman läggningsdelegerade

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen 91

De i propositionen 1976/77:1 intagna lagförslagen 91

Övriga lagförslag 93

Utskottets hemställan 94

Närvarande 94

Reservationer 95

Särskilda yttranden 98

Bilagor

1 Förslag till kommunallag B 1

2 Förslag till Lag om införande av kommunallagen B 43

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1957:281) om kommunalförbund
B 48

4 Förslag till Lag om ändring i vallagen (1972:620) B 55

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1919:293) om ändring

i kommunal och ecklesiastik indelning B 63

6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:596) om kommunala
sammanläggningsdelegerade B 65

7 Förslag till Lagom ändring i kommunalskattelagen(1928:370) B 71

8 Förslag till Lag om ändring i brandlagen (1974:80) B 72

9 Förslag till Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) B 74

10 Förslag till Lag om ändring i skollagen (1962:319) B 76

11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:296) om social centralnämnd
m. m B 81

12 Förslag till Lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp B 83

13 Förslag till Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97).. B 86

14 Förslag till Lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård
B 88

KU 1976/77:25 B 135

15 Förslag till Lag om upphävande av lagen (1953:228) om tillsättning
av vissa befattningshavare inom socialvården ... B 90

16 Förslag till Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663) B 91

17 Förslag till Lag om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd B 92

18 Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken B 93

19 Förslag till Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74). B 94

20 Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal

beredskap B 97

21 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:861) om lokal kris tidsförvaltning

B 99

22 Förslag till Lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99) B 101

23 Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:47) om krigshjälp B 103

24 Förslag till Lag om ändring i lagen (1944:475) om arbets löshetsnämnd

B 105

25 Förslag till Lag om ändring i lagen (1959:99) om köttbesiktning
m. m B 107

26 Förslag till Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242).. B 108

27 Förslag till Lag om ändring i folktandvårdslagen (1973:457) Bill

28 Förslag till Lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda B 112

29 Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:598) angående hand läggning

av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms
län B 114

30 Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:653) om överflyttande
av magistratens befattning med burskapsärenden m. m. B 117

31 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala

åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m B 118

32 Förslag till Lag om egendom som förvaltas av kommunalstämma
B 119

33 Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:138) om proportionellt
valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige

m. m B 120

34 Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt B 121

35 Skatteutskottets yttrande över lagförslaget i bilaga 34.... B 124

36 Sammanställning av motionsyrkanden som behandlas i betänkandet
B 126

37 Landstingsförbundets yttrande över motionen 1975/76:921 B 129

38 Tabellöversikt över paragraferna i de olika kommunallagsförslagen
B 131

GOTAB, Stockholm 1977