Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Konstitutionsutskottets betänkande

1976/77: 25

med anledning av propositionerna 1975/76:187 om kommunal de­mokrati, ny kommunallag m. m. och 1976/77:1 om minskad statlig detaljreglering av kommunerna samt motioner

I detta betänkande behandlas dels propositionerna 1975/76:187 och 1976/77:1, dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna 1975/76:451,1975/76:911,1975/76:913,1975/76:921 och 1975/76:1980, yrkandena 9-11, dels den med anledning av propositionen 1975/76:187 väckta motionen 1976/77:5, dels de under allmänna motions­tiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna 1976/77:70, 1976/77:76, 1976/77:568 och 1976/77:572.

Propositionernas huvudsakliga innehåll

I proposiiionen 1975/76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m. föreslås en enhetlig kommunallag med nya bestämmelser som syftar till att stärka medborgarnas inflytande. Till grund för förslagen ligger ett omfattande utredningsarbete som har utförts av utredningen om den kom­munala demokratin och kommunallagsutredningen.

Den nya lagen bygger på principen att kommuner och landstingskom­muner skall lämnas största möjliga frihet att anpassa sina arbetsformer till de lokala förhållandena. Den nyligen genomförda kommunindelningsrefor­men har skapat förutsättningar för att minska detaljregleringen i de nu­varande kommunallagarna. Den nya kommunallagen avses gälla för samtliga kommuner och landstingskommuner. Den ersätter den nuvarande kom­munallagen, kommunallagen för Stockholm och landstingslagen. Den flr i högre grad än de nuvarande lagarna karaktär av ramlag. Åtskilliga de­taljfrågor som f n. regleras i lag skall enligt förslaget kunna regleras av kommunerna och landstingskommunerna själva. Härigenom har det blivit möjligt att låta de allra flesta bestämmelserna i lagen fl generell giltighet. Några särregler har dock måst behållas för Stockholms kommun.

Propositionen innehåller förslag på en rad punkter som berör de förtro­endevaldas arbetsförutsättningar och medborgarnas möjligheter till insyn och deltagande i den kommunala verksamheten. I ett representativt system är de förtroendevaldas arbetsförutsättningar och partiernas roll centrala frå­gor. Rätt till ledighet från anställning för fullgörande av kommunala uppdrag föreslås.

Vidare föreslås vidgade möjligheter till ersättning för kostnader som har föranletts av förtroendeuppdrag. Bl. a. skall kostnader för barntillsyn och särskilda kostnader för handikappade kunna ersättas. Arvoden till de för-

1 Riksdagen 1976/77. 4 saml. Nr 25

KU 1976/77: 25

 

KU 1976/77:25                                                  2

troendevalda skall enligt förslaget, liksom hittills kunna utgå endasi med enhetliga belopp, dvs. utan hänsyn lagen lill den enskilde förtroendevaldes föriorade arbetsförtjänst. Möjligheterna att senare pröva ett system med differentierad ersättning hålls dock öppna.

I propositionen framhävs de beslutande organens, dvs. kommunfullmäk­tiges och landstingets, centrala ställning. För landstingskommunernas del innebär förslaget att förvaltningsutskottets möjligheter att företräda lands­tinget begränsas samt att beredningen i utskott görs frivillig. För både kommuner och landstingskommuner föreslås vidare vissa förändringar i fråga om de beslutande organens arbetsformer. Motioner skall sålunda i princip behandlas inom ett år, och kravet på beslutförhet sänks från två tredjedels till enkel majoritet. Suppleantsystemet i kommunfullmäktige görs vidare obligatoriskt i likhet med vad som redan nu gäller för landsting.

För att inför väljarna klarare markera ansvarsförhållandena har många kommuner och landstingskommuner valt att införa något slag av majo­ritetsmarkeringar. I propositionen föreslås inga lagändringar för att införa några av de mest långtgående alternativ som har behandlats i den allmänna debatten. Mot sådana lösningar talar framför allt svårigheterna alt skapa tillräckliga insynsmöjligheter för minoriteten. Däremot anges det i propo­sitionen som en utgångspunkt att den politiska majoriteten skall ges möj­lighet att markera ett huvudansvar för den kommunala verksamheten sam­tidigt som minoriteten ges goda arbetsmöjligheter. Hur detta skall ske i det enskilda fallet måste avgöras lokalt. Arvode skall kunna ges till mi­noritetsföreträdare som inte har uppdrag som ordförande i nämnd. Vidare skall ersättare kunna utses för ordförande för att man inte skall behöva få skifte i den politiska ledningen, om någon ordförande blir långvarigt sjuk. Av samma skäl skall man kunna utse andre vice ordförande i alla nämnder.

Bl. a. för att förhindra att ett parti som har förlorat valet ändå skall kunna besluta om budgeten för det kommande året föreslås åtgärder för all å-stadkomma ett snabbare genomslag. Förslaget innebär att den nyvalda be­slutande församlingen börjar sin mandatperiod redan den 1 november. Det har inte bedömts möjligt att låta reformen omfatta också nämnderna. I anslutning till förslaget föreslås också att reglerna i vallagen om utseende av suppleanter för kommunfullmäktige ändras så att sammanräkningen skall kunna ske snabbare än hittills. Vidare föreslås alt budgetfristerna för lands­tingskommunerna förlängs så att de kommer att stämma överens med vad som gäller för kommunerna.

Det föreslås att ansvaret för informationsverksamheten i princip skall åligga kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet. Väsentliga önskemål om ökade insatser för att göra förvaltningen mer lättillgänglig och för alt underiätta den idéförankrade informationen genom partier och övriga folk­rörelser anses kunna uppnås utan ytteriigare regler i lag.

De kommunägda företagen svarar för en ansenlig del av den kommunala

 

KU 1976/77:25                                                          3

verksamheten. För att öka möjligheterna till insyn och inflytande föreslås att de ledamöter i företagens styrelser som skall utses av kommun eller landstingskommun skall kunna väljas proportionellt.

I propositionen behandlas även lokala organ som kommundelsråd och institutionsstyrelser. Erfarenheterna från de kommuner som harprövat kom­mundelsråd är blandade och i de kommuner som har inrättat institutions­styrelser har försöksverksamheten ännu pågått alltför kort tid för att några bestämda slutsatser skall kunna dras. Några särskilda bestämmelser föreslås därför inte när det gäller lokala organ.

I propositionen avvisas tanken på att införa ett kommunalt folkomröst­ningsinstitut. Däremot föreslås en bestämmelse i den nya kommunallagen som syftar till att klariägga rättsläget i fråga om sådana opinionsundersök­ningar som redan förekommer i vissa kommuner.

Den nya enhetliga kommunallagen föranleder följdändringar i ett stort antal författningar. Förslag till vissa följdändringar läggs fram i kommu­nallagspropositionen.

I propositionen 1976/77:1 om minskad statlig detaljreglering av kommu­nerna m. m. föreslås bl. a. ändrade regler för de kommunala och landstings­kommunala specialreglerade nämnderna. Den grundläggande principen bak­om förslagen i propositionen är att kommunernas och landstingskommu­nernas handlingsfrihet skall ökas liksom deras möjligheteratt anpassa verk­samhetsformerna efter lokala förhållanden. Genom förslagen skapas större enhetlighet och enkelhet i nämndorganisationen. De nya reglerna innebär att förslagen i prop. 1975/76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m. slår igenom också i de specialreglerade nämnderna. Detta sker genom att bestämmelserna i den nya kommunallagen, som innehåller ett minimum av särregler och detaljföreskrifter, görs tillämpliga också på dessa nämnder. Flertalet särbestämmelser i specialförfattningarna om nämndernas organi­sation och arbetsformer föreslås utgå. Det innebär bl. a. att alla nämnder skall kunna väljas proportionellt och att frågan om nämndernas samman­sättning och utomståendes närvarorätt vid nämndsammanträden avgörs av kommunerna och landstingskommunerna. Dessa flr också en större frihet att bestämma vilka nämnder som skall inrättas och hur uppgifterna skall fördelas mellan nämnderna. Gemensam personaladministration och egen­domsförvaltning kommer att kunna anordnas för alla nämnder. Skyldigheten att underställa länsstyrelsen vissa nämnders beslut om bl. a. delegation och beslut om plan för ålderdomshem slopas. Vidare föreslås att institutet jord­bruksstämma avvecklas.

De i propositionen 1975/76:187 framlagda förslagen till ny kommunallag och till lag om införande av kommunallagen redovisas vid sidan av utskottets motsvarande lagförslag i bilagorna 1 och 2 till detta betänkande. Beträffande övriga i propositionerna framlagda lagförslag hänvisas i detta sammanhang till propositionerna.

 

KU 1976/77:25                                                                     4

Motionsyrkandena

I motionen 1975/76:451 av herr Björk i Gävle (c) yrkas att riksdagen hos regeringen föreslår att frågan om jäv vid löneförhandling av vid kommun anställd personal snarast utreds.

I motionen 1975/76:911 av herrar Romanus (fp) och Petersson i Röstånga (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för kommunala besvärsnämnder enligt riktlinjerna i motionen.

I motionen 1975/76:913 av herr Schött (m) yrkas att riksdagen hos re­geringen anhåller om tilläggsdirektiv för utredningen om den kommunala demokratin innebärande krav på utredning beträffande förutsättningarna för en beslutsförsamling på lokal nivå enligt vad som anförts i motionen.

I motionen 1975/76:921 av herr Åkerfeldt (c) yrkas att riksdagen hos re­geringen begär översyn av den landsiingskommunala kompetensen, så att landsting flr rätt av bevilja lånegarantier till enskilda för uppförande och/eller upprustning av fritidshus på landsbygden. Landstingsförbundet har avgett yttrande över motionen.

I motionen 1975/76:1980 av herr Bohman m. fl. (m), punkterna 9-11, yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om dels förslag till sådan ändring i kommunallagen att kommuner ges möjlighet att inrätta direktvalda kom­mundelsråd i enlighet med vad som anförts i motionen 1975/76:1979, dels tilläggsdirektiv till utredningen om den kommunala demokratin beträffande möjligheterna att inom nämndorganisationen tillskapa ytteriigare distrikts­nämnder, dels förslag till sådan ändring i kommunallagen att kommun ges möjlighet att anordna rådgivande folkomröstning.

I moiionen 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen uttalar dels att innebörden i 3 S kommunallagen även bör avse rätt för kommun att bedriva ordinär företagsverksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen, dels att den i 10 och 39 SS kommunallagen inskrivna rättigheten till ledighet från anställning för uppdrag även förutsätts omfatta skyldighet för arbetsgivare att garantera att arbetsvillkoren ej för­sämras för den som innehar förtroendeuppdrag, dels att vid tillämpningen av de i propositionen förordade arbetsvillkoren för oppositionen alla mi­noritetsgrupper tillförsäkras goda arbetsmöjligheter;

samt att riksdagen beslutar anta två i motionen intagna lagförslag, näm­ligen dels förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620) med tillägg av ett nytt andra stycke i 2 kap. 9 S (innebärande att nio tiondelar av de kom­munala valkretsmandaten skall vara fasta och resten utjämningsmandat) och med borttagande av andra meningen i 14 kap. 15 a S (treprocentsspärren vid landstingsval), dels förslag till kommunallag vad avser 23 S (med tillägg av bestämmelser om rådgivande folkomröstning och kommundelsråd) och

 

KU 1976/77:25                                                         5

29 S (med viss utvidgning av interpellationsrätten till att omfatta även kom­munägda företag).

I motionen 1976/77:70 av herr Bergman (s) yrkas att riksdagen i anslutning till behandlingen av propositionen 1975/76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m. som sin mening uttalar vad som anförts i motionen om hänsynen till medborgarviljan vid majoritetsskifte i kommunfullmäktige och landsting.

I motionen 1976/77:76 av herr Wååg m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn i avsikt att den ekonomiska redovisningen vid kommunala verk åtskiljs från kommunens allmänna redovisning och bringas mer i överensstämmelse med den för aktiebolag.

I motionen 1976/77:568 av herr Biörck i Värmdö (m) yrkas att riksdagen på det sätt som föreslås i motionen lagfäster rätten för vissa tätorter att benämnas "stad".

1 motionen 1976/77:572 av herr Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana lagändringar att offentlighetsprin­cipen kommer att gälla för kommunala och landstingskommunala bolag och stiftelser samt att verksamheten i sådana företag kan bli föremål för interpellationer och enkla frågor i kommunfullmäktige resp. landsting.

Beträffande motiveringen hänvisas till motionerna. I bilaga 36 redovisas en sammanställning över motionsyrkandena med hänvisningar till var i betänkandet resp. yrkanden behandlas av utskottet.

Utskottets handläggning av ärendet

De i propositionerna framlagda lagförslagen avsågs träda i kraft den 1 januari 1977. På grund av ärendets omflng och komplicerade karaktär och den knappa tiden för riksdagsbehandling under hösten 1976 fann utskottet att den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet inte kunde hållas. Härvid beaktades även behovet av rimlig tid för information om den nya lagstift­ningen.

1 några delar bedömdes det emellertid vara lämpligt att de i propositionen 1975/76:187 föreslagna nya bestämmelserna kunde träda i kraft redan den 1 januari 1977 och därmed tillämpas från den nya mandattidens början.

Detta gällde dels möjlighet för landstingen att utöka sina presidier med en andre vice ordförande, dels möjlighet för kommunfullmäktige resp. lands­tingen att utöka kommunstyrelsernas, förvaltningsutskottens och övriga nämnders presidier med en andre vice ordförande, dels möjlighet för kom­munstyrelsen, förvaltningsutskottet samt övriga nämnder att förordna le­damot som ersättare för ordföranden, om denne på grund av sjukdom eller annars för längre tid är hindrad att fullgöra sitt uppdrag.

 

KU 1976/77:25                                                         6

Genom ett utskottsinitiativ (KU 1976/77:9) lades därför fram förslag till ändringar i nu gällande kommunallagar i nämnda hänseenden. Riksdagen har antagit lagändringarna i enlighet med utskottets förslag (rskr 1976/77:21, SFS 1976:859 och 860).

Under behandlingen av det nu redovisade ärendet har utskottet mottagit ett antal skrivelser med synpunkter på kommunallagspropositionen och olika kommunala frågor. Vidare har representanter för Stockholms kommun inför utskottet framfört vissa förslag, som syftar till att behålla nuvarande sär­bestämmelser för kommunen.

I det följande redovisar utskottet i särskilda avsnitt i anslutning till de olika propositions- och motionsförslagen sina allmänna överväganden. Där­efter följer en specialmotivering till de författningsförslag som utskottet läg­ger fram.

Utskottets allmänna motivering

Inledning

Den kommunala självstyrelsen har lång tradition och stark förankring i vårt land och utgör en av grundvalarna för det demokratiska styrelseskicket i Sverige. Genom denna har det varit möjligt att decentralisera viktiga sam­hällsuppgifter till kommuner och landsting. Medborgarna har tillförsäkrats rätten att lokalt besluta om gemensamma angelägenheter.

En medveten strävan, varom bred politisk enighet rått både på riksplanet och lokalt, har varit att i takt med den snabba samhällsutvecklingen anförtro och lägga nya uppgifter på kommunerna och landstingen. Dessa har också själva tagit på sig nya uppgifter och successivt byggt ut den kommunala samhällsservicen. Utskottet vill särskilt framhålla att medborgarnas krav på en god social trygghet, utbildning och en rad andra gemensamma ser­viceåtgärder har medfört att den kommunala och landstingskommunala verksamheten fortlöpande har utvidgats. Detta har i sin tur ställt allt större krav på kommunernas och landstingskommunernas resurser av olika slag. Den kommunala och landstingskommunala verksamheten har ökat särskilt snabbt under efterkrigstiden.

För att på den lokala nivån skapa kommuner med tillräckligt befolk-ningsunderiagoch ekonomisk bärkraft har det varit nödvändigt att reformera den kommunala indelningen. Storkommunreformen år 1952 innebar att an­talet landskommuner minskade från 2 281 till 816. Den genomsnittliga folk­mängden i landskommunerna steg från omkring 1 500 till drygt 4 000 in­vånare samtidigt som det genomsnittliga skatteunderiaget ökade i motsva­rande grad.

Kommunindelningsreformen år 1962 - den s. k. kommunblocksreformen - berörde alla typer av primärkommuner. Den byggde bl. a. på närings­geografiska grunder. En ny kommuntyp skapades genom att tätorter och

 

KU 1976/77:25                                                         7

landsbygd lades samman. Någon normalstorlek fastställdes inte. En mi­nimigräns vid en beräknad folkmängd år 1975 på 8 0(X) invånare ställdes emellertid upp som riktmärke. I undantagsfall godtogs elt lägre befolknings­tal. Antalet kommuner uppgår f n. till 277. De två indelningsreformerna under efterkrigstiden har alltså reducerat antalet kommuner till drygt en tiondel. Kommunindelningsreformerna har tillkommit mot den nyss skis­serade bakgrunden av den kommunala verksamhetens expansion och av de samtidigt allt större kraven på kommunernas resurser i olika avseenden.

Därigenom har en delvis ny situation uppkommit som påtagligt inverkat på den kommunala demokratin. När det gäller primärkommunerna visar gjorda beräkningaratt antalet ordinarie kommunala förtroendeuppdrag mins­kat avsevärt under årens lopp.' Å andra sidan har utvecklingen gått i den riktningen att uppdragen fördelats på flera personer i större utsträckning än tidigare. På landstingssidan har däremot antalet förtroendeuppdrag hållit sig mer konstant under senare år. Ett förhållande som också i hög grad inverkat på den kommunala demokratin är utvecklingen i riktning mot ett mer utpräglat representativt system. Personkontakterna mellan väljare och valda samt medborgarnas möjligheter att själva aktivt delta i det kom­munalpolitiska arbetet har minskat. Partierna och de förtroendevalda har fltt en mer central roll och ett större ansvar för information och fortlöpande kontakt med medborgarna. Detta har också medfört att olika massmedias betydelse ökat när det gäller bevakningen av samhällsfrågorna på lokal nivå. Ett problem i det sammanhanget har varit de under senare år förekommande tidningsnedläggelserna.

Kommunblocksreformen var inte oomstridd. Den var ursprungligen av­sedd att genomföras i den takt som primärkommunerna själva inom resp. kommunblock ansåg lämplig. Vid 1969 års riksdag föreslog emellertid re­geringen efter en inventering av dittills genomförda sammanläggningar att återstående kommunblock skulle ombildas till nya kommuner från den 1 januari 1971 resp. den 1 januari 1974.

Konstitutionsutskottet tillstyrkte propositionens förslag (KU 1969:24). I en reservation (fp, m, c) yrkades avslag på detta och framhölls att indel­ningsreformen även i fortsättningen borde ske i den takt som kommunerna själva beslutade. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Delvis mot bakgrund av den beslutade kommunindelningsreformen till­kallades under år 1970 den pariamentariskt sammansatta utredningen om den kommunala demokratin. Denna utredning hade som uppgift att un­dersöka möjligheterna till ett vidgat och fördjupat medborgeriigt engage­mang i den kommunala verksamheten.

I utredningens uppdrag ingick bl. a. att överväga olika åtgärder för att förstärka den kommunala självstyrelsens lokala förankring och till att för-

' Enligi kommunaldemokratiutredningen var antalet kommunala förtroendemän år 1952 ca 225 000, 1962 ca 125 000 och 1974 ca 42 000.

 

KU 1976/77: 25                                                        8

bättra förutsättningarna för information till förtroendevalda och medborgare om den kommunala verksamheten under olika skeden av beslutsprocessen. En särskild fråga för utredningen gällde formen för insyn och inflytande i kommunala bolag och andra särskilda rättssubjekt. Utredningen hade vida­re att pröva frågorna om minoritetsrepresentation i kommunernas styrelser, ("kommunal pariamentarism" eller majoritetsstyre) samt kommunal- och landstingsrådens kommunalrättsliga ställning. Bland utredningens övriga uppdrag kan nämnas att kartlägga erfarenheterna från tillämpningen av de nya bestämmelserna om suppleanter för kommunfullmäktige samt att över­väga ett snabbare valgenomslag för de beslutande organen. Under våren 1972 fick utredningen genom tilläggsdirektiv i uppdrag att utreda frågan om närvarorätt förde anställdas representanter i kommunala nämnder samt överförande av beslutanderätt i frågor av intresse för personalen till s. k. partssammansatta organ. Samma år fick utredningen även i uppgift att kart­lägga småpartiernas roll i den kommunala demokratin.

Demokratiutredningen har redovisat sitt arbete i ett flertal betänkanden. År 1972 presenterades diskussionspromemorian "Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre" (SOU 1972:32) samt undersökningsrapporten "Rapport ang. kommunal information m. m."(SOU 1972:52). Utredningen har vidare publicerat rapporterna "Information och medverkan i kommunal planering" (SOU 1974:50), "Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting" (SOU 1975:18) samt "Kommunal organisation och information" (SOU 1975:46). Två delbetänkanden har behandlat frågan om nya bestämmelser för utseende av suppleanter för kommunfullmäktige (Ds C 1971:4) samt småpartierna i den kommunala demokratin (Ds Kn 1975:2). Utredningen lade under år 1975 fram sitt huvudbetänkande "Kommunal demokrati" (SOU 1975:41). Av utredningens arbete återstår frågorna rörande de an­ställdas närvarorätt i nämnderna och överförandet av beslutanderätt i frågor av intresse för personalen till s. k. partssammansatta organ.

Samtidigt med demokratiutredningen arbetade kommunallagsutredning­en med uppgiften att göra en lagteknisk översyn av de nuvarande kom­munallagarna i syfte att göra lagstiftningen enklare och mera enhetlig samt i förekommande fall anpassa bestämmelserna till utvecklingen av kommunal praxis. Kommunallagsutredningen lade år 1974 i sitt slutbetänkande (SOU 1974:99) fram ett förslag till enhetlig kommunallag för kommunerna, lands­tingskommunerna och kommunalförbunden.

Förslagen från demokratiutredningen och kommunallagsutredningen har efter en omfattande remissbehandling lagts till grund för propositionen 1975/76:187 "Kommunal demokrati, ny kommunallag m. m.". Propositio­nen överiämnades till riksdagen vid slutet av 1975/76 års riksmöte. I pro­positionen föreslås en enhetlig kommunallag för samtliga kommuner och landsting. Bestämmelserna rörande kommunalförbunden däremot föreslås även i fortsättningen finnas i en särskild lag. I propositionen föreslås vidare vissa   ändringar   i   lagen  (1957:281)   om   kommunalförbund,   vallagen

 

KU 1976/77: 25                                                         9

(1972:620), lagen (1919:293) om ändring i kommunal och ecklesiastik in­delning, lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade samt kommunalskattelagen (1928:370).

Propositionen 1976/77:1 om minskad statlig detaljreglering av kommu­nerna m. m. bygger på förslagen i elt antal departementspromemorior och propositionen om den kommunala demokratin. Förslagen innebär bl. a. änd­rade regler för de kommunala och landstingskommunala specialreglerade nämnderna. Härigenom skapas större enhetlighet och enkelhet i nämnd­organisationen. Detta sker genom att bestämmelserna i den nya kommu­nallagen görs tillämpliga också på dessa nämnder.

Enligt utskottets mening är det särskilt efter kommunindelningsreformens genomförande och den kraftiga expansionen av den kommunala verksam­heten väsentligt alt ansträngningar görs för att vitalisera och fördjupa folk­styret på kommunal nivå. Endast därigenom kan de fördelar från med­borgarnas synpunkt tas till vara som en decentraliserad samhällsförvaltning innebär. Utvidgningen av den kommunala och den landstingskommunala verksamheten framtvingar också andra eller förändrade kommunala verk­samhetsformer. Utvecklingen av demokratin inom kommunerna och landstingskommunerna bör fortlöpande följas med stor uppmärksamhet av statsmakterna.

Utskottet har tidigare ställt sig bakom förslag att en ytteriigare utvärdering av kommunindelningsreformens verkningar kommer till stånd, så snart som ett tillräckligt erfarenhetsmaterial föreligger. Enighet har dock inte rått i frågan om erfarenhetsunderiaget för närvarande är tillräckligt för en sådan utvärdering eller ej. Utskottet anser inte att det finns anledning att i detta sammanhang närmare utveckla de skilda meningarna härvidlag utan erinrar här endast om att det i regeringsdeklarationen sägs att kommunindelnings­reformen skall utvärderas. Utskottet vill också erinra om det utrednings­arbete som skall bedrivas av den av regeringen nyligen tillsatta utredningen om vidgad länsdemokrati, i vilken en rad frågor om den kommunala och landstingskommunala verksamheten kommer att behandlas.

Propositionens förslag om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m. bygger i allt väsentligt på de förslag som har lagts fram av demokratiut­redningen. Utredningens förslag präglades av stor enighet.

Förslaget i proposiiionen utgår sålunda från att kommunerna och lands­tingskommunerna skall tillförsäkras en fortsatt stark ställning med ett ökat ansvar och en ökad handlingsfrihet. Den föreslagna nya kommunallagen har med hänsyn härtill karaktären av en ramlag. Kommunerna och lands­tingskommunerna skall i så stor utsträckning som möjligt ha rätt att själva besluta om sina arbetsformer. En annan utgångspunkt för propositionens förslag är att ett utvidgat samspel bör komma till stånd mellan stat och kommun på samhällsplaneringens område. En tredje utgångspunkt för för­slaget gäller medborgarnas inflytande i kommunerna och landstingskom­munerna. Den utökade verksamhet som är nödvändig för att tillgodose

 

KU 1976/77: 25                                                        10

medlemmarnas krav och önskemål förutsätter ökad planering och en väl fungerande organisation. Della får som även framhålls i propositionen inte leda lill ökat främlingskap hos medborgarna inför den kommunala och lands­tingskommunala organisationen. Tvärtom förutsätter en sådan utveckling att medborgarna i ökad utsträckning engageras i verksamheten. Arbetet måste präglas av öppenhet och tillgänglighet.

I propositionen tas upp ett flertal förslag som syftar lill att underlätta arbetet för de förtroendevalda och partierna, rörande de beslutande organen, de kommunala nämnderna, den kommunala styrelseordningen, kommunal informationsverksamhet, lokal förankring, kommunägda företag samt kom-munalbesvärsprocessen efter förvaliningsrättsreformen. Utskottet behandlar de berörda frågorna under skilda avsnitt i det följande.

Förtroendevalda och partier

Den kommunala styrelseformen bygger sedan länge på ett representativt styrelseskick. Väljarna utser i direkta val sina företrädare i kommunfull-mäklige och landsting. Del är de politiska partierna som nominerar kan­didaterna och presenterar de politiska handlingsprogram som väljarna har all ta ställning till. De förtroendevalda får i ett sådant syslem en central roll. De har all falla beslut i frågor av stor betydelse tor övriga medborgare. Frågorna är ofta komplicerade och besluten får vidsträckta konsekvenser på kort eller längre sikt. Av de förtroendevalda krävs alt de är väl insatta i de frågor de har att besluta om. 1 laki med den ulökade kommunala verksamhelen siälls alll siörre krav på förtroendemännens kompelens och lid.

Samtidigt som de förtroendevalda måste ägna allt mer tid åt sina uppdrag kräver en levande demokrati alt de har en god fortlöpande kontakt med övriga partimedlemmar och väljare. Detta är en förutsättning för att den kommunala servicen skall ges en sådan omfattning och inriktning som med­borgarna önskar.

Demokratiutredningens undersökningar visar att de förtroendevalda i dag upplever påtagliga problem i sin arbetssituation. Kraven från arbetslivet och familjen konkurrerar med de kommunala uppdragen om ledamöternas be­gränsade tid. Olika grupper i samhället har olika möjligheter att engagera sig i del lokala politiska arbetet. Detta kan leda till att vissa gruppers intressen får en sämre representation i del politiska arbetet. Demokratiutredningens undersökning visar också att de som har åtagit sig kommunala förtroen­deuppdrag i stor utsträckning har behov av en förbättrad service från kom­munernas sida vad beträffar beslutsunderlag och allmän information.

Enligt utskottets mening är det väsentligt att på olika sätt underlätta för medborgarna att åta sig kommunala förtroendeuppdrag och alt ge de förtroendevalda en god arbetssituation. Huvuddelen av de förtroendevalda fullgör sina uppgifter på fritid och vid sidan av ett ordinarie arbete. Den som har att fullgöra elt kommunalt förtroendeuppdrag måste dock i regel ha möjlighet att under viss tid frigöra sig från sitt ordinarie arbete. I dag

 

KU 1976/77: 25                                                       11

saknar många denna möjlighet, vilket kan få negativa konsekvenser för bredden i rekryteringen. Detta är också allvarligt från principiell synpunkt eftersom det innebär en risk för alt den representativa demokratin i viss utsträckning sätts ur spel.

I propositionen föreslås att rätt till ledighet från anställning för fullgörande av kommunala uppdrag, inkl. kommunala heltidsuppdrag, garanteras i lag. Därigenom underiättas för slora grupper av människor alt åta sig förtroendeuppdrag samtidigt som likformighet i detta avseende skapas mel­lan anställda inom olika samhällssektorer. Begreppet "kommunalt förtro­endeuppdrag" skall enligt förslaget ges en vidsträckt innebörd i detta sam­manhang. Det bör självfallet omfatta uppdrag som ledamol eller suppleant i fullmäktige, styrelsen eller annan nämnd eller beredning, men även visst förberedelsearbete och sådant deltagande i exempelvis arbetsgrupper, utred­ningar eller motsvarande, som kan betraktas som en följd av uppdraget, bör ge rätt till ledighet. Beträffande den närmare innebörden av begreppet "kommunalt förtroendeuppdrag" enligt propositionens förslag hänvisas lill denna.

I motionen 1976/77:5 av herr Werner m. ft. (vpk) föreslås att riksdagen uttalar att rätten till ledighet från anställning för uppdrag även förutsätts omfatta skyldighet för arbetsgivare att garantera att arbetsvillkoren inte för­sämras för den som innehar förtroendeuppdrag.

Enligt utskottets mening bör, på det sätt som föreslagits i propositionen, rätlen till ledighet för fullgörande av kommunalt uppdrag garanteras i lag. Därigenom markeras också betydelsen av de stora insatser i samhällets tjänst som de många medborgare utför vilka åtar sig kommunala förtroendeupp­drag. Att närmare reglera vilken verksamhet som grundar rätt lill ledighet från anställning kan knappast komma i fråga i detta sammanhang. Beträf­fande innebörden av begreppet "kommunalt förtroendeuppdrag" anser ut­skottet att de i propositionen gjorda uttalandena härom ger underlag för en lämplig praktisk tillämpning av bestämmelsen. Utskottet vill också un­derstryka vikten av att utvecklingen på detta område ägnas fortsatt upp­märksamhet.

Utskottet får med anledning av den nyssnämnda motionen uttala att arbetsvillkoren självfallet inte bör försämras för den som fullgör kommunala förtroendeuppdrag. Å andra sidan kan - inte minst med hänsyn till upp­kommande tolkningssvårigheter - knappast ställas några garantier beträf­fande den praktiska tillämpningen av lagbestämmelsen. Utskottet avstyrker således motionsyrkandet och tillstyrker i dess helhet propositionens förslag till utformning av bestämmelsen om rätt till ledighet för kommunalt för­troendeuppdrag.

Frågan om sådan rätt till ledighet har nära anknytning till frågan om ersättning fordel arbete som uppdraget för med sig. För att de förtroendevalda skall ha möjlighet att utnyttja sin lagfästa rätt till ledighet krävs att de flr tillräcklig ekonomisk ersättning för det arbete som uppdraget medför.

 

KU 1976/77: 25                                                        12

Kommunerna har f. n. möjlighet att betala arvode och kostnadsersättning i form av traktamente, resekostnadsersättning och ersättning för andra ut­gifter som är förenade med uppdraget. Arvodet flr dock inte överstiga vad som är skäligt med hänsyn till göromålens omfattning och art och den tid som beräknas gå åt för uppdraget. Det är inte tillåtet att bestämma arvodet efter den arbetsinkomst som den förtroendevalde har föriorat på grund av uppdraget.

Utskottet anser, liksom fördragande statsrådet, att de möjligheter kom­munerna f n. har att utge arvode för förtroendeuppdrag är tillräckliga. Någon ändring i principerna härvidlag föreslås inte i propositionen. I detta sam­manhang bör dock betonas vikten av att ersättningen bestäms till en sådan nivå att ingen skall vara förhindrad att åta sig kommunala förtroendeuppdrag av ekonomiska skäl. Det är nödvändigt att vid bedömningen av arvodenas storlek ta i beaktande de särskilda svårigheter som t. ex. kvällssammanträden skapar för personer med kvälls- eller skiftarbete.

Utskottet tillstyrker också de förslag som framförs i propositionen att kommunerna skall ges en vidgad rätt att medge ersättning för kostnader som uppkommer i samband med förtroendeuppdrag. Den föreslagna be­stämmelsen i propositionen ger t. ex. kommunerna möjlighet att ersätta kostnader för barnomsorg samt de särskilda kostnader som personer med handikapp åsamkas på grund av förtroendeuppdraget.

En viktig förutsättning för att de förtroendevalda skall kunna fullgöra sina uppdrag är att de har möjlighet att delta i den vidareutbildning i kom­munala frågor som anordnas av bl. a. de politiska partierna. Inom ramen för de nya bestämmelserna om ersättning till förtroendevalda blir det möjligt att betala arvode för deltagande i partiernas utbildning i kommunala frågor samt ersättning för kostnader i samband därmed.

De beslutande organen

1 propositionen understryks de beslutande församlingarnas centrala roll för den kommunala demokratin. Ett väsentligt led i reformarbetet har varit alt stärka dessa församlingars ställning. Som tidigare framhållits har en ut­gångspunkt när det gäller formerna för den kommunala organisationen varit att kommuner och landsting i största möjliga utsträckning ges frihet att själva bestämma hur dessa frågor bör lösas. Den föreslagna enhetliga kom­munallagens karaktär av ramlag är ett uttryck för detta. Samtidigt är det uppenbart att vissa bindande regler om de beslutande organen måste ges i lag. Bl. a. ur kommunaldemokratisk synvinkel är det angeläget att lik­formighet råder över hela landet i fråga om principerna för de beslutande organens arbetssätt.

Mot bakgrund av utvecklingen på det kommunala området med de nya och i hög grad ändrade förutsättningar som i dag gäller har det varit nödvändigt att till närmare övervägande ta upp frågan om de beslutande

 

KU 1976/77: 25                                                        13

organens allmänna ställning och arbetsfördelningen mellan dessa och de kommunala styrelserna och nämnderna samt andra organ. Det gäller bl. a. frågan om överförande av beslutanderätt, s. k. delegation från fullmäkli-geförsamlingarna i kommuner och landstingskommuner till styrelser och nämnder.

En särskild fråga i detta sammanhang gäller del nuvarande s. k. ställ-företrädarskapet för landstingets förvaltningsutskott. Denna för landstings­kommunerna speciella beslutsfunktion infördes redan i 1924 års landstings-lag och motiverades av att landstingen, som sammanträdde endast en gång om året, hade behov av ett ställföreträdande beslutsorgan. Meningen var att förvaltningsutskottet som regel skulle utöva ett verkligt ställföreträdar-skap och inte endast handlägga verkställighetsfrågor. Samma skäl var väg­ledande i samband med antagandet av 1954 års landstingslag.

Den främsta garantin för att förvaltningsutskottet inte skulle inkräkta på landstingsförsamlingens ställning som högsta beslutande organ ansågs ligga i det ansvar som förvaltningsutskottet slutligen hade inför landstinget. Enligt hittills gällande ordning har landstingen haft möjlighet att besluta om inskränkningar i ställföreträdarskapet. Några sådana direkta befogen­hetsinskränkningar har "emellertid inte skett, utan förvaltningsutskottets ställföreträdarskap har i denna mening varit i princip obegränsat. Det bör dock tilläggas att vissa begränsningar i ställföreträdarskapet anses följa av lag eller annan författning. Som exempel på detta kan nämnas beskatt­ningsmakten, val av revisorer, beviljande av ansvarsfrihet och bestämmande av ersättningar till förtroendemän Gfr SOV 1974:99 s. 169).

Demokratiutredningen föreslog att bestämmelsen om ställföreträdarskapet för landstingets förvaltningsutskott skulle slopas och att enhetliga regler om delegation skulle införas för landstinget och kommunfullmäktige. En allmän utgångspunkt för utredningen var därvid att alla frågor som hade betydelse för medborgarna skulle redovisas och diskuteras i de beslutande organen (se SOU 1975:41 s. 104).

En majoritet av landstingskommunerna tillstyrkte i sina remissyttranden i princip att ställföreträdarskapet slopades. Även Landstingsförbundet anslöt sig till denna mening.

I propositionen framhåller också föredragande statsrådet att alla frågor av större allmän betydelse bör redovisas och diskuteras i de beslutande församlingarna. Med den successiva ökning av antalet landstingssamman­träden som ägt rum har vidare behovet av förvaltningsutskottet som ett ställföreträdande organ minskat. Departementschefen anser dock att ställ­företrädarskapet bör behållas för situationer där behov uppkommer av snabbt beslutsfattande. En begränsning av ställföreträdarskapets räckvidd i förhål­lande till nuläget bör emellertid, enligt hans mening, komma lill stånd. I propositionen förordas därför att ställföreträdarskapet skall omfatta endast vad som anges i reglemente för förvaltningsutskottet eller i särskilt beslut av landstinget. En särskild bestämmelse föreslås som ålägger landstinget

 

KU 1976/77: 25                                                       14

att ge föreskrifter om i vilken utsträckning ställföreträdarskapet får användas. Därvid bör man hålla en restriktiv linje så att ställföreträdarskapet reserveras för fall när landstingets beslut inte kan avvaktas eller fråga är om ärenden som inte har principiell betydelse eller annars är av större vikt.

Utskottet vill starkt understryka den principiella inställning som kommit till uttryck såväl i demokratiutredningens förslag som i propositionen att de frågor som har stor allmän betydelse alltid bör behandlas av de högsta kommunala beslutande organen, dvs. de folkvalda kommunala församling­arna. Ställföreträdarskapets nuvarande utformning strider mot denna princip. Frågan har fått ökad tyngd genom den utveckling som skett beträffande landstingskommunernas ställning och uppgifter. Propositionens förslag att begränsa ställföreträdarskapets räckvidd är i och för sig ägnat att stärka den landstingskommunala demokratin genom att ställföreträdarskapet i prin­cip endast skulle få användas för mindre betydelsefulla frågor. Förslaget innebär emellertid fortfarande en möjlighet för förvaltningsutskottet att, oavsett frågornas betydelse, utöva ställföreträdarskapet i de fall då lands­tingets beslut inte kan avvaktas. Av principiella skäl kan såsom nyss sagts en sådan ordning inte godtas.

Ställningstagande till frågor av allmänt intresse bör enligt utskottets rhe-ning alllid föregås av den offentlighet som behandlingen i de direktvalda församlingarna är en garanti för. Samma principiella inställning har en en­hällig demokratiutredning och flertalet remissinstanser gett uttryck för. Med det ökade antal landstingssammanträden som redan blivit följden av lands­tingens vidgade uppgifter och som i framtiden kan förutsättas öka ytteriigare kan enligt utskottets mening ej heller behovet av en sådan undantagsregel vara tillräckligt stort för att motivera ett avsteg från denna viktiga princip.

Enligt utskottets uppfattning leder det anförda till att tillräckliga skäl saknas för att behålla den formella kompeten.sskillnad som genom ställ­företrädarskapet finns mellan förvaltningsutskottet och kommunstyrelsen. Propositionens förslag på denna punkt avstyrks sålunda. Till frågan om delegation av beslutanderätt till förvaltningsutskottet återkommer utskottet i del följande.

En fråga som hänger nära samman med ställföreträdarskapet är som nyss berörts landstingens sammanträdesfrekvens. I propositionen föreslås en fö­reskrift om att landsting bör sammanträda minst fyra gånger om året. Någon sådan lagregel har inte föreslagils av utredningarna, men demokratiutred­ningen framhöll att landstingen borde sammanträda oftare än f n. och som regel varannan månad.

Självfallet skall de sakfrågor som landstinget har att behandla avgöra an­talet landstingsmöten. Om landstingen skulle tvingas att sammanträda utan att ha viktiga sakfrågor att behandla finns det - som bl. a. Landstingsför­bundet framhållit - risk för att landstingens ställning försvagas. Slopandet av ställföreträdarskapet torde emellertid leda till en ökning av antalet lands­tingssammanträden.

 

KU 1976/77: 25                                                       15

Utskottet delar departementschefens uppfattning att tätare landstingssam­manträden kan medföra ett större intresse från allmänhetens sida för lands­tingsfrågorna. Det är dessutom - såsom anförs i propositionen - angeläget att fördela de förtroendevaldas och de pxilitiska partiemas landstingskom­munala arbete över en större del av året. En bestämmelse som den föreslagna är enligt utskottet ägnad att tillgodose dessa önskemål. Utskottet tillstyrker därför den föreslagna bestämmelsen om att landsting bör sammanträda minst fyra gånger om året.

Vad härefter gäller frågan om överförande av beslutanderätt genom s. k. delegation från kommunfullmäktige och landstinget lill styrelsen, dvs. kom­munstyrelsen resp. förvaltningsutskottet, och nämnderna får utskottet an­föra följande.

I likhet med praktiskt taget alla remissinstanser som har uttalat sig för ett slopande av ställföreträdarskapet anser utskottet att en sådan åtgärd krä­ver en lämpligt avvägd möjlighet till delegation av beslutanderätt. Samma principiella skäl som har anförts för att avskaffa ställföreträdarskapet talar emot en alltför vidsträckt delegationsmöjlighet. Såsom redan har framhållits måste den verkliga beslutanderätten i alla frågor som har större allmän be­tydelse för medborgarna redovisas, diskuteras och avgöras i de beslutande församlingarna.

Den i kommunallagarna gjorda skillnaden mellan å ena sidan beslut­andefunktion och å andra sidan förvaltning och verkställighet kan sägas innebära ett principiellt förbud för fullmäktige dels att befatta sig med kon­kret administration, dels att överiåta sin beslutanderätt. I praxis har ändå en viss delegation av fullmäktiges beslutanderätt till styrelser och nämnder tillåtits. För att sådan delegation skall anses rättsenlig har krävts att den i allt väsentligt måste kunna häriedas från ett förvaltnings- eller Verkstäl­lighetsuppdrag. Delegationsrätten har alltså knutits särskilt till en tolkning av begreppet "verkställighet". Från rättspraxis kan nämnas att det exempelvis har ansetts tillåtet för kommunfullmäktige att uppdra åt kommunens fas­tighetsnämnd att besluta om s. k. rutinmässiga förvärv eller försäljningar av fastigheter liksom att uppdra åt lönenämnd eller motsvarande kommunalt organ att träffa avtal om personalens anställningsvillkor. Det bör i sam­manhanget observeras att vissa av de kommunala nämnderna genom sär­skilda föreskrifter inom speciallagstiftningen har fått en självständig be­slutanderätt i ett stort antal ärenden.

Kommunallagsutredningen har-från de utgångspunkter som utredningen har haft i sitt lagtekniska arbete - ansett att det från principiell synpunkt måste vara riktigt att delegationsbefogenheten framgår direkt av lagen och inte behöver ses som ett attribut till verkställighetsuppdrag.

Utredningen har därför föreslagit att en allmän delegationsbestämmelse införs i den nya kommunallagen och att bestämmelsen skall omfatta också landstingen, även om det nuvarande ställföreträdarskapet skulle behållas. För landstingskommunernas del skulle i så fall bestämmelsen fl aktualitet

 

KU 1976/77: 25                                                       16

främst i de fall då landstinget delegerar beslutanderätt till annan nämnd än förvaltningsutskottet.

Utredningen om den kommunala demokratin framhåller att den före­slagna delegationsregeln bör ses som ett juridiskt klargörande av vad som nu gäller, dvs. av den praxis som hittills har utvecklats i kommunerna, och att de beslut som skall vara möjliga att delegera skall avse endast ru­tinärenden. Enligt utredningen är det ytterst väsentligt att det i förarbetena till kommunallagen anges vilka allmänna riktlinjer som skall gälla vid de rättsliga bedömningarna. Utredningen framhåller också att delegationsrätten måste ha en klar avgränsning, eftersom det annars finns risk för att full­mäktiges ställning urholkas och att styrelsens ställning ytteriigare förstärks i förhållande till fullmäktige. Enligt demokratiutredningens mening måste de ärendegrupper som skall delegeras fastställas i särskilt beslut av full­mäktige och avgränsas noga och dessutom bör de med stöd av sådan dele­gation fattade besluten på lämpligt sätt delges ledamöterna i fullmäktige.

Utskottet kan för sin del - i likhet med det stora flertalet remissinstanser som har uttalat sig i frågan - instämma i denna principiella syn på dele-gationsinstitulet. Utskottet anser också att delegaiionsmöjligheten bör fram­gå direkt av lagen och att det så långt möjligt bör fastställas allmänna prin­ciper som klargör delegationens omfattning. Mot en lösning som innebär att i kommunallagen räknas upp antingen alla ärenden som får eller alla ärenden som inte får delegeras kan nämligen anföras dels lolkningssvå-righeter och gränsdragningsproblem, dels risken för att en sådan uppräkning blir alltför detaljerad för att kunna tillämpas i alla typer av kommuner. Härtill kommer också att en sådan lösning skulle vara svår att anpassa till ändrade förhållanden i framtiden.

Utskottet vill ytteriigare understryka vikten av att fullmäktiges - såväl kommunfullmäktiges som landstingets - ställning som högsta beslutande organ förstärks. Alla viktigare finansiella beslut liksom alla beslut av prin­cipiell eller generell natur måste därför fattas av de beslutande organen. Styrelsen och nämnderna skall inte utan direkt stöd av ett konkret utformat beslut eller ett delegationsbemyndigande av fullmäktige kunna fatta beslut i ärenden som skall avgöras av fullmäktige. Delegation av fullmäktiges be­slutanderätt skall endast kunna riktas till styrelsen eller annan nämnd och inte till tjänstemän eller enskilda förtroendevalda. Det bör inskjutas att detta innebären avvikelse från vad som gäller beträffande delegation från styrelsen eller annan nämnd till avdelning, enskild ledamot eller tjänsteman inom styrelsen eller nämnden.

Fullmäktiges beslut om delegation skall liksom hittills gälla främst s. k. rutinärenden. Ett viktigt hjälpmedel när det gälleratt fastställa vilka ärenden som skall anses vara av rutinkaraktär kan vara de s. k. normalreglementena för kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet som upprättas av resp. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Enligt utskottets mening bör det inom den angivna ramen för delega-

 

KU 1976/77: 25                                                        17

tionsinstitutet även vara möjligt att beakta de enskilda kommunernas och landstingskommunernas varierande behov av att utnyttja möjligheterna till delegation. Sålunda bör kunna accepteras att ärenden som i vissa större kommuner eller landstingskommuner inte kan anses vara "av större vikt" i andra, mindre kommuner bör anses vara just av sådan vikt. Detta torde kunna bli aktuellt bl. a. vid vissa fastighetsförvärv eller -försäljningar. Där­emot torde inte uttrycket "ärenden av principiell betydelse" kunna lämna motsvarande utrymme för olika tolkning och tillämpning i olika slag av kommuner.

Utskottet anser - i likhet med demokratiutredningen och flertalet re­missinstanser-att den föreslagna delegationsbestämmelsen, som i utskottets förslag har försetts med ytteriigare inskränkningar i enlighet med det ovan sagda, bör tillämpas med stor restriktivitet. Med den utformning som den av utskottet föreslagna bestämmelsen i kommunallagen har fått och de motivuiialanden som här har gjorts torde man kunna räkna med att det med nödvändighet oklara gränsområdet mellan klart tillåten och klart otill-låten delegation faktiskt leder till stor försiktighet när det gäller att tillämpa delegation inom detta område. Dessutom torde området komma att få den ytteriigare belysning av de rätlstillämpande myndigheterna varav behov kan visa sig föreligga. Några väsentliga förändringar för primärkommunernas del i förhållande till vad som nu "tolkningsvägen" kan anses gälla bör inte komma i fråga. För landstingskommunernas del bör utvecklingen i allt väsentligt bli motsvarande den i kommunerna.

Mot en sådan restriktiv tillämpning av delegationsinstitutet har riktats vissa invändningar. Bl. a. har anförts att en sådan ordning skulle kunna medföra att fullmäktiges sammanträden tyngs av småärenden, som är av ringa intresse såväl för fullmäktiges ledamöter som för medborgarna i övrigt, och att ärendebehandlingen i onödan skulle fördröjas och nämndernas in­flytande minskas. Utskottet anser dock att principen om restriktivitet, när det gäller bedömningen av vad som skall anses tillåtet att delegera, måste tillerkännas siörre betydelse, eftersom en alltför vidsträckt delegation skulle kunna allvariigt hota fullmäktiges centrala roll i den kommunala resp. lands­tingskommunala verksamhelen.

Utskottet är inte berett att föreslå en lagregel om skyldighet för styrelsen och nämnderna att till fullmäktige anmäla alla beslut som har fattats med stöd av delegation. De övriga kontrollmöjligheterna - t. ex. villkor och för­behåll, omprövning, återkallelse och föreskrifter om anmälningsskyldighet i reglemente o. d. - bör enligt utskottets mening vara tillräckliga. Även i detta avseende anser utskottet sålunda att kommunerna och landstings­kommunerna bör ha stor frihet att reglera sina egna arbetsförhållanden.

I detta sammanhang får utskottet slutligen framhålla att de synpunkter som utskottet har anfört rörande delegationsinstitutet i allt väsentligt stäm­mer överens med det som föredragande statsrådet har anfört i propositionen. Till skillnad mot vad som föreslås i propositionen anser emellertid utskottet

2 Riksdagen 1976/77. 4 saml. Nr 25

 

KU 1976/77: 25                                                        18

- i likhet med såväl demokratiutredningen som kommunallagsutredningen och också del överväldigande flertalet av remissinstanserna - att en dele­gationsregel bör införas i den nya kommunallagen. Med de mycket utföriiga motivuttalanden som redovisas såväl i propositionen som i utskottets ytt­rande bör den av utskottet föreslagna lagtexten kunna anses ge uttryck för en rimlig avvägning av de motstående intressen som finns. Mot denna bakgrund torde det inte finnas anledning att räkna med att kommunerna resp. landstingskommunerna eller besvärsinstanserna kommer att ställas in­för några större problem, när det gäller att bedöma i vilken utsträckning delegation får förekomma. Utvecklingen i praxis bör dock följas med fortsatt uppmärksamhet.

Övriga frågor rörande de beslutande organen

I propositionen föreslås att den obligatoriska dubbla beredningen, dvs. be­redning även genom särskilt beredningsutskott, i landstingen slopas. Ut­skottet delar bedömningen i propositionen att behovet av ytteriigare be­redning i beredningsutskott kommer att minska när landstinget samman­träder oftare än f. n. Med hänsyn till att erfarenheterna av beredningsut­skotten på sina håll är goda bör del emellertid vara möjligt för de landsting som så önskar att behålla denna beredningsform. Den närmare utformningen av ett system med beredningsutskott kan enligt utskottets mening regleras i landstingets arbetsordning.

Beträffande de beslutande organens arbetsformer föreslås i propositionen vissa förändringar i reglerna för behandlingen av motioner. Enligt förslaget skall motion beredas så, att kommunfullmäktige resp. landstinget kan fatta beslut med anledning av moiionen inom ett år. Om beredningen inte kan avslutas inom denna tid skall detta anmälas till kommunfullmäktige resp. landstinget. Samtidigt skall redogörelse lämnas över vad som dittills fram­kommit under beredningen. I samband med sådan anmälan skall kom­munfullmäktige resp. landstinget kunna avskriva motionen från vidare handläggning. Samma regler föreslås gälla för kommuner och landstings­kommuner. De här redovisade grundläggande bestämmelserna införs i kom­munallagen. I övrigt får motionsinstitutet regleras i arbetsordning.

I propositionen föreslås vidare en bestämmelse om att fullmäktige kan föreskriva att ledamot får framställa/ragor i ämne som hör till fullmäktiges handläggning till ordföranden i styrelsen, annan nämnd eller beredning. Detta innebär att kommunfullmäktige och landstinget får avgöra om s. k. enkel fråga skall få förekomma och ge de föreskrifter som behövs.

Även beträffande interpellationsinsthutet föreslås vissa förändringar. Enligt propositionens förslag skall i kommunallagen föreskrivas att interpellation skall vara tillgänglig för varje ledamot, innan beslut om medgivande all framställa interpellation fattas, samt att beslut i den frågan skall fattas utan överiäggning. Dessutom föreslås en bestämmelse om att fullmäktige skall

 

KU 1976/77: 25                                                       19

kunna ge närmare föreskrifter om tid för avlämnande och besvarande av interpellation. Sådana föreskrifter får enligt förslaget tas in i arbetsordning.

Enligt utskottets mening är möjligheterna för ledamöterna i fullmäktige att väcka motioner och att framställa interpellationer och s. k. enkla frågor väsentliga ur kommunaldemokratisk synvinkel. Det är därför lämpligt att dessa institut ges ett stöd i lagen. Det är också i linje med utskottets prin­cipiella inställning att kommunerna och landstingen själva skall besluta om sina arbetsformer att detaljbestämmelserna rörande dessa institut införs i arbetsordningen.

Enligt gällande rätt kan interpellation framställas endast till ordföranden i styrelsen eller till ordföranden i annan nämnd eller beredning.' Demo­kratiutredningen anser att principen att interpellation skall kunna framställas endast till ordföranden i nämnd eller beredning bör gälla även i fortsätt­ningen. Utredningen anser emellertid att det i stora kommuner och lands­tingskommuner med flera heltidsengagerade förtroendemän som har över­gripande uppgifter kan vara motiverat att även dessa skall kunna inter­pelleras. Utredningen har därför föreslagit att ordföranden i styrelsen efter samråd skall kunna överiämna interpellation till annan ledamot i styrelsen som på grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättningar att kunna besvara den.

Åtskilliga remissinstanser har avstyrkt förslaget i denna del och ansett att interpellation i stället bör kunna ställas till heltidsengagerad förtroen­deman som saknar ordförandeuppdrag. I propositionen föreslås, i huvudsak i enlighet med utredningens förslag, att fullmäktige - i reglemente eller genom särskilt beslut - skall kunna bestämma att ordföranden i styrelsen får överiämna till honom framställd interpellation till annan ledamot av styrelsen som på grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättningar att besvara interpellationen. Har interpellation framställts till ordföranden i viss nämnd men rör den fråga inom en annan nämnds förvaltningsområde skall enligt propositionens förslag, i likhet med vad som hittills tillämpats, in­terpellationen överiämnas till ordföranden i den nämnden. Utskottet till­styrker propositionens förslag i denna del.

I motionen 1976/77:5 föreslås att interpellation skall kunna framställas även till ordföranden "i kommunens bolag eller stiftelse, ävensom till av fullmäktige utsedd representant i av kommunen delvis ägt bolag eller stif­telse". Motionärerna framhåller bl. a. att det borde vara självklart att sam­hällets krav på kontroll av sådana företag "som princip måste väga tyngre än dessa bolags eventuella önskemål att undandra sig offentlig insyn". Mo­tionärerna anser dessutom att hela komplexet med inflytandeproblemen rörande kommunala företag måste "göras till föremål för en grundlig genom­arbetning i syfte att skapa demokratiska kontrollformer".

I motionen 1976/77:572 föreslås bl. a. att verksamheten i kommunala och

' I Stockholms kommun kan dock interpellation framställas endast till borgarråd.

 

KU 1976/77: 25                                                       20

landstingskommunala bolag och stiftelser skall kunna bli föremål för in­terpellationer och enkla frågor i kommunfullmäktige resp. landsting.

Utskottet anser att det är värdefullt att ökade möjligheter skapas för att i fullmäktige diskutera frågor som rör verksamheten i de kommunala bo­lagen. Redan med de nuvarande bestämmelserna i kommunallagen finns möjligheter att fl lill stånd interpellationsdebatter rörande de kommunala bolagen. För att ytterligare underiätta detta föreslår utskottet att ordföranden i styrelsen flr möjlighet att överiämna en till honom framställd interpellation även till ledamot i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse, som har utsetts av fullmäktige.

Beträffande behandlingen av de nämnda motionsyrkandena och den när­mare motiveringen till utskottets förslag hänvisas dels till elt följande avsnitt om de kommunägda företagen (s. 350), dels till specialmoliveringen (s. 65-69).

De kommunala och landstingskommunala nämnderna

Minskningen av antalet förtroendeuppdrag har bl. a. till följd av kom­munsammanläggningarna varit betydande under de senaste årtiondena. Den strävan som funnits i kommunerna mot ökad centralisering och rationa­lisering inom nämndorganisationen har verkat i samma riktning. Denna utveckling aktualiserar enligt utskottets mening ett väsentligt avvägnings­problem. Som demokratiutredningen anför bör så många medborgare som möjligt engageras i samhällsarbetet. Samtidigt får nämnderna inte bli så stora att ett effektivt arbete omöjliggörs. Alla ledamöter måste också ha ett reellt inflytande och meningsfulla uppgifter. Enligt utredningens mening bör kommunerna och landstingskommunerna på sikt överväga att inrätta flera nämnder samt öka antalet ledamöter i de nämnder som har ett litet antal ledamöter.

Enligt gällande regler skall suppleanter utses för kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet. Något visst minimiantal är inte föreskrivet. På grund av hänvisningar i specialförfattningarna till kommunallagarna måste supp­leanter utses också i de specialreglerade nämnderna. Bestämmelserna om suppleanter är däremot inte tillämpliga på de kommunallagsreglerade nämn­derna.

I propositionen föreslås att suppleantsystemei skall vara obligatoriskt för alla nämnder. Kommunerna och landstingskommunerna flr själva avgöra hur stort antalet suppleanter skall vara och om suppleanterna skall ha ytt­randerätt även när de inte tjänstgör.

Såsom redovisas i demokratiutredningens huvudbetänkande (SOU 1975:41 s. 121-123) finns det f n. i medeltal tolv ledamöter i kommun­styrelserna, liksom i förvaltningsutskotten. I allmänhet har utsetts nästan lika många suppleanter som ordinarie ledamöter.

Utskottet får för sin del framhålla att ett ökat antal ledamöter i de kom­munala och landstingskommunala styrelserna, liksom i de övriga nämn-

 

KU 1976/77: 25                                                        21

derna, ger en möjlighet att engagera fler medborgare i arbetet. Större nämnder ger även bättre möjligheter för småpartier att bli representerade. Utskottet instämmer med hänsyn härtill i demokratiutredningens rekommendation att antalet ledamöter bör ökas i de nämnder som f. n. har ett litet antal ledamöter. Eftersom det likväl i vissa undantagsfall även i framtiden kan finnas behov av att ha ett så lågt antal nämndledamöter som fem, anser utskottet att propositionens förslag i denna del kan tillstyrkas.

Enligt utskottet bör det normalt finnas lika många suppleanter som or­dinarie ledamöter i styrelserna och de övriga nämnderna. Eftersom supp­leantsystemet i fortsättningen blir obligatoriskt för alla kommunala och landstingskommunala nämnder men med fortsatt full frihet för resp. kom­munfullmäktige och landstinget att efter lokala förhållanden besluta om antalet suppleanter anser utskottet att det i lagen direkt bör rekommenderas att lika många suppleanter utses som antalet ordinarie ledamöter. Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till specialmotiveringen.

Den kommunala styretseordningen

I demokratiutredningens betänkande förs en omfattande diskussion rö­rande den kommunala styrelseordningen. Enligt utredningen skall kom­munerna och landstingen ges så stor valfrihet som möjligt när det gäller utformningen av den kommunala styrelseordningen. Utredningen förordar dock för sin del en modell som innebär samlingsstyre med vissa majo­ritetsinslag. I denna del var utredningen inte enhällig. Sålunda har i en reservationen anförts att samlingsstyret som en grundval för den kommunala styrelseordningen bör markeras starkare.

Utredningens förslag innebär att fördelningen av uppdragen i nämnderna som hittills skall kunna ske enligt lagen om proportionellt valsätt vid val inom landsting och kommunfullmäktige. Utredningen anser dock att ma­joriteten bör markera det politiska ansvaret vid fördelningen av heltidsposter samt ordförande- och vice ordförandeuppdrag. Detta kan ske genom att majoriteten besätter alla heltidsposter och alla ordförandeuppdrag. Mino­ritetens företrädare ges uppdragen som vice ordförande i nämnderna. Om kommuner och landstingskommuner har flera heltidsposter flr s. k. op­positionsråd vice ordförandeposterna som bas för sitt arbete. Arbetsutskott, beredningar och motsvarande organ består av företrädare för både majo­riteten och minoriteten. Då utredningen som anförts anser att det bör råda så stor valfrihet som möjligt för kommunerna och landstingskommunerna i detta avseende har utredningen avvisat en lagreglering. I en reservation föreslås att ordningen med proportionella val skall gälla även vid sistnämnda slag av val.

En tillämpning av den beslutsordning som utredningen förordar under­lättas om nämnderna får möjlighet att utse särskild ersättare för ordföranden om denne på grund av sjukdom eller av andra skäl under lång tid inte

 

KU 1976/77: 25                                                        22

kan fullgöra sitt uppdrag. Därigenom undviks att den politiska ledningen av nämndens arbete i sådana fall övergår till minoriteten. I propositionen föreslås att nämnderna skall ges en sådan rätl att förordna ersättare för ordföranden. Vidare föreslås att de kommuner och landstingskommuner som så önskar skall ges möjlighet att utse även andre vice ordförande i nämnderna. Båda dessa möjligheter skapades fr. o. m. innevarande mandat­period genom att konstitutionsutskottet under hösten 1976 tog initiativ till motsvarande ändring i de nuvarande kommunal-och landslingslagarna.Riks­dagen fattade beslut i enlighet med utskottets förslag.

I moiionen 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen uttalaratt-vid tillämpningen av de i propositionen förordade arbetsvillkoren för oppositionen - alla minoritetsgrupper skall tillförsäkras goda arbetsmöj­ligheter.

Utskottet delar den uppfattning som framförs av demokratiutredningen och i propositionen att det är väsentligt att kommunerna och landstings­kommunerna garanteras betydande valfrihet när det gäller styrelseordning­ens utformning. Denna fråga kan emellertid inte lämnas helt oreglerad i lagen. Från kommunaldemokratisk synpunkt måste framför allt minori­tetens arbetsförutsättningar garanteras i lagen. Ett system med fullt utvecklat majoritetsstyre, där majoriteten t. ex. tar hand om samtliga förtroendeupp­drag i nämnderna, skapar enligt utskottets mening sådana svårigheter för minoriteten att följa arbetet och få insyn i olika frågor att den kommunala demokratin riskerar att sättas ur spel. Med hänsyn härtill måste, som även föreslås i propositionen, minoriteten ges en rätt att få till stånd proportionella val till nämnderna. Enligt utskottets mening är detta dock inte tillräckligt för att tillfredsställande garantera minoriteten rätt att delta i arbetet.

Utskottet har med hänsyn härtill övervägt om tillämpningsområdet för proportionella val bör vidgas ytteriigare. Förslag har framförts om att även val av presidium i styrelse och nämnder samt av särskilda, inom styrelse och nämnder inrättade arbetsutskott, avdelningar eller liknande organ skall kunna ske proportionellt.

Vad först gäller arbetsutskott, avdelningar eller motsvarande organ anser utskottet att det är väsentligt från demokratisk synpunkt alt, i den mån sådana organ inrättas, möjlighet öppnas för en minoritet att få till stånd proportionellt val även till dessa organ. Särskilt betydelsefullt blir detta na­turiigtvis i de fall då organ med egen beslutanderätt inrättas. Även för organ som får viktiga uppgifter på beredningsstadiet är det betydelsefullt att mi­noritetens berättigade krav på insyn och inflytande kan tillgodoses genom möjligheten att fl garanterad representation också i dessa organ. Utskottet föreslår därför bestämmelser som ger minoriteten rätt att vid val till särskild avdelning, arbetsutskott eller liknande organ inom styrelsen och de övriga nämnderna fl till stånd proportionellt val.

Med den lösning som utskottet har föreslagit om proportionellt val av ledamöter i avdelningar, arbetsutskott och liknande organ finner utskottet

 

KU 1976/77: 25                                                       23

det mindre angeläget att också föreskriva sådana bestämmelser för valen till presidieposterna. I den mån presidierna får motsvarande beslutanderätt (genom delegation) eller motsvarande beredningsuppgifter som de nyss nämnda organen blir bestämmelserna om proportionellt val direkt tillämp­liga.

Utskottet vill slutligen erinra om att de verkligt avgörande förutsättning­arna för minoritetens arbetsmöjligheter i styrelserna och nämnderna inte skapas av olika slag av minoritetsskyddsregler utan av majoritetens förståelse för och generösa inställning till minoritetens berättigade önskemål på in­flytande och insyn. Kommunallagens bestämmelser om skydd för mino­ritetens intressen bör därför ses endast som en yttersta garanti för att ma­joriteten inte missbrukar sin makt. Utskottet vill i detta sammanhang ånyo erinra om betydelsen av att antalet ledamöter och suppleanter i olika kom­munala organ, liksom i de kommunala företagens styrelser, inte sätts för lågt, utan så högt att flera partier blir representerade.

Med vad utskottet ovan anfört är det motsvarande yrkandet i motionen 1976/77:5 i allt väsentligt tillgodosett. Utskottet föreslår därför att motionen i denna del anses besvarad.

Goda arbetsförutsättningar för minoriteten är vidare av avgörande be­tydelse för att det skall vara möjligt att genomföra propositionens förslag om ett snabbare valgenomstag för fullmäktige.

Det främsta motivet för att åstadkomma ett snabbare valgenomslag är att den tillträdande majoriteten skall ges tillfälle att påverka utformningen av budgeten för det nästkommande året. Men även för andra frågor, särskilt de som har varit partiskiljande i valdebatten och sålunda kan ha haft be­tydelse för valutgången, är det viktigt att den nya majoriteten så snart som möjligt kan avgöra ärendena och därmed ta politiskt ansvar för besluten.

Demokratiutredningen har för sin del framhållit att det ur demokratisk synvinkel inte kan anses tillfredsställande att en politisk majoritet som grun­dar sig på ett tre år gammalt valutslag kan sitta kvar och fatta beslut som påverkar verksamheten under de kommande åren. De faktorer som enligt utredningen inverkar på bedömningen av om det är möjligt att genomföra ett snabbare valgenomslag är tidsåtgången för röstsammanräkningen, de politiska partiernas nomineringsarbete inför valet av de kommunala nämn­derna, bestämmelserna om tidsfrister för kungörelse av fullmäktigesam­manträden och tidsfristerna för budgetarbetet.

Utredningens förslag innebär att fullmäktige skall samlas så snart som möjligt efter det att valresultatet har färdigräknats och före utgången av oktober månad samt att mandatperioden för de beslutande organen formellt skall börja den 22 oktober, medan styrelsen och övriga nämnder skall tillträda den 1 januari året efter valet. För Stockholms kommun föreslås dock ingen ändring av mandattiden, eftersom fullmäktige där redan nu börjar sitt ar­betsår den 15 (eller 16) oktober. Vidare föreslår utredningen att samma bud-

 

KU 1976/77: 25                                                       24

getfrister som nu gäller för kommunerna införs för landstingen, vilket in­nebär en föriängning med en månad. Slutligen föreslås regler som under valår hindrar den gamla majoriteten att behandla budgeten innan de nyvalda fullmäktige har trän i funktion.

Föredragande statsrådet delar demokratiutredningens principiella inställ­ning men anser att utredningens förslag innebär att tidsmarginalerna blir för snäva. Därför föreslås i propositionen att mandatperioden i stället skall börja den 1 november, varigenom det inte bör vara någon risk för att val­resultatet inte skall föreligga i tillräckligt god tid.

Demokratiutredningens slutsatser beträffande de praktiska förutsättning­arna för ett snabbare valgenomslag för fullmäktige bygger av naturliga skäl på främst erfarenheterna från 1970 och 1973 års val. Mot bakgrund av dessa erfarenheter samt bedömningar som har gjorts av riksskatteverkel har ut­redningen ansett sig kunna utgå från att valresultatet kan föreligga omkring den 20 oktober. Riksskatteverket har för sin del framhållit att det definitiva valresultatet - med viss tidsmarginal för ev. uppkommande fel i samman­räkningsförfarandet - kommer att föreligga senast 25-30 dagar efter valet (se SOU 1975:41 s, 180). I sitt yttrande över utredningens förslag om att mandatperioden skall börja den 22 oktober anfö)r verket bl. a. att förslaget ställer vissa krav av praktisk natur, t. ex. när det gäller sammanräkningen och mandatfördelningen, men att verket från dessa synpunkter inte har något att erinra mot förslaget. Samtidigt påpekas att man under utrednings­arbetets gång har lämnat synpunkter på utformning av elt system för att utse suppleanter för fullmäktige. Om det principförslag till nytt suppleant­system genomförs som har utarbetats av riksskatteverkel och som tillstyrks i propositionen (se prop. 1975/76:187 s. 576-581) anser verket att samman­räkningarna av valet i hela riket med säkerhet kommer att kunna vara klara senast 25-30 dagar efter valet.

Utskottet kan nu konstatera att sammanräkningarna av 1976 års val har inneburit inte oväsentliga tidsvinster i förhållande till tidigare val. Sålunda färdigräknades valen till samtliga landsting utom tre före september månads utgång.

Enligt 1 kap. 3 § vallagen (1972:620) förrättas val i hela riket till landsting och kommunfullmäktige samma dag som ordinarie val till riksdagen, dvs. den tredje söndagen i september vart tredje år. Delta innebär att valen äger rum tidigast den 15 och senast den 21 september. Såsom framgår av det ovanstående kan med stor säkerhet det slutliga valresultatet för samtliga kommuner och landsting beräknas föreligga senast 25-30 dagar efter valet, dvs. under tiden 10-21 oktober. Om härtill läggs en vecka, som normalt krävs för det i kommunallagen föreskrivna kungörelseförfarandet, skulle det första sammanträdet med alla de nyvalda fullmäktigeförsamlingarna kunna äga rum tidigast den 17-28 oktober. Om en viss ytteriigare tidsmarginal anses önskvärd synes propositionens förslag om att mandatperioderna for­mellt skall börja den 1 november, i stället för den 22 oktober enligt ut-

 

KU 1976/77: 25                                                        25

redningens förslag, innebära en lämplig avvägning av de motstående in­tressen som föreligger.

Detta förslag innebär dock den olägenheten att fullmäktige i flertalet kom­muner och landsting, trots det allmänna önskemålet alt få ett så snabbt valgenomslag som möjligt, nödgas skjuta upp sitt första sammanträde viss tid på grund av risken för förseningar i sammanräkningen av vissa enskilda valkretsar. Utskottet har därför under sitt arbete övervägt att i stället föreslå en lösning liknande den som nu tillämpas för riksdagens del. Bestämmel­serna om valgenomslaget skulle i så fall kunna utformas så, att alla nyvalda fullmäktige skall samlas på en viss dag, exempelvis den trettionde dagen efter valdagen, dock tidigast på åttonde dagen efter del att valets utgång har kungjorts. Ett sådant alternativ skulle innebära att tidpunkten för full­mäktiges första sammanlräde skulle vara fastställd i förväg och att plane­ringen av detta sammanträde skulle kunna ske bättre än som hittills varit möjligt. Vidare skulle den direkta anknytningen till den faktiska valdagen innebära särskilda fördelar de år då valet inträffar tidigt. Dessutom vinns den fördelen att mandatperioden, såsom många remissinstanser har förordat, skulle bli densamma i hela riket och, utan att den nuvarande ordningen i Stockholms kommun rubbas i sak, sålunda gälla även där. Såsom redan framhållits måste dock undantag föreskrivas för del fall att sammanräk­ningen blir så försenad att de normala kungörelseliderna inle skulle kunna hållas.

Utskottet är emellertid av olika skäl inle berett alt föreslå en bestämmelse av detta slag i kommunallagen. Enligt utskottets principiella inställning bör kommunerna och landstingskommunerna inte i onödan bindas av före­skrifter om exempelvis sammanträdesordningen. Ett sådant alternativ som det nyss redovisade skulle också kunna fl vissa mindre lämpliga praktiska konsekvenser för kommunerna och landstingen. Sålunda kan det i vis.sa fall vara olämpligt att hålla del första landstingsmötet under samma dag som det första sammanträdet med de nyvalda fullmäktige i alla kommuner. Beträffande de särskilda bestämmelser som nu gäller för Stockholms kom­mun kommer utskotlel vidare i del följande alt föreslå alt dessa blir föremål för ytteriigare överväganden, vilka inte bör föregripas. För övrigt bör ytter­ligare erfarenheter av sammanräkningsförfarandet avvaktas, innan ställning las lill frågan om valgenomslaget kan ske ännu snabbare än som nu föreslås. De förslag som övervägs inom personvals- och valkretsutredningen kan också komma alt fl konsekvenser för bedömningen av denna fråga. Ut­redningens förslag kan enligt uppgift väntas under år 1977.

I motionen 1976/77:70 av herr Bergman (s) yrkas att riksdagen skall göra ett uttalande av innebörd att en avgående majoritet i fullmäktige förutsätts inte utnyttja sina befogenheter i kontroversiella frågor så att en ny majoritet formellt eller faktiskt blir bunden därav. Beträffande motiveringen hänvisas till motionen. Såsom också motionären framhåller kan det emellertid inte komma i fråga att i lag reglera dylika förhållanden eller göra för lagtill-

 

KU 1916/11: 25                                                       26

lämpningen bindande uttalanden härom. Utskottet får därför - under hän­visning till vad som ovan anförts om ett snabbare valgenomslag för full­mäktige - avstyrka detta motionsyrkande,

Utskottet har också övervägt frågan om ett snabbare valgenomslag till styrelsen och övriga nämnder. Utskottet anser, i likhet med demokrati­utredningen, au det principiellt är att föredra om samtliga kommunala och landstingskommunala organ kan tillträda och börja arbeta så snart som möjligt efter valet. Så starka praktiska invändningar mot ett lika snabbt valgenomslag för styrelsen och de övriga nämnderna som för fullmäktige har dock anförts av demokratiutredningen liksom i propositionen att ut­skottet inte är berett att förorda en sådan lösning. Denna skulle nämligen innebära bl. a. att det från demokratisk synpunkt viktiga nomineringsarbetet måste bedrivas så snabbt att de politiska partiorganisationernas inflytande kraftigt skulle inskränkas.

Det har av samma skäl inte heller bedömts som möjligt att få till stånd ett snabbare valgenomslag för styrelsen och eventuella heltidsengagerade förtroendemän än för de övriga nämnderna. Utskottet anser sålunda att förslaget om att styrelsen och nämnderna skall tillträda först den 1 januari året efter valet måste godtas. Olägenheterna med en under några månader kvardröjande beslutskompetens hos dessa organ kan dock anses vara be­gränsade. Dessutom kan det förutsättas att i fall av majoritetsväxling de avgående nämnderna tar tillböriig hänsyn till valutslaget och inte otillbörligt föregriper och binder de nytillträdande nämndernas verksamhei. Detta är självfallet av särskild betydelse i styrelsen och de specialreglerade nämn­derna.

Under senare år har antalet heltidsengageradeförtroendemän ökat avsevärt. Detta sammanhänger inte minst med kommunsammanläggningarna. År 1974 var sammanlagt 338 förtroendevalda engagerade på heltid i 200 av de 278 kommunerna. I landstingskommunerna började förtroendevalda att engageras på heltid främst under 1960-talet. År 1974 hade 20 landstings­kommuner sammanlagt 57 heltidsengagerade förtroendevalda.

Denna utveckling har skett utan att någon omfattande principiell dis­kussion om de heltidsengagerade förtroendemännens ställning från kom­munalrättslig synpunkt har ägt rum. I samband med den nu aktuella re­formen av kommunallagen har aktualiserats främst vissa praktiska frågor rörande de heltidsengagerade förtroendemännens närvarorätt i olika nämn­der där de inte är ordinarie ledamöter eller suppleanter. En annan fråga är om interpellation bör kunna ställas även till sådana heltidsengagerade förtroendemän som inte har uppdrag som ordförande i nämnd.

Enligt utskottets mening bör frågan om de heltidsengagerade förtroen­demännens ställning så långt möjligt bestämmas med hänsyn till de lokala förhållandena i kommunerna resp. landstingskommunerna. Utvecklingen mot allt fler heltidsengagerade förtroendevalda har ibland varit nödvändig

 

KU 1976/77: 25                                                       27

för att politikerna och partierna skall kunna bevara ett siarkl förlroende-mannainflytande över den kommunala förvaltningen. Enligt utskottet kom­mer det även i framtiden att vara nödvändigt i många kommuner att en eller ftera förtroendevalda ägnar hela sin arbetstid ål kommunall arbete. Utskottet vill i detta sammanhang även understryka betydelsen av att de kommunala förtroendemännen flr bättre möjligheter att åta sig uppdrag av deltidskaraktär. När rätten att erhålla ledighet från ordinarie arbele för alt fullgöra kommunalt uppdrag blir lagfäst torde det också bli lättare för vissa kommunmedlemmar att åta sig sådana deltidsuppdrag. Enligt utskot­tets mening bör inte någon principiell skillnad göras mellan de heltidsenga-gerades arbetssituation och den för övriga förtroendevalda, utan det av­görande är att alla förtroendemän får tillräckliga möjligheter att utföra sina uppdrag på det sätt som anses lämpligt i resp. kommun. En ytterligare markerad särställning för de heltidsengagerade bör enligt utskottets mening så långt möjligt undvikas.

I två avseenden är det dock som framhållits nödvändigt att särskilt upp­märksamma de heltidsengagerades roll i det kommunala arbetet. Vad be­träffar rätlen att i fullmäktige eller landstinget ställa interpellation lill dessa förtroendevalda har utskottet redovisat sin syn härpå i avsnittet om de be­slutande organens slällning (s. 19-20).

Frågor som rör de heltidsengagerades närvarorätt i nämnderna aktualiseras främst i kommuner och landstingskommuner med stora förvaltningar, som är indelade i ansvarsområden eller rotlar. Demokratiutredningen anför att en nämnd ibland kan behöva inhämta upplysningar från en heltidsengagerad förtroendeman som inte är ledamot i nämnden. Men detta gäller enligt utredningen även andra förtroendemän än de heltidsengagerade. Utredning­en föreslår därför att det föreskrivs alt varje nämnd själv skall få avgöra, om en förtroendevald som inte tillhör nämnden skall tillkallas. Utredningen föreslår ingen ändring beträffande borgarråden i Stockholms kommun, vilka enligt gällande regler har närvaro- och yttranderätt i kommunstyrelsen, där de inte kan vara ledamöter.

Föredragande statsrådet anför i propositionen att han delar utredningens ståndpunkt att de heltidsengagerades ställning i organisationen bör avgöras av kommunerna och landstingskommunerna själva efter de lokala förut­sättningarna. I propositionen föreslås en ordning som innebär att kommun­fullmäktige resp. landstinget får rätl att i reglemente eller i särskilt beslut föreskriva att förtroendevald skall få närvara och yttra sig vid sammanträde med nämnd, även om han inte är ledamot eller suppleant i nämnden. Med närvarorätten följer inte rätt all delta i besluten eller att framställa förslag eller reservationsrätt. Däremot får den som givits närvarorätt också rätt att få avvikande mening antecknad till protokollet.

I propositionen framhålls att möjligheten all medge närvarorätt och ytt­randerätt i första hand bör tillämpas när det gäller heltidsengagerade för­troendemän som har övergripande uppgifter och som saknar ordförandeupp-

 

KU 1976/77: 25                                                                       28

drag inom sitt ansvarsområde. Bestämmelsen bör också kunna utnyttjas för minoritetsföreträdare och för ordförande i kommunstyrelse och förvalt­ningsutskott som inte är heltidsengagerade. Närvaro- och yttranderätten kan, enligt förslaget, begränsas till att avse viss nämnd eller vissa ärenden eller grupper av ärenden.

Enligt utskottets mening kan den föreslagna möjligheten för kommun och landstingskommun att besluta om viss närvaro- och yttranderätt i nämn­derna för vissa förtroendevalda, vilka inle är ledamöter eller suppleanter i resp. nämnd, tillgodose ett viktigt behov. Som bestämmelsen utformats blir den tillämplig inte endast på heltidsengagerade förtroendemän utan ock­så på ledamol och suppleant i fullmäktige, styrelsen eller annan nämnd eller beredning. Utskotlel tillstyrker detta förslag. Härigenom får kommu­nerna resp. landstingen möjligheter att planera sin organisation så att nöd­vändiga samordningsuppgifter kan klaras ulan alt fler förtroendevalda måste engageras på heltid.

Utskottet anser att arbetsförutsättningarna för samtliga förtroendevalda måste ägnas fortsatt uppmärksamhet. I vissa fall kan heltidsuppdrag vara nödvändiga och önskvärda. I andra fall kan däremot uppgifterna med fördel delas upp på flera dellidsuppdrag. Med den i propositionen föreslagna lös­ningen får kommunerna och landstingskommunerna i dessa frågor stor frihet att anpassa sin organisation lill de lokala förutsättningarna. Ulskoltel till­styrker propositionens förslag i denna del.

Informationsverksamhet

1 proposiiionen föreslås en allmän bestämmelse i kommunallagen om kommunstyrelsens resp. förvaltningsutskoitets övergripande ansvar för den kommunala informationen till medborgarna. Som bestämmelsen är utfor­mad kan den samordnande informationsverksamheten uppdras åt ett ar­betsutskott inom kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet eller lill en särskild informalionsnämnd.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att den kommunala och landsiingskommunala informaiionen blir alll väsentligare i takt med den kommunala och landstingskommunala verksamhetens ökade omfatt­ning. Detta gäller både information om kommunerna och landstingskom­munerna som serviceorgan och informationens roll i den demokratiska pro­cessen. Särskilt viktig från den sistnämnda synpunkten är informationen om den kommunala planeringen. För ett demokratiskt inflytande över kom­munernas och landstingskommunernas planeringsarbete krävs ett rikhaltigt och lämpligt utformat informationsmaterial på olika stadier i planerings­processen.

Att samordna kommunernas och landstingskommunernas arbete med informationsfrågorna är en viktig uppgift. Del är enligt utskottets mening lämpligt all ansvaret för detta arbete åvilar ett särskilt kommunalt organ.

 

KU 1976/77: 25                                                        29

Kommunerna och landstingskommunerna bör själva fl avgöra vilket organ som bäst kan sköta denna funktion. Här kan lokala förhållanden skapa olika förutsättningar i olika kommuner och landstingskommuner.

Vid bedömningen av informationsfrågorna är det enligt utskottets mening viktigt att beakta att information om det kommunala arbetet inle får be­traktas som något som är avskilt från den kommunala verksamheten i övrigt. De kommunala förvaltningarna måste präglas av öppenhet och tillgänglighet för kommuninvånarna. Att informera om den egna verksamheten måste ses som ett naturiigt led i arbetet. Genom kontakter med massmedia och folkrörelser, genom att utnyttja folkbiblioteken som "informationscentra­ler" och genom olika former av uppsökande verksamhet kan kommunerna underiätta för medborgarna att följa det kommunala arbetet. Särskild vikt måste fästas vid ansträngningar som underiättar för s. k. resurs- och in­formationssvaga grupper att tillvarata sina rättigheter och tillgodogöra sig den kommunala servicen. Demokratiutredningen har ägnal informations­verksamheten stort intresse i sitt arbete och redovisar ett flertal uppslag som enligt utskottet är värda beaktande i kommunernas fortsatta arbete med dessa frågor.

Utskottet vill avslutningsvis i delta avsnitt uppmärksamma den prin­cipiellt viktiga gränsdragningen mellan samhällets informationsverksamhet och den information om politiska ståndpunkter och värderingar som bör skötas av partierna. En utbyggd kommunal information kan underiätta för partierna att nå ut med sitt informationsmaterial men kan aldrig och bör inte heller ersätta den av politiska värderingar präglade information som måste ligga till grund för väljarnas bedömning av partiernas arbete. I de nya större kommunerna och i landstingskommunerna vilar ett ännu större ansvar än tidigare i detta avseende på de politiska partierna. En vital kom­munal demokrati kräver ett ständigt växelspel mellan de förtroendevalda och allmänheten.

Lokal förankring

Demokratiutredningen har ägnat ett stort intresse åt frågan om hur man skall fl till stånd en vidgad medverkan och ett ökat lokalt inflytande för medborgarna även mellan valen. Utredningen anser att utvecklingen under senare år ytteriigare understryker behovet av en väl fungerande och med­borgerligt förankrad representativ styrelseform. Samtidigt har samhällsut­vecklingen ökat kraven på breddade och mer mångsidiga former för ären­denas beredning. Enligt utredningen är det inte möjligt an föreslå någon bestämd lösning på delta område. 1 stället har angetts och rekommenderats flera olika slag av åtgärder, som det bör ankomma på kommunerna och landstingskommunerna att pröva alltefter de lokala förutsättningarna.

De reformmöjligheter som främst har övervägts av utredningen är dels en fördjupad kommunikation via partier, andra folkrörelser, samman-

 

KU 1976/77: 25                                                        30

slutningar och lokala grupper, dels förändringar i den kommunala orga­nisationen (tillskapandet av lokala organ såsom kommundelsråd och lokala styrelser vid institutioner), dels kommunala folkomröstningar och opinions­undersökningar. Frågan om olika lokala organ tas också upp i motionerna 1975/76:913 av herr Schött (m), 1975/76:1980 av herr Bohman m. fl. (m) och 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk).

Vad beträffar möjligheterna att mer än hittills engagera partierna och övriga folkrörelser i arbetet med att skapa ökade möjligheter för medborgarna att påverka den kommunala verksamheten anför utredningen att många initiativ kan tas utan att några lagstiftningsåtgärder är erforderiiga. Utred­ningens undersökningar av de förtroendevaldas arbetssituation har emel­lertid visat att utrymmet för en bred parti verksamhet inte sällan är begränsat av tidsskäl. Partierna har ofta svårigheter när det gäller att få fram ett lämpligt faktaunderiag som behövs för deras interna verksamhet.

Utskottet delar utredningens uppfattning att del är väsentligt att på olika sätt underiätta för partierna att aktivt informera om kommunens planer och andra frågor av intresse för medborgarna. När det gäller övriga folk­rörelser finns det också många uppslag i utredningens förslag som är värda beaktande. Kommunerna kan t. ex. genom vidgade remissförfaranden be­reda folkrörelser och andra lokala föreningar möjlighet att della. Konferenser, tillfälliga referensgrupper samt permanenta samrådsorgan utgör andra former av kontakter mellan kommunen och olika grupper vid sidan av de politiska partierna. Lokala förutsättningar måste här bli avgörande för hur kommu­nernas och landstingskommunernas ansträngningar att engagera fler med­borgare i beslutsprocessen utformas. Utskottet vill dock, liksom föredragande statsrådet i propositionen, betona vikten av att den fria och självständiga roll som folkrörelserna har i vårt land kan behållas. Folkrörelserna måste alltså själva få avgöra i vilken mån och på vilket sätt som ett vidgat samspel skall komma till stånd i förhållande till de kommunala organen.

Lokala organ

Ett annat medel för att bredda kontaktytorna mellan kommunerna resp. landstingen och kommuninvånarna kan vara att ändra den kommunala organisationen. Utskottet har redan pekat på möjligheterna att dels öka antalet nämnder, dels öka antalet ledamöter i de nämnder som i dag har fl ledamöter. En annan möjlighet är att inrätta kommundelsorgan med övergripande uppgifter och lokala styrelser vid kommunala institutioner. Beträffande båda dessa alternativ pågår sedan några år försöksverksamhet i kommunerna. Demokratiutredningen har följt denna försöksverksamhet och rekommenderar att den fortsätter.

I gällande rätt finns en viktig skillnad mellan de s. k. kommundelsråden och institutionsstyrelserna. De senare övertar förvaltningsuppgifter som an­nars åligger annat kommunalt organ. De för därmed en ställning motsva-

 

KU 1976/77: 25                                                       31

rande en fakultativ kommunal nämnd. De bestämmelser som gäller för dessa blir därmed tillämpliga även för institutionsstyrelserna. Kommun­delsråden kan inte ges en motsvarande ställning. En huvudprincip enligt kommunallagarna är nämligen att varje kommun skall vara en odelad för­valtningsenhet. För varje förvaltningsområde skall det i princip finnas elt enda förvaltningsorgan för hela kommunen. Denna huvudregel innebär att nämnderna var och en inom sitt uppgiftsområde skall ansvara för förvaltning och verkställighet. Detta medför att förvaltning och verkställighet i ett och samma ärende måste ligga hos en nämnd och sålunda inte kan fördelas mellan flera. Ett undantag från denna princip är dock de sociala distrikts-nämnderna, vilka var och en inom sitt distrikt avgör ärenden som avser vård, behandling eller annan åtgärd beträffande enskild person.

Lokala organ med förvaltande och verkställande uppgifter kan alltså i princip inte inrättas. Kommundelsråd kan därför f. n. endast ges beredande och rådgivande uppgifter. De kan t. ex. fl till uppgift att hålla kontakt med invånarna i en del av kommunen, att förmedla information till och från dessa, att göra framställningar hos kommunstyrelsen och andra kommunala organ samt att avge yttranden i frågor som hänskjuls till dem.

Demokratiutredningen föreslår i sitt belänkande att kommundelsorganen skall vara frivilliga och att kommunerna själva skall fö bestämma arbets­formerna för dem. Enligt utredningen framstår det som önskvärt att kom­munerna i så stor utsträckning som möjligt för bestämma om arbetsuppgifter, områdesindelning, antal ledamöter osv. Utredningen anser dock att kom­mundelsorganen bör ges ökade uppgifter och utökade lokala resurser i för­hållande till vad som hittills vanligen varit fallet. Kommunerna bör ges rätt att ange i reglemente att kommundelsorganen skall kunna väcka frågor i kommunfullmäktige. Ledamölerna bör enligt utredningen liksom hittills väljas genom indirekta val av kommunfullmäktige. Vidare rekommenderar utredningen att kommunerna i reglemente anger att yttrande från kom­mundelsorganen skall inhämtas i vissa frågor och bör inhämtas i andra. Ulredningen rekommenderar också att kommundelsorganen utarbetar kom-mundelsrapporl varje år.

Beträffande de s. k. institutionsstyrelserna föreslår demokratiutredningen att kommunerna resp. landstingskommunerna även i fortsättningen skall kunna inrätta sådana vid t. ex. ungdomsgårdar, ålderdomshem och fritids­anläggningar. Dessa skall enligt utredningen ha ansvaret för skötseln av institutionen och utgöra en kontaktlänk mellan medborgarna och den kom­munala verksamheten. Utredningen anser att lokala styrelser som består enbart av förtroendevalda och som väljs av fullmäktige stämmer bäst överens med traditionella kommunaldemokratiska principer. Utredningen förordar ytteriigare försök i kommunerna med lokala styrelser. Frågan om de an­ställdas ställning i förhållande till institutionsstyrelserna kommer alt prövas under utredningens fortsatta arbete. Därvid kommer även att övervägas

 

KU 1976/77: 25                                                       32

s. k. blandade organ, dvs. organ där såväl förtroendevalda som företrädare för de anställda är ledamöter.

Enligt utskottets mening är såväl kommundelsorgan som lokala insti­tutionsstyrelser inslag i den kommunala organisationen som är värda stor uppmärksamhet. Utskottet tillstyrker en fortsatt försöksverksamhet med institutionsstyrelser. Genom att dessa blir att betrakta som fakultativa kom­munala nämnder kräver en sådan försöksverksamhet, som framhålls i pro­posiiionen, inle några lagstiftningsåtgärder. Det är dock enligt utskottets mening väsentligt alt frågan om de anställdas inflytande i samband därmed uppmärksammas ytteriigare när demokraiiulredningen redovisar återstoden av sitt uppdrag. Detta omfaltar bl. a. frågan om inrättande av s. k. parts­sammansatta organ med företrädare för de anställda samt för de kommunala arbetsgivarna.

Frågan om kommundelsorganens framlida ställning och arbetsformer är mer komplicerad. De begränsningar som i dag gäller beträffande möj­ligheterna alt ge kommundelsorganen arbetsuppgifter av olika slag bör enligt utskottets mening övervägas ytteriigare. Delta gäller också kommundels­organens sammansättning och valsätt. Med den i propositionen föreslagna lagstiftningen blir del inte möjligt för kommunerna att utse ledamöter lill kommundelsorganen genom direkta val. Genom att kommundelsorganen för ställning som beredningar kan de inte utan vidare garanteras fö en politisk sammansättning som motsvarar partifördelningen i resp. kommundel. För att en sådan ordning skall komma till stånd krävs att minoriteten i full­mäktige avslår från att begära att den proportionella valmetoden skall an­vändas. Partierna kan då komma överens om all kommundelsorganen skall ges en viss politisk sammansättning och förrätta val i enlighet härmed. Alt undanröja de begränsningar som gäller i dag rörande kommundels­organens kompetens och valförfarandel aktualiserar flera problem av prak­tisk och principiell innebörd som, enligt utskottets mening, måste övervägas ytterligare, innan beslut kan fattas därom. Särskilt bör undersökas möj­ligheterna att ge de kommuner som önskar det rätt att inrätta direktvalda kommundelsorgan med beslutande och verkställande uppgifter. En sådan möjlighet för kommunerna att fakultativt inrätta kommundelsorgan stäm­mer bäst överens med utskottets allmänna inställning att kommunerna bör ges största möjliga frihet att själva besluta orn sin organisation. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det också i regeringsförklaringen framhålls att kommunerna skall ges möjligheter att inrätta distriktsnämnder och direktvalda kommundelsråd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utskottet alt motionerna 1975/76:913,1975/76:1980 och 1976/77:5,de sistnämnda såviunuäri fråga, anses besvarade.

 

KU 1976/77: 25                                                       33

Omröstningar och opinionsundersökningar

Demokratiuirednigen har också övervägt frågan om kommunernas rätt att anordna s. k. kommunala folkomröstningar. Utredningen anser att starka skäl kan riktas mot att omröstningar och opinionsundersökningar blir ett vanligt inslag i den kommunala demokratin. En sådan ordning är enligt utredningen svår att förena med kravet på en fungerande representativ sty­relseform för kommunerna och landstingskommunerna. Utredningen fö­reslår att man i första hand bör överväga utredningens övriga förslag, innan man i kommunerna och landstingskommunerna överväger beredningsfor­mer liknande folkomröstningar. Utredningen föreslår med hänsyn härtill ingen särskild lag om ett kommunalt folkomröstningsinstitut.

För att undvika oklarhet om rättsläget föreslås emellertid en bestämmelse i den nya kommunallagen av innebörd att fullmäktige för besluta att syn­punkter för inhämtas från medlemmar i kommunen resp. landstingskom­munen som ett led i beredningen av ärende, som det tillkommer fullmäktige alt handlägga. Därvid skall, om så behövs, valnämnd kunna anlitas, om inte nämndens lagstadgade uppgifter i övrigt hindras därigenom. I ett särskilt yttrande, fogat till utredningens betänkande, anför en ledamot (fp) bl. a. att det från flera synpunkter är önskvärt att såväl en minoritet inom full­mäktige som en viss andel av medborgarna har rätt all i frågor av större betydelse för kommunmedborgarna påfordra rådgivande folkomröstning. Eftersom så stora svårigheter skulle vara förenade med att lagfästa och i praktiken tillämpa en sådan minoritetsrätt anförs dock att praktisk erfarenhet av den föreslagna lagstiftningen bör avvaktas innan frågan tas upp på nytt.

Frågan om kommunal folkomröstning tas upp i motionerna 1975/76:1980 av herr Bohman m. fl. (m) och 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk). I den förstnämnda motionen (m), vari hänvisas till motiveringen i motionen 1975/76:1979 av samma motionärer, föreslås att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring i kommunallagen att kommun ges möjlighet att anordna rådgivande folkomröstning. I den andra motionen (vpk) läggs fram elt lagförslag av innebörd att fullmäktige för möjlighet att anordna rådgivande folkomröstning. Della bör enligt motionärerna sär­skilt ske i syfte att kartlägga opinioner kring frågor som inte har varit aktuella i den senaste valdebatten.

De nuvarande kommunallagarna innehåller inga bestämmelser om kom­munala folkomröstningar, opinionsundersökningar eller liknande förfaran­den. Frågan har inte heller berörts i förarbetena till dessa lagar.

Enligt rättspraxis är elt kommunalt beslut om en allmän folkomröstning olagligt, åtminstone om valnämnden avses medverka. Däremot finns det inga formella hinder mot att de partier som är representerade i fullmäktige anordnar en "allmän opinionsundersökning" genom en särskild valkom­mitté. Sådana opinionsundersökningar har främst förekommit i samband med primärkommunala indelningsförändringar. Demokratiutredningen har

3 Riksdagen 1976/77. 4 saml. Nr 25

 

KU 1976/77: 25                                                       34

i ett delbetänkande (SOU 1975:46) lämnat en utförlig redogörelse för dessa omröstningar och erfarenheterna från dessa.

I propositionen anrörföredragande statsrådet att starka invändningar kan resas mot kommunala folkomröstningar i olika former. I propositionen fram­hålls bl. a. att det inte är lämpligl att införa ett förfaitningsreglerat kom­munall folkomröstningsinstitut, eftersom en sådan lagstiftningsåtgärd skulle innebära att folkomröstningen som beredningsform betonades särskilt. I stället förordas en bestämmelse som klargör alt hinder inte möter mot alt kommunerna och landstingskommunerna, som ett led i beredningen av ett ärende som skall avgöras av fullmäktige, inhämtar synpunkter från kom­munens eller landstingskommunens invånare. Ett sådant beslut skall enligt propositionens förslag fattas av fullmäktige och bör, enligt motivuiialanden, ske "endast i sällsynta undantagsfall". Däremot föreslås inle i propositionen någon bestämmelse som gör det möjligt att anlita valnämnden i samband med sådana opinionsundersökningar.

Utskottet får för sin del anföra följande.

Den representativa demokratins princip innebär alt medborgarna vid re­gelbundet återkommande val med allmän och lika rösträtt väljer en be­slutande församling. Härigenom får de valda representanterna på medbor­garnas uppdrag ansvaret för skötseln av de gemensamma angelägenheterna. Det politiska ansvaret utkrävs sålunda främst vid de allmänna valen, men offentlighetsprincipen i förvaltningen liksom de under offentlig insyn och debatt avgjorda ärendena i de kommunala beslutande församlingarna gör det möjligt för medborgarna alt hela liden granska de förtroendevaldas hand­lande. Av stor betydelse för att den representativa demokratin skall fungera väl är även att de politiska partierna kan samla medborgarna kring en mål­sättning och kanalisera och ge eftertryck åt medborgarnas önskemål.

De nyss nämnda principerna måste, enligt utskottet, även i framtiden ligga till grund för den kommunala självstyrelsen. En urholkning av den representativa demokratin eller en försvagning av de politiska partiernas möjligheter att göra sig gällande i det kommunala livet bör sålunda inte komma i fråga. Samtidigt är det uppenbart att en vidgad medverkan från medborgarnas sida och ett ökat lokall infiytande för dessa även mellan valen är av stor betydelse för en fördjupning och vidareutveckling av den kommunala självstyrelsen. Samhällsutvecklingen har också, som utskottet framhållit, medfört ökade krav på breddade och mer mångsidiga former för beredningen av de kommunala ärendena.

Enligt utskottets mening kan en rådgivande kommunal omröstning i vissa fall vara lämplig som ett led i beredningen av elt särskilt ärende av stor betydelse. Resultatet av en sådan omröstning kan fö stor betydelse för beslutet i en viss fråga, men det är ändå de förtroendevalda ledamöterna i den beslutande kommunala församlingen, kommunfullmäktige resp. lands­tinget, som har det fulla ansvaret för beslutets innehåll. En sådan omröstning måste sålunda ses som ett extra led i det sedvanliga beredningsförfarandet.

 

KU 1976/77: 25                                                                   35

som syftar lill att ge fullmäktige ett så tillföriitligt beslutsunderlag som möjligt. I detta ligger också att de i omröstningen ställda frågorna självfallet måste rymmas inom ramen för den kommunala kompetensen, dvs. gälla ämne i vilket fullmäktige har rätt au fatta beslut.

Någon möjlighet att nu närmare formalisera själva omröstningsförfarandel genom särskilda bestämmelser härom i kommunallagen finns enligt ut­skottets mening inte. Avsikten är, som framhållits, inte att sådana om­röstningar skall bli elt ofta förekommande inslag i den kommunala verk­samheten. Kommunerna resp. landstingen bör själva i de särskilda fall då omröstningar blir aktuella närmare utforma de bestämmelser som reglerar omröstningsförfarandet.

Däremot anser utskottet i likhet med demokratiutredningen att det i lagen bör tas in en uttrycklig bestämmelse om att valnämnden får anlitas för alt genomföra en kommunal omröstning. Eftersom valnämnden är en specialreglerad kommunal nämnd, vars uppgifter framgår av vallagen, får en sådan begäran från fullmäktige självklart inte komma i konflikt med nämndens övriga arbetsuppgifter. Det ankommer på valnämnden själv att avgöra i vilken utsträckning som nämnden - med hänsyn lill andra ar­betsuppgifter - kan medverka i en föreslagen kommunal eller landstings­kommunal omröstning. Ett beslut av valnämnden att inte medverka kan överklagas genom kommunalbesvär. Vidare bör frågan om den eko­nomiska ersättningen för valnämndens medverkan i en landstingskommunal omröstning avgöras av fullmäktige. Den av utskotlel förordade lagbestäm­melsen innebär sålunda att valnämnd får anlitas, om dess verksamhei i övrigt inte hindras därigenom. Beträffande vissa särskilda frågor som upp­kommer i detta sammanhang hänvisas lill utskottets specialmotivering (s. 58-59).

Med hänvisning till del ovan anförda föreslår utskottet att motionerna 1975/76:1980 och 1976/77:5, båda såvitt nu är i fråga, anses besvarade.

Kommunägda företag

Vid sidan av de former för kommunal verksamhet som regleras i kom­munallagen används i praktiskt taget alla kommuner och landstingskom­muner även privaträltsliga former för vissa slag av verksamhet, särskilt för sådan verksamhet som har ett starkt inslag av affärsdrift. De dominerande företagsformerna är aktiebolag och stiftelse, men i viss mån förekommer även ekonomiska föreningar. Som motiv för att använda sådana företags­former åberopas främst effektivitetsskäl.

Företagsformen innebär emellertid också vissa nackdelar. Medborgarnas möjligheter till insyn är mera begränsade än i fråga om verksamhet inom de kommunala förvaltningarna. Beslutanderätten i företagen utövas av kom­munens representanter i företagens styrelser samt, i aktiebolag, också av kommunens ombud på bolagsstämman. Fullmäktiges direkta insyn och in-

 

KU 1976/77: 25                                                        36

flytande är mindre än om verksamhelen drivs inom ramen för den vanliga förvaltningen. Offentligheten omfaUar bara handlingar som tillställs kom­munen. I fråga om aktiebolag skall viss årlig redovisning ske som är offentlig. För verksamheten inom den kommunala förvaltningen gäller däremot i princip att alla handlingar är tillgängliga för allmänheten. Från offentlighet undantas endast sådana handlingar som anges i sekretesslagen (1937:249). Till detta kommer att bolagsstämmor och styrelsesammanträden inte är offentliga i motsats till vad som gäller för fullmäktiges sammanträden.

Frågorom insyn i kommunägda företag härvid flera tillfällen behandlats i riksdagen men inte föranlett ändring av lagreglerna. Kommunalrättskom-mitléns förslag i belänkandet (SOU 1965:40) Kommunala bolag har inte heller lett till lagstiftning.

Sedan kominunalrättskommittén behandlade frågan i början av 1960-talet har den kommunala och landstingskommunala verksamhet som drivs i företagsform ökat i omfattning. I vissa avseenden har förändringar skelt beträffande företagens struktur och verksamhetsinriktning. En övergång från stiftelseformen till aktiebolagsformen kan också noteras (se närmare härom prop. s. 183-184).

Med hänsyn till de nyss nämnda nackdelarna från insyns- och infly-tandesynpunkt har demokratiutredningen förordat att företagsformen an­vänds i begränsad utsträckning. Denna mening har delats av remissinstan­serna.

Utredningen anser för sin del att det är möjligt att utan lagändringar vidta omfattande åtgärder för att öka fullmäktiges möjligheter att följa verk­samheten i företagen och att ange riktlinjer för denna. Dessa åtgärder för­utsätter i regel föreskrifter i bolagsordning eller, när det gäller stiftelse, i dess stadgar. Utredningen rekommenderar bl. a. att det i bolagsordning resp. stadgar anges att vissa åtgärder inte får vidtas utan fullmäktiges godkännande och alt revisionsberättelsen överlämnas till fullmäktige för kännedom. 1 fråga om aktiebolag rekommenderar ulredningen att kommunens resp. landstingskommunens ombud vid bolagsstämma väljs av fullmäktige, att styrelsen utarbetar skriftlig instruktion för ombuden och att ledamöterna i fullmäktige för rätl att närvara vid bolagsstämma.

Enligt utredningen bör styrelsen vara det organ som i första hand har ansvaret för tillsynen över de kommunägda företagen. Föreskrift härom bör tas in i bolagsordning resp. stadgar för stiftelse. Andra åtgärder, som enligt ulredningen kan vara lämpliga, är all öka offentligheten för företagens handlingar, att anordna informationssammanlräden för ledamölerna i full­mäktige och all förelagens verksamhetsberättelser årligen anmäls som elt särskilt ärende i fullmäktige.

Demokratiutredningens rekommendationer om åtgärder för att öka in­synen i företagen och för att förbättra fullmäktiges möjligheter till styrning har genomgående bemötts positivt av remissinstanserna. Utan att gå närmare

 

KU 1976/77: 25                                                       37

in på utredningens rekommendationer framhåller även föredragande stats­rådet alt dessa bör kunna utgöra en lämplig utgångspunkt för kommunernas och landstingskommunernas överväganden om vilka krav på insyn och in­flytande som bör ställas upp, när det gäller de egna företagen. Vidare fram­hålls betydelsen från informationssynpunkt av att företagens planer och redovisningar görs översiktliga och lätt tillgängliga för förtroendevalda och allmänhet. Som elt positivt inslag pekas på de möten, samrådsgrupper m. m. som har blivit allt vanligare. De förtroendevalda i företagens styrelser har här en viktig uppgift att fylla (se prop. s. 309).

Enligt den nya aktiebolagslagen (1975:1385), som har trätt i kraft den 1 januari 1977, väljs aktiebolags styrelse av bolagsstämman, om det inte är föreskrivet i bolagsordningen att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt. Hinder föreligger alltså inte längre mol att i bolags­ordningen föreskriva att samtliga styrelseledamöter skall utses på annat sätt än av bolagsstämman. Minst en av revisorerna skall dock även enligt den nya lagen väljas av bolagsstämman. I stadgar för ekonomisk förening kan enligt lagen (1951:308) om ekonomisk förening föreskrivas att samtliga eller vissa styrelseledamöter och revisorer skall väljas på annat sätt än genom val på föreningsstämma. Lagen (1929:116) om tillsy n över stiftelser innehåller inga bestämmelser som hindrar att det i stadgarna för en stiftelse föreskrivs att styrelseledamöterna skall utses av kommun eller landstingskommun.

För att fullmäktiges möjligheter till insyn i och ledning av verksamhet som bedrivs i företagsform skall öka har demokratiutredningen föreslagit alt fullmäktige i kommunerna resp. landstingskommunerna skall få rätt att utse alla styrelseledamöter och revisorer i förelag som ägs av kommunen resp. landstingskommunen och att del i lag föreskrivs att den proportionella valmetoden skall kunna tillämpas. I fråga om företag som kommun eller landstingskommun äger tillsammans med annan kommun eller landstings­kommun eller tillsammans med enskild har föreslagits motsvarande ordning.

Föredragande statsrådet anser också att det är naturligt alt kommunen resp. landstingskommunen utser alla styrelseledamöter i helkommunala fö­retag. Föreskrifter härom kan las in i bolagsordning resp. stadgar. Att minst en revisor alltjämt skall utses av bolagsstämman utgör enligt föredragande statsrådels mening ingen olägenhet från kommunaldemokratisk synpunkt. Några särskilda föreskrifter i lag om att styrelseledamöter och revisorer i företag som ägs av kommun eller landstingskommun skall utses av kom­munen eller landstingskommunen föreslås därför inte i propositionen. Där­emot föreslås en bestämmelse i kommunallagen om alt lagen om propor­tionellt valsätt är tillämplig på val av styrelseledamöter och revisorer i sådana företag. I det sammanhanget understryks också betydelsen av att antalet ledamöter i företagens styrelser sätts tillräckligt högt för att även mindre partier i kommunen resp. landstingskommunen skall bli representerade (se prop. s. 311).

 

KU 1976/77: 25                                                        38

Frågor som berör de kommunala företagen har tagits upp i tre av de motioner som utskottet behandlar i detta betänkande.

I motionen 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk) föreslås dels en vidgning av interpellationsrätten för fullmäktige, dels "en grundlig genomarbetning av hela frågan om inflytandeproblemen med syfte att skapa demokratiska kontrollformer". Motionärerna framhåller bl. a. alt samhällets krav på de­mokratisk kontroll som princip måste väga tyngre än företagens eventuella önskemål att undandra sig offentlig insyn.

I motionen 1976/77:76 av herr Wååg m. fl. (s) yrkas "att riksdagen hos regeringen begär, att en översyn sker, som resulterar i att den ekonomiska redovisningen vid kommunala verk åtskiljs från kommunens allmänna re­dovisning och bringas mer i överensstämmelse med den för aktiebolag".

Motionärerna framhåller bl. a. att den ekonomiska redovisningen, sådan den tillämpas vid flertalet kommunala verk - såsom renhållnings-, el-, vat­ten- och avloppsverk - medför att verksrörelsens ekonomi inte kan utan särskild utredning skiljas från kommunens ekonomi i övrigt så att en objektiv bild av verkens resultat framstår. Härigenom kan uppkomma en oavsedd, och delvis dold, kommunal beskauning av konsumenterna.

I motionen 1976/77:572 av herr Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär torslag till sådana lagändringar all offentlighetsprin­cipen kommer att gälla för kommunala och landsiingskommunala bolag och stiftelser, samt att verksamheten i sådana företag kan bli föremål för interpellationer och enkla frågor i kommunfullmäktige resp. landsting.

Motionärerna framhåller bl. a. att insyn i offentlig verksamhet aren grund­läggande demokratisk funktion. De pekar på att viktiga frågor som berör boendemiljö och service lill allmänheten riskerar att komma utanför den politiska debatten genom att vissa delar av den kommunala verksamheten bedrivs i bolags- eller stiftelseform. Huvudprincipen bör, enligt motionä­rerna, vara att all landstingskomunal och kommunal verksamhet skall vara möjlig att ta upp till debatt i landsting resp. kommunfullmäktige och att offentlighetsprincipen skall gälla även för kommunala bolag och stiftelser, där inte myckel starka skäl framtvingar en hemligstämpling.

Enligt utskottets mening är det angeläget att de förtroendevalda liksom övriga kommuninvånare i så stor utsträckning som möjligt får insyn i och inflytande över den verksamhet som bedrivs av kommunen resp. lands­tingskommunen. Såsom har framhållits av demokratiutredningen liksom i propositionen kan företagsformen vara lämplig vid t. ex. samarbete mellan ftera kommuner eller mellan kommuner och landstingskommuner. Själv­fallet måste dock en avvägning i varje särskilt fall göras mellan å ena sidan de fördelar från bl. a. effektivitetssynpunkt som företagsformen kan erbjuda och å andra sidan det grundläggande och principiellt mycket viktiga kravet på insyn och inflytande, vilket endast till en viss del kan tillgodoses när

 

KU 1976/77: 25                                                        39

verksamheten bedrivs i företagsform. Kravet på insyn och inflytande bör, såsom framhålls i propositionen, kunna drivas längre än vad som hittills i allmänhet har skett.

Det är sålunda väsentligt alt kommunal verksamhet inte undandras med­borgarnas insyn genom all verksamhelen bedrivs i bolagsform eller i stiftelser eller ekonomiska föreningar. I enlighet med utskottets allmänna inställning att den kommunala verksamheten bör präglas av öppenhet och tillgänglighet för medborgarna är det viktigt alt pröva de regler och den praxis som i dag gäller för verksamhei som bedrivs i dessa former.

Utskottet anser att de olika åtgärder som har rekommenderats av de­mokratiutredningen bör kunna utgöra lämpliga utgångspunkter för kom­munernas resp. landstingskommunernas överväganden om vilka krav på insyn och inflytande som bör ställas upp när det gäller de egna företagen.

Även om - såsom har framhållits både av utredningen och i proposiiionen - de möjligheter som finns att inom ramen för gällande lagstiftning öka insynen i de kommunala och landstingskommunala bolagen är betydande finns det restriktioner som så långt möjligt bör avskaffas. De önskemål om en utredning av frågan om en vidgad tillämpning av offentlighetsprin­cipen i fråga om kommunägda företag som har framförts av demokrati­utredningen och i motionen 1976/77:572 bör kunna anses tillgodosedda genom den särskilda utredning som chefen för justitiedepartementet har aviserat i prop. 1975/76:160(s. 74). Utskottet tillstyrkeratt en sådan allmän översyn kommer alt omfatta även övriga lagregler beträffande dessa företag. Härvid bör, såsom flera remissinstanser har önskat, övervägas om en ny förelagsform kan skapas som är bättre anpassad till de villkor som gäller för kommunal verksamhei. En sådan särskild företagsform skulle sannolikt på ett bättre sätt än hittills kunna underiätta en anpassning av verksamheten i dessa företag till de grundläggande krav på redovisning och insyn som bör ställas från kommunaldemokratisk synpunkt. Det bör, enligt utskottets mening, ankomma på regeringen att avgöra i vilken form en sådan översyn bör ske.

I avvaktan på resultatet av en allmän översyn av de kommunala och landsiingskommunala företagens rättsliga ställning tillstyrker utskottet de förslag som framförs i propositionen rörande val av styrelseledamöter och revisorer i dessa förelag. Sålunda kommer, såsom ovan nämnts, kommu­nerna och landstingskommunerna alt kunna utse alla styrelseledamöter i helkommunala företag. Vidare föreslås i den nya kommunallagen att lagen om proportionellt valsätt görs tillämplig på val av styrelseledamöter och revisorer. Delta bör på ell verksamt sätt kunna öka möjlighelerna lill insyn och inflylande.

Möjligheterna till insyn i de kommunägda företagen förbättras också genom den ändring i interpellationsinslilutet som utskottet föreslagit (se ovan s. 20). Härigenom får ordföranden i kommunstyrelsen rätl alt över­lämna interpellaiionen för besvarande av ledamot som fullmäktige har utsett

 

KU 1976/77: 25                                                       40

i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse. Utskottet har också, såsom framgår av specialmotiveringen (s. 66-69), övervägt frågan om området för interpellationsrätten vad beträffar de kommunägda fö­retagens verksamhet. F. n. inskränks denna lill att avse kommunens resp. landstingskommunens roll i samband med sådant förelags verksamhet. En vidgning av interpellationsrätten aktualiserar dock så svåra praktiska och lagtekniska problem att de bör övervägas i samband med den av utskottet förordade allmänna översynen av dessa förelags rättsliga ställning. Utskottet föreslår därför inte någon lagändring i delta avseende.

Med hänvisning till det ovan anförda - liksom till vad utskottet har anfört i avsnittet om interpellationsinslilutet - föreslår utskottet att yrkandena i motsvarande del i motionerna 1976/77:5 och 1976/77:572 anses besvarade.

Vad slutligen gäller yrkandet i moiionen 1976/77:76 om en översyn av den ekonomiska redovisningen vid kommunala verk anser utskottet att denna fråga bör betraktas som en intern kommunal angelägenhet, som inte bör bli föremål för lagstiftning. Det bör sålunda liksom hittills ankomma på kommunerna och landstingskommunerna själva att ta ställning till hur den ekonomiska redovisningen bör utformas i resp. kommuner. Med hän­visning lill denna principiella syn på innehållet i den kommunala själv­styrelsen får utskottet därför avstyrka detta motionsyrkande.

Kommiinalbesvärsprocessen efter förvahningsräiisreformen

Kommunfullmäktiges och landstings beslut kan överklagas genom kom­munalbesvär. Kommunstyrelsens, förvaltningsutskottets samt övriga kom­munala och landsiingskommunala nämnders beslut kan också överklagas genom kommunalbesvär, när det inte finns särskilda besvärsbestämmelser i specialförfattningar som reglerar nämndens verksamhet.

Besvär över kommunfullmäktiges, kommunstyrelsens och de kommunala nämndernas beslut förs hos länsstyrelsen. Besvär över länsstyrelsens beslut i kommunalbesvärsmål kan anföras hos regeringsrätten. Landstingets, för­valtningsutskottets och de landstingskommunala nämndernas beslut över­klagas genom kommunalbesvär direki hos regeringsrätten. Sådana beslut av kommunstyrelsen, förvaltningsutskottet och nämnderna som är av rent förberedande eller verkställande art är inte överklagbara. Rätt att överklaga kommunala beslut genom kommunalbesvär har varje kommunmedlem, oavsett om han eller hon särskilt berörs av beslutet eller ej. Besvärstiden är tre veckor och räknas från den dag då beslutet kungjordes hos kommunen resp. landstingskommunen.

Besvärsmyndigheternas prövning avser endast sådana fel i beslutet som klaganden påtalar inom besvärstiden. Nya omständigheter som klaganden anför hos länsstyrelsen först efter det att besvärstiden har gått ut eller först hos regeringsrätten tas inte upp till prövning. Länsstyrelsen och regerings­rätten kan endast pröva det överklagade beslutets laglighet i de hänseenden

 

KU 1976/77: 25                                                       41

som anges i lagen men inte beslutets lämplighet eller skälighet. Om besvären bifalls, kan besvärsmyndigheten inte ändra beslutets innehåll utan endast upphäva det felaktiga beslutet. Dessa för kommunalbesvären karakteristiska drag, som i flera avseenden skiljer dem från de s. k. förvaltningsbesvären, har sin bakgrund i tanken att kommunmedlemmarna bör kunna påkalla statlig kontroll av de kommunala organens beslut, men att denna kontroll av hänsyn till den kommunala självstyrelsen bör hållas inom bestämda grän­ser.

För kommunalbesvärsprocessen finns efter 1971 års förvaltningsrättsre­form tre olika regelsystem, nämligen kommunallagarnas, förvaltningslagens (1971:290) och förvaltningsprocesslagens (1971:291). Hos länsstyrelsen gäller kommunallagarnas besvärsregler och förvaltningslagen. I regeringsrätten gäl­ler kommunallagarnas besvärsregler och lorvaltningsprocesslagen. Dess­utom kan regeringsrätten bli tvungen alt bedöma länsstyrelsens tillämpning av förvaltningslagen i kommunalbesvärsmål. De tre regelsystemen är inle samordnade och i vissa frågor har reglerna olika innebörd.

Kommunallagsutredningen har framhållit att detta kan återverka på hand­läggningen i de olika instanserna, möjligen med återverkningar på den sakliga bedömningen av målen. Enligt ulredningen skulle del rent lagtek-niskt vara enkelt att låta lorvallningsprocesslagens regler gälla även för handläggningen av kommunalbesvärsmål hos länsstyrelsen. En allsidig be­lysning av detta och andra problem rörande kommunalbesvärsprocessen i länsstyrelsen och regeringsrätten kräver dock, enligt utredningen, särskilda undersökningar. Utredningen anser att en sådan mera genomgripande över­syn av kommunalbesvärsprocessen kan vara motiverad. Flertalet av de re­missinstanser som har yttrat sig om kommunalbesvärsprocessen har anslutit sig lill denna uppfattning.

Även föredragande statsrådet anser att en översyn av kommunalbesvärs­processen bör göras. I proposiiionen framhålls att den nuvarande ordningen med tre olika regelsystem, som inte är samordnade med hänsyn till en kommunalbesvärstalan genom fiera instanser, synes onödigt komplicerad. Vidare anförs att svårigheterna att överblicka de regler som gäller för kom­munalbesvärsprocessen i de olika instanserna drabbar inte endast besvärs-myndigheterna utan även kommunmedlemmar som vill överklaga kom­munala beslut samt kommunerna och landstingskommunerna (prop. s. 317).

Utskottet anser också att det är angeläget alt en sådan översyn av be­svärsprocessen som sägs i propositionen kommer lill slånd. Tills vidare bör de i propositionen föreslagna besvärsbestämmelserna, som i huvudsak stäm­mer överens med gällande rätt, kunna godtas. Till vissa av dessa frågor - bl. a. beträffande kommunal besvärsnämnd - återkommer utskottet i spe-cialmoiiveringen till kap. 7 i den nya kommunallagen (s. 85-88).

 

KU 1976/77: 25                                                       42

Enhetlig kommunallag

Kommunallagsutredningens uppdrag innebar en lagteknjsk översyn av kommunallagen (1953:753), kommunallagen (1957:50) för Stockholm, lands­lingslagen (1954:319) och lagen (1957:281) om kommunalförbund samt en utredning av därmed sammanhängande frågor. Översynen syftade till att göra lagstiftningen enklare och mera enhetlig och att anpassa bestämmel­serna till utvecklingen av praxis. I betänkandet (SOU 1974:99) har utred­ningen föreslagit att bestämmelserna för alla kommuner och landstings­kommuner samt för kommunalförbunden skall samlas i en lag. Den nya kommunallagen skulle sålunda ersätta de nyss nämnda lagarna och dess­utom lagen (1969:215) med särskilda bestämmelser om Stockholms läns landstingskommun.

Utredningen framhåller bl. a. att det ligger i linje med den nya rege­ringsformen, liksom med direktiven för utredningsarbetet, att kommunal­lagens karaktär av ramlag betonas och att detaljföreskrifter så långt möjligt rensas ut. Även skillnaden i storiek mellan olika kommuner och de ökade administrativa resurser som står till kommunernas förfogande motiverar enligt ulredningen att kommunallagens bestämmelser i än högre grad än hittills får karaktär av basregler för alla kommuner, oavsett struktur och storlek.

Det kan i detta sammanhang erinras om att regleringen i regeringsformen omfattar den kommunala indelningens struktur, innebörden i den kom­munala självstyrelsen och den därmed förenade beskattningsrätten samt formerna för den kommunala verksamheten. Sålunda tillförsäkras riksdagen avgörande inflytande på den kommunala indelningen genom att grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner skall bestämmas i lag. Liksom hittills ankommer det dock på regeringen att i de enskilda fallen besluta om ändring i den kommunala indelningen. I fråga om den kommunala självstyrelsen slås i regeringsformen fast att den svenska folkstyrelsen för­verkligas förutom genom ett representativt och parlamentariskt statsskick också genom kommunal självstyrelse. 1 detta uttryck ligger bl. a. principen om en självständig och inom vissa ramar fri bestämmanderätt för kom­munerna. Principen om rätl för kommunerna att ta ul skatt för alt täcka de egna medelsbehoven har också tagits in i regeringsformen. Den närmare ansvarsfördelningen mellan stal och kommun har däremot inte ansetts böra anges i grundlag, men kommunernas befogenheter och åligganden skall anges i lag. 1 fråga om formerna för den kommunala verksamheten finns det inte heller någon detaljerad grundlagsreglering. Vissa grunddrag anges dock i regeringsformen. Sålunda sägs att den kommunala självstyrelsen vilar på den allmänna och lika rösträttens grund och att även den kommunala demokratin är representativ. Regeringsformen innehåller också en viss an­visning om den rådande funktionsfördelningen inom kommunerna mellan beslutande organ å ena sidan och förvaltande och verkställande organ å den andra. Basregler i övrigt bestäms av riksdagen genom lag.

 

KU 1976/77: 25                                                       43

Enligt utredningens uppfattning skulle det från lagteknisk synpunkt vara önskvärt med fullständig "uniformitet" i kommunallagstiftningen, dvs. att en lag reglerar samtliga kommuner och landstingskommuner och att inga särregler ges för någon särskild kommun eller landstingskommun. Den frihet att själva närmare reglera sina verksamhetsformer och sin organisatoriska uppbyggnad som bör tillkomma kommunerna för då, framhåller utredning­en, tillgodoses genom reglementen, arbetsordningar och instruktioner, som är anpassade till den enskilda kommunen eller landstingskommunen (ut-redn. s. 47).

En stor majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget om en gemensam lag för samtliga kommuner och landstingskommuner. Ett tiotal remissinstanser har ifrågasatt om inte en särskild landstingslag bör behållas. Några remissinstanser har ansett att ulredningen har gått för långt i sin strävan efter enkelhet och enhetlighet och att detta har nåtts på bekostnad av överskådligheten. Föredragande statsrådet anser också att intresset av enkelhet och enhetlighet måste vika för kravet på tydlighet och att önskemålet att ge kommunerna och landstings­kommunerna frihet att själva bestämma om organisation och arbetsformer inte bör överbetonas. I propositionen framhålls bl. a. alt på vissa områden kan bestämmelser i detaljfrågor vara motiverade, eftersom de skapar ordning och hindrar en alltför skiftande lokal praxis, utan att de för den skull behöver upplevas som något väsentligt hinder i den kommunala verksamhelen (prop. s. 321).

Utskottet anser, liksom föredragande statsrådet och kommunallagsutred­ningen, att i den nya kommunallagen bör anges grunddragen för den kom­munala organisationen och de regler som garanterar att kommunmedlem­marna behandlas lika och alt ärendena handläggs under demokratiska for­mer. Vissa grundläggande bestämmelser behövs också för att kommun­medlemmarnas intresse av insyn och medverkan i den kommunala verk­samheten skall kunna tillgodoses. Inom den sålunda i kommunallagen givna ramen bör emellertid, såsom ofta har framhållits, kommunerna och lands­tingskommunerna få största möjliga frihet att själva ordna sin förvaltning och sina verksamhetsformer efter de skiftande lokala behoven.

Utskottet vill också framhålla att det från praktisk synpunkt är av stort värde att alla de grundläggande bestämmelserna för kommunerna och lands­tingskommunerna kan samlas i en lag. En sådan ordning är i och för sig ägnad att leda till en större enhetlighet eftersom den riktar uppmärksamheten på frågan om särskilda bestämmelser i det ena eller andra hänseendet behövs. En gemensam lag bidrar också till en siörre enhetlighet i rättstillämpningen (se prop. s. 323).

Den nya kommunallagen innehåller, trots de nyss nämnda strävandena, ett antal särbestämmelser särskilt för Stockholms kommun men också för landstingskommunerna. Beträffande de särskilda bestämmelser som föreslås gälla för Stockholms kommun bör anmärkas att det inle har ingått i kom-

 

KU 1976/77: 25                                                       44

munallagsulredningens uppdrag att överväga lagändringar som skulle göra mera beiydande ändringar i Stockholms kommuns organisation nödvändiga. Utskottet konstaterar att det i detta sammanhang inte har visat sig möjligt att i den nya enhetliga kommunallagen undvara elt betydande antal sär­bestämmelser för Stockholms kommun. Sålunda innehåller ca en femtedel av paragraferna särskilda bestämmelser för Stockholm, vilka självfallet är ägnade att i viss mån minska lagens överskådlighet. Även när det gäller bestämmelsernas sakliga innebörd framstår särregleringen ibland som mind­re lämplig. Detta gäller särskilt den skilda utformningen av inlerpellalions-reglerna och mandatperioderna i fullmäktige (dvs. del två veckor tidigare valgenomslaget i Stockholms kommun).

Inte minst med hänsyn till att de största kommunerna och landstings­kommunerna har administrativa problem av samma art och omfattning som Stockholms kommun anser utskottet att den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm bör ses över. 1 avvaktan på resultatet av en sådan översyn, som självfallet bör ske i nära samarbete med företrädare för kommunen, tillstyrker utskottet att den i propositionen föreslagna lag­regleringen av de särskilda förhållandena i Stockholms kommun genom­förs. Utskottet föreslår dessutom, såsom tidigare anförts, att vissa ytteriigare bestämmelser, som kommunen har önskat behålla, förs över till den nya kommunallagen resp. de specialförfattningar som anknyter till kommunal­lagens regler. Detta gäller bestämmelserna om interpellation och mandat­periodens längd för de speciallagsreglerade nämnderna i Stockholm. Till dessa bestämmelser återkommer utskottet i specialmotiveringen.

Beträffande den tekniska utformningen av den nya kommunallagen anser utskottet att lagen, såsom har föreslagits i proposiiionen, bör vara indelad i kapitel. Däremot bör enligt utskottets mening paragraferna numreras i löpande följd inom resp. kapitel och inte genom hela lagen. För detta talar främst praktiska skäl, exempelvis när lagen behöver ändras och särskilt när nya bestämmelser skall föras in i lagen. Utskottet hänvisar till vad som närmare anförs härom i inledningen till specialmotiveringen (s. 48).

Övriga frågor

I motionen 1976/77:568 av herr Biörck i Värmdö (m) yrkas att riksdagen skall lagfästa rätten för vissa tätorter att kallas "stad". Enligt motionären bör lagen (1969:780) med anledning av införande av en enhetlig kommun­beteckning, m. m. kompletteras med en paragraf av innebörd att sådan tätort, som tidigare har kallats "stad", utan hinder av denna lag får kallas "stad". Efter framställning från vederbörande kommun och efter hörande av länsstyrelsen skall även annan tätort genom beslut av regeringen kunna få kallas "stad".

1969 års riksdagsbeslut innebar att de dittillsvarande beteckningarna på de borgerliga primärkommunerna - "landskommun", "köping" och "stad"

 

KU 1976/77: 25                                                        45

- mönstrades ul ur kommunallagarna och ersattes av den enhetliga be­teckningen "kommun". I utskottsutlåtandet underströks att ändringen inte innebar att de tidigare begreppen skulle försvinna "i den mån de har betydelse utöver sin administrativa innebörd" (KU 1969:44 s. 5). Delta gällde framför allt stadsbegreppet. Enligt utskottet var det sålunda sannolikt att beteck­ningen "stad" även i fortsättningen skulle komma alt begagnas för de då­varande stadskommunernas "tätbebyggelsekärna" och troligen dessutom tillämpas även för andra tätorter av större omfattning. Utskottet delade också departementschefens uppfattning (i prop. 1969:63) att några särskilda föreskrifter om användandet av beteckningen "stad" inte behövdes, ulan att "en fri språkutveckling bör få vara avgörande härvidlag". Utskottels förslag var inte enhälligt. I en reservation framhöll således ledamöter från ftera partier att förslaget var alltför långtgående och att de enskilda kom­munerna - med tillgodoseende av det berättigade kravet på ett enhetligt kommunbegrepp - borde lämnas "viss frihet att framträda under hävdvunna beteckningar".

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt framhålla att förutsättningarna nu är andra än då riksdagsbeslutet fattades. Ett bifall till det nu framförda motionsyrkandet skulle således innebära att ett oenhetligt kommunbegrepp infördes i kommunallagstiftningen. Detta avstyrker utskottet bestämt. Så­som lidigare har anförts finns det emellertid inget hinder för kommuner, som önskar del, alt använda beteckningen "stad" i de fall då detta inte har någon kommunalrättslig betydelse. Med hänvisning till det ovan anförda anser utskottet att motionen 1976/77:568 bör avslås.

I två motioner - 1975/76:921 och 1976/77:5, i viss del - tas upp några speciella frågor som rör den kommunala resp. landstingskommunala kom­petensen.

I motionen 1975/76:921 av herr Åkerfeldt(c) yrkas att riksdagen skall begära en översyn av den landstingskommunala kompetensen, så att landsting får rätt alt ge lånegarantier lill enskilda för uppförande och/eller upprustning av fritidshus på landsbygden.

Motionären framhåller bl. a. alt det bör ligga inom den landstingskom­munala kompetensen att inom landstingsområdet på lämpligt sätt stödja upprustning av ödetorp, mangårdsbyggnader på nedlagda jordbruk m. m. dylikt, i syfte att främja fritidsverksamheter och landskapsvård samt mot­verka miljöförstöring. Eftersom det, enligt motionärens mening, är tveksamt om en landstingskommun utan att överskrida sin kompetens kan främja nybebyggelse för fritidsändamål, exempelvis genom att lämna lånegaranti (borgensstöd), anser han att det framstår som önskvärt att gällande rättspraxis vidgas med avseende på landstings kompetens i fråga om borgensåtagande. Motionären anser därför att en översyn bör ske av den landstingskommunala kompetensen i detta avseende.

I ett remissyttrande över motionen har Landstingsförbundet - under hän-

 

KU 1976/77: 25                                                       46

visning till bl. a. visst pågående utredningsarbete m. m. - anfört att motionen inte för närvarande bör föranleda någon åtgärd. Enligt förbundet kan i kom­petensfrågan noteras att "landstingskommunerna enligt 64 S landstingslagen med regeringens medgivande bör kunna ingå borgen för nybyggnad av det slag som avses i motionen". I en till förbundets yttrande fogad reservation har sex företrädare för de borgeriiga partierna anfört bl. a. att det är angeläget att öppna den landstingskommunala kompetensen "i enlighet med i mo­tionen angiven riktning". Landstingsförbundets yttrande jämte reservation bifogas detta betänkande (bilaga 37).

I motionen 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk) föreslås bl. a. att riks­dagen skall göra ett uttalande om innebörden av den i kommunallagen föreslagna kompetensbestämmelsen i syfte att klargöra att den även bör avse rätt för kommun att bedriva "ordinär företagsverksamhet" i konkurrens med privata företag. Motionärerna framhåller bl. a. att en hög och jämn sysselsättningsnivå måste betraktas som ett framträdande kommunalt in­tresse av allmän betydelse för kommuninvånarna.

Utskottet får för sin del först framhålla att propositionens förslag till ut­formning av bestämmelser i den nya kommunallagen om den kommunala resp. landstingskommunala kompetensen inte innebär någon saklig ändring i förhållande till vad som nu gäller. Kommunallagsutredningen har också framhållit att det inte har legat inom dess uppdrag att föreslå några materiella ändringar i fråga om kompeiensbestämmelsens innehåll och därför endast undersökt om några ändringar av lagleknisk natur kunde vara motiverade. Till frågan om den lagtekniska utformningen av kompetensbestämmelsen i kommunallagen återkommer utskotlel i specialmoiiveringen (s. 49). Där förordas också att det närmare övervägs om åtgärder kan vidtas för att undanröja olägenheterna med att ha kompletterande kompelensbestämmel-ser i ett flertal särskilda lagar.

Beträffande yrkandet i motionen 1975/76:921 för utskottet framhålla aU kommunallagens bestämmelser (se 4 kap. 7 S) torde lämna tillräckliga möj­ligheter för en landstingskommun, som önskar det, alt med regeringens medgivande ingå borgen för ifrågavarande ändamål. Med hänvisning härtill och med åberopande av vad Landstingsförbundet har anfört i sitt remiss­yttrande över motionen, anser utskottet att denna kan anses besvarad.

Yrkandet i moiionen 1976/77:5-om att riksdagen skall göra ett uttalande för att klargöra att kommunerna har rätt att bedriva "ordinär företagsverk­samhet" i konkurrens med privata företag - innebär en väsentlig utvidgning av den kommunala kompetensen i förhållande till gällande rätl. Något ut­redningsmaterial eller annat beslutsunderlag som närmare belyser denna frågas olika aspekter redovisas inle i de nu behandlade propositionerna eller de bakomliggande kommittébetänkandena m. m. Mot denna bakgrund anser utskottet alt något uttalande av den innebörd som motionärerna önskar och som skulle avvika från de hittills gällande principerna för den kom-

 

KU 1976/77: 25                                                       47

munala kompetensen inte kan göras. Delta motionsyrkande bör därför av­slås.

I moiionen 1976/77:5 av herr Werner m. fl. (vpk) tas vidare upp vissa valfrågor. Motionärerna föreslår att ett system med utjämningsmandat införs även i primärkommunerna och att spärregeln vid val till landsting avskaffas. Moiionen innehåller bl. a. ett förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620). I detta lagförslag har lagts till eU nytt andra stycke i 2 kap. 9 S, vilket innebär att vid indelning av kommun i valkretsar skall nio tiondelar av de kommunala valkretsmandaten vara fasta valkretsmandai och resten ut­jämningsmandat. Vidare har i lagförslaget tagits bort den nuvarande andra meningen i 14 kap. 15 a S, som innebär att endast parti som har fått minst tre procent av rösterna i hela landstingskommunen är berättigat all dellaga i fördelningen av mandaten i landslinget (den s. k. treprocentsspärren).

Riksdagen har nyligen avslagit motionsyrkanden om utredning av vissa frågor med samma syfte som de nyss nämnda (KU 1976/77:23). Utskottet, som vidhåller sin ståndpunkt i denna fråga, avstyrker därför motionen 1976/77:5, såvitt nu är i fråga.

I detta sammanhang bör slutligen nämnas att utskottet i specialmoti­veringen behandlar två molioner rörande vissa speciella kommunala frågor.

Den ena motionen, 1975/76:451 av herr Björk i Gävle (c) om jäv vid löneförhandling jör kommunal revisorspersonat. behandlas sålunda av utskottet i samband med bestämmelserna i 5 kap. 2 S kommunallagen om jäv för de kommunala revisorerna liksom vid handläggningen av ärende om an­svarsfrihet för den verksamhet som omfattas av revisionen (se specialmoti­veringen s. 83-84).

Den andra motionen, 1975/76:911 av herrar Romanus (fp) och Petersson i Röslånga (fp) om förslag till regler för kommunala besvärsnämnder, tar ut­skottet upp i samband med behandlingen av bestämmelserna i 7 kap. 3 S kommunallagen om kommunala resp. landsiingskommunala besvärsnämn­der (se specialmotiveringen s. 87-88).

 

KU 1976/77: 25                                                                   48

Utskottets specialmotivering

Förslaget till kommunallag

Såsom redan har framhållits i den allmänna motiveringen anser utskottet att den nya kommunallagen inle bör samtidigt ha en genom hela lagen löpande paragrafnumrering och en indelning i kapitel. Elt sådant system, som numera sällan förekommer, medför onödiga problem när lagen behöver ändras och särskilt när nya bestämmelser skall föras in i lagen. Med hänsyn bl. a. till att vissa förslag om ytteriigare lagregler redan inom den närmaste tiden kan väntas från demokraiiulredningen anser utskottet att det är lämp­ligl all den nya kommunallagen på föreslaget sätt delas in i ell antal kapitel, men alt paragraferna numreras i löpande följd inom resp. kapitel. Denna metod förekommer i bl. a. regeringsformen, riksdagsordningen och vallagen liksom i flera andra cenirala lagar såsom brottsbalken, rättegångsbalken och föräldrabaiken. Med hänsyn lill de svårigheter som kan uppkomma vid jämförande studium av motivuiialanden rörande bestämmelserna i utskot­tels resp. propositionens förslag redovisar utskottet i bilaga 37 till detta be­tänkande (s. B 127) en tabellöversikt över paragraferna. I detta sammanhang har det bedömts lämpligt att även redovisa kommunallagsutredningens mot­svarande förslag.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Delta kapitel, som är indelat i fem paragrafer, motsvarar första kapitlet i de nuvarande kommunallagarna.

Av 1 v;, som innehåller den grundläggande bestämmelsen om rikets in­delning i kommuner och landstingskommuner, framgår att lagen är till-lämplig på alla kommuner och landstingskommuner. Med "kommuner" avses i den nya kommunallagen "borgerliga primärkommuner", vilket stäm­mer överens med fast praxis inom bl. a. kommunallagstiftningen. Det bör dock observeras att den nya regeringsformen (RF) i elt inledande stadgande (1 kap. 7 S RF) anger att det i riket finns "primärkommuner och lands­tingskommuner", vilka därefter samtliga omfattas av begreppet "kommu­nerna" (se 1 kap. 7;?, 8 kap. 5 och 9§>;. 11 kap. 6, 7 och 9 iJS samt 12 kap. 6 S RF). Även uttrycket "kommunal" har olika innebörd i den nya kommunallagen ("primärkommunal") och i regeringsformen ("primärkom­munal och landstingskommunal", se 1 kap. 1 >; och 8 kap. 5 i; RF).

Eftersom beteckningen "primärkommunal" kan anses mindre användbar i den nya kommunallagen har utskottet - i likhet med propositionens och kommunallagsutredningens förslag - stannat för all begagna beteckningen "kommun", när endast primärkommun avses. Utskottet har i detta sam­manhang även övervägt alt ersätta ordel "landstingskommun" med ordel

 

KU 1976/77: 25                                                        49

"landsting", vilket skulle stämma bättre överens med modernt språkbruk - dvs. det vanligen använda ullrycket "kommuner och landsting". Med hänsyn till de kompromisser beträffande kommunbeteckningarna som upp­nåddes vid riksdagsbehandlingen av förslaget lill ny regeringsform och som innebar att ordet "sekundärkommuner" i propositionens förslag ersattes av ordet "landstingskommuner", anser utskottet emellertid att en ev. ändring i detta avseende först bör göras i regeringsformen. Del i propositionen nu framlagda förslaget om att i kommunallagen använda uttrycket "kommuner och landstingskommuner" bör därför kunna accepteras tills vidare.

I propositionens förslag lill 5 -; anges att ordet "fullmäktige" i kommu­nallagen används som gemensam beteckning på kommunfullmäktige och landstinget, medan ordet "styrelsen" används som gemensam beteckning på kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet. Denna ordning innebär dels att man slipper tungrodda upprepningar i de olika paragraferna i lagen, dels att vissa följdändringar inle behövs i specialförfattningardär beteckningarna "landstinget" och "förvaltningsutskottet" används. Inom utskotlel häröver-vägts att i stället införa beteckningarna "landstingsfullmäktige" resp. "lands­tingsstyrelsen", vilket skulle innebära vissa fördelar från tydlighetssyn­punkt. Sålunda har det framhållits att beteckningen "förvaltningsutskottet" inle ger en rättvisande bild av de centrala styrelseuppgifter som tillkommer detta organ i landstingskommunerna. Med hänsyn till att landstingskom­munerna själva inte har önskat något sådant namnbyte, vilket också skulle medföra vissa administrativa problem och kostnader, låt vara av relativt ringa omfattning (se SOU 1974:99 s. 174), har utskottet stannat för att till­styrka propositionens förslag till utformning av 5 >;. Utskottet anser dock att paragrafen bör flyttas fram i lagen och komma omedelbart efter det inledande stadgandet i 1  och sålunda efter omnumrering ingå i kommu­nallagen som en ny 2 S.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna om medlemskap i kom­muner och landstingskommuner samt om dessas kompetens tillstyrks av utskottet med de smärre redaktionella ändringar som framgår av bifogade lagförslag. Vad beträffar den rättsliga regleringen av den kommunala resp. landstingskommunala kompetensen anser dock utskottet - i likhet med såväl föredragande statsrådet som kommunallagsulredningen och flera re­missinstanser - att del är otillfredsställande alt den allmänna kompetens­bestämmelsen kompletteras av ett tämligen stort antal särskilda lagar som ger kommunerna och landstingskommunerna rätl att vidta åtgärder på vissa områden. Såsom anförs i propositionen (s. 340) bör del därför övervägas om åtgärder kan vidtas för att undanröja de olägenheter från lagteknisk och praktisk synpunkt som den nuvarande ordningen innebär. Eftersom inte heller utskottet ser någon praktisk möjlighet att i detta sammanhang lösa frågorna på elt mera tillfredsställande sätt tillstyrks dock propositionens förslag till utformning av kompetensbestämmelsen.

I den allmänna motiveringen har utskottet utföriigt redovisat sin syn

4 Riksdagen 1976/77. 4 saml. Nr 25

 

KU 1976/77: 25                                                       50

på frågan om de beslutande organens ställning i kommunerna och lands­tingskommunerna. Enligt utskottets förslag skall sålunda del s. k. ställ­företrädarskapet för landstingens förvaltningsutskott avskaffas. I stället in­förs i kommunallagen vissa bestämmelserom delegation. Beiräffande moti­veringen hänvisas lill vad utskottet har anfört ovan (s. 12-18). Förutom de betydande ändringar i sak vilka föranleds av utskottels förslag, har gjorts vissa smärre redaktionella justeringar i 1 kap. 5 >; (4 § prop.), vilka framgår av bifogade lagförslag {bilaga 1). Utskottet vill här endast särskilt framhålla att del i laglexten föreslagna uttrycket "i fullmäktiges ställe" markerar de olikheter som föreligger mellan delegation av beslutanderätt från fullmäktige och delegation av beslutanderätt inom styrelsen och övriga nämnder.

2 kap. Fullmäktige

Detta kapitel, som reglerar verksamheten i de beslutande församlingarna, är indelat i trettio paragrafer och innehåller bestämmelser om bl. a. antalet ledamöter i fullmäktige, suppleanter, rösträtt, valbarhet, tjänstgöringstid, presidium, sammanträdesordning och beslutsförfarande.

I flera avseenden innebär bestämmelserna nyheter eller ändringar i för­hållande till vad som gäller för närvarande. Sålunda saknas nu motsvarighet till förslagen i 2 kap. 5 !; (10 ? prop.) om rätt lill ledighet från anställning för fullgörande av förtroendeuppdrag och i 2 kap. 18 !; (23 ?; prop.) om opi­nionsundersökning. Vad beträffar den sistnämnda frågan innebär propo­sitionens förslag, såsom framgår av den ovan lämnade allmänna motive­ringen (s. 33), endast ett klariäggande i lagen av vad som nu anses gälla i rättspraxis. Enligt utskottets förslag klargörs vidare att kommuner och landstingskommuner för möjlighet alt anlita valnämnden vid bl. a. kom­munal folkomröstning.

Som exempel på andra ändringar av större intresse kan nämnas bestäm­melserna om ett snabbare valgenomslag, obligatoriska suppleanter och dessas tjänstgöringsrätt, kravet på beslutförhet, en ettårig beredningsfrist för mo­tioner, vissa ändringar av interpellationsinstitutet och vidare möjlighet lill ersättning för utgifter som föranleds av uppdrag som ledamot i fullmäktige.

Vissa bestämmelser i de nuvarande kommunallagarna har inte tagits in i den nya kommunallagen ulan antingen, såsom vad gäller alla bestäm­melserna om val till landsting och kommunfullmäktige, förts över till val­lagen, eller ansetts kunna tas in i fullmäktiges arbetsordning. Det sistnämnda gäller bestämmelser om fullmäktiges sekreterare, sammanträdesplats och upprop. I detta sammanhang bör även nämnas att beredning genom särskilt beredningsutskott inte längre blir obligatorisk i landstingskommunerna och alt någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i landstingslagen om den s. k. dubbla beredningen inte finns i den nya kommunallagen.

Flertalet av de i propositionen föreslagna bestämmelserna i detta kapitel tillstyrks av utskottet med de redaktionella ändringar som framgår av bi-

 

KU 1976/77: 25                                                       51

fogade lagförslag (bilaga 1). Beträffande de paragrafer där utskottet föreslår ändringar i sak eller där utskottet finner skäl alt göra vissa särskilda ut­talanden för utskottet anföra följande.

2 kap. 2  (7 § prop.)

I paragrafens första stycke sägs alt suppleanter skall utses för ledamöterna i fullmäktige. I andra stycket finns bestämmelser om antalet suppleanter i kommunfullmäktige medan tredje stycket innehåller en hänvisning till vallagens bestämmelser om antalet suppleanter för ledamöterna i landstinget. Även i fortsättningen föreslås sålunda gälla olika regler för utseende av suppleanter i kommunfullmäktige resp. landsting. Utskottet delar föredra­gande statsrådels, liksom kommunallagsutredningens, mening att de in­konsekvenser i fråga om systematiseringen av författningsstoffet som dessa skillnader har lett till bör kunna accepteras (se prop. s. 347).

Enligt det nu framlagda förslaget till ändrad lydelse av 14 kap. 19 S vallagen ändras emellertid tillvägagångssättet vid utseende av suppleanter i kom­munfullmäktige. Med hänsyn härtill bör beräkningen av antalet suppleanter inte längre grundas på det antal platser som partierna erhåller i varje valkrets utan endast på det antal platser som varje parti erhåller i hela kommunen. Utskottet föreslår därför en motsvarande ändring i 2 kap. 2 S andra stycket. Beträffande förslaget till ändrad lydelse av 14 kap. 19 S vallagen hänvisas till specialmotiveringen beträffande detta lagförslag (s. 90).

2 kap. 4 § [9 ii prop.)

Utskottet tillstyrker den i första stycket intagna bestämmelsen som in­nebär att valbarhetsbedömningen skall göras oberoende av vad som framgår av röstlängden. Den som i något avseende inte längre uppfyller rösträtts-villkoren är därmed inte valbar, även om han ännu står kvar i röstlängden som röstberättigad. Å andra sidan är den valbar som uppfyller rösträtts­villkoren men som inte är upplagen i röstlängden, t. ex. beroende på att han har blivit kyrkobokförd i kommunen efter det att röstlängden har upp­rättats. Genom bestämmelserna i 3 kap. 3S (38 § prop.) och 3 kap. 13>! (48 § prop.) - liksom motsvarande bestämmelser i speciallagstiftningen -kommer samma valbarhetsvillkor att gälla för styrelsen och alla de övriga kommunala och landstingskommunala nämnderna.

Utskottet anser vidare i likhet med föredragande statsrådet och åtskilliga remissinstanser att övervägande skäl talar för att det nuvarande valbar­hetshindret för den s. k. ledande tjänstemannen hos kommunen resp. lands­tingskommunen bör behållas. Det bör härvid ankomma på kommunerna och landstingskomriunerna att genom föreskrift i instruktion e. d. göra klart vilken befattning som avses med uttrycket "den ledande ställningen bland kommunens eller landstingskommunens tjänstemän". De i propositionen i andra stycket föreslagna bestämmelserna tillstyrks sålunda av utskottet.

 

KU 1976/77: 25                                                        52

2 kap. 8H\2>1 prop.)

1 proposiiionen föreslås i 13 >; en bestämmelse som gör det möjligt för landstingskommunerna att välja även en andre vice ordförande i landstinget. Genom ett ulskoilsiniiialiv (KU 1976/77:9) har denna möjlighet redan in­förts fr. o. m. den nya mandatperiodens början den 1 januari 1977 (rskr 1976/77:21, SFS 1976:859 och 860). Utskotlel har sålunda ingen erinran mot propositionens förslag all alla kommuner och landstingskommuner skall' ha möjlighet att själva avgöra om de skall välja en eller två vice ordförande i fullmäktige. Detta innebär den ändringen i förhållande till nuläget att kommunfullmäktige i Stockholm liksom landstinget i Stockholms län inte längre blir skyldiga alt utse två vice ordförande. Utskottets förslag till 2 kap. 8 S har, såsom framgår av det bifogade lagförslaget, av laglekniska skäl utformats något annorlunda än i propositionen. Om två vice ordförande utses bör fullmäktige självfallet bestämma den inbördes ordningen mellan dessa, dvs. ange vem som skall vara förste vice resp. andre vice ordförande.

1 proposiiionen föreslås vidare -efter påpekanden från flera remissinstanser - en bestämmelse om vem som skall föra ordel i fullmäktige lill dess ord­förande har valls. Det har här ansetts lämpligast alt denna uppgift ankommer på den ledamol som har den längsta tjänstgöringstiden och då två eller flera här lika lång Ijänslgöringslid den äldsie av dessa ledamöler. Ulskoilel har Övervägi om denna fråga bör regleras i kommunallagen, eller om den, såsom kommunallagsulredningen har föreslagit, bör regleras endasi i full­mäktiges arbetsordning. Utskotlel finner de i proposiiionen anförda skälen för all la in bestämmelsen i kommunallagen så starka att förslaget härom tillstyrks. Enligt utskottets mening bör dock företrädesrätten utformas på motsvarande sätt som har skelt i bl. a. 7 kap. 8 ; regeringsformen. 1 sak innebär utskottets förslag ingen ändring i förhållande lill proposiiionen be­träffande vem som skall ijänslgöra som sådan inlerimsordförande.

Enligt propositionens förslag skall fullmäktige välja presidium "för varje ijänstgöringsår vid första sammanirädel under ijänslgöringsårei". Mandat­periodens längd föreslås alltså bli densamma som nu, dvs. ett år. Det kan härerinrasomatt kommunerna och landstingskommunerna föreslås få frihet att själva besluta om mandatjieriodernas längd för presidieposlerna i styrelsen och nämnderna (se 3 kap. 6 ■j. Della innebär en avvikelse från demokra-liulredningens förslag om förkortning av dessa mandatperioder från nu­varande tre år lill ell år. Frågan om mandatperiodens längd för fullmäk-ligepresidierna behandlas däremol ej direki i vare sig proposiiionen eller ulredningens förslag, ulan man synes ha ulgåtl från all någol behov av ändring av nuvarande bestämmelser inte föreligger. Utskottet anser dock all denna fråga bör närmare övervägas i detta sammanhang och får anföra följande.

Den i proposiiionen föreslagna bestämmelsen skulle leda till att presi­dieposlerna i fullmäktige, även under de år då val av fullmäktige inle äger

 

KU 1976/77: 25                                                        53

rum,står obesatta undertiden mellan ijänstgöringsåreis slut och fullmäktiges första sammanlräde. Delta framstår som mindre lämpligt. Därför har ut­skottet övervägt att föreslå att föreskriften om att de åriiga valen till pre­sidieposlerna skall ske "vid första sammanträdet under tjänstgöringsåret" slopas, varigenom fullmäktige skulle få möjlighet att under exempelvis det sista sammanträdet under ett ijänstgöringsår förrätta dessa val för det kommande ijänslgöringsårei.

En annan möjlighet, som har övervägts inom utskottet, skulle vara att införa treåriga mandatperioder för de nämnda presidieposterna. Något avgörande praktiskt eller sakligt skäl mot en sådan nyordning torde inte finnas. De skäl som har framförts av bl. a. demokraiiulredningen för alt ha en kortare mandatperiod för presidierna i styrelsen och nämnderna, nämligen att "majoritetsväxling" skall vara möjlig, för den händelse par­tigrupperingarna förändras under en mandatperiod, är självfallet inte av sam­ma betydelse för fullmäktigepresidierna som för presidierna i styrelsen och nämnderna.

Del bör emellertid observeras alt kommunerna och landstingskommu­nerna föreslås fö frihet att själva besluta om mandatperiodens längd för presidieposlerna i styrelsen och nämnderna. Detta har föranletls av bl. a. en omfattande kritik från remissinstansernas sida mot utredningens förslag om ettåriga mandatperioder. Mol denna bakgrund och med beaktande av den kommunala självstyrelsens principer har utskottet stannat för all föreslå att även valen av ordförande samt en eller två vice ordförande i fullmäktige skall avse den lid som fullmäktige själva bestämmer. Ulskoltel rekom­menderar att presidieposterna tillsätts för bestämd tid och inte endast tills vidare (jfr prop. s. 446). Självfallet ligger det utanför fullmäktiges kompetens att utse presidiet för lid som inle ryms inom fullmäktiges mandatperiod.

I detta sammanhang för utskottet också framhålla all propositionens för­slag innebär att vid förhinder för samtliga presidieledamöter kan fullmäktige utse annan ledamot att för tillfället föra ordet (2 kap. 8  andra styckel). Beslämmelser om vem som i sådant fall skall föra ordet till dess tillfällig ordförande har utsetts behöver dock inte tas in i kommunallagen utan bör, såsom föredragande statsrådet har anfört (prop. s. 360), regleras i fullmäktiges arbetsordning. 1 konsekvens härmed föreslår utskottet att en bestämmelse av denna innebörd tas in i 2 kap. 30;; (35 S prop.).

Slutligen bör påpekas att bestämmelserna i paragrafens sista stycke avser endast primärkommunerna varför ordet "fullmäktige" har bytts ut mot ordet "kommunfullmäktige" i utskottets förslag.

2 kap. 9.M14 prop.)

Med hänvisning till utskottets förslag till lydelse av 3 kap. 6 n41  prop.) föreslår utskottet att den särskilda bestämmelsen i sista stycket om lid-

 

KU 1976/77: 25                                                        54

punkten för vissa val inom Stockholms kommun inte skall omfatta val av ordförande och vice ordförande i styrelsen. Detta torde inte innebära någon ändring i sak, eftersom del kan väntas att kommunfullmäktige i Stockholm även i fortsättningen kommer alt välja presidiet vid samma till­fälle som styrelsen väljs. Ändringen i 2 kap. 9 ; är sålunda föranledd av att Stockholms kommunfullmäktige liksom alla övriga fullmäkiigeförsam-lingar föreslås fö frihet att bestämma mandatperioden för presidieposlerna.

2 kap. 10 (15 s' prop.)

Utskottet föreslår att första stycket i propositionens förslag delas upp i två stycken och alt det nya andra styckel, som gäller anslag och utsändning av kungörelse om sammanträde med fullmäktige redigeras i enlighet med bifogade lagförslag (bilaga 1). Den i propositionen föreslagna bestämmelsen om att kungörelsen skall anslås också på annan plats än kommunens resp. landstingskommunens anslagstavla, om fullmäktige har bestämt det, be­höver enligt utskottets mening inte tas in i kommunallagen. Bestämmelsen i det (efter omnumrering) tredje stycket om att även uppgift om de ärenden som skall behandlas av fullmäktige minst en vecka före sammanträdet skall införas i en eller flera tidningar, om fullmäktige har bestämt det, har viss betydelse från informationssynpunkt. Utskottet tillstyrker därför att denna bestämmelse tas in i kommunallagen. De ändringar i övrigt som utskotlel föreslår i paragrafen är av redaktionell karaktär. Någon saklig ändring i för­hållande till propositionens förslag avses sålunda inte heller med omredi­geringen av bestämmelsen i tredje stycket sista punkten om rätten för mi­noritet att fö till stånd kungörelse i viss tidning (se prop. s. 251-252).

2 kap. 11 . (16 s prop.)

Utskottet anser alt frågan om suppleanternas tjänstgöringsrätt i kommun­fullmäktige och landstinget är av principiell betydelse och att de grund­läggande reglerna bör gälla för alla kommuner och landstingskommuner. Därför bör bestämmelser om tjänstgöringsrätten tas in i den nya kommu­nallagen och inte enbart i fullmäktiges arbetsordning. Denna ståndpunkt överensstämmer med förslaget i propositionen, liksom med demokratiut­redningens förslag.

Den nuvarande ordningen innebär endast att ordföranden - vid hinder för ledamot eller behörigen kallad suppleant - skall kalla in den suppleant som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen står i tur att in­träda. Om denna suppleant är närvarande vid sammanträdet, inträder han utan särskild kallelse. Demokraiiulredningen har framhållit att viss osä­kerhet har uppstått om de nuvarande bestämmelsernas innebörd, särskilt vad gäller olika motivuttalanden om förbud mot s. k. växeltjänslgöring, och därför föreslagit att vissa klariäggande bestämmelser tas in i kommu­nallagen.

 

KU 1976/77: 25                                                       55

De i proposiiionen föreslagna bestämmelserna i första, andra och tredje styckena har utformats med utgångspunkt i demokratiutredningens förslag och innebär i korthet följande. Principen att valutslaget är avgörande för suppleanternas turordning behålls och valutslaget blir också avgörande för ijänstgöringsrätten. Ordinarie ledamot skall i princip alltid ha företräde till tjänstgöring framför suppleant och därför ha rätt att inträda även under pågående sammanträde, oavsett om han har anmält hinder eller ej. Det förutsätts dock att sådant inträde normalt inte bör ske under pågående hand­läggning av ett .Hrende. Suppleant skall tjänstgöra under hela sammanträdet eller den del av sammanträdet som återstår, sedan han har inträtt. Ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid ett sammanlräde på grund av annat hinder än jäv (se 2 kap. 13 si) för därefter inte tjänstgöra igen vid detta sam­manträde. I ett avseende görs undantag från principen att valutslaget alltid är avgörande för tjänstgöringsrälten. En suppleant som har börjat tjänstgöra i stället för en ledamot skall sålunda inte ersättas av en annan suppleant med förtur, som exempelvis kommer för sent till sammanträdet eller får träda tillbaka, därför att den ledamot i vars ställe han tjänstgör inställer sig under pågående sammanlräde. Denna regel motiveras, såsom anges i propositionen (s. 367), av praktiska skäl.

Utskottet anser också att den föreslagna ordningen för suppleanternas tjänstgöringsrätt är lämplig och innebär värdefulla klargöranden beträffande den praktiska tillämpningen av reglerna. I ett avseende bör dock ett ytter­ligare klargörande ske beträffande innebörden av det principiella förbudet mot s. k. växeltjänslgöring. I det fall då fullmäktiges sammanträde varar i flera dagar, vilket ofta sker främst i landstingskommunerna, kan nämligen de i propositionen föreslagna bestämmelserna, strikt tillämpade, leda till att en ordinarie ledamot som i början av ett sammanträde avbryter tjänst­göringen inte för någon möjlighet att under en senare dag åter tjänstgöra vid sammanträdet. Om också den tjänstgörande suppleanten tvingas att avbryta tjänstgöringen och ingen ytteriigare suppleant då finns att tillgå kan det således inträffa att en plats skulle stå obesatt, även om den ordinarie ledamoten vore beredd att åter tjänstgöra. Med hänsyn till utformningen av 2 kap. 19 !;, där regler ges om fortsatt sammanträde, kan det dessutom ifrågasättas om en ordinarie ledamot i det nyss beskrivna fallet skulle ha möjlighet att tjänstgöra ens vid elt fortsatt sammanträde. En sådan innebörd av bestämmelserna skulle enligt utskottets mening leda till inte önskvärda konsekvenser: Mot denna bakgrund föreslår utskottet elt förtydligande i 11 ); andra stycket som begränsar förbudet mot återinträde till den sam­manträdesdag då avbrottet har skett (se närmare härom även utskottets yttrande rörande 2 kap. 19 !;).

111 fjärde stycket har tagits in nya bestämmelser om vilken suppleant som skall tjänstgöra i kommunfullmäktige, när ingen av de suppleanter som har utsetts för den frånvarande ledamoten kan tjänstgöra. Sådana si­tuationer kan, såsom framhålls i propositionen, väntas uppstå ibland, efter-

 

KU 1976/77: 25                                                        56

som antalet suppleanter är begränsat och dessa utses från samma lista som resp. ledamot (se 14 kap. 19 ;:; vallagen). Förslaget gördel möjligt att avvika från den listtrohet som i övrigt tillämpas och inkalla suppleant som har utsetts för annan ledamot från samma parti, i första hand suppleant från den valkrets där den frånvarande ledamoten har utsetts och i andra hand suppleant från annan valkrets. Utskollel anser att också denna speciella regel kan motiveras av föreliggande praktiska behov och tillstyrker därför propositionens förslag även i denna del.

2 kap. /2.sV(l7v; prop.)

I propositionen föreslås - på grundval av ett förslag från demokratiut­redningen - att för beslutförhet (i både kommunfullmäktige och landsting) skall krävas endasi att mer än hälften av ledamöterna är närvarande. Del framhålls bl. a. alt en beslutförhelsregel för fullmäkligeförsamlingarnas del har en ganska liten betydelse, i synnerhet om suppleanter alltid skall finnas (se prop. s. 254). Som skäl för att sänka det nuvarande beslutförhetskravet från minst två tredjedelar - i de fullmäktigeförsamlingar som har suppleanter - lill mer än hälften av ledamöterna anförs att en minoritet inte, genom att utebli från sammanträdet, bör kunna göra det omöjligt för fullmäktige att fungera. I denna fråga är remissbilden splittrad (se prop. s. 95). Även om det i praktiken torde vara myckel sällsynt all en sådan situation inträffar, anser utskottet - i likhet med bl. a. föredragande statsrådet och demokra-liutredningens majoritet - all en sådan formell garanti mot obstruktion ändå bör finnas i lagen. Härtill kommer att en beslutförhelsregel, hur den än utformas, torde komma all la någon verklig betydelse endast i rena undan­tagsfall, eftersom man kan räkna med att de beslutande församlingarna i regel är åtminstone i del närmasle fulltaliga.

Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag, som innebär att när-varokravel - mer än hälften av ledamöterna - kommer att gälla inte bara när beslut skall fattas utan också vid annan handläggning, t. ex. när in­terpellation eller enkel fråga skall besvaras. Såsom framgår av paragrafens första stycke behålls dock den nuvarande möjligheten för fullmäktige att föreskriva ett lägre närvarokrav vid besvarande av interpellation och enkel fråga (se härom prop. s. 369-370).

2 kap. 14 och 15 sS (19 och 20 sS prop.)

I 2 kap. 14 >; finns bestämmelser om vilka som har rätl att delta i full­mäktiges överiäggningar och i 15;; anges vilka som för väcka ärende hos fullmäktige, med skyldighet för fullmäktige att besluta däri.

Såsom framgår av den allmänna motiveringen föreslår utskottet en viss vidgning av möjligheterna att väcka interpellation om förhållanden i kom­munala bolag m. m. (se ovan s. 38-40). Detta föranleder ett motsvarande tillägg i 14 ;; andra stycket punkten 3 (jfr 2 kap. 24 s andra stycket). Vidare

 

KU 1976/77: 25                                                        57

föreslås att de särskilda bestämmelserna om borgarråd i Stockholm flyttas till sista stycket. Motsvarande redigering föreslås beiräffande bestämmelsen om borgarrådens motionsrätt i 2 kap. 15 S. I denna paragraf har utskottet i punkten 1 lagt till orden "om ej annat är föreskrivet i lag", eftersom det i speciallagstiftningen förekommer kommunala nämnder som inle har rätt alt väcka ärende hos fullmäktige; se 10 S lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m., som innebär att endast social centralnämnd men inte social dislriktsnämnd har rätt att väcka ärende hos fullmäktige.

I 2 kap. 15  punkten 5 har utskottet (i konsekvens med redigeringen av 14  punkten 6 - tagit in den i propositionens andra stycke föreslagna bestämmelsen om berednings rätt all väcka ärende. Härmed avses bl. a. särskilt kommundelsorgan. Enligt utskottets mening bör bestämmelser av detta slag normalt tas in i fullmäktiges arbetsordning (jfr 2 kap. 30!;).

2 kap. 16 s (21 s prop.)

Bestämmelserna i denna paragraf om beredning av fullmäktiges ärenden har utformats så alt de i huvudsak stämmer överens med gällande regler (se prop. s. 385-386). Syftet med bestämmelserna om beredningsivång är alt inga viktiga ärenden skall få avgöras utan att de har beretts.

Bestämmelsen i tredje stycket om undantag från beredningsivånget har i propositionen utformats så alt beredning inte behöver ske i valärenden och inte heller i ärenden om ändring av antalet ledamöter och suppleanter i styrelsen eller annan nämnd. Utskotlel tillstyrker - med viss redaktionellt förtydligande - propositionens förslag i denna del.

Avsikten med del sislnämnda undanlagd, som innebären ändring i för­hållande till gällande rätt, är all de nyvalda kommunfullmäktige och del nyvalda landstinget skall kunna ändra sammansättningen av en nämnd före valet av ledamöter i nämnden. Den nya beslutande församlingen bör, såsom framhålls i propositionen, inle vara skyldig att låta sådana ärenden förberedas av de beredningsorgan som har utsetts av den lidigare fullmäk­tigeförsamlingen. Ärenden om ändring i nämndsammansättning måste dock väckas och kungöras i vanlig ordning (se 2 kap. 10 och 15 >;). Det bör påpekas all undantaget från beredningsivånget gäller endast i fråga om änd­ring av antalet ledamöler, liksom av antalet suppleanter, i befintliga nämn­der. Mera genomgripande ändringar i nämndorganisationen måste däremot beredas enligt huvudregeln (se prop. s. 386). Del bör också framhållas att även valärenden normalt bör vara beredda. Bestämmelsen i tredje stycket om undantag från beredningsivång beträffande sådana ärenden, vilken stäm­mer överens med gällande rätt, lar sålunda sikte på de undantagsfall som ibland kan förekomma.

1 propositionen föreslås vidare att även ärenden som avser avsägelse från uppdrag sotn ledamol eller suppleant i fullmäktige, styrelsen eller annan nämnd skall kunna avgöras ulan beredning. Utskottet tillstyrker detta förslag

 

KU 1976/77: 25                                                       58

men anser att undantaget från beredningstvånget bör omfatta även avsägelse från revisor eller revisorssuppleant. 1 detta hänseende hänvisar utskottet till vad som anförs i specialmotiveringen till 5 kap. H (63 !; prop.).

Utskottet vill i delta sammanhang slutligen erinra om att det i 2 kap. 21 !; (26 i prop.) föreslås att möjligheterna att avgöra brådskande ärende utan krav på föregående beredning begränsas något i förhållande till pro­positionens förslag. Sådant ärende skall sålunda, såsom närmare framgår av utskottets yttrande i specialmotiveringen till 2 kap. 21 !;, fö avgöras endast då alla närvarande ledamöter är överens inte endast om att ärendet skall tas upp till handläggning utan också om att ärendet skall avgöras på visst sätt.

2 kap. 18 § (23 >; prop.)

Utskollel har i den allmänna motiveringen (s. 34-35) redovisat sin prin­cipiella syn på frågan om kommunala omröstningar, opinionsundersök­ningar och liknande förfaranden för att bland kommunens resp. landstings­kommunens medlemmar klariägga dessas inställning till vissa särskilda frå­gor. Utskottets förslag stämmer i sak helt överens med såväl vad den en­hälliga demokratiutredningen och kommunallagsutredningen har föreslagit som vad flertalet remissinstanser har anfört. Med undantag för frågan om den formella regleringen av rätten att anlita valnämndens resurser stämmer detta i sak överens även med vad som föreslås i propositionen. Till frågan om valnämndens medverkan återkommer utskottet i det nedanstående.

I den aktuella paragrafen, som saknar motsvarighet i de nuvarande kom­munallagarna, föreslås - för att oklarhet om rättsläget skall undvikas - en uttrycklig rätt för fullmäktige att, som ett led i beredningen av ett ärende som det tillkommer fullmäktige att handlägga, genom omröstning, opi­nionsundersökning eller annat liknande förfarande inhämta synpunkter från medlemmar i kommunen eller landstingskommunen. Paragrafen avser alltså mycket skiftande beredningsåtgärder, alltifrån enklare förfrågningar och opi­nionsundersökningar till egentliga omröstningar. Såsom utvecklas närmare i proposiiionen (se särskill s. 389) behöver en undersökning av opinionsläget inte omfatta alla kommunmedlemmar utan den kan begränsas såväl till en viss del av kommunen resp. landstingskommunen som till ett visst urval av medlemmarna. Det närmare förfarandet vid sådana omröstningar eller opinionsundersökningar regleras däremot inte i kommunallagen. Det bör i stället ankomma på fullmäktige att utfärda de föreskrifter härom som anses behövliga. Detta kan, när undersökningen har karaktär av omröstning, gälla exempelvis frågor av samma slag som de frågor som regleras i vallagen, dvs. rätten att delta i omröstningen, förfarandet vid röstning, räkning av röster etc. (se prop. s. 390).

För att undvika oklarhet om rättsläget föreslår utskottet också, i likhet med demokratiutredningen och kommunallagsutredningen, att det direkt

 

KU 1976/77: 25                                                       59

av lagen skall framgå all det skall vara möjligt för kommunerna och lands­tingskommunerna alt, om detta anses lämpligt, anlita de kommunala val­nämnderna för att genomföra omröstningar eller andra opinionsundersök­ningar. Detta innebär självfallet inte att bestämmelserna i vallagen au­tomatiskt blir tillämpliga vid genomförandet av sådana undersökningar. En­dast om fullmäktige, när föreskrifter som nyss sagts utfärdas om förfarandet vid undersökningen, beslutar att vissa av vallagens bestämmelser skall till-lämpas kommer detta att ske. Enligt utskottets mening är det uppenbart att vissa av vallagens bestämmelser, t. ex. om poströstning, i normalfallet inte kommer att göras tillämpliga vid undersökningar av detta slag.

Rätten att anlita valnämnderna bör inte heller vara oinskränkt. Valnämn­den är numera ett i speciallag reglerat kommunalt organ, vars uppgifter framgår av vallagen. Valnämndens ordinarie uppgifter måste därför kom­ma i första hand och del slulliga avgörandet av frågan om och i vilken omfattning nämnden skall medverka i ett visst omröstningsförfarande bland kommunens resp. landstingskommunens medlemmar bör fattas av nämnden. Såsom kommunallagsulredningen har framhållit bör dock valnämnden kunna vägra sin medverkan endast på objektiva grunder. Ett beslut av en valnämnd att inte medverka i en av fullmäktige önskad omröstning eller undersökning kommer också alt kunna överklagas genom kommunalbesvär.

valnämndens resurser för att genomföra en omröstning eller undersökning skall fö möjlighet att göra detta bör, såsom har framhållits under remiss­behandlingen, det också krävas att vederbörande kommunfullmäktige först ger sitt tillstånd till detta. Härigenom undviks att en landstingskommun för rätt alt anlita valnämnden för att genomföra en undersökning som i olika avseenden kan strida mot primärkommunala intressen. En uttrycklig bestämmelse härom föreslås i denna paragraf Av formella skäl krävs också en bestämmelse om att en kommun, som ger sitt tillstånd till att en lands­tingskommun skall få anlita valnämnden i kommunen, får rätt till ersättning för de kostnader som uppkommer. Den närmare utformningen av bestäm­melsen framgår av utskottets lagförslag (bilaga 1).

Utskottet för slutligen framhålla att det delar föredragande statsrådets mening att det inte kan komma i fråga att införa uttryckliga bestämmelser, som innebär att bestämmelserna i 17 kap. 8 och 9 !;;; brottsbalken om otill­böriigt verkande vid röstning, tagande av otillböriig förmån vid röstning och brott mot rösthemlighet blir tillämpliga vid de opinionsundersökningar som företas med stöd av 2 kap. 18 i;. Något kategoriskt uttalande om att brottsbalkens bestämmelser aldrig kan bli tillämpliga kan å andra sidan inte heller göras i detta sammanhang. I vilken utsträckning som de nämnda straffbestämmelserna kan bli tillämpliga bör det därför ankomma på rätts­praxis att avgöra (jfr prop. s. 390).

 

KU 1976/77: 25                                                       60

2 kap. 19 i; (24 5; prop.)

I denna paragraf finns bestämmelserom fortsatt sammanträde med full­mäktige. I propositionen har paragrafen, efter viss kriiik från remissinstan­sernas sida, utformats på ett delvis annat sätt än enligt utredningens förslag. Sålunda krävs inte alt liden när sammanträdet beräknas vara avslutat skall sättas ul i kungörelsen (jfr 2 kap. 10 >;). I första styckel anknyts endast lill "dagen" för sammanträdel, varmed avses slutdagen. Vidare skall såväl tid som plats för forlsali sammanlräde tillkännages av ordföranden, då sam­manträde, som ej kan slutföras på utsatt dag, inte fortsätter omedelbart. Utskottet biträder för sin del det i propositionen framlagda förslaget till lydelse av 2 kap. 19 >; (24  prop.) och vill med anledning av vissa uttalanden i propositionen (s. 392) ytterligare framhålla all ett sammanträde som utan avbrott eller efter elt kort avbrott fortsätter viss lid efter kl. 24.00 trots delta bör kunna betraktas som elt sammanlräde under "samma dag" och all de i 2 kap. 19 >; intagna bestämmelserna om fortsall sammanlräde därför inte bör tillämpas i della fall. Såsom framgår av utskottets förslag beträffande suppleanternas Ijänslgöringsräll (se 2 kap. 11 ;:; andra styckel) kan della fö viss betydelse i del fall då en ordinarie ledamol har avbrutit tjänstgöringen och en suppleani har inträtt i ledamotens ställe. I enlighei med den prin­cipiella inställningen all s. k. växeltjänstgöring under samma dag inte skall tillåtas, bör därför en ordinarie ledamot inte ha rätt att återta sin plats, om samma sammanträde fortsätter också viss tid efter kl. 24.00.

2 kap. 20 och 22.\s (25 och 27 ;;;; prop.)

I propositionens förslag lill lagtext används såväl uttrycket "vanlig röst-övervikt" (i 25 v; prop.) som uttrycket "enkel röstövervikt" (i 27!; prop.) för all ange vad som normalt krävs vid fattande av beslut. Kommu­nallagsulredningen har för sin del i motsvarande paragrafer föreslagit ul­lrycket "enkel pluralitet". 1 de nuvarande kotnmunallagarna används båda uttrycken "vanlig röslövervikt" och "enkel pluralitet". Eftersom någon sak­lig skillnad inle är av.sedd anser utskotlel, liksom utredningen, att endasi ett uttryck för den vanliga majorilelsregeln bör förekomma i den nya kom­munallagen. Utskotlel anser för sin del att uttrycket "enkel majoritet" härvid är att föredra framför alla de ovan nämnda ullrycken. Orden "majoritet" och "minoritet" förekommer så ofta i den allmänna politiska debatten att någon olägenhet med att använda dessa ord i stället för exempelvis ord som "röslövervikt", "röslflertal" eller dylikt inle bör finnas. Utskottet fö­reslår därför att uttrycket "enkel majoritet" förs in i 2 kap. 20 och 22 i;.

I 2 kap. 20;; sista stycket (25 ;; prop.) föreslår utskottet den sakliga änd­ringen att ordföranden, när fullmäktige har beslutat att bordlägga ett ärende, åläggs all innan sammanträdet avslutas beslämma och tillkännage lill vilken dag ärendet skall uppskjutas. Enligt propositionens förslag skulle ordfö­randen bli skyldig att "genast" bestämma och tillkännage till vilken dag

 

KU 1976/77: 25                                                        61

ett bordlagt ärende skall skjutas upp, vilket inle alllid lorde vara prakiiski genomförbart, eftersom elt visst rådrum ibland kan behövas. Föredragande statsrådets uttalande(s. 395) om att den i propositionen föreslagna ordningen stämmer överens med vad som nu gäller enligt kommunallagen och kom­munallagen för Stockholm är inte hell riktigt. Enligt dessa lagar (20 s iredje stycket resp. 21 >; tredje stycket) skall nämligen "ärendet uppskjutas lill annan dag, som ordföranden har att bestämma och i vanlig ordning kungö­ra". Enligt landstingslagen (31 !; första stycket) skall däremot den vidare behandlingen av ett bordlagt ärende ske "nästa dag, då sammanträde hålles", om inte landstinget medger längre anstånd.

2 kap. 211 (26  prop.)

Enligt huvudregeln i 2 kap. \0  gäller en kungörelsetid på minst en vecka för sammanlräde med fullmäktige. Om ärende fordrar så skyndsam handläggning att kungörelse i föreskriven ordning inte hinns med kan dock, enligt sista stycket, kungörelsen - med uppgift om ärendet - anslås senast vardagen före sammanirädel och sändas ut lill varje ledamot och suppleant så tidigt att den kan antas nå honom inom samma tid. Av motiven framgår att det är rimligt att tillämpningsområdet för undantagsregeln begränsas till ärenden i vilka tidsfrister är aktuella. Som exempel kan nämnas pro-cessuella frister och sådana frister i avtalsförhållanden som innebär att beslut måste fattas inom viss lid för att ekonomisk föriusl skall kunna undvikas (prop. 187 s. 365-366).

I 2 kap. 16 >; finns föreskrifter om beredningstvång. Varje ärende som fullmäktige skall besluta i skall sålunda först beredas av vederbörande nämnd eller särskild beredning. Valärenden och ärenden om ändring av antalet ledamöter och suppleanter i styrelsen eller annan nämnd för dock avgöras utan föregående beredningsförfarande (sista stycket).

I propositionens förslag (26 s) föreskrivs alt det åligger ordföranden all se lill att ett ärende inte avgörs av fullmäktige, ulan att föreskrifterna i 2 kap. 10 och 16 i; (16 och 21 !;;; prop.) om resp. kungörande och beredning har iakttagits. Dock för ärenden som fordrar skyndsam handläggning av­göras, även om de nyss nämnda föreskrifterna inte har iakttagits. Del krävs då alt samtliga närvarande ledamöter vill att ärendet skall las upp lill av­görande. Utskottet anser att den i proposiiionen föreslagna bestämmelsen, som innebär en vidgning av möjligheterna till undanlag från kravet på be­redning i förhållande både lill nuvarande ordning och till kommunallags-utredningens förslag inle är helt tillfredsställande. Det kan nämligen fö­rekomma fall, då det först sedan enighel har nåtts bland de närvarande ledamöterna om att ta upp ett på föreskrivet sätt väckt ärende (se 2 kap. 15 >;), som inte har vare sig kungjorts eller berells, blir klart vad della ärende i sak gäller. Att i en sådan situation, mot minoritetens önskan, även kunna med enkel majoritet avgöra ett oberett ärende framstår som mindre lämpligt.

 

KU 1976/77: 25                                                        62

Utskottet anser därför, i likhet med utredningen, att det också måste krävas att samtliga närvarande ledamöter är ense om ärendets utgång, för att beslut i ett sådant ärende skall kunna fattas vid sammanträdet. Även om detta, såsom har framhållits av några remissinstanser, kan innebära risk för att en ledamot i t. ex. obslruktionssyfte förhindrar elt beslut i brådskande ärende anser utskottet all det är viktigare att förhindra att minoriteten kan över­rumplas genom att elt ärende, som inte har beretts, likväl avgörs genom majoritetsbeslut vid sammanträdet. Utan den av utskottet förordade be­gränsningen torde det dessutom föreligga risk för att minoriteten, redan då det gäller frågan om ett icke kungjort ärende skall fö tas upp till hand­läggning, skulle motsätta sig detta. Undantagsregeln för ärende som inte har beretts bör sålunda förbehållas det fall då alla ledamöler är överens om att ärendet skall avgöras på visst sätt. Utskottet föreslåratt bestämmelser som klargör detta tas in i 2 kap. 21 !;.

Beträffande paragrafens innehåll i övrigt vill utskottet framhålla att den i propositionen föreslagna bestämmelsen i första stycket om att ordföranden leder sammanträdena och "föredrager ärendena" har utformats med be­stämmelserna i 2 kap. 1 och 7 !;S riksdagsordningen som förebild. Någon ändring i sak - i förhållande till nuvarande bestämmelse om att ordföranden "framställerärendena till överiäggning" -är inte avsedd. Ordföranden skall alltså, liksom hittills, endast redogöra för vad som har förekommit i varje ärende i den utsträckning som behövs och ange beredningsorganens yr­kanden. Paragrafen avses inte hindra att ordföranden därvid biträds av ex­empelvis fullmäktiges sekreterare (se prop. s. 397).

2 kap. 23 § (28 s' prop.)

Såsom har framhållits i den allmänna motiveringen (s. 22) är den lag­stadgade möjligheten för en minoritet att begära och fö till stånd propor­tionella val av stor betydelse för den kommunala demokratin. Denna mi-noritelsskyddsregel är konstruerad så att varje grupp som skulle bli repre­senterad vid en proportionell fördelning av de mandat som valet gäller kan fö till stånd ett proportionellt val. Även om den proportionella valmetoden i praktiken sällan tillämpas utgör bestämmelserna en viktig grund för de överenskommelser som partierna regelmässigt träffar om hur mandaten skall fördelas.

Utskottet tillstyrker förslaget alt samtliga nämnder, såväl de kommu­nallagsreglerade som de speciallagsreglerade nämnderna, i kommuner och landstingskommuner, skall kunna väljas proportionellt. Av de skäl som tidigare anförts beträffande de speciella förhållandena i Stockholms kommun (s. 43-44) görs dock ett undantag för de kommunallagsreglerade nämnderna där, vilka sålunda inte heller i fortsättningen kommer att omfattas av be­stämmelserna om proportionellt valsätt. Liksom hittills kommer dock kom-

 

KU 1976/77: 25                                                       63

munstyrelsen och drätselnämnden i Stockholm att kunna väljas propor­tionellt.

Utskottet tillstyrker också förslaget att s. k. beredning, varmed i kom­munallagen avses en eller flera personer som har utsetts av fullmäktige för att bereda vissa ärenden, skall kunna väljas proportionellt. Detta innebär att bestämmelserna om proportionellt valsätt i regel blir tillämpliga på bl. a. särskilt inrättade kommundelsorgan.

Vidare föreslås att av fullmäktige valda revisorer och revisorssuppleanter, liksom styrelseledamöter och revisorer i företag som ägs av kommunen resp. landstingskommunen, skall kunna utses genom proportionella val. Också detta förslag tillstyrks av utskottet.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 23!; (28 S prop.) kommunallagen tillstyrks sålunda - med de redaktionella ändringar som framgår av bifogade lagförslag - i sin helhet av utskottet.

Utskottet har dessutom, såsom framgår av den allmänna motiveringen (s. 22), till närmare prövning tagit upp frågan om tillämpningsområdet för proportionella val bör vidgas ytteriigare. Förslag har härvid framförts om att även val av heltidsengagerade förtroendemän, presidium i styrelse och nämnder samt av särskilda, inom styrelse och nämnder inrättade arbets-utskoU, avdelningar eller liknande organ skall kunna ske proportionellt. För detta kan anföras vissa både principiella och praktiska kommunalde­mokratiska skäl, såsom att minoritetens berättigade krav på insyn och in­flytande annars inte kan tillgodoses.

Vad gäller den speciella kategori av kommunala förtroendemän som de heltidsengagerade förtroendemännen utgör anser utskottet, i likhet med fö­redragande statsrådet, att det inte är lämpligt att föra in särskilda bestäm­melser i kommunallagen om just dessa förtroendemäns ställning (se ovan s. 26-28). De bestämmelser om borgarråd som förekommer i förslaget till kommunallag har, av skäl som lidigare anförts, i huvudsak oförändrade förts över från den nuvarande kommunallagen för Stockholm. Utskottet hänvisar här till vad som anförs i den allmänna motiveringen (s. 43-44).

Utskottet för vidare framhålla att det är mindre lämpligt att i den nya kommunallagen, som ju för karaktären av ramlag, ta in bestämmelser som skulle ålägga styrelsen och övriga nämnder att inrätta särskilda avdelningar, arbetsutskott eller motsvarande organ. Sådana bestämmelser skulle strida mot den grundläggande principen att kommunerna själva bör fö så stor frihet som möjligt att inom de i lagen fastlagda ramarna besluta om ut­formningen av den egna organisationen. Beträffande inrättande av särskilda avdelningar inom styrelsen och de övriga nämnderna finns det vissa be­stämmelser i förslaget till ny kommunallag. Dessa bestämmelser innebär dock inget åläggande utan endast en möjlighet för resp. nämnd att, under förutsättning av fullmäktiges medgivande, inrätta sådan avdelning med upp­gift att på nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden (3 kap. 12 S).

 

KU 1976/77: 25                                                       64

Utskottet anser sålunda att någon skyldighet inte bör föreskrivas för kom­munerna alt inrätta särskilda avdelningar, arbetsutskott eller motsvarande organ men också att, i den mån sådana organ verkligen inrättas, del slår i god överensstämmelse med de ovan anförda kommunaldemokratiska syn­punkterna, om möjlighet öppnas för en minoritet att få till slånd propor­tionellt val även till dessa organ. Särskilt betydelsefullt blir della naturiigtvis i de fall då organ med egen beslutanderätt inrättas. Även för organ som får viktiga uppgifter på beredningsstadiet är det dock betydelsefullt att minoritetens berättigade krav på insyn och inflytande kan tillgodoses genom möjligheten att få garanterad representation också i dylika organ. Utskottet föreslår därför en bestämmelse i kommunallagen som ger mi­noriteten rätt att vid val till särskild avdelning, arbetsutskott eller lik­nande organ inom styrelsen och de övriga nämnderna få till stånd pro­portionellt val. Bestämmelserna har av lagtekniska skäl tagits in i ett nytt första stycke i 3 kap. 10 S,som avser styrelsen. Genom den föreslagna utformningen av 3 kap. 13 S andra stycket, vari hänvisas till bestäm­melserna i 3 kap. 10 S, blir det klart att dessa kommer alt gälla även för de övriga kommunallagsreglerade nämnderna. Motsvarande bestäm­melser föreslås också gälla för de speciallagsreglerade nämnderna. Till dessa frågor återkommer utskottet vid behandlingen av 3 kap. 10 och 12 >?S kommunallagen samt resp. specialförfatiningar.

Vad så gäller frågan om föreskrifter om proportionellt val även till pre­sidieposterna, dvs. ordförande och en eller två vice ordförande, i samtliga nämnder har inom utskottet övervägts att föreslå bestämmelser härom i 3 kap. 6 si. För att det önskade resultatet skall nås krävs härvid, dels att valet till samtliga dessa poster i resp. nämnd först sker i grupp, dels att därefter beslut fattas med enkel majoritet om vilka av de valda som skall utses lill resp. uppdrag. Med den lösning som utskottet i det föregående har fö­reslagit om proportionellt val av ledamöter i avdelningar och arbetsutskott finner ulskoltel det emellertid mindre angeläget att också föreskriva sådana beslämmelser för valen till presidieposterna. 1 den mån presidierna får mot­svarande beslutanderätt (genom delegation) eller motsvarande bered­ningsuppgifter som de nämnda organen blir dessutom de nyss nämnda bestämmelserna i 3 kap. 10 och 13 >j§ direkt tillämpliga. Utskottet föreslår därför inga bestämmelserom proportionellt val även till presidieposterna utan hänvisar till vad utskottet har anfört i den allmänna motiveringen i avsnittet om den kommunala styrelseordningen (s. 22-23).

Del bör slutligen erinras om vad utskottet har anfört i den allmänna motiveringen (s. 23) om att de verkligt avgörande förutsättningarna för minoritetens arbetsmöjligheter i de kommunala styrelserna och nämnderna inte skapas av olika slag av minoritetsskyddsregler utan av majoritetens förståelse för och generösa inställning till minoritetens berättigade önskemål på inflytande och insyn. Kommunallagens bestämmelser om skydd för mi­noritetens intressen bör därför ses endasi som en yttersta garanti för all

 

KU 1976/77: 25                                                        65

majoriteten inte missbrukar sin makt. Utskottet har också framhållit be­tydelsen av att antalet ledamöter och suppleanter i olika kommunala organ, liksom i de kommunägda företagens styrelser, inte sätts onödigt lågt, utan så högt att fter partier kan bli representerade. Del i den nya kommunal­lagstiftningen föreslagna systemet innebär här en i stort sett obegränsad frihet för kommunerna och landstingskommunerna att själva bestämma över antalet förtroendemän i de olika organen - endast för styrelsen och de speciallagsreglerade nämnderna har föreskrivits ett minimiantal av fem ledamöter - varför det enligt utskottets mening är väsentligt att fullmäktige i de olika kommunerna resp. landstingskommunerna vid sina val beaktar de principiella synpunkter som har anförts i det ovanstående, liksom i pro­positionen och demokratiutredningens betänkande. Till de sislnämnda frå-

2 kap. 241 (29 s' prop.)

I den allmänna motiveringen (s. 19) har utskottet redovisat sin prin­cipiella syn på interpellationsinstitutets betydelse ur kommunaldemokratisk synvinkel. Utskottet har också vid behandlingen av frågor om de kom­munägda företagen m. m, framhållit att det är värdefullt om ökade möj­ligheter skapas för att i fullmäktige diskutera frågor som rör verksamheten i sådana företag och föreslagit bestämmelser härom (se ovan s. 20 och 390).

Beträffande de i 2 kap. 24 sJ (29!; prop.) föreslagna bestämmelserna om framställande av interpellation, vilka i huvudsak överensstämmer med de­mokratiutredningens rekommendationer, anser utskottet att de är lämpligt avvägda. I den nya kommunallagen regleras sålunda endast grunderna för

'■■ interpellationsförfarandei,dvs. främst till vem interpellation kan framställas och vilka frågor interpellation kan avse. Dessutom föreskrivs, liksom enligt

; gällande ordning, att fullmäktige ulan föregående överiäggning skall besluta om interpellation för framställas eller ej - delta för att undvika att inter-pellationsämnet tas upp till diskussion på ett alltför tidigt stadium - och ytteriigare att interpellation skall vara tillgänglig för varje ledamot innan sådant beslut fattas av fullmäktige. Härigenom blir det klart att interpellation skall vara skriftlig. Någon svarspliki föreskrivs däremot inte. Det kan näm­ligen bedömas som osannolikt att någon nämndordförande vägraralt besvara en framställd interpellation (se prop. s. 248). De närmare föreskrifter om interpellalionsinstiiutel som kan anses behövliga bör inte las in i kom­munallagen utan regleras i fullmäktiges arbetsordning (se 2 kap. 30 §).

En väsentlig fråga, som utskottet vill närmare ta upp i detta sammanhang, är hur området for interpellationsrätten skall avgränsas. Det i propositionen framlagda förslaget innebär i detta avseende ingen förändring av gällande rätt. Sålunda föreskrivs i paragrafens första stycke att interpellation får avse endast "ämne, som tillhör fullmäktiges handläggning". Med detta förstås

5 Riksdagen 1976/77. 4 saml. Nr 25

 

KU 1976/77: 25                                                       66

att interpellationsämnei skall falla såväl inom den allmänna kommunala resp. landstingskommunala kompetensen som inom ramen för de frågor som kan behandlas av fullmäktige. Härigenom utesluts bl. a. interpellations­debatter i allmänpolitiska frågor, liksom i frågor som nämnderna enligt sär­skilda författningar har att pröva utan alt vara ansvariga för sina åtgärder inför fullmäktige.

Demokiatiulredningen har för sin del föreslagit att interpellationsrätten - med den anknytning till det övergripande ansvar för de kommunala fö­retagens verksamhet som styrelsen enligt utredningen bör ha - skall kunna omfatta också frågor om kommunens resp. landstingskommunens roll i samband med sådana företags verksamhet. Detta bör gälla även i fråga om företag i vilka kommunen endast är delägare och företag som ägs av flera kommuner tillsammans. Utredningen framhåller att en betydande del av den verksamhei som kommunerna och landstingskommunerna driver i företagsform är av stort intresse för kommuninvånarna och att det därför är angeläget att det finns former som gör det möjligt att aktualisera även sådana frågor i de beslutande församlingarna. Utredningen noterar att detta problem hänger samman med frågor om offentlighet och sekretess - hand­lingarna i företagen är inte offentliga och styrelseledamöterna i företagen har viss tystnadsplikt - men anser att det är önskvärt att interpellationsrätten utvidgas, utan att resultatet av en utredning om offentlighet och sekretess avvaktas.

Enligt kommunallagsutredningens uttalanden om innebörden av gällande rätt för de ekonomiska mellanhavanden som kommunen har med privat­rättsliga företag anses utgöra tillåtna interpellationsämnen. Om en inter­pellation knyter an till instruktion för kommunens ombud på bolagsstämma eller föreskriven inspektionsrätt kan interpellationens laglighet inte heller ifrågasättas. Detsamma kan även gälla när styrelsen eller annan nämnd har ålagts att följa verksamheten i de kommunala företagen. Kommunal­lagsutredningen konstaterar sålunda att interpellation om förhållanden som rör kommunala foretag redan enligt gällande rätl är möjlig i tämligen stor utsträckning. För att verksamheten i sådana företag skall omfattas av in­terpellationsrätten i större utsträckning än för närvarande behövs däremot uttryckliga bestämmelser. Enligt kommunallagsutredningens förslag skall interpellation, i den mån inte bestämmelser i lag eller annan författning hindrar del, kunna avse även förhållanden i aktiebolag eller annan juridisk person som helt ägs av kommunen eller landstingskommunen. Den sist­nämnda inskränkningen motiveras, enligt utredningen, av de särskilda svå­righeter som är förenade med demokratiutredningens förslag att även för­hållanden i företag som en kommun äger tillsammans med en annan kom­mun eller tillsammans med en enskild skall kunna bli föremål för inter­pellation. Bl. a. framhållsatt funktionärer i bolag och andra särskilda juridiska personer har viss tystnadsplikt och att konflikter kan uppkomma om fö­retagets interna förhållanden röjs.

 

KU 1976/77: 25                                                        67

Det övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt demokratiutred­ningens förslag, men några har anslutit sig till kommunallagsutredningens mening. Enligt föredragande statsrådets mening kan del emellertid knappast vara lämpligt att tillåta interpellation i ämnen som inte tillhör fullmäktiges handläggning. Den av kommunallagsutredningen föreslagna bestämmelsen, som har tagits in i demokratiutredningens huvudbetänkande, innebär enligt hans mening efter ordalagen otvivelaktigt en utvidgning av interpellations­rätten och kan bidra till att ytteriigare försvåra tolkningen av uttrycket "ämne som tillhör fullmäktiges handläggning". Vidare anförs alt en utvidgning av det slag som ulredningen har föreslagit framstår som otänkbar, när det gäller delägda företag. I fråga om sådana företag behöver det inte alltid från övriga intressenters synpunkt framstå som betryggande att den till vilken en interpellation är ställd inte är skyldig att svara. Från kommunaldemo­kratisk synpunkt kan å andra sidan intresset av insyn vara lika stort i fråga om företag av detta slag. Eftersom underiaget för en ändring av bestäm­melserna om området för interpellationsrätten inte anses tillräckligt inne­håller propositionen inte något förslag härom (se prop. s. 313).

Utskottet har för sin del förståelse för såväl de kommunaldemokraliska skäl som bl. a. demokratiutredningen har anfört för en utvidgning av in­terpellationsrätten som för de laglekniska komplikationer som har fram­hållits i proposiiionen. Enligt utskottets mening bör det dock vara möjligt att - med behållande av det principiellt viktiga kravet på att interpellation alltid skall gälla ämne som tillhör fullmäktiges handläggning och med an­knytning till det övergripande ansvar för också de helt eller delvis kom­munägda företagens verksamhet som styrelsen bör ha (jfr bestämmelserna ; 3 kap. 1 >; om viss uppsiktsskyldighet för styrelsen) - i den praktiska till-li'mpningen av interpellationsinstitutet fö till stånd en viss utvidgning av inerpellalionsområdet. Å ena sidan kan det uppenbariigen inte i delta sam­manhang övervägas att utan en närmare rättslig analys av olika bolags­rättsliga förhållanden, som nu regleras främst av aktiebolagslagen, föreslå en särskild rättslig reglering av de kommunägda förelagens verksamhet. Denna fråga rymmer utomordentligt svåra och omfattande problem, som förtjänar att utredas närmare i ett annat sammanhang. Å andra sidan är redan nu gränsområdet mellan tillåtna och otillåtna interpellationsämnen ganska oklart. Det bör därför, såsom ovan framhållits, vara möjligt alt, med åberopande av den uppsiktsskyldighet och det i viss mån övergripande ansvar för den kommunala verksamheten som åläggs styrelsen enligt 3 kap. 1  och bl. a. innefattar rätt att hos fullmäktige göra "de framställningar som styrelsen finner påkallade", få lill stånd interpellationsdebatter i åt­skilliga frågor som rör de kommunägda företagens verksamhei. I samma syfte torde kunna användas metoden alt utfärda särskilda, mera detaljerade instruktioner för ombud på bolagsstämma. Med de relativt utförliga motiv-uttalanden som har gjorts i det ovanstående - med hänvisning till vad såväl demokratiutredningen och kommunallagsutredningen som föredra-

 

KU 1976/77: 25                                                       68

gande statsrådet har anfört - och med det förslag om viss vidgning av den personkrets som kan omfattas av framställd interpellation som utskottet föreslår i det följande bör det kunna förväntas att demokratiutredningens förslag om utvidgad interpellationsrätt i huvudsak kommer alt kunna tillgodoses.

Vad så gäller frågan om vem som skall kunna inteipelleras får utskottet framhålla följande. Enligt gällande rätt kan interpellation ställas endast lill ordföranden i styrelsen eller till ordföranden i annan nämnd eller beredning. 1 Stockholm får dock interpellation ställas endast till borgarråd. Demokra­tiutredningen anser att principen att interpellation skall kunna ställas endast till ordförande i nämnd eller beredning bör gälla även i fortsättningen. Ut­redningen anser emellertid att det i stora kommuner och landstingskom­muner med flera heltidsengagerade förtroendemän som har övergripande uppgifter kan vara motiverat att även dessa förtroendemän skall kunna interpelleras. Utredningen har därför föreslagit att möjlighet skall införas för ordföranden i styrelsen att efter samråd överlämna interpellation att besvaras av annan ledamot som på grund av silt uppdrag har särskilda förutsättningar att kunna besvara den. Vederbörande förtroendeman måste sålunda vara ledamot i styrelsen för att kunna få rätt att besvara inter­pellationen.

Åtskilliga remissinstanser har avstyrkt förslaget i denna del och ansett att interpellation i stället bör kunna ställas till heltidsengagerad förtroen­deman som saknar ordförandeuppdrag. I propositionen föreslås, i huvudsak i enlighet med ulredningens förslag, en bestämmelse i paragrafens andra stycke om att fullmäktige - i reglemente eller särskilt beslut - kan beslämma alt ordföranden i styrelsen får överiämna till honom ställd interpellation att besvaras av annan ledamot av styrelsen som på grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättningar att besvara interpellationen. Förslaget avser endast interpellation som är ställd till ordföranden i styrelsen och inte in­terpellation som uteslutande hör till en annan nämnds förvaltningsområde.

Utskottet anser för sin del att det från kommunaldemokratisk synpunkt är värdefullt om ökade möjligheter skapas för att i fullmäktige diskutera frågor som rör verksamheten i de kommunala bolagen. I det tidigare anförda har utskottet pekat på de möjligheter som redan med de nuvarande be­stämmelserna i kommunallagen torde flnnas att få lill stånd sådana in­terpellationsdebatter. För att ytteriigare underiätta detta föreslår utskottet att i 2 kap. 24!; andra stycket tas in en bestämmelse om alt ordföranden i slyrelsen får möjlighet att överlämna en till honom framställd interpellation också till en sådan av fullmäktige utsedd ledamot i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse som avses i 2 kap. 23 >; andra stycket. Enligt utskottets mening bor det dock i första hand vara ordföranden i styrelsen som har alt svara på interpellationen. Detta har också en viss betydelse för bedömningen av interpellationens tillåtlighet, som kan påverkas av att den väckta frågan anknyts till styrelsens övergripande uppgifter på

 

KU 1976/77: 25                                                        69

bl. a. detta område. I andra hand bör det dock av praktiska skäl vara möjligt för styrelsens ordförande att efter samråd överiämna en sådan interpellation inte bara till en annan ledamot i styrelsen ulan också till en av fullmäktige utsedd styrelseledamot i ifrågavarande kommunala företag.

Med hänsyn lill de särskilda förhållandena i Stockholms kommun anser utskottet att del där, liksom för närvarande, skall vara möjligt att interpellera endast borgarråd. Bakgrunden härtill är att det genom rotelindelningen i Stockholms kommun alltid finns elt ansvarigt borgarråd för den berörda förvaltningen och att borgarråden genom sina ordförandeskap i alla de vik­tigaste nämnderna haren central ställning i kommunens verksamhet. Enligt utskottet finns det inte anledning alt nu, såsom har föreslagits i propo­sitionen, göra en saklig ändring i Stockholmssystemet. En sådan ändring skulle dessutom innebära att det alllid skulle finnas minst två behöriga adressater för varje interpellation, vilket skulle kunna medföra onödiga kom­petenskonflikler och oklarheter om vem som har det politiska ansvaret för en viss fråga. En saklig ändring av dessa, liksom av andra, speciella be­stämmelser för Stockholms kommun bör enligt utskottets mening övervägas i annat sammanhang (se ovan s. 43-44).

Detsamma bö-- enligt utskottet gälla beträffande möjligneterna att ställa s. k. enkel fråga i Stockholms kommunfullmäktige. Även härvidlag bör, av de skäl som utskottet nyss anfört beträffande interpellation, det nuvarande systemet tills vidare behållas i Stockholm. Delta föranleder den ändring i paragrafens (3 kap. 24 §) sista stycke som framgår av bilaga 1.

!2 kap. 25 s'> (30 S prop.)

Den av utskottet föreslagna redaktionella ändringen har till syfte att klargöra att i protokollet bör anges även ledamöter som har avstått vid omröstning.

2 kap. 30

I denna paragraf anges uttömmande vilka föreskrifter som fullmäktige skall vara skyldiga att la in i arbetsordningen. Del gäller här frågor som inte behöver regleras i kommunallagen men som ändå är så betydelsefulla att de inte bör fö lämnas oreglerade i någon kommun eller landstingskom­mun. I propositionen redovisas dessutom en rad exempel på andra före­skrifter som fullmäktige, om så önskas, kan ta in i arbetsordningen. Liksom föredragande statsrådet anser utskottet att det inte är anledning att gå när­mare in på frågan om vad arbetsordningarna - utöver de obligatoriska fö­reskrifterna - bör innehålla. Även i detta hänseende bör kommunerna och landstingskommunerna ha största möjliga frihet att själva efter resp. lokala förhållanden bestämma vad arbetsordningarna skall innehålla. Det torde .samtidigt kunna förutsättas att de s. k. normalarbetsordningar som utarbetas av Svenska kommunförbundet resp. Landstingsförbundet kommer att ge

 

KU 1976/77: 25                                                        70

värdefull ledning för fullmäktiges beslut om vad som skall tas in i arbets­ordningarna.

Utskottet tillstyrker, med de redaktionella ändringar som framgår av bi­fogade lagförslag {bilaga 1), propositionens förslag till utformning av denna paragraf Som en följd av utskottels ställningslagande till frågan om vem som vid förfall för presidiet skall föra ordet i fullmäktige till dess tillfällig ordförande har utsetts (se specialmotiveringen till 2 kap. 8 §) föreslår utskottet att även en föreskrift härom skall tas in i arbetsordningen.

3 kap. Styrelsen och övriga nämnder m. m.

I detta kapitel, som är indelat i arton paragrafer, anges grunderna för styrelsens, dvs. kommunstyrelsens resp. förvaltningsutskottets, samt öv­riga nämnders organisation och verksamhetsformer.

I flera avseenden innebär bestämmelserna ändringar i förhållande till gäl­lande rätt. Bland de bestämmelser i kapitlet vilka saknar motsvarighet i de nuvarande kommunallagarna kan nämnas bestämmelserna i 3 kap. 1 !; (36 !; prop.) om styrelsens ansvar för kommunens resp. landstingskom­munens informationsverksamhet, i 14 S (49 § prop.) om gemensam egen­domsförvaltning och personaladministration och i 15 § (50 § prop.) om när­varo- och yttranderätt vid sammanträde med styrelsen eller annan nämnd. Här kan också nämnas att i 4 5 (39 § prop.) har tagits in motsvarande nya bestämmelser om rätt till ledighet från anställning som föreslås i 2 kap. 5S (10 § prop.) för fullmäktige.

Vissa speciella regler i de nuvarande kommunallagarna har inte tagits in i den nya kommunallagen. Som exempel kan nämnas de nuvarande bestämmelserna om kassaförvaltare och drätselnämnd samt även vissa hän­visningar till andra lagar. Beträffande styrelseledamöternas ansvar och ska­deståndsskyldighet avser den nuvarande hänvisningen bl. a. bestämmelserna i 20 kap. brottsbalken om myndighetsmissbruk m. m. och i skadeståndslagen (1972:207) och beträffande ledningen av landstingskommuns sjukvårdande verksamhet hänvisas till sjukvårdslagen (1962:242).

I slutet av kapitlet, 17 och 18 §S (52 och 53 SS prop.), har tagits in vissa särregler, som fortfarande anses nödvändiga, om borgarråden i Stockholm. Bestämmelser om drätselnämnd, som numera finns endast i Stockholms kommun, har tagits in i den särskilda lagen om införande av kommunallagen (se lagförslaget i bilaga 2).

Flertalet av de i proposiiionen föreslagna bestämmelserna i detta kapitel tillstyrks av utskottet med de redaktionella ändringar som framgår av bi­fogade lagförslag. Beträffande de paragrafer där utskottet föreslår ändringar i sak eller där utskottet finner skäl att göra vissa särskilda uttalanden för utskottet anföra följande.

 

KU 1976/77: 25                                                        71

3 kap. 1  (36 S prop.)

I paragrafen anges styrelsens, dvs. kommunstyrelsens resp. förvaltnings­utskottets, ställning som ledande förvaltningsorgan. Innehållet i paragrafen stämmer i slora drag överens med motsvarande bestämmelser i de nuvarande kommunallagarna. De nuvarande bestämmelserna i landstingslagen om för­valtningsutskottets befogenhet att företräda landstinget mellan landstings­mötena har dock helt slopats i utskottets förslag. Beträffande motiveringen för detta ställningstagande hänvisas till vad utskottet har anfört i den all­männa motiveringen (s. 13-14).

Såsom har framhållits i propositionen (s. 436-437) kan styrelsen med stöd av bestämmelserna i 3 kap. 1 >; första stycket hålla uppsikt över de företag som ägs av kommunen resp. landstingskommunen. Det övergripande ansvar för den kommunala och landstingskommunala verksamheten som kom­munstyrelsen resp. förvaltningsutskottet åläggs gäller även sådan verksam­het som drivs genom aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. An­svaret för tillsynen av sådana kommunala och landstingskommunala företag kan också understrykas och preciseras genom beslut av fullmäktige. Här kan även hänvisas till vad utskottet har anfört i den allmänna motiveringen (s. 19-20 och 39-40) samt i specialmotiveringen till 2 kap. 24 5(29 S prop.), där förslag läggs fram om en viss utvidgning av rätten att interpellera an­svariga kommunala förtroendemän om förhållanden i sådana företag.

Utskottet anser att den i propositionen föreslagna lagregleringen av sty­relsens uppgifter och befogenheter är lämplig och tillstyrker- med de smärre redaktionella ändringar som framgår av bilaga 1 - förslaget. Detta innebär bl. a. att styrelsen i fortsättningen för huvudansvaret för den allmänna in­formationsverksamheten liksom för arkivvården och medelsförvaliningen i kommunen resp. landstingskommunen, i den mån inte fullmäktige beslutar annat. Beiräffande informationsverksamheten för utskottet särskilt framhålla att ett beslut av fullmäktige om att denna skall handhas av styrelsen själv­fallet inte utesluter alt den särskilda informationsskyldighet, som enligt flera specialförfattningar åligger vissa nämnder (t. ex. byggnadsnämnd, hälso­vårdsnämnd och socialnämnd) även i fortsättningen skall skötas av dessa nämnder. Någol närmare klargörande av vad som å ena sidan bör betraktas som sådan allmän informalion som skall skötas av styrelsen och vad som å andra sidan bör betraktas som sådan särskild information som enligt spe­cialförfattningarna skall skötas av nämnderna torde inte behövas i detta sammanhang. Beträffande informationsfrågorna i stort hänvisas till vad som har anförts i den allmänna motiveringen (s. 28-29).

Utskottet får slutligen framhålla att det också delar föredragande stats­rådets, liksom kommunallagsutredningens, uppfattning att det inle finns anledning att i kommunallagen ta in bestämmelser om skyldighet för sty­relsen att ge ut kommunala resp. landstingskommunala författningssam­lingar (jfr prop. s. 437).

 

KU 1976/77: 25                                                       72

3 kap. 2 § (37 ?; prop.)

I denna paragraf sägs att fullmäktige väljer ledamöter och suppleanter i styrelsen till det antal som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöler för dock inte vara lägre än fem. Beträffande antalet suppleanter finns ingen motsvarande formell lägsta gräns.

Såsom redovisas i demokratiutredningens huvudbetänkande (SOU 1975:41 s. 121-123) finns det f n. i medeltal tolv ledamöter i kommun­styrelserna, liksom i förvaltningsutskotten. I allmänhet har utsetts nästan lika många suppleanter som ordinarie ledamöler. Anledningen till att det likväl föreslås en bestämmelse i kommunallagen om ett så pass lågt mi­nimiantal som fem styrelseledamöter är att det för de speciallagsreglerade nämnderna i resp. författningar hänvisas till vad som gäller för styrelsen. För vissa av dessa nämnder har det bedömts olämpligt att föreskriva ett högre antal ledamöter än fem.

Utskottet för för sin del framhålla att ett ökat antal ledamöter i de kom­munala och landstingskommunala styrelserna, liksom i de övriga nämn­derna, ger en möjlighet att engagera fier medborgare i arbetet (se härom utskottets allmänna motivering s. 20). Större nämnder ger även bättre möj­ligheter för småpartier att bli representerade. Utskottet kan därför av prin­cipiella kommunaldemokratiska skäl instämma i demokratiutredningens re­kommendation att en ökning av antalet ledamöter bör göras i de nämnder sornf n. barett litet antal ledamöter. Eftersom det likväl i vissa undanlagsfall även i framtiden kan finnas behov av att ha ett så pass lågt antal nämnd­ledamöter som fem, anser utskottet all propositionens förslag i denna del kan tillstyrkas.

Av förarbetena till 1953 års kommunallag framgår att avsikten med be­stämmelsen om val av suppleanter är att minst en suppleant skall utses. Delta kan dock knappast sägas klart framgå av lagtexten. Utskottet kan även i detta fall hänvisa till och instämma i demokratiutredningens re­kommendation att det normall bör finnas lika många suppleanter som or­dinarie ledamöter i styrelserna och de övriga nämnderna. Suppleantsystemei blir i fortsättningen obligatoriskt för alla kommunala och landstingskom­munala nämnder men med full frihet för resp. fullmäktige att efter lokala förhållanden besluta om antalet suppleanter. Utskottet anser att det av 3 kap. 2 § direkt bör framgå avsikten med bestämmelsen. Utskottet föreslår därför - på motsvarande sätt som har skett i 2 kap. 9  fU S prop.) andra stycket beträffande det minsta antalet åriiga landstingsmöten - att 3 kap. 2 S första styckel kompletteras med en "bör-regel", som ger uttryck för utskottels och ulredningens rekommendation. För alt undvika alt denna föreskrift tolkas så att kommuner och landstingskommuner som redan har eller önskar ha ett större antal suppleanter än antalet ordinarie ledamöter rekommenderas att minska antalet suppleanter har lagtexten utformats så att antalet suppleanter bör vara "minst lika stort" som antalet ordinarie

 

KU 1976/77: 25                                                        73

ledamöter. Beträffande den av utskottet förordade utformningen av första stycket hänvisas till bifogade lagförslag (bilaga 1).

I 2 kap. 23 S (28 S prop.) finns bestämmelser om 'proportionellt val av bl. a. ledamöter och suppleanter i slyrelsen. Om förfarandet vid sådant pro­portionellt val finns beslämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. 13 kap. 2 S andra stycket (37 S prop.) har tagits in en kompletterande bestämmelse som avser ord­ningen för suppleanternas tjänstgöring, då de inte har valts proportionellt. I detta fall åläggs fullmäktige att vid valet även bestämma den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring. Såsom framgår av moti­ven till 2 kap. 23 S har bestämmelserna om proportionellt val en viktig funktion som skydd för minoritetens intresse av att fö representation i sty­relsen och övriga nämnder. Normalt sker dock inte valen proportionellt, utan endast under beaktande av hur fördelningen mellan partierna skulle bli om krav på proportionellt val skulle föras fram. I det vanliga fallet kommer därför fullmäktige att enligt 3 kap. 2 S andra stycket bestämma även den inbördes turordningen mellan de valda suppleanterna.

Om emellertid suppleanterna har utsetts genom proportionellt val skall, som nämnts, bestämmelserna i lagen om proportionellt valsätt tillämpas när det gäller alt avgöra turordningen mellan de valda suppleanterna. 8 S nyssnämnda lag har följande lydelse:

Den ordning, vari suppleanter böra inkallas till tjänstgöring i stället för fedamol, skall bestämmas enligt följande regler:

a)   Suppleani, utsedd från grupp med samma partibeteckning som den grupp, från vilken ledamoten blivit vald, har företräde framför övriga supp­leanter, och av dessa har den företräde, som utsetts från grupp med högre rösttal.

b)  Av suppleanter från samma grupp har den företräde, vars namn blivit tidigare uppfört i den jämlikt 4 S bestämda ordningen inom gruppen.

Den ledamot eller suppleant, som fött sig tillerkänd plats från två eller flera grupper, anses vald för den grupp, från vilken plats först tilldelats honom.

Härav framgår att då inte någon suppleant från samma partigrupp som den frånvarande ledamoten finns att tillgå har den bland de övriga sup­pleanterna företräde som har utsetts från grupp med högre röstial. Detta innebär att det ibland kan uppkomma oönskade partiväxlingar genom att en suppleant kallas till tjänstgöring som ersättare för ledamot från ett annat parti.

I detta sammanhang bör även beaktas bestämmelserna i 3 kap. 8 >; (43 >; prop.), som innebär att suppleant skall kallas in, när ordinarie ledamot är hindrad att inställa sig till sammanlräde eller att vidare delta i sam­manträde. Suppleanterna skall därvid träda in i den ordning som har bestämts vid valet, dvs. vid proportionellt val i den ordning som har besiämts enligt 8 S lagen om proportionellt valsätt och vid majoritetsval i den ordning som

 

KU 1976/77: 25                                                       74

fullmäktige har bestämt enligt 3 kap. 2 S. Några särskilda föreskrifter som syftar till att undanröja risken för partiväxling i styrelsen och de övriga nämnderna har inte föreslagits i propositionen". Föredragande statsrådet fram­håller att det faller inom partiernas ansvar att förhindra att sådana situationer uppstår och att det är principiellt olämpligt att införa en lagreglering av denna fråga (prop. s. 259 och 455). Detta uttalande syftar direkt endast på den situationen då det inte finns någon suppleant närvarande från samma parti, sedan en ordinarie ledamot har måst lämna ett pågående sammanträde. För en partigrupp som representeras av endast en ordinarie ledamot jämte en suppleant kan emellertid motsvarande situation uppkomma, då båda är hindrade att närvara vid sammanträdet.

Utskottet anser för sin del att de nya bestämmelserna om möjligt bör utformas så att parliväxlingar kan förhindras i de fall då proportionellt val har skett. Detta framstår som desto mer önskvärt, när nu ett obligatoriskt suppleantsystem införs för slyrelsen och övriga nämnder. En enkel föreskrift i 3 kap. 2 S andra stycket om att även vid proportionellt val av suppleanter turordningen för dessas tjänstgöring skall bestämmas av fullmäktige skulle innebära sådana risker för en urholkning av minoritetsskyddsregeln att ut­skottet inle anser den vägen framkomlig. Att i denna paragraf ta in de­taljbestämmelser av i huvudsak samma slag som de som nu finns i lagen om proportionellt valsätt torde av lagtekniska skäl knappast kunna ske. Eftersom lagen om proportionellt valsätt för närvarande tillämpas även vid andra val än de som fullmäktige förrättar enligt kommunallagen, nämligen även vid val inom kommunala sammanläggningsdelegerade, kyrkofullmäk­tige och kyrkliga sammanläggningsdelegerade liksom på kyrkostämma, kan del inte heller komma i fråga att i detta sammanhang - och utan de särskilda utredningar som i så fall först måste ske - föreslå några sakliga ändringar i exempelvis 8 S lagen om proportionellt valsätt.

En annan möjlighet att tillgodose önskemålet att helt förhindra partiväx­lingar, då proportionellt val har skett, kunde vara att i 3 kap. 2 S andra stycket föreskriva att fullmäktige vid alla val av suppleanter, dvs. såväl vid majoritetsval som vid proportionellt val, åläggs att bestämma den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring. För att inte mino­ritetsskyddsregeln skall urholkas krävs då också en bestämmelse om att en suppleant som har valts proportionellt inte får tjänstgöra i stället för en ledamot som respresenterar en annan partigrupp. Detta skulle innebära att motsvarande bestämmelser i 8 § lagen om proportionellt valsätt inte skall tillämpas, vilket i så fall måste anges i lagen. En sådan lösning leder emellertid till att det i de situationer av partiväxling som utskottet i det ovanstående har redovisat i stället kommer att saknas en ledamot vid sam­manträdet. För de speciella fall som här avses och som förutsätter att en minoritetsgrupp har formellt krävt och fått till stånd ett proportionellt val av suppleanter i en nämnd torde möjligen olägenheterna av att vid något tillfälle nämnden inte är helt fulltalig genom bristande representation för

 

KU 1976/77: 25                                                        75

en grupp kunna anses vara mindre än om i stället en suppleant från en annan, i praktiken oftast från den största partigruppen, automatiskt kan rycka in. Utskottet anser dock att denna fråga kräver ytteriigare övervä­ganden och tillstyrker propositionens förslag till utformning av bestäm­melsen om ordningen för suppleanternas tjänstgöring.

3 kap. 6 § (41 S prop.)

Utskottet har redan i motiveringen till 2 kap. 9 S (14 S prop.) anfört att den i propositionen föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 6 S första stycket (41 S prop.) om att valen av styrelsens presidium i Stockholms kommun skall ske åriigen vid första sammanträdel under tjänstgöringsåret bör utgå. Enligt utskottet bör sålunda samtliga kommuner och landstingskommuner ha frihet att själva bestämma mandatperioden för presidieposterna. För Stockholms kommun torde detta, såsom utskottet har påpekat, inte komma att innebära någon ändring i sak, eftersom det kan väntas att fullmäktige där även i fortsättningen kommer att välja presidiet vid samma tillfälle som styrelsen väljs.

1 propositionen föreslås i paragrafens tredje stycke en bestämmelse om att slyrelsen får utse annan ledamot att som ersättare för ordföranden fullgöra dennes uppgifter, om ordföranden på grund av sjukdom eller annars för längre lid är hindrad att fullgöra sitt uppdrag. Utskottet tillstyrker detta förslag och anser, liksom föredragande statsrådet, att det inte är nödvändigt att i lagen ange en bestämd tidsgräns. Ersättare bör sålunda utses endasi om ordföranden är eller beräknas bli förhindrad att fullgöra uppdraget under längre tid, medan det vid kortvariga förfall bör ankomma på vice ordföranden att inträda.

3 kap. 8  (43 S prop.)

I denna paragraf finns närmare bestämmelser om suppleanternas tjänst­göring i slyrelsen. I anslutning till vad utskottet nyss anfört i specialmoti­veringen till 3 kap. 2 S (37 S prop.), till vilket hänvisas, föreslår utskottet att det i paragrafen sägs att bestämmelserna i 2 kap. 11 S (16 S prop.) om suppleanternas tjänstgöring i fullmäktige skall gälla "i tillämpliga delar". Den av utskottet föreslagna utformningen av 3 kap. 8 S framgår av bi­fogade lagförslag (bilaga 1).

3 kap. 10 § (45 S prop.)

I denna paragraf, som innehåller beslämmelser om bl. a. förfarandet vid fattande av beslut i styrelsen, föreslår utskottet tillägg av ett nytt första stycke, som innebär alt bestämmelserna i 2 kap. 23 S (28 S prop.) om pro­portionellt val blir tillämpliga vid styrelsens val av avdelning som avses

 

KU 1976/77: 25                                                       76

i 3 kap. 12 S (47 S prop.) liksom av organ för beredning av ärende inom slyrelsen. 1 sak kan utskottet här hänvisa till vad som ovan har anförts dels i den allmänna motiveringen (s. 22), dels i specialmotiveringen lill

2  kap. 23 5 (28 § prop.). Den av utskottet föreslagna utformningen av

3  kap. 10 § (45 § prop.) framgår av bifogade lagförslag (bilaga 1). Utskottets ställningstagande föranleder även elt förslag till lag om ändring i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommun­fullmäktige m. m. (se s. 94 och bilaga 33).

3 kap. 12  (47 S prop.)

Denna paragraf innehåller bl. a. bestämmelser om delegation av styrelsens beslutanderätt, vilka i huvudsak stämmer överens med gällande rätl. Liksom hittills blir det sålunda, om fullmäktige beslutar det, möjligt för styrelsen att delegera beslutanderätt antingen till särskild avdelning som består av ledamöler och/eller suppleanter i styrelsen eller till ledamol eller suppleant i styrelsen eller till tjänsteman. S. k. blandad delegation, dvs. till förtro­endevald och tjänsteman gemensamt, tillåts däremot inte. Inte heller tillåts s. k. lokal delegation, exempelvis till övergripande kommundelsorgan, eller vidaredelegation, dvs. ett överförande från den som fött delegationsupp­draget till annan.

Demokraiiulredningen har för sin del inte föreslagit några författnings­ändringar när det gäller delegalion:>reglerna utan diskuterat deras lillämp­ning i relation till den kommunala demokratin. Enligt ulredningen måste de krav som ställs på vidgat inflytande för de förtroendevalda och för med­borgarna beakias, när delegationsförfarandets omfattning övervägs och dele-galionsinstilutet bör därför användas restriktivt. 1 första hand har ulred­ningen rekommenderat att delegation sker till grupper av förtroendevalda eller lill enskilda ledamöter eller suppleanter.

Med anledning av de olika meningar som har anförts i remissyttrandena över utredningens förslag framhåller föredragande statsrådet att man måste göra en avvägning mellan demokratiaspekterna och kravet på effektivitet i den kommunala förvaltningen. De förtroendevalda i nämnderna har det politiska ansvaret och måste därmed kunna fatta beslut och utöva inflytande över frågor som är av betydelse för medborgarna. Detta innebär alt de för­troendevalda bör kunna följa den fortlöpande kommunala verksamheten, även om man inle fattar beslut i varje enskilt ärende. I det sammanhanget bör beaktas att delegation i mindre viktiga ärenden kan ge de förtroendevalda möjlighet att ägna mer tid åt planering, riktlinjer och andra principiella frågor. Delegation bör därför enligt föredragande statsrådet förekomma främst i rutinärenden, t. ex. ärenden där det är fråga om en direkt tillämpning av riktlinjer som nämnden har fa5;tställt (prop. s. 260).

Några närmare anvisningar för tillämpningen av delegationsinslitutet fö­reslås inte i propositionen. Det framhålls i stället att förutsättningarna för

 

KU 1976/77: 25                                                        77

vad som kan och bör delegeras varierar mellan kommuner av olika storlek och att det därför, liksom hittills, bör tillkomma kommunerna och lands­tingskommunerna aU själva bestämma hur delegationsreglerna skall till-lämpas. När delegationsförfarandets tillämpning övervägs, är det dock nöd­vändigt att noggrant beakta de krav som ställts på vidgat inflytande och förbättrad informalion från de förtroendevaldas och från medborgarnas sida. I detta sammanhang framhålls också att demokratiutredningen i sill fortsatta arbete kommer att ta upp frågor om blandad delegation och frågan om delegation lili partssammansatia organ. Beiräffande s. k. lokal delegalion från nämnd lill kommundelsorgan anser föredragande siatsrådel all sådan delegalion inte bör införas. De ärenden i vilka nämnds beslutanderätt brukar delegeras - i syfte att fö till slånd en smidigare beslutsordning genom all löpande rutinärenden inte behöver behandlas i nämnden - är nämligen ofta av den arten att de inte kan avgränsas geografiskt (prop. s. 301).

Utskottets principiella inställning till delegationsinstitutet är densamma som den som kommer till uttryck i propositionen, liksom i demokratiut­redningens huvudbetänkande. Delegation bör därför, enligt utskottet, ske restriktivt i den meningen att effektivitetskravet avvägs mot de allmänna demokratisynpunkterna, vilka bör tillerkännas den avgörande betydelsen. Härvid bör dock, såsom också framhålls i propositionen, beakias att dele­gation i mindre vikliga ärenden kan ge de förtroendevalda bättre möjligheter att ägna sig åt de principiella och viktigare ärendena. Att delegation sker kan sålunda lillgodose såväl effektivitets- som demokratiintresset.

Utskottet vill detta sammanhang för tydlighetens skull erinra om all de föreslagna delegationsbestämmelserna i 3 kap. 12 S (47 § prop.) syftar endast på delegalion av verklig beslutanderätt, dvs. rätten att falla beslut som självständigt för överklagas. Här kan hänvisas lill bestämmelserna i 7 kap. 2 S (77 S prop.) enligt vilka även nämndbeslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 3 kap. 12 S kan överklagas genom kommunalbesvär. ■'Beslut av rent förberedande eller rent verkställande art kan dock inte över­klagas. Den i viss mening faktiska beslutanderätt i mindre betydelsefulla ärenden som varje arbetsfördelning mellan anställda medför och som när­mast kan anknytas till själva verkställigheten av fattade nämndbeslut, faller alltså utanför den lagreglerade delegationsrätten.

Av utformningen av 3 kap. 12 >; framgår vidare att delegationen, liksom hittills, måste ske i två led. Först krävs ett bemyndigande av kommun­fullmäktige resp. landstinget och därefter krävs ett beslut av vederbörande styrelse eller annan nämnd. Båda leden är alltså nödvändiga villkor för att de beslut som fattas med stöd av delegationen skall kunna anses lagliga. I likhet med föredragande statsrådet rekommenderar utskottet all fullmäk­tiges beslut att medge delegation i vissa grupper av ärenden tas in i reg­lemente för styrelsen, om sådant har antagits av fullmäktige. I lagen lämnas det dock öppet för fullmäktige att avgöra om detta skall ske eller om ett särskill beslut skall vara tillräckligt (jfr prop. s. 466).

 

KU 1976/77: 25                                                       78

Utskottet tillstyrker slutligen den i propositionen föreslagna bestämmelsen i sista stycket om att beslut som har fattats med stöd av delegation skall anmälas till styrelsen, som bestämmer i vilken ordning detta skall ske. Eftersom förhållandena växlar från nämnd till nämnd liksom från beslutstyp till beslulstypärdet knappast möjligt alt i lagen ange några allmänna riktlinjer för när och hur anmälningarna bör ske och i vilken utsträckning besluten bör protokollföras särskilt. Detta måste bestämmas i samband med att dele­gationsuppdrag ges. Såsom framhålls i propositionen (s. 467) är huvudsaken att anmälningssystemet på ett rimligt sätt tillgodoser kommunmedlemmar­nas och de direki berördas intressen och styrelsens resp. nämndens infor­mations- och konlrollbehov samt garanterar alt delegationsbesluten, i den mån de inte överklagas, vinner laga kraft inom rimlig tid.

3 kap. 15 .sV (50 S prop.)

Den i propositionen föreslagna paragrafen tillstyrks av utskottet. Utskottet för dessutom framhålla att förtroendeman, som med stöd av dessa bestäm­melser har fött närvarorätt i nämnd som han inte tillhör, i förekommande fall torde vara underkastad motsvarande bestämmelser om tystnadsplikt som gäller för övriga ledamöter och suppleanter liksom deltagande tjäns­temän. Detta blir aktuellt genom att bestämmelserna i 3 kap. 15 § gäller inte endast för de kommunallagsreglerade nämnderna utan också för alla de speciallagsreglerade nämnderna. Som exempel på en sådan situation kan nämnas bestämmelserna i 64 S lagen (1956:2) om socialhjälp enligt vilka "den som är eller varit verksam vid behandlingen av frågor enligt denna lag" inte för "obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds per­sonliga förhållanden".

3 kap. 16 (51 S prop.)

Paragrafen tillstyrks i huvudsak. Dock föreslår utskottet - förutom en viss omredigering - att orden "om ej annat är särskilt föreskrivet" utgår, eftersom del inte längre torde finnas bestämmelser i särskilda författningar som motiverar ett sådant undantag beträffande ersättning till ledamot i kom­munal eller landstingskommunal nämnd.

3 kap. 18  (53 S prop.)

Med hänsyn till de bestämmelser om "beredning" som förekommer på olika ställen i den nya kommunallagen för utskottet framhålla att dessa bestämmelser inle avser den i 3 kap. 18 S omnämnda särskilda "borgar­rådsberedningen" i Stockholms kommun.

 

KU 1976/77: 25                                                                    79

4 kap. Ekonomisk förvaltning

I detta kapitel, som är indelat i nio paragrafer, finns bestämmelser om förmögenhetsskydd, täckning av medelsbehov, budgetens innehåll, bud­getprocessen, anslagstäckning, fondbildning, lånerätt och räkenskapsföring.

En viktig nyhet i förhållande till gällande rätt är att det i fortsättningen blir de nyvalda fullmäktige som skall fastställa budgeten det år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum. Detta hänger samman med förslaget om ett snabbare valgenomslag för de beslutande församlingarna, kommun­fullmäktige och landstingen. Utskottet kan i delta sammanhang hänvisa till vad som har anförts härom i den allmänna motiveringen (s. 23-26). Vidare bör nämnas att bestämmelserna i 4 kap. 4 § (57 S prop.) om bud­getfristerna på olika nivåer föreslås bli enhetliga och gälla för samtliga kommuner och landstingskommuner. Detta innebär att landstingen får ytterligare en månad på sig för att fastställa budgeten, medan budget­fristen för Stockholms kommunfullmäktige förkortas med åtta dagar. Utskotlel anser att även den sistnämnda ändringen bör kunna godtas med hänsyn till den undantagsbestämmelse som föreslås i paragrafens andra stycke.

En annan nyhet i förslaget till ny kommunallag är alt underställnings­kraven i fråga om lån och borgen mildras på det sättet att det nuvarande beroendet av utdebiteringens storiek - f n. motsvarande högst fem kronor per skattekrona för kommunerna i allmänhet resp. sju kronor för kommun som inte tillhör landstingskommun - försvinner, liksom också kravet på årliga avbetalningar. Underställningsfrihet gäller liksom hittills för lån med en återbelalningslid av högst fem år. Såsom har framhållits i propo­sitionen (s. 514) kommer vidare frågan om att på ett mera genomgripande sätt ändra eller ev. helt avskaffa den statliga kontrollen över kommunernas och landstingskommunernas upplåning också att bli föremål för fortsatt ut­redning.

De nuvarande bestämmelserna om underslällningsskyldighet - för kom­munerna hos länsstyrelsen och för landstingskommunerna hos regeringen . - i fråga om s. k. flerårsanslag, dvs. anslag som skall täckas genom ut­debitering under mer an fem år, föresläs också slopas. Denna statliga kontroll anses nämligen inte innebära någon effektiv tillsyn över att en kommun eller landstingskommun inte på längre sikt skjuter kostnader framför sig (se prop. s. 506).

Beträffande innehållet i 4 kap. i övrigt kan vidare nämnas att ordet "drät­sel" har tagits bort ur lagen och ersatts med uttrycket "ekonomisk för­valtning". Vidare har uttrycket "utgifts- och inkomslstat" ersatts av ordet "budget".

Den grundläggande regeln i 4 kap. H (54 S prop.) om förmögenhets-skyddet behålls, medan bl. a. de nuvarande bestämmelserna om hur en kommun för använda vedertag för en anläggningstillgång eller försäkrings-

 

KU 1976/77: 25                                                       80

ersättning för sådan tillgång tas bort. Bestämmelserna om budgetens innehåll har i huvudsak utformats enligt kominunallagsutredningens förslag och in­nebär inga ändringar i sak. Utskottet har för sin del övervägt alt i enlighet med vad som har föreslagits av flera remissinstanser-däribland statskontoret - i 4 kap. 3 S (56 S prop.) föreslå en bestämmelse om att budgeten skall omfatta en flerårsdel i vilken redovisas bedömningar av den mera långsiktiga utvecklingen. Utskottet har emellertid av de skäl som anförs i propositionen (s. 514) stannat for alt tillstyrka propositionens förslag i denna del.

I fråga om fondbildning talas i lagen endast om kapitalfonder och drift­fonder. En ändring i förhållande till utredningens förslag har gjorts som innebär att medel ur kapitalfond för tas i anspråk för driftändamål, endast om regeringen tillåter detta.

' Med elt förtydligande i 4 kap. 5 § (58 S prop.), varmed inte avses någon ändring i sak (jfr. 4 kap. 3 §), och några smärre tekniska justeringar, som framgår av lagförslaget (bilaga 1\ tillstyrker utskottet samtliga i proposiiionen föreslagna paragrafer i 4 kap.

5 kap. Revision

I enlighet med kommunallagsutredningens förslag har bestämmelserna om revision tagils in i ell särskill kapitel i den nya kommunallagen. Här­igenom markeras revisorernas oberoende slällning och självständighet i för­hållande till förvaltningsorganen.

5 kap., som är indelat i sju paragrafer, innehåller liksom motsvarande paragrafer i de nuvarande kommunallagarna bestämmelser om antalet re­visorer, mandattid, valbarhet, ersättning och jäv m. m., revisorernas upp­gifter och befogenheter, revisionsberättelse och ansvarsfrihet. Dessutom fö­reslås nya bestämmelser om förvaltning som har samband med revisions­uppdraget och om befogenhet för fullmäktige att meddela närmare före­skrifter om revisionen.

I fråga om den förvaltning som följer med revisionsuppdraget blir det möjligt för kommunerna och landstingskommunerna att själva avgöra om en särskild revisionsnämnd skall inrättas för de administrativa uppgifterna eller om revisorerna skall utöva förvaltningen samfällt utan att bilda en särskild nämnd. Fullmäktige kan också föreskriva att dessa uppgifter skall skötas av elt särskilt förvaltningsorgan som består av revisorerna eller vissa av dem och som inte har karaktär av nämnd. Möjligheten all låta slyrelsen eller en annan nämnd ta hand om de administrativa uppgifterna nämns också i propositionen, men det påpekas att en sådan ordning kan innebära att revisorernas oberoende ställning försvagas (se prop. s. 533).

Bland nyheterna i övrigt kan nämnas att revisorsval i fortsättningen skall ske vart tredje år - i alla kommuner och landstingskommuner - för gransk­ning av de tre följande årens verksamhet. Uppdraget som revisor är sålunda slutfört först sedan del tredje årets verksamhet har granskats under det fjärde året efter valet (se prop. s. 524). 1 5 kap. 1 S (63 >; prop.) anges ul-

 

KU 1976/77: 25                                                       81

tryckligen att valet av revisorerna skall förrättas av de nyvalda fullmäktige och att s. k. delad revision är tillåten. Genom regeln att revisorerna liksom revisorssuppleanterna skall vara minst tre, även vid delad revision, skapas garantier för att minoritetsintressena kan göra sig gällande i revisionsarbetet. Bestämmelserna i 2 kap. 23 !; (28 S prop.) om proportionellt val gäller näm­ligen även vid val av revisorer och revisorssuppleanter. Några speciella val­barhetsvillkor föreslås inle för revisorerna utan valbarheten anpassas till bestämmelserna för fullmäktige i 2 kap. 4 S (9 § prop.). Härigenom införs sålunda ett bostadsband för revisorerna. Slutligen kan framhållas att den s. k. sakrevisionen direkt omnämns i den nya lagen.

Utskottet anser att det i propositionen föreslagna innehållet i 5 kap. är väl avvägt och ger uttryck för de grundläggande principerna för den kom­munala resp. den landstingskommunala revisionen. Med undantag för be­stämmelserna i 5 kap. 1 och 2 SS (63 och 64 SS prop.), vilka närmare kom­menteras i det följande, tillstyrker utskottet sålunda de i 5 kap. föreslagna paragraferna med de smärre justeringar av redaktionellt slag som framgår av bilaga 1.

5 kap. I och 2.W (63 och 64 SS prop.)

Såsom nyss har framhållits föreslås i 5 kap. 1S en enhetlig treårig man-dalperiod för revisorer och revisorssuppleanter. Härigenom blir mandatpe­rioden för revisorerna lika lång som för nämndledamöterna i alla kommuner utom Stockholms kommun och i alla landstingskommuner. Enligt kom­munallagsutredningen bör detta öka revisionens effektivitet som kontroll­instrument och underiätta granskningen av flerårsprojekt. Revisorernas ställning anses också kunna stärkas genom en längre mandatperiod. Ut­skottet anser liksom föredragande statsrådet (prop. s. 524) att det är för­delaktigt för revisionsarbetet att revisorerna väljs för en följd av år, oavsett vilken mandatperiod som gäller för styrelsen och övriga nämnder. Något undantag i fråga om mandatperiodens längd föreslås därför inte för re­visorerna i Stockholms kommun.

I 5 kap. 1 S första stycket föreskrivs vidare att antalet revisorer skall vara minn tre även vid s. k. delad revision. Härigenom skapas, som nyss sagts, vissa garantier för att minoritetsintressena kan göra sig gällande i revisionsarbetet. Enligt utskottet bör det också direkt av lagtexten framgå att minst tre revisorssuppleanter skall väljas även vid s. k. delad revision.

I 5 kap. 1 S andra stycket föreskrivs att bestämmelserna i 2 kap. 4 S (9 S prop.) för fullmäktige om valbarhet, verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse skall gälla även för revisorer och revisorssuppleanter. Liksom vid val till styrelsen och andra nämnder blir dock den som har uppnått 18 års ålder vid valtillfällel valbar. Utskottet har till särskill över­vägande tagit upp frågan om speciella valbarhetsvillkor bör införas för re­visorerna för alt göra det  möjligt för t. ex.  vissa chefstjänstemän  hos

6 Riksdagen 1976/77. 4 saml. Nr 25

 

KU 1976/77: 25                                                       82

länsstyrelsen att väljas lill revisorer, vilket hittills har varit möjligt och också skelt i vissa fall. Flera remissinstanser, bl. a. en länsstyrelse, en landstings­kommun och två kommuner har avstyrkt kommunallagsulredningens förslag i denna del. De har framhållit att både praktiska skäl - t. ex. då en revisor som avflyttar strax innan revisionsberättelsen skall undertecknas - och in­tresset av att kommunerna inte skall bindas i onödan talar för att den nu­varande ordningen behålls. Utskollel har för sin del förståelse för remiss­kritiken på denna punkt men anser likväl att propositionens förslag, som i sak helt stämmer överens med vad kommunallagsutredningen har förordat, kan tillstyrkas. Såsom utredningen har framhållit lorde det numera alltid finnas ett tillräckligt antal personer med nödvändig sakkunskap som för­troendevalda revisorer, vilka dessutom kan tillföras särskild sakkunskap utifrån genom att kommunerna och landstingskommunerna anlitar någon form av fackrevision. I praktiken torde det också vara mycket sällsynt att man väljer revisorer som inte är medlemmar i kommunen eller landstings­kommunen. Av principiella skäl bör därför samma valbarhetsvillkor gälla för de förtroendevalda revisorerna som för andra förtroendeuppdrag.

Enligt utskottets mening bör det i paragrafen också anges att fyllnadsval kan ske när revisor, som inte har utsetts vid proportionellt val, avgår under tjänstgöringstiden. Anledningen till denna lagreglering är att re­visorernas mandatperiod i fortsättningen blir tre år och att valbarhets­reglerna, som blir desamma som för fullmäktige, dvs. med bl. a. ett bo­stadsband, innebär att fyllnadsval kan behöva ske under denna tid. Med hänsyn till att revisorernas arbete i väsentliga avseenden skiljer sig från det i styrelsen och övriga nämnder anser utskottet att någon detaljreg­lering av samma slag som för ledamöterna i dessa organ inte bör ske. Fullmäktige bör, enligt utskottets mening, inle heller åläggas att förrätta fyllnadsval, så snart som en revisor, som inte har valts proportionellt, avgår, utan endast få rätt att göra detta, när det anses nödvändigt.

Beträffande revisor som har utsetts vid proportionellt val föreslås ingen särskild lagreglering. En sådan revisor skall alltså i vanlig ordning ersättas av vederbörande revisorssuppleant. Detta innebär alt om också revisors­suppleanterna har utsetts vid proportionellt val blir bestämmelserna i 8S lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. avgörande för turordningen mellan revisors­suppleanterna. Om dessa däremot inte har utsetts vid proportionellt val avgörs turordningen dem emellan av fullmäktiges beslut.

Beträffande innehållet i 5 kap. 1 S i övrigt föreslär utskottet för tydlighetens skull att hänvisningarna i andra stycket till 2 kap. 5 S (10 S prop.) och i tredje stycket till 2 kap. 29 S (34 S |)rop.) ersätts av lagtext som direkt klargör bestämmelsernas sakliga innebörd. Av redaktionella skäl föreslår utskottet att dessa bestämmelser - om rätl till ledighet resp. ersättning m. m. - tas in i tredje och fjärde styckena.

De i 5 kap. 2 S (64 S prop.) intagna bestämmelserna om alt bl. a. ledamot

 

KU 1976/77: 25                                                       83

i styrelsen inte för vara revisor eller revisorssuppleant för granskning av verksamhet som omfattas av hans redovisningsskyldighet eller delta i val av sådan revisor eller revisorssuppleant stämmer överens med de nuvarande bestämmelserna i kommunallagarna. I enlighet med utredningens förslag föreskrivs vidare i propositionen att motsvarande jäv föreligger vid hand­läggningen av ärende om ansvarsfrihet för verksamheten men att ordför­anden och vice ordföranden i styrelsen eller annan nämnd ändå för delta i överiäggningen. Ledamot som för delta i överiäggningen med stöd av dessa bestämmelser är dock att anse som jävig och för inte delta i beslutet i frågan om ansvarsfrihet. Suppleant skall därför kallas in för honom redan under överläggningen. För att undvika att bara ett mindre antal av full­mäktiges ledamöter vid en konsekvent tillämpning av jävsregeln är behöriga att fatta beslut om ansvarsfrihet kan, framhålls det i propositionen (s. 525), frågan om ansvarsfrihet behandlas särskilt för varje nämnd i den män an­märkning mot nämndens förvaltning har framställts i revisionsberättelsen.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till utformning av de nämnda jävsbestämmelserna med de tekniska ändringar som framgår av bilaga 1. Enligt utskottets förslag görs det också klart att jävsbeslämmelserna omfaltar även andre vice ordföranden i styrelsen eller annan nämnd i de fall dä fullmäktige har valt två vice ordförande.

I detta sammanhang tar utskottet även upp en i moiionen 1975/76:451 av herr Björk i Gävle (c) väckt fråga om jäv vid löneförhandling för kom­munal revisorspersonal. I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen föreslår att denna fråga snarast utreds.

Motionären anför att i de fall då kommun har inrättat eget revisionskontor sker löneförhandlingar för den vid detta kontor anställda personalen med deltagande av personal, t. ex. personalsekreterare, lönechefer m. fl., som i sin tur är föremål för revision av dem vars anställningsvillkor de förhandlar om. Enligt motionären kan man således påstå att det med den nuvarande konstruktionen förekommer jäv för hela förhandlingsdelegationen, vilket betraktas som ett klart otillfredsställande förhållande. Motionären framhåller att, eftersom revisionen är underställd kommunfullmäktige vore del mer naturligt om t. ex. fullmäktiges presidium tillsammans med kommunför­bundets förhandlingsdelegation samt resp. fackförbunds förhandlingsche­fer i stället utgjorde en sådan förhandlingsdelegation.

Under hänvisning till att konstitutionsutskottet i sitt betänkande (KU 1975:7) över en likaiydande motion (1975:308) av samma motionär har för­utsatt att frågan skulle behandlas av då pågående utredningar på det kom­munala området, främst utredningen om den kommunala demokratin, anser motionären, att då frågan inte har belysts i tillräcklig omfattning i detta utredningsal bete bör den nu ses över.

Utskottet för för sin del framhålla att de i motionen behandlade jävs­situationerna inte avser de förtroendevalda revisorerna utan den hos re­visorerna anställda personalen. Något verkligt jäv i kommunallagens mening

 

KU 1976/77: 25                                                       84

kan knappast anses förekomma, endasi för att den granskande revisions­personalen försina anställningsvillkor fastställda under medverkan av annan personal, som i sin lur är föremål för revision. Utskottet för i delta sam­manhang också erinra om alt samtliga landels kommuner ulom 20 - och dessulom 9 landstingskommuner - för närvarande anlitar Svenska kom­munförbundets revisionsavdelning., som är uppdelad på 25 revisionsdistrikt med en i huvudsak efter länen avpassad indelning. Huvuduppgiften för revisionsavdelningen är att biträda kommunerna genom att hos dem utföra yrkesrevision. Numera har - sedan en kommun nyligen har avskaffat sitt eget revisionskonior - endast 8 kommuner, däribland Stockholms, Göte­borgs och Malmö kommuner, egna, fullständigt utbyggda revisionskontor (se närmare härom SOU 1974:99 s. 333). Utskottet finner mot bakgrunden av del sagda att någon utredning av det slag som motionären har föreslagit inte behövs och avstyrker därför motionen.

6 kap. Skatt till kommun och landstingskommun

De nuvarande skattebeslämmelserna i kommunallagarna är av utpräglat teknisk natur. Där behandlas hur de beslutande församlingarnas utdebi­teringsbeslut verkar på den preliminära och den slutliga skatten och hur kommunalskatt och landstingsskatt förskottsvis och slutligen når kommu­nerna och landstingskommunerna via den statliga uppbördsorganisationen.

Kommunallagsutredningen har övervägt om några av de nuvarande be­stämmelserna om skatt bör fiyltas från kommunallagen lill andra författningar men har stannat för att de med några undantag bör föras över till den nya kommunallagen. Detta har föranlett invändningar från flera remiss­instanser, som framhållit bl. a. att vissa bestämmelser har en sådan om­fattning och utformning att de inte kan anses uppfylla nutida krav på för­fattningstext.

Föredragande statsrådet anser också att bestämmelserna inte passar väl in iden nya kommunallagen och alt de haren sådan karaktär att del knappast är möjligt att ge dem en enkel och lättillgänglig utformning. Vidare framhålls att bestämmelserna inte har något påtagligt intresse för den enskilde för­troendemannen eller för allmänheten. Eftersom det emellertid är svårt att finna en lämpligare placering av bestämmelserna, särskilt som de har en central betydelse för kommunernas och landstingskommunernas ekonomis­ka förvaltning, har det dock ansetts försvariigt att, i enlighet med ulred­ningens förslag, föra över bestämmelserna lill den nya kommunallagen (prop. s. 538).

Propositionens förslag omfattar fem paragrafer. Fyra av dessa paragrafer är av sådant slag att de, enligt utskottets mening, efter endast en smärre ytteriigare bearbetning kan tas in i den nya kommunallagen. Beiräffande en paragraf, 6 kap. 4 S (73 S prop.), är emellertid lägel ett annat.

1 denna paragraf regleras sålunda, pä ett myckel detaljerat sätt, formerna

 

KU 1976/77: 25                                                       85

för statens utbetalning av kommunalskatt till kommunerna och landstings­kommunerna. Bestämmelserna är av rent leknisk natur och berör inte den kommunala verksamheten som sådan. Enligt utskottels, liksom föredra­gande statsrådets och kommunallagsutredningens, mening bör regler av så­dant slag, om det är möjligt att finna en lämpligare placering av bestäm­melserna, inte tas med i den nya kommunallagen. De nämnda bestäm­melserna företer mer släktskap med de regler som nu finns i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebi­tering av skat;. Efter samråd med budgetdepartementet, som i sin tur hört riksskatteverkel i frågan, föreslär utskottet därför alt sakinnehållet i den i propositionen föreslagna 73 S i stället tas in i 1965 års lag. Utskottet har också inhämtat yttrande i ärendet från skatteutskottet (se bilaga 35). I enlighet med skatteutskottets mening föreslår utskottet att bestämmel­serna tas in i 4 S i 1965 års lag och att de nuvarande 4 och 5 SS i lagen JS   Vidare bör det anges i den nya 4 S att b

.-................................................ -.----------- ..... S

lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.

I övrigt vill utskottet i delta sammanhang påpeka att uttrycket "skat­tekronor och skatteören", som förekommer i 6 kap. 2 S (71 S prop.) är svårt att förstå för den enskilde. En ändring av detta uttryck, som är ålderdomligt och borde ges en mera lättfattlig och modern utformning, kräver emellertid särskilda överväganden, inte minst därför att motsvarande uttryck återfinns i åtskilliga andra författningar. Utskottet förutsätter alt denna fråga, liksom de övriga lagtekniska frågor som aktualiserats i skatteutskottets yttrande, ägnas uppmärksamhet från de närmast berörda myndigheternas sida.

Utskottet tillstyrker sålunda - med det ovan nämnda undantaget - i sak samtliga de i propositionen föreslagna paragraferna i 6 kap. med de tekniska ändringar i främst förtydligande syfte som framgår av bifogade lagförslag (bilaga 1) och lägger därjämte fram det av skatteutskottet tillstyrkta för­slaget lill lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan myndighets utdebitering av skatt (bilaga 34).

1 kap. Kommunalbesvär och besvärsnämnd

I detta kapitel, som är indelat i sex paragrafer, finns bestämmelser om s. k. kommunalbesvär och om särskild besvärsnämnd. Genom att termen "kommunalbesvär" förs in i den nya kommunallagen (i rubriken till 7 kap.) markeras att kommunalbesvär är en särskild typ av besvär som i flera viktiga hänseenden skiljer sig från förvaltningsbesvären. När man i andra författ­ningar än kommunallagarna använder ordet "besvär" avser della vanligen förvaltningsbesvär. I förvaltningslagen används ordet "överklagande" när både förvaltningsbesvär och kommunalbesvär avses.

I propositionens förslag - men inte i kommunallagsulredningens förslag

 

KU 1976/77: 25                                                       86

- omfattar kapitlet även underställning av vissa beslut av fullmäktige. Såsom
framgår av det nedanstående föreslär utskottet inga sådana bestämmelser
i detta kapitel.

Såsom ovan har nämnts(s. 79-80) föreslås att den nuvarande underställ­ningskontrollen över de s. k. fleränsanslagen slopas. I den nya kommunal­lagen finns det därför inga beslämmelser om underställning av kommunala beslut hos länsstyrelsen. Däremot föresläs i propositionen att de nuvarande bestämmelserna om underställning av kommunfullmäktiges beslut om hamnavgifter, grundpenningar eller sluss-, kanal- eller andra farledsavgifter

- i väntan pä resultatet av vissa överväganden inom kommunikationsde­
partementet rörande hamnutredningens betänkande (SOU 1974:24) Förslag
till hamnlag - förs över lill den nya kommunallagen (75 S).

Utskottet får för sin del framhålla följande. Hamnutredningens förslag innebär att de nuvarande bestämmelserna om underställningsskyldighet hos regeringen förde nyss nämnda hamnavgifterna m. m. skall upphävas. Kom­munallagsutredningen har anslutit sig till detta förslag och därför inte ut­arbetat någon lagtext. Enligt utskottets mening står det inte i särskilt god samklang med de ovan redovisade strävandena att på olika sätt minska underställningsskyldighelen för kommunerna och landstingskommunerna alt behålla detaljbestämmelser av detta slag i den nya kommunallagen. Innan slutlig ställning tas till bestämmelsernas sakliga innehåll bör dock, såsom framhålls i propositionen, avvaktas resultatet av övervägandena inom kom­munikationsdepartementet. Utskotlel har erfarit att proposition kan väntas under år 1977 och anser - under hänvisning till det nu anförda - att be­stämmelserna därför bör las in i en särskild paragraf i lagen om införande av kommunallagen och gälla tills vidare (se bilaga 2,  16 ,s).

Utskottets förslag innebär att bestämmelserna om underställning i 7 kap. kan tas bort helt, eftersom återstoden av 75 S i propositionens förslag -om alt beslut som enligt 4 kap. 6 och 7 SS (59 och 60 SS prop.) skall un­derställas regeringens prövning skall insändas till länsstyrelsen, som skall överlämna handlingarna med eget yttrande till regeringen inte behöver tas in i kommunallagen (se SOU  1974:99 s. 355).

1 den allmänna motiveringen (s. 40-41) har utskottet framfört vissa syn­punkter av principiellt slag beträffande utformningen av bestämmelserna om kommunalbesvär m. m. Med hänsyn till bl. a. svårigheterna att över­blicka de regler som nu gäller för kommunalbesvärsprocessen i de olika instanserna - och med tre delvis kolliderande olika regelsystem, nämligen kommunallagarnas, förvaltningslagens och förvaltningsprocesslagens - har utskottet tillstyrkt att den i propositionen föreslagna översynen av kom­munalbesvärsprocessen kommer till stånd. Denna översyn kommer, såsom framgår av propositionen, att omfatta även vissa speciella bestämmelser som nu finns i 7 kap.

Utskottet anser mot denna bakgrund att de i propositionen föreslagna besvärsbestämmelserna i 7 kap., vilka med några få undantag stämmer över-

 

KU 1976/77: 25                                                       87

ens med gällande rält, nu kan godtas. Bland nyheterna i förhällande lill de nuvarande kommunallagarnas bestämmelser märks en regel i 7 kap. 1 S andra stycket (76 S prop.) om att kommunalbesvär som inte har anförts i rätt tid inte skall tas upp till prövning (se närmare härom prop. s. 550). Vidare skall eniigt tredje stycket i samma paragraf i fortsättningen besvär över landstingets, förvaltningsutskottets och andra landstingskommunala nämnders beslut ges in direkt till regeringsrätten och inte som tidigare till länsstyrelsen. Slutligen kan nämnas att i 7 kap. 6 S (81 S prop.) föreslås bestämmelser om kommuns och landstingskommuns skyldighet att åter­ställa verkställighet av beslut som har upphävts. De sist nämnda bestäm­melserna saknar motsvarighet i de nuvarande kommunallagarna.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag lill utformning av bestämmel­serna i 7 kap. om kommunalbesvär och besvärsnämnd med de redaktionella ändringar som framgår av bifogade lagförslag (bilaga I). I utskottets förslag har sålunda besvärsgrunderna i 1 S omredigerats för att undvika syftningsfel och uttrycket "talan mot", som i propositionens förslag förekommer om­växlande med uttrycket "besvär över", bytts ut mot det sist nämnda ut­trycket, för att inte oklarhet om innebörden skall kunna uppstå. Någon ändring i sak avses självfallet inte med dessa eller andra redaktionella ändringar. Beträffande kommunala och landstingskommunala besvärsnämnder får utskottet dessutom anföra följande.

7 kap. 3

Denna paragraf innehåller bestämmelser om besvärsnämnd, vilka i sak stämmer överens med vad som f n. föreskrivs i kommunallagarna. I pa­ragrafens iredje stycke har dock gjorts det tillägget att även beslut av re­visorerna nämns. Några remissinstanser har framhållit att bestämmelserna om besvärsnämnd behöver förtydligas (se prop. s. 552). Enligt föredragande statsrådet bör de frågor som remissinstanserna har tagit upp övervägas vid den översyn av kommunalbesvärsprocessen som, såsom nyss nämnts, fö­reslås komma till stånd. Utskottet delar denna mening.

I motionen 1975/76:911 av herrar Romanus (fp) och Petersson i Röstånga (fp) hemställs "att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för kom­munala besvärsnämnder enligt riktlinjerna i motionen".

Motionärerna anser att man bör kunna kräva att det i varje kommun finns en fristående besvärsnämnd som man kan överklaga tillsättningsären­den hos och alt detta skulle skapa vissa garantier för att man i kommunen följer vissa sakliga principer vid tjänstetillsättning. Enligt motionärerna bör de kommunala besvärsnämnderna helst bestå av förtroendemän som inte har några uppdrag i andra kommunala organ men med erfarenhet både från olika sidor av den kommunala förvaltningen och av arbetslivet i övrigt.

Motionärerna framhåller vidare alt man så långt som möjligt bör undvika att reglera kommunernas verksamhet och arbetsformer. Dessa bör utformas

 

KU 1976/77: 25                                                       88

med hänsyn till lokala förhållanden. Vissa allmänna regler för kommunernas verksamhet bör dock läggas fast av staten i syfte att garantera rättssäkerhet och opartiskhet i förvaltningen.

Utskottet vill för sin del erinra om de uttalanden som gjorts vid tidigare riksdagsbehandling av motioner med liknande syfte (se t. ex. KU 1973:29 och 1974:32). Riksdagen har sålunda flera gånger avslagit motionsyrkanden att ålägga samtliga kommuner och landstingskommuner alt inrätta särskilda besvärsnämnder, eftersom ett sådant åläggande har ansetts innebära ett inte tillräckligt motiverat ingrepp i den kommunala självstyrelsen.

Härvid har även beaktats utvecklingen på det förhandlingsbara området efter 1965 års lagstiftning om tjänstemännens förhandlingsrätt, som har avsevärt begrärisat besvärsnämndernas kompetensområde. I det sistnämnda utskottsbetänkandet (KU 1974:32) redogörs bl. a. för bakgrunden till de nu­varande lagbertämmelserna och gällande rätl. Även i kommunallagsutred­ningens betänkande (SOU 1974:99 s. 366-369) lämnas utföriig redovisning för gällande rätl m. m.

Enligt utskottets mening finns det inte anledning att nu inta en annan ståndpunkt och göra besvärsnämnden obligatorisk. För detta talar också den omständigheten alt endast ca en tiondel av primärkommunerna hittills har utnyttjat möjligheten alt inrätta besvärsnämnd. Del lorde dock finnas anledning all ägna frågan fortsatt uppmärksamhet. Utskottet vill särskill peka pä att den nya lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet kan komma att påverka besvärsnämndens verksamhet. Den i motionen berörda frågan om besvärsnämndernas sammansättning kan självfallet övervägas vid den ovan nämnda översynen av kommunalbesvärsprocessen. Med hän­visning till det sagda avstyrker utskottet motionen 1975/76:911.

Förslaget till lag om införande av kommunallagen

I de nuvarande kommunallagarna finns, såsom har redovisats i propo­sitionen, bestämmelser som inte bör föras över till den nya kommunallagen, eftersom de berör bara ett fätal kommuner och landstingskommuner och avser förhållanden som i flertalet fall kommer att successivt föriora sin aktualitet. Dessa bestämmelser kan inte upphävas utan måste behållas i någon form. I samband med att den nya kommunallagen träder i kraft uppkommer även andra frågor som måste lösas genom särskilda bestäm­melserom förhållandena vid ikraftträdandet. Utskottet anser, liksom före­dragande statsrådet, att det är lämpligl att bestämmelser av nu nämnt slag tas in i en särskild lag om införande av den nya kommunallagen.

Enligt utskottets förslag skall den nya kommunallagen träda i kraft den 1 juli 1977, dvs. ett halvt år senare än enligt propositionens förslag. Detta föranleder motsvarande ändringar i 10 och II SS. 1 10 S föreslår utskottet ett förtydligande av innebörd att äldre bestämmelser om arkivvård gäller till dess föreskrifter som avses i 2 kap. 27 S kommunallagen har meddelats.

 

KU 1976/77: 25                                                       89

Även i vissa andra avseenden föranleder utskottets ställningstagande änd­ringar i det upprättade särskilda lagförslaget. Sålunda behövs det, om ut­skottets förslag till utformning av 2 kap. 8 S och 3 kap. 6 S kommunallagen bifalls, inga övergångsbestämmelser av del slag som föreslås i propositionens 6 S. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att den nya kommu­nallagens ikraftträdande den 1 juli 1977 inte medför någon rätt för kommun eller landstingskommun att avkorta löpande mandatperioder.

Vidare föreslår utskottet i en ny 7 S en särskild övergångsbestämmelse, som klargör att lidsfristen för beredning av motioner som har väckts före den 1 juli 1977 skall räknas frän nämnda dag. Utskottet föreslår också ett tillägg i 12 S (13 S prop.) som innebär att äldre bestämmelser skall gälla i fråga om rätten att anföra kommunalbesvär över beslut som har meddelats före den 1 juli 1977.

Den i propositionens 12 S föreslagna bestämmelsen anser utskottet i stället bör tas in som en övergångsbestämmelse till lagen om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan me­nighets utdebitering av skatt. Den i propositionens 17 S föreslagna be­stämmelsen om att landstings förvaltningsutskott som är uppdelat på självständiga avdelningar skall få behålla denna organisation synes grun­dad på ett missförstånd (se prop. s. 568). Eftersom ett sådant system inte längre förekommer i någon landstingskommun behövs inte den i propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen. Däremot behövs som en följd av utskottets ställningstagande till frågan om underställning av vissa hamnavgifter m. m. (se ovan s. 86) en bestämmelse av samma sakliga innebörd som den som har föreslagits i propositionens 75 S kom­munallagen. Utskottet föreslår att en sådan bestämmelse tas in som en särskild paragraf (16 S) sist i lagen om införande av kommunallagen.

I övrigt tillstyrker utskottet propositionens förslag med de ändringar som framgår av bilaga 2.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:281) om kommunalförbund

Den nya kommunallagen föranleder, såsom redovisas i propositionen (s. 568-574), flera sakliga och redaktionella ändringar i bestämmelserna om kommunalförbund. Kommunallagsulredningens förslag innebar att alla be­stämmelserna om kommunalförbund arbetades in i ett särskill kapitel i kommunallagen. Med hänsyn till den remisskritik som förslaget föranledde (se prop. s. 216 och 324) föreslås i propositionen att den nuvarande kom-munalförbundslagen behälls och att de nödvändiga ändringarna tas in i denna lag. Utskottet delar denna mening och tillstyrker det i propositionen fram­lagda lagförslaget med de redaktionella ändringar som framgår av bilaga 3.

I detta sammanhang vill utskottet även understryka vad som sägs i pro­positionen - liksom i kommunallagsutredningens belänkande - om att kom­munalförbundsformen från bl. a. kommunaldemokratiska synpunkter in-

 

KU 1976/77: 25                                                       90

nebär vissa fördelar jämfört med bolagsformen (se närmare härom SOU 1974:99 s. 98-101). Det nuvarande systemet, som föreslås gälla även i fort­sättningen, innebär emellertid att kommunalförbund inte kan bildas mellan primärkommun som ingår i landstingskommun och landstingskommun. För sädana samarbetssituationer står därför f n. främst bolags- eller stif­telseformen till förfogande. Utskottet vill endast peka på de problem som detta kan innebära och förutsätter att frågan blir föremål för fortsatta över­väganden.

Förslaget till lag om ändring i vallagen (1972:620)

Förslaget till ny kommunallag innebär att vissa bestämmelser om val­kretsindelningen och valsystemet, vilka nu finns i kommunallagarna, skall föras över till vallagen. Alla bestämmelser som hör samman med val av ledamöter i kommunfullmäktige och landsting föreslås sålunda flyttas frän kommunallagarna till vallagen.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag, som förutom det nyss sagda, innebär att i 14 kap. 19 S vallagen införs bestämmelser om elt nytt system för utseende av suppleanter. Beiräffande motiveringen härför hänvisas till en i propositionen redovisad promemoria av riksskatteverkel (se prop. s. 576-581).

Eftersom även prop. 1976/77:1 innehåller ett förslag lill lag om ändring i vallagen, vilket föreslås gälla från samma lidpunkt som det i prop. 1975/76:187 framlagda lagförslaget, föreslår utskottet att dessa båda lag­förslag - efter viss redigering - förs samman till ett lagförslag. De av utskottet föreslagna bestämmelserna framgår av bilaga 4.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1919:293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning

Under hänvisning till det översynsarbete som f n. pågår inom indelnings-lagskommittén föresläs i propositionen endast sådana ändringar i indel­ningslagen som nu är nödvändiga för att anpassa den till den nya kom­munallagen. Detta innebär att även vissa landstingskommunala bestäm­melser kommer att ingå i indelningslagen, som hittills har haft uteslutande primärkommunala bestämmelser. Beträffande motiveringen för dessa och andra i propositionen framlagda förslag till ändring i indelningslagen kan utskottet hänvisa till vad som anförs i propositionen (se särskilt s. 329, 356 och 581-582). Utskottet vill dock i detta sammanhang också understryka vikten av att den gamla indelningslagen så snart som möjligt kan fö en modernare och inte minst från lagteknisk synpunkt bättre utformning än f.n.

Det i propositionen intagna lagförslaget tillstyrks med de redaktionella ändringar som framgår av bilaga 5.

 

KU 1976/77: 25                                                                   91

Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:596) om kommunala samman­läggningsdelegerade

Såsom framhålls i propositionen (s. 582-584) innehåller lagen om kom­munala sammanläggningsdelegerade flera hänvisningar till kommunallagen (1953:753). Eftersom den gamla kommunallagen upphävs genom den nya kommunallagen, måste vissa följdändringar göras i lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Det i propositionen intagna lagförslaget tillstyrks av utskottet med de redaktionella ändringar som framgår av bilaga 6.

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

I propositionen 1975/76:187 (s. 584-585) föreslås att ett tillägg görs i 1 S kommunalskaltelagen av innebörd att med beteckningen "allmän kommu­nalskatt", som förekommer i den nya kommunallagen, avses "kommu­nalskatt, landstingsskatt och församlingsskatt". Denna ändring, som gör del möjligt alt behålla uttrycket "allmän kommunalskatt" i skatteförfalt-ningarna, tillstyrks av utskottet (se bilaga 7). Ändringen föreslås, i likhet med övriga lagförslag, träda i kraft den 1 juli 1977.

De i propositionen 1976/77:1 intagna lagförslagen

I propositionen 1976/77:1 om minskad statlig detaljreglering av kom­munerna m.m. föreslås bl. a. ändrade regler för de kommunala och lands­tingskommunala specialreglerade nämnderna. Den grundläggande princi­pen bakom förslagen, som medför större enhetlighet och enkelhet i nämnd­organisationen, är att kommunernas och landstingskommunernas hand­lingsfrihet skall ökas liksom deras möjligheter att anpassa sina verksam­hetsformer efter de lokala förhållandena. Reglerna innebär att bestämmel­serna i den nya kommunallagen blir tillämpliga också pade specialreglerade nämnderna och att flertalet särbestämmelser i specialförfattningarna om nämndernas organisation och arbetsformer utgår.

De nya bestämmelserna innebär bl. a. att alla kommunala resp. lands­tingskommunala nämnder i fortsättningen kommer att kunna väljas pro­portionellt och att frågan om nämndernas sammansättning och utomstå­endes närvarorätt vid nämndsammanträden avgörs av kommunerna och landstingskommunerna. Dessa [in också en större frihet att bestämma vilka nämnder som skall inrättas och hur uppgifterna skall fördelas mellan nämn­derna. Vidare kommer gemensam personaladministration och egendoms­förvaltning att kunna anordnas för alla nämnder. Viss underställningsskyl­dighet försvinner också ur speciallagstiftningen.

I propositionen läggs fram sammanlagt 26 lagförslag. Utskottet har berett övriga berörda riksdagsutskott tillfälle att avge yttrande över resp. lag-

 

KU 1976/77: 25                                                       92

förslag. Några invändningar mot de framlagda förslagen har därvid inte anförts. I ett fall har emellertid pekats på att delade meningar förekommit bland remissinstanserna om vissa chefstjänstemäns närvarorätt i kom­munal nämnd. Beträffande denna frågas principiella och praktiska aspek­ter får utskottet anföra följande.

Utskottet har samma grundläggande syn som den som kommer till uttryck i propositionen, liksom i de till grund för förslagen där upprättade depar­tementspromemoriorna, nämligen att nämnderna har förmåga att själva av­göra vilka utomstående som skall kallas till sammanträdena (se närmare härom prop. s. 68). En annan utgångspunkt måste vara att nämndernas val av arbetsformer inte i onödan skall regleras av statsmakterna. Såsom framhålls i propositionen (s. 73) kan en bedömning på det lokala planet från fall lill fall - av vilket beslutsunderlag och vilken utomstående sak­kunskap som behövs - bättre än generella direktiv från lagstiftaren främja kloka och väl underbyggda beslut. Endasi om det i vissa fall finns särskill starka skäl för föreskrifter eller rekommendationer av detta slag bör därför övervägas en lagreglering av utomståendes närvarorätt.

Under utskottsbehandlingen har närmare diskuterats några sådana fall, där det inte i främsta rummet har gällt närvarorätten utan snarare den för-fattningsreglerade närvaroskyldigheten i kommunal nämnd. Som exempel kan här nämnas läkares medverkan i hälsovårdsnämnd. Propositionens för­slag innebär att den i 9S hälsovårdsstadgan (1958:663) föreskrivna skyl­digheten för distriktsläkare att under vissa förutsättningar närvara vid häl­sovårdsnämndens sammanträden upphör. Delta kan självfallet i vissa fall föranleda praktiska problem. Enligt utskottets mening bör emellertid frågan kunna lösas på annat sätt än genom en bestämmelse i hälsovårdsstadgan. Utskottet förutsätter att denna fråga kommer att övervägas närmare i annat sammanhang. De principiella skäl som har anförts för den i propositionen föreslagna regleringen, vilken också tillstyrkts av flertalet remissinstanser, bör sålunda enligt utskottet tillmätas; avgörande betydelse vid bedömningen av dessa frågor. Propositionens förslag i denna del tillstyrks därför av ut­skottet.

Även i övrigt anser utskottet alt de i propositionen föreslagna bestäm­melserna innebär en lämplig anpassning till de av utskottet tillstyrkta be­stämmelserna i den nya kommunallagen. Beträffande den närmare moti­veringen hänvisar utskottet till vad som anförs i propositionen. I vissa av­seenden anser utskottet emellertid att bestämmelserna bör ändras. Med hän­visning till vad utskottet har anfört om de särskilda bestämmelsema för Stockholms kommun (se ovan s. 43-44) bör sålunda kommunen få behälla den nuvarande möjligheten att förrätta årliga val till nämnderna. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen i 3 kap. 5 S första stycket kommunallagen om treåriga mandatperioder inle görs tillämplig på nämnderna i Stockholms kommun.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna i resp. 3S lagen (1956:2)

 

KU 1976/77: 25                                                       93

om socialhjälp, 7 S barnavårdslagen (1960:97) och 5 S lagen (1954:579) om nykterhetsvård bör enligt utskottets mening inte utformas på det sätt som skelt i propositionen. Enligt andra bestämmelser, som nu inte ändras, i dessa lagar gäller nämligen inte de först nämnda paragraferna för Stockholm. Där är i stället - med stöd av särskilda undantagsbestämmelser i de tre lagarna - socialvården organiserad enligt Kungl. Maj:ts brev (1974:209) till Stockholms kommun med särskilda bestämmelser i fråga om organisation av nykterhetsvården, socialhjälpsverksamheten och barnavården i Slock­holm (ändrat senast 1974:1104). Bestämmelserna i brevet har meddelats med stöd av 8 S 3 mom. första stycket nykterhelsvårdslagen, 11 S första stycket lagen om socialhjälp och 13 S första stycket barnavårdslagen. De innebär att socialvården i Stockholms kommun med vissa angivna undantag skall organiseras enligt lagen (1970:296) om social ceiitralnämnd. Denna ordning bör enligt utskottet inle rubbas i detta sammanhang. Utskottet föreslår därför ändringar av de först angivna paragraferna i socialhjälps-, barnavärds- och nykterhetsvårdslagarna samt motsvarande ändring i 3 S la­gen om social centralnämnd, så alt den särskilda regleringen av Stockholms­förhållandena i dessa paragrafer utgår (se bilagorna 11-14).

Utskottet vill också framhålla att den nya kommunallagsiiftningen innebär att Kungl. Maj:ts brev (1974:209) måste ändras fr. o. m. den 1 juli 1977. I brevet hänvisas nämligen till bestämmelser i kommunallagen för Stockholm, som då upphör att gälla, och lagen om social centralnämnd. Dessa hänvisningar bör ändras så att de avser motsvarande bestämmelser i den nya kommunallagen resp. lagen om social centralnämnd i dess nya lydelse.

Utskottets tidigare redovisade ställningslagande föranleder slutligen också vissa andra ändringar i de i propositionen framlagda lagförslagen. Sålunda föreslås att tidpunkten för ikraftträdandet, som bör vara densamma för samt­liga de nu nämnda lagförslagen som för förslaget till kommunallag, fram­flyttas till den 1 juli 1977. Vidare måste den redaktionella utformningen av hänvisningarna i specialförfattningarna till vissa paragrafer i den nya kommunallagen ändras.

Med de ovan föreslagna ändringarna tillstyrker utskottet för sin del att riksdagen godtar samtliga 26 lagförslag, som redovisas i propositionen 1976/77:1. Utskottets förslag framgår av bilagorna 8-32. Såsom tidigare nämnts (s. 90) har det i propositionen under punkten 11 intagna förslaget till lag om ändring i vallagen (1972:620) av utskottet förts samman med del i proposiiionen 1975/76:187 under punkten 4 intagna förslaget om änd­ring i samma lag (se bilaga 4).

Övriga lagförslag

Såsom utskottet har redogjort för i specialmotiveringen till ny kom­munallag lägger utskottet i detta sammanhang fram ytterligare två lag-

 

KU 1976/77:25                                                        94

förslag.

I bilaga 33 till detta betänkande läggs sålunda fram ett förslag till lag om ändring i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. Lagförslaget föranleds av utskottets förslag att utvidga tillämpningsområdet för proportionella val till att avse även organ inom slyrelsen och de övriga nämnderna. Beträffande moti­veringen hänvisar utskottet till vad som har anförts dels i den allmänna motiveringen (s. 22-23), dels i specialmotiveringen till 3 kap. 2 och 10 SS kommunallagen.'

I bilaga 34 till detta betänkande lägger utskottet - efter hörande av skatteutskottet - fram förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighels utdebitering av skatt. Detta lagförslag föranleds av att sakinnehållet i 73 S propositionens förslag (om utbetalning av kommunalskatt och landstingsskatt) enligt utskottets mening bör flyttas frän kommunallagen till den nyss nämnda lagen. Beträffande motiveringen hänvisas till vad utskottet anfört i spe­cialmotiveringen till 6 kap. kommunallagen (s. 84-85).

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer att  riksdagen

1.    med anledning av propositionerna 1975/76:187 och 1976/77:1 och med avslag på motionen 1976/77:5 fjärde an­satsen antar de i bilagorna 1-34 till detta betänkande intagna lagförslagen och förklarar motionen 1976/77:5 femte att-sat-sen besvarad med vad utskottet anfört,

2.    avslår motionerna 1975/76:451, 1975/76:911, 1976/77:5 för­sta och andra alt-satserna, 1976/77:70, 1976/77:76 samt 1976/77:568,

3.    förklarar motionerna 1975/76:913, 1975/76:921, 1975/76:1980 punkterna 9-11, 1976/77:5 tredje alt-satsen och 1976/77:572 besvarade med vad utskottet anfört.

Slockholm den 3 mars 1977

På konstitutionsutskottets vägnar KARL BOO

Närvarande: herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Björck i Nässjö (m). Mossberg (s). Fiskesjö (c), Svensson i Eskilstuna (s), Nordin (c), Karlsson i Malung (s), Schött (m), Gustafsson i Ronneby (s). Kindbom (c), Nyquist (s), fru Hammarbacken (c), fru Cederqvist (s) och herr Tar­schys (fp).

 

KU 1976/77:25                                                        95

Reservationer

1. av herrar Johansson i Trollhättan (s). Mossberg (s), Svensson i Eskilstuna
(s), Karisson i Malung (s), Gustafsson i Ronneby (s) och Nyquist (s) samt
fru Cederquist (s), vilka

dels ansett att utskottets yttrande i avsnittet "De beslutande organen" i den allmänna motiveringen beträffande frågan om delegation av fullmäktiges beslutanderätt (s. 15-18) bort ha nedanstående lydelse och att sista stycket i specialmotiveringen till 1 kap. kommunallagen (s. 49-50) bort utgå:

Enligt utskottets mening är det från demokratisk synpunkt väsentligt alt kommunfullmäktiges och landstingets ställning som beslutande organ inle urholkas. Utskottet kan därför inte förorda att möjlighelerna att delegera beslutanderätt från fullmäktige utvidgas i förhållande till vad som f n. är möjligt. Denna principiella mening stämmer överens med vad som har an­förts i propositionen, liksom av demokratiutredningen och flertalet remiss­instanser.

Såsom föredragande statsrådet har framhållit i propositionen är det från lagteknisk synpunkt naturiigtvis inte helt tillfredsställande att, som för när­varande, en viss möjlighet att överföra beslutanderätt härieds ur begreppet "verkställighet". Det är å andra sidan knappast möjligt att i lag med någon exakthet ange i vilken utsträckning som delegation skall fä ske eller när detta inte skall vara tillätet. Med utskottets principiella mening att delegalion måste ske restriktivt skulle lagbestämmelser om delegation behöva förses med betydande begränsningar, som i sin tur skulle i onödan försvära såväl för kommuner och landsting som för besvärsinstanserna att tillämpa sådana bestämmelser. Av de skäl som anförs i propositionen (s. 240) är utskottet sålunda inle berett att förorda några lagbestämmelser om delegation av be­slutanderätt från kommunfullmäktige och landstinget till styrelsen och nämnderna.

dels ansett att utskottels förslag lill 1 kap. 5 S tredje stycket kommun-nallagen (bilaga 1) bort utgå.

2. av herrar Johansson i Trollhättan (s),-Mossberg (s), Svensson i Eskilstuna
(s), Karlsson i Malung (s), Gustafsson i Ronneby (s) och Nyquist (s) samt
fru Cederquist (s), vilka

dels ansett att utskottets yttrande i avsnittet "De beslutande organen"
i den allmänna motiveringen beträffande frågan om det s. k. ställföreirä-
daiskapei för landslingels fötyaltningsutskott (s. 14, styckena "Utskottet vill
--- det följande") bort ha följande lydelse:

Ställföreträdarskapet för landstingets förvaltningsutskoU har hittills varit nödvändigt från praktisk synpunkt, eftersom landstinget som regel har sam­manträtt sällan. Denna ordning kan emellertid innebära nackdelar från de­mokratisk synpunkt. I likhet med demokratiutredningen och föredragande

 

KU 1976/77:25                                                        96

statsrådet anser utskottet att alla frågor som har större allmän betydelse för medborgarna bör redovisas och diskuteras i de beslutande organen. En sådan ordning medför att den politiska debatten stimuleras på ett sätt som är av stort värde från kommunaldemokratisk synpunkt. Inte minst för mi­noritetens arbetsmöjligheter är det sålunda, såsom framhålls i propositionen, väsentligt att fler ärenden förs fram till offentlig debatt i landstinget. Där­igenom kan minoriteten få till stånd en debatt och inför medborgarna bättre markera sin politiska linje i de olika ärendena.

Även om antalet sammanträden med landstinget kan väntas öka i fram­tiden, vilket i och för sig kan minska behovet av ett ställföreträdarskap mellan landstingsmötena, vill utskottet inte förorda att ställföreträdarskapet nu skall tas bort. Det kan uppenbariigen även i fortsättningen uppkomma situationer som kräver att beslut i viktiga ärenden fattas snabbt. Utskotlel anser att det i propositionen framlagda förslaget om att ställföreträdarskapet tills vidare bör finnas kvar, men att dess räckvidd skall begränsas, är lämpligl avvägt och väl tillgodoser både de principiella och de praktiska synpunkter som utskottet anser bör vara grundläggande. Utskottet tillstyrker sålunda den i propositionen föreslagna bestämmelsen om att landstingen skall åläggas att ge föreskrifter om och i vilken utsträckning ställföreträdarskapet får an­vändas samt att de beslut som förvaltningsutskottet fattar pä grundval av ställföreträdarskapet skall anmälas för landstinget. Utskottet ville härvid särskilt understryka vad föredragande statsrådet har anfört om att ställ­företrädarskapet bör reserveras för fall när landstingets beslut inte kan av­vaktas eller fråga är om ärenden som inte har principiell betydelse eller annars är av större vikt. Den av utskottet föreslagna ordningen ger det enskilda landstinget frihet att själv avgöra frågan om ställföreträdarskap.

dels ansett att utskottets förslag till 1 kap. 5 S tredje stycket kommu­nallagen (bilaga 1) bort ha följande lydelse:

Förvaltningsutskottet företräder landstinget mellan landstingsmötena i den utsträckning som landstinget bestämmer och i den mån annat ej följer av lag eller annan författning. Beslut som har fattats med stöd av detta stycke skall anmälas till landstinget, som bestämmer i vilken ordning detta skall ske.

3. av herrar Johansson i Trollhättan (s). Mossberg (s), Svensson i Eskilstuna (s), Karisson i Malung (s), Gustafsson i Ronneby (s) och Nyquist (s) samt fru Cederquist (s), vilka

dels ansett att näst sista stycket i utskottets yttrande i avsnittet "Om­röstningar och opinionsundersökningar" i den allmänna motiveringen (s. 35) bort ha nedanstående lydelse och att utskottets specialmotivering till 2 kap. 18 S kommunallagen (s. 58-59) bort utgå:

 

KU 1976/77:25                                                        97

Under utskottsbehandlingen har frågan om valnämndens medverkan vid opinionsundersökningar och omröstningar övervägts. Enligt rättspraxis är ett kommunalt beslut om en sådan omröstning olagligt om valnämnden avses medverka. Kommunallagsutredningen föreslog för sin del ett särskilt stadgande alt valnämnden fick anlitas i samband med undersökningar av detta slag under förutsättning att nämndens övriga verksamhet inte hindras därmed.

Enligt utskottets mening kan det vara lämpligt att kommunen får anlita valnämndens ledamöter för att organisera och genomföra opinionsunder­sökningar av omröstningskaraktär. I valnämnden finns i allmänhet en be­tydande erfarenhet av de praktiska frågor som kan aktualiseras i sådana sammanhang. Ett stadgande av det slag som föreslagits av kommunallags­utredningen skapar emellertid onödiga problem av både principiell och prak­tisk natur. Valnämnden är en specialreglerad kommunal nämnd vars upp­gifter uteslutande regleras i vallagen. Redan pä denna grund framstår del som betänkligt att jämställa valnämndens biträde vid kommunala opinions­undersökningar med dess ordinarie uppgifter vid de allmänna valen. Val­nämndens auktoritet kan vidare komma alt försvagas om den som spe-cialregleral organ ibland skall stå som ansvarig för förrättning som är mindre formbunden än vid allmänna val. Som framhållits under remissbehandlingen uppkommer också särskilda problem om valnämndens medverkan föreskrivs i lag. Sålunda måste frågan om landstingets rätt att anlita den kommunala valnämnden regleras särskilt. Det krävs t. ex. bestämmelser om kostnads­regleringen mellan landstingskommunerna och kommunerna. Vidare upp­står frågan om i vilken utsträckning övriga regler i vallagen bör betraktas som tillämpliga vid en ifrågasatt omröstning. Det finns betydande risker för att planering och genomförande av olika omröstnings- och opinions­undersökningar försenas och onödigt kompliceras om valnämnden i sin egenskap av valnämnd förutsätts medverka.

Med den i propositionen föreslagna lagtexten blir det möjligt för kom­munerna och landstingskommunerna att utnyttja den erfarenhet och or-gansation som finns hos de kommunala valnämnderna genom att i varje särskilt fall utse dess ledamöter till en kommitté med ansvar för under­sökningens genomförande. Därigenom undviks de svårigheter som följer med en medverkan av valnämnden som sådan. Vid landsiingskommunala undersökningar kan landstingen själva utse de kommunala valnämndernas ledamöter till lokala kommittéer och fråga behöver aldrig uppstå huruvida en viss kommun av olika skäl ej önskar medverka i en undersökning av detta slag. Landstingen får därmed också själva svara för de kostnader som är förknippade med undersökningen.

Med hänsyn till vad som anförts ovan anser utskottet alt valnämnderna i sin egenskap av valnämnder inte bör kunna anlitas vid de opinionsun­dersökningar och omröstningar som åsyftas i paragrafen,

7 Riksdagen 1976/77. 4 saml. Nr 25

 

KU 1976/77:25                                                        98

dels ansett att utskottets förslag till 2 kap. 18 S kommunallagen (bilaga I) bort ha följande lydelse:

Om fullmäktige beslutar del, får som ett led i beredningen av elt ärende som det tillkommer fullmäktige att handlägga inhämtas synpunkter från medlemmar i kommunen eller landstingskommunen.

Särskilda yttranden

1. av herr Fiskesjö (c) och fru Hammarbacken (c), vilka beträffande frågan om kommunallagens terminologi m. m. anfört följande:

Kommunallagen är för de kommunala styrelseorganen en övergripande lag av i princip samma slag som regeringsformen för de statliga styrel­seorganen. Kommunallag och regeringsform har också det gemensamt att de är av grundläggande betydelse för det demokratiska styrelseskicket som sådant. Av detta följer bl. a. alt det är särskilt viktigt att dessa lagar är sä utformade att de utan svårighet kan läsas och förstås av en bred allmänhet utan ett omständligt tolkningsarbete.

Den nya kommunallagen lorde härvidlag vara åtskilligt bättre än de kom­munallagar den ersätter. Ytteriigare förbättringar hade enligt vår mening varit möjliga att åstadkomma med hjälp av bl. a. en enhetligare och klarare terminologi.

Vi vill först fästa uppmärksamheten på alt de benämningar som använts i kommunallagen inte helt överensstämmer med regeringsformens. Grun­derna för den kommunala självstyreisen anges i 1 kap. 7 S i regeringsformen. Där talas det om "primärkommuner" och "landstingskommuner". 1 den nya kommunallagen används benämningarna "kommun" och "landstings­kommun". Det är i och för sig bra att den konstiga bildningen "primär­kommun" inte återkommer i kommunallagen. Men det är inte tillfreds­ställande alt benämningarna inte är desamma i grundlag och kommunallag. Del bästa skulle enligt vår mening vara om de allmänt vedertagna begreppen "kommun" och "landsting" utan vare sig prefix eller suffix genomgående användes i all lagtext. Vi föreslog detta från centerns sida redan vid grund­lagsreformen 1973.

Men även i kommunallagen som sådan används benämningar som enligt vår mening i onödan komplicerar förståelsen av lagtexten.

Lagen skall gälla för såväl kommuner som landsting. Gemensamt för kommuner och landsting är att de har en direktvald beslutande församling, ett övergripande slyrelseorgan samt en rad på särskilda sakuppgifter inriktade nämnder. Men i lagen behålls en oenhetlig terminologi som leder till sär­skilda svårigheter. Det beslutande organet benämns i kommunen "kom­munfullmäktige" men i landstinget "landstinget". Styrelsen i kommunen kallas för "kommunstyrelsen" men i landstinget för "förvaltningsutskottet". - Benämningen förvaltningsutskott är direkt missvisande med hänsyn till de uppgifter organet i fråga har.

 

KU 1976/77:25                                                        99

För alt man inte skall behöva upprepa de olika benämningarna i en lång rad paragrafer i kommunallagen har i 1 kap. 2 S införts en allmän bruks­anvisning om vad som skall förstås med begreppen "fullmäktige" och "sty­relse" som använts i de följande paragraferna. Denna metodik leder onek­ligen till svårigheter för läsaren.

Enligt vår mening hade det varit bättre att ta steget fullt ut och genom­
gående använda följande terminologi:
kommun                            landsting

kommunfullmäktige              landstingsfullmäktige

kommunstyrelse                  landstingsstyrelse

Med en sådan begreppsapparat hade kommunallagen vunnit åtskilligt i klarhet och läsbarhet.

Vi vill i detta sammanhang också anföra att vi anser att del är olämpligt att en rad nämnder har benämningen styrelser. Termen styrelse borde endast användas om det övergripande styrande organet i kommuner och landsting.

2. av herr Tarschys (fp) som beträffande frågorna om kommunallagens ter­minologi, de hehldsengagerade förtroendemännens ställning, suppleanternas in­träde i styrelsen och andra nämnder och kommunal folkomröstning m. m. anfört följande:

Genom den enhetliga kommunallagen skapas en ny ram för den regionala och lokala självstyrelsen. Det ligger ett värde i att reformen genomförs i stor enighet. Utskottet har på åtskilliga punkter förbättrat och förtydligat proposiiionen, men några brister kvarstår.

I en lagtext bör vanliga ord ha sin vanliga betydelse. Preciseringar är ibland nödvändiga, men det finns ingen anledning att kalla päron för äpplen. Den nya kommunallagen bryter mot denna elementära regel genom att använda termen "styrelse" för kommunstyrelse och förvaltningsutskott, ter­men "fullmäktige" för kommunfullmäktige och landsting samt termen "an­nan nämnd" för styrelser och nämnder. Detta kommer ofelbart att skapa förvirring. 1 kap. 2 S, som nu måste anlitas för "dechiffrering" av lagtexten, hade bort utgå, och i stället hade man bort antingen skriva ut de åsyftade organens vanliga namn i varje paragraf eller, ännu hellre, genomföra en radikal namnreform. Många, kanske flertalet medborgare har ingen aning om vad "förvaltningsutskottet" är eller gör. Det vore rimligare att kalla detta organ för "landstingsstyrelse".

Det finns andra föråldrade och ofta missuppfattade uttryck som hade bort ersättas. Hit hör "skattekrona" och "skalteöre" (6 kap. 2 S).

En ny kommunallag måste utgå från aktuella förhållanden. Därför är del olyckligt att man blundat för den professionalisering som skett i kom­munalpolitiken. Borgarråden i Stockholm behandlas i många paragrafer, men ordet "kommunalråd" förekommer inte i den nya kommunallagen. Am­bitionen har varit att likställa alla förtroendevalda, vare sig de är "fritids-

 

KU 1976/77:25                                                       100

politiker" eller del- eller heltidsarbetande. Även om det kan finnas goda skäl för en sådan strävan efter jämställdhet går det inle att bygga lagstift­ningen på en rollfördelning som redan är passerad av utvecklingen. Det hade varit lämpligt att ta upp de heltidsengagerade förtroendemännens ställ­ning i det kommunala arbetet till en noggrann prövning och anpassa re­gelsystemet efter deras faktiska funktioner. Det hade t. ex. varit önskvärt alt ge fullmäktigeledamöterna rätt att framställa interpellation lill program-eller rotelansvarigt kommunalråd (2 kap. 24 S).

I ett avseende gynnas större partier pä mindre partiers bekostnad. I 3 kap. 2 S regleras ordningen för suppleanternas inträde vid de tillfällen dä ordinarie ledamöter i styrelsen eller annan nämnd är frånvarande. Om supp­leanterna inte är proportionellt valda skall turordningen enligt utskottets förslag fastställas vid valtillfället. Tillämpas däremot proportionellt valsätt gäller reglerna i 8 S lagen om proportionellt valsätt, som innebär alt om ingen suppleant med "rätt" partifärg finns närvarande blir det i stället en suppleant från det största partiet som inträder. Det aren besynneriig princip. En bättre ordning vore att de genom proportionellt val utsedda ordinarie ledamöterna enskilt eller partigruppsvis fick anmäla i vilken ordning sup­pleanter från andra partier borde inträda vid förfall för suppleanter med "rätt" partifärg.

En väsentlig landvinning är att kommunala folkomröstningar nu blir lagliga. Det räcker emellertid inte med en allmän bestämmelse om att "omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande" får ar­rangeras. Om folkomröstningar - som folkpartiet vill - skall kunna bli ett stimulerande och regelbundet förekommande inslag i den kommunala de­mokratin går det inle att bygga på improvisationer. Del fordras klara regler om hur frågorna skall formuleras och omröstningar genomföras. En lag om kommunal folkomröstning bör därför snarast utarbetas till förtydligande av kommunallagens 2 kap. 18 S-

3. av herrar Björck i Nässjö (m) och Schött (m), vilka beträffande frågan om beslutförhetskravet i kommuner och landsting anfört följande:

När utredningen om den kommunala demokratin analyserade de frågor som sammanhänger med kommunfullmäktiges resp. landstingsmötets ar­betsförhållanden föreslog den bl. a. ett obligatoriskt suppleantsystem och lagstiftning som skulle underlätta för medborgarna att acceptera kommunala förtroendeuppdrag. Dessa förslag har antagits av riksdagen. En naturiig kon­sekvens härav bör vara all man behåller kravet på högsta möjliga närvaro i de kommunala beslutsförsamlingarna.

Vi delar således den uppfattning som ledamoten Göran Åstrand framförde i reservation till utredningen, nämligen att beslutförhetskravet i kommuner och landsting liksom hittills skall vara närvaro av minst två tredjedelar

 

KU 1976/77:25                                                       101

av ledamöterna. Den sänkning av beslutförhetskravet till mer än hälften av ledamöterna som utredningsmajoriteten och nu ulskoltel förordat kan inte tolkas som annat än ett minskat närvarokrav. Enligt vår uppfattning skulle det från kommunaldemokratisk synpunkt vara djupt olyckligt om detta skulle leda till minskad närvaro frän ledamöternas sida.

Vi anser därför att utskottet bort som beslutförhelskrav för fullmäktige - i såväl kommun som landsting - föreslå närvaro av minst tvä tredjedelar av ledamöterna.

4. av herrar Björck i Nässjö (m) och Schött (m), vilka beiräffande frågan
om tandshövdingens näiyaroräti vid landstingets sammanträden anfört följande:

Kommunallagsutredningen föreslog att en motsvarighet till den nuva­rande bestämmelsen i 29 S landstingslagen om landshövdingens eller av­delningschefs yttranderätt borde behällas som en särregel för landstingen.

Vi beklagar, alt föredragande siatsrådel och utskottet icke följt detta för­slag, dä enligt vår uppfattning hittills gällande ordning inneburit en naturlig och värdefull samordning mellan länsstyrelsen och landstingskommunen.

5. av herr Fiskesjö (c) och fru Hammarbacken (c), vilka beträffande frågan
om viss näiyaroräti vid sammanträden med styrelser och nämnder anfört föl­
jande:

Närvarorätten vid sammanträden med styrelser och nämnder regleras i kommunallagen i 3 kap. 7 och 15 SS- Dessutom hänvisar 13 S bl. a. lill 7S.

Enligt 7 S bestämmer styrelser och nämnder själva vilka som utöver le­damölerna får vara närvarande. Den som kallats till sammanlräde genom styrelsens eller nämndens beslut kan få tillåtelse att dellaga i överiäggningen men inte i besluten. Vederbörande får inte anteckna egen mening lill pro­tokollet. Föredragande statsrådet anför i propositionen (prop. 1975/76:187 s. 452) att sådan rätl i princip endast bör tillkomma den som har rätt att dellaga i beslutet.

Mot de bestämmelser som här redovisats har vi ingen erinran. Det är självklart av värde att en nämnd för att få information i en speciell fråga kan kalla in utomstående expertis oavsett om det gäller tjänsteman, kom­munal förtroendeman - t. ex. kommunalråd - eller annan särskild sakkun­nig. Det viktiga är att det är nämnden själv som bedömer behovet och som bestämmer vem som skall kallas.

Däremot är vi mycket tveksamma till de beslämmelser som ges i 15 S. Enligt denna paragraf kan fullmäktige besluta att viss person eller vissa personer som inte ingår i nämnden skall ha generellt tillträde lill nämndens sammanträden. Vederbörande som på detta sätt får rätl alt närvara har också rätt att deltaga i överiäggningarna och rätt alt få sin mening antecknad lill protokollet.

 

KU 1976/77:25                                                       102

Den möjlighet som här öppnas för tillträde till nämndernas sammanträden kan i. ex. komma att innebära att vissa kommunalråd eller alla får generell rätl att vara närvarande vid samtliga styrelsers och nämnders sammanträden. Detta kan leda till att de heltidsanställda förtroendemännen kommer att dominera nämndernas sammanträden på övriga förtroendevaldas bekostnad.

Det förefaller dessutom inkonsekvent att de som av fullmäktige tillerkänts närvarorätt också för rätt att anteckna sin mening till protokollet. Sådan rätt har som ovan nämnts inte de som nämnden själv beslutar att kalla. Vi förutsätter att de befogenheter som 3 kap. 15 § tillerkänner fullmäktige kommer att tillämpas ytteriigt restriktivt.

 

KU 1976/77:25

Bl

Bi/aga 1

Kommunallag

Propositionens förslag

Utskottets förslag

 

1 kap. Allmänna beslämmelser

1 kap. Allmänna bestämmelser

 

1§ Riketärindelat i kommuner och landstingskommuner.

Varje län utgör en landstingskom­mun, om ej annat är föreskrivei.

Om kommunalförbund och om ändring i kommunal indelning finns särskilda beslämmelser.

1§ Riketärindelat i kommuner och landstingskommuner.

Varje län utgör en landstingskom­mun, om ej annat är föreskrivet.

Om kommunalförbund och om ändring i kommunal och landstings­kommunal indelning finns särskilda bestämmelser.

 

2 S / denna tag avses med fullmäktige kommunfullmäktige och landstinget samt med styrelsen kommunstyrelsen och förvahningsutskoltei.

2 S Medlem av kommun är var och     3 S Medlem av kommun är den som

en som är kyrkobokförd i kommu­nen, äger fast egendom där eller är taxerad till kommunalskatt där.

Medlem av landstingskommun är var och en som är medlem av kom­mun inom landstingskommunen.

är kyrkobokförd i kommunen, äger fast egendom där eller är taxerad till kommunalskatt där.

Medlem av landstingskommun är den som är medlem av kommun inom landstingskommunen.

 

3 § Kommun och landstingskom­mun för själva vårda sina angelägen­heter.

Stockholms läns landstingskom­mun för handha angelägenhet som avser del av landstingskommunen och som ankommer på kommun, om det är påkallat med hänsyn till betydande behov av samverkan mel­lan kommunerna inom nämnda del.

Om vissa angelägenheter som an­kommer på kommun och landstings-

¥S Kommun och landstingskom­mun för själva vårda sina angelägen­heter.

Stockholms läns landstingskom­mun för handha angelägenhet som avser del av landstingskommunen och som ankommer på kommun, om det är påkallat med hänsyn lill beiydande behov av samverkan mel­lan kommunerna inom nämnda del.

Om vissa angelägenheter som an­kommer pä kommun eller lands-

 

KU 1976/77:25

B2

 

Propositionens förslag

kommun finns särskilda bestämmel­ser. Vad som sägs i andra stycket gäller ej i fråga om sådana angelä­genheter.

UtskottetsfÖrslag

tingskommun finns särskilda be­stämmelser. Vad som sägs i andra stycket gäller ej i fråga om sådana angelägenheter.

 

4 S Beslutanderätten tillkommer I kommun kommunfullmäktige och i landstingskommun landstinget.

Förvaltning och verkställighet utövas i kommun av kommunstyrelsen och övriga nämnder samt i lands­tingskommun av förvaltningsutskoitet och övriga nämnder. Nämnderna be­reder även ärenden som skall avgö­ras av kommunfullmäktige och lands­tinget. För sådan uppgift kan sär­skild beredning bestående av en eller flera personer tillsättas.

Förvaltningsutskottet företräder landstinget mellan tandstingsmötena i den utsträckning som landstinget be­stämmer och i den mån annat ej följer av lag eller annan författning. Beslut som har fattats med stöd av detta stycke skall anmälas lill landstinget. Landstinget bestämmer i vilken ord­ning detta skatt ske.

5 S Kommuns och landstingskom-mims beslutanderätt utövas av full­mäktige.

Förvaltning och verkställighet an-kommer på styrelsen och övriga nämnder. Nämnderna bereder även ärenden som skall avgöras av fult-mäktige. För sådan uppgift kan till­sättas särskild beredning beslående av en eller flera personer.

Fullmäktige får uppdraga åt styrel­sen etter annan nämnd alt i fullmäk­tiges ställe fana beslut i viss grupp av ärenden, i den mån ej annat följer av lag eller annan författning. Sådant uppdrag får ej avse ärenden som är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

 

kommunjullmäklige och tandsiingei samt med styrelsen kommunstyrelsen ochJÖrvaltningsulskottet.

2 kap. Fullmäktige

(J§ Fullmäktige beslutar hur mänga ledamöter i fullmäktige som skall ut­ses. Antalet skall bestämmas till ett udda tal och till minst

31 i kommun med 12 000 röstbe­rättigade invånare eller därunder och

2 kap. Fullmäktige

1 S Fullmäktige beslutar hur många ledamöter i fullmäktige som skall ut­ses. Antalet skall bestämmas till ett udda tal och till minst

31 i kommun med 12 000 röstbe­rättigade invånare eller därunder och

 

KU 1976/77:25

B3

 

Proposiiionens jörslag

i landstingskommun med 140 000 röstberättigade invånare eller därun­der,

41 i kommun med över 12 000 till och med 24 000 röstberättigade in­vånare,

51 i kommun med över 24 000 till och med 36 000 röstberättigade in­vånare och i landstingskommun med över 140 000 lill och med 200 000 röstberättigade invånare,

61 i annan kommun med över 36 000 röstberättigade invånare än Stockholms kommun,

71 i landstingskommun med över 200 000 /;'// och med 300 000 röstbe­rättigade invånare,

101 i Stockholms kommun och i landstingskommun med över 300 000 röstberättigade invånare.

Vid tillämpningen av första stycket skall som röstberättigad anses den som har upptagits i gällande röst­längd. Länsstyrelsen skall genast un­derrättas om beslut om ändring av antalet fullmäktige. Beslut om änd­ring av antalet skall tillämpas först när val i hela riket av fullmäktige förrättas nästa gång.

UtskottetsjÖrslag

i landstingskommun med 140 000 röstberättigade invånare eller därun­der,

41 i kommun med över 12 000 till och med 24 000 röstberättigade in­vånare,

51 i kommun med över 24 000 lill och med 36 000 röstberättigade in­vånare och i landstingskommun med över 140 000 lill och med 200 000 röstberättigade invånare,

61 i kommun med över 36 000 röstberättigade invånare,

71 i landstingskommun med över 200 000 röstberättigade invånare.

I Stockholms kommun och i lands-tingskommunmed över 300 000 röst­berättigade invånare skall dock anta­let fullmäktige bestämmas till minst 101.

Vid tillämpningen av första och andra styckena skall som röstberät­tigad anses den som har upptagils i gällande röstlängd. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslut om ändring av antalet fullmäktige. Sådant beslut skaW tillämpas först när val i hela riket av fullmäktige för­rättas nästa gång.

 

7S För ledamöterna i fullmäktige skall utses suppleanter.

I kommun bestämmer kommun­fullmäktige del antal suppleanter som skall ligga till grund för tillämp­ningen av bestämmelserna i 14 kap. 19 S vallagen (1972:620) om utseen­de av suppleanter. Antalet skall ut­göra viss andel, dock högst hälften, av det antal platser som varje parti erhåller i kommunen eller, om kom­munen har indelais i valkrelsar. i varje   valkrets.   Uppkommer  därvid

2 S För ledamöterna i fullmäktige skall utses suppleanter.

I kommun bestämmer kommun­fullmäktige det antal suppleanter som skall ligga till grund för tillämp­ningen av bestämmelserna i 14 kap. 19 S vallagen (1972:620) om utseen­de av suppleanter. Antalet skall ut­göra viss andel, dock högst hälften, av del antal platser som varje parti erhåller i kommunen. Om därvid wpAowmer brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela tal. Länsstyrel-

 

KU 1976/77:25

B4

 

Proposiiionens jörslag brutet tal, avrundas detta till när­mast högre hela tal. Om beslutet skall länsstyrelsen genast underrättas.

Om antalet suppleanter för leda­mölerna i landstinget gäller vad som

Utskoneisjörslag

sen skall genasi underrättas om kom-

nnmfullmäkiiges beslui.

Om antalet suppleanter för leda­mölerna i landstinget gäller vad som

är föreskrivet i vallagen (1972:620).      är föreskrivet i vallagen.

äS Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i kommunfullmäk­tige tillkommer den som är kyrko­bokförd i kommunen och som har uppnätt aderton års ålder senast på valdagen. Den som är omyndigför-klarad av domstol har dock ej röst­rätt. Den som ej är svensk med­borgare har rösträtt endast om han har varit kyrkobokförd i riket den 1 november de tre åren närmast före valåret. Varje röstberättigad har en röst.

Vid val av ledamöter och supple­anter i landsting tillkommer rösträit var och en som vid val av ledamöter i kommunfullmäktige är röstberätti­gad \ kommun inom landstingskom­munen.

Frågan huruvida rösträtt enligt första och andra styckena föreligger avgörs på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

i S Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i kommunfullmäk­tige har den som är kyrkobokförd i kommunen och som har uppnätt aderton års ålder senast på valdagen. Den som är oinyndigförklarad av domstol har dock ej rösträtt. Den som ej är svensk medborgare har rösträtt endasi om han har varit kyr­kobokförd i riket den 1 november de tre åren närmast före valåret. Var­je röstberättigad har en röst.

Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i landsting,/)a/- den som är röstberättigad vid val av ledamöler och suppleanter i kommunfullmäkti­ge i kommun inom landstingskom­munen.

Frågan huruvida rösträit enligt första och andra styckena föreligger avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

 

9S Ledamöter och suppleanter i fullmäktige väljes bland dem som uppfyller villkoren för rösträtt enligt 8§ första och andra styckena.

Landshövding, länsöverdirektör eller avdelningschef vid länsstyrelse är ej valbar till ledamot eller supp­leant. Den som är anställd hos kommunen eller landstingskommu­nen och som i egenskap av föredra-

4 S Ledamöler och suppleanter i fullmäktige väljes bland dem som uppfyller villkoren för rösträtt enligt 3 S första och andra styckena.

Landshövding, länsöverdirektör och avdelningschef vid länsstyrelse är ej valbara till ledamot eller supp­leant. Den som är anställd hos kommunen eller landstingskommu­nen och som i egenskap av föredra-

 

KU 1976/77:25

B5

 

Proposhionens förslag gande hos styrelsen eller på grund av andra uppgifter som hör till tjäns­ten har den ledande ställningen bland kommunens eller landstings­kommunens tjänstemän är ej heller valbar.

Upphör ledamot eller suppleant alt vara valbar, förfaller hans uppdrag omedelbart. Fullmäktige skall befria ledamot eller suppleani från hans uppdrag, om han vill avgå och sär­skilda skäl ej talar däremot.

UtskottetsjÖrslag

gande hos styrelsen eller på grund av andra uppgifter som hör till tjäns­ten har den ledande ställningen bland kommunens eller landstings­kommunens tjänstemän är ej heller valbar.

öm ledamot eller suppleant upp­hör att vara valbar, förfaller hans uppdrag genast. Fullmäktige skall befria ledamot eller suppleant från hans uppdrag, om han vill avgå och särskilda skäl ej talar däremot.

 

70 § Ledamot och suppleant i full­mäktige eller beredning har rätt till den ledighet från anställning som be­hövs för uppdraget.

5 S Ledamot och suppleant i full­mäktige eller beredning har rätt till den ledighet från anställning som be­hövs för uppdraget.

 

11 § Ledamöter och suppleanter i fullmäktige väljes för tre tjänstgö­ringsår, räknat från och med den 1 november det år då valet har skett.

I Stockholms kommun räknas tjänstgöringstiden från och med den 15 oktober det år då valet har skett.

Om val av ledamöter och supple­anter med anledning av ändring i kommunal eller fandstingskommu-nal indelning finns särskilda bestäm­melser.

6 S Ledamöter och suppleanter i fullmäktige väljes för tre tjänstgö­ringsår räknat frän och med den 1 november det år då valet har skelt.

I Stockholms kommun räknas tjänstgöringstiden från och med den 15 oktober det år då valet har skett.

Om val av ledamöter och supple­anter med anledning av ändring i kommunal eller landstingskommu­nal indelning finns särskilda bestäm­melser.

 

J2S 1 vallagen (1972:620) finns be­stämmelser

om kommuns och landstings­kommuns indelning i valkretsar och valdistrikt,

om valdag, röstlängd, vals förrät­tande och avslutande samt

om förfarandet när ledamot i full­mäktige har avgått före den bestäm­da tjänstgöringstidens utgång och

7S I vallagen (1972:620) finns be­stämmelser om

1.    kommuns och landstings­kommuns indelning i valkrelsar och valdistrikt,

2.    valdag, röstlängd, vals förrät­tande och avslutande samt

3.    förfarandet när ledamot i full­mäktige har avgått före den bestäm­da tjänstgöringstidens utgång och

 

KU 1976/77:25

B6

 

Propositionens Jörslag

när suppleant för ledamol har inträn

som ledamot i fullmäktige eller av

annan   anledning   har  avgått som

suppleant.

Utsko ttetsjöislag

när suppleani för ledamol har inträtt

som ledamot i fullmäktige eller av

annan  anledning  har avgått   som

suppleant.

 

13 S Fullmäktige väljer för varje ijänsigöringsår vid jörsia sammanirä­del under tjänstgöringsåret bland sina ledamöler en ordförande och en vice ordförande samt, om futtmäktige be­slutar det, även en andre vice ordföran­de. Till dess valen har förrättats, utö­vas ordförandeskapet av den //// tjänstgöringstiden äldste bland leda­möterna eller, om två eller flera leda­möter har lika lång ijänsigöringsiid, av den bland dem som är äldst till levnads­åldern.

Kan varken ordföranden, vice ord-Jöranden eller, om sådan har utsetts, andre vice ordjöranden närvara vid sammanträde, skall fullmäktige utse annan ledamot att för tillfället föra ordet.

/ .fråga om ordförandeskapet vid första sammanträdet med fullmäkti­ge som har valts med anledning av ändring i kommunal indelning finns särskilda bestämmelser.

ÄS Fullmäktige väljer för den tid som Jullmäktige bestämmer bland sina ledamöter en ordförande och en eller två vice ordförande. Till dess va­len har förrättats, utövas ordföran­deskapel av den som har varii ledamol längst tid. Om två eller flera har varii ledamölerWka länge, har den äldste av dem företräde.

Om varken ordföranden etter vice ordförande kan närvara vid samman­träde, utser fullmäktige annan leda­mot aU för tillfället föra ordet.

Om ordförandeskapet vid första sammanträdel med kommunfull­mäktige som har valts med anled­ning av ändring i kommunal indel­ning finns särskilda bestämmelser.

 

14 Fullmäktige sammanträder en­ligt den ordning som fullmäktige be­stämmer med iakttagande av före­skrifterna i tredje stycket samt i 57 och 68 §§ om tid för handläggning av vissa ärenden. Sammanträde skall även hållas, när styrelsen eller minst en tredjedel av fullmäktiges ledamö­ter begär det eller ordföranden finner att det behövs.

I landstingskommun bör sam­manträde hållas minst fyra gånger varje år.

9S Fullmäktige sammanträder en­ligt den ordning som fullmäktige be­stämmer med iakttagande av före­skrifterna i tredje stycket samt i 4 kap. 4 § och 5 kap. 6  om tid för handläggning av vissa ärenden. Sammanträde skall även hällas, när styrelsen eller minst en tredjedel av fullmäktiges ledamöter begär det el­ler ordföranden anser att det behövs. I landstingskommun bör sam­manträde hällas minst fyra gånger varje är.

 

KU 1976/77:25

B7

 

Proposiiionens förslag

Vid sammanlräde före utgången av december månad förrättas val till de befattningar inom kommunen eller landstingskommunen som blir ledi­ga vid årets slut. År då val i hela rikel av fullmäktige har ägt rumor-rättas valen av de nyvalda fullmäk­tige.

I Stockholms kommun skall sty­relsen samt ordförande och vice ordfö­rande i slyrelsen väljas vid första sam­manträdet med fullmäktige under Ijänslgöringsårei.

UtskottetsjÖrslag

Vid sammanträde före december månads utgång förrättas val till de be­fattningar inom kommunen eller landstingskommunen som blir ledi­ga vid årets slut. År dä val i hela riket av fullmäktige har ägt rum skall valen förrättas av de nyvalda full­mäktige.

I Stockholms kommun skall sty­relsen väljas vid första sammanträ­det med fullmäktige under tjänstgö-ringsäret.

 

15 S Kungörelse om sammanträde med fullmäktige utfärdas av ordför­anden. Den skall innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet samt om de ärenden som skall be­handlas. Kungörelsen skatt minst en vecka före sammanträdesdagen anslås på kommunens anslagstavla när fråga är om sammanträde med kommun­fullmäktige och på landstingskommu­nens anslagstavla när fråga är om sammanträde med landstinget. Om fullmäktige har bestämt det, skall kungörelsen anslås också på annan plats. Minst en vecka före sammanirä-desdagen skall kungörelsen sändas med posten till varje ledamot och suppleant i futtmäktige.

Uppgift om tid och plats för sam­manträde samt, om fullmäktige har bestämt det, uppgift om de ärenden som skall behandlas skall minst en vecka före sammanträdesdagen in­föras i en eller flera ortstidningar. Vid sammanträde före utgången av december månad avgöres för nästa kalenderår i vilken eller vilka tid­ningar sådant tillkännagivande skall införas. Därvid bör väljas tidningar som genom spridning inom olika

70 S Kungörelse om sammanträde med fullmäktige utfärdas av ordför­anden. Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för samman­trädet samt om de ärenden som skall behandlas.

Kungörelsen skall minst en vecka JÖre sammanträdesdagen anslås på kommunens etter landstingskommu­nens anslagstavla och inom samma tid sändas med posten till varje ledamot och suppleant i fullmäktige.

Uppgift om tid och plats för sam­manträde saml, om fullmäktige har bestämt det, uppgift om de ärenden som skall behandlas skall minst en vecka före sammanträdesdagen in­föras i en eller flera ortstidningar. Vid sammanträde före december månads utgång avgöres för följande kalenderår i vilken eller vilka tid­ningar sådant tillkännagivande skall införas. Därvid bör väljas tidningar som genom spridning inom olika

 

KU 1976/77:25

B8

 

Propositionens förslag
grupper av kommunens eller lands­
tingskommunens   medlemmar
bringar tillkännagivandet till de fles­
tas kännedom. Har vid fattandet av
beslut I ämnet förslag om att tillkän­
nagivandet skall införas i annan orts­
tidning än sådan som omfattas av be­
slutet varit under omröstning och er-
håltli minst en tredjedel av rösterna,
skall tillkännagivandet införas också
i denna tidning.

Fordrarärende så skyndsam hand­läggning att kungörande i den ord­ning som föreskrives [första och and­ra styckena ej hinnes med, skall kungörelsen med uppgift om ären­det anslås senast vardagen före sam­manträdesdagen och sändas med posten till varje ledamot och supp­leant i fullmäktige så tidigt att den kan antagas komma honom tillhanda inom samma lid.

UtskottetsfÖrslag

grupper av kommunens eller lands­
tingskommunens    medlemmar
bringar tillkännagivandet lill de fles­
tas kännedom. Om förslag om att
tillkännagivandet skall införas i
annan ortstidning/oV minst en tred­
jedel av rösterna, skall tillkännagi­
vandet införas också i denna tidning.

Om ärende fordrar så skyndsam handläggning att kungörande i den ordning som föreskrives i andra och Iredje styckena ej hinnes med, skall kungörelsen med uppgift om ären­det anslås senast vardagen före sam­manträdesdagen och sändas med posten till varje ledamot och supple­ant i fullmäktige sä tidigt att den kan antagas komma honom till hända inom samma tid.

 

76 S År ledamot i fullmäktige hind­rad alt inställa sig till sammanträde eller att vidare deltaga i sammanträ­de, inträder i hans ställe den supp­leant som enligt den mellan supp­leanterna bestämda ordningen står i tur alt tjänstgöra. Vad som har sagts om ledamot gäller även supp­leant, som har kallats att tjänstgöra eller som tjänstgör i stället för leda­mot.

Ledamot, som inställer sig under pågående sammanträde eller till fort­salt sammanträde, har rätt alt tjänst­göra även om suppleant har intrält i hans ställe. Ledamol, som har av­brutit tjänstgöringen vid samman­lräde pä grund av annat hinder än jäv, får därefter ej tjänstgöra vid sammanträdet.

Suppleant som har börjat tjänsl-

77 S Om ledamot i fullmäktige är hindrad att inställa sig till samman­träde eller att vidare deltaga i sam­manträde, inträder i hans ställe den suppleant som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen står i tur att tjänstgöra. Vad som har sagts om ledamot gäller även supp­leant, som har kallats att tjänstgöra eller som tjänstgör i stället för leda­mot.

Ledamot, .som inställer sig under pågående sammanträde eller till fort­satt sammanträde, har.rätt att tjänst­göra även om suppleant har inträtt i hans ställe. Dock får ej ledamot, som har avbrutit tjänstgöringen vid sammanträde pä grund av annat hin­der än jäv, därefter under samma dag tjänstgöra vid sammanträdet.

Suppleant som har börjat tjänst-

 

KU 1976/77:25

B9

 

Proposhionens förslag göra med stöd av första stycket har företräde titt tjänstgöring framför an­nan suppleant, även om denne står i tur att tjänstgöra enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen. Suppleant, som på grund av att han är jävig i visst ärende avbryter tjänst­göringen vid sammanträde, för äter Ijänslgöra sedan ärendet har hand­lagts.

År samtliga suppleanter för leda­mot i kommunfullmäktige hindrade att inställa sig till sammanträde eller att vidare deltaga i sammanträde, in­träder i ledamotens ställe den supp­leant som enligt den mellan supp­leanterna bestämda ordningen står i tur att tjänstgära för den ledamot som har erhållit den första platsen för partiet i valkretsen. Om sådan suppleant ej kan tjänstgöra, inträder den suppleant som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen står i tur att tjänstgöra för den le­damol som har erhållit den andra platsen för partiet i valkretsen och så vidare efter samma grund. År par­tiets samtliga suppleanter i valkret­sen hindrade att inställa sig till sam­manträde eller att vidare deltaga i sammanträde, inträder suppleant som har utsetts för partiet i annan valkrets efter den grund som nyss har sagts. Därvid öger suppleant som har utsetts i valkrets där partiets rös­tetal är högst företräde.

UtskottetsfÖrslag

göra med stöd av första stycket har företräde framför annan suppleant, även om denne står i tur att tjänst­göra enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen. Suppleant, som pä grund av att han är jävig i visst ärende avbryter tjänstgöringen vid sammanträde, för äter tjänstgöra sedan ärendet har handlagts.

Om samtliga suppleanter för leda­mot i kommunfullmäktige är hind­rade att inställa sig till sammanträde eller att vidare deltaga i sammanträ­de, inträder i ledamotens ställe den suppleant som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen står i tur att tjänstgöra för den le­damot som har erhållit den första platsen för partiet i valkretsen. Om sådan suppleant ej kan tjänstgöra, in­träder den suppleant som står i tur att tjänstgöra för den ledamot som harerhållit den andra platsen för par­tiet i valkretsen och sä vidare efter samma grund. Om partiets samtliga suppleanter i valkretsen är hindrade alt inställa sig till sammanträde eller att vidare deltaga i sammanlräde, in­träder suppleani som har utsetts för partiet i annan valkrets efter den grund som nyss har sagts. Därvid har suppleant, som har utsetts i valkrets där partiets röstetal är högst, före­träde.

 

77S Fullmäktige får handlägga ärende endast om flera än hälften av ledamöterna ar närvarande. Full­mäktige kan dock föreskriva att in­terpellation och fråga för besvaras, även om antalet närvarande är lägre

72 S Fullmäktige får handlägga ärende endast om mer än hälften av ledamöterna är närvarande. Full­mäktige kan dock föreskriva alt in­terpellation och fråga för besvaras, även om antalet närvarande är lägre

 

KU 1976/77:25

BIO

 

Proposiiionens förslag än vad nu har sagts.

År närvarande ledamot enligt 18 eller 64 § på grund av jäv hindrad att deltaga i handläggningen av visst ärende, för fullmäktige handlägga ärendet, även om antalet deltagande på grund av hindret ej uppgår till vad som föreskrives i första stycket.

UtskottetsjÖrslag

än vad som nu har sagts.

Om närvarande ledamot enligt 13 § eller 5 kap. 2 § på grund av jäv är hindrad att deltaga i handlägg­ningen av visst ärende, får fullmäk­tige handlägga detta, även om an­talet deltagande på grund av hindret ej uppgår till vad som föreskrives i första stycket.

 

7ÄS Ledamot i fullmäktige får ej deltaga i handläggning av ärende som personligen rör honom själv el­ler hans make, föräldrar, barn eller syskon eller annan honom närståen­de. Bestämmelser om jäv i samband med revision finns i 64 §.

7iS Ledamot i fullmäktige får ej deltaga i handläggning av ärende som personligen rör honom själv el­ler hans make, föräldrar, barn eller syskon eller annan honom närslåen­de. Bestämmelser om jäv i samband med revision finns i 5 kap. 2 §.

 

19 S Varje ledamot i fullmäktige har en röst.

Rätt att deltaga i fullmäktiges överiäggningar men ej i besluten till­kommer

1.   ordföranden eller vice ordfor-anden eller, om andre vice ordförande har utsetts, andre vice ordjöranden i slyrelsen,

2.   ordföranden eller vice ordför­anden eller, om andre vice ordföran(Je har utsetts, andre vice ordföranden i annan nämnd eller i beredning vid handläggning av ärende som har be­retts av nämnden eller beredningen och vid besvarande av interpellation som har ställts till ordföranden i nämnden eller beredningen,

3.   ledamot i styrelsen vid besva­rande av interpellation som enligt 29 § andra stycket har överlämnats för att besvaras av honom,

4.   revisor hos kommunen eller landstingskommunen vid behand-

14 Varje ledamot i fullmäktige har en röst.

Rätt au deltaga i fullmäktiges överiäggningar men ej i besluten har även

1.    ordföranden eller vice ordfö­rande i styrelsen,

2.    ordföranden eller vice ordfö­rande i annan nämnd eller i bered­ning vid handläggning av ärende som har beretts av nämnden eller be­redningen och vid besvarande av in­terpellation som har framställts till ordföranden i nämnden eller bered­ningen,

3.    ledamot i styrelsen och sådan ledamot i siyrelse för aktiebolag, eko­nomiskförening eller stiftelse som avses 123  andra stycket vid besvarande av interpellation som enligt 24  tredje stycket haröveriämnatsföratt besva­ras av honom,

4.    revisor hos kommunen eller landstingskommunen vid behand-

 

KU 1976/77:25

Bil

 

Propositionens Jörslag

ling av revisionsberättelsen för den

verksamhet som revisionen avser,

5. sådan tjänsteman hos kommu­
nen eller landstingskommunen som
avses i 9 i andra stycket samt,

6. i den mån fullmäktige har be­
slutat det, ledamot eller suppleant i
styrelsen eller annan nämnd eller /
beredning.

/ Stockholms kommun är borgarråd skyldig att närvara vid fullmäktiges sammanträden. Borgarråd får deltaga I överläggningarna och framställa för­slag men ej deltaga i besluten.

Fullmäktige för kalla tjänsteman hos den egna kommunen eller den egna landstingskommunen eller sär­skild sakkunnig för att meddela upp­lysningar vid sammanträde.

Utskoneisjörslag

ling av revisionsberättelsen för den

verksamhet som hans uppdrag avser,

5.   sådan tjänsteman hos kommu­nen eller landstingskommunen som avses i 4§ andra stycket samt,

6.   i den mån fullmäktige har be­slutat det, ledamot eller suppleant i styrelsen, annan nämnd eller bered­ning.

Fullmäktige för kalla tjänsteman hos kommunen eller landstings­kommunen eller särskild sakkunnig för att meddela upplysningar vid sammanträde.

/ Stockholms kommun skall borgar­råd närvara vid fullmäktiges samman­träden. Borgarråd får deltaga I över­läggningarna och framställa förslag men ej deltaga I besluten.

 

20 S Fullmäktige   skall   besluta   i ärende som har anhängiggjorts av

1.   styrelsen eller annan nämnd,

2.   ledamot eller, I Stockholms kommun, ledamot eller borgarråd genom motion,

3.   regeringen, central förvalt­ningsmyndighet eller länsstyrelsen eller

4.   revisorerna, om ärendet avser förvaltning som har samband med revisionsuppdraget.

Om fullmäktige har föreskrivit det, skall fullmäktige besluta i ärende som har anhängiggjorts av beredning.

75 S Fullmäktige   skall   besluta   i ärende som har väckts av

1.   styrelsen eller annan nämnd, om ej annat är föreskrivet i lag,

2.   ledamot genom motion,

3.   regeringen, central förvalt­ningsmyndighet eller länsstyrelsen,

4.   revisorerna, om ärendet avser förvaltning som har samband med revisionsuppdraget, eller

5.   beredning, om fullmäktige har föreskrivit det.

/ Stockholms kommun skall full­mäktige besluta även i ärende som har väckts av borgarråd genom motion.

 

21 S Ärende, vari fullmäktige skall besluta, skall beredas av den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör eller av en bered­ning som fullmäktige särskilt har ut­sett för ändamålet.

16 S Ärende, vari fullmäktige skall besluta, skall beredas av den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör eller av en bered­ning som fullmäktige särskilt har ut­sett för ändamålet.

8 Riksdagen 1976/77. 4 saml. Nr 25

 

KU 1976/77:25

B 12

 

Proposiiionens förstag

Om ärende har beretts av annan än den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, skall nämnden eller beredningen fö tillfälle att avge yttrande i ärendet innan det avgöres. Styrelsen skall all­lid fö tillfälle att yttra sig i ärende somjhar beretts av annan än styrel­sen.

Val för förrättas ulan föregående beredning. Ärende som avser änd­ring av antalet ledamöter i styrelsen eller annan nämnd eller avsägelse från uppdrag som ledamot eller suppleani i fullmäktige, styrelsen el­ler annan nämnd behöver ej heller beredas.

Utskottetsförstag

Om ärende har beretts av annan än den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, skall nämnden eller beredningen fö tillfälle att avge yttrande i ärendet innan det avgöres. Styrelsen skall all­tid fö tillfälle att yttra sig i ärende som har beretts av annan än styrel­sen.

Val får förrättas utan föregående beredning. Ärende som avser änd­ring av antalet ledamöter eller supp­leanter i slyrelsen eller annan nämnd eller avsägelse från uppdrag som ledamot eller suppleant i full­mäktige, i styrelsen eller i annan nämnd eller som revisor etter revisors­suppleant behöver ej heller beredas.

 

22 S Motion bör beredas så alt full­mäktige kan fatta beslut med anled­ning av motionen vid sammanträde som hålles inom ett år från det au motionen har väckts. Om bered­ningen ej kan avslutas inom sådan tid, skall detta och vad som har framkommit vid beredningen anmä­las till fullmäktige vid sammanträde inom angivna lid. Fullmäktige för vid behandling av sådan anmälan avskriva motionen från vidare hand­läggning.

77 S Motion bör beredas sä, att full­mäktige kan fatta beslut med anled­ning av motionen vid sammanträde som hålles inom ett år från det att motionen har väckts. Om bered­ningen ej kan avslutas inom sådan tid, skall delta och vad som har framkommit vid beredningen anmä­las till fullmäktige vid sammanträde inom angivna tid. Fullmäktige för vid behandling av sådan anmälan avskriva motionen från vidare hand­läggning.

 

23 S Om fullmäktige beslutar det, får som ell led i beredningen av elt ären­de som det tillkommer fullmäktige an handlägga inhämtas synpunkter från medlemmar i kommunen eller landstingskommunen.

18 S Fullmäktige får besluta att som ett led i beredningen av ett ärende som tillhör fullmäktiges handläggning 5to//inhämtas synpunkter frän med­lemmar i kommunen eller lands­tingskommunen. Detta kan ske genom omröstning, opinionsundersök­ning eller liknande förfarande. Därvid får valnämnden i kommunen anlitas.

 

KU 1976/77:25

Propostlonens förslag

B 13

UtskottetsfÖrslag

om ej nämndens verksamhet i övrigt hindras därigenom. Landstingskom­mun får dock anlita valnämnd en­dast om kommunfullmäktige beslutar det. Kommun har rätt att få ersättning för de kostnader somförantedes av an landstingskommun anlitar valnämn­den.

 

24 Kan sammanträde med full­mäktige ej slutföras pä utsatt dag, skall det fortsätta omedelbart eller vid senare tidpunkt. Skatt samman­trädet fortsätta vid senare tidpunkt, bestämmer och tillkännager ordför­anden genast lid och plats för det fortsatta sammanträdel.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är propor­tionellt, finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommun­fullmäktige m. m.

79 S öm sammanlräde med full­mäktige ej kan slutföras på utsatt dag, skall det fortsätta genast eller vid senare tidpunkt, öm samman­trädet skall forisätta vid senare tid­punkt, bestämmer och tillkännager ordföranden genast tid och plats för del fortsatta sammanträdel.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är propor­tionellt, finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsäu vid val inom landsting, kommun­fullmäktige m. m.

 

25 S Ärende skall bordläggas, om det begäres av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om val krävs be­slut av fullmäktige med vantig röst-öveiyiki. Detta gäller också om samma ärende skatt bordläggas mera än en gång.

Beslutas bordläggning, bestämmer och tillkännager ordföranden genast lill vilken dag ärendet skall uppskju­tas.

20 S Ärende skall bordläggas, om det begäres av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om val etter av tidigare bordlagt ärende krävs beslut av fullmäktige med enkel majoritet. majoritet.

Om bordläggning beslutas bestäm­mer och tillkännager ordföranden in­nan sammanträdet avslutas till vilken dag ärendet skall uppskjutas.

 

26 S Ordföranden leder fullmäktiges sammanträden och föredrager ären­dena. Det åligger ordföranden att till­se att ärende avgöres endast om fö-

27 S Ordföranden leder fullmäktiges sammanträden och föredrager ären­dena. Ordföranden skatt tillse att ärende avgöres endasi om föreskrif-

 

KU 1976/77:25

B 14

 

Proposhionens förslag reskrifterna i 15 § om kungörande och i 21 § om beredning har iaktta­gits i fråga om ärendet.

Åven om föreskrifterna i 15 och 21 §§ ej har iakttagits, får ärende av­göras på sammanträdet, om ärendet fordrar skyndsam handläggning och samtliga närvarande ledamöter be­slutar att det skall tagas upp ätt avgö­rande.

Utskottets förslag

terna i 10 § om kungörande och i 16 § om beredning har iakttagits i fråga om ärendet.

Årende som fordrar skyndsam handläggning får utan hinder av an föreskrifterna i 10 § om kungörande ej har iakttagits avgöras vid sammanträ­det om samtliga närvarande ledamö­ter beslutar del. Sådant ärende får utan hinder av att föreskrifterna i 16 § om beredning ej har iakttagits avgöras vid sammanträdet, om samtliga när­varande ledamöter är ense om beslu­tet.

 

27 Sedan överiäggningen i ett ärende harförklarats avslutad, fram­ställer ordföranden proposition så av­fattad, all den kan besvaras med ja eller nej. Ordföranden ger därefter till känna vad som enligt hans upp­fattning har beslutats och befäster beslutet med klubbslag, om ej om­röstning begäres.

Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och ske öp­pet utom vid val och i ärende som av­ser tillsättning av tjänst. Vid öppen omröstning för omröstningsapparat användas. Utgången bestämmes genom enkel röstövervikt, om ej an­nat är föreskrivet för särskilda fall. Vid lika röstetal för olika meningar sker avgörandet genom lottning, om ärendet avser val eller tillsättning av tjänst, och genom ordförandens ut­ slagsröst i övriga ärenden.

22 S Sedan ordföranden har förklarat överiäggningen i ett ärende avslutad, framställer han proposition, så avfat­tad att den kan besvaras med ja eller nej. Ordföranden ger därefter lill känna vad som enligt hans uppfatt­ning har beslutats och befäster be­slutet med klubbslag, om ej omröst­ning begäres.

Öm omröstning begäres, skall den verkställas efter upprop och ske öp­pet utom i ärende som avser val eller tillsäuning av tjänst. Vid öppen om­röstning för omröstningsapparal an­vändas. Utgången bestämmes genom enkel majoritet, om ej annat är föreskrivet för särskilda fall. Vid lika röstetal för olika meningar sker avgörandet genom lotining, om ärendet avser val eller tillsättning av tjänst, och genom ordförandens ui-slagsröst i övriga ärenden.

 

28 Val av styrelse och annan nämnd, av revisorer och revisors­suppleanter som avses i 63 )f saml av beredning skall vara proportionellt.

23 S Val av styrelse, annan nämnd

och berednii]g saml av revisorer och

revisorssuppleanter som avses i 5

■ kap. 1 § skall vara proportionellt, om

 

KU 1976/77:25

B15

 

Proposiiionens förslag om det begäres av minst så mänga le­damöter som motsvarar den kvot, vilken erhälles om antalet närvaran­de ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Är kvoten ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant propor­tionellt val finns särskilda bestäm­melser. Vad som sägs om annan nämnd äger i Slockholrrxs kommun ej tillämpning beträffande nämnd som avses i 48 § andra stycket.

Vad som sägs i första stycket gäl­ler också när fullmäktige skall för­rätta val av ledamöter eller supplean­ter i styrelse för aktiebolag, ekono­misk förening ellec stiftelse, av re­visorer för granskning av sådan sty­relses förvaltning eller av suppleanter för revisorerna.

UtskottetsjÖrslag

det begäres av minst sä många le­damöter som motsvarar den kvot, vilken erhälles om antalet närvaran­de ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. öm kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant pro­portionellt val finns bestämmelser / lagen (1955:138) om proportionelh valsan vid val inom landsting, kom­munfullmäktige m. m. I Stockholms kommun gäller ej bestämmelserna om proportionelh val beträffande nämnd som avses i 3 kap. 13 § andra stycket.

Vad som sägs i första stycket gäl­ler också när fullmäktige skall välja ledamöter och suppleanter i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse eller revisorer och revi­sorssuppleanter för granskning av så­dan styrelses förvaltning.

 

29 S Ledamol i fullmäktige får till ordföranden i styrelsen eller annan nämnd eller / beredning framställa interpellation i ämne som tillhör full­mäktiges handläggning. 1 Stock­holms kommun för interpellation framställas också till borgarråd. Fidt-mäktige beslutar utan föregående överläggning om interpellationen får framställas. Interpellationen skall vara tillgänglig för varje ledamot, innan fullmäktige fattar beslut som nu har sagts.

Fullmäktige kan föreskriva att ordföranden i styrelsen för överiäm­na till honom ställd interpellation att besvaras av annan ledamot av sty­relsen som på grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättningar att be-

2S Ledamot i fullmäktige får till ordföranden i styrelsen, annan nämnd eller beredning framställa in­terpellation i ämne som tillhör full­mäktiges handläggning. I Stock­holms kommun för dock interpella­tion framställas endast till borgarråd.

Fullmäktige beslutar utan föregåen­de överläggning om interpellation får framställas. Interpellation skatt vara tillgänglig för varje ledamot, innan fullmäktige fattar sådant beslut.

Fullmäktige kan föreskriva att ordföranden i styrelsen för överiäm­na till honom framställd interpella­tion att besvaras av annan ledamot av styrelsen som på grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättning­ar att besvara interpellationen eller

 

KU 1976/77:25

B 16

 

Proposiiionens förslag svara interpellationen.

Om fullmäktige föreskriver det, för ledamot till ordföranden i styrel­sen etter annan nämnd eller / bered­ning framställa fråga i ämne som till­hör fullmäktiges handläggning.

30 S Vid sammanträde skall på ord­förandens ansvar föras protokoll. Av protokollet skall framgå vilka leda­möter som har varit närvarande. Protokollet skall, för varje ärende, innehålla en kortfattad redogörelse för ärendets beskaffenhet, uppgift om de förslag och yrkanden i ärendet som ej har återkallats och fullmäk­tiges beslut i ärendet. Har omröst­ning ägt rum, skall protokollet in­nehålla en redogörelse för proposi­tionsordningen och uppgift om hur många som har röstat för etter emot. När omröstning har skett öppet, skall i protokollet anges hur var och en har röstat. Har reservation som avses i 31 § anförts, skall protokollet innehålla uppgift om reservationen.

Protokollet skall justeras av ord­föranden och minst två ledamöter som fullmäktige för varje gång utser bland de närvarande. Justeringen skall äga rum senast fjorton dagar efter sammanträdesdagen på tid som ordföranden bestämmer och tillkän­nager vid sammanträdet. Justering för också verkställas av fullmäktige antingen genast eller vid nästa sam­manträde.

Senast på andra dagen efter jus­teringen skall denna samt uppgift om den plats där protokollet finns tillgängligt tillkännages på anslags-

UiskottetsfÖrstag

av sådan ledamot i styrelse för aktie­bolag, ekonomisk förening eller stiftel­se som avses 123  andra stycket.

Om fullmäktige föreskriver det, för ledamot till ordföranden i styrel­sen, annan nämnd eller beredning framställa fråga i ämne som tillhör fullmäktiges handläggning. / Stock­holms kommun får dock sådan fråga framställas endast till borgarråd.

25 S Vid sammanlräde skall pä ord­förandens ansvar föras protokoll. Av protokollet skall framgå vilka leda­möter som har varit närvarande. Protokollet skall, för varje ärende, innehålla en kortfattad redogörelse för ärendets beskaffenhet, uppgift om de förslag och yrkanden i ärendet som ej har återkallats och fullmäk­tiges beslut i ärendet. Om omröst­ning har ägt rum, skall protokollet innehålla en redogörelse för propo­sitionsordningen och uppgift om hur omröstningen har utfallit. När om­röstning har skett öppet, skall i pro­tokollet anges hur var och en harrös-tat. Om reservation som avses i 26 § har anförts, skall protokollet inne­hålla uppgift om reservationen.

Protokollet skall justeras av ord­föranden och minst två ledamöter som fullmäktige för varje gäng utser bland de närvarande. Justeringen skall äga rum senast fjorton dagar efter sammanträdesdagen på tid som ordföranden bestämmer och tillkän­nager vid sammanträdet. Justering för också verkställas av fullmäktige antingen genast eller vid nästa sam­manträde.

Senast pä andra dagen efter jus­teringen skall denna samt uppgift om den plats där protokollet finns tillgängligt tillkännages på anslags-

 

KU 1976/77:25

B 17

 

Propositionens Jörslag tavlan. Tillkännagivandet skall in­nehålla uppgift om vilken dag del har anslagits. Det för ej avlägsnas före besvärstidens utgång. Bevis om dagen för anslaget skall tecknas på protokollet eller utfärdas särskilt. I landstingskommun skall tillkänna­givandet införas i de tidningar som avses i 15 § andra stycket.

Utskoitetsförslag

tavlan. Tillkännagivandet skall in­nehålla uppgift om vilken dag det har anslagits. Del för ej avlägsnas före besvärslidens utgång. Bevis om dagen för anslaget skall tecknas på protokollet eller utfärdas särskilt. I landstingskommun skall tillkänna­givandet införas i de tidningar som avses i 10 § tredje stycket.

 

i7 S Den som vid fullmäktiges sam­manträde har deltagit i avgörande av ärende för anföra reservation mot det fattade beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslu­tas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen och avges senast när protokollet justeras.

26 S Den som vid fullmäktiges sam­manträde har deltagit i avgörande av ärende för anföra reservation mol del fattade beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslu­tas samt, om den utvecklas närmare, avfattas skriftligen och avges senast när protokollet justeras.

 

32 S Fullmäktiges protokoll och de övriga handlingar som hör till full­mäktiges arkiv skall vårdas och för­tecknas. Föreskrifter härom och om arkivvården i övrigt i kommunen el­ler landstingskommunen meddelas av fullmäktige, i den mån annat ej är särskilt föreskrivet.

27 S Fullmäktiges protokoll och de övriga handlingar som hör till full­mäktiges arkiv skall vårdas och för­tecknas. Föreskrifter härom och om arkivvården i övrigt i kommunen el­ler landstingskommunen meddelas av fullmäktige, i den mån ej annat är särskilt föreskrivet.

 

33 S Fullmäktiges sammanträden skall vara offentliga. Fullmäktige för dock för visst ärende besluta att överiäggningen skall hållas inom stängda dörrar. Suppleant för närvara vid sådan överiäggning.

Ordföranden vakar över ordning­en vid sammanträde. Han kan utvisa den som uppträder störande och ej rättar sig efter tillsägelse. Uppstår oordning, som ordföranden ej kan avstyra, för han upplösa sammanträ­det.

2äS Fullmäktiges sammanträden skall vara offentliga. Fullmäktige för dock för visst ärende besluta alt överiäggningen skall hållas inom stängda dörrar. Suppleant för närvara vid sådan överiäggning.

Ordföranden vakar över ordning­en vid sammanträde. Han kan utvisa den som uppträder störande och ej rättar sig efter tillsägelse. Om oord­ning som ordföranden ej kan avstyra uppslår, för han upplösa sammanträ­det.

 

KU 1976/77:25

B 18

 

Propositionens Jörslag iS Fullmäktige får besluta alt till ledamot och suppleant i fullmäktige eller beredning skall i skälig omfatt­ning utgå ersättning för resekostna­der och andra utgifter som föranle-des av uppdraget samt arvode, pen­sion och andra ekonomiska förmå­ner.

UtskoiletsfÖrslag

29 S Fullmäktige får besluta aU till ledamot och suppleant i fullmäktige eller beredning skall i skälig omfatt­ning utgå ersättning för resekostna­der och andra utgifter som föranle-des av uppdraget samt arvode, pen­sion och andra ekonomiska förmå­ner.

 

35 S Fullmäktige skall i en arbets­ordning meddela de ytteriigare fö­reskrifter som behövs för fullmäk­tiges sammanträden och ärendenas handläggning.

Arbetsordningen skall innehålla bestämmelser om anmälan om hin­der för tjänstgöring vid sammanlräde. om utsändning av handlingar inför sammanträde, om inkallande av suppleani, om handläggningen av mo­tioner, interpellationer och frågor som avses 129 § iredje stycket samt om för­farandet vid omröstning.

3 kap. Styrelsen och övriga nämnder m. m.

36 Styrelsen skall leda förvaltning­en av kommunens eller landstings­kommunens angelägenheter och ha inseende över övriga nämnders verksamhet. Styrelsen skall upp­märksamt följa de frågor som kan inverka på kommunens eller lands­tingskommunens utveckling och ekonomiska ställning samt hos full­mäktige och övriga nämnder liksom hos andra myndigheter göra de framställningar som styrelsen finner påkallade.

JOS Fullmäktige skall i en arbets­ordning meddela de ytteriigare fö­reskrifter som behövs för fullmäk­tiges sammanträden och ärendenas handläggning.

Arbetsordningen skall innehålla bestämmelser om

/. vem som skatt föra ordet till dess tillfällig ordförande som avses i 8§ andra stycket har utsetts,

2.  utsändning av handlingar inför sammanlräde,

3.  anmälan av hinder JÖr tjänstgö­ring vid sammanträde,

4.  inkallande av suppleant,

5.  handläggningen av molioner,

6.  handläggningen av interpellatio­ner ochjrågor som avses i 24 § fjärde stycket samt

7.  förfarandet vid omröstning.

3 kap. Slyrelsen och övriga nämnder m. m.

1 S Styrelsen skall leda förvaltning­en av kommunens eller landstings­kommunens angelägenheter och ha inseende över övriga nämnders verksamhet. Styrelsen skall upp­märksamt följa de frågor som kan inverka på kommunens eller lands­tingskommunens utveckling och ekonomiska ställning samt hos full­mäktige och övriga nämnder liksom hos andra myndigheter göra de framställningar som styrelsen finner påkallade.

 

KU 1976/77:25

B 19

 

Proposhionens förslag

Det åligger vidare styrelsen

1.   att bereda eller yttra sig i ären­den som skall handläggas av full­mäktige,

2.   att handha den ekonomiska förvaltningen och därvid själv för­valta kommunens eller landstings­kommunens egendom i den mån så­dan egendomsförvaltning ej har upp-dragits åt annan nämnd,

3.   att handha medelsförvaltning­en i den mån fullmäktige ej har med­givit annan nämnd att helt eller del­vis handha sin medelsförvaltning,

4.   att verkställa fullmäktiges be­slut när verkställigheten ej har upp-dragits åt annan,

5.   att själv eller genom ombud föra kommunens eller landstings­kommunens talan i alla mål och ärenden när detta icke på grund av lag eller annan författning eller full­mäktiges beslut ankommer pä an­nan,

6.   att handha kommunens eller landstingskommunens informa­tionsverksamhet i den män fullmäk­tige ej har uppdragit denna åt annan nämnd,

7.   alt vårda och förteckna kom­munens eller landstingskommunens arkiv i den mån dessa för sådant än­damål har överlämnats till styrelsen samt

8.   att i övrigt fullgöra de uppdrag som fullmäktige har överiämnat till styrelsen.

Styrelsen skall handlägga de ären­den som enligt särskilda författning­ar ankommer pä styrelsen.

Styrelsen för infordra yttranden och upplysningar från övriga nämn­der och från beredningar och tjäns­temän i den egna kommunen eller

UtskottetsfÖrslag

Det åligger vidare styrelsen

1.   att bereda eller yttra sig i ären­den som skall handläggas av full­mäktige,

2.   alt handha den ekonomiska förvaltningen och därvid själv för­valta kommunens eller landstings­kommunens egendom i den mån så­dan egendomsförvallning ej harupp-dragits ål annan nämnd,

3.   att handha medelsförvaltning­en i den mån fullmäktige ej har med­givit annan nämnd att helt eller del­vis handha sin medelsförvaltning,

4.   att verkställa fullmäktiges be­slut / den mån verkställigheten ej har uppdragits åt annan,

5.   att själv eller genom ombud föra kommunens eller landstings­kommunens talan i alla mål och ärenden / den män delta ej på grund av lag eller annan författning eller fullmäktiges beslut ankommer på annan,

6.   att handha kommunens eller landstingskommunens informa­tionsverksamhet i den män fullmäk­tige ej har uppdragit denna åt annan nämnd,

7.   att värda och förteckna kom­munens eller landstingskommunens arkiv i den mån dessa för sådant än­damål har överiämnats till styrelsen samt

8.   att i övrigt fullgöra de uppdrag som fullmäktige har överiämnat till styrelsen.

Styrelsen skall handlägga de ären­den som enligt särskilda författning­ar ankommer på slyrelsen.

Slyrelsen för infordra yttranden och upplysningar från övriga nämn­der och från beredningar och tjäns­temän   i   kommunen  eller  lands-

 

KU 1976/77:25

B 20

 

Propositionens förslag den egna landstingskommunen, när det behövs för att styrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Utskoitetsförslag

tingskommunen, när del behövs för att styrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter.

 

57 S Ledamöter och suppleanter i styrelsen väljes av fullmäktige till det antal som fullmäktige bestäm­mer. Antalet ledamöter för dock ej vara under fem.

Om suppleanterej väljes proportio­nellt, skall vid valet även bestämmas den ordning i vilken de skall inkallas till tjänstgöring.

2 S Ledamöter och su ppleanter i sty­relsen väljes av fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter för dock ej vara mindre än fem. Antalet suppleanter bör vara minst lika stort som antalet le­damöter.

Om suppleanter ej väljes propor­tionellt, skall vid valet även bestäm­mas den ordning i vilken de skall inkallas till tjänstgöring.

 

38 S Beträffande valbarhet till leda­mot eller suppleant i styrelsen, ver­kan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse äger bestämmelser­na i 9§ om ledamot och suppleant i fullmäktige motsvarande tillämp­ ning. Den som har uppnått aderton års ålder senast på dagen för valet till styrelsen är dock valbar. Utöver de personer som avses i 9§ andra stycket får ej heller tjänsteman som är chef för verk som hör till styrel­ sens förvaltningsområde väljas till ledamot eller suppleant i styrelsen. 1 Stockholms kommun för borgar­råd ej väljas till ledamot eller supp­ leant.

JS Beträffande valbarhet till leda­mot eller suppleant i styrelsen, ver­kan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse tillämpas bestäm­melserna i 2 kap. 4 § om ledamot och suppleant i fullmäktige på motsva­rande sätt. Den som har uppnått aderton års ålder senast på dagen för valet till styrelsen är dock valbar. Utöver de personer som avses i 2 kap. 4 § andra styckel får ej heller tjänsteman som ärchef för verk som hör till styrelsens förvaltningsområ­de väljas till ledamot eller suppleant i styrelsen.

I Stockholms kommun för borgar­råd ej väljas till ledamot eller supp­leant / styrelsen.

 

iPS Ledamot och suppleant i sty­relsen har rätt till den ledighet från anställning som behövs för uppdra­get.

4 S Ledamol och suppleant i slyrel­sen har rätt till den ledighet från an­ställning som behövs för uppdraget.

 

KU 1976/77:25

B21

 

ProposiiionensJÖrslag 40 Ledamöter och suppleanter i styrelsen väljes för tre år, räknat frän och med den I januari året efter det år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum.

I Stockholms kommun väljes dock ledamöler och suppleanter är­ligen för tiden intill nästa val vid det sammanträde som avses i 14 § fjärde stycket.

Avgår ledamot som har utsetts vid proportionellt val under tjänstgö­ringstiden, inträder suppleant, enligt den ordning mellan suppleanterna som har besiämts vid valet, i leda­motens ställe för återstoden av tjänstgöringstiden. Avgår annan le­damot, förrättas fyllnadsval för åter­stoden av tjänstgöringstiden.

Utskottets föl slag

5S Ledamöter och suppleanter i sty­relsen väljes för tre år, räknat frän och med den 1 januari året efter del är då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum.

I Stockholms kommun väljes dock ledamöter och suppleanter är­ligen förtiden intill nästa val vid./ö'/-5-ta sammanträdet med fullmäktige under Ijänslgöringsårei.

Om ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår under tjänst­göringstiden, inträder suppleani, en­ligt den ordning mellan suppleanter­na som har bestämts vid valet, i le­damotens ställe för återstoden av tjänstgöringstiden. Om annan leda­mot avgår, förrättas fyllnadsval för återstoden av tjänstgöringstiden.

 

41S Fullmäktige utser för den tid som fullmäktige bestämmer bland styrelsens ledamöter en ordförande och en vice ordförande samt, om full­mäktige beslutar det, även en andre vice ordförande. I Stockholms kom­mun förrättas valen årligen vid det sammanträde som avses i 14 § fjärde stycket för tiden intill nästa val.

Kan varken ordföranden, vice ord­föranden eller, om sådan har utsetts, andre vice ordföranden närvara vid sammanträde med styrelsen, skall styrelsen utse annan ledamol att för tillfället föra ordet.

År ordföranden på grund av sjuk­dom eller annars för längre tid hind­rad att fullgöra sitt uppdrag, för sly­relsen yörorrfna ledamot att som er­sättare för ordföranden fullgöra den­nes uppgifter.

6S Fullmäktige väljer för den tid som fullmäktige bestämmer bland styrelsens ledamöter en ordförande och en etter rvå vice ordförande.

Om varken ordföranden etter vice ordförande kan närvara vid sam­manlräde med styrelsen, i/«e/-styrel­sen annan ledamol au för tillfället föra ordet.

öm ordföranden på grund av sjuk­dom eller annars för längre tid är hindrad att fullgöra sitt uppdrag, för styrelsen utse annan ledamol att som ersättare för ordföranden fullgöra dennes uppgifter.

 

KU 1976/77:25

B 22

 

ProposiiionensJÖrslag 42 S Styrelsen bestämmer tid och plats för sina sammanträden. Sam­manträde skall även hållas, när minst en tredjedel av styrelsens le­damöter begär det eller ordföranden Jinner att det behövs.

Styrelsen för kalla ledamot eller suppleant i fullmäktige, / annan nämnd eller i beredning eller tjäns­teman hos den egna kommunen el­ler den egna landstingskommunen eller särskild sakkunnig att närvara vid sammanträde med styrelsen. Den som har kallats till sammanträ­de får, om styrelsen medger del, del­taga i överiäggningarna men ej i be­sluten.

Utskoitetsförslag

7 § Styrelsen bestämmer lid och plats för sina sammanträden. Sam­manträde skall även hållas, när minst en tredjedel av styrelsens le­damöter begär.det eller ordföranden anser att det behövs.

Styrelsen för kalla ledamot eller suppleant i fullmäktige, annan nämnd eller beredning, tjänsteman hos kommunen eller landstings­kommunen eller särskild sakkunnig att närvara vid sammanträde med styrelsen. Den som har kallats till sammanlräde för,om styrelsen öes/;/-tar det, deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

 

43 § Bestämmelserna i 16 § om supp­ leants tjänstgöring i fullmäktige äger motsvarande lillämpning beträffande suppleant i styrelsen. Vad som har sagts nu gälleräven när ledamot, som ej har utsetts vid proportionellt val, har avgått men fyllnadsval ännu ej har ägt rum.

Suppleant för närvara vid styrel­sens sammanträden och skall under­rättas om tid och plats för samman­träde.

8 § Beträffande suppleants tjänstgö­ring i styrelsen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2 kap. 11  om suppleants tjänstgöring i fullmäktige. Detta gäller även när ledamot, som ej har utsetts vid proportionellt val, har avgått och fyllnadsval ännu ej har ägt rum.

Suppleant för närvara vid styrel­sens sammanträden och skall under­rättas om tid och plats för samman­lräde.

 

44 S Styrelsen får handlägga ärende endast om Jlera än hälften av leda­möterna är närvarande.

Bestämmelserna i 18 § om jäv för ledamot i fullmäktige äger motsvaran­de lillämpning på ledamol i styrelsen och på annan som har att handlägga ärende hos styrelsen. Den som är jä­vig för ej närvara vid handläggningen av ärende.

9S Styrelsen får handlägga ärende endast om mer än hälften av leda­möterna är närvarande.

Ledamol i styrelsen och annan som har att handlägga ärende hos styrelsen för ej deltaga i eller närvara vid handläggningen av ärende som personligen rör honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon el­ler annan honom närstående.

 

KU 1976/77:25

B 23

 

ProposiiionensJÖrslag

45 S I fråga om förfarandet vid fat­tande av beslut, förande av proto­koll, protokolls innehåll, justering av protokoll, tillkännagivande om jus­tering och reservation äger bestäm­melserna i 27, 30 och 31 SS om full­mäktige motsvarande tillämpning för styrelsen. Protokollet får dock justeras av ordföranden och endast en ytteriigare ledamot. Tillkännagi­vande om justering behöver ej in­föras i tidning.

Styrelsens protokoll och de övriga handlingar som hör till styrelsens ar­kiv skall vårdas och förtecknas enligt de föreskrifter som avses i 32 S.

UtskottetsjÖrslag

10 När styrelsen väljer avdelning som avses i 12  etter oigan bestående av ledamöter eller suppleanter i styrel­sen för beredning av ärende som sty­relsen skatt handlägga tillämpas be­stämmelserna 12 kap. 23 § om propor­tionelh val på motsvarande sön.

I fråga om förfarandet vid fattande av beslut, förande av protokoll, pro­tokolls innehåll, justering av proto­koll, tillkännagivande om justering och reservation tillämpas bestäm­melserna i 2 kap. 22. 25 och 26 SS om fullmäktige på motsvarande sätt för styrelsen. Protokollet får dock justeras av ordföranden och endast en ytterligare ledamot. Tillkännagi­vande om justering behöver ej in­föras i tidning.

Styrelsens protokoll och de övriga handlingar som hör till styrelsens ar­kiv skall vårdas och förtecknas enligt de föreskrifter som avses i 2 kap. 2 7 it.

 

46 S Bestämmelserna i 7 S förvalt­ningslagen (1971:290) äger motsva­rande tillämpning i ärende hos styrel­sen.

Delgivning med styrelsen sker med ordföranden eller den som en­ligt reglemente, instruktion eller sär­skilt beslut är behörig att mottaga delgivning.

77 S Bestämmelserna i 7 S förvalt­ningslagen (1971:290) om när hand-hng anses ha kommit in ull myndighet tillämpas på motsvarande sån i ären­de hos styrelsen.

Delgivning med styrelsen sker med ordföranden eller den som en­ligt reglemente, instruktion eller sär­skill beslut är behörig att mottaga delgivning.

 

'/7S Fullmäktige får antaga regle­mente med närmare bestämmelser om styrelsens verksamhet.

Styrelsen för, om fullmäktige be­slutar det, uppdraga åt särskild av-

72 S Fullmäktige får antaga regle­mente med närinare bestämmelser om styrelsens verksamhet.

Styrelsen för, om fullmäktige be­slutar det, uppdraga ål särskild av-

 

KU 1976/77:25

B 24

 

ProposiiionensJÖrslag delning, bestående av ledamöter el­ler suppleanter i styrelsen, åt leda­mot eller suppleani eller åt tjänste­man hos kommunen eller lands­tingskommunen att på styrelsens vägnarbesluta i vissa grupper av ären­den, vilkas beskaffenhet skall anges i reglemente eller särskilt beslut. Framställning eller yttrande till full­mäktige liksom yttrande med anled­ning av besvär över styrelsens beslut för dock ej beslutas annat än av sty­relsen samfällt.

Beslut som har fattals med stöd av uppdrag enligt andra stycket skall anmälas till styrelsen. Styrelsen be­stämmer i vilken ordning detta skall ske.

UtskottetsfÖrslag

delning, bestående av ledamöter el­ler suppleanter i styrelsen, åt leda­mol eller suppleant eller åt tjänste­man hos kommunen eller lands­tingskommunen att pä styrelsens vägnar besluta i viss grupp av ären­den, vilkas beskaffenhet skall anges i reglemente eller särskilt beslut. Framställning eller yttrande till full­mäktige liksom yttrande med anled­ning av överklagande av styrelsens beslut får dock beslutas endast av styrelsen samfällt.

Beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt andra stycket skall anmälas lill styrelsen, som bestäm­mer i vilken ordning delta skall ske.

 

48 i; Fullmäktige tillsätter nämnder för förvaltning och verkställighet som utövas enligt särskilda författ­ningar. För sådana nämnder gäller vad som föreskrives i dessa författ­ningar.

För förvaltning och verkställighet i övrigt för fullmäktige tillsätta de nämnder som behövs.

Ledamöler och suppleanter i så­dan nämnd som avses i andra styckel väljes av fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. Beträf­fande sådan nämnd äger i övrigt vad som är föreskrivet i 37 i andra styck­et, 38 motsvarande tillämpning.

13 § Fullmäktige tillsätter nämnder för förvaltning och verkställighet som enligt särskilda författningar ankommer på dessa. För sådana nämnder gäller vad som är föreskri­vet i dessa författningar.

För förvaltning och verkställighet i övrigt för fullmäktige tillsätta de nämnder som behövs. Ledamöter och suppleanter i sådan nämnd väl­jes av fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. Beträffande sådan nämnd skall vad som är fö­reskrivet beträffande styrelsen i 2  andra stycket, 3 ,s första stycket, 4 s'', 5 ,\"> tredje stycket, 7-12 .W och, utom i fråga om nämnd i Stockholms kommun, 6 {■ tillämpas på motsva­rande sätt.

 

49 i Fullmäktige får, i den mån an­nat ej är föreskrivet i lag eller annan författning, besluta att styrelsen eller

7'/S Fullmäktige får, i den mån ej annat är föreskrivet i lag eller annan författning, besluta alt styrelsen eller

 

KU 1976/77:25

B 25

 

ProposiiionensJÖrslag annan nämnd skall

1.   handha förvaltning och verk­ställighet i fråga om egendom som eljesi förvaltas av andra nämnder,

2.   handlägga frågor om anställ­ning, ledighet, vikariat eller skiljan­de från tjänst samt andra frågor be­träffande personal som är under­ställd andra nämnder.

UtskottetsjÖrslag annan nämnd skall

1.   handha förvaltning och verk­ställighet i fråga om egendom som annars förvaltas av annan nämnd,

2.   handlägga frågor om anställ­ning, ledighet, vikariat eller skiljan­de från tjänst samt andra frågor be­träffande personal som är under­ställd annan nämnd.

 

50 Fullmäktige får besluta att le­damot eller suppleant i fullmäktige, styrelsen ellerannan nämnd eller be­redning för närvara vid styrelsens el­ler annan nämnds sammanträden, även om han ej är ledamot eller suppleant i styrelsen eller nämnden, och deltaga i överiäggningarna men ej i besluten samt få sin mening an­tecknad i protokollet.

75 S Fullmäktige får besluta att le­damol eller suppleani i fullmäktige, styrelsen, annan nämnd eller bered­ning för närvara vid styrelsens eller annan nämnds sammanträden, även om han ej är ledamot eller suppleant i styrelsen eller nämnden, och del­taga i överiäggningarna men ej i be­sluten samt fö sin mening antecknad i protokollet.

 

57 S / .fråga om ersättning, arvode, pension och andra ekonomiska förmå­ner till ledamot och suppleant i sty­relsen och annan nämnd äger be­stämmelserna I 34


16 S Fullmäktigefår besluta att till le­damot och suppleant i styrelsen eller annan nämnd skatt i skälig omfattning utgå ersättning för resekostnader och andra utgifter som Jöranledes av upp­draget samt arvode, pension och andra ekonomiska förmåner.

 

52 S I Stockholms kommun väljer fullmäktige borgarråd för tre år vid det sammanlräde som avses i 14 § Jjärde stycket det år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum. Beträf­fande valbarhet till borgarråd och verkan av att valbarheten upphör äger bestämmelserna i 9 § om leda­mot i fullmäktige motsvarande till-tämpning. Vid val av borgarråd skall, om del begäres, varje borgarråd väl­jas särskilt.

77S I Stockholms kommun väljer fullmäktige borgarråd för tre är vid Jörsta sammanirädel under tjänstgö­ringsåret det år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum. Beträffande valbarhet till borgarråd och verkan av att valbarheten upphör tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4 § om le­damot i fullmäktige/7J motsvarande sätt. Vid val av borgarråd skall, om det begäres, varje borgarråd väljas särskilt.

 

KU 1976/77:25

B 26

 

ProposiiionensJÖrslag

Avgår borgarråd under tjänstgö­ringstiden, skall nytt val av borgarråd snarast förrättas för återstoden av tjänstgöringstiden. För tiden intill dess nytt val har skett och vid tjänst­ledighet för borgarråd för styrelsen förordna vikarie.

Ifråga om ersättning, arvode, pen­sion och andra ekonomiska förmå­ner äger bestämmelserna i 34 § mot­svarande tillämpning.

UtskottetsjÖrslag

Om borgarråd avgår under tjänst­göringstiden, skall nytt borgarråd snarast väljas för återstoden av tjänstgöringstiden. För tiden lill dess så har skett och vid tjänstle­dighet för borgarråd för styrelsen för­ordna vikarie.

Fullmäktige får besluta alt till bor­garråd skall i skälig omfattning utgå ersättning./o'r resekostnader och and­ra utgifter som Jöranledes av uppdra­get samt arvode, pension och andra ekonomiska förmåner.

 

5JS Borgarråden skall närvara vid styrelsens sammanträden och för deltaga i överiäggningarna men ej i besluten. Borgarråden skall bilda en borgarrådsberedning.

Styrelsen utser borgarråd till ord­förande i sådan nämnd, som avses i 48 §, om ej annat har föreskrivits i lag eller annan författning eller be­siämts av fullmäktige. Borgarråd tjänstgör som ordförande i nämnd indlt dess han avgår som borgarråd. /"ö/-önrf/-ösärendenas fördelning mel­lan borgarråden, för styrelsen besluta att borgarråds ordförandeuppdrag skall upphöra tidigare. Den som sty­relsen enligt 52 § andra stycket har förordnat till vikarie för borgarråd utövar även borgarrådels uppdrag som ordförande i nämnd.

Fullmäktige meddelar närmare föreskrifter om borgarråden.

7ÄS Borgarråden skall närvara vid styrelsens sammanträden och för deltaga i överiäggningarna men ej i besluten. Borgarråden skall bilda en borgarrädsberedning.

Slyrelsen utser borgarråd till ord­förande i sådan nämnd, som avses i 13 , om ej annat har föreskrivits i lag eller annan författning eller be­stämts av fullmäktige. Borgarråd tjänstgör som ordförande i nämnd //// dess han avgår som borgarråd. Om ärendenas fördelning mellan borgarråden förändras, för styrelsen besluta att borgarråds ordföran­deuppdrag skall upphöra tidigare. Den som slyrelsen enligt 17 § andra stycket har förordnat till vikarie för borgarråd utövar även borgarrådets uppdrag som ordförande i nämnd.

Fullmäktige meddelar närmare föreskrifter om borgarråden.

 

KU 1976/77:25

B 27

 

ProposiiionensJÖrslag

4 kap. Ekonomisk Jöiyattnlng

UtskottetsfÖrslag

4 kap. Ekonomisk förvaltning

 

54 S Vad kommun eller landstings­kommun tillhör i fast etter tös egendom bör förvaltas så, att förmögenheten ej minskas.

1 S Fast etter lös egendom som tillhör kommun eller landstingskommun bör förvaltas så, att förmögenheten ej minskas.

 

55 S Kommuns och landstingskom­muns medelsbehov skall, i den mån det ej fylles på annat sätt, täckas med skatt som utdebiteras enligt 71 S.

2S Kommuns och landstingskom­muns medelsbehov skall, i den mån det ej fylles på annat sätt, täckas med skatt som utdebiteras enligt 6 kap.

2S.

 

56 S Kommun och landstingskom­mun skall årligen upprätta budget för nästa kalenderår.

Budgeten skall, med utgångs­punkt i ställningen enligt de avslu­tade räkenskaperna för året före det år som budgeten upprättas, innehålla en plan för ekonomin under bud­getåret. I planen skall redovisas de anslag som skall utgå och täckningen av medelsbehovet med angivande av skattesatsen.

iS Kommun och landstingskom­mun skall åriigen upprätta budget för nästa kalenderår.

Budgeten skall, med utgångs­punkt i ställningen enligt de avslu­tade räkenskaperna för året före det är som budgeten upprättas, innehålla en plan för ekonomin under bud­getåret. I planen skall redovisas de anslag som skall utgå och täckningen av medelsbehovet med angivande av skattesatsen.

 

57 S Förslag till budget skall göras upp av styrelsen före oktober må­nads utgång. Om särskilda förhållan­den påkallar det, får budgetförslaget göras upp i november månad. I så­dant fall skall styrelsen före oktober månads utgång göra upp förslag till skattesats för den kommunalskatt eller landstingsskatt som ingår i pre­liminär skatt för inkomst under det följande året. Styrelsen bestämmer när övriga nämnder senast skall läm-

4S Förslag till budget skall göras upp av slyrelsen före oktober må­nads utgång. Om särskilda förhållan­den påkallar det, får budgetförslaget göras upp i november månad. I så­dant fall skall styrelsen före oktober månads utgång göra upp förslag till skattesats för den kommunalskatt eller landstingsskatt som ingår i pre­liminär skatt för inkomst under det följande året. Styrelsen bestämmer när övriga nämnder senast skall läm-

9 Riksdagen 1976/77. 4 saml. Nr 25

 

KU 1976/77:25

B 28

 

Proposhionens förslag

Utskottets förslag

 

na sina särskilda budgetförslag till styrelsen.

Budgeten faslställes av fullmäkti­ge före november månads utgång. År då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum skall budgeten fastställas av de nyvalda fullmäktige. Kan bud­geten till följd av särskilda förhål­landen ej fastställas inom den tid som nyss har sagts, skall fullmäktige ändå fastställa skattesatsen inom denna tid. Budgeten skall därefter faststäl­las före december månads utgång. Därvid får fullmäktige, om det finns skäl därtill, fastställa annan skatte­sats än den som har bestämts tidi­gare.

Styrelsens förslag lill budget skall frän och med kungörandet av det sammanlräde med fullmäktige, vid vilket budgeten skall fastställas, vara tillgängligt för allmänheten på plats som tillkännages i kungörelsen.

na sina särskilda budgetförslag till styrelsen.

Budgeten fastställes av fullmäkti­ge före november månads utgång. År då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum skall budgeten fastställas av de nyvalda fullmäktige, öm bud­geten till följd av särskilda förhål­landen ej kan fastställas./ore novem­ber månads utgång, skall fullmäktige ändå fastställa skattesatsen inom denna tid. Budgeten skall därefter fastställas före december månads ut­gång. Därvid för fullmäktige, om det finns skäl därtill, fastställa annan skattesats än den som har bestämts tidigare.

Styrelsens förslag till budget skall frän och med kungörandet av det sammanträde med fullmäktige vid vilket budgeten skall fastställas vara tillgängligt för allmänheten på plats som tillkännages i kungörelsen.

 

58 S Beslutas anslag annat än i sam­band med att budgeten Jästsiälles, skall bestulet innefatta anvisning av medel för att läcka anslaget. Kom­mun och landstingskommun kan be­sluta att anslag /or visst ändamål får, i den mån del ej förbrukas under det år för vilket det har beviljats, använ­das för avsett ändamål under det föl­jande året. Motsvarande beslut för därefter fattas för ett år i sänder.

5S Beslut om anslag skall även in­nefatta anvisning av medel för att täcka anslaget. Fullmäktige kan be­sluta att särskill anslag, som ej för­brukas under det år för vilket det har beviljats, får användas för samma ändamål under det följande året. Så­dant beslut får därefter fattas för ett år i sänder.

 

59 S Kommun och landstingskom­mun fåravsätta medel till kapitalfon­der och driftfonder. Fondmedel får tagas i anspråk för annat ändamål än

6 S Kommun och landstingskom­mun fåravsätta medel till kapitalfon­der och driftfonder. Fondmedel får tagas i anspråk för annat ändamål än

 

KU 1976/77:25

B 29

 

Propositionens förslag

Utskottets förslag

 

det som fonden avser endast genom beslut i samband med att budgeten fastställes. Medel ur kapitalfond får tagas i anspråk för driftändamäl en­dast om regeringen medger det.

det som fonden avser endasi genom beslut i samband med att budgeten fastställes. Medel ur kapitalfond får tagas i anspråk för driftändamål en­dast om regeringen medger det.

 

60 S Kommun och landstingskom­mun får taga upp lån med en åter­belalningslid av högst fem år samt lån, som enligt uttryckligt beslut skall användas för betalning av äldre lån och återbetalas inom de betal­ningsterminer som gäller för det äld­re länel.

Vid förvärv av intecknad egen­dom får kommun och landstings­kommun övertaga betalningsansvar även för sådan intecknad skuld som är ställd att betalas inom längre lid eller i annan ordning.

För lån i andra fall än som avses i första och andra styckena fordras regeringens medgivande.

Bestämmelserna i första och tredje styckena gäller även borgen.

7S Kommun och landstingskom­mun får taga upp län med en åter­belalningslid av högst fem år samt lån, som enligt uttryckligt beslut skall användas för betalning av äldre län och återbetalas inom de betal­ningsterminer som gäller fördel äld­re länet.

Vid förvärv av intecknad egen­dom får kommun och landstings­kommun övertaga betalningsansvar även för sådan intecknad skuld som är ställd att betalas inom längre tid eller i annan ordning.

Lån i andra fall än som avses i första och andra styckena får tagas upp endast om regeringen medger det.

Bestämmelserna i första och tredje styckena gäller även borgen.

 

67 S Regeringen kan föreskriva att kommun eller landstingskommun utan särskilt medgivande får laga upp lån av statsmedel, som beviljas av statlig myndighet, och län för sär­skilt angivna ändamål saml att kom­mun får åtaga sig ansvarighet gent­emot staten för lån som av stats­medel beviljas annan än kommunen och ikläda sig borgensansvar för lån av visst slag.

*S Regeringen kan föreskriva att kommun eller landstingskommun utan särskilt medgivande får taga upp län av statsmedel, som beviljas av statlig myndighet, och lån för sär­skilt angivna ändamål samt att kom­mun får åtaga sig ansvarighet gent­emot staten för lån som av stats­medel beviljas annan än kommunen och ikläda sig borgensansvar för län av visst slag.

 

KU 1976/77:25

B 30

 

Propositionens förslag

Utskottets förslag

 

62 S Det åligger styrelsen att fora fort­löpande räkenskaper över de medel som den omhänderhar.

Annan nämnd som omhänderhar medel skall föra räkenskaper i en­lighet med anvisningar av styrelsen och ärligen inom tid som styrelsen bestämmer till styrelsen avlämna re­dovisning för sin medelsförvallning under föregående kalenderår.

När sådan redovisning har läm­nats, skall styrelsen inom lid som fullmäktige bestämmer sammanfat­ta och avsluta räkenskaperna.

9 S Styrelsen skatt fortlöpande föra räkenskaper över de medel som den omhänderhar.

Annan nämnd som omhänderhar medel skall föra räkenskaper i en­lighet med anvisningar av styrelsen och åriigen, inom tid som styrelsen bestämmer, till styrelsen avlämna redovisning för sin medelsförvalt­ning under föregående kalenderår.

När sådan redovisning har läm­nats, skall styrelsen inom tid som fullmäktige bestämmer sammanfat­ta och avsluta räkenskaperna.

 

5 kap. Revision

5 kap. Revision

 

63 S Nyvalda fullmäktige väljer un­der år då val i hela riket av fullmäk­tige har ägt rum tre eller flera re­visorer samt lika många suppleanter för granskning av de tre följande årens vel1

Beträffande valbarhet till revisor eller revisorssuppleant, verkan av att valbarheten upphör, rätt till avsägel­se och rätt lill ledighet från anställning äger bestämmelserna i 9 och 10 §§ om ledamot i fullmäktige motsva­rande tillämpning. Den som har upp­nått adertons års ålder senast på da­gen för valet till revisor eller supp­leant är dock valbar.

7 S Nyvalda fullmäktige väljer un­der är dä val i hela riket av fullmäk­tige har ägt rum tre eller flera re­visorer samt minst lika många revi­sorssuppleanter för granskning av de tre följande årens verksamhet. Full­mäktige får därvid välja revisorer och suppleanter för granskning av viss eller vissa nämnders verksam­het. Antalet revisorer, liksom antalet suppleanter, för varje nämnd eller grupp av nämnder skall dock vara minst tre.

Beträffande valbarhet till revisor eller revisorssuppleant, verkan av att valbarheten upphör och rätt till av­sägelse skatt bestämmelserna i 2 kap. 4 § om ledamot i fullmäktige tilläm­pas på motsvarande sätt. Den som har uppnått aderton års ålder senast på dagen för valet lill revisor eller suppleani är dock valbar.

 

KU 1976/77:25

B31

 

Propositionens förslag

Utskottets förstag

 

1 fråga om ersättning, arvode, pen­sion och andra ekonomiska förmå­ner //// revisor och revisorssuppleant äger bestämmelserna i 34 § motsva­rande tillämpning.

Om revisor som ej har utsetts vid pro­portionellt val avgår under tjänstgö­ringstiden får fullmäktige förrätta fyll­nadsval för återstoden av denna tid.

Revisor och revisorssuppleant har rätt till den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

Fullmäktige får besluta att titt revi­sor och revisorssuppleant skatt i skälig omfattning utgå ersättning för rese­kostnader och andra utgifter som för­antedes av uppdraget samt arvode, pension och andra ekonomiska för­måner.

 

6'S Den som är ledamot eller supp­leant i styrelsen eller annars är re­dovisningsskyldig till kommunen eller landstingskommunen eller så­dan den redovisningsskytdiga närstå­ende, som avses i 18 §, får ej vara re­visor eller revisorssuppleant för granskning av verksamhet som om­fattas av redovisningsskyldigheten och ej heller deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för gransk­ning av sådan verksamhet eller i handläggningen av ärende om an­svarsfrihet för verksamheten. Ord­föranden och vice ordföranden i sty­relse eller annan nämnd, vars verk­samhet granskningen gäller, får utan hinder av vad nu har sagts och även om de ej är ledamöter i fullmäktige deltaga i fullmäktiges överiäggning, när revisionsberättelse som avser granskningen behandlas.

2 S Den som är ledamot eller supp­leant i styrelsen eller annars är re­dovisningsskyldig till kommunen eller landstingskommunen får ej vara revisor eller revisorssuppleant för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldighe­ten och ej heller deltaga i val av re­visor eller revisorssuppleant för granskning av sådan verksamhet el­ler i handläggningen av ärende om ansvarsfrihet för verksamheten. Detsamma gäller make, föräldrar, barn etter syskon ellerannan nät ståen­de titt den redovisningsskytdige. Ord­föranden och vice ordförande i sty­relsen eller annan nämnd vars verk­samhet granskningen gäller får, utan hinder av vad som nu har sagts och även om de ej är ledamöter i full­mäktige, deltaga i fullmäktiges över­läggning, när revisionsberättelse som avser granskningen behandlas.

 

KU 1976/77:25

B 32

 

Propositionens förslag

Utskottets förslag

 

65 S Revisorerna granskar styrel­sens och övriga nämnders verksam­het. De prövar om verksamheten har utövats på ett ändamålsenligt och frän ekonomisk synpunkt tillfreds­ställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande och om den kontroll som har utövats inom nämnderna är till­räcklig.

Revisor har rätl att av nämnd er­hålla de uppgifter och upplysningar som behövs för revisionsarbetet. Re­visor får när som helst inventera de penningmedel och värdehandlingar som nämnd omhänderhar samt taga del av räkenskaper och andra hand­lingar som berör nämnds verksam­het.

Vad som har sagts om nämnd gäl­ler i tillämpliga delar om beredning.

3 S Revisorerna granskar styrelsens och övriga nämnders verksamhet. De prövar om verksamheten har utövats pä ett ändamålsenligt och frän ekonomisk synpunkt tillfreds­ställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande och om den kontroll som har utövats inom nämnderna är till­räcklig.

Revisor har rätt att av nämnd få de uppgifter och upplysningar som behövs för revisionsarbetet. Revisor får när som helst inventera de pen­ningmedel och värdehandlingar som nämnd omhänderhar samt taga del av räkenskaper och andra handlingar som berör nämnds verksamhet.

Vad som har sagts om nämnd gäl­ler i tillämpliga delar beträffande be­redning.

 

66 S Revisorerna utövar, om full­mäktige ej bestämmer annat, själva den förvaltning som har samband med revisionsuppdraget. Beslut som revisorerna fattar angående förvalt­ningen skall upptagas i protokoll. Be­stämmelserna i 45 § om justering av protokoll och tillkännagivande om justeringen äger motsvarande ////-lämpning.

4 S Revisorerna utövar, om ej full­mäktige bestämmer annat, själva den förvaltning som har samband med revisionsuppdraget. Beslut som revisorerna fattar angående förvalt­ningen skall upptagas i protokoll. Be­stämmelserna i 3 kap. 10 § om jus­tering av protokoll och tillkännagi­vande om justeringen tillämpas på motsvarande sätt.

 

67 § Revisorerna skall åriigen till fullmäktige avge berättelse med re­dogörelse för resultatet av den revi­sion som avser verksamheten under det föregående året. Av berättelsen skall framgå om anmärkning beträf-

5 S Revisorerna skall åriigen till full­mäktige avge berättelse med redo­görelse för resultatet av den revision som avser verksamheten under det föregående året. Av berättelsen skall framgå om anmärkning beträffande

 

KU 1976/77:25

B 33

 

Proposhionens förslag

Utskottets förstag

 

fande den granskade verksamheten föreligger eller ej. Fiamställes an­märkning, skall anledningen till denna anges i berättelsen. Revisions­berättelsen skall innehålla särskilt uttalande i frågan om ansvarsfrihet tillstyrkes eller ej.

den granskade verksamheten före­ligger eller ej. öm anmärkning/raw-stätles skall anledningen till denna anges i berättelsen. Revisionsberät­telsen skall innehålla särskilt utta­lande i frågan huruvida ansvarsfrihet tillstyrkes eller ej.

 

6*S Sedan förklaringar har inhäm­tats över de anmärkningar som har framställts i revisionsberättelsen, skall fullmäktige vid sammanträde före utgången av året efter det år som revisionen avser besluta om ansvars­frihet skall beviljas eller åtgärd för att bevara kommunens eller lands­tingskommunens rätl skall vidta­gas. Väckes ej talan inom ett är från det att revisionsberättelsen fram­lades på sammanträde med fullmäk­tige, anses ansvarsfrihet beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet har beviljats får talan föras beträffande skada på grund av brottslig handling, om ej ansvarsfriheten uppenbariigen avsåg även den skadan.

6 S Sedan förklaringar har inhäm­tats över de anmärkningar som har framställts i revisionsberättelsen, skall fullmäktige vid sammanträde före utgången av året efter det är som revisionen avser besluta om ansvars­frihet skall beviljas eller åtgärd för att bevara kommunens eller lands­tingskommunens rätt skall vidta­gas. Öm ej talan väckes inom ett år från det att revisionsberättelsen framlades på sammanträde med full­mäktige, anses ansvarsfrihet bevil­jad. Utan hinder av att ansvarsfrihet har beviljats får talan föras beträf­fande skada pä grund av brottslig handling, om ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsåg även den ska­dan.

69 S Fullmäktige kan meddela när-      7S Fullmäktige kan meddela när­
mare föreskrifter om revisionen.      mare föreskrifter om revisionen.

 

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

Utskottets förslag

B 34

6 kap. Skatt till kommun och lands-     6 kap. Skatt till kommun och lands­
tingskommun                       tingskommun

70 S Om skyldighet att eriägga kommunalskatt föreskrives i kom­munalskattelagen (1928:370).

Var och en som är skattskyldig till kommun inom landstingskommun är också skyldig alt eriägga lands­tingsskatt.

7 S Om skyldighet att eriägga kom­munalskatt föreskrives i kommunal­skaltelagen (1928:370).

Den som är skaltskyldig till kom­mun inom landstingskommun är också skyldig att eriägga landstings­skatt.

 

77 S Kommunalskatt och lands­tingsskatt utdebiteras i föriiållande till de skattekronor och skatteören som vid senaste taxering har påförts de skattskyldiga.

Den skattesats som har bestämts för visst är skall tillämpas vid fast­ställandet dels av sådan kommunal­skatt och landstingsskatt som ingår i preliminär skatt för inkomst under detta år, dels av sådan kommunal­skatt och landstingsskatt som ingår i slutlig skatt pä grund av det föl­jande årets taxering.

Har enligt 57§ annan skattesats slutligt fastställts än som har be­siämts tidigare, skall den kommu­nalskatt eller landstingsskatt, som ingår i den preliminära skatten för inkomst under det följande året, utgå efter den tidigare bestämda skatte­satsen. Den kommunalskatt och landstingsskatt, som ingår i slutlig skatt på grund av det därnäst föl­jande årets taxering, skall utgå efter den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställ­des.

2 S Kommunalskatt och landstings­skatt utdebiteras i förhållande till de skattekronor och skatteören som vid senaste taxering har påförts de skatt­skyldiga.

Den skattesats som har besiämts för visst år skall tillämpas vid fast­ställandet av dels sådan kommunal­skatt och landstingsskatt som ingår i preliminär skatt för inkomst under detta år, dels sådan kommunalskatt och landstingsskatt som ingår i slut­lig skatt på grund av del följande årets taxering.

Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket annan skattesats slutligt har fast­ställts än den som har bestämts ti­digare, skall den kommunalskatt el­ler landstingsskatt, som ingår i den preliminära skatten för inkomst un­der det följande året, utgå efter den lidigare bestämda skattesatsen. Den kommunalskatt och landstingsskatt, som ingår i slutlig skatt pä grund av det därnäst följande årets taxering, skall utgå efter den skattesats som har bestämts i samband med alt bud­geten fastställdes.

 

KU 1976/77:25

B 35

 

Propositionens förstag

Utskottets förslag

 

72 S När budgeten har fastställts, skall styrelsen ofördröjligen underrät­ta länsstyrelsen och vederbörande lo­kala skattemyndighet om den skatte­sats som har bestämts för det föl­jande året. Samtidigt skall styrelsen underrätta länsstyrelsen om det sammanlagda belopp, som för nämnda år har beslutats till utdebi­tering pä grundval av det löpande årets taxering till kommunal in­komstskatt.

Har budgeten ej fastställts inom tid som anges i 57 § andra stycket första punkten, skall så snart skattesatsen för den preliminära skatten har fast­ställts särskild underrättelse härom lämnas till riksskatteverkel, • länsstyrelsen och den lokala skatte­myndigheten.

Har futtmäktige ej före utgången av oktober månad Jäitat beslut om utde­bitering, skall styrelsen ofördröjligen underrätta riksskatteverkel, länssty­relsen och den lokala skattemyndig­heten om styrelsens förslag till skat­tesals.

I annan kommun är Stockholms kommun skall styrelsen också un­derrätta länsstyrelsen om beslut om utdebitering till församling inom kommunen.

3 S När budgeten har fastställts, skall styrelsen genasi underrätta länsstyrelsen och den lokala skatte­myndigheten om den skattesats som har bestämts för det följande året. Samtidigt skall styrelsen underrätta länsstyrelsen om det sammanlagda belopp, som för nämnda år har be­slutats till utdebitering på grundval av det löpande årets taxering till kommunal inkomstskatt.

Otn skattesatsen ej har fasistättts före oktober månads utgång skall sly­relsen genast underrätta riksskattever­kel, länsstyrelsen och den lokala skat­temyndigheten om styrelsens förslag till skattesats, öm budgeten ej har fastställts ,/ore november månads ut­gång skall, så snart skattesatsen för den preliminära skatten har fast­ställts, de nyss nämnda myndigheter­na underrättas om skattesatsen.

I annan kommun än Stockholms kommun skall styrelsen också un­derrätta länsstyrelsen om beslut om utdebitering till församling inom kommunen.

 

73 S Kommun är berättigad att för visst år av staten uppbära kommunal­skatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i kommu­nen för året, beräknat efter den skat­tesats som har besiämts för det föregå­ende året. Vid beräkningen av antalet

4 Om utbetalning av kommunal­skatt och landstingsskatt finns bestäm­melser I lagen (1965:269) med särskil­da bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt.

 

KU 1976/77:25                                                                     B 36

ProposiiionensJÖrslag                    Utskoneisförstag

skattekronor och skatieören beakias bestämmelserna 12 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets ut­ debitering av skatt.

Har enligt 57 § annan skatiesais slutligt fasistättts än som har besiämts tidigare, skall till grund för utbetal­ningen läggas den uidebiiering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

Kommun är berättigad att av staten såsom förskott uppbära det belopp som på grundval av taxeringsnämnds beshil visst år (taxeringsår) rörande taxering titt kommunal inkomstskati har beslutats till utdebitering för det kommande året. Vid beräkningen av förskolisbeloppei justeras antalet skat­tekronor och skatteören enligi 2 § ta­gen (1965:269) med särskilda bestäm­melser om kommuns och annan me­nighets utdebitering av skatt. Vad som har beslutats lill utdebitering Ingår i kommunens fordran hos staten vid in­gången av året näst efter det år, då beslutet fållades. Förskottet avräknas mol den kommunalskatt, som kom­munen liar rält att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det år, då förskottet enligt be­stämmelserna i femte stycket ulanord­nas.

A r antalet hos länsstyrelsen registre­rade kyrkobokförda invånare I kom­munen vid mitten av augusti månad taxeringsåret större än del var vid mit­ten av augusti månad två år tidigare, skall förskott, beräknat enligt tredje stycket, ökas ijörhållande titt ökningen i kommunens invånarantal mellan de angivna  tidpunkterna.   Sådant ökat

 

KU 1976/77:25

B 37

 

Proposhionens förslag

Utskottets förslag

förskott ingår i kommunens fordran hos staten och avräknas enligt andra styckel. Länsstyrelsen skall senast den 10 september lämna kommunen upp­gift om del invånarantal och del där­emot svarande uppräknade skatteun­derlag, som skall ligga titt grund för be­räkningen.

Belopp, som vid ingången av elt år utgör kommunens fordran hos staten enligt föreskrifierna i denna paragraf, skall länsstyrelsen under samma år utanordna titt kommunen med en sjät­tedel på åttonde dagen i var och en av månaderna januari, mars, maj, jidi, september och november. År kommu­nens fordran icke uträknad vid utbe-tatningsiitlfättel i januari månad, skatt vid detta tillfälle utbetalas samma be­lopp som har utbetalats i november månad det föregående året; dock får länsstyrelsen, när särskilda skäl föran­leder del, förordna att utbetalning skatt ske med annat belopp. Om del belopp som utbetalades i januari må­nad icke motsvarar en sjättedel av kommunens fordran, skall den jämk­ning som jöranledes härav ske ifråga om det belopp, som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om kommunal­skatt äger motsvarande tillämpning i fråga om landstingsskatt.

7 S Länsstyrelsen skall senast den 8 mars till styrelsen överiämna re­dovisning för det föregående året över kommunen eller landstings­kommunen tillkommande och lill Slyrelsen utanordnad skatt. Närmare föreskrifter om sådan redovisning meddelas av regeringen.

5 S Länsstyrelsen skall senast den 8 mars lill styrelsen överiämna redo­visning för det föregående året över skatt som tillkommer kommunen el­ler landstingskommunen och som har utanordnats till styrelsen. Rege­ringen meddelar närmare föreskrifter om sådan redovisning.

 

KU 1976/77:25

B 38

 

Propositionens förslag

Utskottets förslag

 

7 kap. Underställning, kommunalbe­svär och besvärsnämnd

7 kap. Kommunalbesvär och besvärs-nämnd

 

75 S Kommunfullmäktiges beslut om
nya eller förhöjda hamnavgijier,
grundpenningar eller sluss-, kanal- el­
ler andra järtedsavgifier skall jör an
vinna bindande kraft prövas och fast­
ställas av regeringen.

Faststältelse av beslut, som avses i första stycket, får meddelas även av myndighet som regeringen bestäm­mer. Regeringen får även föreskriva att i rörelse, JÖr vilken avgifter enligt Jörsta stycket har blivit fäststättda, av-gijierna och övriga intäkter får använ­das endasi för rörelsens direkta behov, om ej myndighet som regeringen be­stämmer medger att medlen användes Jör annat ändamål.

Om vissa andra beslui, som skall undeisiällas regeringens prövning, Jinns bestämmelser i 59 och 60 §§.

Beslut, som skall underställas rege­ringens prövning, skall insändas lill länsstyrelsen, som skall överlämna handlingarna med eget yttrande till re­geringen.

76 S Över beslut av kommunfull­
mäktige får, om annat ej är särskill
föreskrivet, medlem av kommunen
anföra besvär hos länsstyrelsen. Så­
dan talan får grundas endast på alt
beslutet ej har tittkommii i taga ord­
ning, står i strid mot lag eller annan

författning, på annat sätt överskrider kommunfullmäktiges befogenhet, kränker klagandens enskilda rätt etter eljest vilar på orättvis grund.

1S över beslut av kommunfull­mäktige får, om ej annat är särskilt föreskrivet, medlem av kommunen anföra besvär hos länsstyrelsen. Så­dan talan får grundas endast på att beslutet

/. ej har tillkommit i laga ordning,

2.    står i strid mot lag eller annan författning,

3.    på annat sätt överskrider kom­munfullmäktiges befogenhet,

 

KU 1976/77:25

Propositionens förslag

Utskottets förslag

B 39

 

Besvärshandling skall ha kommit in till länsstyrelsen inom tre veckor från den dag då justering av det över beslutet förda protokollet har tillkän­nagetts på kommunens anslagstavla. Besvärshandlingen skall vara åtföljd av det överklagade beslutet och bevis om dagen för anslaget. Besvär som ej har anförts i rätt tid upptages ej till prövning.

Över beslut av landsting får, om annat ej är särskilt föreskrivet, med­lem av landstingskommunen anföra besvär hos regeringsrätten. Besvärs­handling tillställes regeringsrätten. I övrigt äger bestämmelserna i första och andra styckena motsvarande titt-lämpning på sådan talan.

4. kränker klagandens enskilda räll
etter

5.   annars vilar på orättvis grund.
Besvärshandling skall ha kommit

in lill länsstyrelsen inom tre veckor frän den dag då justering av det över beslutet förda protokollet har tillkän­nagetts på kommunens anslagstavla. Till besvärshandlingen skall fogas det överklagade beslutet och bevis om dagen för anslaget. Besvär som ej har anförts i rätt tid upptages ej till pröv­ning.

Över beslut av landsting får, om ej annat är särskilt föreskrivet, med­lem av landstingskommunen anföra besvär hos regeringsrätten. Besvärs­handling tillställes regeringsrätten. I övrigt tillämpas bestämmelserna i första och andra styckena på mot­svarande sätt på besvär över sådant beslui.

 

77 S I fråga om besvär över beslut av kommunstyrelsen eller annan kommunal nämnd skall bestämmel­serna i 76 S om besvär över beslut av kommunfullmäktige aga motsva­rande tillämpning, om annat ej sägs i 78 S eller är särskilt föreskrivet. I fråga om besvär över beslut av för­valtningsutskottet eller annan lands­tingskommunal nämnd skall be­stämmelserna i 76 S om besvär över beslut av landsting äga motsvarande tillämpning, om annat ej sägs i 78 S eller är särskill föreskrivet. Mot be­slut av rent förberedande eller rent verkställande art får talan dock ef fö­ras.

2 S I fråga om besvär över beslut av kommunstyrelsen eller annan kom­munal nämnd skall bestämmelserna i / S om besvär över beslut av kom­munfullmäktige tillämpas på mot­svarande sätt, om ej annat sägs i 3 S eller är särskilt föreskrivet. I fråga om besvär över beslut av förvalt­ningsutskottet eller annan lands­tingskommunal nämnd skall be­stämmelserna i / S om besvär över beslut av landsting tillämpas på mot­svarande sätt, om ej annat sägs i 3 S eller är särskilt föreskrivei. Besvär jår ej anjöras över beslut av rent förbe­redande eller rent verkställande art.

 

KU 1976/77:25

B 40

 

Propositionens förslag

Utskottets förslag

 

Bestämmelserna i första stycket gäller även beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 47 S. I fråga om beslut, som ej har proto­kollförts särskilt, räknas besvärsti­den från den dag då justering av pro­tokoll, som har förts vid det sam­manlräde med styrelsen eller nämn­den varvid beslutet har anmälts, har tillkännagetts på anslagstavlan.

Vad som sägs i första stycket gäller också i fråga om besvär över sådant beslut av revisorerna som avses i 66 S.

Bestämmelserna i första stycket gäller även beslut som har fattats medstödavuppdragenligtiAa;?. 12 S. I fråga om beslut som ej har protokollförts särskilt räknas besvärs­tiden från den dag då justering av protokoll, som har förts vid det sam­manträde med styrelsen eller nämn­den varvid beslutet har anmälts, har tillkännagetts på anslagstavlan.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i fråga om besvär över sådant beslut av revisorerna som av­ses i 5 kap. 4 S.

 

78 S Kommun och landstingskommun får utse särskild nämnd med uppgift att pröva besvär över styrelsens, an­nan nämnds eller revisorernas beslut om tillsättning av eller förordnande på kommunal eller landstingskom­munal tjänst, entledigande från så­dan tjänst eller disciplinär åtgärd mot tjänsteman, om talan mot beslutet annars skulle haförts enligt 77 S. Be­stämmelserna i 4-10, 13-17, 19 och 20 SS förvaltningslagen (1971:290) äger motsvarande tillämpning i ären­de hos sådan besvärsnämnd.

Reglemente för besvärsnämnd an-tages av fullmäktige.

Om annat e/ föreskrives i regle­mentet, äger bestämmelserna i 48 S tredje stycket, med undantag av hän­visningen till 44 S andra stycket och 46 S första styckel, motsvarande till-tämpning på besvärsnämnd.

Finns besvärsnämnd, får den som är missnöjd med beslut som avses i första stycket anföra besvär hos

iS Fullmäktige får utse särskild nämnd med uppgift att pröva besvär över styrelsens, annan nämnds eller. revisorernas beslut om tillsättning av eller förordnande på kommunal eller landstingskommunal tjänst, entledi­gande frän sådan tjänst eller disci­plinär åtgärd mot tjänsteman, om besvär över beslutet annars skulle ha anförts enligt 2 S. Bestämmelserna i 4-10, 13-17, 19 och 20 SS förvalt­ningslagen (1971:290) tillämpas på motsvarande sätt i ärende hos sådan besvärsnämnd.

Reglemente för besvärsnämnd an-tages av fullmäktige.

Om ej annat föreskrives i regle­mentet, tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 13 S andra stycket, med undantag av hänvisningen till 3 kap. 9 S andra stycket och 3 kap. II S för­sta stycket, på motsvarande sätt på besvärsnämnd.

öm besvärsnämnd fnns, får den som är missnöjd med beslut som av-

 

KU 1976/77:25

B41

 

Propositionens förslag

Utskottets Jörslag

 

nämnden inom den tid, som före­skrives i 76 S andra stycket och 77 S andra stycket.

Beträffande talan mot besvärs­nämnds beslut äger bestämmelserna i 76 S motsvarande tillämpning. Till stöd för dylik talan får dessutom åbe­ropas att det hos besvärsnämnden överklagade beslutet är oriktigt på

ses i första stycket anföra besvär hos nämnden inom den tid, som före­skrives i / S andra stycket och 2 S andra stycket.

Beträffande besvär över besvärs­nämnds beslut tillämpas bestämmel­serna i 1  på motsvarande sätt. Till stöd för sådana besvär för dessutom åberopas att det hos besvärsnämn­den överklagade beslutet är oriktigt på någon sådan grund som sägs i / S.

 

79 S Har besvär anförts hos länsstyrelsen, kan länsstyrelsen för­bjuda att det överklagade beslutet verkställes.

4 S öm besvär har anförts hos länsstyrelsen, kan denna förbjuda att det överklagade beslutet verkställes.

 

80 S Över länsstyrelsens beslut får, om annat ej är särskilt föreskrivet, besvär anföras hos regeringsrätten, Talan mot beslut av länsstyrelsen som har gått klaganden emot (är föras endast av denne. Talan mot beslut, varigenom länsstyrelsen har bifallit besvär eller förbjudit aU det överkla­gade beslutet verkställes, fär föras av kommunen och medlem av kom­munen. Besvärshandlingen skall ha inkommit till regeringsrätten inom tre veckor från den dag då den som vill anföra besvär fick del av beslutet. Har länsstyrelsens beslut gått kla­ganden emot, skall han underrättas om vad han har att iakttaga vid talan mot beslutet.

5 S Över länsstyrelsens beslut får, om ej annat är särskilt föreskrivet, besvär anföras hos regeringsrätten. Besvär över beslut av länsstyrelsen vilket har gått klaganden emot (hr an­föras endasi av denne. Besvär över beslut, varigenom länsstyrelsen har bifallit besvär eller förbjudit att det överklagade beslutet verkställes, fär anföras av kommunen och medlem av kommunen. Besvärshandlingen skall ha kommit in lill regeringsrät­ten inom tre veckor från den dag dä den som vill anföra besvär fick del av beslutet. Om länsstyrelsens beslut har gått klaganden emot skall han underrättas om vad han har alt iakt­taga vid besvär över beslutet.

 

Ä7 S //a/-beslut av fullmäktige blivit upphävt genom avgörande som äger laga kraft och har beslutet redan verkställts, åligger det fullmäktige a//

6 S Ow beslut av fullmäktige/ta/-bli­vit upphävt genom avgörande som har vunnit laga kraft och om beslutet redan har verkställts, skall fullmäk-

 

KU 1976/77:25

B 42

 

Propositionens Jörslag

Utskottets Jörslag

 

föranstalta om rättelse av verkstäl­ligheten i den mån det är möjligt. Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om beslut av sty­relsen eller annan nämnd eller av re­visorerna.

tige föranstalta om rättelse av verk­ställigheten i den mån det är möjligt. Första stycket tillämpas på mot­svarande sätt i fråga om beslut av styrelsen eller annan nämnd eller av revisorerna.

 

Om ikraftträdandet av denna lag finns bestämmelser i lagen (1976:000)om införande av kommu­nallagen (1976:000).

Om ikraftträdandet av denna lag finns bestämmelser i lagen (I977:000)om införande av kommu­nallagen (1977:000).

 

KU 1976/77:25

B 43 Bilaga 2

Förslag till

Lag om Införande av kommunallagen (1977:000)

Propositionens Jörslag Härigenom föreskrives följande.

1  § Kommunallagen (7976:000) och denna lag träder i kraft den \ januari 1977.

2  § Genom kommunallagen (1976: 000) upphäves

 

1.  kommunallagen (1953:753),

2.  lagen (1953:754) om införande av kommunallagen,

3.  landstingslagen (1954:319),

4.  lagen (1954:320) om införande av landstingslagen,

5.  kommunallagen (1957:50) för Stockholm och

6.  lagen (1969:215) med särskilda bestämmelser om Stockholms läns landstingskommun.

 

3  § Förekommer i lag eller annan för­fattning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i kommunallagen (7976:000) eller denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4  § Bestämmelserna i kommunalla­gen (7976:000) om att suppleanter skall utses för ledamöterna i kom­munfullmäktige tillämpas första gången vid val som avser tiden efter utgången av oktober 1979. Bestäm­melserna i nämnda lag om att sup­pleanter skall utses för ledamöterna i sådan nämnd som avses i 48 § and­ra stycket samma lag tillämpas första gången vid val som avser tiden efter utgången av år 1979.

Utskoitetsförslag Härigenom föreskrives följande.

1   § Kommunallagen (7977:000) och denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

2   § Genom kommunallagen (1977: 000) upphäves

 

1.   kommunallagen (1953:753),

2.   lagen (1953:754) om införande av kommunallagen,

3.   landstingslagen (1954:319),

4.   lagen (1954:320) om införande av landstingslagen,

5.   kommunallagen (1957:50) för Stockholm och

6.   lagen (1969:215) med särskilda bestämmelser om Stockholms läns landstingskommun.

 

3   § Öm i lag eller annan författning förekommer hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i kommunallagen (7977:000) eller denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4   § Bestämmelserna i kommunalla­gen (7977.000) om att suppleanter skall utses för ledamöterna i kom­munfullmäktige tillämpas första gången vid val som avser tiden efter utgången av oktober 1979. Bestäm­melserna i nämnda lag om att sup­pleanter skall utses för ledamöterna i sådan nämnd som avses i 3 kap. 13 § andra stycket samma lag till-lämpas första gången vid val som av­ser liden efter utgången av är 1979.

10 Riksdagen 1976/77. 4 saml. Nr 25

 

KU 1976/77:25

B 44

 

Propositionens Jörslag

5 § Tjänstgöringstiderna för leda­möter och suppleanter i kommun­fullmäktige i andra kommuner än Stockholms kommun och i lands­ting, som har valts enligt äldre be­stämmelser, upphör vid utgången av oktober 1979.

Utskottets förslag

5§ Tjänstgöringstiderna för leda­möter och suppleanter i kommun­fullmäktige i annan kommun än Stockholms kommun och i lands­ting, som har valts enligt äldre be­stämmelser, upphör vid utgången av oktober 1979.

 

6§ Första tjänstgöringsåret för leda­möler och suppleanter som avses i 5 § upphör vid utgången av oktober 1977. Vid samma tidpunkt upphör tjänstgö­ringstiderna JÖr ordförande, vice ord­förande och andre vice ordförande i kommunfullmäktige i andra kommu­ner än Stockholms kommun saml i landsting.

Bestämmelserna i 13 § första stycket kommunallagen (1976:000) medför ej att nytt val av ordförande, vice ordfö­rande eller andre vice ordförande i kommunfullmäktige eller landsting skatt äga rum vid kommunfullmäktiges eller landstingets första sammanträde under år 1977. Vid detta sammanlrä­de får andre vice ordförande i kom­munfullmäktige eller landsting väljas, om andre vice ordförande ej redan är utsedd. I Stockholms kommun Jår utan hinder avJÖreskrifien 141 § kom­munallagen (1976:000) om tid för så­dant val väljas andre vice ordförande i kommunstyrelsenför tiden intill det val som skall äga rum vid kommunfull­mäktiges första sammanträde under det Ijänstgöringsår som börjar den 15 oktober 1977.

7§ Bestämmelserna i 76 § fjärde stycket kommunallagen (7976:000) om suppleants tjänstgöring i kom­munfullmäktige tillämpas först efter utgången av oktober 1979.

6§ Bestämmelserna i 2 kap. 77 S fjärde stycket kommunallagen (1977:000) om suppleants tjänstgö­ring i kommunfullmäktige tillämpas först efter utgången av oktober 1979.

 

KU 1976/77:25

B 45

 

Proposhionens förslag

Utskottets förslag

1 S I fråga om motion som har väckts före den 1 juli 1977 räknas den tidsfrist som anges i2 kap. 17 § kommunallagen (1977:000)från nämnda dag.

 

8 S Bestämmelserna i 52 och 63 SS kommunallagen (7976:000) om val­barhet och verkan av att valbarheten upphör tillämpas ej i fråga om bor­garråd / Stockholms kommun, revisor eller revisorssuppleant som har valts med stöd av äldre bestämmelser.

8S Bestämmelserna i 3 kap. 17 och 5 kap. 7S kommunallagen (7977:000) om valbarhet och verkan av att valbarheten upphör tillämpas ej i fråga om borgarråd, revisor eller revisorssuppleant, som har valts med stöd av äldre bestämmelser.

 

9S Bestämmelserna i 63 § första stycket första punkten kommunal­lagen (7976:000) om val av revisorer och suppleanter tillämpas första gången vid val som avser tid efter utgången av år 1979. Kommunfull­mäktige och landsting väljer år 1977 tre eller flera revisorer samt lika många suppleanter för granskning av de två följande årens verksamhet..

9 S Bestämmelserna i 5 kap. 1 S för­sta stycket första punkten kommu­nallagen (7977:000) om val av revi­sorer och suppleanter tillämpas för­sta gängen vid val som avser tid efter utgången av är 1979. Kommunfull­mäktige och landsting väljer år 1977 tre eller flera revisorer samt minst lika många suppleanter för gransk­ning av de två följande årens verk­samhet.

 

10 S Föreskrifter som avses i 32 och 35 §S kommunallagen (7976:000) be­höver ej meddelas före utgången av år 1977. I landstingskommun gäller äldre bestämmelser om arbetsord­ning intill dess föreskrifter som avses i 35 § nämnda lag har meddelats.

10 S Föreskrifter som avses i 2 kap. 27 och 30 §§ kommunallagen (7977:000) behöver ej meddelas före den 1 juli 1978. Titt dess föreskrifter som avses I 2 kap. 27 § nämnda lag har meddelats gäller äldre bestämmel­ser om arkivvård. I landstingskom­mun gäller äldre bestämmelser om arbetsordning //// dess föreskrifter som avses i 2 kap. 30 § nämnda lag har meddelats.

 

11 S I fråga om förvaltningsutskot­tets rätt att företräda landstinget mellan dess sammanträden för äldre bestämmelser tillämpas intill utgång­en av år 1977.

11 S I fråga om förvaltningsutskot­tets rätt att företräda landstinget mellan dess sammanträden för äldre bestämmelser tillämpas intill den 1 juh 1978.

 

KU 1976/77:25

B 46

 

Propositionens förstag

72 § Bestämmelserna i 73 .fjärde stycket kommunallagen (1976:000) om ökat förskott gäller ifråga om år 1977 endast om och till den det befolk­ningsökningen i kommunen eller lands­tingskommunen mellan de tidpunkter som anges i lagrummet överstiger en procent.

Utskottets förslag

 

13 § Har besvärshandling som avses i 76 § tredje stycket kommunallagen (7976:000) kommit in till länsstyrel­sen men ej till regeringsrätten före besvärstidens utgång och har det överklagade beslutet meddelats före den 1 Januari 1977, skall regerings-rätlen ändå upptaga besvären till prövning.

74 S Bestämmelserna i 8S lagen (1953:754) om införande av kommu­nallagen gäller fortfarande.

72 § Ifråga om rätt att anföra kommu­nalbesvär över beslut som har medde­lats före den 1 juli 1977 gäller äldre be -stämmelser. Om besvärshandling som avses i 7 kap. 1 S tredje stycket kommunallagen (/977:000)/iar kom­mit in till länsstyrelsen men ej till regeringsrätten före besvärstidens utgång och om det överklagade be­slutet har meddelats före den 1 juli 1911, skall regeringsrätten ändå upp­taga besvären lill prövning.

13 § Bestämmelserna i 8 S lagen (1953:754) om införande av kommu­nallagen gäller titt den 1 juli 1978.

 

75 § Rikets indelning i landstings­kommuner ändras ej genom kom­munallagen (1976:000).

14 8 Rikets indelning i landstings­kommuner ändras ej genom kom­munallagen (1977:000).

 

76 § I   Stockholms   kommun   för drätselnämnd alltjämt behållas.

Ulan hinder av J6 § 3 kommunal­lagen (7976:000) skall drätselnämn­den handha medelsförvaltningen i den mån fullmäktige ej har medgivit annan nämnd att helt eller delvis handha sin medelsförvaltning. Drät­selnämnden skall fullgöra de uppgif­ter i fråga om räkenskapsföringen som annars ankommer på kommun­styrelsen.   Bestämmelserna   i  62 §

75 § I Stockholms kommun får drät­selnämnd behällas.

Utan hinder av 3 kap. / § 3 kom­munallagen (7977:000) skall drätsel­nämnden handha medelsförvalt­ningen i den mån fullmäktige ej har medgivit annan nämnd att helt eller delvis handha sin medelsförvalt­ning. Drätselnämnden skall fullgöra de uppgifter i fråga om räkenskaps­föringen som annars ankommer på kommunstyrelsen. Bestämmelserna

 

KU 1976/77:25

B 47

 

Propositionens Jörslag

kommunallagen om styrelsen skall därvid i stället gälla drätselnämnden. Beiräffande drätselnämnden äger i övrigt bestämmelserna i 48 S iredje stycket kommunallagen (7976:000) motsvarande tillämpning. Ordföran­den i borgarrådsberedningen skall vara ordförande i drätselnämnden.

Utskottets förslag

i 4 kap. 9 § kommunallagen om sty­relsen skall därvid i stället gälla drät­selnämnden.

Beträffande drätselnämnden till-lämpas i övrigt bestämmelserna i 3 kap. 13 S andra stycket kommu­nallagen (1977:000) på motsvarande sätt. Ordföranden i borgarrädsbered-ningen skall vara ordförande i drät­selnämnden,

 

77 § I landsdngskommun där förvalt­ningsutskottets uppgifter är fördelade på avdelningar av utskottet får denna ordning alltjämt behållas. Landslinget Jår i reglementeför förvahningsutskol­tei föreskriva att dessa avdelningar skall utses av landstinget genom sär­skilda val. Beträffande avdelning äger bestämmelserna om styrelsen i 41 § andra stycket och 42-47 §§ kommu­nallagen (1976:000) motsvarande till-tämpning. Avdelningen utser själv inom sig ordjörande och vice ordföran­de. Det ankommer på utskottet sam­fällt att göra uppförslag lill budget.

16 § Kommunfullmäktiges beslut om nya etter förhöjda hamnavgifter, grundpenningar eller sluss-, kanal- el­ler andra farledsavgifter skatt för alt vinna bindande kraji prövas och fast­ställas av regeringen.

Faststältelse av beslut, som avses i första stycket, får meddelas även av myndighet som regeringen bestäm­mer. Regeringen får även föreskriva att i rörelse, för vilken avgifter enligt första stycket har btivh fastställda, av­gifterna och övriga intäkter får använ­das endast för rörelsens direkta behov, om ej myndighet som regeringen be­stämmer medger att medlen användes för annat ändamål.

 

KU 1976/77:25                                                                     B 48

Bilaga 3

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:281) om kommunalförbund

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1957:281)om kommunalförbund'

dels alt  18 S skall upphöra all gälla,

dels all i 17 S ultryckei "utgifts- och inkomslstat" skall bytas ut mol "budget",

dels all 3-5, 7-9, 12, 16, 19, 20 och 35 SS saml rubrikerna närmast före 16 och 35 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3S
Kommunalförbunds besluiandeiält ulövas av förbundets fullmäktige.
Förvaltning och verkställighet lill-   Förvaltning och verkställighet till-

komma förbundets styrelse och sär-     komma förbundets styrelse och av­
skilt lillsaiia nämnder.                  riga  nämnder.   Nämnderna  bereda

även ärenden som skola avgöras avjull-mäkiige. För sådan uppgift kan särskild beredning bestående av en eller Jlera personer tillsa i las.

För kommunalförbund skall finnas förbundsordning, vilken skall inne­hålla beslämmelser om

1)   förbundets ändamål och medlemmar;

2)   förbundets benämning och den ort, där förbundet skall hava sill säte;

3)   fullmäktiges antal och det antal ledamöler i fullmäktige varje medlem skall utse;

4)   antalet ledamöler och suppleanter i förbundels styrelse saml, därest slyrelsen jämväl skall utgöra i särskild författning angiven nämnd, vad som skall gälla angående valbarhet, sättet för utseende av ledamöler och supp­leanter saml deras tjänstgöringstid;

5)   den räii all upptaga lån eller    5) den räll all upplaga lån eller ingå borgen, som finnes böra med- ingå borgen, som finnes böra med­givas förbundel, med angivande av givas förbundet, med angivande av del högsta sammanlagda belopp, in- del högsta sammanlagda belopp, in­till vilket lån må upptagas eller bor- till vilket lån må upplagas eller bor­gen tecknas, och i vad mån lån eller gen tecknas, och i vad mån lån eller borgen som ej fordrar Konungens borgen som ej fordrar regeringens medgivande må förekomma;               medgivande må förekomma;

' Seniisic lydelse av  18 S    1964:45. ' Seoiisie lydelse  1964:45.

 

KU 1976/77:25                                                                  B 49

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

6)   den rält lill fondbildning, som finnes böra medgivas förbundet;

7)   medlems andel i förbundets tillgångar saml vad i övrigt finnes er­forderiigt för ordnande av de ekonomiska förhållandena mellan förbundet och dess medlemmar;

8)   särskilt villkor för medlems utträde ur förbundet och uppgörelse, som i anledning därav må erfordras;

9)   särskilt villkor för upplösning av förbundet;

 

10)  grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar; samt

11)  vad i övrigt må vara nödigt för ordnande av förbundets förhållanden i fråga om ekonomi och förvaltning.

Förbundsordning skall vidare innehålla beslämmelser om grunder för medlems skyldighet att tillhandahålla medel för förbundsverksamhetens ordnande och fortsatta bedrivande samt den begränsning av denna skyl­dighet som skall förekomma. I förbundsordning för förbund, som skall hand­hava angelägenhet, vilken del enligt särskild författning åligger kommun all vårda, må dock icke, såvitt angår sådan angelägenhet, inlagas bestäm­melse om begränsning av medlems skyldighet all tillhandahålla medel. Därest förbund skall handhava flera angelägenheter, skall i förbundsord­ningen angivas, huruvida i förbundel skall finnas endasi siyrelse eller där­utöver en eller flera nämnder, saml i del senare fallet vilka av förbundets angelägenheter, som skola omhänderhavas av de olika förvaltningsorganen. Därest förbund har sitt säle inom koinmun, som icke tillhör förbundet, skall i förbundsordningen angivas, å vilken kommuns anslagstavla tillkän­nagivande om justering av protokoll skall ske.

IJÖrbundsordningen må bestämmas att suppleanier skota uisesför fullmäk­tige. I sådant fall skall i förbundsord­ningen även bestämmas suppteantcr-nasanialoch del antal suppleanter som varie medlem skall utse.

5 S-'
Vad i 7  iredie och fjärde siyckena.  Bestämmelserna i 2 kap. 41 tredje

11 första och tred/e styckena. 12. 14 stycket, 5, 8 ff andra stycket och
samt /.5--',V SS kommunallagen är 70-29 ,W kommunallagen (7977.-0007
stadgat om kommunfullmäktige skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga
äga motsvarande tillämpning i fråga om kommunalförbunds fullmäktige,
om kommunalförbunds fullmäkti- Bestämmelserna i2 kap. 11  nämnda
ge.                                              lag tillämpas dock endast om supple-

anter för fullmäktige har utsetts.

Senaste Ivdelse 1969:769.

 

KU 1976/77:25

B 50

Nuvarande lydelse

Förbundsfullmäktige väljas av medlemmarnas fullmäktige.

Då medlem skall utse mer än en fullmäktig, skall valet vara propor­tionellt, därest det begäres av minst så mänga väljande, som motsvara det tal, vilket erhäWes, om samtliga väljan­des antal delas med del antal perso­ner valet avser, ökat med 1. Om för­farandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

Föreslagen lydelse

7S

Förbundsfullmäklige och supple­anter väljas av medlemmarnas full­mäktige.

Förbundsmedlem må till fullmäk­tig i förbundet välja allenast leda­mot av förbundsmedlemmens full­mäktige.

Då medlem skall utse mer än en fullmäktig etter mer än en .suppleant, skall valet vara proportionellt, därest det begäres av minst sä mänga le­damöler, som motsvara den kvot. vil­ken erhälles, om antalet närvarande ledamöler delas med del antal per­soner valet avser, ökat med 1. År kvo­ten ett brutet tal. skall den avrundas till närmast högre hela tat. Om förfaran-del vid sådant proportionellt val är särskilt stadgal.

Förbundsmedlem må till fullmäk­tig etter suppleant i förbundet välja endast ledamot etter suppleant i för­bundsmedlemmens fullmäktige. Den omständigheten att ijänsigörings-liden för ledamöter och suppleanter i förbundsmedlems fullmäktige upphör vid utgången av oktober månad år då val i heta riket av fullmäktige har ägt rum medför ej ati uppdrag som tedamoi etter suppleani i förbundsfullmäklige upptiör före tjänstgöringstidens utgång.

Om suppleanter ej väljas proportio­nellt, skatt vid valet även bestämmas i vilken ordning de skola inkallas lill tjänstgöring. Vad i denna paragraf stadgas om medlems fullmäktige skall i fråga om landstingskommun gälla landstinget.

1 mom ." Förbundsfullmäktige väljas för tre år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då allmänna kommunalval ägt rum.

1 mom. Förbundsfullmäklige och suppleanier väljas för tre år, räk­nat från och med den 1 januari året

näst efter del, då val i hela riket av kommunfultmäkiige ägt rum.

■»Senaste lvdel.se: 1969:769.

 

KU 1976/77:25

B51

 

2 mom. Då val av förbundsfull­mäklige och suppleanter sker första gången, skall det avse liden från va­lels förrättande till ingången av det år, då nästa ijänslgöringslid för full­mäktige börjar. Underrättelse om val, som sker första gången, skall, med angivande av de valdas namn och postadress, ofördröjligen insändas lill länsstyrelsen, som förordnar en av fullmäktige au uifärda kungörelse om fullmäkliges första sammanlräde och där föra ordet, till dess ordförande valts.

3mom.   Avgår  fullmäktig   un-       3  mom. Avgår förbundsfullmäk-

der den för honom bestämda tjänst-     tig som lUsetts vid proportionellt val im-

Nuvarande lydelse

Val av förbundsfullmäklige för­rättas vid sammanträde som avses i 13  fiärde stycket kommunallagen av de nyvalda kommunfullmäktige eller om valetförrättasavlandsiing. vidsam-maniräde som avses i 19  andra styckel landsiin;.ista;j,en av del invalda lands­tinget.

2 m o m. Då val av förbundsfull­mäklige sker första gången , skall del avse tiden från valets förrättande till ingången av del år, dä nästa tjänst­göringstid för fullmäktige börjar.

göringstiden, anställer den medlem, som utsett honom, fyllnadsval för den återstående delen av ijänsigö-ringstiden.

4 m o m. Vid sammanträde som under år, då val av fullmäktige i för­bundel ägt rum, hålles med de ny­valda fullmäktige utövas ordföran­deskapet av den som enligt 9 S väljs till ordförande för nästkommande år. Intill dess valet förrättats, ulövas ordförandeskapet av den som full­mäktige därtill särskilt utsett.

Föreslagen lydelse

Val av förbundsfullmäklige och suppleanter förrättas vid sammanlrä­de som avses i 2 kap. 8 iförsia styck­et kommunallagen (1977:000) år då val i hela riket av kommunfullmäktige ägt rum.

der tjänstgöringstiden och har supple­anter JÖr fullniäkiige utseiis. inträder suppleant i den avgångnes ställe Jör återstoden av tjänstgöringstiden. Suppleanterna inträda i den ordning som har besiämis vid valei. Avgår fullmäktig / annat fäll under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, anställer den medlem, som utsett honom, fyllnadsval för den återstå­ende delen av tjänstgöringstiden. 4 m o m. Förbundsfullmäklige väl­ja varje år för nästa kalenderår bland sig en ordförande och en eller två vice ordförande. Vid sammanträde som under år, då val av fullmäktige i för­bundet ägt rum, hålles med de nyval­da fullmäktige utövas ordförande­skapet av den som enligt 9 S väljs lill ordförande för nästkommande år.

■'Senaste lydelse 1969:769.

 

KU 1976/77:25

B 52

 

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

Intill  dess valet  förrättats, utövas ordförandeskapet av den som full­mäktige därtill särskilt utsett. Då val av ordförande och vice ordförande ske forsla gången, skola de, om förbundet träder i verksamhet ä annan lid än vid årsskifte, avse tiden från valens förrättande till utgången av det år, under vilket valen ägt rum.

Sammanträden skola av fullmäktige        Bestämmelserna 12 kap. 9  första

hållas enligt ordning, som bestämmes av fullmäktige. Sammanträde skall ock hållas, när länsstyrelsen därom förord­nar eller förbundets styrelse eller de flesta av fullmäktige del begära eller ordföranden finner det nödigt.

Vid sammanträde före utgången av juni månad fanas beslui i anledning av berättelsen omföregående årets räken­skaper och förvaltning.

Vid sammanträde i augusti månad fäststältes förbundets umfts- och inkomsistat.

Vid sammanträde före utgången av decembenndnadförränas val lill de be­fallningar inom förbundel, vilka vid åreis stui bliva lediga. År då val av för­bundsfullmäktige ägi rum förrättas va­len av de nyvalda fullmäktige. Dessa förrätta även andra val. avseende lid efter utgången av nämnda år. vilka an­komma på fullmäktige.

och iredje styckena kommunallagen (1977:000) om fullmäkliges samman­träden tillämpas på motsvarande sätt ifråga omförbundsfullmäkiiges sam­manträden. I fråga om tid för sam­manträde för faststältelse av förbun­dets budget skall dock gälla vad som sägs i 16 .s"> denna lag.

 

Därej annat ärsärskilt föreskrivei, skall vad i 30 .31 <; första stycket för­sta punkten och andra stycket saml 32-46  kommunallagen är stadgat om kommunstyrelse och övriga nämn­der ni. m. äga motsvarande tillämp­ning i fråga om kominunalförbunds styrelse och övriga nämnder m. m.

Där ej annat är särskill föreskrivet. tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 1-16 ,W kommunallagen (1977:000) på motsvarande sätt i fråga om kom­munalförbunds styrelse och övriga nämnder m. m.

* Senaste lydelse 1969:769. 'Senaste Ivdelse  1969:769.

 

KU 1976/77:25

B 53

 

Nuvarande lydelse

Om kommunairörbunds drätsel

Föreslagen Ivdelse

Om kommunalförbunds ekonomis­ka förvaltning och revision

 

Vad i 50 §, 52 § första styckel. 53 .

54        andra och tredje siyckena. 57 jf för­
sta och andra siyckena. 59 § första
stycket, 61 ,vS 62 | första, andra och
tredje styckena. 63 och 64 sVs'*. 65 'för­
sta punkten samt 66  kommunalla­
gen är stadgat om kommuns drätsel
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om kommunalförbunds drät­
sel.

Förslag lill utgifis- och inkomststat skall uppgöras av förbundssiyrel.sen. Övriga nämnder skola, inom tid som bestämmes av styrelsen, till denna ingiva sina särskilda statförslag.

I förbundsordning må medgivas, att

55        :■!' / mom. och 56 § kommunallagen
helt eller delvis skola äga motsvarande
tillämpning å kommunalförbund.

1 nybildal förbund skall val av re­visorer och revisorssuppleanter äga rum vid förbundsfullmäkiiges första sammanlräde. och skall valei avse liden från valels förrättande lill ui-gåiigcn av del år. då valet sken.

16

s,

Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 3

4  tredje styckel saml 5-9 yf och 5 kap. kommunallagen (1977:000) till-lämpas på motsvarande sätt i fråga om kommunalförbunds ekonomiska förvaltning och revision.

Förslag till budget skall uppgöras av förbundsstyrelsen. Övriga nämn­der skola, inom lid som besiämmes av slyrelsen, lill denna ingiva sina särskilda budgetförslag.

Innan förslaget lill budget uppgöres, skall förbundsstyrelsen samråda med JÖrbundsmedlemmarnas siyrelser.

Vid sammanlräde medJÖrbundsJull-mäkiige JÖre ingången av seplember månad jäsiställes kommunalJÖrbun-deis budgci.

I nybildal förbund skall val av re­visorer och revisorssuppleanter äga rum vid förbundsfullmäkiiges första sammanlräde, och skall valei avse granskning av verksamheten under li­den från valets förräiiande lill dess nästa Ijänslgöringslid för revisorer och revisorssupplcanier börjar.

19'

Revisionsberättelse skall jämte de förklaringar över framställda anmärk­ningar, som förbundsfullmäkiiges ord­jörande injördrar. framläggas lill graii.skniiig och avgörande hos fullniäk­iige vid sammanlräde före utgången av juni månad.

.Avskrift av berättelsen jämie in-

Avskrifi   av    revisionsberättelsen

 

KU 1976/77:25

B 54

 

Nuvarande lydelse

fordrade förklaringar skall minst två veckor före sammanträdel tillställas förbundsmedlemmarnas styrelser.

20 Vad i 74 §.fjärde stycket. 75 § andra och tredje styckena samt 76-78 §§ kommunallagen (1953:753) är stad­gat skatt äga motsvarande tillämpning i fråga om kommunalförbund. Ingår landstingskommun i förbun­del, skall dock i fråga om besvär och besvärsnämnd vad i 78 f landstingsla­gen (1954:319) sägs äga motsvarande tillämpning. Besvärsrält tillkommer såväl //// förbundel ansluten kommun som medlem av sådan kommun.

Förcsla:j,en lydelse

jämte infordrade förklaringar skall tillställas förbundsmedlemmarnas styrelser minsi två veckorföre det sam­manträde, då berättelsen framtägges för jörbundsfutlmäktlge.

S«

Bestämmelserna i 7 kap. kommu­nallagen (1977:000) tillämpas på mot­svarande sätt i fråga om kommunal­förbund. Ingår landstingskommun i förbundet, skall därvid tillämpas de bestämmelser, som avser landstings­kommun. Besvärsrätt tillkommer så­väl medlem av förbundet som med­lem av kommun som ingår i förbun­det.

 

Om     fullföljd     av     talan     mot länsstyrelsens beslut i vissa fall

Om behörig länsstyrelse och besvär över länsstyrelses beslut i vissa fall

 

35 S

Över beslut, som meddelats av länsstyrelse i fråga om kommunalför­bunds bildande, ändring eller upplös­ning eller i ärende, som därmed äger samband, må besvär anföras hos Ko­nungen.

Årende som enligt denna lag skall prövas av länsstyrelse handlägges av länsstyrelsen I det län där förbundssty­relsen har etter skall ha sitt säte.

Över beslut som meddelats av länsstyrelse i fråga om kommunal­förbunds bildande, ändring eller upplösning eller i ärende, som där­med äger samband, må besvär an­föras hos regeringen.

1.   Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

2.   För liden intill utgången av år 1979 för val av suppleanter för för­bundsfullmäklige förrättas vid annat sammanträde än som anges i 8 S 1 mom.

3.   Bestämmelserna i 7-10, 12 och 16 SS lagen (1977:000) om införande av kommunallagen (1977:000) tillämpas på motsvarande sätt i fråga om kommunalförbund.

*Senste lydelse 1971:1166.

 

KU 1976/77:25

B 55

Bilaga 4

Förslag till

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrives i fråga om vallagen (1972:620)

dels att i lagen ordet "landstingsman" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "landstingsledamot" i motsvarande form,

dels att 2 kap. 5S, 3 kap. 1, 2 och 5 SS saml 14 kap. 3, 15 a, 17, 19 och 21 SS skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 2 kap. 6-11 SS, av nedan angivna lydelse. .

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

För val av landstingsledamöter inde­las landstingskommunen i valkretsar. Valbarhet är ej inskränkt inom val­krets.

5§'

/ landstingslagen (1954:319), kom­munallagen (1953:753) och kommu­nallagen (195 7:50) för Stockholm finns bestämmelser om landstingskommuns och kommuns indelning i valkretsar. I landslingslagen finns också bestämmel­serom fördetningavfasta valkretsman­dai på valkretsar.

6S

Valkrets skatt omfatta en eller flera kommuner. Om det förantedes av and­ra stycket 1 etter en lämpligare val­kretsindelning därigenom eljest erhåt-les, får dock kommun delas i två eller flera valkrelsar etter det av kommun sammanföras med annan kommun, del av annan kommun eller delar av andra kommuner titt en valkrets.

Valkrets bör utformas så att den

1.    kan beräknas komma att enligt bestämmelserna i 8  tilldelas minst åtta fästa valkretsmandat,

2.    kan omslutas av en samman­hängande gränslinje.

Delas kommun i två eller flera val­kretsar för val av landstingsledamöter

'Senaste lydelse 1975:474.

 

KU 1976/77:25                                                                     B 56

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

och är kommunen indelad / valkrelsar för val av kommunfullmäktige, skall iakttagas, att gräns för vatkrelsför val av landstingsledamöter skall samman -falla med gräns för valkrets för val av fullmäktige.

7S

Indelningen i valkretsar bestämmes av landstinget, sedan kommunerna har betens liltfätle att yttra sig. Moi lands­lingels beslut får lalan ej föras.

Beslut om indelning i valkretsar med­delas, om ej regeringen föreskriver an­nat, före utgången av oktober året före del år då val av landstingsledamöter första gången skatt äga rum enligi den beslutade indelningen.

Beslui om indelning i valkretsar skall för att vinna bindande kraft prövas och fastställas av länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos val-prövningsnämnden genom besvär. Mot vatprövningsnämndens beslut Jår talan ejföras.

8S

Mandaten i landstinget utgöres av Jästa valkretsmandai och utjämnings­mandat. Nio tiondelar av mandaten är fasta valkretsmandat. Del brutna tat som uppkommer vid fastställandet av antalet Jästa valkretsmandat avrundas lill närmast lägre hela tal. Återstående mandat är utjämningsmandat.

Länsstyrelsen fastställer antalet fas­ta valkretsmandai i varje valkrets före utgången av april varie år då val av landstingsledamöter skall äga rum, om ej regeringen föreskriver annan tid för beslutet. Härvid tillföres valkretsen ett mandat för varje gång som antalet röst­berättigade i valkretsen är jämnt del-

 

KU 1976/77:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

B 57

9§

bart med det tal som erhälles, när anta­let röstberättigade i landstingskommu­nen delas med antalet fasta valkrets-mandat där. De fasta valkretsmandat som härefter återstår tillföres valkret­sarna efter storleken av de överskon som har uppkommit vid denna fördel­ning. Mellan lika överskottstal avgöres företrädet genom lottning.

Vid tittämpningav andra stycket skall som röstberättigad anses den som har upptagits i gällande röstlängd.

Mot länsstyrelsens beslut enligt den­na paragraf föres talan hos vatpröv-ningsnämnden genom besvär. Mot val-prövningsnämndens beslut får talan ej föras.

För val av kommunfullmäktige skall kommun indelas i valkrelsar, om i kom­munen finnas flera än 24 000 röstberät­tigade invånare eller för kommunen skall utses minst 51 fullmäktige. Över­stiger antalet röstberättigade invånare i kommun 6 000 får kommunen inde­las i valkretsar. Annan kommun får In­delas i valkretsar endasi om synnerliga skäl föreligger på grund av kommu­nens särskill beiydande utsträckning etter liknande förhållanden. Vatbarhel är ej inskränkt Inom valkrets. Som röstberättigad anses den som har upp­tagits I gällande röstlängd.

Vid valkretsindelning iakitages att valkretsarna

1.  skall utformas så att varje krets kan beräknas komma all enligt be­stämmelserna i 10 § utse minst femton kommunfullmäktige.

2.  om det är tnojligt. skall utformas så att varje krets kan omslutas med en sammanhängande gränslinje.

 

KU 1976/77:25

Nuvarande Ivdelse

Förestagen lydelse

B 58

3.    skall utförmas så att territoriell församling, om det är möjligt, lämnas odelad och icke i något fält delas på flera än två kretsar och

4.    i den mån det kan ske utan olä­genhet skall utformas så att anialetfult-mäkiigeför hela kommunen kan be­räknas bli lika fördelat på de särskilda kretsarna.

10 S

/ varje valkrets väljes en kommunfult-mäkligför varje gång som antalet röst­berättigade i valkretsen är Jämnl del­bart med det tal som erhåtles, när anta­let röstberättigade i kommunen delas med antalet fullmäktige för hela kom­munen. Om det antal fullmäktige som skatt utses enligi denna regel ej uppgår titt det för kommunen bestämda anta­let, .skall för all detta antal skall kunna uppnås de valkretsar i vilka antalet röst -berättigade mest överskjuter de tal som enligt regeln är bestämmande för full­mäktiges antal inom valkretsarna vara berättigade an var för sig i ordning efter överskottens storlek välja ytteriigare en fullmäktig. År överskonstalen lika för två eller flera valkretsar, avgöres före­trädet genom lottning. Som röstberätti­gad anses den som har upptagits i gäl­lande röstlängd.

IIS

Kommun fullmäktige får göra fram­ställning hos länsstyrelsen om indelning i valkrelsar. Länsstyrelsen fårförordna om valkretsindelning, även om sådan Jramställning ef har gjorts. I sådant fall skatt kommunjullmäklige beredas till­fälle att avge yttrande i ärendet.

Beslut om indelning i valkretsar skall meddelas före utgången av oktober

 

KU 1976/77:25

B 59

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse året före det år, under vilket beslutet skall träda i tillämpning. Det antal fullmäktige, som varje valkrets skall utse, fastställes av länsstyrelsen det år, då valet skall äga rum, före april må­nads utgång med giltighet för den pe­riod som valet avser. Uppgår därvid i någon valkrets det antal fidlmäktige, som kretsen äger utse enligt de grunder som anges i 10 §, icke till femton, skall antalet, med motsvarande jämkning av antalet fullmäktige i övriga kretsar, likväl bestämmas till femton. I sådant fall skall valkretsindelningen omprövas före nästa val.

Mol länsstyrelsens beslut enligt den­na paragraf föres talan hos vatpröv-ningsnämnden genom besvär. Mot val-prövningsnämndens beslut får talan ej föras.

3 kap. IS

I varje kommun skall finnas en valnämnd.

Ledamöter och suppleanter i val­nämnden väljes av kommunfullmäkti­ge till det antal fullmäktige bestäm­mer. Antalet ledamöter får dock icke vara under fem. Valet skall ske pro­portionelh i de fatt då sådant är JÖre-skrivet vid val titt kommunstyrelsen. Sker ej valet av suppleanter proportio­nellt, skall bestämmas I vilken ordning de skall kallas in uti tjänstgöring.

Valnämnd skall ha tillgång till personal i den omfattning som behövs för alt den skall kunna fullgöra sina uppgifter.

I fråga om annan valnämnd än val­nämnden i Stockholm äger bestäm­melserna I 32-42 §§ kommunallagen (1953:753) om kommunstyrelse mot­svarande lillämpning. För valnämnden i Stockholm gäller 51 § 1 mom. kom-

2S

I fråga om valnämnd tillämpas be­stämmelserna I 3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4§, 5 § tredje stycket, 7 och 8§§. 9 § första stycket och 10-12 §§ kommunallagen (1977:000) på mot­svarande sätt. I annan kommun än

11 Riksdagen 1976/77. 4 samt. Nr 25

 

KU 1976/77:25

B 60

 

Nuvarande lydelse

munatlagen (1957:50) för Stockholm och vad kommunfullmäktige med iakt­tagande av sislnämnda lag föreskriver. 1 stället för 37 § andra stycket kommu­naltagen och 39 § andra stycket kom­munallagen for Slockholm skall dock 4 och 5 §§ förvaltningslagen (1971:290) tillämpas i samtliga ärenden hos val­nämnd.

Utan hinder av föreskrifter som av­ses i första stycket gäller att nämndens protokoll icke behöver upptaga annat än närvarande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen Jör detta.

Var och en som är röstberättigad vid val till riksdagen och ej,fyllt 60 år är skyldig aU mottaga uppdrag som ledamot eller ersättare i val­nämnd eller som valförrätlare, om han ej har giltigt hinder.

5S

Föreslagen lydelse

Stockholms kommun tillämpas även bestämmelserna i 3 kap. 5 § första stycket och 6 § nämnda lag på mot­svarande sätt.

Ulan hinder av 2 § 2förvaltnings­lagen (1971:290) tillämpas bestäm­melserna I 4 och 5 §§ nämnda lag i samtliga ärenden hos valnämnd.

Var och en som är valbar titt le­damot i valnämnden är skyldig alt mottaga uppdrag som valförrätlare, om han ej har giltigt hinder.

14 kap. 3§ I fråga om riksdagsval bestämmer länsstyrelsen ordningen mellan kan­didatnamnen på partiernas valsedlar i valkretsen i den utsträckning som behövs för utseende av riksdagsledamöter och ersättare för dem.

I fråga om landstings- och kom-    I fråga om landstings- och kom-

styrelsen platserna mellan par­tierna. Platserna fördelas i fråga om kommunfullmäktigval för varje valkrets. Länsstyrelsen fastställer även för varje valkrets vilka personer som skall erhålla platserna samt ut­ser suppleanter för landstingsledamö­ter och kommunfullmäktige.

munfullmäktigval    fördelar   läns-     munfullmäktigval    fördelar    läns-

styrelsen platserna mellan partierna. Platserna fördelas i fråga om kom­munfullmäktigval för varje valkrets. Länsstyrelsen fastställer även för varje valkrets vilka personer som skall erhålla platserna samt ut­ser suppleanter för landstingsman och för fullmäktige i kommuner där det

skall flnnas suppleanter för fullmäktige.

Förrättningen skall genomföras utan dröjsmål. Vid avbrott i förrättningen skall valsedlarna och övriga valhandlingar läggas i säkert förvar. Innan för­rättningen äteruppiages, skall länsstyrelsen se till alt obehörig åtgärd ej vid­tagits med valhandlingarna.

'Senaste lydelse 1975:474.

 

KU 1976/77:25

B 61

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

15aS-'

Endast parti som har fött minst tre procent av rösterna i hela lands­tingskommunen är berättigat att del­taga i fördelningen av mandaten i landstinget.

Mandaten i landstinget fördelas mel­lan partier. Endast parti som har fött minst tre procent av rösterna i hela landstingskommunen är berättigat alt deltaga i fördelningen av man­daten i landstinget.

 

När platserna i landsting och kom­munfullmäktige fördelats mellan partier och besatts med ledamöter, skall länsstyrelsen utse suppleanter för landstingsmän och för kommun­fullmäktige/Aomwwflrfa'/'rfe/sW//?/?-nas suppleanter för fullmäktige.

17S

När platserna i landsting och kom­munfullmäktige fördelats mellan partier och besatts med ledamöter, skall länsstyrelsen utse suppleanter för landstingsledamöter och kom­munfullmäktige.

 

19 S'

För utseende av suppleanter för full­ mäktige företages ytterligare samman­räkningar för att besätta de suppleant-platser som varje parti skall erhålla en -ligt beslut som fattats med stöd av 5 a§ kommunallagen (1953:753) eller 5 § kommunallagen (1957:50) för Stock­holm. Därvid äger 6 och 16 §§ i detta kapitel motsvarande Ullämpning. Vid tillämpning av6§ skatt hänsyn dock icke tagas till valsedlar som vid valet av full­mäktige ej deltagit i besättandet av plats.

För kommuiifullmäktige utses supp­leanter på följande sätt.

För varje ledamot göres en samman­räkning inom det parti, för vilket han har btivh vald. Vid varje sammanräk­ning lages hänsyn endast till de valsed­lar som upptar ledamotens namn och som på grund härav gällde för della narhn, när det fick plats i ordning. Varje valsedel gäller som hel röst. Med iaktta­gande av att namn på kandidat som har blivit genom valet utsedd till ledamot skall anses som obejintligt tillgodoräk­nas röstvärdet det namn som står främst på sedeln. Den som får högsta röstetalet är utsedd till suppleani för den ledamol som sammanräkningen avser. Mellan lika tal avgöres företrä­det genom lottning.

Om del antal suppleanter som har ut­setts enligt andra stycket är mindre än det antal som kommunfullmäktige har

•'Senaste lydelse 1975:474. " Senaste lydelse 1975:1105.

 

KU 1976/77:25

B 62

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

bestämt enligt 2 kap. 2 § kommunal­tagen (1977:000) och samma supp­leant har utsetts för fyra eller flera le­damöter, göres ytterligare en sam­manräkning för var och en av dessa ledamöter. Därvid skatt även namn på kandidat som har blivit genom valet utsedd ull suppleant för den ledamot som sammanräkningen avser anses som obefintligt. I övrigtförfares på sätt som anges i andra stycket.

Om antalet suppleanter fortfarande är mindre än del antal som kommun­fullmäktige har bestämt enligt 2 kap. 2 kommunallagen (1977:000) och samma suppleant har utsetts för sex eller flera ledamöter, göres ytterligare en sammanräkning för var och en av dessa ledamöter.

Därefter göres på motsvarande sätt successivt ytteriigare sammanräkning­ar för de ledamöter vilkas suppleanter har uiseitsför åtta eller flera ledamöter, tio eller flera ledamöler. och så vidare, så länge antalet suppleanter är mindre än det antal som kommunfullmäktige har bestämt enligt 2 kap. 2


 

21 S

Har föreskrivet antal fullmäktige ej blivit uisedda vid valet, skall nytt val genast anställas för utseende av det felande antalet. Vid sådant val skall utses även suppleanter för full­mäktige / kommun där del skall flnnas

Har föreskrivei antal fullmäktige ej blivit uisedda vid valet, skall nytt val genast anställas för utseende av del felande antalet. Vid sådant val skall utses även suppleanter för full­mäktige.

suppleanterför fullmäktige.

Har fullmäktige men ej suppleanter valts till föreskrivei antal, skall därvid bero.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

'Senaste lydelse 1975:474.

 

KU 1976/77:25                                                                      B 63

Bilaga 5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1919:293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1919:293)om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning'

dels att 22 S skall upphöra att gälla,

dels att i 2 a, 6, 12, 14, 19, 23, 30. 31, 35, 37, 38, 41 och 41 a SS ordel "Konungen" skall bytas ul moi "regeringen",

dels all 2 och 42 SS skall ha nedan angivna lydelse,

dels all i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 b och 33 SS, saml närmasl före 33 S en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2S
Om ändring i rikels kommunala      Om ändring i rikels kommunala

indelning förordnar Konungen.      indelning förordnar regeringen.

Därvid må ivå eller flera kommuner sammanläggas, del av kommun överföras till annan kommun, så ock eljest kommun upplösas eller ny kom­mun bildas.

Råder osäkerhet beträffande grän­sen för kommuns område, förordnar regeringen om gränsens rätta sträck­ning.

2bS

Annan kommun, som icke tillhör land.stiiig.skommun. än Gotlands kom­mun äger i ni rada i landstingskommun, såvida samstämmande beslut därom har Jdtiais av kommunen och lands-lingskommuncn. När svnncriiga skäl äro därtill, må även regeringen hesluia om sådan kommuns inträde t lands­tingskommun.

Skall kommun inträda i landsiings-

' Lagen omiryckt  1969:770 Senaste lydelse av 38 S  1972:230 41  S  1972:230 41 a S  1972:230.

 

KU 1976/77:25

B 64

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

kommun, bcsiämmerregeringen dagen för inlrädei och meddelar övriga erfor­deriiga Jöreskrijier.

Särskilda bestämmelser

33 S

Har beslut latlats om ändring i den landstingskommunala indelningen, äger regeringen förordna att de lands­tingsledamöter och suppleanier som har utsetts för landstingskommun som beröres av indclningsändringcn skola från träda sina uppdrag, när den nya in -delningen träder i kraft, samt att nya val av ledamöler och suppleanter inom landstingskommunen skola verkstäl­las. Valen skola äga rum året innan in-delnlngsändringen träder i kraft den dag som länsstyrelsen bestämmer och av.se tiden från och med dagen för ikraftträdandet till utgången av det år då val I hela riket av landsting nästa :åiig skola äga rum.

Träder ändring i den tandslingskom -munala indelningen i kraft vid årsskifte närmast efter delar då val i hela riket a v landsting hållits, avse valen landstings­kommunen enligt den nya indelningen.

42 S

Stadgandet i 22  skall hava motsva­rande tillämpning i fråga omförsam­ling, intill dess den i 66 S lagen om församlingsstyrelse meddelade be­stämmelsen om län, som må beslu­tas ulan underställning, kan tilläm­pas.

Regeringen äger efter framställning bestämina beloppet av den upplåning, som av nybildad församling må be.sliiias utan underställning, intill dess den i 73 S lagen (1961:436) om försam­lingsstyrelse meddelade bestämmel­sen om lån, som må beslutas utan underställning, kan tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

'Förutvarande 33 S upphävd genom  1969:770.

 

KU 1976/77:25

B 65

Bilaga 6

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:596) om kommunala sammanlägg­ningsdelegerade

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1965:596) om kommunala sam­manläggningsdelegerade

dels att i  1  S ordel "Konungen" skall bytas ui mot "legeringen",

(AV5aU2-7, 10, 11, 13, 15-18, 20 och 21 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

2S'

Delegerade och suppleanter för varje kommun väljas av konmiun-fullmäklige senast irettio dagar efter del kommunen föll del av lorord-nandei om indelningsärenden. Val­bar är den som är fullmäktig i kom-inunen. Beslämmelserna i 22 § Jjärde stycket kommunallagen den 18 de­cember 1953 (nr 753) om proportio­nellt val äga motsvarande tillämp­ning. Sker ej val av suppleanter pro­portionellt, skall bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

Delegenide och suppleanter för varje kommun väljas av kommun­fullmäktige senast trettio dagar efter del kommunen fåll del av förord-nandei om indelningsändringen. Valbar är den som är ledamot i kom­munjullmäklige i kommunen. Be­stämmelserna i 2 kap. 23 § första stycket kommunallagen (1977:000) om proportionellt val äga motsva­rande tillämpning. Skerej val av supp­leanter proportionellt, skall bestäm­mas den ordning i vilken supplean­terna skola inkallas till tjänstgöring.

.Avgår delegerad före utgången av den bestämda ijiinstgöringstiden, äga bestämmelserna i 33 (f andra styckel kommunallagen motsvaran­de tillämpning.

Sedan val ägi rum, skall uppgift om de valdas namn och postadress lämnas länsstyrelsen så snari som möjligt.

Avgår delegerad före utgången av den bestämda tjänstgöringstiden, äga bestämmelserna i 3 kap. 5 § tred­je stycketkommunallagen(l 977:000) motsvarande lillämpning.

Beslämmelserna i 7 S iredje och        Bestämmelserna 12 Aa/7. 4 # tredje Ijärde stvckena kotnmunallagen om     stycket  kommunallagen  (1977:000)

verkan av valbarhetens upphörande och om rätl lill avsägelse äga mot­svarande tillämpning på delegerade och suppleanter.

3S

om verkan av valbarhetens upphö­rande och om rätt till avsägelse äga motsvarande tillämpning pä delege­rade och suppleanter.

'Senaste lydelse 1969:779.

 

KU 1976/77:25

B 66

 

Nuvarande Ivdelse

Föresla;,en lydelse

4 S

Länsstyrelsen förordnar en av de delegerade att utfärda kungörelse om första sammanträdet och föra ordel där, till dess ordförande valts.

Kun;.örelsen anslås minst en vecka före sammanirädel på kommunernas anslagstavlor saml sändes lill varje delegerad och suppleant med posten så tidigt an kungörelsen kan antagas komma honom till hända senast fyra dagar före sammanträdet. Kungö­relsen införes samtidigt i de tidning­ar i vilka kommunerna införa kom­munala tillkännagivanden.

Minst en vecka [öxesammamrädes-dagen anslås kungörelsen på kommu­nernas anslagstavlor och sändes med posten lill varje delegerad och supp­leant. Kungörelsen införes samti­digt i de tidningar i vilka kommu­nerna införa kommunala tillkänna­givanden.

5S

Vid första sammanirädel välja delegerade bland sig ordförande och vice ordförande for den lid för vilken delegerade utsetts.

Uppgift om de valdas namn och posi-adress skall lämnas länsstyrelsen så snart som möjllgi jör an ia:as in i länskungörelserna.

Aro både ordförande och vice ordförande hindrade all inställa sig vid delegerades sammanlräde, äga delegerade utse annan delegerad all för till­fället föra ordel. Till dess så sken ulövas ordförandeskapet av den delegerad som är äldst lill levnadsåren.

6S
Sammanlräden hållas pä slälle och      Sammanträden hållas på ställe och

enligt ordning som delegerade be­slämma. Sammanträde hålles även när minst en tredjedel av de delegerade begära det eller ordföranden finner del behövligt.

Bestämmelserna i 4 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (1977:000) äga motsvarande tillämpning på dele­gerade.

enligt ordning som delegerade be­slämma. Sammanlräde hålles även när länsstyrelsen förordnar därom eller de flesta delegerade begära del eller ordföranden finner del behövligi.

Beslämmelserna i 13 : tredje och femte styckena kommunallagen äga motsvarande lillämpning pä delege­rade.

7S

Kungörelse om sammanträde med delegerade med uppgift om tid och släl­le för samihanirädet och de ärenden som skola behandlas vid detta uijärdas av ordföranden eller,  vid hinder för

Bestämmelsen i 2 kap. 10 § kom­munallagen (1977:000) om kungörelse om sammanträde med kommunfull­mäktige skatt äga motsvarande titt-lämpning i fråga om sammanträde

'Senaste lydelse 1971:1165.

 

KU 1976/77:25

B 67

 

Nuvarande Ivdelse

honom, av vice ordföranden.

Kungörelsen anslås minsi en vecka före sammanirädel på kommunernas anslagstavlor och. om delegerade be­slutat det, även på annan plats. Kungö­relsen sändes till varje delegerad och suppleant med posten så tidigt an kungörelsen kan antagas komma ho­nom till hända senast fyra dagar före sammanträdet.

Tillkännagivande om tid och ställe för sammanträdet saml, om delege­rade beslutal del, de ärenden som skota behandlas införes i de tidningar i vilka kommunerna införa kommunala till­kännagivanden.

Bestämmelserna i 14§ 1 mom. fjärde stycket och 2 mom. kommunallagen (1953:753) äga motsvarande tillämp­ning på delegerade.

Föreslagen lydelse

med delegerade. Kungörelsen skall anslås på anslagstavlorna i de kom­muner som beröras av indelningsänd­ringen och införas i de tidningar i vilka kommunerna införa tillkännagivande som avses i 2 kap. 10 § tredje stycket nämnda lag.

 

10

Delegerade skola meddela beslut i ärende som hänskjuies till dem av högre myndighet och i fråga, som väck­es genom motion av delegerad etter genom framställning av arbetsutskoit etter kommitté som avses i 14 § eller av fullmäktige eller slyrelsen i kom­mun som beröres av indelningsänd­ringen eller av samarbetsnämnd för sådana kommuner.

Delegerade skola besluta i ärende som väckls av

1. arbetsutskott eller kommitté som
avses i 14 §.

2.    delegerad genom motion.

3.    regeringen, central Jöiyaltnings-myndighet eller länsstyrelsen.

4.    fullmäktige eller slyrelsen i kommun som beröres av indelnings­ändringen eller

5.    samarbeisnämnd för sådana kommuner.

 

KU 1976/77:25

B 68

 

Nuvarande lydelse

11 Bestämmelserna i 15 §, 16 § första stycket, 20-25 och 27 SS kommunal­lagen om kommunfullmäktige och deras ordförande äga motsvarande lillämpning på delegerade och deras ordförande. Tillkännagivande som avses i 24


Föreslagen lydelse

f    ■

Beslämmelserna i 2 kap. 5, 12, 13, 19-26 och 28§§ kommunallagen (1977:000) om kommunfullmäktige och deras ordförande äga motsvaran­de tillämpning på delegerade och de­ras ordförande. Tillkännagivande som avses i 2 kap. 25 § iredje stycket nämnda lag skall ske pä anslagstav­lorna i de kommuner som beröras av indelningsändringen.

13 S

Om delegerade icke beslutat au protokoll och övriga handlingar skola förvaras bland viss kommuns handlingar, skola handlingarna vårdas och förtecknas på ordförandens ansvar.

Den som med begagnande av sin räii enligi tryckfrihetsförordningen tagit av­skrift av delegerades protokoll äger fä avskriftens riktighet bestyrkt utan av­gift-

15 S'

I fråga om valbarhet lill ledamol eller suppleani i arbeisuiskoitet eller i kommillé, verkan av valbarhetens upphörande och rätl lill avsägelse äga bestämmelserna i 2 kap. 4 S kommunallagen (1977;000)om leda­mot och suppleant i fullmäktige mot­svarande lillämpning. Vid tillämp­ningen av 2 kap. 4 S första stycket nämnda lag avses med kommunen alla kommuner som beröras av in­delningsändringen. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skola inkallas lill tjänstgöring.

Ledamöter och suppleanter i arbeisuiskoitet eller i kommillé väljas lill det antal delegerade bestämma och för delegerades ijänstgöringsiid. Antalet ledamöter i arbetsutskotlel må icke vara under fem.

1 fråga om valbarhet till ledamol eller suppleant i arbeisulskoiiel eller i kommillé, verkan av valbarhetens upphörande och räll till avsägelse äga beslämmelserna i 7 S kommu­nallagen om kommunfultmäkiige motsvarande tillämpning. Vid lill-lämpningen av 7 S första stycket kommunallagen avses med kommu­nen alla kommuner som beröras av indelningsändringen.

3 Senaste lydelse 1969:779. "Senaste lydelse 1969:779.

GOTAB 53073   Slockholm 1977

 

KU 1976/77:25

B 69

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Delegerade utse bland ledamöler­na i arbetsutskotlel en ordförande och en vice ordförande.

16 S

Delegerade utse bland ledamöler­na i arbetsutskottet en ordförande och en vice ordförande. Uppgift om de inseddas namn och postadress sän­des till länsstyrelsen så snart .som möjligt Jör att tagas in i länskuiigörelserna.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade alt inställa sig vid sammanträde med arbeisuiskoitet, utser utskotlel annan ledamol att för tillfället föra ordel.

IW

Beslämmelserna i 33 andra siyck-ei. 35-39 § och 40  andra och tredje styckena kommunallagen (1953:753) om kommunstyrelse äga motsvaran­de lillämpning på arbeisulskoiiel och på kommillé. Tillkännagivande som avses i 39 § iredje stycket skall ske på anslagstavlorna i de kommu­ner som beröras av indelningsänd­ringen.

Ii Ärende av annat slag än som anges i 19 ij andra styckel kommunallagen må ejJÖreiagas till avgörande av dele­gerade, innan det blivit berett på nå­gol av de sätt som anges i 14 S. Har ärende beretts på annat sätt än av arbetsutskotlel, skall tillfälle lämnas

Bestämmelserna i 3 kap. 4 §, 5 § tredje stycket, 7 § första styckel, 8 och

9 §§, 10 § andra stycket och 11 § kom­
munallagen (1977:000) om styrelsen
äga motsvarande tillämpning pä ar­
betsutskottet och på kommitté. Till­
kännagivande som avses i 3 kap.

10 § andra stycket nämnda lag skall
ske på anslagstavlorna i de kommu­
ner som beröras av indelningsänd­
ringen.

Arbetsutskotlel och kommillé äga kalla tjänsteman hos kommun som be­röres av indclningsändringen att näiya-ra vid sammanträde. Den som har kal­lats får. om utskottet eller kommittén medgiver det. deltaga i överläggningar­na men ej i besluten. Ulskolleis och kommitténs protokoll och övriga hand­lingar skola vårdas och förtecknas på ordjörandens ansvar.

S

Ärende må ej. utom i jäll som anges i 2 kap. 16 § tredje stycket och 21 § andra stycket kommunallagen (1977:000), avgöras av delegerade, innan det blivit berett på något av de sätt som anges i 14 S. Har ärende beretts pä annat sätt än av arbets-

sSenaste Ivdelse 1971:1165.

 

KU 1976/77:25

B 70

 

Nuvarande tydetse

ulskoltel all yiira sig, innan ärendet avgöres.

Föreslagen lydelse

utskottet, skall tillfälle lämnas ut­skottet att yttra sig, innan ärendet avgöres.

 

20 S

Delegerade äga beslämma om er­sättning till delegerad, ledamol i ar­beisuiskoitet eller kommitté och suppleant. Därvid äga bestämmelser­na i 28 i) I mom. och 2 mom. jörsta styckel kommunallagen motsvaran­de tillämpning.

Delegerade äga bestämma om er­sättning lill delegerad, ledamot i ar­beisuiskoitet eller kommillé och suppleant. Därvid äger bestämmelsen i 2 kap. 29 § kommunallagen (1977:000) motsvarande tillämp­ning.

21 S

Beslämmelserna i 76 S / och 2 mom. samt 11 S kommunallagen äga motsvarande tillämpning på lalan mot beslut av delegerade, arbeisui­skoitet eller kommitté.

Bestämmelserna i 7 kap. 1 första
och andra styckena. 2 § jörsta och
andra styckena och 4 § kommunal­
lagen (1977:000) äga motsvarande
tillämpning på talan mot beslut av
delegerade,    arbetsutskottet    eller
kommitté.
Talan mot länsstyrelsens beslut        Talan mot länsstyrelsens beslut
föres i den ordning som anges i 78     föres i den ordning som anges i 7
S kommunaltagen.                kap. 5 S nämnda tag.

Räll till lalan tillkommer även kommun som beröres av indelningsänd­ringen.

Bestämmelserna i 7 kap. 6 § nämn­da tag äga motsvarande tillämpning i fråga om beslut av delegerade, arbeis­uiskoitet eller kommitté.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

 

KU 1976/77:25

B71

Bilaga 7

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 1 S kommunalskaltelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Allmän kommunalskatt, varom stadgas i kommunallagarna, skall ut­göras i förhållande till del antal skat­tekronor och skatteören, som påföres en var skaltskyldig enligt de i denna lag fastställda grunder; dock att skat­ten skall utgå i helt antal kronor en­ligt vad i gällande uppbördstag stad­gas.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till all­män kommunalskatt stadgas i gäl­lande taxeringslag.

1§'

Förestagen lydelse

Med allmän kommunalskatt avses i denna lag kommunalskatt, landstings­skatt ochJÖrsamhngsskatt.

Allmän kommunalskatt skall ut­göras i förhållande till det antal skat­tekronor och skatieören, som påföres en var skattskyldig enligt de i denna lag fastställda grunder; dock att skat­ten skall utgå i hell antal kronor en­ligt vad i uppbördslagen (1953:272) stadgas.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till all­män kommunalskatt stadgas i taxe­ringstagen (1956:623).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

'Senaste lydelse 1953:274 (jfr 1974:771 och 773).

 

KU 1976/77:25

B 72

Bilaga 8

Förslag till

Lag om ändring i brandlagen (1974:80)

Härigenom föreskrives att 3 och 3 a SS brandlagen (1974:80) skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

I varje kommun skall flnnas en brandstyrelse. Kommun får tillsätta särskild brandstyrelse eller uppdraga åt annan nämnd att vara brandstyrel­se. Har så ej skett är kommunstyrelsen brandslyrelse.

Brandstyretsen skall handha förvalt­ningen av brandförsvarets angelägen­heter, i den mån förvaltningen ej till­kommer annan enligt beslut sorri avses /' 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:000). 3aS'

3S

Nuvarande lydelse

Förvaltningen av brandförsvarets angelägenheter skall handhavas av den kommunala nämnd som kom­munfullmäktige bestämmer (brandsty­relse).

/ mom. Ledamöler och suppleanter i särskild brandstyrelse väljes av kom­munfullmäktige titt det antal fullmäk­tige bestämmer. Antalet ledamöter får dock icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt, om det begäres av minsi så många väljande, som mot­svarar det tal vilket erhåtles, om samt­liga väljandes antal delas med del an­tal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportio­nellt val finns särskilda bestämmelser. Sker ej val av suppleanter proportio­nelh, skall också bestämmas den ord­ning i vilken suppleanterna skall in­kallas till tjänstgöring.

Beiräffande särskild brandstyrelse skall bestämmelserna i 32-36  .37 y första stycket och 38-42 fv*- kommu-

I fråga om särskild brandslyrelse tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4 §, 5 § tredje stycket, 7 och8§§, 9 § första stycket och 10-12 §§ kommunallagen (1977:000) på motsvarande sätt. I annan kommun än Stockholms kom­mun tillämpas även bestämmelserna i 3 kap. 5 § första stycket och 6 § nämnda lag på motsvarande sän.

1 Senaste lydelse 1975:96.

 

KU 1976/77:25                                                                     B 73

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

nattågen (1953:753) rörande kom­munstyrelsen saml bestämmelserna i 45 § andra och tredje siyckena samma tag i fråga om där avsedd nämnd äga motsvarande lillämpning. För sätskild brandslyrelse i Slockholm skall dock gälla bestämmelserna I 51 § I mom. kommunallagen (1957:50) för Stock­holm, med undanlag av hänvisningen till 39 § andra stycket nämnda lag, samt därutöver vad kommunfullmäk­tige JÖreskriver med iakttagande av be­stämmelserna i samma lag.

Utan hinder av 2 S 2 förvaltningslagen (1971:290) äger 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild brandstyrelse.

Brandstyrelses protokoll behöver ej upplaga annat än förteckning å när­varande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen därför.

2 mom. Vid sammanträde med brandstyrelsen har brandchefen rän att deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt att få sin mening an­tecknad till protokollet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

 

KU 1976/77:25

B 74

Bilaga 9

Förslag till Lag om ändring

byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' dels att 5-7 §§ skall upphöra att gälla, dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Ledamöler och suppleanter i bygg­nadsnämnd väljas av kommunfullmäk­tige tilldel antalfuttmäktige beslämma. Antalet ledamöter må dock icke vara Under fem. Valet skall ske proportio­nellt i de fall då sådant är föreskrivet vid val lill kommunstyrelsen. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken supp­leanterna skola inkallas till tjänst­göring.

I övrigt skall med avseende å bygg­nadsnämnd vad i 32-36 §§, 37 § första stycket och 38-42 §§ kommunallagen (1953:753) är stadgat om kommunsty­relsen äga motsvarande tillämpning, dock att för byggnadsnämnden i Stock­holm skota gälla bestämmelserna i 51 § 1 mom. kommunaltagen (1957:50)för Stockholm, mecl undantag av hänvis­ningen ull 39 § andra stycket nämnda lag, samt därutöver vad kommunfull­mäktige med iakttagande av siadgan-dena i samma lagföreskriva.

Utan hinder av vad i andra stycket sägs skall gälla, dels an i kommunens tjänst anställd befattningshavare icke på grund av denna sin tjänsteställning skall vara obehörig an vara ledamol el­ler suppleant i byggnadsnämnd dels ock

Ifråga om byggnadsnämnd tilläm­pas bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4 §, 5 § tredje stycket, 7 och 8 §§, 9 § första stycket och 10-12 §§ kommunallagen (1977:000) på motsvarande sätt. I annan kom­mun än Stockholms kommun jilläm-pas även bestämmelserna i 3 kap. 5 § första stycket och 6 § nämnda tag på motsvarande sän.

Uppdrag som avses i 3 kap. 12 § andra stycket kommunallagen (1977:000) får ej omfatta befogenhet att

1.    slutligt avgöra fråga om avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m..

2.    meddela föreläggande vid vite utom ifatt som avses i 3 § nämnda tag eller föreläggande vid annat äventyr el­ler

3.    sluttlgi avgöra ärende, som är av principiell natur eller annars av större vikt.

Stadgan omtryckt 1972:776. Senaste lydelse av 7S 1976:668.

 

KU 1976/77:25                                                      B 75

Nuvarande lydelse                 Förestagen tydetse

att nämndens protokoll Icke behöver upptaga annat än förteckning å näiya­rande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen därför.

Utan hinder av 2 S 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 SS nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos byggnadsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

12 Riksdagen 1976/77. 4 saml. Nr 25

 

KU 1976/77:25                                                      B 76

Bilaga 10

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1962:319)

Härigenom föreskrives i fråga om skollagen (1962:319)' dels att 12, 14-16, 18 och 47 SS skall upphöra att gälla, e/satt 3, 8, 9, 13, 19, 20 b, 20 c och 20 fSS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3S

I varje kommun skall finnas en skolstyrelse och en skolchef

Dä skolväsendet i kommunen omfattar mindre än sju klasser eller eljest särskilda skäl äro därtill, må skolöverstyrelsen på framställning av kom­munfullmäktige besluta, att skolchef ej skall finnas.

För specialskolan finnas särskilda lokala styrelser enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

I varje landstingskommun som anordnat gymnasieskola, skall finnas en utbildningsnämnd.

Till utbildningsnämnd må utses Landstingskommun får tillsätta sär-
nämnd som handhar andra lands- skild utbildningsnämnd etter uppdraga
tingskommunens förvaltningsuppgif- åt annan nämnd att vara utbildnings-
ter.                                    nämnd. Har så ej skett ärförvahnings-

utskottet utbildningsnämnd.

8S5

På framställning av kommunfullmäktige må regeringen besluta, att sär­skild styrelse skall finnas för del av kommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser, som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

Kommunfullmäktige må föreskriva att annan kommunal nämnd än skol­styrelsen skall

1.   handha förvaltning och verksiät-lighet ifråga om byggnad och mark jör skola som eljest står under skolsiyrel-sensförvahning,

2.   beträffande annan personal vid kommuns grundskola eller gymnasie-

' Lagen omtryckt 1970:1026.

Senaste lydelse av

14 S 1971:630

18 S 1971:630. Senaste lydelse 1975:159. Senaste lydelse 1975:159.

 

KU 1976/77:25

B 77

Nuvarande lydelse                 Förestagen lydelse

skola än skolledare, lärare, skolläkare och skolsköterska handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skil­jande från tjänst.

9s4

Skolstyrelsen skall beakta den allmänna utvecklingen pä skolväsendets område, följa skolväsendets tillstånd inom kommunen och taga erforderiiga initiativ för att bereda barn och ungdom i kommunen tillfredsställande ut­bildning.

till förvaltning och verkställighet,

b)  tillse, att verksamheten vid skolorna fortgår enligt gällande föreskrifter, och sörja för samordning av och enhetlighet i verksamheten,

c)   främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt

d)   verka för samarbete mellan hem och skola.

Skolstyrelsen skall vidare a) i den män sådant ej tillkommer annan enligt beslämmelser som re­geringen meddelar eller enligt beslut som avses i 8§, ombesörja de an­gelägenheter avseende skolväsendet i kommunen, vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet.

Skolstyrelsen skall vidare a) i den mån sådant ej tillkommer annan enligt bestämmelser som re­geringen meddelar eller enligt beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunal­lagen (1977:000), ombesörja de an­gelägenheter avseende skolväsendet i kommunen, vilka äro att hänföra

Valet skall vara proportionellt, där­est det begäres av minst så många väl­jande, som motsvara det tal, vilket er­håtles, om samtliga väljandes antal de­las med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskih stadgat.

13S

Ledamöler och suppleanter i skolsty­relsen väljas av kommunfullmäktige till del antalfuttmäktige bestämma. A må­let ledamöter må dock ej vara under sju.

I fråga om skolstyrelse tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 § för­sta Stycket, 4 , 5  tredje stycket, 7 och 8§§, 9§ första stycket och 10-12 §§ kommunallagen (1977:000) på motsvarande sätt. I annan kom­mun än Stockholms kommun tilläm­pas även bestämmelserna i 3 kap. 5§ första Stycket och 6§ nämnda lag på motsvarande sän.

Uppdrag som avses i 3 kap. 12 § andra stycket kommunallagen (1977:000) får ej omfatta befogenhet an meddela eller återkalla godkän­nande enligt 34 § denna lag.

"Senaste lydelse 1975:159.

 

KU 1976/77:25                                                      B 78

Nuvarande lydelse                Förestagen tydetse

Skerej val av suppleanter proportio-       Utan hinder av 2 § 2 förvahnings-
nellt, skall tillika bestämmas den otd-        lagen (1971:290) tillämpas bestäm­
ning, Ivilken suppleanterna skola inkat-      melserna I 4 och 5 §§ nämnda lag i
tas lill tjänstgöring.               samtliga ärenden hos skolstyrelse.

19  S
Skolchefen i kommunen åligger

a)   att biträda skolstyrelsen i dess verksamhet och närmasl under styrelsen vara ledare av skolväsendel i kommunen,

b)  all, i den mån sådant enligt/i ' b) att, i den mån sådant enligt uppdrages ät honom, fatta beslut å 3 kap. 12 andra stycket kommu-styrelsens vägnar samt       nattågen  (1977:000)   uppdrages   åt

honom, fatta beslut å styrelsens väg­nar samt

c)    att taga befattning med de ärenden oc i övrigt fullgöra de uppgifter,
vilka enligt särskilda författningar eller skolstyrelsens beslut ankomma på
honom.

20 b S'

På framställning av landstinget må regeringen besluta, att särskild styrelse skall finnas för del av landstingskommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser, som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

Landslinget må föreskriva att annan nämnd hos landstingskommunen än ut­bildningsnämnden skatt

1.   handha föiyahning och verkstäl­lighet i fråga om byggnad och mark för skola som eljest står under utbildnings­nämndens förvahning,

2.   beiräffande annan peisonal vid landstingskommuns gytnnasieskola än skolledare, lärare, skolläkare och skol­sköterska handlägga frågor om anställ­ning, ledighet, vikariat etter skiljande från tjänst.

20                                              c S*

Utbildningsnämnden skall beakta den allmänna utvecklingen pä skol­väsendets område, följa tillståndet i landstingskommunens gymnasieskola och taga erforderiiga initiativ för all bereda ungdom i landstingskommunen tillfredsställande utbildning i gymnasieskolan.

Utbildningsnämnden skall vidare        Utbildningsnämnden skall vidare

5        Senaste lydelse 1975:159.

6        Senaste lydelse 1975:159.

 

KU 1976/77:25

B 79

Nuvarande lydelse

a) i den mån sådant ej tillkommer annan enligt bestämmelse som re­geringen meddelar eller enligt beslut som avses i 20 b #, ombesörja de an­gelägenheter avseende landstings­kommunens gymnasieskola, vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet.

Föreslagen lydelse

a) i den mån sådant ej tillkommer annan enligt bestämmelse som re­geringen meddelar eller enligt beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunal­lagen (1977:000), ombesörja de an­gelägenheter avseende landstings­kommunens gymnasieskola, vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet,

b)  tillse, att verksamheten vid landstingskommunens gymnasieskola fort­går enligt gällande föreskrifter och sörja för samordning av och enhetlighet i verksamhelen,

c)   främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt

d)   verka för samarbete mellan hem och skola.

20 f S'

1 den mån ej annat följer av 3  femte stycket, väljas ledamöter och supplean­ter I utbildningsnämnden av landstinget till det antal landstinget bestämmer. A ntalet ledamöter må dock ej vara un­der sju. Valet skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara del tal, vilket erhåtles. om samtliga väljandes antal delas med det antal petsoner valet av­ser, ökat med 1. Om förfarandet vid så­dant proportionelli val är särskilt stad­gat. Sker ej val av suppleanter propor­tionelh, skatt tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola Inkallas titt tjänstgöring.

Beträffande utbildningsnämnd, som väljes enligt första stycket, skola be­stämmelserna i 17 § ovan saml i 437 §§, 48 § föl sta stycket, 49-51 §§ och 54 § fjärde stycket landslingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) äga motsva­rande tillämpning.

I fråga om särskild utbildnings­nämnd tillämpas bestämmelserna i 13 och 17 §§ på motsvarande sätt.

'Senaste lydelse 1971:630.

 

KU 1976/77:25                                                      B 80

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningsla­gen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos utbildningsnämnd, som väljes enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

 

KU 1976/77:25

B81

Bilaga 11

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m. dels alt 5-10 SS skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 1, 3 och 8 SS skall utgå, dels att 2-4 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

2S

Har beslut fattats enligt 1 S, till-lämpas icke 2-5, 8 och 9 SS lagen (1956:2) om socialhjälp, 2S andra stycket, 7, 8 och 10-12 §§ barna­vårdslagen (1960:97), 3S första stycket,5-7§§samt8§ 1 och2 mom. lagen (1954:579) om nykterhetsvärd.

till-

Har beslut fattats enligt 1 S,

lämpas   icke  2-3  och   9 SS   lagen (1956:2) om socialhjälp, 2 S andra stycket och 7 första, iredje och fjär­de       styckena       barnavårdslagen (1960:97), 3 S första stycket och 5 § första, andra, fjärde och femte styck­ena lagen (1954:579) om nykterhets­vård. Vad i övrigt i lag eller annan författning är föreskrivet om socialnämnd, barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om social centralnämnd och, i förekommande fall, social distrikts­nämnd.

Ledamöter och suppleanter i social centralnämnd väljes av kommunens fullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock ej vara under nio. Där så lämp­ligen kan ske, bör juridisk och medi­cinsk sakkunskap vara företrädd inom nämnden.

Valet skall vara proportionellt, otn det begäres av minst så många väljan­de som motsvarar det tal, vilket er­håtles då samtliga väljandes antal de­las med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid så­dant proportionelli val finns särskilda beslämmelser.

I fråga om social centralnämnd och social distriktsnämnd tillämpas be­stämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 # första stycket, 4 §, 5 § första och tredje styck­ena, 6-5 M. 9 .första stycket och 10-12 §§ kommunaltagen (1977:000) på motsvarande sätt.

Social distriktsnämnds eller, om distriktsnämnder ej har inrättats, soci­al centralnämnds protokoll behöver dock ej, utöver vad som följer av 14 § tredje stycket barnavårdstagen (1960:97), upptaga annat än uppgift om närvarande ledamöler, beslutet i varje ärende och uppgift om reserva­tion. Föreskrifter om i vilken utsträck-

 

KU 1976/77:25

B 82

 

Nuvarande lydelse

Sker ej val av suppleanter proportio­nelh, skall den ordning bestämmas, i vilken suppleanterna skall inkallas titt tjänstgöring.

Föreslagen lydelse

ning beslut skall innehålla de skäl som har bestämt utgången finns i 17

Utan hinder av 2 § 2 förvaltnings­lagen tillämpas bestämmelserna i 4 och 5 §§ nämnda lag I samtliga ären­den hos social centralnämnd och social distriktsnämnd.

 

I fråga om social centralnämnd äger 32-36 §§, 37 § första stycket och 382 §§ kommunallagen (1953:753) om kommunstyrelsen motsvarande tillämpning. Nämndens protokoll be­höver, förutom vad som följer av 14 if tredje stycket barnavårdslagen (1960:97), ej innehålla annat än för­teckning på närvarande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skä­len därför.

Utan hinder av 2 § 2 Jörvatinings-lagen (1971:290) äger 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos social centralnämnd.

4S'

Del ankommer på social distrikts-nämnd att avgöra ärenden som avser vård och behandling eller annan åt­gärd beträffande enskild person enligt lagen (1956:2) om socialhjälp, barna­vårdslagen (1960:97) eller lagen (1954:579) om nykterhetsvård. Kom­munens Jullmäktige får uppdraga åt nämnden att även i övrigt avgöra ären­den som avser vård och behandling el­ler annan åtgärd beiräffande enskild person. Endast sociala centralnämn­den Jår göra framställning och avge yttrande till jullmäktige.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

' Senaste lydelse 1971:669.

 

KU 1976/77:25                                                                     B 83

Bilaga 12

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956:2) om socialhjälp'

dels att 4, 5 och 10 SS skall upphöra att gälla,

dels alt 3, 6, 8, 18 och 19 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Ledamöter och suppleanter i social- I fråga om socialnämnd tillämpas

nämnden väljas av kommunfullmäkti- bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 § för-

ge till det antal fullmäktige bestäinma. sta styckel, 4§, 5 § första och tredje

Antalet ledamöler må dock icke vara styckena, 6-8 §§,  9 § första stycket

under Jem.                           och       10-12 M      kommunallagen

(1977:000) på motsvarande sätt.

Valet skall vara proportionelli, där- Nämndens protokoll behöver dock
est det begäres av minst så många vät- ej upplaga annat än uppglji om närva-
jande, som motsvara del lat, vilket er- rande ledamöter, beslutet i varje ären-
håttes, om samtliga väljandes antal de- de och uppgift om reservation. Före­
läs med det antal petsoner valet avser. skrifter om I vilken utsträckning beslut
ökat med 1. Om Jörjärandei vid så- skall Innehålla de skäl som ha bestämt
dant proportionelli val är särskilt stad- utgången flnnas i 17 § jörvaltnlngsla-
gat.                                                                    gen (1971:290).

Skerej val av suppleanier proportio- Utan hinder av 2 12 JÖrvaltniiigsla-

nelti. skall tillika bestämmas den ord- gen tillämpas bestämmelserna i 4 och

ning. i vilken suppleanterna skola in- 5 §§ nämnda lag i samtliga ärenden

kallas lill tjänstgöring.                                        hos socialnämnd.

6S Socialnämnden har

all göra sig väl förtrogen med den enskildes behov av omvårdnad och verka för att delta blir tillgodosett;

att beslämma, i vilka fall, i vilken omfattning och under vilka former socialhjälp skall meddelas;

att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i frågor, som äga samband med nämndens verksamhet, samt, där så lämpligen kan ske, lämna annat bistånd i personliga angelägenheter;

att förvalta till kommunens socialhjälpsverksamhet anslagen eller eljest hörande egendom, i den mån ej förvaltningen därav uppdragits ål annan nämnd eller åt särskild styrelse;

' Senaste lydelse av

4S 1971:664

10 S 1971:664.

2 Senaste lydelse 1971:664.

■'Senaste lydelse 1971:664.

 

KU 1976/77:25                                                       B 84

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden, som angå socialhjälpsverksamheten; samt

alt jämväl i övrigt ombesörja de att jämväl i övrigt,/i/e/; wan rfeffa
angelägenheter avseende socialhjäl- ej tillkommer annan enligt beslut som
pen inom kommunen, vilka äro att avses i 3 kap. 14 § kommunallagen
hänföra till förvaltning och verkstäl- (1977:000), ombesörja de angelägen-
lighet.                                 heter avseende socialhjälpen inom

kommunen, vilka äro att hänföra lill förvaltning och verkställighet.

Socialnämnden har ock alt laga befallning med de ärenden, vilkas hand­läggning enligt särskilda författningar ankommer på nämnden.

Nämnden skall hos kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och kom­munens övriga nämnder ävensom hos andra myndigheter göra de fram­ställningar, som finnas påkallade, samt äger att frän kommunstyrelsen och kommunens övriga nämnder saml dess beredningar och befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar, som erfordras för fullgörande av nämndens uppgifter.

8S

Är någon i så trängande behov av socialhjälp, att med dess avhjälpande ej kan aastå, till dess socialnämnden sammanträder, må nämndens ord­förande tills vidare bevilja honom socialhjälp.

Om kommunfullmäktige så besluta, äger socialnämnden uppdraga åt sär­skild avdelning, bestående av ledamö­ter eller suppleanter i nämnden, eller åt tedamoi etter suppleant eller åt tjänsteman tios kommunen att å nämndens vägnar Jatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffen­het skall angivas i fullmäktiges beslut. Framställning eller yttrande titt full­mäktige må dock Icke beslutas annor­ledes än av nämnden samfdllt.

Beslut, vilket fattas med stöd av     Beslut, vilket fattas med stöd av

(örsta stycket etter på grund av upp-     första  stycket,  skall   anmälas   vid drag som sägs i andra stycket, skall     nämndens nästa sammanträde, anmälas vid nämndens nästa sam­manträde.

"Senaste lydelse 1971:664.

 

KU 1976/77:25                                                      B 85

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

18 S

Det åligger kommun att anordna och driva hem för åldringar och andra personer, vilka äro i behov av vård eller tillsyn som icke eljest tillgodoses.

Två eller flera kommuner må ge-        Tvä eller flera kommuner må ge­mensamt hava hem, som avses i     mensamt hava hem, som avses i första styckel. / sådant fall skola de     första styckel. bestämmelser, vilka äro erforderliga för hemmets skötsel, upptagas i regle­mente, som fastställes av länsstyrelsen.

Om särskilda skäl äro därtill, må länsstyrelsen tills vidare befria kommun från skyldighet att själv eller gemensamt med annan kommun hava hem, varom stadgas i denna paragraf Har så skett, åligger det likväl kommunen att sörja för att sådant behov av vård eller tillsyn, som avses i första stycket, blir tillgodosett.

Hem, som avses i 18 S, skall vara så inrättat och utrustat, att skäliga krav pä trevnad och hygien tillgodoses samt lämplig fördelning av vård­lagarna möjliggöres.

Innan dylikt hem uppföres eller i mera avsevärd omfattning ändras genom om- eller tillbyggnad eller in­rättas i byggnad, som uppförtsför an­nat ändamål, skall länsstyrelsen, efter att hava inhämtat yttrande från social­styrelsen, hava godkänt plan för hem­met.

Vid hemmet skola finnas anställda befattningshavare till del antal och med sådan utbildning att de som beretts plats i hemmet kunna erhålla tillfredsställande vård och tillsyn.

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

 

KU 1976/77:25                                                      B 86

Bilaga 13

Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)

Härigenom föreskrives i fråga om barnavårdslagen (1960:97)' dels all 8, 10 och 12 SS skall upphöra att gälla, dels att 3 och 7 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Förestagen lydelse

3S

Barnavårdsnämnden har

att göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen saml därvid särskilt uppmärksamma sådana underåriga som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kunna anses vara särskilt utsatta för risk all utvecklas ogynnsamt,

all verka för önskvärda förbäilringar i fråga om kommunens barnavård saml därvid i mån av behov och möjligheier främja anordningar för bältre fritidsförhållanden för barn och ungdom,

att stödja den personlighelsulvecklande och samhällsfosirande verksam-het som utövas genom ungdomens egna sammanslutningar,

all lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som äga samband med nämndens verksamhet,

att förvalta egendom som hör lill kommunens barnavård, i den mån ej förvaltningen uppdragits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse,

att själv eller genom ombud föra kommunens lalan i alla mål och ärenden som angå nämndens verksamhet samt

alt även i övrigt ombesörja sådana alt även i övrigt, / den mån detta

angelägenheter som avse kommu- ej tillkommer annan enligi beslut som nens barnavård och äro att hänföra avses i 3 kap. 14 § kommunallagen lill förvaltning och verkställighet. (1977:000), ombesörja sädana ange­lägenheter som avse kommunens barnavård och äro att hänföra till för­valtning och verkställighet.

7S Ledamöler och suppleanter i barna-        I fråga om barnavårdsnämnd till-vårdsnämnd väljas av kommunjutl-     lämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 , mäktige hit det antal fullmäktige be-     3 § första stycket, 4 §, 5 § första och stämma. Antalet ledamöler må dock     tredje styckena,   6-8 §§,   9 § första

' Lagen omtryckt 1971:308. Senaste lydelse av 12 S 1976:621

 

KU 1976/77:25

B 87

 

Nuvarande lydelse

icke vara under fem. Där så lämpligen kan ske, bör juridisk sakkunskap vara företrädd inom nämnden.

Valet skall vara proportionelli, om del begäres av minst så många väljan­de som motsvara det tal, vilket erhåt­les, då samtliga väljandes antal delas med det antal petsoner valet avser, ökat med I. Om förfärandet vid så­dant proportionellt val är särskill stad­gat.

Sker ej val av suppleanter proportio­nellt, skall den ordning bestämmas, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

Föreslagen lydelse

stycket och 10-12 §§ kommunallagen (1977:000) på motsvarande sätt.

Uppdrag, som avses i 3 kap. 12 >) andra stycket kommunallagen (1977:000), får ej omfatta befogen­het att

1. utdöma förelagt vite.

2. vidtaga åtgärd enligt 26 § 2, 3 el­ler 4 etter enligt 29 eller 30 § etter göra jramställning om Intagning i ungdoms­vårdsskola,

3. meddela beslui som avses i 46  andra stycket, tillstånd eller jörhands-besked som avses i 47  eller jörbud som avses i 50 eller 51  eller

4. fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt föräldrabaiken i andra avseenden än som sägs 11 kap. 4 §, 2 kap. 1, 7 eller 9 . 7 kap. 2 eller 7 §. om avtalet ej innejattar åtagande att utge engångsbelopp, eller 7 kap. 11 §, enligi5 I lagen (l947;529)om allmän­na barnbidrag eller enligt 9.11 eller 18 § tagen (1964:143) om bidragsför­skott.

Nämndens protokoll behöver ej, utöver vad som Jöljer av 14  tredje och jjärde styckena denna lag, upp­taga annat än uppglji om närvarande ledamöter, beslutet i varje ärende och uppgift om reservation.

Utan hinder av 2 ij 2 jörvaltnings-lagen (1971:290) tillämpas bestäm­melserna i 4 och 5 W nämnda lag i samtliga ärenden hos barnavårds­nämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

 

KU 1976/77:25                                                       B 88

Bilaga 14

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954:579) om nykterhetsvärd' dels aU 6 och 7 SS samt 8S 1 och 2 mom. skall upphöra aU gälla, dels att 4 S 2 mom. och 5S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande tydetse

Föreslagen lydelse

 

2 mom. Kommunal nykterheisnämnd har därjämte

att förvalta till kommunens nykterhetsvård anslagen eller eljest hörande egendom, i den män ej förvaltningen därav uppdragits åt annan nämnd eller ål särskild styrelse;

alt själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden, som angå nykterhetsvården; samt

att jämväl i övrigt ombesörja de angelägenheter avseende nykier-hetsvården inom kommunen, vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet.

4S

att jämväl i övrigt, / den mån detta ej tillkommer annan enligt beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:000), ombesörja de angelägen­heter avseende nyklerhetsvården inom kommunen, vilka äro att hän­föra till förvaltning och verkställig­het.

 

Kommunal nykterheisnämnd skall utgöras av särskilt tillsatt nämnd eller, därest kommunens ringa folkmängd etter liknande förhållande gör sådan obehövlig, av kommunens social­nämnd.

Konungen äger föreskriva, an kom­mun skall tillsätta särskild nykterhets­nämnd. Framställning härom må gö­ras av länsnykierhetsnämnden.

Ledamöter i särskild kommunal nykterheisnämnd utses av kommunen titt det antal, som med hänsyn titt folk­mängden och andra förhållanden er­fordras, dock minst fem. Suppleanter

' Lagen omtryckt 1971:307. Senaste lydelse av 6 S 1972:669.

Kommun får tillsälta särskild nykter­hetsnämnd. Har så ej sken är social­nämnden nykterhetsnämnd.

I fråga om särskild nykterhets-nämnd tillämpas bestämmelserna I 3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4 §, 5 § första och tredje styckena, 6-8 §§, 9§ första stycket och 10-12 §§ kommunallagen (1977:000) på motsvarande sän.

 

KU 1976/77:25

B 89

Nuvarande lydelse

utses av kommunen till minst ledamö­ternas halva antal. Såväl män som kvinnor skota vara representerade i nämnden. Om möjligt bör läkare vara ledamot av nämnden.

Vid val av suppleanter skatt tillika bestämmas den ordning, I vilken supp­leanterna skola Inkallas titt tjänstgö­ring.

Ifråga otn vatbarhel till ledamot el­ler suppleant, verkan av valbarhetens upphörande och rätt lill avsägelse, mandattid och avgång, val av ordfö­rande och vice ordförande, ställe och tid för sammanträde, suppleants tjänstgöring och rätt att närvara vid sammanträde, beslutförhet, förfaran­det vid fällande av beslut, protokoll och reservation, tillkännagivande va-resi till nämnden ställda framställning­ar mottagas, tidpunkt när handling skall anses ha kommit in till nämnden, skriftväxling, vård ochjörtecknande av handlingar hörande titt nämndens ar­kiv, utseende av kassajörvaltare saml ledamots ansvar och skadesiåndsskyl-dighet skatt vad 132-36 §, 37 § första stycket och 38-42 §§ kommunallagen är stadgat rörande kommunstyrelsen äga motsvarande tillämpning; dock att det ej är erjörderligt, alt protokoll upp­tager annat än förteckning å närva­rande ledamöler samt för varje ärende bestulet och skälen därför.

Förestagen lydelse

Uppdrag som avses i 3 kap. 12 § andra stycket kommunallagen (1977:000) får ej omfatta befogenhet att

1.   utdöma förelagt vite,

2.   Jöranstatia om åtgärd enligt 14 § 2 mom..

3.   meddela beslut om övervakning etter tydnadsfÖreskrifter.

4.   göra ansökan om ivångsintag-ning på altmän vårdanstalt,

5.   föranstalta om verkställighet av slutligt beslut om tvångsintagning av annan än den som enligt 58 § vårdas a allmän vårdanstalt,

6.   bevilja anstånd med verkställig­het av slutligt beslut om ivångsintag-iiing etter förklara sådant anstånd för­verkat, eller

7.   göra anmälan hos överförmyn­dare.

Nämndens protokoll behöver ej upptaga annat än uppglji om närva­rande ledamöter, beslutet i varje ären­de och uppgift om reservation. Före­skrifter om i vilken utsträckning beslut skall innehålla de skäl som ha bestämt utgången finnas i 17 § JÖrvaltningsla-gen (1971:290).

Utan hinder av 2 S 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 SS nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos kommunal nykterhetsnämnd.

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

 

KU 1976/77:25                                                      B 90

Bilaga 15

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1953:228) om tillsättning av vissa

befattningshavare inom socialvården

Härigenom föreskrives alt lagen (1953:228) om tillsättning av vissa be­fattningshavare inom socialvården skall upphöra alt gälla den I juli 1977.

 

KU 1976/77:25

B 91

Bilaga 16

Förslag till

Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663)

Härigenom föreskrives i fråga om hälsovårdsstadgan (1958:663)' dels alt 8-12 SS skall upphöra att gälla, dels att 7 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ledamöter och suppleanter i hälso­vårdsnämnd väljas av kommunfull­mäktige till det antal fullmäktige be­stämma. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem. Om möjligt böra läkare och veterinär vara ledamöter i nämnden.

Vid val av suppleanter skatt tillika bestämmas den ordning, i vilken supp­leanterna skota inkallas till tjänstgö­ring.

Föreslagen lydelse

le

I fråga om hälsovårdsnämnd till-lämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 §.törsta stycket, 4 §, 5 § tredje styck­et, 7-8 §§, 9§ föista stycket och 10-12 H kommunallagen (1977:000) på motsvarande sätt. I annan kommun än Stockholms kommun tillämpas även bestämmelserna 13 kap. 5 för­sta stycket och 6 .>' nämnda tag på mot­svarande sätt.

Uppdrag som avses i 3 kap. 12 § andra stycket kommunallagen får ej omfatta befogenhet att besluta om fö­reläggande vid vite etter om verkstäl­lande av åtgärd på försumligs bekost­nad.

Utan hinder av 2§2 förvattnings-lagen (1971:290) tillämpas bestäm­melserna i 4 och 5 §§ nämnda lag i samtliga ärenden hos hälsovårds­nämnd.

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

' Senaste lydelse av

8S 1971:673

9S  1972:675

10 S 1972:675

12 S 1975:339. 2 Senaste lydelse 1971:673.

13 Riksdagen 1976/77. 4 saml. Nr 25

 

KU 1976/77:25                                                                 B 92

Bilaga 17

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd

Härigenom föreskrives au 14 S 3 mom. lagen (1944:219) om djurskydd' skall upphöra att gälla den 1 juli 1977.

'Senaste lydelse av 14 S 3 mom. 1973:269.

 

KU 1976/77:25

B 93

Bilaga 18

Förslag till

Lag om ändring i föräldrabaiken

Härigenom föreskrives att 19 kap. 15 och 16 SS föräldrabaiken' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

\5'

I fråga om ersättning till överför­myndare, ledamol i överförmyndar-nämnd och ersättare äger vad som föreskrives i 28 § t och 2 mom. kom­munallagen (1953:753) otn ersättning till kommunfullmäktig motsvarande lillämpning. I Stockholms kommun tillämpas dock vad som föreskrives i 29 § 1 och 2 mom. kommunallagen (1957:50) för Slockholm.

Föreslagen lydelse

I fråga om ersättning, arvode, pen­sion och andra ekonomiska förmåner till överförmyndare, ledamot i över-förmyndarnämnd och ersättare äger vad som föreskrives i 2 kap. 29 § kommunallagen (1977:000) motsva­rande tillämpning.

 

Vad som föreskrives i kommunal­lagen (1953:753)om nämnd som av­ses i 44 § andra stycket kommunal­lagen gäller, med de avvikelser som följa av detta kapitel, i fråga om över-förmyndarnämnd och i tillämpliga delar beträffande överförmyndare. / Stockholms kommun tillämpas dock, med de avvikelser som nu angivits, vad som föreskrives i kotnmunallagen (1957:50) för Stockholm otn nämnd som avses 149 § andra stycket nämnda lag.

16!

Vad som föreskrives i kommunal­lagen (1977:000) om nämnd som av­ses i 3 kap. 13 § andra stycket nämn­da lag gäller, med de avvikelser som följa av delta kapitel, i fråga om över-förmyndarnämnd och i tillämpliga delar beiräffande överförmyndare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Balken omiryckt 1976:612.

 

KU 1976/77:25

B 94

Bilaga 19

Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrives att 41 S civilförsvarslagen (1960:74)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

41 1 m o m . I varje kommun skola de kommunen med avseende å civilförsvaret åvilande uppgifterna handhavas av en civilför­svarsnämnd, om ej annat följer av andra stycket.

Kommun äger uppdraga åt annat kommunalt oigan än civilförsvars-nämnden att upprätta skyddsrums-plan. Har enligt 23 S överlämnats iU kommunen att antaga skydds-rumsplan, fattas beslutet härom av kommunfullmäktige.

Kommun äger tillsätta särskild civilförsvarsnämnd. Under civilför­svarsberedskap må regeringen för­ordna, att särskild civilförsvars­nämnd skall tillsättas.

Där särskild civilförsvarsnämnd ej finnes, skatt kommunstyrelsen vara ci­vilförsvarsnämnd; kommun dock obe­taget att uppdraga åt annat kommunah Organ att vara civilförsvarsnämnd.

2 m o m . Ledamöter och supple­anter i särskild civitförsvarsnämnd väl­jas av kommunfutlmäkiige lill det antal

Förestagen lydelse

1 mom. 1 varje kommun skola de kommunen med avseende ä civilförsvaret åvilande uppgifterna handhavas av en civil för­svarsnämnd, om ej annat följer av andra stycket eller av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunalla­gen (1977:000).

Kommunfullmäktige äger uppdraga ät annan nämnd än civilförsvars­nämnden att upprätta skyddsrums-plan. Har enligt 23 S överiämnats ät kommunen att antaga skydds-rumsplan, fattas beslutet härom av kommunfullmäktige.

Kommun får tillsätta särskild civilförsvarsnämnd etter uppdraga åt annan nämnd alt vara civilförsvars­nämnd. Har så ej skett är kommunsty­relsen civilförsvarsnämnd. Under ci­vilförsvarsberedskap får regeringen förordna, att särskild civilförsvars-nämnd skall tillsättas.

2 mom. I fråga om särskild civil-JÖrsvarsnämnd tillämpas bestämmel­serna i 3 kap. 2 §, 3 § första stycket,

L.agen omtryckt 1975:712.

 

KU 1976/77:25

B 95

Föreslagen lydelse

4§, 5§ tredje stycket, 7 och 8§§, 9 § första stycket och 10-12 §§ kom­munallagen (1977:000) på motsva­rande sätt. 1 annan kommun än Stockholms kommun tillämpas även bestämmelserna i 3 kap. 5 § första styckel och 6 § nämnda tag på mot­svarande sätt.

Nuvarande lydelse

futtmäktige beslämma. Antalet leda­möter må dock icke vara under fem. Valet skatt vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljan­de, som motsvara det tal, vilket erhåt­les. om samiliga väljandes antal delas med del antal personer valet avser, ökat med 1. öm förfarandet vid så­dant proportionelh val är särskill stad­gat.

I fråga om särskild civilförsvars-nämnd i annan kommun än Stock­holm skatt därjämte vad i 31 § andra stycket, 32-36 §§, 37 § första stycket och 38-42 §§ kommunaltagen (1953:753) är stadgat rörande kom­munstyrelsen ävensom I 45 § andra och iredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd äga motsvaran­de tillämpning, dock att del ej är erfor­deriigt all protokoll upptager annat än förteckning å närvarande ledamöler och beslutet i varje ärende.

Beträffande särskild civilförsvars-nämnd i Stockholm skola, utöver vad i detta moments första stycke sägs, be­stämmelserna i 51 § kommunallagen (1957:50)för Stockholm, med undan­lag av hänvisningen titt 39 § andra stycket nämnda tag, äga tillämpning, varjämte skall gälla vad kommunfull­mäktige med iakttagande av stadgan-dena i sagda lagföreskriva. Protokoll som jöres vid civilförsvarsnämndens sammanträde behöver dock ej upplaga annat än förteckning å närvarande le­damöter och bestulet i varje ärende.

Utan hinder av 2 S 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 SS nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild civilförsvarsnämnd.

3 m o m . Vid civitförsvarsnämnds sammanlräde äger civitjörsvarschefen, även om han ej är tedamoi etter supp-

 

KU 1976/77:25                                                      B 96

Nuvarande lydelse                 Förestagen lydelse

team, närvara och deltaga i överlägg­ningarna men ej i besluten, öm han så önskar, äger han ja sin mening an­tecknad titt protokollet.

Länsstyrelsen äger kalla civilförsvärsnämnd att sammanträda med länsstyrelsen eller företrädare för denna. Under civilförsvarsberedskap även­som eljest, då ledningen av civilföisvaret ankommer pä civilförsvarschefen, äger denne påkalla sammanträde av nämnden för behandling av uppgivna frågor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

 

KU 1976/77:25

B 97

Bilaga 20

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

Härigenom föreskrives att 9 och 10 SS lagen (1964:63) om kommunal beredskap skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Förestagen tydetse

 

Uppgift som kommun skall full­göra under civilförsvarsberedskap och som saknar motsvarighet i freds­tid skall, i den män föreskrifter för uppgiftens handhavande ej medde­lats i särskild lag eller författning, handhavas av en beredskapsnämnd.

Kommun äger tillsätta särskild be­redskapsnämnd. Beredskapsnämnd må tillsättas redan i fredstid.

Där särskild beredskapsnämnd ej inrättas, skall kommunstyrelsen vara beredskapsnämnd; kommun dock obetaget att uppdraga ät annat kom­munalt organ att vara beredskaps­nämnd.

Uppgift som kommun skall full­göra under civilförsvarsberedskap och som saknar motsvarighet i freds­tid skall, i den mån föreskrifter för uppgiftens handhavande ej medde­lats i särskild lag eller författning el­ler annat följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:000), handhavas av en bered­skapsnämnd. Beredskapsnämnd får tillsättas redan i fredstid.

Kommun/aV tillsätta särskild be­redskapsnämnd eller uppdraga åt an­nan nämnd att vara beredskaps­nämnd. Har så ej skett är kommun­styrelsen beredskapsnämnd.

 

10 Ledamöler och suppleanter i sär­skild beredskapsnämnd väljas av kom­munfullmäktige till del antal fullmäk­tige bestämina. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt, därest del begäres av minst så många väljande, som mot­svara det tal, vilket erhåtles, om samt-

/ fråga om särskild beredskaps­nämnd tillämpas bestämmelserna I 3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4 §, 5§ tredje stycket, 7 och 8§, 9§ första stycket och 10-12 §§ kommu­nallagen (1977:000) på motsvarande sän. I annan kommun än Stock­holms kommun tillämpas även be-

' Senaste lydelse 1971:1168. 2 Senaste lydelse 1971:1168.

 

KU 1976/77:25

B 98

 

Nuvarande lydelse

Förestagen tydetse

stämmelserna i 3 kap. 51 första stycket och 6  nämnda lag på mot­svarande sätt.

liga väljandes antal delas med det an­tal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportio­nellt val är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanterproportionettt, skatt till-lika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänst­göring.

1 fråga om särskild beredskaps­nämnd i annan kommun än Slock­holm skatt därjämte vad I 32-36 §§, 37 § första stycket och 38-42 §§ kom­munallagen (1953:753) är stadgat rö­rande kommunstyrelsen ävensom i 45 § andra och iredje styckena samma lag i Jråga om där avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning, dock an det ej är erforderligt an protokoll upptager annat än jörieckning å närvarande le­damöler och bestulet i varje ärende.

Beträffande särskild beredskaps­nämnd i Stockholm skota, utöver vad i första stycket sägs, bestämmelserna i 51 § kommunallagen (1957:50) för Stockholm, med undantag av hänvis­ningen titt 39 § andra stycket nämnda tag. äga tillämpning, varjämte skall gälla vad kommunfidlmäkiige med iakttagande av stadgandena i sagda lagJÖreskriva. Protokoll behöver dock ej upplaga annat än förteckning å när­varande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Utan hinder av 2 S 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 SS nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild beredskapsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

 

KU 1976/77:25

B 99 Bilaga 21

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973:861) om lokal kristidsför­valtning

dels att i 1, 2, 11 och 12 SS ordet "Konungen" skall bytas ut mol "re­geringen",

dels alt 4 och 5 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

4S

Uppgift enligt 2 S och planläggning, som föranledes därav, ankommer på kristidsnämnd.

Kommun kan tillsätta särskild Kommun./aVtillsätta särskild kris-
kristidsnämnd. Om särskild kristids- tidsnämnd etter uppdraga ål annan
nämnd ej finns, skall kotnmunstyrelsen nämnd att vara krislidsnämnd. Har
vara kristidsnämnd. Kommun kan så ej skett är kommunstyrelsen kris-
också uppdraga åt annat kommunalt                      lidsnämnd,
organ att vara kristidsnämnd.

Ledamöter och suppleanter i sär­skild krislidsnämnd väljes av kommun­jullmäklige ull det antal fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöler får ej vara under fem. Valet skall vara pro­portionellt, om det begäres av minsi så många väljande, som motsvarar det tal. vilket erhåtles, om samtliga väljan­des antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om jörjäran-det vid sådant proportionellt val finns särskilda beslämmelser. Sker ej val av suppleanter proportionettt, skall be­stämmas den ordning, i vilken supple­anterna skatt inkallas till tjänstgöring.

I Jråga om särskild kristidsnämnd i annan kommun än Stockholm äger bestämmelserna i 32-36 §§, 37 § förs­ta stycket och 382 §§ kommunalla­gen (1953:753) om kommunstyrelsen samt 45  andra och tredje styckena

5-

I fråga om särskild krislidsnämnd tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 § första styckel, 4 nämnda lag på motsvarande sätt.

 

KU 1976/77:25                                                                   B 100

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

samma lag i fråga om där avsedd nämnd motsvarande lillämpning. Pro­tokoll behöver dock ej innehålla annat än förteckning över närvarande leda­möter och beslutet i varje ärende.

Beiräfjände krislidsnämnd i Stock­holm gäller 51 § kommunallagen (1957:50) för Stockholm med undan­lag av hänvisningen till 39 § andra stycket nämnda lag. Dessutom gäller vad kommunfullmäktige JÖreskriver enligt samma lag. Protokoll behöver dock ej innehålla annat än jörieckning över närvarande ledamöler och beslur let I varje ärende.

Utan hinder av 2 S 2 förvaltningslagen (1971:290) äger 4 och 5 SS nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild kristidsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

 

KU 1976/77:25

B 101 Bilaga 22

Förslag till

Lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99)

Härigenom föreskrives i fråga om familjebidragslagen (1946:99)'

dels att 25 och 26 SS skall upphöra att gälla,

dels att 23 och 24 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

23 S

Kommun skatt antingen inrätta särskild familjebidragsnämnd eller ock uppdraga ät annat kommunalt or­gan att vara familjebidragsnämnd.

/ varje kommun skatt finnas en jä-mitjebidragsnämnd. Kommun /aV till­sätta särskild familjebidragsnämnd eller uppdraga åt annan nämnd alt vara familjebidragsnämnd. Har så ej skett är socialnämnden familjebl-dragsnämnd.

 

24 i

Ledamöter och suppleanter i sär­skild familjebidragsnämnd väljas av kommunfullmäktige ull det antal full­mäktige bestämma. Antalet ledainöter må dock icke vara under fem.

Valet skall vara proportionellt, där­est det begäres av minst så många väl­jande, som motsvara det tat, vilket er­håtles, om samtliga väljandes antal de­las med det antal petsoner valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid så­dant proportionelh val är särskih stad­gat. Sker ej val av suppleanter propor-

I fråga om särskild Jämitjebidrags-nämnd tillämpas beslämmelserna I 3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4 §, 5§ tredje stycket, 7 och 8§§, 9§ första styckel och 10-12 §§ kommu­nallagen (1977:000) på motsvarande sän. I annan kommun än Stock­holms kommun tillämpas även be­stämmelserna i 3 kap. 5 ij första stycket och 6 ,< nämnda lag på mot­svarande sätt.

Familjebidragsnämnds protokoll behöver ej upptaga annat än uppgift om närvarande ledamöter, beslutet i varje ärende och uppgift om reserva­tion. Föreskrifter om i vilken utsträck­ning beslut skall innehålla de skäl som ha bestämt utgången finnas i 17 § jör-valtningslagen (1971:290).

'Lagen omtryckt 1975:554.

 

KU 1976/77:25

B 102

 

Nuvarande lydelse

lionelli. skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

Utan hinder av 2 \} 2 Jöiyallningsla-gen (1971:290) tillämpas bestämmel­serna i 4 och 5 § nämnda tag i samtliga ärenden hos särskild jdmil-jebidragsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

 

KU 1976/77:25

B 103

Bilaga 23

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:47) om krigshjälp

Härigenom föreskrives alt 6 och 7 SS lagen (1964:47) om krigshjälp skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

I varje kommun skall finnas en krigshjälpsnämnd för handhavande av de uppgifter, som åvila kommu­nen enligt denna lag. Socialnämnden skall vara krigshjälpsnämnd, där kommunen icke uppdrager ät annat kommunalt organ att vara krigs­hjälpsnämnd etter inräliar särskild krigshjälpsnämnd.

Ledamöter och suppleanier i sär­skild krigshjälpsnämnd väljas av kom­munjullmäklige till det antal fullmäk­tige bestämma. Antalet ledamöler må dock icke vara under fem. Valet skall vara proporiioneltt. därest det begäres av minst så många väljande, som mot­svara del tat, vilket erhälles, om samt­liga väljandes antal delas med det an­tal personer valet avser, ökat med 1. Om Jörjärandei vid sådant proportio­nellt val är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter proportionelh skall till­lika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänst­göring.

I fråga om särskild krigshjälps­nämnd i annan kommun än Slock­holm skall vad i 32-36 fs'', 37 § jörsta stycket och 38-42 § kommunallagen (1953:753) är stadgal rörande kom­munstyrelsen ävensom i 45 § andra

iS'

Föreslagen lydelse

I varje kommun skall finnas en krigshjälpsnämnd för handhavande av de uppgifter, som åvila kommu­nen enligt denna lag. Kommun Jår tillsätta särskild krigshjälpsnämnd el­ler uppdraga ät annan nämnd att vara krigshjälpsnämnd. Har så ej skett är socialnämnden krigshjälpsnämnd.

I Jråga om särskild krigshjälps­nämnd tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4 §, 5 tredje stycket, 7 och 8§, 9§ första styckel och 10-12 i:! kommu­naltagen (1977:000) på motsvarande sän. I annan kommun än Stock­holms kommun tillämpas även be­stämmelserna i 3 kap. 5  jörsta stycket och 6 ,s*' nämnda lag på mot­svarande sätt.

Krigslijätpsnämnds protokoll behö­ver ej upptaga annat än uppglji om närvarande ledamöler, beslutet i varje ärende och uppgift om reseiyation. Fö­reskrifter om i vilken utsträckning be­slut skall innehålla de skäl som ha be-

Senaste lydelse 1971:1167.

 

KU 1976/77:25

B 104

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

stämt utgången finnas i 17 § JÖrvali-ningstagen (1971:290).

och iredje siyckena samma tag ifråga om där avsedd nämnd äga motsvaran­de tillämpning, dock att det ej är erjör­derligt att protokoll upptager annat än förteckning å näiyarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Beiräffande särskild krigshjälps­nämnd i Slockholm skota bestämmel­serna i 51 ,>!> kommunallagen (195 7:50) för Stockholm med undantag JÖr hän­visningen till 39 andra stycket sagda lag äga lillämpning, varjämie skatt gäl­la vad kommunfullmäktige med iakt­tagande av stadgandena i sagda lagfö­reskriva. Protokoll behöver dock ej upptaga annat än Jörieckning å närva­rande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Utan hinder av 2 S 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 SS nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild krigshjälpsnämnd.

7S

ler den som av nämnden utsetts all mottaga ansökan om krigshjälp må, för tid intill dess nämnden nästa gång sammanträder, å dess vägnar bevilja krigshjälp, om sökanden är i så trängande behov därav, att nämndens sammanträde ej kan av­vaktas, eller om hjälpen skall utgå enligt 2 S andra styckel. Sådant be­slut skall anmälas vid nämndens nästa sammanlräde.

Ledamot av krigshjälpsnämnd och        Ledamot av krigshjälpsnämnd el-

den som av nämnden ulseits att mottaga ansökan om krigshjälp må, för tid intill dess nämnden nästa gång sammanträder, å dess vägnar bevilja krigshjälp, om sökanden är i så trängande behov därav, att nämndens sammanlräde ej kan av­vaktas, eller om hjälpen skall utgå enligt 2 S andra stycket. Sådant be­slut skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

 

KU 1976/77:25

B 105 Bilaga 24

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1944:475)om arbetslöshetsnämnd dels att 1 och 2 SS skall ha nedan angivna lydelse, dels aU i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3-5 SS, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Konungen äger förordna, an inom kommun skall finnas arbetslöshels-nämnd/or handtiavande av lokala åt­gärder i fråga om statlig och statsun­derstödd hjälpverksamhet vid qförvåt-tad arbetslöshet, ävensom an för än­damålet skall tillsättas särskild sådan nämnd. Innefattar förordnande som nyss sagts ej föreskrift om tillsättande av särskild nämnd och beslutar kom­munen ej härom, skall i stad drätsel­kammare och på landet kommunal­nämnd vara arbetslöshelsnämnd.

Arbetslöshetsnämnd må vara ge­mensam för flera kommuner.

I varje kommun skall finnas en ar­
betslöshelsnämnd. Kommun får tllt-
säita särskild arbetslöstietsnämnd el­
ler uppdraga åt annan nämnd att vara
arbetslöshelsnämnd. Har så ej skett är
kommunstyrelsen arbetslöshets-

nämnd.

 

Närmare Jöreskrijier om utseende av särskild arbetslöshelsnämnd. om revision av arbetstöshetsnämnds verk­samhet, så ock om tillämpningen i öv­rigt av denna lag medelas av Konung­en.

Arbetslöshelsnämnd har lill uppgift att vidtaga etter på annat sätt främja kommunala åtgärder JÖr att JÖre bygga arbetslöshet eller minska verkningarna av arbetslöshet.

Det åligger arbetslöshetsnämnd särskilt att

1.                                                    handlägga frågor om kommuns
hjälpverksamhet vid arbetslöshet enligt
arbetsmarknadskungöretsen
(1966:368),

2.                                                    samarbeta med myndigheter och
enskilda vilkas verksamhet rör syssel­
sättningsfrågor samt

 

KU 1976/77:25

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

B 106

3. omedelbart underrätta länsar­betsnämnden om arbelskonflikt som påverkar hjälpverksamhet inom kom­munen.

4 S

Arbetslöshetsnämnd skall göra de framställningar till kommunjullmäkli­ge och kommunstyrelsen som behövs Jör nämndens verksamhet. Nämnden jår injördra yttranden och upplysning­ar från kommunstyrelsen, annan nämnd, beredning etter ijänsteman hos kommunen.

5 S

/ fråga om särskild arbetslöshels­nämnd tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2§, 3 § första stycket, 4§, 5§ tredje stycket, 7 och 8§§, 9§ Jörsta stycket och 10-12 §§ kommu­nallagen (1977:000) på motsvarande sätt. I annan kommun än Stock­holms kommun tillämpas även be­stämmelserna i 3 kap. 5  första stycket och 6 § nämnda tag på mot­svarande sätt.

Utan hinder av 2 § 2 jörvaltnings-lagen (1971:290) tillämpas bestäm­melserna i 4 och 5 §§ nämnda lag i samtliga ärenden hos särskild arbets­löshelsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977, då kungörelsen (1966:369) med närmare föreskrifter om arbetslöshelsnämnd och dess verksamhei m. m. upphör alt gälla.

 

KU 1976/77:25

B 107

Bilaga 25 Förslag till Lag om ändring i lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m.

dels att 11 S 3 mom. skall upphöra att gälla,

dels all i 9 S 1 och 4 mom., 10 S 3 mom. samt 20 och 22 SS ordet "Ko­nungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i mot­svarande form,

dels att 11 S 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

11

2 mom. Offentligt slakthus skall stå under förvaltning av särskild sty­relse.

Vad i 45 § kommunallagen är stad­gal ifråga om där avsedd nämnd skall äga motsvarande lillämpning belräj-fande slakihussiyrelse i annan kom­mun än Stockholm. För slakihussiyrel­se i Stockholm skota gälla bestämmel­serna 151  kommunallagen jör Slock­liolm. Ulan hinder av vad nu sagts må protokoll, som Jöres vid slakthusstyrel­ses sammanträde, begränsas till an upptaga förteckning å närvarande le­damöler samt beslutet i varje ärende.

Utöver vad i andra stycket stadgas skall beiräffande slakihussiyrelse gälla vad kommunens fullmäktige föreskri­va.

Förestagen lydelse S

2 mom. Offentligt slakthus skall stå under förvaltning av slakihussiy­relse i den mån annat ej följer av så­dant beslut som avses i 3 kap. 14 s'' kommunaltagen (1977:000). Kommun Jår tillsätta särskild stakthussiyretse el­ler uppdraga åt annan nämnd att vara slakihussiyrelse. Har så ej skett är kommunstyrelsen slakthusstyrelse.

I fråga om särskild slakthusstyrelse tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4 §, 5 § tredje stycket, 7och8§§, 9 § första stycket och 10-12 §§ kommunallagen (1977:000) på motsvarande sätt. I annan kommun än Stockholms kom­mun tillämpas även bestämmelserna i 3 kap. 5 § första styckel och 6 § nämnda lag på motsvarande sän.

1.   Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

2.   1 fråga om särskild slakthusstyrelse tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 S första stycket och 5 S första stycket kommunallagen (1977:000) första gången vid val som avser tiden efter utgången av är 1979. Vid denna tidpunkt upphör löpande tjänstgöringstider för ledamöter och suppleanter i särskild slakihussiyrelse.

'Senaste lydelse av 20 S  1971:1114. 14 Riksdagen 1976/77. 4 sand. Nr 25

 

KU 1976/77:25

B 108

Bilaga 26

Förslag till

Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242)

Härigenom föreskrives i fråga om sjukvårdslagen (1962:242)'

dels au 9 S 3 mom., 11 S 2, 3 och 5 mom. och 12 S skall upphöra att

gälla, dels att 9 S 1 och 2 mom., 11 S 1 och 4 mom. och 34 S 1 mom. skall

ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 mom. 2 I landstingskommun eller kommun som ej tillhör lands­tingskommun ulövas ledningen av den sjukvårdande verksamheten en­ligt denna lag av en sjukvårdsstyrel­se. Ledamöter och suppleanter i sjuk­vårdsstyrelsen väljas av landstinget et­ter kommunfullmäktige till det antal landstinget etter fullmäktige bestäm­mer. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem. Valet skall vara pro­portionettt om det begäres av minst så många väljande som motsvara del tat vilket erhåtles. om samtliga väljandes antal delas med det antal personer va-tet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val gälla sär­skilda föreskrijter. Sker val av supple­anter icke proporiioneltt, skall även bestämmas den ordning I vilken supp­leanterna skota inkallas till tjänstgö­ring.

Landsting må besluta, att lands­tingskommunens sjukvårdsstyrelse skall utgöras av förvaltningsutskottet eller viss avdelning av utskollel.

' Senaste lydelse av 9S 3 mom.  1972:665 11 S 2 mom. 1970:211

11S 3 mom. 1970:211

12S 1972:665.

2 Senaste lydelse 1970:211.

1 mom. I landstingskommun eller kommun som ej tillhör lands­tingskommun utövas ledningen av den sjukvårdande verksamheten en­ligt denna lag av en sjukvårdsstyrel­se, / den mån annat ej följer av sådant beslut som avses I 3 kap. 14 § kom­munaltagen (1977:000).

Landstingskommunen etter kom­munen får tittsätta särskild sjuk­vårdsstyrelse eller uppdraga åt annan nämnd att vara sjutnårdsstyrelse. Har

 

KU 1976/77:25

B 109

 

Nuvarande tydetse

2 m o m .  För sjukvårdsstyrelse äga i landstingskommun bestämmel­serna i 'J-J7 §§ och 54 §fiärde styck­et landstingslagen och i kommun som ej tillhör landsdngskommun bestäm­melserna 132-42 §§ och 45 § andra och tredje styckena kommunallagen motsvarande tillämpning. 1 protokoll behöver dock upplagas endasi förteck­ning över närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Föreslagen tydetse

så ej skelt ärförvaltningsuiskottet etter kommunstyrelsen sjukvårdsstyrelse.

2 m o m . I fråga om särskild sjuk­vårdsstyrelse tillämpas bestämmel­serna i 3 kap: 2-12 §§ kommunalla­gen (1977:000) på motsvarande sän.

11

1 mom." Närmast under sjuk­vårdsstyrelsen ulövas tillsynen vid och ansvaret för förvaltningen av sjukhus av en direktion. Direktion må vara gemensam för två eller flera sjukhus och kan utöver sjukhusför­valtning anförtros andra motsvaran­de uppgifter inom sjukvården.

1 mom. Närmasl under sjuk­vårdsstyrelsen utövas tillsynen vid och ansvaret för förvaltningen av sjukhus av en direktion, / den mån annat ejföljer av sådant beslut som av­ses i 3 kap. 14 § kommunaltagen (1977:000). Direktion må vara ge­mensam för två eller flera sjukhus och kan utöver sjukhusförvaltning anförtros andra motsvarande uppgif­ter inom sjukvården. Landsting äger besluta, att sjukvårdsstyrelsen skall utgöra direktion. 1

kommun som icke tillhör landstingskommun äger kommunfullmäktige

4 mom. / fråga om särskild di­rektion tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2-12 §§ kommunallagen (1977:000) på motsvarande sän.

motsvarande befogenhet.

4 m o m . - Beträffande särskilt ut­sedd direktion skola, med de avvikel­ser som framgå av vad i 2, 3 och 5 mom. stadgas, följande bestämmelser äga motsvarande lillämpning, näm­ligen för direktion i landstingskommun vad i 43, 44 och 46-51 §§ landslings­lagen är JÖreskrivet med avseende å

3 Senaste lydelse 1970:211. "Senaste lydelse 1970:211. 'Senaste lydelse 1970:211.

 

KU 1976/77:25                                                     B 110

Nuvarande lydelse                 Förestagen lydelse

förvahningsutskoltei och i 54 § fjärde stycket samma lag i fråga om där av­sedd nämnd samt for direktion i kom­mun, som ej tillhör landstingskom­mun, vad i 32, 33 och 35-42 §§ kom­munallagen är JÖreskrivet med avse­ende å kommunstyrelsen samt i 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd.

34 S

1 mom.' Talan mot beslut av sakkunniga om tjänsteförslag enligt 20 S föres hos socialstyrelsen genom besvär. Mol socialstyrelsens beslut med anledning av sådana besvär för talan icke föras.

Om besvär över beslut av sjuk-  Om besvär över beslut av sjuk-

vårdsstyrelse eller direktion gäller värdsstyrelse eller direktion gäller
vad som stadgas i landstingstagen et- vad som stadgas i kommmunallagen
ler kommunallagen.               (1977:000).

1.   Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

2.   I fråga om särskild direktion tillämpas bestämmelsen i 3 kap. 2 S första stycket kommunallagen (1977:000) om minsta antalet ledamöler första gång­en vid val som avser tiden efter utgången av år 1979.

3.   Bestämmelsen i 11 S 5 mom. om beslutförhet tillämpas intill utgången av år 1979.

* Senaste lydelse 1972:665.

 

KU 1976/77:25                                                     Bill

Bilaga 27

Förslag till

Lag om ändring i folktandvårdslagen (1973:457)

Härigenom föreskrivesati 5 S folktandvårdslagen(1973:457)skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande tydetse

Föreslagen lydelse

 

Ledningen av folktandvården ut­övas inom varje landstingskommun av sjukvårdsstyrelse som avses I 9§ sjukvårdslagen (1962:242).

Landstingskommun får dock utse särskild nämnd att i stället JÖr sjuk­vårdsstyrelse utöva ledningen av folk­tandvården. I fråga om sådan nämnd äger beslämmelserna om sjukvårds­styrelse i 9  1 och 2 mom. sjukvårds­lagen motsvarande tillämpning.

Ledningen av folktandvården ut­övas inom varje landstingskommun av en tandvårdsnämnd, i den mån an­nat ej följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunaltagen (1977:000). Landstingskommun får tittsätta särskild tandvårdsnämnd eller uppdraga åt annan nämnd att vara tandvårdsnämnd. Har så ej skett är sjukvårdsstyrelsen tandvårdsnämnd.

I fråga om särskild tandvårdsnämnd tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2-12 §§ kommunaltagen (1977:000) på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

 

KU 1976/77:25                                                      B 112

Bilaga 28

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa

psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

dels att 15 S skall upphöra att gälla,

dels att i lagen orden "styrelse för omsorger om psykiskt utvecklings­störda" eller böjningsform därav skall bytas ut mot "omsorgsstyrelse" i motsvarande form,

dels att 6 och 14 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Förestagen tydetse

6                                        S'
Ledningen av landstingskom-   Ledningen av landstingskom­
muns verksamhet enligt denna lag muns verksamhet enligt denna lag
utövas av en styrelse för omsorger om utövas av en omsorgssiyretse, i den
psykiskt utvecklingsstörda. Till sådan mån annat ej följer av sådant beslui
styrelse får utses nämnd som handhar som avses I 3 kap. 14 § kommunat-
andra landsungskommunens förvah-     tagen (1977:000).

ningsuppgifier.

Landsdngskommun får tillsätta sär­skild omsorgssiyretse eller uppdraga åt annan nämnd att vara omsorgssiyret­se. Har så ej skett är sjukvårdsstyrelsen omsorgssiyretse. Landstingskommun äger överiåta ledningen av särskola på skolstyrelsen i den kommun där särskolan är belägen.

Landstingskommun äger besluta att ledningen av specialsjukhus skall utövas av landstingskommunens sjukvårdsstyrelse.

Drives inrättning för omsorger om Drives inrättning för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda av lands- psykiskt utvecklingsstörda av lands­tingskommuner gemensamt, för sär- tingskommuner gemensamt, för sär­skild styrelse utses att för inrättning- skild styrelse utses att för inrättning­en fullgöra de uppgifter som annars en fullgöra de uppgifter som annars ankommer på styrelse JÖr omsorger ankommer på omsorgssiyretse. om psykiskt utvecklingsstörda.

För vissa uppgifter som anges särskilt i denna lag finnes i landstingskom­mun en beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda eller, om regeringen bestämmer det, flera sådana nämnder.

1 Senaste lydelse 1974:582.

 

KU 1976/77:25

B 113

 

Nuvarande lydelse

14 Ledamöter och suppleanter i sär­skild styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda väljes av lands­linget eller kommurifullmäkiige till del antal tandsiingei etter kommunfull­mäktige bestämmer. Antalet ledamö­ter får dock icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt om det begä­res av minst så många väljande som motsvarar det tat vilket erhåtles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om jörjärandei vid sådant proportio­nellt val gäller särskilda föreskrifter. Sker val av suppleanter icke proportio­nellt, skall även bestämmas den ord­ning i vilken suppleanterna skall inkal­las till tjänstgöring.

För särskild styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda äger i landstingskommun bestämmelserna i 43-51 §§ och 54 § fjärde styckel lands­tingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) samt i kommun som ej tillhör lands­tingskommun bestämmelserna i 32-42 §§ och 45 § andra och iredje styckena kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) motsvarande tillämp­ning. 1 protokoll behöver dock uppla­gas endast förteckning över närvaran­de ledamöter och beslutet i varje ären­de.

Föreslagen lydelse

S2

I fråga om särskild-omsorgssiyretse tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2-12 §§ kommunallagen (1977:000) på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

2 Senaste lydelse 1971:639.

 

KU 1976/77:25

B114

5//aga 29

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:598) angående handläggning av frågor

om regionplan för kommunerna i Stockholms län

Härigenom föreskrives att 1-5 SS lagen (1968:598) angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Har med stöd av 127 S andra stycket byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385) bestämts alt Stock­holms län skall utgöra ett regionpla-neområde, kan Konungen förordna att frågor om regionplan för området skatt handläggas av kommunalför­bund mellan Stockholms stad och Stockholms läns landstingskommun etter, om staden inträder i lands­tingskommunen, av landstingskom­munen.

Förslag till regionplan upprättas av en regionplanenämnd och antages av kommunalförbundets fullmäktige eller av landstinget.

Kommunalförbundet etter tands-tingskommunen kan tillsätta sär­skild regionplanenämnd. Tillsattes ej särskild regionplanenämnd, skatt i kommunalförbundet förbundsstyret-sen eller annan nämnd som angives i förbundsordningen eller / lands­tingskommunen förvaltningsuiskottet etter annan nämnd som tandstinget bestämmer vara regionplanenämnd.

Ledamöter och suppleanter i sär­skild regionplanenämnd väljes av för­bundsfullmäktige eller tandsiingei lill det  antal förbundsfullmäktige  eller

Har med stöd av 127 S andra styckel byggnadslagen (1947:385) bestämts att Stockholms län skall ut­göra ett regionplaneområde.sa//frå­gor om regionplan för området hand­läggas av Stockholms läns lands­tingskommun.

2S

Förslag till regionplan upprättas av en regionplanenämnd och antages av landstinget.

3S

Landstingskommunen får tillsätta särskild regionplanenämnd eller uppdraga åt annan nämnd att vara regionplanenämnd. Har så ej skett är förvahningsutskoltei regionplane­nämnd.

I Jråga om särskild regionplane­nämnd tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2-12 §§ kommunallagen (1977:000) på motsvarande sän.

 

KU 1976/77:25                                                                   B 115

Nuvarande lydelse                        Förestagen lydelse

landstinget bestämmer. Antalet leda­möter jår dock icke vara under jem. Valet skall vara proportionelh, om det begäres av minst så många väljande som motsvarar det tat vilket erhåtles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant pro­portionelh val gäller särskilda före­skrifter. Sker val av suppleanter icke proportionellt, skatt även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skatt inkallas till tjänstgöring.

För särskild regionplanenämnd äger i kommunalförbundet 32 §, 33 första stycket första punkten och andra stycket, 34-42 §§ samt 45 § andra och tredje styckena kommunaltagen den 18 december 1953 (nr 753) och i tands-tingskommunen 43 ff, 44 § första stycket första punkten och andra stycket, 45-51 §§ samt 54 § .fjärde stycket tandsdngstagen den 14 maj 1954 (nr 319) motsvarande tillämp­ning.

4S
Regionplan fastställes av Konung-      Regionplan fastställes av regering­
en. Haravvikande mening i fråga om   en. Haravvikande mening i fråga om
förslaget till regionplan uttalats inom  förslaget till regionplan uttalats inom
styrelsen I kommunalförbundet etter  regionplanenämnd eller inom lands-
tandstingskommunen,    inom   annan tinget eller har erinran mot förslaget
rta'OTrtr/so/M är regionplanenämnd el-          framställts av kommun inom  re-
ler inom/(///mäfo/gee/Zer landstinget gionplaneomrädet,   kan   regeringen
eller har erinran mot förslaget fram-    göra den avvikelse frän förslaget som
ställts av kommun inom regionpla-      är befogad med hänsyn till den ut-
neområdet, kan Konungen göra den   talade meningen,
avvikelse från förslaget som är be­
fogad med hänsyn till den uttalade
meningen.

/ fråga om kommunalförbundets kostnaderför upprättande och ändring

5S

 

KU 1976/77:25

B116

 

Nuvarande lydelse

av regionplan äger 132 § byggnadsla­gen motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 133 S och 149 S första stycket första punkten bygg­nadslagen äger motsvarande titt-tämpning när kommunalförbundet el­ler landstinget handlägger frågor om regionplan. Vad som sägs om för­bundsfullmäktige skall därvid avse fullmäktige I kommunalförbundet etter landstinget.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 133 S och 149 S första stycket första punkten bygg­nadslagen (1947:385) tillämpas på motsvarande sän när landstingskom­munen handlägger frågor om re­gionplan. Vad som sägs om region-planeförbund och förbundsfullmäkti­ge skall därvid avse landstingskom­munen och landstinget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

 

KU 1976/77:25

B 117

Bilaga 30

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:653) om överflyttande av magistratens

befattning med burskapsärenden m. m.

Härigenom föreskrives att lagen (1964:653) om överflyttande av magi­stratens befattning med burskapsärenden m. m. skall ha nedan angivna ly­delse.

Nuvarande lydelse

Stadens styrelse skall övertaga den befattning med ansökan om burskap och med uppsägning av burskap, som enligt 3 kap. 1 och 5 SS han-delsbalken ankommer på borgmäs­tare och råd.

Stadens styrelse äger antaga regle­mente angående burskap i staden att gälla i stället för vad som stadgas i 3 kap. handelsbalken. Innan regle­mente antages, skall stadens borger-skap beredas tillfälle yttra sig. Reg­lemente fäststältes av länsstyrelsen.

Förestagen lydelse

Kommunstyrelsen eller den nämnd kommunfullmäktige beslutar skall övertaga den befattning med ansö­kan om burskap och med uppsäg­ning av burskap, som enligt 3 kap. 1 och 5 SS handelsbalken ankommer på borgmästare och råd.

Kommunstyrelsen etter den nämnd kommunfullmäktige beslutar får an-laga reglemente angående burskap att gälla i stället för vad som stadgas i 3 kap. handelsbalken. Innan reg­lemente antages, skall borgerskapei beredas tillfälle yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

 

KU 1976/77:25

B118 Bilaga 31

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bo­stadsförsörjningens främjande m. m.

Härigenom föreskrives att 4S lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

 

4S

Om del behövs för bostadsförsörjningens främjande skall kommun an­ordna avgiftsfri bostadsförmedling. 1 område som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende åligger sådan skyldighet kommunerna i om­rådet. Därvid skall gemensam bostadsförmedling anordnas och enhetliga grunder tillämpas vid anvisning av bostäder.

Regeringen kan ålägga kommun att fullgöra skyldighet enligt första styc­ket.

Har regeringen ålagt kommuner att anordna gemensam bostadsför­ medling skola de deltagande kom­munerna handha denna i kommu­nal förbu nd. £«a5 rfe icke omförbunds- ordningen eller ändring av den eller om ordförande i förbundets fullmäkti­ge eller styrelse, beslutar länsstyrelsen eller, om kommuner i mer än ell län beröras, regeringen. I övrigt gäller la­gen (1957:281) om kommunalför­bund.

Har regeringen ålagt kommuner att anordna gemensam bostadsför­medling skola de deltagande kom­munerna handha denna i kommu­nalförbund.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

' Lagen omtryckt 1975:131. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:131

 

KU 1976/77:25                                                     B 119

Bilaga 32

Förslag till

Lag om egendom som förvaltas av kommunalstämma

Härigenom föreskrives följande.

Om sockenmagasin, tillgångar som hör till magasinskassa eller rotehål-larkassa ellerannan egendom vid utgången av juni 1978 förvallas av kommu­nalstämma som avses i 13 S lagen (1930:251)om kommunalstyrelse på landet, skall egendomen vid nämnda tidpunkt tillfalla kommunen. Sådan förvaltning fårdessförinnan avvecklas i denordningochunderde förutsättningar som i frå­ga om vissa kassor föreskrevs i 1-3 SS i den numera upphävda kungörelsen (1963:43) med föreskrifter rörande vissa av kommunalstämma förvaltade kas­sor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

 

KU 1976/77:25

B 120

Bilaga 33

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid

val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

Härigenom föreskrives att 1 S lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande tydetse

Förestagen lydelse

 

Skall enligt gällande föreskrifter val inom landsting, kommunfull­mäktige, kommunala sammanlägg­ningsdelegerade, kyrkofullmäktige eller kyrkliga sammanläggnings­delegerade eller ä kyrkostämma vara proportionellt, skola därvid de i den­na lag givna beslämmelserna lända till efterrättelse.

Skall enligt gällande föreskrifter val inom landsting, kommunfull­mäktige, kommunala sammanlägg­ningsdelegerade, landstingskommu­nal eller kommunal nämnd, kyrko­fullmäktige eller kyrkliga samman­läggningsdelegerade eller å kyrko­stämma vara proportionellt, skola därvid de i denna lag givna bestäm­melserna lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

'Senaste lydelse 1972:231.

 

KU 1976/77:25                                                                B 121

Bilaga 34

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om

kommuns och annan menighets utdebitering av skatt

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1965:269) med särskilda bestäm­melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt' dels att lagens rubrik skall ha nedan angivna lydelse, dels att nuvarande 4 och 5 S§ skall betecknas 5 och 6 SS, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 4 S, av nedan angivna lydelse.

Lag med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menig­hets utdebitering av skatt, m. m.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

4S

Kommun är berättigad att för visst år av staten uppbära kommunalskatt med belopp som motsvarar vad som skutte utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i kommu­nen för året, beräknat efter den skat­tesats som har bestämts för det före­gående året. Vid beräkningen av an­talet skattekronor och skatieören be­aktas bestämmelserna i 2 §.

Har enligt 4 kap. 4 i; kommunal­lagen (1977:000) annan skattesats slutligt fasistättts än den som har be­siämts tidigare, skall till grund för ut­betalningen läggas den utdebitering som har bestämts i samband med an budgeten fastställdes.

Kommun är berättigad att av staten såsom förskott uppbära det belopp som på grundval av taxeringsnämnds beslui visst år (taxeringsår) rörande taxering till kommunal inkomstskan har beslutats till utdebitering för det

'Lagen omtryckt 1973:437.

 

KU 1976/77:25

Nuvarande Ivdelse

B 122

Föreslagen lydelse

kommande året. Vid beräkningen av förskoitsbetoppet justeras antalet skat­tekronor och skatieören enligt 2 §. Vad som har beslutats titt utdebitering ingår i kommunens fordran hos staten vid ingången av året näst efter det år, då beslutet fattades. Förskottet avräk­nas mot den kommunalskatt, som kommunen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det år, då förskottet utan-ordnas enligt bestämmelserna I femte stycket.

År antalet hos länsstyrelsen registre­rade kyrkobokförda invånare i kom­munen vid minen av augusd månad taxeringsåret större än det var vid mit­ten av augusti månad två år lidigare, skatt förskott, beräknat enligt tredje stycket, ökas iförhållande tillökningen i kommunens invånarantal mellan de angivna tidpunkterna. Sådant ökat förskott ingår i kommunens fordran hos staten och avräknas enligt tredje stycket. Länsstyrelsen skall senast den 10 september lämna kommunen upp­gift om det invånarantal och del där­emol svarande uppräknade skatteun­derlag, som skall tigga titt gnmd för beräkningen.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos staten enligt denna paragraf, skatt länsstyrel­sen under samma år utanordna till kommunen med en sjättedel på åtton­de dagen i var och en av månaderna januari, mars, maj, juh, september och november. År kommunens fordran icke uträknad vid utbetatningstillföllet i januari månad, skall vid detta tillfälle utbetalas samma belopp som har ut­betalats i november månad det före-

 

KU 1976/77:25

Nuvarande tydetse

Föreslagen lydelse

B 123

gående året. När särskilda skäl för­anleder det får länsstyrelsen dock för­ordna att utbetalning skatt ske med annat belopp. Om det belopp som ut­betalades I januari månad icke mot­svarar en sjättedel av kommunens Jördran, skatt den jämkning som för­antedes härav ske ifråga om det be­lopp, som utbetalas i mars månad. Vad som har sagts om kommunal­skatt tillämpas på motsvarande sätt I fråga om landstingsskall. I fråga om församlingsskatt gäller däremol be­stämmelserna i 84 § lagen (1961:436) om församllngsstyrelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Bestämmelserna i 4 S fjärde stycket om ökat förskott gäller i fråga om år 1977 endast om och till den del befolkningsökningen i kommunen eller landstingskommunen mellan de tidpunkter som anges i lagrummet över­stiger en procent.

15 Riksdagen 1976/77. 4 saml. Nr 25

 

KU 1976/77:25                                              B 124

Skatteutskottets yttrande                      Bilaga 35

1916/11:2 y

Över förslag till ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmel­ser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt

Till konstitutionsutskottet

Genom beslut den 17 februari 1977 har konstitutionsutskottet hemställt om skatteutskottets yttrande över ett under behandlingen av prop. 1975/76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag m.m. övervägt förslag till ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kom­muns och annan menighets utdebitering av skatt, i fortsättningen benämnd 1965 års lag.

I del i prop. 1975/76:187 framlagda förslaget lill ny kommunallag har i 73 S tagits in bestämmelser om statens utbetalning av kommunalskatt till primär- och landstingskommuner. Dessa regler överensstämmer i allt väsentligt med nuvarande bestämmelser i 72 S kommunallagen (1953:753), 76 S kommunallagen (1957:50) för Stockholm och 76 S landstingslagen (1954:319). Enligt konstitutionsutskottets mening bör specialbestämmelser av detta slag inte tas in i den nya kommunallagen. Inom utskottet har därför övervägts att flytta över bestämmelserna till 4S i 1965 års lag.

Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

Bestämmelserna i 73 S förslaget till ny kommunallag är av rent teknisk natur och saknar påtagligt intresse för den förtroendevalde eller för allmän­heten. De i och för sig komplicerade bestämmelserna om beräkning och utbetalning av kommunal- och landstingsskatt är intagna i ett flertal för­fattningar. Som framgår av remissyttrandena över kommunallagsutredning­ens förslag är bestämmelserna dessutom svårtillgängliga och mindre lämpligt utformade från författningsteknisk synpunkt. För alt åsiadkomma större enhetlighet och överskädlighet bör därför enligt utskottets uppfattning hela regelkomplexet ses över och bestämmelserna om möjligt sammanföras i en författning. En sådan översyn kan lämpligen göras sedan utredningen (Fi 1976:06) om kommunernas ekonomi slutfört sitt uppdrag. I avvaktan härpå har utskottet inte något att erinra mot att de ifrågavarande speci­albestämmelserna i kommunallagen överförs till 1965 års lag.

Enligt nuvarande bestämmelser i 4 S 1965 års lag är länsstyrelsen skyldig att meddela beslut om rättelse, om den finner att meddelat beslut blivit uppenbart oriktigt till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbi­seende. Om 4 S utgår, innebär detta att bestämmelserna om självrältelse i 19 S förvaltningslagen (1971:290) i stället blir tillämpliga. Sistnämnda be­stämmelser är emellertid sä utformade att de ger länsstyrelsen befogenhet men inte skyldighet att vidta rättelse. Den nu aktuella överfiyttningen av

 

KU 1976/77:25                                                     B 125

skatleulbetalningsbestämmelserna motiverar enligt utskottets uppfattning ingen ändring av bestämmelserna om självrättelse i 1965 års lag. Utskottet förordar därför att dessa bestämmelser kvarstår oförändrade.

En överflyttning av bestämmelserna om utbetalning av kommunal- och landstingsskatt från kommunallagen till 1965 års lag aktualiserar också vissa ändringar i annan lagstiftning, vari hänvisningar görs till de ifrågavarande bestämmelserna i kommunallagen. Utskottet har uppmärksammat att så­dana hänvisningar finns i 13 S lagen (1973:433) om skatteutjämningsbidrag, 13 S förordningen(1972:140)om skatlebortfallsbidragoch 8aS förordningen (1948:766) angående taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning, m. m.

Stockholm den 1 mars 1977

Pä skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande; herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Jo­hansson i Jönköping (s), Caristein (s), Sundkvist (c). Westberg i Hofors (s), Söderström (m), fru Normark (s), herrar Olsson i Järvsö (c). Boström (s), fru Ahriand (fp), herrar Lundgren (m). Forslund (s) och Stensson (fp).

 

KU 1976/77:25                                                     B 126

Bilaga 36 Sammanställning av motionsyrkanden som behandlas i betänkandet

Motionsnr

Ivlotionärer

Motionens hemställan

Utskottets yttrande (s.).

 

1975/76:451

herr Björk i Gävle (c)

1975/76:911

herrar Romanus (fp) och Petersson i Röstånga (fp) herr Schött (m)

1975/76:913

1975/76:921       herr Åkerfeldt (c)

1975/76:1980

(punkterna

9-11)

herr Bohman m. fl. (m)

"att riksdagen hos regeringen föreslår att       83-84 frågan om jäv vid löneförhandling av vid kommun anställd personal snarast ut­reds" .

"att riksdagen hos regeringen begär förslag    87-88 lill regler för kommunala besvärsnämnder enligt riktlinjerna i motionen", "att riksdagen hos regeringen anhåller om    (30), 32 tilläggsdirektiv för Utredningen om den kommunala demokratin innebärande krav på utredning beträffande rörutsätiningarna för en beslutsförsamling på lokal nivå en­ligt vad som i motionen anförts", "att riksdagen hos regeringen begär över-      456 syn av den landstingskommunala kompe­tensen, så att landsting äger rätt att bevilja lånegarantier lill enskilda för uppförande och/eller upprustning av fritid.shus på landsbygden".

"9. hos regeringen anhåller om förslag till     (30), 32 sådan ändring i kommunallagen att kom­muner ges möjlighet att inrätta direktval­da kommundelsråd i enlighet med vad som i motionen 1979 anförts,

10.     hos regeringen hemställer om tilläggs-    (30), 32
direktiv till utredningen om den kommu­
nala demokratin beträffande möjlighelerna

att inom nämndorganisationen tillskapa ytteriigare distriktsnämnder,

11.     hos regeringen anhåller om förslag till     (33), 34-35
sådan ändring i kommunallagen alt kom­
mun ges möjlighet att anordna rådgivande
folkomröstning".

 

KU 1976:66:25

B 127

 

Motionsnr      Motionärer

Motionens hemställan

Utskottets yttrande (s.).

 

1976/77:5   herr Werner m. fl.

(vpk)

1976/77:70        hen" Bergman (s)

"a» riksdagen uttalar att innebörden i        (45), 46-47

3 S kommunallagen även bör avse rätt för kommun att bedriva ordinär företagsverk­samhet i enlighet med vad som i motio­nen anförts;

att riksdagen uttalar alt den i 10 och 39 SS     11 kommunallagen inskrivna rättigheten till ledighet frän anställning för uppdrag även förutsattes omfatta skyldighet för arbetsgi­vare att garantera att arbetsvillkoren ej försämras för den som innehar förtroen­deuppdrag;

att riksdagen uttalar att vid tillämpningen      22-23 av de i propositionen förordade arbetsvill­koren för oppositionen alla minoritets­grupper tillförsäkras goda arbetsmöjlighe­ter;"

att riksdagen beslutar anta ett i propositio-    47
nen intaget förslag till lag om ändring i
vallagen (1972:620) med tillägg av ett nyU
andra stycke i 2 kap. 9 S (innebärande att
nio tiondelar av de kommunala valkrets­
mandaten skall vara fasta och resten ut­
jämningsmandat) och med borttagande av
andra meningen i 14 kap. 15 a S
(treprocentsspärren vid landstingsval);
samt att riksdagen beslutar anta ett i mo-      (33), 34-35
lionen intaget förslag till kommunallag        (30), 32

vad avser 23 S prop., dvs. 2 kap. 18 S,     (19-20),

(med tillägg av bestämmelser om rådgi-        38-40 vande folkomröstning och kommundels­råd) och 29 S prop., dvs. 2 kap. 24 S, (med viss utvidgning av interpellationsrätten lill alt omfatta även kommunägda företag), "att riksdagen i anslutning lill behandling     25-26 av proposition 1975/76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m., som sin mening uttalar vad i moiionen anförts om hänsynen till medborgarviljan vid ma­joritetsskifte i kommunfullmäktige och landsting".

 

KU 1976/77:25

B 128

 

Motionsnr

Motionärer

Motionens hemställan

Utskottets yttrande (s.).

 

1976/77:76        herr Wååg m. fl. (s)

1976/77:568

herr Biörck i Värm­dö (m)

1976/77:572

herr Granstedt m. fl. (c)

44-45

(19-20), 38-40

"att riksdagen hos regeringen begär att en (38), 40 översyn sker, som resulterar i att den eko­nomiska redovisningen vid kommunala verk åtskiljs från kommunens allmänna redovisning och bringas mer i överens­stämmelse med den för aktiebolag", "att riksdagen på sätt i motionen föreslås lagfäster rätten för vissa tätorter att be­nämnas stad".

"att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag lill sådana lagändringar

1.   att offentlighetsprincipen kommer att gälla för kommunala och landstings­kommunala bolag och stiftelser,

2.   alt verksamheten i sådana företag kan bli föremål för interpellationer och enkla frågor i kommunfullmäktige resp. landsting".

 

KU 1976/77:25                                                     B 129

Bilaga 37

LANDSTINGSFÖRBUNDET                                   Stockholm

1976-02-26

Riksdagens konstitutionsutskott

Fack

100 12 STOCKHOLM 46

Riksdagsmotion 1975/76:921 om behörighet för landstingskommun att be­vilja lånegaranti för fritidshus

Genom remiss den 3 februari 1976 har landstingsförbundet beretts tillfälle att yttra sig över rubr motion av Sven Eric Åkerfeldt (c). Med anledning härav får förbundets styrelse anföra följande.

Förbundsstyrelsen delar uppfattningen att samhällsstöd till fritidsbebyg­gelse av det slag motionären avser kan tjäna regionalpolitiska syften. Lands­tingskommunala insatser kan vidare te sig motiverade med hänsyn lill lands­tingens engagemang i dels näringspolitiken, dels turism och fritidsverk­samhet.

Att pä objektiva grunder ge stöd till enskilda företag och personer är en grannlaga uppgift. Landslingen har mot den bakgrunden valt att hu­vudsakligen kanalisera sina insatser via bidrag till företagareföreningar, re­gionala turistorgan och särskilda stiftelser för fritidsändamål. I samman­hanget bör noteras att företagareföreningarna förmedlar olika former av stat­ligt kredilstöd.

Denna modell är i princip att föredra framför direkta landsiingskommunala lånegarantier. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om företagare­föreningarnas verksamhet, där det nu aktuella initiativet bör kunna prövas. Frågan om regionalt och lokalt stöd till turism och fritidsverksamhet torde vidare komma att aktualiseras under 1976 inom det nybildade Sveriges tu­ristråd.

Styrelsen anser därför inte att motionen f. n. bör föranleda någon åtgärd. I kompetensfrågan kan noteras att landstingskommunerna enligt 64 S lands­tingslagen med regeringens medgivande bör kunna ingå borgen för nybygg­nad av det slag som avses i motionen.

Vid styrelsens behandling av ärendet har anmälts reservation av vissa företrädare för de borgeriiga partierna enligt bifogat protokollsutdrag.

LANDSTINGSFÖRBUNDET

Kurt Ward

/Rune Carlsson

 

KU 1976/77:25                                                     B 130

Underbilaga

UTDRAG UR PROTOKOLL                fört   vid  sammamräde   med

landstingsförbundels styrelse den 26 februari 1976 I Slock­holm

S26

Beslöt styrelsen att avge i tjänstememorial nr 19, bilaga 2, intaget förslag till yttrande över riksdagsmotion om behörighet för landstingskommun att bevilja länegaranti för fritidshus.

Mol beslutet anmälde Kari-Olof Andersson, Stig F Hansson, Gunnar Hjer-ne, Börje Hörnlund, Sven Johansson och Kari Leuchovius följande reser­vation:

"Enligt vår mening hade de tre sista styckena i yttrandet bort bytas ut mot följande text:

'Det är angeläget att öppna den landstingskommunala kompetensen i enlighet med i motionen angiven riktning. Della ligger i linje med strävan att vidga kompetensen och minska den statliga regleringen. Formerna för verksamheten kan då bestämmas av varje landsting för sig. Exempelvis kan företagareföreningarna handha uppgiften. Detta konstituerar självfallet ingen rätt för den enskilde att kräva eit borgensåtagande. Det torde vara möjligt för riksdagens konstitutionsutskott att beakta dessa frågor vid be­handlingen av det aviserade förslaget till ny kommunallag.' "

Dnr Lf A 136/76

Vid protokollet Jan Sahlin

Justeras Kurt Ward

 

KU 1976/77:25                                                                B 131

Bilaga 38

Tabellöversikt över paragraferna i de olika kommunallagsförslagen

Utskottets                      Proposiiionens        Utredningens

förslag                           förslag'               förslag2

1 kap.     IS                    IS                      IS

2

S

3

S

4

s

5

s

1

s

2

s

3

s

4

s

5

s

6

s

7

s

8

s

9

s

10

s

11

s

12

s

13

s

14

s

15

s

16

s

17

s

18

s

19

s

20

s

21

s

22

s

5 S

 

2 S

 

3 S

 

4 S

 

6 S

 

7 S

 

8 S

 

9 S

 

9 S

1 mom. trec

10 s

 

11  S

 

12 S

 

13 S

 

14 S

 

15 S

 

16 S

 

17 S

 

18 S

 

19 S

 

20 S

1 mom.

20 S

2 mom.

20 S

3 mom.

21  S

 

22 S

 

23 S

 

24 S

första     och

 

siyckena

24 S

iredje    och

 

siyckena

25 S

 

26 S

 

27 S

 

28 S

 

29 S

 

30 S

 

31  S

 

32 S

 

33 S

 

34 ,S

 

5 S

2    S

3    S

4    S

2 kap.     IS                    6 S

7    S

8    S

9    S

 

10    S

11    S

12    S

13    S

14    S

15    S

16    S

17    S

18    S

19    S

20    S

21    S

22    S

23    S

24    S

25    S

26    S

27    S                                             24 S    första     och      andra

Siyckena

23    S           28 S                    24 S   iredje     och     fjärde

24    S           29 S

25    S           30 S

26    S           31  S

27    S           32 S

28    S           33 S

29    S           34 S

30    S           35 S

3 kap.    IS                   36 S

2    S             37 S

3    S             38 S

4    S             39 S

'Prop.   1975/76: 187.

2 Kommunallagsutredningens förslag i SOU 1974:99 jämte de i demokratiutredningens

huvudbetänkande (SOU 1975:41) intagna av kommunallagsutredningen reviderade

förslagen.

 

KU 1976/77:25                                                     B 132

Proposiiionens

Utred

Iningens

förslag'

förslag2

40 S

35

s

 

41  S

36

S

 

42 S

37

s

 

43 S

38

s

 

44 S

39

s

 

45 S

40

s

 

46 S

41

s

 

47 S

42

s

 

48 S

43

s

1 mom.

49 S

-

 

 

50 S

-

 

 

51  S

44

s

 

52 S

45

s

 

53 S

46

s

 

54 S

47

s

 

55 S

48

s

 

56 S

49

s

 

57 S

50

s

 

58 S

51

s

 

59 S

52

s

 

60 S

53

s

1 mom.

61  S

53

s

2 mom.

62 S

54

s

 

63 S

55

s

första     och siyckena

64 S

55

s

tredje    och siyckena

65 S

56

s

 

66 S

57

s

 

67 S

58

s

 

68 S

59

oc

h 61  SS

69 S

60

s

 

70 S

62

s

 

71  s

63

s

 

72 S

64

s

 

73 S

65

s

 

74 S

66

s

 

75 S

-

 

 

76 S

67

s

1 mom.

77 S

67

s

2 mom.

78 S

68

s

 

Utskottets förslag

3 kap.    5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

4 kap.

5 kap.     IS                  63 S                  55 S   första     och     andra

siyckena

2   S          64 S              55 S   tredje    och     Qärde

3   S

4   S

5   S

6   S

7   S

6 kap.     1        S

2    S

3    S

4    S

5    S

7 kap.

2    S

3    S

Prop.  1975/76: 187. Kommu uvudbeti förslagen.

2 Kommunallagsutredningens förslag i SOU 197'*:99 jämte de idemokratiutredningens huvudbetänkande (SOU 1975:41) intagna,av kommunallagsulredningen reviderade

 

KU 1976/77:25

 

B 133

Utskottets förslag

Propositionens förslag'

Utredningens förslag2

7 kap.    4 S

5              S

6              S

79        S

80        S

81        S

69     S

70     S

71     S

'Prop.  1975/76: 187.

2 Kommunallagsutredningens förslag i SOU 1974:99 jämte de i demokratiulredningens

huvudbetänkande (SOU 1975:41) intagna av kommunallagsutredningen reviderade

förslagen.

 

KU 1976/77:25                                                    B 134

Innehållsförteckning                                                sid.

Ärendet........................................................           1

Propositionernas huvudsakliga innehåll................            I

Motionsyrkandena..........................................           4

Utskottets handläggning av ärendet..................           5

Utskottets allmänna motivering......................... ......... 6

Utskottets specialmotivering............................         48

Förslaget till kommunallag................................         48

Förslaget lill lag om införande av kommunallagen.. ........ 88

Förslaget till lag om ändring i lagen om kommunalförbund 89

Förslaget till lag om ändring i vallagen................         90

Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i kommunal

och ecklesiastik indelning................................. ....... 90

Förslaget till lag om ändring i lagen om kommunala samman­
läggningsdelegerade....................................         91

Förslaget till lag om ändring i kommunalskaltelagen         91

De i proposiiionen 1976/77:1 intagna lagförslagen. ....... 91

Övriga lagförslag............................................         93

Utskottets hemställan..................................... ....... 94

Närvarande................................................... ....... 94

Reservationer................................................ ....... 95

Särskilda yttranden........................................ ....... 98

Bilagor

1       Förslag till kommunallag............................... .. B     1

2       Förslag till Lag om införande av kommunallagen ... B   43

3       Förslag till Lag om ändring i lagen (1957:281) om kommu­nalförbund              B   48

4       Förslag till Lag om ändring i vallagen (1972:620)                   B   55

5       Förslag till Lag om ändring i lagen (1919:293) om ändring

i kommunal och ecklesiastik indelning..................     B   63

6       Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade             B   65

7       Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) B   71

8       Förslag till Lag om ändring i brandlagen (1974:80)                 B    72

9       Förslag till Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)      B    74

 

10       Förslag till Lag om ändring i skollagen (1962:319)                 B   76

11       Förslag lill Lag om ändring i lagen (1970:296) om social cen­tralnämnd m. m            B   81

12       Förslag till Lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp     B   83

13       Förslag lill Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)..       B   86

14       Förslag lill Lag om ändring i lagen (1954:579) om nykter­hetsvård                B   88

 

KU 1976/77:25                                                     B 135

15       Förslag till Lag om upphävande av lagen (1953:228) om till­sättning av vissa befattningshavare inom socialvården ...                                             B   90

16       Förslag till Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663)    B        91

17       Förslag till Lag om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd   B        92

18       Förslag lill Lag om ändring i föräldrabaiken...... ... B   93

19       Förslag lill Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74).       B        94

20       Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap                   B        97

21       Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:861) om lokal kris-tidsförvallning              B        99

22       Förslag till Lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99)     B        101

23       Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:47) om krigshjälp     B        103

24       Förslag lill Lag om ändring i lagen (1944:475) om arbets­löshelsnämnd                    B        105

25       Förslag till Lag om ändring i lagen (1959:99) om kötlbesikt-

ning m. m.....................................................        B 107

26       Förslag till Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242)..       B 108

27       Förslag till Lag om ändring i folklandvårdslagen (1973:457)      Bill

28       Förslag till Lag om ändring i lagen (1967:940) angående om­sorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda           B 112

29       Förslag till Lagom ändring i lagen (1968:598)angående hand­läggning av frågor om regionplan för kommunerna i Stock­holms län.......................................        B 114

30       Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:653) om överflyt­tande av magistratens befattning med burskapsärenden m.m.      B 117

31       Förslag till Lagom ändring i lagen(1947:523)om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m.............................................................        B 118

32       Förslag till Lag om egendom som förvaltas av kommunal­stämma              B 119

33       Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:138) om propor­tionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige

m.m............................................................        B 120

34       Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebi­tering av skatt.................................        B 121

35       Skatteutskottets yttrande över lagförslaget i bilaga 34....       B 124

36       Sammanställning av motionsyrkanden som behandlas i be­tänkandet        B 126

37       Landstingsförbundets yttrande över motionen 1975/76:921      B 129

38       Tabellöversikt över paragraferna i de olika kommunallags­förslagen           B 131