KU 1976/77:23
Konstitutionsutskottets betänkande
1976/77:23
med anledning av motioner angående spärregler vid val till riksdag
och landsting m. m.
Motionerna
I motionen 1975/76:341 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs ”att
riksdagen beslutar hos regeringen hemställa om en parlamentarisk utredning
rörande slopande av gällande system med spärrar vid val till riksdag och
landsting och översyn av valsystem i enlighet med vad som i motionen
anförts”.
Motionen 1976/77:49 av herr Werner m. fl. (vpk) innehåller samma hemställan.
I motionen 1976/77:566 av fru Andrén (fp) hemställs ”att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i gällande lagstiftning att vid
%
valen till kommunfullmäktige i valkretsindelade kommuner skall tillämpas
ett system med fasta valkretsmandat och utjämningsmandat”.
1 motionen 1976/77:576 av herrar Knutson (m)och Dahlberg (m) hemställs
”att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag för valen till kommunfullmäktige,
likvärdigt med det system som nu gäller för val till riksdag
och landsting och med en för alla tre valen gemensam höjd på mandatspärren,
som sättes till fyra procent”.
Beträffande motiveringarna hänvisas till motionerna.
Nuvarande ordning m. m.
I 3 kap. 7 § regeringsformen stadgas att endast parti som har fått minst
fyra procent av rösterna i hela riket är berättigat att delta i fördelningen
av mandaten i riksdagen. Parti som har fått färre röster deltar i fördelningen
av de fasta valkretsmandaten i valkrets, där partiet har fått minst tolv procent
av rösterna. Bestämmelserna tillkom som ett led i den partiella grundlagsreformen
1969.
Vid behandlingen av propositionen beträffande den partiella grundlagsreformen
fann konstitutionsutskottet (KU 1968:20) det föreslagna nya valsystemet
vad avsåg såväl riksproportionalitet som spärreffekter mot småpartier
innebära en väsentligt mera rättvis och därmed från principiellt demokratiska
synpunkter mer tillfredsställande ordning än den dittillsvarande.
Utskottet tillstyrkte sålunda propositionen i denna del. Riksdagen beslöt
i enlighet med utskottets förslag.
Frågan har därefter behandlats i riksdagen med anledning av motioner,
bl. a. i samband med att förslaget till den nuvarande grundlagen antogs
1 Riksdagen 1976177. 4 samt. Nr 23
KU 1976/77:23
2
som vilande (KU 1973:26 s. 21) och senast av 1975/76 års riksdag (KU
1975/76:1) utan att riksdagen funnit anledning till ändrat ställningstagande.
Genom ändring i vallagen (1975:474) har införts ett system med utjämningsmandat
och en treprocentig spärregel också vid landstingsvalen (prop.
1975:101 och KU 1975:19).
Även beträffande kommunfullmäktigevalen har frågan om införande av
någon spärregel och om förbättring av proportionaliteten genom utjämningsmandat
diskuterats. Sålunda föreslog kommunalvalskommittén att i princip
samma valsystem som vid riksdagsval och landstingsval skulle införas för
kommunfullmäktigevalen. I nyssnämnda proposition (1975:101) ansåg emellertid
departementschefen att valsystemet beträffande kommunfullmäktigevalen
redan uppfyllde de krav på proportional itet som rimligen kunde
ställas. Han begränsade sig därför till att föreslå att minimiantalet mandat
för valkrets ökades från tio till femton, vilket skulle ge en ännu starkare
garanti för proportionaliteten. Riksdagen anslöt sig till denna bedömning.
Utskottet
Motionerna syftar till att riksdagen skall hos regeringen begära utredning
om ändringar i nuvarande valsystem beträffande såväl riksdagsval som val
till landsting och kommunfullmäktige. De frågor som tas upp i motionerna
rör reglerna om spärrar mot småpartier och införande av en ordning med
utjämningsmandat även för kommunfullmäktigevalen. Beträffande förstnämnda
fråga yrkas i motionerna 1975/76:341 och 1976/77:49 upphävande
av spärreglerna vid riksdags- och landstingsval. I motionen 1976/77:576
hemställs däremot att en fyraprocentig spärregel skall införas också beträffande
landstings- och kommunfullmäktigevalen. I motionen 1976/77:566
ges liksom i de övriga uttryck för den meningen, att ett system med utjämningsmandat
bör införas också för de kommunala valen.
Frågor som rör valsystemet har mot bakgrund av deras betydelse i ett
representativt parlamentariskt styrelseskick som det svenska fortlöpande
varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. I fråga om riksdagsvalen
har det rått bred politisk enighet om att ett riksproportionellt valsystem
är väsentligt mera rättvist och därmed från principiellt demokratiska synpunkter
mer tillfredsställande än den valmetod som dessförinnan tillämpades.
Småpartispärren har ansetts nödvändig för att förhindra en för det
parlamentariska arbetet besvärande partisplittring. De erfarenheter som hittills
vunnits har enligt utskottet ytterligare befäst fördelarna med denna
valmetod, som nu tillämpats i tre val. Utskottet finner det därför inte påkallat
att - som yrkas i motionerna 1975/76:341 och 1976/77:49 - ta upp frågan
om slopande av spärregeln vid riksdagsval till nya överväganden.
Med riksdagsvalen som förebild infördes 1975 ett valsystem med utjämningsmandat
och småpartispärr också för landstingsvalen. Syftet var själv
-
KU 1976/77:23
3
fallet att även på detta område genom en förbättrad proportionalitet förstärka
den representativa styrelseformen.
Kommunalvalskommittén hade för landstingsvalen föreslagit en fyraprocentig
spärregel i förening med en tolvprocentig valkretsspärr. Efter överenskommelse
mellan de fyra största riksdagspartierna föreslogs i propositionen
om nytt valsystem för landsting m. m. (1975:101) att spärren skulle
sättas till tre procent och att någon valkretsspärr inte skulle införas. Detta
blev också riksdagens beslut.
Erfarenheterna av den nya ordningen är hittills begränsade till ett val.
Såvitt utskottet kunnat finna har syftet med de ändrade reglerna främjats.
Utskottet anser det därför inte motiverat att - som föreslås i motionen
1975/76:341 samt motionerna 1976/77:49 och 576 - ånyo utreda frågan
om spärregel vid landstingsvalen.
Kommunalvalsutredningens förslag att införa ett system med utjämningsmandat
och småpartispärr även för kommunfullmäktigevalens vidkommande
ledde inte till lagstiftning. Departementschefen ansåg i nyssnämnda proposition,
att valsystemet i dessa val redan fyllde högt ställda krav på proportionalitet.
Som en ytterligare förstärkning av proportionaliteten föreslog
han att minimiantalet mandat per valkrets ökades från tio till femton. Dessa
ståndpunktstaganden innefattades i den tidigare nämnda partiöverenskommelsen.
I riksdagen antogs följaktligen propositionen i dessa delar med stor
majoritet.
Riksdagen har så sent som 1975 ställt sig bakom den ordning som nu
gäller för valen till kommunfullmäktige. Den bättre garanti för proportionaliteten
som därigenom tillskapats är ägnad att ytterligare förstärka det
representativa systemet i kommunerna. Med endast ett vals erfarenhet anser
utskottet det vara förtidigt att på nytt utreda frågorna om utjämningsmandat
och småpartispärr vid kommunfullmäktigevalen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna 1975/76:341 samt 1976/77:49, 566
och 576.
Stockholm den 8 februari 1977
På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO
Närvarande: herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Björck i Nässjö (m),
Fiskesjö (c), Lindahl i Hamburgsund (fp), Svensson i Eskilstuna* (s), Nordin
(c), Karlsson i Malung (s), Schött (m), Gustafsson i Ronneby (s), Nyquist
(s), fru Hammarbacken (c), herr Eliasson'(c), fru Cederqvist (s) och fru
Stålberg (s).
*Ej närvarande vid justeringen.
GOTAB 77 53163 Stockholm 1977