JuU 1976/77:4

Justitieutskottets betänkande
1976/77:4

med anledning av motioner angående lagen om tillfälligt omhändertagande Motionerna I

motionen 1975/76:400 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs såvitt nu
är i fråga (yrk. 4 b) att riksdagen som sin mening ger till känna vad som
i motionen anförts om tillämpningen av lagen om tillfälligt omhändertagande
(LTO).

Önskemålen i motionen går ut på att nya tillämpningsföreskrifter skall
utarbetas och redovisas för riksdagen. Motionärerna uppger att reglerna i
LTO angående förutsättningarna för omhändertagande och social utredning
visat sig svåra att tolka och att nya tillämpningsföreskrifter därför bör utarbetas
på grundval av bl. a. de erfarenheter som redovisats av justitieombudsmannen.

I motionen 1975/76:538 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen uttalar sig för ett upphävande av LTO och hos regeringen hemställer
om framläggande av förslag härom.

Motionärerna uppger att LTO skapat osäkerhet och förbittring bland stora
grupper av ungdomar och undergrävt deras förtroende för myndigheter.
Maktmissbruk och övergrepp har enligt motionärerna förekommit från polisens
sida och syftet med de sociala vårdinsatserna enligt lagen harej infriats.

Gällande ordning

I barnavårdslagen (1960:97), lagen (1954:579) om nykterhetsvård, lagen
(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall samt i utlänningslagen
(1954:193) finns bestämmelser som innebär att polisstyrelse
i avbidan på ställningstagande av annan myndighet kan besluta omhänderta
någon för att underlätta att lämplig vård sätts in eller annan åtgärd vidtas.
1 anslutning till dessa bestämmelser finns i 1 § lagen (1973:558) om tillfälligt
omhändertagande (LTO) föreskrifter som gör det möjligt för polisman att
i sådant fall göra ett tillfälligt omhändertagande i avbidan på polisstyrelsens
beslut, om föreskrivna förutsättningar för beslut om omhändertagande bedöms
föreligga och om dröjsmål med omhändertagandet innebär fara för
den omhändertagnes eller annans liv eller hälsa eller fara i annat hänseende.
Vidare gäller enligt 2§ att om någon, som kan antas vara under 15 år,
anträffas under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och
allvarlig risk för hans hälsa eller utveckling han får tas om hand av polisman
för att genom dennes försorg skyndsamt överlämnas till föräldrar, annan
vårdnadshavare eller barnavårdsnämnden. Enligt 3 § skall den som genom

1 Riksdagen 1976/77. 7 sami. Nr 4

JuU 1976/77:4

sitt uppträdande stör allmän ordning eller utgör omedelbar fara för denna
omhändertas av polisman om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen.
Sådant omhändertagande skall också ske när det fordras för att
avvärja straffbelagd gärning.

Har omhändertagandet skett med stöd av 3 § skall enligt 6 § en utredning
göras beträffande den omhändertagnes levnadsförhållanden, dock endast
i den mån behov av sådan utredning kan antas föreligga. Utredningens
syfte skall vara att utröna om den omhändertagne är i behov av hjälpeller
stödinsats från samhällets sida. Sådan utredning skall om möjligt göras
av social myndighet. Lagen innehåller också en bestämmelse om att den,
som omhändertagits på grund av att han genom sitt uppträdande stört den
allmänna ordningen eller utgjort omedelbar fara för denna eller för att avvärja
straffbelagd gärning, skall friges så snart utredning och förhör slutförts och
anledning föreligger att den omhändertagne ej längre kommer att utgöra
omedelbar fara för allmän ordning och säkerhet, dock senast inom sex timmar
efter omhändertagandet. I övrigt ges i lagen vissa föreskrifter om förfarandet
vid omhändertagande.

På regeringens uppdrag har rikspolisstyrelsen meddelat närmare föreskrifter
för tillämpningen av lagen. Såvitt rör sociala frågor har föreskrifterna
meddelats efter samråd med socialstyrelsen (Allmänna meddelanden från
rikspolisstyrelsen 1973:29).

Beträffande omhändertaganden med stöd av 3 § LTO framhålls i föreskrifterna
att det måste beaktas att ett omhändertagande, även om det är
tillfälligt, innefattar ingrepp i medborgarens grundlagsenliga rätt till personlig
integritet och därmed i en viktig medborgerlig rättighet. I tillämpningsföreskrifterna
till lagrummet anförs vidare bl. a. följande.

Som en grundläggande förutsättning för ett omhändertagande av ordningsskäl
gäller att någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen
eller utgör en omedelbar fara för denna. Det är alltså fråga om ett
uppträdande som innefattar angrepp eller fara för angrepp på ett ordningsintresse
av betydelse för allmänheten eller eljest från allmän synpunkt. Polismannen
äger sålunda inte att med stöd av bestämmelsen ingripa för att
upprätthålla ordning exempelvis i en lägenhet. Däremot kan paragrafen åberopas
även på privat område när det gäller att avvärja straffbelagd gärning.

1 båda fallen äger polismannen bruka nödvändigt våld för att genomföra
tjänsteåtgärden. Våldets omfattning måste dock alltid vägas i förhållande
till det intresse som skall skyddas.

Frågan huruvida ett visst uppträdande stör den allmänna ordningen får
inte avgöras från den begränsade synpunkten av vad som för den enskilde
polismannen framstår som obekvämt eller olämpligt. Den måste avgöras
efter vad som för allmänheten eller eljest ur allmän synpunkt framstår som
anmärkningsvärt och störande. Enbart den omständigheten att en person
vägrar åtlyda polismans tillsägelse innebär sålunda inte i och för sig att
han stör den allmänna ordningen. Det avgörande i ett sådant fall är vilka
följder från ordningssynpunkt som en bristande efterrättelse kan antas medföra.

I de fall då ett störande av eller omedelbar fara för allmän ordning är

JulJ 1976/77:4

för handen, gäller som ytterligare förutsättning för omhändertagande att
ingripandet verkligen är nödvändigt för ordningens upprätthållande. Denna
grundförutsättning framgår av bestämmelsen i 16 § polisinstruktionen om
tillvägagångssättet vid utförande av tjänsteåtgärd, nämligen att polisman
aldrig får använda strängare medel än förhållandena kräver utan alltid i
första hand bör söka vinna rättelse genom upplysningar och anmaningar.

Bestämmelsen i 3 § kan även tillämpas i fall ett omhändertagande framstår
som nödvändigt för att avvärja en straffbelagd gärning. Det kan här vara
fråga om såväl brott enligt BrB som andra straffbelagda handlingar. I vissa
fall kan det gälla att avbryta ett redan pågående förlopp, som t. ex. då någon
gör sig skyldig till förargelseväckande beteende och inte efterkommer en
tillsägelse att upphöra därmed. Bestämmelsen får emellertid tillämpas även
i fall då någon ännu inte gjort sig skyldig till en straffbar handling. En
person försöker t. ex. att i spritpåverkat tillstånd starta sin bil. Mannen tycks
inte förstå att bilkörning i spritpåverkat tillstånd är ett allvarligt brott. Polismannen
lyckas inte förmå mannen att överlämna bilnycklarna. Mannen
uppger att han har för avsikt att köra bilen så snart polismannen lämnat
platsen. Som en sista utväg att avvärja brott kan föraren omhändertas med
stöd av bestämmelsen.

I fråga om sådan utredning angående den omhändertagnes levnadsförhållanden,
som avses i 6 § LTO, framhålls i tillämpningsföreskrifterna att
utredningen om möjligt bör verkställas av en tjänsteman vid socialvården
och skall syfta till att initiera eller förbereda sådana åtgärder från eller kontakter
med andra myndigheter,'vårdorgan, organisationer eller enskilda som
bedöms kunna vara till nytta för den omhändertagne. I polisdistrikt där
socialvården inte tillhandahåller särskild jourverksamhet eller då det av andra
omständigheter inte är möjligt att överlåta utredningen på tjänsteman vid
socialvården, får utredningen utföras eller i varje fall inledas av polispersonal.
Samarbete och samråd med företrädare för socialvården bör, då så är möjligt,
ske genom telefonkontakt.

Lagen om omhändertagande av berusade personer m. m.

Enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. m.,
som träder i kraft den dag regeringen bestämmer (prop. 1975/76:113, JuU
1975/76:37, rskr 351), får den som på allmän plats, utom- eller inomhus,
anträffas berusad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel omhändertagas
av polisman, om han till följd av berusningen är ur stånd att
taga vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan (1 §).
Finnes den omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets
sida, skall polisen, innan omhändertagandet upphör, tillhandagå honom med
råd och upplysningar samt, i den mån det lämpligen kan ske, samråda med
annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov. Den
omhändertagne skall friges så snart det finnes kunna ske utan men för
honom själv och anledning till omhändertagande ej längre föreligger. Frigivandet
skall dock alltid äga rum senast inom åtta timmar efter omhän 1*

Riksdagen 1976/77. 7 sami. Nr 4

JuU 1976/77:4

dertagandet om det ej uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes
eget intresse att han får kvarstanna kortare tid därutöver (7 §). Föreskrifterna
i den nya lagen skall tillämpas även i fall, då förutsättningar för omhändertagande
skulle ha förelegat också enligt 3 § LTO (9 §).

Vid riksdagens behandling av förslaget till lag om tillfälligt omhändertagandeav
berusade personer m. m. uttalades bl. a. följande (JuU 1975/76:37
s. 24 f.).

Enligt utskottets mening är det angeläget att de som omhändertagits

enligt denna lag förutom den medicinska vården erhåller hjälp och stöd
även i andra avseenden på samma sätt som föreskrivs i LTO.

Enligt 7 § andra stycket i den föreslagna lagen skall polisen tillhandagå

den omhändertagne med råd och upplysningar eller samråda med annat
samhällsorgan, om den omhändertagne finnes vara i behov av hjälp eller
stöd från samhällets sida. Fullgörandet av denna uppgift torde enligt utskottets
mening inte sällan förutsätta en utredning rörande den omhändertagnes
levnadsförhållanden liknande den som föreskrivs i 6 § andra stycket
LTO. I anslutning till det sagda vill utskottet understryka vikten av ett
samarbete mellan polisen och de sociala myndigheterna i de situationer
det här gäller. Gjorda undersökningar visar att de omhändertagna fylleristerna
i stor utsträckning utgörs av människor som är i behov av sociala
hjälpåtgärder. Inte sällan kan situationen vara sådan att det sociala hjälpbehovet
har blivit helt akut, t. ex. genom att den omhändertagne tillfälligt
saknar bostad eller medel för sitt omedelbara uppehälle. I sådana fall kan
den omhändertagne behöva hänvisas till ett organ som kan göra en omedelbar
insats för honom. I andra fall kan situationen vara mindre akut.
Även då är det emellertid i de flesta fall värdefullt att åtgärder vidtas som
kan leda till att den omhändertagne får kontakt med myndigheter eller
vårdorgan. Liksom departementschefen vill utskottet i detta sammanhang
erinra om önskvärdheten av att företrädare för sociala organ finns tillgängliga
i anslutning till polisens lokaler eller genom särskild jourverksamhet.

Som nyss nämnts skall enligt uttrycklig bestämmelse 1976 års lag tillämpas
då förutsättningar föreligger för ingripande såväl enligt denna lag som enligt
3 § LTO. I utskottets betänkande i 1976 års lagstiftningsärende framhölls
att det var nödvändigt med särskilda åtgärder för att bemästra problematiken
med gränsdragningen mellan olika former för omhändertagande av berusade.
Enligt utskottet borde tillämpningsföreskrifter och anvisningar utfärdas till
ledning för den enskilde polismannen och tillämpningen borde följas med
särskild uppmärksamhet. Uppkommande svårigheter härvidlag borde enligt
utskottet skyndsamt leda till en omprövning av lagregleringen. Vad utskottet
sålunda anförde gavs regeringen till känna.

Tidigare riksdagsuttalanden m. m.

LTO trädde i kraft den 1 oktober 1973. Samtidigt upphävdes dittills gällande
bestämmelser om tillfälligt omhändertagande i polisinstruktionen
(1972:511). Enligt dessa (17 och 18 §§) kunde polisman göra ett tillfälligt
omhändertagande under samma förutsättningar som nu gäller enligt 1 och

JuU 1976/77:4

3 §§ LTO, dvs. i avbidan på polisstyrelsens beslut enligt vissa specialförfattningar
eller för att upprätthålla allmän ordning eller hindra någon att
begå brott.

Till grund för lagstiftningen låg de förslag till åtgärder för att bekämpa
brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen som framlades i prop.
1973:115.1 samband med behandlingen av förslagen upptog justitieutskottet
även en motion, vari bl. a. yrkades avslag på förslaget till lag om tillfälligt
omhändertagande. I sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1973:26,
rskr 1973:258) tillstyrkte utskottet förslaget i propositionen och avstyrkte
motionsyrkandet. Utskottet framhöll bl. a. att ett ordningsstörande beteende
som föranleder omhändertagande i många fall torde vara en direkt följd
av ett påbörjat eller utbildat missbruk av alkohol eller narkotika eller av
annan social missanpassning. Med hänsyn härtill ansåg utskottet det värdefullt
att tiden för ett omhändertagande kan utnyttjas på ett meningsfullt
sätt genom förberedande av åtgärder eller etablerande av kontakter som
kan bli till hjälp eller stöd för den omhändertagne. Ett infriande av denna
målsättning krävde enligt utskottet en närmare utredning angående den
omhändertagnes personliga förhållanden och aktuella situation.

Utskottet underströk det betydelsefulla i att utredningen handhas av socialvårdens
personal och då helst inom ramen för en särskild jourverksamhet
i direkt anslutning till de lokaler dit den omhändertagne förs. Utskottet
såg därför med tillfredsställelse att medel i propositionen föreslagits bli ställda
till socialstyrelsens förfogande för försök med social jourverksamhet samt
betonade vikten av att den avsedda jourverksamheten från socialvårdens
sida kom till stånd i så stor utsträckning som möjligt. Att så skedde var
av väsentlig betydelse inte bara från utredningssynpunkt utan också för
att lagstiftningen över huvud taget skulle få avsedd tillämpning och effekt.

Statsbidrag för försök med social jourverksamhet utgår f. n. under en
försöksperiod av två år. För fortsatta försök till utgången av 1976 har sålunda
för innevarande budgetår anslagits 3 milj. kr. (prop. 1975/76:100 bilaga 7
s. 173; SoU 1975/76:30, rskr 246). En utvärderingsrapport beträffande försöksverksamheten
beräknas föreligga under andra halvåret 1976 (socialstyrelsens
anslagsframställning för 1977/78, V J 5 Bil. 1 s. 6).

Motioner angående upphävande av LTO har prövats av riksdagen vid
1974 års riksdag (JuU 1974:27) och vid 1975/76 års riksmöte (JuU 1975/76:4).
Vid det sistnämnda tillfället uttalade utskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande bl. a. följande.

Beträffande behovet av ifrågavarande lagstiftning vill utskottet understryka
att för såväl samhället som den enskilde medborgaren det är ett
viktigt intresse att ordning råder på allmänna platser. Otvivelaktigt förekommer
det ofta särskilt i storstäderna situationer som måste anses störa
den allmänna ordningen. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att
polisen i sådana sammanhang har möjlighet att ingripa och undanröja störningarna
redan innan de leder till brott. Som tidigare berörts har polisen
också sedan länge haft sådana befogenheter.

JuU1976/77:4

Det bör vidare beaktas att vid tillämpning av bestämmelserna om omhändertagande
liksom vid all annan polisverksamhet gäller - enligt den
allmänna bestämmelsen i 16 § polisinstruktionen - att polisman inte får
använda strängare medel än förhållandena kräver samt att han i första hand
bör söka åstadkomma rättelse genom upplysningar och anmaningar. Bestämmelserna
i lagen om tillfälligt omhändertagande bör således endast tilllämpas
när den aktuella situationen inte kan lösas på annat sätt, exempelvis
genom att polismannen kan förmå vederbörande att självmant lämna platsen.
Det bör understrykas att ett frihetsberövande under några timmar som
regel framstår som en betydligt mindre ingripande åtgärd än de som kan
bli följden om ordningsstörande beteenden leder till åtal och dom. Ofta
torde nämligen sådana beteenden innefatta eller kunna leda till brottsliga
gärningar exempelvis ofredande, skadegörelse och förargelseväckande beteende.
Genom omhändertagandena undgår personerna i fråga ofta ett utdraget
brottmålsförfarande. Det bör vidare beaktas att ett omhändertagande
enligt lagen vanligtvis inte leder till några som helst efterräkningar för den
omhändertagne. Utskottet vill härutöver framhålla att särskilt när det gäller
ungdomar ett omhändertagande med åtföljande stöd och hjälpinsatser från
samhällets sida kan leda till att en påbörjad utveckling mot kriminalitet
och asocialitet bryts på ett tidigt stadium.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet, liksom då motionsspörsmålet
tidigare varit aktuellt, att de invändningar som riktats mot lagstiftningen
saknar fog. En annan sak är att lagstiftningen i vissa fall kan ha
tillämpats på ett sätt som inte varit avsett eller som eljest måste anses
mindre tillfredsställande eller att den inte lett till erforderliga stöd- och
hjälpåtgärder för de omhändertagna. Enligt utskottets mening saknas emellertid
underlag för några säkra omdömen härvidlag.

Uttalanden av justitieombudsmannen m. m.

I ärenden som redovisats i JO:s ämbetsberättelse 1975/76 prövade denne
skilda klagomål angående tillämpningen av LTO. Prövningen gav JO anledning
att uttala kritik i vissa fall angående polisens tillämpning av grunderna
för omhändertagande enligt 3 § LTO. Anmärkningar riktades också
mot polis för att den omhändertagne kvarhållits längre än som varit erforderligt,
i ett fall mer än sex timmar. Vidare kritiserades fall av bristande
avrapportering av LTO-ingripanden och förvaring av ungdomar i polisarrest.
JO:s uttalanden anknöt i stor utsträckning till de av rikspolisstyrelsen utfärdade
tillämpningsföreskrifterna.

Frågan om registrering av LTO-ingripanden har nyligen behandlats i riksdagen
i ett frågesvar av justitieministern den 14 oktober 1976.

Utvärdering inom brottsförebyggande rådet

På initiativ av brottsförebyggande rådet (BRÅ) har tillämpningen av LTO
utvärderats. Undersökningen har gällt Stockholms polisdistrikt och arbetet
har utförts av en referensgrupp under ledning av docenten Eckart Ktihlhorn
vid rådets utvecklingsenhet. I gruppen har ingått representanter för polisen

JuU 1976/77:4

och socialvården. Resultatet av undersökningen har lagts fram i BRÅ:s rapport
1976:1 Frihetsberövanden och polisen - en utvärdering av lagen om
tillfälligt omhändertagande.

I rapporten finns bl. a. intagen följande tabell över antalet omhändertaganden
enligt polisinstruktionen och 3 § LTO under kalenderåret 1972
samt tre tolvmånadersperioder fr. o. m. fjärde kvartalet 1972.

Polisdistrikt	1972	1972:4- 1973:3	1973:4- 1974:3	1974:4- 1975:3
Stockholm	2 180	3 933	3 851	1 303
Göteborg	2 653	1 535	863	383
Malmö	384	400	358	312
Övriga distrikt		6 369	5 619	6 015
Hela riket		12 237	10 691	8 013

Enligt rapporten förekom under lagens första år ingen kontakt med socialvården
i 35,4 96 av omhändertagandefallen. Rapportering till socialvården
förekom i 53,8 % av fallen medan utredning genomförd av polisen och
socialvården förekom i 6,6 resp. 4,2 96 av fallen. Vidare hade enligt rapporten
den övervägande majoriteten av omhändertagna vid omhändertagandetillfället
eller tidigare haft kontakt med samhällets vårdinsatser.

BRÅ:s verkställande utskott har i en skrivelse till regeringen i september
1976 med överlämnande av rapporten uttalat att utvärderingen visar, att
LTO har en positiv verkan från brottsförebyggande synpunkt. Det finns
enligt Met verkställande utskottet ingen anledning att antaga annat än att
lagen även i den övriga delen av landet är ett verksamt medel i det brottsförebyggande
arbetet.

I skrivelsen föreslås i anslutning till rapporten en lagändring beträffande
de sociala vårdinsatserna vid LTO-ingripanden.

Utskottet

1 betänkandet behandlar utskottet motioner angående lagen om tillfälligt
omhändertagande (LTO).

Enligt vissa specialförfattningar äger polisstyrelse i avbidan på ställningstagande
av annan myndighet besluta omhänderta någon för att underlätta
att lämplig vård sätts in eller annan åtgärd vidtas. Detta gäller bl. a. enligt
barnavårdslagen och lagen om nykterhetsvård. 1 LTO ges möjlighet för polisman
att i sådana fall, om vissa närmare angivna förutsättningar är uppfyllda,
göra ett tillfälligt omhändertagande i avvaktan på polisstyrelsens beslut.
Vidare gäller enligt samma lag att om någon, som kan antas vara
under 15 år, anträffas under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande
och allvarlig risk för hans hälsa eller utveckling, han får tas om

JuU 1976/77:4

hand av polisman för att genom dennes försorg skyndsamt överlämnas
till föräldrar, annan vårdnadshavare eller barnavårdsnämnden.

LTO innehåller också en regel om att den som genom sitt uppträdande
stör allmän ordning eller utgör omedelbar fara för denna skall omhändertas
av polisman om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Sådant
omhändertagande skall också ske när det fordras för att avvärja straffbelagd
gärning. Har omhändertagande skett på någon av sist angivna grunder skall
en utredning göras beträffande den omhändertagnes levnadsförhållanden,
dock endast i den mån behov av sådan utredning kan antas föreligga. Utredningens
syfte skall vara att utröna om den omhändertagne är i behov
av hjälp- eller stödinsats från samhällets sida. Sådan utredning skall om
möjligt göras av social myndighet. I lagen föreskrivs vidare en maximitid
om sex timmar för frihetsberövanden som skett i syfte att upprätthålla ordningen
eller hindra någon att begå brott.

I motionen 1975/76:538 yrkas att LTO skall upphävas. Till stöd för yrkandet
anför motionärerna invändningar, som i allt väsentligt överensstämmer
med vad som anförts i motioner 1973, 1974 och 1975. Motionärerna
gör gällande att LTO ger utrymme för godtyckliga omhändertaganden och
att det vid tillämpningen av lagen förekommit maktmissbruk och övergrepp
från polisens sida. Vidare har enligt motionärerna syftet med de sociala
vårdinsatserna ej nåtts.

Även i motionen 1975/76:400 förs fram kritik mot tillämpningen av lagen.
Motionärerna hänvisar till fall som redovisats i JO:s ämbetsberättelse
1975/76. Enligt motionärerna är det nödvändigt att nya tillämpningsföreskrifter
utarbetas på grundval av bl. a. de av JO redovisade fallen.

När det gäller kritiken mot utformningen av LTO får utskottet hänvisa
till sina av riksdagen godkända betänkanden JuU 1973:26, JuU 1974:27
och JuU 1975/76:4. Utskottet vill särskilt understryka sitt tidigare uttalande
om nödvändigheten av en lagstiftning som ger polisen möjlighet att ingripa
och undanröja störningar mot den allmänna ordningen innan de leder till
brott. Utskottet vill härjämte erinra om den utvärdering av LTO som verkställts
genom brottsförebyggande rådets försorg och som redovisats i en
nyligen avlämnad rapport (BRÅ-rapport 1976:4). I en skrivelse till regeringen
har rådets verkställande utskott med överlämnande av rapporten uttalat
att utvärderingen visaratt LTO haren positiv verkan från brottsförebyggande
synpunkt.

I fråga om den praktiska tillämpningen av LTO uttalade utskottet förra
året att lagstiftningen i vissa fall kan ha tillämpats på ett sätt som inte
varit avsett eller som eljest måste anses mindre tillfredsställande. Det kunde
enligt utskottet också vara möjligt att lagen inte lett till erforderliga stödoch
hjälpåtgärder för den omhändertagne. De nu nämnda tillämpningssvårigheterna
har belysts i JO:s ämbetsberättelse 1975/76 och i BRÅ:s nyssnämnda
rapport. Vad sålunda förekommit ger emellertid enligt utskottets
mening inte anledning att överväga att upphäva LTO. Erfarenheterna av

JuU 1976/77:4

lagens tillämpning talar däremot för att det kan finnas behov av vissa kompletteringar
av gällande tillämpningsföreskrifter. Särskild uppmärksamhet
påkallar de i BRÅ:s nämnda skrivelse föreslagna lagändringarna beträffande
de sociala vårdinsatserna vid ingripanden enligt LTO. Även den aviserade
rapporten angående utvärderingen av försöken med social jourverksamhet
är av intresse i sammanhanget.

Enligt vad utskottet inhämtat utarbetas för närvarande tillämpningsföreskrifter
till 1976 års lag om omhändertagande av berusade personer m. m.
Med hänsyn till det lagtekniska och praktiska samband som råder mellan
den lagen och LTO bör enligt utskottets mening arbetet med tillämpningsföreskrifterna
till de båda lagarna samordnas.

Med de här gjorda uttalandena avstyrker utskottet bifall till dels motionen
400 i här behandlad del, dels motionen 538.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande upphävande av lagen om tillfälligt
omhändertagande avslår motionen 1975/76:538,

2. att riksdagen beträffande nya tillämpningsföreskrifter till lagen
om tillfälligt omhändertagande avslår motionen 1975/76:400
i denna del (yrkande 4 b).

Stockholm den 28 oktober 1976

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson(s), herrar Polstam (c), Jönsson
i Malmö (s), Petersson i Röstånga (fp), fru Bergander (s), fru Andersson
i Kumla (s), herrar Winberg (m), Pettersson i Helsingborg (s), fru Wiklund
(c), fru André (c), fru Johnsson (c), herr Segerstedt (s) och fru Mårtensson

(s).