JuU 1976/77:13

Justitieutskottets betänkande
1976/77:13

med anledning av propositionen 1976/77:33 om fortsatt giltighet av
lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall jämte
motion

Propositionen

I propositionen 1976/77:33 har regeringen (arbetsmarknadsdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta följande

Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall

Härigenom föreskrives att lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall, vilken gäller till och med den 31 december 1976, skall
ha fortsatt giltighet till utgången av år 1977.

Motionen

I motionen 1976/77:21 av herr Wästberg i Stockholm m. fl. (fp) yrkas
att riksdagen beslutar avslå propositionen.

Utskottet

Mot bakgrund av de många politiska terroristdåd som under senare år
ägt rum i stora delar av världen och som ofta urskillningslöst drabbat oskyldiga
människor antog riksdagen år 1973 lagen (1973:162) om särskilda åtgärder
till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen)
(prop. 1973:37, JuU 18, rskr 121). Lagen trädde i kraft den 1 maj
1973 och gällde till utgången av april 1974. Genom beslut av riksdagen
år 1974 och 1975 förlängdes lagens giltighetstid, och den gällde till utgången
av år 1975 (prop. 1974:55, JuU 12, rskr 150 och prop. 1975:72, JuU 17,
rskr 137). Genom lagstiftning under hösten 1975 överfördes de bestämmelser
om användningen av vissa spanings- och tvångsåtgärder som hade upptagits
i terroristlagen till lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i
vissa fall (spaningslagen) samtidigt som övriga bestämmelser i terroristlagen
införlivades med utlänningslagen (1954:193) och i samband därmed ändrades
på vissa punkter (prop. 1975/76:18, JuU 12, rskr 122). Spaningslagen gavs,
liksom terroristlagen, begränsad giltighetstid. Den gäller till utgången av
år 1976.

1 Riksdagen 1976/77. 7 sam!. Nr 13

JulJ 1976/77:13

2

Terroristlagstiftningen, som numera alltså återfinns dels i utlänningslagen,
dels i spaningslagen, ger möjligheter att under vissa speciella förutsättningar
ingripa med skilda åtgärder som har till syfte att minska riskerna för att
vårt land blir skådeplatsen för internationella terroristdåd. Den tar sikte
enbart på utlänningar som tillhör eller verkar för sådana grupper och organisationer
vilka genom sin tidigare verksamhet har visat att de utanför
sitt hemland systematiskt använder våld för politiska syften och därför kan
befaras göra det också i Sverige. Som ytterligare förutsättning gäller att det
med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående verksamhet
eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till handling som
nyss har sagts (20 § utlänningslagen). Utlänning som avses i denna paragraf
kan avvisas eller utvisas. Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan emellertid
inte verkställas om s. k. politiskt eller därmed jämförligt verkställighetshinder
föreligger. Skulle utlänningen löpa risk för politisk förföljelse
i det land dit han skulle befordras eller kunna därifrån befordras till land
där han löper sådan risk, verkställs inte avlägsnandebeslutet. Han kan då
i stället bli föremål för kontroll och övervakning enligt 51 § femte stycket
utlänningslagen och enligt spaningslagen. Under vissa förutsättningar kan
sådana spanings- och tvångsåtgärder som husrannsakan, kroppsvisitation,
kroppsbesiktning, brevkontroll och telefonavlyssning användas mot honom.
Detta gäller dock endast om det finnes vara av betydelse för att utröna
huruvida sådan grupp eller organisation som nyss sagts planlägger eller förbereder
åtgärd som utgör hot mot allmän ordning och säkerhet. För att
brevkontroll och telefonavlyssning skall få tillgripas gäller dessutom att synnerliga
skäl för åtgärden skall föreligga.

Ett flertal garantier mot en alltför vidsträckt tillämpning av den särskilda
spaningslagen har byggts in såväl i de bestämmelser som gäller förfarandet
och beslutsprocessen som i särskilda regler som har till syfte att ge underlag
för en fortlöpande kontroll av hur lagen hanteras.

I propositionen 1975/76:202 föreslås nya regler om telefonavlyssning vid
förundersökning m. m. Den föreslagna regleringen syftar bl. a. till att skyddet
för den enskildes integritet skall stärkas i olika hänseenden. De i den nu
nämnda propositionen föreslagna ändringarna berör också spaningslagen.
Utskottet räknar med att ta slutlig ställning i det lagstiftningsärendet under
våren 1977 (se JuU 1976/77:10).

I motionen 1976/77:21 yrkas avslag på förslaget att spaningslagen skall
ges förlängd giltighetstid. Till stöd för yrkandet åberopar motionärerna främst
det förhållandet att lagstiftningen medger ingripande mot den som inte
är misstänkt för brott. Vidare hävdas bl. a. att lagstiftningen innebär ett
moment av diskriminering av utländska medborgare.

Vad gäller lagstiftningens utformning i de hänseenden som berörs av
motionärerna har utskottet tidigare intagit den ståndpunkten att angelägenheten
av att ge lagstiftningen erforderlig effektivitet påkallar de lösningar
som motionärerna vänder sig emot. Utskottet har också funnit att lagstift -

JuU1976/77:13

3

ningen tillgodoser rimliga rättssäkerhetskrav (JuU 1973:18 och 1975:17).
Genom 1975 års ändringar i lagstiftningen tillgodosågs rättssäkerhetsaspekten
ytterligare. Vad särskilt gäller invändningen att lagstiftningen skulle
innebära en diskriminering av utländska medborgare vill utskottet hänvisa
till sitt bemötande av denna tanke i betänkandet JuU 1973:18 s. 14. Det
förtjänar att på nytt framhållas att lagstiftningen enbart gäller det ringa
fätal presumtiva terrorister, som på grund av sin farlighet drabbats av avvisnings-
eller utvisningsbeslut men som likväl tillåtits stanna i Sverige
därför att de är politiska flyktingar eller av andra särskilda skäl. Bestämmelserna
kan därigenom sägas tjäna som en trygghetsgaranti förde utländska
invandrare i vårt land som känner sig hotade av främmande organisationer,
och enligt utskottets mening saknas all anledning till den oro i invandrarkretsar,
som lagstiftningen enligt motionärerna givit upphov till.

När det gäller frågan om det alltjämt behövs en lagstiftning om särskilda
tvångsåtgärder i terroristsammanhang intog utskottet i samband med behandlingen
av förslaget till spaningslagen den ståndpunkten att ett mera
definitivt ställningstagande borde anstå till dess utredningen om telefonavlyssning
redovisat resultatet av sitt arbete. Utredningens betänkande ligger
till grund för den reglering som föreslagits i den förut nämnda propositionen
1975/76:202. I den propositionen uttalar dåvarande chefen för justitiedepartementet
att frågan inte kommit i något nytt läge genom utredningens
förslag. Vad utredningen anfört bestyrker enligt hans mening att det alltjämt
finns behov av särskilda tvångsåtgärder för att förebygga våldsdåd av den
art som den aktuella lagstiftningen riktar sig mot. I den nu förevarande
propositionen 1976/77:33 uttalar föredragande statsrådet att det mot bakgrund
av den fortgående internationella terroristverksamheten är angeläget
att vi alltjämt håller en hög beredskap för att förebygga våldshandlingar
i vårt land. För att möjliggöra detta kan det enligt statsrådet i vissa lägen
behövas tillgång till de speciella tvångsåtgärder i spaningssyfte som den
aktuella lagen medger. Med hänsyn härtill och då det inte förekommit något
som ger anledning att anta att den har tillämpats på ett sätt som strider
mot dess syfte eller på ett sätt som ställer rättssäkerheten i fara, förordar
hon att lagens giltighetstid förlängs till utgången av år 1977.

Utskottet vill för sin del särskilt framhålla att såsom framgår av redovisningen
i propositionen 1976/77:33 vågen av internationella politiska terroristdåd
fortsatt och även berört Sverige. Utskottet vill också hänvisa till
den redogörelse för terroristlagstiftningens tillämpning under tiden den 1
oktober 1975-den 30 september 1976 som upptagits i regeringens skrivelse
1976/77:34. Av redogörelsen framgår att spaningslagens bestämmelser om
telefonavlyssning tillämpats i ett fall och att rikspolisstyrelsen framhållit
att det inte varit möjligt att tillgripa åtgärden med stöd av bestämmelser
i annan lag.

Mot bakgrunden av det anförda finner utskottet att det fortfarande föreligger
ett behov av spaningslagens bestämmelser. Utskottet tillstyrker där -

JuU1976/77:13

4

för att lagens giltighetstid förlängs till utgången av år 1977 och avstyrker bifall
till motionen 1976/77:21. Samtidigt vill utskottet dock erinra om att frågor
om ändringar i spaningslagen i syfte att ytterligare stärka den enskildes
rättssäkerhet kommer att prövas av riksdagen redan under våren 1977 samt
att det såsom föredragande statsrådet anför i propositionen 1976/77:33 ligger
inom ramen för utlänningskommitténs uppdrag att pröva frågan om precisering
av hithörande bestämmelser i utlänningslagen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:33 och med
avslag på motionen 1976/77:21 antar det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

Stockholm den 9 december 1977

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c), Jönsson
i Malmö (s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), fru Bergander (s), herr Raneskog
(c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s), Lidbom
(s), fru André (c), fru Johnsson (c), herr Körlof (m) och fru Andrén
(fp).

GOTAB 52694 Stockholm 1976