JuU 1976/77: 29

Justitieutskottets betänkande
1976/77: 29

med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag
till kriminalvården jämte motioner

ANDRA HUVUDTITELN
Kriminalvården

1. Kriminalvårdsstyrelsen. Regeringen har i propositionen 1976/77: 100
bilaga 5 (justitiedepartementet) under punkten F 1 (s. 76 och 77) föreslagit
riksdagen att till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1977/78
anvisa ett förslagsanslag av 43 800 000 kr.

Motioner

I motionen 1976/77:331 av herr Winberg m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär dels en utvärdering av 1974 års kriminalvårdsreform
i enlighet med vad i motionen anförts, varvid särskilt
behovet av ökad differentiering vid behandlingen av de intagna uppmärksammas
(yrkande 1), dels tillsättande av en arbetsgrupp med uppgift
att framlägga förslag om åtgärder mot narkotikamissbruket på olika
kriminalvårdsanstalter (yrkande 2).

Utskottet

Under ifrågavarande punkt föreslås att riksdagen anvisar ett förslagsanslag
av 43 800 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medelsberäkning.

I motionen 331 yrkas att riksdagen hos regeringen begär dels en utvärdering
av 1974 års kriminalvårdsreform, dels tillsättande av en arbetsgrupp
med uppgift att framlägga förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket
på olika kriminalvårdsanstalter.

Motionärerna framhåller att lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt
(KL) i åtskilliga avseenden inneburit förbättringar i förhållande
till tidigare men att lagen i andra avseenden tillämpats på ett sätt som
inte uppfyller de krav som bör kunna ställas på en väl fungerande kriminalvård.
Enligt motionärerna har i vissa fall möjligheterna för en intagens
rehabilitering försvårats. Motionärerna uppger vidare att grova
yrkesförbrytare f. n. blandas med mindre avancerade brottslingar och
att antalet rymningar är stort. Kriminalvårdsanstalterna synes enligt
motionärerna ha blivit platser för dold brottslig verksamhet, och narkotika
förekommer allmänt på anstalterna. Med hänsyn till det sagda bör
enligt motionärerna kriminalvårdsreformen utvärderas, varvid bl. a. kri 1

Riksdagen 1976/77. 7 sami. Nr 29

JuU 1976/77: 29

minalvårdens personal bör få komma till tals. Vidare bör åtgärder vidtas
som gör det möjligt att bättre kontrollera och förhindra förekomsten
av vapen, narkotika och annat dylikt på anstalterna.

Ett motionsyrkande angående utvärdering av kriminalvårdsreformen
framställdes också vid föregående riksmöte. Vid prövning av yrkandet
uttalade utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1975/
76: 28 p. 1) att det måste beaktas att kriminalvårdsreformen ännu inte
genomförts fullt ut och att förutsättningarna därför saknades för en utvärdering
av det slag som motionärerna begärde. Utskottet hänvisade
också till pågående mer begränsade undersökningar rörande reformens
verkningar som pågick inom kriminalvårdsstyrelsen och brottsförebyggande
rådet. Mbtionsyrkandet avslogs.

Även ett yrkande motsvarande det som framförs i motionen 331
angående tillsättande av en arbetsgrupp med uppgift att framlägga
förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket på kriminalvårdsanstaltema
prövades vid föregående riksmöte. I det ovannämnda betänkandet
(p. 2) uttalades att utskottet delade uppfattningen att narkotikamissbruket
på anstalterna utgör ett allvarligt problem och att narkotika förekom
på anstalterna i en utsträckning som inte kunde anses acceptabel.
Utskottet uttalade vidare bl. a. att den totala avskärmning från yttervärlden
som skulle fordras för att helt komma till rätta med problemet
i praktiken var oförenlig med den större öppenhet gentemot samhället
i övrigt som utgjorde en av grundvalarna för kriminalvårdsreformen.
Med hänvisning främst till den verksamhet som bedrivs av visitationspatruller
vid vissa anstalter och till de s. k. narkomanvårdsteamen ansåg
sig utskottet kunna förutsätta att kriminalvårdsstyrelsen kontinuerligt
skulle ägna hithörande frågor uppmärksamhet och vidta åtgärder för
att försvåra införseln av narkotika till anstalterna och för att komma
till rätta med missbruket. Någon arbetsgrupp av det slag som motionärerna
förordade ansågs ej erforderlig. Motionsyrkandet avslogs.

När motionsyrkandena nu återkommer finner utskottet med hänsyn
till den allmänna debatten rörande vissa delar av kriminalvården anledning
att mer ingående behandla de problem som tas upp i motionen.

Principbeslut om kriminalvårdsreformen fattades av riksdagen år
1973. Beslutet innebar bl. a. att anstaltsvården redan från början skulle
inriktas på konkreta åtgärder som förberedde den intagne på tillvaron
utanför anstalten och att frivårdsorganisationen skulle förstärkas. En ny
regionindelning skulle genomföras, och anstaltssystemet skulle enligt reformen
bestå av riksanstalter och lokalanstalter av sluten eller öppen typ.
Nya anstalter skulle byggas under en femtonårsperiod.

Genomförandet av reformen pågår alltjämt. Frivården har ännu inte
fått sin fulla bemanning. Tidsplanen för anstaltsbyggandet har som
närmare berörs nedan inte kunnat fullföljas. I kriminalvårdsstyrelsens
anslagsframställning för budgetåret 1977/78 uppgavs att de betydande

JuU 1976/77: 29

ändringar i arbetsformerna som betingats av reformen på sina håll
medfört disciplinära problem som försvårat anstaltsarbetet och personalens
arbetsförhållanden. Under ett inledningsskede hade det enligt
styrelsen rapporterats flera problem från lokalanstalterna, vilka fått en
ökad beläggning och ett mera belastat klientel. Sedan förhållandena
på dessa anstalter stabiliserats, hade problemen ökat på riksanstalterna
där ökad insmuggling av narkotika lett till konflikter och våldshandlingar
mellan de intagna inbördes.

Enligt utskottets mening får det konstateras att principerna för kriminalvårdsreformen
hittills endast delvis kunnat förverkligas i den
praktiska kriminalvården. Anledningen torde på anstaltssidan i huvudsak
vara bristen på lokalanstalter samt förekomsten av narkotika inom
anstalterna. Bristen på lokalanstalter har medfört allvarliga problem
också för frivården, eftersom frivårdsarbetet inte kunnat bedrivas framgångsrikt
utan det mellanled mellan institutions- och frivård som lokalanstalterna
skall utgöra. På frivårdssidan hänför sig svårigheterna
också bl. a. till den av utskottet under en följd av år påtalade bristen på
samordning mellan kriminalvårdsmyndigheterna och andra samhällsorgan
när det gäller förverkligandet av den grundtanke i kriminalvårdsreformen
som innebär att kriminalvårdens klienter skall ha samma
rätt till samhällets stödåtgärder och vårdinsatser som andra människor
i samhället (se JuU 1975/76: 28 s. 11—13).

När det gäller anstaltssidan, som motionärerna främst uppehåller sig
vid, kan nämnas att under tidigare budgetår medel har anvisats för uppförande
av lokalanstalter i Helsingborg, Stockholm och Borås. Dessutom
har regeringen i januari i år uppdragit åt byggnadsstyrelsen att i samråd
med kriminalvårdsstyrelsen projektera en ny lokalanstalt i Luleå (jfr
JuU 1975/76: 33 och 1976/77: 33).

På grund av svårigheter att på en del håll anskaffa lämpliga markområden
för lokalanstalter har tidsprogrammet för anstaltsbyggandet
försenats. Sålunda är tomtfrågan ännu inte löst i Stockholm och Borås.

Utskottet anser det vara mycket olyckligt att lokalanstalter ej kunnat
byggas i enlighet med vad som förutsattes vid kriminalvårdsreformens
beslutande. Bristen på sådana anstalter har, som närmare har utvecklats
av Frivårdens storstadsutredning i betänkandet (Ds Ju 1976: 9) Frivård
i storstad, varit särskilt besvärande i Storstockholmsområdet. Departementschefen
uttalar i samband med förslaget till kapitalbudget (prop.
1976/77: 100 bil. 5 s. 94) att han ämnar föreslå regeringen att uppdra
åt kriminalvårdsstyrelsen att skyndsamt utarbeta en plan för anstaltsbeståndet
i Stockholmsområdet och har vid besvarande av en fråga i kammaren
i mars 1977 tillagt att kriminalvårdsstyrelsen kommer att få
det nämnda uppdraget så snart riksdagen behandlat regeringens förslag
till anslag till kriminalvården (riksdagens protokoll 1976/77: 86 s.
162 f.). Enligt departementschefen har kriminalvårdsstyrelsen redan på -

JuU 1976/77: 29

börjat viss insamling av material för planeringsarbetet och räknar med
att kunna lämna en redovisning av arbetet omkring en månad efter det
att styrelsen formellt erhållit uppdraget. Vidare undersöker styrelsen f. n.
möjligheterna att provisoriskt förbättra förhållandena.

Utskottet vill understryka vikten av att all möda läggs ned på att
påskynda utbyggnaden av lokalanstaltsbeståndet, framför allt i Stockholm
men även i övriga delar av landet. Utskottet vill erinra om att den
nyssnämnda storstadsutredningen föreslagit att den av statsmakterna år
1973 beslutade utbyggnadstiden för lokalanstalterna på femton år skall
förkortas till sju år. En snabb utbyggnad utgör enligt utskottets mening
en nödvändig förutsättning för genomförandet av principerna i kriminalvårdsreformen.

Verkningarna av kriminalvårdsreformen är f. n. föremål för myndigheternas
och statsmakternas intresse i flera avseenden. Kriminalvårdsstyrelsens
utvecklingsenhet har sålunda i mars 1977 lagt fram en undersökning
”Gripna i Stockholm — en studie av brott i samband med rymning
och permissionsmissbruk”. Inom enheten pågår också andra undersökningar
inom ramen för kriminalvårdsreformen. Bland dessa kan
här nämnas en undersökning av 1976 års klientel, avseende placeringspraxis,
genomströmning, närhetsprincipen och permissionspraxis
samt undersökningar rörande tillämpning av bestämmelserna om frigång
och vistelse utanför anstalt enligt 34 § KL. Vidare undersöks avslutade
frigångspermissioner under del av år 1976. I fråga om personalen undersöks
sjukskrivningsfrekvens bland vård- och tillsynspersonalen under en
sexmånadersperiod och avgången från samtliga anstalter under samma
period. Inom frivården har gjorts tidsstudier av frivårdsexpeditioner
och undersökningar rörande internernas arbetsinsatser.

Även i övrigt är verksamheten inom kriminalvården föremål för utredning
eller överväganden. Såvitt gäller den av motionärerna upptagna
frågan angående differentiering och permissionsmissbruk må särskilt nämnas
att en arbetsgrupp inom justitiedepartementet med representanter
för departementet, kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen sedan
augusti 1976 arbetar med frågor som bl. a. rör rymningar i samband
med permissioner från anstalterna. Arbetsgruppen skall kartlägga rymningar
och permissionsmissbruk och sedan undersöka i vad mån tilllämpad
praxis gett anledning till några missförhållanden och vad som
i så fall närmast orsakat dessa eller medverkat därtill. Särskild uppmärksamhet
skall ägnas gruppen av svårare brottslingar för vilken gäller
strängare bestämmelser om permissioner m. m. (se riksdagens protokoll
1976/77: 58 s. 125 f.).

När det gäller frivården förbereds på sätt som kommer att närmare
redovisas i det följande betydande förändringar inom frivårdsorganisationerna
i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Anstaltspersonalens arbetsförhållanden utreds f. n. av den år 1973

JuU 1976/77: 29

tillsatta utredningen rörande personalens arbetsuppgifter vid kriminalvårdens
anstalter (Ju 1973: 20). Utredningen beräknas slutföra sitt arbete
inom kort.

Med hänsyn till det utrednings- och utvecklingsarbete som sålunda
pågår inom ramen för kriminalvårdsreformen och till vad som ovan anförts
om att reformen endast delvis kunnat genomföras saknas det enligt
utskottets mening anledning att nu föranstalta om en utvärdering av
det slag som förordats i motionen 331. Motionen bör därför avslås i
denna del.

Enligt utskottets mening utgör förekomsten av narkotika inom kriminalvårdsanstalterna
ett stort hinder mot en effektiv kriminalvård i enlighet
med de principer som fastslagits genom kriminalvårdsreformen. Den
ger som ovan antytts också upphov till särskilda problem på vissa anstalter
i form av konflikter och våldshandlingar mellan de intagna. Risk
föreligger också att narkotikafria intagna under anstaltstiden blir beroende
av narkotika. Den beskrivna situationen är självfallet oacceptabel.

Samhället har nyligen vidtagit en hel del åtgärder i kampen mot det
ökande narkotikamissbruket, främst heroinmissbruket (se härom JuU
1976/77: 27 s. 7). Enligt interpellationssvar av justitieministern och socialministern
i mars 1977 skall den av regeringen särskilt tillsatta arbetsgruppen
för samordning av samhällets insatser mot narkotikamissbruket
ägna särskild uppmärksamhet åt narkotikaförekomsten på kriminalvårdsanstalterna.
Utskottet vill understryka vikten av att detta arbete
snarast påbörjas.

Goda erfarenheter har vunnits av den ovan berörda verksamheten
med s. k. visitationspatruller som förekommit vid framför allt Kumlaanstalten.
Utskottet förordar därför nedan att medel utöver vad som
föreslås av regeringen anvisas för inrättande av ytterligare två sådana
patruller, en på vardera av kriminalvårdsanstalterna Hall och Malmö.

Ehuru situationen måste bedömas som allvarlig och ytterligare åtgärder
erfordras, finner utskottet med hänsyn till direktiven för den
nyssnämnda ledningsgruppen ej anledning föreslå inrättande av en särskild
arbetsgrupp mot narkotikamissbruket på kriminalvårdsanstalterna
enligt vad som föreslås i mofionen 331. Motionen bör därför avslås även
i denna del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen till Kriminalvårdsstyrelsen
för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag
av 43 800 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen
avslår motionen 1976/77: 331 i denna del (yrkande 1),

3. att riksdagen beträffande narkotikamissbruket på kriminalvårdsanstalterna
avslår motionen 1976/77: 331 i denna del
(yrkande 2).

It Riksdagen 1976/77. 7 sami. Nr 29

JuU 1976/77: 29

2. Kriminalvårdsanstalterna. Regeringen har under punkten F 2 (s. 77—
81) föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att inrätta två tjänster
som kriminalvårdsdirektör i Fe 23/24 samt att till Kriminalvårdsanstalterna
för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 548 480 000 kr.

Motioner

I motionen 1976/77: 88 av herr Nilsson i Östersund m. fl. (s) hemställs
att riksdagen begär att regeringen omprövar beslutet att nedlägga allmänna
häktet i Östersund.

I motionen 1976/77: 633 av fru Bernström (fp) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär utredning om kvinnliga interners sociala situation
och om möjligheterna att placera män och kvinnor på samma anstalt.

I motionen 1976/77: 634 av herr Gahrton (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lagändring som fastställer fångars fackliga
rättigheter.

I motionen 1976/77:640 av herr Strömberg i Botkyrka m. fl. (fp)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
i fråga om kriminalvårdsanstalten i Lärbro.

I motionen 1976/77: 1047 av herr Måbrink m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen uttalar att Förenade fångars centralorganisation (FFCO) erkänns
som en förhandlingspart.

I motionen 1976/77:1048 av herr Sundman (c) och herr Eriksson i
Ulvsbyn (c) hemställs att riksdagen till F 2 Kriminalvårdsanstalterna
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 200 000 kr. förhöjt
förslagsanslag av 548 680 000 kr.

Utskottet

Under ifrågavarande punkt föreslås att riksdagen anvisar ett förslagsanslag
av 548 480 000 kr., vilket innebär en höjning i jämförelse med
innevarande budgetår med 29 255 000 kr.

Departementschefen anför att den sjunkande beläggningen på anstalterna
gör det nödvändigt med en försatt reducering av anstaltbeståndet
och att reduceringen bör i huvudsak beröra vissa riksanstalter. Enligt
regeringens beslut skall anstalterna Ulriksfors och Lärbro, som är öppna
riksanstalter, samt Ljustadalen och Sjöboda, som är öppna lokalanstalter,
läggas ned helt. På den öppna riksanstalten Skenäs skall 24 platser dras
in. Dessutom skall enligt samma regeringsbeslut allmänna häktet i Östersund
läggas ned helt. Nedläggningarna skall ske så snart som möjligt,
beträffande Ulriksfors och Lärbro senast den 30 juni 1979 och beträffande
övriga anstalter och häktet senast den 30 juni 1978.

I motionen 88 yrkas att riksdagen skall begära att regeringen omprövar
beslutet att nedlägga allmänna häktet i Östersund. I motionen 640
uttalas att det med hänsyn till bl. a. arbetsmarknadsläget är angeläget att
riksdagen ej nu binder sig vid ett slutligt beslut i fråga om Lärbroanstal -

JuU 1976/77: 29

ten och att frågan om nedläggning av den anstalten skjuts på framtiden.
Denna uppfattning bör enligt motionärerna riksdagen ge regeringen till
känna.

I skrivelser till utskottet och vid uppvaktningar inför utskottet har invändningar
rests mot samtliga beslutade nedläggningar.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att den sjunkande
beläggningen på kriminalvårdsanstaltema gör det nödvändigt med en
fortsatt reducering av anstaltsbeståndet.

En av riksrevisionsverket i januari 1977 avlämnad revisionsrapport
(1977: 718) tyder på att ytterligare nedläggningar utöver dem som nu
är aktuella kan bli nödvändiga. Erforderligt underlag för ett mer långsiktigt
ställningstagande från statsmakternas sida bör enligt utskottets
mening tas fram i god tid. Viktigt är också att personalen på ett tidigt
stadium blir informerad. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att en
särskild arbetsgrupp tillsatts för att mer övergripande bedöma frågan om
kriminalvårdens platsbehov och behovet av ytterligare anstaltsnedläggningar.
Sedan en kartläggning gjorts av företrädare för justitiedepartementet
och kriminalvårdsstyrelsen, kommer enligt vad utskottet erfarit
gruppen att kompletteras med företrädare för personalorganisationerna.

Beträffande de nu ifrågavarande indragningarna har vid utskottsbehandlingen
anförts starka invändningar mot nedläggningen av allmänna
häktet i Östersund. Detta häkte är inrymt i polishuset i östersund och
har hela Jämtlands län som upptagningsområde. Närmaste allmänna
häkten är häktena i Härnösand och Umeå. Polisens arrestavdelning är
ansluten till häktet. Kriminalvårdsstyrelsen är huvudman för verksamheten
vid häktet och svarar för tillsynen av alla personer som tas in
där på grund av häktnings- eller anhållningsbeslut eller eljest. Häktet
har 19 platser och en fast personal på 14 personer, vartill kan komma
några vikarier. Häktet togs i bruk år 1970. Lokalerna är i gott skick.

Beläggningen på häktet har de senaste åren varit låg; endast undantagsvis
har hälften av platserna varit besatta. Totalt har drygt 425 personer
intagits i häktet per år under de senaste åren. Av de intagna under
1975 och 1976 var 49 respektive 45 häktade.

Häktet har som departementschefen anför sedan en lång tid haft
en låg beläggning. Detta kan i och för sig tala för att häktet bör läggas
ned. En nedläggning av häktet skulle emellertid innebära att personer
som häktats vid tingsrätterna i Östersund och Sveg måste transporteras
till och förvaras i Härnösand, beläget drygt 24 mil från Östersund och
ännu längre från Sveg. Nedläggningen skulle därför också avsevärt försvåra
och fördyra kontakterna med de häktade för polis, åklagare och
advokater. Tidsödande och kostsamma transportresor mellan häktet i
Härnösand och de nämnda tingsrätterna skulle också bli ofrånkomliga.
För de häktade skulle en nedläggning innebära minskade möjligheter
till kontakt med försvarare och anhöriga i strid med de principer som

JuU 1976/77: 29

låg till grund för den förra året antagna reformen beträffande behandlingen
av häktade och anhållna m. fl. (prop. 1975/76: 90, JuU 31). Vidare
skulle huvudmannaskapet för arrestavdelningen och en rad resurskrävande
arbetsuppgifter få övertas av polisen. Från polisens sida har
av såväl praktiska som principiella skäl rests bestämda invändningar mot
en överflyttning av de ifrågavarande arbetsuppgifterna på polisen.

Det anförda har övertygat utskottet om att övervägande skäl talar för
att allmänna häktet i Östersund inte bör läggas ned. En viss reducering
av antalet platser synes emellertid motiverad med hänsyn till den låga
beläggningen. De närmare övervägandena härvidlag bör ankomma på
regeringen. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen bör
ges regeringen till känna.

Beträffande indragningen av den av motionen 640 omfattade kriminalvårdsanstalten
Lärbro vill utskottet erinra om att denna anstalt varit
föremål för utskottets särskilda uppmärksamhet i samband med tidigare
beslut om reducering av platsantalet vid anstalten (se JuU 1975: 11). Utskottet
framhöll då att man, även om arbetsmarknadsmässiga och regionalpolitiska
synpunkter inte kan tillmätas någon egentlig betydelse när
det gäller kriminalvårdens organisation, inte kan bortse från att en
minskning av platsantalet med 60 platser som då aktualiserats av regeringen
stod i strid med de regionalpolitiska strävandena att genom sysselsättningsskapande
åtgärder stödja arbetsmarknaden på norra Gotland.

Utskottet framhöll också i anslutning till sitt tillstyrkande av nedläggning
av 40 platser på Lärbro och av 33 platser på anstalten Ulriksfors
att det var nödvändigt att arbetsmarknadsmyndigheterna och regeringen
beaktade konsekvenserna från sysselsättningssynpunkt av besluten
och förutsatte att möjligheterna noga övervägdes att kompensera
de aktuella regionerna för den förlust av arbetstillfällen som besluten
innebar. Vad departementschefen i den nu föreliggande propositionen
uttalar om att, såvitt gäller nedläggningen av Lärbro och Ulriksfors,
situationen på arbetsmarknaden kan ställa speciella krav och att nedläggningarna
av dessa anstalter bör ske i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
ligger i linje med dessa utskottets uttalanden, vilka äger sin
giltighet även nu då en nedläggning av anstalterna bedömts ofrånkomlig.
Utskottet vill tillägga att uttalandet i propositionen följts av ett regeringsbeslut
den 20 januari 1977, i vilket regeringen uppdragit åt arbetsmarknadsstyrelsen
att, i samråd med kriminalvårdsstyrelsen och
statens personalnämnd, medverka vid genomförandet av nedläggningen
av Lärbro och Ulriksfors i syfte att bereda annan anställning åt de anställda
som berörs av nedläggningarna. Arbetsmarknadsstyrelsen skall
vidare enligt beslutet verka för att ytterligare arbetstillfällen tillförs de
berörda kommunerna.

Med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden i dessa kommuner
kan det enligt utskottets mening visa sig svårt för angivna myndigheter

JuU 1976/77: 29

att på ett tillfredsställande sätt fullgöra det sålunda lämnade uppdraget
inom den närmaste tiden. Anledning kan också föreligga att i tiden
anpassa nedläggningarna till den fortsatta reducering av anstaltsplatser
som kan bli följden av arbetet inom den nyssnämnda arbetsgruppen.
Med hänsyn härtill och till angelägenheten av att personalens intressen
blir tillgodosedda i största möjliga utsträckning bör det enligt utskottets
mening vara möjligt att dröja med nedläggningarna av Lärbro och Ulriksfors
utöver den frist som regeringen bestämt. I avvaktan på nedläggningarna
bör också undersökas om det kan vara möjligt att utnyttja
anstalterna eller delar av dem för annan verksamhet.

Utskottet vill här erinra om att motionen 163 upptar yrkande om att
riksdagen skall begära att regeringen snarast skapar alternativ sysselsättning
i den eller de kommuner i Jämtlands län som drabbas av nedläggningen
av Ulriksfors och allmänna häktet i Östersund. Motionen
har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet och behandlats i betänkandet
AU 1976/77: 23.

Vad utskottet anfört om nedläggningen av Lärbro och Ulriksfors bör
ges regeringen till känna.

Beträffande anstalten Sjöboda har företrädare för Katrineholms kommun
och anstalten inför utskottet upplyst att anstalten i huvudsak befinner
sig i ett mycket gott skick. Vissa brister föreligger dock, i huvudsak
beträffande administrationslokalerna, och har föranlett föreläggande
enligt arbetarskyddslagen. De oundgängligen erforderliga förändringarna
på anstalten har av kriminalvårdsstyrelsen kostnadsberäknats
till 550 000 kr. Med hänsyn främst till de ombyggnadsbehov som
sålunda föreligger anser utskottet sig inte böra framföra någon erinran
mot den beslutade nedläggningen av Sjöboda. Utskottet vill emellertid
framhålla att anstaltens centrala läge — nära Norrköping och relativt
nära Stockholm — bör ge goda förutsättningar för att använda anstalten
för annat ändamål. Utskottet vill också understryka angelägenheten
av att möjligheterna att erbjuda personalen anställning på närliggande
anstalter tillvaratas.

I fråga om anstalten Ljustadalen, som är en öppen lokalanstalt i
Sundsvalls kommun, har inför utskottet upplysts att de låga beläggningssiffrorna
på anstalten alltsedan den togs i bruk den 1 april 1975 framför
allt har sin grund i att behovet av lokalanstaltsplatser i området kan
tillgodoses genom den i samma kommun belägna anstalten Bergsåker.
Vid denna anstalt kan de intagna beredas sysselsättning, vilket inte är
möjligt på Ljustadalen som är frigångsanstalt. Utskottet har också erfarit
att ett s. k. AMU-center upprättats i anstaltens omedelbara närhet
och att arbetsmarknadsstyrelsen har behov av anstalten för inkvarteringen
av eleverna vid denna institution. Med hänsyn till det anförda
har utskottet ingen erinran mot att anstalten läggs ned i enlighet med
regeringens beslut.

JulJ 1976/77: 29

Utskottet har inte heller, med hänsyn till den låga beläggningen på
kriminalvårdsanstalten Skenäs, någon erinran mot att 24 platser på den
anstalten läggs ned. Nedläggningen innebär att en av anstaltens tre paviljonger
om 24 platser stängs. Vid uppvaktning inför utskottet har
representanter för anstalten framställt önskemål om att, även om indragningen
av 24 platser fullföljs, anstalten får behålla samtliga tre
paviljonger och hela personalen. Vårdarbetet och den mycket framgångsrika
yrkesutbildningen skulle då kunna bedrivas i mindre grupper.
Utskottet anser det inte möjligt att i det nuvarande ekonomiska läget
tillstyrka en sådan lösning som innebär en avsevärt större personaltäthet
än den som finns på andra anstalter.

Såsom utskottet anfört i det föregående har inslaget av narkotika blivit
ett allt större problem på anstalterna. Kriminalvårdsstyrelsen konstaterade
i sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 att bruket
av narkotika och andra berusningsmedel har en spridning som inte kan
bemästras inom ramen för tillgängliga personalresurser.

F. n. arbetar en s. k. visitationsgrupp vid kriminalvårdsanstalten
Kumla. Vidare har på särskilt bemyndigande tillsatts en motsvarande
grupp vid kriminalvårdsanstalten i Malmö. Med hänsyn till att dessa
grupper, som också kunnat utnyttjas av andra anstalter, verksamt bidragit
till att bl. a. innehav av narkotika, smugglingsvägar och rymningsförberedelser
m. m. kunnat uppdagas på ett tidigt stadium anser
utskottet att den särskilda visitationsverksamheten i enlighet med vad
kriminalvårdsstyrelsen yrkat i sin anslagsframställning bör utökas till
att omfatta även kriminalvårdsanstalten Hall. Medel bör beräknas härför
liksom för ordinariesättning av tjänsterna i Malmögruppen. Utöver
regeringens förslag skall således anvisas medel för kostnaden för
två visitationspatruller omfattande sex vårdare. Kostnaden härför kan
beräknas till 540 000 kr.

I motionen 634 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagändring som fastställer de intagnas fackliga rättigheter. Motionären
uppger att samarbetet mellan de intagna för gemensamma mål måste
betraktas som positivt. Det måste därför enligt motionären skapas
klarhet i myndigheternas inställning till de fackliga strävandena bland
de intagna, och hinder för sådan verksamhet bör ej föreligga enligt KL.

Frågan om intagnas rätt till facklig verksamhet tas också upp i motionen
1047. Motionärerna hemställer att riksdagen skall uttala att
Förenade fångars centralorganisation (FFCO) skall erkännas som förhandlingspart.
Organisationen bör enligt motionärerna få rätt att förhandla
med kriminalvårdsstyrelsen. Enligt motionärerna är det för återanpassningen
av de intagna nödvändigt att de intagnas organisation erkänns
som förhandlingspart och att de intagna ges tillfälle att arbeta
fackligt.

JuU 1976/77: 29

Enligt 36 § KL har de intagna med de begränsningar som följer av
gällande bestämmelser och avtal för verksamheten inom kriminalvården
rätt att i lämplig ordning överlägga med anstaltsledningen, dvs. med
styresmannen eller motsvarande tjänsteman, i frågor som är av gemensamt
intresse för de intagna. De har också rätt att i lämplig ordning
sammanträda med varandra för överläggning i sådana frågor. Intagen
som hålls avskild från andra intagna får dock delta i överläggning eller
sammanträde endast om det kan ske utan olägenhet.

Vid bedömandet av motionsspörsmålen måste enligt utskottets mening
hållas i minnet att förhållandet mellan intagna och kriminalvårdsstyrelsen
— som justitieministern anfört i ett frågesvar i kammaren den
2 december 1976 (riksdagens protokoll 1976/77: 38 s. 14) — inte är ett
partsförhållande i arbetsrättslig mening. Lagen om medbestämmande i
arbetslivet, som är tillämplig på förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, kan därför inte åberopas till stöd för de intagnas föreningseller
förhandlingsrätt och en organisation av intagna kan ej tillerkännas
sådan förenings- och förhandlingsrätt som tillerkänns arbetstagarorganisation
enligt medbestämmandelagen. Det beskrivna rättsläget är
en naturlig konsekvens av de grundläggande tvångsmomenten i kriminalvården.
Någon ändring härvidlag kan enligt utskottets mening inte komma
i fråga. Det sagda hindrar inte att de intagna inom ramen för reglerna
i 36 § KL bör tillerkännas möjlighet att påverka sin situation så
långt förhållandena det medger. Under hänvisning till det sagda avstyrker
utskottet bifall till motionerna 634 och 1047.

I motionen 1976/77: 633 yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning
om kvinnliga interners sociala situation och om möjligheterna
att placera män och kvinnor på samma anstalt.

Motionären hänvisar till att kriminalvårdsanstalten Hinseberg är den
enda anstalten för kvinnor och att lokalanstalter saknas för kvinnor. De
kvinnor som intagits på Hinseberg har enligt motionären ej samma rätt
till vård som manliga intagna. Enligt motionären bör riksdagen tillsätta
en utredning med uppgift att undersöka de kvinnliga internernas sociala
situation och frågan om vård för män och kvinnor tillsammans.

Frågan om förhållandena för kvinnliga intagna har tidigare behandlats
av utskottet, senast vid 1975 års riksdag (JuU 1975: 11 p. 2). Utskottet
redovisade då som sin uppfattning att det var självklart att de kvinnliga
intagna hade samma behov av och samma rätt till anstaltsplacering i
närheten av hemorten som de manliga intagna. Utskottet hänvisade till
pågående arbete med fastställandet av behovet av lokalanstaltsplatser och
frigångsplatser i landet och anförde att det mot den angivna bakgrunden
saknades anledning för riksdagen att i enlighet med ett motionsönskemål
begära några särskilda överväganden i fråga om anstaltsplaceringen
av de kvinnliga intagna.

Enligt riksrevisionsverkets ovannämnda revisionsrapport kan man, ef-.

Kartong: S. 13, rad 21 Tillkommer: med 1976/77: 640

S. 13, rad 25 Utgår: med 1976/77: 640

JuU 1976/77: 29

tersom behovet av anstaltsplatser är begränsat och då de kvinnliga klienterna
har sina hemorter spridda över landet, inte utforma en särskild
anstaltsorganisation för kvinnor som skulle tillgodose närhetsprincipens
krav m. m. Underlag för särskilda lokalanstalter finns endast i Stockholmsområdet
och eventuellt i Malmöområdet. Behovet av riksanstalter
är ännu mindre. Det är därför enligt riksrevisionsverket motiverat med
andra åtgärder än inrättande av särskilda anstalter för kvinnor. Om kvinnoplatser
vid kriminalvårdsanstalterna från byggnadstekniska och andra
synpunkter kunde utformas så att de växelvis kan användas av män och
kvinnor skulle enligt riksrevisionsverket möjligheterna att tillämpa närhetsprincipen
för de kvinnliga klienterna öka.

I planeringen av de nya lokalanstalterna i Luleå, Helsingborg och
Borås har man räknat med kvinnliga intagna. F. n. kan kvinnor även
tas emot på lokalanstalterna Båtshagen, Hildero och Ljustadalen. Avsikten
är också att ha kvinnliga intagna på lokalanstalten Österport i
Malmö liksom på lokalanstalten Aspliden.

På kriminalvårdsanstalten Hinseberg avser kriminalvårdsstyrelsen att
inrätta arbetsmarknadsutbildning.

Utskottet vill liksom tidigare uttala den bestämda uppfattningen att
möjlighet måste beredas kvinnliga intagna att erhålla samma vård som
manliga intagna. Särskilt angeläget är det att de kvinnliga intagna får
del av yrkesutbildning på samma sätt som männen och att det på lokalanstalterna
finns platser för kvinnor. Som framgår av vad som ovan redovisats
kan kvinnor numera tas emot på ett antal lokalanstalter, och
möjlighet härtill kommer även att finnas på de planerade nya lokalanstalterna.
Utskottet vill understryka vikten av att frågan ägnas särskild
uppmärksamhet vid den fortsatta uppbyggnaden av anstaltsbeståndet och
utformningen av kriminalvården i övrigt. Med dessa uttalanden anser
utskottet att motionen 633 ej bör föranleda någon särskild åtgärd från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

Medelsberäkningen i propositionen innefattar ett belopp av 614 000
kr. för biblioteksverksamhet vid anstalterna. Av beloppet, som överstiger
innevarande budgetårs anslag med 64 000 kr., är 20 000 kr. avsedda
för inköp för utländska intagna av böcker och tidskrifter på de
i Sverige mindre vanligt förekommande utländska språken.

I motionen 1048 yrkas att höjningen av anslaget skall bestämmas till
200 000 kr. Motionärerna nämner att de kommunala biblioteken för sin
biblioteksverksamhet på häkten, slutna riksanstalter och övriga anstalter
erhåller ersättning av statsmedel med f. n. 80, 50 respektive 30 kr.
per år och plats. Ersättningen är enligt motionärerna närmast symbolisk,
eftersom kommunernas faktiska kostnader för ändamålet år 1976
beräknades till i genomsnitt 360 kr. per plats och år.

Utskottet vill liksom tidigare då frågan om biblioteksverksamheten
vid anstalterna särskilt övervägts (se JuU 1973: 15 s. 18—19) framhålla

JuU 1976/77: 29

att en väl fungerande biblioteksverksamhet vid kriminalvårdens anstalter
utgör ett värdefullt inslag i det system av aktiviteter på anstalterna som
bidrar till de intagnas anpassning i samhället. Vid bedömningen av anslagets
storlek bör emellertid beaktas att de som är intagna på lokalanstalt
i betydande utsträckning bör kunna beredas tillfälle att själva
göra boklån i kommunernas bibliotek; att så sker är enligt utskottets mening
angeläget med hänsyn till ett av huvudsyftena bakom kriminalvårdsreformen,
nämligen att de intagna skall ges möjlighet att uppehålla
sociala och personliga kontakter utanför anstalten. Under hänvisning
till det anförda och till svårigheten att prioritera just det genom motionen
aktualiserade medelsbehovet anser utskottet att regeringens medelsberäkning
bör godtas. Utskottet avstyrker således bifall till motionen
1048.

Regeringens medelsberäkning i övrigt under ifrågavarande punkt
föranleder inte några särskilda uttalanden från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande allmänna häktet i Östersund med anledning
av motionen 1976/77: 88 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om bibehållande av häktet och eventuell reducering
av platsantalet,

2. att riksdagen beträffande kriminalvårdsanstalten Lärbro med
anledning av motionen 1976/77: 640 ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om senareläggning av tidpunkten för anstaltens
nedläggning,

3. att riksdagen beträffande kriminalvårdsanstalten Ulriksjors
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om senareläggning
av tidpunkten för anstaltens nedläggning,

4. att riksdagen beträffande intagnas fackliga verksamhet avslår
motionerna 1976/77: 634 och 1976/77: 1047,

5. att riksdagen beträffande kvinnliga intagna avslår motionen
1976/77: 633,

6. att riksdagen beträffande biblioteksverksamheten vid kriminalvårdens
anstalter avslår motionen 1976/77: 1048,

7. att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta två tjänster
som kriminalvårdsdirektör i Fe 23/24,

8. att riksdagen beträffande medelsberäkningen till Kriminalvårdsanstalterna
för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag
av 549 020 000 kr.

3. Frivården. Regeringen har under punkten F 3 (s. 81—83) föreslagit
riksdagen att till Frivården för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag
av 118 850 000 kr.

JuU 1976/77: 29

Motion

I motionen 1976/77: 1046 av fru Lindquist (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om sådana åtgärder att föreningen
Skyddsvärnet i Göteborg också i framtiden kan bedriva sin verksamhet.

Utskottet

Regeringens förslag under förevarande punkt innebär en ökning av
anslaget i förhållande till innevarande budgetår med 21 050 000 kr. Av
ökningen hänför sig 10,2 milj. kr. till en planerad höjning av ersättningen
till frivilliga övervakare från 50 kr. till 100 kr. per månad och
klient.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att ersättningen till enskilda
övervakare kommer att höjas. Förslaget tillgodoser de önskemål som
härvidlag framförts från riksdagens sida (se JuU 1975: 11 och 1975/76:
28). I likhet med departementschefen anser utskottet att det är värdefullt
om övervakare i vissa speciella fall kan ges viss ytterligare gottgörelse
utöver den ordinarie ersättningen. Denna möjlighet bör såsom
departementschefen anför kunna beredas inom ramen för de medel som
föreslås disponerade under anslagsposten Behandlings- och stödåtgärder.

Den i det föregående nämnda utredningen, Frivårdens storstadsutredning,
lade i maj 1976 fram betänkandet Frivård i storstad. Utredningen
föreslog ändrad distriktsindelning för skyddskonsulentorganisationerna
i Stockholm, Göteborg och Malmö. Den föreslagna distriktsindelningen
syftar bl. a. till att underlätta frivårdens samarbete med
samhällets övriga vård- och stödorgan, främst den kommunala socialvården.
Betänkandet har remissbehandlats. I budgetpropositionen redogörs
för utredningsförslagen och remissyttrandena. Departementschefen
uttalar att han i likhet med utredningen anser det synnerligen angeläget
att frivårdsorganisationen i storstäderna anpassas bättre till den
kommunala vårdorganisationen än vad som nu är fallet. Därigenom
kan man enligt departementschefen åstadkomma en nödvändig samordning
av insatserna samt utnyttja ekonomiska och personella resurser
mer rationellt. Departementschefen förordar att en ny organisation i de
tre storstäderna skall omfatta sammanlagt 28 distrikt. För den nya organisationen
har i propositionen beräknats ett behov av 57 tjänster som
handläggare och 22 tjänster som biträde utöver de tjänster som finns
vid de nuvarande skyddskonsulentdistrikten. Av tjänsterna kan vissa
överföras från Skyddsvärnet i Stockholm och vissa tas av de tjänster
som inom ramen för 1973 års kriminalvårdsreform anvisas under innevarande
och nästkommande budgetår. Under förevarande anslagspost
har beräknats medel för nio nya biträdestjänster i de tre storstäderna.

Regeringen har genom budgetpropositionen gett riksdagen till känna
vad departementschefen i propositionen anfört om ändrad organisation
av skyddskonsulentdistrikten i Stockholm, Göteborg och Malmö m. m.

JuU 1976/77: 29

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen anför rörande behovet
av en ändrad organisation och har ingen erinran mot ett beslut i
frågan i enlighet med vad som förordas av departementschefen. Utskottet
återkommer nedan till vissa särskilda av utredningen och departementschefen
upptagna frågor angående Skyddsvärnet i Göteborg.

I motionen 1976/77: 1046 hemställs att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag om sådana åtgärder att föreningen Skyddsvärnet
i Göteborg också i framtiden kan bedriva sin verksamhet.

Skyddsvärnen i Stockholm och i Göteborg är enskilda föreningar
som har sin verksamhet inriktad på att ge framför allt ekonomiskt stöd
och social omvårdnad till personer som är föremål för kriminalvård i
frihet. Verksamheten bestrids med hjälp av statsbidrag, medel från
kommunerna samt i vissa fall genom avkastning från fonder.

Skyddsvärnet i Stockholm svarar i dag bl. a. för övervakning av villkorligt
frigivna i alla åldrar i Stockholms kommun. Storstadsutredningen
förordade att Skyddsvärnet i Stockholm skulle befrias från sitt ansvar
för övervakningsverksamhet i frivården men föreslog inte några förändringar
beträffande övriga verksamhetsgrenar vid Skyddsvärnet i
Stockholm.

Skyddsvärnet i Göteborg driver två inackorderinghem med vardera
12 platser samt en socialmedicinsk klinik. Institutionerna betjänar samtliga
tre frivårdsdistrikt i kommunen. I föreningens verksamhet ingår
även viss familjeterapi och fritidsverksamhet.

Bland annat på grund av att de flesta av de aktiviteter Skyddsvärnet i
Göteborg bedriver är hotade p. g. a. brist på personella och ekonomiska
resurser föreslog utredningen att det befintliga avtalet mellan staten och
Skyddsvärnet i Göteborg skulle sägas upp och att en statlig behandlingscentral
omfattande en socialmedicinsk klinik och två inackorderingshem
skulle inrättas i Göteborg för frivårdens räkning. Skyddsvärnets
klinik och ett inackorderingshem föreslogs få samma resurser som
motsvarande enheter vid frivårdens behandlingscentral i Stockholm. Ett
inackorderingshem föreslogs få samma personaltillgång som kriminalvårdens
inackorderingshem. De av Skyddsvärnet förvaltade klientbostäderna
borde enligt utredningen övertas av behandlingscentralen och
ställas till förfogande för alla frivårdsdistrikt i Göteborg. Beträffande
den av Skyddsvärnet bedrivna fritidsverksamheten föreslogs att avtal
skulle träffas med staten om denna. Om det från Skyddsvärnets sida inte
fanns intresse för att även i fortsättningen bedriva denna verksamhet,
var det enligt utredningen önskvärt att Göteborgs kommun i en eller
annan form övertog ansvaret för densamma.

Departementschefen uttalar att han med hänsyn till bl. a. svårigheten
att rekrytera läkarpersonal inte är beredd att ta ställning till utredningens
förslag beträffande inrättande av en frivårdens behandlingscentral i
Göteborg. Frågan om förstatligande av verksamheten vid Skyddsvärnets

JuU 1976/77: 29

inackorderingshem bör enligt departementschefen anstå till dess resultatet
föreligger av en inom kriminalvårdsstyrelsen pågående utredning
rörande frivårdsklienternas bostadsförhållanden. Frågan om ett statligt
övertagande av den av Skyddsvärnet bedrivna fritidsverksamheten bör
också enligt departementschefen anstå.

I motionen 1046 uttalar motionären att det är förvånansvärt att departementschefens
ställningstagande angående den fortsatta verksamheten
vid Skyddsvärnet i Göteborg ej lett till att föreningen tilldelats erforderliga
utökade resurser. Enligt motionären är det orimligt att utgå från
att föreningen, som under lång tid hämmats i sin verksamhet av alltför
små resurser, i fortsättningen skall kunna klara sig utan betydande ekonomiska
förstärkningar.

Den av regeringen föreslagna höjningen av anslaget för statsbidrag
till enskild frivårdsverksamhet, 89 000 kr., täcker endast automatiska
kostnadsökningar.

Enligt departementschefens uttalande i budgetpropositionen har ställning
ännu inte tagits till förslaget om övertagande av Skyddsvärnets i
Göteborg verksamhet. De resurser som enligt regeringens medelsberäkning
avsatts för statsbidrag till enskild frivårdsverksamhet är som motionären
anför ej tillräckliga för föreningens fortsatta verksamhet. Föreningen
har i en skrivelse till kriminalvårdsstyrelsen i februari 1977 med
anledning av budgetpropositionen framlagt förslag till vissa provisoriska
lösningar beträffande personalen för föreningens administrativa ledning.
Nettokostnadsökningen härför uppgår enligt skrivelsen till drygt
70 000 kr. Föreningen avser att senare ta upp frågan om tilldelning av
ytterligare medel för drift av föreningens verksamhetsgrenar i den omfattning
som utredningen föreslagit.

Vid bedömningen av motionsyrkandet bör enligt utskottets mening
beaktas att medelsförbrukningen för föreningens fortsatta verksamhet ej
kan bestämmas innan slutlig ställning tagits till Skyddsvärnets fortsatta
verksamhet efter genomförandet av de planerade organisationsändringarna
beträffande frivården i Göteborgsregionen. Med hänsyn till de svåra
förhållanden under vilka verksamheten f. n. bedrivs förutsätter utskottet
att regeringens beslut i ärendet fattas utan onödigt dröjsmål. I avvaktan
på regeringens ställningstagande bör motionen ej föranleda någon
riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker således bifall till motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande Skyddsvärnet i Göteborg avslår motionen
1976/77: 1046,

2. att riksdagen beträffande medelsberäkningen till Frivården för
budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 118 850 000
kr.

JiiU 1976/77: 29

4. Maskin- och verktygsutrustning m. m. m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkterna F 4—F 7 (s. 83—85) och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1977/78 anvisar

1. till Maskin- och verktygsutrustning m. m. ett reservationsanslag
av 1 650 000 kr.,

2. till Engångsanskaffning av inventarier m. m. ett reservationsanslag
av 5 000 000 kr.,

3. till Utbildning av personal m. fl. ett reservationsanslag av
4 000 000 kr.,

4. till Kriminalvårdsenheter med särskild budget ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

Stockholm den 3 maj 1977

På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: fröken Mattson (s), herrar Polstam (c), Jönsson i Malmö
(s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), fru Bergander (s), herr Raneskog
(c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Winberg (m), Lidbom (s), fru
André (c), fru Johnsson (c), herrar Körlof (m), Segerstedt (s) och fru
Andrén (fp).

Reservationer

1. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

av fröken Mattson (s), herrar Jönsson i Malmö (s), Nygren (s), fru
Bergander (s), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lidbom (s) och Segerstedt
(s) som beträffande allmänna häktet i Östersund (mom. 1) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Beläggningen
på” och slutar på s. 8 med ”till känna” bort ha följande lydelse: Som

framgår av vad ovan anförts förvaras i häktet såväl häktade och
anhållna som personer som gripits som misstänkta för brott eller som
avvikit från kriminalvårdsanstalter eller liknande institutioner och som
skall återföras dit. Häktet betjänar i detta avseende hela Jämtlands län.
En omfattande transportverksamhet — övertagen från polisen — ingår
i personalens arbetsuppgifter.

Antalet intagna i häktet var 444 år 1975 och 431 år 1976, därav 49
respektive 45 häktade. Även om beläggningen varit relativt låg har den

JuU 1976/77: 29

dock varierat i hög grad. Under 1976 fanns tidvis i häktet 10—15 intagna,
varav vid något tillfälle upp till 8 häktade.

En nedläggning av häktet skulle innebära att personer som häktats
av tingsrätterna i Östersund eller Sveg fick placeras vid allmänna häktet
i Härnösand, 25 mil från Östersund och ännu längre från Sveg.
Nedläggningen skulle medföra en omfattande, tidsödande och mycket
dyrbar reseverksamhet för polis, åklagare och advokater. För de häktade
skulle en nedläggning innebära små möjligheter till kontakt med
försvarare och med anhöriga. Medverkan av frivården i Östersund
skulle omintetgöras. Anhållna och gripna skulle få förvaras hos polisen
i Östersund, som troligen skulle få mera resurskrävande arbetsuppgifter
och få ta häktets nuvarande lokaler i anspråk för denna verksamhet.
Mot bakgrund av detta torde en nedläggning av allmänna häktet inte
medföra några kostnadsbesparingar för statsverket.

Det anförda har övertygat utskottet om att övervägande skäl talar
för att allmänna häktet i Östersund inte bör läggas ned. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motionen bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande allmänna häktet i Östersund med
bifall till motionen 1976/77: 88 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om bibehållande av häktet.

2. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

av fröken Mattson (s), herrar Jönsson i Malmö (s), Nygren (s), fru
Bergander (s), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lidbom (s) och Segerstedt
(s) som beträffande kriminalvårdsanstalterna Lärbro och Ulriksfors
(mom. 2 och 3) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet
framhöll” och slutar på s. 9 med ”till känna” bort ha följande
lydelse:

Utskottet framhöll också i anslutning till sitt tillstyrkande till nedläggning
av 40 platser på Lärbro att det var nödvändigt att arbetsmarknadsmyndigheterna
och regeringen beaktade konsekvenserna från
sysselsättningssynpunkt av beslutet, och utskottet förutsatte att möjligheterna
noga övervägdes att kompensera regionen för den förlust av
arbetstillfällen som beslutet innebar.

Departementschefen uttalar i den nu föreliggande propositionen,
såvitt gäller nedläggningen av Lärbro, att situationen på arbetsmarknaden
kan ställa speciella krav. Utskottet anser att de kraven nu bör vara
desamma som 1975. Det bör således åligga arbetsmarknadsmyndigheterna
och regeringen att beakta konsekvenserna av nedläggningen från
sysselsättningssynpunkt. Det är minst lika angeläget nu som för två år

JuU 1976/77: 29

sedan att regionen kompenseras för den förlust av arbetstillfällen som
beslutet innebär.

Med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden på Gotland kan det,
enligt utskottets mening, visa sig svårt för arbetsmarknadsmyndigheterna
och regeringen att klara en kompensation av sysselsättningen inom
den tid för nedläggningen som regeringen stipulerat. Med hänsyn därtill
och till angelägenheten av att personalens intressen blir tillgodosedda
i största möjliga utsträckning kan det enligt utskottets mening bli
nödvändigt att dröja med nedläggningen och anpassa denna till arbetsmarknadsmyndigheternas
och regeringens möjligheter att skaffa annan
sysselsättning. Ett sådant ställningstagande ligger i linje med önskemålen
i motionen 640.

Vad utskottet sålunda anfört om nedläggningen av kriminal vårdsanstalten
Lärbro bör ges regeringen till känna.

Regeringens beslut att lägga ned anstalten Ulriksfors så snart som
möjligt, dock senast den 30 juni 1979, kommer att få mycket negativa
effekter ur sysselsättningssynpunkt i en tidigare av hög arbetslöshet
hårt drabbad region.

I samband med att Ulriksfors den 1 januari 1976 förändrades från
sluten till öppen riksanstalt reducerades antalet platser på anstalten
med 33 till 65. Samtidigt minskade antalet befattningshavare till ca
40. Reduceringen medverkade till att den redan tidigare mycket svåra
sysselsättningssituationen i regionen ytterligare förvärrades.

Strömsunds kommun, till vilken Ulriksfors hör, har sedan 1960-talets
början minskat befolkningsunderlaget med ca 6 000 invånare. Trots detta
är arbetslösheten i kommunen mycket hög. Den var i december i
fjol 506 och antalet arbetssökande var 813.

Regeringens motiv för nedläggning av Ulriksfors är enligt propositionen
bl. a. att anstalten från kriminalvårdssynpunkt är olämpligt belägen.
Inför utskottet har representanter för Strömsunds kommun och de anställda
vid anstalten redovisat en motsatt mening.

Ulriksfors är den enda riksanstalten i övre delen av Norrland. De intagna
på anstalten är också till övervägande del norrlänningar. Strömsund
har goda förbindelser med tåg och bussar och snabbanslutning till
flyg i Östersund. Anstalten har eget besökshotell med 11 rum. I anslutning
till anstalten bedrivs i nybyggda lokaler såväl teoretisk som mekanisk
utbildning i arbetsmarknadsstyrelsens regi. Anstalten har stora
verkstadsutrymmen med kontrakterad produktion av trähus. Intagna
som önskar arbete utomhus erbjuds sådant i anstaltens skogsenhet, kontrakterad
med Norrskog. Inom anstaltens område finns utomhusbad,
golfbana, fotbollsplan, ishoclceyplan m. fl. fritidsanordningar.

Ett annat argument i propositionen för nedläggning av Ulriksfors ar
att anstalten byggnadsmässigt är i särskilt dåligt skick. Även detta har
bestritts inför utskottet av talesmän för såväl Strömsunds kommun som

JuU 1976/77: 29

anställda vid anstalten. De senaste åren har investeringar gjorts vid
ölriksforsanstalten för ett par miljoner kronor. När nedläggningsbeskedet
kom pågick betydande förbättringsarbeten inom anstalten.

Den del av anstalten som inte kan anses vara i godtagbart skick är
bostadsutrymmena. När platsantalet i Ulriksfors minskade 1976 sammanfördes
alla intagna på en avdelning. Detta kom att innebära en betydande
trångboddhet. En avdelningsvåning står f. n. ej utnyttjad.

Utskottet har mot denna bakgrund funnit det lämpligt, särskilt med
tanke på de regionalpolitiska effekter en nedläggning av anstalten skulle
få och med beaktande av att Ulriksfors är den enda riksanstalten i övre
Norrland, att anstalten kan fortsätta att drivas men att platsantalet reduceras
till 40 platser. Minskningen av platsantalet bör kunna ske ungefär
vid den tidpunkt departementschefen angivit för en nedläggning,
dock först när en upprustning av bostadsutrymmena är möjlig att genomföra.
En sådan upprustning bör kunna ske utan större kostnader.

Vad utskottet sålunda anfört om bevarande av kriminal vårdsanstalten
Ulriksfors bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande kriminalvårdsanstalten Ulriksfors
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om bibehållande
av anstalten med reducerat platsantal.

Särskilt yttrande

vid punkten 1 (Kriminalvårdsstyrelsen) av herrar Winberg (m) och
Körlof (m) som beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen
(mom. 1) anför:

I motionen 1976/77: 331 (yrkande 1) begärs mot bakgrund av de
väsentliga brister som i dag finns inom kriminalvården en utvärdering
av 1974 års kriminalvårdsreform. Utskottet har med anledning av motionen
påvisat att bristen på lokalanstalter, den starkt försämrade situationen
vad gäller narkotika på anstalterna, den ökade belastningen på
anstaltspersonalen samt frivårdens begränsade resurser inneburit att
kriminalvårdsreformen endast delvis kunnat förverkligas. Härutöver
anförs att ett flertal undersökningar och utredningar nyligen avslutats
eller pågår inom kriminalvårdsområdet. Med hänsyn till att en särskild
arbetsgrupp tillsatts med uppgift att bl. a. ägna särskild uppmärksamhet
åt narkotikaförekomsten inom anstalterna och till att verkningarna
av den hittills genomförda reformen är föremål för statsmakternas
uppmärksamhet har vi avstått från att nu yrka bifall till kravet på en
fullständig utvärdering av reformen.

I och för sig utgör dock omfattningen av narkotika inom kriminalvården
ett så allvarligt problem ur behandlingssynpunkt, ur rättssäker -

JuU 1976/77: 29

hetssynpunkt för intagna och personal och ur brottsbekämpningssynpunkt
att direkta åtgärder för ökad differentiering av de intagna redan
nu hade tett sig motiverade.

Om här anförda förhållanden inom kriminalvården inte förbättras
avser vi att återkomma med yrkandet.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770047