JuU 1976/77:17

Justitieutskottets betänkande
1976/77:17

med anledning av propositionen 1975/76:176 om ändring i brottsbalken
m. m. (ang. mutbrotten m. m.)

Propositionen m. m.

I propositionen 1975/76: 176 har regeringen (justitiedepartementet)
efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen
framlagda förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1931: 152) med vissa bestämmelser mot
illojal konkurrens.

Behandlingen av propositionen har uppskjutits till 1976/77 års riksmöte
(JuU 1975/76: 40).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad utskottet anför på s. 6 och 7.

I ärendet har inför utskottet lämnats synpunkter på den föreslagna
lagstiftningen av företrädare för Institutet mot mutor och för Sveriges
köpmannaförbund.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen är, efter komplettering med
författningsnummer, föranledd av nytillkommen lagstiftning, av följande
lydelse.

1 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken

dels att 17 kap. 7 och 8 §§ samt 20 kap. 2 och 5 §§ skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att rubriken till 17 kap. skall lyda ”Om brott mot allmän verksamhet
m. m.”,

dels att i 17 kap. skall införas en ny paragraf, 17 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.

7§i

Den som till arbetstagare hos Den som till arbetstagare eller

staten eller hos kommun eller till annan som avses i 20 kap. 2 §

1 Senaste lydelse 1975: 667.

1 Riksdagen 1976/77. 7 sami. Nr 17

JuU 1976/77:17

Nuvarande lydelse
annan som avses i 20 kap. 2 §
lämnar, utlovar eller erbjuder muta
eller annan otillbörlig belöning
för tjänsteutövningen, dömes för
bestickning till böter eller
fängelse i högst två år.

Föreslagen lydelse
lämnar, utlovar eller erbjuder muta
eller annan otillbörlig belöning
för tjänsteutövningen, dömes för
bestickning till böter eller
fängelse i högst två år.

8 §2

Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av
rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska
dess utgång eller eljest otillbörligen inverka på omröstningen, dömes
för otillbörligt verkande vid röstning till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande
huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats
med våld eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

Den som mottager, låter åt sig
utlova eller begär otillbörlig förmån
för att i allmänt ärende rösta
på visst sätt eller icke rösta, dömes,
om det ej är mutbrott, för
tagande av otillbörlig
förmån vid röstning till
böter eller fängelse i högst sex
månader.

Den som mottager, låter åt sig
utlova eller begär otillbörlig belöning
för att i allmänt ärende rösta
på visst sätt eller icke rösta, dömes,
om det ej är mutbrott, för
tagande av otillbörlig
belöning vid röstning
till böter eller fängelse i högst sex
månader.

17 §

Har bestickning skett i förhållande
till någon som ej är arbetstagare
hos staten eller hos kommun
och som ej omfattas av 20
kap. 2 § andra stycket 1—4, må
åklagare väcka åtal endast om
brottet angives till åtal av arbetseller
uppdragsgivaren till den för
bestickningen utsatte eller om
åtal är påkallat från allmän synpunkt.

20 kap.

2 §3

Om arbetstagare hos staten eller
ios kommun mottager, låter åt
,ig utlova eller begär muta eller
innan otillbörlig belöning för sin
jänsteutövning, dömes för muttrott
till böter eller fängelse i

2 Senaste lydelse 1975: 667.

3 Senaste lydelse 1976: 601.

Arbetstagare som mottager, låter
åt sig utlova eller begär muta
eller annan otillbörlig belöning
för sin tjänsteutövning, dömes för
mutbrott till böter eller
fängelse i högst två år. Detsam -

JuU 1976/77:17

Nuvarande lydelse
högst två år. Detsamma skall gälla,
om arbetstagaren begått gärningen
innan han erhöll anställningen
eller efter det han slutat
densamma. Är brottet grovt, dömes
till fängelse i högst sex år.

Vad i första stycket sägs om arbetstagare
äger motsvarande tillämpning
på

1. ledamot av styrelse, verk,
nämnd, kommitté eller annan sådan
myndighet som hör till staten
eller till kommun,

2. den som utövar uppdrag åt
staten eller åt kommun, om han
valts till uppdraget eller icke äger
undandraga sig detta ävensom eljest
om uppdraget är reglerat i
författning,

3. krigsman eller annan som
fullgör lagstadgad tjänsteplikt och

4. den som utan att inneha anställning
eller uppdrag som nu har
sagts utövar myndighet.

Föreslagen lydelse
ma skall gälla, om arbetstagaren
begått gärningen innan han erhöll
anställningen eller efter det han
slutat densamma. Är brottet grovt,
dömes till fängelse i högst sex år.

Vad i första stycket sägs om arbetstagare
äger motsvarande tilllämpning
på

1. ledamot av styrelse, verk,
nämnd, kommitté eller annan sådan
myndighet som hör till staten
eller till kommun,

2. den som utövar uppdrag som
är reglerat i författning,

3. krigsman eller annan som
fullgör lagstadgad tjänsteplikt,

4. den som utan att inneha anställning
eller uppdrag som nu har
sagts utövar myndighet och

5. den som i annat fall än som
avses i 1—4 på grund av förtroendeställning
såsom syssloman eller
eljest fått att för annan sköta rättslig
eller ekonomisk angelägenhet
eller öva tillsyn å skötseln av sådan
angelägenhet.

Med kommun likställes annan allmän inrättning som avses i 1 kap. 1 §
2 eller 3 lagen (1976: 600) om offentlig anställning.

5§4

Åklagare må, utan hinder av
vad eljest må vara stadgat, åtala
brott enligt 1 och 2 §§ ävensom
annat brott varigenom innehavare
av anställning eller uppdrag som
avses i 2 § har åsidosatt vad honom
åligger i utövningen därav.

Åklagare må, utan hinder av
vad eljest må vara stadgat, åtala
brott varigenom arbetstagare hos
staten eller hos kommun eller annan
som avses i 2 § andra stycket
1—4 har åsidosatt vad honom
åligger i utövningen av anställningen
eller uppdraget.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock gälla

1. vad i denna balk stadgas att åtal ej må ske utan förordnande av
regeringen eller den regeringen har bemyndigat och

2. vad i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning,
för vilken straff är stadgat allenast om den förövas av innehavare av
anställning eller uppdrag som sägs i första stycket.

4 Senaste lydelse 1975: 667.

JuU 1976/77:17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har mutbrott begåtts av någon
som ej omfattas av första stycket,
må åklagare väcka åtal endast om
brottet angives till åtal av arbetseller
uppdragsgivaren eller om åtal
är påkallat från allmän synpunkt.

Är ej för visst fall annat stadgat, må åklagare åtala brott mot sådan
tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om
denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Om åtal för brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts
av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare
av tjänst eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gälla
särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift,
som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den
nya bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1931:152) med vissa bestämmelser mot
illojal konkurrens

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1931: 152) med vissa bestämmelser
mot illojal konkurrens1

dels att 6—8 §§ och rubriken närmast före 6 § skall utgå,
dels att 11 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

11 §

Berättigad att anställa talan enligt
denna lag är:

1) i de uti 3 och 5 §§ angivna
fall den, vilkens yrkeshemlighet eller
förebild obehörigen använts eller
röjts; samt

2) i de uti 6 och 7 §§ omförmälda
fall varje näringsidkare, som
frambringar, tillverkar eller håller
till salu varor eller utför arbete av
samma eller liknande art som de
varor eller det arbete, som skolat
inköpas eller utföras, eller meddelar
försäkring av samma slag som
den försäkring, vilken skolat ta 1

Senaste lydelse av 6 § 1942: 246.

2 Senaste lydelse 1974:161.

Föreslagen lydelse
2

Berättigad att anställa talan enligt
denna lag är i de uti 3 och
5 §§ angivna fall den, vilkens yrkeshemlighet
eller förebild obehörigen
använts eller röjts.

JuU 1976/77:17

Nuvarande lydelse
gas, ävensom den anställdes arbetsgivare,
där ej gärningen skett
med dennes begivande, så ock,
utom vad angår skadestånd, varje
sammanslutning för främjande av
yrkesintressen, såframt näringsidkare,
varom nu nämnts, äro företrädda
inom sammanslutningen
och denna äger att kära inför domstol.

Allmän åklagare må ock väcka
påstående om straff för brott,
varom i denna lag förmäles, i de
uti 3 och 5 §§ nämnda fall dock
endast efter angivelse av den, som,
enligt vad under 1) sägs, äger anställa
talan i anledning av sådant
brott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Utskottet

Nuvarande lagreglering

Enligt 20 kap. 2 § brottsbalken (BrB) skall arbetstagare hos staten
eller hos kommun, som tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta
eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömas för mutbrott.
Detsamma skall gälla om arbetstagaren har begått gärningen
innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat densamma.
Straffet är böter eller fängelse i högst två år eller i grova fall fängelse

i högst sex år. Bestämmelserna äger motsvarande tillämpning på ledamot
av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som
hör till staten eller till kommun och den som utövar uppdrag åt staten
eller åt kommun, om han har valts till uppdraget eller inte får undandra
sig detta eller om uppdraget är reglerat i författning. Vidare är krigsman
eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt och den som utan
att inneha anställning eller uppdrag som förut nämnts utövar myndighet
underkastad mutansvar. Med kommun likställs annan allmän inrättning
som avses i 1 kap. 1 § 2 eller 3 lagen (1976: 600) om offentlig
anställning, dvs. landstingskommun, kommunalförbund, församling,
kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse, allmän försäkringskassa och
annan allmän inrättning, om anställningen är statligt reglerad.

I 17 kap. 7 § BrB föreskrivs att den som till arbetstagare hos staten
eller hos kommun eller till annan som avses i 20 kap. 2 § BrB lämnar,
utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för tjänste -

Föreslagen lydelse

Allmän åklagare må ock väcka
påstående om straff för brott, varom
i denna lag förmäles, i de uti
3 och 5 §§ nämnda fall dock endast
efter angivelse av den, som
enligt första stycket äger anställa
talan i anledning av sådant brott.

JuU 1976/77:17

utövning skall dömas för bestickning till böter eller fängelse i högst
två år.

Enligt 17 kap. 8 § tredje stycket BrB skall den som tar emot, låter åt
sig utlova eller begär otillbörlig förmån för att i allmänt ärende rösta på
visst sätt eller inte rösta dömas, om det ej är mutbrott, för tagande av
otillbörlig förmån vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.

Mutansvaret enligt BrB förutsätter inte något samband mellan muta
och tjänsteåtgärd. För skuldfrågan saknar det betydelse om med mutan
åsyftas ett pliktstridigt förfarande eller ej. BrB bestraffar redan faran
för att den mutade skall åsidosätta sina tjänsteåligganden.

Beträffande tagande och lämnande av muta inom näringsverksamhet
finns bestämmelser i lagen (1931: 152) med vissa bestämmelser mot
illojal konkurrens (IKL). Bestämmelserna avser den som är anställd i
näringsverksamhet eller eljest vid företag av ekonomisk art eller vid
verk, inrättning eller stiftelse. Med näringsverksamhet förstås varje
huvudsakligen på ekonomisk vinst för dess utövare inriktad yrkesmässig
verksamhet. Straff skall enligt IKL ådömas anställd om denne låter
muta sig genom att ta, låta åt sig utlova eller begära gåva eller annan
förmån för att vid avtal av vissa angivna slag lämna någon företräde
framför annan eller för att underlåta att framställa anmärkning mot
fullgörandet av sådant avtal. Motsvarande ansvarsregler finns när det
gäller bestickning.

Enligt bestämmelserna i IKL befriar inte huvudmannens vetskap eller
samtycke den anställde eller bestickaren från ansvar. Mutansvaret gäller
emellertid endast vid avtal om inköp av varor eller utförande av
arbete eller tagande av försäkring för dens räkning, hos vilken den mutade
är anställd. Personkretsen för ansvarsreglerna är därför i praktiken
begränsad till anställda som sysslar med inköpsverksamhet. Om
syftet med mutan är att den bestuckne skall låta sig påverkas på annat
sätt än vad som nämns i lagen, kan straff inte utdömas. Mutansvaret enligt
IKL omfattar inte förmån som utgör erkänsla för en redan vidtagen
åtgärd (efterföljande belöning).

Ansvarsreglerna i IKL är subsidiära till BrB:s ansvarsregler. Bestickning
och tagande av muta enligt IKL hör under allmänt åtal. För åtal
förutsätts inte angivelse av målsäganden. Arbetsgivare, konkurrerande
näringsidkare och branschorganisation har möjlighet att anställa enskild
talan om åklagare beslutat att ej väcka åtal.

Propositionens huvudsakliga innehåll m. m.

Propositionen överensstämmer i huvudsak med ett förslag av mutansvarskommittén
i betänkandet (SOU 1974: 37) Mut- och bestickningsansvaret.
Däri föreslogs att mut- och bestickningsansvaret för offentliga
och enskilda funktionärer skulle samordnas och utformas i

JuU 1976/77:17

överensstämmelse med den brottskonstruktion som BrB innehåller.

Departementschefen uttalar i propositionen att den omständigheten
att i stor utsträckning likartade arbetsuppgifter och anställningsförhållanden
numera föreligger inom samhällets privata och offentliga sektorer
talar för att alla anställda bör utföra sina arbetsuppgifter under
samma principiella ansvar. I enlighet härmed föreslås införande av ett
samordnat mut- och bestickningsansvar i 20 kap. 2 § och 17 kap. 7 §
BrB. De särskilda ansvarsreglerna om mut- och bestickningsansvar i
IKL föreslås upphävda.

Beträffande personkretsen för det föreslagna mut- och bestickningsansvaret
utgår det i propositionen framlagda förslaget från att samtliga
anställda i såväl offentlig som enskild tjänst skall omfattas av ansvaret.
För uppdragstagare utsträcks ansvaret beträffande innehavare av författningsreglerade
statliga eller kommunala uppdrag och s. k. halvofficiella
uppdragstagare till att avse även sådana uppdrag som utövas åt
enskilda. Det föreslås också ett särskilt mut- och bestickningsansvar avseende
uppdrag som någon eljest fått på grund av förtroendeställning
såsom syssloman eller för att sköta annans rättsliga eller ekonomiska
angelägenheter. Personkretsen anknyter i detta hänseende till dem som
enligt 10 kap. 5 § BrB kan ådömas ansvar för trolöshet mot huvudman.
Beträffande andra uppdragstagare uppger departementschefen att ett
mutansvar inte bör införas med hänsyn till att sådant ansvar skulle
komma att omfatta en alltför bred och varierande personkrets.

Den brottsliga gärningen ges i den föreslagna lydelsen av 20 kap.
2 § BrB samma beskrivning som i den nu gällande lydelsen av paragrafen.
Brottsmedlet betecknas således som ”muta eller annan otillbörlig
belöning”. Beträffande mutbrott som begås av privat anställda och
uppdragstagare med särskild förtroendeställning får åklagare enligt
förslaget väcka åtal endast om brottet anges till åtal av arbets- eller
uppdragsgivare eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Motsvarande
åtalsbegränsningsregel föreslås beträffande bestickning. Åtalsangivelse
skall i detta fall göras av arbets- eller uppdragsgivaren till den
som utsatts för bestickningen.

Ett samordnat mut- och bestickningsansvar

En påtaglig strävan under senare år har varit att anpassa de offentliga
anställningsförhållandena till förhållandena på den privata arbetsmarknaden.
Sålunda infördes år 1965 i princip avtalsfrihet mellan arbetsgivare
och arbetstagare inom det offentliga området enligt de principer
som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. Ar 1976 infördes ett
nytt ansvarssystem beträffande funktionärer i offentlig verksamhet,
som innebär att detta system närmats till vad sorn gäller inom den privata
arbetsmarknaden. Enligt 1974 års lag om anställningsskydd och
genom 1976 års arbetsrättsliga lagstiftning har vidare reglerna om för -

JuU 1976/77:17

hållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare så långt det befunnits
möjligt gjorts gemensamma för den privata och den offentliga sektorn.

Ett viktigt skäl för den samordnade regleringen i nu angivna hänseenden
har varit att samhället i allt högre grad kommit att inrikta sin
verksamhet på andra uppgifter än traditionellt myndighetsutövande
och numera driver en stor del av sin verksamhet i samma former som
enskilda företag och organisationer. Valet av verksamhetsform bör
därför inte vara avgörande för de anställdas rättsliga ställning. Det anförda
talar enligt utskottets mening för en samordnad reglering även
när det gäller mut- och bestickningsansvaret. Till stöd för en sådan
reglering kan också anföras att det allmänna intresse att förhindra korruption
som motiverat införande av mut- och bestickningsansvar inom
den offentliga sektom också finns inom den enskilda sektorn; inte bara
arbets- och uppdragsgivare utan även allmänheten har ett berättigat
skyddsvärt intresse av att arbets- och uppdragstagare utför sina arbetsuppgifter
utan ovidkommande hänsyn.

På anförda skäl tillstyrker utskottet förslaget att införa ett samordnat
mut- och bestickningsansvar i enlighet med vad som föreslås i propositionen.
Enligt utskottets mening är det emellertid nödvändigt att vid
införande av sådan lagstiftning betona den särställning som tillkommer
sådan verksamhet som innebär myndighetsutövning. Denna verksamhet
är ju enligt 20 kap. 1 § BrB alltjämt förenad med särskilt straffansvar
för myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning och har
också i lagen (1976: 600) om offentlig anställning gjorts till föremål
för särskild reglering när det gäller rätten att vidta stridsåtgärd (3
kap. 1 §). I tillämpningen av den nya lagstiftningen måste den angivna
särställningen beaktas. Utskottet återkommer nedan till denna fråga.

Brottsbeskrivningen

Utskottet godtar regeringens förslag att det samordnade mut- och
bestickningsansvaret skall utformas i överensstämmelse med den brottskonstruktion
som BrB nu innehåller. Härigenom uppnås som departementschefen
påpekar den fördelen att den tämligen omfattande rättspraxis
som utbildats inom bestämmelsernas nuvarande tillämpningsområde
behåller sin vägledande betydelse. Utskottet tillstyrker alltså
bifall till regeringens förslag i denna del. Vid detta ställningstagande
kommer brottsmedlet liksom hittills att beskrivas som ”muta eller annan
otillbörlig belöning”, och det kommer även i fortsättningen för straffbarhet
att vara tillräckligt att den otillbörliga belöningen avser den bestucknes
tjänsteutövning. Utskottet finner det emellertid angeläget att
understryka att hittillsvarande rättspraxis givetvis får sin främsta betydelse
när det gäller ansvaret inom det offentliga området. Såvitt avser
den enskilda sektorn torde den i huvudsak bli vägledande när det gäller
verksamhet likartad med den, av icke myndighetsutövande natur, som

Juli 1976/77:17

bedrivs inom den offentliga sektorn.

Av central betydelse för tillämpningen av straffbestämmelserna i 17
kap. 7 § och 20 kap. 2 § BrB är tolkningen av begreppet otillbörligt.
Mutansvarskommittén diskuterade ingående möjligheterna till en uttrycklig
legaldefinition av otillbörlighetsbegreppet eller införande av
bestämda värdegränser för vad som är att anse som tillbörlig belöning.
Kommittén avstod dock från att göra något försök till legaldefinition
och hänvisade därvid till att den närmare bestämningen av otillbörlighetsbegreppet
är beroende av sed och allmän uppfattning och inte låter
sig inskrivas i lagtext. Utredningen fann det inte heller möjligt att söka
förankra lagens otillbörlighetsbegrepp i yttre faktiska omständigheter.

Enligt departementschefen måste tanken på en legaldefinition av
otillbörlighetsbegreppet avvisas med hänsyn till att de mutansvariga arbetar
under så skiftande förhållanden. Vad som är otillbörligt måste
enligt departementschefen bestämmas på grundval av en samlad bedömning
av alla för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter.
Departementschefen hänvisar härvid till de synpunkter på denna bedömning
som anförts av mutansvarskommittén och som bl. a. innebar
att vad som är otillbörligt måste med utgångspunkt från mutansvarets
skyddsobjekt fastställas från fall till fall genom en bedömning av den
ifrågavarande gärningen i dess helhet. Sammanfattningsvis uttalar departementschefen
att varje transaktion är otillbörlig som objektivt sett
är ägnad att påverka funktionärens tjänsteutövning.

Enligt utskottets mening hade det varit önskvärt att straffbudet fått
ett mer preciserat innehåll. Det gäller framför allt den enskilda sektorn,
där enligt vad ovan sagts endast begränsad vägledning kan hämtas ur
den rättspraxis som utbildats på den offentliga sektorn. Som departementschefen
framhåller är det emellertid inte möjligt att finna en legaldefinition
som kan täcka alla de skiftande omständigheter under vilka
frågan om ett mutansvar kan aktualiseras. När det gäller den enskilda
sektorn saknas enligt utskottets mening skäl att straffbelägga företeelser
som kan ses som ett naturligt led i vedertagna umgängesformer inom
näringslivet eller inom någon viss bransch därav. Inom denna sektor
förekommer förmåner av reklam- och representationskaraktär vilkas
syften får anses legitima och som i allmänhet bör accepteras. Sådana
förmåner bör enligt utskottets mening som regel inte betecknas som
otillbörliga om de ej är inriktade på ett pliktstridigt handlande från arbets-
eller uppdragstagarens sida. När det gäller svenska företags affärsförbindelser
med utlandet måste också beaktas att synen på det tillbörliga
i att lämna gåvor i samband med affärer växlar starkt från land till
land. I tillämpningen kan givetvis inte bortses från den praxis som utvecklats
i det främmande landet. Samtidigt bör dock understrykas att
enbart det förhållandet att en förmån omfattas av allmän sedvänja eller

JuU 1976/77:17

accepterad kutym — inom eller utom landet — inte gör förmånen tillbörlig.

Avgörande för bedömningen av otillbörlighetsbegreppet bör i första
hand vara syftet med straffbudet, dvs. de intressen som straffbudet avser
att skydda måste skjutas i förgrunden. Med hänsyn till det traditionellt
starka skyddsintresse som är förenat med myndighetsutövande verksamhet
intar personer som utövar sådan verksamhet en särställning. Det är
därför naturligt att otillbörlighetsbegreppet får en vidare innebörd när
verksamheten innefattar myndighetsutövning än när så ej är fallet.

Inom den enskilda sektorn är av grundläggande betydelse uppdragseller
arbetsgivarens intresse av att den anställde fullgör sina åligganden
utan ovidkommande hänsyn samt det från allmän synpunkt angelägna
intresset av fri och sund konkurrens inom handel och näringsliv. Transaktioner
som objektivt sett är ägnade att skada dessa intressen bör anses
otillbörliga.

Som departementschefen funnit bör det ej komma i fråga att genom
angivande av bestämda värdegränser eller andra yttre faktiska omständigheter
bestämma innehållet i otillbörlighetsbegreppet. Införande av
värdegränser skulle som närmare utvecklats av mutansvarskommittén
lätt leda till vad som kunde uppfattas som officiellt sanktionerade
drickspenningssystem och göra det omöjligt att ta hänsyn till att behovet
av integritetsskydd kan variera mellan olika tjänster. Departementschefen
uttalar i fråga om arten och värdet av tillåtliga förmåner
av representationskaraktär att viss vägledning kan hämtas från vad som
enligt riksskatteverkets anvisningar gäller om avdragsgilla representationskostnader.
Enligt utskottets mening måste beaktas att dessa anvisningar
har helt andra syften än de straffrättsliga reglerna. Deras
betydelse för bedömning av straffansvaret torde därför inskränka sig
till de allmänna upplysningar som de kan ge rörande vad som får
anses normalt på området. Självfallet kan de inte användas när det
gäller att dra gränsen mellan straffbara och straffria beteenden.

Straffskalan

I propositionen har för det föreslagna samordnade mutansvaret behållits
de straff skalor som i dag gäller enligt BrB. Förslaget innebär
alltså för den enskilda sektorn en betydande straffskärpning i förhållande
till vad som gäller enligt IKL. Den mycket vida straffskalan —
från böter till, för grova fall, fängelse i sex år — är en följd av att man
i ett och samma lagrum har sammanfört jämförelsevis obetydliga förseelser
och brott av mycket allvarlig karaktär. För normalfallen av
mut- och bestickningsbrott inom den privata sektorn synes den enligt
utskottets mening mindre väl avpassad. Att lagtekniskt förbehålla straffskalans
högsta del för brott inom den offentliga sektorn förefaller dock
utskottet mindre välbetänkt; med hänsyn till vad ovan sagts om de

JuU 1976/77:17

olika uppgifter och funktioner som fullgörs inom den enskilda sektorn
kan inte uteslutas att angrepp mot de skyddsintressen som motiverat
införande av mut- och bestickningsansvar inom denna sektor kan visa
sig så allvarliga att behov föreligger av en sådan straffskala som upptagits
i propositionen. Med detta förbehåll kan sägas att de högsta
straffsatserna liksom hittills bör anses förbehållna korruptionsförfaranden
i samband med myndighetsutövning eller annan viktig offentlig
verksamhet. Beträffande den enskilda sektorn bör också understrykas
departementschefens uttalande att någon allmän skärpning av de straff
som nu utmäts inom denna sektor inte är avsedd. Med dessa uttalanden
tillstyrker utskottet regeringens förslag såvitt gäller straffsatserna.

Å talsregler

I propositionen föreslås beträffande mut- och bestickningsansvaret
inom den enskilda sektom att åtal skall ske endast om förfarandet angetts
till åtal av arbets- eller uppdragsgivare till den som begått eller
utsatts för korruptionsbrottet eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Utskottet har ingen erinran mot dessa regler. Vid bedömningen
av om åtal är påkallat från allmän synpunkt bör liksom vid otillbörlighetsbedömningen
beaktas styrkan av det skyddsintresse som kränkts av
den misstänkte. Omständigheter som kan göra åtal påkallat från allmän
synpunkt är som departementschefen anför t. ex. att anmälan görs av
konkurrent till arbets- eller uppdragsgivare eller en sammanslutning av
näringsidkare eller konsumenter. Liksom vid prövningen av om brott
föreligger bör vid åtalsprövningen beträffande korruptionsbrott begångna
utomlands och brott där utländska intressen varit företrädda
kunna beaktas praxis i det främmande landet och andra för utlandsaffärer
speciella omständigheter. Om arbets- eller uppdragsgivare beträffande
visst korruptionsbrott anger till åtal endast mottagaren av den
otillbörliga belöningen eller, då mutbrott är för handen, endast den som
erbjudit eller utgett förmånen torde enligt utskottets mening från allmän
synpunkt åtal ofta vara påkallat även beträffande motparten.

Tillämpningsregler

Från mutansvarskommittén och från skilda remissinstansers sida har
understrukits vikten av att rekommendationer utfärdas till ledning för
de enskilda arbets- och uppdragstagarna. Departementschefen uttalar
att sådana rekommendationer kan beslutas i administrativ ordning, och
han finner därför inte skäl att nu gå närmare in på frågan om hur och
av vem rekommendationerna bör utarbetas. Inför utskottet har upplysts
att institutet mot mutor förbereder ett omfattande informationsprogram
vid lagstiftningens genomförande och att det även finns planer på utgivande
av s. k. mutkatekeser inom skilda branscher.

JuU 1976/77:17

Enligt utskottets mening bör ansvaret för att information om den
nya lagstiftningen förs ut till medborgarna i sedvanlig ordning åvila
regeringen. Härvid kan det naturligtvis visa sig lämpligt med samråd
och samarbete med skilda branschorganisationer och institutet mot
mutor. Vad särskilt gäller den enskilda sektorn torde innebörden av
det samordnade mutansvaret svårligen kunna preciseras i s. k. mutkatekeser.
Detta hindrar emellertid inte att det kan vara lämpligt att
man inom enskilda branscher mot bakgrund av den nya lagstiftningen
ser över branschens interna regler och rekommendationer när det gäller
tagande och givande av olika förmåner i samband med tjänsteutövning.
Om så blir fallet förutsätter utskottet att arbets- och uppdragstagarna
samtidigt informeras om att utfärdade rekommendationer inte utgör
bindande besked om var gränsen går mellan godtagbara och otillbörliga
förmåner. Att dra denna gräns är en uppgift för domstolarna i lagtillämpningen.

Ikraftträdande m. m.

Tidpunkten för den nya lagstiftningens ikraftträdande är i propositionen
angiven till den 1 januari 1977. Med hänsyn bl. a. till den tid
som erfordras för information och utbildning rörande den nya lagstiftningen
bör ikraftträdandet bestämmas till den 1 januari 1978.

Den nya lagstiftningen kommer för de rättstillämpande myndigheterna
att innebära svåra bedömningar som kräver ingående kännedom
bl. a. om ekonomiska förhållanden och arbetssättet inom näringslivet.
Om sådan kännedom saknas föreligger stor risk för förseningar och
ojämnhet i bedömningarna hos olika myndigheter. Dessa från rättssäkerhetssynpunkt
icke önskvärda förhållanden aktualiserar frågan om behovet
av särskilda befattningshavare inom polis- och åklagarväsendet
för handläggning av i första hand hithörande mål. Såvitt gäller den s. k.
ekonomiska brottsligheten i övrigt pågår enligt vad utskottet har sig
bekant inom rikspolisstyrelsen och hos riksåklagaren undersökningar
angående utbildning för beivrande av sådan brottslighet. Enligt utskottets
mening bör det i detta sammanhang särskilt prövas om det kan finnas
anledning att utbilda särskilda befattningshavare för handläggning av
mål enligt den nya lagstiftningen om mut- och bestickningsansvaret.

Övrigt

Utöver det anförda föranleder propositionen inga erinringar eller
särskilda uttalanden från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar de genom propositionen 1975/76: 176 fram -

JuU 1976/77:17

lagda förslagen till lag om ändring i brottsbalken och lag om
ändring i lagen (1931: 152) med vissa bestämmelser mot illojal
konkurrens med den ändringen att lagarnas ikraftträdande bestämmes
till den 1 januari 1978.

Stockholm den 3 mars 1977

På justitieutskottets vägnar

ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Jönsson i
Malmö (s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), fru Bergander (s), herr
Raneskog (c), fru Andersson i Kumla (s), herr Winberg (m), fru Wiklund
(c), herr Lidbom (s), fru André (c), fru Johnsson (c), herr Seeerotedt
(s) och fru Andrén (fp).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770047