JulJ 1976/77:15

Justitieutskottets betänkande
1976/77:15

med anledning av propositionen 1975/76: 162 med förslag till lag om
alkoholutandningsprov jämte motioner
Propositionen m. m.

I propositionen 1975/76: 162 har regeringen (justitiedepartementet)
föreslagit riksdagen att anta ett i propositionen framlagt förslag till lag
om alkoholutandningsprov.

I ärendet behandlar utskottet den under den allmänna motionstiden
i år väckta motionen 1975/76: 2100 samt de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1975/76: 2389 och 1975/76: 2390. Motionsyrkandena
redovisas nedan på s. 2.

Behandlingen av ärendet har uppskjutits till innevarande riksmöte
(JuU 1975/76: 40).

Synpunkter på den föreslagna lagstiftningen har inför utskottet lämnats
av företrädare för rikspolisstyrelsen, professorn Leonard Goldberg
och forskarassistenten Leif Persson.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad utskottet anför på s. 3.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är följande.

Förslag till
Lag om alkoholutandningsprov

Härigenom föreskrives följande.

1 § Alkoholutandningsprov får företagas på den som skäligen kan
misstänkas för brott som avses i 4 § lagen (1951: 649) om straff för
vissa trafikbrott. Detsamma gäller annat brott, varå fängelse kan följa,
om provet kan ha betydelse för utredning om brottet.

2 § Alkoholutandningsprov får rutinmässigt företagas på

1. förare av motorfordon som stoppas vid i förväg beordrad trafikkontroll,

2. den som kan antagas under förande av motorfordon ha, med eller
utan skuld, haft del i uppkomsten av trafikolycka,

3. den som kan misstänkas för att under förande av motorfordon
ha begått brott enligt 1—3 § lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott
eller sådan enligt vägtrafikkungörelsen (1972: 603) straffbelagd
förseelse som avser

a. färdhastighet,

b. skyldighet att stanna fordon,

c. skyldighet att ha föreskriven fordonslykta tänd.

Bestämmelserna i första stycket om förare av motorfordon gäller även

förare av terrängmotorfordon, traktor med släpfordon och spårvagn.

1 Riksdagen 1976/77. 7 sami. Nr 15

JuU 1976/77:15

3 § Alkoholutandningsprov företages av polisman. Provtagningen skall
ske på sätt som ej utsätter den på vilken provet företages för allmän
uppmärksamhet. Om särskilda skäl ej föranleder annat, skall provet företagas
i täckt fordon eller inomhus i avskilt rum.

Alkoholutandningsprov enligt 2 § får företagas endast på eller i nära
anslutning till den plats där kontrollen eller polisingripandet äger rum.

4 § Vägrar den på vilken alkoholutandningsprov skall företagas att
medverka till sådant prov får blodprov tagas och läkarundersökning för
utrönande av alkoholpåverkan äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

Motionerna

I motionen 1975/76: 2100 av fru Swartz m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna att förslag till åtgärder för ökad trafiksäkerhet
snarast föreläggs riksdagen innefattande bl. a. permanentning
av den nu tidsbegränsade lagen om försöksverksamhet med alkoholutandningsprov.

I motionen 1975/76: 2389 av herrar Jonsson i Alingsås (fp) och
Norrby (c) hemställs att riksdagen vid sin behandling av propositionen
1975/76: 162 måtte besluta att lagens antagande icke föranleder något
riksdagens medgivande om ändrade riktlinjer för domstolarnas straffpraxis
vid rattfylleri.

I motionen 1975/76: 2390 av herr Winberg m. fl. (m) hemställs att
riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76: 162 beaktar vad
i motionen anförts i vad avser departementschefens meningsyttring om
påföljden för rattfylleri.

Vissa statistiska uppgifter

I tabell 1 nedan redovisas antalet rutinmässiga alkoholutandningsprov
och blodprov under tiden den 1 februari 1975—den 31 oktober 1976
(jfr prop. s. 13, tabell 1).

Tabell 1

	Utandnings- prov	Blodprov	Antal blodprov i pro-cent av antalet utand-ningsprov
Trafikkontroll	474 066	1 112	0,23
Trafikolyckor	54 893	1 876	3,42
Vissa trafikbrott	37 956	1 630	4,29
Totalt	566 915	4 618

JuU 1976/77:15

Tabell 2 nedan anger resultatet av de analyser statens rättskemiska
laboratorium gjort beträffande blodprov som tagits i samband med
rutinmässiga alkoholutandningsprov under tiden den 1 februari 1975—
den 31 oktober 1976 (jfr prop. s. 14, tabell 3).

Tabell 2

	Antal blod- prov	Promille
	under % 0,5	0,5— 0,8	%	0,8— 1,5	%	1,5—	0/ /o
Trafikkontroll Trafikolyckor Vissa trafikbrott	1112 1876 1630	210 101 158	18,9 5,4 9.7	238 145 223	21,4 7,7 13,7	464 555 593	41,7 29,6 36,4	200 1075 656	18,8 57,3 40,2
Totalt	4618	469	10,1	606	13,1	1612	34,9	1931	41,8

I tabell 3 nedan lämnas vissa uppgifter angående rutinmässiga alkoholutandningsprov
som tagits i samband med i förväg beordrade trafikkontroller
under de olika försöksperioderna under tiden den 1 februari
1975—den 31 oktober 1976. Försöksperioden V omfattar tiden den
1 juli—den 31 oktober 1976.

Tabell 3

Försöks- period	Antal alkoholutand-ningsprov som be-dömts positiva	Antal fall av vägran att medverka	Antal tagna blodprov	Antal fall där blodprov ej tagits
I	161	2	148	14
II	796	14	763	47*
III	989	24	970	52
IV	1 690	49	1 636	97
V	1 117	35	1 101	51
Totalt	4 753	124	4 618	261

Anm. Summan av antalet positiva prov (4 753) och antalet vägransfall (124),
4 877, visar antalet personer som medtagits till polisstation eller liknande för
blodprovstagning. Beträffande dessa har blodprovstagning inte kommit till stånd
i 261 fall (5,35 %). (Jfr prop. s. 14 ö.)

1 Skattat tal. Uppgivet, uppenbarligen oriktigt antal är 99. Se prop. s. 9, not 1
Utskottet

I propositionen föreslås att de bestämmelser som finns intagna i den
tidsbegränsade lagen från 1974 om försöksverksamhet med rutinmässiga
alkoholutandningsprov permanentas. Enligt förslaget skall således, utan
att misstanke om trafiknykterhetsbrott föreligger, utandningsprov få tas
på motorfordonsförare vid i förväg beordrade trafikkontroller, vid trafikolyckor
och vid vissa angivna trafiköverträdelser. Bestämmelserna skall
enligt förslaget införas i en lag om alkoholutandningsprov, i vilken också
skall ges regler om alkoholutandningsprov vid misstanke om trafiknykterhetsbrott
eller andra brott. Som förutsättning för utandningsprov

2f Riksdagen 1976/77. 7 sami. Nr 15

JuU 1976/77:15

i dessa fall uppställs att fängelse kan följa på brottet och att frågan om
den misstänktes alkoholpåverkan kan ha betydelse för utredning om
brottet.

Tidpunkten för den föreslagna lagens ikraftträdande är i propositionen
angiven till den 1 juli 1976. I samband med att förevarande ärende
uppsköts till innevarande riksmöte förlängdes giltighetstiden för den
provisoriska lagstiftningen till utgången av år 1976 (JuU 1975/76: 41).

Försöksverksamheten med rutinmässiga alkoholutandningsprov som
pågått sedan den 1 februari 1975 utgör ett led i strävandena att minska
antalet trafiknykterhetsbrott och ytterst också antalet trafikolyckor. Den
statistiska redovisningen från försöksverksamheten visar, att man genom
rutinprovskontrollema kunnat avslöja ett betydande antal onyktra förare
som annars skulle ha undgått upptäckt. För tidsperioden den 1 februari
1975—den 1 oktober 1976 uppgår antalet sådana förare till drygt 4 100.
Antalet rutinprov under samma tid utgör i runt tal 567 000 och antalet
fall, som föranlett blodprovstagning, 4 618. Av blodproven visade 10,1 %
en alkoholkoncentration understigande den straffbara gränsen 0,5 promille,
medan 13,1 % låg mellan 0,5 och 0,8 promille, 34,9 % mellan
0,8 och 1,5 promille samt 41,8 % över 1,5 promille.

De alkoholpåverkade förarnas roll och farlighet i trafiksammanhang
kan belysas av följande siffror ur det statistiska materialet från försöksverksamheten.
Siffrorna gäller andelen utandningsprov som bedömts
som positiva och därför föranlett blodprovstagning i de olika situationer
rutinprov får företas. Denna andel uppgick under tidsperioden den
1 februari 1975—den 1 oktober 1976 vid i förväg beordrade trafikkontroller
till 0,23 %. Motsvarande procenttal i fråga om utandningsprov
i samband med trafikolyckor och vissa trafikförseelser utgjorde 3,42
resp. 4,29. Andelen förare som enligt rutinproven kunde misstänkas för
trafiknykterhetsbrott var alltså 15 resp. drygt 18 gånger så stor vid
olycks- och trafikförseelsekontrollerna som vid de vanliga trafikkontrollema.

Departementschefen uppger i propositionen att starka skäl talar för
att verksamheten med rutinmässiga utandningsprov har en stor allmänpreventiv
effekt. Att så är fallet vinner stöd av de redogörelser för verksamheten
som kontinuerligt lämnats av rikspolisstyrelsen på grundval av
de erfarenheter som rapporterats från de olika försöksområdena och av
uppgifter som lämnats av representanter från styrelsen vid hearing inför
utskottet. De preventiva effekterna bekräftas också av en utvärdering
av verksamheten som gjorts av forskarassistenten Leif Persson, även om
enligt dennes uppfattning dessa effekter nu är i avtagande och i huvudsak
har avseende på den stora kategori av icke alkoholberoende personer
som någon enstaka gång kan göra sig skyldig till överträdelse av
ringa slag.

Från rättssäkerhetssynpunkt är andelen s. k. falskt positiva prov, dvs.
utslag som oriktigt tyder på en blodalkoholhalt över 0,5 promille, av sär -

JuU 1976/77:15

skilt intresse. Utskottet delar departementschefens uppfattning att en andel
sådana prov på ca 10 % — som visats föreligga såväl under försöksverksamhetens
första år som under hela försökstiden — inte kan
anses stötande från rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till att 0,5-gränsen
med all sannolikhet varit uppnådd under körningen i ett inte obetydligt
antal av fallen.

I sammanhanget bör uppmärksammas de prov med utandningsapparater
av en ny typ som utförts under ledning av professor Leonard
Goldberg vid Karolinska institutet. Proven har, enligt vad som uppgivits
för utskottet i samband med en demonstration av apparaturen,
givit utomordentligt goda resultat och kan väntas leda till att apparater
med ännu säkrare mätningsegenskaper inom en snar framtid kan
komma till användning.

Som departementschefen framhåller är det av vikt från integritetsskyddssynpunkt
att utandningsproven företas på sådant sätt att provtagningen
inte kan uppfattas vare sig som ett otillbörligt eller ens ett
särskilt besvärande ingrepp i den personliga integriteten. Av propositionen
och de uppgifter utskottet erhållit vid nyssnämnda hearing framgår
att provtagningen kunnat genomföras på ett smidigt sätt och att allmänhetens
reaktion på verksamheten genomgående varit positiv.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att tillgängliga uppgifter
tyder på att verksamheten med rutinmässiga alkoholutandningsprov har
en preventiv verkan från brottsbekämpningssynpunkt samt att några
hinder mot en sådan verksamhet i trafiksäkerhetens intresse inte möter
från rättssäkerhets- eller integritetsskyddssynpunkt. Utskottet anser sig
därför böra tillstyrka att den nuvarande försöksverksamheten permanentas
med verkan från den 1 januari 1977, då giltighetstiden för den nu
gällande lagen om försöksverksamhet löper ut. Samtidigt vill utskottet
i linje med vad som framkommit vid den ovannämnda utvärderingen av
försöksverksamheten uttala att det, för att en lag som den förevarande
skall få en mer långsiktig, preventiv effekt, torde vara nödvändigt att
risken för att bli utsatt för en kontroll är väsentligt större än vad som
nu är fallet samt att fordonsförarna är medvetna om en sådan större
sannolikhet för upptäckt. Särskilda åtgärder för att öka upptäcktsrisken
när det gäller trafiknykterhetsbrotten erfordras därför. Utskottet
noterar med tillfredsställelse den riksomfattande aktion i sådant syfte
som beslutats av rikspolisstyrelsen för tiden den 1 december 1976—den
31 januari 1977. Aktionen sker på det sättet att den trafikövervakande
verksamheten förstärks och inriktas på i första hand kontroll av förarnas
nykterhet.

I övrigt föranleder den föreslagna nya lagen inga särskilda uttalanden
från utskottets sida.

Utskottets ställningstagande innebär att det i motionen 1975/76: 2100
framställda yrkandet att försöksverksamheten med rutinmässiga utandningsprov
skall permanentas blir tillgodosett.

JuU 1976/77:15

I de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:
2389 och 1975/76: 2390 framställs yrkanden med anledning av vissa uttalanden
av departementschefen i anslutning till ett omnämnande av trafiknykterhetskommitténs
förslag i betänkandet (SOU 1970: 61) Trafiknykterhetsbrott
om ett mera nyanserat påföljdsval i mål om ansvar för
rattfylleri.

Yrkandet i motionen 2389 går ut på att antagandet av lagen om alkoholutandningsprov
inte skall föranleda något riksdagens medgivande om
ändrade riktlinjer för domstolarnas påföljdspraxis i fråga om rattfylleri.
Innebörden av yrkandet i motionen 2390 är att riksdagen skall beakta
att departementschefens meningsyttring om påföljden för rattfylleri inte
kan tillmätas egenskap av motivuttalande till ledning för rättstillämpningen.

Utskottet vill med anledning av motionerna framhålla, att utskottet
utgår från att departementschefen med de i frågavarande uttalandena
ej avsett att styra rättstillämpningen när det gäller val av påföljd i mål
om ansvar för rattfylleri utan endast i detta sammanhang velat notera,
att rättspraxis har utvecklats på visst sätt. Det kan emellertid ej uteslutas
att uttalandena kan komma att påverka domstolarnas påföljdsval
i rattfyllerimålen. För att motverka denna icke avsedda effekt finner utskottet
det vara angeläget att i linje med vad som anförs i motionerna
understryka, att det för rättstillämpningen är av utomordentlig vikt att
ändring av gällande rätt från lagstiftarens sida sker genom föreskrifter
i lag eller genom motivledes gjorda uttalanden i anslutning till antagandet
av ny eller ändrad lagtext och inte genom allmänna uttalanden i lagstiftningsärenden
som inte gäller det lagrum som uttalandena avser.
Med dessa synpunkter anser utskottet motionerna besvarade.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2100 och propositionen
1975/76: 162 antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om alkoholutandningsprov med den
ändringen att ikraftträdandet bestämmes till den 1 januari
1977;

2. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76: 2389 och
1975/76: 2390 godkänner vad utskottet anfört om vissa uttalanden
i propositionen om påföljdsvalet vid rattfylleri.

Stockholm den 9 december 1976

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), herrar Polstam (c), Jönsson i Malmö
(s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), fru Bergander (s), herr Raneskog
(c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Winberg (m), Pettersson i Helsingborg
(s), Lidbom (s), fru André (c), fru Johnsson (c), herr Klöver
(s) och fru Andrén (fp).

JuU 1976/77:15

Reservation

vid 1 i utskottets hemställan

av fru Kristensson (m) och herr Winberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Försöksverksamheten
med” och slutar på s. 5 med ”blir tillgodosett” bort
ha följande lydelse:

Försöksverksamheten med rutinmässiga alkoholutandningsprov har
pågått sedan den 1 februari 1975. Att verksamheten bedrivs endast på
försök sammanhänger med de farhågor från rättssäkerhets- och integritetsskyddssynpunkt
som framförts framför allt med hänsyn till mätningsegenskaperna
hos den apparatur — benämnd Alcotest och Alcolyser
— som används vid utandningsproven.

I det lagstiftningsärende, som ledde fram till försöksverksamheten
(prop. 1974: 154, JuU 1974: 37), uttalade utskottet att angivna apparater
inte möjliggör någon mera noggrann analys av utandningsluften
samt att det hade varit önskvärt att resultatet från pågående utprovning
av nya apparattyper hade förelegat som underlag för en bedömning av
vilken provtagningsmetod som bör användas. I fråga om tillförlitligheten
från rättssäkerhetssynpunkt vid provtagning med Alcotest- och
Alcolyserapparaturen åberopades vissa undersökningar som redovisats
av trafiknykterhetskommittén i dess betänkande (SOU 1970: 61) Trafiknykterhetsbrott.
Enligt undersökningarna uppgick andelen s. k. falskt
positiva prov, dvs. utslag som oriktigt tyder på en blodalkoholhalt över
0,5 °/00» till 1 när blodalkoholhalten understeg 0,30 °/00, och till 8 %,
när blodalkoholhalten var mellan 0,30 och 0,49 °/00. Med stöd av undersökningsresultaten
ansåg utskottet provtagningsmetoderna acceptabla
från rättssäkerhetssynpunkt och tillstyrkte försöksverksamheten. Före
ett framtida slutligt ställningstagande till frågan om rutinmässiga utandningsprov
tedde det sig emellertid enligt utskottet erforderligt att beslutsunderlaget
väsentligt breddades, bl. a. genom prövning av ny apparatur.

Under senare delen av försöksverksamheten har vid sidan av Alcotest-
och Alcolyserapparaturen i viss utsträckning använts en ny apparat,
benämnd Alcometer, för mätning av alkoholpåverkan. Provtagningarna,
som inte lagts till grund för bedömning huruvida blodprov skall
tas eller åberopats som bevis, har enligt vad som uppgivits för utskottet
i samband med en demonstration av apparaturen givit utomordentligt
goda resultat. Undersökningarna och utprovningen är emellertid ännu
inte avslutade. Ytterligare ett eller två års erfarenheter har uppgivits
som önskvärda innan den nya apparaten kan ersätta de nuvarande.

I fråga om tillförlitligheten av prov med Alcotest- och Alcolyserapparaterna
kan av den statistik som redovisats från försöksverksamheten

JuU 1976/77:15

utläsas att 10,1 % av det totala antalet tagna blodprov eller 469 av
4 618 prov har visat en alkoholkoncentration understigande den straffbara
gränsen 0,5 °/00- Beträffande ca 5 % av de personer som medtagits
till polisstation eller liknande har blodprovstagning inte kommit till
stånd, som regel beroende på att förnyat utandningsprov givit negativt
utslag. Håller man sig enbart till de utandningsprov som tagits utan
samband med en trafikolycka eller med trafikbrott, dvs. vid i förväg
beordrade trafikkontroller, visar det statistiska materialet en andel falskt
positiva prov av 18,9 %. Om man härtill lägger de ca 5 % där blodprovstagning
inte kommit till stånd kan man konstatera att ca 24 %
eller i stort sett en fjärdedel av de förare som tvingats underkasta sig
olägenheterna av att medfölja till polisstation eller liknande för läkarundersökning
och blodprovstagning friats av blodprovet eller inte blivit
föremål för provtagning. Den nu konstaterade felprocenten står i bjärt
kontrast till den andel om ca 8 resp. ca 10 % som utskottet år 1974 och
departementschefen i den nu föreliggande propositionen ansett ligga
inom en från rättssäkerhetssynpunkt godtagbar ram.

Även med beaktande av att alkoholhalten hos en del av dessa förare
sannolikt under körningen överstigit 0,5-gränsen, inger enligt utskottets
mening en sådan andel ”oberättigade” ingripanden allvarliga betänkligheter
från rättssäkerhets- och integritetsskyddssynpunkt. Enligt utskottets
mening kan det angivna förhållandet godtas under begränsad tid när det
gäller en försöksverksamhet, för vilken starka trafiksäkerhetsskäl talar,
men svårligen accepteras när det gäller en permanent lagstiftning. Förslaget
i propositionen om införande av en permanent lag om alkoholutandningsprov
bör därför avslås. I avvaktan på att den ovan berörda
nya apparaturen med säkrare mätningsegenskaper kan tas i bruk bör
giltighetstiden för den nuvarande provisoriska lagen förlängas.

Under den fortsatta försöksverksamheten bör liksom hittills en utvärdering
och uppföljning av verksamheten äga rum. Därvid bör särskild
uppmärksamhet ägnas åt frågan om verksamhetens allmänpreventiva
effekt. Utskottet vill härvidlag, utan att närmare gå in på problematiken,
framhålla att utskottet för sin del inte övertygats om riktigheten
i departementschefens påstående härvidlag att ”alla tillgängliga

uppgifter tyder på att verksamheten har en betydande preventiv

verkan från brottsbekämpningssynpunkt”. I själva verket saknas varje
försök att med vetenskapliga metoder belägga ett sådant påstående.

Av utskottets ställningstagande ovan följer att utskottet avstyrker bifall
till motionen 1975/76: 2100.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen

dels avslår det genom propositionen 1975/76: 162 framlagda förslaget
till lag om alkoholutandningsprov och motionen 1975/76:
2100,

JuU 1976/77:15

dels antar följande
Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1974: 829) om försöksverksamhet
med rutinmässiga alkoholutandningsprov

Härigenom föreskrives att lagen (1974: 829) om försöksverksamhet
med rutinmässiga alkoholutandningsprov, vilken gäller till utgången av
år 1976, skall äga fortsatt giltighet till utgången av år 1977.

Särskilt yttrande

vid 2 i utskottets hemställan

av herr Winberg (m):

De i motionerna 1975/76: 2389 och 1975/76: 2390 upptagna uttalandena
av departementschefen angående påföljden för rattfylleri måste
anses mycket anmärkningsvärda. Vad avsikten med dessa uttalanden
har varit framgår inte helt klart. Utskottet har utgått från att någon
avsikt att styra rättstillämpningen genom dessa inte har förelegat och
att departementschefens avsikt endast varit att han velat notera att rättspraxis
utvecklats på visst sätt.

Det är endast med stor tvekan jag kan acceptera den tolkningen. Det
är knappast den som ligger närmast till hands. Det i motionen 2390
citerade avsnittet av departementschefsuttalandet har sådan utformning
att enligt min bedömning mycket talar för att se det som ett avsiktligt
motivuttalande.

Det är utomordentligt viktigt att utskottet nu brännmärker sådana
uttalanden som skulle kunna framstå som försök att få viss rättstilllämpning
till stånd utan ändring i lagtext. I detta fall gäller uttalandena
dessutom en lag som inte berörs av det aktuella lagstiftningsärendet.
Ett förfarande av detta slag torde inte vara förenligt med regeringsformens
stadganden. Vad som i motionen 2390 refereras från olika rättsvetenskapliga
skrifter ger klart belägg för att sådan form av ”lagstiftning”
inte kan accepteras. Det skulle också i det praktiska rättslivet
uppstå mycket stora svårigheter om uttalanden av t. ex. departementschef
kunde ske i efterhand beträffande lagreglers tolkning.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760067