Jordbruksutskottets betänkande

JoU 1976/77: 35

1976/77: 35

med anledning av propositionen 1976/77:118 om utvidgning av
den svenska fiskezonen jämte motion

Propositionen

I propositionen 1976/77: 118 har regeringen (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga inom jordbruksdepartementet upprättat
förslag till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

I propositionen läggs fram förslag till lagstiftning som gör det möjligt
att flytta ut Sveriges fiskegräns längs alla kuster från tolv nautiska mil
ut till mittlinjen i förhållande till främmande stat eller till annan överenskommen
gränslinje. Enligt förslaget skall det ankomma på regeringen
att avgöra när en utflyttning skall ske liksom också vilka områden den
skall omfatta.

Förslaget är främst föranlett av att Norge och EG-staterna har flyttat
ut sina fiskegränser i Nordsjön till 200 nautiska mil, vilket har medfört
svårigheter för svenska fiskare.

Lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrives att 1 § lagen (1950: 596) om rätt till fiske
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §!

Denna lag avser rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium och
svensk fiskezon. I fall som särskilt angivas gäller lagen även svenskt
havsfiske utanför fiskezonen.

Fiskezonen omfattar det havs- Fiskezonen omfattar det havsområde
intill åtta nautiska mil område utanför territorialgränsen
eller 14 816 meter utanför territo- vid Sveriges kuster som regeringen
rialgränsen vid Sveriges kuster bestämmer. Den får dock ej utkora
regeringen bestämmer. sträckas över mittlinjen i förhål lande

till annan stat eller annan
linje varom överenskommelse träffas
med annan stat.

Vad i lagen föreskrives om fiske i allmänt vatten gäller även i fiskezonen,
dock med de begränsningar som föranledas av lagen om kontinentalsockeln.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.
1 Senaste lydelse 1975:176.

1 Riksdagen 1976/77.16 sami. Nr 35

JoU 1976/77: 35

Motionen

I motionen 1976/77:845 av herr Lundkvist m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar om en utvidgning av den svenska fiskezonen i Östersjön
till s. k. mittlinje.

Yttrande från annat utskott

Utskottet har inhämtat yttrande över propositionen 1976/77: 118 och
motionen 1976/77: 845 från utrikesutskottet, vilket yttrande fogas som
bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Lagen (1950: 596) om rätt till fiske (ändrad senast 1975: 1312) avser
enligt 1 § rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium och svensk fiskezon.
I särskilt angivna fall gäller lagen även svenskt havsfiske utanför
fiskezonen. Enligt 1 § andra stycket omfattar fiskezonen det havsområde
intill åtta nautiska mil eller 14 816 meter utanför territorialgränsen
vid Sveriges kuster som regeringen bestämmer. Fisket i allmänt vatten
i havet är i princip förbehållet svenska medborgare. Utlänning som
sedan minst två år är stadigvarande bosatt i Sverige är dock enligt 4 §
första stycket likställd med svensk medborgare i fråga om fiske i allmänt
vatten. I övrigt gäller enligt 4 § andra stycket som huvudregel att
den som inte är svensk medborgare får fiska i allmänt vatten endast
i den mån regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medger
det. Medgivande kan lämnas till grupper av personer, t. ex. medborgare
i visst land. Medgivande kan avse allt fiske eller visst slags fiske.
Enligt 33 f § får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande, bl. a. inom den
svenska fiskezonen. Bestämmelsen ger regeringen möjlighet att föreskriva
inskränkning i fiske, om det behövs t. ex. för att bevara fiskbestånd
eller annars för att främja fisket.

Som redovisas i propositionen 1976/77: 118 har under de senaste åren
fiskbestånden i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt successivt minskat.
Detta har lett till allt hårdare internationella fångstbegränsningar för
att förhindra en utfiskning av viktiga arter. Särskilt kännbara har begränsningarna
i sillfisket under åren 1975 och 1976 varit. Den försämrade
tillgången på sill i Nordsjön har lett till att man inom europeiska
gemenskaperna (EG) och i Norge har beslutat att under minst två månader
år 1977 införa ett totalstopp för sillfiske.

Något fritt fiskevatten finns inte längre i Nordsjön. Norge har fr. o. m.
den 1 januari 1977 inrättat en ekonomisk zon om 200 nautiska mil kring

JoU 1976/77: 35

det norska fastlandet. EG-staterna har från samma tidpunkt gemensamt
utvidgat sina fiskegränser i Nordsjön och Nordatlanten till 200 nautiska
mil. Även på många andra håll i världen har olika stater inrättat zoner
om 200 nautiska mil. Bland dessa kan nämnas Island, Kanada och USA.
Utvidgningarna har skett trots att den allmänna havsrättskonferens som
FN:s generalförsamling sammankallade år 1973 inte har avslutat sitt
arbete. Sovjetunionen har i avvaktan på havsrättskonferensens slutresultat
beslutat utvidga sin fiskej urisdiktion till 200 nautiska mil i vissa
vattenområden.

Det svenska fisket drabbas i första hand av EG-staternas och Norges
åtgärder. Utvidgningarna berör fångstplatser som sedan mycket lång tid
tillbaka har utnyttjats av svenska fiskare från västkusten. Visserligen
har avtal träffats med Norge och EG om ett fortsatt svenskt fiske i
Nordsjön, men avtalen förutsätter årliga förhandlingar om hur stora
fångster som de svenska fiskarna skall få ta upp. Eftersom fiskbestånden
i Nordsjön är överbeskattade och Norge och EG-staterna har stor
fångstkapacitet, går det inte att bortse från att läget kan försämras för
svenska fiskare.

I fråga om fisket i östersjön kommer därtill att Sverige vid förhandlingar
inom ramen för Gdanskkonventionen om fiskekvoter för år 1977
inte har lyckats få en andel som ungefärligen svarar mot omfattningen
av de vattenområden som skulle ingå i en utvidgad svensk fiskezon.
Sverige har därför i januari 1977 inlämnat protest mot vissa rekommendationer
rörande fisket i östersjön för år 1977.

Sveriges fiskares riksförbund har begärt att regeringen snarast vidtar
åtgärder för att utvidga den svenska fiskezonen i östersjön till mittlinjen
i förhållande till främmande stater. Till stöd för sin begäran åberopar
riksförbundet främst de utvidgade zonerna i Nordsjön som enligt riksförbundet
kommer att få allvarliga konsekvenser för svenskt fiske. Det
är därför enligt förbundet nödvändigt att alltmer koncentrera det svenska
fisket till Östersjön, där ju Sverige har en lång kuststräcka och där
fiskbestånden än så länge är relativt goda. Riksförbundet framhåller att
Sverige i god tid måste tillvarata sina intressen i östersjön.

Riksförbundets skrivelse har remissbehandlats. Samtliga remissinstanser
tillstyrker förbundets yrkande eller lämnar det utan erinran.

Med hänsyn till de svenska fiskeintressena anser föredragande statsrådet
det ofrånkomligt att också Sverige nu vidtar förberedelser för att
utvidga den svenska fiskezonen. Den främsta fördelen med en utvidgad
svensk fiskezon är enligt föredraganden att Sverige härigenom skulle
få en större andel av fisket, framför allt i östersjön. En svensk utvidgad
fiskezon till den s. k. mittlinjen i förhållanden till främmande stat skulle
sålunda innebära att betydande områden tillfördes den nuvarande svenska
fiskezonen. Genom en utvidgning skulle utvecklingsmöjligheterna för
det svenska fisket ökas. I propositionen redovisade beräkningar visar

lt Riksdagen 1976177.16 sami. Nr 35

JoU 1976/77: 35

att det skulle finnas möjligheter att i viss utsträckning finna kompensation
i Östersjön för ett eventuellt bortfall av svenskt fiske i Nordsjön.
Eftersom det föreligger olika förutsättningar för fisket och kvalitetsskillnader
i fråga om fisken — bl. a. saknas i östersjön flera fiskarter
som är begärliga för de svenska konsumenterna — kan bortfallet dock
inte utan vidare kompenseras i östersjön. En utvidgning av den svenska
fiskezonen skulle också innebära att Sveriges förhandlingsposition stärks
när det gäller att trygga svenska fiskares möjligheter till fiske i andra
staters fiskezoner eller annars i havsområden som omger Sverige. Vidare
skulle en utvidgad svensk fiskezon motverka att andra stater försöker
kompensera sitt bortfall av fiske i bl. a. Nordsjön genom ett intensifierat
fiske i östersjön, Skagerrak och Kattegatt.

Med hänsyn till bl. a. behovet av förhandlingar både om avgränsningen
och om fiskerättigheter föreslår föredraganden som ett första steg
vid inrättandet av en utvidgad svensk zon att regeringen får det bemyndigande
som behövs för att utvidga fiskezonen.

Enligt propositionen löses lämpligen frågan författningstekniskt genom
att 1 § andra stycket fiskerättslagen ändras. Stycket innehåller nu
regler om att fiskezonen omfattar havsområdet intill åtta nautiska mil
utanför territorialgränsen vid Sveriges kuster. Föredraganden förordar i
enlighet med det nyss anförda att i lagrummet i stället införs ett bemyndigande
för regeringen att inrätta en utvidgad fiskezon. Zonen får
dock inte sträckas utöver mittlinjen i förhållande till främmande stat
eller annan linje varom överenskommelse kan träffas. Ett sådant bemyndigande
innebär att regeringen med denna begränsning får ge föreskrifter
om dels vilka havsområden en utvidgad fiskezon skall omfatta,
dels tidpunkten för utvidgningen, dels avgränsningen i förhållande till
främmande stat.

Som anförs i propositionen torde några ytterligare bestämmelser i
fiskerättslagen med anledning av den nya fiskezonen inte krävas. Samtliga
bestämmelser i lagen som är tillämpliga på fiske i allmänt vatten,
t. ex. om ansvar för olovligt fiske, förverkande och beslag av fiskeredskap
eller fångst, kommer att gälla även för fiske i en utvidgad fiskezon.

Behovet av en utvidgad svensk fiskezon understryks också i den under
allmänna motionstiden väckta motionen 845. Enligt motionen synes en
med omedelbar verkan utvidgad fiskegräns bl. a. vara enda möjligheten
att kompensera det fångstbortfall som det svenska fisket kan beräknas
råka ut för i Nordsjön. Motionärerna kräver att riksdagen omgående
fattar beslut om att den svenska fiskezonen i östersjön skall vidgas till
s. k. mittlinje. Regeringen bör enligt motionärerna överväga om en vidgad
fiskegräns skall omfatta också Kattegatt och Skagerrak.

Utskottet har inhämtat utrikesutskottets yttrande i ärendet. Av sagda
yttrande framgår att det enligt utrikesutskottets mening från utrikespolitiska
utgångspunkter inte finns anledning invända mot en utvidgning av

JoU 1976/77: 35

den svenska fiskezonen till mittlinjen eller annan överenskommen gränslinje,
oaktat FN:s tredje havsrättskonferens som behandlar bl. a. denna
principfråga ännu inte avslutats. Enligt det konventionsutkast som förelåg
vid konferensens fjärde session våren 1976 och som även diskuterats
vid den femte sessionen hösten 1976 skall kuststater ha exklusiv
rätt till fisket i en ekonomisk zon om högst 200 nautiska mil från
kusten. Mittlinjen i östersjön, Kattegatt eller Skagerrak når ingenstans
denna distans från kust- eller baslinjerna. Utan att avvakta havsrättskonferensens
slutresultat har Island, EG-staterna, Norge, Canada och
USA under senare tid inrättat ekonomiska zoner eller fiskezoner upp till
200 nautiska mils bredd i Nordsjön och Nordatlanten. På likartat sätt
har Sovjetunionen beslutat utvidga sin fiskejurisdiktion inom betydande
delar av sina kustområden, senast i Barents hav. I detta sammanhang har
utrikesutskottet även erinrat om att det med anledning av en motion
från 1975/76 års riksmöte ansett sig oförhindrat att i sitt betänkande
UU 1976/77: 11 ge sitt förord för en skyndsam prövning av frågan om
en utvidgning av Sveriges territorialhav från nuvarande fyra till tolv
nautiska mils bredd. Även frågan om territorialhavets bredd står på
dagordningen för den ännu oavslutade havsrättskonferensen, där principen
om ett tolv mils territorialhav emellertid vunnit bred anslutning.
Varken en utvidgning av territorialhavet till tolv sjömils bredd eller av
de ekonomiska zonerna upp till 200 sjömil kunde enligt utrikesutskottets
mening längre anses strida mot internationell rätt sedan havsrätten de
facto ändrats dels genom de principer som utvecklats vid havsrättskonferensen,
dels genom många kuststaters ensidigt företagna eller planerade
utvidgningar. Riksdagen biföll den 16 december 1976 utrikesutskottets
hemställan att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört i denna fråga.

Med tanke på de fiskezonsutvidgningar som redan vidtagits av andra
fiskenationer även i vårt närområde och som lett till betydande avbräck
för den svenska fiskerinäringen finner utrikesutskottet det både legitimt
och påkallat att Sverige — i den utsträckning som geografiska och andra
förhållanden medger — för egen del vidtar motsvarande åtgärder runt
sina kuster. Det i propositionen förutskickade tillvägagångssättet, dvs.
via en lagändring som ger regeringen fullmakt att efter förhandlingar
med berörda grannländer närmare fastställa vilka områden utvidgningen
skall omfatta samt tidpunkten härför, framstår som det naturliga.

Jordbruksutskottet finner för sin del starka skäl för att utvidga den
svenska fiskezonen i såväl Östersjön som Skagerrak och Kattegatt. Som
i det föregående redovisats har olika faktorer medverkat till att förutsättningarna
för det svenska havsfisket radikalt förändrats under de senaste
åren.

I och för sig är det beklagligt att utvecklingen blivit sådan att det

JoU 1976/77: 35

framstått som nödvändigt att ta upp frågan om en utvidgad svensk fiskezon.
Självfallet hade det, som föredragande departementschefen också
anfört, varit att föredra om resultatet av FN:s havsrättskonferens hade
kunnat avvaktas och en internationellt godtagbar reglering kunnat nås
i samförstånd. Men situationen har nu utvecklats därhän att en fortsatt
avvaktande hållning från svensk sida riskerar att skada det svenska fisket
i grunden.

Som föredraganden framhåller är det i enlighet med Sveriges traditionella
inställning i liknande sammanhang angeläget att eftersträva att
en utvidgning av fiskegränsema så långt möjligt vidtas i samförstånd
med berörda strandstater. Av propositionen framgår att regeringen har
tagit initiativ till förhandlingar i vår i fråga om gränsdragning och fiskerättigheter
med Sovjetunionen, Polen och Tyska demokratiska republiken.
Diskussioner har också upptagits med Finland och Danmark.

Utskottet har under förhandenvarande omständigheter i princip inte
något att invända mot att den svenska fiskezonen utvidgas till den s. k.
mittlinjen i förhållande till främmande stat. Med hänsyn till bl. a. behovet
av förhandlingar i många skiftande frågor med de olika grannstaterna
både om avgränsningen och om fiskerättigheter tillstyrker utskottet
i likhet med utrikesutskottet regeringens förslag till ändring i 1 §
lagen om rätt till fiske som innebär att regeringen bemyndigas att inom
av riksdagen angiven ram bestämma den närmare omfattningen av en
utvidgad fiskezon. Utskottet vill framhålla att lagrummet i dess nuvarande
lydelse har motsvarande principiella uppbyggnad. Mot bakgrund
av de överläggningar med andra stater som regeringen har tagit
initiativ till och av den allmänna utvecklingen på fiskets område bör regeringen
ta ställning till när och i vilken omfattning utvidgningen bör
ske för att på bästa sätt tillgodose det svenska fiskets intressen. Regeringen
kan med stöd av ett sådant bemyndigande inrätta en utvidgad
fiskezon längs hela kusten eller endast i vissa områden. Regeringen kan
också besluta om en successiv utvidgning av fiskegränserna i olika kustavsnitt
efter hand som avgränsningsproblemen får sin lösning. En annan
möjlighet är att vid en utvidgning göra vissa undantag för områden där
avgränsningen ännu inte är klar.

Utskottet, som noterar att överläggningar i ämnet har påbörjats med
berörda stater, förutsätter att regeringen med kraft fullföljer redan inledda
förhandlingar och övriga initiativ i syfte att så snart som möjligt
genomföra den åsyftade fiskezonsutvidgningen. Som utrikesutskottet anför
är det angeläget att förhandlingsarbetet bedrivs med all den kraft och
skyndsamhet som omständigheterna medger. Skulle förhandlingarna visa
sig icke leda till önskat resultat torde ett ensidigt beslut om en utvidgad
fiskezon få vidtas. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motionen finner utskottet inte erforderlig.

JoU 1976/77: 35

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att

1. riksdagen antar inom jordbruksdepartementet upprättat förslag
till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,

2. motionen 1976/77:845 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 maj 1977

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Lundkvist (s), Jonasson (c),
Wictorsson (s), Andersson i Ljung (m), Olsson i Edane (s), fru Fredrikson
(c), herrar Adolfsson (m), Alftin (s), Johansson i Vrångebäck (m),
Karlsson i Malung (s), Johnsson i Mölndal (c), Johansson i Simrishamn
(s), fru Radesjö (s) och herr Lindahl i Hamburgsund (fp).

Reservation

av herrar Lundkvist, Wictorsson, Olsson i Edane, Alftin, Karlsson i
Malung, Johansson i Simrishamn och fru Radesjö (alla s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Sorn föredraganden”
och slutar med ”inte erforderlig” bort ha följande lydelse:

Av propositionen framgår att regeringen av detta skäl har tagit initiativ
till förhandlingar i vår i fråga om gränsdragningar och fiskerättigheter
med Sovjetunionen, Polen och Tyska demokratiska republiken.
Diskussioner har upptagits med Finland och Danmark.

Utskottet anser för sin del att — i överensstämmelse med vad som
anförs i motionen 845 och som även förordas av minoriteten i utrikesutskottet
— en omedelbar utflyttning av fiskegränsen i östersjön till
mittlinje är nödvändig för att man skall kunna undvika att svenska fiskarintressen
allvarligt skadas.

För att göra denna omedelbara utflyttning av fiskegränsen möjlig tillstyrks
den i propositionen förordade ändringen i lagen om rätt till fiske.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77: 845 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

JoU 1976/77: 35

Bilaga

Utrikesutskottets yttrande
1976/77: 5 y

med anledning av prop. 1976/77:118 om utvidgning av den svenska
fiskezonen jämte motion

Till jordbruksutskottet

Genom beslut den 13 maj 1977 har jordbruksutskottet hemställt om
skyndsamt yttrande från utrikesutskottet över propositionen 1976/77:
118 om utvidgning av den svenska fiskezonen samt över den fristående
motionen 1976/77: 845 av herr Lundkvist m. fl. (s) om utvidgning av den
svenska fiskezonen i östersjön.

I propositionen har framlagts förslag till sådan lagstiftning som gör
det möjligt att flytta ut Sveriges fiskegräns längs alla kuster från tolv
nautiska mil ut till mittlinjen i förhållande till främmande stat eller
till annan överenskommen gränslinje. Enligt regeringens förslag skall
det ankomma på regeringen att avgöra när en utflyttning skall ske liksom
också vilka områden den skall omfatta.

I motionen, som väckts under den allmänna motionstiden och före
propositionens avlämnande, har föreslagits att riksdagen beslutar om en
utvidgning av den svenska fiskezonen i östersjön till s. k. mittlinje.

Såväl propositionen som motionen motiveras av omsorg om de svenska
fiskeintressena, som blivit lidande av motsvarande utvidgningsåtgärder
från andra staters sida i Nordsjön.

Enligt utskottets mening finns det från utrikespolitiska utgångspunkter
inte anledning invända mot en utvidgning av den svenska fiskezonen
till mittlinjen eller annan överenskommen gränslinje, oaktat FN:s tredje
havsrättskonferens som behandlar bl. a. denna principfråga ännu inte avslutats.
Enligt det konventionsutkast som förelåg vid konferensens fjärde
session våren 1976 och som även diskuterats vid den femte sessionen
hösten 1976 skall kuststater ha exklusiv rätt till fisket i en ekonomisk
zon om högst 200 nautiska mil från kusten. Mittlinjen i östersjön, Kattegatt
eller Skagerrak når ingenstans denna distans från kust- eller baslinjerna.
Utan att avvakta havsrättskonferensens slutresultat har Island,
EG-staterna, Norge, Canada och USA under senare tid inrättat ekonomiska
zoner eller fiskezoner upp till 200 nautiska mils bredd i Nordsjön
och Nordatlanten. På likartat sätt har Sovjetunionen beslutat utvidga
sin fiskejurisdiktion inom betydande delar av sina kustområden,
senast i Barents hav.

I detta sammanhang vill utskottet även erinra om att det med anled -

JoU 1976/77: 35

ning av en motion från 1975/76 års riksmöte ansett sig oförhindrat att i
sitt betänkande UU 1976/77: 11 ge sitt förord för en skyndsam prövning
av frågan om en utvidgning av Sveriges territorialhav från nuvarande
fyra till tolv nautiska mils bredd. Även frågan om territorialhavets
bredd står på dagordningen för den ännu oavslutade havsrättskonferensen,
där principen om ett tolv mils territorialhav emellertid vunnit
bred anslutning. Varken en utvidgning av territorialhavet till tolv sjömils
bredd eller av de ekonomiska zonerna upp till 200 sjömil kunde,
enligt utskottets mening, längre anses strida mot internationell rätt sedan
havsrätten de facto ändrats dels genom de principer som utvecklats vid
havsrättskonferensen, dels genom många kuststaters ensidigt företagna
eller planerade utvidgningar. Riksdagen biföll den 16 december 1976 utskottets
hemställan att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört i denna fråga.

Med tanke på de fiskezonsutvidgningar som redan vidtagits av andra
fiskenationer även i vårt närområde och som lett till betydande avbräck
för den svenska fiskerinäringen finner utskottet det både legitimt
och påkallat att Sverige — i den utsträckning som geografiska och andra
förhållanden medger — för egen del vidtar motsvarande åtgärder runt
sina kuster. Det i propositionen förutskickade tillvägagångssättet, dvs.
via en lagändring som ger regeringen fullmakt att efter förhandlingar
med berörda grannländer närmare fastställa vilka områden utvidgningen
skall omfatta samt tidpunkten härför, framstår som det naturliga.

Utskottet finner det angeläget att förhandlingsarbetet bedrivs med all
den kraft och skyndsamhet som omständigheterna medger. Skulle förhandlingarna
visa sig icke leda till önskat resultat, torde ett ensidigt beslut
om en utvidgad fiskezon få övervägas. Utskottet har uppmärksammat
att överläggningar i utvidgningsfrågan inletts med berörda stater.

Mot angivna bakgrund vill utrikesutskottet för sin del tillstyrka propositionens
förslag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske. Med
det anförda torde motionen 845 samtidigt få anses besvarad.

Stockholm den 25 maj 1977

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande: herr Hernelius (m), fru Lewén-Eliasson (s), herr förste vice
talmannen Bengtson (c), herr Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad
(c), herrar Palm (s), Åberg (fp), Göransson (s), fruar Jonäng (c), Sundberg
(m), herrar Ericson i Örebro (s), Korpås (c), fru Sigurdsen (s), herrar
Wirmark (fp) och Lidbom (s).

JoU 1976/77: 35

Avvikande mening

av fru Lewén-Eliasson, herrar Adamsson, Palm, Göransson, Ericson i
Örebro, fru Sigurdsen och herr Lidbom (samtliga s) som anför:

Vi har ingen erinran mot de föreslagna ändringarna i lagen om rätt
till fiske. Därmed är emellertid frågan inte uttömd. I överensstämmelse
med vad som föreslås i motionen 845 anser vi nämligen att riksdagen
bör hemställa hos regeringen att omedelbart föranstalta om en utflyttning
av fiskegränserna i östersjön. Så snabba resultat kan inte väntas av
de pågående förhandlingarna om fiskezoner med Danmark och Sovjetunionen
att en utflyttning utan stor skada för svenska fiskeintressen kan
anstå tills förhandlingarna slutförts. Om man vill undvika att förhandlingarna
kompliceras genom att vi nu går fram med ett ensidigt svenskt
beslut, är det ingenting som hindrar att de kontroversiella områdena
t. v. läggs ut som ”gråa” områden och att mittlinjen i övrigt får gälla
som fiskegräns.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 7700S*