FöU 1976/77:13

Försvarsutskottets betänkande
1976/77:13

med anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av
säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling samt
propositionen 1976/77:100 jämte motioner

I betänkandet behandlas förslag som regeringen - efter föredragning av
statsministern samt av statsråden Kronmark, Burenstam Linder, Troedsson,
Turesson, Wikström, Ahlmark och Gustavsson - har förelagt riksdagen i
propositionen 1976/77:74. Vidare behandlas vissa förslag i propositionen
1976/77:100 bilagorna 7 (försvarsdepartementet) och 14 (handelsdepartementet).
Flertalet förslag i propositionen 1976/77:100 bilaga 7 har riksdagen redan
behandlat (FöU 1976/77:9, rskr 1976/77:154).

81 motionsyrkanden behandlas i betänkandet. Motionerna är väckta
antingen under den allmänna motionstiden i januari 1977 eller med
anledning av propositionen 1976/77:74. En sammanställning av alla
motionsyrkanden återfinns i bilaga 1. Av bilagan framgår var i betänkandet
de olika yrkandena behandlas.

Vid beredningen av propositionen 1976/77:74 har försvarsutskottet
hemställt om yttranden från andra utskott enligt följande:

Statsministerns anförande Utrikesutskottet

Bilaga 1 såvitt avser säkerhetspolitiken

(försvarsdepartementet) Utrikesutskottet

Bilaga 2 såvitt avser riktlinjer för det

ekonomiska försvarets fortsatta
utveckling (handelsdepartementet) Näringsutskottet

Bilaga 3 (socialdepartementet) Socialutskottet

Bilaga 4 (kommunikationsdepartementet) Trafikutskottet

Bilaga 5 (utbildningsdepartementet) Kulturutskottet

Bilaga 6 (jordbruksdepartementet) Jordbruksutskottet

Bilaga 7 (arbetsmarknadsdepartementet) Arbetsmarknadsutskottet

Bilaga 8 (kommundepartementet) Civilutskottet

Inkomna yttranden redovisas i bilagorna 2-7.

Under arbetet med betänkandet har inför utskottet lämnats upplysningar
av företrädare för utrikes-, försvars-, handels- och kommundepartementen
j samt av personer i ledande ställning inom det militära försvaret, civilförsvaret,
det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret.

1 Riksdagen 1976/77. 10 sami Nr 13

FöU 1976/77:13

1. Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Regeringen häri propositionen 1976/77:74 (s. 4-8) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad statsministern har anfort om säkerhetspolitiken och
totalförsvaret.

Statsministern

Statsministern slår fast att det svenska samhället präglas av en djup och
grundläggande värdegemenskap. Denna vidmakthålls och stärks genom att
sådana ekonomiska och sociala villkor förverkligas som motsvarar det
svenska folkets önskningar och strävanden. Den inre stabilitet, som en sådan
utveckling av hela samhället skapar, förblir en väsentlig förutsättning för att
statsmakterna skall kunna föra en fast politik både i fred och i krig.

Statsministern återger den beskrivning av målet för Sveriges säkerhetspolitik
som har gällt sedan år 1968 och uttalar att detta mål skall gälla alltjämt.
Vår säkerhetspolitik byggs upp genom en samverkan mellan utrikespolitiken,
försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor,
handelspolitiken och biståndspolitiken.

Sverige har för sin säkerhet valt en alliansfri politik som syftar till
neutralitet i krig. Att landet under en lång period kunnat hålla sig utanför krig
har enligt statsministern bidragit till att fast förankra denna politik hos det
svenska folket. Vårt lands möjligheter att även i framtiden stå utanför krig
och allvarliga konflikter med bibehållen frihet och självständighet främjas
bäst genom neutralitetspolitiken. Denna ökar också våra möjligheter att i
olika sammanhang verka för en bättre och fredligare värld.

Den svenska neutralitetspolitiken är inte internationellt garanterad eller
fastslagen i överenskommelse med annan stat. Sverige har själv valt och
utformat sin säkerhetspolitiska linje. Dess trovärdighet vilar främst på vår
fredstida utrikes- och försvarspolitik.

En väsentlig förutsättning för neutralitetspolitiken är att omvärlden har
förtroende för vår vilja och respekt för vår förmåga att orubbligt hålla fast vid
den valda linjen. För att denna avsikt skall bli klart förstådd och respekterad
krävs enligt statsministern att politiken inte görs beroende av tillfälliga
faktorer utan förs med konsekvens och fasthet. Internationella bindningar
som gör det omöjligt att iaktta neutralitet i krig kan inte accepteras.

Sverige strävar efter att skapa ökad respekt för varje nations frihet och
sjävbestämmanderätt. Vi verkar även för social och ekonomisk rättvisa,
politisk avspänning, militär nedrustning samt för omfattande och förtroendefullt
samarbete över gränserna. En värld i varaktig fred kan endast
förverkligas om dessa strävanden förblir starka. Varje steg mot en ökad
internationell säkerhet främjar även förverkligandet av vårt eget säkerhetspolitiska
mål.

Det krävs enligt statsministern samlade internationella insatser om vi skall

FöU 1976/77:13

nå en värld i varaktig fred. En sådan värld kan inte förverkligas enbart genom
nationella åtgärder. Sveriges engagemang i det internationella fredsarbetet
står alltså inte i motsatsförhållande till strävandena att stödja den svenska
alliansfria politiken genom ett allsidigt sammansatt totalförsvar. En grundläggande
förutsättning för att Sverige på olika sätt skall kunna verka för en
bättre värld är att landets självständighet bevaras.

Maktbalansen mellan stormakterna väntas bestå under överskådlig tid.

1 internationella krissituationer kommer därför stormakternas styrkor att
främst bindas mot varandra. Angrepp mot Sverige eller delar av svenskt
område bedöms i sådana situationer inte vara av primärt intresse för en
stormakt. Skulle ett sådant angrepp ändå övervägas, begränsas den styrka
en angripare kan sätta in mot oss genom att huvuddelen av hans resurser
måste avdelas mot huvudmotståndaren. Även ett litet land som Sverige
har därför förmåga att bygga upp och vidmakthålla ett försvar som kan
ge ett respektingivande stöd för dess säkerhetspolitik. Vårt totalförsvar bör
- uttalar statsministern - även i fortsättningen utformas så att det vid kriser
och konflikter i Europa mellan stormaktsblocken har sådan styrka, sammansättning
och beredskap att hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige
inte av någon kan bedömas vara lönsamt. Då har totalförsvaret den avsedda
fredsbevarande förmågan.

En stat som överväger angrepp mot Sverige måste vara övetygad om vår
vilja och förmåga att vid angrepp bjuda segt motstånd i varje del av landet. Vi
måste därför enligt statsministern inge respekt för vår förmåga att leda, utbilda
och utrusta vårt totalförsvar, så att möjligheterna att lyckas i ett angrepp
mot vårt land framstår som ovissa. Totalförsvaret måste därför ha en sådan
sammansättning och en sådan styrka att ingen till följd av brister i detta
misstror allvaret i vår politik. Det militära försvaret måste dessutom vara
så utformat att dess uteslutande defensiva syfte klart framgår.

Anskaffning av materiel som är väsentlig för försvaret får inte försätta
Sverige i en beroendeställning till andra länder av sådan art att den kan
utnyttjas för påtryckningar.

Kombinationen av en fast, förtroendeingivande utrikespolitik och ett
starkt totalförsvar bör enligt statsministern kunna inge stormakterna respekt
för Sveriges neutralitetsvilja och förmåga att stå emot påtryckningar och
andra aggressiva handlingar. Det måste stå klart för alla att vi menar allvar
med vår neutralitetspolitik och att vi målmedvetet upprätthåller ett sådant
totalförsvar som ingen kan bortse från i ett kris- eller krigsläge. Våra
långsiktiga försvarsbeslut skall enligt statsministern ses som ett uttryck för
denna målmedvetenhet.

Vårt totalförsvar har stor betydelse redan i fred. Väsentliga försvagningar
av det svenska försvarets styrka i förhållande till omvärlden kan rubba stabiliteten
och balansen i Nordeuropa. En fast och konsekvent svensk utrikesoch
försvarspolitik främjar freden och stabiliteten i norra Europa.

Statsministern uttalar att ett militärt angrepp till sina konsekvenser är det

FöU 1976/77:13

allvarligaste hotet mot vår säkerhet och att försvar mot invasion därför måste
vara totalförsvarets viktigaste uppgift. Dess fredsbevarande förmåga beror
därför alltjämt främst på styrkan hos det militära försvaret. Samhällsutvecklingen
i alla industrialiserade länder gör emellertid att känsligheten för andra
slags hot och påtryckningar ökar. Härtill kommer att framtida krig och kriser
kan i ökad utsträckning och på annat sätt drabba hela samhället och hela
befolkningen. Därav följeratt totalförsvaret skall ses som en del av samhället
och att samhällsutvecklingen även fortsättningsvis skall ske så att rimlig
hänsyn tas till totalförsvarets behov. Därigenom begränsar vi vår sårbarhet
och ökar vår säkerhet.

Vårt totalförsvar är ett uttryck för vår vilja att §lå vakt om nationens
säkerhet och oberoende. Totalförsvaret är därför, uttalar statsministern, en
hela folkets angelägenhet och bygger på att varje medborgare efter förmåga
bidrar till landets försvar. Detta tillgodoses bl. a. genom den allmänna
värnplikten, civilförsvarsplikten och andra former av tjänstgöringsskyldighet.
De frivilliga försvarsorganisationerna och våra folkrörelser har också stor
betydelse för totalförsvarsidéns förankring i samhället.

Med en sådan syn på totalförsvaret blir det naturligt att i största möjliga
utsträckning samordna militära och civila funktioner. Ett led i denna strävan
är att civila myndigheter som har ett ansvar i fred behållef detta i kris- eller
krigslägen. Genom en sådan samordning förankras totalförsvaret ytterligare i
samhället.

Under en lång tid har det rått stor enighet i vårt land om inriktningen av vår
säkerhetspolitik och behovet av ett starkt och respektingivande totalförsvar.
Detta har bl. a. inneburit enighet om att årligen avsätta en avsevärd del av
samhällsresurserna för försvarsändamål. Det förhållandet att vår säkerhetspolitik
har ett brett folkligt stöd tillmäter statsministern det största värde.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna

1976/77:1452 av herrar Hagel (-)och Lövenborg (—jsåvitt gäller yrkandet 1 att
riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla att garantier erhålls från NATO
och Warszawapakten i det syfte som avses i motionen.

1976/77:1504 av herr Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 1 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
svenska säkerhetspolitiken.

Utskottet

Omsorgen om det egna landets yttre trygghet är ett grundläggande drag i
alla nationers politik. Det svenska samhället präglas av en djup och
grundläggande värdegemenskap och det finns - som statsministern uttalar -ett överväldigande stöd i folkmeningen för säkerhetspolitikens grundprinciper.

FöU 1976/77:13

Det yttersta syftet med Sveriges säkerhetspolitik har alltsedan 1968
uttryckts på följande sätt:

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders,syftar till att bevara landets
oberoende. Värt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i
former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom
våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt,
socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt
i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig
utveckling.

Liksom statsministern och utrikesutskottet (bil. 2) anser försvarsutskottet
att detta mål skall gälla alltjämt. Vår säkerhetspolitik bygger på och
förutsätter en samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår
politik i internationella nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken.
Vi skall sträva efter att skapa ökad respekt för varje nations frihet och
självbestämmanderätt och verka för social och ekonomisk rättvisa, politisk
avspänning, militär nedrustning samt för omfattande och förtroendefullt
samarbete över gränserna. Sverige bör även i fortsättningen på allt sätt sträva
efter att stärka Förenta nationerna i organisationens arbete att söka förebygga
och lösa internationella konflikter.

Sverige har för sin säkerhet valt en alliansfri politik som syftar till
neutralitet i krig. Om det blir krig i vår omvärld har vi att själva svara för vår
säkerhet och vårt oberoende.

För att nå sitt säkerhetspolitiska mål behöver Sverige fortfarande ett efter
sina förhållanden starkt totalförsvar.

Motionen 1504 (s) innehåller ett yrkande om säkerhetspolitiken. Motionärerna
hävdar att regeringen till namnet ansluter sig till förslagen om
säkerhetspolitikens inriktning i försvarsutredningens första betänkande men
i praktiken gör sådana avvikelser att man kan tala om en annan värdering och
avvägning av säkerhetspolitikens instrument. Utskottet kan liksom utrikesutskottet
inte dela denna mening. Både grunderna för vår säkerhetspolitik -angivna av statsministern - och säkerhetspolitikens närmare inriktning,
beskriven av försvarsministern efter samråd med utrikesministern, innebär
och bör innebära en fortsättning av vad som har gällt under lång tid. Den
motsättning som anges i motionen 1504 föreligger inte, anser utskottet.
Riksdagen bör därför inte uttala sig enligt motionsförslaget.

I propositionen uttalar statsministern att den svenska neutralitetspolitiken
inte är internationellt garanterad eller fastslagen i traktat. Sverige har själv
valt och utformat sin säkerhetspolitiska linje. Dennas trovärdighet är alltså
inte beroende av internationella garantier.

I motionen 1452 (-) hävdas att det nu bör vara dags för Sverige att kräva
garantier från de båda militärblocken för att skapa ökad trygghet. Motionärerna
anser att det måste vara av obestridligt värde för vårt land om man
kunde få garantier där man från båda blockens sida förpliktar sig att avstå från
varje försök att nu eller i framtiden kränka Sveriges neutralitet och nationella

FöU 1976/77:13

självständighet, att förbinda sig att gentemot Sverige inte använda våld eller
hot om våld och att på allt sätt respektera vår suveränitet även i en annorlunda
och mera skärpt internationell situation.

Utrikesutskottet erinrar i sitt yttrande till försvarsutskottet om att Sverige
för sin del har avvisat tanken att skriva in neutraliteten i något internationellt
avtal och därigenom råka i något slags beroendeförhållande till militära
allianser eller stormakter. Med hänvisning till utrikesutskottets yttrande (bil.
2) avstyrker försvarsutskottet bifall till det nu aktuella motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1452, yrkandet 1,

2. att riksdagen med avslag på motionen 1976/77:1504, yrkandet 1
i denna del, lämnar utan erinran vad statsministern har anfört
om säkerhetspolitiken och totalförsvaret.

2. Den svenska säkerhetspolitiken

Regeringen har i propositionen 1976/77:74 (bil. 1 s. 9-41) berett riksdagen
tillfälle att avge yttrande över vad föredragande statsrådet har anfört om
säkerhetspolitiken.

Föredragande statsrådet

1974 års försvarsutredning har redovisat sina bedömningar av den
internationella utvecklingen i betänkandet Säkerhetspolitik och totalförsvar
(SOU 1976:5). I samma betänkande lämnade utredningen förslag till riktlinjer
för den svenska säkerhetspolitiken.

Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet behandlar föredragande
statsrådet (försvarsministern) den internationella utvecklingen och inriktningen
av den svenska säkerhetspolitiken.

Beträffande den internationella utvecklingen berör försvarsministern
bl. a.

o vilka stater som kan karakteriseras som supermakter
o avspänningspolitiken
o de strategiska vapnen
o de konventionella styrkorna
o intressemotsättningarna mellan supermakterna
o samarbetet mellan Förenta staterna och Västeuropa
o Sovjetunionens relationer till bundsförvanter och till Kina
o Mellanöstern och södra Afrika
o förhållandena i Centraleuropa
o det nordiska området
° utvecklingsländernas situation
o Förenta nationernas betydelse

° strävandena efter rustningsbegränsning och nedrustning.

FöU 1976/77:13

Beträffande inriktningen av säkerhetspolitiken berör
försvarsministern bl. a.
o syftet med Sveriges säkerhetspolitik
o Sveriges engagemang i det internationella fredsarbetet
o inriktningen av vår säkerhetspolitik
o vår neutralitetspolitik
o omvärldens tilltro till vår deklarerade politik
o totalförsvaret som stöd för säkerhetspolitiken
o Sveriges engagemang i det internationella fredsarbetet
o stabiliteten i det nordiska området
o totalförsvarets fredsbevarande förmåga
o utgångspunkterna för försvarsplaneringen
° totalförsvarets styrka och sammansättning.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna

1976/77:1452 av herrar Hagel (-)och Lövenborg (—) såvitt gäller yrkandet 2 att
riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om initiativ till samnordiska
överläggningar i syfte att proklamera Norden som en kärnvapenfri zon.

1976/77:1504 av herr Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 1 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
svenska säkerhetspolitiken.

1976/77:1521 av fru Theorin (s)och fröken Öhrsvik (s) såvitt gäller yrkandet
att riksdagen beslutar avslå propositionen 1976/77:74 (yrkandet 1) samt
andrahandsyrkandet att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om säkerhetspolitikens mål och metoder
(andrahandsyrkandet 3).

1976/77:1522 av fru Theorin (s) och fröken Öhrsvik (s) såvitt gäller yrkandet 1
att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en säkerhetspolitisk
utredning - ej underordnad försvarsdepartementet - med förändrad studiemetodik
och planeringsunderlag enligt vad som anförs i motionen.

Utskottet

I propositionen redogörs för grunderna beträffande försvarets planeringssystem
och för huvuddragen av de säkerhetspolitiska studier som har
genomförts. Härvid sammanfattas de angrepps- och krisfall som regeringen
har anvisat att ligga till grund för myndigheternas studier i ett långt

perspektiv.

Angreppsfall och krisfall är beskrivningar av tänkbara internationella
utvecklingar som leder till angrepp mot Sverige eller annan påfrestning för

vårt land.

FöU 1976/77:13

De angreppsfall som har utnyttjats i planering och studier förutsätter skilda
angripare och leder till risk för angrepp mot olika delar av landet. Angreppsfallen
varieras när det gäller antaganden om en angripares militära resurser
och hur dessa utnyttjas.

Försvarsutredningen har gjort bedömningar av den internationella, politiska
och ekonomiska utvecklingen, om det svenska fredssamhället och angående
tänkbara hot mot Sveriges säkerhet. 1 sistnämnda avseende anser försvarsutredningen
att supermakterna även i framtiden kommer att sträva efter att
förhindra en militär konfrontation i Europa. Riskerna för krig mellan öst och
väst i Europa bedöms därför komma att förbli förhållandevis små. Detta
innebär emellertid inte att motsättningarna skulle försvinna utan betyder att
parterna söker främja sina intressen med andra medel på lägre konfliktnivå.
Det faktum att stora militära styrkor står ständigt beredda mot varandra
innebär en latent risk. Supermakternas globala intressen och kamp om
resurser innebär risk att bli indragna i lokala konflikter, vilka därmed kan
trappas upp till en konfrontation mellan supermakterna. Om försöken att få
till stånd en mera rättvis fördelning av de ekonomiska résurserna i världen
misslyckas, finns enligt utredningen allvarlig risk för en förändring av uländernas
politik och - framför allt på längre sikt - hot av nya slag mot
industriländernas villkor.

När det gäller förutsättningar för krig i Europa behandlar försvarsutredningen
den vapentekniska utvecklingen och dess olika konsekvenser,
försvarsekonomiska problem och militära styrkeförhållanden. På grundval
härav görs bedömningarom uppkomst och utveckling av konflikter i Europa.
Försvarsutredningen har också diskuterat de anspråk som bör ställas på
svenskt totalförsvar med hänsyn till olika typer av tänkbara konflikter och
krig.

Försvarsutredningen har anfört att man aldrig med någon exakthet kan
bedöma hur starkt ett svenskt försvar behöver vara för att verka krigsavhållande.
Det beror på den militärpolitiska situationen. Överväganden om
erforderlig styrka hos försvaret måste därför innefatta bedömningar av vilka
risker man är beredd att ta.

Enligt försvarsutredningen spelar vår utrikespolitik och vårt totalförsvaren
viktig roll för att vidmakthålla stabiliteten i det nordiska området. Sveriges
alliansfria ställning förhindrar att maktblocken i detta område direkt ställs
mot varandra. För att Sveriges alliansfria politik skall respekteras och landets
oberoende i längden bevaras behövs enligt utredningen stöd av en aktiv
utrikespolitik och ett starkt totalförsvar.

Försvarsministern behandlar dels den internationella utvecklingen, dels
inriktningen av vår säkerhetspolitik.

Beträffande den internationella utvecklingen uttalar försvarsministern
att förhållandet mellan de båda supermakterna Förenta staterna
och Sovjetunionen präglas såväl av avspänningstendenser som av mer eller
mindre latenta intressemotsättningar.

FöU 1976/77:13

Avspänningspolitiken är grundad bl. a. på den alltmer framträdande
strategiska jämvikten mellan Förenta staterna och Sovjetunionen. Den har
enligt försvarsministern skapat ett nytt psykologiskt klimat i relationerna
mellan supermakterna. Därigenom har vissa mycket känsliga internationella
problem kunnat regleras. Denna utveckling var en förutsättning för inledandet
av konferensen om säkerhet och samarbete i Europa. Det förbättrade
förhandlingsklimatet har också lett till att omfattande förhandlingar om
rustningsbegränsning har kunnat påbörjas. Avspänningspolitiken har vidare
tagit sig uttryck i ett omfattande internationellt besöksutbyte och i att man
tonat ned sin propaganda.

Avspänningssträvandena innebär dock inte att den ideologiska debatten
har avstannat eller att man kan skönja en utveckling mot större likhet mellan
samhällssystemen. Enligt försvarsministern är en förutsättning för fortsatt
avspänning att det råder sådana styrkeförhållanden att inte någondera parten
behöver uppleva att den haren påtaglig militär underlägsenhet. En utveckling
som leder till ensidig försvagning är alltså inte önskvärd.

Beträffande de strategiska vapnen har uppnåtts en viss balans mellan de två
supermakternas totala kärnvapenarsenaler. Denna balans har skapat förutsättningar
för de samtal om begränsning av de strategiska vapnen som
påbörjades hösten 1969 och som sedan har fortsatt i flera omgångar.

1 fråga om konventionella styrkor konstaterar försvarsministern att de båda
stormaktsblocken alltjämt håller stora och insatsberedda styrkor i Europa. En
fortlöpande modernisering av förband och vapensystem äger rum. Det finns
enligt försvarsministern inte skäl att anta att de pågående förhandlingarna i
Wien om styrkereduktioner snabbt skall resultera i omfattande styrkeminskningar.

Försvarsministern anser att supermakternas handlande återspeglar grundläggande
värderingar som kommer att kvarstå också om den internationella
politiken kortsiktigt undergår variationer och avspänningspolitiken företer
svackor. Avspänningspolitiken innebär inte att alla konfliktanledningar har
försvunnit. Intressemotsättningar mellan supermakterna väntas bestå under
överskådlig tid.

Enligt försvarsministern har utvecklingen under senare tid visat att den
internationella politikens huvudfrågor f. n. är förlagda till Mellanöstern och
södra Afrika. Detta betyder dock inte att förhållandena i Centraleuropa har
förlorat sin betydelse. Det finns enligt försvarsministern all anledning räkna
med att vår världsdels centrala delar alltjämt kommer att spela en viktig roll i
världspolitiken.

Försvarsministern erinrar om att de råvarurika områden i södra Afrika där
det finns vita minoritetsregimer tilldrar sig allt större uppmärksamhet. De
svåra motsättningarna inom regionen kan komma att skärpas. Direkt eller
indirekt inblandning från stormakterna kan inte uteslutas i eventuella
framtida konflikter. Problemkomplexet bör enligt försvarsministern följas
noga.

FöU 1976/77:13

Den strategiska betydelse som supermakterna tillmäter det nordiska
området beror av deras maktpolitiska ambitioner och relationerna dem
emellan. Sovjetunionens marina stridskrafter bedöms ha behov av att i en
konfliktsituation kunna påräkna fritt tillträde till Atlanten framfor allt från
Murmanskområdet men även från Östersjön samt att skydda sitt eget
operationsområde. NATO bedöms i en sådan situation utifrån egna försvarssynpunkter
ha motsvarande behov av att förhindra det fria tillträdet. Detta är
enligt försvarsministern väsentliga skäl till att Nordkalotten med kringliggande
områden och områdena kring Östersjöutloppen har stor strategisk
betydelse.

Några ekonomiska eller andra tillgångar, som vid en allvarlig kris skulle
vara av så väsentlig betydelse för supermakterna att de kan verka konfliktutlösande,
bedöms inte finnas i Norden. Däremot anser försvarsministern att
naturtillgångar och andra resurser kan bli av värde för en angripare.

Beträffande FN hävdar försvarsministern att världen utan FN troligen
skulle vara ännu osäkrare och mindre fredlig än den är i dag. Förutsättningarna
för betryggande säkerhet inom ramen för en internationell organisation
och rättsordning synes dock alltjämt vara avlägsna. Varje nation måste i sista
hand själv ta ansvar för sin säkerhet.

Beträffande inriktningen av säkerhetspolitiken framhåller
försvarsministern att Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara landets
frihet och oberoende. Detta kommer till uttryck i den alliansfria politiken,
stödd av ett folkligt förankrat totalförsvar, och i strävandena att minska
riskerna för krig och konflikter i världen. Vår säkerhetspolitik formas genom
en samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella
nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken.

Försvarsministern anser att den av riksdagen år 1968 godkända och år 1972
bekräftade inriktningen av vår säkerhetspolitik skall gälla alltjämt. Han
bedömer att trots strävanden till avspänning kan krig i Europa inte uteslutas
under den tid man nu kan överblicka. Inte heller kan man utesluta sådana
aggressiva påtryckningar eller andra yttringar av en maktpolitik som utgår
från hot om krig. Men om stater eller områden i vår närhet skulle dras in i en
konflikt mellan stormaktsblocken behöver detta inte oundvikligen leda till att
också Sverige dras in.

Vårt lands möjligheteratt med bibehållen frihet och självständighet kunna
stå utanför krig och andra allvarliga konflikter främjas enligt försvarsministern
även i framtiden bäst genom den alliansfria politiken, som är inriktad på
att möjliggöra neutralitet i ett framtida krig. Den av Sverige valda utrikespolitiska
linjen måste föras med konsekvens och fasthet. Den innebär inte att vi
är beredda att acceptera några krav på åsiktsneutralitet.

En fullständig nationell handlingsfrihet är inte möjlig. Maktförhållanden i
omvärlden och det internationella samarbetet, inte minst i ekonomiska
frågor, sätter gränser för oberoendet.

Den svenska säkerhetspolitiken är enligt försvarsministern trovärdig och

FöU 1976/77:13

realistisk närden tillsammans med andra säkerhetspolitiska medel byggs upp
och genomförs med stöd av ett allsidigt uppbyggt totalförsvar. Som medlem
av Förenta nationerna har Sverige anslutit sig till FN-stadgans principer.
Dessa stadfaster nationernas likaberättigande och självbestämmanderätt
samt rätten till självförsvar i händelse av väpnat angrepp.

Försvarsministern anser att Sverige i ökad utsträckning bör medverka till
att påverka den internationella utvecklingen i riktning mot ökad allmän
säkerhet. Vi bör även bidra till att stärka och utveckla den internationella
rättsordningen.

Försvarsministern uttalar att vår utrikespolitik och vårt totalförsvar spelar
en viktig roll för att vidmakthålla stabiliteten i det nordiska området. Sveriges
alliansfria ställning förhindrar att maktblocken här ställs direkt mot varandra.
En fast och konsekvent utrikes- och försvarspolitik främjar freden och
stabilititen i norra Europa. Det torde enligt försvarsministern även ligga i
andra länders intresse att denna politik fullföljs.

Den svenska försvarspolitiken syftar bl. a. till att försvaret vid en konflikt i
Europa mellan stormaktsblocken skall ha sådan styrka, sammansättning och
beredskap att hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige inte av någon kan
bedömas vara lönsamt. Totalförsvaret har i så fall den önskade fredsbevarande
förmågan.

Försvarspolitiken bör enligt försvarsministern även i fortsättningen utgå
från att en maktbalans råder mellan stormaktsblocken. Denna maktbalans
bidrar bl. a. till att stormakternas styrkor vid eventuellt krig i allt väsentligt
binds mot varandra. De resurser som kan disponeras för anfallsföretag mot
t. ex. Sverige är då begränsade. Vår försvarsplanering utgår därför från sådana
situationer, i vilka stormaktsblockens mål och resursinsats vid angrepp mot
Sverige är begränsade i förhållande till deras övergripande säkerhetspolitiska
mål och till deras resurser.

Tilltron till vår neutralitetspolitik kräver enligt försvarsministern att
omvärlden är övertygad om att Sverige i händelse av en konflikt kommer att
fullfölja den deklarerade politiken. Totalförsvaret måste därför ha en sådan
styrka och sammansättning att en presumtiv angripare inte misstror allvaret
bakom vår deklarerade politik.

Totalförsvaret är ett uttryck för vår vilja att slå vakt om nationens säkerhet
och oberoende. Det är därför - uttalar försvarsministern - en hela folkets
angelägenhet och bygger på att varje medborgare efter förmåga bidrar till
landets försvar.

Kombinationen av en fast, förtroendeingivande utrikespolitik och ett
starkt försvar inger omvärlden respekt för Sveriges neutralitetsvilja och
förmåga att stå emot påtryckningar och andra aggressiva handlingar. Det
måste enligt försvarsministern stå klart för alla, att vi menar allvar med vår
neutralitet och att vi målmedvetet skapar sådana försvarsresurser som ingen
kan bortse från i ett krigsläge. Våra långsiktiga försvarsbeslut är ett uttryck för
denna målmedvetenhet.

FöU 1976/77:13

I motionen 1504 (s) redovisas säkerhetspolitiska utgångspunkter samt
synpunkter på avspänning och nedrustning och på inriktningen av den
svenska säkerhetspolitiken. Motionärerna anser att den av riksdagen år 1968
godkända och år 1972 bekräftade beskrivningen av vår säkerhetspolitiks
inriktning bör ligga fast. För att nå de säkerhetspolitiska målen behövs
fortfarande ett efter våra förhållanden starkt och balanserat totalförsvar.
Enligt motionärerna ger framställningen i propositionen en ny och annan bild
av den svenska säkerhetspolitiken än den som hittills har gällt. Den
borgerliga regeringen gör enligt deras mening andra värderingar och avvägningar.

I motionen 1521 (s) riktas kritik mot delar av förslagen från 1974 års
försvarsutredning och mot propositionen 1976/77:74. Motionärerna hävdar
bl. a. att konventionella föreställningar om militära hot dominerar i utredningens
framställning och i ännu högre grad i propositionen. De uttalar att ett
isolerat stormaktsangrepp mot Sverige inte är meningsfullt att möta med
militärt motstånd och att detsamma gäller om vi blir angripna med
kärnvapen. Ett krig mellan öst och väst i Europa betyder enligt deras mening
med nödvändighet kärnvapenkrig.

Utrikesutskottet behandlar i sitt yttrande (bil. 2) ingående i vilken
utsträckning propositionen tar upp olika aspekter på säkerhetspolitikens mål
och medel. Utrikesutskottet konstaterar att huvuddelen av de problemställningar
som motionärerna har berört i detta sammanhang också tas upp i
propositionen samt att huvuddragen av den svenska säkerhetspolitiken av
regering och riksdag har angetts på likartat sätt under årtionden och sålunda
utmärks av en höggradig kontinuitet. Med preciseringar i de avseenden,
beträffande vilka särskilt i motionen 1504 (s) har efterlysts närmare uttalanden,
tillstyrker utrikesutskottet den inriktning av säkerhetspolitiken som har
angetts i propositionen.

Försvarsutskottet har liksom utrikesutskottet inte något att erinra mot vad
försvarsministern har anfört om den internationella utvecklingen.

Försvarsutskottet instämmer i vad utrikesutskottet har anfört angående
motionen 1504 såvitt nu är i fråga. Om försvarsministern i det aktuella
sammanhanget underlåter att närmare behandla behovet av insatser för att
hjälpa utvecklingsländerna eller att kommentera de multinationella företagens
betydelse i samband med strävandena efter en ny ekonomisk världsordning
så kan detta rimligen inte tolkas som en nyorientering av svensk
säkerhetspolitik. Försvarsutskottet ansluter sig till de preciseringar som
utrikesutskottet har gjort.

Med anledning av vad som anförs i motionen 1521 (s) vill försvarsutskottet
erinra om att det är en uttalad - icke orealistisk - förutsättning för vår
försvarsplanering att krig i Europa mellan stormaktsblocken inte behöver
utveckla sig till kärnvapenkrig. Som framgår av försvarsministerns anförande
räknar vi vidare med att en stormakt, som i något skede av en konflikt finnér
anledning att överväga ett angrepp mot Sverige, endast kan avsätta begrän -

FÖD 1976/77:13

sade resurser för sådant ändamål. Även detta är enligt försvarsutskottets
mening ett fullt rimligt antagande. Båda dessa förutsättningar för vår
försvarsplanering har stöd i försvarsutredningens resultat och ingick också i
1972 års försvarsbeslut (prop. 1972:75 s. 104 och 107).

Liksom utrikesutskottet tillstyrker försvarsutskottet den inriktning av
säkerhetspolitiken som har angetts i propositionen.

1 motionen 1522 (s) föreslås - med hänvisning till de brister som enligt
motionärernas mening har varit rådande när det gällt arbetet i 1974 års
försvarsutredning - att en säkerhetspolitisk utredning tillsätts. Utrikesutskottet
har närmare redovisat motionärernas motiv och för sin del uttalat
meningen att den utredningsordning som har använts inför de senaste
försvarsbesluten på det hela taget har fungerat tillfredsställande. Försvarsutskottet
delar denna uppfattning. Liksom utrikesutskottet utesluter försvarsutskottet
inte att det allmänt säkerhetspolitiska inslaget på olika sätt förstärks
i kommande försvarsutredningar. Utskottet återkommer till detta under
nästa punkt och behandlar då också förslagen om remissförfarande och ökat
avhemligande av säkerhetspolitiskt underlag. Motionsyrkandet om en
säkerhetspolitisk utredning bör enligt utskottets mening inte bifallas.

Motionen 1452 (-) innehåller ett förslag om att Sverige skall ta initiativ till
samnordiska överläggningar i syfte att Norden skall proklameras som en
kärnvapenfri zon. Utrikesutskottet har ingående granskat förutsättningarna
för en sådan åtgärd. I enlighet med utrikesutskottets slutsats avstyrker
försvarsutskottet bifall till motionen 1452 även i denna del.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1452, yrkandet 2, om
vissa samnordiska överläggningar,

2. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1522, yrkandet 1, om en
säkerhetspolitisk utredning,

3. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1521, yrkandet 1 och
andrahandsyrkandet 3, om säkerhetspolitikens mål och metoder,

4. att riksdagen med avslag på motionen 1976/77:1504, yrkandet 1
i denna del, lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört om säkerhetspolitiken.

3. Totalförsvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i propositionen 1976/77:74 (bil. 1 s. 42-54) föreslagit
riksdagen att godkänna de gemensamma grunder för totalförsvarets fortsatta
utveckling som föredragande statsrådet har angett.

FöU 1976/77:13

Föredragande statsrådet

Försvarsutredningen har angett de gemensamma grunder som enligt
utredningen bör vara styrande för totalförsvarets fortsatta utveckling. I denna
del berör försvarsministern bl. a.

o totalförsvarets styrka, sammansättning och beredskap
° totalförsvaret som en hela folkets angelägenhet
° samordning mellan militära och civila funktioner
o ansvarsförhållandena i fred och krig

o hänsyn i samhällsplaneringen även till totalförsvarets behov
o skydd mot ABC-stridsmedel
o försvarets förande
o s. k. civilmotstånd
o förvarning och underrättelsetjänst
o mobiliserings- och krigsorganisationsberedskapen
o den administrativa beredskapen
o överraskande angrepp
o neutralitetstillstånd
o försörjningsberedskapen
o fredskriser

o handlingsfrihet genom forskning, utveckling och produktionskapacitet o

förberedelser för snabb förstärkning av totalförsvaret
o stabilitet i försvarsplaneringen
o civilförsvaret
o det ekonomiska försvaret
o övrigt totalförsvar
o det psykologiska försvaret
o sjukvården i krig
o målsättningen för totalförsvaret.

Avslutningsvis uttalar försvarsministern:

Som har framgått av det föregående anser jag att den internationella
utvecklingen under 1970-talet och bedömningen av den framtida utvecklingen
inte ger anledning att ompröva den svenska säkerhetspolitiken. Såväl
inriktningen av vår säkerhetspolitik som mina förslag till gemensamma
grunder för totalförsvarets fortsatta utveckling överensstämmer med de
grundprinciper härför som det sedan lång tid rått stor enighet om i vårt land.
Jag anser därför att målsättningen för totalförsvaret alltjämt bör gälla.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna

1976/77:249 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet 1 att riksdagen
måtte uttala sig för en ny försvarsordning enligt i motionen anförda
principer.

FöU 1976/77:13

1976/77:342 av herr Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen begär en belysning
av de folkrättsliga konsekvenserna vid ett ökat militärt ianspråktagande av
civil personal för uppgifter inom krigsorganisationen.

1976/77:1453 av herrar Lövenborg (-) och Hagel (-) såvitt gäller yrkandena 1.

att riksdagen uttalar sig för en ny försvarsordning byggd på neutralitetens
och folkförsvarets principer,

2. att riksdagen i enlighet med yrkandet 1 begär att regeringen skyndsamt
utreder och lägger fram förslag för en sådan nyorientering.

1976/77:1504 av herr Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen godkänner de gemensamma grunder för totalförsvarets
fortsatta utveckling som angetts i motionen (yrkandet 2),
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om olika former av
motstånd, däribland civilmotstånd (yrkandet 3),
att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk försvarskommitté
med de uppgifter som angetts i motionen (yrkandet 4),
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om deltagande från de anställdas organisationer i kommande
försvarsutredning (yrkandet 5),
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uthållighet i förvarningssystemet (yrkandet 7),
att riksdagen hos regeringen anhåller att totalförsvarets upplysningsnämnd
får i uppdrag att utreda i motionen angiven fråga om totalförsvaret i skolans
läromedel (yrkandet 9),
att riksdagen hos regeringen begär en utredning m. m. av i motionen
angivna frågor om datasystem i krig m. m. (yrkandet 10).

1976/77:1520 av herr Lindblad (fp) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen hos regeringen begär snar belysning av frågan hur man skall
kunna ge ökad uthållighet i försvarets luftbevakning, i syfte att under längre
tid kunna alarmera befolkningen då skyddsrumsplatser bör intas (yrkandet

3),

att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att inför 1982 års
försvarsbeslut ge väsentligt längre tid för försvarsdebatt mellan eventuellt
utredningsbetänkande och försvarsbeslut samt att regeringen även i övrigt
söker underlätta belysning av viktiga avvägningsfrågor inom totalförsvaret
(yrkandet 5).

1976/77:1521 av fru Theorin (s) och fröken Öhrsvik (s) såvitt gäller
yrkandena

att riksdagen beslutar förlänga gällande försvarsbeslut ett år för budgetåret
1977/78 i avsikt att låta riksdagen i ett sammanhang bedöma försvarsutvecklingen
inkl. flygplansutvecklingen (yrkandet 2),
att riksdagen beslutar hos regeringen begära att försvarsutredningens

FöU 1976/77:13

betänkanden 1976:5 och 1977:1 sänds ut på remiss till organisationer och
myndigheter (yrkandet 3).

1976/77:1522 av fru Theorin (s) och fröken Öhrsvik (s) såvitt gäller
yrkandena

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommande
utredningar om säkerhetspolitiken sänds på remiss till myndigheter och
organisationer (yrkandet 2),

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att större delen av
underlaget (angreppsfall m. m.) avhemligas i avsikt att få en öppnare och mer
initierad försvarsdebatt (yrkandet 3).

1976/77:1523 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1976/77:74 om inriktningen
av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att en nedrustningsutredning
tillsätts med i motionen angivna målsättningar.

Utskottet

Grunder för totalförsvarets fortsatta utveckling

För att den svenska säkerhetspolitiken skall vara trovärdig och realistisk
måste den - som ett av säkerhetspolitikens medel - stödjas av ett tillräckligt
starkt totalförsvar. Försvaret måste alltså även i fortsättningen svara mot de
uppgifter som vår säkerhetspolitik ställer.

Om vi skall kunna avvisa hot och påtryckningar av skilda slag krävs att
totalförsvaret är allsidigt sammansatt. Det kan inte accepteras brister som
skulle kunna tolkas som att vi har för avsikt att söka hjälp i en hotande
situation.

Liksom försvarsministern anser utskottet att totalförsvaret skall ha sådan
styrka, sammansättning och beredskap samt vara så väl förberett för krig att
angrepp mot Sverige skulle kräva så stora resurser och uppoffringar samt ta så
lång tid att de fördelar en angripare kan vinna med angreppet inte rimligen
kan bedömas värda insatserna.

Totalförsvaret bör vara så uppbyggt att det är en hela folkets angelägenhet.
Varje medborgare bör beredas tillfälle att efter sin förmåga bidra till landets
försvar. Detta tillgodoses bäst om totalförsvaret även i fortsättningen bygger
på tjänstgöringsskyldighet i form av värnplikt, civilförsvarsplikt m. m. och får
verksamt stöd av kunniga försvarsanställda och en omfattande frivilligverksamhet.

Försvarsministern uttalar att framtida kriser och krig i allt större utsträckning
kommer att på olika sätt engagera hela samhället och hela befolkningen.
Total försvarsgrenarna måste därför ses som delar av samhället. Utskottet
delar uppfattningen att det bör vara en strävan att öka samordningen mellan

FöU 1976/77:13

total försvarets olika funktioner i samhället.

I den svåra situation som uppstår om samhället skall ställas om för kris eller
krig måste man så långt möjligt undvika ändringar i ledningsförhållanden,
organisation och arbetssätt. Enligt den s. k. totalförsvarsprincipen bör därför
eftersträvas att ett ansvar i fred för viss verksamhet följs av motsvarande
ansvar i krig, om verksamheten då skall fortgå.

Utskottet anser liksom försvarsministern att vi noga bör utnyttja landets
gynnsamma försvarsbetingelser. Som utskottet har utvecklat närmare i
betänkandet FöU 1973:22 bör i samhällsplaneringen tas hänsyn även till
totalförsvarets behov. I samband med 1972 års försvarsbeslut framhöll
utskottet att delar av totalförsvaret i mycket stor utsträckning bygger på
resurser som primärt har anskaffats för fredsinriktad verksamhet och att man
därför vid försvarsplaneringen ständigt måste ge akt på hur fredsresurserna
utvecklas (FöU 1972:17 s. 46). Samhällets utveckling måste i huvudsak styras
av medborgarnas fredstida önskemål och behov men totalförsvarssynpunkterna
får inte glömmas bort vid samhällsplaneringen. Konflikter mellan olika
samhällsintressen måste i stor utsträckning avgöras av statsmakterna eller
med ledning av riktlinjer som har beslutats av dessa (jfr FöU 1973:22
s. 11-14).

Riksdagen (FöU 1974:22, rskr 1974:193) har understrukit betydelsen för
samhället av en ökad integration mellan försvaret och det civila fredssamhället.

Ett militärt angrepp vore det allvarligaste hotet mot vårt nationella
oberoende och ställer de största omedelbara kraven på totalförsvaret. Försvar
mot militärt angrepp utgör därför fortfarande den viktigaste utgångspunkten
för försvarsplaneringen.

Planeringen av åtgärder för att avhålla från angrepp mot Sverige bör i första
hand avse angrepp med konventionella stridsmedel. Som försvarsministern
anger bör dock eftersträvas visst skydd mot ABC-stridsmedel.

Om Sverige blir indraget i ett framtida krig har den på alliansfrihet och
neutralitet grundade politiken inte varit framgångsrik. Vi måste då koncentrera
alla tillgängliga resurser på ett kraftfullt försvar av vår frihet. Det
politiska målet måste vara att bringa kriget att upphöra på ett sådant sätt att
vår frihet som nation bevaras. Försvarets förmåga att hindra angriparen från
att nå sina syften blir av väsentlig betydelse för möjligheterna att nå
framgång.

Civilförsvaret (befolkningsskyddet) skall i krig bereda visst skydd åt
befolkningen mot verkningarna av stridshandlingar. Det skall också innefatta
resurser för undsättning till dem som likväl drabbas. Utöver de humanitära
aspektema innebär förekomsten av ett verksamt civilförsvar betydande stöd
förde totala försvarsansträngningarna, inte minst från psykologisk synpunkt.
Utan befolkningsskyddet skulle hot om vapeninsatser mot mål i eller vid
folkrika områden kunna tvinga fram beslut som gör andra försvarsåtgärder
verkningslösa.

2 Riksdagen 1976/77. 10 sami. Nr 13

FöU 1976/77:13

I samband med krig i vår omvärld - liksom vid ett krig som även drabbar
Sverige - kan vår utrikeshandel helt eller delvis tvingas att upphöra. För
folkförsörjningen (det ekonomiska försvaret) måste behållas fredstida kapacitet
inom viktiga försörjningsområden. Därutöver måste göras förberedelser
för produktionsomställning och genomföras beredskapslagring av flera typer
av förnödenheter. Försörjningsberedskapen vilar ytterst på det fredstida
samhället och på den inneboende styrkan hos det svenska näringslivet.

Liksom försvarsministern anser utskottet att totalförsvaret bör innefatta
åtgärder för att minska konsekvenserna av fredskriser. En särskild planering
för fredskriser svarar mot både näringspolitiska och säkerhetspolitiska
krav.

Övrigt totalförsvar bör utvecklas enligt de allmänna riktlinjer för totalförsvaret
som anges i propositionen. Detta underlättas av den påbörjade
planeringsverksamheten inom detta område. Utskottet vill vid sidan av det
psykologiska försvaret framhålla krigssjukvården som speciellt betydelsefull
inom övrigt totalförsvar. Försvarsutredningen har konstaterat stora brister
inom krigssjukvården. Dessa måste snarast avhjälpas. Den kommitté som
nyligen har tillkallats för att utreda frågan om sjukvården i krig arbetar som
ett led i strävandena efter förbättringar på detta område. Krigssjukvården är
en för samhället gemensam angelägenhet. Målet bör därför vara att man i krig
får ett samordnat och effektivt utnyttjande av alla tillgängliga resurser för
hälso- och sjukvården samt för transport av skadade. Vidare bör - liksom
inom totalförsvaret i övrigt - eftersträvas klara ansvars- och ledningsförhållanden.

Som försvarsministern uttalar finns det ett behov av handlingsfrihet vid
planering och utveckling av vårt totalförsvar. Handlingsfriheten måste
innehålla möjligheter att ändra sammansättningen av totalförsvaret, inriktningen
av totalförsvarets olika delar och totalförsvarets styrka. För att behålla
handlingsfrihet måste avsättas resurser för forskning m. m.

Statsmakterna fastställde år 1972 följande allmänna beskrivning av de
politiska målen för totalförsvaret:

1. Totalförsvaret är en hela svenska folkets angelägenhet och skall bygga
på medborgarnas personliga insatser, som för vapenföra manliga medborgare
grundas på allmän värnplikt. Det skall ge uttryck för vår vilja att bevara
landets frihet.

2. Totalförsvaret skall vara så förberett för kriget att det verkar fredsbevarande.
Det skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att
ett angrepp mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoffringar samt tar så
lång tid att de fördelar som står att vinna med angreppet rimligen inte kan
bedömas värda insatserna.

Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full
styrka.

Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda angreppsformer
och verka i olika militärpolitiska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser kan avdelas för svenskt
deltagande i Förenta nationernas verksamhet i syfte att upprätthålla eller

FöU 1976/77:13

återställa internationell fred och säkerhet.

3. Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder
Sverige är neutralt skall försvarsmakten avvisa kränkningar av vårt territorium.
Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skall vidta
åtgärder för att skydda befolkningen mot skadeverkningar på grund av krig i
vår omvärld. Det ekonomiska försvaret skall bidra till att trygga vår
försörjning om vårt land blir hänvisat till egna försörjningsresurser på grund
av i vår omvärld inträffade konflikter.

4. Invasionsförsvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift. Om
Sverige utsätts för angrepp skall försvarsmakten möta detta och i det längsta
förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. I varje del av landet skall
bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget.
Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mot skador av fientliga
anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vidaste
bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. En fast försvarsvilja
skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår motståndsanda
och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall motverkas genom
psykologiskt försvar. Sjukvård, socialvård, polisväsende, kommunikationer
samt annan samhällelig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen
av de samlade försvarsansträngningarna.

5. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i
syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

Utskottet anser liksom försvarsutredningen och försvarsministern att
denna beskrivning av målen för vårt totalförsvar bör gälla alltjämt.

Förslagen till medelsförbrukning över statsbudgeten nästa budgetår för
totalförsvaret framgår av följande sammanställning:

Milj. kr. (prisläge febr. 1976)
Militära försvaret	10416
Civilförsvaret	230
Ekonomiska försvaret1	1 182
Övrigt totalförsvar	219
Totalförsvaret	12016

1 Inkl. medel över oljelagringsfonden (757 milj. kr.).

Vissa uppgifter om försvarsutgifterna i Sverige och i andra länder redovisas
i bilagorna 12-15 till detta betänkande.

I motionerna 249 (vpk) och 1453 (-) yrkas att riksdagen skall uttala sig för en
ny försvarsordning. Enligt motionen 249 bör Sverige planera för en billigare
och till våra förhållanden bättre anpassad försvarsorganisation. Som motiv
härför anges:

1. Den nuvarande militäruppbyggnaden är enormt kostnadsslukande och
kan i längden inte bäras.

2. Det är ett ineffektivt försvar, byggt på illusionen om att Sverige skulle
kunna tillbakavisa en stormakts angrepp på dennas villkor och med en

FöU 1976/77:13

försvarsorganisation av i princip samma struktur.

3. De krafter som verkar för fortsatt avspänning i Europa har noterat
betydande framgångar, bl. a. bekräftade av de uppnådda resultaten vid
Helsingforskonferensen.

Kritiken mot den nuvarande försvarsorganisationen riktar motionärerna
främst mot flyg- och marinstridskrafter samt mot fasta anläggningar, dvs.
befästningar av olika slag. De menar att vi bör genomföra en kraftig
nedbantning av i första hand flygvapnet.

Motionen 1453 (-) innehåller liknande tankegångar. Motionärerna hävdar
att det militära försvaret är orimligt kostnadskrävande. De anser att den
kommande femårsperioden bör användas för övergång till en ny försvarsordning
med femtioprocentig nedskärning av militärkostnaderna som realistiskt
mål. Motionärerna uttalar att deras förslag till ny försvarsordning baserar sig
på folkförsvarets principer. Kostnadskrävande vapensystem av typ Viggen
m. m. bör successivt avvecklas. Man bör satsa påen utrustning med billigare,
nationellt producerade vapen, framför allt kanoner, kulsprutor, lätta flygplan
för spaning och samband samt ett starkt robotförsvar. I motionen finns även
ett yrkande om skyndsam utredning angående en sådan nyorientering av
Sveriges försvar.

Enligt utskottets mening skulle ett försvar av det slag som har skisserats i
motionerna 249 (vpk) och 1453 (-) inte motsvara de krav som vår säkerhetspolitik
ställer. Ett avstående från väsentliga försvarsfunktioner skulle med
säkerhet rubba tilltron hos andra länder till vår vilja och förmåga att hävda
landets oberoende. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna i de delar
som nu behandlas.

Motionen 1523 (vpk) innehåller bl. a. yrkanden om avslag på propositionen
1976/77:74 och om att riksdagen skall uttala sig för en utredning om svensk
nedrustning. Motionärerna hävdar bl. a. att ett militärt tänkande har fått styra
det svenska totalförsvarets utveckling. De anser att en ny parlamentarisk
utredning bör tillsättas så fort som möjligt. Utredningen bör överväga både
militära och industriella problem. Målet för det militära försvaret bör vara
ett gräns- och djupförsvar som kan tas upp på alla platser inom landet.
Försvarsorganisationen bör utesluta offensiva komponenter, t. ex. attackflyg
och pansarförband, menar motionärerna.

Ett bifall till motionen 1523 (vpk) med de motiveringar som anges i
motionen skulle innebära förord för en försvarsordning med stora luckor i
försvarsorganisationen. Motionsförslag med samma innebörd har behandlats
av utskottet alltsedan år 1971. Förslagen har varje gång avvisats av riksdagen.
Enligt utskottets mening finns det nu inte skäl till annan bedömning.
Utskottet erinrar om att Sverige spelar en aktiv och pådrivande roll i de
internationella strävandena efter nedrustning och efter begränsning av i
första hand supermakternas rustningsansträngningar. Utrikesutskottet har i
sitt yttrande (bil. 2) berört Sveriges aktiviteter i detta avseende.

Med anledning av vad som har anförts i motionen 1523 (vpk) vill utskottet

FöU 1976/77:13

också erinra om att förband med anfallsförmåga är nödvändiga för försvaret
av svenskt territorium. Motionen bör avslås såvitt nu är i fråga.

I motionen 1521 (s) finns ett yrkande att riksdagen skall förlänga den
innevarande försvarsbeslutsperioden ett år för att ett kommande försvarsbeslut
skall kunna inkludera även den fråga om flygplanutveckling som
utskottet behandlar i samband med det militära försvarets fortsatta utveckling.
Vidare finns ett yrkande i motionen att de båda betänkandena från 1974
års försvarsutredning skall remitteras för yttrande till organisationer och
myndigheter. Detta skulle enligt motionärerna möjliggöra en omfattande och
bred debatt på många nivåer om den framtida säkerhetspolitiken och
totalförsvarets utformning.

Enligt motionen 1521 (s) innebär regeringens förslag en betydande
upprustning av det militära försvaret samtidigt som långtidsutredningen
bedömde att det inte finns utrymme för annat än marginella ambitionsökningar.
Motionärerna anser vidare att det inte finns några bärande skäl för ett
uppskov med ställningstagande i frågan om det lätta attackflygplanet B3LA.
Man kan enligt deras mening redan nu besluta om att avstå från anskaffning
av B3LA. Att uppskjuta beslutet om B3LA till hösten 1977 är enligt deras
mening endast ett sätt att frånhända riksdagen en totalbedömning vid beslut
om försvaret för fem år framåt.

Utskottet anser att starka skäl talar för att riksdagen nu bör sakbehandla
regeringens förslag om den fortsatta utvecklingen av totalförsvaret och dess
delar. Vid varje beslutstillfälle finns frågor som inte är slutligt behandlade av
utredningar, av myndigheter eller av regeringen. Inriktningen för en
femårsperiod skall ge stadga åt planeringen men innebär inte att statsmakterna
avhänder sig möjligheten att göra ändringar under perioden - i fråga om
både uppgifter och resursutnyttjande eller andra restriktioner. Frågorna om
flygplanutveckling m. m. är viktiga och behandlas i samband med det
militära försvarets fortsatta utveckling. Utskottet anser att motionen 1521 (s)
bör avslås såvitt nu är i fråga.

Försvarsministern tar upp vissa frågor som gäller totalförsvarets
beredskap. Ett angrepp på Sverige förutsätts komma att föregås av
politiska och militära förändringar i vår närmaste omvärld som kan ge oss
förvarning. För att dessa förändringar skall kunna uppfattas i tid behöver
vi en allsidig underrättelsetjänst. Försvarsministern framhåller att Sverige
- med sin inriktning mot neutralitet och utan stående styrkor - har större
anledning än många andra länder att noggrant följa utvecklingen i omvärlden.
Med en effektiv underrättelsetjänst skall insatsberedskapen under normala
förhållanden kunna hållas relativt låg. För att vi skall kunna utnyttja den
möjliga förvarningen krävs dock enligt hans mening att totalförsvaret har
en hög mobiliserings- och krigsorganisationsberedskap och ett administrativt
system som möjliggör att beredskapshöjningar kan anpassas till den rådande
situationen.

Utskottet delar försvarsministerns uppfattning beträffande behovet av

FöU 1976/77:13

förvarning och betydelsen av en effektiv underrättelsetjänst. Om insatsberedskapen
skall kunna hållas låg måste systemet förberedskapshöjningaroch
övergång till krigsorganisation ägnas stor omsorg. Som försvarsministern
uttalar är den administrativa beredskapen i det fredstida samhället avgörande
för våra möjligheter att i tid vidta nödvändiga försvarsåtgärder. Det är också
viktigt med smidiga former för beslut om ändringar i beredskapen.

Med administrativ beredskap menas alla de bestämmelser och avtal som
behövs för att samhället skall kunna bedriva sin verksamhet i laga former
även i ett kris- eller krigsläge.

Den administrativa beredskapen berör alla nivåer i fredssamhället. 1
regeringsformen finns ett särskilt kapitel om krig och krigsfara. Där anges
bl. a. att riksdagens befogenheter kan övertas av en inom riksdagen utsedd
krigsdelegation, om Sverige är i krig och förhållandena kräver detta.
Grundläggande föreskrifter rörande beredskapsverksamheten inom främst
de civila delarna av totalförsvaret har samlats i Totalförsvarets författningshandbok,
som utges av försvarsdepartementets samordningsavdelning.

Systemet för beredskapshöjningar inom totalförsvaret innefattar förberedda
steg för organisering och verksamhet. Det är grundat på lagen
(1960:513) om beredskapstillstånd och kungörelsen (1960:515) om vad som
skall iakttas vid beredskapstillstånd m. m. Kännetecknande för systemet är
att det ger möjlighet till ett flexibelt handlande efter beslut - i första hand av
regeringen - alltefter lägets krav. Den inbyggda automatiken kan utnyttjas
för ett snabbt handlande inom skilda samhällsområden i akuta situationer.

Regeringen harden 17 februari 1977 utfärdat förordning (1977:55) om vissa
statliga myndigheters beredskap m. m. Förordningen innehåller föreskrifter
om bl. a. planering under fredstid, åtgärder vid var och en av de tre
beredskapsgraderna och åtgärder vid utrymning.

Utskottet anser att den administrativa beredskapen är mycket betydelsefull.
Den bör fortlöpande ses över och anpassas till nya förutsättningar, t. ex.
till förskjutningen från offentligrättslig till avtalsmässig reglering av administrativa
frågor.

Den administrativa beredskapen är inte lätt att överblicka. Såvitt gäller
försvarsmakten är systemet för beredskapshöjningar delvis hemligt. Intilliggande
bild (s. 23) åskådliggör huvuddragen beträffande försvarsmakten.

Försvarshögskolan har på utskottets begäran gjort en sammanfattande
öppen beskrivning av systemet för totalförsvarets beredskap. Beskrivningen
fogas till betänkandet som bilaga 8.

När det gäller grunderna för totalförsvarets fortsatta utveckling har
utskottet även att behandla motionen 1504 (s) såvitt gäller yrkandet 2. Det
som anförs i motionen skiljer sig från försvarsministerns uttalanden i
huvudsak endast i ett pär avseenden. Beträffande önskemålet att man i
samhällsplaneringen skall ta hänsyn även till totalförsvarets behov tillägger
motionärerna att samhällets utveckling självfallet dock måste styras av

FöU 1976/77:13

ÖB beslutar

Regeringen
beslutar
-><= »

^ Endast fredsorganisationensresurser -

Allman mobilisering -

Par tiell
mobi -

lise ring -

Beredskapssteg

Höjd sambandsberedskap

Grundberedskap

Huvuddragen av beredskapssystemet för försvarsmakten

medborgarnas fredstida önskemål och behov. Som utskottet tidigare har
angett måste samhällets utveckling i huvudsak styras av medborgarnas
fredstida önskemål och behov men totalförsvarssynpunkterna får för den
skull inte glömmas bort.

I motionen 1504 (s) uttalas också att försvar mot militärt angrepp är en
viktig utgångspunkt för totalförsvarsplaneringen. Motionärerna hävdar att
det kan ses som ett uttryck fören annorlunda inriktning av säkerhetspolitiken
och avvägning inom totalförsvaret att försvarsministern i propositionen har
uttalat att försvar mot militärt angrepp måste utgöra den viktigaste utgångspunkten
för planeringen av totalförsvaret.

Utskottet har i det föregående slagit fast att ett militärt angrepp vore det
allvarligaste hotet mot vårt nationella oberoende och skulle ställa de största
omedelbara kraven på totalförsvaret. Det kan inte vara meningsfullt att söka
exakt gradera värdet och vikten av olika totalförsvarsgrenar i förhållande till
varandra. Däremot är det riktigt att som försvarsministern konstatera att
forsvar mot militärt angrepp utgör den viktigaste utgångspunkten för
totalförsvarets planering.

Försvarsutredningen (SOU 1976:5 s. 206) har förordat en översyn av hur

Föll 1976/77:13

våra personaltillgångar utnyttjas inom totalförsvaret. Utskottet berör frågor
av hithörande slag vid behandlingen under punkten 6 av ett motionsyrkande
om direktrekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret.

Vissa frågor

I det föregående har utskottet tillstyrkt att man ytterligare integrerar och
samordnar militära och civila funktioner i totalförsvaret. Motionen 342 (fp)
tar upp vissa ekonomiska och folkrättsliga aspekter på sådan integration och
samordning.

Motionären behandlar särskilt de folkrättsliga konsekvenser
som kan bli följden om försvarsmakten utnyttjar civil personal för olika
uppgifter inom krigsorganisationen, t. ex. för transporter till en stridsplats.
Enligt motionären bör riksdagen begära en belysning av dessa konsekvenser.

Sverige har biträtt de internationella överenskommelserna om folkrättsliga
regler för krigföringen. Enligt dessa görs skillnad mellan krigsmän och
civilbefolkning. Utskottet anser att motionären har fäst uppmärksamheten på
en viktig fråga. Även om integration och samordning i första hand gäller
andra än stridande funktioner måste de folkrättsliga aspekterna och risken för
komplikationer ständigt hållas i åtanke. Redogörelser som har lämnats
utskottet visar att man inom regeringskansliet är väl medveten om dessa
förhållanden. Med hänsyn till frågans vikt bör riksdagen likväl uttala sig
genom att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet har
anfört.

Försvarsutredningen har studerat och övervägt den roll icke-militärt
motstånd, s. k. civilmotstånd, skulle kunna tilldelas inom vår säkerhetspolitik.
Utredningen har funnit att om vi medvetet avstår från att
förbereda ett väpnat försvar torde detta i omvärlden tolkas som bristande vilja
att hävda självständigheten. Den deklarerade utrikespolitiken skulle inte
längre framstå som trovärdig. Utredningen anger som en klar slutsats att
civilmotstånd inte kan utgöra något hållbart alternativ till militärt försvar.
Den vill emellertid inte utesluta att även icke-militärt motstånd kan ge
värdefulla bidrag vid det samlade motståndet, t. ex. vid ockupation. Försvarsministern
understryker i propositionen (bil. 1 s. 49) att en klar slutsats är att
civilmotstånd inte kan utgöra något alternativ till militärt försvar.

I motionen 1504 (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning
om olika former av motstånd, däribland civilmotstånd.

Frågan om innebörden och värdet av civilmotstånd har behandlats av
riksdagen flera gånger, bl. a. i samband med 1972 års försvarsbeslut (FöU
1972:17 s. 33). Liksom tidigare anser utskottet att enbart ett vapenlöst
motstånd vore helt otillräckligt som stöd för vår säkerhetspolitik. Däremot
skulle det kunna komma i fråga som komplement till väpnat försvar.

Utskottet har inhämtat att regeringen räknar med fortsatta studier rörande

FöU 1976/77:13

civilmotstånd. Ett tredje studieuppdrag har lämnats till den engelske
forskaren Adam Roberts. Arbetet med detta beräknas vara avslutat våren
1978.

Försvarsutredningen har uttalat (SOU 1976:5 s. 208-209) att förutsättningarna
för och genomförandet av olika former av motstånd såsom fria kriget,
motståndsrörelse och icke-militärt motstånd bör utredas. Enligt utredningens
uppfattning torde det emellertid vara nödvändigt att först klarlägga
folkrättsliga m. fl. problem för icke-militära motståndsformer. Utskottet kan
instämma i de nu återgivna uttalandena av försvarsutredningen. De folkrättsliga
aspekterna måste tillmätas stor betydelse.

Utskottet anser att de folkrättsliga förutsättningarna behöver klarna
ytterligare innan ett särskilt utredningsarbete på detta område kan påböijas.
Såvitt gäller civilmotstånd finns det också skäl att avvakta resultaten av
uppdraget till Adam Roberts. Riksdagen bör inte bifalla motionsyrkandet.

Civilförsvarsstyrelsen har i anslutning till programplaneringen och i
samråd med överbefälhavaren genomfört en särskild studie rörande möjligheterna
att öka uthålligheten i förvarnings- och alarmeringssystemetför
flyganfall. Studien behandlar främst uthålligheten hos
radarenheter inom flygvapnets system för stridsledning och luftbevakning
(strilsystem). Försvarsmaktens anskaffning av skyddade radarstationer och
den påbörjade personella och materiella förbättringen av civilförsvarets
alarmeringsorganisation kommer enligt civilförsvarsstyrelsen att medge att
civilbefolkningen i inledningen av ett krig kan ges förvarning om flyganfall
enligt de förvarningstider som civilförsvarsstyrelsen angett som krav vid
skyddsrumsplanering. Strilsystemets förmåga att ge underlag för alarmering
under ett krigs fortsatta förlopp kan emellertid visa sig otillräcklig. För att öka
uthålligheten har civilförsvarsstyrelsen föreslagit att reservmateriel till
radarstationer anskaffas för 48 milj. kr.

Civilförsvarsstyrelsen anser vidare att ett flertal studier behövs för att
förbättra underlaget för beslut om alarmeringssystemets fortsatta utveckling
och anpassning och att vissa, främst organisatoriska, frågor som rör
alarmeringens ledningsorganisation samt personalrekrytering, grundutbildning
och övning bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Liksom civilförsvarsstyrelsen anser utskottet att effekten av en ökad
uthållighet i förvarnings- och alarmeringssystemet berör inte bara skyddet av
civilbefolkningen utan har stort värde för hela totalförsvaret.

Försvarsutredningen har i betänkandet Totalförsvaret 1977-82 (SOU
1977:1 s. 73) uttalat:

Försvarsutredningen anser att sådana organisatoriska åtgärder som civilförsvarsstyrelsen
diskuterar bör kunna leda till ökad säkerhet i alarmeringssystemet.
Utredningen anser vidare att den med nuvarande underlag inte kan
ta ställning till civilförsvarsstyrelsens förslag om anskaffning av reservdelar
till vissa radarstationer. Om civilförsvarsstyrelsen under det fortsatta studiearbetet
finner att anskaffningen ger ett effekttillskott till befolkningsskyddet,

FöU 1976/77:13

som motiverar kostnaderna, bör den genomforas inom den planeringsram
som utredningen förordar i det följande. Utredningen räknar således inte med
särskilda medel för detta ändamål.

I propositionen ansluter sig försvarsministern till försvarsutredningens
uppfattning och beräknar inga medel för särskild reservdelsanskaffning.

I motionen 1504 (s) anförs att även om de organisatoriska åtgärder som
civilförsvarsstyrelsen avser att särskilt uppmärksamma kan leda till ökad
säkerhet i alarmeringssystemet, utesluter detta likväl inte behovet av att
åstadkomma en ökad uthållighet i förvarningssystemet. Det ytterligare
utredningsarbete som behövs bör enligt motionärerna ta sikte på möjligheterna
att begränsa medelsbehovet, t. ex. genom att anskaffa reservmateriel
endast för en del av stationerna eller endast anskaffa vitala delar av
reservmaterielen. Ett belopp om ca 25 milj. kr. bör dock enligt motionärerna
anvisas redan nu och av praktiska skäl betalas ut från det militära försvarets
ram.

I motionen 1520 (fp) erinras om att både försvarsutredningen och
försvarsministern anser att om fortsatta studier visar att anskaffning av
reservdelar till radarstationerna ger ett effekttillskott till befolkningsskyddet
som motiverar kostnaderna bör den genomföras inom den planeringsram
som gäller för civilförsvaret. Motionären finnér det märkligt att en fråga av
denna storlek delegeras till civilförsvarsstyrelsen, när en ökad uthållighet i
luftbevakningssystemet rimligen måste bli till nytta även för det militära
försvaret. Motionären anser att riksdagen bör begära snar belysning av
frågan hur man skall kunna ge ökad uthållighet åt försvarets luftbevakning i
syfte att under längre tid kunna alarmera befolkningen när den bör uppsöka
skyddsrum.

Överbefälhavaren har inför utskottet framhållit att det militära strilsystemets
uthållighet är dimensionerat med hänsyn främst till jaktförbandens
krav på ledning under förbekämpningsskedet i ett krigs inledning. Överbefälhavaren
motsätter sig inte en ytterligare utbyggnad för civilförsvarets
behov och anser att frågan bör få en snar lösning. Överbefälhavaren anser att
utbyggnaden bör bekostas av medel utanför försvarsmaktens planeringsram.

Enligt utskottets mening bör man i denna fråga skilja på behovet av
säkerhet i alarmeringssystemet och behovet av uthållighet i detta system.
Frågan om anskaffning av reservdelar kan i princip betraktas fristående från
de övriga åtgärder av främst organisatorisk art som civilförsvarsstyrelsen har
förordat. Enligt vad utskottet har inhämtat ökar de organisatoriska åtgärderna
möjligheterna att utnyttja det beslutsunderlag som presenteras i
luftförsvarscentralema och att larma hotade orter i rätt tid. Åtgärderna
tillgodoser härigenom främst behovet av stadga och säkerhet i alarmeringssystemet.
Utskottet anser det vara väsentligt att dessa åtgärder kommer till
stånd.

När det gäller frågan om att åstadkomma ökad uthållighet anser utskottet

FöU 1976/77:13

att det skulle vara av stort värde - inte bara för befolkningsskyddet utan för
stora delar av totalförsvaret, inkl. det militära försvaret - om uthålligheten
kunde ökas utöver den nivå som behövs i ett väl avvägt militärt försvar.

Beträffande vilket effekttillskott som en ökad uthållighet skulle medföra
har man från civilförsvarsstyrelsen anmält att någon egentlig effektvärdering
inte hunnits med i hittillsvarande studier. De analyser och bedömningar som
har gjorts talar dock för att en ökad uthållighet i förvarningssystemet leder till
förbättrade överlevnadsmöjligheter för befolkningen och till bättre förutsättningar
att hålla viktiga samhällsfunktioner i gång. Civilförsvarsstyrelsen
avser att under den kommande programplaneperioden genomföra studier för
att förbättra beslutsunderlaget med inriktning på jämförande effektvärderingar
avseende civilförsvarssystemets samtliga funktioner.

En ökning av uthålligheten i systemet för förvarning vid flyganfall är
önskvärd från totalförsvarets synpunkt och bör av allt att döma åstadkommas
genom viss anskaffning av reservdelar till radarstationer m. m. Det finns
emellertid f. n. inte tillräckligt underlag för att bedöma den lämpliga
omfattningen och de nödvändiga kostnaderna för en anskaffning av reservmateriel.
1 syfte att begränsa kostnaderna bör kunna göras prioriteringar,
t. ex. avseende antal radarstationer, urval av särskilt viktiga delar och urval
med hänsyn till importförhållanden. Beträffande medelsbehovet finns skäl
att även överväga en fördelning på främst civilförsvarets och det militära
försvarets utgiftsramar. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till
riksdagen i denna fråga. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Motionen 1504 (s) innehåller även ett yrkande om utredning av frågor om
datasystem i krig. Motionärerna påminner om att datorerna på allt fler
områden i samhället har blivit en förutsättning för vår högt utvecklade
samhällsservice. Datoriseringen medför samtidigt en ökad sårbarhet i krisoch
krigssituationer. Motionärerna betecknar denna fråga som ett centralt
problem i försvarsplaneringen och erinrar om att datorerna också är känsliga
för sabotage i fred. Motionärerna efterlyser en behandling av dessa frågor i
propositionen och föreslår att riksdagen hos regeringen begär att hithörande
problem utreds och planeras i särskild ordning.

Utskottet erinrar om att utvecklingen på dataområdet och de problem som
ADB-tekniken innebär för samhällets möjligheter att fungera vid kriser och
under krig har varit föremål för studier. En rapport härom publicerades av
försvarsdepartementet i februari 1976. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar
har delvis kartlagt datoranvändningen i vårt land. Statskontoret har utrett
frågor om dataskydd. Även datainspektionen har uppmärksammat säkerhetsfrågorna.
Dessa har också behandlats av dataindustriutredningen och
datasamordningskommittén.

Datatekniken introducerades som ett rationellt och kostnadsbesparande
hjälpmedel. Så småningom har vinstmarginalerna minskat genom nödvän -

FöU 1976/77:13

diga åtgärder mot datoriseringens sidoeffekter. Ett exempel på detta är kraven
på skydd för personlig integritet. Det nuvarande kunskapsläget på området
kan inte anses fullt tillfredsställande. För att skapa en tillräcklig överblick av
säkerhetsproblemen och en bättre samordning av sårbarhetsfrågornas
behandling har försvarsministern den 28 april 1977 fått regeringens bemyndigande
att tillkalla en utredning om datasystemens sårbarhet. Det är därför
inte aktuellt för riksdagen att göra framställning till regeringen enligt
motionsförslaget.

Motionen 1504 (s) tar också upp en fråga som gäller fö rs v a rs i n fo r -mation. Enligt motionärerna bör totalförsvarets upplysningsnämnd få i
uppdrag att utreda frågan om hur totalförsvaret bör redovisas i skolans
läromedel.

Utskottet har under innevarande riksmöte inhämtat särskild information
om de ansträngningar som görs för att förbättra försvarsinformationen till
bl. a. unga värnpliktiga och civilförsvarspliktiga. Vidare har företrädare för
skolöverstyrelsen redovisat läget i fråga om skolans läromedel och tidsutrymme
samt föredragit resultaten angående nyligen gjorda enkätundersökningar
bland lärare och elever i ungdomsskolan.

Försvarsutredningen har(SOU 1977:1 s. 59)ansett det vara angeläget att de
värnpliktiga redan före första tjänstgöringens början genom skolans försorg
orienteras om försvarets uppgifter i stort och om dess plats i samhället.

Som försvarsministern uttalar i propositionen (bil. 1 s. 337) behövs i fred
allsidig information om vår omvärld och vår säkerhetspolitik samt om
säkerhetspolitikens mål, medel och möjligheter. Det är önskvärt att varje
vuxen medborgare har någon kännedom om den svenska säkerhetspolitiken
och om syftet med totalförsvaret. Detta har betydelse i olika sammanhang,
bl. a. om hon eller han skall tjänstgöra i totalförsvaret enligt någon av
pliktlagama eller medverka i samhällsplaneringen.

En hel del görs för att öka kännedomen om totalförsvaret. För att stimulera
försvarsdebatten har under senare år avhemligats åtskilliga uppgifter om
krigsorganisationens storlek m. m. som tidigare varit hemliga. I samma syfte
har publicerats en mängd rapporter om studieresultat m. m. och lämnats
statsbidrag till organisationer som svarar för försvarsupplysning. De militära
myndigheterna arbetar för att förbättra den information som ges till
värnpliktiga - före, vid och efter inskrivningen samt i samband med
grundutbildningen. Överbefälhavaren leder detta arbete och har sammanfattat
arbetsläget i skrivelse den 27 april 1977. Civilförsvarsstyrelsen och
Sveriges civilförsvarsförbund bedriver försök med civilförsvarsinformation
på regional nivå. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar informerar om
försörjningsberedskapen. Studieförbund och politiska partier har utformat
studiematerial för information och debatt. Totalförsvarets upplysningsnämnd
förbereder en skrift om 1977 års försvarsbeslut.

Någon helhetsbild av försvarsinformationens inriktning och uppläggning

FöU 1976/77:13

finns inte. Det är också osäkert i vilken grad man lyckas med olika
åtgärder.

Utskottet anser att det är önskvärt med en översyn av mål och medel
beträffande informationen om vår säkerhetspolitik och försvarspolitik. Det
bör ankomma på regeringen att bestämma hur en sådan översyn skall
genomföras. En möjlighet är att översynen vid lämplig tidpunkt görs av den
försvarsutredning som utskottet förordar i det följande.

Vad utskottet har anfört angående information om vår säkerhetspolitik och
försvarspolitik bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Nästkommande försvarsbeslut

Några motioner behandlar frågor som gäller planeringsarbetet inför
nästkommande försvarsbeslut. I motionen 1504 (s) hävdas att de politiska
partiernas företrädare bör medverka i detta arbete betydligt tidigare än som
har skett genom 1974 års försvarsutredning. Denna tillkallades i oktober 1974
(jfr FöU 1974:19 s. 6-7). Enligt motionärerna skulle man därmed väsentligt
stimulera den offentliga debatten till fördel för fortsatt planering och genomförande.
Diskussionen skulle koncentreras kring viktiga vägvalsfrågor. Motionärerna
anser att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas redan inför
det planeringsarbete som nu förestår. De har också ett yrkande om att de
försvarsanställdas organisationer bör vara företrädda i en kommande försvarsutredning.

Motionen 1520 (fp) innehåller ett yrkande att riksdagen hos regeringen
begär åtgärder för att det inför 1982 års försvarsbeslut skall bli väsentligt
längre tid för försvarsdebatt mellan eventuellt utredningsbetänkande och
försvarsbeslutet. Motionären yrkar att regeringen även i övrigt söker
underlätta belysningar av viktiga avvägningsfrågor inom totalförsvaret.
Slutbetänkandet från en försvarsutredning bör enligt motionären lämnas
betydligt tidigare än som hittills har skett. För ett femårigt riksdagsbeslut år
1982 behövs utredningsförslag för den aktuella perioden redan våren 1981 för
att man skall få ett år till försvarsdebatt. Motionären anser att en ny
försvarsutredning bör tillkallas mycket snart efter det att ett femårigt
försvarsbeslut har fattats.

Motionen 1522 (s) innehåller två yrkanden som lämpligen bör behandlas i
detta sammanhang. Motionärerna vill att kommande utredningar om
säkerhetspolitiken sänds på remiss till myndigheter och organisationer samt
att större delen av det säkerhetspolitiska underlaget för försvarsdebatten skall
betraktas som icke-hemligt.

Det gällande systemet för planering och budgetering inom försvaret (FPEsystemet)
har tillämpats inom det militära försvaret och civilförsvaret
alltsedan budgetåret 1972/73. Systemets huvudkomponenter utgörs av
säkerhetspolitiska studier, perspektivplanering, programplanering, systemplanering
och programbudgetering. Studie-, planerings- och utredningsar -

FöU 1976/77:13

betet inför 1972 års försvarsbeslut var nära knutet till förberedelserna för att
införa det nya systemet.

1970 års försvarsutredning tillkallades i november 1970 och lämnade i
januari 1972 - efter ca 14 månader - betänkandet Säkerhets- och försvarspolitiken
(SOU 1972:4).

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar fick i november 1973 Kungl. Maj:ts
uppdrag att i samråd med berörda myndigheter bedriva försök med
långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret. Dessa har omfattat bl. a.
perspektivstudier och programplanering enligt i huvudsak samma principer
som under åren 1972-1976 har tillämpats inom det militära försvaret och
civilförsvaret.

Perspektivplaneringen inom det militära försvaret och civilförsvaret samt
perspektivstudierna för det ekonomiska försvaret har, liksom särskilda
studier för övrigt totalförsvar, redovisats under hösten 1975. Resultaten har
ingått i underlaget för 1974 års försvarsutredning. En redogörelse för
planeringssystem, säkerhetspolitiska studier m. m. lämnas av försvarsministern
i prop. 1976/77:74 (bil. 1 s.1-9). Handelsministern lämnar en motsvarande
redogörelse rörande det ekonomiska försvaret samt anmäler att
försöken där har givit goda erfarenheter. Han avser att efter en utvärdering
återkomma med förslag till en mera definitiv utformning av den långsiktiga
studie- och planeringsverksamheten inom det ekonomiska försvaret (bil. 2 s.
1-12 och 159).

Den senaste försvarsutredningen tillkallades i oktober 1974 och lämnade
betänkandena Säkerhetspolitik och totalförsvar (SOU 1976:5) i januari 1976 —
efter ca 15 månader-och Totalförsvaret 1977-82(SOU 1977:1) i januari 1977.

Riksdagens utrikes- och försvarsutskott har alltsedan år 1973 fortlöpande
fått särskild information om studie- och planeringsarbetets inriktning och
resultat (prop. 1972:103, FöU 1972:23, rskr 1972:309).

Vid föregående riksmöte (FöU 1975/76:32 s. 22-23, rskr 1975/76:273)
uttalade försvarsutskottet:

Utskottet förutsätter att regeringen och försvarsutredningen är uppmärksamma
på metodiken i arbetet med nästa försvarsbeslut och erfarenheterna
av denna metodik, totalt sett och med beaktande av att ekonomiskt försvar
och övrigt totalförsvar kommer in i bilden på delvis annat sätt än tidigare.

Utskottet ansåg att regeringen snarast efter nästa försvarsbeslut borde
lämna riksdagen en redogörelse angående erfarenheterna av FPE-systemet.
Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Den redogörelse angående erfarenheterna av FPE-systemet som - enligt
vad utskottet har inhämtat - har börjat förberedas inom regeringskansliet
torde bli av värde bl. a. för riksdagens bedömning av metodiken i arbetet med
nästkommande beslut om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets
fortsatta utveckling. Redogörelsen beräknas komma att lämnas i
budgetpropositionen till riksdagen vid nästa riksmöte.

FöU 1976/77:13

Det finns emellertid anledning att redan nu överväga inriktningen av det
parlamentariska inslaget i kommande utredningsarbete. Inför det nu förestående
försvarsbeslutet har detta inslag varit av två slag.

Utrikes- och försvarsutskotten har under åren 1973-1976 informerats av
företrädare för regeringskansliet och vederbörande myndigheter vid ett 20-tal
tillfällen. Informationen har i huvudsak lämnats i samband med att
regeringen lämnat anvisningar för studier eller planering samt när myndighet
kunnat redovisa resultaten av studierna eller planeringen. I enlighet med det
beslutade systemet har detta inte syftat till några ställningstaganden från
utskottens eller riksdagens sida. Enskilda ledamöter har givetvis ställt frågor
och ibland lämnat egna synpunkter i samband med orienteringarna.

Vidare har, som redan nämnts, under tiden oktober 1974-januari 1977
arbetat en särskild förvarsutredning. Dess sammansättning har i varje skede
varit sådan att det funnits övervikt för representanter för regeringspartiet/
regeringspartierna. Utredningen började sitt arbete i november 1974. Vid
denna tidpunkt hade studie- och planeringsarbetet redan nått tämligen långt.
Den idéskapande delen av perspektivplaneringen (fas 1) var genomförd inom
det militära försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. Regeringen
hade också gett slutliga anvisningar för perspektivplaneringens fas 2
inom det militära försvaret och civilförsvaret.

Regeringen har det omedelbara ansvaret för utrikespolitiken (jfr UU 1976/
77:1 y) och leder det statliga utredningsväsendet. 1970 års försvarsutredning
uttalade i betänkandet Riksdagen och försvarsplaneringen (SOU 1972:48) att
ett parlamentariskt deltagande i planeringsprocessen är önskvärt främst i
fråga om några av de tidigare momenten under processen. Deltagandet borde
enligt utredningen i princip ske genom insyn i planeringen, inte genom
medverkan i planeringsbesluten. Vid behandlingen av propositionen
1972:103 uttalade försvarsutskottet bl. a. (FöU 1972:23 s. 10):

Ett systematiskt parlamentariskt deltagande i försvarsplaneringen, som
innefattar någon form av godkännande men inte ingår i riksdagens ordinarie
beslutsprocess, kan även enligt utskottets mening skapa svårigheter. Viktiga
problem och planeringsresultat med konsekvenser på lång sikt bör i stället
underställas riksdagen genom proposition.

Beträffande parlamentariska utredningar ansåg utskottet liksom försvarsutredningen
och föredragande statsrådet att sådana bör kunna tillkallas för att
utreda viktiga försvarsproblem.

Utskottet anser att det finns skäl som talar för att en parlamentarisk
granskning bör ske tidigt i det förestående arbetet med att skapa underlag för
nästkommande försvarsbeslut. Granskningen bör ske i de former och med de
resurser som tillkommer en statlig kommitté. 1 det tidiga skedet kommer
granskningen att gälla inte minst det säkerhetspolitiska underlaget i form av
angreppsfall, krisfall, m. m. Underlagets politiska relevans, de planerande
myndigheternas sätt att utnyttja underlaget och möjligheter att öppet
presentera problematiken är frågor som utredningen bör kunna behandla.

FöU1976/77:13

En ny försvarsutredning, för vilken ingår de uppgifter som har angetts av
utskottet, kan med hänsyn till tidsförhållandena för hela planeringsprocessen
arbeta i etapper. Härvid skulle kunna skapas särskilda möjligheter till allmän
debatt, t. ex. genom remissförfarande.

Beträffande de försvarsanställdas organisationer ser utskottet positivt på
att företrädare för dessa i någon form deltar i en kommande försvarsutredning.

Utskottet anser att regeringen bör närmare överväga dessa frågor, med
inriktning mot att en ny parlamentarisk försvarsutredning tillkallas tidigt.
Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

När det slutligen gäller sekretessbedömningen i fråga om det säkerhetspolitiska
underlaget för försvarsplaneringen är det inte möjligt att ställa sig så
positiv till yrkandet i motionen 1522 (s) som vore önskvärt med hänsyn enbart
till möjligheterna att föra försvarsdebatt. Beskrivningarna av tänkbara hot,
kriser och angrepp innehåller uppgifter som kan missförstås eller vantolkas av
andra nationer och måste därför i stor utsträckning vara hemliga av
utrikespolitiska skäl. Vidare kompletteras beskrivningarna med redogörelser
för olika sätt att disponera våra egna resurser. Sådana redogörelser kan - om
de inte betraktas som hemliga - röja viktiga delar av vår försvarsplanläggning.
Av motionsyrkandet framgår att motionärerna är medvetna om att allt
säkerhetspolitiskt underlag inte kan avhemligas. Beträffande försvarets
resurser m. m. har under senare år avhemligats åtskilliga uppgifter. Utskottet
utesluter inte att det är möjligt att gå något längre på den vägen. Riksdagen
bör dock inte göra något särskilt uttalande härom.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen
1976/77:342 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört om folkrättsliga aspekter,

2. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1504, yrkandet 3, om
utredning angående civilmotstånd m. m.,

3. att riksdagen med anledning av propositionen samt motionerna
1976/77:1504, yrkandet 7, och 1976/77:1520, yrkandet 3, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
ökad uthållighet i systemet för förvarning vid flyganfall,

4. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1504, yrkandet 10, om
datasystem i krig m. m.,

5. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen
1976/77:1504, yrkandet 9, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om översyn av försvarsinformationen,

Föll 1976/77:13

6. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1521, yrkandena 2 och 3,
om en förlängning av gällande försvarsbeslut m. m.,

7. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1523, yrkandena 1 och 2,
om avslag på propositionen 1976/77:74, m. m.,

8. att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på
motionerna 1976/77:249, yrkandet 1,1976/77:1453, yrkandena
1 och 2, samt 1976/77:1504, yrkandet 2, godkänner de gemensamma
grunder för totalförsvarets fortsatta utveckling som
föredragande statsrådet har angett,

9. att riksdagen med anledning av motionerna 1976/77:1504,
yrkandena 4 och 5, 1976/77:1520, yrkandet 5, samt 1976/
77:1522, yrkandena 2 och 3, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om arbetet med nästkommande
försvarsbeslut.

4. Det militära försvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i propositionen 1976/77:74 (bil. 1 s. 55-144) föreslagit
riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling
som föredragande statsrådet har angett,

2. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat beträffande
förmåner åt värnpliktiga m. fl.,

3. antaga ett till propositionen fogat förslag till lag om ändring i familjebidragslagen
(1946:99),

4. för budgetåret 1977/78 fastställa utgiftsramen för det militära försvaret
till 10 385 744 000 kr. i prisläge februari 1976,

5. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret
för budgetåret 1977/78 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

6. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret
för budgetåret 1977/78 med den del av ökade kostnader för vissa förmåner åt
värnpliktiga vilka överstiger vad nettoprisindex ger,

7. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret
för budgetåret 1977/78 på grund av över- eller underutnyttjande av
utgiftsramen för budgetåret 1976/77,

8. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1977/78 medge överskridande
av utgiftsramen för det militära försvaret om det behövs av konjunktur-
eller beredskapsskäl.

3 Riksdagen 1976/77. 10 sami. Nr 13

FöU 1976/77:13

Föredragande statsrådet

Beträffande grunder för det militära försvarets utveckling
berör försvarsministern bl. a.

o behovet av långsiktig planering och god handlingsfrihet
o variationer i försvarets styrka
o försvar mot invasion
o kvaliteten hos en angripares resurser
o utnyttjandet av våra stridskrafter
o allmän värnplikt
o resurser för neutralitetsfallet
o medverkan i FN:s fredsbevarande verksamhet.

Beträffande utvecklingen av avvägningsprogram och
funktioner berör försvarsministern bl. a.
o markstridsförbandens uppgifter
o antalet kvalificerade markstridsförband
o infanteribrigadernas materiel
o pansarförbanden
o pansarvärnsfunktionen
o andelen förband med strid som huvuduppgift
o tungt rörligt kustartilleri
o hemvärnets utrustning
o övervattenstridsförbandens uppgifter
o anskaffning av sjörobot

o resurser för taktisk ledning av ytattackförbanden
o sjöfartsskyddet
o minkrigföringen
o minröjningsfunktionen
o fjärrstridsförbandens uppgifter
o utveckling av ett medeltungt attackflygplan A 20
o lätta attack/skolflygplan - projektet B3LA

o möjligheterna att inom landet behålla en utvecklande flygindustri
o behov av kompletterande underlag angående A 20 och B3LA
o ubåt A 17

o luftförsvarsförbandens uppgifter
o framtida ersättning för JA 37 Viggen
o luftvärnet
o lätta robotar
o kvalificerade robotsystem
o central och högre regional ledning
o spaningsflyg och signalspaning
o allmän försvarsforskning
o gemensamma myndigheter och funktioner
o kostnaderna för central administration och förvaltning
o minskning av antalet anställda inom försvaret

FöU 1976/77:13

o personalens uppgifter och betydelse
o de centrala förvaltningarna m. m.
o försvarsgrenarnas fredsorganisation
o värnpliktsutbildningen
o de frivilliga försvarsorganisationerna
o ekonomiska överväganden.

Försvarsministern tar också upp de värnpliktigas förmåner och
berör därvid bl. a.
o de värnpliktigas dagersättningar
o de familjesociala förmånerna
o näringsbidragen
o resesystemet för värnpliktiga
o rätten till ersättning vid personskada.

Beträffande ramberäkningar för budgetåret 1977/78 anger
försvarsministern bl. a. basbelopp och utgiftsram för nästa budgetår.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna

1976/77:59 av herr Petersson i Röstånga (fp) vari yrkas att riksdagen uttalar
att målsättningen för arbetstiden i vad gäller värnpliktiga i grundutbildning
bör vara ett medeltal om 40 timmar per utbildningsvecka.

1976/77:60 av herr Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag syftande till

1. att de värnpliktiga tillerkänns laglig rätt att sammansluta sig i frivilliga
intresseorganisationer med förhandlingsrätt,

2. att de värnpliktiga garanteras rätt att utan begränsningar uttrycka sig i
tal och skrift samt att på fritid ordna politiska, fackliga och andra möten inom
förläggningarna,

3. att politiska och fackliga organisationer på motsvarande sätt tillerkänns
rätt att verka inom förläggningarna genom att ordna möten och sprida tryckt
material utan begränsningar.

1976/77:92 av herr Petersson i Röstånga (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att alla utgående ersättningar till värnpliktiga indexregleras fr. o. m. nästa
budgetår.

1976/77:248 av herr Palme m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen antar i bilaga till motionen redovisat förslag till lag om
ändring i familjebidragslagen (1946:99),

2. att riksdagen beslutar att dagersättningen höjs från 10 kr. per dag till 11
kr. per dag, med verkan från den 1 juli 1977,

3. att riksdagen beslutar att utryckningsbidraget höjs från 1 000 kr. till

FöU 1976/77:13

1 200 kr., med verkan från den 1 januari 1977,

4. att riksdagen beslutar godkänna den i motionen förordade ändringen i
det s. k. Vpl 10-systemet,

5. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning om
vämpliktsutbildningssystemet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande utökat värnpliktsinflytande,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande försöksverksamhet i fråga om marinens och flygvapnets
utbildning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande samordning mellan värnpliktslag och föräldraförsäkring,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande vissa personalfrågor,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande ny belalsordning.

1976/77:249 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen beslutar att produktionen av flygplan 37 Viggen avvecklas
snarast och att arbetet med utveckling av flygplan A 20 avbryts (yrkandet
2),

att riksdagen för budgetåret 1977/78 beslutar en sänkning av militärkostnaderna
med den summa som motsvaras av anslaget under A 5,

2 030 123 000 kr., och som är avsedd för prisreglering för det militära försvaret
(yrkandet 3).

1976/77:459 av herrar Söderqvist (vpk) och Måbrink (vpk) såvitt gäller yrkandet
1 att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag att den militära
fredssjukvården ställs under landstingens huvudmannaskap.

1976/77:1064 av herr Fransson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts angående målsättningen
om en reglerad arbetstid för de värnpliktiga under grundutbildningen.

1976/77:1065 av herr Korpås m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen understryker det angelägna i ett snabbt
resultat av den pågående utredningen om inflytande m. m. inom värnpliktsutbildningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den genom tilläggsdirektiv till
nämnda utredning eller på annat sätt låter utarbeta förslag att föreläggas en
kommande riksdag om sådana regler för de värnpliktigas ersättning att denna
räcker även för en viss vistelse utanför förläggningsorten under fritid.

1976/77:1066 av herrar Persson i Heden (c) och Magnusson i Nennesholm
(c) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag
innebärande att ensambrukare efter första militärutbildning överförs till
hemvärnet.

FöU 1976/77:13

1976/77:1067 av herr Svensson i Kungälv (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att hemställa hos regeringen om utredning och förslag i syfte att
skapa möjligheter till en vidgad undervisning i samhälls- och familjekunskap
för värnpliktiga under deras första tjänstgöring.

1976/77:1453 av herrar Lövenborg (-) och Hagel (-) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen uttalar att försvarskostnaderna under perioden 1977/78 -1981/82 minskas med 50 procent (yrkandet 3),
att riksdagen uttalar sig för att produktionen av Viggen avbryts och att
planerade nya flygplansprojekt i form av A 20 och B3LA inte kommer till
utförande (yrkandet 4),
att riksdagen uttalar sig för att övergång till civil produktion inom
industrigrenar som drabbas av den nya försvarsinriktningen förbereds
(yrkandet 5).

1976/77:1504 av herr Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen godkänner de riktlinjer för det militära försvarets utveckling
som angetts i motionen (yrkandet 11),
att riksdagen hos regeringen begär att arbetet inom beredningen för
utvärdering m. m. av framtida flygplansystem avbryts (yrkandet 12),
att riksdagen - därest yrkandet under 12 avslås - hos regeringen begär att
beredningen för utvärdering m. m. av framtida flygplansystem skall
sammansättas enligt de grunder som anges i motionen (yrkandet 13),
att riksdagen hos regeringen begär en studie av det militära försvarets
framtida underhållsbehov och en häremot svarande verkstadskapacitet
(yrkandet 14),

att riksdagen hos regeringen begär att försvarsmaktens ledningsutredning
får i uppdrag att lägga fram förslag om indragning av staber m. m., i enlighet
med vad som anförts i motionen (yrkandet 15),
att riksdagen beslutar fastställa utgiftsramen för det militära försvaret för
budgetåret 1977/78 till 10 110 744 000 kr., i prisläge februari 1976 (yrkandet
16),

att riksdagen avslår regeringens hemställan om bemyndigande att justera
utgiftsramen för det militära försvaret förbudgetåret 1977/78 med den del av
ökade kostnader för förmåner åt värnpliktiga vilka överstiger vad nettoprisindex
ger (yrkandet 18),
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar av bemyndiganderamar och betalningsmedel för
budgetåret 1977/78 (yrkandet 19),
att riksdagen hos regeringen begär redovisning m. m. av konsekvenserna
av ökade bemyndigandeskulder och -kvoter (yrkandet 20),
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel för arbetsmarknadspolitiskt betingade åtgärder (yrkandet
21),

FöU 1976/77:13

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sammansättningen och direktiven till utredningen om formerna
för de värnpliktigas medinflytande m. m. (yrkandet 22).

1976/77:1520 av herr Lindblad (fp) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen avslår propositionens förslag att skytteregementen hänförs
till delprogrammet Infanteribrigad m. m.,

2. att riksdagen hos regeringen uttalar att endast ett begränsat antal av
de utgående infanteribrigaderna får behålla brigadens organisation.

1976/77:1521 av fru Theorin (s) och fröken Öhrsvik (s) såvitt gäller andrahandsyrkandena
att riksdagen

underkänner förslaget till riktlinjer för det militära försvarets fortsatta
utveckling (andrahandsyrkandet 1),
godkänner de riktlinjer för det militära försvaret som angetts i motionen
(andrahandsyrkandet 2),
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om

a) att storinvasion som planeringsmodell skall utgå,

b) att vidareutveckling av JA 37 - flygplan A 20 - ej genomförs,

c) att beredningen om utvärdering av framtida flygplansystem (B3LA)
avbryts,

d) att inhemsk tyngre avancerad robotutveckling ej förbereds (andrahandsyrkandet
4),

e) för budgetåret 1977/78 fastställer utgiftsramen för det militära försvaret
till 9 863 181 295 kr. i prisläge februari 1976, dvs. en förlängning av gällande
beslut (andrahandsyrkandet 5).

1976/77:1523 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet 3 att riksdagen
beslutar om nedskärningar av det militära försvaret under programplaneperioden
1977/78 - 1981/82, enligt i motionen angivna riktlinjer.

Utskottet

1974 års försvarsutredning (SOU 1977:1) har beträffande det militära
försvaret lämnat förslag till grunder för dess fortsatta utveckling och till
inriktning av planeringen för avvägningsprogrammen.

I propositionen 1976/77:74 lämnar regeringen förslag bl. a. beträffande det
militära försvarets utveckling samt angående förbättrade värnpliktsförmåner
och ramberäkningar för det militära försvaret för budgetåret 1977/78. Ett
flertal motionsyrkanden hänför sig till detta avsnitt i propositionen.

FöU1976/77:13

Grunder för det militära försvarets fortsatta utveckling

Utskottet har i det föregående slagit fast att ett militärt angrepp ställer de
största omedelbara kraven på vårt totalförsvar och att försvar mot militärt
angrepp - med hänsyn till det krigsavhållande syftet - utgör den viktigaste
utgångspunkten för vår försvarsplanering.

Liksom föredragande statsrådet (försvarsministern) anser utskottet att det
är nödvändigt att tillämpa en långsiktig planering inom det militära försvaret.
Dagens försvar liksom det försvar vi kommer att ha under åtminstone de
närmaste 10-15 åren är till största delen resultat av tidigare beslut. Det
försvarsbeslut som nu är aktuellt kommer att påverka försvarets utformning
under 1980-talet och därefter.

Försvarsutredningen har studerat möjligheterna att öka försvarets styrka
inom en tidsrymd av två år. Resultaten visar att försvarsmakten liksom
övriga delar av totalförsvaret kan ges endast mycket begränsad ökning av
styrkan inom den angivna tiden.

Liksom försvarsministern anser utskottet att det är viktigt att bevara en god
handlingsfrihet beträffande försvarsmaktens utveckling på sikt. Utbildning
av personal och anskaffning av organisationsbestämmande materiel bör
prioriteras. Tillräckliga resurser måste avsättas för forskning och utvecklingsarbete.

Även om det alltså är den långsiktiga beredskapen och handlingsfriheten
som sätts i första rummet måste ständigt finnas en viss operativ förmåga. En
allsidig och effektiv underrättelsetjänst skall bidra till beslutsunderlaget för
den långsiktiga utvecklingen och framför allt för beslut om beredskapshöjningar.
För snabb insats bör disponeras flyg- och sjöstridskrafter samt
snabbmobiliserade markstridskrafter och hemvärn.

Försvar mot invasion är försvarsmaktens huvuduppgift. 1 planeringen
förutsätts att en angripares resursinsatser begränsas - i fråga om både
kvantitet och kvalitet - genom att angriparen måste gardera sig mot en
huvudmotståndare.

Vid försök till invasion av Sverige skall våra stridskrafter som försvarsministern
anger kunna utnyttjas med tyngpunkten i kust- och gränsområdena
så att våra naturliga försvarsbetingelser tas till vara. Fientliga luftlandsättningar
får inte omöjliggöra förbandens mobilisering och koncentrering till
aktuella invasionsriktningar. Vid försvar mot invasion svarar förband med
anfallsförmåga för huvuddelen av den kraftutveckling som skall hejda
fienden.

Om en angripare lyckas tränga in på djupet av vårt land bör han likväl möta
ett effektivt och uthålligt motstånd. Inom ockuperat område skall militära
förband och andra väpnade grupper kunna fortsätta kampen i organiserade
former.

Sveriges stora yta och geografiska läge med långa gränser och kuster ställer
krav på att vi kan mobilisera ett förhållandevis stort antal förband. Detta i

FöU 1976/77:13

förening med vår lilla befolkning medför att det militära försvaret måste vila
på den allmänna värnpliktens grund. Endast därigenom kan krigsorganisationen
ges en bredd som svarar mot de uppgifter som vi ställer på vårt försvar.
Allmänna värnplikten har därutöver, liksom frivilligverksamheten, avgörande
betydelse för försvarets förankring i samhället och hos hela folket. Det
militära försvaret skall därför liksom hittills grundas på allmän värnplikt.

Den allmänna värnplikten ställer stora krav på resurser för utbildning av de
värnpliktiga. Den innebär också att materielanskaffningen till stor del måste
anpassas till förmågan hos våra värnpliktiga. I samband med införandet av
vårt nuvarande system för värnpliktsutbildning uttalade föredragande statsrådet
följande i proposition till riksdagen (prop. 1966:106 s. 136):

Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen av vad utredningen
anfört angående de särskilda villkor och möjligheter som är förknippade med
ett värnpliktssystem. Jag delar sålunda utredningens uppfattning, att förfaringssätt
och bestämmelser måste göras så enkla som möjligt och att
ändringar bör ske endast då så oundgängligen krävs. Jag vill vidare framhålla
betydelsen av att man även vid anskaffning av materiel till krigsorganisationen
noggrant beaktar de särskilda förutsättningar som betingas av
värnpliktssystemet. Det är väsentligt att försvarsgrenarnas materiel görs
enhetlig så långt detta är möjligt och lämpligt och att anpassning till materiel
som utnyttjas inom samhället i övrigt sker i största möjliga utsträckning.
Olikheter mellan försvarsgrenarna i fråga om intendenturmateriel, handvapen,
fordon m. m. måste vara klart motiverade. Viss enhetlighet bör också
vara möjlig i fråga om komponenter i skilda vapensystem. Strävan efter enkel
och så långt möjligt enhetlig materiel skall syfta till lättare och säkrare
inlärning och repetition, lägre anskaffnings- och underhållskostnader samt
bättre utnyttjande av utbytesenheter. Vidare underlättas omdisposition av
värnpliktiga mellan försvarsgrenarna.

Den svenska säkerhetspolitiken syftar till att landet skall förhålla sig
neutralt om det pågår krig i vårt närområde. För att i ett sådant läge avvisa
kränkningar av vårt territorium samt skydda flyg- och sjötrafik måste vi
utnyttja resurser som har anskaffats för invasionsförsvarets behov.

Försvarsmakten skall även i fortsättningen kunna sätta av resurser för
medverkan av Sverige i FN:s fredsbevarande verksamhet.

Utvecklingen av avvägningsprogram m. m.

De förslag angående det militära försvarets utveckling som försvarsministern
redovisar överensstämmer i huvudsak med den inriktning som försvarsutredningen
har rekommenderat. Förslagen motsvarar alltså en utveckling i
stort sett enligt alternativet B i överbefälhavarens programplan. Alternativets
innebörd för de viktigaste materielobjekten och beträffande krigsorganisatoriska
förändringar framgår av följande tabeller, som är hämtade ur programplanen.

FöU 1976/77:13

Materielobjekt - nivå B (milj. kr.)

Objekt	Betalningsmedel	Beslutstid- ni irtl/ (pr
	77/82	Beräknat 82/87	pu IIMCI
Utveckling Lätt pansarvärnsrobot	47	53	1977/78
Fördelningsluftvärn	31	60	1978/79
Pansarluftvärn	19	5	1977/78
Stridsfordon	28	49	1980/81
Jaktflygplan JA 37	441	30	1977/78 1979/80
Ersättning för AJ 37 (A20)	410	430	1977/78
Nytt skolflygplan	-	-	1977/78
Jaktvapen (robotar m. m.)	90	-	1977/78
Attackvapen och motmedel	129	35
Anskaffning Lätt pansarvärnsrobot Tung pansarvärnsrobot	170	50	1977/78
Transporthelikoptrar	52	143	1979/80
Terrängbilar för personaltransport	138		1977/78
Bandvagnar	145	443	1978/79
Fördelningsluftvärn Pansarluftvärn	32	100 78	1977/78
Luftvärnsrobot HAWK	115	9	1977/78
Bataljonsartilleri Sambandssystem 8000 Minjaktfartyg	134	119 185 210	1978/79
Ubåt A17	46	322	1979/80
Flottiljledare	-	150
Minfartyg 3	147	5
Sjörobot	101	279	1977/78
Tungt fast kustartilleri	23	7
Lätt fast kustartilleri	8	131	1980/81
Rörligt kustartilleri	73	217	1977/78
Jaktflygplan (JA 37)	3 485	2 482	1977/78 1979/80
Ersättning för AJ 37 (A20)	-	1 620	1977/78
Nytt skolflygplan		415	1979/80
Jaktvapen och motmedel	941	84	1977/78
Attackvapen och motmedel	153	788

Krigsorganisatoriska förändringar - nivå B

Förband/Enheter	1977	1982	1987
Infanteribrigader	16	10	10
Norrlandsbrigader	4	4	4
Pansarbrigader	5	4	4
Skytteregementen	4	10	10
Ytattackflottiljer	3	2	2
Ubåtar	17	14	12
Ubåtsjaktförband	3	2	0
Kustartilleriförband (bataljoner och motsv.)	34	32	29
Jaktdivisioner	17	10	9
Medeltunga attackdivisioner	5,5	5,5	5,5
Lätta attackdivisioner	5	3	0
Spaningsdivisioner	8	6	6

Föl) 1976/77:13

Försvarsministern tar i propositionen ställning till utvecklingen av avvägningsprogram
och funktioner inom det militära försvaret. 1 det följande
behandlar utskottet dessa frågor i huvudsak endast såvitt de är berörda av
motionsyrkanden.

Beträffande markstridsförbanden understryker försvarsministern
liksom försvarsutredningen betydelsen av att antalet kvalificerade förband
kan hållas relativt stort. I överbefälhavarens programplan beräknas i nivå B
att tio infanteribrigader moderniseras. Planeringen bör enligt försvarsministern
inriktas mot att om möjligt modernisera fler än tio av nuvarande
infanteribrigader. En ökning av antalet moderniserade brigader får dock
enligt hans mening inte innebära att brigadernas stridsefiekt försämras. I
motionen 1504 (s) uttalas att det bör kunna vara möjligt att inrikta
planeringen mot tolv infanteribrigader. Enligt motionen 1523 (vpk) bör
antalet brigader inte ökas. På sikt bör man enligt motionärerna i stället
överväga att ersätta infanteribrigaderna med förband av mindre kvalificerad
typ.

De nuvarande infanteribrigader som inte kan moderniseras bör enligt
försvarsministern behålla samma personella kvalitet som de moderniserade
brigaderna. Härigenom och genom så långt möjligt enhetlig organisation får
man handlingsfrihet att, om resurserna på längre sikt så medger, öka antalet
moderniserade brigader ytterligare. Alla nuvarande infanteribrigader bör
enligt försvarsministerns mening hänföras till delprogrammet Infanteribrigad
m. m. Motionen 1520 (fp) vänder sig mot detta uttalande.

Enligt motionen 1520 har en icke-moderniserad infanteribrigad - s. k.
skytteregemente - ytterst begränsade prestanda i förhållande till en moderniserad
brigad. Motionären anser att försvarsministerns uttalande är mycket
olyckligt och att det är en illusion att tro att skytteregementen är något som
bara kostar utbildning. Ganska snart blir det nödvändigt att anskaffa ny
materiel till skytteregementena om dessa skall bestå. Resurserna för dagens
utbildning och framtida materielanskaffning till skytteregementena måste
tas från brigaderna och motionärens slutsats är att detta gör det omöjligt att
behålla ett par brigader mer än de tio som skall finnas enligt 1972 års beslut.
Skytteregementen bör enligt hans mening behållas endast i litet antal och i så
fall hänföras till delprogrammet Lokalförsvarsförband eller utgöra eget
delprogram.

Indelningen i delprogram bör i princip bestämmas av regeringen. En sådan
indelning kan knappast göras helt invändningsfri. Utskottet finner inte
tillräcklig anledning förorda att riksdagen uttalar sig om vilket delprogram
skytteregementen bör tillhöra.

Överbefälhavaren har inför utskottet upplyst att skytteregementena f. n.
har fullt krigsduglig materiel. Huvuddelen av materielen kommer att vara
krigsduglig under hela 1980-talet. Den personella och materiella kvaliteten
medger att förbanden utnyttjas för avvärjnings- och fördröjningsstrid. Med
nuvarande uppgifter för det militära försvaret anser överbefälhavaren att det

FöU 1976/77:13

är nödvändigt att som skytteregementen behålla de brigader som inte kan
moderniseras. Den materielomsättning som blir nödvändig för dessa förband
kommer enligt överbefälhavaren inte att leda till kvalitetsminskning vid
moderniseringen av infanteribrigader.

Utskottet anser det vara viktigt att moderniseringen av infanteribrigader
leder till att dessa i alla avseenden får en god operativ förmåga. Den personella
eller materiella kvaliteten hos brigaderna bör inte få påverkas av en i och för
sig önskvärd ökning av antalet som kan behållas på sikt eller av att man
behåller förband som skytteregementen. Möjligheterna att öka antalet
brigader kan f. n. inte säkert bedömas. Enligt utskottets mening bör de
brigader som inte kan moderniseras behållas som skytteregementen, i första
hand under den period som nu är i fråga.

Pansarförband behövs för försvaret av främst Skåne, övre Norrland, östra
Mellansverige och Gotland. Pansarförbanden bör enligt försvarsministern
inriktas mot att omfatta förutom fyra pansarbrigader även de stridsvagns- och
pansarbataljoner samt fristående stridsvagnskompanier som kan organiseras
utgående från den materiel man har f. n. Därav följer enligt hans mening
behov av viss modifiering och renovering av ett antal centurionstridsvagnar.
Försvarsministern bedömer detta vara en angelägen åtgärd för att tillgodose
behovet av pansarförband i krigsorganisationen. I motionen 1504 (s) uttalas
att dagens tillgångar av stridsfordon, t. ex. centurionstridsvagnar och bandvagnar,
bör utnyttjas så långt möjligt.

Pansarbrigaderna bör enligt motionen 1523 (vpk) avvecklas. Det är enligt
motionärerna bättre att satsa resurserna på förbättrat pansarvärn.

Utskottet, som senast i betänkandet FöU 1975/76:32 (s. 12) har tillstyrkt
planerna på renovering och modifiering av centurionstridsvagnar, delar den
mening som har uttalats av försvarsministern och i motionen 1504.
Planeringen medför - jämfört med om man inte skulle behålla ifrågavarande
stridsvagnar - en förstärkning av den operativa förmågan i östra Mellansverige.

Förö v ervattensstridsförbanden är antalet förband av grundläggande
betydelse samtidigt som varje enhet måste ges sådan kvalitet att den
kan möta fientliga enheter på likartade villkor och ge avsedd effekt i
invasionsförsvaret. Överbefälhavaren har planerat in anskaffning av sjörobot
för ytattackflottiljerna. Försvarsministern anser liksom försvarsutredningen
att en sådan anskaffning är angelägen och bör genomföras. I motionen 1504
(s) förordas att man för dessa förband anskaffar samma sjörobot som är
avsedd att ingå i patrullfartygsdivisionerna. Enligt motionärerna kan
därigenom utan ytterligare dröjsmål anskaffas ett tillfredsställande antal
robotar. 1 motionen 1523 (vpk) uttalas att fartyg för flottiljledning inte bör
anskaffas som ersättning för jagarna.

Frågan om sjörobot till ytattackflottiljerna behandlar utskottet i samband
med andra robotfrågor i det följande.

FöU1976/77:13

Ytattackflottiljema omstruktureras f. n. i riktning mot lätta enheter. Av
nuvarande sex jagare utgår fyra under femårsperioden. De lätta enheterna är
av typ torpedbåt. Deras effekt blir större om de även i fortsättningen kan göra
samordnade insatser. Frågan om ledningskapacitet sedan jagarna har utgått
ur organisationen behandlade utskottet i betänkandet FöU 1975/76:32 (s.
13-14).

Liksom försvarsutredningen anser försvarsministern att ytattackförbanden
även i fortsättningen bör forses med sådana resurser för den taktiska
ledningen att de kan uppträda i flottiljförband. Studier där olika alternativ
belyses bör enligt hans mening fortgå så att man får tillräckligt beslutsunderlag
i god tid innan jagarna utgår. I motionen 1504 (s) hävdas att särskilt
konstruerade ledarfartyg inte bör anskaffas för ändamålet. Någon annan
möjlighet att anordna stridsledning bör i stället utnyttjas.

Några medel för anskaffning av flottiljledarfartyg är inte inplanerade under
perioden. Utskottet anser det vara angeläget att man fortsätter att studera
frågan om ersättning för den lednings- och vapenkapacitet som försvinner
med jagarna.

Fjärrstridsförbanden omfattar attackflyg- och ubåtsförband. De
utgör den främre delen av vårt djupförsvar.

Det medeltunga attackflyget kommer under 1980-talet att omfatta 5,5
divisioner AJ 37 Viggen. Med nu planerade livslängder behöver dessa
flygplan ersättas med början under 1980-talets senare del. I krigsorganisationen
ingår även fem lätta attackdivisioner utrustade med skolflygplanet Sk
60. Även dessa behöver omsättas under senare delen av 1980-talet.

Överbefälhavaren har i programplanen för det militära försvaret redovisat
sin syn på fjärrstridsförbandens utveckling i de tre olika ekonomiska nivåerna
A (55 303 milj. kr.), B (51 606 milj. kr.) och C (49 773 milj. kr.). För nivå C har
angetts tre olika alternativ-C 1,C 2 och C 3. Attackdivisionernas utveckling
i ÖB 77-82 har i propositionen (bil. 1 s. 125) sammanfattats enligt
följande.

1977 1982 1987 Anmärkning

Medeltunga attackdivisioner
Alternativ A, B, Cl, C3

5,5 5,5 5,5 A 20 ersätter AJ 37

Viggen under slutet
av 1980-talet

Alternativ C2

5,5 5,5 4,5 AJ 37 Viggen utgår

successivt

Lätta attackdivisioner

Alternativ C2

Alternativ A
Alternativ B

Alternativ Cl, C3

5 5 5 B3LA ersätter Sk 60

5 3 0

5 0 0

5 5 5 Skolflygplan med

attackförmåga ersätter
Sk 60

FöU 1976/77:13

I alla alternativ utom C 2 har överbefälhavaren som framtida ersättare för
AJ 37 planerat in en vidareutveckling av jaktversionen Viggen, JA 37, till en
ny attackversion - flygplan A 20. De lätta attackdivisionerna kan behållas
enligt två av alternativen, i nivå A genom att ett nytt lätt attack/skolflygplan -B3LA - utvecklas och anskaffas samt enligt alternativ C 2 där man anskaffar
skolflygplan med attackkapacitet.

Försvarsutredningen har förordat att JA 37 Viggen vidareutvecklas till ett
nytt medeltungt attackflygplan - A 20. Utredningen har vidare funnit att
B3LA skulle ge ett värdefullt tillskott till vår försvarseffekt och att det är
anpassat till våra behov. I den ekonomiska nivå för femårsperioden som
utredningens majoritet har rekommenderat går det emellertid inte att
anskaffa systemet B3LA inom ramen för en balanserad utveckling av det
militära försvaret. Enligt utredningen behövs vissa ytterligare överväganden
rörande utvecklingen av B3LA. Om de fortsatta övervägandena leder till att
B3LA inte anskaffas har utredningen förordat att de skolflygplan som
anskaffas ges en lämplig beväpning och organiseras i lätta attackförband.

Försvarsministern anser också att det behövs ett kompletterande underlag
beträffande attackflygförbandens framtida utformning och omfattning. Med
hänsyn till att de medeltunga attackdivisionerna har viktiga uppgifter i
invasionsförsvaret och till att flygplan A 20 också är tänkt att användas för
havsövervakning när spaningsversionen Viggen - S 37 - utgår i början av
1990-talet anser han att utvecklingen av A 20 bör genomföras.

I propositionen (bil. 1 s. 126-128) redovisar försvarsministern olika aspekter
av betydelse för B3LA-projektet. B3LA skulle - vid sidan av sitt operativa
värde - spela en avgörande roll när det gäller möjligheterna att inom landet
behålla en utvecklande flygindustri. Bl. a. uttalas att en inhemsk förmåga att
utveckla och tillverka flygplansystem bidrar till respekten i omvärlden för
svensk säkerhetspolitik.

Försvarsministern anger också inriktningen av fortsatta studier och
överväganden. De skall bl. a. gälla prestandakraven för flygplanet A 20 och
säkerheten i kostnadsberäkningarna för B3LA. Arbetet skall bedrivas så att
beslut i frågan kan föreläggas riksdagen under hösten 1977. Underlaget tas
fram av berörda myndigheter. Arbetet följs och utvärderas av en särskild
beredning inom regeringskansliet.

I flera motioner finns yrkanden som gäller utveckling och tillverkning av
flygplan. Motionen 249 (vpk) innehåller ett yrkande att riksdagen beslutar att
produktionen av flygplan 37 Viggen avvecklas snarast och att flygplan A 20
inte skall utvecklas. Motionärerna förordar en kraftig nedbantning av i första
hand flygvapnet. Viggensystemet betecknas som den största felinvesteringen
inom försvaret någonsin. Enligt motionen bör vi eftersträva en utveckling
mot flera och mindre enheter inom flygvapnet liksom inom flottan.

Motionen 1453 (-) innehåller ett yrkande att riksdagen uttalar sig för att
produktionen av flygplanet Viggen avbryts och att projekten A 20 och B3LA
inte kommer till utförande. Yrkandet har samband med motionärernas syn

FöU 1976/77:13

på vilken struktur det svenska försvaret bör ha och på kostnaderna för
tekniskt avancerade vapensystem i förhållande till deras effekt.

I motionen 1504 (s) uttalas beträffande det militära försvarets utveckling att
denna måste få ske utan de avvägningsproblem som ett genomförande av
B3LA-projektet kan komma att innebära. Motionärerna pekar på risken för
betydande kostnadsökningar i projektet. Enligt motionen bör attackflygförbanden
även i fortsättningen innehålla dels medeltunga attackflygplan, dels
skolflygplan som kan ges lämplig beväpning. För skolflygplan förutsätts
anskaffning inom landet. Motionärerna anser att det säkerhetspolitiska
argumentet för B3LA och för bibehållande av en svensk utvecklande
flygindustri har överbetonats i propositionen. De hävdar att det inte skulle
innebära något nämnvärt säkerhetspolitiskt risktagande om Sverige gick över
till licenstillverkning av flygplan som har konstruerats i utlandet.

I motionen 1504 (s) hävdas också att regeringens förslag om fortsatta
utredningar i flygplanfrågan har skapat betydande osäkerhet om det militära
försvarets inriktning och kostnader. Enligt motionärernas mening är fortsatta
studier obehövliga för försvarsbeslutets skull. De yrkar därför att riksdagen
skall begära att arbetet i den särskilda beredningen avbryts. Om så inte sker
anser de att beredningens arbete bör betraktas som en fortsättning på
försvarsutredningens arbete och yrkar att riksdagen skall begära att även
flygplansystemberedningen skall ges parlamentarisk sammansättning.

Motionen 1521 (s)innehåller-utöver yrkanden om att propositionen 1976/
77:74 skall avslås och gällande försvarsbeslutsperiod förlängas ett år, m. m. -andrahandsyrkanden om bl. a. riktlinjer för det militära försvarets fortsatta
utveckling, om att flygplanet A 20 inte skall anskaffas och om att flygplansystemberedningen
skall avbrytas. I motionen uttalas bl. a.

att det militära försvaret bör ha uppgifter som en stark gränsvakt under fred
och fredskriser och som neutralitetsvakt under krig i vår omgivning,
att Sverige skulle kunna göra betydande nedskärningar, främst beträffande
fjärrstridsförband och övervattensstridsförband, utan att försvarets fredsbevarande
effekt och vår trovärdighet kan ifrågasättas,
att regeringens förslag innebär en påtaglig militär upprustning,
att det inte är belagt med sakligt underlag att JA 37 behöver vidareutvecklas
till A 20,
art flygplan av typ Sk 60 i samverkan med andra förband kan lösa
förutsedda uppgifter samt
att en samhällsekonomisk analys av olika anskaffningsformer, utförd på
uppdrag av försvarsutredningen (jfr prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 94-96), visar att
det inte finns några långsiktiga samhällsekonomiska skäl för en inhemsk
militär flygindustri.

Beträffande flygplanfrågorna finns slutligen uttalanden i motionen 1523
(vpk). De innebär i huvudsak upprepning av vad som anförts i motionen 249
(vpk). Motionärerna förordar för attackflygets del övergångsvis alternativet C
2 i överbefälhavarens programplan.

Utskottet vill med intilliggande bild (s. 47) i stora drag åskådliggöra olika

FöU 1976/77:13

1977

2000

flygplangenerationer och de alternativ som studeras av myndigheterna och i
regeringskansliet. Av flygplantyperna ingår i f]ärrstridsförbanden de som har
kapacitet för lätt och medeltung attack. F. n. pågår övergång från A 32 Lansen
till AJ 37 Viggen. Sk 60 är ett skolflygplan som har beväpnats och organiserats
i lätta attackdivisioner.

Till en början bör slås fast att det inte finns underlag för att konstatera att
Viggensystemet har varit en felsatsning. Utformningen med en plattform för
flera versioner har inneburit betydande fördelar. Vidareutveckling av JA 37
till A 20 förordas av försvarsutredningen och försvarsministern och tillstyrks
även av utskottet. Kapacitet för medeltung attack - även utanför gräns och
kust - är under den tid som nu kan överblickas en nödvändig del av
invasionsförsvaret.

B3LA är ett projektförslag till ett lätt attack- och skolflygplan. I attackuppgiften
är systemet avsett för god effekt innanför gräns och kust. Som
skolflygplan är det avsett att ersätta Sk 60. Beslut om anskaffning av B3LA
innebär att man behåller kapacitet att utveckla flygplan inom landet.

SKOL- FLYGPLAN	LÄTT ATTACK	MEDELTUNG ATTACK	SPANING	JAKT
		Lansen
	A 32	S 32
		Draken
Sk	60		S 35	J 35
	AJ 37 s	^Viggen

S 37

JA 37

Alternativ

Sk ny		i
	B3LA

A 20

lU t v e c_k 1 in gska p a c i t e t,

FöU 1976/77:13

I propositionen (bil. 1 s. 124-128) redovisas ingående vilka synpunkter som
har varit vägledande för regeringens beslut att, enligt försvarsutredningens
rekommendation, genomföra ytterligare studier rörande valet mellan B3LA
och ett nytt skolflygplan med lämplig beväpning. Studierna inkluderar
beväpning och berör även A 20 (bl. a. prestanda och antalet flygplan) och
JA 37 Viggen (produktion, drift och underhåll).

Överbefälhavaren har angeri att ett minimialternativ med både A 20 och
B3LA kostnadsmässigt, med ca 300 milj. kr. per år, överstiger vad som i nivå
B har planerats in för flygplansystem inkl. beväpning och motmedel.
Utveckling och anskaffning av B3LA kan enligt överbefälhavaren inte
genomföras i B-nivån inom ramen för en balanserad utveckling av det
militära försvaret. Försvarsutredningen har kommit till samma slutsats.

I programplanen finns i nivå B inte avsatt medel för alternativet beväpnat
skolflygplan utan endast för A 20 jämte skolflygplan utan beväpning. För
programplaneperioden finns ca 400 milj. kr. inplanerade för dessa ändamål
(prisläge februari 1976). Alternativet A 20 jämte skolflygplan med attackkapacitet
beräknas f. n. därutöver kräva omkring 450 milj. kr. i betalningsmedel
för samma period. Alternativet A 20 jämte B3LA beräknas kräva ytterligare
ca 1 050 milj. kr. för perioden. De totala utvecklings- och serietillverkningskostnaderna
för de tre alternativen - utslagna på en period som sträcker sig till
mitten av 1990-talet - bedöms med nuvarande underlag och i nämnda
prisläge uppgå till avrundat resp. 6,1, 7,4 och 9,1 miljarder kronor. Myndigheternas
bedömningar kan sammanfattas enligt följande.

Bedömning med nuvarande underlag
(milj. kr., prisläge febr. 1976)

Medelsbehov Totalkostnad
1977/78-1981/82

A 20 + obeväpnat skolflygplan 400 6 100

A 20 + beväpnat skolflygplan 850 7 400

A 20 + B3LA 1 900 9100

Överbefälhavaren har inför utskottet anmält att det underlag för beslut i
flygplanfrågan som kommer att finnas hösten 1977 bl. a. skall omfatta

- alternativet med A 20 jämte beväpnat skolflygplan (skilda prestanda nivåer
och anskaffningsformer) varvid särskilt redovisas erforderlig omplanering
om alternativet skall rymmas i nivå B,

- ett minimialternativ med A 20 och B3LA.

Utskottet tillstyrker de ytterligare studier och överväganden som har
påbörjats i fiygplanfrågan. Studierna gäller en rad flygplantyper i olika
kombinationer. Även alternativ med anskaffning av utländska skolflygplan
skall studeras. Liksom försvarsministern fäster utskottet stor vikt vid att alla
kostnadsberäkningar blir så tillförlitliga som möjligt. En granskning i denna
del är också huvuduppgiften för B3LA-beredningen (se bil. 9).

FöU 1976/77:13

Av det sagda framgår att utskottet avstyrker bifall till bl. a. motionsyrkandet
att arbetet i B3LA-beredningen skall avbrytas. Med hänsyn till arten
av beredningens uppgifter finns inte anledning förorda att beredningen blir
parlamentariskt sammansatt.

Försvarsministern uttalar att ubåtar även framdeles bör disponeras i
invasionsförsvaret. Han anser att det därför är av väsentlig betydelse att man
behåller möjligheterna att inom landet utveckla och tillverka ubåtar. Liksom
försvarsutredningen förordar han att ubåt A 17 utvecklas och anskaffas som
ersättning för ett antal av de äldre utgående ubåtarna. Samma uppfattning
uttrycks i motionen 1504 (s). I motionen 1523 (vpk) anges däremot att de 14
ubåtar som kommer att finnas år 1982 är tillräckliga.

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat frågor om seriestorlek vid
ubåtsanskaffning och därvid framhållit att ubåtsvapnet är en viktig del av vårt
försvar (FöU 1975:13 s. 14-15). Ubåtar av typ A 17 bör utvecklas och
anskaffas.

Beträffande luftförsvarsförbanden har överbefälhavaren i nivå B
föreslagit en i förhållande till tidigare planering utökad anskaffning av JA 37
Viggen med en division till totalt nio divisioner. Försvarsministern anser att
en sådan ökad anskaffning är angelägen men finner det f. n. inte möjligt att
tillstyrka den. Beslut behöver inte fattas nu. Han anser också - liksom
försvarsutredningen -att frågan om ersättning för JA 37 under 1990-talet kan
och bör anstå. Inom ramen för perspektivplaneringen skall bedrivas fortsatta
studier om luftförsvarets långsiktiga inriktning och avvägning.

I motionen 1504(s) uttalas att anskaffningen av flygplanen JA 37 och A 20
leder till påtaglig förstärkning av luftförsvarsförmågan. Motionärerna räknar
därför inte med någon anskaffning av JA 37 utöver åtta divisioner. De
understryker att befintliga jaktflygplan av typ 35 Draken bör utnyttjas så
länge det ärstridsekonomiskt lämpligt. Enligt motionen 1523 (vpk) bör inom
luftförsvarsförbanden flyttas över resurser från jaktflyg till luftvärnsrobotoch
luftvärnsförband.

Utskottet anser att luftförsvarsförbanden har mycket stor betydelse för
totalförsvarets möjligheter att verka och för tilltron till vårt försvar. Det finns
inte anledning för riksdagen att nu ta ställning till antalet jaktdivisioner
JA 37.

Frågan om att utnyttja anskaffade jaktflygplan 35 Draken under deras
tekniska livslängd har utskottet behandlat vid 1974 års riksdag samt vid
riksmötena 1975 och 1975/76 (senast FöU 1975/76:32 s. 11) med anledning
av motionsförslag om resursförstärkningar.

Övergången från en flygplanstyp till en annan - som i detta fallet från J 35
Draken till JA 37 Viggen (se bild s. 47) är en komplicerad process som berör
bl. a. organisations-, utbildnings- och materielunderhållsfrågor och måste ske
efter en långsiktig plan. Utskottet förutsätter att äldre materiel behålls så
länge den - i drift eller som materielreserv - utgör ett väsentligt tillskott till
försvarseffekten utan att dra för stora kostnader inom det tillgängliga

4 Riksdagen 1976/77. 10 sami. Nr 13

FöU 1976/77:13

planeringsutrymmet.

Utskottet tar härefter upp vissa frågor angående utveckling och anskaffning
av robotar för olika avvägningsprogram till behandling i ett sammanhang.

Försvarsutredningen har bedömt att den tekniska utvecklingen i framtiden
ger allt större möjligheter att till rimliga kostnader utveckla robotar och andra
vapen med hög precision och verkan. Utredningen har av detta dragit
slutsatsen att det är av stor betydelse att vi inom landet i framtiden har
tillgång till utvecklingskapacitet för olika typer av robotar och andra
precisionsstyrda vapen.

Försvarsministern anmäler i propositionen att han anser att den tekniska
utvecklingen på många områden ger goda möjligheter att till rimliga
kostnader utveckla och anskaffa lätta robottyper. Genom en inhemsk
utvecklings- och produktionskapacitet säkerställs möjligheterna att utforma
vapensystemen efter vårt försvars specifika behov. Med hänsyn till att nya
tekniska möjligheter kan bedömas ge goda förutsättningar att höja effekten
hos våra vapensystem även med relativt måttliga ekonomiska satsningar
anser försvarsministern det angeläget att tillräckliga resurser avsätts för att
noggrant följa utvecklingen vad gäller lätta robottyper.

När det gäller tunga robotar anser försvarsutredningen att möjligheterna att
inom landet utveckla och producera sådana robotsystem är beroende av den
inriktning vi i dag ger robotindustrin. F. n. finns inte denna utvecklingskapacitet
i erforderlig utsträckning, konstaterar utredningen.

Försvarsministern betonar att en uppbyggnad av kapacitet för mera
kvalificerade robotsystem förutsätter, för att vara meningsfull, att man kan
förutskicka en sådan omfattning och tidsmässig stabilitet i anskaffningarna
att den uppbyggda kapaciteten kan vidmakthållas även på längre sikt.
Försvarsministern anser den pågående inhemska utvecklingen av en IRrobot
för JA 37 Viggen (robot 72) vara av särskilt intresse i detta sammanhang
eftersom den skapar vissa förutsättningar för utveckling och tillverkning
inom landet av även tyngre luftvärnsrobotar, sjö- och kustrobotar samt
attackrobotar. Han anser att det i och för sig är önskvärt att utsträcka den
inhemska utvecklings- och produktionskapaciteten till att gälla sådana
kvalificerade robottyper men understryker att hänsyn i dessa fall - liksom vid
all annan materielanskaffning - givetvis måste tas till kostnads/effektrelationer
mellan olika anskaffningsformer. Försvarsministern ser det som
angeläget att tillräckliga resurser avdelas för att följa utvecklingen på detta
område men betonar samtidigt att de fortsatta övervägandena om framtida
flygplansanskaffning har stor betydelse även för vilken fortsatt verksamhet
inom robotområdet som bör genomföras.

I motionen 1521 (s) framhålls att det för att inom landet utveckla och
producera tyngre och teknologiskt kvalificerade robotsystem krävs kompetens
och kapacitet som nästan helt saknas inom landet i dag. En uppbyggnad
av denna typ kommer enligt motionärerna att ställa sig utomordentligt

FöU 1976/77:13

kostsam. Med en sådan inriktning på robotområdet läggs enligt deras
uppfattning grunden till ytterligare en industriell påtryckningsmekanism -utöver flygindustrin - för allt snabbare stegring av militärutgifterna. Enligt
motionen bör riksdagen säga nej till en sådan robotutveckling.

Utskottet anser det vara betydelsefullt för effekten i vårt invasionsförsvar
att vi inom landet i framtiden kan ha tillgång till utvecklingskapacitet för olika
typer av robotar. I fråga om lätta robotar finns denna kapacitet delvis redan.
När det gäller tyngre robotar biträder utskottet försvarsministerns förslag som
enligt utskottets mening innebär handlingsfrihet utan låsningar fördagen att
på sikt utveckla mera kvalificerade robotsystem inom landet. En fortsatt
utveckling av inhemsk jaktrobot (IR-robot) för JA 37 Viggen skapar en
grundval för framtida bedömningar av våra möjligheter att utveckla och
tillverka robotar av olika slag. Det kan enligt utskottets mening inte vara
lämpligt att - innan pågående, inhemsk utveckling på robotområdet har
närmare utvärderats och innan resultaten föreligger från studierna i flygplansfrågan
- rekommendera riksdagen att nu ta avstånd från en framtida
kvalificerad robotutveckling inom landet. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionen 1521 (s) i denna del.

Utskottet anser det vara betydelsefullt att utveckling och anskaffning av
robotsystem mycket noga samordnas så att de resurser som skapas eller redan
finns inom landet kan utnyttjas på ett rationellt sätt. Härigenom torde
kostnaderna för utveckling och produktion kunna reduceras och en rimlig
konkurrenskraft gentemot utländska anskaffningsalternativ upprätthållas.

Försvarsministern anser att det är väsentligt att vår inhemska kapacitet för
utveckling och produktion av pansarvärnsrobotar behålls och att en ny lätt
pansarvärnsrobot utvecklas inom landet. I likhet med försvarsutredningen
anser han att en begränsad anskaffning av tunga pansarvärnsrobotar bör ske.
Utskottet tillstyrker förslagen. Tillsammans med pansarvärnssystemets
övriga komponenter bör anskaffningen av tunga pansarvärnsrobotar ge ett
betydande tillskott till markstridsförbandens samlade stridseffekt samtidigt
som vi skaffar oss värdefulla erfarenheter av sådana pansarvärnsrobotar.

När det gäller ytattackflottiljernas beväpning anser försvarsministern att en
anskaffning av sjörobotar är angelägen och att den bör genomföras.

1 motionen 1504 (s) förordas att samma sjörobot som är avsedd att ingå i
patrullfartygsdivisionerna anskaffas till ytattackförbanden. I så fall kan utan
ytterligare dröjsmål anskaffas ett tillfredsställande antal robotar, menar
motionärerna.

Överbefälhavaren har inför utskottet redovisat skillnaderna i effekt mellan
den av honom tilltänkta sjöroboten för ytattackförbanden och den robot,
benämnd Pingvin, som anskaffas till våra patrullfartygsdivisioner.

Enligt utskottets mening måste ytattackförbanden - våra slagkraftigaste
övervattensstridsförband - ges möjlighet att föra strid på goda villkor. Den
fortsatta planeringen inom det ekonomiska utrymmet får visa vilken typ av
sjörobot som kan anskaffas för ändamålet. Riksdagen bör f. n. inte ta ställning

FöU 1976/77:13

i denna fråga.

När det gäller luftvärnsrobolar vill utskottet erinra om sitt uttalande i
samband med 1972 års försvarsbeslut (FöU 1972:17 s. 80) att i studier av
alternativ för utvecklingen på lång sikt av avvägningsprogrammet Luftförsvarsförband
bör ingå luftförsvarsrobotar med olika prestanda.

Beträffande luftvärnet gäller i enlighet med tidigare beslut att robot 68
Bloodhound avvecklas medan däremot robot 67 Hawk skall moderniseras.
Härigenom behålls det senare robotsystemet till åtminstone början av 1990-talet. Försvarsministern anser att robotsystem Hawk under denna tid ger ett
väsentligt bidrag till luftvärnets samlade effekt. Luftvämsrobot 70 som
successivt tillförs organisationen innebär enligt försvarsministern en
väsentlig kvalitetsförbättring av luftvärnet. Han anser att en lätt luftvämsrobot
med mörkerkapacitet bör utvecklas och tillverkas inom landet som
komplement till robotsystem 70. Utskottet har inte något att erinra mot
denna inriktning.

Kostnaderna för försvarets centrala administration och förvaltning måste
reduceras. Som ett led häri är det nödvändigt att minska antalet anställda
inom försvaret. Under perioden september 1972 - september 1976 minskades
antalet med närmare 2 700 personer.

Av nedanstående tabell framgår hur överbefälhavaren har beräknat personalförändringarna
inom det militära försvaret i olika ekonomiska nivåer.

	1977	1982
		Nivå A	Nivå B	Nivå C
Militär och civilmili-
tär personal	20 350	+ 700	- 150	- 150
Civil personal	25 900	-2 100	-2 350	-2 850
	46 250	-1 400	-2 500	-3 000
Försvarsministern	anser att	den beräknade	omfattningen	av personal-

minskningar i nivå B t. v. bör ligga till grund för den fortsatta planeringen.
Utskottet instämmer i detta.

Inom avvägningsprogrammet Central och högre regional
ledning finns enligt försvarsministern behov att så långt möjligt reducera
kostnader och personalbehov för staberna i fred. Försvarsmaktens ledningsutredning
(FLU) har lämnat ett organisationsförslag (SOU 1976:64) som
innebär bl. a. personalreduceringar. I en andra etapp ser utredningen över
även den högre regionala ledningsnivåns fredsorganisation.

FöU 1976/77:13

Motionen 1504 (s) innehåller ett yrkande att riksdagen hos regeringen begär
att FLU får i uppdrag att lägga fram förslag om indragning av staber m. m. i
enlighet med vad som anförs i motionen. Enligt motionärerna bör det
fortsatta utredningsarbetet inriktas mot en minskning av antalet militärområdesstaber.
I tilläggsuppdrag till FLU bör man enligt deras mening även ange
att första flygeskaderstaben bör dras in och att man bör pröva frågan om det
bör finnas en särskild stab för kustflottan.

I regeringens direktiv (1974-09-20) till FLU uttalas bl. a. följande:

Beträffande den högre regionala ledningen bör de sakkunniga se över
organisationen av och arbetsuppgifter för militärområdesstaberna. De principiella
grunderna för den regionala ledningen som angavs i prop. 1964:109
och 1966:110 bör i huvudsak alltfort gälla. Översynen bör göras mot bakgrund
av de sakkunnigas egna överväganden om ansvars- och uppgiftsfördelningen
mellan central och högre regional nivå samt med beaktande av statsmakternas
nyligen fattade och kommande beslut med anledning av överbefälhavarens
översyn av organisationen på lägre regional och lokal nivå. De
sakkunniga bör - bl. a. mot bakgrund av vad som anfördes i nämnda
propositioner - särskilt överväga militärbefälhavarnas ansvar och befogenheter
i fråga om utbildning av grundläggande art och förvaltningstjänsten
inom militärområdet.

De sakkunniga bör vidare pröva lämpligheten av att minska antalet
militärområden från nuvarande sex. De bör härvid särskilt uppmärksamma
att i stort överensstämmande gränser för den militära och civila ledningen i
krig utgör en förutsättning för en effektiv samverkan mellan totalförsvarets
olika delar. De bör därför ta del av och beakta länsberedningens (C 1970:28)
överväganden om den framtida administrativa indelningen av landet. 1 den
mån de sakkunniga lämnar förslag om ändring av militärområdesindelningen
bör även indelningen i civilområden övervägas. Militär- och civilområdena
bör sammanfalla om inte mycket starka skäl talar mot detta. Särskilt bör
prövas om militär- och civilområdena kan avgränsas så att delar av län inte
faller inom olika civilområden. De sakkunniga bör ha frihet att utöver den
geografiska indelningen även överväga förhållanden som har betydelse för
samverkan mellan den militära och civila regionala ledningen.

FLU:s nuvarande direktiv täcker alltså redan frågan om antalet militärområden.
Första flygeskadern har en viktig operativ funktion medan
kustflottan i första hand är ett utbildningsförband. Båda är särpräglade som
förbandstyper i fredsorganisationen. Utskottet är inte berett att tillstyrka att
FLU får tilläggsdirektiv enligt motionsförslaget.

Ytterligare några motionsyrkanden skall utskottet behandla i detta avsnitt.
I motionen 459 (vpk) finns ett yrkande att den militära fredssjukvården skall
ställas under landstingens huvudmannaskap. Som motivering anförs att man
därmed skulle få möjlighet till en bättre vård och att ”militärernas inblandning
i hälsovården samt läkarnas beroende av försvaret - arbetsköparen
skulle minska.

Under 1971 års riksdag behandlade utskottet ett motionsförslag som bl. a.
syftade till samordning av den civila och den militära fredssjukvården (FöU
1971:14 s. 4-5). Utskottet anförde att huvudprincipen för den rådande

FöU 1976/77:13

samordningen mellan militär och civil fredssjukvård är att hälsokontroll och
lättvård sker med utnyttjande av militära resurser medan alla svåra fall
hänvisas till civila sjukhus. Med hänsyn till det pågående samarbetet mellan
försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrelsen och den dåvarande bristen på
resurser för att ändra rådande arbetsfördelning avstyrkte utskottet bifall till
motionsförslaget. Riksdagen följde utskottet.

Frågor med anknytning till förbandssjukvården och företagshälsovården
inom försvarsmakten utreds av försvarets sjukvårdsstyrelse. Arbetet berör
bl. a. samarbetet mellan försvarsmakten och landstingen. Resultat av arbetet
beräknas bli redovisat till regeringen under år 1977.1 avvaktan på prövningen
av förslagen bör riksdagen inte uttala sig i enlighet med motionen 459
(vpk).

I motionen 1504 (s) finns också ett yrkande att riksdagen skall begära en
studie av det militära försvarets framtida underhållsbehov och häremot
svarande verkstadskapacitet. Syftet härmed bör enligt motionen vara att
utforma en verkstadsorganisation som med rationella driftformer kan
motsvara så stor andel som möjligt av försvarets underhållsbehov.

Försvarsministern uttalar att han erfarit att det under senare år, bl. a. som
en följd av personalminskningsmålen, har skett en ökning av försvarets köp
av tjänster på bekostnad av verksamhet i försvarets egen regi. Han avser att
närmare studera denna fråga. Enligt vad utskottet har inhämtat kommer
denna granskning att gälla även verkstadsdriften.

Enligt preliminära uppgifter om fördelningen av det militära försvarets
materielunderhåll på olika slag av verkstäder sker underhållet vid försvarets
egna verkstäder till ca 75 % inom armén, ca 50 % inom marinen och ca 35 %
inom flygvapnet. Av resterande underhåll hänför sig till privata företag ca
8 % inom armén, ca 10% inom marinen och ca 12 % inom flygvapnet.

Utskottet anser att personalminskningar inom det militära försvaret inte
får leda till bestående kostnadsökningar. Detta skulle kunna tänkas bli fallet
om långsiktiga underhållsbehov planeras bli tillgodosedda utom försvarets
egna verkstäder. De studier som kommer att ske på försvarsministerns
initiativ bör komma att belysa dessa frågor. Överbefälhavaren har gett
direktiv om att försvarsgrenscheferna och försvarets materielverk skall se
över hela det fredstida underhållsbehovet och behovet av egen verkstadskapacitet.
Något uttalande av riksdagen i denna fråga är därför inte motiverat.

Ekonomiska överväganden

Försvarsutredningen har funnit att dess förslag till det militära försvarets
inriktning i allt väsentligt överensstämmer med den inriktning som överbefälhavaren
har redovisat i alternativ B i sin programplan för perioden 1977/
78-1981/82. Med tillägg av ytterligare reserv för att möta en lönekostnadsutveckling
utöver nettoprisindex (NPI) har utredningen föreslagit en plane -

FöU 1976/77:13

ringsram om ca 52 000 milj. kr. för femårsperioden i prisläge februari 1976.

Försvarsministern har liksom försvarsutredningen avsatt större reserver
för lönekostnadsutvecklingen än överbefälhavaren har räknat med. För
ändamålet har beräknats sammanlagt ca 850 milj. kr. för den löneutveckling
som kan komma att överstiga NPI-utvecklingen. Vidare har beräknats ca 550
milj. kr. för investeringar i samband med rationaliseringar av fredsorganisationen.
Sådana investeringar avses alltså under femårsperioden bli bekostade
inom de årliga utgiftsramarna.

Sammantaget innebär försvarsministerns beräkningar att planeringen för
det militära försvarets utveckling under perioden 1977/78-1981/82 bör ske
med utgångspunkt i en planeringsram om totalt 51 875 milj. kr. i prisläge
februari 1976. Ramen avses vara horisontell och basbeloppen för varje
budgetår alltså uppgå till 10 375 milj. kr. i samma prisläge. Enligt motionen
1976/77:1504 (s) bör planeringsramen bestämmas till 50 500 milj. kr. i samma
prisläge. Skillnaden jämfört med regeringens förslag är för femårsperioden
1 375 milj. kr. Beträffande verksamheten inom de olika avvägningsprogrammen
hänför sig skillnaden främst till prestanda för sjörobot till
ytattackflottiljerna, utvecklingsarbetet för flygplan A 20, uppgifterna för
centrala staber och förvaltningar samt till byggnadsverksamhetens omfattning.
Vidare förordar motionärerna att anskaffning av materiel och byggnader
skall fördelas över en något längre tidsperiod än regeringen har
förutsatt. I vissa avseenden föreslås åtgärder som leder till kostnadsökningar
(längre utnyttjande av flygplanet Draken, reservmateriel till radarstationer,
m. m.).

I motionen 1453 (-) yrkas att riksdagen skall uttala sig för att försvarskostnadema
under femårsperioden minskas till hälften och för att man skall
förbereda övergång till civil produktion inom industrigrenar som drabbas av
detta.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att planeringen för det militära
försvarets utveckling under den förestående femårsperioden sker med
utgångspunkt i en horisontell planeringsram om totalt 51 875 milj. kr.
(prisläge februari 1976). En minskning enligt förslaget i motionen 1504 (s)
skulle ytterligare försvåra möjligheterna att behålla ambitionsnivån enligt
1972 års försvarsbeslut. 1 det föregående har utskottet berört frågor inom de
olika avvägningsprogrammen. Motionen 1504 (s) bör avslås i denna del.

En minskning av det ekonomiska planeringsutrymmet enligt förslaget i
motionen 1453 (-) skulle snabbt leda till att försvarsmaktens effekt minskade
med mer än hälften. Den skulle därmed inte motsvara kraven enligt vår
säkerhetspolitik. En sådan utveckling måste utskottet bestämt avstyrka.
Motionen 1453 bör avslås i denna del.

FöU 1976/77:13

Personalfrågor

I propositionen uttalar försvarsministern bl. a. att en ny befälsordning bör
genomföras under den närmaste programplaneperioden. Frågan bereds f. n.
inom försvarsdepartementet. Han avser att återkomma härtill under hösten
1977.1 motionen 248 (s) finns ett yrkande om uttalande av riksdagen rörande
ny .befälsordning. I motionen anförs att det finns starka skäl för att man inom
befälsutbildningen tillämpar principen om återkommande utbildning och att
man där så är möjligt utnyttjar det allmänna utbildningsväsendets resurser.
Yrkesofficeren bör enligt motionärerna krigsplaceras lägst på nivån plutonchef.
Rekryteringsarbetet måste enligt deras mening kunna läggas upp på
grundval av en principlösning senast år 1978. Motionärerna anser att
riksdagen nu bör uttala sig för att en ny befälsordning införs under
programplaneperioden.

Utskottet erinrar om att frågan om en ny befälsordning behandlades av
riksdagen år 1971 med anledning av en motion i ämnet (FöU 1971:18, rskr
1971:267). I en proposition till 1973 års riksdag (prop. 1973:128) redovisade
Kungl. Maj:t resultatet av ett arbete för att ta fram underlag för ett
principbeslut om en ny befälsordning samt dåvarande försvarsministerns syn
på vissa principiella frågor. Under riksmötet 1975/76 behandlade utskottet
befalsordningsfrågan i ett betänkande om ändring av värnpliktslagen m. m.
(FöU 1975/76:38 s. 23-26).

Som utskottet tidigare har uttalat är det nödvändigt att arbetet med en ny
befälsordning grundas på en helhetssyn angående behovet av befäl av olika
slag. En sådan helhetssyn bör utgå från faktorer som försvarseffekt,
försvarsekonomi och vårt värnpliktsförsvars speciella förutsättningar. Befälsbehoven
måste självfallet bedömas med hänsyn till både freds- och
krigsförhållanden. Under det hittillsvarande arbetet på en ny befälsordning
har de speciella förhållandena för yrkesbefäl motiverat särskild kartläggning
och analys. Utskottet anser att det pågående arbetet har stor betydelse för
försvarsmakten och räknar liksom försvarsministern och motionärerna med
att en ny befälsordning skall kunna genomföras under den närmaste
femårsperioden. Beslut som ankommer på riksdagen bör kunna fattas inom
ett år.

Utskottet har inte något att erinra mot att varje yrkesofficer efter
vederbörlig utbildning, innefattande fullgjord krigsförbandsövning, kommer
i fråga för krigsplacering som lägst plutonchef. Under det pågående arbetet
bör riksdagen inte göra något särskilt uttalande härom eller i övrigt
beträffande den slutliga lösningen i befalsordningsfrågan.

Försvarsministern lämnar vidare synpunkter på de personaladministrativa
insatser som enligt hans mening krävs under de kommande åren. Största
möjliga vikt bör enligt hans mening ges åt de problem som kan drabba den
berörda personalen i samband med personalminskningar, omorganisationer
o. d.

FöU1976/77:13

1 motionen 248 (s) finns ett yrkande om vissa personalfrågor. Motionärerna
uttalar att arbetsrättsreformen förutsätter omfattande utbildningsinsatser och
att medel måste planeras in för denna verksamhet inom försvaret. De
framhåller vidare bl. a. att arbetet om kvinnan i försvaret snabbt bör leda till
konkreta åtgärder.

Utskottet anser att den anställda personalen utgör en av de allra viktigaste
resurserna för försvarets verksamhet. Personal av alla kategorier bör känna
att den har statsmakternas uppskattning och stöd vare sig den sysslar med
utbildningsverksamhet, förrådsarbete, administrativ tjänst eller något annat.

1 ett skede av omorganisationer m. m. inom det militära försvaret är det
ytterst viktigt att man beaktar personalens förhållanden och problem. Både
propositionen och motionen 248 ger uttryck åt detta och någon egentlig
åsiktsskillnad torde inte föreligga. Arbetet om kvinnan i försvaret är
angeläget och bedrivs nu i en beredning som är parlamentariskt sammansatt
(jfr FöU 1975:12). Enligt vad utskottet har inhämtat kommer beredningen att
lämna vissa förslag inom kort.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör göra
några särskilda uttalanden i de personalfrågor som berörs av motionen
248 (s).

Värnpliktsutbildning m. m.

I det följande behandlar utskottet olika frågor med anknytning till
värnpliktsutbildningen. Frågor om värnpliktsförmåner behandlas sist i
avsnittet.

Försvarsministern (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 135) uttalar att grundutbildningen
av värnpliktiga även i fortsättningen bör ske enligt de riktlinjer som
har gällt efter 1972 års försvarsbeslut. Liksom försvarsutredningen understryker
han betydelsen av en repetitionsutbildning som återkommer regelbundet
under hela värnpliktstiden.

I motionen 248 (s) finns yrkanden om en parlamentarisk utredning
angående värnpliktsutbildningssystemet och om försöksverksamhet
rörande marinens och flygvapnets värnpliktsutbildning. Motionärerna
erinrar om att grunden för vårt nuvarande värnpliktsutbildningssystem
kom till efter förslag av 1960 års värnpliktsutredning. Det s. k. VU 60-systemet har nu varit i kraft ett tiotal år. Modifieringar har skett under de
senaste åren. Inom särskilt armén har påbörjats ett utvecklingsarbete på
utbildningens område. Enligt motionärerna är det naturligt att efter ett
försvarsbeslut utreda olika utbildningsfrågor m. m. De anser att det nuvarande
utbildningssystemet bör utvärderas av en parlamentariskt sammansatt
utredning. Motionärerna anser vidare att man i avvaktan på ett genomförande
av sådant utredningsarbete bör fortsätta försöks- och utvecklingsverksamheten
på utbildningsområdet och efterlyser sådana aktiviteter inom
marinen och flygvapnet.

FöU1976/77:13

Vämpliktsutbildningen är en hörnsten i arbetet på att skapa förband till
försvarsmaktens krigsorganisation. Krigets krav och förbandens avsedda
uppträdande är några av utgångspunkterna för utbildningen. Strävan är att
anpassa principerna för utbildning och ledarskap till samhällsutvecklingen i
övrigt.

Vämpliktssystemet kräver personliga uppoffringar av de värnpliktiga.
Detta för återverkningar även inom familj och samhälle. Å andra sidan blir
försvarsmakten med detta system en naturlig del av samhället genom att den
innefattar alla yrkesgrupper bland såväl befäl som meniga. Den kommer att i
väsentliga avseenden utgöra ett tvärsnitt av landets befolkning.

Frågor med anknytning till vämpliktsutbildningen har ingalunda varit
bortglömda i utredningssammanhang. Under de senaste tio åren har utretts
olika delproblem. Ansvariga myndigheter har i samband med resursplaneringen
ägnat stor uppmärksamhet åt utbildningens omfattning och innehåll.
Metodfrågor bearbetas aktivt. Härvid har intresset förutom mot utbildningshjälpmedel
av olika slag kommit att alltmer rikta sig mot utbildningsbefälen
och den enskilde värnpliktige. Frågor om utbildningsmetoder, ledarskap,
ledarskapsutbildning och personalbehandling ägnas stor uppmärksamhet.

Värnpliktsutbildningens omfattning och inriktning har ändrats under
senare år. Sedan utbildningsåret 1972/73 bedrivs försök med förkortad
grundutbildning och förkortad repetitionsutbildning. Även om nuvarande
erfarenheter inte är fullständiga anser överbefälhavaren att försöken har visat
att de prövade utbildningstiderna inte kan förkortas ytterligare om man skall
kunna nå nuvarande reducerade utbildningsmål. Han har föreslagit en
begränsad återtagning av de reducerade utbildningstiderna. Det ekonomiska
läget, befälsläget och utbildningsbetingelserna försvårar förlängningar av
utbildningstiden. Riksdagen beslöt under föregående riksmöte (prop. 1975/
76:199, FöU 1975/76:38, rskr 1975/76:374) om en förlängning av grundutbildningen
för kompanibefalsuttagna värnpliktiga inom armén.

Gjorda förändringar och rådande svårigheter inom värnpliktsutbildningssystemet
motiverar enligt utskottets mening att vämpliktsutbildningen på
nytt blir föremål för översyn i utredningssammanhang. Med hänsyn till
värnpliktens natur är det rimligt att en samlad prövning av utbildningssystemet
och av väsentliga delfrågor inom detta system prövas av en utredning
som är parlamentariskt sammansatt. Utskottet räknar med att detta skulle
kunna bli en deluppgift för en ny försvarsutredning. Vad utskottet nu har
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Försöks- och utvecklingsverksamhet inom vämpliktsutbildningen vid
marinen och flygvapnet bör t. v. bedrivas på de ansvariga myndigheternas
egna initiativ och enligt överbefälhavarens anvisningar. Något uttalande av
riksdagen i denna fråga behövs inte.

Motionen 60 (vpk) handlar om de värnpliktigas förhållanden på de militära
förbanden. Motionärerna vill att de värnpliktiga tillerkänns laglig rätt att

FöU 1976/77:13

sammansluta sig i frivilliga intresseorganisationer med förhandlingsrätt, rätt
att utan begränsningar uttrycka sig i tal och skrift samt på fritid ordna
politiska, fackliga och andra möten inom förläggningarna samt att politiska
och fackliga organisationer får rätt att verka inom förläggningarna genom att
ordna möten och sprida tryckt material utan begränsningar.

Riksdagen behandlade under föregående riksmöte två motioner med
likartade yrkanden. Båda avslogs av riksdagen på utskottets hemställan (FöU
1975/76:12 och 22). Utskottet avstyrker bifall även till nu ifrågavarande
motion. Utskottet vill särskilt understryka att samma förhandlingsrätt för
värnpliktiga som för partema på arbetsmarknaden inte kan komma i fråga. De
värnpliktigas medinflytande behandlar utskottet i det följande.

Tjänstgöringstidenförvärnpliktiga behandlas i motionen 59
(fp). Yrkandet är att man bör sätta som mål för de värnpliktigas utbildningsvecka
under grundutbildning att den motsvarar ett medeltal om 40 timmar. I
motionen 1064 (c) finns ett liknande yrkande. Frågan om en förkortning av
veckoutbildningstiden för värnpliktiga under grundutbildning är också
berörd i motionen 248 (s).

Riksdagen behandlade de värnpliktigas veckoutbildningstid för omkring
ett år sedan. Med anledning av ett motionsyrkande erinrade utskottet (FöU
1975/76:38 s. 22-23) om att värnpliktsutbildningen är en del av landets
säkerhetspolitik och inte kan jämställas med förvärvsarbete. Utskottet ansåg
det vara uteslutet att reglera tjänstgöringstiden för värnpliktiga på samma sätt
som arbetstiden för arbetstagare. Utskottet fortsatte:

Beträffande en minskning av veckoövningstiden för de värnpliktiga från
nuvarande 48 timmar till 40 timmar anser utskottet att de därmed förenade
nackdelarna vore betydligt större än fördelarna. Detta gäller inte minst de
värnpliktiga själva, som har ett berättigat krav att inte behöva räkna med
flera dagar för grundutbildning än som än nödvändigt. De förkortade utbildningstider
som tillämpas f. n. och som utskottet godtar att gälla tills
man får mera fullständiga erfarenheter förutsätter att utbildningen bedrivs
med nuvarande regler om veckoövningstid. Olägenheterna för de värnpliktiga
med kvällstjänst samt med viss vakttjänstgöring, beredskap och vård av
utrustning, under delar av utbildningstiden med avvikelse från det riktvärde
som veckoövningstiden innebär, måste trots allt ses mot bakgrunden av
målen för utbildningen. Om värnpliktiga upplever tjänstgöringsförhållandena
som orimliga kan detta tyda på ett behov av mera information om värnpliktsutbildningens
syfte eller bero på att gällande bestämmelser i enskilda
fall inte tillämpas på bästa sätt. Självfallet bör all värnpliktsutbildning planeras
så att den värnpliktige så långt möjligt vet i förväg när han skall tjänstgöra
utöver vardagsrutinen, t. ex. i samband med dygnsövningar. En långsiktig
planering är nödvändig även med hänsyn till den anställda personalen.

Försvarsutredningen (SOU 1976:5 s. 222) har - med 48 timmars övningsvecka
för de värnpliktiga - förutsatt att den efter 1972 års försvarsbeslut
avkortade grundutbildningen i stort skall tillämpas även i fortsättningen.

Överbefälhavaren har inför utskottet redovisat hypoteser angående en

FöU1976/77:13

förkortning av de värnpliktigas utbildningsvecka. Förutom genom en
förlängning av den sammanlagda utbildningstiden anser han tänkbart att
pröva förkortningar av normalveckorna genom ytterligare inslag av dygnsövningar
under längre eller kortare perioder. En sådan ändring av utbildningens
uppläggning kan dock inte ske med rådande tillgång på befälstid och
andra resurser för tillämpade övningar.

Utskottet räknar med att flertalet värnpliktiga inte föredrar en längre
tjänstgöringstid för att få färre timmar under utbildningsveckan. Inte heller
ter det sig möjligt att sänka de nuvarande utbildningsmålen. Det återstår i så
fall att undersöka olika vägar att effektivisera utbildningen ytterligare.
Moderna utbildningsanordningar och pedagogiska anvisningar utnyttjas
redan i stor utsträckning men ett fortsatt utvecklingsarbete bör eftersträvas.
Det är vidare betydelsefullt om de värnpliktiga själva kan stimuleras till att i
samverkan med den anställda personalen mera aktivt engagera sig vid
uppläggning och genomförande av olika moment i grundutbildningen.

Utskottet anser att en förbättrad information till de värnpliktiga om
utbildningens betydelse i ett större sammanhang kan vara av värde. Denna
fråga liksom övriga faktorer av betydelse för det normala timantalet i
utbildningsveckorna under grundutbildning bör enligt utskottets mening
studeras vid det utredningsarbete om vämpliktsutbildningen som utskottet
har tillstyrkt i det föregående. Yrkandena i motionerna 59 (fp) och 1064 (c) bör
inte bifallas.

Frågan om de värnpliktigas inflytande på värnpliktstjänstgöringens
utformning berörs av försvarsministern i propositionen (bil. 1 s. 136).
Han anför därvid:

Förutsättningarna för att värnpliktsförsvaret skall ge den avsedda effekten
är att den enskilda - såväl anställda som värnpliktiga - aktivt medverkar och
bär sin del av ansvaret. Utbildningen måste bedrivas så att alla får fullt
förtroende forsin och förbandets förmåga att lösa uppgifterna samt förståelse
för vilka krav dessa uppgifter ställer i krig. Jag anser att den utveckling som
nu pågår beträffande samverkan och medinflytande ökar möjligheten att nå
dessa mål. Jag vill dock i detta sammanhang peka på de i vissa fall speciella
krav som den militära utbildningen ställer. Denna måste genomföras med
effektivitet och realism så att förband och enskilda ges förmåga att lösa sina
krigsuppgifter.

De värnpliktigas medinflytande behandlas också i motionerna 248 (s), 1065
(c) och 1504 (s).

Utskottet tar först upp motionen 1504, såvitt gäller yrkandet om sammansättningen
av och direktiven till utredningen för de värnpliktigas inflytande.

Dåvarande försvarsministern tillkallade år 1975 enligt regeringens bemyndigande
sju sakkunniga att se över frågan om medinflytande inom utbildningen
i det militära försvaret. Utredningen bestod av dåvarande statssekreteraren
i försvarsdepartementet som ordförande samt en myndighetsföre -

FöU 1976/77:13

trädare, tre representanter för personalorganisationerna och två för de
värnpliktiga.

Enligt bemyndigande av regeringen har nuvarande försvarsministern
ersatt nämnda utredning med en kommitté. Kommitténs sex ledamöter är
huvudsakligen parlamentariker. Dessutom har som sakkunniga förordnats
fem representanter för personalorganisationerna och helt nyligen två för de
värnpliktiga.

1 maj 1976 beslöt regeringen om vissa ändringar i bestämmelserna för
kommittéväsendet. Kommittékungörelsen (1946:394) ändrades (1976:120).
Samtidigt tillkom kommittéförordningen (1976:119). Kommitté utgörs
numera av ordförande och andra ledamöter. En ny grupp - sakkunniga - har
tillkommit. Till skillnad från ledamöterna deltar de inte i kommitténs beslut
men medverkar i dess arbete på i huvudsak samma villkor som ledamöterna.
De nya bestämmelserna har tillämpats vid tillsättandet av den nya kommittén.
Motionärerna anser att i den nya kommittén företrädarna för de fackliga
organisationerna och de värnpliktiga har fått en betydligt svagare ställning än
i den tidigare utredningen.

Utskottet anser det vara viktigt att företrädare för personalen och för de
värnpliktiga deltar i utredningsarbete på detta område. Enligt utskottets
mening finns inte anledning för riksdagen att uttala sig om kommitténs
närmare sammansättning.

Beträffande direktiven till den nya kommittén erinras i motionen 1504 (s)
om att den tidigare utredningen hade i uppdrag att behandla frågan om
lekmannainflytande på lokal nivå i den militära organisationen och att denna
uppgift numera har flyttats över på försvarsledningsutredningen (FLU).
Eftersom den nya inflytandeutredningen skall behandla andra inflytandefrågor
på lokal nivå bör den enligt motionärerna även anförtros frågan om
lekmannainflytande på denna nivå. Ett ytterligare skäl att inte flytta över
uppgiften till FLU anförs vara att den gamla inflytandeutredningen hade
påbörjat utredningsarbetet med denna fråga.

Uppdraget att utreda frågan om lekmannainflytandet på lokal nivå härleds
från riksdagens beslut med anledning av motionen 1975:333 (c) om förstärkt
lekmannainflytande vid de militära förbanden. I sitt betänkande (FöU 1975/
76:9) med anledning av motionen uttalade utskottet att uppdraget att utreda
lekmannainflytande på försvarsmaktens lokala nivå kunde anförtros FLU.
Motivet härför var bl. a. att FLU hade ålagts uppgiften att utreda lekmannainflytandet
på den centrala och regionala nivån inom den militära
ledningsorganisationen.

Utskottet anser att en ökad förankring av försvarsmakten i samhället i
övrigt bör eftersträvas på alla nivåer i organisationen, inte minst på den lokala.
Ett lekmannainflytande vid förbanden bör kunna främja en sådan utveckling.
I enlighet med sitt tidigare uttalande i frågan har utskottet ingen erinran mot
att ifrågavarande utredningsuppdrag har lagts på FLU.

I motionen 248 (s) erinras om att ett viktigt steg tagits på arbetsrättens

FöU 1976/77:13

område när den nya medbestämmandelagen trädde i kraft. Enligt motionärerna
bör motsvarande förändringar genomföras även inom värnpliktsutbildningen.
Förslag härom har lagts fram i promemorian (Ds Fö 1976:3) Utökat
värnpliktsinflytande. Promemorian har remissbehandlats. Enligt motionärerna
utgör dessa förslag en första etapp i en mer genomgripande demokratisering
av värnpliktsutbildningen och bör genomföras snarast möjligt.

Även motionen 1065 (c) behandlar frågan om de värnpliktigas inflytande på
utbildningen. Motionärerna framhåller bl. a. att vid utformningen av den
framtida försvarspolitiken måste även arbetsförhållandena under utbildningen
fö en grundlig översyn.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna 248 och 1065 att
det är angeläget att de värnpliktiga ges inflytande över vissa utbildningsfrågor.
Detta är ett viktigt led i strävandena att öka motivationen hos de
värnpliktiga och bör på sikt kunna leda till en effektivisering av utbildningen.
Det är också en naturlig följd av den pågående demokratiseringsprocessen
inom arbetslivet. Värnpliktsutbildningens speciella karaktär gör det emellertid
nödvändigt med särskilda överväganden rörande medinflytandets
utformning. Den kommitté som har tillsatts arbetar med dessa frågor.
Utskottet har vidare inhämtat att regeringen avser att besluta om utvidgad
försöksverksamhet med ökat värnpliktsinflytande. Som grund härför ligger
de förslag som har lagts fram i promemorian Utökat värnpliktsinflytande.

Utskottet avstyrker bifall till ifrågavarande tre motionsyrkanden.

Enligt motionen 1067 (s) bör värnpliktsutbildningen innehålla ett väsentligt
inslag av samhälls - och socialkunskap, såväl om vårt lands
inre förhållanden som om de globala överlevnadsproblemen. Yrkandet gäller
utredning och förslag i syfte att skapa möjligheter till en vidgad undervisning
i samhälls- och familjekunskap för värnpliktiga under grundutbildning.

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande - inriktat på föräldrautbildning
- under föregående riksmöte (FöU 1975/76:27). Utskottet ansåg att
flera skäl talade emot att föräldrautbildning lämnas som ett led i grundutbildningen
för värnpliktiga och fortsatte:

Värnpliktsutbildningen är obligatorisk och bedrivs med stöd av en pliktlag
som har antagits enbart som ett instrument för landets säkerhetspolitik och
försvarspolitik. Utbildningstiderna är försöksvis avkortade och torde inte
medge att en i och för sig värdefull föräldrautbildning ges de värnpliktiga, i
varje fall inte annat än som en kort orientering - i så fall av mindre
värde.

Det återgivna uttalandet av försvarsutskottet vid riksmötet 1975/76 har
full giltighet för den fråga som nu är aktuell. Värnplikten är inte avsedd för
verksamhet som inte har ett direkt samband med försvarspolitiken.

Undervisning av ifrågavarande slag bör ges inom skolväsendets ram.
Bortsett från den principiella aspekten måste konstateras att de nuvarande
tiderna för grundutbildning inte medger sådan undervisning. Utskottet
avstyrker bifall till motionen 1067 (s).

FöU 1976/77:13

Motionen 248 (s) innehåller bl. a. ett yrkande rörande samordning
mellan värnpliktslag och föräldraförsäkring. Enligt motionärerna
är det viktigt att man söker komma fram till en lösning som kan ge
den enskilde värnpliktige rätt till anstånd för att under grund- och repetitionsutbildning
utnyttja föräldraförsäkringen. Utbildningsmålen bör emellertid
inte eftersättas. Motionärerna önskar att de militära utbildningsmyndigheterna
och värnpliktsverket undersöker frågan.

Utskottet behandlade denna fråga i anslutning till förslagen under
föregående riksmöte om en utbyggnad av föräldraförsäkringen och en ny lag
om rätt till föräldraledighet (prop. 1975/76:133). I ett yttrande till socialförsäkringsutskottet
över motionen 1975/76:2248 (FöU 1975/76:3 y) lämnade
försvarsutskottet synpunkter på samordningen mellan föräldraförsäkringen
och värnpliktsutbildningen. Försvarsutskottet ansåg att

- värnpliktsutbildningen är en del av landets säkerhetspolitik och kan därför
inte jämställas med förvärvsarbete

- det är naturligt att prövningen av behovet av anstånd och tjänstledighet för
värnpliktiga påverkas av att föräldrarna har ett gemensamt ansvar för sina
barn och av de regler för föräldraledighet som gäller för arbetstagare

- särskilt när det gäller privatlivet måste den enskilde värnpliktiges situation
alltid beaktas, vilket har betydelse såväl för honom själv och hans familj
som för utbildningsresultatet

- värnpliktsutbildningens förutsättningar och den avsedda militärtjänstgöringens
längd har särskild betydelse.

Liksom motionären ansåg utskottet att det behövs en individuell prövning
även i fortsättningen. Utskottet gick igenom förutsättningarna för samordning
vid olika slag av värnpliktsutbildning och uttalade:

Värnpliktig som kallas till repetitionsutbildning tillhör ett krigsorganiserat
förband och skall om möjligt övas tillsammans med övrig personal i
förbandet. En krigsförbandsövning är relativt kortvarig och täcker endast
omkring en månad av de sju månader efter födelsen under vilka föräldrarna
har rätt att välja vem av dem som skall vara ledig från sitt arbete med
föräldrapenning. Utskottet kan därför inte tillstyrka att man vid prövning av
behovet av anstånd med repetitionsutbildning tar särskild hänsyn till den
värnpliktiges rätt att vara ledig från sitt arbete enligt 3 5 i den föreslagna lagen
om rätt till föräldraledighet. Beträffande grundutbildning (8-15 månader) kan

- beroende på hur tiden för grundutbildning sammanfaller med tiden för rätt
till föräldraledighet - finnas större anledning att ta sådan hänsyn.

När det därefter gäller rätten till ledighet från arbete för tillfällig vård av
barn (lagförslaget 6 S)-aktualiserad genom motionen endast såvitt avser vård
av barn i samband med annat barns födelse - finns också anledning att göra
skillnad mellan grundutbildning och repetitionsutbildning. Vid repetitionsutbildning
är det - som förut nämnts - aktuellt med en ändring av praxis i
fråga om anstånd, närmast i syfte att ge större möjligheter för den värnpliktige
att vara närvarande vid förlossningen. Samma synsätt bör enligt utskottets
mening prägla bedömningen när ansökan primärt gäller vården av familjens
övriga barn. Vid grundutbildning blir det i detta fall snarare fråga om
tjänstledighet än om anstånd. Bestämmelserna för tjänstledighet omfattas av
det pågående utredningsarbetet.

Föll 1976/77:13

Utskottet anser liksom för ett år sedan att ifrågavarande samordning måste
grunda sig påen individuell prövning. Praxis har-som framgårav FöU 1975/
76:3 y - nyligen ändrats i riktning mot en för den enskilde mera generös
prövning. Utredningen för översyn av bestämmelserna i tjänstereglementet
för försvarsmakten behandlar bl. a. reglerna för tjänstledighet vid värnpliktsutbildning
och skall enligt direktiven (Fö 1976:14) lägga ned särskild omsorg
på att få fram moderna föreskrifter på sådana områden som har samband med
privatlivet. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1977. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet att riksdagen gör ett särskilt
uttalande i frågan.

Jordbrukares krigsplacering behandlas i motionen 1066 (c).
Yrkandet gälleratt riksdagen skall begära förslag från regeringen innebärande
att ensamjordbrukare efter första militärutbildning skall överföras till
hemvärnet. Denna fråga har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen.
Under riksmötet 1975 behandlades frågan ingående av försvarsutskottet med
anledning av motionsförslag i ämnet (FöU 1975:10). Utskottet lämnade en
redogörelse för frågans behandling i riksdagen åren 1969,1972 och 1973 och
tog därefter upp vissa förhållanden rörande värnpliktiga lantbrukares krigsplacering
m. m. Härvid anförde utskottet bl. a.:

Krigsplacering av värnpliktiga lantbrukare i hemvärnet kan ske efter
frivilligt åtagande och militär myndighets medgivande. Några antalsmässiga
restriktioner för krigsplacering av värnpliktiga i hemvärnet finns inte längre.
En prövning med hänsyn till krigsorganisationens behov och den värnpliktiges
kvalifikationer måste alltjämt ske. Enligt vad utskottet har inhämtat
finns f. n. i runt tal 4 000 värnpliktiga lantbrukare som har krigsplacerats i
hemvärnet efter egen ansökan.

I FöU 1975:10 berördes vidare gällande regler för uppskov m. m. och
redogjordes för arbetet med en ny blockorganisation för jordbruket. Utskottet
behandlade därefter värnpliktiga lantbrukares svårigheter i samband med
repetitionsutbildning i fred för befattningar i det militära försvaret. Efter
avsnitt om möjligheterna till anstånd med repetitionsutbildning och
anståndsfrekvensen för ensambrukare inom jordbruket samt om avbytarsystemet
inom jordbruket anförde utskottet (s. 5-6):

Sveriges jordbruk har självfallet mycket stor betydelse för folkförsörjningen
vid beredskap och krig. Arbetet med en modern blockorganisation för
jordbruket är viktigt och har nu kommit så långt att man prövar organisationens
behov av varje enskild lantbrukare jämfört med hans kvalifikationer
för andra uppgifter inom totalförsvaret och personalbehoven där.

Gällande regler och pågående verksamhet i olika avseenden talar enligt
utskottets mening för att den personella beredskapen för en inhemsk
livsmedelsförsörjning vid beredskap och krig är tillfredsställande.

Lantbrukares problem i samband med repetitionsutbildningen i fred kan i
stor utsträckning minskas inom ramen för gällande bestämmelser och
befintliga möjligheter. Utskottet vill här erinra om att problem i samband

FöU1976/77:13

med repetitionsutbildningen uppkommer även för andra värnpliktiga än
lantbrukare.

Personalplanläggningen för blockorganisationen väntas medföra att
antalet värnpliktiga lantbrukare med uppskov ökar starkt. Sådan lantbrukare
blir som nämnts värnpliktig hemvärnsman, dock med skyldighet endast att
tjänstgöra i hemvärnet vid beredskapstillstånd och krig. Tjänstgöringen
förutsätts inledas med en kompletterande utbildning som då kan vara oläglig
för den värnpliktige, för lantbruket och för hemvärnets verksamhet. Genom
frivillig anslutning till hemvärnets fredstida utbildning kan dessa olägenheter
undvikas.

LRF har berört behovet av ytterligare information till lantbrukare när det
gäller möjligheterna att bli krigsplacerad i hemvärnet. Utskottet tar fasta på
att det finns ett behov av särskild information till värnpliktiga lantbrukare.
Informationen bör avse såväl lantbrukarens betydelse, skyldigheter och
valmöjligheter i vissa fall inom totalförsvaret som hans möjligheter att
minska uppkommande svårigheter i samband med repetitionsutbildning.
Den pågående individuella prövningen av blockorganisationens personalbehov
torde fylla en uppgift när det gäller informationen men kan behöva
kompletteras med särskilda åtgärder. Utskottet förutsätter att den ytterligare
information som kan behövas lämnas i samverkan mellan främst rikshemvärnschefen,
värnpliktsverket och arbetsmarknadsstyrelsen samt med aktiv
medverkan av LRF.

Med skrivelse den 7 april 1975 lämnade arbetsmarknadsstyrelsen information
angående jordbrukets blockorganisation och värnpliktigas placering i
hemvärnet till alla lantbruksnämnder, länsarbetsnämnder och försvarsområdesbefälhavare.

Vid behandlingen av regeringens proposition 1975/76:154 om reglering av
priserna på jordbruksprodukter, m. m. jämte motioner uttalade jordbruksutskottet
att vissa frågor rörande avbytarservicen inom jordbruket borde
utredas närmare (JoU 1975/76:40). Frågorna gällde avbytarhjälp för jordbrukare
vid semester, sjukdom och militärtjänstgöring. Riksdagen gav som sin
mening regeringen till känna vad utskottet hade anfört.

Regeringen bemyndigade den 4 november 1976 chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan
om utbyggd avbytarservice inom jordbruket. Enligt statsrådets anförande till
regeringsprotokollet framgick av uppgifter från Lantbrukets Avbytartjänst
AB att gällande system inte ger utrymme för någon nämnvärd avbytarhjälp
vid sjukdom, militärtjänstgöring och semester. Han ansåg att effektiva
åtgärder måste sättas in för att så snabbt som möjligt skapa en mera
tillfredsställande lösning på avbytarproblemen också i dessa fall. Beträffande
avbytarhjälp vid sjukdom och militärtjänstgöring angavs att utredaren bör
lämna förslag till samordning med sjukförsäkringssystemet.

I skrivelse till regeringen den 16 mars 1977 lämnade Lantbrukarnas
riksförbund förslag angående en utredning om värnpliktiga lantbrukare i
totalförsvaret. Riksförbundet uttalade att det fann den nytillkallade utredningen
om utbyggd avbytarhjälp vid sjukdom, semester och militärtjänstgöring
värdefull men ansåg inte att resultaten härav kan lösa problemen vid

5 Riksdagen 1976/77. 10 sami. Nr 13

värnpliktiga lantbrukares repetitionsutbildning. Riksförbundet anförde
vidare:

För att tillgodose både de beredskapsmässiga och fredstida kraven på
arbetskraft inom jordbruket är det angeläget att åtgärder kommer till stånd
som begränsar de värnpliktigas krigsplacering i krigsorganisationen och
därmed repetitionsutbildning i många fall långt från hemorten. Sådana
tänkbara åtgärder är bl. a.

- befrielse från repetitionsövningar för lantbrukare över en viss ålder

- ökad 'krigsplacering inom jordbrukets blockorganisation

- ökad krigsplacering inom lokalförsvarsförband och/eller hemvärn.

Mot bakgrund av vad ovan anförts hemställer Lantbrukarnas Riksförbund
att arbetskraftsbehovet i fred och vid en krissituation inom jordbruket blir
föremål för en skyndsam utredning. Förbundet är berett att på allt sätt medverka
i en sådan utredning.

Utskottet har inhämtat att antalet värnpliktiga lantbrukare som har
krigsplacerats i hemvärnet efter egen ansökan den 1 juli 1976 uppgick till
drygt 6 000. Under ett och ett halvt år har antalet alltså ökat med ca

50 %.

Överbefälhavaren har den 15 februari 1977 lämnat yttrande till regeringen
över promemorian Värnpliktspersonalen inom försvarsmakten och totalförsvaret
i övrigt (Ds Fö 1976:2), upprättad av 1972 års värnpliktsutredning. I
yttrandet anmäler överbefälhavaren att han i samverkan med värnpliktsverket
och arbetsmarknadsstyrelsen har föranstaltat om en översyn av frågan
om totalförsvarets personalbehov. Flan förutsätter att de olika totalförsvarsgrenarnas
behov och tillgång på personal liksom frågor rörande rekrytering
och utnyttjande prövas i samband med den pågående översynen. Inför
utskottet har överbefälhavaren uttalat att tillgången på värnpliktig personal
inte motsvarar behoven. Rådande obalans beror på att tillskotten av nya
värnpliktiga efter hand sjunker medan det förestår stora avgångar av äldre
värnpliktiga.

Utskottet anser att ensamföretagares problem i samband med repetitionsutbildningen
i fred måste beaktas särskilt även i fortsättningen. Lantbrukares
svårigheter kan i stor utsträckning minskas inom ramen för gällande
bestämmelser och befintliga möjligheter. Den pågående utredningen om
utbyggd avbytarservice är uttryckligen inriktad på sådana svårigheter.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet inte att riksdagen bör
begära förslag från regeringen om överföring av ensamjordbrukare till
hemvärnet.

Värnpliktsförmåner

I propositionen 1976/77:74 lägger regeringen fram förslag om förbättrade
värnpliktsförmåner (bil. 1 s. 139-141). För budgetåret 1977/78 har drygt 45
milj. kr. beräknats (ordessa förbättringar. Dagersättningen föreslås höjd från
10 till 12 kr. Till höjning av förplägnadsersättningen åt de värnpliktiga har

FöU 1976/77:13

avsatts 2,6 milj. kr. Vidare bör enligt regeringsförslaget maximibeloppet per
dag förfamiljepenning höjas från 21 till 27 kr. för hustru m. fl. och från 9 till 12
kr. för barn. Även det maximala beloppet för näringsbidrag föreslås höjt. Det
är f. n. 50 kr. men bör enligt förslaget sättas till 100 kr. för dag. Försvarsministern
förordar även en annan ändring i familjebidragslagen (1946:99,
omtryckt 1975:554, ändrad senast 1976:304). Enligt nu gällande lydelse kan
värnpliktig få näringsbidrag till avlöningskostnadersom uppkommer till följd
av att särskild arbetskraft måste anlitas för att helt eller delvis ersätta honom
under värnpliktstjänstgöringen. Bidrag utgår dock inte till att avlöna bl. a. den
värnpliktiges hustru. Familjebidragslagen föreslås utformas så att näringsbidrag
kan utgå även när t. ex. en lantbrukares hustru nödgas avbryta
förvärvsarbete utom hemmet för att sköta sysslor i lantbruket under tid då
ingen annan ersättare finns att tillgå.

Vidare erinrar försvarsministern om att inom försvarsdepartementet finns
en arbetsgrupp som sysslar med utvecklingen av resesystemet för de
vänrpliktiga. Han räknar med fortsatta förbättringar inom detta område.

1 motionen 248 (s) behandlas bl. a. frågor om förbättrade värnpliktsförmåner.
Motionen väcktes under den allmänna motionstiden. Motionärerna
anser att dagersättningen bör höjas från 10 till 11 kr. och maximibeloppet för
familjepennningen för barn från 9 till 16 kr. för dag. I motionen föreslås vidare
att i det s. k. Vpl 10-systemet skall ingå även sovplatsbiljett. Slutligen yrkas
att utryckningsbidraget med verkan från den 1 januari 1977 höjs från 1 000 kr.
till 1 200 kr. Den sammanlagda kostnaden för de framlagda förslagen
beräknas till omkring 34 milj. kr.

Utskottet häri olika sammanhang (FöU 1972:17 s. 56 och FöU 1975:18 s. 8)
uttalat att det är angeläget att de olika värnpliktsförmånerna ger den
värnpliktige förutsättningar att fullgöra tjänstgöringen och återgå till civil
verksamhet utan annan uppoffring än den som värnplikten i sig själv innebär.
Förmånerna har också med hänsyn till prisutvecklingen och den allmänna
standardhöjningen omprövats fortlöpande. Väsentliga förbättringar av de
värnpliktigas förmåner har skett under de senaste åren. Detta finner utskottet
- i likhet med vad som anförs i motionen 248 (s)- vara ett verksamt bidrag till
att upprätthålla en positiv inställning till värnplikten och därmed också till det
militära försvaret som sådant.

Utskottet, som anser de av regeringen föreslagna ändringarna utgöra en
väsentlig fortsatt förbättring av värnpliktsförmånerna, biträder förslaget i
propositionen i denna del. Förslaget till lag om ändring i familjebidragslagen
bör antagas med några redaktionella ändringar.

FöU 1976/77:13

arbetsgrupp inom försvarsdepartementet som sysslar med utvecklingen av
resesystemet. För en lösning är man beroende av att kunna träffa överenskommelse
med statens järnvägar. Utskottet anser det vara angeläget att
resesystemet för värnpliktiga utvecklas ytterligare. Administrationen bör -som försvarsministern uttalar - om möjligt förenklas.

Genom förslagen i propositionen och vad utskottet har anfört rörande de
värnpliktigas reseförmåner har de i motionen 248 (s) lämnade förslagen i
huvudsak blivit tillgodosedda utom såvitt gäller yrkandet om höjning av
utryckningsbidraget. Utskottet är inte berett att tillstyrka bifall till motionen i
denna del.

I motionen 1065 (c) behandlas frågan om förbättrade ersättningar för främst
värnpliktiga med långt avstånd till hemorten så att dessa räcker för en viss
vistelse utanför förläggningsorten på fritid.

När det gäller utnyttjande av resurser för förbättringar åt värnpliktiga som
är förlagda långt från hemorten anser utskottet att de i första hand bör
användas för att förbättra resemöjligheterna. Utskottet avstyrker därför bifall
till motionen 1065 (c) i denna del.

Motionen 92 (fp) innebär förslag att alla ersättningar till värnpliktiga skal!
indexregleras fr. o. m. nästa budgetår. Utskottet anser liksom tidigare (FöU
1975/76:37 s. 15) att det är bättre att successivt förbättra värnpliktsförmånerna,
med ledning bl. a. av de värnpliktigas egna önskemål och samhällsutvecklingen
i övrigt, än att ha ett system med automatisk indexreglering.
Motionen bör inte bifallas.

Ramberäkningar för budgetåret 1977/78

Regeringen föreslåratt utgiftsramen för budgetåret 1977/78 för det militära
försvaret skall fastställas till 10 385 744 000 kr. i prisläge februari 1976.
Utgiftsramen består av basbeloppet 10 375 000 000 kr. - som utgör en
femtedel av den föreslagna planeringsramen för perioden 1977/78-1981/82 -samt 10 744 000 kr. utgörande omlokaliseringskostnader för vissa myndigheter
inom försvarsmakten. Enligt motionen 1504 (s) bör basbeloppet vara
10 100 000 000 kr. - en femtedel av den av motionärerna föreslagna
planeringsramen för perioden - och utgiftsramen inkl. omlokaliseringskostnaderna
10 110 744 000 kr.

Liksom beträffande planeringsramen för femårsperioden godtar utskottet
att utgiftsramen 1977/78 för det militära försvaret bestäms i enlighet med
regeringens förslag. Detta innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen
1504 (s), yrkandet 16, samt till motionen 249 (vpk), yrkandet .3 om en
minskning av utgifterna nästa budgetår med 2 030 123 000 kr., och till
motionen 1521 (s), andrahandsyrkandet 5 om att utgiftsramen skall
bestämmas till 9 863 181 295 kr.

Utgiftsramen bestäms i prisläge februari 1976. Kompensationen för
utveckling av löner och priser fram till medelkostnadsläget för nästa

FöU 1976/77:13

budgetår- mätt genom nettoprisindex (NPI)-beräknar försvarsministern till
1510 000 000 kr. Detta motsvarar en utveckling av NPI med ca 14,5
procentenheter. I det utfall den 30 juni 1978 som försvarsministern beräknar
enligt propositionen 1976/77:74 (bil. 1 s. 141) ingår också 30 milj. kr. för
studier av attackflygsystem m. m. Beloppet har alltså lagts till utgiftsramen.
Utskottet har behandlat ifrågavarande studier i det föregående. Ett yrkande i
motionen 1504 (s) att beloppet inte skall anvisas behandlar utskottet i
samband med det anslag som berörs (Flygvapenförband: Forskning och
utveckling).

Medel för sysselsättningsstimulerande åtgärder under tolfte huvudtiteln
har under en följd av år i vissa fall ställts till förfogande för att betala
byggnadsarbeten, materiel m. m. för försvarsmakten. Sedan budgetåret
1970/71 har högst 20 milj. kr. fått utnyttjas utöver utgiftsramen för detta
ändamål. Försvarsministern föreslår att detta skall gälla även nästa budgetår.
Av medel under tolfte huvudtiteln kommer därtill - också utöver utgiftsramen
- 40 milj. kr. att disponeras under budgetåret för investeringar för K 4 i
Arvidsjaur i enlighet med riksdagens beslut (jfr bl. a. FöU 1975:14 s. 12).
Enligt motionen 1504 (s) bör det årliga beloppet om 20 milj. kr. ökas till 40
milj. kr. Försvarsministern räknar alltså med att beloppet t. v. kvarstår
oförändrat (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 138). Han uttalar att i en besvärlig
konjunktursituation kan självfallet därutöver liksom hittills särskilda medel
för sysselsättningsskapande åtgärder under tolfte huvudtiteln användas för
försvarsbeställningar.

Med beaktande av konjunkturläget godtar utskottet regeringens förslag i
denna del och avstyrker bifall till yrkandet i motionen 1504 (s).

Liksom försvarsutredningen anser försvarsministern att prisreglering av
ramarna bör baseras på NPI med viss särbehandling av delar av de
värnpliktigas förmåner. I den mån sådana förmåner medför kostnadsökningar
utöver vad NPI ger föreslås äga rum en motsvarande ramjustering.
Enligt motionen 1504 (s) bör inte ske någon särbehandling när det gäller
prisregleringen av vissa värnpliktsförmåner.

Utskottet biträder regeringens förslag att prisregleringen för det militära
försvaret liksom hittills skall baseras på NPI men fr. o. m. budgetåret 1977/78
med viss särbehandling av värnpliktsförmåner. Stora delar av dessa kan inte
sägas i egentlig mening vara föremål för en pris- och löneutveckling utan
bestäms genom särskilda beslut av statsmakterna. Särbehandlingen är aktuell
endast för förmåner i samband med grundutbildning. Utskottet har inhämtat
uppgifter om den avsedda beräkningsmetoden.

Utskottet tillstyrker att man i syfte att öka stabiliteten i försvarsplaneringen
vidtar de åtgärder som redovisas i propositionen 1976/77:74 (bil. 1
s. 138-139). Som försvarsutredningen har föreslagit bör man revidera den
nuvarande restriktiva regeln för överföring av rambundna medel över
budgetårsgränserna (högst 20 milj. kr.). Överföring av medel till det
påföljande budgetåret bör som försvarsministern anför medges upp till 2 %

FöU 1976/77:13

av basbeloppet för det föregående budgetåret. För det budgetårsskifte som nu
förestår motsvarar detta drygt 200 milj. kr.

I motionen 1504 (s) har i flera avseenden lämnats alternativa förslag till den
inriktning av verksamheten under nästa budgetår som regeringen har
föreslagit. Motionärerna anser att det bör ankomma på regeringen att anpassa
utnyttjandet av beställningsbemyndiganden och anslag till den inriktning av
verksamheten som motionärerna föreslår - om deras förslag bifalls av
riksdagen. Motionärerna vänder sig emot att regeringen inte har redovisat
några överväganden angående sambandet mellan föreslagna beställningsbemyndiganden
och föreslagna anslag. Enligt motionen blir inteckningarna i
det framtida resursutrymmet efter hand allt större, vilket minskar handlingsfriheten.
Enligt motionen bör riksdagen begära att regeringen redovisar
konsekvenserna av ökade bemyndigandeskulder och bemyndigandekvoter.

Utveckling och anskaffning av materiel till försvarsgrenarna och till vissa
staber m. m. måste ske enligt långsiktiga planer. För många objekt går lång tid
från beställningen till utvecklingsarbetets avslutande eller leveransen av
materiel. Betalningsmedel kan förbrukas bl. a. i form av förskott vid
beställning, successivt under utvecklingsarbete och i samband med leveranser.
Verksamheten inriktas med hjälp av beställningsbemyndiganden medan
dess takt bestäms av tillgången på betalningsmedel.

Skillnaden mellan dittills lämnade bemyndiganden och anvisade betalningsmedel
vid en viss tidpunkt brukar benämnas bemyndigandeskuld.
Förhållandet mellan bemyndigandeskulden vid budgetårsskifte och
beräknad tillgång på betalningsmedel - inkl. prisregleringsmedel - under
budgetåret före budgetårsskiftet kallas bemyndigandekvot.

Utskottet har fått särskild redovisning rörande de föreslagna beställningsbemyndigandenas
fördelning på materielslag och objekt samt om bemyndigandeskuldernas
utveckling, m. m. Huvuddragen av redovisningen framgår
av följande tabell.

Utveckling och anskaffning av materiel

Armé-

förband

Marin-

forband

Flygvapen-

förband

Bemyndigandeskuld 1976-06-30 (milj. kr.)	1 767	1 377	3 497
Beräknad bemyndigandeskuld 1977-06-30 (milj. kr.)	2 535	1 883	3 627
Beräknad bemyndigandeskuld 1978-06-30 (milj. kr.)	3313	2 647	6 366
Bemyndigandekvot 1978-06-30	3,41	4,37	2,88

FöU 1976/77:13

Av redovisningen framgår att - vid bifall till regeringens förslag om
bemyndiganden och anslag för nästa budgetår - bemyndigandeskulderna
beräknas öka påtagligt från den 30 juni 1976 till samma tidpunkt 1978.
Bemyndigandekvoten i genomsnitt för de tre försvarsgrenarna blir 3,55. En
ökning av bemyndigandeskulder och bemyndigandekvoter är emellertid
naturlig i samband med ett nytt försvarsbeslut. Den genomsnittliga kvoten
bör minska under de närmaste åren. Någon redovisning till rikdagen utöver
den som har lämnats till utskottet behövs f. n. inte och något annat uttalande
av riksdagen i denna fråga är inte påkallat.

Frågor om verksamheten under femårsperioden och under nästa budgetår
har i många fall samband med behovet av beställningsbemyndiganden och
betalningsmedel under nästa budgetår. Under vederbörande anslag
behandlar utskottet sådana frågor endast i de fall motionsyrkande hänför sig
till anslaget. I övrigt förutsätter utskottet att regeringen anpassar utnyttjandet
av bemyndiganden och betalningsmedel till den inriktning av verksamheten
varom riksdagen kommer att bestämma.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande delprogrammet Infanteribrigad m. m. att riksdagen
avslår motionen 1976/77:1520, yrkandena 1 och 2,

2. beträffande flygplansystemet 37 Viggen att riksdagen med bifall
till propositionen samt med avslag på motionerna 1976/77:249,
yrkandet 2 i denna del, och 1976/77:1453, yrkandet 4 i denna
del, godkänner vad föredragande statsrådet har angett,

3. beträffande flygplanprojektet A 20 att riksdagen med bifall till
propositionen samt med avslag på motionerna 1976/77:249,
yrkandet 2 i denna del, 1976/77:1453, yrkandet 4 i denna del.
och 1976/77:1521, andrahandsyrkandet 4 i denna del,
godkänner vad föredragande statsrådet har angett,

4. beträffande projektförslaget B3LA att riksdagen med bifall till
propositionen och med avslag på motionerna 1976/77:1453,
yrkandet 4 i denna del, 1976/77:1504, yrkandet 11 i denna del
och yrkandet 12, samt 1976/77:1521, andrahandsyrkandena 1
och 4 i denna del, godkänner vad föredragande statsrådet har
angett,

5. beträffande B3LA-beredningens sammansättning att riksdagen
avslår motionen 1976/77:1504, andrahandsyrkandet 13,

6. beträffande robotfrågor att riksdagen

a. avslår motionen 1976/77:1504, yrkandet 11 i denna del, om
anskaffningen av tunga pansarvärnsrobotar,

b. avslår motionen 1976/77:1504, yrkandet 11 i denna del, om
val av sjörobot,

FöU 1976/77:13

c. med bifall till propositionen och med avslag på motionen
1976/77:1521, andrahandsyrkandet 4 i denna del, godkänner
vad föredragande statsrådet har angett om handlingsfrihet i
fråga om robotutveckling,

7. beträffande direktiven till försvarsmaktens ledningsutredning att
riksdagen avslår motionen 1976/77:1504, yrkandet 15,

8. beträffande försvarsmaktens fredssjukvård att riksdagen avslår
motionen 1976/77:459, yrkandet 1,

9. beträffande försvarsmaktens underhållsbehov och verkstadskapacitet
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1504, yrkandet
14,

10. beträffande ekonomisk planeringsram för perioden 1977/
78-1981/82 att riksdagen med bifall till propositionen och med
avslag på motionerna 1976/77:1453, yrkandena 3 och 5, samt
1976/77:1504, yrkandet 11 i denna del, godkänner vad föredragande
statsrådet har angett,

11. beträffande personalfrågor att riksdagen avslår motionen 1976/
77:248, yrkandena 9 och 10,

12. beträffande värnpliktsutbildningen att riksdagen

a. med anledning av propositionen och motionen 1976/77:248,
yrkandet 5, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört om en översyn,

b. avslår motionen 1976/77:248, yrkandet 7,

13. beträffandeförhandlingsrätt för värnpliktiga, m. m. att riksdagen
avslår motionen 1976/77:60,

14. beträffande tjänstgöringstiden för värnpliktiga att riksdagen avslår
motionerna 1976/77:59 och 1976/77:1064,

15. beträffande de värnpliktigas medinflytande m. m. att riksdagen
med bifall till propositionen samt med avslag på motionerna
1976/77:248, yrkandet 6, 1976/77:1065, yrkandet 1, och 1976/
77:1504, yrkandet 22, godkänner vad föredragande statsrådet
har angett,

16. beträffande riktlinjer i övrigt för det militära försvarets fortsatta
utveckling att riksdagen med bifall till propositionen och med
avslag på motionerna 1976/77:1504, yrkandet 11 i denna del,
1976/77:1521, andrahandsyrkandet 1 i denna del, andrahandsyrkandet
2 och andrahandsyrkandet 4 i denna del, samt 1976/
77:1523, yrkandet 3, godkänner vad föredragande statsrådet har
angett,

17. beträffande inslag av samhälls- och socialkunskap under värnpliktsutbildningen
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1067,

18. beträffande samordning mellan värnpliktslag och föräldraförsäkring
att riksdagen avslår motionen 1976/77:248, yrkandet 8,

FöU 1976/77:13

19. beträffande jordbrukares krigsplaeering att riksdagen avslår
motionen 1976/77:1066,

20. beträffande förmåner dl värnpliktiga m. fl. att riksdagen

a. avslår motionen 1976/77:92 om indexreglering,

b. avslår motionen 1976/77:248, yrkandet 3, om höjning av
utryckningsbidraget,

c. avslår motionen 1976/77:1065, yrkandet 2, om tilläggsdirektiv
till kommittén om formerna m. m. för de värnpliktigas
medinflytande,

d. avslår motionen 1976/77:248, yrkandet 4, om de värnpliktigas
förmåner i fråga om resor,

e. med bifall till propositionen samt med avslag på motionen
1976/77:248, yrkandet 2, godkänner vad föredragande statsrådet
har förordat,

f. med bifall till propositionen och med avslag på motionen
1976/77:248, yrkandet 1, antar det i bilaga 10 som Utskottets
förslag betecknade förslaget till lag om ändring i familjebidragslagen
(1946:99),

21. beträffande utgiftsram för nästa budgetär att riksdagen

a. med bifall till propositionen och med avslag på motionerna
1976/77:249, yrkandet 3,1976/77:1504, yrkandet 16, och 1976/
77:1521, andrahandsyrkandet 5, för budgetåret 1977/78 fastställer
utgiftsramen för det militära försvaret till 10 385 744 000
kr. i prisläge februari 1976,

b. med avslag på motionen 1976/77:1504, yrkandet 21,
godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om medel för
sysselsättningsstimulerande åtgärder utöver utgiftsramen,

c. med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att
justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret
1977/78 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

d. med bifall till propositionen och med avslag på motionen
1976/77:1504, yrkandet 18, bemyndigar regeringen att justera
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1977/78
med den del av ökade kostnader för vissa förmåner åt värnpliktiga
som överstiger vad nettoprisindex ger,

e. med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att
justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret
1977/78 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen
för budgetåret 1976/77,

f. med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att under
budgetåret 1977/78 medge överskridande av utgiftsramen för
det militära försvaret om det behövs av konjunktur- eller
beredskapsskäl,

FöU 1976/77:13

22. beträffande förliäl/andet mellan beställningsbemyndiganden och
betalningsmedel att riksdagen avslår motionen 1976/77:1504,
yrkandena 19 och 20.

5. Anslagsfrågor för det militära försvaret

Regeringen har i propositionen 1976/77:100 bilaga 7 och i propositionen
1976/77:74 bilaga 1 föreslagit riksdagen att för budgetåret 1977/78 anvisa
medel och lämna beställningsbemyndiganden enligt följande sammanställning.

Anslag Belopp (kr.)

Fjärde huvudtiteln

A 5. Reglering av prisstegringar för det militära

försvaret (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 146-149) förslagsanslag 1 510 000 000

Arméförband:

B 1. Ledning och förbandsverksamhet (prop. 1976/

77:74 bil. 1 s. 150-158) förslagsanslag 2 727 000 000

B 2. Materielanskaffning (prop. 1976/77:74 bil. 1 s.

158-162) bemyndigande 1 550 000 000

förslagsanslag 779 000 000

B 3. Iståndsättning av befästningar och kaserner

(prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 162-165) förslagsanslag 75 000 000

B 4. Forskning och utveckling (prop. 1976/77:74 bil.

1 s. 165-167) bemyndigande 200 000 000

förslagsanslag 70 000 000

Marinförband:

C 1. Ledning och förbandsverksamhet (prop. 1976/

77:74 bil. 1 s. 168-175) förslagsanslag 882 800 000

C 2. Materielanskaffning (prop. 1976/77:74 bil. 1 s.

175-179) bemyndigande 1 297 000 000

förslagsanslag 500 000 000

C 3. Iståndsättning av befästningar och kaserner

(prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 180-183) förslagsanslag 26 000 000

C 4. Forskning och utveckling (prop. 1976/77:74 bil.

1 s. 183-186) bemyndigande 72 250 000

förslagsanslag 30 000 000

Flygvapenförband:

D 1. Ledning och förbandsverksamhet (prop. 1976/

77:74 bil. 1 s. 187-193) förslagsanslag 1 462 000 000

D 2. Materielanskaffning (prop. 1976/77:74 bil. 1 s.

193-197) bemyndigande 3 600 000 000

förslagsanslag 1 364 000 000

D 3. Iståndsättning av befästningar och kaserner

(prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 198-201) förslagsanslag 32 000 000

D4. Forskning och utveckling (prop. 1976/77:74bil.

1 s. 201-205) bemyndigande 1 350 000 000

■förslagsanslag 571 182 000

Föll 1976/77:13

Anslag			Belopp (kr.)
E 6.	Krigsorganisation för vissa staber m. m.: Ledning och förbandsverksamhet (prop. 1976/ 77:100 bil. 7 s. 54-55)	förslagsanslag	9 550 000
E 7.	Materielanskaffning m. m. (prop. 1976/77:100 bil. 7 s. 55-57)	bemyndigande	63 000 000
F 14.	Försvarets hundskola (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 207-210)	förslagsanslag förslagsanslag	32 200 000 2 500 000
F 19.	Frivilliga försvarsorganisationer m. m. (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 211-213)	förslagsanslag	33 200 000
F 21.	Viss gemensam verksamhet (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 214-216)	bemyndigande	620 000
F 22.	Vissa ersättningar m. m. (prop. 1976/77:100 bil. 7 s. 151-153)	förslagsanslag förslagsanslag	11 350 000 34 254 000
Försvarets fastighetsfond III 1. Arméförband: Anskaffning av anläggningar (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 217-230)	investeringsanslag	155000 000
III 2.	Marinförband: Anskaffning av anläggningar (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 231-238)	investeringsanslag	79 900 000
III 3.	Flygvapenförband: Anskaffning av anlägg-ningar (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 239-249)	investeringsanslag	131 600 000
Statens datamaskin/ond, försvarets delfond IX 1. Anskaffning av datamaskiner (prop. 1976/ 77:74 bil. 1 s. 250-253)	investeringsanslag	34 000 000
		bemyndigande	45 000 000

Regeringen har vidare (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 216) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om Vissa
ersättningar m. m.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna

1976/77:340 av herrar Brännström (s)och Hedberg (s) vari yrkas att riksdagen,
i syfte att öka medlen till särskild hjälpverksamhet till förmån för värnpliktiga
och deras anhöriga, till Vissa ersättningar m. m. (försvarsdepartementet) för
budgetåret 1977/78 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med
200 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 34 454 000 kr.,

1976/77:1504 av herr Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 17 att riksdagen
avslår regeringens framställan om att 30 000 000 kr. anvisas för studier av
attackflygsystem m. m.

FöU 1976/77:13

Utskottet

Anslaget till reglering av prisstegringar avses täcka sådana
pris- och löneökningar under anslag inom utgiftsramen för det militära
försvaret som inträffar från den tidpunkt i vars prisläge anslagen har beräknats
intill utgången av det budgetår för vilket de har anvisats. Anslaget har karaktären
av täckningsanslag som inte belastas. Regeringens prisregleringsbeslut
får formen av medgivande för myndighet att överskrida visst förslagsanslag.

Prisregleringen sker på grundval av nettoprisindex (NPI).

För innevarande budgetår har till prisreglering inom det militära försvaret
anvisats ett förslagsanslag av 1 380 milj. kr., vilket motsvarar en beräknad
prisutveckling med ca 15,3 procentenheter.

Hittills beräknade indextal för innevarande budgetår (februari 1975 = 100)
utgör för augusti 1976 114,85, för november 1976 117,96 och för februari 1977
121,54. Indextal skall beräknas även för maj 1977. Medeltalet för dessa fyra
tidpunkter under budgetåret avgör priskompensationens storlek. Prisutvecklingen
pekar mot att anslaget inte ger täckning förden priskompensation som
skall medges med ledning av nämnda medeltal.

Regeringens förslag till prisregleringsanslag för budgetåret 1977/78
motsvarar en utveckling av NPI med ca 14,5 procentenheter från februari
1976 till medelkostnadsläge 1977/78. Frågan om särskild beräkning av
kompensationen för vissa värnpliktsförmåner påverkar inte anslagsberäkningen.

Under anslaget Flygvapenvapenförband: Forskning och
utveckling har försvarsministern beräknat 30 milj. kr. för fortsatta
studier rörande nästa generation attackflygplan. Medlen avses som ett
tillfälligt tillskott till den föreslagna utgiftsramen för det militära försvaret.

Motionen 1504 (s) innehåller bl. a. förslag om att ifrågavarande studier skall
avbrytas. Utskottet har behandlat denna fråga i det föregående under
punkten rörande det militära försvarets fortsatta utveckling. I motionen finns
även ett yrkande om avslag på regeringens förslag såvitt gäller 30 milj. kr. för
studierna. Ett bifall till detta yrkande innebär att det föreslagna beställningsbemyndigandet
under ifrågavarande anslag, liksom det föreslagna förslagsanslaget,
skall minskas med 30 milj. kr.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt regeringens förslag om ifrågavarande
studiearbete och tillstyrker därför även förslagen om bes tälin ingsbemyndigande
och anslag till forskning och utveckling för flygvapenförband.

Under anslaget Försvarets hundskola uttalar försvarsministern
att han senare i vår avser att föreslå regeringen att förelägga riksdagen
förslag avseende bl. a. inriktning och organisation av hundskolans verksamhet.
För budgetåret 1977/78 förordar han att till försvarets hundskola utgår
ett driftbidrag om 4 milj. kr., vari 2,5 milj. kr. betalas med medel som

FöU 1976/77:13

anvisas under fjärde huvudtiteln. Resterande del avses anvisas under justitieoch
socialdepartementens huvudtitlar.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.
Beträffande finansiering m. m. återkommer utskottet vid behandlingen
av den aviserade propositionen och räknar med att då också behandla
motionen 1976/77:1460 av herr Högström m. fl. (s).

Från anslaget Vissa ersättningar m. m. bestrids utgifter för bl. a.
den särskilda hjälpverksamhet som försvarsstabens personalvårdsbyrå
bedriver till förmån för de värnpliktiga och deras anhöriga. I budgetpropositionen
(bil. 7 s. 149-153) har regeringen lämnat förslag till anslagsberäkning.
Härav framgår att försvarets civilförvaltning har beräknat en ökning med
200 000 kr. för den särskilda hjälpverksamheten. För innevarande budgetår
disponerar ämbetsverket 500 000 kr. för ändamålet. Försvarsministern
uttalar i budgetpropositionen att han vid beräkningen av medelsbehovet för
den särskilda hjälpverksamheten har förutsatt att det nuvarande högstbeloppet
bibehålls.

I propositionen 1976/77:74 (bil. 1 s. 216) anmäler försvarsministern att han
förutser en kostnadsökning med 7 milj. kr. nästa budgetår under anslaget
Vissa ersättningar m. m. på grund av förslagen i prop. 1976/77:64 om statligt
personskadeskydd m. m. Denna kostnadsökning anser han bör bestridas
med medel avsedda för prisreglering.

Motionen 340 (s) tar upp den särskilda hjälpverksamheten till förmån för
värnpliktiga och deras anhöriga. Motionärerna föreslår att anslaget skall ökas
med 200 000 kr. till 34 454 000 kr.

Ifrågavarande medel för särskild hjälpverksamhet är avsedda att tillgodose
behov som föranleds av värnpliktstjänstgöringen och som inte kan tillgodoses
inom ramen för gällande familjebidragsförfattningar eller avhjälpas i
annan ordning. Bidrag kan utgå till såväl värnpliktig som till den värnpliktiges
familj. Värnpliktig och dennes anhöriga kan vid 360 dagars värnpliktstjänstgöring
få sammanlagt högst 350 kr. Detta belopp kan ökas med 30 kr. för
varje fullgjord 30-dagarsperiod utöver 360 dagar. Ersättning utbetalas av
förbandschef som bidrag för el- och gasräkning, hemförsäkring och telefonkostnad.
Då särskilda skäl föreligger kan chefen för försvarsstabens personalvårdsbyrå
i undantagsfall medge utbetalningar även för andra ändamål.

Den särskilda hjälpverksamheten tar sikte på akuta och extraordinära
ekonomiska situationer som en värnpliktig kan komma i. För ändamålet har
under många år funnits en särskild post inom ett större anslag.

Här avsedda bidrag har behandlats i en frågedebatt den 21 april 1977.
Försvarsministern anförde därvid att man inom försvarsdepartementet skall
granska utnyttjandet av posten för särskild hjälpverksamhet, bl. a. i fråga om
rutinerna för kostnadsuppföljning. Han förklarade att han skulle kunna tänka
sig att man av posten sätter av ett belopp som får utnyttjas endast efter beslut
av central myndighet.

FöU 1976/77:13

Som framgår av försvarsministerns anförande i frågedebatten kommer
medelsbehoven för ändamålet att undersökas närmare, liksom frågan om
uppföljningen av medelsförbrukningen. Riksdagen avses inte maximera
posten för särskild hjälpverksamhet och det blir alltså möjligt för regeringen
att anpassa medelsförbrukningen. Utskottet erinrar om att anslaget Vissa
ersättningar m. m. är ett förslagsanslag, som vid behov kan överskridas efter
beslut av regeringen. Motionen 340 (s) bör inte bifallas.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och hemställer
i fråga om fjärde huvudtiteln

1. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för det militära
försvaret för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av

1 510 000 000 kr.,

2. att riksdagen till Arméförband: Ledning ochförbandsverksamhet
för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av

2 727 000 000 kr.,

3. att riksdagen beträffande Arméförband: Materielanskaffning

a. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel
m. m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av
1 550 000 000 kr.,

b. för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av
779 000 000 kr.,

4. att riksdagen till Arméförband: Iståndsättning av befästningar och
kaserner för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av
75 000 000 kr.,

5. att riksdagen beträffande Arméförband: Forskning och utveckling a.

bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete för
arméförband får beställas inom en kostnadsram av 200 000 000
kr„

b. för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av
70 000 000 kr.,

6. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 882 800 000
kr.,

7. att riksdagen beträffande Marinförband: Materielanskaffning

a. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel
m. m. för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram
av 1 297 000 000 kr.,

b. för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av
500 000 000 kr.,

8. att riksdagen till Marinförband: Iståndsättning av befästningar
och kaserner för budgetåret 1977/78 anvisare» förslagsanslag av
26 000 000 kr.,

FöU 1976/77:13

9. att riksdagen beträffande MarinJörband: Forskning och utveckling a.

bemyndigar regeringen att medge att ufvecklingsarbete för
marinförband får beställas inom en kostnadsram av 72 250 000
kr.,

b. för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av
30 000 000 kr.,

10. att riksdagen till FlygvapenJÖrband: Ledning och Jörbandsverksamhet
för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av
1 462 000 000 kr.,

11. att riksdagen beträffande Flygvapenförband: Materielanskaffning a.

bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel
m. m. för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram
av 3 600 000 000 kr.,

b. för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av
1 364 000 000 kr.,

12. att riksdagen till Flygvapenförband: Islåndsättning av befästningar
och kaserner för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag
av 32 000 000 kr.,

13. att riksdagen beträffande Flygvapenförband: Forskning och
utveckling

a. med bifall till propositionen 1976/77:74 och med avslag på
motionen 1976/77:1504, yrkandet 17 i denna del, bemyndigar
regeringen att medge att utvecklingsarbete för flygvapenförband
får beställas inom en kostnadsram av 1 350 000 000 kr.,

b. med bifall till propositionen 1976/77:74 och med avslag på
motionen 1976/77:1504, yrkandet 17 i denna del, för budgetåret
1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 571 182 000 kr.,

14. att riksdagen till Krigsorganisation för vissa staber m. m.: Ledning
och förbandsverksamhet för budgetåret 1977/78 anvisar ett
förslagsanslag av 9 550 000 kr.,

15. att riksdagen beträffande Krigsorganisation för vissa staber
m. m.: Materielanskaffning m. m.

a. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel
m. m. för vissa staber får läggas ut inom en kostnadsram av
63 000 000 kr.,

b. för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av
32 200 000 kr.,

16. att riksdagen till Försvarets hundskola för budgetåret 1977/78
anvisar ett förslagsanslag av 2 500 000 kr.,

17. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer m. m. för
budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 33 200 000
kr.,

FöU 1976/77:13

18. att riksdagen beträffande Viss gemensam verksamhet

a. bemyndigar regeringen att medge att beställningar m. m. av
krigskartor får läggas ut inom en kostnadsram av 620 000
kr.,

b. för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av
11 350 000 kr.,

19. att riksdagen beträffande Vissa ersättningar m. m.

a. med bifall till propositionen 1976/77:100 och med avslag
på motionen 1976/77:340 för budgetåret 1977/78 anvisar ett
förslagsanslag av 34 254 000 kr.,

b. lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i propositionen
1976/77:74 har anfört om överskridande av anslaget,

i fråga om försvarets fastighetsfond

20. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag av
155 000 000 kr.,

21. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag av 79 900 000
kr.,

22. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag om
131 600 000 kr.,

i fråga om statens datamaskinfond, försvarets delfond

23. att riksdagen beträffande Anskaffning av datamaskiner

a. för budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag av
34 000 000 kr.,

b. medger att datamaskinutrustning beställs till en kostnad av -utöver tidigare medgivet belopp - högst 45 000 000 kr.

6. Civilförsvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i propositionen 1976/77:74 (bil. 1 s. 254-284) föreslagit
riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för civilförsvarets fortsatta utveckling som
föredragande statsrådet har angett,

2. för budgetåret 1977/78 fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom
skyddsrum till 188 295 000 kr. och utgiftsramen för skyddsrum till 41 680 000
kr., båda prisläge februari 1976,

3. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för
budgetåret 1977/78 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

4. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för civilförsvar utom
skyddsrum för budgetåret 1977/78 på grund av över- eller underutnyttjande

FöU 1976/77:13

av utgiftsramen för budgetåret 1976/77,

5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1977/78 medge överskridande
av utgiftsramarna tor civilförsvaret om det behövs av konjunktur- eller
beredskapsskäl.

Föredragande statsrådet

1974 års försvarsutredning har mot bakgrund av genomförd programplanering
lämnat förslag till grunder för den fortsatta utvecklingen av civilförsvaret
och till inriktning av planeringen för perioden 1977/78-1981/82 (SOU
1977:1). Propositionen är grundad på dessa förslag.

Försvarsministern redovisar vissa beslut rörande civilförsvaret som har
fattats under senare år och tar därefter ställning till m å 1 e n för civilförsvarets
fortsatta utveckling och till de allmänna utgångspunkter som bör
gälla för planeringen av befolkningsskyddet. I fortsättningen behandlar
försvarsministern främst skyddet i form av skyddsrum. Härvid
lämnas förslag rörande bl. a.

o principer för skyddsrumsbyggandet
o urval av skyddsrumsorter
o skyddsrummens kvalitet

o behov av förvarning och krav på alarmeringssystemet.

Bland övriga frågor som försvarsministern behandlar ingår bl. a.

o civilförsvarets krigsorganisation
o civilförsvarets utbildning
o anskaffning av materiel och anläggningar
o civilförsvarets bevakningskår.

Beträffande ramberäkningar anger försvarsministern en planeringsram
för civilförsvarets utveckling under perioden 1977/78-1981/82
samt basbelopp och utgiftsram för budgetåret 1977/78. Principer för prisreglering
av ramen anges också.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna

1976/77:177 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en parlamentarisk utredning om kommunanknutet
civilförsvar.

1976/77:343 av herr Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om direktrekrytering av värnpliktiga också till civilförsvaret
samt även i övrigt åtgärder för att "föryngra” civilförsvaret.

6 Riksdagen 1976/77. 10 sami. Nr 13

FöU 1976/77:13

1976/77:1504 av herr Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 8 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kvalificerad utbildning för civilförsvarets personal.

Utskottet

Planeringsförutsättningar

Målet för planeringen av befolkningsskyddet bör enligt försvarsministern
vara att öka statsmakternas handlingsmöjligheter i situationer när befolkningen
står inför hot om skadegörelse och att härigenom bidra till totalförsvarets
fredsbevarande förmåga. Planeringen bör vidare inriktas på åtgärder
som gör det möjligt att i händelse av krig skydda och hjälpa befolkningen mot
verkningarna av stridshandlingar av olika slag. Åtgärderna skall enligt
försvarsministern i första hand syfta till att skydda befolkningen mot
verkningarna av konventionella stridsmedel, som sätts in mot militära mål
och som kan ge upphov till skador på befolkningen. Begreppet militära mål
innefattar också sådana mål som inte är direkt hänförliga till försvarsmakten
men som är av stor betydelse för de militära operationerna och för landets
försvarsförmåga i övrigt.

Försvarsministern anser också att befolkningscentra som sådana inte bör
ses som primära mål för en angripare. Även om bekämpningen i samband
med en invasion främst riktas mot militärt betydelsefulla mål, måste man
likväl räkna med att befolkningen löper risk att skadas. I enlighet med tidigare
uppfattning anser försvarsministern också att skydd mot ABC-stridsmedel
bör åstadkommas när det kan ske utan att det medför nämnvärda merkostnader.

Dessa mål och allmänna utgångspunkter för planeringen av civilförsvaret
är i allt väsentligt desamma som har gällt under senare år. Utskottet ansluter
sig till försvarsministerns uppfattning att ingen ändring nu bör göras i dessa
planeringsförutsättningar.

Skydd för befolkningen

Befolkningen kan i krig beredas skydd dels i skyddsrum, dels genom
utrymningar till mindre utsatta områden. Dessa båda typer av åtgärder
kompletterar varandra. Med utrymningar av mycket stor omfattning riskerar
man att få allvarliga störningar i samhällslivet. Planeringen bör därför inriktas
på att skydd i möjlig mån bereds befolkningen i skyddsrum i närheten
av bostäder och arbetsplatser. En planläggning för utrymning av tätorter
och andra områden bör dock behållas för att ge handlingsfrihet att besluta efter
den rådande situationen. En viktig fråga i detta sammanhang är var
skyddsrum bör anordnas. Av kostnadsskäl måste man nu liksom tidigare
begränsa skyddsrumsbyggandet. Utskottet delar försvarsministerns uppfatt -

FöU 1976/77:13

ning att skyddsrum bör byggas i orter och på platser som bedöms bli särskilt
utsatta vid stridshandlingar eller hot om skadegörelse.

Utskottet anser det vara betydelsefullt att urvalet av orter med skyddsrumsbyggnadsplikt
då och då ses över mot bakgrund av utvecklingen i
orterna, ändrade bedömningar av riskerna för befolkningen med hänsyn till
operativ planläggning, den vapentekniska utvecklingen m. m. En reviderad
förteckning av skyddsrumsorter avses senare bli fastställd av regeringen.

Försvarsministern behandlar frågan om skyddsrummens förmåga att
skydda mot olika slag av verkningar av stridsmedel. Enligt de riktlinjer som
riksdagen tidigare har godkänt skall skyddsrum framdeles anordnas även för
människor som bor eller arbetar i byggnader som hittills har varit undantagna
från skyddsrumsbyggnadsplikt. Försvarsministern anser att kvalitetsnivån
bör vara enhetlig oberoende av i vilken typ av byggnad som skyddsrummet
anordnas. Utskottet anser att dessa principer är lämpliga.

Skyddsrum bör i forsta hand ge skydd mot brand, ras, sprängverkan och
splitter samt vara försedda med anordningar för luftrening. Av de skyddsrumskvaliteter
som civilförsvarsstyrelsen har studerat anser försvarsministern
i likhet med försvarsutredningen att den s. k. kvalitet 2 motsvarar de
krav som bör ställas för skydd mot i första hand verkningarna av konventionella
stridsmedel. Skyddsrum i detta utförande ger även visst skydd mot
radioaktivt nedfall och den långvariga stötvågen från A-stridsmedel (kärnvapen).
Utskottet har inte något att erinra.

Användningen av skyddsrummen i krigstid påverkas av möjligheterna att
få förvarning före flyganfall och att kunna alarmera befolkningen så att den
hinner söka upp skyddsrummen före anfall. Civilförsvarsstyrelsen har
studerat dessa frågor och anser att kravet på förvarningstid för alarmering av
befolkningen inte helt kan tillgodoses under ett krigs förlopp. Civilförsvarsstyrelsen
anser därför att vissa åtgärder bör vidtas för att öka säkerheten och
uthålligheten i förvarnings- och alarmeringssystemet.

I likhet med försvarsministern anser utskottet att sådana organisatoriska
åtgärder som civilförsvarsstyrelsen redogör för i programplanen och som rör
alarmeringens ledningsorganisation, personalrekrytering samt grundutbildning
och övning bör kunna leda till ökad säkerhet i alarmeringssystemet.
Dessa åtgärder bör därför komma till stånd. Frågan om att öka uthålligheten
genom viss reservdelsanskaffning till radarstationer har utskottet behandlat
under punkten 3 i det föregående.

Vad försvarsministern i övrigt har uttalat rörande skydd av befolkningen
föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Rekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret

I motionen 343 (fp) behandlas frågan om direktrekrytering av värnpliktiga
till civilförsvaret. Motionären anser att civilförsvaret har ett mycket stort
behov av att föryngra sin organisation. Av civilförsvarets krigsorganisation

FöU 1976/77:13

om 210 000 personer utgörs 85% av män. Till det lokala allmänna
civilförsvaret rekryteras i allmänhet dessa män när de lämnat värnpliktsåldern,
alltså först efter 47 års ålder.

Enligt motionären medför dessa förhållanden betydande svårigheter. De
krav som ställs på civilförsvarets personal, fysiskt och psykiskt, blir mycket
stora om man t. ex. skall släcka bränder, rädda människor under hoprasade
hus och arbeta sig fram till instängda i skyddsrum. Om fler yngre personer
ingick i civilförsvaret skulle möjligheterna att klara de fysiskt mest krävande
uppgifterna bli betydligt större, menar motionären.

1972 års värnpliktsutredning har i en promemoria (Ds Fö 1976:2) särskilt
behandlat olika frågor om överföring av värnpliktspersonal till totalförsvarets
civila delar. I promemorian betonas att utredningen i sina överväganden har
utgått från att totalförsvarsmyndigheterna alltid i första hand tar till vara de
personella resurser som finns tillgängliga och som inte är värnpliktiga. De
sistnämnda måste enligt utredningens mening primärt vara avsedda för
försvarsmakten. Det är enligt utredningen angeläget att detta förhållande till
alla delar respekteras.

Utredningen anser att vissa åtgärder som f. n. prövas av värnpliktsverket
(VPV) i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) bör kunna medföra dels
en viss föryngring av den personal som är disponibel för totalförsvarets civila
delar, dels att regionala överskott av vapenföra värnpliktiga i ökad utsträckning
skulle kunna ställas till AMS’ disposition.

Utskottet vill erinra om att överbefälhavaren nyligen, på uppdrag av
totalförsvarets chefsnämnd, har föranstaltat om en översyn av frågan om
totalförsvarets personalbehov. Översynen skall göras i samverkan med
främst AMS, VPV och civilförsvarsstyrelsen. Överbefälhavaren ser en sådan
översyn som ett nödvändigt led i strävan att avväga personalbehov och
personaltillgångar samt vid behov finna former för ett bättre utnyttjande av
personaltillgångarsomännu inte är fullt utnyttjade. Såvitt utskottet kan finna
ansluter sig de av överbefälhavaren anmälda avsikterna väl till de grundläggande
principer som värnpliktsutredningen har angett. Utskottet anser att
översynen är angelägen och förutsätter att de olika totalförsvarsgrenarnas
behov av och tillgång på personal liksom frågor rörande rekrytering och
utnyttjande prövas i samband med översynen.

Utskottet finner att motionären i sitt yrkande om direktrekrytering vill gå
längre än vad värnpliktsutredningen har velat förorda och längre än vad
överbefälhavaren, mot bakgrund av de principer som har dragits upp av
värnpliktsutredningen, är beredd att tillstyrka. Inte heller försvarsutredningen
har velat förorda så långtgående åtgärder utan har begränsat sig till att
föreslå en viss tidigareläggning av de värnpliktigas överföring från försvarsmakten.

Utskottet anser att det f. n. inte finns förutsättningar att direktrekrytera
värnpliktiga till civilförsvaret. Andra, mindre långtgående åtgärder, som har
föreslagits av värnpliktsutredningen och som överbefälhavaren i huvudsak

FöU 1976/77:13

har ställt sig positiv till, vilka f. n. håller på att utredas, kan enligt utskottets
mening komma att verksamt bidra till den föryngring av civilförsvarets personal
som motionären åsyftar. Dit hör främst åtgärder som syftar till tidigare
avgång från försvarsmakten och till en prioritering av civilförsvarets behov
vid fördelning av värnpliktsavgående. Även vapenfriutredningens förslag
(SOU 1977:7) kan leda till åtgärder som får betydelse för civilförsvarets personella
kvalitet. Mot denna bakgrund förordar utskottet att motionen 343
(fp) inte bifalls.

Utbildning

Civilförsvarsstyrelsen har i sin planering prioriterat grundutbildning av
befäl. Denna inriktning överensstämmer med principerna för den nyligen
beslutade utformningen av det nya grundutbildnings- och övningssystemet.
Enligt försvarsministerns uppfattning bör emellertid befälsutbildningen inte
ensidigt få förtur på bekostnad av övriga delar i utbildnings- och övningssystemet.
Han räknar därför med en högre planeringsram än den hittillsvarande
för att göra en balanserad grundutbildning och övningsverksamhet
möjlig. Den närmare omfattningen av utbildnings- och övningsverksamheten
bör prövas i samband med den fortsatta programplaneringen och den
årliga budgetbehandlingen. Utskottet biträder försvarsministerns uppfattning
i denna fråga.

I motionen 1504 (s) erinras om att civilförsvarets effekt är beroende av
tillgången på väl utbildade personer bland de fast anställda. Hittills har inte
utbildningen av civilförsvarets anställda personal intagit en så framskjuten
plats som personalutbildningen för t. ex. den militära personalen. Enligt
motionen bör man ägna ökad uppmärksamhet åt möjligheten att anordna en
kvalificerad utbildning för civilförsvarets personal. En sådan utbildning bör
kunna innefatta frågor om mål och inriktning av civilförsvaret och dess olika
program, civilförsvarstaktik samt om det studie- och utvecklingsarbete som
pågår inom civilförsvaret. Motionärerna föreslår att civilförsvarsstyrelsen får i
uppdrag att överväga frågan om anordnande av en sådan kvalificerad
utbildning.

Utskottet anser att civilförsvarets anställda personal - liksom personalen
inom andra civila delar av totalförsvaret - bör vidareutbildas för sina uppgifter
i olika typer av tjänst. Beträffande personal i ledande befattningar fyller
undervisningen om totalförsvaret vid försvarshögskolan en del av behovet.
Enligt en sammanställning (dec. 1976), som har gjorts på uppdrag av
totalförsvarets chefsnämnd, finns en hel del andra utbildningsmöjligheter för
personal i det civila totalförsvarets krigsorganisation.

Utskottet bedömer att det för civil personal i ledande befattningar inom
civilförsvaret finns ett utbildningsbehov som f. n. inte tillgodoses. Behovet
torde gälla kvalificerade kurser rörande civilförsvarstaktik m. m. Omfattningen
och inriktningen av sådan utbildning bör i första hand övervägas av

FöU 1976/77:13

civilforsvarsstyrelsen i samråd med närmast berörda myndigheter. Vad
utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Civilförsvarets bevakningskär

I civilförsvarets organisation ingår f. n. en bevakningskår som är avsedd att
fullgöra ordnings- och bevakningstjänst under tid när civilförsvarsberedskap
råder. Försvarsutredningen har övervägt om beväpnade enheter i fortsättningen
bör tillhöra civilförsvaret. Utredningen förordar att uppgifterna i fråga
förs över från civilförsvaret till polisväsendet. Försvarsministern anmäler att
det inom regeringskansliet pågår ett arbete för att ytterligare klarlägga
författningsmässiga, organisatoriska, ekonomiska och andra förutsättningar
för att föra bort från civilförsvaret sådana ordnings- och bevakningsuppgifter
som kräver beväpnad personal. Utskottet har inte något att erinra öfr FöU
1976/77:10).

Kommunanknutet civilförsvar

Civilforsvarsstyrelsen har, som ett inslag i perspektivplaneringen, studerat
en närmare anknytning av civilförsvarets uppgifter till den kommunala
verksamheten (kommunanknutet civilförsvar). En förstudie har genomförts.

I perspektivplan del 2 avseende civilförsvarets utveckling efter år 1977
förordade civilforsvarsstyrelsen att frågan om ökad samverkan mellan
civilförsvar och kommunal verksamhet skulle bli föremål för en myndighetsövergripande
utredning. Utan att avvakta en sådan har arbetet inom
civilforsvarsstyrelsen, enligt vad utskottet inhämtat, inriktats på sådana
uppgifter som under alla förhållanden måste tas fram för fortsatta utredningar.

I motionen 177 (s) erinras om att kommunerna har ansvar för räddningstjänst
i fred medan motsvarande uppgifter i krig skall skötas av det statliga
civilförsvaret. Motionärerna påpekar att detta inte stämmer med den s. k.
totalförsvarsprincipen att den som har ansvaret för en uppgift i fred bör
behålla detta ansvar också under krig.

Motionärerna åberopar studieverksamheten rörande kommunanknutet
civilförsvar och framhåller att civilforsvarsstyrelsen har bedömt det som
angeläget att koncentrera de närmaste årens studier på att belysa alternativ till
dagens civilförsvar med en närmare anknytning till den kommunala
verksamheten.

Frågan om ett kommunanknutet civilförsvar aktualiserar enligt motionärerna
en rad problem som är av myndighetsövergripande karaktär. Dessa
gäller bl. a. en i grunden ändrad ansvarfördelning mellan stat och kommun,
lagstiftning och finansiering. Även folkrättsliga aspekter kan behöva beaktas.

FöU 1976/77:13

Enligt motionärernas mening är det naturligt att ett arbete av denna karaktär
hålls samman av en statlig utredning, i vilken de kommunala intressena blir
tillfredsställande representerade.

Liksom försvarsministern vill utskottet betona att framtida krig och kriser i
allt större utsträckning kommer att engagera hela samhället och befolkningen.
En strävan bör därför vara att öka samordningen mellan totalförsvarets
olika funktioner i samhället. Ökad vikt bör inte minst läggas vid ett
gemensamt och effektivare utnyttjande av samhällets samlade resurser för
skadeavhjälpande åtgärder under fred och krig. Som ett led häri bör bedrivas
studier om lämpligheten av och möjligheterna att öka samordningen mellan
civilförsvaret och den kommunala verksamheten.

Utskottet anser att det är lämpligt att en parlamentariskt förankrad
utredning prövar viktiga principfrågor som uppkommer vid studier av
ifrågavarande slag. Enligt vad utskottet har inhämtat övervägs inom
regeringskansliet bl. a. olika former för att bearbeta sådana frågor. Utskottet
anser att en möjlighet är att låta resultaten av civilförsvarsstyrelsens studier
och andra överväganden i frågan om en ökad anknytning av civilförsvaret till
kommunerna prövas av den försvarsutredning som utskottet räknar med
kommer att tillkallas (jfr punkten 3). Kommunförbundens medverkan måste
säkerställas i ett utredningsarbete i denna fråga. Vad utskottet nu har anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Planeringsramar m. m.

Utskottet ansluter sig till försvarsministerns mening att civilförsvaret -utom såvitt gäller skyddsrum för befolkningen - under perioden 1977/
78-1981/82 bör utvecklas med utgångspunkt i en planeringsram om totalt
930 milj. kr. i prisläge februari 1976. Detta innebär att basbeloppet för
budgetåret 1977/78 blir 186 milj. kr. i prisläge februari 1976. Prisreglering av
ramen bör, som för det militära försvaret, ske på grundval av nettoprisindex.
Vidare bör möjlighet till ökad överföring av medel mellan budgetåren och
tidigare fördelning av prisregleringsmedel gälla även för civilförsvaret.

Försvarsministern förordar vidare att den verksamhet som avser
skyddsrum för befolkningen t. v. inriktas mot en volym på sikt som
motsvarar en årlig planeringsram om ca 150 milj. kr. i prisläge februari 1976.
Utskottet ansluter sig även i denna del till försvarsministerns förslag.

För budgetåret 1977/78 beräknar försvarsministern utgiftsramen för
civilförsvaret utom skyddsrum till 188 295 000 kr. och utgiftsramen för
skyddsrum till 41 680 000 kr.

Utskottet, som inte heller i övrigt finner anledning till erinran mot vad som
har anförts om civilförsvarets fortsatta utveckling, tillstyrker regeringens
förslag och hemställer

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för civilförsvarets fortsatta
utveckling som föredragande statsrådet har angett,

FöU 1976/77:13

2. att riksdagen avslår motionen 1976/77:343 om direktrekrytering
av värnpliktiga till civilförsvaret,

3. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1504,
yrkandet 8, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört om kvalificerad utbildning för anställd
personal inom civilförsvaret,

4. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:177 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfort om
utredning av frågor rörande ökad anknytning av civilförsvaret
till kommunerna,

5. att riksdagen med bifall till propositionen för budgetåret 1977/
78 fastställer utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum till
188 295 000 kr. och utgiftsramen för skyddsrum till 41 680 000
kr., båda i prisläge februari 1976,

• 6. att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen
att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för budgetåret
1977/78 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

7. att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen
att justera utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum
för budgetåret 1977/78 på grund av över- eller underutnyttjande
av utgiftsramen för budgetåret 1976/77,

8. att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen
att under budgetåret 1977/78 medge överskridande av
utgiftsramarna för civilförsvaret om det behövs av konjunktureller
beredskapsskäl.

7. Ny organisation av civilförsvarsstyrelsen

Regeringen har i propositionen 1976/77:74 (bil. 1 s. 287-299 och 307-315)
föreslagit riksdagen

1. att godkänna de riktlinjer för civilförsvarsstyrelsens organisation som
föredragande statsrådet har förordat,

2. att bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder som behövs för
att genomföra omorganisationen och som inte innebär ändringar i civilförsvarslagen
(1960:74).

Föredragande statsrådet

Den organisation av civilförsvarsstyrelsen som föredragande statsrådet
(försvarsministern) förordar bygger på en rapport rörande civilförsvarsstyrelsens
organisation som försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) har givit in till
regeringen i september 1976.

FöU 1976/77:13

Enligt förslaget skall verket under verksledningen delas in i en planeringsfunktion,
en produktionsfunktion och en administrativ funktion. Produktionsfunktionen
bör enligt försvarsministern delas upp i en organisationsoch
materielenhet, en utbildningsenhet och en skyddsrums- och anläggningsenhet.
Produktionsfunktionen föreslås ledas av en särskild chef. Civilförsvarets
regionala skol- och förrådsanläggningar (CUFA) föreslås bli
självständiga enheter under produktionschefen. Chefen för planeringsfunktionen
avses i allmänhet vara verkschefens ställföreträdare. Ett stabsorgan
för informationsverksamhet och en militärassistent avses också tillhöra styrelsen.
Den föreslagna organisationen framgår av följande organisationsskiss.

Militär assistent -

Planerings funktion -

Informa tionsenhet -

Verksledning

Utbild nings enhet -

Skyddsrumsoch
anläggningsenhet -

Administrativ
enhet

Organisations-
och
materielenhet -

Produktionsfunktion

Civilförsvarets
utbildningsoch
förrådsanläggningar
(CUFA)

Förslaget innebär en minskning av antalet anställda vid civilförsvarsstyrelsen
med omkring 30 personer.

Omorganisationen föreslås genomföras i sådan takt att tjänsterna i den nya
organisationen kan bemannas sex månader före civilförsvarsstyrelsens
omlokalisering till Karlstad. Omlokaliseringen beräknas ske omkring den 1
juli 1978.

FöU 1976/77:13

Utskottet

Civilförsvarsstyrelsens nuvarande organisation fastställdes till sin huvuddel
genom riksdagsbeslut år 1966 (prop. 1966:1 bil. 13, SU 1966:41, rskr
1966:124). Verket leds av en lekman nasty reise. Chef för civilförsvarsstyrelsen
är en generaldirektör. Verket delas under verksledningen in i en stab och fem
byråer, nämligen planeringsbyrån, utrustningsbyrån, kanslibyrån, tekniska
byrån samt försöksvis en utbildnings- och förrådsbyrå. Vidare ingår i
styrelsen ett likaledes försöksvis inrättat sekretariat för studier och långsiktsplanering.
Till styrelsen finns också knutna en civilförsvarsöverläkare och en
militärassistent samt riksnämndens för kommunal beredskap sekretariat (två
personer).

Den föreslagna organisationen innebär en funktionell indelning av verksamheten
i planering, produktion och administration. En annan möjlig
indelningsgrund hade varit delprogramindelningen inom civilförsvaret. De
nu gällande delprogrammen är Ledning i krig. Utrymning, Skydd för
allmänheten, Undsättning och Allmän administration. En ändrad indelning
av delprogrammen i Räddning, Skydd och Fredsmässig ledning övervägs.
Även om - såsom försvarsministern betonar - det är betydelsefullt att
delprogramindelningen avspeglas i organisationen måste dock produktionen
av mobiliseringsbara enheter, utbildad personal, anläggningar för krigsproduktionen,
skyddsrum för befolkningen m. m. ses som huvudinnehållet i
civilförsvarsstyrelsens totala verksamhet. Utskottet har därför ingen erinran
mot den angivna grundprincipen för civilförsvarsstyrelsens organisatoriska
indelning.

Utskottet vill emellertid något uppehålla sig vid den regionala utbildningsoch
förrådsorganisationens knytning till civilförsvarsstyrelsen.

Riksdagen beslöt år 1974 (prop. 1974:75, FöU 1974:20, rskr 1974:191) att
civilförsvarets regionala organisation skulle byggas upp kring fem anläggningar
för utbildning och förrådshushållning. I propositionen framhöll
dåvarande försvarsministern att ansvaret för verksamheten vid anläggningarna
i högre grad än vad civilförsvarsstyrelsen hade föreslagit borde delegeras
från styrelsen till skolföreståndaren. Beträffande anläggningarnas organisatoriska
ställning i förhållande till civilförsvarsstyrelsen var han då inte beredd
att ta ställning. Han ville i denna fråga avvakta resultatet av den pågående
översynen av civilförsvarsstyrelsens organisation. Utskottet biträdde
försvarsministerns uppfattning och förutsatte att det beträffande ansvaret för
förrådshållningen och uppläggningen av denna skulle ske ett fortsatt arbete
med detaljutformningen.

1 samband med att detaljorganisationen för de regionala utbildnings- och
förrådsanläggningarna fastställdes medgav regeringen att vid civilförsvarsstyrelsen
skulle försöksvis fä inrättas en utbildnings- och förrådsbyrå.
Försöksorganisationen grundades på ett förslag från FRI rörande civilförsvarsstyrelsens
organisation i denna del. De regionala anläggningarna knöts

Föl) 1976/77:13

till denna byrå. Regeringen angav i beslutet att den avsåg att ta slutlig
ställning till byråns organisation, namn m. m. sedan FRI:s översyn av
civilförsvarsstyrelsens organisation hade redovisats i sin helhet.

Enligt det föreliggande propositionsförslaget skall de regionala anläggningarna
lyda direkt under produktionschefen som självständiga enheter. Enligt
utskottets mening har därmed i den föreslagna organisationen skapats bättre
förutsättningar än i försöksorganisationen att ge anläggningarnas chef visst
självständigt ansvar, vilket var avsikten när CUFA-anläggningarna beslutades.
Därigenom torde också länsstyrelsernas inflytande över förrådsverksamheten
underlättas. Ett sådant inflytande bedömer utskottet vara nödvändigt
med hänsyn till det mobiliseringsansvar som åvilar dem (jfr FöU 1974:20
s. 10).

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för civilförsvarsstyrelsens
organisation som föredragande statsrådet har förordat,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder
som behövs för att genomföra omorganisationen och
som inte innebär ändringar i civilförsvarslagen (1960:74).

8. Anslagsfrågor för civilförsvaret

Regeringen har i propositionen 1976/77:74 bilaga 1 föreslagit riksdagen att
för budgetåret 1977/78 anvisa medel och lämna beställningsbemyndiganden

m. m.	enligt följande sammanställning.
Anslag			Belopp (kr.)
Fjärde huvudtiteln A 6. Reglering av prisstegringar för civilförsvaret (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 285-286)	förslagsanslag	33 400 000
G 1.	Civilförsvar (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 300-315)	bemyndigande (materiel) bemyndigande (stats-bidrag för anläggning-ar för krigsorg.) förslagsanslag	65 700 000 47 300 000 177 095 000
G 2.	Civilförsvar: Skyddsrum (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 316-317)	bemyndigande förslagsanslag	55 000 000 41 680 000
Statens allmänna fastighetsfond 11 6. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 318-322)	investeringsanslag	11 200 000

Anslaget Reglering av prisstegringar för civilförsvaret
har samma konstruktion och är beräknat enligt samma principer som
motsvarande anslag för det militära försvaret. Detta anslag är behandlat

FöU 1976/77:13

under punkten 5 i det föregående.

Anslaget Civilförsvar: Skyddsrum är ett nytt anslag. Under
detta beräknas medel för primäruppdraget Anskaffning av skyddsrum m. m.
För budgetåret 1976/77 har medel för samma ändamål tagits upp under
anslaget Civilförsvar.

Fr. o. m. budgetåret 1977/78 finns - som framgår av redogörelsen under
punkten 6 - inom civilförsvaret två ekonomiska ramar. Till den ena,
civilförsvar utom skyddsrum, hänförs anslagen Civilförsvar och Civilförsvar:
Anskaffning av anläggningar. I den andra -”skyddsrumsramen”- innefattas
anslaget Civilförsvar: Skyddsrum.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och hemställer

i fråga om fjärde huvudtiteln

1. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för civilförsvaret för
budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 33 400 000
kr.,

2. att riksdagen beträffande Civilförsvar

a. bemyndigar regeringen att medge att civilförsvarsmateriel
beställs inom en kostnadsram av 65 700 000 kr.,

b. bemyndigar regeringen att medge att statsbidrag utgår för
anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation
inom en kostnadsram av 47 300 000 kr.,

c. för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av
177 095 000 kr.,

3. att riksdagen beträffande Civilförsvar: Skyddsrum

a. bemyndigar regeringen att medge att statsbidrag utgår för
anskaffning av skyddsrum för befolkningen inom en kostnadsram
av 55 000 000 kr.,

b. för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av
41 680 000 kr„

i fråga om statens allmänna fastighetsfond

4. att riksdagen till Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag av 11 200 000
kr.

9. Det ekonomiska försvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i propositionen 1976/77:74 (bil. 2 s. 1-231) föreslagit
riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för det ekonomiska försvarets fortsatta utveckling
som föredragande statsrådet har förordat,

2. godkänna de riktlinjer för ett nytt program för beredskapslagring av
oljeprodukter m. m. för perioden 1978-1984 som föredragande statsrådet har
förordat,

FöU 1976/77:13

3. antaga förslag till

a) lag om ändring i lagen (1957:343) om oljelagring m. m.,

b) lag om ändring i förordningen (1958:575) om avskrivning å vissa
oljelagringsanläggningar, m. m.,

c) lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för
oljeprodukter.

Föredragande statsrådet

1974 års försvarsutredning har mot bakgrund av genomförd programplanering
lämnat förslag till grunder för den fortsatta utvecklingen av det
ekonomiska försvaret och till inriktning av planeringen under perioden 1977/
78-1981/82 (SOU 1977:1). Propositionen är grundad på dessa förslag. I den tas
också ställning till oljelagringskommitténs förslag till omfattningen av ett
nytt oljelagringsprogram (SOU 1976:67).

Efter att inledningsvis ha berört det ekonomiska försvarets planeringsförhåtlanden
tar handelsministern till behandling upp grunderna för det
ekonomiska försvarets fortsatta utveckling. Han berör
därvid främst

o allmänna mål för det ekonomiska försvaret
o planeringsprinciper
o fredskrisproblematiken

o kraven på uthållighet för att möta fredskriser, avspärrningssituationer och
krig

o särskilda studier rörande s. k. efterkris- och efterkrigstid.

Handelsministern lämnar därefter förslag till programvis inriktning.
Härvid behandlas följande program och delprogram:

Livsmedel
Beklädnad m. m.

Energi

Bränslen och drivmedel m. m.

Elkraft

Övriga försörjningsviktiga varor
Kemiska produkter m. m.

Metaller m. m.

Transporter
Transportsamordning
J ärnvägstransporter
Landsvägstransporter
Vägar

Flygtransporter

Sjötransporter

FöU 1976/77:13

Tjänster

Arbetskraft

Penningmedel och betalningsförmedling
Postal kommunikation
Ledning och samordning.

I den programvisa redovisningen behandlar handelsministern främst
o allmänna mål och inriktning i stort
o krav på uthållighet
o olika typer av beredskapsåtgärder
o ekonomisk nivå enligt programplanerna.

För bränsle- och d r i v me d e 1 s p rog ra m m e t lämnas därutöver
förslag rörande bl. a.

o lagringsperiodens längd och behovet av en kontrollstation
o olja för fredskriser

o bränslen och drivmedel för avspärrning och krig
o gasbensin och olja för kemisk industri
o koks för metallurgisk industri
o kärnbränslelagring
o lagringsskyldighet och -ansvar
o kostnader och finansieringsprinciper
o lagtexter.

Avslutningsvis behandlar handelsministern behovet av personella
resurser vid det ekonomiska försvarets olika myndigheter, de beräknade
kostnaderna för femårsperioden 1 9 7 7 / 78-1 9 8 1 / 8 2 samt
de sammanlagda kostnaderna för budgetåret 1977/78 som
finansieras över statsbudgeten och oljelagringsfonden.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna

1976/77:91 av herr Nilsson i Agnäs (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om
intensifierad forskning och försöksverksamhet då det gäller gengasdrift både
som ersättning för andra drivmedel och i beredskapssyfte.

1976/77:1504 av herr Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 6 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om ett
långsiktsprogram för det ekonomiska försvaret.

1976/77:1520 av herr Lindblad (fp) såvitt gäller yrkandet 4 att riksdagen
hos regeringen begär ensning av tidsförhållanden inom ekonomiskt försvar
så att program för oljelagring får samma perioder som andra insatser.

FöU 1976/77:13

Utskottet

Det ekonomiska försvarets uppgifter

Enligt målen för totalförsvaret skall folkförsörjningen i vidaste bemärkelse
tryggas genom det ekonomiska försvaret. Försvarsministern har i det avsnitt
av propositionen som behandlar de gemensamma grunderna för totalförsvarets
fortsatta utveckling bl. a. uttalat att det måste anses vara av stor betydelse
att vi inom landet har sådana tillgångar på förnödenheter och produktionskapacitet
att nödvändig försörjning kan upprätthållas. Stor uppmärksamhet
måste därför enligt försvarsministern fortlöpande ägnas åt utvecklingen av
vårt näringsliv i syfte att behålla sådan produktionskapacitet som är av
särskild betydelse för vårt oberoende och för uthålligheten vid avspärrning
och krig. En särskild planering för s. k. fredskriser behövs också.

Handelsministern (prop. 1976/77:74 bil. 2s. 158) anser att det ekonomiska
försvarets mål bör formuleras på följande sätt:

Det ekonomiska försvaret skall, med en efter förhållandena anpassad
försörjningsstandard, trygga försörjningen för det svenska samhället om vi
helt eller delvis blir hänvisade till egna försörjningsresurser.

Tillgången på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänster skall
säkerställas genom en väl avvägd beredskap inom och mellan de olika
försörjningsområdena.

Det ekonomiska försvarets resurser skall kunna sättas in på det sätt som i
varje enskilt läge bedöms ge den bästa effekten, när det gäller att mildra
påfrestningarnas konsekvenser för landet. Resurserna skall härvid fördelas
med beaktande av att befolkningens, de olika samhällsfunktionernas och
totalförsvarsmyndigheternas behov av resurser kan förändras efter hand som
ett kris- eller krigsläge utvecklas.

Utskottet tillstyrker att dessa mål läggs till grund för det ekonomiska
försvarets fortsatta utveckling.

Planeringsprinciper

De planeringsförutsättningar som gäller för det ekonomiska försvaret
skiljer sig på flera sätt från vad som gäller för det militära försvaret och
civilförsvaret. Avgörande för våra möjligheter att upprätthålla viktiga
samhällsfunktioner under kriser och krig är det svenska samhällets och i
synnerhet näringslivets kapacitet vid aktuell tidpunkt och dess förmåga till
snabb anpassning och omställning vid olika krissituationer. Verksamheten i
fred inom det ekonomiska försvaret består till väsentliga delar av åtgärder
som syftar till att i krissituationer möjliggöra fortsatt nödvändig verksamhet i
det svenska samhället samt att i krig stödja våra försvarsansträngningar.
Dessa åtgärder utgörs främst av kompletteringar av näringslivets resurser i
form av beredskapslager, reservproduktionsutrustningar m. m., av olika
stödåtgärder för att behålla produktionskapacitet samt av planering för
verksamheten vid kriser eller i krig.

FöU 1976/77:13

Skillnaderna i planeringsförutsättningar i förhållande till det militära
försvaret och civilförsvaret har påverkat utformningen av systemet för
långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret. Studier av det svenska
samhällets förändring intar här en särskilt framträdande roll. Översiktliga
bedömningar rörande behov av beredskapsåtgärder i ett 15-årigt tidsperspektiv
har bedömts vara nödvändiga för att man skall kunna dels i tid ta
hänsyn till möjliga förändringar inom samhälle och näringsliv, dels i möjlig
utsträckning påverka samhällsutvecklingen i en från försörjningssynpunkt
positiv riktning, dels tillgodose behovet av samordning med den långsiktsplanering
som bedrivs inom totalförsvaret i övrigt. Tyngdpunkten i det
ekonomiska försvarets långsiktsplanering har emellertid ansetts böra
förläggas till den femåriga program planeperioden. Denna prioritering av
studieinsatserna motiveras dels av svårigheterna att bedöma utvecklingen
inom samhället på lång sikt, dels av det ekonomiska försvarets möjligheter att
på relativt kort tid kunna anpassa inriktningen av verksamheten till ändrade
planeringsförutsättningar. Utskottet kan för sin del konstatera att hittills
bedriven långsiktsplanering har skapat förutsättningar för förbättrad samordning
såväl mellan det ekonomiska försvarets olika program som mellan
ekonomiskt försvar och övriga delar av totalförsvaret. Det har därmed enligt
utskottets mening, tillsammans med det planeringsunderlag som numera
också tas fram inom gruppen övrigt totalförsvar, blivit möjligt i en
utsträckning som aldrig tidigare att göra samlade bedömningar rörande hela
totalförsvarets fortsatta utveckling. Utskottet förutsätter att de planeringsprinciper
som försöksvis har utnyttjats inom det ekonomiska försvaret i
huvudsak kommer att tillämpas även i fortsättningen.

Fredskrisproblematiken

Under senare år har beredskapsverksamheten inom det ekonomiska
försvaret i ökande omfattning inriktats mot att förstärka vår försörjningsberedskap
mot fredskriser. Utskottet har i tidigare sammanhang (FöU 1974:23
och 1975/76:35) uttalat att fredskrisproblematiken måste ägnas en ökad
uppmärksamhet i det ekonomiska försvarets planering. Utskottet delar
handelsministerns uppfattning att man med begreppet fredskris bör avse ett
läge då normal fredsstandard inte kan upprätthållas i produktion, sysselsättning,
export och konsumtion på grund av importbortfall av en eller flera
försörjningsviktiga varor utan att det är krig eller krigsfara i landet eller i vår
nära omvärld. Ambitionsnivån när det gäller att möta fredskriser bör vara att
så långt möjligt upprätthålla normal fredsstandard samt att undvika störningar
i viktiga samhällsfunktioner.

Utskottet har tidigare (FöU 1975/76:35) förordat att man vid planering och
redovisning av kostnader m. m. gör åtskillnad mellan å ena sidan den rent
säkerhetspolitiskt motiverade beredskapslagringen för krig och avspärrning
och å andra sidan den beredskapslagring för främst fredskriser som svarar

FöU 1976/77:13

mot både näringspolitiska och säkerhetspolitiska krav. Denna uppfattning
redovisas också av handelsministern. Utskottet anser att särredovisningen av
kostnaderna bör kunna drivas längre än vad som har kommit till uttryck i
propositionen. Av föreslagna kostnader nästa budgetår för det ekonomiska
försvaret (totalt ca 1 180 milj. kr.) avses ca 750 milj. kr. för beredskap mot
fredskriser medan ca 430 milj. kr. hänför sig till beredskap för krig och
avspärrning.

Utskottet delar handelsministerns uppfattning om vilka varor som i första
hand och närmast i tiden bör bli föremål för fredskrislagring. Som utskottet
tidigare har framhållit (FöU 1976/77:35) bör det åligga de planerande
myndigheterna att noga och kontinuerligt bedöma riskerna för importstörningar
av fredskriskaraktär och föreslå åtgärder.

Frågan om finansieringen av fredskrislagringen av olja och oljeprodukter,
inkl. petrokemiska produkter, har tidigare avgjorts av riksdagen. Till frågan
om finansieringen av den föreslagna fredskrislagringen av metaller återkommer
utskottet i det följande.

Uthållighet

Det ekonomiska försvarets uthållighet bör enligt utskottets mening i första
hand definieras utifrån en föreställning om framtida krisers och krigs karaktär
och tänkbara utsträckning i tiden samt med hänsynstagande till ekonomiska
faktorer. 1 det ekonomiska försvarets programplanering har ett antal kris- och
angreppsfall (miljöbeskrivningar) utnyttjats som exempel på sådana miljöer i
vilka det ekonomiska försvaret i framtiden bör kunna verka. Försvarsutredningen
har bedömt att dessa exempel - vid sidan av annat underlag - i
huvudsak bör kunna utnyttjas som underlag vid bestämmande av kraven
på det ekonomiska försvarets uthållighet. Handelsministern ansluter sig till
försvarsutredningens bedömning och anser att målen för uthålligheten vid
avspärrning och krig bör formuleras på följande sätt:

Vid planeringsperiodens slut skall huvuddelen av det ekonomiska
försvaret kunna klara de påfrestningar på vår försörjning som en cirka ettårig
avspärrnings- eller krigssituation kan medföra. De s. k. miljöbeskrivningar
som har utnyttjats i programplanearbetet utgör goda exempel på sådana
avspärrnings- och krigssituationer. Fortsatta säkerhetspolitiska studier bör
medföra att underlaget i detta avseende ytterligare förbättras. 1 planeringsarbetet
inom det ekonomiska försvaret skall dock inte möjligheterna av
avspärrnings- och krigssituationer av annan längd uteslutas.

För att klara försörjningen under fleråriga kriser och krigssituationer måste
betydande omställningar av produktion och konsumtion genomföras. De
beredskapsåtgärder som det ekonomiska försvaret vidtar mot påfrestningar
av relativt kort varaktighet skall därför även syfta till att möjliggöra och
underlätta betydande omställningar av samhällets försörjning på längre
sikt.

Det ekonomiska försvaret bedöms f. n. ha en ojämn beredskap, främst vad

7 Riksdagen 1976177. 10 samt. Nr 13

FöU 1976/77:13

gäller beredskapslagring och materielanskaffning men även i fråga om
planläggnings- och utbildningsverksamhet. De mål som gäller för det
ekonomiska försvarets olika funktioner(program)har hittills formulerats mot
olika bakgrund. Härtill kommeratt de för programmen uppsatta målen f. n. är
uppfyllda i varierande grad. Mot denna bakgrund anser utskottet det vara
väsentligt att övergripande mål för uthålligheten prövas av statsmakterna.
Utskottet anser att de av handelsministern föreslagna målen ger uttryck för
en lämplig inriktning av vår försörjningsberedskap under perioden.

Enligt vad utskottet har inhämtat kommer emellertid de föreslagna målen
inte i alla avseenden att kunna uppnås till 1981/82 med de ekonomiska
resurser som föreslås för perioden 1977/78-1981/82. Bl. a. kommer målen
inom bränsle- och drivmedelsprogrammet till följd av de föreslagna nya
oljelagringsåtagandenas tidsmässiga utsträckning inte att vara uppnådda
förrän den 31 december 1984. Målen för programmen Kemiska produkter
m. m.och Metaller m. m. kommer budgetåret 1981/82, med de åtgärder som
är möjliga att vidta med föreslagna resurser till dessa program, att vara
uppfyllda till ca 50 resp. 80%. På flygtransportområdet kan rådande
eftersläpningar av bl. a. rent tekniska skäl inte inhämtas under femårsperioden.
Där har redan i programplaneringen förutsatts en tioårig uppbyggnadsperiod.

Det sagda visaratt den eftersträvade jämnheten i beredskapen av olika skäl
inte kan helt uppnås redan vid slutet av planeringsperioden. Med hänsyn
främst till behovet av tidsmässig balans inom totalförsvaret anser utskottet
det vare angeläget att planeringen inom det ekonomiska försvaret inriktas
mot att man så snart som möjligt skall nå de av handelsministern föreslagna
uthållighetsmålen.

I förslagen till uthållighetsmål ingår inte krav på försörjningsförmåga
under tiden efter en avspärrning eller ett krig. Särskilda studier pågår f. n. med
syfte att klarlägga behovet av beredskapsåtgärder för sådan tid. Liksom
handelsministern finnér utskottet det angeläget att dessa studier fullföljs.

När det gäller målen för uthålligheten vid fredskriser anser handelsministern
att uthålligheten skall fastställas individuellt för berörda varor eller
varugrupper. Härvid skall hänsyn tas dels till hur sannolikt det är att en
fredskris kan inträffa, dels till den effekt på främst sysselsättningen som ett
importbortfall skulle medföra. Utskottet biträder denna uppfattning.

I fråga om fredskrislagringen på bränsle- och drivmedelsområdet menar
handelsministern att lagringen bör ges en sådan omfattning att erforderliga
behov i en kris kan tillgodoses utan att man tillgriper de lager som är avsedda
för avspärrning och krig. Utskottet häri ett tidigare sammanhang (FöU 1975/
76:35) redovisat samma uppfattning och anser att denna princip bör vara
vägledande även inom övriga varuområden.

FöU 1976/77:13

Särskilda frågor rörande vissa program

Inom handelsdepartementet pågår f. n. studier av försörjningsuthållighet
och försörjningsstandard när det gäller programmet Beklädnad. I propositionen
1976/77:85 om åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet
(FöU 1976/77:11, rskr 1976/77:238) framhölls att statsmakterna nu har ett
tillräckligt underlag för att ta ställning till försörjningsuthålligheten på
skoområdet för perioden 1977/78-1981/82. Målet för uthålligheten på detta
område bör enligt riksdagsbeslutet bestämmas med utgångspunkt i en avspärmingssituation
på ca ett år som följs av en efterkristid av ungefär den
längd som har studerats i försöken med långsiktsplanering inom det ekonomiska
försvaret, dvs. sammanlagt tre år. Handelsministern anmäler i propositionen
1976/77:74 att han avser att vid ett senare tillfälle lämna förslag
om mål för försörjningsuthållighet och försörjningsstandard för beklädnadsområdet
i dess helhet.

Utskottet har tidigare (FöU 1976/76:2 y) framhållit som angeläget med
kraftfulla strävanden för att finna långsiktiga lösningar på beklädnadsområdet.
Utskottet anser det vara väsentligt att målen för programmet Beklädnad i
dess helhet kan fastläggas och att erforderlig beredskap inom detta prioriterade
område kan byggas upp i takt med övriga försörjningsområden.

Handelsministerns förslag när det gäller delprogrammet Bränslen och
drivmedel m. m. berör många olika delområden. Flertalet av dessa
grundar sig på förslag som har redovisats av 1975 års oljelagringskommitté
(OLK) i betänkandet Beredskapslagring av olja, kol och uran (SOU 1976:67). 1
anslutning härtill vill utskottet framhålla följande.

Gällande oljelagringsprogram omfattar, efter beslut om förlängning med
ett år, åren 1970-1977 och avser att skapa en beredskap inom energiområdet
mot krig och avspärrning. Under senare år har fattats beslut om att bygga upp
särskilda reserver även för fredskriser.

Liksom handelsministern anser utskottet att den fortsatta uppbyggnaden
av krigs- och avspärrningsreserverna skall dimensioneras utifrån det miljöunderlag
som har utnyttjats i programplanearbetet inom det ekonomiska
försvaret. Härigenom ansluter målen för bränsle- och drivmedelsprogrammet
till de övergripande uthållighetsmål som utskottet i det föregående har
tillstyrkt.

Uthålligheten vid fredskriser har på energiområdet bestämts utifrån
Sveriges åtaganden enligt det internationella energiprogrammet (IEP). Sedan
år 1976 innebär detta att Sverige skall hålla 70 dagars normalkonsumtion av
olja i lager. Från och med ingången av år 1980 skall uthålligheten utsträckas
till att omfatta 90 dagars normalkonsumtion. Handelsministern förordar att
fredskrislagringen skall prioriteras i den fortsatta lageruppbyggnaden. Fredskrisreserven
bör vara så stor och så sammansatt att landets åtaganden enligt
IEP kan klaras utan att reserverna för krig och avspärrning behöver tas i
anspråk fördetta. Utskottet ansluter sig till denna uppfattning och erinrar om

FöU 1976/77:13

100

att utskottet i ett tidigare sammanhang (FöU 1975/76:35) har hävdat att det
bör vara en fast strävan från statsmakternas sida att inte på grund av fredskris
minska den beredskap som är motiverad av vår säkerhetspolitik.

OLK har föreslagit att den fortsatta uppbyggnaden av oljelagren genomförs
under åren 1978-1984, dvs. under en sjuårsperiod. Handelsministern anser
att det hade varit önskvärt att uppbyggnadsperioden hade sammanfallit med
den femåriga programplaneperioden 1977/78-1981/82 men att en rad skäl
talar för att detta inte är lämpligt. Den föreslagna lageruppbyggnaden kräver
sålunda omfattande investeringar i lageranläggningar. Dessa tar lång tid att
projektera och uppföra. Uppbyggnaden drar också stora kostnader som bör
slås ut på en längre tid för att inte bli alltför betungande för samhället.
Handelsministern anser emellertid att på sikt bör uppbyggnaden av oljelagren
om möjligt anslutas till totalförsvarets planeringsperioder.

I motionen 1520 (fp) framförs en delvis annan mening. Motionären
framhåller att det måste upplevas som otillfredsställande att på bränsle- och
drivmedelsområdet arbeta med en annan tidsperiod än den femåriga som
gäller för programplanerna. En ensning av tidsförhållandena skulle rimligen
underlätta planeringsarbetet, menar motionären.

Utskottet anser handelsministerns skäl för att i detta speciella fall frångå
den femåriga planeringsperioden vara väl motiverade och föreslår att
motionen 1520 (fp) i denna del lämnas utan bifall. Utskottet vill emellertid
understryka betydelsen av att man i det fortsatta planeringsarbetet medvetet
strävar efter en ensning av tidsförhållandena inom det ekonomiska försvaret.

På grund av bl. a. den relativt långa uppbyggnadsperioden och utvecklingen
inom det energipolitiska området förordar handelsministern en s. k.
kontrollstation vid lämplig tidpunkt under perioden. Utskottet finner
behovet av en kontrollstation vara väl motiverat. Liksom handelsministern
anser utskottet att arbetet därmed måste bli beroende av några nu inte helt
kända förhållanden. Valet av tidpunkt torde främst bli beroende av
innebörden av de åtgärder som blir följden av arbetet inom den särskilt
tillkallade energikommissionen. Den organisatoriska utformningen av
kontrollstationen blir bl. a. beroende av sammansättningen av det tilltänkta
energiberedskapsrådet vid överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF).
Omfattningen av verksamheten vid kontrollstationen blir i stor utsträckning
beroende av erfarenheterna från försöken med långsiktsplanering inom det
ekonomiska försvaret. Enligt utskottets mening bör ett planeringssystem
med bl. a. en rullande programplanering i viss utsträckning minska behovet
av särskilda utredningar och kontrollstationer. Det bör i varje fall framstå som
ett önskemål när planeringssystemet har stabiliserats. Detta behöver enligt
utskottets mening inte utesluta behovet av särskilda utredningar när det
gäller sådana frågor som fordrar en bred politisk förankring eller som på annat
sätt berör flera intressenter.

När det gäller fördelningen mellan råolja och färdigprodukter i den

FöU 1976/77:13

101

lageruppbyggnad som nu förestår förordar handelsministern, i enlighet med
OLK:s rekommendationer, att lagerökningen till sin huvuddel sker i form av
råolja. Detta gäller såväl fredskrisreserven som avspärrnings- och krigsreserverna.
Vissa instanser som haft OLK:s betänkande på remiss har anmält
tveksamhet till en fördelning som i så stor utsträckning prioriterar råoljelagringsalternativet.
Transportnämnden och ÖEF har bl. a. förordat att ca
200 000 m3 motorbensin för fredskriser lagras utöver vad OLK. har föreslagit.
Motivet härför anges vara att en ransonering av denna oljeprodukt vid en kris
medför ingrepp i samhällsfunktionerna och får omedelbara konsekvenser för
den enskilde. Handelsministern är inte beredd att tillstyrka detta förslag.

På liknande sätt förhåller det sig när det gäller lagringen för avspärrning och
krig. Där anger handelsministern att utbyggnadsmöjligheterna för råolja vid
nuvarande raffinaderilägen i viss utsträckning möjligen kan verka begränsande
och att ÖEF:s egna undersökningar har visat att möjligheterna att
genomföra föreslagen lagring av råolja är något osäkra. Handelsministern
menar att den fortsatta planeringen får avgöra huruvida praktiska svårigheter
föreligger.

Utskottet godtar den fördelning mellan råolja och färdigprodukter som
handelsministern föreslår. Fördelningsfrågan kan prövas i samband med den
årliga programplaneringen eller vid den tilltänkta kontrollstationen. Detta
gäller också den föreslagna tillskottslagringen av motorbensin.

I fråga om de principer för lagringsansvar och finansiering av lagringen som
handelsministern föreslår har utskottet ingen erinran.

1 motionen 91 (m) framhålls bl. a. att vårt land som beredskapsåtgärd för
tänkbara kriser och som reserv bör ha ett lager av utrustning för gengasdrift.
Motionären föreslår att riksdagen beslutar om intensifierad forskning och
försöksverksamhet då det gäller gengasdrift både som ersättning för andra
drivmedel och i beredskapssyfte.

Utskottet vill i denna fråga framhålla följande. Gengasdrift är i dag liksom
vid avspärrningen under andra världskriget det enda tillgängliga alternativet
för att upprätthålla nödvändig nyttotrafik på landsväg under krislägen med
långvariga störningar i tillförseln av flytande bränslen. Inom ÖEF har därför
sedan många år tillbaka förberetts en övergång till gengasdrift. Gengasaggregat
för olika fordonstyper har tagits fram och fortlöpande utvecklats. Detta
arbete betraktas nu som i huvudsak avslutat. Dock återstår dels att lösa vissa
tekniska problem beträffande gengasdrift av dieselmotorer med turboaggregat,
dels att i vissa avseenden förbättra och prova redan framtagna
aggregattyper. Den avsedda medelsförbrukningen härför under nästa
budgetår uppgår till 350 000 kr., vilket är något mindre än vad som har
utnyttjats under senare år.

ÖEF:s planering syftar till att man i ett beredskapsläge skall kunna få fram
olika typer av gengasaggregat, anpassade för skilda fordonsslag. Med hänsyn
till den tekniska utvecklingen m. m. anses inte lämpligt att beredskapslagra
gengasutrustning. Planeringen innebär därför i stället en produktionsbered -

FöU 1976/77:13

102

skap. Enligt nuvarande planer räknar man med en starttid av inemot 7
månader innan de första aggregaten kommer ut på marknaden. Genom en
fredstida anskaffning av verktyg och annan utrustning beräknas starttiden
kunna nedbringas till ca 3 månader.

Nuvarande gengasverk är konstruerade för användning av träflis som
bränsle. Flis bedöms bli lättare tillgänglig än kubb eller träkol och är dessutom
tekniskt sett lämpligare som gengasbränsle. Det finns vid våra cellulosaindustrier
och sågverk en betydande kapacitet för framtagning av stora
mängder flis för gengasdrift.

Utnyttjande av gengasdrift under fredliga förhållanden för att minska
användningen av importbränsle och öka sysselsättningen bedömer utskottet
inte vara ett realistiskt alternativ. Den hårda konkurrensen om vedråvarorna
liksom den effektminskning som fordonen får vidkännas vid gengasdrift,
med åtföljande negativa inverkan på transportkapaciteten, kan lägga hinder i
vägen för en fredstida gengasdrift. Man måste också beakta att gengasdrift är
förhållandevis obekväm. Det är heller inte lätt att bedöma om en fredstida
produktion av gengasaggregat och framtagning av Disbränsle kan medföra en
positiv effekt på sysselsättningen. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att
motionsyrkandet lämnas utan bifall.

När det gäller delprogrammet Metaller m. m. föreslår handelsministern,
i överensstämmelse med försvarsutredningens rekommendationer,
uppbyggnad av ett fredskrislager av vissa försörjningsviktiga legeringsmetaller.
Handelsministern föreslår att lageruppbyggnaden finansieras från investeringsanslag
över statsbudgeten. Föreslagen omfattning av lagringen
framgår av nedanstående tabell.

Varuslag	Milj. kr.1	Uthållighet i månader2
Krommalm	30	2
Kobolt	4	2
Manganmalm	7	1
Vanadinsyra	3	1
	44

1 Prisläge februari 1976.

2 Vid normal förbrukning.

Utskottet tillstyrker förslaget (jfr FöU 1975/76:35 s. 6).

I motionen 1504 (s) förordas att den föreslagna fredskrislagringen finansieras
med avgifter och inte genom medel över statsbudgeten. Av praktiska
skäl bör härvid oljelagringsfondens medel utnyttjas. Handelsministern
framhåller i propositionen att oljelagringsfonden (som byggs upp av särskilda
beredskapsavgifter från förbrukare av olja och oljeprodukter) bör utnyttjas för
att finansiera sådan fredskrislagring som består av varor som har oljan som
bas. Så sker f. n. när det gäller fredskrislagringen av syntetgarner, petroke -

FöU 1976/77:13

103

miska produkter, råolja och raffinerade oljeprodukter i övrigt.

Utskottet anser att den hittills tillämpade principen för finansiering via
oljelagringsfonden är lämplig. Fredskrislagringen av metaller bör finansieras
på det sätt som handelsministern föreslår. Motionsyrkandena i denna fråga
behandlas i samband med anslagsfrågorna under punkten 11.

Handelsministern anser att behovet av reservdelar och komponenter
måste utredas noga och att ÖEF tidigt under programplaneperioden bör
kunna lämna förslag till åtgärder så att en god beredskap kan upprätthållas
även inom detta område. Utskottet anser att reservdels-och komponentsidan
är ett viktigt område för beredskapsplanering. Utskottet har i det föregående
under punkten 3 berört datasystemens sårbarhet. Denna sammanhänger
bl. a. med reservdelsförsörjningen för datorer. Enligt utskottets mening är
behovet av en god beredskap på detta område inte tillräckligt beaktat i
planeringsarbetet. En anledning härtill synes vara att ÖEF disponerar endast
små resurser för denna typ av planläggning.

De åtgärder som handelsministern i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet
föreslår för programmet Transporter ansluter i allt
väsentligt till de förslag som berörda myndigheter har redovisat i sina
programplaner, som också försvarsutredningen har ställt sig bakom.
Utskottet tillstyrker förslagen.

Statens järnvägar (SJ) har begärt ersättning över statsbudgeten för vissa
åtgärder utöver programplaneringens alternativ B, nämligen för utbildning av
vapenfria tjänstepliktiga och driftvärn samt för medverkan i det ekonomiska
försvarets långsiktsplanering. I avvaktan på behandlingen av förslagen från
1973 års vapenfriutredning är handelsministern inte beredd att nu tillstyrka
någon ersättning för vapenfriutbildning vid SJ. Vad gäller SJ:s kostnader för
driftvärn och för medverkan i det ekonomiska försvarets planering har
riksdagen tidigare haft uppfattningen att dessa bör bestridas av SJ:s egna
driftmedel. Liksom handelsministern ser utskottet ingen anledning att nu
ändra uppfattning i denna fråga.

I fråga om delprogrammet Arbetskraft föreligger enligt handelsministern
vissa eftersläpningar avseende såväl den översiktliga planeringen och
personalplanläggningen som utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga och av
personal inom frivilligorganisationerna och han föreslår åtgärder för att
komma till rätta med dessa eftersläpningar. Bl. a. föreslås att antalet
utbildningsdagar för vapenfria tjänstepliktiga ökas och att även utbildningen
av personal inom frivilligorganisationerna utökas till sin omfattning.
Utskottet tillstyrker dessa förslag.

Personella resurser

I de flesta av myndigheternas programplaner framförs önskemål om
personalförstärkningar för att på ett nöjaktigt sätt kunna genomföra de på
senare tid alltmer omfattande planerings- och planläggningsåtgärderna. För

FöU 1976/77:13

104

perioden 1977/78-1981/82 begär myndigheterna sammanlagt 43 nya tjänster,
varav för budgetåret 1977/78 sammanlagt 31 tjänster. Handelsministern
tar inte ställning till det totala behovet men föreslår för budgetåret 1977/78 en
förstärkning av de personella resurserna med totalt 9 tjänster. Fördelning på
program framgår av följande tabell.

Program Delprogram	Myndigheterna beräknar för för 1977/82 1977/78'	För 1977/78' beräknar föredragande statsrådet
Livsmedel	2	2	1
Beklädnad	2	3	1
Bränslen, drivmedel	7	4	1
Kemiska produkter	7	5	1
Metaller	5	3	-
T ransportsamordni ng	4	4	1
Järnvägstransporter	1	1	-
Vägar	1	1	-
Sjötransporter	1	1	1
Arbetskraft	2	-	-
Ledning och samordning	11	7	3
Summa	43	31	9

1 Inkl. behov med hänsyn till ÖEF-utredningens förslag.

Försvarsutredningen har bedömt att personella resurser kan behöva
tillföras främst för att förstärka studiekapaciteten, aktualisera beredskapsplanläggningen
inom eftersatta områden och för att man skall kunna handha
de materiella resurserna på ett rationellt sätt.

I motionen 1520 (fp) berörs behovet av personella resurser. Motionären
menar att om de insatta beredskapsåtgärderna blir riktiga eller inte till stor del
beror på om ÖEF och andra myndigheter har tillräcklig överblick och
tillräckligt snabbt kan fatta rätt beslut. Det är enligt motionären oekonomiskt
att satsa resurser fel därför att administrativ underkapacitet har lett till beslut
på dåligt underlag. Detta är ett starkt argument för att ÖEF skall få de resurser
som behövs för rätt planeringsinsats, menar motionären.

Också utskottet anser det angeläget att planeringsresurserna för flertalet
program inom det ekonomiska försvaret förstärks. För detta talar främst den
höjning av ambitionsnivån som den påbörjade långsiktsplaneringen innebär
liksom också de ökade investeringarna i lager av skilda slag.

Utskottet anser att handelsministern med sitt förslag har täckt de mest
angelägna behoven men förutsätter samtidigt att behoven av personalförstärkningar
under planeringsperiodens övriga år kan prövas i samband med
de årliga anslagsframställningarna.

FöU 1976/77:13

105

Kostnader för perioden 1977/78-1981/82 och för budgetåret 1977/78

Enligt handelsministern kommer kostnaderna för det ekonomiska
försvaret under perioden 1977/78-1981/82 att uppgå till ca 6,3 miljarder
kronor i prisläge februari 1976 för den verksamhet som finansieras över
statsbudgeten och oljelagringsfonden. Det sammanlagda beloppet inkluderar
förslag som har lämnats i budgetpropositionen och i propositionen om
åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet m. m. (prop. 1976/77:85,
FöU 1976/77:11, rskr 1976/77:238) men inga sådana övriga stödåtgärder tili
beklädnadsindustrin som kan komma att föreslås mot bakgrund av de studier
av försörjningsuthållighet och försörjningsstandard som f. n. pågår inom
handelsdepartementet. Bedömningen av resursbehoven baseras delvis på
översiktliga kostnadsberäkningar från programplanerna. Den närmare
bedömningen av resursbehoven tår enligt handelsministern göras budgetårsvis
vid prövning av förslag till anslagsframställningar.

I motionen 1504 (s) uttalas att även planeringen för det ekonomiska
försvaret bör vara långsiktig. Det planeringsarbete som skett för det
ekonomiska försvarets del har enligt motionärerna utförts bl. a. i syfte att få
fram ett underlag som kan ligga till grund för statsmakternas bedömning av
det ekonomiska försvarets inriktning under planeringsperioden. Det är mot
den bakgrunden enligt motionärerna oroande att handelsministern inte tarén
klar ställning för ett långsiktsprogram av det slag som försvarsutredningen
enhälligt uttalat sig för utan i stället räknar med en årlig budgetprövning.
Motionärerna förordar att riksdagen beslutar om en planeringsram för det
ekonomiska försvaret - vad gäller planering för avspärrning och krig - om ca
2 300 milj. kr. i prisläge februari 1976. Beloppet avser utgifter över statsbudgeten.

Utskottet har tidigare (FöU 1975:8) redovisat uppfattningen att man inom
det ekonomiska försvaret av naturliga skäl tvingas att i stor utsträckning
arbeta med ett kortare tidsperspektiv än vad som är fallet inom det militära
försvaret och civilförsvaret. Grunden för det ekonomiska försvaret är vårt
näringsliv, vars strukturomvandling gång på gång ställer krav på ingripanden
för att säkra försörjningen i kristid. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt
utvecklingen av vårt näringsliv i syfte att behålla sådan produktionskapacitet
som behövs för vårt oberoende och för uthålligheten vid avspärrning och
krig.

Det är självfallet inte möjligt att helt förutse i vilken omfattning och på
vilka punkter hot om kapacitetsbortfall av vital betydelse för beredskapen kan
komma att inträffa i framtiden. Några marginaler för åtgärder i sådana fall
finns inte inlagda i handelsministerns förslag. Det är emellertid nödvändigt
att det ekonomiska försvaret får möjligheter att anpassa sina insatser efter
förändringarna inom näringslivet och att erforderliga extra medel härför vid
behov kan tillskjutas utöver dem som handelsministern nu överslagsmässigt
har beräknat för femårsperioden. Detta leder utskottet till uppfattningen att
inriktningen av vårt ekonomiska försvar inte i första hand bör styras genom

Föll 1976/77:13

106

bestämda ekonomiska planeringsramar för längre planeringsperioder. Det
måste enligt utskottets mening, vid sidan av klart definierade mål för
inriktningen - i kombination med ett anvisat långsiktigt resursutrymme i
stort - vara möjligt att påverka utvecklingen i samband med en årlig
budgetbehandling där också en prövning av behovet av kompensation för
prisutvecklingen bör ingå. Någon avgörande skillnad i uppfattning mellan
propositionen och motionen i denna fråga har utskottet inte kunnat finna.

Utskottet har noterat att anslagen för 1977/78 inte, som fallet är inom
övriga delar av totalförsvaret, motsvarar en femtedel av de beräknade
kostnaderna för femårsperioden 1977/78-1981/82. Denna begränsning i
anslagens storlek berör särskilt programmen Livsmedel, Metaller m. m. och
Vägar. Mot bakgrund av vad utskottet tidigare har anfört om betydelsen av
att uppnå föreslagna uthållighetsmål inom det ekonomiska försvaret anser
utskottet det angeläget att den av handelsministern föreslagna utvecklingen
av det ekonomiska försvaret fullföljs under perioden. Utskottet förutsätter att
handelsministern successivt återkommer med förslag i detta syfte.

Handelsministern anvisar ingen generell metod för priskompensation
inom det ekonomiska försvaret. Det är enligt utskottets mening inte heller
meningsfullt. Som utskottet tidigare har varit inne på tolkar utskottet
handelsministerns ställningstagande i denna fråga så att behovet av kompensation
för faktisk prisutveckling prövas successivt.

Utskottet, som inte finnér anledning till erinran mot författningsförslagen
eller mot vad som i övrigt har anförts om det ekonomiska försvarets fortsatta
utveckling, tillstyrker regeringens förslag och hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1976/77:91 angående gengasdrift,

2. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionen 1976/77:1504, yrkandet 6, godkänner de riktlinjer för
det ekonomiska försvarets fortsatta utveckling som föredragande
statsrådet har förordat,

3. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionen 1976/77:1520, yrkandet 4, godkänner de riktlinjer för
ett nytt program för beredskapslagring av oljeprodukter m. m.
för perioden 1978-1984 som föredragande statsrådet har förordat,

4. att riksdagen antar de vid propositionen fogade förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1957:343) om oljelagring m. m.,

b. lag om ändring i förordningen (1958:575) om avskrivning å
vissa oljelagringsanläggningar, m. m.,

c. lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift
för oljeprodukter.

FöU 1976/77:13

107

10. Ny organisation av överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Regeringen häri propositionen 1976/77:74(bil. 2 s. 58-87,211-226och 231)
föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för en ny organisation av överstyrelsen för
ekonomiskt försvar som föredragande statsrådet har förordat,

2. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att den nya organisationen skall kunna genomföras,

3. ta del av vad föredragande statsrådet haranfört i fråga om överstyrelsens
för ekonomiskt försvar krisorganisation m. m.

Föredragande statsrådet

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har f. n. en organisation som
är indelad efter de olika funktionerna i beredskapsprocessen såsom planering,
företagsplanläggning, beredskapslagring och samordning. Under styrelsen
och generaldirektören är verket organiserat på fem byråer, nämligen utredningsbyrån,
varubyrån, administrativa byrån, affärsbyrån och bränslebyrån.
Utredningsbyrån och varubyrån leds gemensamt som en avdelning av en
avdelningschef. Utöver byråerna finns en informationssektion. I ÖEF:s
organisation finns f. n. dessutom ett sekretariat för studier och långsiktsplanering,
en ekonomiadministrativ enhet, en dataenhet och en bränsleregleringsenhet.

Dåvarande chefen för handelsdepartementet tillkallade i maj 1975
särskilda sakkunniga för att göra en översyn av ÖEF:s organisation. Vidare
skulle de sakkunniga pröva behovet av att ytterligare klarlägga ansvarsfördelningen
mellan ÖEF, kommerskollegium och statens industriverk vad
gäller uppgifter rörande det ekonomiska försvaret. De sakkunniga, som antog
namnet ÖEF-utredningen, överlämnade i september 1976 ett betänkande (Ds
H 1976:4) till regeringen. De förslag som föredragande statsrådet (handelsministern)
förordar i propositionen är grundade på utredningsresultatet.

Handelsministern behandlar inledningsvis samordningen mellan ÖEF,
kommerskollegium och statens industriverk. Han anser det vara angeläget att
ÖEF:s och industriverkets utredningsarbete på gemensamma intresseområden
samordnas så långt som möjligt. Mellan ÖEF och kommerskollegium
finner han i likhet med ÖEF-utredningen att det inte föreligger några
egentliga ansvars- eller arbetsfördelningsproblem.

Det förslag till organisation av ÖEF som förs fram i propositionen innebär
att ÖEF ges en organisation som är anpassad till den programindelning som
används vid planeringen av det ekonomiska försvaret, t. ex. beklädnad,
bränsle/drivmedel, metaller, kemiska produkter. Detta kommer till uttryck i
den enhet för programverksamhet som föreslås ingå i ÖEF:s organisation.
Utöver denna avses ingå en enhet för samordning av det ekonomiska
försvaret, en enhet för beredskapslagring och en administrativ enhet.

Föll 1976/77:13

108

Handelsministern förordar att verket leds av en styrelse som består av
generaldirektören, åtta övriga ledamöter och två personalföreträdare.

Handelsministern föreslår vidare att till ÖEF knyts en rådsorganisation
som är mera omfattande än den nuvarande. Utom det beklädnadsråd och det
kemiråd som finns inrättade redan i dag bör det tillkomma ett energiberedskapsråd
och ett metallråd. Rådet för ekonomiskt försvar anser handelsministern
kan upplösas.

Den organisation som förordas bedöms av handelsministern ge goda
möjligheter till rationaliseringar och effektivitetshöjningar. Mot den
bakgrunden kunde det enligt hans mening i och för sig vara rimligt att
avvakta med personalförstärkningar tills erfarenheter av omorganisationen
har vunnits. Han finner emellertid en utökning med sex tjänster redan under
budgetåret 1977/78 vara motiverad.

Handelsministern förordar att den nya organisationen skall träda i kraft
den 1 januari 1978 och - med undantag för eventuella övergångsanordningar
- vara helt genomförd den 1 juli 1978.

I propositionen behandlar handelsministern också krisorganisationen.
Denna bör enligt hans uppfattning utformas med utgångspunkt i två
principer. Den ena är att den myndighet eller det organ som under normala
fredstida förhållanden ansvarar för krigsplanering och för annan verksamhet
som är av betydelse för det ekonomiska försvaret också bör ha ansvaret i
största möjliga utsträckning för verksamheten vid olika slags kriser och i krig.
Den andra principen äratt samma krisorganisation i princip bör användas vid
fredskris, avspärrning och krig.

Den ordning som handelsministern utifrån dessa utgångspunkter förordar
innebär att ÖEF finns kvar som myndighet även vid avspärrning och krig.
Den bör i olika krissituationer utgöra det organsom under regeringen utförde
samordnade utredningar och bedömningar som behövs för att regeringen
skall få beslutsunderlag.

Om ÖEF blir den bas i krisorganisationen som har förordats behöver
varken handels- och industrikommissionen eller bränslekommissionen
inrättas enligt de planer som finns f. n. För att ÖEF i en avspärrningssituation
skall kunna verka effektivt föreslås att löpande och rutinmässiga regeringsärenden,
t. ex. i samband med administrationen av ransoneringar, åläggs
andra organ. Härvid bör myndigheter med planeringsuppgifter i fred
utnyttjas i första hand. Sådana ärenden rörande t. ex. drivmedelsransonering
bör sålunda åvila transportnämnden. För regleringsåtgärder på andra
områden bör förberedas inrättande av olika nämnder såsom elförsörjningsnämnd,
beklädnadsnämnd, bränslenämnd, keminämnd och en metallnämnd.
Basmyndighet för dessa organ bör vara ÖEF, bl. a. dess rådsorganisation.
Nämnderna föreslås också få förtroendemannainslag.

Handelsministern redogör slutligen för vissa behov av ytterligare utredningar.

FöU 1976/77:13

109

Utskottet

Mot de riktlinjer för ÖEF:s organisation som handelsministern förordar har
utskottet ingen erinran. En organisation som är anpassad till den programindelning
som numera tillämpas inom det ekonomiska försvaret ger bl. a. bättre
möjlighet att formulera målen för verksamheten än vid en indelning efter
funktioner. I det planeringssystem som har börjat tillämpas inom det
ekonomiska försvaret är det enligt utskottets mening väsentligt att en
målinriktad verksamhet underlättas.

Utskottet anser också att den förordade storleken av styrelsen är lämplig.
En större styrelse kan som handelsministern också anför befaras fungera
mindre effektivt.

Utskottet biträder även förslaget om en utökad rådsorganisation vid ÖEF,
bl. a. för att på detta sätt ge ökad representation för olika samhällssektorer. I
likhet med handelsministern anser utskottet att rådet för ekonomiskt försvar
inte behövs i fortsättningen.

Handelsministern föreslår en utökning av antalet anställda vid ÖEF med
sex personer under budgetåret 1977/78. ÖEF-utredningen har ansett att
personalinnehållet i den nya organisationen skall ökas med tio tjänster i
förhållande till nuvarande organisation. ÖEF har anmält behov av ytterligare
18 tjänster. Utskottet biträder den av handelsministern förordade utökningen
av överstyrelsens personal. Om det - sedan man har fått erfarenheter av den
nya organisationen - visar sig föreligga behov av ytterligare personalförstärkningar
bör dessa prövas i samband med det årliga budgetarbetet (jfr punkten
9).

Utskottet har inte heller någon erinran mot förslaget rörande krisorganisationen.
Det är enligt utskottets mening från beredskapssynpunkt en fördel
att som i detta fall krisorganisationens utformning behandlas i anslutning till
övervägandena om fredsorganisationen.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen under föregående
riksmöte biföll en motion (mot. 1975/76:2346, FöU 1975/76:35, rskr
1975/76:298) om utökat samarbete mellan berörda intressenter i informationsfrågor
angående regleringar m. m. vid eventuella försörjningskriser.
Utskottet har inhämtat att ÖEF bearbetar denna fråga.

Utskottet - som inte heller i övrigt har någon erinran mot vad handelsministern
har förordat - hemställer

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för en ny organisation av
överstyrelsen för ekonomiskt försvar som föredragande statsrådet
har förordat,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder
och åtgärder i övrigt som behövs för att den nya
organisationen skall kunna genomföras,

3. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört i fråga om överstyrelsens för ekonomiskt försvar
krisorganisation m. m.

FöU 1976/77:13

110

11. Anslagsfrågor för det ekonomiska försvaret

Regeringen har i propositionen 1976/77:100 bilaga 14 och i propositionen
1976/77:74 bilagorna 2,4,6 och 7 föreslagit riksdagen att för budgetåret 1977/

78 anvisa medel och lämna beställningsbemyndiganden enligt följande
sammanställning.

Anslag Belopp (kr.)

Sjölle huvudtiteln

D 1. Farledsverksamhet, exkl. isbrytning (prop.

1976/77:74 bil. 4 s. 4-5) förslagsanslag 110 000>

El. Transportnämnden (prop. 1976/77:74bil. 4s. 5) förslagsanslag 21000012

F 5. Beredskap för civil luftfart (prop. 1976/77:74

bil. 4 s. 6) reservationsanslag 8 000 000

Tionde huvudtiteln

C 1. Statens jordbruksnämnd (prop. 1976/77:74 bil

6 s. 1-2) bemyndigande

förslagsanslag 122 0001

C 4. Kostnader för beredskapslagring av jordbruks produkter

m. m. (prop. 1976/77:74 bil. 6 s.

2-5) förslagsanslag 60 041 000

Elfte huvudtiteln

F 1. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (prop.

1976/77:74 bil. 2 s. 247-250) bemyndigande 100 200 000

förslagsanslag 170423 000

Tolfte huvudtiteln

B 6. Totalförsvarsverksamhet (prop. 1976/77:74 bil.

7 s. 1-3) förslagsanslag 39 130 000

Statens affarsverksfonder

Järnvägar m. m. (prop. 1976/77:74 bil. 4 s.

6-7) investeringsanslag 600 0001

Fonden för låneunderstöd

V:7. Lån till teko-, sko- och garveriindustrier (prop.

1976/77:100 bil. 14 s. 65) investeringsanslag 5 000 0001

Fonden för beredskapslagring

Överstyrelsens för ekonomiskt försvar delfond

VIII: 1. Lagring för beredskapsändamål (prop. 1976/

77:74 bil. 2 s. 251-253) investeringsanslag 21 000 000

Statens jordbruksnämnds delfond

1. Lagring av jordbruksprodukter m. m. för

beredskapsändamål (prop. 1976/77:74 bil. 6 s.

5-6) investeringsanslag 10 000 000

Diverse kapitalfonder

Förrådsfonden för ekonomiskt försvar

!X:8. Förrådsanläggningar m. m. (prop. 1976/77:74

bil. 2 s. 253-255) bemyndigande 4

investeringsanslag 35 000 000

1 Utöver i prop. 1976/77:100 föreslaget anslag.

2 Därav tre fjärdedelar att avräknas mot automobilskattemedel.

3 Bemyndigandet avser inrättande av en tjänst för byråchef i Fe 23/24.

4 Bemyndigandet avser byggnadsarbeten för förrådsanläggningar.

FöU 1976/77:13

Motionen

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionen 1976/77:1504 av herr
Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen till Lagring för beredskapsändamål (VIII: 1) för budgetåret
1977/78 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 10 000 000 kr.
minskat investeringsanslag av 11 000 000 kr. (yrkandet 23),

att riksdagen till Förrådsanläggningar (IX:8) för budgetåret 1977/78 anvisar
ett i förhållande till regeringens förslag med 2 000 000 kr. minskat investeringsanslag
av 33 000 000 kr. (yrkandet 24).

Utskottet

Statens vägverk är programmyndighet för delprogrammet Vägar
inom det ekonomiska försvaret. De i vägverkets programplan föreslagna
åtgärderna syftar till att tillgodose totalförsvarets behov av väghållningsåtgärder.
Förutom åtgärder av studie-, utrednings- och planeringskaraktär
föreslås anskaffning av reservbromateriel och reservdelar till vägmaskiner,
byggande av skyddsrum och drivmedelsanläggningar samt utbildning av
personal, bl. a. driftvärn. Verket begär en förstärkning av planeringsfunktionen
för detta ändamål med en handläggare utöver nuvarande sex.

Försvarsutredningen har funnit de föreslagna åtgärderna vara lämpliga och
även handelsministern anser att förslagen i programplanen ger uttryck för en
lämplig inriktning av verksamheten. Handelsministern är dock inte beredd
att tillstyrka den begärda förstärkningen av verkets planeringsresurser. Inte
heller ingår i anslagsberäkningarna de av vägverket föreslagna medlen för
ökad driftvärnsutbildning.

Vad handelsministern anfört har inte föranlett någon erinran eller särskilt
uttalande från trafikutskottets sida (bil. 4).

Enligt vad försvarsutskottet har inhämtat har vägverkets försvarssektion,
vars organisation och personalstat varit oförändrade sedan 1950-talet,
successivt fått alltmer omfattande beredskapsuppgifter. Trots rationaliseringar
har det under senare år inte varit möjligt att inhämta uppkomna
eftersläpningar i planläggning, utbildning m. m. Behovet av verkets
medverkan i det ekonomiska försvarets långsiktsplanering har ytterligare
ökat arbetsbelastningen.

Utskottet anser mot denna bakgrund att det är angeläget med en
förstärkning av planeringsfunktionen och hänvisar i detta sammanhang till
vad utskottet i det föregående (punkten 9) har anfört om behovet av
personella resurser inom det ekonomiska försvaret. Utskottet anser att en
utökad driftvärnsutbildning om möjligt bör komma till stånd under perioden.

Även när det gäller personalbehoven för försvarsplanering vid transportnämnden
hänvisar utskottet i detta sammanhang till vad som har
anförts under punkten 9.

FöU 1976/77:13

112

Beträffande behovet av personella resurser vid överstyrelsen för
ekonomiskt fö rs v a r (ÖEF) anser utskottet, som tidigare har framhållits,
att handelsministern med sina förslag för 1977/78 har täckt de mest
angelägna behoven men att det måste vara möjligt att ta upp behovet av
ytterligare förstärkningar till förnyad prövning i samband med de årliga
anslagsframställningarna.

ÖEF bör även i fortsättningen (jfr FöU 1975:8) ha viss frihet att tillgodose
akuta personalbehov genom att bl. a. anlita medel från någon av driftstaterna
eller av de marginaler som anslagsberäkningen såvitt gäller löner normalt
medger.

Bland de anslag som förvaltas av ÖEF ingår sådana som skall utnyttjas för
planläggning, lagringsverksamhet m. m. som syftar till medverkan i verksamhet
för programmet Sjukvård inom övrigt totalförsvar. Utskottet
hänvisar rörande sina synpunkter på medelstilldelningen i denna del till
punkten 13 i det följande.

I motionen 1504 (s)har, i enlighet med motionärernas uppfattning att den
föreslagna fredskrislagringen av metaller bör finansieras över oljelagringsfonden
i stället för över statsbudgeten, yrkats en minskning av anslagen
Lagring för beredskapsändamål och Förrådsanläggningar med 10 resp. 2 milj.
kr. (yrkandena 23 och 24). Utskottet tar i detta sammanhang ställning i
enlighet med sin uppfattning i finansieringsfrågan. Denna fråga har behandlats
i det föregående under punkten 9. Motionsyrkandena bör inte bifallas.

Som utskottet tidigare har redovisat finns inom delprogrammet Arbetskraft
vissa eftersläpningar som avser såväl den översiktliga planeringen och
personalplanläggningen som utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga och av
personal inom frivilligorganisationerna. När det gäller eftersläpningarna på
utbildningssidan föreslår handelsministern liksom försvarsutredningen
åtgärder för att komma till rätta med dessa. Arbetsmarknadsministern har
beräknat medel för ökad utbildning. Arbetsmarknadsutskottet har ingen
erinran mot propositionens medelsberäkning (bil. 6).

Frivilligutbildningen inom de organisationer som får statsbidrag genom
arbetsmarknadsstyrelsen syftar till att tillgodose behovet av reservarbetskraft
för verksamhet som är av betydelse för totalförsvaret. De utbildade skall
ersätta personer som vid mobilisering måste lämna sina arbetsplatser inom
t. ex. transportväsendet och livsmedelsförsörjningen. Utskottet har i det
föregående tillstyrkt handelsministerns förslag om en ökning av frivilligutbildningen.

Förmånerna till deltagare i frivilligutbildning har förbättrats fr. o. m. den 1
april 1977 (prop. 1976/77:49, FöU 1976/77:8, rskr 1976/77:153). Även andra
kostnadsstegringar påverkar medelsbehovet för anslaget Totalförsvarsverk -samhet, som är beräknat i pris- och löneläge februari 1976. Med syftning
främst på utbildningsverksamheten inom frivilligorganisationerna räknar
försvarsutskottet med att regeringen anpassar medelsförbrukningen under

FöU 1976/77:13

113

förslagsanslaget så att den tilltänkta ökningen av utbildningsomfånget i
huvudsak kan förverkligas.

När det gäller eftersläpningarna på planerings- och planläggningssidan har
arbetsmarknadsstyrelsen menat att dessa kan elimineras endast med hjälp av
personalförstärkningar. Några sådana har dock inte begärts för 1977/78 utan
planerats in för budgetåret 1978/79 enligt programplanen. Utskottet anser i
linje med sina tidigare uttalanden att myndighetens kommande framställningar
i denna fråga bör prövas i en positiv anda.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen - utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp (TU
1976/77:11, rskr 1976/77:177) - under sjätte huvudtiteln till
Farledsverksamhet, exkl. isbrytning för budgetåret 1977/78
anvisar ett förslagsanslag av 110 000 kr.,

2. att riksdagen - utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp (TU
1976/77:11, rskr 1976/77:177) - under sjätte huvudtiteln till
Transportnämnden för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag
av 210 000 kr., varav tre fjärdedelar att avräknas mot
automobilskattemedlen,

3. att riksdagen under sjätte huvudtiteln till Beredskap för civil
luftfart för budgetåret 1977/78 anvisar ett reservationsanslag av
8 000 000 kr.,

4. att riksdagen under tionde huvudtiteln beträffande Statens
jordbruksnämnd

a. bemyndigar regeringen att vid jordbruksnämnden inrätta en
tjänst för byråchef i Fe 23/24,

b. utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp (JoU 1976/77:13,
rskr 1976/77:182) för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag
av 122 000 kr.,

5. att riksdagen under tionde huvudtiteln till Kostnader för
beredskapslagring av jordbruksprodukter m. m. för budgetåret
1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 60 041 000 kr.,

6. att riksdagen under elfte huvudtiteln beträffande Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar

a. medger att beställningar av petrokemiska varor får läggas ut
inom en ram av 100 200 000 kr.,

b. för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av
170 423 000 kr.,

7. att riksdagen under tolfte huvudtiteln till Totalförsvarsverksamhet
för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av
39 130000 kr.,

8. att riksdagen - utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp (TU
1976/77:12, rskr 1976/77:150)- under statens affärsverksfonder
till Järnvägar m. m. för budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag
av 600 000 kr.,

8 Riksdagen 1976177. 10 sami. Nr 13

FöU 1976/77:13

114

9. att riksdagen - utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp (FöU
1976/77:11, rskr 1976/77:238)-under fonden för låneunderstöd
till Län till teko-, sko- och garveriindustrier för budgetåret 1977/
78 anvisar ett investeringsanslag av 5 000 000 kr.,

10. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:74 och med
avslag på motionen 1976/77:1504, yrkandet 23, under fonden
för beredskapslagring, överstyrelsens för ekonomiskt försvar
delfond, till Lagring för beredskapsändamdl fö r budgetåret 1977/
78 anvisar ett investeringsanslag av 21 000 000 kr.,

11. att riksdagen under fonden för beredskapslagring, statens
jordbruksnämnds delfond, till Lagring av jordbruksprodukter
m. m.för beredskapsändamdl för budgetåret 1977/78 anvisar ett
investeringsanslag av 10 000 000 kr.,

12. att riksdagen beträffande diverse kapitalfonder, förrådsfonden
för ekonomiskt försvar

a. bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten för
förrådsanläggningar inom de kostnadsramar som har förordats i
propositionen 1976/77:74,

b. med bifall till propositionen 1976/77:74 och med avslag på
motionen 1976/77:1504, yrkandet 24, till Förrådsanläggningar
m. m. för budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag av
35 000 000 kr.

12. Övrigt totalförsvars fortsatta utveckling

Regeringen har i propositionen 1976/77:74 föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av övrigt
totalförsvar som föredragande statsrådet har angett (bil. 1 s. 323-340),

2. godkänna de riktlinjer för psykologiskt försvars fortsatta utveckling som
föredragande statsrådet har angett (bil. 1 s. 340-344),

3. godkänna de riktlinjer för sjukvårdsberedskapens fortsatta utveckling
som föredragande statsrådet har angett (bil. 3 s. 1-11),

4. godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av televerkets
försvarsberedskap som föredragande statsrådet har angett (bil. 4 s. 1-3),

5. godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av försvarsberedskapen
vid Sveriges Radio som föredragande statsrådet har angett (bil. 5 s.
1-4),

6. godkänna de riktlinjer förden fortsatta utvecklingen av den kommunala
beredskapen som föredragande statsrådet har angett (bil. 8 s. 8-12 och
20),

7. antaga förslaget till lag om ändring av lagen (1964:63) om kommunal
beredskap (bil. 8 s. 13-20 och 35-43).

FöU 1976/77:13

115

Utskottet

De delar av totalförsvaret som inte omfattas av det militära försvaret,
civilförsvaret och det ekonomiska försvaret brukar benämnas övrigt totalförsvar.
Övrigt totalförsvar är ett samlande begrepp för ofta sinsemellan
väsenskilda verksamheter för vilka medel anvisas under särskilda anslag eller
som delar av anslag. Verksamheterna bedrivs av flera olika myndigheter i
enlighet med den för vårt totalförsvar gällande principen att den som ansvarar
för en uppgift i fred även bör svara för beredskapsplanläggningen av
verksamheten.

Verksamheten inom övrigt totalförsvar är uppdelad på tre program -Ledning m. m., Viss polisverksamhet och Sjukvård. Av de för budgetåret
1977/78 berörda anslagen hänförs ett till programmet Viss polisverksamhet.
Sjukvårdsprogrammet berör åtta anslag medan övriga elva anslag har förts till
programmet Ledning m. m.

Inom regeringskansliet svarar försvarsministern för samordningen av
anslag och programplaner som är hänförda till övrigt totalförsvar. Detta sker
inom ramen för hans uppgift att i fred samordna totalförsvaret i dess helhet.
Enligt riksdagsordningen ligger inom försvarsutskottets beredningsområde
frågor om samordning inom totalförsvaret.

Inför det försvarsbeslut som nu är aktuellt har genomförts studier avseende
övrigt totalförsvar. Dessa har haft samma utgångspunkter som studieverksamheten
inom andra delar av totalförsvaret. Två rapporter om studierna har
överlämnats till försvarsutredningen. Denna har med studierna som
underlag i sitt första betänkande angivit de principer som enligt utredningens
uppfattning bör gälla för den framtida utformningen av övrigt totalförsvar
(SOU 1976:5).

De programplaner som därefter har upprättats enligt regeringens anvisningar
och blivit behandlade av försvarsutredningen avser följande verksamhetsområden:
det psykologiska försvaret, sjukvårdsberedskapen, televerkets
försvarsberedskap, försvarsberedskapen vid Sveriges Radio och den
kommunala beredskapsplanläggningen.

Försvarsministern redovisar sina överväganden rörande de allmänna
riktlinjerna för den fortsatta utvecklingen av övrigt
totalförsvar i anslutning till de olika programmen inom området. Enligt
hans uppfattning finns genom det framlagda planeringsunderlaget förbättrade
möjligheter att ange den fortsatta utvecklingen av de verksamheter som
ryms i begreppet övrigt totalförsvar. Utskottet instämmer häri. Det finns
också ett bättre underlag för att samordna dessa verksamheter inbördes och
med andra grenar av totalförsvaret. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka betydelsen av en väl fungerande samordning, eftersom de olika
delarna av totalförsvaret för sina beredskapsåtgärder och för sin verksamhet i
krig är ömsesidigt beroende av varandra.

Till programmet Ledning m. m. har bl. a. hänförts det psykologiska

FöU 1976/77:13

116

försvaret. 1 övrigt ingår i programmet totalförsvarsverksamheter av mångskiftande
art. Utskottet anser att ledningsorganisationens effektivitet är av
väsentlig betydelse i kris- och krigssituationer. Av särskild vikt är att
övergången från freds- til! krigsorganisation sker så friktionsfritt som möjligt.
Härvid är det av stor betydelse att de centrala myndigheternas organisation
och uppgifter i krig är klarlagda. F. n. råder på detta område brister som det är
angeläget att täcka. Utskottet har berört hithörande frågor i det föregående.
Som försvarsministern har uttalat är det angeläget att sambands- och
utbildningsfrågorna ägnas uppmärksamhet.

Försvarsministern berör också programmet Viss polisverksamhet. Utskottet
delar hans uppfattning att den reducering av personalstyrkan inom polisen
som uppstår vid mobilisering är ett problem som måste beaktas.

Beträffande programmet Sjukvård delar utskottet uppfattningen att det är
viktigt att verksamheten inriktas på att förbättra sjukvårdsresurserna under
avspärrning och krig. Hälso- och sjukvården i krig skall främst minska
dödlighet och invaliditet samt återinföra personal i sin verksamhet.

I propositionen behandlar vederbörande ansvarigt statsråd riktlinjerna för
utvecklingen av vart och ett av de verksamhetsområden inom övrigt
totalförsvar för vilka har upprättats särskilda programplaner. Utskottet
övergår till att något behandla utvecklingen inom dessa verksamhetsområden.

Det psykologiska försvaret är av avgörande betydelse för
försvarsansträngningarna. Det intar också en särställning inom totalförsvaret
och betraktas därför oftast som en särskild totalförsvarsgren. I propositionen
behandlar försvarsministern den framtida utvecklingen av det psykologiska
försvaret. Han anför därvid bl. a. följande (bil. 1 s. 337):

Genom psykologiskt försvar skall vår försvarsvilja och motståndskraft mot
främmande propaganda vid krigsfara och krig byggas upp och vidmakthållas.
Jag finnér det angeläget understryka att i fred åstadkommes detta genom den
inneboende styrkan i vår demokrati med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och
tryckfrihet i förening med fria massmedier. Det fordras i fred allsidig
information om vår omvärld och vår säkerhetspolitik samt dess mål, medel
och möjligheter. Enligt min mening bör sådan information liksom hittills
bedrivas av de politiska partierna, folkrörelserna, totalförsvarsmyndigheterna
m. fl. samt som en del av undervisningen i våra skolor. Jag vill framhålla att
beredskapsnämnden för psykologiskt försvar inte har till uppgift att bedriva
totalförsvarsinformation i fred. Beredskapsnämnden har att planlägga det
psykologiska försvarets verksamhet i krig samt bedriva utbildning och
forskning.

Utskottet delar försvarsministerns uppfattning beträffande den framtida
utvecklingen av psykologiskt försvar.

Under punkten 3 har utskottet konstaterat att s j u k v å rds be reds
k a p e n i flera avseenden har stora brister under avspärrning och i krig. Ett
effektivt utnyttjande av sjukvårdsresurserna förutsätter klara ansvars- och
ledningsförhållanden. Försvarsutredningen pekar bl. a. på behovet av en

FöU 1976/77:13

117

effektiv ledningsorganisation för sjukvård och sjuktransporter, ökad uthållighet
i försörjningen med sjukvårdsmateriei och läkemedel, utvidgad
utbildning av berörd personal för hälso- och sjukvården i krig samt förbättrat
skydd för personal, patienter och viktiga sjukvårdsfunktioner.

Socialstyrelsen har framhållit att den anbefallda ekonomiska ramen för
programplaneringen (15 milj. kr. per år i pris- och löneläge februari 1976)
innebär en organisation för sjukvården i krig, vars effekt inte kan anses vara
tillfredsställande vid femårsperiodens slut. I programplanen har socialstyrelsen
därför som sitt huvudalternativ föreslagit en vidare ekonomisk ram om
24 milj. kr. per år. Inom denna ram kan den beredskapslagrade operationsutrustningen
moderniseras och nästan fördubblas fram till mitten av 1980-talet. Viss utökning av antalet vårdplatser kan också ske. Utrymme skapas
även för förstärkning av utbildningen, främst inom ramen för frivilligorganisationernas
verksamhet. Försvarsutredningen anser att den ekonomiska
planeringsramen för den kommande femårsperioden bör utökas till att i
huvudsak motsvara det av socialstyrelsen förordade högre planeringsalternativet.
Föredragande statsrådet (statsrådet Troedsson) ansluter sig till
försvarsutredningens förslag.

Beträffande försörjningsberedskapen för läkemedel m. m. anser statsrådet
Troedsson att planeringen i avvaktan på vissa pågående studier och
överväganden t. v. skall utgå från en uthållighet under tolv månaders total
avspärrning. Med utgångspunkt häri bör lagerutbyggnad av läkemedel t. v. få
planeras inom ett belopp av ca 150 milj. kr. för femårsperioden. När det gäller
sjukvårdsmateriei av förbrukningskaraktär anser hon att man inte kan ta
ställning förrän pågående utredningsarbete har gett tillräckligt planeringsunderlag.

Utskottet har i likhet med socialutskottet, som yttrat sig över förslagen i
denna del (bil. 3), ingen erinran mot förslagen rörande sjukvårdsberedskapens
fortsatta utveckling.

Sambandsfrågorna intar en framskjuten plats inom programmet Ledning
m. m. Försvarsförberedelserna inom sambandsområdet handhas av televerket.
Televerkets försvarsberedskap innefattar planering av
verksamhet i krig och under beredskap så att olika totalförsvarsgrenars
oundgängliga behov av telekommunikationer inom landet och med andra
länder kan tillgodoses. Den programplan som televerket upprättat för denna
verksamhet har enligt regeringens anvisningar inriktats mot en förstärkning
av krigsuthålligheten hos verkets anläggningar. Den av regeringen angivna
planeringsramen är för den aktuella perioden 6 milj. kr. per budgetår i prisoch
löneläget den 1 februari 1976. Föredragande statsrådet (kommunikationsministern)
anser i likhet med försvarsutredningen att den ekonomiska
planeringsramen för den kommande femårsperioden bör utökas något för att
medge åtgärder av en tillfredsställande omfattning. Försvarsutskottet har i
likhet med trafikutskottet (bil. 4) ingen erinran mot att verksamheten ges den
angivna inriktningen.

Föll 1976/77:13

118

Utskottet har inte heller någon erinran mot att planeringen förförsvarsberedskapen
vid Sveriges Ra d i o under den närmaste femårsperioden
- som utbildningsministern anför - tar fasta på såväl de centrala
resurserna som möjligheterna att utnyttja den regionala och lokala rundradioverksamheten.
Av särskild betydelse för det psykologiska försvaret anser
utskottet det vara att lokalradions verksamhet i kriser och krig planläggs i takt
med den fredstida uppbyggnaden. Den ekonomiska planeringsramen för
beredskapsåtgärder bör vidgas något. Kulturutskottet (bil. 5) har inte funnit
anledning till erinran eller särskilda uttalanden med anledning av förslagen i
propositionen i denna del.

Vad slutligen gäller d e n kommunala be re d s k a p s p 1 a n 1 äg gn
i n g e n vill utskottet inledningsvis erinra om att kommunernas uppgifter i
totalförsvaret regleras i lagen (1964:63) om kommunal beredskap (ändrad
senast 1977:204), kommunala beredskapskungörelsen (1964:722, ändrad
senast 1971:379) m. fl. författningar. Enligt lagen om kommunal beredskap
och kommunala beredskapskungörelsen åligger det kommunerna bl. a. att
under beredskap och krig (civilförsvarsberedskap) verka till förmån för
befolkningen från annan kommun som uppehåller sig inom kommunen till
följd av krigsskada, utrymning eller andra utomordentliga förhållanden som
hänger samman med krig eller krigsfara.

Landstingskommunernas viktigaste uppgift gäller den allmänna hälso- och
sjukvården. Beträffande den allmänt civila hälsovården i krig eller andra
utomordentliga förhållanden finns bestämmelser i krigssjukvårdslagen
(1953:688, ändrad senast 1971:1112) och krigssjukvårdskungörelsen
(1955:442, ändrad senast 1973:413). Beträffande annan landstingskommunal
verksamhet - omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda, barnhemsverksamhet,
arbetsvärd och utbildning m. m. - finns däremot inga bestämmelser om
beredskapsplanläggning. Föredragande statsrådet (statsrådet Gustavsson)
erinrar om att en stor del a v denna verksamhet måste fortgå under krig. Det är
därför enligt hans mening en allvarlig brist att det inte finns några
bestämmelser om beredskapsplanering i fråga om dessa verksamhetsområden.
Med tanke inte minst på hälso-och sjukvården i krig gäller detta särskilt i
fråga om landstingskommunernas centrala ledningsorgan, dvs. främst
förvaltningsutskotten.

Statsrådet Gustavsson förordar därför att lagen om kommunal beredskap
görs tillämplig även på landstingskommunerna. Enligt hans uppfattning talar
beroendet mellan hälso- och sjukvården och övrig landstingskommunal
verksamhet för att hälso- och sjukvården bör ingå som en del av den
landstingskommunala beredskapsplanläggningen. Han anser dock att det
f. n. saknas underlag för att pröva frågan om huruvida en särskild reglering av
beredskapsplanläggningen av hälso- och sjukvården bör behållas. För denna
beredskapsplanläggning bör därför i varje fall t. v. gälla vad som föreskrivs i
krigssjukvårdslagen. I lagen om kommunal bereskap bör enligt statsrådets
mening tas in en föreskrift som angeratt bestämmelserna i lagen, såvitt gäller

FöU 1976/77:13

119

hälso-och sjukvården, gäller endast om de inte strider mot bestämmelserna i
krigssjukvårdslagen eiler föreskrifter som har meddelats med stöd av denna.
Utskottet tillstyrker förslaget i denna del. Vad som i propositionen har anförts
i denna fråga har inte heller givit civilutskottet anledning till erinran (bil.
7).

Utskottet delar försvarsutredningens och statsrådet Gustavssons uppfattning
att planeringsramen bör anpassas så att såväl den primärkommunala
som den landstingskommunala beredskapsplanläggningen kan slutföras
under perioden 1977/78-1981/82.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den fortsatta
utvecklingen av övrigt totalförsvar som föredragande statsrådet
har angett,

2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för psykologiskt försvars
fortsatta utveckling som föredragande statsrådet har angett,

3. att riksdagen godkänner de riktlinjer för sjukvårdsberedskapens
fortsatta utveckling som föredragande statsrådet har angett,

4. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen
av televerkets försvarsberedskap som föredragande statsrådet
har angett,

5. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen
a\ försvarsberedskapen vid Sveriges Radio som föredragande
statsrådet har angett,

6. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen
av den kommunala beredskapen som föredragande
statsrådet har angett,

7. att riksdagen antar det till propositionen 1976/77:74 som bilaga
8:1 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1964:63) om
kommunal beredskap med den redaktionella ändringen,att den
i 22 § gjorda hänvisningen rörande krigssjukvårdslagen skall
vara (1953:688) i stället för (1966:52).

13. Anslagsfrågor för övrigt totalförsvar

Regeringen har i propositionen 1976/77:74 föreslagit riksdagen att för
budgetåret 1977/78 anvisa medel och lämna beställningsbemyndiganden
enligt följande sammanställning.

FöU 1976/77:13

120

Program	Anslag		Belopp (kr.)
Ledning m. m.	Fjärde huvudtiteln H 1. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 345-348)	förslagsanslag	2 010 000
Sjukvård	Femte huvudtiteln E 1. Socialstyrelsen (prop. 1976/77:74 bil. 3 s. 12)	förslagsanslag	100 000'
	H 5. Förvaring och underhåll av viss sjukvårds-materiel m. m. (prop. 1976/77:74 bil. 3 s. 12-13)	förslagsanslag	5 067 000
	H 6. Utrustning m. m. av beredskapssjukhus vid krig eller krigsfara (prop. 1976/77:74 bil. 3 s. 13-15)	reservationsanslag	5718000
	H 7. Viss krigssjukvårdsutbildning m. m. (prop. 1976/77:74 bil. 3 s. 15-17)	förslagsanslag	3510000
	H 9. Driftkostnader för beredskapslagring av läke-medel m. m. (prop. 1976/77:74 bil. 3 s. 17-18)	förslagsanslag	7 200 000
Ledning m. m.	Nionde huvudtiteln B 27. Viss beredskapsutrustning m. m. för Sveriges Radio (prop. 1976/77:74 bil. 5 s. 4-5)	reservationsanslag	1 100 000
	Femtonde huvudtiteln C 4. Bidrag till kostnader för kommunal beredskap (prop. 1976/77:74 bil. 8 s. 20-22)	reservationsanslag	1 400 000
"	Statens afförsverksfonder Teleanläggningarm. m.(prop. 1976/77:74bil. 4 s. 3-4)	investeringsanslag	200 000'
Sjukvård	Fonden för beredskapslagring Överstyrelsens för ekonomiskt försvar delfond VI1L2 Beredskapslagring av läkemedel, m. m. (prop. 1976/77:74 bil. 3 s. 19-20)	bemyndigande	40 000 000
		investeringsanslag	30 000 000
1 Utöver i prop. 1976/77:100 föreslaget anslag.

Regeringen har redan i propositionen 1976/77:100 lämnat vissa förslag till
anslag och beställningsbemyndiganden som berör övrigt totalförsvar.
Sammanlagt uppgår förslagen i budgetpropositionen till 162 767 000 kr.,
varav 8 600 000 kr. hänför sig till kapitalbudgeten. I prop. 1976/77:74 har
regeringen under olika anslag hemställt om ytterligare 56 305 000 kr. för
övrigt totalförsvar. Av detta belopp har 30 200 000 kr. föreslagits under anslag
på kapitalbudgeten. Sammanlagt har för budgetåret 1977/78 alltså föreslagits
omkring 219 milj. kr. för övrigt totalförsvar, varav 38 800 000 kr. på
kapitalbudgeten.

Av föreslagna anslag avser 70,3 milj. kr. programmet Viss polisverksam -

FöU 1976/77:13

121

het, 61,7 milj. kr. sjukvårdsprogrammet och återstoden - 87 milj. kr. - det
program som benämns Ledning m. m.

Utskottet erinrar om att medelsberäkningarna för de anslag som nu är i
fråga hänför sig till pris- och löneläge februari 1976. För att den avsedda
verksamheten skall kunna genomföras kan det enligt utskottets bedömning i
några fall bli nödvändigt att förslagsvis anvisade anslag överskrids eller att
medelsförbrukningen justeras på annat sätt.

Utskottet vill något beröra det under femte huvudtiteln föreslagna
förslagsanslaget Driftkostnader för beredskapslagring av läkemedel m. m.
Något särskilt anslag för detta ändamål finns inte f. n. Beräkningarna av
medelsbehovet är därför enligt vad utskottet har inhämtat något osäkra.
Utskottet utgår från att de anvisade medlen under anslaget får överskridas
om de visar sig otillräckliga. Anslaget avser ett angeläget ändamål och de för
budgetåret avsedda lagringsåtgärderna bör inte försenas av brist på medel för
driftkostnader.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen under fjärde huvudtiteln till Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar för budgetåret 1977/78 anvisar ett
förslagsanslag av 2 010 000 kr.,

2. att riksdagen - utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp (SoU
1976/77:25, rskr 1976/77:200) - under femte huvudtiteln till
Socialstyrelsen för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag
av 100 000 kr.,

3. att riksdagen under femte huvudtiteln till Förvaring och underhäll
av viss sjukvårdsmaterieI m. m. för budgetåret 1977/78
anvisar ett förslagsanslag av 5 067 000 kr.,

4. att riksdagen under femte huvudtiteln till Utrustning m. m. av
beredskapssjukhus vid krig eller krigsfara förbudgetåret 1977/78
anvisar ett reservationsanslag av 5 718 000 kr.,

5. att riksdagen under femte huvudtiteln till Viss krigssjukvårdsutbildning
m. m. förbudgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag
av 3 510 000 kr.,

6. att riksdagen under femte huvudtiteln till Driftkostnader för
beredskapslagring av läkemedel m. m. för budgetåret 1977/78
anvisar ett förslagsanslag av 7 200 000 kr.,

7. att riksdagen under nionde huvudtiteln till Viss beredskapsutrustningm.
m. för Sveriges Radio förbudgetåret 1977/78 anvisar
ett reservationsanslag av 1 100 000 kr.,

8. att riksdagen under femtonde huvudtiteln till Bidrag till kostnader
för kommunal beredskap för budgetåret 1977/78 anvisar
ett reservationsanslag av 1 400 000 kr.,

9. att riksdagen - utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp (TU
1976/77:12, rskr 1976/77:150)-underStatensaffärsverksfonder
till Teleanläggningar m. m. för budgetåret 1977/78 anvisar ett
investeringsanslag av 200 000 kr.,

FöU 1976/77:13

122

10. att riksdagen under fonden för beredskapslagring, överstyrelsens
för ekonomiskt försvar delfond, beträffande Beredskapslagring
av läkemedel, m. m.

a. bemyndigar regeringen att medge att beställning av läkemedelsråvaror
och läkemedel får läggas ut inom en kostnadsram av
40 000 000 kr.,

b. för budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag av
30 000 000 kr.

14. Ny organisation av länsstyrelsernas försvarsenheter

Regeringen har i propositionen 1976/77:74 (bil. 8 s. 23-34) föreslagit
riksdagen att godkänna de riktlinjer för omorganisation av länsstyrelsernas
försvarsenheter som föredragande statsrådet har förordat.

Föredragande statsrådet

Föredragande statsrådet (statsrådet Gustavsson) behandlar i propositionen
frågan om ändrad organisation av länsstyrelsernas försvarsenheter. Han
utgår därvid från att totalförsvarsuppgifterna vid en länsstyrelse - liksom
hittills - skall hänföras till en försvarsenhet under ledning av en försvarsdirektör.
Han förordar att försvarsenhet delas in i tre alternativt fyra sakområden
med hänsyn till enhetens storlek. Som ett riktmärke bör enligt hans
mening gälla att i län där försvarsenhetens personal består av högst 20
personer skall försvarsenheten innefatta endast tre sakområden. Av sakområdena
föreslås ett avses för alarmering, skyddsrum och anläggningar, ett för
civilförsvar i övrigt och räddningstjänst, ett för ekonomiskt försvar och ett för
övrigt civilt totalförsvar. Vid försvarsenhet med endast tre sakområden förs
frågor rörande ekonomiskt försvar och övrigt civilt totalförsvar samman till
ett sakområde. Försvarsenheten vid länsstyrelsen i Stockholms län föreslås
innefatta fem sakområden med hänsyn till de speciella förhållandena inom
detta län.

Några särskilda tjänster för biträdande försvarsdirektör - i likhet med de
tjänster för ändamålet som f. n. finns vid länsstyrelserna i Stockholms,
Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län - föreslås inte. Enligt förslaget
skall en av cheferna för sakområde biträda försvarsdirektören med viss
samordningsverksamhet inom försvarsenheten och tillika vara hans ställföreträdare.
Detta gäller även beträffande storstadslänen.

I propositionen läggs fram förslag till förenklingar och begränsningar samt
förändringar i ansvars- och uppgiftsfördelningen beträffande verksamheten
vid försvarsenheterna. Förslagen till begränsningar i arbetsuppgifterna berör
bl. a. länsstyrelsernas underhållsbesiktningar av skyddsrum och deras
insatser för teknisk övervakning. Det framhålls vidare som betydelsefullt och

FöU 1976/77:13

123

nödvändigt att i samhällsplaneringen hänsyn tas även till totalförsvarets
behov. Detta mål anses kunna nås bl. a. genom en ökad integrering av
försvarsenhetens verksamhet i länsstyrelsen i övrigt.

Den av statsrådet Gustavsson förordade organisationen innebär ingen
förändring av antalet anställda vid försvarsenheterna. Av totalt något över
600 personer är f. n. ungefär hälften handläggande personal. Denna personalkategori
föreslås öka och biträdespersonalen minska. Den förordade
omorganisationen föreslås genomföras den 1 juli 1978.

Motionerna

1 motionen 1976/77:1485 av herr Aulin m. fl. (m, fp, c) yrkas att riksdagen
ger regeringen till känna att underhållsbesiktning av skyddsrum även
fortsättningsvis skall ske genom länsstyrelsernas försorg.

1 motionen 1976/77:1486 av herr Oskarson m. fl. (m) yrkas att riksdagen
ger regeringen till känna att biträdande försvarsdirektör också fortsättningsvis
skall finnas vid Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus
län.

Utskottet

Totalförsvarets regionala ledningsorganisation är uppdelad på två nivåer,
den högre regionala och den lägre regionala.

På den högre regionala nivån finns civilbefälhavare och militärbefälhavare.

På den lägre regionala nivån ansvarar länsstyrelserna för ledningen av
civila delar av totalförsvaret. Försvarsområdesbefalhavare utgör motsvarande
nivå på den militära sidan.

Länsstyrelsernas uppgifter i krig regleras i krigsinstruktionen för länsstyrelserna
(1975:1004). Instruktionen innehåller också föreskrifter om länsstyrelsernas
krigsorganisation. Bestämmelser som rör länsstyrelses verksamhet i
krig finns även i den s. k. administrativa fullmaktslagen (1942:87).

För länsstyrelsernas fredstida verksamhet gäller länsstyrelseinstruktionen
(1971:460). Enligt denna (5 §)skall länsstyrelse särskilt ta befattning med bl. a.
den civila försvarsberedskapen och inom sitt verksamhetsområde övervaka
att vad som enligt lag eller annan författning åligger statlig myndighet,
kommun, landstingskommun eller enskild blir behörigen fullgjort. Verksamheten
i fred skall vidare bedrivas så att även krav som det totala försvaret i
krig uppställer i största möjliga utsträckning kan tillgodoses (11 §).

Länsstyrelsernas uppgifter i fred inom totalförsvaret regleras även genom
andra lagar, t. ex. civilförsvarslagen (1960:74) och lagen om kommunal
beredskap (1964:63). Enligt brandlagen (1974:80) har länsstyrelserna visst
regionalt ansvar inom räddningstjänsten. För länsstyrelsernas totalförsvarsverksamhet
finns också bestämmelser i olika författningar samt i föreskrifter,

FöU 1976/77:13

124

råd och anvisningar från centrala myndigheter - bl. a. inom civilförsvarets
och det ekonomiska försvarets område.

Länsstyrelsernas totalförsvarsverksamhet i fred omfattar - i enlighet med
de instruktioner m. m. för vilka redogjorts i det föregående - den egna
krigsorganisationen, civilförsvaret, kommunal beredskap, hälso- och sjukvård
samt veterinärtjänst, psykologiskt försvar, säkerhet och bevakning,
räddningstjänst och ekonomiskt försvar. Länsstyrelserna skall också se till att
personal till krigsorganisationen rekryteras, utbildas och övas samt bevaka
försvarsfrågorna i den regionala samhällsplaneringen. Arbetet med dessa
uppgifter är huvudsakligen samlat till försvarsenheterna.

Länsstyrelsernas försvarsenheter inrättades år 1971 (prop. 1971:1 bil. 14,
CU 1971:8, rskr 1971:51). Tidigare hade totalförsvarsfrågorna inom länsstyrelserna
handlagts vid civilförsvarssektionen och den allmänna beredskapsdetaljen.
Enligt den nu gällande organisationen är länsstyrelsernas försvarsenheter
i alla län utom i Gotlands län uppdelade i tre funktioner, nämligen en
personalfunktion, en organisationsfunktion och en teknisk funktion.
Dessutom finns en expedition. Till enheten är vidare knutna en militärassistent
och olika deltidstjänstgörande experter.

Regeringen uppdrog i maj 1975 åt försvarets rationaliseringsinstitut (FRI)
att göra en rationaliseringsundersökning av länsstyrelsernas försvarsenheter.
Som utgångspunkt för undersökningen gällde att personalnumerären totalt
sett inte fick ökas. FRI har i november 1976 redovisat resultatet av
undersökningen i en rapport. Den av statsrådet Gustavsson förordade
organisationen bygger på FRI:s förslag i rapporten.

Utskottet tar i det följande upp de frågor i förslaget som berörs av
motionerna till närmare behandling.

Först behandlar utskottet motionen 1485 (m, c, fp). I denna yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna att underhällsbesiktningar av skyddsrum
även fortsättningsvis skall ske genom länsstyrelsernas försorg. Motionärerna
framhåller bl. a. att det är allvarligt om normalskyddsrummen, som beräknas
ha kostat mellan två och tre miljarder kronor att bygga, genom bristande
underhåll inte kan fylla sin funktion i ett läge då de behöver tas i bruk.

Länsstyrelsernas handläggning av skyddsrumsfrågor avser främst planläggning,
tillsyn och besiktningar, bl. a. underhällsbesiktningar. Underhållsbesiktning
sker med utnyttjande av länsstyrelsernas egna resurser och till en
del med anlitande av medel som civilförsvarsstyrelsen ställer till länsstyrelsernas
förfogande för ändamålet. Avsikten är att man varje år skall besiktiga
omkring 10 % av skyddsrummen i länet.

Även civilförsvarsstyrelsen utför vissa stickprovsvisa besiktningar av
skyddsrumsbeståndet.

Statsrådet Gustavsson, som räknar med att underhållsbesiktning av
skyddsrum även i fortsättningen kommer att ske stickprovsvis genom
civilförsvarsstyrelsens försorg, har i organisationsförslaget inte beräknat
några särskilda resurser åt länsstyrelserna för underhällsbesiktningar av
skyddsrum.

FöU 1976/77:13

125

Civilutskottet som har yttrat sig över propositionen i denna del (bil. 7)anser
att man i nuvarande läge bör godta förslaget beträffande underhållsbesiktningar
av skyddsrum. Civilutskottet tillstyrker alltså inte bifall till motionsförslaget.

I sitt yttrande erinrar civilutskottet om att pågående arbete avseende ny
byggnadslagstiftning kommer bl. a. att aktualisera formerna för och ansvarsfördelningen
mellan olika organ också vad beträffar frågan om planeringen
och byggandet av skyddsrum. Frågan om uppgiftsfördelningen mellan
länsstyrelserna och kommunerna såvitt avser skyddsrumskontrollen
kommer enligt civilutskottets bedömning att tillföras ytterligare synpunkter
när pågående utredningsarbete har avslutats.

1975 års skyddsrumsutredning har i skrivelse till chefen för försvarsdepartementet
den 25 februari 1977 av anförda skäl förordat att skyddsrumsbyggandet
enligt det nya systemet helt finansieras av statliga medel. Om så blir
fallet bör kommunerna enligt utredningens mening - förutom redan
beslutade uppgifter med skyddsrumsplanering - kunna åläggas att svara för
regelbunden underhållsbesiktning av alla skyddsrum utan särskild statlig
ersättning.

Med hänsyn till den betydelse för befolkningens överlevnad som skyddsrummen
kan få i krig samt till de stora investeringar som gjorts och kommer
att göras i normalskyddsrum anser försvarsutskottet det vara väsentligt att
skyddsrummens standard kontrolleras genom fortlöpande underhållsbesiktningar.
Som framgår av redogörelsen för skyddsrumsutredningens förslag
har utredningen samma uppfattning. Civilförsvarsstyrelsens stickprovsbesiktningar
har delvis annat syfte och är enligt styrelsens egen uppfattning inte
tillräckliga för ändamålet.

Det framlagda förslaget hindrar inte att länsstyrelserna i den utsträckning
resurserna medger även utför viss underhållsbesiktning av skyddsrum. I
avvaktan på kommande ställningstaganden till det nämnda förslaget av
skyddsrumsutredningen och pågående utredningsarbete är utskottet inte
berett att förorda ytterligare tjänster vid försvarsenheterna för ändamålet.

Vad utskottet har anfört om underhållsbesiktning av normalskyddsrum
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Beträffande motionen 1486 (m) har civilutskottet inte funnit anledning att
gå ifrån vad i propositionen förordats och som i sin tur innebär ett
vidarebefordrande av FRI:s förslag, mot vilket personalorganisationerna
centralt i denna del inte har riktat någon erinran. En personalorganisation har,
anför civilutskottet, uttryckligt hävdat att någon befattning som biträdande
försvarsdirektör inte bör finnas.

Försvarsutskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av en stark
ledningsorganisation inom försvarsenheterna vid länsstyrelserna i storstadslänen.
Enligt utskottets mening torde detta kunna tillgodoses genom den
föreslagna organisationen utan att de särskilda tjänsterna för biträdande
försvarsdirektör behålls. Utskottet vill i det sammanhanget framhålla värdet

FöU 1976/77:13

126

av att organisationen vid olika länsstyrelser inte utformas olika i större
utsträckning än vad som är nödvändigt.

Utskottet biträder alltså i huvudsak de riktlinjer för omorganisationen av
länsstyrelsernas försvarsenheter som statsrådet Gustavsson har förordat.

Utskottet vill särskilt framhålla betydelsen av att försvarsenheternas arbete
ingår som en naturlig del av länsstyrelsernas verksamhet. Härigenom kan
totalförsvarets behov bättre än f. n. bli beaktade i samhällsplaneringen på
länsnivå.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1486,

2. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1485 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
underhållsbesiktning av normalskyddsrum,

3. att riksdagen godkänner de riktlinjer för omorganisation av
länsstyrelsernas försvarsenheter som föredragande statsrådet
har förordat.

Stockholm den 10 maj 1977

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Glimnér (c), Holmqvist (s), Pettersson i Örebro (c), Gustavsson i Ängelholm
(s), Karl Bengtsson i Varberg (fp), fru Sundström (s), herrar Björk i Gävle (c),
Brännström (s), Gustavsson i Nässjö (s), fru Ekelund (c), herrar Hedberg (s).
Lindblad (fp) och Träff (m).

Reservationer

Herrar Gustavsson i Eskilstuna, Holmqvist, Gustavsson i Ängelholm, fru
Sundström, herrar Brännström, Gustavsson i Nässjö och Hedberg (alla s)har
lämnat följande åtta reservationer till betänkandet.

1. Säkerhetspolitiken och totalförsvaret (punkten 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 4 börjar ”Omsorgen om”
och på s. 5 slutar ”internationella garantier” bort ha följande lydelse:

FöU 1976/77:13

127

utrikespolitik men har också att vid krig i vår omvärld svara för vår säkerhet
och vårt oberoende.

Den svenska säkerhetspolitiken har som en viktig uppgift att bidra till en
fredlig utveckling i världen samt till utjämning av motsättningar och större
förståelse mellan folken. En annan uppgift är att bidra till att skapa en värld
där även små stater, som vårt eget land, kan hävda sina intressen. Genom att
slå vakt om den internationella solidariteten kan vi även redan i fredstid
tillvarata våra egna intressen. Målet för våra säkerhetspolitiska strävanden är
en värld i fred, vilket förutsätter respekt för varje nations självbestämmande,
social och ekonomisk rättvisa, politisk avspänning och militär avrustning
samt internationellt samarbete. Vår alliansfria ställning ger oss särskilda
möjligheter att verka härför.

Till säkerhetspolitiken hör också att bidra till att maktblockens intressen att
dra in vårt land i eventuella konflikter minskas och att därigenom också värna
våra demokratiska friheter och rättigheter. Som en relativt ny uppgift kan
betecknas att förhindra eller lindra verkningar av fredskriser.

Det yttersta syftet med Sveriges säkerhetspolitik har alltsedan 1968
uttryckts på följande sätt:

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets
oberoende. Värt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i
former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom
våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt,
socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt
i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig
utveckling.

Utskottet konstaterar att såväl i propositionen som i motionen 1504 (s)
finns en anslutning till att detta mål alltjämt skall gälla. Utskottet delar denna
uppfattning.

Säkerhetspolitiken kräver en samverkan mellan utrikes-, handels-,
bistånds- och totalförsvarspolitiken och vår politik i internationella nedrustningsfrågor.
För att nå de angivna målen krävs alltjämt, som framhålls i
motionen 1504 (s), ett efter våra förhållanden starkt och balanserat totalförsvar.
Utskottet anser emellertid inte att det föreligger skäl för den väsentliga
kostnadsökning som regeringens förslag i propositionen innebär. Den
trovärdighet som vårt lands aktiva handlande på t. ex. nedrustningsområdet
medfört kan påverkas negativt vid ett bifall till regeringens förslag. Utskottet
anser därför att säkerhetspolitiken och totalförsvaret bör ha den inriktning
som förordats i motionen 1976/77:1504.

Som utskottet framhållit i det föregående formar vi själva vår utrikespolitik.
Den svenska neutralitetspolitiken är inte internationellt garanterad eller
fastslagen i traktat.

dels att utskottets hemställan (s. 6) i momentet 2 bort ha följande
lydelse:

FöU 1976/77:13

128

2. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motionen 1976/77:1504, yrkandet 1 i denna del,som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen har anförts om
säkerhetspolitiken och totalförsvaret.

2. Den svenska säkerhetspolitiken (punkten 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 12 börjar ”Försvarsutskottet
har” och slutar ”har gjort” bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottets socialdemokrater har i en avvikande mening noterat att
regeringen anslutit sig till försvarsutredningens första betänkande, där
utredningen var helt enig om inriktningen av säkerhetspolitiken. Samtidigt
kan emellertid konstateras att det i propositionen -som redovisas i motionen
1504 (s) - i åtskilliga och väsentliga avseenden görs avvikelser från/eller
utelämnanden av utredningens skrivningar.

Vidare konstateras att utredningen har - som framgår av dess första
betänkande - sett säkerhetspolitiken inte enbart i samband med öst-västproblematiken
utan också uppmärksammat en rad andra internationella
problem som måste beaktas i en bredare säkerhetspolitisk diskussion. Denna
delvis nya syn utgjorde samtidigt en för skilda områden sammanfattande
beskrivning av den förutvarande regeringens säkerhetspolitik.

Även om regeringens syn på de säkerhetspolitiska frågorna redovisas också
i andra sammanhang än i förevarande proposition bör man på denna, som
behandlar den långsiktiga inriktningen av säkerhetspolitiken, kunna ställa
kravet att den skall utgöra det samlade dokumentet för svensk säkerhetspolitik.
Denna synpunkt gäller inte minst med hänsyn till att propositionen
underställts riksdagen för dess ställningstagande. Det blir därvid, som
utrikesutskottets socialdemokrater framhåller, inte av underordnad betydelse
om försvarsministern i sitt anförande till propositionen gör väsentliga
avvikelser eller utelämnanden jämfört med försvarsutredningens betänkande.

En grundläggande tanke i det svenska nedrustningsarbetet har varit och
måste vara att söka få till stånd en omfördelning från de kolossala
satsningarna på militära utgifter till de stora behoven för social och
ekonomisk utveckling i de fattiga länderna.

Våra möjligheter att få till stånd en sådan utveckling kan emellertid
påverkas negativt om regeringens förslag om en väsentlig ökning av de
militära utgifterna kommer till stånd. Även mot denna bakgrund är det enligt
de socialdemokratiska ledamöterna i utrikesutskottet betydelsefullt att dessa
utgifter under den kommande femårsperioden blir realt i stort sett oförändrade.
För vårt lands fortsatta handlande på nedrustningsområdet får således
ökningen av våra egna utgifter för militärt försvar anses spela en roll.

FöU 1976/77:13

129

Försvarsutskottet instämmer i vad utrikesutskottets socialdemokrater
anfört i sin avvikande mening och ansluter sig till de preciseringar som dessa
ledamöter gjort.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 13 börjar ”Liksom
utrikesutskottet” och slutar ”i propositionen” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet tillstyrker den inriktning av säkerhetspolitiken som
angetts i motionen 1504 (s).

dels att utskottets hemställan (s. 13) i momentet 4 bort ha följande
lydelse:

4. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motionenl976/77:1504, yrkandet 1 i denna del, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen har anförts om
säkerhetspolitiken.

3. Totalförsvarets fortsatta utveckling (punkten 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 16 börjar ”För att” och på
s. 19 slutar ”gälla alltjämt” bort ha följande lydelse:

Statsmakterna fastställde år 1972 följande allmänna beskrivning av de
politiska målen för totalförsvaret:

Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full
styrka.

Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda angreppsformer
och verka i olika militärpolitiska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser kan avdelas för svenskt
deltagande i Förenta nationernas verksamhet i syfte att upprätthålla eller
återställa internationell fred och säkerhet.

9 Riksdagen 1976/77. 10 sam!. Nr 13

FöU 1976/77:13

130

bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget.
Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mot skador av fientliga
anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vidaste
bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. En fast försvarsvilja
skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår motståndsanda
och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall motverkas genom
psykologiskt försvar. Sjukvård, socialvård, polisväsende, kommunikationer
samt annan samhällelig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen
av de samlade försvarsansträngningarna.

5. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i
syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

Utskottet anser liksom försvarsutredningen och försvarsministern att
denna beskrivning av målen för vårt totalförsvar bör gälla alltjämt.

Utskottet kan emellertid samtidigt konstatera att de uttalanden som görs i
propositionen är ägnade att skapa oklarheter när det gäller t. ex. värderingen
av de skilda grenarna av totalförsvaret. Utskottet anser därvidlag att
motionen 1504 (s) utgör en konsekvent uppföljning av 1972 års riksdagsbeslut.
Utskottet biträder därför de gemensamma grunder för totalförsvarets
fortsatta utveckling som anges i denna motion.

Som framhålls i motionen 1504 kan man vid bedömningen av det
framlagda regeringsförslaget inte bortse från samhällsekonomiska och statsfinansiella
förhållanden. Vad som uttalats i den nämnda motionen om
återhållsamhet med höjningar av försvarsutgifterna har enligt utskottets
mening vunnit i styrka sedan även regeringen numera (i prop. 1976/77:150)
lagt fram förslag om att begränsa budgetunderskottet. Under de närmaste
åren bör man inom totalförsvaret ge förtur för en satsning på civilförsvar,
ekonomiskt försvar samt sjukvården i krig. Kostnaderna för det militära
försvaret bör däremot vara i stort oförändrade.

En sådan inriktning av det militära försvaret svarar väl mot de säkerhetspolitiska
behoven som de har beskrivits i försvarsutredningens första
betänkande. Genom att systematiskt ta till vara den allmänna värnpliktens
och den tekniska utvecklingens möjligheter kan dagens försvarsorganisation
vidareutvecklas för framtidens behov. Nya tekniska tillämpningar kan
nyttiggöras. Med folkförsvaret som ideologisk grund och med ett tillvaratagande
av den moderna teknikens möjligheter kommer försvaret att även
inför framtiden bidra till upprätthållandet av en fast och konsekvent
neutralitetspolitik.

Utskottet har vid sitt ställningstagande beaktat det samhällsekonomiska
och statsfinansiella utrymmet för försvarssektorn. Med den föreslagna
inriktningen kan balans skapas mellan uppgifter och resurser. All personal -fast anställda, värnpliktiga, civilförsvarspliktiga och frivilligt tjänstgörande -kan få meningsfyllda uppgifter och deras kunskaper och erfarenheter tas till
vara under demokratiska former.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 22 börjar ”När det gäller”
och på s. 23 slutar ”totalförsvarets planering” bort utgå,

FöU 1976/77:13

131

dels att den del av utskottets anförande som på s. 25 börjar ”Utskottet
anser” och slutar ”inte bifalla motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att, parallellt med ett
klarläggande av de fölkrättsliga förutsättningarna för civilmotstånd, ett mer
konkret inriktat utredningsarbete tar sin början. Eftersom det torde bli fråga
om ett arbete av tämligen unik karaktär får man enligt utskottet räkna med att
det kan dra ut relativt långt i tiden. Utskottet ser det som angeläget att man
bedriver detta arbete i samverkan med folkrörelser och andra organisationer.
Vad utskottet här har anfört om civilmotstånd bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 32-33) i momenten 2 och 8 bort ha följande
lydelse:

2. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen
1976/77:1504, yrkandet 3, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om utredning angående civilmotstånd
m. m.,

8. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1504, yrkandet 2,
samt med avslag på propositionen och motionerna 1976/77:249,
yrkandet l,och 1976/77:1453, yrkandena 1 och 2, godkänner de
gemensamma grunder för totalförsvarets fortsatta utveckling
som angetts i motionen 1504.

4. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 4)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 39 börjar ”Utskottet har”
och på s. 40 slutar ”allmän värnplikt” bort ha följande lydelse:

Vårt försvar bygger på den allmänna värnplikten. Endast genom denna kan
krigsorganisationen ges den kvalitet och bredd som svarar mot vårt försvars
uppgifter. Värnpliktssystemet utgör därmed grunden för att bygga upp
försvarsförmågan. Tillsammans med frivilligverksamheten har det avgörande
betydelse för försvarets förankring i samhället och hos hela folket.

När det demokratiska samhället finner sina grundläggande värden satta på
spel på grund av yttre hot måste det träda upp till försvar. Detta kan bara
utövas av folket självt. En stark och levande demokrati kan inte överlåta till
andra att utöva försvaret mot yttre angrepp. Värnpliktsförsvaret är också en
viktig garanti för att försvarsmakten blir föremål för folkets insyn, kontroll
och påverkan.

Ett upprätthållande av den allmänna värnplikten ställer som framhålls i
motionen 1504 (s) krav på att vapen med god kvalitet anskaffas i tillräckligt
antal. Materielanskaffningen måste inriktas på sådana vapensystem som är
anpassade till värnpliktsförsvarets behov. Det innebär bl. a. tonvikt på
vapensystem som är lätthanterliga och som kan skötas effektivt av de
värnpliktiga.

FöU 1976/77:13

132

dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar ”Den svenska”
och slutar ”fredsbevarande verksamhet” bort ha följande lydelse:

Inom det militära försvaret tillämpas sedan länge en långsiktig planering,
vilken ger en betydelsefull stadga åt verksamheten. Dagens försvar, liksom
det vi kommer att ha under åtminstone de närmaste 10-15 åren, är till största
delen resultat av tidigare försvarsbeslut. På motsvarande sätt kommer det nu
förestående beslutet att påverka försvarets utformning under 1980-talet och
därefter. Möjligheterna att inom en relativt kort tid öka försvarets styrka är
som försvarsutredningen visat begränsade.

Det är enligt utskottets mening viktigt att bevara en handlingsfrihet förden
framtida utvecklingen.

Vägledande för utvecklingen av det militära försvaret bör enligt utskottet
vara att den långsiktiga beredskapen i form av utbildning av personal och
anskaffning av organisationsbestämmande materiel prioriteras. Det innebär
att verksamheten under fredsförhållanden även framgent främst inriktas på
att utbilda personal och anskaffa materiel. Tillräckliga resurser bör avsättas
för forskning och utvecklingsarbete.

Likväl behövs ständigt en viss operativ förmåga. En allsidig och effektiv
underrättelsetjänst skall under demokratisk kontroll bidra till beslutsunderlaget
för den långsiktiga utvecklingen och framför allt för beslut om
beredskapshöjningar. För att kunna möta överraskande angrepp bör försvaret
utformas så att det i huvudsak är stridsdugligt efter en snabbt genomförd
mobilisering.

Invasionsförsvar skall, som framgår av målen för totalförsvaret, vara
försvarsmaktens huvuduppgift. I planeringen förutsätts att en angripares
resursinsatser begränsas - i fråga om både kvantitet och kvalitet - genom att
angriparen måste gardera sig mot en huvudmotståndare.

Som framhålls i motionen 1504(s)bör det militära försvaret inriktas mot att
vara ett djupförsvar med möjligheter till kraftsamling vid gräns och kust.

I den mån ett militärt angrepp skulle ske mot vårt land skall strävan vara att
i det längsta förhindra angriparen att få fast fot på svensk mark. De fördelar
den svenska terrängen ger och de resurser det svenska samhället har måste
utnyttjas. Fientliga luftlandsättningar får inte omöjliggöra förbandens mobilisering
och koncentrering till aktuella invasionsriktningar. Vid försvar mot
invasion svarar förband med anfalIsförmåga för huvuddelen av den kraftutveckling
som skall hejda fienden. Om en angripare lyckas att tränga in på
djupet av vårt land bör han möta ett effektivt och uthålligt motstånd över hela
landets yta, om så erfordras även i form av det fria kriget.

Försvarsmakten skall även i fortsättningen kunna sätta av resurser för
medverkan av Sverige i FN:s fredsbevarande verksamhet.

FöU 1976/77:13

133

dels att den del av utskottets anförande som på s. 43 börjar "Utskottet
anser” och slutar "i fråga" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det vara viktigt att man i planeringen eftersträvar tolv
infanteribrigader. Som framhålls i motionen 1504 (s) kan olika åtgärder vidtas
för att nå det i motionen angivna syftet. De brigader som inte tillförs modern
materiel bör ges de uppgifter som man hittills räknat med i planeringen.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 44 börjar "Några medel”
och slutar "med jagarna” bort ha följande lydelse:

För projektering av flottiljledare har studiemedel inplanerats under
perioden. I likhet med vad som uttalats i motionen 1504 (s)anser utskottet att
särskilt konstruerade ledarfartyg inte bör anskaffas.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 48 börjar "Utskottet
tillstyrker” och på s. 49 slutar "parlamentariskt sammansatt" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att försvarsbeslutet innefattar ett
ställningstagande också i flygplansfrågan. De sakuppgifter och argument som
redovisats i motionen 1504 (s) har övertygat utskottet om att B3LA-projektet
inte bör utvecklas vidare. En minimering av utvecklingskostnaderna för A 20
bör också eftersträvas. Detta ökar möjligheterna att förse ett inom landet
anskaffat skolflygplan med den lämpliga beväpningen.

Av det sagda framgåratt utskottet tillstyrker motionsyrkandet att arbetet i
den s. k. B3LA-beredningen - vars direktiv redovisas i bilaga 9-avbryts. Om
arbetet skall fortsätta är det rimligt, med hänsyn till omfattningen av frågan
och tidigare praxis, att beredningen blir parlamentariskt sammansatt. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 49 börjar "Utskottet
anser” och slutar "JA 37” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att luftförsvarsförbanden har mycket stor betydelse för
totalförsvarets möjligheter att verka och för tilltron till vårt försvar. I enlighet
med vad som anförts i motionen 1504 (s) bör det fastslås att antalet
jaktdivisioner JA 37 bör vara oförändrat i förhållande till nuvarande planering.

dets att den del av utskottets anförande som på s. 51 börjar "Försvarsministern
anser” och slutar "sådana pansarvärnsrobotar" bort ha följande
lydelse:

Försvarsministern anser att det är väsentligt att vår inhemska kapacitet för
utveckling och produktion av pansarvärnsrobotar behålls och att en ny lätt
pansarvärnsrobot utvecklas inom landet. I likhet med vad som anförs i
motionen 1504 (s) anser utskottet att det bör vara möjligt att reducera
anskaffningen av tunga pansarvärnsrobotar betydligt i förhållande till den i

FöU 1976/77:13

134

nivå C förutsedda anskaffningen. Tillsammans med pansarvämssystemets
övriga komponenter bör anskaffningen av tunga pansarvärnsrobotar ge ett
betydande tillskott till markstridsförbandens samlade stridseffekt samtidigt
som vi skaffar oss värdefulla erfarenheter av sådana pansarvärnsrobotar.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 51 börjar ”Enligt
utskottets” och på s. 52 slutar ”denna fråga” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att beslutet om anskaffning av
sjörobot till ytattackförbanden tas snarast. Som framhålls i motionen 1504 (s)
är en lämplig lösning därvid att välja samma sjörobot som är avsedd att ingå i
patrullfartygsdivisionerna.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 53 börjar ”FLU:s
nuvarande” och slutar ”enligt motionsförslaget” bort ha följande lydelse:

Frågan om antalet militärområden täcks av FLU:s nuvarande direktiv.
Med hänsyn till att det är angeläget att göra reduktioner i administrationen
bör motionens förslag prövas av FLU, som alltså enligt utskottets mening bör
få tilläggsdirektiv enligt motionsförslaget.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 54 börjar ”Utskottet
anser” och slutar ”inte motiverat” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att personalminskningar inom det militära försvaret inte
får leda till bestående kostnadsökningar. Detta skulle kunna tänkas bli fallet
om långsiktiga underhållsbehov planeras bli tillgodosedda utom försvarets
egna verkstäder. De studier som kommer att ske på försvarsministerns
initiativ bör komma att belysa dessa frågor. Överbefälhavaren har gett
direktiv om att försvarsgrenscheferna och försvarets materielverk skall se
över hela det fredstida underhållsbehovet och behovet av egen verkstadskapacitet.
Det är enligt utskottets mening angeläget att dessa studier genomförs
med det syfte som nämnts i motionen 1504 (s). Studier bör även göras
beträffande den regionala och lokala fastighetsförvaltningen och byggnadsförvaltningen.
Vad utskottet här uttalat bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 55 börjar ”Utskottet
tillstyrker” och slutar ”1504 (s) bör avslås i denna del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motionen 1504 (s) att planeringen för det
militära försvarets utveckling under den förestående femårsperioden sker
med utgångspunkt i en horisontell planeringsram om 50 500 milj. kr. (prisläge
februari 1976). Detta innebär ett fullföljande av tidigare försvarsbeslut.
Beslutet är även som utskottet framhållit motiverat av det samhällsekonomiska
och statsfinansiella läget. Utskottets förslag kan för hela femårsperioden
beräknas medföra en besparing om ca 2 miljarder kronor (i löpande
priser) jämfört med propositionen. Propositionen bör därför avslås i denna
del.

FöU 1976/77:13

135

dels att den del av utskottets anförande som på s. 67 börjar ”Utskottet,
som” och på s. 68 slutar ”motionen i denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det även i år behöver göras väsentliga förbättringar av de
värnpliktigas förmåner. Utskottet biträder förslaget i propositionen om en
höjning av dagersättningen från lOtill 12kr.,omavsättningav2,6mi!j. kr.till
höjning av förplägnadsersättningen och om nya regler för näringsbidragen.
Även familjestödet bör byggas ut. Utskottet förordar att detta sker enligt
förslagen i motionen 248 (s), varigenom förbättringarna koncentreras på
familjer med barn. Detta stämmer bättre överens med de år 1975 antagna
riktlinjerna för familjestödets utveckling (prop. 1975:37, FöU 1975:18, rskr
1975:195). Utskottet avstyrker därför i denna del bifall till propositionen.
Utöver vad utskottet här förordat bör som föreslagits i motionen 248 (s)
utryckningsbidraget höjas med 200 kr. Utskottet tillstyrker bifall till
motionen i denna del. Förslaget till lag om ändring i familjebidragen bör
antagas, förutom med några redaktionella ändringar, i enlighet med vad
utskottet nu förordat.

Beträffande de värnpliktigas reseförmåner har utskottet tidigare (FöU
1975:18 s. 12) anslutit sig till principen att förbättringar av reseförmåner i
första hand bör inriktas på att hjälpa dem som har långa och/eller tidsödande
resor till hemorten. Förslaget i motionen 248 (s) att ge sådana värnpliktiga
möjlighet att, inom ramen för det s. k. Vpl 10-systemet, utan särskild avgift
för den enskilde få sovplats på tåg stämmer väl med vad utskottet tidigare
uttalat. Utskottet tillstyrker därför motionens förslag i denna del och utgår
från att det genom erforderliga förhandlingar med statens järnvägar skall vara
möjligt att lösa ev. administrativa problem.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 69 börjar ”Utskottet
biträder” och slutar ”avsedda beräkningsmetoden” bort ha följande
lydelse:

Utskottet biträder regeringens förslag i den del det avser att prisregleringen
för det militära försvaret liksom hittills skall baseras på NPI. Samma förslag
återfinns i motionen 1504 (s). Utskottet kan däremot inte tillstyrka propositionens
förslag att någon särbehandling skall ske av värnpliktsförmånerna. I
denna del tillstyrker utskottet yrkandet i motionen 1504 (s).

dels att den del av utskottets anförande som på s. 71 börjar ”Av
redovisningen” och slutar ”inte påkallat” bort ha följande lydelse:

Av redovisningen framgår att - vid bifall till regeringens förslag om
bemyndiganden och anslag för nästa budgetår - bemyndigandeskulderna
beräknas öka påtagligt från den 30 juni 1976 till samma tidpunkt 1978.
Bemyndigandekvoten i genomsnitt för de tre försvarsgrenarna blir 3,55. En
ökning av bemyndigandekvoten innebär en allt starkare inteckning av
framtida resurser. Utskottet bedömer det därför som angeläget att det i prop.
1975/76:100 (bil. 6 s. 36) redovisade arbetet om konsekvenserna av ökade
bemyndigandeskulder och bemyndigandekvoter fullföljs och redovisas för
riksdagen. Riksdagen bör hos regeringen begära en sådan redovisning.

FöU 1976/77:13

136

dels att utskottets hemställan (s. 71-74) i momenten 4,5,6 a och b, 7,9,10,
16, 20 b, d och f, 21 a och d samt 22 bort ha följande lydelse:

4. beträffande projektförslaget B3LA att riksdagen med avslag på
propositionen och med bifall till motionerna 1976/77:1504,
yrkandet 11 i denna del och yrkandet 12, samt 1976/77:1521,
andrahandsyrkandena 1 och 4 i denna del, samt med anledning
av motionen 1976/77:1453, yrkandet 4 i denna del, hos regeringen
begär att arbetet inom beredningen för utvärdering m. m.
av framtida flygplansystem avbryts,

5. beträffande B3LA-beredningens sammansättning att riksdagen
med anledning av propositionen och med bifall till motionen
1976/77:1504, andrahandsyrkandet 13, som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen,

6. beträffande robotfrågor att riksdagen

a. med anledning av propositionen och med bifall till motionen
1976/77:1504, yrkandet 11 i denna del, som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om anskaffningen
av tunga pansarvärnsrobotar,

b. med anledning av propositionen och med bifall till motionen
1976/77:1504, yrkandet 11 i denna del, som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om val av
sjörobot,

7. beträffande direktiven till försvarsmaktens ledningsutredning att
riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1504, yrkandet 15,
hos regeringen begär att utredningen får i uppdrag att utreda de
frågor som angetts i motionen,

9. beträffande försvarsmaktens underhållsbehov och verkstadskapacitet
att riksdagen med anledning av propositionen och med
bifall till motionen 1976/77:1504, yrkandet 14, som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i motionen,

10. beträffande ekonomisk planeringsram för perioden 1977/
78-1981/82 att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1504,
yrkandet 11 i denna del, och med avslag på propositionen och
motionen 1976/77:1453, yrkandena 3 och 5, godkänner vad som
angetts i motionen 1976/77:1504,

16. beträffande riktlinjer i övrigt för det militära försvarets fortsatta
utveckling att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1504,yrkandet
11 i denna del, samt med avslag på propositionen och motionerna
1976/77:1521,andrahandsyrkandet 1 i denna del, andrahandsyrkandet
2 och andrahandsyrkandet 4 i denna del, och
1976/77:1523, yrkandet 3,godkännervad som angetts i motionen
1976/77:1504,

20. beträffande förmåner åt värnpliktiga m. fl. att riksdagen

FöU 1976/77:13

137

b. bifaller motionen 1976/77:248, yrkandet 3, om höjning av
utryckningsbidraget,

d. bifaller motionen 1976/77:248, yrkandet 4, om de värnpliktigas
förmåner i fråga om resor,

f. med bifall till motionen 1976/77:248, yrkandet 1, och med
avslag på propositionen antar det i bilaga 11 som Utskottets
förslag betecknade förslaget till lag om ändring i familjebidragslagen
(1946:99),

21. beträffande utgiftsram för nästa budgetär att riksdagen

a. med anledning av propositionen, med bifall till motionen
1976/77:1504, yrkandet 16, samt med avslag på motionerna
1976/77:249, yrkandet 3, och 1976/77:1521, andrahandsyrkandet
5, för budgetåret 1977/78 fastställer utgiftsramen för det
militära försvaret till 10 110 744 000 kr. i prisläge februari
1976,

d. med bifall till motionen 1976/77:1504, yrkandet 18, avslår
propositionen såvitt avser bemyndigande för regeringen att
justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret
1977/78 med den del av ökade kostnader för vissa förmåner åt
värnpliktiga som överstiger vad nettoprisindex ger,

22. beträffande förhållandet mellan beställningsbemyndiganden och
betalningsmedel att riksdagen med bifall till motionen 1976/
77:1504, yrkandena 19 och 20, som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts i motionen.

5. Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkten 5)

Reservanterna anser - under förutsättning av bifall till reservationen 4 i
momentet 4 -

dels att den del av utskottets anförande som på s. 76 börjar ”Utskottet har”
och slutar ”för flygvapenförband” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget i bl. a. motionen 1504 (s)
att ifrågavarande studiearbete skall avbrytas. Beställningsbemyndigande och
anslag till forskning och utveckling för flygvapenförband bör därför reduceras
med 30 milj. kr.

dels att utskottets hemställan (s. 78-80) i momentet 13 bort ha följande
lydelse:

13. att riksdagen beträffande Flygvapenförband: Forskning och
utveckling

a. med anledning av propositionen 1976/77:74 och med bifall
till motionen 1976/77:1504, yrkandet 17 i denna del, bemyndigar
regeringen att medge att utvecklingsarbete för flygvapen -

FöU 1976/77:13

138

förband får beställas inom en kostnadsram av 1 320 000 000
kr.,

b. med anledning av propositionen 1976/77:74 och med bifall
till motionen 1976/77:1504, yrkandet 17 i denna del, förbudgetåret
1977/78 anvisare» förslagsanslag av 541 182 000 kr.

6. Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkten 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 78 börjar ”Sorn framgår”
och slutar ”Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och hemställer”
bort ha följande lydelse:

Medelsåtgången under innevarande budgetår pekar enligt utskottets
mening mot att det av försvarets civilförvaltning begärda beloppet om
700 000 kr. kan behövas. Det synes därför mest ändamålsenligt att myndigheten
redan vid budgetårets början får klarhet om vilket belopp som står till
förfogande. Utskottet tillstyrker därför ett bifall till motionen 340 (s) och
hemställer

dels att utskottets hemställan (s. 78-80) i momentet 19 a bort ha följande
lydelse:

19. att riksdagen beträffande Vissa ersättningar m. m.

a. med anledning av propositionen 1976/77:100 och med bifall
till motionen 1976/77:340 för budgetåret 1977/78 anvisar ett
förslagsanslag av 34 454 000 kr.

7. Det ekonomiska försvarets fortsatta utveckling (punkten 9)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 102 börjar ”Utskottet
tillstyrker” och på s. 103slutar ”under punkten 11” bort ha följande lydelse: Utskottet

tillstyrker förslaget om fredskrislagring (jfr FöU 1975/76:35
s. 6).

I motionen 1504 (s) förordas att den föreslagna fredskrislagringen finansieras
med avgifter och inte genom medel över statsbudgeten. Av praktiska
skäl bör härvid oljelagringsfondens medel utnyttjas. Handelsministern
framhåller i propositionen att oljelagringsfonden(som byggs upp av särskilda
beredskapsavgifter från förbrukare av olja och oljeprodukter) bör utnyttjas för
att finansiera sådan fredskrislagring som består av varor som har oljan som
bas. Så sker f. n. när det gäller fredskrislagringen av syntetgarner, petrokemiska
produkter, råolja och raffinerade oljeprodukter i övrigt.

Utskottet anser i likhet med vad som föreslagits i motionen att fredskris -

FöU 1976/77:13

139

lagring av ifrågavarande metaller bör finansieras via oljelagringsfonden. Det
belopp som erfordras tor genomförande av den aktuella lagringen är av så
begränsad betydelse att det inte väcker några invändningar att finansiera den
med oljelagringsmedel. För 1977/78 har nämligen i propositionen en
förbrukning om ca 750 milj. kr. förordats ur fonden. Motionsyrkandena i
denna fråga behandlas i samband med anslagsfrågorna under punkten 11.

dels anser att den del av utskottets anförande som på s. 105 börjar ”Det är
självfallet” och på s. 106 slutar ”inte kunnat finna” bort ha följande lydelse: Det

är självfallet inte möjligt att helt förutse i vilken omfattning och på
vilka punkter hot om kapacitetsbortfall av vital betydelse för beredskapen kan
komma att inträffa i framtiden. Likväl anser utskottet det vara betydelsefullt
att det ekonomiska försvarets utveckling kan styras av samma långsiktiga
planering som tillämpas för det militära försvaret och civilförsvaret. Detta
synsätt har såvitt utskottet kunnat finna också varit vägledande för 1974 års
försvarsutredning i dess arbete. Denna långsiktighet i planeringsinriktningen
utesluter givetvis inte att förändringar inom näringslivet kan behöva leda till
särskilda insatser och att erforderliga extra medel kan behöva tillskjutas
utöver dem som beräknas i samband med ett mer långsiktigt beslut.

Utskottet har mot denna bakgrund funnit det oroande att handelsministern
inte lagt fast ett långsiktigt program för det ekonomiska försvaret och
därvid inte heller berört frågan om behovet av kompensation för prisutvecklingen.
Utskottet har styrkts i denna oro efter att ha tagit del av regeringens
förslag i propositionen 1976/77:150, vari ingår även förslag om minskningar i
det ekonomiska försvaret. Riksdagen bör därför besluta om en planeringsram
av den omfattning som föreslås i motionen 1504, dvs. 2 300 milj. kr. i prisläge
februari 1976.

dels att utskottets hemställan (s. 106) i momentet 2 bort ha följande
lydelse:

2. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del och med
bifall till motionen 1976/77:1504, yrkandetö, godkänner de
riktlinjer för det ekonomiska försvarets fortsatta utveckling som
har förordats i motionen.

8. Anslagsfrågor för det ekonomiska försvaret (punkten 11)

Reservanterna anser - under förutsättning av bifall till reservationen 7 -

dels att den del av utskottets anförande som på s. 112 börjar ”1 motionen
1504” och slutar ”inte bifallas” bort ha följande lydelse:

FöU 1976/77:13

140

Lagring för beredskapsändamål och Förrådsanläggningar med 10 resp. 2
milj. kr. (yrkandena 23 och 24). Utskottet tar i detta sammanhang ställning i
enlighet med sin uppfattning i finansieringsfrågan. Denna fråga har behandlats
i det föregående under punkten 9. Motionsyrkandena bör bifallas.

dels att utskottets hemställan (s. 113-114) i momenten 10 och 12 b bort ha
följande lydelse:

10. att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:74 och
med bifall till motionen 1976/77:1504, yrkandet 23, under
fonden för beredskapslagring, överstyrelsens för ekonomiskt
försvar delfond, till Lagring för beredskapsändamål för budgetåret
1977/78 anvisar ett investeringsanslag av 11 000 000 kr.,

12. att riksdagen beträffande diverse kapitalfonder, förrådsfonden
för ekonomiskt försvar

b. med anledning av propositionen 1976/77:74 och med bifall
till motionen 1976/77:1504, yrkandet 24, till Förrådsanläggningar
m. m. förbudgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag
av 33 000 000 kr.

Särskilda yttranden

1. Det militära Försvarets fortsatta utveckling (punkten 4) av herr Lindblad
(fp).

Det är nödvändigt att söka en balans mellan kvalitet och numerär i det
militära försvaret. Under loppet av några år halveras Sveriges kvalificerade
stridskrafter till lands, till sjöss och i luften.

Riksdagen beslöt 1972 att hälften av våra dåvarande 20 infanteribrigader
skulle moderniseras. De övriga får undan för undan allt sämre materiell
standard. Terrängbilar och infanterikanonvagnar faller bort av åldersskäl.
Befintligt artilleri och luftvärn blir för varje år alltmer omodernt i förhållande
till dagens och framtidens krav. Riksdagen sade 1972 nej till tanken att dessa
materiellt allt sämre rustade förband skulle behålla brigadens organisation -kallad skytteregemente - och få samma omsättning av värnpliktiga som
brigaderna. Bara vissa förband skulle enligt riksdagen få organiseras på detta
sätt, medan resten överfördes till vanligt lokalförsvar. I fråga om skytteregementen
sade departementschefen också att ”personalen i dessa förband
kan i regel stå kvar under huvuddelen av sin kvarvarande värnpliktstid”.
Riksdagen godkände detta.

Jag finnér det olyckligt att statsmakterna nu skall vara mer positiva till idén
om skytteregementen än man var 1972. De pengar som avsätts för att ge befäl
och värnpliktsomsättning samt viss materiel (förbättrat pansarvärn) för dessa
förband inkräktar på möjligheterna att behålla ett större antal infanteribrigader
än tio. Skytteregementena leder också till att det blir svårt att fylla
befälsvakanser i brigaderna.

FöU 1976/77:13

141

Även om ett antal skytteregementen behålls under 1980-talet bör utbildningsbehovet
för dessa kunna minskas högst avsevärt genom att följa
riksdagens beslut 1972 om att ha kvar de värnpliktiga längre i dessa förband
än i brigaderna.

Om man personellt och fredsorganisatoriskt låser sig för idén om
skytteregementena ackumuleras ett mycket stort materielomsättningsbehov,
eftersom skytteregementena inte kan behållas i ett längre perspektiv utan att
tillföras betydande mängder ny materiel. En omställning blir betydligt
mjukare om planeringen redan nu inriktas på att anpassa personalbehov till
kvarvarande livslängd hos materiel vid dessa förband.

2. Civilförsvarets fortsatta utveckling (punkten 6) av herr Lindblad (fp).

Förslagen i motionen 1976/77:343 om direktrekrytering av värnpliktiga
också till civilförsvaret, liksom andra åtgärder för att ”föryngra” civilförsvaret,
skulle ge ett bättre befolkningsskydd. Utbildningsbehovet inom civilförsvaret
skulle bli mindre, eftersom varje utbildad kunde stå kvar längre i
organisationen än i dag då merparten av tillskottet utgörs av män i 48^49-årsåldern. Direktrekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret skulle också
vara ett uttryck för en totalförsvarssyn även på personalfrågor.

Mest extremt framträder obalansen i nuvarande system när inte ens unga
brandmän undantas från militärt försvar. Dessa personer har civilt en
utbildning, som är av oerhört värde i en krigssituation. De borde kunna
utgöra något av en stomme i civilförsvaret. I stället utbildas de också för
militära uppgifter och undandras civilförsvaret. Lösningen att efter några år
överföra dem till civilförsvaret är en dålig kompromiss, eftersom det innebär
att man inte nyttjar deras militära utbildning. Den rimliga lösningen måste
vara att civilförsvaret erkänns som en fullvärdig del av totalförsvaret också
när det gäller grundrekrytering av personal. Samma resonemang kan föras
om viktiga funktioner inom ekonomiskt försvar och övrigt totalförsvar. Det
gäller att få en balansering för hela totalförsvaret, och då måste man mildra
nuvarande absoluta fixering vid att det militära försvaret skall disponera alla
yngre män (utom vapenfria tjänstepliktiga). Ett slopande av systemet med
”skytteregementen” gör också att det militära försvarets behov av grundrekryterade
värnpliktiga minskar, även om antalet lokalförsvarsförband i
huvudsak behålls vid dagens nivå.

Folkpartiets landsmöte 1974 angav principer som på kort och lång sikt visar
vägar till ett större totalförsvarstänkande inom personalområdet. Där fastslogs
att utbildningstiden bör differentieras mer än i dag. Det är angeläget att
undersöka möjligheterna att använda värnpliktiga även för civila delar av
totalförsvaret, främst inom civilförsvar, sjukvård och delar av det ekonomiska
försvaret. På sikt kan man därmed få en totalförsvarsplikt som
omfattar både män och kvinnor.

FöU 1976/77:13

Sammanställning av motionsyrkanden

Väckta tinder allmänna motionstiden

1976/77:59 av herr Petersson i Röstånga (fp), vari yrkas att
riksdagen uttalar att målsättningen för arbetstiden i vad gäller
värnpliktiga i grundutbildning bör vara ett medeltal om 40 timmar
per utbildningsvecka.

1976/77:60 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag syftande till

1. att de värnpliktiga tillerkänns laglig rätt att sammansluta sig i
frivilliga intresseorganisationer med förhandlingsrätt,

2. att de värnpliktiga garanteras rätt att utan begränsningar
uttrycka sig i tal och skrift samt att på fritid ordna politiska, fackliga
och andra möten inom förläggningarna,

3. att politiska och fackliga organisationer på motsvarande sätt
tillerkänns rätt att verka inom förläggningarna genom att ordna
möten och sprida tryckt material utan begränsningar.

1976/77:91 av herr Nilsson i Agnäs (m), vari yrkas att riksdagen
beslutar om intensifierad forskning och försöksverksamhet då det
gäller gengasdrift både som ersättning för andra drivmedel och i
beredskapssyfte.

1976/77:92 av herr Petersson i Röstånga (fp), vari yrkas att
riksdagen beslutar att alla utgående ersättningar till värnpliktiga
indexregleras fr. o. m. nästa budgetår.

1976/77:177 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl. (s), vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning om
kommunanknutet civilförsvar.

1976/77:248 av herr Palme m. fl. (s), vari yrkas

1. att riksdagen antar i Bilaga 1 redovisat Förslag till lag om
ändring i familjebidragslagen (1946:99),

2. att riksdagen beslutar att dagersättningen höjes från 10 kr. per
dag till 11 kr. per dag, med verkan från den 1 juli 1977,

3. att riksdagen beslutar att utryckningsbidraget höjes från 1 000
kr. till 1 200 kr., med verkan från den 1 januari 1977,

Bilaga I

Behandlas i betänkandet
utsk. utsk. reserv,

anf. hemst. nr

s. p.

59 4

58 4

101 9

68 4

86 6

67 4 4

67 4

67 4 4

FöU 1976/77:13

4. att riksdagen beslutar godkänna den i motionen förordade
ändringen i det s. k. Vpl 10-systemet,

5. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning
om värnpliktsutbildningssystemet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande utökat värnpliktsinflytande,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande försöksverksamhet i fråga om marinens
och flygvapnets utbildning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande samordning mellan värnpliktslag och
föräldraförsäkring,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande vissa personalfrågor,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande ny befälsordning.

1976/77:249 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkas

1. att riksdagen måtte uttala sig för en ny försvarsordning enligt i
motionen anförda principer,

2. att riksdagen beslutar att produktionen av flygplan 37 Viggen
avvecklas snarast och att arbetet med utveckling av flygplan A 20
avbryts,

3. att riksdagen för budgetåret 1977/78 beslutar en sänkning av
militärkostnaderna med den summa som motsvaras av anslaget
under A 5,2 030 123 000 kr., och som är avsedd för prisreglering för
det militära försvaret.

1976/77:340 av herrar Brännström (s) och Hedberg (s), vari yrkas att
riksdagen, i syfte att öka medlen till särskild hjälpverksamhet till
förmån för värnpliktiga och deras anhöriga, till Vissa ersättningar
m. m. (försvarsdepartementet) för budgetåret 1977/78 anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 200 000 kr. förhöjt förslagsanslag
av 34 454 000 kr.

1976/77:342 av herr Lindblad (fp), vari yrkas att riksdagen begären
belysning av de folkrättsliga konsekvenserna vid ett ökat militärt
ianspråktagande av civil personal för uppgifter inom krigsorganisationen.

B 2

Behandlas i betänkandet
utsk. utsk. reserv,

anf. hemst. nr

s. p.

67 4 4

57 4

62 4

57 4

63 4

57 4

56 4

19 3

45 4

68 4

77 5 6

24 3

Föll 1976/77:13

B 3

Behandlas i betänkandet

1976/77:343 av herr Lindblad (fp), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om direktrekrytering av värnpliktiga också
till civilförsvaret samt även i övrigt åtgärder för att ”föryngra”
civilförsvaret.

1976/77:459 av herrar Söderqvist (vpk) och Måbrink (vpk), såvitt 53

gäller yrkandet 1 att riksdagen hos regeringen hemställer om
förslag att den militära fredssjukvården ställs under landstingens
huvudmannaskap.

1976/77:1064 av herr Fransson m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen ger 59

regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
målsättningen om en reglerad arbetstid för de värnpliktiga under
grundutbildningen.

1976/77:1065 av herr Korpås m. fl. (c), vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen understryker det angelägna i ett 62
snabbt resultat av den pågående utredningen om inflytande m. m.
inom vämpliktsutbildningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den genom tilläggsdi- 68
rektiv till nämnda utredning eller på annat sätt låter utarbeta förslag

att föreläggas en kommande riksdag om sådana regler för de
värnpliktigas ersättning att denna räcker även för en viss vistelse
utanför förläggningsorten under fritid.

1976/77:1066 av herrar Persson i Heden (c) och Magnusson i 64
Nennesholm (c), vari yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen
begära förslag innebärande att ensambrukare efter första militärutbildning
överförs till hemvärnet.

1976/77:1067 av herr Svensson i Kungälv (s), vari yrkas att 62
riksdagen beslutar att hemställa hos regeringen om utredning och
förslag i syfte att skapa möjligheter till en vidgad undervisning i
samhälls- och familjekunskap för värnpliktiga under deras första
tjänstgöring.

utsk.	utsk.	reserv.
anf.	hemst.	nr
s.	P-
84	6

Väckta med anledning av propositionen 1976177:74

1976/77:1452 av herrar Hagel (-) och Lövenborg (-), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla att garantier 5 1

10 Riksdagen 1976177. 10 sami. Nr 13

Föll 1976/77:13

erhålls från NATO och Warszawapakten i det syfte som avses i
motionen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om initiativ
till samnordiska överläggningar i syfte att proklamera Norden som
en kärnvapenfri zon.

1976/77:1453 av herrar Lövenborg (-) och Hagel (-), vari yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för en ny försvarsordning byggd på
neutralitetens och folkförsvarets principer,

2. att riksdagen i enlighet med punkten 1 begär att regeringen
skyndsamt utreder och lägger fram förslag för en sådan nyorientering,

3. att riksdagen uttalar att försvarskostnaderna under perioden
1977/78-1981/82 minskas med 50 procent,

4. att riksdagen uttalar sig för att produktionen av Viggen
avbryts och att planerade nya flygplanprojekt i form av A 20 och
B3LA inte kommer till utförande,

5. att riksdagen uttalar sig för att övergång till civil produktion
inom industrigrenar som drabbas av den nya försvarsinriktningen
förbereds.

1976/77:1485 av herr Aulin m. fl. (m, c, fp), vari yrkas att riksdagen
ger regeringen till känna att underhållsbesiktning av skyddsrum
även fortsättningsvis skall ske genom länsstyrelsernas försorg.

1976/77:1486 av herr Oskarson m. fl. (m), vari yrkas att riksdagen
ger regeringen till känna att biträdande försvarsdirektör också
fortsättningsvis skall finnas vid Stockholms, Göteborgs och Bohus
samt Malmöhus län.

1976/77:1504 av herr Palme m. fl. (s), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den svenska säkerhetspolitiken,

2. att riksdagen godkänner de gemensamma grunder för totalförsvarets
fortsatta utveckling som angetts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om olika
former av motstånd, däribland civilmotstånd,

4. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk försvarskommitté
med de uppgifter som angetts i motionen,

B 4

Behandlas i betänkandet
utsk. utsk. reserv,

anf. hemst. nr

s. p.

13 2

20 3

55 4

45 4 4

55 4

124 14

125 14

5,12 1,2 1,2

23 3 3

24 3 3

29 3

FöU 1976/77:13

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om deltagande från de anställdas organisationer i
kommande försvarsutredning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om långsiktsprogram för det ekonomiska försvaret,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uthållighet i förvarningssystemet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvalificerad utbildning för civilförsvarets
personal,

9. att riksdagen hos regeringen anhåller om att totalförsvarets
upplysningsnämnd får i uppdrag att utreda i motionen angiven
fråga om totalförsvaret i skolans läromedel,

10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning m. m. av i
motionen angivna frågor om datasystem i krig m. m.,

11. att riksdagen godkänner de riktlinjer för det militära försvarets
utveckling som angetts i motionen,

12. att riksdagen hos regeringen begär att arbetet inom beredningen
för utvärdering m. m. av framtida flygplansystem avbrytes,

13. att riksdagen - därest yrkandet under 12 avslås - hos
regeringen begär att beredningen för utvärdering m. m. av framtida
flygplansystem skall sammansättas enligt de grunder som anges i
motionen,

14. att riksdagen hos regeringen begär en studie av det militära
försvarets framtida underhållsbehov och en häremot svarande
verkstadskapacitet,

15. att riksdagen hos regeringen begär att försvarsmaktens
ledningsutredning får i uppdrag att lägga fram förslag om indragning
av staber m. m., i enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen beslutar fastställa utgiftsramen för det militära
försvaret för budgetåret 1977/78 till 10 110 744 000 kr., i prisläge
februari 1976,

17. att riksdagen avslår regeringens framställan om att
30 000 000 kr. anvisas för studier av attackflygsystem m. m.,

18. att riksdagen avslår regeringens hemställan om bemyndigande
att justera utgiftsramen för det militära försvaret för
budgetåret 1977/78 med den del av ökade kostnader för förmåner

B 5

Behandlas i betänkandet
utsk. utsk. reserv,

anf. hemst. nr

s. p.

29 3

102 9 7

26 3

85 6

28 3

27 3

42,55 4 4

46 4 4

54 4 4

53 4 4

68 4 4

76 5 5

69 4 4

FöU 1976/77:13

åt värnpliktiga vilka överstiger vad nettoprisindex ger,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändringar av bemyndiganderamar och
betalningsmedel för budgetåret 1977/78,

20. att riksdagen hos regeringen begär redovisning m. m. av
konsekvenserna av ökade bemyndigandeskulder och -kvoter,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medel för arbetsmarknadspolitisk! betingade
åtgärder,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sammansättningen och direktiven till utredningen
om formerna för de värnpliktigas medinflytande m. m.,

23. att riksdagen till Lagring för beredskapsändamål (V1II:I) för
budgetåret 1977/78 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag
med 10 000 000 kr. minskat investeringsanslag av 11 000 000 kr.,

24. att riksdagen till förrådsanläggningar (IX:8) för budgetåret
1977/78 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med
2 000 000 kr. minskat investeringsanslag av 33 000 000 kr.

1976/77:1520 av herr Lindblad (fp), vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag att skytteregementen
hänförs till delprogrammet Infanteribrigad m. m.,

2. att riksdagen hos regeringen uttalar att endast ett begränsat
antal av de utgående infanteribrigadema får behålla brigadens
organisation,

3. att riksdagen hos regeringen begär snar belysning av frågan
hur man skall kunna ge ökad uthållighet i försvarets luftbevakning,
i syfte att under längre tid kunna alarmera befolkningen då
skyddsrumsplatser bör intas,

4. att riksdagen hos regeringen begär ensning av tidsförhållanden
inom ekonomiskt försvar så att program för oljelagring får
samma perioder som andra insatser,

5. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att inför 1982
års försvarsbeslut ge väsentligt längre tid för försvarsdebatt mellan
eventuellt utredningsbetänkande och försvarsbeslut samt att regeringen
även i övrigt söker underlätta belysning av viktiga avvägningsfrågor
inom totalförsvaret.

B 6

Behandlas i betänkandet
utsk. utsk. reserv,

anf. hemst. nr

s. p.

70 4 4

69 4

60 4

112 11 8

42 4

26 3

100 9

29 3

FöU 1976/77:13

1976/77:1521 av fru Theorin (s) och fröken Öhrsvik (s), vari
yrkas

i första hand att riksdagen beslutar

1. att avslå propositionen 1976/77:74,

2. att förlänga gällande försvarsbeslut ett år för budgetåret 1977/
78, i avsikt att låta riksdagen i ett sammanhang bedöma försvarsutvecklingen
inklusive flygplanutvecklingen,

3. att hos regeringen begära att försvarsutredningens betänkanden
1976:5 och 1977:1 sänds ut på remiss till organisationer och
myndigheter;

i andra hand -därest yrkandena under punkterna 1-3 ej bifalls-att
riksdagen

1. underkänner förslaget till riktlinjer för det militära försvarets
fortsatta utveckling,

2. godkänner de riktlinjer för det militära försvaret som angetts i
motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om säkerhetspolitikens mål och metoder,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om

a) att storinvasion som planeringsmodell skall utgå,

b) att vidareutveckling av JA 37 - flygplan A 20 - ej genomförs,

c) att beredningen om utvärdering av framtida flygplansystem
(B3LA) avbryts,

d) att inhemsk tyngre avancerad robotutveckling ej förbereds,

5. förbudgetåret 1977/78 fastställer utgiftsramen för det militära
försvaret till 9 863 181 295 kr. i prisläge februari 1976, dvs. en
förlängning av gällande beslut.

1976/77:1522 av fru Theorin (s) och fröken Öhrsvik (s), vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en säkerhetspolitisk
utredning - ej underordnad försvarsdepartementet -med förändrad studiemetodik och planeringsunderlag enligt vad
som anförs i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kommande utredningar om säkerhetspolitiken sänds på remiss till
myndigheter och organisationer,

B 7

Behandlas i betänkandet
utsk. utsk. reserv,

anf. hemst. nr

s. p.

12 2

21 3

46 4 4

46 4

12 2

46 4

46 4 4

50 4

68 4

13 2

29 3

FöU 1976/77:13

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
större delen av underlaget (angreppsfall m. m.) avhemligas i avsikt
att få en öppnare och mer initierad försvarsdebatt.

1976/77:1523 av herr Wemer m. fl. (vpk), vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1976/77:74 om
inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta
utveckling,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om att en nedrustningsutredning
tillsättes med i motionen angivna målsättningar,

3. att riksdagen beslutar om nedskärningar av det militära
försvaret under programplaneperioden 1977/78-1981/82, enligt i
motionen angivna riktlinjer.

B 8

Behandlas i betänkandet
utsk. utsk. reserv,

anf. hemst. nr

s. p.

29 3

20 3

43,46 4

FöU 1976/77:13

B 9

Bilaga 2

Utrikesutskottets yttrande 1976/77:3 y

Till försvarsutskottet

Genom beslut den 15 mars 1977 har försvarsutskottet hemställt att utrikesutskottet
avger yttrande över propositionen 1976/77:74 om inriktningen
av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling, såvitt avser
dess säkerhetspolitiska avsnitt, jämte i anslutning därtill väckta motioner
eller motionsyrkanden.

Propositionen (s. 4-8; bil. 1 s. 9-41)

Inriktningen av den svenska säkerhetspolitiken behandlas i propositionen
dels i ett inledande anförande av statsministern, dels i den på försvarsministerns
föredragning framlagda del av propositionen (bilaga 1) som rör
inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling.

Huvuddragen av säkerhetspolitiken anges i statsministerns avsnitt. Denne
erinrar om det överväldigande stöd för säkerhetspolitikens grundprinciper
som finns i folkmeningen och om det av 1968 års riksdag definierade målet
för vår säkerhetspolitik. Detta mål skall alltjämt gälla. För detta syfte byggs
vår säkerhetspolitik upp genom en samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken,
vår politik i internationella nedrustningsfrågor, handelspolitiken
och biståndspolitiken.

Vårt lands möjligheter att även i framtiden stå utanför krig och allvarliga
konflikter med bibehållen frihet och självständighet främjas bäst genom
neutralitetspolitiken. Denna är inte internationellt garanterad eller fastslagen
i traktat. Sverige har själv valt och utformat sin säkerhetspolitiska linje.
Dennas trovärdighet är således inte avhängig av internationella garantier.

En väsentlig förutsättning för neutralitetspolitiken är att omvärlden har
förtroende för vår vilja och respekt för vår förmåga att orubbligt hålla fast
vid den valda linjen. Vår politik måste därför föras med konsekvens och
fasthet.

Sådana internationella bindningar - utrikespolitiska, ekonomiska eller
andra - vilka gör möjligheten att iaktta neutralitet i krig illusorisk kan inte
accepteras. Vi måste i vår säkerhetspolitik uppmärksamma riskerna för beroendeförhållanden
som kan utnyttjas för att av oss kräva politiska och
militära fördelar.

Sverige eftersträvar att skapa ökad respekt för varje nations frihet och
självbestämmanderätt. Vi verkar även för social och ekonomisk rättvisa,

FöU 1976/77:13

BIO

politisk avspänning, militär nedrustning samt omfattande och förtroendefullt
samarbete över gränserna.

I Sverige har sedan gammalt funnits ett starkt stöd för tankarna på en
internationell freds- och rättsordning. Sverige kommer även i fortsättningen
att på allt sätt sträva efter att stärka Förenta nationerna i organisationens
arbete att söka förebygga och lösa internationella konflikter.

Mellan stormaktsblocken präglas utvecklingen av strävanden till fortsatt
politisk avspänning. Dessa strävanden bygger bl. a. på viljan att undvika
vaije utveckling som kan leda till kärnvapenkrig. Samtidigt bedöms motsättningarna
mellan supermakterna komma att bestå under överskådlig tid.
De båda militärblocken håller stora och insatsberedda styrkor i Europa. Denna
höga rustningsnivå bedöms bli bestående under överblickbar tid. Den
svenska neutralitetspolitiken måste därför för att förbli trovärdig alltjämt
stödjas av ett starkt och allsidigt sammansatt totalförsvar. Sveriges engagemang
i det internationella fredsarbetet står inte i motsatsförhållande till
strävandena att stödja den svenska alliansfria politiken genom ett allsidigt
sammansatt totalförsvar.

Vårt totalförsvar bör även i fortsättningen utformas så att det vid kriser
och konflikter i Europa mellan stormaktsblocken har sådan styrka, sammansättning
och beredskap att hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige
inte av någon kan bedömas vara lönsamt. Det militära försvaret måste dessutom
vara så utformat att dess uteslutande defensiva syfte klart framgår.
Förberedelser för och övervägande om militär samverkan med andra stater
är helt uteslutna. Anskaffning av för försvaret väsentlig materiel får inte
försätta Sverige i en beroendeställning till andra länder av sådan art att
denna kan utnyttjas för påtryckningar.

Vårt totalförsvar har en väsentlig roll redan i fred. Utvecklingen i norra
Europa har under de senaste decennierna präglats av stabilitet och samarbete.
Sveriges utrikes- och försvarspolitik har starkt bidragit till den säkerhetspolitiskt
stabila situation som råder i Norden. Väsentliga försvagningar av
det svenska försvarets styrka i förhållande till omvärlden kan rubba stabiliteten
och balansen i Nordeuropa. En fast och konsekvent svensk utrikesoch
försvarspolitik främjar freden och stabiliteten i norra Europa. Det torde
även ligga i andra länders intresse att denna politik fullföljs.

Dessa av statsministern framförda teser vidareutvecklas av försvarsministern
i bilaga 1 till propositionen. Därvid refereras och kommenteras även
de båda betänkanden (SOU 1976:5 och SOU 1977:1) som legat till grund
för den nu aktuella propositionen.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat

dels motionen 1976/77:1452 av herrar Hagel och Lövenborg (-), vari föreslås -

FöU 1976/77:13

Bil

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla att garantier erhålls
från NATO och Warszawapakten i det syfte som avses i motionen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om initiativ till samnordiska
överläggningar i syfte att proklamera Norden som en kärnvapenfri
zon,

dels motionen 1976/77:1504 av herr Palme m. fl. (s), såvitt avser yrkandet
1, nämligen

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den svenska säkerhetspolitiken,

dels motionen 1976/77:1521 av fru Theorin (s) och fröken Öhrsvik (s),
såvitt avser dess andrahandsyrkande 3, nämligen

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen om säkerhetspolitikens mål och metoder,

dels följdmotionen 1976/77:1522 av fru Theorin (s) och fröken Öhrsvik
(s), vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en säkerhetspolitisk
utredning - ej underordnad försvarsdepartementet - med förändrad studiemetodik
och planeringsunderlag enligt vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommande
utredningar om säkerhetspolitiken sänds på remiss till myndigheter och
organisationer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att större delen
av underlaget (angreppsfall m. m.) avhemligas i avsikt att få en öppnare
och mer initierad försvarsdebatt

I motionen 1504 framhålls att den svenska säkerhetspolitiken bör ha samma
inriktning som tidigare. Viljan att medverka till avspänning och nedrustning,
till social och ekonomisk utjämning mellan folken bör därvid vara
vägledande. Motionärerna menar att regeringen till namnet ansluter sig till
försvarsutredningens första betänkandes förslag om säkerhetspolitikens inriktning
men i praktiken gör sådana avvikelser att man kan tala om en
annan värdering och avvägning av säkerhetspolitikens olika instrument.
Enligt motionärernas mening tilldelas därvid det militära försvaret en alltför
dominerande roll.

1 motionen ges en översikt av den föregående regeringens strävanden
att främja internationell avspänning och nedrustning och dess stöd av uländernas
krav på förändringar i den internationella ekonomin. Biståndspolitiken
betecknas som en viktig del av den svenska säkerhetspolitiken,
likaså arbetet på att undanröja konfliktorsaker och krigsrisker samt de aktiva
svenska bidragen till de internationella nedrustningsansträngningarna och
hindrandet av kärnvapenspridningen.

Motionärerna konstaterar å ena sidan att den nuvarande regeringen synes
förklara sig vara beredd att fortsätta denna politik men framhåller å andra

FöU 1976/77:13

sidan att en sådan politik, som måste drivas i samverkan med bl. a. stater
från den tredje världen, för att vara trovärdig måste förenas med medvetna
ansträngningar att hålla våra egna försvarskostnader under kontroll. De ser
därför med djup oro på den kostnadshöjning för det militära försvaret som
nu föreslås i propositionen och anser att denna höjning inte kan motiveras
med säkerhetspolitiska skäl.

Enligt motionen bör den av riksdagen år 1968 godkända och år 1972
bekräftade inriktningen av säkerhetspolitiken ligga fast. För att nå de säkerhetspolitiska
målen behövs fortfarande ett efter våra förhållanden starkt
och balanserat totalförsvar, heter det.

Motionärerna framhåller vidare att den nuvarande regeringen i den nu
framlagda försvarspropositionen vill ge intryck av att den avser fullfölja
den föregående regeringens säkerhetspolitik, bl. a. genom att ansluta sig
till vad försvarsutredningen förordat i sitt första betänkande, men att man
i åtskilliga och väsentliga avseenden gör avvikelser från den tidigare förda
politiken och från utredningens förslag eller utelämnar väsentliga delar av
dess synpunkter. Särskilt framträdande är detta i fråga om avsnitten om
avspänning och nedrustning samt om utvecklingsländerna, hävdar motionärerna,
som gör gällande att föredragande statsrådet valt att inte behandla
utredningens uppfattning om behovet av ökade insatser för att motverka
eller häva underutvecklingen och vad utredningen anfört om Sveriges intresse
att bidra till en annan och rättvisare ekonomisk ordning. Det sägs
vidare att föredraganden inte tagit upp utredningens resonemang om de
multinationella företagens roll i denna utveckling och kopplat bort utredningens
konstaterande av sambandet mellan önskemålen om nedrustning
och strävandena för en ny ekonomisk världsordning. Motionärerna påpekar
även att något uttalande om svensk beredvilja att delta i en internationell
nedrustning inte görs i propositionen och att regeringen över huvud taget
undvikit att konkret behandla vårt lands fortsatta agerande i nedrustningssammanhang,
trots att man bejakat försvarsutredningens uttalande om nedrustningspolitiken
som en del av den samlade säkerhetspolitiken.

Också i motionen 1521 erinras om försvarsutredningens fastställande av
bl. a. sambandet mellan önskemålen om nedrustning och strävandena att
skapa en ny ekonomisk världsordning och Sveriges utlovade stöd härför.
Motionärerna konstaterar att försvarsministern i allt väsentligt ansluter sig
till utredningens förslag till inriktning av säkerhetspolitiken. De beklagar
emellertid att varken utredningens majoritet eller försvarspropositionen tagit
konsekvenserna av sin säkerhetspolitiska analys och låtit den få genomslag
på de avvägningar och inriktningar som framförs. Motionärerna menar att
den säkerhetspolitiska analys som gjorts med tonvikt på orsakerna till konflikter,
kriser och krig borde läggas till grund för satsningen på olika säkerhetspolitiska
instrument och att detta i sin tur borde leda till en begynnande
omfördelning av resurserna från totalförsvaret till övriga säkerhetspolitiska
instrument.

FöU 1976/77:13

1974 års förs v ar sm recin ing

Till grund för förevarande proposition 1976/77:74 om inriktningen av
säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling ligger två betänkanden
från 1974 års försvarsutredning. Det första av dessa (SOU 1976:5),
benämnt Säkerhetspolitik och totalförsvar, framlades i februari förra året.
Det andra (SOU 1977:1), benämnt Totalförsvaret 1977-82, framlades i januari
i år.

Den säkerhetspolitiska diskussionen var koncentrerad till det första av
dessa betänkanden och därinom speciellt till kapitlen 5 (Den internationella
utvecklingen), 7 (Tänkbara hot mot Sveriges säkerhet och åtgärder för att
möta dessa) samt 8 (Riktlinjer för den svenska säkerhetspolitiken). Av de
spörsmål som särskilt framhålls i motionerna 1504 och 1521 behandlas frågan
om en ny ekonomisk världsordning i alla de tre nämnda kapitlen, nedrustningsfrågan
i kapitlen 5 och 8, frågan om sambandet mellan nedrustning
och den nya ekonomiska världsordningen i kapitel 8 och frågan om de
multinationella företagens roll i kapitel 5. -1 det senare betänkandet refereras
inledningsvis kortfattat de i det första betänkandet angivna riktlinjerna för
den svenska säkerhetspolitiken, medan betänkandet i övrigt - såsom även
dess namn anger - koncentrerar sig till frågorna om totalförsvarets fortsatta
utveckling.

Utskottet

Två av de motioner varom här är fråga, nämligen motionerna 1504 och
1521, innehåller yrkanden som jämte sina i motionstexten angivna motiveringar
ifrågasätter allsidigheten hos den framställning av säkerhetspolitikens
inriktning som getts i propositionen, den avvägning som där gjorts mellan
olika säkerhetspolitiska instrument och de slutsatser som därav dragits för
det militära försvarets del. I motionerna har bl. a. gjorts gällande att avvikelser
gjorts i propositionen från den tidigare förda säkerhetspolitiken och
från utredningens förslag eller att väsentliga delar av utredningens synpunkter
utelämnats i propositionen. Särskilt har pekats på avsnitten om
avspänning och nedrustning, behovet av ökade insatser för att motverka
eller häva underutvecklingen i u-länderna och vårt lands intresse av bidrag
till en ny ekonomisk världsordning, sambandet mellan nedrustning och
strävandena mot en ny sådan ordning, de multinationella företagens roll
och vårt lands fortsatta agerande i nedrustningssammanhang.

Utskottet konstaterar att det i statsministerns anförande i propositionens
inledande del hänvisas till det överväldigande stöd i folkmeningen som
finns för säkerhetspolitikens grundprinciper. Där fastslås vidare att det mål
för vår säkerhetspolitik som uppställdes av 1968 års riksdag alltjämt skall
gälla och att vår säkerhetspolitik för detta syfte byggs upp genom en samverkan
mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella
nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken. Där understryks

F6U 1976/77:13

bl. a. att Sverige verkar för social och ekonomisk rättvisa, politisk avspänning,
militär nedrustning samt omfattande och förtroendefullt samarbete
över gränserna. En värld i varaktig fred kan endast förverkligas om dessa
strävanden förblir starka. Sverige kommer även i fortsättningen att på allt
sätt sträva efter att stärka Förenta nationerna i organisationens arbete att
söka förebygga och lösa internationella konflikter, framhåller statsministern.

I propositionens bilaga 1 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets
fortsatta utveckling såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde
ger föredragande statsrådet i bilagans avsnitt 2 (Den svenska
säkerhetspolitiken) sin anslutning i allt väsentligt till vad 1974 års försvarsutredning
anfört om inriktningen av den svenska säkerhetspolitiken.

Försvarsministern instämmer i försvarsutredningens uttalande att Sverige
i ökad utsträckning bör medverka till att påverka den internationella utvecklingen
i riktning mot ökad allmän säkerhet och erinrar i likhet med
statsministern om vårt lands arbete för social och ekonomisk rättvisa, politisk
avspänning, militär nedrustning samt omfattande och förtroendefullt samarbete
över gränserna. I fråga om rustningskontroll och ömsesidiga styrkereduktioner
i vår världsdel framhåller föredraganden att fortsatta energiska
insatser är nödvändiga. Statsrådet säger sig dela försvarsutredningens uppfattning
att det torde vara föga sannolikt att strävandena efter rustningsbegränsning
och nedrustning under nu överskådlig tid kommer att leda
till avgörande resultat. Inom möjligheternas ram ligger dock global rustningsbegränsning
beträffande kärnvapen och biologiska och kemiska stridsmedel.
Även begränsade framgångar vad gäller rustningskontroll kan enligt
föredraganden leda till en förstärkning av FN:s ställning och möjligheter
att bilägga internationella tvister. I propositionen erinras vidare om den
pådrivande roll som Sverige alltsedan tillkomsten av nedrustningskonferensen
i Genéve år 1962 spelat och om Sveriges aktiva medverkan till beslutet
att anordna en extra generalförsamling i FN nästa år som helt ägnas åt
nedrustningsfrågorna.

I propositionen erinras också om den fortsatt allvarliga situationen i flertalet
utvecklingsländer, de samlade biståndsinsatsernas otillräcklighet och
kraven påen ny ekonomisk världsordning. I likhet med försvarsutredningen
konstaterar föredraganden att den nuvarande situationen, om den inte ändras,
kan få allvarliga konsekvenser i ett längre tidsperspektiv och ge upphov
till konflikter mellan såväl industri- och utvecklingsländer som mellan utvecklingsländerna.

Utskottet finner sålunda att huvuddelen av de problemställningar som
motionärerna i detta sammanhang särskilt berört också tas upp i propositionen,
låt vara i relativt knapphändiga ordalag. Inte heller den proposition
som legat till grund för säkerhetspolitikens och totalförsvarets inriktning
under den senaste femårsperioden (prop. 1972:75) innehöll dock några mera
utförliga redogörelser eller konkreta förslag beträffande exempelvis Sveriges
fortsatta agerande i nedrustningssammanhang eller i fråga om bistånds- eller

FöU 1976/77:13

handelspolitiken. På motsvarande sätt kan konstateras att både den förra
och den nu aktuella försvarsutredningen i sådana specialfrågor i huvudsak
begränsat sig till redogörelser för den svenska politiken på respektive områden
och i stort sett avstått från att framföra egna och konkreta förslag.
Sådana konkreta förslag och närmare riktlinjer för det svenska agerandet
i internationella förhandlingar har sin givna plats i andra sammanhang och
kommer fram bl. a. i anslutning till regeringens årliga budgetförslag beträffande
det internationella utvecklingssamarbetet och fortlöpande i samband
med nedrustningsdelegationens arbete.

Utskottet utgår från att det som sägs i den nu aktuella propositionen
om svenska insatser för att främja internationell avspänning, nedrustning
och en ny ekonomisk världsordning innebär att hittillsvarande strävanden
från vårt lands sida att spela en aktiv och konstruktiv roll också i fortsättningen
kommer att upprätthållas.

I motionen 1504 har även påtalats att det i propositionen inte görs något
uttalande om svensk beredvillighet att delta i en internationell nedrustning.
Från svensk sida har vid olika tillfällen framhållits att vårt land inte isolerat
kan gå in för nedrustning men att det å andra sidan självfallet skulle delta
i en allmänt överenskommen nedrustning. I 1974 års försvarsutredning
konstateras dock att det är föga sannolikt att rustningskontrollsträvandena
under nu överskådlig tid kommer att leda till någon avgörande nedrustning.

Utskottet har nyligen i annat sammanhang (UU 1976/77:16) haft anledning
yttra sig över vissa frågor med anknytning till nedrustnings- och
rustningsbegränsningsproblemen liksom Sveriges roll därvidlag. Utskottet
uttalade därvid bl. a. att självfallet bör Sverige inte släppa av på ambitionerna
att också i fortsättningen spela en aktiv och ledande roll i det internationella
nedrustningsarbetet. Utskottet erinrade vidare om den framträdande och
pådrivande roll som Sverige och svenska förhandlare länge spelat vid FN:s
nedrustningsförhandlingar och -debatter samt att detta har ett starkt stöd
i Sveriges riksdag.

Utskottet kommer i dagarna att avge ett betänkande (UU 1976/77:17)
om Sveriges medverkan i det internationella utvecklingssamarbetet. Där
berörs även det svenska stödet av strävandena att förverkliga en ny ekonomisk
världsordning och den solidaritetspolitik både på hemmaplan och
gentemot de fattiga länderna som u-landspolitiken förutsätter.

Utskottet har vidare tagit fasta på de uttalanden om Sveriges medverkan
i nedrustningsarbetet och i arbetet på att främja en ny ekonomisk världsordning
som gjordes av utrikesminister Karin Söder i riksdagens utrikespolitiska
debatt den 30 mars i år.

Utrikesministern talade därvid bl. a. om de svenska förberedelserna för
FN:s särskilda generalförsamlingssession om nedrustning, som skall hållas
nästa år, och om ett av huvudämnena vid denna session, nämligen sambandet
mellan nedrustning och utveckling. Regeringen kommer med kraft
att driva nedrustningsfrågorna vidare, yttrade fru Söder.

FöU 1976/77:13 B 16

Utrikesministern betecknade det vidare som en trängande nödvändighet
att omfattande resurser överfors från de rika länderna till de fattiga för
utvecklingsändamål. Hon underströk att det behövs konkreta i-landsåtaganden
för att de internationella överläggningar som behandlar de olika
kraven på en ändring av den ekonomiska världsordningen skall föra till
meningsfulla resultat. Hon erinrade därvid om att Sverige lagt fram konkreta
förhandlingsförslag på en rad områden och också framgent kommer att verka
för att överbrygga skiljaktiga positioner mellan u- och i-länder.

Utrikesministern uppehöll sig i samma anförande även vid den svenska
neutralitets- och säkerhetspolitiken och vid Sveriges uppenbara intresse av
att avspänningspolitiken i världen fortsätter. Regeringen avser att fast och
följdriktigt fullfölja vår allmänt omfattade utrikespolitiska huvudlinje, betonade
utrikesminister Söder.

I sitt anförande vid Nordiska rådets session i Helsingfors den 1 april
i år gjorde statsminister Fälldin uttalanden om den svenska avspännings-,
neutralitets-, nedrustnings- och biståndspolitiken av samma innebörd som
de nyss återgivna uttalandena av utrikesministern.

1 motionen 1504 påtalas även att försvarsutredningens resonemang om
de multinationella företagens roll inte tagits upp i försvarspropositionen.
De multinationella företagens framväxt och fortsatta utveckling berörs i
den internationella översikten i det första utredningsbetänkandets kapitel

5. Det pekas där bl. a. på de möjligheter dessa företag har att påverka såväl
moderländernas som värdländernas utrikes- och inrikespolitik och på de
potentiella konfliktrisker deras verksamhet kan innebära. Dessa frågeställningar
bör enligt utredningens mening uppmärksammas.

I regeringens deklaration om handels- och valutapolitiken vid utrikesdebatten
i riksdagen den 30 mars erinrades om den överenskommelse om
internationella investeringar och multinationella företag som träffades vid
OECD:s ministermöte i juni förra året. Det viktigaste beslutet avsåg en
uppförandekod för de multinationella företagen. Arbetet med att övervaka
tillämpningen av koden har nu börjat i OECD. Inom ramen för FN har
man börjat utarbeta en världsvid uppförandekod för de multinationella företagens
verksamhet. Sverige deltar aktivt i detta arbete.

Mot denna bakgrund utgår utskottet ifrån att även de av försvarsutredningen
omnämnda potentiella riskerna för konflikter föranledda av de multinationella
företagens verksamhet på vederbörligt sätt uppmärksammas av
regeringen.

Det anförda ger vid handen att, oavsett att skiljaktiga meningar har framkommit
om lämplig kostnadsnivå för totalförsvaret under den framförliggande
femårsperioden, det föreligger en bred och grundläggande uppslutning
i vårt land kring säkerhetspolitikens allmänna inriktning liksom om dess
mål och medel. Huvuddragen av den svenska säkerhetspolitiken har av
regering och riksdag angetts på likartat sätt under årtionden och utmärks
sålunda av en höggradig kontinuitet. Fastheten hos och enigheten kring

Föl) 1976/77:13

utrikespolitiken är av oskattbart värde och bör på allt sätt omhuldas.

Med vad utskottet ovan anfört torde ifrågavarande yrkanden i motionerna
1504 och 1521 få anses besvarade.

Med de preciseringar som ovan angetts tillstyrker utskottet den inriktning
av säkerhetspolitiken som angetts i propositionen.

I motionen 1522 föreslås bl. a. att riksdagen hos regeringen begär att en
säkerhetspolitisk utredning tillsätts, som inte är underordnad försvarsdepartementet
och som använder sig av annorlunda studiemetodik och planeringsunderlag.
Till grund för yrkandet anför motionärerna i den bakomliggande
motionen 1521 att en sådan framtida utredning av naturliga skäl
inte kan läggas under ett specialiserat fackdepartement, då avsikten bör
vara att söka åstadkomma en jämbördig avvägning mellan de olika säkerhetspolitiska
instrumenten - utrikes-, handels-, bistånds-, nedrustnings-,
freds- och försvarspolitiken - och att integrera dessa och ge politikerna reell
styrning över säkerhetspolitikens inkl. totalförsvarets utformning. Samma
motionärer föreslår vidare att kommande säkerhetspolitiska utredningar
sänds på remiss till myndigheter och organisationer och att större delen av
underlaget för de politiska ställningstagandena angående försvarets utformning
(angreppsfall m. m.) för framtiden avhemligas. (Också i motionen 1504
förordas ett remissförfarande, närmast med avseende på totalförsvarets planering.
)

Utskottet anser att den utredningsordning som tillämpats inför de senast
aktuella femårsbesluten om totalförsvarets utformning m. m. och som tillkommit
under medverkan av de fyra större riksdagspartierna på det hela
taget har fungerat tillfredsställande och gett riksdagen erforderlig insyn
i den långsiktiga försvarsplaneringen. Utskottet vill i och för sig inte avvisa
tanken att nya metoder prövas eller att det allmänt säkerhetspolitiska inslaget
i kommande utredningar ytterligare förstärks. Likväl bör hållas i minnet
att huvudsyftet med försvarsutredningarna varit att komma fram till gemensamma
bedömningar om lämplig styrka och utformning hos totalförsvarets
olika element och att övriga säkerhetspolitiska bedömningar liksom
angivandet av viljeinriktning i olika utrikespolitiska avseenden därvid främst
tjänat som utgångspunkter eller bakgrund för en bestämning av försvarspolitiken
och totalförsvarets närmare utformning.

Utskottet vill heller inte utesluta möjligheten att någon typ av remissförfarande,
som inte nödvändigtvis behöver omfatta utredningsmaterialet
i dess helhet, prövas. Utskottet har noterat att förorden för ett sådant förfarande,
som förekommer både i motionsparet 1521/1522 och i motionen
1504, är motiverade av en önskan att stimulera och bredda den allmänna
debatten om och det folkliga engagemanget i säkerhetspolitiken och försvarsfrågorna.
Det torde dock få ankomma på regeringen att i första hand
pröva lämpligheten och genomförbarheten helt eller delvis hos dessa förslag.

Detsamma gäller yrkandet om ett ytterligare avhemligande av sådant
studieunderlag som alltjämt är underkastat sekretess. Utskottet har sig be -

FöU 1976/77:13

kant att utvecklingen under senare år gått i riktning mot en allt större
öppenhet i dessa frågor men är också medvetet om att bl. a. hänsyn till
främmande makter sätter vissa gränser som inte kan förbises.

Med det anförda torde yrkandena i motionen 1522 få anses besvarade.

Innebörden av det ena av yrkandena i motionen 1452 är att riksdagen
skall begära att regeringen söker utverka garantierfrån de båda militärblocken
NATO och Warszawapakten varigenom de förpliktar sig att avstå från varje
försök att nu eller i framtiden kränka Sveriges neutralitet eller självständighet
och förbinder sig att gentemot Sverige inte använda våld eller hot om våld.

1974 års försvarsutredning har i denna fråga uttalat följande.

Neutraliteten i krig, liksom alliansfriheten i fred, är inte internationellt
garanterad eller traktatbunden. Sverige har själv valt sin neutrala linje. Detta
medför att trovärdigheten inte är avhängig av internationella garantier utan
vilar på den politik som Sverige för och de försvarsåtgärder som vi redan
i fred vidtar.

En väsentlig förutsättning för denna politik är att omvärlden har förtroende
för vår vilja och respekt för vår förmåga att orubbligt hålla fast vid den
valda utrikespolitiska linjen. För att denna avsikt skall bli klart förstådd
och respekterad krävs att politiken inte görs beroende av tillfälliga faktorer
utan förs med konsekvens och fasthet.

I årets försvarsproposition återkommer dessa uttalanden i såväl statsministerns
som försvarsministerns anföranden.

Utskottet erinrar om att Sverige för sin del avvisat tanken att skriva
in neutraliteten i något internationellt avtal och därigenom råka i ett slags
beroendeförhållande till militära allianser eiler stormakter.

Riksdagen avslog år 1956 en motion med yrkanden om dels en svensk
neutralitetsförsäkran, dels förhandlingar med stormakter och grannländer
om garantier för den svenska neutraliteten. Utrikesutskottet anförde i detta
sammanhang i sitt utlåtande nr 3 år 1956 bl. a. följande.

Deras (dvs. motionärernas) aktionsplan kan icke vara avsedd att utgöra
ett stöd åt den utrikespolitiska riktlinje de svenska statsmakterna fullfölja.
Ty vad de förorda innebär en omläggning av nu tillämpade grundprinciper
för svensk utrikespolitik.

Ingen tvekan råder, vare sig inom eller utom landet, om de svenska
statsmakternas föresats att fasthålla vid deras självvalda politik att icke
genom anslutning till något av stormaktsblocken förminska möjligheten
för vårt land att icke indragas i en eventuell stormaktskonflikt. Denna politik
är på alla håll väl känd. Den har rönt växande förståelse och respekt.

Deras förslag innefattar en permanent bindning av svensk utrikespolitik
för varje tänkbart läge i en oförutsebar framtid och därtill att ställa denna
bindning under garanti av ett antal främmande makter.

En omläggning av denna art av vår utrikespolitik finnér utskottet icke
vare sig påkallad av nu rådande läge eller innebära ett ändamålsenligt tillgodoseende
för framtiden av svenska intressen. En dylik omläggning bör
av riksdagen avböjas med uttryckligt vidhållande av de grundsatser för

FöU 1976/77:13

svensk utrikespolitik som regering och riksdag, med stark förankring inom
svensk folkmening, anslutit sig till och som de utan vacklan böra fullfölja.

Utskottet anser att dessa uttalanden från år 1956 alltjämt har full giltighet.
Såsom framhålls i propositionen och som även understrukits i samband
med tidigare utredningar och riksdagsbeslut om säkerhetspolitikens och totalförsvarets
inriktning, främjas vårt lands möjligheter att med bibehållen
frihet och självständighet kunna stå utanför krig och allvarligare konflikter
även i framtiden bäst genom den alliansfria politiken som är inriktad på
att möjliggöra neutralitet i ett framtida krig.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund för sin del det nu aktuella yrkandet
i motionen 1452.

I ett andra yrkande i samma motion 1452 föreslås att riksdagen hos regeringen
anhåller om initiativ till samnordiska överläggningar i syfte att
proklamera Norden som kärnvapenfri zon.

Tanken på en kärnvapenfri zon i Norden går närmast tillbaka på ett initiativ
från år 1963 av Finlands president vars förslag härom allmänt går under
beteckningen Kekkonen-planen. En likartad idé hade fem år tidigare lanserats
av dåvarande sovjetiske premiärministern Bulganin. Förslagen i denna
riktning har fortlöpande dryftats både i den allmänna säkerhetsdebatten
och vid återkommande tillfällen de nordiska regeringarna emellan. Olika
uppfattningar om planens ändamålsenlighet har därvid framkommit i de
närmast berörda länderna.

Riksdagen avslog år 1964, på grundval av utrikesutskottets utlåtande nr
2 samma år, en motion med yrkande av likartad innebörd. Detta skedde
under hänvisning bl. a. till det svar som den svenska regeringen år 1962
hade avgett på en rundfråga från FN och där regeringen angett vissa förutsättningar
för svenskt deltagande i en kärnvapenfri zon. En sådan zon
borde enligt det svenska svaret vara av största möjliga utsträckning och
omfatta stater i Mellaneuropa och Nordeuropa som icke har egna kärnvapen.
Ett väsentligt villkor angavs vara att kärnvapenmakterna å sin sida överenskom
om ett stopp för alla kärnvapenprov. Man borde vidare ha rätt
att förvänta sig en medverkan från kärnvapenmakternas sida, vilka borde
förklara sig respektera de avtal som kunde ingås och avstå från alla åtgärder
som stod i strid därmed. I utlåtandet erinrades vidare om att icke heller
de övriga nordiska länderna utan acceptabel kompensation var beredda att
traktatfästa eller i annan form för bindning för viss framtid stadfästa den
i Norden rådande frånvaron av kärnvapen. Utskottet konstaterade att arrangemang
med en kärnvapenfri zon uppenbarligen förutsatte vissa förpliktelser
från kärnvapenmakters sida och att frågan om en sådan zon i
Norden därigenom finge en internationell prägel som gick utöver det nordiska
samarbetet. Enligt utskottets mening låg problemet på det internationella
planet, såsom ingående i det arbete som avser rustningsbegränsningar.

11 Riksdagen 1976/77. 10 sami. Nr 13

FöU 1976/77:13

De allmänna förutsättningarna för realiserandet av tanken på en kärnvapenfri
zon i vårt närområde torde också i dag kunna bedömas på likartat
sätt.

Först skall konstateras att inget av de nordiska länderna vare sig besitter
egna kärnvapen eller har sådana vapen stationerade på sitt territorium. Alla
de nordiska länderna är vidare anslutna till 1968 års internationella avtal
om förhindrande av kärnvapenspridning (NPT). De facto utgör sålunda de
nordiska länderna tillsammans ett slags kärnvapenfri zon. Däremot föreligger
inget speciellt avtal härom. Meningarna om fördelarna med en traktatmässig
reglering av detta förhållande är alltjämt delade bland de berörda länderna.

Sverige har en positiv inställning till den allmänna idén om kärnvapenfria
zoner. Under lämpliga betingelser kan de utgöra ett viktigt bidrag till att
öka förtroendet mellan staterna och motverka kärnvapenspridning. Den
svenska regeringen var bland de första att förespråka upprättandet av en
kärnvapenfri zon i Europa, omfattande ett större område än enbart Norden.
Sverige har i FN gett sitt stöd åt flera förslag om upprättande av kärnvapenfria
zoner i olika delar av världen. Vid den europeiska säkerhetskonferensen
(ESK) har Sverige uttalat att tidigare framlagda förslag om rustningsreglering
i Europa, däribland förslag om upprättande av kärnvapenfria zoner, vore
värda att på nytt studeras under hänsynstagande till den utveckling som
ägt rum sedan de framlades. Från svensk sida har därvid också betonats
att de berörda stormakternas villighet att delta i projekten utgör en särskilt
viktig faktor.

En huvudförutsättning för upprättandet av en kärnvapenfri zon är givetvis
att alla stater som avses omfattas av zonen är överens om att inleda förhandlingar
härom. Denna förutsättning har hittills inte förelegat beträffande
förslaget om en sådan zon i Norden. En annan förutsättning är att stater
som besitter kärnvapen är beredda att å sin sida göra vissa utfästelser och
åtaganden. Som neutral stat i händelse av konflikt välkomnar Sverige i
detta sammanhang s. k. negativa säkerhetsgarantier, dvs. att kärnvapenmakter
förbinder sig att inte utnyttja sina kärnvapen mot mål inom en
dylik kärnvapenfri zon. Detta aktualiserar i sin tur även frågan om en zons
avgränsning och om upprättandet av säkerhetsområden utanför zonen som
är fria från taktiska kärnvapen eller medeldi stansrobotar, vilka kan sättas
in mot mål inom zonen i fråga.

Frågan om en kärnvapenfri zon i Norden torde därför inte kunna betraktas
isolerat från den militärpolitiska situationen i Europa i övrigt. Den har därmed
också ett samband ej blott med de allmänna nedrustningsförhandlingarna
inom FN:s ram utan även med samtalen mellan Sovjetunionen
och USA om begränsning av de strategiska vapnen, de s. k. SALT-förhandlingarna,
och med förhandlingarna mellan NATO- och Warszawapaktsstaterna
om ömsesidiga styrkereduktioner i Centraleuropa, de s. k.
M(B)FR-förhandlingarna.

FöU 1976/77:13

En expertstudie rörande kärnvapenfria zoner genomfördes under år 1975
på uppdrag av FN:s nedrustningskommitté (CCD) i enlighet med ett finskt
förslag och beslut härom av FN:s generalförsamling hösten 1974. 1 arbetsgruppen
för denna studie, som bedrev sitt arbete under finskt ordförandeskap,
ingick även expertis från Sverige. Studien innehåller en redovisning
av den mångfald av skilda uppfattningar som förekommer inom den internationella
diskussionen rörande kärnvapenfria zoner men fastslår också
vissa allmänt accepterade grundprinciper för sådana zoner. Från svensk sida
har i en kommentar till expertstudien bl. a. framhållits att denna inte berör
alla de frågor som måste beaktas i samband med upprättandet av kärnvapenfria
zoner i Europa och att den därför inte utgör en helt tillfredsställande
grundval för en diskussion om konkreta zonförslag avseende vår världsdel.
Bland de centrala frågor om vilka enighet inte uppnåddes i arbetsgruppen
var bl. a. de från svensk sida framförda tankarna angående dels möjligheten
för en del av en stat att ingå i en kärnvapenfri zon, dels upprättande av
säkerhetsområden utanför zonen fria från taktiska kärnvapen eller medeldistansrobotar
som kan sättas in mot mål inom zonen.

Vidare har från svensk sida beklagats att arbetsgruppen inte kunnat nå
enighet om förslaget att kärnvapenmakterna bör utfästa sig att inte använda
eller hota att använda kärnvapen mot länder inom en kärnvapenfri zon,
då dylika åtaganden bör ingå som ett nödvändigt element i varje överenskommelse
om en sådan zon.

CCD-rapporten om kärnvapenfria zoner härjämte de kommentarer som
framförts över studien från deltagarstaterna i CCD och vissa internationella
organisationer, behandlats vid FN:s senaste generalförsamling. Församlingen
beslöt överlämna rapporten till berörda regeringar och internationella
organisationer samt till CCD för vidare beaktande och för de åtgärder som
kan vara påkallade.

Mot angivna bakgrund finner utskottet att något initiativ av det slag
som påyrkas i motionen 1452 inte är erforderligt. Yrkandet i fråga avstyrks
därför.

Stockholm den 19 april 1977

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande: herr Hernelius (m), fru Lewén-Eliasson (s), herr förste vice
talmannen Bengtson (c), herrar Adamsson (s), Palm (s). Åberg (fp). Göransson
(s), Hellström (s), Ericson i Örebro (s), Korpås (c), fru Sigurdsen (s), herrar
Wirmark (fp). Örjes (c) och Siegbahn (m).

FöU 1976/77:13

Avvikande mening

av fru Lewén-Eliasson, herrar Adamsson, Palm, Göransson, Hellström och
Ericson i Örebro samt fru Sigurdsen (samtliga s) som anser

att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. B 13 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och på s. B 17 slutar med ”angetts i propositionen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill i detta sammanhang inledningsvis anföra följande.

Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarliga konflikter främjas
även i framtiden bäst genom vår alliansfria politik som inriktas på att i
krig möjliggöra neutralitet. Genom en fortsatt sådan politik formar vi själva
vår utrikespolitik men har också att vid krig i vår omvärld svara för vår
säkerhet och vårt oberoende.

Den svenska säkerhetspolitiken har som en viktig uppgift att bidra till
en fredlig utveckling i världen samt till utjämning av motsättningar och
större förståelse mellan folken. En annan uppgift är att bidra till att skapa
en värld där även små stater, som vårt eget land, kan hävda sina intressen.
Genom att slå vakt om den internationella solidariteten kan vi även redan
i fredstid tillvarata våra egna intressen. Målet för våra säkerhetspolitiska
strävanden är en värld i fred, vilket förutsätter respekt för varje nations
självbestämmande, social och ekonomisk rättvisa, politisk avspänning och
militär avrustning samt internationellt samarbete. Vår alliansfria ställning
ger oss särskilda möjligheter att verka härför.

Till säkerhetspolitiken hör också att bidra till att maktblockens intressen
att dra in vårt land i eventuella konflikter minskas och att därigenom också
värna våra demokratiska friheter och rättigheter. Som en relativt ny uppgift
kan betecknas att förhindra eller lindra verkningar av fredskriser.

Vad utskottet här återgett leder till slutsatsen att den år 1968 godkända
och år 1972 bekräftade inriktningen av säkerhetspolitiken - återgiven såväl
i propositionen (bil. 1 s. 25) som i motionen 1504 (s. 10) - bör ligga fast.
För att nå de angivna säkerhetspolitiska målen behövs också fortfarande
ett efter våra förhållanden starkt och balanserat totalförsvar.

Utskottet har noterat att regeringen i förevarande proposition förklarar
sin anslutning till försvarsutredningens enhälliga betänkande Säkerhetspolitik
och totalförsvar. Samtidigt kan emellertid konstateras att det i propositionen
- som redovisats i motionen 1504 - i åtskilliga och väsentliga
avseenden görs avvikelser eller utelämnanden från utredningens förslag och
synpunkter.

Särskilt framträdande är detta i fråga om avsnitten om avspänning och
nedrustning samt om utvecklingsländerna. I det sistnämnda fallet väljer
försvarsministern att inte alls behandla utredningens uppfattning om behovet
av ökade insatser för att motverka eller häva underutvecklingen. Likaså
utelämnas en anslutning till vad utredningen anfört om vårt lands
intresse att söka bidra till en annan och rättvisare ekonomisk ordning. Inte

FöU 1976/77:13

heller tar försvarsministern upp utredningens resonemang om de multinationella
företagens negativa roll i denna utveckling.

När försvarsministern redovisar sin anslutning till utredningens uppfattning
om att vårt land i ökad utsträckning bör medverka till en ökad allmän
säkerhet, har på sätt som nyss beskrivits utredningens konstaterande om
sambandet mellan önskemålen om nedrustning och strävandena för en ny
ekonomisk världsordning kopplats bort. Något instämmande i behovet av
en sådan ordning görs inte. Sverige har t. ex. tidigare - under den socialdemokratiska
regeringen - förklarat sig beredd att delta i en internationell
nedrustning. Ej heller något sådant uttalande görs av försvarsministern.
Regeringen har över huvud undvikit att konkret behandla vårt lands fortsatta
agerande i nedrustningssammanhang, trots att man bejakat försvarsutredningens
uttalande om nedrustningspolitiken som en del av den samlade
säkerhetspolitiken.

Utskottet vill i detta sammanhang vidare anföra följande.

1974 års försvarsutredning har som den första i raden av kommittéer
på detta område haft i uppdrag att förbereda ett totalförsvarsbeslut. I enlighet
härmed har den belyst och lagt fram förslag inte endast kring militärt försvar,
civilförsvar och psykologiskt försvar utan också kring övriga delar av totalförsvaret.
Utredningen har som framgår av dess första betänkande sett
säkerhetspolitiken inte enbart i samband med öst-väst-problematiken utan
också uppmärksammat en rad andra internationella problem som måste
beaktas i en bredare säkerhetspolitisk diskussion. Denna delvis nya syn,
som utredningen enhälligt redovisade i sitt första betänkande, utgjorde samtidigt
en för skilda områden sammanfattande beskrivning av den förutvarande
regeringens säkerhetspolitik.

Även om regeringens syn på de säkerhetspolitiska frågorna redovisas också
i andra sammanhang än i förevarande proposition bör man på denna, som
ju behandlar den långsiktiga inriktningen av säkerhetspolitiken, kunna ställa
kravet att den skall utgöra det samlade dokumentet för svensk säkerhetspolitik.
Denna synpunkt gäller inte minst med hänsyn till att propositionen,
till skillnad t. ex. från utrikesministerns årliga deklaration i riksdagen om
utrikespolitiken eller statsminister Fälldins anförande nyligen vid Nordiska
rådets session, underställts riksdagen för dess ställningstagande. Det blir
därvid inte av underordnad betydelse om försvarsministern i sitt anförande
till propositionen, som utskottet nyss redovisat, gör väsentliga avvikelser
eller utelämnanden från försvarsutredningens betänkande.

Utskottet, som jämväl vill erinra om vad det uttalat i betänkandena UU
1976/77:16 om vissa nedrustnings- och rustningsbegränsningsproblem och
UU 1976/77:17 om Sveriges medverkan i det internationella utvecklingssamarbetet,
vill i detta sammanhang tillfoga ytterligare en kommentar.

En grundläggande tanke i det svenska nedrustningsarbetet har varit och
måste vara att söka få till stånd en omfördelning från de kolossala satsningarna
på militära utgifter till de stora behoven för social och ekonomisk

FöU 1976/77:13

utveckling i de fattiga länderna.

Våra möjligheter att få till stånd en sådan utveckling kan emellertid påverkas
negativt om regeringens förslag om en väsentlig ökning av de militära
utgifterna kommer till stånd. Även mot denna bakgrund är det enligt utskottets
mening betydelsefullt att dessa utgifter under den kommande femårsperioden
blir realt i stort sett oförändrade. För vårt lands fortsatta handlande
på nedrustningsområdet får således ökningen av våra egna utgifter
för militärt försvar anses spela en roll.

Med de preciseringar som ovan angetts tillstyrker utskottet den inriktning
av säkerhetspolitiken som angetts i motionen 1504. Därmed har utskottet
också besvarat ifrågavarande yrkande i motionen 1521.

FÖD 1976/77:13

Bilaga 3

Socialutskottets yttrande 1976/77:2 y

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har den 15 mars 1977 beslutat att beträffande propositionen
1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets
fortsatta utveckling jämte eventuella motioner dels inhämta yttrande
av socialutskottet över propositionen, såvitt avser Bilaga 3 Socialdepartementet
med förslag beträffande Övrigt totalförsvar: programmet Sjukvård,
dels bereda utskottet tillfälle att avge yttrande i de delar av propositionen
i övrigt som berör utskottets beredningsområde. Det har inte väckts något
motionsyrkande avseende de delar av propositionen som utskottet har att
yttra sig över.

På grundval av 1974 års försvarsutrednings betänkanden (SOU 1976:5)
Säkerhetspolitik och totalförsvar och (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977-82
läggs i propositionen fram förslag om inriktningen av säkerhetspolitiken
och totalförsvarets fortsatta utveckling på längre sikt samt om inriktningen
av planeringen för programplaneperioden 1977/78-1981/82.

Utskottet

Bilaga 3 med förslag beträffande Övrigt totalförsvar: programmet Sjukvård

Utskottet tillstyrker att riksdagen

dels godkänner de riktlinjer för sjukvårdsberedskapens fortsatta utveckling
som angetts i propositionen,

dels under femte huvudtiteln på driftbudgeten för budgetåret 1977/78
anvisar

a) till Socialstyrelsen utöver i prop. 1976/77:100 bil. 8 föreslaget förslagsanslag
ytterligare 100 000 kr.,

b) till Förvaring och underhåll av viss sjukvårdsmateriel m. m. ett förslagsanslag
av 5 067 000 kr.,

c) till Utrustning m. m. av beredskapssjukhus vid krig eller krigsfara ett reservationsanslag
av 5 718 000 kr.,

d) till föss krigssjukvårdsutbildning m.m. ett förslagsanslag av 3 510 000
kr.,

e) till Driftkostnader för beredskapslagring av läkemedel m. m. ett förslagsanslag
av 7 200 000 kr.,

dels bemyndigar regeringen att medge att beställning av läkemedelsråvaror
och läkemedel får läggas ut inom en kostnadsram av 40 000 000 kr. samt

FöU 1976/77:13

till Beredskapslagring av läkemedel, m. m. under fonden för beredskapslagring
på kapitalbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag
av 30 000 000 kr.

Propositionen i övrigt

Förslagen i propositionen i övrigt som berör utskottets beredningsområde
föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Stockholm den 13 april 1977

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Romanus (fp), Larsson i Öskevik
(c), Carlshamre (m)*, Svensson i Kungälv (s)*, Nordberg (s), Leuchovius
(m), Nilsson i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), fru Swartz (fp), fru
Tillander (c), herr Alftin (s)*, fröken Öhrsvik (s)*, herr Hörnlund (c)*, och
fru Mårtensson (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

FöU 1976/77:13

Bilaga 4

Trafikutskottets yttrande 1976/77: ly

Till försvarsutskottet

Enligt utdrag ur försvarsutskottets protokoll den 15 mars 1977 har försvarsutskottet
beslutat inhämta yttrande från trafikutskottet över propositionen
1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets
fortsatta utveckling såvitt avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
(bilaga 4). I sitt yttrande med anledning härav har utskottet
funnit det angeläget att under resp. punkter i det följande sammanfattande
redovisa de skilda myndigheternas yrkanden och föredragande departementschefernas
ställningstaganden härtill.

Övrigt totalförsvar: programmet Ledning m. m.

Fortsatt utveckling av televerkets försvarsberedskap

1. Programplan för perioden 1977/78-1981/82. Televerket har enligt regeringens
anvisningar sänt in programplan för perioden 1977/78-1981/82
avseende televerkets försvarsberedskap. Planeringen skulle enligt anvisningarna
inriktas mot att förstärka de mest avgörande funktionernas uthållighet,
nämligen reservtelefonstationer, transportabel utrustning samt skydd för
telex- och datanät. Planeringsramen angavs till 6 milj. kr. per år i prisoch
löneläge den 1 februari 1976.

Televerket redovisar i programplanen beredskapsläge, mål för verksamheten
samt beredskapsåtgärder under programplaneperioden för funktionerna,
skyddsrum för reservanläggningar och personal, telegraf och telex, datakommunikation,
telefon, lokalisering av linjeanläggningar och stationer,
rundradiodistribution, kraftförsörjning, teleanordningar för televerkets ledning
i krig samt vissa skyddsåtgärder avseende ny datacentral i Kalmar.

För försvarsberedskapsåtgärder på investeringssidan har televerket följt
planeringsramen 6 milj. kr. enligt regeringens anvisningar, vartill kommer
1 milj. kr. under budgetåret 1977/78 för datacentral i Kalmar. Investeringsbehovet
för perioden blir följaktligen 31 milj. kr. Därutöver finansieras beredskapsåtgärder
enligt programplanen inom ramen för televerkets driftstat.
Kostnader som inplanerats med denna finansieringsform omfattar 133 milj.
kr. för programplaneperioden.

Den anbefallna investeringsramen om 6 milj. kr. per år medför enligt
televerket att investeringarna måste ske i så låg takt att vissa system är

FöU 1976/77:13

omoderna innan de är helt utbyggda. Av denna anledning anser televerket
att investeringsramen bör höjas till 10 milj. kr. per år i prisläge den 1 februari
1976.

Föredragande departementschefen erinrar i propositionen om att totalförsvarets
samband i krig och beredskap i mycket stor utsträckning bygger
på telekommunikationerna. Televerkets programplan upprättad enligt regeringens
anvisningar har inriktats mot en förstärkning av krigsuthålligheten
hos verkets anläggningar. Detta sker genom anläggning och anskaffning
av reservtelefonstationer, transportabel utrustning samt skydd för telex- och
datanät. Planeringsramen förden aktuella perioden i vad gäller investeringar
har angivits till 6 milj. kr. per budgetår i pris- och löneläge den I februari
1976. Därutöver finansierar televerket vissa beredskapsåtgärder genom den
av regeringen fastställda driftstaten.

Vidare erinras om att försvarsutredningen för sin del ansett att den ekonomiska
planeringsramen för den kommande femårsperioden bör utökas
något för att medge åtgärder av en tillfredsställande omfattning. Föredraganden
förklarar sig i huvudsak kunna ansluta sig till utredningens uppfattning
samt i övrigt inte ha några erinringar i vad gäller program planen.

Trafikutskottet har för sin del inte funnit anledning till erinran mot föredragandens
förslag och föreslår därför att de uppdragna riktlinjerna för
den fortsatta utvecklingen av televerkets försvarsberedskap godkänns.

Anslagsfrågor för budgetåret 1977/78

2. Teleanläggningar m. m. I prop. 1976/77:100 bil. 9 s. 237 har till Teleanläggningar
m. m. för budgetåret 1977/78 föreslagits ett investeringsanslag
av 870 600 000 kr., varav, i avvaktan på särskild proposition om totalförsvarets
fortsatta utveckling, oförändrat 6 000 000 kr. beräknats för investeringar
för försvarsberedskap.

Föredraganden erinrar om att televerket i sin anslagsframställning för
budgetåret 1977/78 begärt 11 200 000 kr. för investeringar för försvarsberedskap,
varav 4 400 000 kr. för vissa skyddsanläggningar (s. k. EMP-skydd)
avseende en ny datacentral i Kalmar. Regeringen har emellertid den 2 december
1976 beslutat om bl. a. kostnadsplan för datacentral m. m. i Kalmar
och därvid föreskrivit att EMP-skydd inte skall anordnas.

Mot bakgrund bl. a. härav förordar föredraganden att ett belopp av
6 200 000 kr. beräknas för televerkets försvarsberedskap under budgetåret
1977/78. Härav har redan 6 milj. kr. beviljats av riksdagen. Föredraganden
föreslår nu att ytterligare 200 000 kr. anvisas för ändamålet.

Trafikutskottet tillstyrker för sin del den begärda medelsanvisningen.

FöU 1976/77:13

Ekonomiskt försvar: programmet Transporter
Anslagsfrågor för budgetåret 1977/78

3. Farledsverksamhet, exkl. isbrytning. Under denna rubrik har i prop.
1976/77:100 bil. 9 för budgetåret 1977/78 föreslagits ett förslagsanslag av
181 200 000 kr., varav 320 000 kr. avser det ekonomiska försvaret. Härvid
har det ekonomiska försvaret belastats med halva kostnaden för sjöfartsverkets
försvarskontor, minus kostnaden för driftvärnchefen samt halva
kapitalkostnaden för Falsterbokanalen.

Sjöfartsverket har i sin programplan för delprogrammet Sjötransporter
bl. a. hemställt om medel för förstärkning av planerings- och utredningsresurserna
samt för anskaffning av viss materiel m. m. I prop. 1976/77:100
togs upp 20 000 kr. för en ökning av utbildningsinsatser m. m. med anknytning
till beredskapsplanläggningen inom det ekonomiska försvarets
ram.

Anslagen har numera beviljats av riksdagen.

Sjöfartsverket har vidare begärt att få 300 000 kr. till sjömätning m. m.

I det sammanhanget har verket planerat in materielanskaffning (bojar o. d.)
för nästkommande budgetår. Med hänsyn till att de begärda medlen för
sjömätning m. m. inte skulle öka verkets resurser för den totala sjömätningen
har från kommunikationsdepartementets sida anledning inte ansetts föreligga
att gå med på verkets begäran.

Föredraganden beräknar - under hänvisning till handelsministerns uttalande
om programplanen - för budgetåret 1977/78 vissa medel för förstärkning
av försvarskontoret. Detta innebär att anslagsbehovet för sjöfart
ökar med 110 000 kr. jämfört med vad som föreslagits i prop. 1976/77:100
bil. 9 s. 122.

I samband med att resurserna för det ekonomiska försvaret nu förstärks
anses det vidare lämpligt att hela kostnaden för försvarskontoret fr. o. m.
budgetåret 1977/78 belastar det ekonomiska försvaret. Denna omläggning
är av teknisk natur och medför inget behov av ökning av här ifrågavarande
anslag.

Under hänvisning till det anförda föreslår föredraganden att till Farledsverksamhet,
exkl. isbrytning för budgetåret 1977/78 anvisas ytterligare
110 000 kr.

Trafikutskottet tillstyrker förslaget.

4. Transportnämnden. Under denna rubrik har i prop. 1976/77:100 bil. 9
för budgetåret 1977/78 föreslagits ett förslagsanslag av 2 417 000 kr.

Transportnämnden har i sin programplan för delprogrammen Transportsamordning
och Landsvägstransporter bl. a. hemställt om medel för anskaffning
av viss radiokommunikationsutrustning m. m. I prop. 1976/77:100

Föl) 1976/77:13

togs i avvaktan på föreliggande proposition inte upp medel för dessa investeringar.

Under hänvisning till handelsministerns uttalande om programplanen förordar
föredraganden nu att transportnämnden dels tillförs en förstärkning
av bl. a. ransonerings verksamheten, dels erhåller medel - 110 000 kr. - för
anskaffning av radiokommunikationsutrustning. Sammantaget innebär förslaget
att anslagsbehovet för transportnämnden för budgetåret 1977/78 uppgår
till 210 000 kr. utöver vad som redovisades i prop. 1976/77:100 bil. 9
s. 132. Med anledning av det anförda föreslår föredraganden att till Transportnämnden
för budgetåret anvisas ytterligare 210 000 kr., därav tre fjärdedelar
att avräknas mot automobilskattemedlen.

Trafikutskottet tillstyrker för sin del förslaget.

5. Beredskap för civil luftfart. 1 prop. 1976/77:100 bil. 9 s. 194 har regeringen
föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1977/78 beräkna ett reservationsanslag
av 2 200 000 kr.

Luftfartsverket har i sin anslagsframställning för nästa budgetår begärt
18,3 milj. kr. Härav avsåg 8,5 milj. kr. särskilda yrkanden utöver ramen
för programplanen. Inom ramen för programplanen begärdes således för
första året av femårsperioden 9,8 milj. kr.

Under hänvisning till handelsministerns uttalande om programplanen beräknar
föredraganden medelsbehovet för budgetåret 1977/78 till 8 000 000
kr., dvs. en ökning med 5 800 000 kr. Med anledning härav föreslår han
således att till Beredskap för civil luftfart för budgetåret anvisas ett reservationsanslag
av 8 000 000 kr.

Trafikutskottet tillstyrker för sin del förslaget.

6. Järnvägar m. m. Statens järnvägar (SJ) är programmyndighet för delprogrammet
Järnvägstransporter inom programmet Transporter. SJ:s programplan,
som redovisas i bil. 2 till föreliggande proposition, innefattar bl. a.
vissa investeringar för försvarsberedskap.

I propositionen 1976/77:100 bil. 9 s. 266 har till Järnvägar m. m. för budgetåret
1977/78 föreslagits ett investeringsanslag av 672 400 000 kr., varav
- i avvaktan på särskild proposition om totalförsvarets inriktning-oförändrat
2 300 000 kr. beräknats för investeringar för försvarsberedskap. Medlen har
numera anvisats av riksdagen.

Chefen för handelsdepartementet har i bilaga 2 (s. 206) i propositionen
redovisat sin syn på den programplan för delprogrammet Järnvägstransporter
som SJ har lagt fram. Härav framgår att han finner förslagen i programplanen
ge uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten. Den fortsatta planeringen
anses därför böra inriktas mot de föreslagna åtgärderna.

FöU 1976/77:13

B 31

SJ har yrkat ca 42 milj. kr. i ersättning med statsmedel för vissa ytterligare
beredskapsåtgärder som anses angelägna, bl. a. utbildning av driftvärn och
vapenfria tjänstepliktiga. Mot bakgrund av vad chefen för kommunikationsdepartementet
redovisat beträffande dessa frågor i prop. 1976/77:100 bil.
9 s. 184 finner handelsministern nu inte skäl att förorda den av SJ begärda
ersättningen.

Föredraganden beräknar under hänvisning härtill den medelsförbrukning
som erfordras för ändamålet under budgetåret 1977/78 inom investeringsanslaget
Järnvägar m. m. till 2 900 000 kr., dvs. en ökning med 600 000
kr. Föredraganden föreslår nu att som följd härav under nämnda anslag
för budgetåret anvisas ytterligare 600 000 kr.

Trafikutskottet tillstyrker för sin del förslaget.

7. Delprogrammet Vägar (bil. 2 i propositionen). Utskottet vill slutligen
erinra om att kostnader för föreslagna beredskapsåtgärder - reservbroar, reservdelar
till vägmaskiner m. m. - för den femåriga planeringsperioden av
vägverket beräknats till ca 70 milj. kr. Flärutöver har verket begärt 5 milj.
kr. för personalförstärkning och utökad driftvärnsutbildning. Vederbörande
föredragande (bil. 2, s. 202) erinrar om att de i programplanen föreslagna
åtgärderna syftar till att tillgodose totalförsvarets behov av väghållningsåtgärder.
Förutom åtgärder av studie-, utrednings- och planeringskaraktär
föreslås anskaffning av reservbromateriel, reservdelar till vägmaskiner, byggande
av skyddsrum och drivmedelsanläggningar samt utbildning av personal.

Föredraganden finnér förslagen i programplanen ge uttryck för en lämplig
inriktning av verksamheten. I anslutning härtill erinras om att regeringen
den 3 februari 1977 beslutat tidigarelägga industribeställningar för ca 200
milj. kr. i sysselsättningsskapande syfte. Därvid har 5 milj. kr. beräknats
för reservbromateriel till vägverket. Den av verket i programplanen föreslagna
ytterligare anskaffningen av bromateriel och uppbyggnad av ett lager
av reservdelar anses emellertid böra komma till stånd först efter det att
behoven av sådan materiel närmare utretts. Föredraganden förordar slutligen
att den fortsatta planeringen inriktas mot de föreslagna beredskapsåtgärderna
men förklarar sig inte beredd tillstyrka en förstärkning av verkets planeringsresurser.

Vad sålunda anförts föranleder inte någon erinran eller särskilt uttalande
från trafikutskottets sida.

Stockholm den 19 april 1977

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

FöU 1976/77:13

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Lindahl
i Lidingö (s), Håkansson i Rönneberga (c), Hjorth (s), Torwald (c), Rosqvist
(s), Komstedt (m). Johansson i Vrångebäck (m), fru Wohlin-Andersson (c),
fru Sandéhn (s), herrar Rejdnell (fp) och Norling (s).

FöU 1976/77:13

Bilaga 5

Kulturutskottets yttrande 1976/77:2 y

Till försvarsutskottet

Enligt utdrag ur försvarsutskottets protokoll den 15 mars 1977, § 17.4,
har försvarsutskottet beslutat att beträffande propositionen 1976/77:74 om
inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling
jämte motioner bl. a. dels bereda kulturutskottet tillfälle att senast den 15
april 1977 lämna yttrande i de delar som berör utskottets beredningsområde,
dels hemställa om yttrande från kulturutskottet över bilaga 5 till propositionen
(Övrigt totalförsvar: programmet Ledning m. m.).

Propositionen innehåller i bilaga 5 förslag att riksdagen skall dels godkänna
de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av försvarsberedskapen vid Sveriges
Radio som föredragande statsrådet angett, dels till Viss beredskapsutrustning
m. m. för Sveriges Radio för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag
av 1 100 000 kr. Denna del av propositionen har inte föranlett
någon motion.

Kulturutskottet har inte funnit anledning till erinran eller särskilda uttalanden
med anledning av förslagen i propositionens bilaga 5. Utskottet
föreslår därför att försvarsutskottet tillstyrker dessa förslag.

Kulturutskottet har inte funnit anledning till uttalanden över ifrågavarande
proposition i övrigt.

Stockholm den 31 mars 1977

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Nänwande vid ärendets slutbehandling: herrar Andersson i Lycksele (s), Leander
(s), Green (s), fru Johansson i Uddevalla (s), herrar Norrby (c), Sörenson
(s), fru Diesen (m), fru Göthberg (c), herr Bladh (s), fru Eliasson (c), herrar
Ahlmark i Uppsala (m), Klöver (s). Korpås (c), Stensson (fp) och Enlund
(fp).

FöU 1976/77:13

Bilaga 6

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1976/77:3 y

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har hemställt om arbetsmarknadsutskottets yttrande
över den till propositionen 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken
och totalförsvarets fortsatta utveckling fogade bilagan 7 (arbetsmarknadsdepartementet)
angående Ekonomiskt forsvar: programmet Tjänster.

I den nämnda bilagan behandlas medelsanvisningen under tolfte huvudtitelns
anslag Totalforsvarsverksamhet.

Arbetsmarknadsutskottet får anföra följande.

Regeringen har i årets budgetproposition, bilaga 15 (arbetsmarknadsdepartementet),
under punkten B 6 (s. 131-134) föreslagit riksdagen att, i avvaktan
på särskild proposition i ämnet, till Totalforsvarsverksamhet för budgetåret
1977/78 beräkna ett förslagsanslag av 24 882 000 kr. Anslagspunkten
har remitterats till arbetsmarknadsutskottet.

Därefter har regeringen, efter föredragning av statsrådet Ahlmark, i den
aktuella bilagan till propositionen 74 föreslagit riksdagen att till Totalförsvarsverksamhet
för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av
39 130 000 kr.

Från anslaget bestrids utgifterna för arbetsmarknadsstyrelsens program
Totalforsvarsverksamhet. Indelningen i delprogram och föreslagna utgiftsförändringar
framgår av nedanstående sammanställning.

	1975/76 Utgift	1976/77 Anslag	1977/78
	Beräknad ändring AMS Föredra-ganden
Försvars- och be-redskapsplanering	1 883 000	2 090 000	+ 1 960 000	+ 1 000 000
Vapenfria tjäns-tepliktiga	20 055 000	12 592 000	+ 13 508 000	+ 13 248 000
Förvaltningskost- nader	6 185 000	9 380 000	+ 1 470 000	+ 820 000
	28 123 000	24 062 000	+ 16 938 000	+ 15 068 000

Det åligger arbetsmarknadsstyrelsen att handlägga frågor om totalförsvarets
försörjning med civil arbetskraft. I enlighet härmed svarar styrelsen
för

FöU 1976/77:13

- planläggning av utnyttjandet av landets arbetskraft vid krig eller under
, andra av krig eller krigsfara föranledda utomordentliga förhållanden,

- handläggning av ärenden om uppskov och anstånd med eller annan ledighet
från militärtjänstgöring under krigs- eller beredskapstillstånd,

- utbildning av vapenfria tjänstepliktiga,

- samordning av den frivilliga försvarsverksamheten inom totalförsvarets
civila del.

Med den i propositionen föreslagna anslagsuppräkningen om 15,1 milj.
kr. vill man komma till rätta med vissa eftersläpningar i ovannämnda aktiviteter.
En övergripande motivering lämnas av statsrådet Burenstam Linder
i bilaga 2 (s. 208-209) till propositionen. I bilaga 7 hänvisar statsrådet Ahlmark
till den motiveringen och tillägger att han anser det väsentligt att begränsa
väntetiderna när det gäller fullgörande av grundutbildning för de personer
som beviljats vapenfri tjänst.

Arbetsmarknadsutskottet har ingen erinran mot propositionens medelsberäkning.
Anslaget Total förs varsverksam het bör alltså för nästa budgetår
föras upp med det begärda beloppet, 39 130 000 kr.

Ovannämnda anslagspunkt B 6 i bilaga 15 till årets budgetproposition
överlämnas till försvarsutskottet.

Stockholm den 14 april 1977

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ROLF WIRTÉN

Närvarande: herrar Wirtén (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Wennerfors (m),
Nilsson i Östersund (s), fru Hörnlund (s), herrar Gustafsson i Säffle (c),
Johansson i Simrishamn (s), Fridolfsson (m), Fransson (c), Nilsson i Kalmar
(s). Jonsson i Alingsås (fp), Granstedt (c), fru Berglund (s) herr Johansson
i Arvika (s) och fru Flodström (s).

12 Riksdagen 1976177. 10 sami Nr 13

FöU 1976/77:13

Bilaga 7

Civilutskottets yttrande 1976/77:1 y

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har beslutat inhämta yttrande från civilutskottet över
propositionen 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets
fortsatta utveckling såvitt avser kommundepartementets verksamhetsområde
(bil. 8), jämte eventuella motioner.

I propositionen föreslås riksdagen såvitt nu är i fråga

1. godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av den kommunala
beredskapen som angetts i regeringsprotokollet,

2. antaga inom kommundepartementet upprättat förslag till lag om ändring
i lagen (1964:63) om kommunal beredskap,

3. godkänna i regeringsprotokollet förordade riktlinjer för omorganisation
av länsstyrelsernas försvarsenheter,

4. att till Bidrag till kostnader för kommunal beredskap för budgetåret
1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 1400 000 kr.

I detta sammanhang behandlas de med anledning av propositionen väckta
motionerna 1976/77:

1485 av herr Aulin m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen ger regeringen
till känna att underhållsbesiktning av skyddsrum även fortsättningsvis
skall ske genom länsstyrelsernas försorg,

1486 av herr Oskarson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen ger regeringen
till känna att bidträdande försvarsdirektör också fortsättningsvis skall finnas
vid Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län.

Ett nytt system för skyddsrumsplanering, m. m.

Riksdagen beslöt år 1975 (prop. 1975:21, FöU 1975:17) om ett nytt system
för skyddsrumsbyggandet och dess finansiering.

Det nya systemet avses i sin helhet tillämpas fr. o. m. 1979-07-01. Dock
får regeringen för viss tätort eller annan plats bestämma att skyddsrumsplan
fr. o. m. 1976-10-01 skall upprättas och antas enligt de grunder om vilka
riksdagen beslöt år 1975 och som kan sammanfattas sålunda.

Skyddsrum skall liksom i tidigare system byggas i orter som bedöms
bli särskilt utsatta vid stridshandlingar m. m., s. k. skyddsrumsorter. Regeringen
fastställer vilka orter som skall vara skyddsrumsorter. Inom ramen

FöU 1976/77:13

för skyddsrumsplaneringen bör skyddsrum byggas i samband med nyproduktion
av bostäder och andra byggnader eller anläggningar. Skyddsrumsbyggandet
avses regleras genom att kommunen utarbetaren skyddsrumsplan
som bör samordnas med kommunens allmänna bebyggelseplanering och
övrig kommunal samhällsplanering. I propositionen angavs att formerna
för planeringen av skyddsrummen borde så långt möjligt samordnas inom
den kommunala planeringen. Skyddsrumsplanerna skall upprättas genom
kommunens försorg och tillkomma i nära kontakt med länsstyrelsen. En
sådan ordning bedömdes lämplig bl. a. med hänsyn till länsstyrelsernas tillgång
till civilförsvarsteknisk expertis. Vidare borde länsstyrelserna liksom
f. n. utöva tillsyn över byggandet och underhållet av skyddsrum samt fastställa
skyddsrumplanen i vissa delar. Med hänsyn till planens långsiktiga
karaktär borde den ändras endast när förhållandena väsentligt förändrades.

Kommunen har att se till att skyddsrum anordnas inom skyddsrumsorten.
Hur skyddsrummen skall utföras regleras genom generella bestämmelser.
Byggnadsnämnderna har i uppgift att vid byggnadslovsprövningen övervaka
att bestämmelserna följs. Det åligger länsstyrelserna att stickprovsvis kontrollera
att skyddsrummen hålls i föreskrivet skick.

Finansieringen av skyddsrumsbyggande! skall i princip alltjämt ligga på dem
som uppför anläggningar och byggnader i skyddsrumsorterna, dock skall
kostnaderna för skyddsrumsbehovet avseende bostäder ersättas av statsmedel.
En särskild skyddsrumsavgift tas ut av ägare till anläggningar och
byggnader - när det gäller annat än bostadsändamål - i samband med att
byggnadslov ges.

1975 års skyddsrumsutredning har i uppgift att lämna förslag till bestämmelser
för övergång till det ändrade skyddsrumssystemet. Utredningen har
i betänkandet Normalkostnad för skyddsrum (Ds Fö 1977:1) lämnat förslag
till ersättning för skyddsrum. Arbete pågår med att utarbeta bestämmelser
om produktion av skyddsrum.

I samband med riksdagsbehandlingen år 1975 inhämtade försvarsutskottet
yttrande från civilutskottet.

Beträffande skyddsrumsplaneringen anförde civilutskottet bl. a. att det
kommunala planeringsarbetet beträffande skyddsrummen hade en självklar
och nära anknytning till det fysiska planarbetet och att detta faktum aktualiserade
vikten av att skyddsrumsbedömningarna sker i nära samarbete
med byggnadsnämnden. Frågan om och i vilken omfattning beslut om
skyddsrumsbyggandet skall redovisas i anslutning till de fysiska planerna
borde enligt civilutskottet prövas ytterligare vid överväganden om nya planinstitut.
Civilutskottet fann det lämpligt att försvarsutskottet betonade att
erfarenheter från det fortsatta arbetet på området borde tillföras det inom
bostadsdepartementet pågående arbetet på en ny byggnads- och planlagstiftning.
Vad civilutskottet anfört accepterades av försvarsutskottet och
riksdagen.

I civilförsvarslagen (1960:74)ges bestämmelserom anordnande av skydds -

FöU 1976/77:13

rum. Närmare bestämmelserom skyddsrum finns i civilförsvarskungörelsen
(1960:377). Slutligen har i förordningen (1976:650) om skyddsrumsplan givits
regler om skyddsrumsplaneringen. Civilförsvarsstyrelsen (CFS) har att meddela
närmare föreskrifter och anvisningar om skyddsrumsplanering. CFS
har bl. a. utgivit anvisningar för kontroll av enskilda normalskyddsrum.

Utskottet

Den kommunala beredskapsplanläggningen

Beträffande den fortsatta utvecklingen av den kommunala beredskapsplanläggningen
förordas att lagen (1964:63) om kommunal beredskap görs
tillämplig även på landstingskommun. Detta innebär bl. a. att beredskapsplanläggning
skall ske beträffande alla landstingskommuner. I propositionen
(bil. 8, s. 12) anförs dock att underlag f. n. saknas för att pröva frågan om
en särskild reglering av beredskapsplanläggningen av hälso- och sjukvården.
För denna planläggning föreslås därför tills vidare gälla vad som föreskrivs
i krigssjukvårdslagen.

Utskottet har inte någon erinran mot att den kommunala beredskapslagen
görs tillämplig även på landstingskommun på sätt som i propositionen föreslagits.
Utskottet har således ingen erinran mot det förslag till lag om
ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap som bilagts propositionen.

I propositionen 1976/77:100 (bil. 18, s. 101) har regeringen föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till kostnader
för kommunal beredskap för budgetåret 1977/78 beräkna ett reservationsanslag
om 2 milj. kr. I propositionen 1976/77:74 (bil. 8, s. 22) föreslås riksdagen
anvisa ett reservationsanslag av 1,4 milj. kr. för budgetåret 1977/78.

Utskottet har ingen erinran mot förslaget.

Försvarsenheiernas arbetsuppgifter m. m.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad föredragande
statsrådet anfört (s. 31-32) om ansvars- och uppgiftsfördelningen i vad där
inte avser underhållsbesiktning av skyddsrum.

I den sistnämnda frågan anförs i regeringsprotokollet att föredraganden
räknar med att underhållsbesiktning av skyddsrum även fortsättningsvis
kommer att ske stickprovsvis genom civilförsvarsstyrelsens försorg. Några
särskilda resurser för länsstyrelserna har därför inte beräknats för detta ändamål.
Häremot har ställts förslaget i motionen 1976/77:1485 (m, c, fp)
att riksdagen ger regeringen till känna att underhållsbesiktning av skyddsrum
även fortsättningsvis skall ske genom länsstyrelsernas försorg.

Försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) fick i maj 1975 i uppdrag att göra
en rationaliseringsundersökning av länsstyrelsernas försvarsenheter. I rap -

FöU 1976/77:13

porten Samhällsberedskap för kris och krig presenteras undersökningsresultatet.

FRI föreslog beträffande skyddsrum (s. 57-58) att tillsyn och besiktningar
i första hand borde koncentreras till produktionsstadiet, medan den fortlöpande
kontrollen av befintliga skyddsrum borde upphöra. FRI bedömde
att civilförsvarsstyrelsens stickprovsvisa kontroller var tillräckliga. Detta institutets
av föredraganden accepterade förslag kritiserades hårt av remissinstanserna.

Fastighetsägarens skyldighet att underhålla enskilt skyddsrum har lagts
fast i civilförsvarslagen. Frågan behandlades bl. a. vid 1975 års beslut om
ett nytt system för skyddsrumsplaneringar m. m. (prop. 1975:21, FöU
1975:17). 1969 års skyddsrumsutredning föreslog att kontrolluppgiften skulle
föras över från länsstyrelser till kommuner. Flertalet remissinstanser tillstyrkte
eller lämnade dessa förslag utan erinran. Dåvarande försvarsministern
ansåg dock att kontrollen över skyddsrummen också fortsättningsvis
bör utövas av länsstyrelserna och att den bör ske stickprovsvis med lämpliga
intervaller.

Ovan har sammanfattningsvis redogjorts för det nya planeringssystemet
för skyddsrum. I samband med riksdagsbehandlingen av förslaget år 1975
betonade civilutskottet i ett yttrande till försvarsutskottet att skyddsrumsplaneringen
hade en självklar anknytning till det fysiska planarbetet och
att det innebar att skyddsrumsbedömningarna borde ske i nära samarbete
med byggnadsnämnden. Omfattningen av och formerna för hur skyddsrumsbyggandet
skulle redovisas borde - framhöll civilutskottet - prövas
ytterligare vid överväganden om nya planinstitut. Bl. a. anförde civilutskottet
att erfarenheter från det fortsatta arbetet på området borde tillföras pågående
arbete på en ny byggnads- och planlagstiftning. Vad civilutskottet anfört
accepterades av försvarsutskottet. Inte heller riksdagen hade någon erinran
häremot.

Pågående arbete avseende ny byggnadslagstiftning kommer bl. a. att aktualisera
formerna för och ansvarsfördelningen mellan olika organ också
vad beträffar frågan om planeringen och byggandet av skyddsrummen. Som
ovan framgått råder också delade meningar om uppgiftsfördelningen mellan
länsstyrelserna och kommunerna i vad avser skyddsrumskontrollen. Enligt
civilutskottets bedömning kommer frågan att tillföras ytterligare synpunkter
när pågående utredningsarbete avslutas. I sammanhanget bör också nämnas
att byggadministrationsutredningen i betänkandet Bostadsverket (SOU
1976:26) behandlat frågan om uppgiftsfördelningen inom plan- och byggnadsväsende!.

Enligt civilutskottets mening bör i nuvarande läge förslaget i propositionen
beträffande underhållsbesiktning av skyddsrum godtas. Utskottet finnér sig
alltså inte böra tillstyrka förslaget i motionen 1976/77:1485 (m, c, fp).

FöU 1976/77:13

Organisation av försvarsenheterna

Föredragande statsrådet förordar (s. 32-33) att länsstyrelsernas total försvarsuppgifter
liksom hittills hänförs till en försvarsenhet under ledning
av en försvarsdirektör. Enheten delas i tre alternativt fyra sakområden med
hänsyn till enhetens storlek. Som riktmärke har angetts att i län där enheten
består av högst 20 anställda bör ekonomiskt försvar och övrigt civilt totalförsvar
föras samman till ett sakområde - sålunda tre sakområden i dessa
län.

Det förordade innebär vidare att det förslag till inrättande av särskilda
tjänster som biträdande enhetschefer, som förts fram av några länsstyrelser,
inte accepterats. I motionen 1976/77:1486 (m) föreslås riksdagen ge regeringen
till känna att biträdande försvarsdirektör också fortsättningsvis skall
finnas vid länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och
Bohus län.

Gällande personalförteckning för länsstyrelserna tar upp en extra ordinarie
tjänst som biträdande försvarsdirektör. Denna tjänst är placerad i Stockholms
län. Vid länsstyrelserna i de båda övriga storstadslänen finns tjänster för
samordningsuppgifter. Vad föredragande statsrådet förordat torde innebära
att inga tjänster som biträdande försvarsdirektör eller eljest med samordningsuppgifter
utan förening med chefskapet för ett sakområde kommer
att behållas.

Utskottet har för sin del inte funnit anledning att gå ifrån vad i propositionen
förordats och som i sin tur innebär ett vidareförande av FRI:s
förslag, mot vilket personalorganisationerna centralt i denna del inte riktat
någon erinran. En personalorganisation har uttryckligt hävdat att någon
befattning som biträdande försvarsdirektör inte bör finnas. Detta innebär
att utskottet inte heller förordar ett i motionen 1976/77:1486 (m) föreslaget
uttalande.

R esurskonsekvenser

FRI räknar med att försvarsenheternas resursbehov uttryckt i personår
uppgår till 688 om några rationaliseringar ej genomförs. Framlagda förslag
minskar resursbehovet på kort sikt till 630 personår. Genom ytterligare rationaliseringar
bedömer FRI det möjligt att på längre sikt minska behovet
till 608 personår, militärassistenternas insats i försvarsenheternas arbete har
då ej medräknats. Den nuvarande personalramen för försvarsenheterna innefattar
608 tjänster.

Vad i propositionen (bil. 8, s. 33-34) anförts om resurskonsekvenserna
har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

FöU 1976/77:13

Övriga frågor

Ej heller har vad i propositionen (bil. 8) i övrigt anförts givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Stockholm den 31 mars 1977

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: herrar Mattsson (c), Bergman (s), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c),
Strömberg i Botkyrka (fp), Jadestig (s), fröken Eliasson (c), herr Nisser (m),
fru Dahl (s), fru Andersson i Hjärtum (c), herrar Persson i Karlstad (s),
Knutson (m), Håkansson i Trelleborg (s), Gustafsson i Borås (fp) och Nilsson
i Uddevalla (s).

FöU 1976/77:13

Försvarshögskolan 1977-03-25
Totalförsvarets beredskap

1. Grunden för den beredskapsprincip vi valt i vårt land är statsmakternas
bedömning av vårt säkerhetspolitiska läge. Vi har en gemenskap inom
Norden som gör att något hot från våra närmaste grannländer inte bedöms
föreligga. Vidare har statsmakterna bedömt att Sverige inte utgör något
primärt strategiskt mål för någon främmande makt. Dessa två grundläggande
bedömningar har lett till slutsatsen att vi bör kunna räkna med någon form av
förvarning före ett eventuellt angrepp på oss. Denna förvarningstid skall vi
utnyttja för att höja vår beredskap.

För att vi skall kunna få en tillräcklig förvarningstid krävs en allsidig
underrättelsetjänst och ett i fred planlagt och övat system för ändringar av
beredskapen inom totalförsvaret.

Till skillnad från nästan alla övriga länder i Europa har vi inga s. k. stående
militära förband i vårt land. Vi har heller inga i fred uppsatta civilförsvarsenheter
som är klara för omedelbar insats. Inom såväl försvarsmakten som
civilförsvaret finns bara förband och enheter som genomgår grundutbildning
eller repetitionsutbildning/övning. Försvarsmaktens fredsresurser kan dock
utnyttjas för att höja beredskapen i lägen som inte kräver inkallelser.

För de civila delarna av totalförsvaret gäller vid planläggningen den
huvudregeln, att den som har ansvaret för en viss verksamhet i fred också bör
ha ansvaret för samma verksamhet vid beredskap och krig. Detta ger en hög
personell beredskap och minskar kraven på särskild utbildning för krigsuppgiften.
Härtill kan läggas att betydande delar av de civila totalförsvarsområdena
genom sin fredsverksamhet redan haren hög inneboende beredskap för
verksamheten i krig. Det gäller t. ex. sjukvården, polisväsendet, kommunikationsverken,
näringslivet och kommunerna.

Den nämnda huvudregeln att den som har ansvaret för viss verksamhet i
fred också skall ha ansvaret för samma verksamhet vid beredskap och krig
leder till att ett mycket stort antal myndigheter, organisationer och företag är
engagerade i beredskapsplaneringen m. m. Detta ställer särskilda krav på
ledning och samordning centralt, regionalt och lokalt. Särskilda organisatoriska
och andra anordningar i samordningssyfte har därför vidtagits.

Genom regelbundna gemensamma ledningsövningar samövas totalförsvarets
ledningsorgan, civila och militära, redan i fred. Civila och militära
ledningsorgan på den regionala nivån är oftast samgrupperade i krig, t. ex.
länsstyrelser/försvarsområden och civilbefalhavare/militärbefalhavare.
Platser varifrån totalförsvarets ledningsfunktioner skall verka i krig utbyggs i
fred och ges gott skydd och goda telekommunikationer. Genom gemensamma
civila militära ledningsövningar, samgruppering och personliga
kontakter har en gemensam grundsyn skapats för totalförsvaret inom olika
delar av landet. Detta ger en god handlings- och ledningsberedskap. Den
totalförsvarsutbildning som bedrivs tjänar samma syfte.

FöU 1976/77:13

2. Grunden för alla beredskapsåtgärder är en god långsiktsberedskap.
Enkelt uttryckt kan långsiktsberedskapen sägas omfatta alla de åtgärder vi
vidtar i fred för att bygga upp och vidmakthålla en totalförsvarsorganisation i
vid bemärkelse. De viktigaste åtgärderna är sådana som syftar till att förse
totalförsvaret med utbildad personal, materiel och förnödenheter för krigsorganisationen
samt att bygga skyddsrum, befästningar och andra anläggningar
som är nödvändiga för verksamheten i krig, befolkningens skydd
etc.

3. Den tid som behövs för att krigsorganisera enheter ur försvarsmakten
och civilförsvaret, mobiliseringsberedskapen, varierar mellan olika enheter
beroende på dessas uppgifter, lokala förhållanden etc. Mobiliseringstiden kan
för vissa enheter vara delar av dygn och för andra ett par dygn.

I en vidare bemärkelse kan man säga att mobiliseringsberedskap är den tid
det beräknas ta att ställa om samhället för krigsförhållanden.

4. I den av statsmakterna fastlagda uppgiften för försvarsmakten ligger att
omedelbart kunna ta upp försvar mot överraskande anfall samt att kunna
avvisa kränkningar av vårt territorium både i fred och under ett neutralitetstillstånd.
Försvarsmaktens beredskap för dessa uppgifter, insatsberedskap,
grundar sig på utnyttjande av fredsresurserna i form av förband under
utbildning eller övning. Insatsberedskapen indelas i kuppförsvarsberedskap
mot överraskande anfall, incidentberedskap mot kränkningar av vårt territorium
och stabsberedskap vid ledningsorganen.

Insatsberedskapen varierar inom armén och marinen beroende på årstid
och de värnpliktigas utbildningsståndpunkt. Inom flygvapnet är insatsberedskapen
hög under hela året.

Ingripande mot kränkningar av vårt territorium i fred avser i huvudsak
incidenter till sjöss och i luften. Fartyg och flygplan finns ständigt avdelade
härför. Vad gäller ingripanden mot främmande flygplan bör observeras att
såväl ingripanden som underlåtenhet att ingripa i många fall kan iakttas
(radar) av våra närmaste grannländer och andra länder runt Östersjön.

5. Sverige är ett rättssamhälle i fred och skall förbli så även i ett krigsläge. I
försvarsförberedelserna ingår därför författningsarbete för att vidmakthålla
och skapa rättsliga förutsättningar för totalförsvarets verksamhet under krig
och olika grader av krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden.
Föreskrifterna, vår administrativa beredskap, är mestadels öppna handlingar.
Därigenom kan redan i fred en bred utbildning ske av personal i ledningsfunktioner
inom hela totalförsvaret vad gäller beredskapslagstiftningens
innehåll och tillämpning i olika situationer. De mest väsentliga delarna av vår
beredskapslagstiftning är samlade i ”Totalförsvarets författningshandbok”.

Kännetecknande för vår beredskapslagstiftning är att den ger möjlighet till
ett flexibelt handlande allt efter lägets krav och dessutom har inbyggt i sig
vissa automatiska åtgärder, som möjliggör ett snabbt handlande inom skilda
samhällsområden i akuta situationer. Både den militära och civila beredskapsplaneringen
skall avse såväl en successiv stegring av beredskapen som

FöU 1976/77:13

intagande av högsta beredskap i ett steg.

Vårt system för beredskapshöjningar grundas på lagen (1960:513) om
beredskapstillstånd och kungörelsen (1960:515) om vad som skall iakttagas
vid beredskapstillstånd m. m. (beredskapskungörelsen). Till dessa ansluter
sig förordningen (1977:55) om vissa statliga myndigheters beredskap
m. m.

Lagen om beredskapstillstånd innehåller allmänna föreskrifter som anger
att regeringen kan förordna om beredskapstillstånd vid krigsfara och att
förordnandet om beredskapstillstånd kan ske genom beredskapslarm vid
omedelbar krigsfara. I vissa fall kan även civilbefälhavare eller länsstyrelse
förordna om beredskapstillstånd, nämligen om stridshandlingar inleds mot
svenskt territorium och förbindelserna med högsta och centrala ledningen är
brutna. I sådant fall sker förordnandet alltid genom beredskapslarm och
larmet har verkan endast inom civilområdet eller länet.

I beredskapskungörelsen anges vad som skall ske vid beredskapstillstånd
och beredskapslarm.

Åtgärderna vid beredskapstillstånd är inom försvarsmakten beroende av
vad regeringen bestämmer.

För det civila totalförsvaret tillämpas beredskapsgraderna III, II och I
(lägsta mellersta resp. högsta beredskapsgraden). Den närmare innebörden av
dessa beredskapsgrader framgår såvitt gäller civilförsvaret av civilförsvarslagen
(1960:74) m. m., såvitt avser det allmänt civila medicinalväsendet och
det civila veterinärväsendet av krigssjukvårdslagen (1953:688) m. m. och
beträffande polisväsendet av särskilda anvisningar. Innebörden av beredskapsgraderna
III—I för övriga myndigheter m. fl. anges direkt i beredskapskungörelsen
och kompletteras i ovannämnda förordning (1977:55) om vissa
statliga myndigheters beredskap m. m. Förordnas om beredskapstillstånd
skall beredskapsgrad III intagas, om inte annan beredskapsgrad anbefalles.
Vid en kris som skärps successivt höjs därefter beredskapen genom
förordnande om beredskapsgrad II och I. Vid beredskapslarm intas beredskapsgrad
I.

Vilka åtgärder som skall vidtagas inom de civila totalförsvarssektorerna
beskrivs nedan. I stort sett kan sägas att vid beredskapsgrad III sker översyn
av planer m. m., vid beredskapsgrad II görs ytterligare förberedelser för en
snabb övergång till krigsorganisation och vid beredskapsgrad I sker krigsorganisering.

Det sålunda i korthet beskrivna systemet för beredskapshöjningar inom
det civila totalförsvaret skall inte ses som ett stelt schema. Som nyss antytts
finns stora möjligheter att tillämpa olika beredskapshöjningar inom skilda
verksamhetsområden eller olika delar av landet allt efter lägets krav. Särskilt
före förordnande om beredskapstillstånd (vilket av olika skäl kan dröja) avses
beredskapshöjningar ske genom punktförordnanden av regeringen, dvs.
beredskapshöjningar inom olika sektorer med eller utan anknytning till
beredskapsgrad.

FöU 1976/77:13

En schematisk sammanfattning av de här särskilt nämnda beredskapsförfattningarna
och deras innebörd finns i bilaga 1 (underbilaga 1).

Vad särskilt gäller de offentliga organens verksamhetsformer m. m. finns
betydelsefulla regler - utom i regeringsformens 13 kap. och i riksdagsordningens
8 kap. - i lagen (1942:87) med särskilda bestämmelser angående statsoch
kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara
m. m. (den s. k. administrativa fullmaktslagen) och till denna lag knutna
tilläggsbestämmelser. Lagen medger bl. a. förenklade arbetsformer, ärendeoch
personalöverföringar m. m. 1 tillämpningsbestämmelserna sägs bl. a. att
verksamheten skall anpassas efter det rådande läget och att vid planeringen
särskild uppmärksamhet skall ägnas frågan i vad mån ärenden, som inte
angår försvar- och folkförsörjning, kan t. v. läggas ner och personal
därigenom frigöras för andra uppgifter. Den viktiga roll som tillkommer
civilbefälhavare och länsstyrelse framgår av Kungl. Maj:ts instruktion
(1970:763) för civilbefälhavare och regeringens förordning (1975:1004) med
krigsinstruktion för länsstyrelserna.

6. För försvarsmaktens beredskap gäller särskilda bestämmelser (hemliga).
Den beredskap som råder under normala fredliga förhållanden, grundberedskap,
kan höjas utan att inkallelser behöver ske. Beslut om sådan höjning av
insatsberedskapen med fredsorganisationens resurser kan fattas av ÖB. För
att snabbt kunna höja beredskapen finns ett par beredskapssteg förberedda
inom fredsorganisationens ram. Dessa kan intas utan att ingrepp behöver
göras i samhället i övrigt.

Den insatsberedskap som försvarsmakten kan upprätthålla med fredsorganisationens
resurser är av begränsad styrka och uthållighet. De militära
beredskapsstegen inom fredsorganisationens ram saknar motsvarighet inom
de civila delarna av totalförsvaret.

Om situationen kräver inkallelser till försvarsmakten för att höja beredskapen
kan regeringen besluta om inkallelser enligt vämpliktslagen 27 § 2. till
”beredskapsövning” eller enligt 28 § 1. ”för rikets försvar”. Inkallelsernas
omfattning kan anpassas till vad som bedöms erforderligt i den rådande
situationen. Allmän mobilisering innebär en total krigsorganisation av
försvarsmakten. Partiell mobilisering innebär att delar av försvarsmakten
inkallas. För att i en kritisk situation minska tiden för partiell mobilisering
finns vissa beredskapsalternativ förberedda. Inkallelser av förband som ingår
i dessa beredskapsalternativ kan ske genom radiomeddelande. En partiell
mobilisering kan även varieras geografiskt. Det mest långtgående av de
förberedda beredskapsaltemativen förutsätter bl. a. att beredskapsförfogandelagen
(1942:584) sätts i tillämpning.

7. För civilförsvarets beredskap (civilförsvarsberedskap) finns närmare
föreskrifter om beredskapsgradernas innebörd i civilförsvarskungörelsen
(1960:377). De innebär i korthet följande.

Beredskapsgrad III: Personal inkallas enligt regeringens beslut i begränsad
omfattning främst för ledning, bevakning, utbildning

FöU 1976/77:13

och övning. Materielberedskapen höjs. Regeringen kan
besluta om åtgärder rörande direkta befolkningsskyddsåtgärder,
t. ex. iordningställande av skyddsrum för
krigsbruk (ägare) eller mörkläggning (fastighetsägare),
etc.

Beredskapsgrad II: Utöver vad som gäller för beredskapsgrad III skall sådan
beredskap hållas att övergång till krigsorganisation kan
ske utan dröjsmål. Personal inkallas enligt regeringens
bestämmande.

Beredskapsgrad I: Fullständig krigsorganisering. Allmänna civilförsvaret

och verkskydden skall omedelbart kunna fullgöra sina
krigsuppgifter.

För att vid behov kunna minska tiden för inkallelser vid partiell
mobilisering av civilförsvaret (beredskapsgraderna III och II) finns ett antal
inkallelsegrupper förberedda till vilka inkallelse kan ske genom radiomeddelande.

Såväl allmänna som enskilda skyddsrum skall kunna iordningställas för
krigsbruk inom 48 timmar.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan besluta om
utrymning av civilbefolkningen från vissa områden eller orter. För att
utrymning skall kunna genomföras enligt uppgjorda planer krävs att
civilförsvarspersonal inkallats för medverkan.

Civilförsvarsberedskap enligt ovan förutsätter krig eller krigsfara. För att
möjliggöra höjning av beredskapen utan att civilförsvarsberedskap anbefalls,
kan regeringen besluta om inkallelse av personal ”om det är nödvändigt med
hänsyn till försvarsberedskapen”, dvs. motsvarande ”beredskapsövning”
enligt 27 (; 2. värnpliktslagen vid försvarsmakten. Om civilförsvarsberedskap
råder sker inkallelser för tjänstgöring ”i den omfattning som är nödig med
hänsyn till fientlig verksamhet eller fara därför samt till behovet av utbildning
och övning”.

För hälso- och sjukvårdens beredskap finns föreskrifter om beredskapsgrademas
innebörd i krigssjukvårdskungörelsen (1955:442). De innebär i korthet
följande.

Beredskapsgrad III: Intagning av patienter till akutsjukhus begränsas.

Erforderliga byggnadsarbeten och installationer vid
beredskapssjukhusen utförs om så inte skett tidigare.
Styrelser utses för beredskapssjukhus.

Beredskapsgrad II: Utöver åtgärder enligt beredskapsgrad lil sker
hemskrivning av patienter från beredskapssjukhusen.
Efter förordnande av regeringen får socialstyrelsen i
samråd med överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen
besluta bl. a. att beredskapssjukhus upprättas, att

FöU 1976/77:13

utrustning tillhörig civil sjukvårdsanstalt omdisponeras
till annan sådan anstalt, att andra civila hälso- och
sjukvårdsanstalter än beredskapssjukhus helt eller
delvis krigsorganiseras, att medicinal- och ekonomipersonal
inkallas till tjänstgöring.

Beredskapsgrad I: Fullständig krigsorganisering av den civila hälso- och

sjukvården.

Ett beredskapssjukhus är uppbyggt kring ett kärnsjukhus som alltid utgörs
av ett fredssjukhus. Kärnsjukhuset kompletteras med ett antal s. k. annex,
som antingen är fredssjukvårdsanstalter eller är andra anläggningar, främst
skolor, som förbereds i fred för krigssjukvård. Kärnsjukhusen skall kunna
krigsorganiseras inom tre dygn och hela beredskapssjukhusorganisationen
inom 15 dygn. Totalt finns ca 124 000 platser Inom beredskapssjukhusorganisationen,
fördelade på drygt 120 beredskapssjukhus.

Den öppna sjukvården leds i krig av krigstjänsteläkare (i regel de fredstida
distriktsläkarna). Till sitt förfogande har de biträdande krigstjänsteläkare,
distriktssköterskor, barnmorskor och annan krigsplacerad sjukvårdspersonal.
Den öppna vården har en god beredskap för krig, främst genom att
huvuddelen av personalen inom den krigsorganiserade öppna vården har
erfarenhet från motsvarande verksamhet i fred.

9. Bestämmelserna för veterinärväsendets beredskap enligt krigsveterinärkungörelsen
(1966:768) har i princip samma inriktning som bestämmelserna
för hälso- och sjukvården.

10. Polisväsendet följer bestämmelser som delvis är hemliga. Beredskapsgraderna
innebär en successivt ökad jourtjänst på polisstationerna, ökad
beväpning av polismän och bevakning av polisstationer.

11. För övriga myndigheter m. fl. innebär beredskapsgraderna i huvudsak
följande.

Bereds kapsgrad lil: a) Myndighet vars verksamhet skall upprätthållas
under krig och vid krigsfara:

Totalförsvarsuppgifter prioriteras. Normal fredsverksamhet
upprätthålls om möjligt. Planer överses;
samordningen med planeringen vid andra berörda
totalförsvarsmyndigheter kontrolleras. Förberedelsegrupp
för flyttning till krigsuppehållsplats avdelas (vissa
myndigheter kan besluta om utsändande av förberedelsegrupp).
Jourhavande tjänsteman avdelas för myndighets
arbetsplats under icke arbetstid. Detsamma gäller
personal för telefonpassning, kryptotjänst, bevakning
av lokalerna m. m. 1 mån av behov kan viss personal
kallas in.

FöU 1976/77:13

b) Myndighet vars verksamhet inte skall upprätthållas
under krig:

Plan för avveckling av verksamheten ses över. Personal,
som kan nås på telefon under icke arbetstid,
avdelas.

Beredskapsgrad II: a) Myndighet vars verksamhet skall upprätthållas
under krig och vid krigsfara:

Utöver åtgärder enligt beredskapsgrad III ges totalförsvarsuppgifter
företräde framför andra uppgifter, vilka
fullgörs endast om förhållandena så medger. Planerad
överföring av uppgifter till andra myndigheter görs.
Materiel förs över tili krigsuppehållsplats. Planerad
undanförsel sker. Flyttning till krigsuppehållsplats skall
kunna påbörjas inom tid som regeringen bestämmer.
Semester m. m. inskränks. Beredskapen för övergång
till krigsorganisation hålles hög.
b) Myndighet vars verksamhet inte skall upprätthållas
under krig:

Utöver åtgärder enligt beredskapsgrad III skall förberedelser
för avveckling av verksamheten slutföras. Överföring
av uppgifter till annan myndighet sker. Slutliga
förberedelser vidtages för arkivering, undanförsel och
förstöring.

Beredskapsgrad I: a) Myndighet vars verksamhet skall upprätthållas

under krig och vid krigsfara:

Utöver åtgärder enligt beredskapsgrad III och II skall
verksamheten koncentreras på uppgifter av betydelse
för totalförsvaret. Krigsorganisation intas. Flyttning till
krigsuppehållsplats sker i förekommande fall. Om
flyttning för vissa angivna centrala myndigheter
beslutar regeringen. Freds verksam het avvecklas,
b) Myndighet vars verksamhet inte skall upprätthållas
under krig:

Verksamheten avvecklas om inte regeringen förordnar
annat.

12. En sammanfattning av beredskapsgradernas innebörd inom olika
verksamhetsområden finns i bilaga 2 (underbilaga 2).

13. Kommunernas uppgifter inom totalförsvaret regleras i första hand
genom lagen (1964:63) om kommunal beredskap och den kommunala
beredskapskungörelsen (1964:722). Lagen om kommunal beredskap förutsätter
i stort att den verksamhet som kommunen bedriver i fred och som
bedöms viktig från totalförsvarssynpunkt i möjligaste mån skall fortsätta

FöU 1976/77:13

under civilförsvarsberedskap. Härtill kommer vissa speciella uppgifter enligt
civilförsvarslagen och andra författningar.

De viktigaste tillkommande arbetsuppgifterna enligt lagen om kommunal
beredskap är att sörja även för befolkning från annan kommun som till följd
av krigsskada, utrymning eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande
utomordentliga förhållanden ”tagit uppehåll inom kommunen”. Detta
innebär bl. a. att behov av bostad och uppehälle samt vård och tillsyn
tillgodoses. Vidare skall kommun registrera befolkning som uppehåller sig i
kommunen samt vidta åtgärder för att efter krigsskada i erforderlig omfattning
återuppta distribution av vatten, elektricitet, värme o. d. samt för att
möjliggöra att samfärdsleder, kommunikationer o. d. kan begagnas.
Kommun är dessutom skyldig att utge krigshjälp enligt lagen om krigshjälp
samt att ombesörja utdelning av ransoneringshandlingar.

Med utgången av budgetåret 1977/78 bedöms alla landets kommuner ha
genomfört en fullständig beredskapsplanläggning.

14. Landstingen svarar även under beredskaps- och krigsförhållanden för
den direkta driften av hälso- och sjukvården. Arbetet med en fullständig
beredskapsplanläggning av landstingens verksamhet, liknande den som
genomförts för kommunerna, har påbörjats.

15. Företag, som medverkar i krigsproduktion och folkförsörjning,
genomför sin beredskapsplanering m. m. efter anvisningar av överstyrelsen
för ekonomiskt försvar och - såvitt gäller arbetskraften - av arbetsmarknadsstyrelsen.

16. I bilaga 3 (underbilaga 3) åskådliggörs beredskapssystemet schematiskt.
På bilden har lagts in exempel på åtgärder som kan anbefallas.

17. De viktigaste föreskrifterna inom vår administrativa beredskap utgöres
av lagar och förordningar (kungörelser). De är grundläggande för beredskapsplaneringen
och därmed sammanhängande förberedelser av olika slag.

Nu gällande föreskrifter täcker de mest betydelsefulla områdena inom
totalförsvaret. Läget i stort inom den administrativa beredskapen är så till
vida förhållandevis tillfredsställande. Fortlöpande översyner måste emellertid
ske. På hälso- och sjukvårdsområdet och på förfogandelagstiftningens
område pågår f. n. angelägna reformarbeten (proposition om ny förfogandelagstiftning
kan väntas 1977).

Särskilda beredskapsföreskrifter saknas i följande avseenden:

1) Frågan om myndigheternas verksamhet på ockuperat område. I
regeringsformen 13 kap. finns vissa allmänna regler. Det bör övervägas att i
särskilda föreskrifter ge myndigheterna ytterligare stöd för sitt handlande
inom ockuperat område och inför ett omedelbart ockupationshot.

2) Frågan om den s. k. kyrkliga beredskapen. Genom regeringsbeslut

1976-07-22 har tillsatts en kommitté för fortsatt utredning samt planläggning
av själavården och övriga kyrkliga beredskapsfrågor vid krig eller krigsfara.
Kommittén har ännu inte kunnat börja sitt arbete.

FöU 1976/77:13

3) Frågan om anställnings- och arbetsvillkor för anställda såväl i offentlig
tjänst m. fl. som i enskilda företag som medverkar i krigsproduktion och
folkförsörjning. Dessa frågor är angelägna. Lösningen av dem fordrar en
kombination av föreskrifter i offentligrättslig ordning och avtal mellan
parterna på arbetsmarknaden, både den offentliga och den enskilda.

Beredskapsförfattningar och deras innebörd

Förevarsmakten -

Civil försvaret -

Hälso- och
s jukvlrden
Veterinärväsende i

Polisen

övriga

myndigheter

Allmänna föreskrifter -

Tillämpnings föreskrifter -

Innebörd av beredskapsgrad
redovisas
i

Lagen om beredskapstillstånd

3 §

Eeredskapskungörelsen

5 § 6

Civilförsvarskun—gore

Isen 7 §

Krigssjukvårdskungörelsen
}6 §
Krigsve terinärkungörelsen
12 §

Hemligt

7 §

8 §

Vid beredskapstillsttnd -

Krigsorganisation
enligt
regeringen

Beredskapsgrad III (=lägsta) i hela landet
Personalinkallelser

enligt regeringen

Vissa beredskapsåtgärder vidtas automatiskt

Vid beredskapslarm -

Allmän mobiliseringHögstaberedskap -

Beredskapsgrad I (=högsta)

I övrigt
förordnar

Regeringen

Länsstyrelse

Regeringen

Innebörden i stort av beredskapsgrader för totalförsvaret

(Grundläggande bestämmelser för beredskapen inom totalförsvaret återfinns i lagen om beredskapstillstånd - SFS nr 1960/513 - och i
beredskapskungörelsen - SFS 1960/515.)

Del av totalförsvaret	Beredskapsgrad III	Beredskapsgrad II (mellersta)	Beredskapsgrad 1 (högsta)
	(lägsta)	(utöver åtgärder enligt beredskapsgrad	(utöver åtgärder enligt beredskapsgrad
		lil)	II)
Försvarsmakten	Försvarsmakten följer särskilda bestämmelser (hemliga).

Civilförsvaret

(Civilförsvarskung. 7 §.
SFS 1960/377. Jmfr civilforsvarslagen
2 § - SFS
1960/74)

Personal hålls inkallad i begränsad
omfattning (för ledningstjänst, bevakningstjänst,
utbildning och övningar).
Materiel hålls iordningställd i erforderlig
omfattning. I övrigt enligt regeringens
bestämmande

Övergång till krigsorganisation inom
samtliga tjänstegrenar skall kunna ske
utan dröjsmål. Personal hålls inkallad i
den omfattning regeringen föreskriver

Det allmänna civilförsvaret och verkskydden
hålls i sådan beredskap att de
omedelbart kan fullgöra sina krigsuppgifter -

Det allmänt civila medicinalväsendet(Krigssjuk

vårdskung.

36 8. SFS 1955/442)

Intagning av patienter begränsas. Byggnadsarbeten
och installationer för beredskapssjukhus
m. m. verkställs. Åtgärder i
materiellt hänseende så att krigsorganisering
underlättas. Styrelse utses för beredskapssjukhus -

Hemskrivning av patienter i största
möjliga omfattning. (Om regeringen så
förordnat får socialstyrelsen i samråd
med ÖB och civilförsvarsstyrelsen besluta att

upprätta beredskapssjukhus,
att utrustning tillhörig civil sjukvårdsanstalt
skall omdisponeras,
att verksamheten vid andra hälso- och
sjukvårdsanstalter än beredskapssjukhus
krigsorganiseras,

att medicinal - och ekonomipersonal skall
inkallas)

Övergång till krigsorganisation

Del av totalförsvaret

Beredskapsgrad lil
(lägsta)

Beredskapsgrad II (mellersta)

(utöver åtgärder enligt beredskapsgrad
lil)

Beredskapsgrad / (högsta)

(utöver åtgärder enligt beredskapsgrad

II)

-4

Der civila veterinärväsendel (Krigsveterinärkung.

12 ij.
SFS 1966/768,ändrad SFS
1973/315)

Lokaler för krigsorganisationen färdigställs.
Beträffande materiel vidtas förberedelser,
som kan underlätta krigsorganisation -

Skärpt livsmedelskontroll förbereds.
Lantbruksstyrelsen kan i samråd med ÖB
besluta att veterinärmedicinska beredskapslaboratorier
skall krigsorganiseras
eller att veterinär medicinalpersonal skall
inkallas

Övergång till krigsorganisation

Polisväsendet

Polisväsendet följer bestämmelser som är delvis hemliga. Beredskapsgraderna innebär en successivt ökad jourtjänst på
polisstationerna, successivt ökad beväpning av polismän och bevakning av polisstationer

Statliga och kommunala
myndigheter, organisationer
och företag m. m. samt
enskilda organisationer och
foretag med krigsuppgift
(Beredskapskung. 7 och
8 88. SFS 1960/515; förordning
om vissa statliga
myndigheters beredskap
m. m., SFS 1977/55)

Beredskapsplaner överses. Semestrar och
tjänstledighet indras vid behov. Personal
med avtal att tjänstgöra i krigsorganisationen
inkallas vid behov. Jourtjänst.
Förberedelser för flyttning till krigsuppehållsplats
och för undanförsel av materiel
och arkivalier

Materiel, som erfordras på krigsuppehållsplats,
överförs dit. Värdefulla arkivalier
undanförs. Semester m. m. endast i
undantagsfall. Hög beredskap för övergång
till krigsorganisation

Krigsorganisation intas i den ordning och
i den omfattning som särskilt föreskrivs

Beredskapslarm kan ges - för att förordna om beredskapstillstånd vid omedelbar krigsfara;

- för att skärpa redan bestående beredskapstillstånd;

- då riket kommit i krig (om beredskapslarm inte redan givits)

Beredskapslarm innebär att högsta beredskap (beredskapsgrad I) skall intas inom hela totalförsvaret samt därutöver vissa speciella
förordnanden (beredskapskungörelsen 9-13 SS).

Q CM
Kj OJ

Norma 11
fredslage

Stegrad utrikespolitisk spänning

Krig

Grund beredskap -

Exempel
på åtgärder:

	"Krigsfara1
	Beredskaps-
	til 1 stånd
	Bered-
	Bered-	skaps-
Begrän-	skaps-	grad H
sade	grad IU
åtgärder

Beredskapsgrad
I

Krigs tillstånd -

Skyddsrum
Översyn av planer rustas

(J n d a nförsel
U t r y m n

Förstöri n g

ingar

Föll 1976/77:13

Bilaga 9

Utdrag ar protokoll vid regeringssammanträde

1977-03-03

Beredning för utvärdering av framtida flygplanssystem

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Kronmark, anför

De alternativ för attackflygplanssystemets utformning som bör studeras
ytterligare är dels en kombination av flygplanen A 20 och B3LA, dels en
kombination av flygplanet A 20 och ett lätt skolflygplan med viss attackkapacitet.
Prestanda för flygplanet A 20 liksom antalet sådana flygplan kan vara
olika i de två alternativen och bör belysas närmare. Likaså bör skilda
prestanda och kostnader för det lätta skolflygplanet enligt den senare
kombinationen belysas.

Båda alternativen bör belysas i ett antal olika hänseenden. Sålunda bör de
stridsekonomiska värderingarna och de avvägningar som de avspeglar prövas
noggrant. Som jag har nämnt tidigare fäster jag stort avseende vid att
kostnadsberäkningarna görs hållbara. Säkerheten härvidlag bör bedömas och
redovisas särskilt. För att detta skall vara möjligt krävs att de aktuella
flygplanens prestanda noga specificeras med hänsyn till de operativa kraven
och med beaktande av de ekonomiska förutsättningarna. Det kan visserligen
vara svårt att fastställa vilka krav som bör ställas upp på ett flygplanssystem
avsett för 1990-talets stridsmiljö, liksom det kan vara svårt att nu överblicka
de tekniska förutsättningarna. Det är emellertid oundvikligt att vissa
antaganden måste göras och prestandakraven bestämmas om ett tillfredsställande
kalkylunderlag skall kunna erhållas. Sedan prestanda hos flygplanen
har preciserats så långt möjligt, bör noggranna kostnadskalkyler
upprättas. Dessa bör även innefatta bedömningar av prisutvecklingen för här
aktuell verksamhet sedd i förhållande till den allmänna prisutvecklingen i
samhället.

Alternativens innebörd i fråga om förutsättningarna för att behålla en
svensk kapacitet att utveckla och tillverka stridsflygplan skall belysas.

Det är också viktigt att få belyst vilken utvecklingskapacitet som minst
behövs för att ge ett tillfredsställande stöd åt produktionen av jaktflygplanet
JA 37 Viggen och flygplanet A 20 samt åt flygvapnets förbandsproduktion.
Jag vill i det sammanhanget erinra om att överbefälhavaren har anmält att det
anskaffningsalternativ som innehåller flygplanet A 20 och ett skolflygplan
medför flera problem av industriell och annan art. Bl. a. kan vissa särskilda
kostnader tillkomma. Omfattningen av dessa kostnader måste klarläggas för
att de båda alternativen skall kunna värderas och jämföras på ett tillfredsställande
sätt.

Det bör inte ankomma på beredningen att klarlägga de sysselsättnings 14

Riksdagen 1976/77. 10 sami. Nr 13

FöU 1976/77:13

mässiga konsekvenserna av de båda anskaffningsaltemativen. Jag vill i det
sammanhanget erinra om att chefen för industridepartementet den 31 maj
1974 tillkallade en särskild arbetsgrupp med uppgift att fortlöpande följa
sysselsättningssituationen i Linköping. Jag vill också framhålla att det främst
är en uppgift för berörda industrier att själva bedöma de sysselsättningsmässiga
konsekvenserna av olika alternativ samt vidta de åtgärder som kan vara
nödvändiga med hänsyn härtill.

Det bör inte heller vara beredningens uppgift att överväga om en
utveckling och anskaffning av flygplan enligt något av alternativen är möjlig
att genomföra mot bakgrund av den statsfinansiella och samhällsekonomiska
utvecklingen.

Arbetet med att ta fram ytterligare beslutsunderlag bör bedrivas så att
förslag kan föreläggas riksdagen under hösten 1977. Det av berörda
myndigheter framtagna beslutsunderlaget förutsätts bli redovisat i samband
med att programplanema för perioden 1978/79 - 1982/83 lämnas in i
september 1977. Beredningen bör som jag tidigare har nämnt nära följa detta
arbete. Det är därför lämpligt att beredningen sammanfattar sina bedömanden
i en rapport under oktober månad 1977. Under arbetet kan
beredningen behöva ta vissa kontakter med berörda industrier.

FöU 1976/77:13

Bilaga 10

Utskottets förslag till
Lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99)

Härigenom föreskrives att 6 S, 14 § 3 och 4 mom. och 15 i familjebidragslagen
(1946:99)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Familjepenning utgår för familjemedlem
som omnämnes i 3 § med
högst nedanstående belopp för dag:

Kronor

1) För hustru och frånskild
hustru ävensom - därest
värnpliktig icke sammanlever
med hustru eller hustrun,
med vilken han sammanlever,
är arbetsoförmögen - för
annan familjemedlem, som
förestår hemmet åt värnpliktig
med hemmavarande familjemedlem
under 16 år . ■ ■ • 21

2) För annan familjemedlem
än som avses under 1) .... 9

När synnerliga skäl därtill äro må
efter särskilt medgivande, enligt vad

1 39 § stadgas, familjepenning för
värnpliktigs moder, som förestår
hans hem, utgå med högst 21 kronor
för dag, oaktat den värnpliktige icke
har hemmavarande familjemedlem
under 16 år.

3 mom. Bidrag må icke utgå till
avlönande av den värnpliktiges hustru
eller hans barn under sexton år.
Huruvida näringsbidrag må avse
avlönande av annan den värnplik '

Lagen omtryckt 1975:554.

2 Senaste lydelse 1976:304

Utskoltets förslag

Familjepenning utgår för familjemedlem
som omnämnes i 3 § med
högst nedanstående belopp för dag:

Kronor

2) För annan familjemedlem
än som avses under \).... 12

När synnerliga skäl därtill äro må
efter särskilt medgivande, enligt vad
i 39 § stadgas, familjepenning för
värnpliktigs moder, som förestår
hans hem, utgå med högst 27 kronor
för dag, oaktat den värnpliktige icke
har hemmavarande familjemedlem
under 16 år.

3 mom. Bidrag må icke utgå till
avlönande av den värnpliktiges barn
under sexton år. Huruvida näringsbidrag
må avse avlönande av annan
den värnpliktige närstående än nu

FöU 1976/77:13

Nuvarande lydelse

tige närstående än nu sagts skall bero
på prövning i varje särskilt fall.

4 mom. Bidrag må utgå med högst
femtio kronor för dag. Vid bestämmande
av bidragets storlek skall
hänsyn tagas till det genomsnittliga
normala driftsöverskott företaget
kan beräknas lämna under den
värnpliktiges tjänstgöring och dennes
möjligheter att av inkomsterna
från företaget bidraga till den anlitade
arbetskraftens avlönande.

Utskottets förslag

sagts skall bero på prövning i varje
särskilt fall.

4 mom. Bidrag må utgå med högst
ett hundra kronor för dag. Vid
bestämmande av bidragets storlek
skall hänsyn tagas till det genomsnittliga
normala driftsöverskott företaget
kan beräknas lämna under
den värnpliktiges tjänstgöring och
dennes möjligheter att av inkomsterna
från företaget bidraga till den
anlitade arbetskraftens avlönande.

15 §

Därest hinder möter mot näringens eller rörelsens fortsatta bedrivande
under den värnpliktiges tjänstgöring men förutsättningar finnas för
näringens eller rörelsens återupptagande efter tjänstgöringens slut, kan
särskilt bidrag beviljas för bestridande under tjänstgöringen av utgifter, som
prövas nödvändiga för att näringen eller rörelsen skall kunna av den
värnpliktige efter tjänstgöringens slut återupptagas. Näringsbidrag som nu
sagts må ej utan tillsynsmyndighetens medgivande utgå till värnpliktig, som
fullgör grundutbildning.

Näringsbidrag enligt denna para- Näringsbidrag enligt denna paragraf
må beviljas med högst femtio graf må beviljas med högst etthundra
kronor för dag. kronor för dag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

FöU 1976/77:13

B 59

Bilaga 11

Utskottets förslag (enligt reservationen 4) till
Lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99)

Härigenom föreskrives att 6 8, 14 i 3 och 4 mom. och 15 5 familjebidragslagen
(1946:99)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Familjepenning utgår för familjemedlem
som omnämnes i 3 § med
högst nedanstående belopp för dag:

Kronor

2) För annan familjemedlem
än som avses under 1) ... .9

När synnerliga skäl därtill äro må
efter särskilt medgivande, enligt vad
i 39 § stadgas, familjepenning för
värnpliktigs moder, som förestår
hans hem, utgå med högst 21 kronor
för dag, oaktat den värnpliktige icke
har hemmavarande familjemedlem
under 16 år.

3 morn. Bidrag må icke utgå till
avlönande av den värnpliktiges hustru
eller hans barn under sexton år.
Huruvida näringsbidrag må avse
avlönande av annan den värnplik 1

Lagen omtryckt 1975:554.

2 Senaste lydelse 1976:304

Familjepenning utgår för familjemedlem
som omnämnes i 3 § med
högst nedanstående belopp för dag:

Kronor

2) För annan familjemedlem
än som avses under 1) .... 76

3 mom. Bidrag må icke utgå till
avlönande av den värnpliktiges barn
under sexton år. Huruvida näringsbidrag
må avse avlönande av annan
den värnpliktige närstående än nu

FöU 1976/77:13

B 60

Nuvarande lydelse

tige närstående än nu sagts skall bero
på prövning i varje särskilt fall.

Utskottets förslag

sagts skall bero på prövning i varje
särskilt fall.

15 §

Näringsbidrag enligt denna para- Näringsbidrag enligt denna paragraf
må beviljas med högst femtio graf må be viljas med högst ett hundra
kronor för dag. kronor för dag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

FöU 1976/77:13

B 61

Bilaga 12

Ramreglerade militära utgifters andel av totala statsutgifter

Försvarsbeslut	Budgetär	96>	%2
1963	1963/64	17,45
	1964/65	15,97
	1965/66	16,08
	1966/67	14,18
	1967/683	13,38
1968	1968/69	12,83
	1969/70	12,05
	1970/71	12,04
	1971/72	11,26
1972	1972/73	11,88	11,27
	1973/74	11,17	10,59
	1974/75	10,73	9,95
	1975/76	10,07	9,29
	1976/774	9,34	8,57
1977	1977/784	9,54	8,74

1 Utgifterna för det militära försvaret inkluderar fr. o. m. budgetåret 1972/73 lönekostnadspålägg.
som dessförinnan låg utanför utgiftsramen. Uppgifterna om andel fr. o. m.
1972/73 är därför inte jämförbara med tidigare år (jfr FöU 1973:16 s. 83).

2 Lönekostnadspåläggen uppgår 1972/73 till 24 % (ca 370 milj. kr.), 1973/74 till 26 %
(ca 410 milj. kr.), 1974/75 till 29 % (ca 644 milj. kr.), 1975/76 till 33 % (ca 757 milj.
kr.), 1976/77 till 36 96 (uppskattas till ca 850 milj. kr.)och 1977/78 till 39 96 (uppskattas
till ca 1 000 milj. kr.). 1 tabellen lämnas - för jämförbarhetens skull - uppgifter om
andel med korrektion för lönekostnadspålägg.

3 Budgetåret 1967/68 omfattades inte av 1963 års försvarsbeslut.

4 Preliminära värden.

Källa: Försvarsstatistik från försvarsdepartementet.

FöU 1976/77:13

B 62

Bilaga 13

Försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten (BNP) till faktorpris -

Försvarsbeslut	Budgetår	Totalförsvarets andel	Det förs\
1963	1963/64	4,9	4,4
	1964/65	4,9	4,2
	1965/66	5,0	4,5
	1966/67	4,8	4,2
	1967/68	4,6	4,0
1968	1968/69	4,4	3.8
	1969/70	4,3	3,7
	1970/71	4,2	3,7
	1971/72	4,2	3,8
1972	1972/73	4,2	4,0
	1973/74	4,1	3,9
	1974/75	4,1	3,8
	1975/76'	4,0	3,6

1 Preliminära värden eftersom BNP-värdet för 1976 är en skattning.

Anm.

1. BNP är ett mått på landets totala produktion, dvs. produktion av både varor och
tjänster. I BNP till faktorpris ingår ej indirekta skatter och subventioner.

2. I totalförsvaret ingår verksamheter inom bl. a. justitie-, försvars-, kommunikations-,
jordbruks-, handels-, arbetsmarknads- och kommundepartemeniens verksamhetsområden.
Utgifterna för totalförsvaret inkluderar bl. a. beredskapslagring, även såvitt gäller
särskild lagring för fredskriser.

Källa: Försvarsstatistik från försvarsdepartementet.

FöU 1976/77:13

B 63

Bilaga 14

Ramreglerade militära utgifters andel av bruttonationalprodukten (BNP)
till marknadspris

Försvarsbeslut Budgetår Det militära

försvarets andel

1963 1963/64 3,9

1964/65 3,8

1965/66 4,0

1966/67 3,7

1967/68 3,5

1968 1968/69 3.4

1969/70 3,3

1970/71 3,3

1971/72 3,3

1972 1972/73 3,4

1973/74 3,4

1974/75 3,3

1975/76' 3,1

1 Preliminärt värde eftersom BNP-värdet för 1976 är en skattning.

Anm.

1. BNP är ett mått på landets totala produktion, dvs. produktion av både varor och
tjänster. I BNP till marknadspris ingår indirekta skatter och subventioner.

2. Uppgifterna i SIPRl s årsbok och i Military Balance om militärutgifternas andel
av BNP i olika länder bygger på att BNP värderas till marknadspris. Värdena i tabellen
är alltså i det avseendet jämförbara med sådana uppgifter.

Källa: Försvarsstatistik från försvarsdepartementet.

FöU 1976/77:13

Bilaga 15

Försvarsutgifter i vissa länder - andel av bruttonationalprodukten (BNP) till
marknadspris

Procent

Land Källa a = SIPRI 1976 1960 Källa b = Military Balance 1976/77	1965	1970	1972	1973	1974	1975
Finland	a	U	1,7	1,4		1,4	1,2
	b				1,5	1.4	1.4	1,4
Jugoslavien	a	7,2	5,4	5,0		4,6
	b				4,8	5,3	5,1	5,6
Schweiz	a	2,5	2,7	2,3		2,0	2,0
	b				1,9	1.8	1,8	1,8
Österrike	a	1,2	1,2	1,1		1,0	0,9
	b				1,0	0,9	0,9	1,0
Danmark	a	2,7	2,8	2,4		2,1	2,4
	b				2,4	2,1	2,2	2,2
Frankrike	a	6,4	5,2	4,1		3,8	3,8
	b				3,7	3,5	3,6	3,9
Norge	a	3,2	3,7	3,5		3,1	3,1
	b				3,3	3,2	3,1	3,1
Storbritannien	a	6,5	5,9	4,9		5,0
	b				5,2	4,9	5,1	4,9
USA	a	8,9	7,5	7,9		6,0	6,1
	b				6,7	6,1	6,1	5,9
Västtyskland	a	4,0	4,3	3,3		3,4	3,6
	b				3.4	3,4	3,6	3,7
Polen	a	4,0	4,4	4,6		3,8	3,5
	b				3,3	3,2	3,0	3,1
Sovjetunionen	a	6,4	6,6	6,2		5,3	5,0
	b
Tjeckoslovakien	a	5,4	4.9	4,8		4,7	4,5
	b				3,8	4,0	3,8	3,8
Östtyskland	a	1,4	3,7	6,2		6,5
	b				5,1	5.4	5.4	5,5
Egypten	a	5,6	7,7	18,0		31,4
	b				19,9	31,0	22,8
Israel	a	6,6	7,9	23,6		33,3
	b				20,3	40,8	31,8	35,9

Anm.

1. Både Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (S1PRI) och det internationella
institutet för strategiska studier. London (tidskriften Military Balance) gör
reservationer beträffande uppgifter av detta slag. Uppgifterna bygger på varje lands
egen, officiella statistik. Länderna emellan förekommer olikheter både i fråga om vad
som uppges vara försvarsutgifter och beträffande BNP som jämförelsemått. Uppgifterna
kan i huvudsak endast belysa tendenser för varje land.

2. Andelarna är beräknade utifrån en värdering i varje lands egen valuta och i
löpande priser. Om officiella BNP-tal saknas har gjorts skattningar.

3. För länderna inom Warszawapakten och för Jugoslavien skiljer sig jämförelsemåtten
från BNP till marknadspris.

4. Beträffande Sovjetunionen har SIPRI gjort en egen uppskattning av försvarsutgifternas
andel. För åren 1965, 1970 och 1973 uppskattas andelen till resp. 18,1,
16,5 och 13,1 %. Militarv Balance uppskattar Sovjetunionens andel under åren
1972-1975 till 11-13 96.

F5U 1976/77:13

Innehållsförteckning

Sid.

SÄKERHETSPOLITIKEN OCH TOTALFÖRSVARET

Statsministern 2

Motionerna 4

Utskottet 4

DEN SVENSKA SÄKERHETSPOLITIKEN

Föredragande statsrådet 6

Motionerna

Utskottet 7

TOTALFÖRSVARETS FORTSATTA UTVECKLING

Föredragande statsrådet 14

Motionerna 14

Utskottet 16

Grunder för totalförsvarets fortsatta utveckling 16

Folkrättsliga aspekter 24

Civilmotstånd 24

Uthålligheten i förvarnings- och alarmeringssystemet 25

Datasystemfrågor 27

Nästkommande försvarsbeslut 29

Hemställan 32

DET MILITÄRA FÖRSVARETS FORTSATTA UTVECKLING

Föredragande statsrådet 34

Motionerna 35

Utskottet 38

Grunder för det militära försvarets fortsatta utveckling 39

Utvecklingen av avvägningsprogram m. m 40

Markstridsförbanden 42

Övervattensstridsförbanden 43

Fjärrstridsförbanden 44

Luftförsvarsförbanden 49

Robotar 50

Central och högre regional ledning 52

Ekonomiska överväganden 54

Personalfrågor 56

Vämpliktsutbildning m. m 57

Värnpliktsförmåner 66

Ramberäkningar för budgetåret 1977/78 68

Hemställan 71

FöU 1976/77:13 B 66

ANSLAGSFRÅGOR FÖR DET MILITÄRA FÖRSVARET

Regeringens förslag 74

Motionerna 75

Utskottet 76

Reglering av prisstegringar 76

Flygvapenförband: Forskning och utveckling 76

Försvarets hundskola 76

Vissa ersättningar m. m 77

Hemställan 78

CIVILFÖRSVARETS FORTSATTA UTVECKLING

Föredragande statsrådet 81

Motionerna 81

Utskottet 82

Planeringsförutsättningar 82

Skydd för befolkningen 82

Rekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret 83

Utbildning 85

Civilförsvarets bevakningskår 86

Kommunanknutet civilförsvar 86

Planeringsramar m. m 87

Hemställan 87

NY ORGANISATION AV CIVILFÖRSVARSSTYRELSEN

Föredragande statsrådet 88

Utskottet 90

ANSLAGSFRÅGOR FÖR CIVILFÖRSVARET 91

DET EKONOMISKA FÖRSVARETS FORTSATTA UTVECKLING Föredragande

statsrådet 93

Motionerna 94

Utskottet 95

Det ekonomiska försvarets uppgifter 95

Planeringsprinciper 95

Fredskrisproblematiken 96

Uthållighet 97

Särskilda frågor rörande vissa program 99

Personella resurser 103

Kostnader för perioden 1977/78-1981/82 och för budgetåret

1977/78 105

Hemställan 106

FöU 1976/77:13 B 67

NY ORGANISATION AV ÖVERSTYRELSEN FÖR EKONOMISKT
FÖRSVAR

Föredragande statsrådet 107

Utskottet 109

ANSLAGSFRÅGOR FÖR DET EKONOMISKA FÖRSVARET

Regeringens förslag 110

Motionen lil

Utskottet lil

Statens vägverk lil

Transportnämnden lil

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar 112

Arbetskraft 112

Flemställan 113

ÖVRIGT TOTALFÖRSVARS FORTSATTA UTVECKLING

Utskottet 115

Allmänna riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av övrigt totalförsvar
115

Psykologiskt försvar 116

Sjukvårdsberedskapen 116

Televerkets försvarsberedskap 117

Försvarsberedskapen vid Sveriges Radio 118

Den kommunala beredskapsplanläggningen 118

Hemställan 119

ANSLAGSFRÅGOR FÖR ÖVRIGT TOTALFÖRSVAR .... 119

NY ORGANISATION AV LÄNSSTYRELSERNAS FÖRSVARSENHETER Föredragande

statsrådet 122

Motionerna 123

Utskottet 123

Underhållsbesiktningar av skyddsrum 124

Hemställan 126

RESERVATIONER

1. Säkerhetspolitiken och totalförsvaret (s) 126

2. Den svenska säkerhetspolitiken (s) 128

3. Totalförsvarets fortsatta utveckling (s) 129

4. Det militära försvarets fortsatta utveckling (s) 131

5. Anslagsfrågor för det militära försvaret, anslaget Flygvapenförband:
Forskning och utveckling (s) 137

FöU 1976/77:13

6. Anslagsfrågor för det militära försvaret, anslaget Vissa ersättningar
m. m. (s) 138

7. Det ekonomiska försvarets fortsatta utveckling (s) 138

8. Anslagsfrågor för det ekonomiska försvaret (s) 139

SÄRSKILDA YTTRANDEN

1. Det militära försvarets fortsatta utveckling (fp) 140

2. Civilförsvarets fortsatta utveckling (fp) 141

Bilagor

1. Sammanställning av motionsyrkanden Bl

2. Yttrande från utrikesutskottet (UU 1976/77:3 y) B 9

3. Yttrande från socialutskottet (SoU 1976/77:2 y) B 25

4. Yttrande från trafikutskottet (TU 1976/77:1 y) B 27

5. Yttrande från kulturutskottet (KrU 1976/77:2 y) B 33

6. Yttrande från arbetsmarknadsutskottet (AU 1976/77:3 y) B 34

7. Yttrande från civilutskottet (CU 1976/77:1 y) B 36

8. Systemet för totalförsvarets beredskap B 42

9. Utdrag av direktiven för B3LA-beredningen B 55

10. Utskottets förslag till ändring i familjebidragslagen B 57

11. Reservanternas förslag till ändring i familjebidragslagen . B 59

12. Ramreglerade militära utgifters andel av totala statsutgifter B 61

13. Försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten (BNP) till
faktorpris B 62

14. Ramreglerade militära utgifters andel av bruttonationalprodukten
(BNP) till marknadspris B 63

15. Försvarsutgifter i vissa länder- andel av bruttonationalprodukten
(BNP) till marknadspris B 64

GOTAB 53856 Stockholm 1977