AU 1976/77:7

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1976/77:7

med anledning av propositionen 1975/76:211 om samordnad sysselsättnings-
och regionalpolitik jämte motioner

I detta betänkande behandlas den under föregående riksmöte avgivna
propositionen 1975/76:211 om samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik
jämte två motioner som under innevarande riksmöte väckts med anledning
av propositionen. Dessutom tar utskottet upp 46 motioner i regionalpolitiska
ämnen, vilka väckts under allmänna motionstiden i år.

Propositionen

Hemställan

1 propositionen 1975/76:211 (arbetsmarknadsdepartementet) har regeringen
efter föredragning av statsrådet Bengtsson föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad i propositionen uttalats om de allmänna riktlinjerna
för sysselsättnings- och regionalpolitiken,

2. godkänna vad i propositionen anförts i fråga om åtgärder som underlättar
ungdomarnas övergång från skola till arbetsliv,

3. godkänna vad i propositionen anförts om arbetsförmedlingens medverkan
i de s. k. lokala planeringsråd som inrättas i varje kommun den
1 juli 1977,

4. godkänna vad i propositionen anförts i fråga om fortsatt intensifierad
arbetsförmedling för ungdom,

5. godkänna vad i propositionen anförts i fråga om anordnandet av praktik
som ett led i utbildning eller som arbetslivserfarenhet,

6. godkänna i propositionen förordade bidragsvillkor för halvskyddad
sysselsättning,

7. godkänna det system för lokaliseringspåverkan som angetts i propositionen,

8. godkänna vad i propositionen anförts i fråga om villkoren för sysselsättningsskapande
åtgärder i form av beredskapsarbeten,

9. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om ramar för planeringen
av verksamheter i länen för tiden t. o. m. år 1985,

10. godkänna de ändringar i 1972 års ortsplan som förordats i propositionen,

11. godkänna de principer som redovisats i propositionen när det gäller
sysselsättningsplaneringens framtida utformning,

12. godkänna vad i propositionen anförts i fråga om inriktningen av den
fortsatta länsplaneringen.

Behandlas i
utskottets

yttr. s. hemst. p.

6
7

1 Riksdagen 1976/77. IS sami. Nr 7

AU 1976/77:7 2

1 propositionen bereds riksdagen vidare tillfälle att ta del av vad som
anförts om inriktningen av forskningen på det regionalpolitiska och det
arbetsmarknadspolitiska området.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemsl. p.

Det huvudsakliga innehållet

Det huvudsakliga innehållet i propositionen återges i densamma på följande
sätt:

På grundval av sysselsättningsutredningens och länsplaneringens material
samt regeringens ställningstaganden i 1976 års reviderade finansplan läggs
förslag fram om principerna för den framtida sysselsättnings- och regionalpolitiken.

Sysselsättningen har ökat snabbt under senare år. Ökningen har tack vare
de regionalpolitiska insatserna blivit jämnt fördelad mellan landets olika
delar. Den kraftiga befolkningsminskningen i skogslänen har hejdats och
vänts till ökning. Den tidigare snabba befolkningsökningen i storstadsområdena
har blivit mera balanserad.

Sysselsättningspolitiken bör, framhålls det, vara att medverka till att
undanröja hinder för förvärvsarbete och att öka antalet arbetstillfällen så
att arbete kan erbjudas alla som vill delta i arbetslivet. Detta innefattar
en strävan att var och en skall ges möjlighet att delta i arbetslivet efter
sin förmåga. Det förutsätter vidare att jämställdhet mellan män och kvinnor
i arbetslivet kan åstadkommas, att trygghet i anställningen kan skapas och
att regional balans kan uppnås. För detta behövs insatser över ett brett
fält.

Arbetsförmedlingen upprustas f. n. i fråga om personal, organisation och
teknik. Beslut har redan fattats om att ta ytterligare steg.

Förslag läggs fram om ett nytt bidragssystem för halvskyddat arbete. Det
nuvarande bidraget på 40 % av den direkta lönen ersätts med ett bidrag
på 75 % på total lönekostnad under första anställningsåret. En avtrappning
av bidraget sker därefter. Särskilda insatser föreslås för ungdomar med svåra
handikapp. Bidrag kan lämnas under det första året med 90 96 av den totala
lönekostnaden och under följande år med 50 96.

Särskilda insatser bör göras för de ungdomar som möter svårigheter på
arbetsmarknaden. Förändringar bör göras såväl inom utbildningen som i
arbetslivet och i kontakten mellan skolan och arbetslivet. Utbildningens
uppläggning och dimensionering föreslås förändrad så att ungdomarnas möjligheter
på arbetsmarknaden förbättras. Fr. o. m. budgetåret 1977/78 tillkommer
de s. k. planeringsråden, som har till uppgift bl. a. att följa situationen
för de ungdomar som lämnar skolan. På initiativ av sysselsättningsutredningen
bedrivs försöksverksamhet med intensifierad arbetsförmedling
för ungdomar i 19 orter. På grundval av den nu pågående verksamheten
bör metoder kunna utarbetas för arbetsförmedlingarnas verksamhet i hela
landet. Starka skäl talar också för att arbetsförmedlingsinsatserna för ung -

AU 1976/77:7

domar bör prioriteras. Syftet med åtgärderna är att alla ungdomar som slutar
skolan skall erbjudas arbete, praktik eller utbildning.

Länsstyrelserna föreslås få i uppdrag att analysera brister i de lokala arbetsmarknaderna.
Ett sådant underlag behövs såväl för trafikplaneringen
som för en kommunal sysselsättningsplanering. Möjligheterna bör prövas
att i byggnadslagstiftningen införa regler om att sysselsättningsfrågorna ägnas
uppmärksamhet i bebyggelseplaneringen.

Resmöjligheterna mellan bostäder och arbete bör förbättras. De kollektiva
transporterna bör spela en ökad roll för arbetsresorna. Jämställdhetsdelegationen
överväger att initiera försöksverksamhet med förbättrade resmöjligheter
till arbetsplatserna.

I propositionen redovisas åtgärder som syftar till att åstadkomma industriell
expansion och tryggad sysselsättning. Det samspel som under senare
år har vuxit fram mellan industri- och regionalpolitiken bör vidareutvecklas.
De lokaliseringspolitiska medlen kommer att utredas.

I propositionen redovisas den överenskommelse som regeringen har träffat
med Sveriges industriförbund om samråd i lokaliseringsfrågor. Syftet med
samrådet skall vara att skapa förutsättningar för att regionalpolitiska synpunkter
beaktas på ett tidigt stadium i industrins investeringsplanering. Systemet
med lokaliseringspåverkan föreslås bli fullföljt på länsplanet.

Överläggningar kommer att tas upp med kooperationen om liknande överenskommelser.

Åtgärderna för att bekämpa arbetslöshet vid konjunkturavmattning har
byggts ut under senare år. Tack vare dessa åtgärder har arbetslösheten på
den svenska arbetsmarknaden kunnat hållas på en mycket låg nivå samtidigt
som antalet sysselsatta kontinuerligt har kunnat ökas. De principer som
därvid har prövats bör ligga fast och vidareutvecklas. Hög beredskap bör
upprätthållas inför kommande konjunkturavmattningar.

För att behoven när det gäller sjuk- och hälsovård, social omvårdnad,
utbildning m. m. skall kunna tillgodoses kommer det att krävas betydande
resurser under de närmaste åren. Beslut om utbyggnad av samhällsservicen
kommer fortlöpande att fattas av kommuner, landsting, regering och riksdag.
Utgångspunkten är därvid de föreliggande verksamhetsplanerna. Strävan
bör vara att vidga verksamheten i riktning mot att tillgodose de faktiskt
föreliggande behoven. Angelägna reformer och standardförbättringar måste
därvid förverkligas i den takt som de samlade resurserna medger.

Målet för serviceförsörjningen, som det formulerades år 1972, bör ligga
fast. Särskilda stödjepunkter för lokal service i kommuner inom inre stödområdet
med stor yta bör utses. Ortsplanen kompletteras därför genom att
20 orter i inre stödområdet och två orter på Gotland utses till kommundelscentra.
Vidare föreslås vissa förändringar i storstadsområdena. Avgränsningen
av storstadsområdena i ortsplanen avvecklas. Nynäshamn och Södertälje
i Stockholms län och Stenungsund i Göteborgs och Bohus län föreslås
bli regionala centra.

AU 1976/77:7

Länsstyrelserna föreslås ägna ökad uppmärksamhet åt förhållandena i
kommuner som ligger isolerat i förhållande till större och mera väldifferentierade
arbetsmarknader.

Förslag till ramar i form av befolkningstal för planeringen av verksamheter
i länen läggs fram för år 1985.

Särskilda anvisningar kommer att utarbetas när det gäller att fullfölja
länsplaneringen.

Förslag läggs fram om en samordnad sysselsättningsplanering. Sysselsättningsutredningen
kommer att få i uppdrag att bedriva försöksverksamhet
med lokal sysselsättningsplanering. Överläggningar kommer att tas upp med
företrädare för kommunerna för att vidareutveckla det samarbete som redan
har påbörjats kring kommunala insatser för sysselsättningen.

Förslag läggs också fram om länsplaneringens framtida utformning. Den
bör i fortsättningen bedrivas så att en årlig översyn och aktualisering kan
ske. Fullständiga länsplaneringsomgångar bör som hittills genomföras ungefär
vart femte år. En avstämning bör göras under planeringsperioden.

När det gäller sysselsättningsplaneringen på länsnivå anges ansvars- och
samarbetsområden för länsstyrelser och länsarbetsnämnder.

I propositionen redovisas slutligen de aktuella forskningsprogrammen
kring regional- och sysselsättangspolitiska frågor.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1976/77:9 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om

1. personalförstärkning av de små arbetsförmedlingarna,

2. utredning av nedläggningskontroll,

3. behovet av och möjligheter till att bilda kommunala exploateringsbolag.

1976/77:10 av herr Werner m. fl. (vpk)

1 motionen yrkas att riksdagen beslutar antaga de i motionen nämnda
punkterna som riktlinjer för sysselsättnings- och regionpolitiken, innebärande
bl. a. att

1. ett tidsbestämt mål sätts upp för sysselsättningspolitiken,

2. kvinnornas fullständiga ekonomiska frigörelse ingår i målsättningen,

3. barntillsynen utbyggs för att täcka det fulla behovet,

4. en allmän investeringsplanering genomförs,

5. förbud utfärdas för kapitalexport och industriutflyttning,

6. ett statligt industriprogram utarbetas,

7. ett program för utveckling av den kollektiva trafikapparaten utarbetas,

8. ett program för bekämpande av bristerna inom vård- och miljösektorerna
utarbetas.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.

AU 1976/77:7

Behandlas

utskottets

yttr. s.

9. som målsättning ställs att höja den svenska ekonomins förädlingsgrad
och att gradvis minska rovdrift av energi och råvaror.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1976

1975/76:248 av herr Andersson i Lycksele m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna 58
vad i motionen anförts om sysselsättningsfrämjande åtgärder i Vindelälvsområdet.

1975/76:250 av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen med hänsyn till den strukturella obalans 61

som råder på arbetsmarknaden i Göteborgsområdet hemställer hos regeringen
om åtgärder av arbetsmarknadspolitisk och regionalpolitisk natur i
syfte att undvika arbetslöshet i området - med särskild tanke på yngre
arbetskraft, kvinnor och partiellt arbetsföra.

1975/76:283 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om 60

1. att arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag att vidtaga extra lokaliseringsinsatser
i kommunerna Nordanstig, Ljusdal, Ovanåker, Ockelbo och
Hofors,

2. att försök med förstärkt näringslivsutvecklande och sysselsättningsskapande
verksamhet påbörjas i Gävleborgs län enligt vad som i motionen
angivits.

1975/76:286 av herr Ångström (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att Bjurholms tätort i Vännäs 52

kommun får status som kommundelscentrum.

1975/76:335 av herr Björk i Gävle m. fl. (c)

I motionen yrkas 29

1. att riksdagen hos regeringen hemställer att Gästrikland förs till det
allmänna stödområdet,

2. att riksdagen, om yrkandet under 1 inte bifalls, hos regeringen hemställer
att Ockelbo och Hofors kommuner förs till det allmänna stödområdet.

1975/76:380 av herr Winberg (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

1. att Örnsköldsviks kommun bör klassificeras som primärt centrum, 52

2. att de delar av Örnsköldsviks kommun som omfattas av församlingarna 29
Anundsjö, Björna, Skorped och Trehörningsjö bör ingå i det inre stödområdet,

3. vad i motionen anförts om bevarandet och tillskapandet av olika slag 59

hemst. p.

AU 1976/77:7

Behandlas i
utskottets

yttr. s. hemst. p.

av verksamhet i Sollefteå och Ånge,

4. vad i motionen anförts om behovet av kommundelscentra i Västernorrlands
län.

Motionen har behandlats beträffande frågan om industricentrum i Ånge
(del av yrkandet 3) i betänkandet InU 1975/76:43.

1975/76:448 av herr Westberg i Ljusdal (fp)

I motionen yrkas att riksdagen i skrivelse till regeringen uttalar, att behovet
av regionalpolitiska insatser även i södra delen av Gävleborgs län - och
då särskilt i Hofors och Ockelbo kommuner - görs till föremål för överväganden
inför beslut om lokaliseringsstöd för perioden efter innevarande
femårsperiod.

1975/76:511 av herr Alftin (s) och fru Thunvall (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande lokalisering av industrier till Ljusdal.

1975/76:514 av fru Jonäng m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär

1. att vägplaneringen samordnas med den fysiska riksplaneringen,

2. att all samhällelig verksamhet skall planeras med hänsyn till de regionala
planeringsnivåer som beslutas av riksdagen,

3. att samråd bör ske mellan statliga myndigheter och de regionala planeringsorganen
för att uppfylla samhällets övergripande målsättning.

1975/76:655 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen föreslår att särskilda medel
ställs till förfogande för sysselsättningen i Vindelälvsområdet.

1975/76:657 av herr Olsson i Timrå m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag
dels om ett industricentrum i Ånge, dels om att medel ställs till projekt
Inland Y:s förfogande.

Motionen har behandlats beträffande första dels-satsen i betänkandet InU
1975/76:43.

1975/76:660 av herr Wijkman m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen måtte hos regeringen begära en skyndsam utredning av
samhällets totala kostnader för omlokaliseringen av statliga verk. I utredningen
bör utöver verkens direkta kostnader för förberedelser och genomförande
även beaktas kostnader för försämrad service, lägre produktivitet
etc.,

2. att riksdagen måtte besluta att en utflyttning från Stockholm av FOA
3 och FOA 4 till Linköping resp. Umeå ej skall äga rum.

AU 1976/77:7

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

1975/76:662 av herr Ångström (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att ortsklassificeringen för 52 22, 25

Storuman ändras så att Storuman klassas som regionalt centrum och Tärnaby/Hemavan
som kommundelscentrum.

1975/76:819 av herr Gustavsson i Nässjö m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna 32 13

vad i motionen anförts om att initiativ bör tas för att diskutera en omlokalisering
av jordbrukets föreningsrörelse till Jönköping.

1975/76:848 av herr Blomkvist m. fl. (s)

1 motionen yrkas att riksdagen i skrivelse till regeringen ger till känna 61 43

vad som i motionen anförs angående det angelägna i att fortlöpande stödja
en utbyggnad av förädlingsindustrin inom livsmedelssektorn i Skaraborgs
län.

1975/76:853 av herrar Henmark (fp) och Enlund (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att Gotland förs till det inre stöd- 29 10

området.

1975/76:856 av herr Hjorth m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att Älvkarleby, Tierps och Öst- 29 9

hammars kommuner i norra Uppland innefattas i allmänna stödområdet.

1975/76:858 av herrar Nilsson i Visby (s) och Gustafsson i Stenkyrka (c) 29 10

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att Gotland då det gäller regionalpolitiska
åtgärder tillförs det inre stödområdet.

1975/76:859 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m)

I motionen yrkas bl. a.

2. att riksdagen begär att regeringen verkar för särskilda regionalpolitiska 57 35

satsningar i Tornedalen.

Motionen har behandlats beträffande yrkandet 1 i betänkandet InU
1975/76:43.

1975/76:864 av herr Sellgren (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Örnsköldsvik 52 24

ges beteckningen primärt centrum i planen för regionens ortsstruktur.

1975/76:865 av herrar Sellgren (fp) och Nordin (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar ändra gränsen för det inre stöd- 29 10

området, så att det omfattar Örnsköldsviks kommuns inre delar.

1975/76:1835 av herr Bergman i Nyköping (s)

1 motionen yrkas att riksdagen som sin mening uttalar att i den regionala 52 27

utvecklingsplanen för Södermanlands län (Länsplanering 1974) Nyköping -

AU 1976/77:7

Behandlas

utskottets

yttr. s.

Oxelösund, i enlighet med vad bl. a. länsstyrelsen i Södermanlands län anfort,
klassificeras som primärt centrum.

1975/76:1836 av herr Blomkvist m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning 61
med uppgift att upprätta förslag till ett utvecklingsprogram för västregionen
med målsättning att genom olika regionalpolitiska insatser väsentligt öka
regionens möjligheter att skapa flera sysselsättningsmöjligheter inom näringslivet
och inom statlig offentlig verksamhet.

1975/76:1839 av herr Carlström (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att Sölvesborg och Olofström 52
skall klassificeras som regionala centra.

1975/76:1842 av herrar Danell (m) och Schött (m)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att Gotlands län bör ingå i det 29
inre stödområdet.

1975/76:1843 av fröken Eliasson m. fl. (c)

I motionen yrkas bl. a. 35

1. att riksdagen uttalar att planeringen av den statliga verksamheten i
Stockholms kommun och län skall inriktas på att underlätta strävandena
att häva den kraftiga obalansen på arbetsmarknaden.

Motionen har behandlats beträffande yrkandet 2 av finansutskottet i betänkandet
FiU 1975/76:24.

1975/76:1851 av herr Granstedt m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen anhålla att beslutet att lokalisera arbetarskydds- 35
styrelsen, yrkesinspektionen och arbetsmiljöfonden till Solna omprövas till
förmån för en lokalisering i en mer arbetsplatsfattig del av regionen,

2. att som sin mening ge regeringen till känna att lokaliseringen av statliga 35
arbetsplatser inom Stockholms län bör planeras i samråd med Stockholms

läns landsting, i syfte att bidra till en bättre fördelning av sysselsättningen
inom regionen.

1975/76:1852 av herr Gösta Gustafsson i Göteborg m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som 28

i motionen anförts om en översyn av det regionalpolitiska stödet, speciellt
i vad avser stödet till flyttning av verksamheter från storstadsområdena.

1975/76:1853 av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Nilsson i Visby
(s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag att 52

hemst. p.
41

18
17

AU 1976/77:7

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

Visby, då det gäller den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen, klassificeras
som primärt centrum.

1975/76:1859 av herrar Henmark (fp) och Ekinge (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att Visby skall klassificeras som 52 29

primärt centrum.

1975/76:1865 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Eriksson i Arvika (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att lokaliseringsstöd skall kunna 30 11

utgå till verksamhet i gruva.

1975/76:1868 av herr Kindbom m. fl. (c)

1 motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Skaraborgs län 61 43

bör bli föremål för regionalpolitiska insatser i enlighet med vad som anförts
i motionen.

1975/76:1870 av herr Larsson i Öskevik m. fl. (c)

1 motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla att 28 8

tilläggsdirektiven till sysselsättningsutredningen utformas så att förslag kan
framläggas innebärande att stödområdesprincipen som grund för regionalpolitisk!
stöd ersätts med regionalpolitiska målsättningsprinciper.

1975/76:1874 av herr Mattsson i Skee m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att Sotenäs kommun skall ingå 29 9

i det allmänna stödområdet.

1975/76:1881 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar som sin mening att regeringen 58 36

med beaktande av förslagen som framläggs i ”Åtgärdsprogram för Vindelälvsområdet”
och i anledning av i motionen anförda synpunkter för riksdagen
framlägger förslag under våren 1976.

1975/76:1892 av herr Pettersson i Västerås (vpk)

1 motionen yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen om skyndsam 60 40

prövning av frågan om att till Eskilstuna-området lokalisera lämplig industri
som säkrar sysselsättningen och bryter ensidigheten i den nuvarande industristrukturen.

1975/76:1897 av herr Rämgård m. fl. (c, m, fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att Ludvika och Smedjebackens kommuner skall 28 9

ingå i det allmänna stödområdet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Rättviks och Leksands kom- 29 10

muner införlivas med det inre stödområdet.

AU 1976/77:7

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

1975/76:1900 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) 35 17

1 motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar att den framtida lokaliseringen av statlig verksamhet
i Storstockholm i forsta hand bör ske till kommuner på Södertörn,

2. att riksdagen hos regeringen begär en omprövning av beslut om lokalisering
av statlig verksamhet till centrala Stockholm eller norra förorterna
där byggnadsarbeten ännu ej påbörjats och att denna verksamhet flyttas
till Södertörn.

1975/76:1907 av herr Ångström m. fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar 58 36

1. att anhålla att regeringen medverkar till att förverkliga det åtgärdsprogram
som föreslås i motionen,

2. att anvisa härför erforderliga medel.

Det angivna åtgärdsprogrammet avser ett förslag som tagits fram av en
samarbetskommitté för Vindelälvsområdet.

1975/76:1909 av herr Åsling m. fl. (c, s)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen tar initiativ syftande 58 37

till ett projekt i regional samverkan med särskilda insatser för ökad sysselsättning
i delar av Jämtlands län i enlighet med motionens riktlinjer.

1975/76:2032 av herr Bohman m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen

1. hos regeringen anhåller att sysselsättningsutredningen får i uppdrag 30 8

att pröva effekterna av en omfördelning av stödet från kapitalsubventioner

till direkt sysselsättningsstöd,

2. hos regeringen anhåller om utredning av de kostnader som förorsakats 34 15

av beslulen om omlokalisering av vissa statliga myndigheter och beslutens
konsekvenser i övrigt.

Motiveringen till yrkandena återfinns i avsnittet "Regionalpolitik" i motionen
1975/76:1979.

1975/76:2109 av herr Stjernström m. fl. (c)

1 motionen yrkas att riksdagen beslutar uttala att regionalpolitiken, särskilt 56 34

i vad avser de inre delarna av Norrland, bör utformas i enlighet med de
riktlinjer som redovisas i motionen 2108.

1975/76:2133 av herr Ekinge (fp)

1 motionen yrkas

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträf- 52 26

fande behovet av att den framtida regionala planeringen sker enligt den
s. k. bandlandskapsmodellen,

AU 1976/77:7

Behandlas i

utskollets

yttr. s. hemst. p.

2. att riksdagen - därest yrkandet under 1 ej vinner bifall - beslutar
att Nyköping-Oxelösund skall betecknas som primärt centrum, att Flen
skall betecknas som regionalt centrum och att Vingåker tillsammans med
Katrineholm skall betecknas som regionalt centrum.

1975/76:2141 av herr Hermansson m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen deklarerar som en politisk målsättning
att full sysselsättning och allas rätt till arbete skall realiseras inom ramen
för ett omfattande 15-årsprogram.

1975/76:2155 av herr Lidgård m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen

1. beslutar att helt upphäva det obligatoriska etableringssamrådet,

2. uttalar att kontroll av företagsetableringar i Stockholms län ej skall
införas,

3. i skrivelse till regeringen hemställer att denna utfärdar anvisningar
till statliga verk och myndigheter att dessa vid sina lokaliseringsöverväganden
vad gäller etableringar i Stockholms län beaktar önskemålet om
en bättre inomregional balans vad gäller sysselsättningstillfällen,

4. ger regeringen till känna att Stockholmsregionens arbetsmarknadspolitiska,
ekonomiska och näringspolitiska problem fortsättningsvis bör ägnas
större uppmärksamhet i samband med statlig regionalpolitisk planering.

1975/76:2157 av herr Lorentzon (vpk)

I motionen yrkas bl. a. att riksdagen uttalar sig för ett åtgärdsprogram
i syfte att till Västernorrland förlägga industrier och åstadkomma sysselsättningstillfällen,
varvid förutsätts inriktning på framtidsbetonade industrier
med insättandet av medel ur AP-fonderna och att åtgärderna bör
avse bl. a.

b) att flera statliga verk flyttas till Västernorrland,

c) att Svenska Träforskningsinstitutet förläggs till Sundsvall.

Motionen har behandlats beträffande yrkandet a i betänkandet InU

1975/76:43 och beträffande yrkandet d i betänkandet InU 1975/76:33.

Utskottet

Inledande synpunkter

Utskottet behandlar i detta betänkande propositionen från maj i år om
samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik samt 48 motioner, av vilka
46 väcktes redan under allmänna motionstiden i början av året. Propositionen
lades alltså fram av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. En orsak
till att den inte återkallats av den nya regeringen är de gemensamma politiska

AU 1976/77:7

värderingar som sedan länge finns i många frågor som rör sysselsättningspolitiken.
Det kan därför anses ändamålsenligt att ta ställning till den framtida
politiken på de aktuella områdena med utgångspunkt i propositionens
förslag. Utskottet kommer dock att föreslå ändringar, i synnerhet i de regionalpolitiska
avsnitten. En viktig utgångspunkt för utskottets ställningstaganden
har varit regeringsförklaringen den 8 oktober i år.

Propositionen innehåller dels förslag till allmänna riktlinjer m. m. för sysselsättnings-
och regionalpolitiken, dels mera konkreta förslag i skilda ämnen.
Därutöver finns i propositionen relativt omfattande avsnitt av redovisande
natur vilka inte åtföljs av preciserade förslag till riksdagen. Utskottet
har koncentrerat sitt arbete på de avsnitt i propositionen som direkt omfattas
av propositionens hemställan. I de delar av propositionen som inte har direkt
samband med hemställan och som i huvudsak innehåller översikter m. m.
återfinns även inslag av värderande karaktär. Utskottet har inte funnit anledning
att närmare pröva alla sådana inslag, och den omständigheten att
de inte behandlas i betänkandet innebär alltså inte att de godtagits av utskottet.

Riktlinjer för sysselsättnings- och regionalpolitiken

I propositionen begärs att riksdagen skall godkänna vissa riktlinjer för
sysselsättnings- och regionalpolitiken.

Föredragande statsrådet framhåller att trots en kraftig ökning av sysselsättningen
finns det alltjämt människor som vill eller kan väntas vilja delta
i arbetslivet om möjligheter erbjuds. Samtidigt finns det trots en ökad produktion
angelägna behov som ännu inte är uppfyllda. De regionala skillnaderna
i sysselsättningsmöjligheter är alltjämt betydande. Arbetslösheten
är högre i skogslänen än i övriga län och i synnerhet kvinnorna har sämre
möjligheter att få förvärvsarbete.

Mot denna bakgrund anges i propositionen följande här i sammandrag
återgivna utgångspunkter för sysselsättnings- och regionalpolitiken: 1.

Arbetet är av grundläggande betydelse för individ och samhälle. Det
ger medel för en god försörjning och är en väg till social gemenskap.

2. Ekonomisk tillväxt är en förutsättning för ökning av sysselsättningen.
Det krävs en fortsatt snabb utbyggnad av vår industriella kapacitet, specialisering,
utnyttjande av stordriftsfördelar, ökad användning av teknisk
utrustning m. m. Detta förutsätter bl. a. fortsatt strukturomvandling inom
näringslivet. Balansen i utrikesbetalningarna bör vara återställd till år 1980.
Den förda investeringsfrämjande politiken måste fullföljas med kraft. När
det gäller fördelningen av utrymmet för konsumtion måste framhållas att
en snabb ökning av offentlig konsumtion inte kan åstadkommas samtidigt.
För att komma till rätta med det nuvarande underskottet i bytesbalansen
måste sparandet öka och detta måste ske inom den offentliga sektorn. An -

AU 1976/77:7

gelägna reformönskemål och standardförbättringar kan endast förverkligas
i takt med vad de samlade resurserna medger.

3. Produktionen skall inriktas på att tillgodose medborgarnas behov av
varor och tjänster. De varuproducerande näringarna har kraftigt ökat produktionen
med oförändrad eller minskad sysselsättning. 1 tjänstenäringarna
har efterfrågan på social omsorg, sjuk- och hälsovård, utbildning samt annan
gemensam personalkrävande service varit stor. En relativ förskjutning av
sysselsättningen till de tjänsteproducerande områdena kan väntas fortsätta.
En utbyggnad av samhällets verksamhet inom vård- och utbildningssektorerna
kräver att resurser skapas genom industriell förnyelse. Samtidigt
medför en framgångsrik industri behov av väl utbyggd samhällsservice.

4. Arbetsmarknaden är begränsad i olika hänseenden för den enskilde.
Det finns lokala avgränsningar som hänger samman med resemöjligheter
och det finns ytterligare begränsande faktorer som bestäms av den enskildes
yrkeskunskaper. Till detta kommer andra förvärvshinder t. ex. i fråga om
barnomsorg. Det finns inga automatiskt verkande krafter som skapar rätt
typ av arbete på rätt plats och vid rätt tidpunkt. I stället krävs politiska
beslut och samhälleliga insatser av varierande slag, dvs. riktade åtgärder.
Detta understryks ytterligare av de internationella konjunkturrörelserna. Generella
medel har visat sig otillräckliga för att lösa uppkommande problem
med stigande priser och ökad arbetslöshet. Det har sålunda visat sig nödvändigt
med åtgärder som är inriktade på att stödja sysselsättningen i utsatta
regioner, branscher eller företag samt att stödja de personer som har en
svag ställning på arbetsmarknaden.

Från de redovisade utgångspunkterna anges i propositionen sysselsättningspolitikens
uppgift vara att undanröja förvärvshinder
för dem som vill förvärvsarbeta och att öka sysselsättningen så att arbete
kan erbjudas alla som vill delta i arbetslivet. Strävan att ge arbete åt alla
innebär att bestämda krav måste ställas på politikens inriktning och på insatser
av skilda slag. De krav som redovisas i propositionen kan sammanfattas
på följande sätt:

- Var och en skall ha möjlighet att medverka i arbetslivet efter sin förmåga.
Sysselsättningspolitiken måste förenas med en social förnyelse av arbetslivet.
Arbetsmiljön måste förbättras och anpassas så att fysiska, psykiska eller
sociala handikapp inte utgör hinder för förvärvsarbete.

- Jämställdhet mellan män och kvinnor i förvärvslivet måste förverkligas.
Förvärvshinder såsom brister i kommunikationer eller barnomsorg måste
undanröjas, ett könsbundet yrkesval motarbetas, varjämte en fortsatt utjämning
av löne- och anställningsvillkoren bör komma till stånd.

- Tryggheten i anställningen måste garanteras. Det kan ske genom lagstiftningen
om anställningsskydd och genom insättande av stödåtgärder i
lägen då sysselsättningen i företagen är hotad.

- Upprätthållande av de regionalpolitiska målen att människorna i olika
regioner skall erbjudas likvärdiga sysselsättningsmöjligheter och en likvärdig

AU 1976/77:7

tillgång till social, kommersiell och kulturell service samt god miljö. Regional
utjämning av sysselsättningsgraden för kvinnor bör vara ett av riktmärkena
för regionalpolitiken. De regionalpolitiska stödåtgärderna kommer även fortsättningsvis
att behöva koncentreras till skogslänen och i synnerhet då till
de inre delarna. I takt med att balansen mellan olika län blivit bättre har
problemen inom länen tilldragit sig ökad uppmärksamhet. Härtill kommer
problem och brister på arbetsmarknaden även i regioner med hög sysselsättningsnivå
och i övrigt bra arbetsmarknad.

Den angivna inriktningen av politiken får enligt propositionen konsekvenser
för samhällsplaneringen. Denna måste inriktas på ett samhälle där
allt fler vuxna har anknytning till arbetslivet och där det finns en större
flexibilitet mellan arbete, fritid och utbildning. Planeringen måste också
ge möjlighet till samverkan mellan olika områden och mellan lokala, regionala
och centrala organ.

Det ovan refererade avsnittet i propositionen om riktlinjer för politiken
mynnar ut i följande deklaration:

Under de närmaste åren blir en huvuduppgift att undanröja hinder som
står i vägen för dem som vill förvärvsarbeta. I takt med framgångarna i
förverkligandet av den uppgiften måste arbetstillfällen kunna erbjudas dem
som vill delta i arbetslivet. Ett sådant program får inte upplevas som ett
tvång för dem som på grund av utbildning, familjeskäl eller annat, för kortare
eller längre tid inte önskar förvärvsarbeta. Ett program för att bryta ned
förvärvshinder och öka arbetstillfällena bör inte låsas fast i form av ett visst
antal arbetstillfällen. Människornas önskemål förändras hela tiden i takt
med samhällets förändringar. Det grundläggande för sysselsättningspolitiken
är att samhället ständigt söker tillgodose den enskildes rätt till arbete på
samma sätt som samhället på andra områden har åtagit sig att skydda och
stödja den enskilde medborgaren.

Utskottet vill först framhålla att sysselsättningsutredningen visat, att det
finns ett stort behov av nya arbetstillfällen. Om man antar att kvinnorna
skulle ha samma sysselsättningsgrad som männen hade år 1975 fordras
ytterligare 600 000 nya arbetstillfällen. Om man i stället utgår från att förvärvsfrekvensen
i hela landet skulle uppgå till vad som gäller för män i
Jönköpings län och kvinnor i Stockholms län skulle detta innebära 380 000
arbetstillfällen utöver dem vi i dag har. Orsaken till att Jönköpings och
Stockholms län valts som riktpunkter är att dessa län uppvisar den högsta
sysselsättningsgraden bland rikets län för män resp. kvinnor. En annan
siffra som belyser behovet av nya arbetstillfällen har kommit fram genom
en intervjuundersökning som statistiska centralbyrån genomförde i
mars-april 1975. Enligt denna skulle 250 000 kvinnor i åldern 25-64 år önska
lä förvärvsarbeta omedelbart eller efter en viss väntetid.

De redovisade siffrorna, som bekräftas av material framtaget under
länsplaneringen, visar hur angeläget det är att sysselsättningspolitiken förs
med kraft. I anslutning till de i propositionen redovisade riktlinjerna vill
utskottet för sin del framhålla följande.

AU 1976/77:7

Grunden för en framgångsrik sysselsättningspolitik är en god ekonomi.
Förutsättningarna för sysselsättningspolitiken bestäms av konjunkturutvecklingen
och uppläggningen av den allmänna ekonomiska politiken. För
att klara sysselsättningsproblemen på längre sikt fordras att samhällsekonomin
ä>- i balans. Detta innebär bl. a. att man måste komma till rätta med det
nuvarande underskottet i våra utrikes betalningar, vilket i sin tur förutsätter
ökat sparande. Sparandet bör ske inom såväl den privata som den offentliga
sektorn. Det måste skapas förutsättningar för expansion av näringslivet. En
avgörande faktor är att svenska företag får arbeta under sådana villkor att
deras internationella konkurrenskraft upprätthålls och förstärks. Det relativa
kostnadsläget gentemot utlandet måste förbättras och prisstegringar inom
landet hållas tillbaka. Endast härigenom kan vår export hävda sig på
världsmarknaden.

En expansion av näringslivet är också nödvändig om det skall bli möjligt
att klara av de allt vanligare problemen med strukturomvandlingen. En
utbyggnad av industrisektorn är vidare en förutsättning för att resurser skapas
för den önskvärda utbyggnaden av samhällets service bl. a. inom vårdoch
utbildningssektorerna. Inom dessa områden finns stora behov att fylla,
vilket i sin tur kan ge ett stort antal nya arbetstillfällen.

Industri- och näringspolitiken måste få en inriktning som främjar investeringar
och tar vara på utvecklingskraften i företagen. Det är viktigt att
gynnsamma förutsättningar skapas för igångsättning av nya företag och för
tillvaratagande av utvecklingsbara idéer. Det sagda gäller inte minst de mindre
företagen som har en betydelsefull roll att spela bl. a. när det gäller att
upprätthålla sysselsättningen i mindre tättbefolkade områden. I sådana bygder
- särskilt i norra Sverige - bör även jordbrukspolitiken användas mera
aktivt för ali upprätthålla sysselsättningen.

Sysselsättningsutredningens och länsplaneringens redovisning visar också
klart att under överskådlig framtid stora skillnader kommer att bestå mellan
män och kvinnor när det gäller att hävda sig på arbetsmarknaden, om inte
kraftfulla och målmedvetna åtgärder sätts in. Särskilt ogynnsamt är läget
för kvinnor som är bosatta i skogslänen. Det är som framgår av det anförda
nödvändigt att det inledda arbetet på jämställdhet mellan män och kvinnor
påskyndas och effektiviseras. Insatser måste göras inom breda sektorer av
samhällslivet, främst inom arbetsmarknads-, social- och utbildningspolitiken.

Regionalpolitiken bör få en mer decentralistisk inriktning. Politiken bör förstärkas
så att människor i olika landsdelar ges allsidig sysselsättning och
service samt en god miljö. Bebyggelsen i glesbygden och mindre tätorter
bör underlättas. Strävan bör vara att med olika regionalpolitiska åtgärder
inom länen tillgodose bygder och orter med en negativ utveckling så att
det skapas en bättre inomregional balans. Det regionalpolitiska stödet bör
utformas så att det i ökad grad tar hänsyn till sysselsättningseffekten. Geografiskt
indelade stödområden har visat sig vara en otillräcklig metod för

AU 1976/77:7

att styra det regionalpolitiska stödet. Ett mera flexibelt system som knyter
an till även andra kriterier bör utredas.

Nya överväganden bör göras om principerna för och utformningen av den
regionala strukturen. Ortsklassificeringssystemet bör utvärderas och alternativa
möjligheter för ett ortssystem prövas. Centrala uppgifter beträffande
den regionala planeringen bör föras över på landstingen. Det kan bl. a. gälla
regionala beslut om ortssystem och liknande. Redovisning och förslag om
den regionala strukturen bör läggas fram för riksdagen så att om möjligt
ställning kan tas senast i samband med beslut om det regionalpolitiska
stödet för tiden efter den 1 juli 1978. Därvid måste dock beaktas att samordning
bör ske med sysselsättningsutredningens arbete.

Utöver vad här anförts har utskottet inte funnit anledning att anlägga
några ytterligare synpunkter på de allmänna riktlinjerna för den framtida
sysselsättnings- och regionalpolitiken. Utskottet kommer i det följande att
utveckla sin uppfattning på särskilda områden. När det gäller propositionens
förslag om riktlinjer godtar utskottet dem i de delar de inte behandlats
eller strider mot de synpunkter som utskottet anlagt.

I detta sammanhang tar utskottet upp två vpk-motioner: 1975/76:2141,
som väcktes under allmänna motionstiden förra året, och 1976/77:10. I
motionerna finns en kritisk syn på sysselsättningsfrågornas behandling. I
motionen 2141 vänder man sig mot den förda politiken från teoretiska och
ideologiska utgångspunkter. Det hävdas att den politiken gynnat ”kapitalet”
och medverkat till en uppdelning av arbetsmarknaden i A- och B-lag. Motionärerna
anser att politiken varit antisocialistisk och antisocial. I motionen
görs en beräkning för att påvisa sysselsättningsproblemets storleksordning.
Om alla personer i åldern 20-64 år skulle tillförsäkras arbete fordras med
90 % förvärvsfrekvens för både män och kvinnor ett tillskott med
760 000-865 000 heltidsarbeten beroende på invandringens storlek. Motionärerna
redovisar även omständigheter som kan öka eller minska dessa
tal, t. ex. höjd förvärvsfrekvens och kortare arbetstid. Motionen mynnar
ut i ett yrkande att riksdagen skall deklarera att full sysselsättning och
allas rätt till arbete skall realiseras inom ramen för ett 15-årsprogram. För
att genomföra ett sådant program fordras enligt motionen en socialistisk
planekonomi. Tre basområden anges därvid som särskilt viktiga: statliga
industrier uppbyggda med offentligt kapital, omorganisation och teknisk
effektivisering av transportsystemet samt en kraftig utbyggnad av den sociala
sektorn.

I den andra vpk-motionen, som alltså väckts med anledning av propositionen,
finns liknande tankegångar. Motionen innehåller förslag till nya
riktlinjer för sysselsättnings- och regionalpolitiken vilka sammanfattas i följande
punkter:

1. ett tidsbestämt mål sätts upp för sysselsättningspolitiken,

2. kvinnornas fullständiga ekonomiska frigörelse ingår i målsättningen.

AU 1976/77:7

3. barntillsynen utbyggs för att täcka det fulla behovet,

4. en allmän investeringsplanering genomförs,

5. förbud utfärdas för kapitalexport och industriutflyttning,

6. ett statligt industriprogram utarbetas,

7. ett program för utveckling av den kollektiva trafikapparaten utarbetas,

8. ett program för bekämpande av bristerna inom vård- och miljösektorerna
utarbetas,

9. som målsättning ställs att höja den svenska ekonomins förädlingsgrad
och att gradvis minska rovdrift av energi och råvaror.

Det bör noteras att en del av de i motionerna föreslagna åtgärderna t. ex.
utbyggnad av barnomsorgen och ökad satsning på den sociala sektorn,
ligger i linje med de allmänna riktlinjer som utskottet ovan uttalat sig för.
Utskottet avvisar emellertid den allmänna grundsyn som ligger bakom motionen,
nämligen att en socialistisk planekonomi är den rätta metoden att
lösa sysselsättningsfrågorna. När det gäller yrkandena om ytterligare planer
och program vill utskottet peka på att sysselsättningsutredningen fortsätter
sitt arbete vilket beräknas bli slutfört under år 1978. Länsplaneringen
som blivit ett viktigt instrument för samhällets sysselsättnings- och regionalpolitik
kommer att fortgå och få en delvis ny uppläggning, såsom redovisas
längre fram i betänkandet. Med hänvisning till vad sålunda anförts
avstyrker utskottet de båda vpk-motionerna.

Åtgärder för att undanröja förvärvshinder

Allmän inriktning

Med utgångspunkt i de faktiska förhållandena på arbetsmarknaden och
de förut angivna riktlinjerna blir enligt propositionen huvuduppgiften för
sysselsättningspolitiken under de närmaste åren att medverka till att systematiskt
bryta ned en lång rad hinder som stänger ute människor från
arbetslivet. Dessa hinder finns såväl på som utanför arbetsplatserna.

Villkoren i arbetslivet har förbättrats. Lagstiftningsvägen har arbetstiden
förkortats, semestern förlängts, villkoren i sjuk- och pensionsförsäkringarna
blivit förmånligare, anställningsskydd och medbestämmande för de anställda
införts. Reformeringen av arbetsmarknadspolitiken har inneburit ett
vidgat samarbete med företagen, bl. a. via anpassningsgrupper och nya former
av statligt stödd personalutbildning. Utvecklingen av lönerelationerna
mellan olika grupper anställda har inneburit förbättringar för lågavlönade.
Genom att de sämst betalda yrkena sysselsätter en hög andel kvinnor har
förändringarna särskilt gynnat kvinnliga arbetstagare. Löneförbättringarna
har i sin tur bidragit till ökad förvärvsfrekvens bland kvinnor.

Den tillströmning till arbetsmarknaden som ägt rum under de senaste
åren har, sägs det i propositionen, varit beroende av en i ökad grad individuell
anpassning av arbetena till den enskildes önskemål. Ju högre upp vi kommer
i förvärvsfrekvens, understryks det vidare, desto nödvändigare är det med

2 Riksdagen 1976177. 18 sami. Nr 7

AU 1976/77:7

ett flexibelt arbetsliv som tar hänsyn till den enskildes behov och förutsättningar.
Detta gäller inte minst om ett arbetsliv där kvinnornas förvärvsfrekvens
kommer mera i nivå med männens, där pensionärer bereds möjligheter
till förvärvsarbete långt upp i åren och där även relativt svårt handikappade
förvärvsarbetar på den ordinarie arbetsmarknaden.

För en långsiktig ökning av sysselsättningen och av de sysselsattas utbyte
av arbetet anses det viktigt att grundläggande kunskaper om arbetsmarknaden
sprids. Arbetsförmedlingens roll i sammanhanget framhävs, och det
erinras om den personella upprustning samt organisatoriska och tekniska
förnyelse som förmedlingen undergått under 1970-talet. Insatserna syftar
ytterst till att ge de arbetssökande överblick över i princip alla lediga platser
och förbättrad information om arbets- och anställningsförhållanden på arbetsplatser
som efterfrågar arbetskraft.

I anslutning härtill tar utskottet upp ett yrkande i motionen 9 av herr
Karlsson i Malung m. fl. (s). Motionärerna vill att utbyggnaden av arbetsförmedlingen
också skall ta sig uttryck i personalförstärkningar vid de små
förmedlingskontoren, särskilt i glesbygden.

Trots den starka upprustning av arbetsförmedlingen som ägt rum under
1970-talet finns behov av fortsatt utbyggnad av förmedlingens service. I
propositionen anförs att starka skäl talar för att förmedlingsinsatser för ungdom
prioriteras vid förstärkning av arbetsmarknadsverkets resurser. Utskottet
delar den uppfattningen. I den mån arbetsförmedlingen tilldelas ytterligare
personal som allmän förstärkning bör det, som statsmakterna fastslagit
i tidigare sammanhang, i första hand ankomma på AMS att anpassa förmedlingsorganisationen
till förhållandena på arbetsmarknaden i olika delar
av landet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet det aktuella
motionsyrkandet.

Åtgärder för att underlätta övergången från skola till arbetsliv

De ungas sysselsättningsproblem har väckt särskild uppmärksamhet under
senare år. Arbetslösheten bland ungdom har oavsett konjunkturläget under
hela 1970-talet legat avsevärt högre än bland andra arbetstagare. Särskilt
gäller det om den yngsta gruppen i åldern 16-19 år. Detta uppmärksammades
i betänkandet InU 1975:3. Inrikesutskottet slog där fast att rätten till arbete
är en central utgångspunkt för det politiska reformarbetet och att detta gäller
för ungdomar lika väl som för andra grupper i samhället. För ungdomar
finns det särskilda problem som hänger samman med övergången mellan
skola och arbetsliv. En viktig fråga, fortsatte utskottet, är kontakten med
ungdomar som har lämnat skolan. Ungdomar som vid dessa kontakter visar
sig sakna arbete eller inte delta i utbildning borde få stöd av samhället
avpassat till vederbörandes situation. Detta stöd skulle vara inriktat på att
erbjuda ungdomar arbete (eventuellt såsom praktik) eller utbildning eller
vara av annat slag som ungdomarna kunde vara i behov av. Utskottet konsta -

AU 1976/77:7

terade att den skisserade ordningen förutsatte att organisatoriska och ekonomiska
frågor klarlades, bl. a. frågan om inrättande av samrådsorgan mellan
skola och arbetsliv. Sysselsättningsutredningen borde därför få i uppdrag
att ta upp frågorna med förtur.

Riksdagen beslöt i enlighet med inrikesutskottets förslag att ge regeringen
till känna vad utskottet anfört om uppsökande verksamhet, samrådsorgan
mellan skola och arbetsliv och utredningsarbetets bedrivande.

Under det förra budgetåret vidtog den dåvarande regeringen - delvis på
förslag av sysselsättningsutredningen - en rad åtgärder för att temporärt
förbättra situationen för unga arbetslösa. I propositionen 1975/76:39 om
skolans inre arbete föreslogs som mera långsiktiga åtgärder bl. a. en systematisk
uppföljning av ungdomar som inte går vidare till gymnasieskolan
eller som avbryter studierna i gymnasieskolan. Syftet med uppföljningen
skulle vara att ge alla ungdomar möjligheter till arbete eller utbildning.

Problemen för ungdomar vid inträdet på arbetsmarknaden diskuterades
vidare i betänkandet InU 1975/76:33. Utskottsmajoriteten (c, m, fp) anförde
i ett uttalande, som efter lottning vann kammarens bifall, att det självfallet
är anledning att se positivt på de steg som har tagits men att fortsatta
kraftfulla åtgärder är nödvändiga för att stödja ungdomen vid övergången
mellan skolan och arbetsliv. Konkreta handlingslinjer måste utformas i samverkan
mellan staten, kommunerna och den enskilda sektorn. Den självklara
utgångspunkten för arbetet är samhällets ansvar för att de unga får en meningsfull
sysselsättning genom arbete eller utbildning. För att nå det målet
förordades att den uppsökande verksamheten byggs ut, så att den når alla
ungdomar. Vidare förutsattes att det på den offentliga och enskilda sektorn
skulle finnas ett rikt utbud av praktikplatser som kan underlätta för ungdomar
som är tveksamma inför sitt yrkesval att välja rätt yrke och utbildningsväg.
En sådan inriktning av åtgärderna, anfördes det slutligen, innebär
att samhället tillförsäkrar alla ungdomar möjlighet till arbete, utbildning
eller praktik.

1 den föreliggande propositionen följs de tidigare i riksdagen framförda
tankegångarna upp. Föredragande statsrådet uttalar att samhället också i
fortsättningen med kraft måste stödja de unga genom att erbjuda utbildning,
praktik och arbete. Skolan, kommunerna, arbetsförmedlingarna, arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationerna måste var och en ta sin del av ansvaret.
Förslagen i det följande utgår härifrån. Det framhålls i sammanhanget att
arbetet redan inletts på att uppnå målet att alla ungdomar som slutar grundeller
gymnasieskolan skall erbjudas arbete, praktik eller utbildning.

1 fråga om åtgärder för att underlätta övergången från skola till arbetsliv
betonas i propositionen vikten av att eleverna i grundskolan får en väl tilltagen
studie- och yrkesorientering (syo) sammanvävd med en praktisk
arbetslivsorientering. Arbetsmarknadsdagar av den typ som genomfördes
under våren 1976 bör vara ett bestående inslag i detta arbete. Grundskoleeleverna
bör vidare fä förstärkt information om gymnasieskolans olika

AU 1976/77:7

linjer.

Med hänsyn till den nyckelroll som skolpersonalen har när det gäller
arbetslivskontakterna finnér föredragande statsrådet motiverat att man på
sikt ställer kravet att alla lärare skall ha arbetslivserfarenhet också utanför
skolans ram. Det kan också visa sig behövligt att stärka syo-konsulenternas
kontakt med arbetslivet. Korta, yrkesinriktade kurser kan vara lämpliga
för ungdomar som inte ser längre gymnasieskolutbildning som ett förstahandsalternativ
men det anses viktigt att dessa ungdomar stimuleras att
fullfölja sina gymnasiestudier i någon form.

Utskottet har inga invändningar mot de redovisade synpunkterna, som
kommer att utvecklas vidare i pågående utredningsarbete, exempelvis 1974
års lärarutbildningsutredning och den i augusti i år tillsatta gymnasieutredningen.
Utskottet kan också som en allmän riktpunkt ansluta sig till
att en viss anpassning av utbildningsmöjligheterna sker till den regionala
arbetsmarknadens efterfrågan på arbetskraft. Utskottet vill dock i likhet med
föredragande statsrådet stryka under att individens rätt att välja utbildningsinriktning
på allt sätt bör värnas. I propositionen betonas i anslutning härtill
angelägenheten av att individens utbildningsval sker mot bakgrund av en
realistisk uppfattning om de regionala sysselsättningsmöjligheterna efter
fullgjord utbildning. Någon erinran kan givetvis inte resas mot ett uttalande
av det slaget.

1 den ovan nämnda propositionen om skolans inre arbete föreslogs inrättande
av regionala och lokala planerirtgsräd som samverkansorgan för
skola, arbetsförmedling, arbetsgivare och fackföreningar. Till frågor som skall
tas upp i planeringsråden hör fackligt deltagande i skolornas undervisning,
praktikfrågor, studie- och yrkesvägledningsfrågor samt arbetslivsorientering.
Propositionens förslag bifölls av riksdagen (UbU 1975/76:30, rskr
1975/76:367).

Planeringsråden skall inrättas fr. o. m. budgetåret 1977/78. Likartade samarbetsorgan
har redan kommit till i flera kommuner. Sysselsättningsutredningen
vill att organ av detta slag snarast inrättas i hela landet. Utskottet
finner liksom föredragande statsrådet det naturligt att kommunerna redan
nu påbörjar en verksamhet som innebär att ett väl fungerande samarbete
finns uppbyggt i god tid när planeringsråden skall börja sitt arbete. Lika
naturligt finner utskottet det vara att arbetsförmedlingen skall delta i detta
liksom i planeringsrådens arbete.

I betänkandet InU 1975:3 redovisades förslag i samma års budgetproposition
med syfte att öka tillgången på statliga praktikplatser. Inrikesutskottet
hade ingen invändning mot förslagen men förutsatte bl. a. att riksdagen
fick en redovisning för utfallet av verksamheten. Om verksamheten
inte skulle leda till önskat resultat borde redovisningen kombineras med
förslag om effektiva åtgärder för framtiden.

Med erinran om dessa uttalanden anförde inrikesutskottet i betänkandet

AU 1976/77:7

1975/76:33 att det kunde te sig naturligt att den begärda redovisningen
kompletterades med en plan i någon form.

I propositionen redovisas nu att ca 5 000 praktikplatser tillfälligt anordnats
hos statliga myndigheter som beredskapsarbeten för arbetslös ungdom. Erfarenheterna
av verksamheten utvärderas. En ramplan för statsförvaltningens
totala praktikantverksamhet är avsedd att fastställas i samband med
budgetpropositionen 1977/78. Häri skall ingå dels en plan förden permanenta
praktikantverksamheten, dels en rullande beredskapsplan för placering av
ytterligare praktikanter.

Tillfälliga åtgärder har vidtagits för att öka tillgången på praktikplatser
även på den enskilda och den kommunala sektorn.

En av AMS, skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet år 1975
avgiven rapport om praktikfrågor med däröver avgivna remissyttranden redovisas
i propositionen. Fortsatt utredningsverksamhet beträffande praktikarbete
pågår i sysselsättningsutredningen.

Med anknytning till ett uttalande i den nämnda rapporten om praktikfrågor
understryker föredragande statsrådet att det största värdet av praktiken normalt
ligger i erfarenheterna från det dagliga arbetet, däri inbegripet den
fackliga verksamheten på arbetsplatsen. Härav drar föredraganden slutsatsen
att särskilt tillrättalagda arbetsuppgifter bör anordnas endast om vederbörande
utbildningsmyndighet bedömer det som angeläget och att man inte
onödigtvis bör ställa upp krav på att en praktikperiod skall vara utformad
på visst sätt för att godkännas för en utbildning. Utskottet ansluter sig
härtill liksom till att även praktik eller praktiskt yrkesarbete i form av beredskapsarbete
bör godkännas för tillträde till praktikkrävande utbildning.

Åtgärder för att anpassa arbetsplatserna

I arbetet på att systematiskt bryta förvärvshindren ingår åtgärder för att
hindra utslagning av redan sysselsatta och för att hjälpa nya grupper in i
arbetslivet. Arbetet på bättre arbetsmiljöer är därvid av största betydelse,
och i propositionen understryks särskilt att det inte finns någon skarp gräns
mellan de krav som ställs på arbetsmiljön för att skydda de anställdas hälsa
och insatserna för redan handikappade.

I arbetet på att stödja de handikappade på arbetsmarknaden spelar anpassningsgrupper
en framträdande roll. Dessa grupper innebär en trepartssamverkan
mellan arbetsförmedling, företag och fackförening. I dag finns
ca 4 500 grupper. Dessa har hittills mestadels ägnat sig åt att lösa interna
personalfrågor inom företagen. Utskottet delar uppfattningen att anpassningsgrupperna
fortsättningsvis i växande omfattning bör verka för nyanställning
av handikappade och att arbetsförmedlingens medverkan bör vara
särskilt inriktad på att bistå handikappade arbetssökande.

I propositionen anmäls att sysselsättningsutredningen medgivits starta
en försöksverksamhet som innebär att ersättning ges till anställda som fri -

AU 1976/77:7

villigt lämnar en anställning för att underlätta anställning av arbetshandikappade.
I verksamheten ingår också att psykiskt och socialt handikappade
skall kunna få bistånd av särskilda handledare. Utredningens försöksverksamhet
får kosta högst 0,4 milj. kr. Kostnaderna betalas av de medel som
arbetsmarknadsdepartementet disponerar för forsknings- och utvecklingsarbete.

I strävandena att förbättra de arbetshandikappades sysselsättningsmöjligheter
har förväntningarna varit stora när det gäller försöksverksamheten
med halvskyddad sysselsättning.

Den halvskyddade sysselsättningen syftar till att göra det lättare för arbetshandikappade
att få anställning på den öppna marknaden. Bidrag utgår
därvid till arbetsgivaren. Försöksverksamhet med halvskyddad sysselsättning
inleddes budgetåret 1967/68 då ett bidrag om 5 000 kr. per plats och
år infördes. Verksamheten fick inte den omfattning man väntat sig. Efter
fem år fanns inte fler än 2 000 platser. Bidraget konstruerades därför om,
och nya regler fastställdes att gälla fr. o. m. den 1 juli 1972. Enligt dessa
regler, som fortfarande gäller, utgår bidrag med belopp som motsvarar 40
procent av kontantlönen inkl. semesterersättning.

Som allmänna villkor för bidrag gäller att anställningen kommer till stånd
genom arbetsförmedlingens medverkan, att arbetstagarens nedsättning i arbetsförmågan
är klarlagd genom arbetsvårdsbedömning, att arbetsplaceringen
sker i samråd med den fackliga organisationen på arbetsplatsen samt
att arbetstagaren erhåller avtalsenliga förmåner under anställningstiden.

Beslut om placering i halvskyddad sysselsättning omprövas årligen ”med
hänsyn till arbetstagarens förutsättningar att erhålla eller behålla arbete under
ordinarie anställningsvillkor”. Bedömningen skall ske i samråd med anpassningsgrupp
om sådan grupp finns på arbetsplatsen. Enligt AMS anvisningar
innebär omprövningen inte att nytt beslut årligen skall fattas i
varje ärende.

Möjligheter finns enligt gällande regler att överföra redan anställda till
halvskyddat arbete. Det har ansetts att denna möjlighet bör användas restriktivt
(se InU 1972:3 s. 45). I vart fall får högst hälften av dem som arbetar
i halvskyddad sysselsättning på en arbetsplats utgöras av redan anställda.
Av denna regel följer att en arbetsgivare inte kan få bidrag för redan anställda
om han inte samtidigt anställer minst lika många arbetshandikappade.

Det bidragssystem som infördes år 1972 har lett till en snabbare utbyggnad
av den halvskyddade verksamheten. 1 oktober 1976 fanns 10 000 platser.
Bidraget har dock fortfarande inte fått en sådan stimulanseffekt att den
av statsmakterna önskade volymen för verksamheten har uppnåtts. För innevarande
budgetår har medel beräknats för 14 000-15 000 platser.

På grundval av sysselsättningsutredningens betänkande läggs nu i propositionen
fram förslag som syftar till att öka omfattningen av den halvskyddade
sysselsättningen genom ett väsentligt förstärkt stöd i initialskedet.
Förslaget innebär också att bidraget utformas med beaktande av att ar -

AU 1976/77:7

betsförmågan ofta förbättras successivt efter en period av inträning.

1 propositionen föreslås att bidrag skall utgå på den totala lönekostnaden
enligt följande procentsatser:

År 1 75

År 2 50

År 3 30

År 4 20

Bidragsgivningen skall enligt förslaget normalt upphöra efter det fjärde
året. Länsarbetsnämnd skall dock ha möjlighet att förlänga bidragstiden
i två fall. Efter det tredje året skall dispens kunna ges för fortsatt bidrag
med 30 procent när det är uppenbart orimligt att trappa ned bidraget till
20 procent. Vidare skall nämnden ha möjlighet att ge dispens för fortsatt
bidrag i de fall detta utgår med 20 procent under förutsättning att den
handikappades arbetsförmåga fortfarande är så begränsad att en avveckling
av bidraget uppenbarligen inte är rimlig. I båda fallen skall frågan om bidrag
därefter prövas med vissa intervall.

Den ändrade bidragskonstruktionen ger enligt propositionen en mycket
kraftig förstärkning av stimulansbidraget för nyanställning av handikappade
personer. Med hänsyn härtill och till de principer om företagens primära
ansvar för sina anställda som ligger bakom 1974 års lagstiftning om trygghet
i anställningen förordas att nuvarande möjlighet att överföra redan anställda
till halvskyddad sysselsättning tas bort.

Utskottet delar uppfattningen att det nuvarande bidraget till halvskyddad
sysselsättning bör ges en ny utformning. Samma uppfattning uttrycktes
också i betänkandet InU 1975/76:33 (s. 48). Utskottet kan också ansluta
sig till huvudtanken att stimulanseffekten bör förbättras genom ett kraftigt
förstärkt stöd i initialskedet och att bidraget sedan trappas ned. Utskottet
biträder sålunda förslaget att bidraget utgår under första året med 75 procent
och under andra året med 50 procent av den totala lönekostnaden. Utskottet
anser det mindre lämpligt att efter det andra året ha två bidragsnivåer (30
och 20 procent) utan förordar att bidraget under det tredje och fjärde året
bestäms till 25 procent. Avtrappningen bör ske automatiskt.

Även efter det fjärde året bör bidrag kunna utgå. 1 god tid före utgången
av det fjärde året bör länsarbetsnämnden ta ställning till om bidrag skall
utgå även i fortsättningen. Denna prövning bör, liksom enligt gällande regler,
ha sin utgångspunkt i den anställdes arbetsförmåga och föreliggande placeringsmöjligheter.
Bedömningen skall i förekommande fall ske i samråd
med anpassningsgruppen på arbetsplatsen. Principiellt svårbedömda fall kan
hänvisas till AMS särskilda samrådsgrupp för halvskyddad sysselsättning.
I den gruppen ingår företrädare för parterna på arbetsmarknaden samt landstings-
och kommunförbunden. Normalt bör omprövning ske vart tredje
år men, om det finns särskilda skäl, bör den dock efter länsarbetsnämndens
bestämmande kunna göras med såväl längre som kortare intervaller.
Enligt utskottets uppfattning bör också möjligheten finnas kvar att ge

AU 1976/77:7

bidrag till placering av redan anställda i halvskyddad sysselsättning. Denna
möjlighet, som från början var tänkt att användas restriktivt, härefter hand
snarast blivit det normala. I samband med att en halvskyddad plats inrättas
för en nyanställd förs sålunda i regel över en redan anställd till halvskyddad
sysselsättning. Utskottet vänder sig mot en regelmässig tillämpning av det
slaget, vilken i praktiken innebär en höjning av bidragsnivån. Med det generösa
stöd som i synnerhet för initialskedet nu föreslås bör det vara möjligt
att utan negativa effekter gå över till den restriktiva tillämpning av överföringsfallen
som ursprungligen var avsikten. Utskottet förutsätter att regeringen
ger AMS närmare direktiv för tillämpningen och att riksdagen
efter någon tid får redovisning för hur reglerna fungerat i praktiken. Bidraget
bör i överföringsfallen utgå med 25 % av den totala lönekostnaden.

De nya reglerna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1977. Propositionen
tar inte upp frågan hur man skall förfara med bidragen för de
10 000 platser som utgår enligt nuvarande regler. Med det förslag utskottet
ovan lagt fram bör en smidig övergång kunna ske till det nya systemet.
Bidragen har hittills utbetalats halvårsvis i efterskott. Från årsskiftet
1976-1977 bör bidrag för då inrättade halvskyddade platser utgå med 25 %
av den totala lönekostnaden. Detta innebär i praktiken en oförändrad bidragsnivå,
då det nuvarande bidraget 40 % beräknas på den utgivna lönen
utan hänsyn till lönebikostnader. De nya reglerna om prövning av den fortsatta
bidragsgivningen bör inte utgöra någon komplikation i förhållande
till vad som nu gäller.

I propositionen föreslås vidare en särskild form av halvskyddad sysselsättning
närmast avsedd för ungdomar under 25 år med svära fysiska handikapp.
Avsikten är att underlätta för dem att efter avslutad utbildning
få anställning. Bidrag skall kunna ges under första året med 90 % av den
totala lönekostnaden och därefter med 50 % under tre år. Vid utgången
av denna tid skall frågan om fortsatt bidrag och dess storlek avgöras mot
bakgrund av den anställdes arbetsförmåga och förutsättningar i övrigt. Verksamheten
skall bedrivas på försök under flera år inom en kostnadsram av
10 milj. kr.

Propositionsförslaget ligger i linje med de tankegångar som utvecklades
i betänkandet InU 1975/76:33 om lämpligheten av att pröva olika modeller
inom den pågående försöksverksamheten med halvskyddad sysselsättning.
Utskottet ansluter sig därför till förslaget. När det gäller frågan om nivån
för fortsatt bidrag efter fyra år ter det sig naturligt att två alternativ kommer
i fråga: 50 eller 25 %.

Andra åtgärder

Som andra åtgärder för att undanröja förvärvshinder tar propositionen
upp frågor om yrkesutbildning, förbättring av barnomsorgen, resemöjligheter
och bebyggelseplanering samt ekonomisk kompensation vid flyttning. Dessa

AU 1976/77:7

avsnitt utgörs i huvudsak av redovisningar tor den aktuella utvecklingen
på berörda områden och följs inte av särskild punkt i propositionens hemställan.

Anledning för riksdagen att göra några uttalanden på grund av förevarande
delar av propositionen kan inte sägas föreligga.

Åtgärder för att öka tillgången på arbete

Närings- och regionalpolitik

Framställningen i propositionen i motsvarande avsnitt är koncentrerad
på industrin och de offentliga tjänsterna medan övriga sektorer behandlas
mera översiktligt och utan några konkreta förslag. Utskottet vill i detta
sammanhang endast erinra om att utskottet i avsnittet om riktlinjer uttalat
sig för att jordbrukspolitiken i mindre tättbefolkade områden - särskilt i
norra Sverige - mera aktivt skall användas för att upprätthålla sysselsättningen.

I fråga om industrin redovisas i propositionen att under perioden
1965-1975 investeringarna i volym räknat ökat med över 70 % och att produktionen
mätt i förädlingsvärde under samma tid ökat med 60 %. Med
hänsyn till arbetstidsförkortningen har produktionen per arbetstimme i
genomsnitt nästan fördubblats under den senaste tioårsperioden.

Antalet sysselsatta i industrin har varit relativt oförändrat, sett under en
längre period. En viss nedgång under 1960-talets senare del och de första
åren på 1970-talet har de senaste åren följts av en viss ökning. Antalet
industrisysselsatta var enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar tredje kvartalet
i år ca 1 150 000. Industrisysselsättningen har ökat mest i skogslänen,
en utveckling som väntas bestå under resten av 1970-talet.

Som ett mått på takten i strukturomvandlingen uppges i propositionen
att 30 000-40 000 nya arbetsplatser synes tillkomma varje år och ersätta
dem som slås ut. Strukturomvandlingen har inneburit att främst verkstadsindustrin
och den kemiska industrin expanderat medan andra industrigrenar,
exempelvis TEKO, gått tillbaka. 1 propositionen betonas att fortsatt strukturomvandling
kommer att bli nödvändig om vi skall behålla en konkurrenskraftig
industri. Omvandlingsprocessen kommer att medföra svåra problem
för enskilda människor och i en del fall för hela regioner. Lösningen
på dessa problem, sägs det vidare, ligger dock inte i att stoppa förändringarna
utan i att skaffa sig kontroll över utvecklingen. Marknadskrafterna får inte
vara ensamt styrande, utan alla delar av näringspolitiken måste medverka
till att länka utvecklingen i rätta banor.

1 propositionen görs därefter en genomgång av läget på skilda områden
av industripolitiken. Därvid behandlas frågor som teknisk förnyelse, yrkesutbildningens
betydelse, energiproblemen samt kapitalförsörjning.

Ett led i näringslivets kapitalförsörjning är lokaliseringsstödet som startade

AU 1976/77:7

år 1965 och därefter byggts ut på olika sätt. Senast i våras förstärktes
medelsramen till 4 000 milj. kr. för den innevarande femårsperioden
som löper ut den I juli 1978. I följande uppställning redovisas fördelningen
samt effekten av lokaliseringslån och bidrag den 1 juli 1965-30
juni 1976. Förutom som lån och bidrag utgår stöd i form av utbildningsstöd
och sysselsättningsstöd.

Lokaliseringsstöd till företag, exkl. turistföretag, under perioden l juli 1975
- 30 juni 1976 (I 000-tal kr.)

Län		Antal före- tag	Beviljat stöd Bidrag Lån	Summa	Fördel-- ning %	Beräknad syss. förändr.
Uppsala		4	730	15 170	15900	0,4	75
Södermanlands	19	-	55 954	55 954	1,5	406
Östergötlands		27	9 472	82 773	92 245	2,4	1 379
Jönköpings		9	-	35 600	35 600	0,9	565
Kronobergs		18	-	18 675	18 675	0,5	243
Kalmar		22	8 316	67 644	75 960	2,0	1 123
därav inom	stöd-
omr.		7	4 470	17 079	21 549	0,6	224
Gollands		21	2 590	8 816	11 406	0,3	253
Blekinge		5	-	40 468	40 468	1,1	1 195
Kristianstads		14	-	21 403	21 403	0,6	210
Malmöhus		4	-	3 383	3 383	0,1	lil
Hallands		3	-	17 820	17 820	0,5	332
Göteborgs och	Bohus	31	8 828	56 002	64 830	1,7	940
därav inom	stöd-
omr.		26	8513	38 770	47 283	1,2	678
Älvsborgs		71	19 165	158 591	177 756	4,7	3 058
därav inom	slöd-
omr.		39	19 165	115 516	134 681	3,5	1 589
Skaraborgs		10	7 375	57 284	64 659	1,7	638
Värmlands		161	77 450	316 459	393 909	10,4	4 732
därav inom	slöd-
omr.		117	68 964	209 152	278 116	7,3	3418
Örebro		15	500	62 279	62 779	1,7	439
Västmanlands		11	1 770	48 436	50 206	1,3	433
Kopparbergs		199	86 986	386 624	473 611	12,5	3 901
därav inom	stöd-
omr.		186	83 819	325 158	408 977	10,8	3 404
Gävleborgs		118	75 868	260 700	336 568	8,9	3 908
därav inom	stöd-
omr.		95	70 189	176 684	246 873	6,5	3 246
Västernorrlands	134	131 913	447 792	579 705	15,3	4 673
Jämtlands		103	76 379	136 544	212 924	5,6	2 281
Västerbottens		169	145 039	407 162	552 201	14,5	4 759
Norrbottens		143	114 257	328 870	443 127	11,7	2 438
Totalt	1	311	766 638 3	034 449	3 801 087	100,0	38 090

AU 1976/77:7

Lokaliseringsstöd är i första hand inriktat på det allmänna stödområdet
som omfattar Norrlandslänen utom Gästrikland, Kopparbergs län utom Ludvika
och Smedjebackens kommuner, de norra och västra delarna av Värmlands
län, större delen av Dalsland, nordligaste Bohuslän samt Gotland
och Öland. Skogslänens inre delar, där sysselsättningsproblemen är störst,
hänförs dessutom till det s. k. inre stödområdet. I det området utgår förhöjt
stöd. Vissa stödformer är dessutom i princip förbehållna det inre stödområdet.

Stödområdenas gränser är utmärkta på den karta som återfinns i bilagan
till detta betänkande.

Gränstrakterna i Mellansverige till det allmänna stödområdet brukar benämnas
den grå zonen. Denna region kan betraktas som stödområde på
det sättet att företag kan påräkna särskild hänsyn vid bedömning om regionalpolitiskt
stöd skall utgå. Även utanför de nämnda områdena kan utgå
regionalpolitisk! stöd om en ort drabbas av omfattande arbetslöshet på grund
av strukturomvandling eller liknande orsak.

Lokaliseringsstödets fördelning 1 juli 1965-30 juni 1976 på olika ortstyper
och delar av riket samt befolkningens fördelning framgår av följande figurer:

Fig. 1 Fördelning pä områden av befolkning 1976 samt lokaliseringsstöd 1 juli
1965-30 juni 1976.

Grå

Inre stödomr. Allmänna stödomr. utom inre stödomr. zonen Riket i övr.

13,5

5,5

Lok. stöd. %

Befolkning %

AU 1976/77:7

Fig. 2 Lokaliseringsstöd I juli 1965-30 juni 1976 fördelat på ortstyper och områden

40--

36,5

24.1

Stor städer Ortstypens

andel 31,3
av befolkningen
i procent

Primära

centra

28,7

37,8

23,2

25,7

20.3

6 1

6,5

11.7

7.5

Regionala Kommuncentra
centra

16,9

[[] Inre stödområdet
[ | Allmänna stödområdet utom inre
y Utanför stödområdena

Det regionalpolitiska stödets utformning uppmärksammas
i ett stort antal motioner som väcktes i början av året. I motionen
1870 av herr Larsson i Öskevik m. fl. (c) vänder man sig mot metoden
att styra det regionalpolitiska stödet med hjälp av stödområden. Motionärerna
vill att sysselsättningsutredningen skall II i uppdrag att lägga fram
förslag om att ersätta stödområdesprincipen med "regionalpolitiska målsättningsprinciper”.
Även herr Gösta Gustafsson i Göteborg m. fl. (s) ifrågasätter
i motionen 1852 - med utgångspunkt i arbetsmarknadsforhållandena
i storstadsområdena - det riktiga i att låsa fast statliga stödjande eller uppbromsande
åtgärder till i förväg bestämda geografiska områden. Motionärerna
tänker bl. a. på lokaliseringssamrådet som behandlas längre fram i
betänkandet. Styrmedlen bör enligt motionärerna ses över så att de kan
användas på ett mer flexibelt sätt.

Avgränsningen av det allmänna stödområdet tas liksom tidigare
år upp i ett stort antal motioner. Herr Rämgård m. fl. (c, m, fp)
vill i motionen 1897 att det allmänna stödområdet skall omfatta även de
båda kommunerna i Kopparbergs län som i dag ligger utanför, nämligen
Ludvika och Smedjebacken. Motsvarande yrkanden för Gävleborgs län fram -

AU 1976/77:7

ställs i motionen 335 av herr Björk i Gävle m. fl. (c) och i motionen 448
av herr Westberg i Ljusdal (fp). Motionerna går ut på att Gästrikland eller
i vart fall Hofors och Ockelbo skall tillföras det allmänna stödområdet. Herr
Hjorth m. fl. (s) yrkar i motionen 856 att de delar av Uppsala län som
ingår i den s. k. grå zonen - Älvkarleby, Tierp och Östhammars kommuner
- skall hänföras till allmänna stödområdet. Herr Mattsson i Skee m. fl. (c)
yrkar i motionen 1874 att den intill det allmänna stödområdet liggande
kommunen Sotenäs i Göteborgs och Bohus län skall ingå i området.

Även i fråga om det inre stödområdet föreslås utvidgningar.
Herr Winberg (m) i motionen 380 och herrar Sellgren (fp) och Nordin (c)
i motionen 865 har sådana yrkanden för inre delarna av Örnsköldsviks kommun.
Motsvarande yrkanden återfinns i fråga om Rättviks och Leksands
kommuner i den tidigare behandlade motionen 1897 av herr Rämgård m. fl.
(c, m, fp) och beträffande Gotland i motionerna 853 av herrar Henmark
(fp) och Enlund (fp), 858 av herrar Nilsson i Visby (s) och Gustafsson i
Stenkyrka (c) samt 1842 av herrar Danell (m) och Schött (m).

Efter det motionerna väcktes har sysselsättningsutredningen fått tilläggsdirektiv
om den regionalpolitiska stödverksamhetens utformning. Utredningen
skall bl. a. undersöka förutsättningarna för att effektivisera nuvarande
regionalpolitiska medel som är inriktade på att direkt påverka industri- och
serviceföretag. Beträffande indelningen i stödområden anförs i direktiven:

Det kan nu finnas anledning att diskutera grunderna för den indelning
i stödområden som f. n. används för stödverksamheten. Utredningen bör
pröva behovet av förändringar eller anpassningar av stödområdesprincipen
mot bakgrund av den regionala utvecklingen under de senaste åren. Därvid
bör utredningen beakta att en allmän vidgning av stödområdena urholkar
möjligheterna för koncentrerade och kraftfulla insatser. Utredningen bör
även överväga behovet av och formerna för andra kriterier för fördelning
av stödet än den nuvarande geografiska indelningen. Därvid bör utredningen
beakta behovet av att stödet även fortsättningsvis koncentreras till industrifattiga
områden med särskilda behov av stöd.

Utskottet vill för sin del stryka under att argumenten för att ompröva
metoden att prioritera lokaliseringsstöd med hjälp av geografiska avgränsningar
har blivit allt starkare. Även om det alltjämt finns goda skäl att
låta de tillgängliga resurserna i huvudsak komma skogslänen och då i synnerhet
de inre delarna till godo är bilden inte lika entydig som förr. Behoven
av insatser på grund av strukturomvandling blir allt vanligare även i andra
regioner. Det är heller inte utan vidare klart att under senare år aila orter
inom det allmänna stödområdet har varit i behov av stöd.

Införandet av grå zonen och andra särskilda anordningar, senast beträffande
skärgårdsområdena, för att göra stödet mera flexibelt visar också på
nödvändigheten av en allsidig bedömning av det nuvarande systemet. Sysselsättningsutredningens
direktiv ger utrymme för en sådan omprövning
och utskottet förutsätter att utredningen under alla omständigheter kommer

AU 1976/77:7

att redovisa hur ett system som bygger på andra kriterier än enbart geografiska
avgränsningar kan utformas.

Mot bakgrund av det anförda finns det inte anledning att föreslå riksdagen
att vidta någon åtgärd på grund av de aktuella motionsyrkandena om principen
med stödområden eller beträffande områdenas avgränsning.

Ett annat yrkande som rör utformningen av det framtida regionalpolitiska
stödet förs fram i moderata samlingspartiets motion 2032. Motionärerna
vill att sysselsättningsutredningen skall få i uppdrag att pröva effekterna
av en omfördelning av del regionalpolitiska stödet från kapitalsubventioner till
direkt sysselsättningsstöd. Även detta yrkande ligger i linje med de direktiv
som utredningen fått efter det motionen väcktes. Utredningen skall sålunda
närmare studera möjligheterna till en mer direkt koppling av det regionalpolitiska
stödet till den sysselsättningsökning som uppnås i de enskilda
företagen. Med hänsyn härtill bör motionen inte leda till något initiativ
från riksdagens sida.

Inte heller motionen 1865 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Eriksson
i Arvika (fp) bör föranleda någon åtgärd. Motionen behandlar frågan om
gruvhantering bör räknas som industriliknande verksamhet och således vara
stödberättigad. Så är inte fallet i dag. Utskottet räknar med att sysselsättningsutredningens
allmänna översyn kommer att omfatta även frågan om
gränsdragningen för stödberättigad verksamhet. Därvid kan även det i motionen
upptagna fallet bli prövat.

Utskottet tar härefter upp frågan om vilka möjligheter samhället bör ha
att påverka företagens val av lokaliseringsort. Sedan 1970 finns ett system
med s. k. lokaliseringssamråd, som innebär att företag som överväger att
utvidga eller etablera i storstadsregionerna är skyldiga att i förväg samråda
med AMS. Avsikten är att myndigheterna därvid skall få tillfälle att informera
om möjligheter till regionalpolitisk! stöd och med företaget diskutera
alternativa orter för en utbyggnad. Samrådsskyldigheten gäller i dag för
företag som bedriver partihandel, varuhandel, bank- och annan finansverksamhet,
försäkringsrörelse, fastighetsförvaltning samt uppdragsverksamhet.
Däremot föreligger numera inte samrådsskyldighet för industriföretag, vilket
ursprungligen var fallet.

Det mätbara resultatet av verksamheten med lokaliseringssamråd är blygsamt.

Utredningen om regionalpolitiska styrmedel som tillsattes år 1973 föreslog
i betänkandet SOU 1974:82 att lokaliseringssamrådet skulle ersättas av ett
system med tillståndsprövning. Prövningen skulle omfatta etablering, expansion
eller ändrade dispositioner som förutsätter nybyggnad eller förhyrning
av lokaler eller att lokaler tas i anspåk för annat ändamål än tidigare.
För prövningen, som i princip skulle omfatta hela landet, föreslogs ett nytt
organ, statens lokaliseringsdelegation.

1 propositionen läggs inte fram något förslag på grundval av utredningen

AU 1976/77:7

om regionalpolitiska styrmedel. 1 stället anmäler föredraganden i anslutning
till ett uppslag som lanseras i arbetsmarknadsdepartementets rapport SOU
1975:91 att staten och Sveriges industriförbund skall bygga ut det samarbete
på frivillig bas som existerar sedan flera år. I propositionen informeras riksdagen
om att regeringen i april månad ingick en överenskommelse med
Industriförbundet. Överenskommelsen syftar i ett inledningsskede till att
de 170 största industriföretagen i landet en gång varje år skall informera
regeringen om sina investeringsplaner. På detta sätt skall regeringen få bättre
möjligheter att påverka företagen att investera i sådana orter som har allvarliga
sysselsättningsproblem. I regeringens kansli skall finnas en särskild
grupp som skall handha verksamheten. Till gruppen skall knytas en referensgrupp
med representanter för industrin och fackliga organisationer.

Formerna för samrådet skall vara så enkla som möjligt och i huvudsak
bestå av muntliga överläggningar. Företagen skall dock lämna underlag för
diskussionerna i form av skriftliga uppgifter, som skall åtnjuta sekretesskydd.
Industriförbundet har åtagit sig att verka för att de aktuella företagen undertecknaren
skriftlig förbindelse att delta i samrådet. 1 propositionen anmäls
också att avsikten är att systemet skall breddas till att omfatta även kooperativa
produktionsföretag.

Systemet med lokaliseringspåverkan föreslås bli introducerat även på
länsplanet. Föredraganden anser att en större del av de regionalpolitiska
problemen i framtiden bör kunna lösas inom länen genom avvägningar
av insatser mellan delar av samma län. Länsstyrelsen skall svara för denna
typ av lokaliseringspåverkan i samarbete med företagareföreningen och
länsarbetsnämnden. Verksamheten skall bygga på informationssystemet företag-samhälle
(DIS-systemet).

Den beskrivna ordningen för lokaliseringspåverkan avser som tidigare
sagts industriföretag. I propositionen sägs att sedan man fått erfarenheter
av hur det nya samrådet fungerar får ställning tas till frågan om överenskommelse
av motsvarande slag skall ingås med större företag inom service
och handel. 1 avvaktan härpå är avsikten att lokaliseringssamråd enligt gällande
ordning skall fortsätta för den typen av företag.

Genom de framlagda förslagen har frågan om lagstiftning om etableringskontroll
t. v. förts åt sidan. Föredraganden säger emellertid att om det nya
systemet skulle visa sig otillräckligt bör starkare styrmedel i form av etableringskontroll
kunna tillgripas. Utan att ett konkret förslag läggs fram
skisseras i propositionen hur en sådan lagstiftning bör utformas.

Utskottet godtar - med hänsyn bi. a. till att överenskommelse träffats
mellan staten och Industriförbundet - att den föreslagna ordningen med
lokaliseringspåverkan prövas. Verksamheten bör bedrivas på försök och utvärderas
efter någon tid. I samband därmed får bedömas om systemet skall
bestå eller eventuellt förändras. Det finns inte anledning att i dag ta ställning
till behovet av lagstiftning och hur en sådan skall utformas om frågan blir
aktuell. Utskottet vill dessutom tillägga att det nya systemet har tillkommit

AU 1976/77:7

av regionalpolitiska skäl och skall användas i sådana sammanhang.

I motionen 2155 av herr Lidgård m. fl. (m) om Stockholmsregionens utveckling
m. m. finns bl. a. yrkanden om att etableringssamrådet skall avskaffas
och att kontroll av företagsetableringar inte skall få förekomma beträffande
Stockholms län.

Av vad ovan anförts framgår att utskottet inte kan biträda motionen
i nu berörda delar. Det bör emellertid framhållas att det nya systemet med
lokaliseringspåverkan inte i och för sig är riktat mot någon viss region
i landet. Avsikten är att systemet totalt sett skall främja den regionala balansen.
Ett område som har relativt få arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin
men en stor sektor inom privat och offentlig service skall kunna
tillföras industriarbetsplatser samtidigt som myndigheterna verkar för viss
omlokalisering av arbetsplatser i tjänstesektorerna.

1 detta sammanhang tar utskottet upp motionen 819 av herr Gustavsson
i Nässjö m. fl. (s). I motionen yrkas att riksdagen skall begära att regeringen
tar initiativ för att diskutera en omlokalisering lill Jönköping av de centrala
enheterna av jordbrukets föreningsrörelse. I motionen refereras den diskussion
om en sådan omlokalisering som fördes i anslutning till beslutet om flyttning
till Jönköping av lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen och statens jordbruksnämnd.

Såsom anförs i motionen måste det ankomma på den berörda organisationen
att själv avgöra var den vill ha sin verksamhet förlagd. Denna
princip gäller f. ö. generellt. Mot den bakgrunden är utskottet inte berett
att begära att regeringen skall vidta några särskilda åtgärder. Utskottet vill
i stället hänvisa till ovan redovisade möjligheter att påverka förläggningen
av företag och verksamheter av administrativ natur. Det finns dessutom
vissa möjligheter att inom lokaliseringsstödets ram ge bidrag till flyttning
av administrativ verksamhet. Slutligen bör tilläggas att i sysselsättningsutredningens
uppdrag ingår att se över de stödformer som är avsedda för
den privata tjänstesektorn och de administrativa funktionerna inom industrin.

En annan fråga som rör lokalisering av arbetsplatser tas upp i den tidigare
behandlade motionen 9 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s). Motionärerna
behandlar det problem som uppstår då företag med filialer i glesbygd drabbas
av svårigheter och inskränker driften. Fil ial företagen drabbas ofta relativt
hårdare vilket i sin tur kan gå ut över orter med redan svag sysselsättning.
Mot denna bakgrund vill motionärerna ha utrett frågan om införande av
någon form av nedläggningskontroll.

Motionärerna tar upp ett beaktansvärt problem. När ett företag på en
ort med svag arbetsmarknad nödgas lägga ner driften finns det vissa möjligheter
för arbetsmarknadsmyndigheterna att gå in och åtminstone temporärt
fortsätta verksamheten. Samhällets möjlighet att få insyn och påverka
företagen i sådana situationer som motionärerna tänker på kan i övrigt ske
inom ramen för informationssystemet företag-samhälle (DIS). De anställda

AU 1976/77:7

kommer dessutom att genom den nya medbestämmandelagen fr. o. m. nästa
år få ett direkt inflytande i nedläggningssituationer. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet utredningskravet.

Avslutningsvis i det aktuella avsnittet i propositionen redovisas vissa synpunkter
på den industripolitiska planeringen. Utskottet har inte funnit skäl
att göra något uttalande i det sammanhanget.

Insatser inom offentlig sektor

1 propositionen redovisas sysselsättningsutredningens skattningar av behoven
att bygga ut samhällets service, framför allt på vård- och utbildningsområdena.
Enligt dessa beräkningar skulle antalet offentliganställda
öka mellan åren 1975 och 1980 med 70 000 vid oförändrad standard, med
150 000 om statliga och kommunala verksamhetsplaner realiseras och med
250 000 om faktiska behov skall tillgodoses enligt gjorda inventeringar (den
s. k. högre ambitionsnivån).

Det bör betonas att ovan angivna alternativ är räkneexempel. Utskottet
instämmer med föredragande statsrådet i att takten för utbyggnad av den
offentliga servicen är beroende av beslut i de politiskt ansvariga organen.
Och dessa beslut är i sin tur avhängiga av den avvägning som måste göras
mot andra angelägna önskemål inom ramen för tillgängligt resursutrymme.

I den avslutande delen av förevarande avsnitt behandlar föredragande
statsrådet regionala aspekter på en ökad sysselsättning inom den offentliga
sektorn. Eftersom sysselsättningsökningen främst avser lokal service - barnomsorg,
långtidsvård, utbildning m. m. - bör man kunna räkna med att
den fördelas tämligen likformigt över hela landet.

Annorlunda förhåller det sig med den statliga tjänsteverksamheten, som
oftast berör mer än en kommun och därför kan sägas förutsätta viss koncentration.

När det gäller central statlig förvaltning har statsmakterna bestämt att
någon ytterligare omlokalisering av det slag som beslutades åren 1971 och
1973 inte skall genomföras. Regionalpolitiska aspekter skall dock beaktas
vid lokalisering av ny statlig verksamhet. Vidare bör möjligheterna till decentralisering
tas till vara.

I propositionen diskuteras möjligheterna till en ökad decentralisering inom
den statliga tjänstesektorn efter följande tre linjer:

Funktionell decentralisering, dvs. uppgifter överförs till administrativa
organ på lägre nivå. Denna form av decentralisering övervägs bl. a. av decentraliseringsutredningen.

Tjänsteverksamheten inom en lokal arbetsmarknad lokaliseras till delar
av regionen med brist på sysselsättning med beaktande av att kundkontakterna
inte försämras. Decentralisering av det slaget har särskilt aktualiserats
för Stockholmsregionens del. Utskottet återkommer till frågan i det
följande.

3 Riksdagen 1976177. 18 sami. Nr 7

AU 1976/77:7

Vissa tjänsteslag eller funktioner med begränsade kundkontakter skiljs
ut.

Föredragande statsrådet fastslår sammanfattningsvis att det bör vara en
uppgift för de inom varje sektor ansvariga myndigheterna att med
länsplaneringen som utgångspunkt beakta möjligheterna till decentralisering
i den fortlöpande planeringen. Det påpekas i sammanhanget att decentralisering
av den statliga tjänsteverksamheten kan väntas få relativt liten betydelse
för sysselsättningsutvecklingen i de glesare befolkade områdena.
Möjligheterna till decentralisering på länsnivå torde framför allt gälla omflyttningen
inom och mellan storstadsregioner samt vissa primära och regionala
centra.

Utskottet vill för sin del stryka under vikten av att regeringen och myndigheterna
har en positiv attityd till decentralisering och är aktiva när det
gäller att genomföra förslag på det området. Utskottet tar härefter upp några
motionsyrkanden med anknytning till det nu refererade avsnittet i propositionen.

Begäran om utredning av kostnadsmässiga och andra konsekvenser av omlokaliseringen
av statlig verksamhet framställs dels i partimotionen 2032 från
moderata samlingspartiet, dels i motionen 660 av herr Wijkman m. fl. (m).
Förutom statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter vill motionärerna
ha belyst följderna för utflyttningsregionen och inflyttningsortema, inverkan
på myndigheternas produktivitetsutveckling m. m. Problemen för den berörda
personalen understryks i båda motionerna.

En uppföljning av omlokaliseringen inleddes år 1975 av finansdepartementets
(numera budgetdepartementets) arbetsgrupp för omlokaliseringsfrågor
och expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) med
anlitande av Statskonsult AB och forskare vid Göteborgs universitet. Strävan
är att ge i varje fall på längre sikt en "väldokumenterad bild av omlokaliseringens
effekter". Uppföljningen har hittills berört de tolv myndigheter
som flyttat ut före den I september 1975. Det arbete som utförts av Statskonsult
AB lägger tyngdpunkten på organisationsstudier av olika slag.
ERU:s arbete tar sikte på regionala effekter, men ERU har också nyligen
publicerat en rapport om konsekvenser för personal och anhöriga. En studie
av myndigheternas kontaktnät på de nya orterna skall inledas.

Det kan alltså konstateras att en uppföljning av omlokaliseringen har
påbörjats. Därmed synes motionärernas önskemål ha blivit tillgodosedda
åtminstone i vissa delar. Det bör emellertid noteras att omlokaliseringen
kommer att vara fullbordad först i början av 1980-talet. Uppföljningsarbetet
blir m. a. o. en långvarig utredningsprocess, vilket i sin tur ger goda möjligheter
att successivt föra in nya aspekter i arbetet.

På grund av det ovan anförda bör motionerna 660 och 2032 i aktuella
delar inte föranleda någon åtgärd.

Motionen 660 innehåller också yrkande om upphävande av beslutet om
omlokalisering av delar av försvarets forskningsanstalt (FOA).

AU 1976/77:7

Genom beslut vid 1973 års riksdag (prop. 1973:88, FöU 1973:17, rskr
1973:196) omorganiserades FOA i fem huvudenheter. Lokaliseringen av
dessa enheter fastställdes i samband med riksdagsbeslutet om den andra
etappen av omlokaliseringen (prop. 1973:55, InU 1973:22, rskr 1973:220).
Lokaliseringsbeslutet innebar att FOA 1 och 2 skall ligga kvar i Stockholmsområdet,
FOA 3 förläggas till Linköping och FOA 4 till Umeå. 1 FOA
5 ingår bl. a. militärpsykologiska institutet, som enligt 1971 års omlokaliseringsbeslut
förlädes till Karlstad.

Byggnadsarbetena för FOA 3 i Linköping påbörjades på försommaren
1976. Arbetena beräknas vara avslutade i maj 1978. När det gäller FOA
4 i Umeå gavs projekteringsuppdrag i augusti 1975. Byggstart kan ske under
sommaren 1977. Utskottet är inte berett att förorda en omprövning av omlokaliseringsbeslutet
beträffande FOA och avstyrker därför motionen i förevarande
del.

Motionerna 1843 av fröken Eliasson m. fl. (c), 1851 av herr Granstedt
m. fl. (c), 1900 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) och 2155 av herr Lidgård
m. fl. (m) har alla yrkanden som bottnar i önskemål om en jämnare spridning
av statliga arbetsplatser i Stockholmsområdet. Man pekar på nuvarande koncentration
av statliga arbetsplatser till centrala Stockholm och Solna kommun
och kritiserar att den fortsatta expansionen av statlig verksamhet planeras
bli förlagd till sammaområden. 1 motionerna 1900och 2155 framhävs särskilt
behovet av nya arbetsplatser i förortskommunema söder om Stockholm.
Enligt motionen 1851 börén bättre fördelning av sysselsättningen i Stockholmsområdet
komma till stånd genom att planeringen av statliga arbetsplatser
sker i samråd med Stockholms läns landsting.

Liknande motionsyrkanden har framställts tidigare (se InU 1975:7 s.
18-19), och utskottet vill med anknytning till vad tidigare anförts på nytt
fastslå som ovedersägligt att staten såsom en stor arbetsgivare i Stockholmsområdet
har ett ansvar för en förbättrad inomregional balans i området.
Vid fördelning av arbetsplatser inom regionen bör större hänsyn tas till
önskemål från regionala myndigheter. Utskottet noterar med tillfredsställelse
att den nya regeringen den 11 november beslutat att förläggning av viss
statlig verksamhet till Solna kommun skall tas upp till ny, förutsättningslös
prövning under medverkan av Stockholms läns landstings regionplanenämnd.
Den i motionerna berörda problematiken är sålunda uppmärksammad
av regeringen. Med hänsyn härtill och till vad utskottet i övrigt anfört
synes något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionerna
inte vara erforderligt.

Motionen 1851 innehåller även ett yrkande om omprövning av beslut
av lokalisering av arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen och arbetsmiljöfonden
till Solna kommun. Den tilltänkta lokaliseringen kritiseras också
i motionen 1900.

Nybyggnad för arbetarskyddsstyrelsen är f. n. under projektering och byggstart
är beräknad till maj 1977. Medel för byggnadsarbetena har tagits upp

AU 1976/77:7

under det för innevarande budgetår under statens allmänna fastighetsfond
uppförda anslaget Byggnadsarbeten för statlig förvaltning (prop. 1975/76: bilaga
9 s. 145, FiU 1975/76:24, rskr 1975/76:225). Med hänsyn härtill och
till att det är angeläget att arbetarskyddsstyrelsens ovanligt besvärliga lokalfråga
får en snar lösning kan utskottet inte biträda motionsyrkandet.

Arbetsmarknadspolitikens balansskapande åtgärder

Förevarande avsnitt av propositionen ger i huvudsak en återblick på de
åtgärder som vidtagits de senaste åren för att komma till rätta med av
konjunkturerna betingade sysselsättningsproblem. Metoden har varit att
möta problemen i första hand redan inne i företagen och i andra hand
ute på arbetsmarknaden för dem som ändå blir arbetslösa eller som nytillträdande
på arbetsmarknaden har svårt att finna arbete.

1 den avslutande delen av avsnittet behandlas vissa spörsmål om villkoren
för sysselsättningsskapande åtgärder i form av beredskapsarbeten. Föredragande
statsrådet framhåller att kravet på att endast objekt som av konjunkturskäl
tidigarelagts skall få utföras som beredskapsarbeten har ifrågasatts. Detsamma
gäller för metoden att variera storleken av statens bidrag till beredskapsarbeten
efter arbetsmarknadssituationen på orten.

Föredraganden slår för sin del fast att beredskapsarbetena syftar till att
förlägga angelägna arbeten till perioder då de bäst behövs från sysselsättningspolitisk
synpunkt. Statsbidragen skall stimulera härtill och bör därför
kunna varieras alltefter arbetsmarknadssituationen. Vidare säger han att
statsbidragen inte bör användas som statlig subvention av löpande investeringar.
Ytterligare ett grundläggande villkor måste enligt föredragande
statsrådet uppfyllas, nämligen att beredskapsarbeten liksom andra former
av sysselsättningsskapande åtgärder som beslutas i särskild ordning kommer
dem till godo som inte kan beredas arbete på den öppna marknaden. Konsekvensen
härav är att rekryteringen av arbetskraft till sådana arbeten måste
ske antingen direkt genom eller i vart fall i samråd med arbetsförmedlingen.

Som antyds i propositionen innebär vad som där sägs om villkoren för
beredskapsarbeten att redan tillämpade principer slås fast. I likhet med föredragande
statsrådet finner utskottet att det kan vara lämpligt att de markeras
på nytt.

Övriga regionalpolitiska frågor

Serviceförsörjning

Målet för regionalpolitiken som riksdagen fastställde år 1972 är att alla
människor skall ha tillgång till arbete, service och en god miljö. I propositionen
anförs att det mål som angavs för serviceförsörjningen fortfarande
gäller. Även de preciseringar som då redovisades om lokal och re -

AU 1976/77:7

gional service och tidsavstånd til! sådan service kan enligt föredraganden
fortfarande ligga till grund för planeringen av serviceförsörjningen i framför
allt glesbebyggda områden med långa avstånd till service. Nämnda preciseringar
innebar bl. a. att sådan service som kan betecknas som lokal (bl. a.
livsmedelsbutik, apotek, viss reparationsservice, post, grundskola, läkare och
tandläkare) borde kunna nås med 35-40 min. enkel resa. För regional service
(bl. a. varuhus, advokat, lasarett, gymnasieskola) borde restider med ett par
timmars enkel resa kunna accepteras. Vissa avsteg från dessa tidsangivelser
ansågs dock vara ofrånkomliga i utpräglade glesbygdsområden.

Vidare framhålls i propositionen att innebörden av begreppet tillfredsställande
serviceförsörjning icke är given en gång för alla. Förändringar i
tekniskt, ekonomiskt och kulturellt avseende liksom ändringar i befolkningens
ålderssammansättning medför att efterfrågan på service ändras, nya
behov tillkommer medan andra minskar i betydelse.

Även om tillgången på kommersiell service för hushållen i de flesta fall
kan anses tillfredsställande om man ser till kommunen som helhet kan
dock problem förekomma i till ytan stora kommuner i de inre delarna av
skogslänen. Inom dessa är stödjepunkter för serviceförsörjningen nödvändiga.
Det i propositionen föreslagna systemet med kommundelscentra har
ett sådant syfte.

Att problemen med serviceförsörjningen är mest omfattande i skogslänens
inre delar och att åtgärder för att stärka och förbättra servicen framför allt
bör inriktas på dessa områden har konstaterats av den interdepartementala
arbetsgruppen för glesbygdsfrågor. Föredraganden har samma åsikt och han
delar även arbetsgruppens uppfattning att det inte bör fastställas generella
kriterier för när statligt stöd till service i en viss ort skall utgå. Inte heller
går det enligt propositionen att på förhand i detalj ange vilken service som
skall finnas i ett kommun- eller kommundelscentrum. Bedömningen måste
därför ske från fall till fall.

Mot bakgrund av befintliga brister i serviceförsörjningen för vissa grupper
av människor i avgränsade områden anser föredraganden att det är nödvändigt
att planeringen för serviceförsörjningen kommer till stånd i kommunerna.
Länsstyrelserna bör stimulera till en sådan planering och bör kunna
tillhandahålla kommunerna underlagsmaterial. Serviceplaneringen bör, enligt
propositionen, kännetecknas av flexibla lösningar så att inte onödiga
låsningar av serviceutbudets lokalisering och funktioner åstadkommes. Det
betonas dock att prioriteringar och avvägningar inom kommunerna är kommunala
uppgifter.

I propositionen erinras om att frågan om kommunala varuförsörjningsplaner
har behandlats av distributionsutredningen som i sitt betänkande
Samhället och distributionen (SOU 1975:69) har föreslagit att varje kommun
skall upprätta rullande varuförsörjningsplaner. Utredningen lade vidare fram
förslag som bl. a. berör det statliga stödet till kommersiell service som sedan
den 1 juli 1973 utgår till kommuner i det inre stödområdet. I avvaktan

AU 1976/77:7

på att utredningens förslag är färdigberett avstår föredraganden från ställningstaganden
till de krav på förändringar av det aktuella stödet som förts
fram i bl. a. länsplaneringen.

Ett viktigt syfte med länsplaneringen är att den skall bidra till att ge
vägledning för statliga myndigheters beslut i de fall dessa har regionalpolitiska
effekter. Den regionala fördelningen av exempelvis bostäder, skolor
och kommunikationer är viktiga medel när det gäller att påverka den regionala
utvecklingen. Föredraganden anser det angeläget att samhällets planering
utformas så att lokaliseringen av bostäder, service och arbetsplatser
samt anordnandet av kommunikationer medverkar till att arbete och service
i större utsträckning blir tillgängliga för alla människor. I propositionen pekas
också på insatser som gjorts inom olika sektorer för att tillgodose de mål
riksdagen år 1972 lade fast. Särskilt framhålls utbildningsväsendet samt hälso-
och sjukvården.

Ett av syftena med den framtida länsplanering som föreslås i propositionen
och som behandlas längre fram i detta betänkande anges vara att inom
planeringens ram skapa bättre förutsättningar för samordning mellan den
statliga sektorsplaneringen och den regionalpolitiska verksamheten. Härvid
föreslås bl. a. att de statliga myndigheterna uttryckligen skall åläggas att
ha de regionalpolitiska riktlinjerna som grund för planeringen.

Det förevarande avsnittet åtföljs inte av någon hemställan i propositionen.

Utskottet vill erinra om att det i det inledande avsnittet om riktlinjer
för bl. a. regionalpolitiken slås fast att politiken bör förstärkas så att människor
i olika landsdelar ges allsidig sysselsättning och service samt en god
miljö. Till detta kommer att bebyggelse i glesbygder och mindre tätorter
föreslås bli underlättad. Det sagda innebär bl. a. krav på förstärkta samhällsinsatser
när det gäller att upprätthålla servicen i glesbygder. Den kommunala
planeringen av serviceförsörjningen bör förbättras och intensifieras.
I första hand gäller det trafikförsörjning samt kommersiell och social service.

Utskottet vill i detta sammanhang på nytt aktualisera frågan om tillskapande
av någon form av statlig garanti för att upprätthålla servicen i
vissa orter i de större glesbygdskommunerna. Till ett sådant system ställde
sig riksdagen positivt år 1974. Enligt utskottets uppfattning bör arbetet på
utformningen av ett lämpligt garantisystem påskyndas så att förslag kan
behandlas av riksdagen senast i samband med att ställning tas till det regionalpolitiska
stödets utformning efter den 1 juli 1978. Ett steg i riktning
mot ett servicegarantisystem kan de i propositionen föreslagna kommundelscentra
sägas vara. I propositionen uttalas att speciella stödjepunkter för
serviceförsörjningen i till ytan stora kommuner i de inre delarna av skogslänen
kan bli nödvändiga samt att utpekandet av kommundelscentra har
ett sådant syfte. Utskottet har ingen avvikande mening när det gäller behovet
av stödjepunkter i servicehänseende men vill betona att även andra orter
än de i propositionen föreslagna har och kommer att ha viktiga servicefunktioner.
Liksom när det gäller planeringen av servicen har lokala och

AU 1976/77:7

regionala organ bästa möjligheterna att avgöra var stödinsatser bör sättas
in. Med ett ökat inflytande för de demokratiskt valda organen i länen skapas
bättre förutsättningar för att angripa problemen på ett praktisk: och lämpligt
sätt.

Utskottet återkommer till frågan om kommundelscentra längre fram i
betänkandet.

I sammanhanget tar utskottet upp motionen 1976/77:9 av herr Karlsson
i Malung m. fl. (s) i vilken bl. a. begärs stöd till bildande av kommunala
exploateringsbolag vilka skall ansvara för planering och exploatering av mark
för olika ändamål. Detta kan enligt motionen ske genom att kreditgarantier
tillförsäkras exploateringsbolagen. Motionärerna anför att fritidsbebyggelsen
ökar i många glesbygdskommuner, vilket kan medföra stor nytta för kommunernas
bofasta befolkning genom att underlaget ökar för god kommersiell
och samhällelig service. Långsiktigt skapas också arbetstillfällen för lokalbefolkningen
vid fritidsanläggningarna.

Utskottet konstaterar att kommunala markexploateringsbolag är relativt
vanliga och att det finns möjligheter till statliga lån för markförvärv. Med
hänsyn härtill och då kommunernas ansvar för markfrågorna behandlas
inom ramen för den fysiska riksplaneringen avstyrker utskottet motionen.

Miljöfrågor

I propositionen påpekas att miljö- och markanvändningsfrågorna inte har
behandlats enhetligt i de olika länen. Emellertid finns påtagliga samband
mellan den regionalpolitiska planeringen och miljö- och markanvändningsfrågorna.
Den nu genomförda länsplaneringen ger dock enligt föredraganden
viktiga utgångspunkter för den fysiska planeringen på skilda administrativa
nivåer. De av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för hushållningen med
mark och vatten ger i sin tur förutsättningar för den regionala utvecklingsplaneringen.
Föredraganden framhåller att en rad konkreta planeringsproblem
måste lösas med utgångspunkt i både den fysiska och den regionalpolitiska
planeringen. Det gäller vid överväganden om t. ex. utbyggnaden
av tätorterna eller nyttiggörandet av naturresurser för industriella ändamål.

Mot denna bakgrund är det enligt propositionen angeläget ätt miljöaspekterna
i högre grad än hittills beaktas på ett tidigt stadium i planeringsprocessen.
Det framhålls att bättre underlag och metoder behövs för
att miljöfrågorna skall kunna integreras med den regionalpolitiska planeringen.

Propositionen berör även yttranden från bl. a. länsstyrelserna i Kalmar
samt Göteborgs och Bohus län som behandlar den fysiska riksplaneringens
inverkan på möjligheterna att lokalisera industri till dessa områden. Föredraganden
hänvisar härvid till att den fysiska riksplaneringens riktlinjer
när det gäller miljöförstörande industrier inte utesluter industriell verksamhet
av annat slag i dessa områden.

AU 1976/77:7

Avslutningsvis påpekar föredraganden att ett godtagande av det förslag
till uppläggning av den fortsatta länsplaneringen, som presenteras i det följande,
skapar förutsättningar för länsstyrelserna att ge uttryck för en samlad
syn på inte bara de regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska frågorna
utan också på t. ex. miljöpolitiska och trafikpolitiska frågor.

Inte heller avsnittet om miljöfrågor motsvaras av någon punkt i hemställan.
Utskottet instämmer för sin del i vad som uttalas om vikten av
att miljöaspekterna i det fortsatta länsplaneringsarbetet beaktas på ett tidigt
stadium. Utskottet utgår, i likhet med propositionen, från att bättre möjligheter
härför skapas genom en delvis ny uppläggning av länsplaneringsarbetet.

Planeringsnivåer för länen

I den regionala utvecklingsplaneringen ingår att som underlag för den
långsiktiga planeringen med vissa tidsmellanrum fastställa ramar i form
av befolkningstal. Tillsammans med ortsplanen har befolkningsramarna ansetts
utgöra viktiga utgångspunkter för den regionala utvecklingen och målen
för denna.

I propositionen framhålls att de principer för planeringsnivåer med ramar
och deras innebörd som lades fast år 1972 fortfarande bör gälla. Dessa principer
innebär att befolkningsramarna skall utformas med beaktande av utvecklingsmöjligheter
och utvecklingstendenser i de skilda regionerna och
med hänsyn till tillgängliga regionalpolitiska medel samt att i ramarna bör
finnas en inbyggd flexibilitet som medger en planeringsberedskap för att
möta de problem som uppstår om utvecklingen går åt annat håll än man
räknat med.

Länsstyrelserna har i Länsplanering 1974 lagt fram förslag till planeringsnivåer
för åren 1980 och 1990. I arbetsmarknadsdepartementets rapport Politik
för regional balans konstateras att den slutliga utvärderingen av planeringsnivåerna
måste göras mot en tidshorisont som kan betraktas som
långsiktig även vid tidpunkten för riksdagsbeslutet. I rapporten föreslogs
därför att ramarna skulle fastställas för åren 1985 och 1990.

Länsstyrelser, landsting och åtskilliga kommuner har i remissbehandlingen
av rapporten framfört synpunkter på förslagen. Ett genomgående drag
är att man anser de föreslagna nivåerna för låga.

I propositionen betonas att en utgångspunkt för planeringen bör vara att
utvecklingsambitionerna för län och kommuner skall ansluta till de för landet
som helhet gällande förutsättningarna. Detta betyder att planeringen för
sysselsättning och serviceförsörjning måste utgå från vad som resp. år är
en rimlig befolkning även på riksnivå.

I propositionen framhålls vidare att faktorn invandring är särskilt svårbedömbar
vid upprättande av befolkningsprognoser. Hittills under 1970-talet
har invandringsöverskottet stannat vid totalt ca 15 000 personer. Detta över -

AU 1976/77:7

skott hänför sig i huvudsak till år 1975. Föredraganden utgår från en förhållandevis
måttlig invandring till Sverige under den planeringsperiod som
nu kan överblickas. Han räknar inte med att invandringen från övriga nordiska
länder blir av någon större omfattning. Den i propositionen presenterade
befolkningsprognosen förutsätter en nettoinvandring på i runt tal
10 000 per år.

Som utgångspunkter för fördelningen av befolkningen föreslås i propositionen
ali utvecklingen i storstadsområdena bör hållas på en fortsatt balanserad
nivå, all huvudalternativet för planeringen i län med uttalade regionala
obalansproblem bör vara en i stort sett oförändrad befolkning sami
alt planeringen utanför stödområdet skall inriktas på vad en rimlig prognos
för utvecklingen kan innebära utan insats av speciella tillväxtfrämjande åtgärder.

Propositionens förslag till planeringsramar för år 1985 redovisas i följande
sammanställning. I sammanställningen presenteras även faktisk befolkning
i de olika länen åren 1970 och 1975 samt befolkningsramar för år 1980
enligt riksdagens beslut år 1972.

AU 1976/77:7

Befolkningsramar för planeringen i länen

Invånare i tusental

Län	Folk- mängd 1970	Folk- mängd 1975	Befolknings-ramar för 1980 enl. riksda-gens beslut	Förslag till befolkningsramar för 1985
Stockholm	1 478	1 494	1 600- 1 675	1 530- 1	590
Uppsala	219	230	225- 235	240-	250
Södermanland	249	252	250- 260	250-	260
Östergötland	383	387	390- 410	390-	410
Jönköping	299	302	305- 320	300-	315
Kronoberg	167	169	170- 180	170-	180
Kalmar	241	241	245- 255	240-	250
Gotland	54	54	52- 55	53-	55
Blekinge	154	155	155- 165	155-	165
Kristianstad	265	272	265- 275	270-	280
Malmöhus	722	740	760- 790	740-	770
Halland	201	220	210- 220	225-	240
Göteborgs och Bohus	715	715	760- 790	720-	750
Älvsborg	403	418	410- 430	415-	435
Skaraborg	259	263	260- 270	260-	270
Värmland	285	284	280- 290	280-	290
Örebro	276	274	280- 290	270-	280
Västmanland	262	260	270- 280	265-	275
Kopparberg	278	281	270- 280	280-	290
Gävleborg	294	294	290- 300	295-	305
Västernorrland	268	268	260- 270	265-	280
Jämtland	131	133	125- 135	130-	140
Västerbotten	233	236	230- 240	240-	250
Norrbotten	256	264	250- 260	275-	290
Riket	8 092	8 208	8 312-8 675	8 258- 8 620

Utskottet konstaterar att utvecklingen hittills under 1970-talet har medfört
en förbättrad regional balans mellan länen. Expansionen i storstadslänen
har dämpats och skogslänen har kunnat hålla befolkningsnivån från 1970
och i en del fall t. o. m. redovisa befolkningsökning. Utskottet vill betona
vikten av att politiken får en sådan inriktning att denna utveckling fortsätter.
Då befolkningsramarna för år 1980 fastställdes uttalade riksdagen att det
var önskvärt att planering och ambitioner i skogslänen primärt inriktades
på de högre talen i de då redovisade planeringsramarna. Detta fick anses
som en hög ambitionsnivå med hänsyn till dåvarande utvecklingstendenser
och förutsättningar i övrigt.

Som tidigare redovisats innebär tekniken med befolkningsramar att man
har möjligheter att planera för skilda utvecklingsalternativ. Detta är i sig
en fördel men innebär samtidigt att ramarna inte ger tillräcklig vägledning
för samhällsplaneringen. Mot bakgrund härav föreslår utskottet att planeringen
i resp. län i första hand inriktas på viss del av ramen.

AU 1976/77:7

Det nu föreliggande förslaget till planeringsramar för år 1985 avspeglar
den hittillsvarande utvecklingen under 1970-talet. För storstadslänen utgår
man sålunda från en väsentligt mer dämpad utveckling i jämförelse med
vad som förmodades år 1972. För Stockholms län gjordes då en påtaglig
felbedömning. Den år 1972 antagna ramen för år 1980 ligger väsentligt över
vad som nu föreslås för år 1985.

Bedömningarna av den framtida utvecklingen i storstadslänen är osäkra.
Utskottet anser sig dock kunna godta att de föreslagna befolkningsramarna
för storstadslänen läggs till grund för planeringen under förutsättning att
denna primärt inriktas på de undre delarna av ramarna. En sådan inriktning
stämmer för Stockholms län överens med de utgångspunkter landstinget
i länet använder i sin planering.

Som tidigare nämnts har utvecklingen i skogslänen vänts i positiv riktning
under 1970-talet i jämförelse med utvecklingen under 1960-talet. Det är
önskvärt att 1970-talets utveckling fortsätter och förstärks under kommande
år. Planeringen i skogslänen bör därför även i fortsättningen primärt inriktas
på de övre delarna av planeringsramarna.

För övriga län utgår utskottet från att planeringen i första hand inriktas
mot mellandelen av resp. befolkningsram.

Utskottet godkänner med de ovan angivna preciseringarna de ramar för
planeringen av verksamheten i de olika länen t. o. m. år 1985 som presenteras
i propositionen. Utskottet vill dock betona att det i samband med fastställandet
av de regionalpolitiska medel som skall gälla efter den 1 juli
1978 kan bli aktuellt att justera planeringstalen för länen.

Ortsstrukturen

Utvecklingen av våra tätorter har i huvudsak skett spontant med hänsyn
till geografisk belägenhet och andra naturliga förutsättningar. Orterna erbjuder
service på olika nivåer beroende på storlek. En hög servicegrad, t. ex.
i fråga om transporter, ger i sin tur goda betingelser för lokalisering av
industrier. Sysselsättningstillfällena ökar och arbetsmarknaden blir mer varierad.

Koncentrationen av verksamheten till tätorter har efter hand ökat och
i dag är över 80 % av befolkningen bosatt i tätorter. Den spontana utvecklingen
har efter hand lett till välfärdsförluster för en del människor,
och en mera medveten planering av ortsstrukturen har ansetts nödvändig.
År 1972 antog riksdagen en plan för utveckling av den regionala strukturen
tprop. lil, InU 28). Planeringen utgår från de olika orternas skilda förutsättningar
när det gällt att fullgöra funktioner av olika slag och från behovet
av stödjepunkter för att arbete och service skall kunna nås av alla.

I planen för den regionala strukturen definieras fem typer av orter, nämligen
storstadsområden, primära centra, regionala centra, kommuncentra
och kommundelscentra.

AU 1976/77:7

Med storstadsområden avses Stockholms-, Göteborgs- och Malmö/Lundregionerna.
En tredjedel av landets befolkning är bosatt i dessa områden.
De flesta primära centra är centralorter för helt län. Antalet primära centra
är 23. Orter som har betydelse för sysselsättning och service, både för sin
egen del och för omgivande kommuner, betecknas som regionala centra. För
närvarande uppgår antalet regionala centra till ca 70. Centralorter, vilkas
funktioner i huvudsak gäller invånarna i den egna kommunen, hör hemma
i gruppen kommuncentra, vilken omfattar alla övriga kommuner. I kommunerna
kan förutom centralorterna finnas andra orter som fyller viktiga
funktioner för invånarna. Beträffande dessa orter föreslogs inga särskilda
åtgärder. Undantag ansågs dock kunna bli nödvändiga för orter i vissa till
ytvidden stora kommuner, framförallt i inre stödområdet, där åtgärder skulle
kunna behöva knytas till kommundelscentra. För urvalet av sådana orter
behövdes enligt propositionen 1972:111 fortsatt planering inom kommuner
och länsstyrelser.

Beträffande ortsplanens utseende hänvisas till kartor som återges i bilaga
till detta betänkande.

De olika ortstyperna kompletterar varandra inom den regionala strukturen.
Positiva åtgärder i en ort kan få goda effekter på andra håll. Avgörande
härvidlag är kommunikationerna.

1 den nu aktuella propositionen framhålls att ortsplanen är en konkretisering
av den långsiktiga inriktningen av regionalpolitiken. Något alternativ
som skulle fylla den funktionen bättre har enligt föredraganden inte förts
fram. Vidare anförs att principerna för ortsplanen och målen för den nu
har vunnit allmänt erkännande varför dess principer och mål kan ligga fast.

I propositionen föreslås viss ändring beträffande avgränsningen av storstadsområdena.
Föredraganden anför att den nuvarande avgränsningen är
knuten till det område som skall omfattas av lokaliseringssamrådet. Restriktiva
regionalpolitiska åtgärder riktade mot storstadsområdena är emellertid
till följd av den bättre regionala balans som uppnåtts mellan olika
delar av landet inte längre lika aktuella som tidigare. Avgränsningen av
storstadsområdena i ortsplanen föreslås därför utgå. I stället för en sådan
avgränsning bör man enligt propositionen i fortsättningen ägna uppmärksamhet
åt de lokala arbetsmarknaderna och möjligheten att sätta in positiva
åtgärder för att öka sysselsättningen och valmöjligheterna. Hur samverkan
skall organiseras mellan länsstyrelserna i den fortsatta länsplaneringen i de
fall då lokala arbetsmarknader berör flera län kräver fortsatta överväganden.

Den flerkärniga strukturen på områdena bör komma till uttryck bl. a.
genom att Södertälje, Nynäshamn och Stenungsund utses till regionala centra.
I propositionen anförs vidare att en förutsättning för ökad bevakning
av de skiftande sysselsättningsproblemen inom storstadsområdena är en
planering som beaktar strukturen inom dessa områden. I det sammanhanget
ansluter sig föredraganden till länsstyrelsens i Stockholm förslag om en
planering med fyra arbetsplatsområden utanför det centrala kärnområdet.

AU 1976/77:7

En motsvarande planering bör genomföras i Malmöregionen och Göteborgsregionen.
1 den sistnämnda har vissa förslag i den riktningen redan lagts
fram.

I propositionen föreslås vidare att man nu bör ge praktiskt uttryck åt
de år 1972 fastlagda principerna i fråga om kommundelscentra. Dessa centra
är, som tidigare sagts, avsedda att tjänstgöra som stödjepunkter för serviceförsörjningen
i till ytan stora kommuner i glesbygderna. De "bör vara
komplement till kommunens huvudort. För att fullgöra en sådan funktion
bör ett kommundelscentrum enligt propositionen uppfylla följande krav:

Orten bör ha en storlek och ett befolkningsomland som ger underlag för
ett serviceutbud som i stort svarar mot normal kommuncentrumservice
eller lokal service. Orten bör även vara en kommunikationsknutpunkt och
ha betydelse i persontrafikhänseende på denna ortsnivå. Orten bör vidare
ha ett sådant geografiskt läge att den svarar för människornas serviceförsörjning
inte bara på orten i fråga utan även för ett betydande omland.

De avstånd mellan serviceorter det här kan bli fråga om och de vidsträckta
kommuner som här åsyftas återfinns enligt propositionen med mycket få
undantag enbart i skogslänens inre delar. Trots en positiv befolkningsutveckling
i skogslänen som helhet uppvisar kommunerna i inre delarna av
dessa län en negativ befolkningsutveckling. Bedömningar av utvecklingen
i framtiden pekar även på en ogynnsam utveckling i vissa kommuncentra
framför allt i inre stödområdet.

Följande kommundelscentra utses i propositionen:

Norrbottens län: Voullerim, Korpilombolo, Karesuando, Vittangi.

Västerbottens län: Malå, Tärnaby/Hemavan, Dorotea.

Jämtlands län: Hoting, Gäddede, Föllinge. Hede, Funäsdalen, Kälarne.

Västernorrlands län: Junsele, Ramsele.

Gävleborgs län: Los.

Kopparbergs län: Idre, Särna, Sälen.

Värmlands län: Sysslebäck.

Gotlands län: Hemse, Slite.

Samtliga orter utom Hemse och Slite ingår i inre stödområdet.

Förutom här förordade kommundelscentra finns ett antal orter i inre stödområdet
som har betydelse för serviceförsörjningen. Dessa bör enligt propositionen
särskilt beaktas i den kommunala serviceplaneringen.

Förslaget om kommundelscentra innebär att sådana orter tillsammans
med kommunens huvudort skall vara stödjepunkter för försörjningen med
lokal service. Åtkomligheten av service spelar därvid stor roll. En tillfredsställande
trafikförsörjning till kommundelscentra måste därför eftersträvas.
Samhälleliga insatser bör sättas in för att underlätta persontrafiken till dessa
orter. I planeringen av persontrafiken föreslås att det regionala stomlinjenätet
utvidgas med kommundelscentra som persontrafikterminaler. '

I propositionen framhålls vidare att de åtgärder som statsmakterna kan
vidta för att trygga serviceförsörjningen i angivna kommundelscentra i inre

AU 1976/77:7

stödområdet och på Gotland rör stöd åt trafikförsörjning samt stärkandet
och bevarandet av skilda samhälleliga servicefunktioner. Självfallet måste,
anför föredraganden, samhälleliga rationaliseringsåtgärder vidtas även i
framtiden i skilda orter. Det är en uppgift för länsstyrelserna att i den löpande
planeringen bevaka att sådana åtgärder inte vidtas som strider mot de regionalpolitiska
målen.

När det gäl ler glesbygclspolitiken anförs bl. a. att speciella ekonomiska och
organisatoriska insatser görs för glesbygderna beträffande dagligvaruförsörjning,
samhällelig service och sysselsättning. Stora avstånd i kombination
med en successiv minskning av befolkningen i många av skogslänens inlandskommuner
medför särskilda problem när det gäller serviceförsörjningen
i kommunernas perifera delar. I en del områden - ren glesbygd och mindre
tätorter - har det sålunda varit svårt att upprätthålla tillfredsställande kommersiell
och samhällelig service med rimlig åtkomlighet. Enligt föredraganden
kan dessa problem väntas uppstå även framdeles. Insatserna för
att trygga serviceförsörjningen föreslås därför liksom hittills bli koncentrerade
till det inre stödområdet.

Propositionen innehåller utöver det sagda inte några förslag om ändring
i ortsplanen. Det framhålls att relativt kort tid förflutit sedan planen antogs
och att utvecklingen bör följas ännu någon tid innan egentliga ändringar
övervägs.

Innan utskottet går närmare in på bedömningen av ortsplanen vill utskottet
redovisa statistiskt material från folk- och bostadsräkningen 1975 som tagits
fram under utskottsbehandlingen och som belyser den aktuella utvecklingen
i olika ortstyper.

Figuren 3 visar att befolkningsutvecklingen hittills under 1970-talet i de
olika ortslyperna totalt sett varit mer balanserad än vad länsstyrelsernas
prognoser förutsagt. Storstadsområden och primära centra beräknas få relativt
hög tillväxt fram till 1980. Prognosen om tillväxt har hittills visat
sig riktig, dock - med ett undantag - på en lägre nivå än beräknat. För
regionala centras del stämmer i stort den faktiska utvecklingen med den
förutsagda. Det bör dock noteras att för regionala centra i stödområdena
väntas befolkningsminskning. Befolkningsutvecklingen i kommuncentra
har varit överraskande positiv och ligger genomgående över prognoserna.
För kommuncentra i inre stödområdet är utvecklingen dock något mer negativ
än vad som befarats.

Det kan tilläggas all länsstyrelserna i uet längre perspektivet - perioden
1980-1990 - räknar med att storstadsområdena och primära centra skall
öka mest. Regionala centra och kommuncentra i inre stödområdet väntas
däremot minska i folkmängd.

AU 1976/77:7

Fig. 3 Den årliga befolkningsförändringen i ortstyper och områden enligt prognos
i länsplaneringen 1970-1980 samt faktisk utveckling 1970-1974

%o år

+ 16-

+ 14-

+ 12 —

+ 10-

+8-

+6-

+4-

+ 2-

-2-

-4-

-6-

-12,8

SS PT Pl PA PU RT Rl RA RU KT Kl KA KU TI TA TU

SS = Storstäder
P = Primära centra
R = Regionala centra
K = Kommuncentra
T = Totalt
I = Inre stödområdet
A = Allm. stödområdet
U = Utom stödområdet

den årliga genomsnittliga utvecklingen
1970-1974

den årliga genomsnittliga utvecklingen
1970-1980 enligt
prognos (LP 74)

AU 1976/77:7

Den positiva utvecklingen i kommuncentra och den på senare år mera
dämpade i större orter har sin motsvarighet i folkmängdsutvecklingen
i tätorterna åren 1960-1975, vilket framgår av följande tabell.

Med tätort avses hussamling med minst 200 invånare, såvida avståndet
mellan husen normalt inte överstiger 200 meter.

Folkmängdsutvecklingen under perioderna 1960-1965, 1965-1970 och 1970-1975 i
storleksgrupperade tätorter. Identiska tätorter.

Tätortsstorlek	Folkmangdsutveckling '•>. 1960-65 1965-70	1970-75
200- 499	- 0.4	+ 1.1	+ 12
500- 999	+ 6.6	+ 9.6	+ 13
1 000- 1 999	+ 11.7	+ 13.4	+ 16
2 000- 4 999	+ 11,6	+ 12.9	+ 14
5 000- 9 999	+ 12.6	+ 12.5	+ 6
10 000-19 999	+ 13,5	+ 8.4	+ 4
20 000-49 999	+ 12.5	+ 10,3	+ 2
50 000-99 999	+ 9.4	+ 10.4	- 1
100 000-	+ 8.9	+ 7.6	- 5
Tolall	+ 10.2	+ 9.4	+ 3

Härutöver kan tilläggas alt antalet bosatta i glesbygd under perioden 1970
lill 1975 minskat med 5,1 V

I följande figur belyses befolkningsutvecklingen i tätorterna i olika delar
av landet.

AU 1976/77:7

Fig. 4 Befolkningsutvecklingen 1970-1975 med fördelning på tätorter i storleksordning
i inre stödområdet, allmänna stödområdet (utom inre) och riket i övrigt.

%
+20 +

Inre

stödområdet

Allmänna
stödområdet
utom inre

Riket
i övrigt

+ 19-

+ 18

+ 16

+ 14

+ 12

+ 10--

♦ 1* ■ -

+2-

Tätorter

-13,7

Tätorter i storleksordning (antal invånare):

1 =	200 - 499	6 =
2 =	500 - 999	7 =
3 =	1 000 - 1 999	8 =
4 =	2 000 - 4 999	9 =
5 =	5 000 - 9 999

Denna bild bekräftar tillbakagången för de minsta orterna i inre stödområdet.
I övrigt bör noteras den svaga befolkningsutvecklingen i de största
tätorterna i hela landet. Förutom storstäderna ingår i denna grupp de flesta
primära centra.

4 Riksdagen 1976/77. 18 sami. Nr 7

AU 1976/77:7

Fig. 5 Utvecklingen 1965-1975 av antalet förvärvsarbetande i olika ortstjper i de
fyra nordligaste länen (BD, AC, Z och Y).

KC Totalt

+ 10-

1965-70

|1970-75

17,3

PC = Primära centra
RC= Regionala centra
KC = Kommuncentra

Diagrammet belyser den förbättrade regionala balans som tidigare talats
om. De fyra länen har under den senaste femårsperioden ökat sin sysselsättning
påtagligt till skillnad mot föregående femårsperiod då utvecklingen
var negativ. Den inomregionala balansen har förbättrats även om det fortfarande
är så att sysselsättningen ökar kraftigt i primära centra medan kommuncentra
visar på viss negativ utveckling.

Av det ovan redovisade framgår att utvecklingen av befolkning och sysselsättning
hittills under 1970-talet har varit mer balanserad för de olika
ortstyperna än vad utvecklingen på många håll under slutet av 1960-talet
gav anledning att förmoda. Fortfarande utgår man emellertid i planeringen
från en ökad koncentration inom länen till primära centra och större regionala
centra. Propositionen förutsätter således en fortsatt tillväxt i primära centra.
Som skäl härför framhålls bl. a. att det blir nödvändigt att skapa minst

AU 1976/77:7

en väldifferentierad arbetsmarknad i varje län till vilken de ofrånkomliga
flyttningarna kan gå i stället för till storstadsområdena om nuvarande befolkningstal
i stort sett skall kunna bibehållas i de olika länen. Att försöka
motverka tillväxten i primära centra och vissa större regionala centra skulle
enligt propositionen antagligen leda till flyttning till storstadsområdena.

Det framhålls emellertid att det förhållandet att vissa orter utses till kommuncentra
eller regionala centra inte innebär att åtgärder för att lösa aktuella
problem skall stå tillbaka för insatser i primära centra. Självklart finns det
problem i mindre orter som kan kräva snabbare åtgärder, fortsätter föredraganden.
Av den anledningen bör påpekas att det till alla kommuntyper
kan knytas t. ex. de åtgärder som visar sig motiverade för att mildra akula
problem. Detta synsätt är enligt propositionen en naturlig följd av den väl
utvecklade problem- och åtgärdsdiskussion som förs i länsplaneringen.

Enligt utskottets uppfattning är en av regionalpolitikens viktigaste uppgifter
de kommande åren att förbättra den inomregionala balansen. Det
är visserligen riktigt att varje län bör ha minst en väldifferentierad arbetsmarknad
av det slag som i allmänhet finns i primära centra, men det får
inte leda till att de tillgängliga resurserna fördelas på ett sådant sätt att
utvecklingen i mindre och medelstora orter hämmas. En fortsatt koncentration
kommer att medföra ökade problem att upprätthålla en rimlig service
i framför allt glesbygderna. Levnadsvillkoren för den kvarvarande befolkningen
i de allt mindre orterna försämras successivt. Den hittillsvarande
utvecklingen i kommuncentra i inre stödområdet under 1970-talet inger
oro härvidlag.

En avgörande fråga är om ortsplanen i sin nuvarande utformning är ett
ändamålsenligt instrument för alt nå de allmänna målen för regionalpolitiken,
nämligen att alla människor skall ha tillgång till arbete, service och
god miljö. Vid bedömningen av ortsplanen inom en region är det viktigt
att klarlägga en orts funktion för sitt område beträffande sysselsättning,
service och god miljö. Enligt utskottets mening har ortsplanen sin största
betydelse när det gäller planeringen av skilda servicefunktioner. Planen bör
omfatta alla orter som har betydelse för den regionalpolitiska målsättningen.
Ambitionerna för den regionala spridningen av servicen bör bestämmas
i länsdemokratisk ordning. En viktig fråga är den uppgift en ort har för
sitt omland.

Hittillsvarande erfarenheter talar vidare enligt utskottets uppfattning för
att man vid tillämpning av ortsplanen i planeringen av servicefunktioner
m. m. väljer lösningar som är så decentraliserade som är praktiskt och ekonomiskt
möjligt. Utpekandet av kommundelscentra kan ses som ett första
steg mot ytterligare decentraliseringar under fullföljandet av länsplanering
1974. Ytterligare steg bör, som tidigare utvecklats, tas genom införande
av någon form av servicegaranti.

i fråga om arbetsmarknaden ger de nuvarande principerna för ortsplanen
inte tillräcklig vägledning vid fördelning av de sysselsättningspolitiska in -

AU 1976/77:7

satserna i förhållande till behovet på olika orter. Dessa behov bedöms bäst
på länsnivå. Utskottet anser att planeringen på detta område bör utgå från
redan existerande och förväntade problem inom länen. Det bör strykas under
att den formella indelningen i olika ortstyper inte får vara ensamt avgörande
för beslut om insatser. En sådan ordning som här angivits ökar möjligheterna
att göra avvägningar mellan ett läns olika delar.

Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt att en grundläggande bedömning
av ortsplanens framtida roll kommer till stånd. Utskottet förordar
därför att regeringen på lämpligt sätt föranstaltarom utvärdering av systemet.
Självfallet måste regionala och kommunala insatser kopplas in i ett sådant
arbete. Det finns, som tidigare sagts, starka skäl för att i framtiden ge
landstingen ett avgörande inflytande över den regionala samhällsplaneringen.

Med hänsynstagande till vad utskottet anfört kan den nuvarande ortsplanen
med de kompletteringar som föreslås i propositionen t. v. följas. Utskottet
godtar alltså förslagen om kommundelscentra och om förändring
av gränsdragningen för storstadsområdena m. m.

Eftersom frågan om ortsplanen på nytt kommer att underställas riksdagen
finner utskottet inte skäl att i dag föreslå någon ändring i anslutning till
de motioner som väcktes vid årets början. Följande motioner avstyrks alltså
i tillämpliga delar: 286 av herr Ångström (fp), 380 av herr Winberg (m),
662 av herr Ångström (fp), 864 av herr Sellgren (fp), 1835 av herr Bergman
i Nyköping (s), 1839 av herr Carlström (fp), 1853 av herrar Gustafsson i
Stenkyrka (c) och Nilsson i Visby (s), 1859 av herrar Henmark (fp) och
Ekinge (fp) och 2133 av herr Ekinge (fp).

Yrkandet i motionen 662 av herr Ångström (fp) om utseende av Tärnaby/Hemavan
till kommundelscentrum är tillgodosett genom att utskottet
tillstyrkt propositionens förslag på denna punkt.

Med hänsyn till vad ovan sagts om utvärderingen av ortsplanen anser
sig utskottet inte ha anledning att nu gå närmare in på yrkandet i motionen
2133 av herr Ekinge att den regionala planeringen skall ske enligt den s. k.
bandlandskapsmodellen. Motionsyrkandet bör alltså inte föranleda någon åtgärd.
Utskottet vill endast peka på att den föreslagna modellen i arbetsmarknadsdepartementets
rapport (SOU 1975:91, s. 354) med hänsyn till att
vårt land är glesbefolkat bedömts ge samma praktiska resultat som nuvarande
planeringssystem.

Planeringssystem för sysselsättnings- och regionalpolitiken

Redan i dag bedrivs åtskillig planering av betydelse för sysselsättningen.
Föredragande stasrådet anser att en effektiv och samordnad sysselsättningsplanering
skall kunna utvecklas ur dessa aktiviteter och att något i egentlig
mening nytt planeringssystem inte behöver introduceras.

AU 1976/77:7

Följande allmänna riktlinjer för en framtida sysselsättningsplanering anges: Planeringen

måste vara inriktad både på näraliggande och på mera långsiktiga
frågor. Den skall således skapa en beredskap inte bara inför konjunkturproblem
utan också inför strukturproblem.

Planeringen måste vara så utformad att det är möjligt att snabbt förutse
nya sysselsättningsproblem. Det gör det nödvändigt att ständigt hålla planeringen
aktuell.

Planeringen måste bedrivas i så decentraliserade former som möjligt. Det
är nödvändigt för att de mycket skiftande problem som finns på olika delar
av arbetsmarknaden skall kunna uppmärksammas och lämpliga åtgärder
skall kunna sättas in. Erfarenheterna från Länsplanering 1974 visar att man
med gott resultat kan bedriva en riksomfattande planering i starkt decentraliserade
former.

Planeringen får inte vara ett självändamål. Det är ett oavvisligt krav att
den framtida sysselsättningsplaneringen blir åtgärdsinriktad.

Härtill fogar föredraganden dessa principiella uttalanden:

Planeringen är en uppgift för både staten och kommunerna. Staten måste
ha ansvaret för den samlade sysselsättningspolitiken och för fördelningen
av resurserna. Därmed måste staten också ha ansvaret för den övergripande
planeringen. Men kommunerna bör aktivt medverka i sysselsättningsplaneringen,
eftersom den kommunala verksamheten både direkt och indirekt
är av stor betydelse för sysselsättningen. Därtill kommer att kommunerna
med sina nära kontakter med medborgarna har goda möjligheter att se till
deras behov. Det är också på den kommunala nivån som medborgarna
genom politiska partier och intresseorganisationer bäst kan föra fram synpunkter
på planeringen, även om den slutligen måste utformas på länsnivå
eller riksnivå.

En utbyggd sysselsättningsplanering får inte innebära att kommunernas
möjligheter kringskära, att inom det kommunala kompetensområdet själva
utforma sin politik och sina förslag till åtgärder. Avsikten är inte - och
får heller aldrig bli-att från statligt håll dirigera utformningen av de kommunala
budgeterna. Samverkan mellan stat och kommun måste ske inom
ramen för rådande arbetsfördelning mellan stat, primärkommun och landsting.

Föredragande statsrådet drar härefter upp vissa vägledande riktlinjer för
kommunal sysselsättningsplanering, statlig sysselsättningsplanering på
länsnivå och sysselsättningsplaneringen på central nivå. Nedan återges endast
några huvudpunkter i framställningen. I övrigt hänvisas till propositionen
(s. 291-301).

Den kommunala sysselsättningsplaneringen bör ta sikte på en analys av
den lokala arbetsmarknaden innefattande beredskapsplaner för den egna
verksamheten vid konjunkturbetonad arbetslöshet och verksamhetsplaner
som inriktas på att den kommunala verksamheten medverkar till en bättre
fungerande, lokal arbetsmarknad. Den närmare utformningen av den kommunala
sysselsättningsplaneringen förutsätter överläggningar med företrädare
för kommunerna när det gäller samverkan kring denna form av pia -

AU 1976/77:7

nering och är dessutom beroende av erfarenheterna av försök med kommunal
sysselsättningsplanering i några kommuner. Försöken är tänkta att
bedrivas i sysselsättningsutredningens regi.

På länsnivå skall de enskilda kommunernas behov och önskemål vägas
samman med motsvarande behov och önskemål inom andra kommuner.
På den nivån skall det också ske en samordning av kraven med de riktlinjer
som riksdag och regering bestämt och med de resurser som ställts till förfogande.
Verksamheten på länsnivå spelar följaktligen en avgörande roll
i planeringen.

Det samordnande ansvaret för länsplaneringen bör enligt propositionen
liksom hittills åvila länsstyrelserna som också ansvarar för huvuddelen av
utredningsarbetet. Länsstyrelserna svarar även för att samordning sker mellan
olika former av statlig planering. Vissa åtgärder bör vidtas för bättre
samordning av den statliga sektorsplaneringen och den regionalpolitiska
verksamheten. I det statliga länsplaneringsarbetet bör vidare så långt möjligt
den kommunala planeringen utnyttjas som underlag. Kommunernas och
landstingens medverkan i planeringen anges också vara av mycket väsentlig
betydelse när det gäller planeringens förankring hos medborgarna.

Arbetsgången vid Länsplanering 1974 framgår av följande figur hämtad
ur betänkandet Arbete åt alla (SOU 1975:90).

Fig. 6 Länsplaneringens uppbyggnad.

REGERING

RIKSDAG

LÄNSSTYRELSE

KOMMUNER

LANDSTING

FACKLIGA

ORGANISATIONER

BESLUT

FÖLJDBESLUT

REMISS

FÖRSLAG TILL
LÄNSPROGRAM

mAlsättning. åtgärder

PLANERINGSUNDERLAG

PROBLEMANALYS. PROGNOSER
NULÄGESBESKRIVNINGAR

UTVÄRDERING. MÅLSÄTTNING
OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG

UTVÄRDERING

ANVISNINGAR

RIKTLINJER / UTVÄRDERING AV
TIDIGARE OMGÅNGAR CENTRALT
MATERIAL FRÅN LÄNSPLANERINGEN

REGIONALPOLITISK HANDLINGSPROGRAM

RIKTLINJER. ÅTGÄRDER

I fortsättningen, sägs det vidare i propositionen, bör arbetsgången vid
fullständig länsplanering i princip vara oförändrad. Arbetet med planeringsunderlaget
bör dock förenklas i förhållande till Länsplanering 1974. Fullständiga
planeringsomgångar bör genomföras vart femte år.

AU 1976/77:7

De fullständiga planeringsomgångama bör fortlöpande följas upp och utvärderas.
Översynens omfattning blir enligt propositionen beroende av förekommande
planeringsproblem och av tillgången på aktuell information.
Tidsperspektivet för översynen föreslås bli upp till fem år. Länsstyrelserna
bör sammanställa resultatet härav i årliga rapporter, som utarbetats i samarbete
med andra statliga länsorgan, kommuner, landsting, fackliga organisationer
och regionala näringslivsorganisationer. Den färdiga rapporten bör
sedan enligt föredraganden sändas för yttrande till kommuner och landsting
i resp. län.

När det gäller den centrala nivån bör statsmakterna liksom hittills ta ställning
till länsplaneringen i anslutning till de fullständiga
länsplaneringsomgångarna. Av betydelse för planeringen på denna nivå är
också långtidsutredningarna. Metoder för avstämning mellan länsplanering
och långtidsutredningar är under utveckling.

Beträffande planeringsfrågorna vill utskottet inledningsvis framhålla att
ett av målen för regionalpolitiken är alt skapa likvärdiga sysselsättningsmöjligheter
mellan landets olika delar. En långtgående utjämning av sysselsättningsnivån
mellan regionerna förutsätter en kraftfull och regionalt
inriktad sysselsättningspolitik. Samverkan måste därvid ske mellan alla för
sysselsättningsutvecklingen betydelsefulla parter, vilket i sin tur förutsätter
en planering där alla för sysselsättningen viktiga beslut kan överblickas.

Utskottet anser att de i propositionen redovisade principerna för sysselsätt
ningsplaneringens och den regionalpolitiska planeringens framtida utformning
t. v. bör godtas. I samband med genomförande av en
länsdemokratircform, som kan väntas innebära ändrad ansvarsfördelning
för länsplaneringen genom att landstingen tar över centrala uppgifter, kan
dock de nu godtagna principerna komma att behöva omprövas.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om vad som i regeringsförklaringen
sägs om förstärkning av den kommunala självstyrelsen. Även vid
genomförandet och uppföljningen av länsplaneringsarbetet bör större möjligheter
ges lill medborgarna att genom ökad insyn och offentlig debatt
kunna påverka utvecklingen inom den egna regionen.

Utskottet instämmer i vad som anförts om betydelsen av att en målmedveten
sysselsättningsplanering kommer lill stånd i kommunerna.

Av största vikt för att uppnå de uppställda målen om utjämning av sysselsättningen
mellan regionerna är att den statliga verksamheten inom olika
sektorer i ökad utsträckning planeras utifrån regionalpolitiska utgångspunkter.
Utskottet ser därför med tillfredsställelse på de förslag till förändringar
i länsplaneringsarbetet som syftar till att bättre samordning skall nås i detta
avseende. Förslaget innebär nämligen att gemensamma förutsättningar bör
hämtas från länsplaneringen och läggas till grund för sektorsplaneringen
på regional och central nivå. Vidare föreslås att utvärderingar bör ske inom
ramen för länsplaneringssystemet av t. ex. utredningsförslag med mer påtagliga
regionala effekter. Att de statliga myndigheterna skall lägga resultatet

AU 1976/77:7

av länsplaneringen till grund för sin planering framgår även av gällande
cirkulär till statsmyndigheterna om iakttagande av beslutet om den regionala
utvecklingen (SFS 1973:24). Härmed kan yrkandena i motionen 514 av fru
Jonäng m. fl. (c) sägas vara tillgodosedda. Motionärerna efterlyser nämligen
bl. a. att samråd skall ske mellan statliga myndigheter och regionala planeringsorgan
för att uppfylla samhällets övergripande målsättning. All samhällelig
verksamhet bör vidare enligt motionärerna planeras med hänsyn
till av riksdagen beslutade planeringsnivåer. Motionen behöver sålunda inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

När det gäller det fortsatta länsplaneringsarbetets uppläggning har utskottet
inget att invända mot att en fullständig länsplanering genomförs
vart femte år med årliga uppföljningar däremellan. Med en sådan uppläggning
skapas förutsättningar för större flexibilitet och aktualitet i planeringsarbetet.

Utskottet vill emellertid något kommentera den planeringshorisont med
vilken planeringen skall bedrivas. I propositionen sägs att den årliga uppföljningen
skall ske på fem års sikt. Däremot sägs ingenting om lämplig
planeringshorisont för den fullständiga länsplaneringen. Med hänsyn bl. a.
till att i framtiden en rad olika verksamheter skall samordnas i länsplaneringen
är det önskvärt att det klargörs på vilken sikt planeringen skall ske.
Utskottet räknar med att regeringen gör ett sådant klarläggande.

Forskning

Under denna rubrik redovisas i propositionen den verksamhet som bedrivs
inom expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) och expertgruppen
för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA).

Redovisningen föranleder inget uttalande från utskottets sida.

Åtgärder i vissa orter och områden

Under denna rubrik tar utskottet upp yrkanden som rör åtgärder i vissa
delar av landet.

Problemen i Norrlands inland tas upp i motionen 2109 av herr Stjernström
m. fl. (c). Motionärerna kan inte acceptera en utveckling, som innebär en
fortsatt försämring av sysselsättnings- och servicesituationen för de människor
som bor i de utpräglade glesbygdsområdena i Norrlands inland.

Regionalpolitiken måste utvecklas till att omfatta regional balans även
inom länen och inom de stora kommunerna i Norrlandslänen. För
detta krävs ett stort antal små arbetsplatser och tillräckligt många serviceorter
för att inte avstånden skall bli oöverkomliga. Motionärerna föreslår att särskilda
utvecklingsprogram utarbetas för kommuner och kommundelar, som
hotas av avfolkning.

Utskottet får med anledning av motionen hänvisa till vad tidigare i be -

ALI 1976/77:7

tänkandet anförts om serviceplaneringen i glesbygd och den därmed sammanhängande
frågan om servicegaranti för vissa orter. Likaså erinras om
vad som anförts om den inomregionala balansen och ortsplanen. Då vad
utskottet anfört sålunda synes ligga i linje med motionärernas önskemål
finns det inte anledning att föreslå någon åtgärd på grund av motionen.

I motionen 859 av herr Petersson i Gäddvik ni. fl. (m) begärs särskilda
regionalpolitiska åtgärder i Tornedalen. Motionärerna framhåller det allvarliga
läget i bygden och uttalar en förhoppning om att malmbrytning skall
komma till stånd i Kaunisvaara samt att de pågående utbyggnaderna av
järn- och stålverk i Luleå och Torneå skall ge upphov lill följdindustrier
i Tornedalen. En av förutsättningarna härför är enligt motionärerna att eli
i nom regionalt transportstöd införs.

Den hittillsvarande sysselsättningsutvecklingen i Tornedalsområdet har
varit mycket negativ. Således har totalantalet sysselsatta i kommunerna
Pajala, Övertorneå och Haparanda minskat med ca 20 "u under den senaste
tioårsperioden, vilket motsvarar ca 2 000 sysselsatta.

De regionalpolitiska problemen är mycket svårbemästrade, vilket bl. a.
fått till följd att en speciell arbetsgrupp tillsattes förra året. Gruppens uppgift
har bl. a. varit att söka tillföra området nya sysselsättningsobjekt och pröva
möjligheterna att sätta in särskilda stödåtgärder för att underlätta företagsetableringar.

En åtgärd av mera konkret innebörd för området genomförde riksdagen
i våras då beslut fattades om lokalisering av eti statligt industricentrum
till Haparanda. Enligt vad utskottet erfarit pågår sonderingar f. n. från induslricentrastiftelsens
sida i syfte att uppnå den beläggning sorn fordras
för att sätta i gång byggandet av industricentret.

Linder senare år har framtidsutsikterna för sysselsättningen i Norrbotten
som helhet bedömts som relativt ljusa även om det funnits betydande
inomregionala problem, på vilka Tornedalen är ett exempel. På senare tid
har det emellertid blivit anledning ali se med oro på situationen för länet.
Chefen för industridepartementet har under hösten tillkännagivit regeringens
avsikt att tillsätta en parlamentarisk delegation med uppgift att skyndsamt
initiera åtgärder som kan öka sysselsättningen i Norrbottens län. Utskottet
utgår från att delegationen kommer att överta de arbetsuppgifter
som Tornedalsgruppen har. Utskottet förutsätter att arbetet inom statens
industriverk med bl. a. den samhällsekonomiska bedömningen av gruvbrytningen
i Kaunisvaara genomförs skyndsamt så att avgörandet i frågan
kan komma snart.

Som framgår av det anförda är det av motionärerna upptagna problemet
i hög grad uppmärksammat. Något initiativ i frågan är således inte erforderligt.

Utskottet tar härefter upp sysselsättningsproblemen i Vimlelälvsområdei.

Statsmakterna har beslutat att Vindelälven inte skall byggas ut för elkraftsproduktion,
eftersom den anses vara av riksintresse från naturvårds -

AU 1976/77:7

och turistsynpunkt. I den av riksdagen år 1972 antagna fysiska riksplanen
år Vindelälven och dess källområden utlagda såsom bevarandeområden av
riksintresse. Riksdagen uttalade redan år 1967 att andra arbetstillfällen måste
tillföras området om Vindelälven inte byggdes ut. Särskilda medel från glesbygdsanslaget
har tillförts Vindelälvsområdet för vissa vägbyggnadsprojekt.
År 1973 begärde riksdagen alt en utredning om åtgärder, främst på turistområdet,
skulle göras.

En särskild kommitté, samarbetskommittcn för Vindelälvsområdet, har
sedermera framlagt ett åtgärdsprogram. Programmet upptar investeringar
för totalt 220 milj. kr. i 1974 års priser, varav 143 milj. kr. faller på staten
(vägar, marknadsföring, produktutveckling m. m.), 53 milj. kr. på kommunerna
och 24 milj. kr. på enskilda.

Genomförandet av programmet föreslås ske under en femårsperiod. De
statliga merkostnaderna för åtgärdsprogram mel i förhållande till de bidrag
som kan utgå enligt gällande regler beräknas till 50 milj. kr. I övrigt innebär
ålgärdsprogrammet främst en tidigareläggning av vissa investeringar, främst
på vägområdet.

Sysselsättningseffekterna uppskattas till ca 1 500 årsverken på kort sikt
och ca 100 årsverken på lång sikt.

Åtgärdsprogrammet för Vindelälvsområdet tas upp i fyra motioner, 248
av herr Andersson i Lycksele m. fl. (s), 655 av herr Nilsson i Agnäs m. fl.
(m), 1881 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) samt 1907 av herr Ångström
m. fl. (fp).

I motionerna hänvisas till tidigare löften om kompensation till Vindelälvsområdet
för den uteblivna ökning av sysselsättningen som blev en följd
av beslutet att för framtiden bevara Vindelälven orörd. Motionärerna anser
att de blygsamma insatser som hittills gjorts inte inneburit någon lösning
på sysselsättningsfrågorna i området. Den nuvarande situationen i området
gör att det krävs omfattande och brett upplagda insatser från stat och näringsliv
om utvecklingen i området skall kunna påverkas positivt. Motionärerna
begär därför att det ovan nämnda åtgärdsprogrammet skall förverkligas.

Enligt vad utskottet erfarit har ett genomförande av vissa delar av programmet
redan påbörjats. Utskottet vill betona vikten av att arbetet med
att realisera även andra delar av programmet bedrivs med kraft av berörda
departement och myndigheter. Insatser som ger bestående arbetstillfällen
bör komma i första hand, men även åtgärder som på kort sikt förbättrar
sysselsättningsläget bör självfallet vidtas. Med det anförda, som regeringen
bör underrättas om. får motionerna anses tillgodosedda.

I motionen 1909 av herr Åsling m. fl. (c. s) begärs alt regeringen tar
initiativ som syftar till ett projekt i regional samverkan med särskilda insatser
för ökad sysselsättning i delar av Jämtlands län.

Motionärerna pekar på ali obalansen mellan olika länsdelar i fråga om
sysselsättning, service etc. blivit alltmer uppmärksammad i den regional -

AU 1976/77:7

politiska debatten. Man exemplifierar bl. a. med del "länsdclsorienterade”
näringspolitiska utvecklingsarbete som nyligen startats i Stockholms och
i Västernorrlands län. I motionen begärs statliga anslag för inrättande av
ett särskilt sekretariat för ett motsvarande utvecklingsarbete i Jämtland.

I syfte att komma till rätta med den regionala obalansen igångsattes i
våras ett projekt av det slag motionärerna tänker sig, kallat "Aktion Z".
Projektgruppens program omfattar bl. a. överläggningar med utvalda företag
och undersökning av möjligheterna att sprida den industriella tillväxten
i Östersundsområdet till övriga delar av länet. Vidare prövar man möjligheterna
till vidareförädling inom länet av sågat vike. Arbetet leds av
en projektledningsgrupp med representanter för länsstyrelsen och landstinget.
Landshövdingen är ordförande i gruppen. Statliga bidrag begärs efter
hand som olika projekt aktualiseras. Enligt uppgift har staten redan lämnat
bidrag till genomförande av ett par projekt.

Som framgår av det anförda är motionen redan tillgodosedd och behöver
således inte föranleda någon åtgärd.

I tre motioner behandlas sysselsättningsproblemen i Västernorrlands län.

I motionen 380 av herr Winberg (ni) begärs insatser för att öka antalet
arbetstillfällen i Sollefteå.

1 motionen 2157 av herr Lorentzon (vpk) begärs bl. a. att ytterligare statliga
verk skall flyttas till Västernorrland. I ett särskilt yrkande föreslår han dessutom
att Svenska träforskningsinstitutet skall förläggas till Sundsvall.

Herr Olsson i Timrå m. fl. (s) begär i motionen 657 bl. a. medel till del
nedan behandlade projektet "Inland Y".

Västernorrland har fått vidkännas en nedgång i sysselsättningen med
5 000-6 000 personer under den senaste tioårsperioden. Utvecklingen har
varit mest negativ i Ånge, Kramfors och Sollefteå. För att komma till rätta
med sysselsättningsproblemen främst i Ånge och Sollefteå samt de inre
delarna av Örnsköldsviks kommun har ett särskilt projekt, "Inland Y",
igångsatts.

Avsikten med projektet är att få till stånd en kraftsamling genom att
förstärka och komplettera befintliga resurser inom länet. I projektet samverkar
statliga länsorgan, landsting, kommuner, näringsliv och arbetstagare
för att förverkliga länsprogrammets innehåll. Verksamheten skall i första
hand pågå till juni 1978.

Utskottet utgår från att projektgruppen till regeringen inkommer med
begäran om medel efter hand sorn olika projekt blir aktuella och att sådana
framställningar prövas i en positiv anda. En representant för industridepartementet
följer för övrigt projektgruppens arbete. Utskottet vill slutligen
erinra om att riksdagen i våras uttalade sig för att Ånge skulle ges prioritet
vid den framtida utbyggnaden av industricentra(InU 1975/76:43). Med hänvisning
till det anförda synes det inte erforderligt med någon åtgärd på
grund av motionerna 380 och 657.

Utskottet är inte heller berett att tillstyrka de aktuella yrkandena i nio -

AU 1976/77:7

tionen av herr Lorentzon om lokalisering av statlig verksamhet m. m. till
Västernorrland. Utskottet erinrar om att riksdagen enhälligt beslutat att
ytterligare omlokalisering av det slag som beslutades åren 1971 och 1973
inte skall komma i fråga. När det gäller nyinrättade verksamheter får prövning
ske från fall till fall.

Behovet av sysselsättningsskapandc åtgärder i Gävleborgs län tas upp i
två motioner.

Herr Olsson i Järvsö m. II. te) begär i motionen 283 att arbetsmarknadsstyrelsen
skall (å i uppdrag att vidta extra lokaliseringsinsatser i kommunerna
Nordanstig, Ljusdal, Ovanåker, Ockelbo och 1 lofors samt att försök
med förstärkt näringslivsutvccklande och sysselsättningsskapandc verksamhet
skall påbörjas i Gävleborgs län. Länsorganen föreslås få större egna resurser
för att bedriva ett kraftfullt utbyggnads- och utvecklingsarbete.

Herr Alftin (s) och fru Thunvall (s) begär i motionen 511 att statliga
insatser skall vidtas för alt tillförsäkra Ljusdals kommun nya industrier.

De i motionerna berörda kommunerna har haft en betydande sammanlagd
nedgång i antalet sysselsatta under dett senaste tioårsperioden. Nedgången
har varit i runt tal 3 000 sysselsättningstillfällen, varav merparten drabbat
Hofors och Ljusdal.

Utskottet är medvetet om att Gävleborgs län liksom övriga skogslän är
i behov av fortsatta regionalpolitiska insatser om det skall vara möjligt att
upprätthålla sysselsättningen. Det finns anledning räkna med att konkreta
åtgärder kommer att initieras vid uppföljningen av länsprogrammen. Utskottet
vill i detta sammanhang också erinra om att riksdagen i våras (InU
1975/76:43) beslutat om lokalisering av ett statligt industricentrum till Ljusdal.

Yrkandet om egna resurser till länet är delvis tillgodosett genom riksdagens
beslut i våras (InU 1975/76:43) om viss decentralisering av beslutsfattandet
när det gäller regionalpolitisk! stöd. I övrigt kan även i detta sammanhang
hänvisas till vad som tidigare sagts om ökad decentralisering inom
regionalpolitiken.

Med det anförda har utskottet besvarat de i sammanhanget aktuella motionerna,
som alltså inte bör föranleda någon åtgärd.

I motionen 1892 av herr Pettersson i Västerås (vpk) begärs skyndsam
prövning av frågan om att till Eskilstunaområdet lokalisera lämplig industri
sorn säkrar sysselsättningen och bryter ensidigheten i den på metallmanufaktur
baserade industristrukturen.

Metallmanufakturindustrins problem har behandlats av en särskild utredning
(SOU 1973:29,30). Innebörden av de väntade strukturförändringarna
inom branschen för bl. a. Eskilstunaområdet belystes i del sammanhanget.
Med anledning av utredningens förslag har statsmakterna beslutat (prop.
1974:63, NU 1974:34. rskr 1974:226) att strukturgarantier skulle utgå även
till denna bransch, att åtgärder för stimulans av det tekniska utvecklingsarbetet
i branschen borde vidtas samt alt intensifierade insatser borde göras

AU 1976/77:7

i fråga om företagsservice för manufakturindustrin i Eskilslunaområdet. I
propositionen påpekades även att lokaliseringsstöd kan beviljas företag i
området.

Med hänsyn till att sysselsättningsfrågorna i Eskilslunaområdet redan är
föremål för uppmärksamhet bör motionen 1892 inte föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.

Sysselsättningsförhållandena i Västsverige tas upp i fyra motioner.

1 motionen 1836 av herr Blomkvist m. fl. (s) begärs en skyndsam utredning
med uppgift att upprätta förslag till ett utvecklingsprogram för västregionen
med målsättningen att genom olika regionalpolitiska insatser väsentligt
öka regionens möjligheter att skapa fler sysselsättningsmöjligheter
inom näringslivet och inom statlig offentlig verksamhet.

Motionärerna redovisar aktuella problem i området för olika näringsgrenar,
bl. a. TEKO-induslrin och varvsindustrin.

Problemen inom Göteborgsregionen tas upp i motionen 250 av herr Sven
Gustafson i Göteborg m. fl. (fp). Motionärerna hänvisar till den strukturella
obalansen i regionen med en stark dominans för den tyngre industrin. Svårigheterna
inom varvsindustrin berörs även i motionen som utmynnar i
en begäran om åtgärder från regeringens sida av arbetsmarknadspolitisk och
regionalpolitisk natur i syfte att undvika arbetslöshet i området.

I motionerna 848 och 1868 behandlas sysselsättningssituationen i Skaraborgs
län. Motionärerna pekar bl. a. på rådande strukturförhållanden i länet,
som innebär en hög andel sysselsatta inom jordbruk och industri och låg
andel sysselsatta inom servicenäringarna.

Herr Blomkvist m. fl. (s) begär i motionen 848 en utbyggnad av förädlingsindustrin
inom livsmedelssektorn. Lokaliseringspolitiska insatser i form
av både lån och bidrag bör enligt herr Kindbom m. fl. (c) i motionen 1868
utgå vid lokalisering av nya sysselsättningstillfällen sorn förbättrar näringslivsstrukturen.

Utvecklingen inom i första hand varvs- och TEKO-industrin medför självfallet
stora problem för sysselsättningen i Västsverige. Till detta kommer
konsekvenserna av varslade åtgärder i området inom t. ex. glasindustrin.

1 Göteborgs och Bohus län uppgick antalet anställda inom varvsindustrin
till ca 18 200 år 1974. vilket motsvarar ungefär var femte industrisysselsatt
i länet. Effekterna för länet av en nedskärning av varvsverksamhelen blir
härmed betydande. Industriverket utgår i rapporten Industriutvecklingen
i Sverige (SIND 1976:7) från en minskning av antalet anställda vid storvarven
med ca 30 fram lill år 1981.

Utskottet anser mot denna bakgrund att betydande insatser från samhällets
sida är nödvändiga för att sysselsättningen skall kunna hävdas i
del aktuella området.

Problemen inom varvsindustrin bör, enligt utskottets uppfattning, i första
hand angripas med andra medel än de regionalpolitiska. Så har också hittills
skett genom att staten gått in i varvsindustrin med såväl strukturella som
finansiella åtgärder.

AU 1976/77:7

I Älvsborgs län dominerar textil- och beklädnadsindustrin. I fem av länets
kommuner svarar f. ö. TEKO-, läder- och skoindustrin för mer än 40 %
av sysselsättningen. Problemen inom TEKO-industrin har därför fått mycket
allvarliga konsekvenser för sysselsättningen i denna del av landet.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län, som i år gjort en utredning om regionala
obalansproblem i den södra delen av länet, räknar med en betydande nedgång
i antalet sysselsatta inom branschen fram till år 1980. Det anförda ger vid
handen att olika slags insatser, däribland regionalpolitiska, måste sättas in
för att hävda sysselsättningen i södra delen av Älvsborgs län. Utskottet
utgår från att de här aktuella problemen ges hög prioritet av regeringen
och de berörda myndigheterna.

När det gäller yrkanden om Skaraborgs län vill utskottet erinra om att
lokaliseringsstöd enligt gällande bestämmelser även kan utgå till orter utanför
allmänna stödområdet då skäl, bl. a. strukturomvandling, härför bedöms
föreligga. Vad beträffar frågan om utbyggnad av vidareförädlingsindustrin
inom livsmedelssektorn i länet kan utskottet nämna att två företag i denna
bransch under den senaste tiden aviserat om utbyggnad.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet att motionerna 250,
848, 1836 och 1868 inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:211 och
med avslag på motionerna 1975/76:2141 och 1976/77:10 godkänner
vad utskottet uttalat om de allmänna riktlinjerna för sysselsättnings-
och regionalpolitiken,

2. beträffande personalförstärkning hos de små arbetsförmedlingarna
att motionen 1976/77:9, yrkandet 1, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.

3. att riksdagen godkänner vad föredraganden anfört i propositionen
om åtgärder som underlättar ungdomarnas övergång från
skola till arbetsliv,

4. att riksdagen godkänner vad föredraganden anfört i propositionen
i fråga om arbetsförmedlingens medverkan i de s. k. lokala
planeringsråtl som inrättas i varje kommun den I juli 1977,

5. att riksdagen godkänner vad föredraganden anfört i propositionen
i fråga om fortsatt intensifierad arbetsförmedling för ungdom.

6. att riksdagen godkänner vad föredraganden anfört i propositionen
i fråga om anordnandel av praktik som ett ted i utbildning
eller sorn arbetslivserfarenhet.

AU 1976/77:7

7. att riksdagen med anledning av propositionen godkänner vad
utskottet anfört om bidragsvillkoren för Italvskyddad sysselsättning.

8. beträffande utredning om formerna för det regionalpolitiska stödet
att motionen 1975/76:1852, 1975/76:1870 samt 1975/76:2032,
yrkandet 1, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

9. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet att motionerna
1975/76:335, 1975/76:448, 1975/76:856, 1975/76:1874
och 1975/76:1897, yrkandet l.inle föranleder någon riksdagens
åtgärd,

10. beträffande utvidgning av det inre stödområdet att motionerna
1975/76:380, yrkandet 2, 1975/76:853, 1975/76:858,
1975/76:865, 1975/76:1842 och 1975/76:1897, yrkandet 2, inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,

11. beträffande lokaliseringsstöd till gruvhantering att motionen
1975/76:1865 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

12. att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag
på motionen 1975/76:2155. yrkandena 1 och 2, godkänner vad
utskottet anfört om ett system för lokaliseringspåverkan,

13. beträffande omlokalisering av jordbrukets Jöreningsrörelse till Jönköping
att riksdagen avslår motionen 1975/76:819,

14. beträffande utredning om nedläggningskontroll att riksdagen avslår
motionen 1976/77:9, yrkandet 2,

15. beträffande utredning om kostnadsntässiga och andra konsekvenser
av omlokaliseringen att motionerna 1975/76:660, yrkandet
1, och 1975/76:2032, yrkandet 2. inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

16. beträffande upphävande av beslutet att omlokal/sera FOA 3 och
4 att riksdagen avslår motionen 1975/76:660, yrkandet 2,

17. beträffande spridning av statliga arbetsplatser inom Stockholmsområdet
att motionerna 1975/76:1843, yrkandet 1,
1975/76:1851, yrkandet 2, 1975/76:1900 och 1975/76:2155, yrkandena
3 och 4, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

18. beträffande omprövning av lokalisering av arbetarskyddsstyrelsen
att motionen 1975/76:1851. yrkandet 1. inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

19. att riksdagen godkänner vad föredraganden anfört i propositionen
i fråga om villkoren för sysselsältningsskapande åtgärder
i Jorm av beredskapsarbeten.

20. beträffande bildande av kommunala exploateringsbolag att riksdagen
avslår motionen 1976/77:9, yrkandet 3,

21. alt riksdagen med anledning av propositionen godkänner vad
utskottet anfört i fråga om ramar för planeringen av verksamheten
i länen för tiden t. o. m. år I9N5.

AU 1976/77:7

22. beträffande ortsplanen att riksdagen

dels godkänner de ändringar i 1972 års ortsplan som förordats
i propositionen,

dels lämnar motionen 1975/76:662 i fråga om kommundelscentra
utan åtgärd,

dels ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utvärdering
av ortsplansystemet,

23. beträffande klassificering av Bjurholm som kommundelscenirum
att riksdagen avslår motionen 1975/76:286.

24. beträffande klassificering av Örnsköldsvik som primärt centrum,
m. m. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:380, yrkandena
1 och 4, och 1975/76:864,

25. beträffande klassificering av Stomman som regionalt centrum att
riksdagen avslår motionen 1975/76:662,

26. beträffande regional planering enligt den s. k. bandlandskapsmodellen
att riksdagen avslår motionen 1975/76:2133, yrkandet
1,

27. beträffande klassificering av Nyköping/Oxelösund som primärt
centrum, m. m. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:1835
och 1975/76:2133, yrkandet 2,

28. beträffande klassificering av Sölvesborg och Olofström som regionala
centra att riksdagen avslår motionen 1975/76:1839,

29. beträffande klassificering av Visby som primärt centrum att riksdagen
avslår motionerna 1975/76:1853 och 1975/76:1859,

30. att riksdagen med anledning av propositionen godkänner vad
utskottet anfört om principerna för sysselsättningsplaneringens
framtida utformning,

31. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts i fråga om
inriktningen av den fortsatta länsplaneringen,

32. beträffande samordning mellan den statliga sektorsplaneringen
och den regionala planeringen, m. m. att motionen 1975/76:514
inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

33. att riksdagen lägger till handlingarna vad i propositionen anförts
i fråga om inriktningen av forskningen på det regionalpolitiska
och det arbetsmarknadspolitiska området,

34. beträffande regionalpolitiska insatser i Norrlands inland att motionen
1975/76:2109 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

35. beträffande regionalpolitiska insatser i Tornedalen att motionen
1975/76:859. yrkandet 2. inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

36. beträffande regionalpolitiska åtgärder i Vindelälvsomrädet att
riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:248.
1975/76:655. 1975/76:1881 och 1975/76:1907 sorn sin mening
ger regeringen lill känna vad utskottet anfört.

AU 1976/77:7

37. beträffande regionalpolitiska insatser i Jämtlands län att motionen
1975/76:1909 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

38. beträffande regionalpolitiska insatser i Västernorrlands län alt motionerna
1975/76:380, yrkandet 3 i denna del, 1975/76:657,
i denna del. och 1975/76:2157, yrkandena b och c, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

39. beträffande regionalpolitiska insatser i Gävleborgs län att motionerna
1975/76:283 och 1975/76:511 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

40. beträffande regionalpolitiska insatser i Eskilstunaområdet att motionen
1975/76:1892 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

41. beträffande regionalpolitiska insatser i Västsverige att motionen
1975/76:1836 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

42. beträffande regionalpolitiska insatser i Göteborgsområdet att motionen
1975/76:250 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

43. beträffande regionalpolitiska insatser i Skaraborgs län att motionerna
1975/76:848 och 1975/76:1868 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 december 1976

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

ROLF WIRTÉN

Närvarande: herrar Rolf Wirtén (fp). Fagerlund (s). Nilsson i Tvärålund (c),
Ingemund Bengtsson i Varberg (s). Stridsman (c). Nilsson i Östersund (s),
fru Hörnlund (s), herrar Fransson (c). Nilsson i Kalmar (s). Granstedt (c),
fru Berglund (s), fru af Ugglas (m), fru Leijon (s), fru Winther (fp) och
herr Svensson i Skara <m).

Reservationer

Herrar Fagerlund, Ingemund Bengtsson i Varberg, Nilsson i Östersund, fru
Hörnlund, herr Nilsson i Kalmar, fru Berglund och fru Leijon (alla s) har
avgivit följande tolv reservationer till betänkandet.

1. Inledande synpunkter

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 11 och 12
som är rubricerad "Inledande synpunkter” bort ha följande lydelse:
Utskottet behandlar i detta betänkande propositionen från maj i år om
samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik samt 48 motioner. Av dessa
är endast två väckta med anledning av propositionen, medan övriga lades
fram under allmänna motionstiden i början av året.

5 Riksdagen 1976177. IS samt. Nr 7

AU 1976/77:7

Politiken för att upprätthålla full sysselsättning har förts med framgång.
Under de senaste årens brydsamma internationella konjunkturläge har det
lyckats för vårt land att upprätthålla och t. o. m. i betydande grad öka sysselsättningen.
Den framlagda propositionen som bygger på många års erfarenheter
av en aktiv sysselsättningspolitik är enligt utskottets uppfattning
en god grund för de framtida insatserna på det sysselsättningspolitiska fältet.
Särskilt värdefullt är det grepp som tas för att samordna olika delområden
till en slagkraftig sysselsättnings- och regionalpolitik. Det sagda gäller bl. a.
i fråga om planeringen. Sysselsättnings- och regionalpolitiken bör få en fördjupad
lokal och regional förankring. De fackliga organisationerna kommer
att få en allt viktigare roll. Även näringslivets organ bör självfallet medverka.

Utskottet går härefter över till att behandla propositionens olika delar,
varvid motionerna tas upp under resp. avsnitt. De delar av propositionen
som utskottet inte går särskilt in på godtas utan någon erinran från utskottets
sida.

2. Riktlinjer för sysselsättnings- och regionalpolitiken (moni. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar ”Utskottet
vill” och på s. 16 slutar ”utskottet anlagt” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar inledningsvis att sysselsättningen har ökat snabbare
under den första hälften av 1970-talet än under såväl första som andra
hälften av 1960-talet. Genom aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser har
rekryteringen till de nya arbetstillfällena i mycket stor utsträckning kunnat
ske inom landet till skillnad från vad som skedde under 1960-talet. Sysselsättningsgraden
har således höjts väsentligt.

Utskottet vill vidare framhålla att utvecklingen på arbetsmarknaden har
varit gynnsam mot bakgrund av strävandena att skapa regional balans. Tillbakagången
i skogslänen när det gäller sysselsättningen har i huvudsak hejdats
och i flera län vänts till en ökning. Tillväxten av sysselsättningen i
storstadslänen har dämpats. Som en följd av detta har befolkningsutvecklingen
blivit mera balanserad. Under 1960-talet lämnade netto mellan 10 000
och 15 000 personer per år allmänna stödområdet, medan stödområdet hittills
under 1970-talet haft nettoinflyttning.

Utvecklingen under 1970-talets första hälft har således i flera avseenden
varit gynnsammare än under 1960-talet. Samtidigt har emellertid ambitionerna
vuxit när det gäller sysselsättning och arbetsmarknad. En fortsatt
ökning av sysselsättningen är därför nödvändig. Utskottet instämmer i föredragandens
mening att en ökad total sysselsättning är en nödvändig förutsättning
för en ökad yrkesverksamhetsgrad, men att det inte är tillräckligt
med ett kvantitativt synsätt. Arbetstillfällena måste utformas och lokaliseras

AU 1976/77:7

så, att de kan sökas av dem som står utan sysselsättning. Vidare måste
förvärvshinder undanröjas, så att människorna kan ta de arbetstillfällen som
erbjuds.

Mot den bakgrunden är det nödvändigt att sysselsättningspolitiken också
i fortsättningen förs med kraft. Enligt utskottets mening bör de utgångspunkter
som anges i propositionen tjäna som vägledning vid utformningen
av sysselsättningspolitiken.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att sysselsättningspolitikens
uppgift skall vara att undanröja förvärvshinder som står i vägen för dem
som vill förvärvsarbeta och att öka sysselsättningen, så att arbete kan erbjudas
alla som vill delta i arbetslivet.

Detta sysselsättningspolitiska mål innebär att var och en skall ha möjlighet
att medverka i arbetslivet efter sin förmåga. Det innefattar viljan att skapa
jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet, att värna tryggheten
i anställningen och att skapa regional balans.

Utskottet vill starkt understryka att sysselsättningsfrågorna med en sådan
inriktning av politiken måste få en central plats i politiken på en rad områden.
Samhällsplaneringen måste inriktas mot ett samhälle där flera vuxna har
en större anknytning till arbetslivet än vad som nu är fallet och där det
finns en större flexibilitet mellan arbete, fritid och utbildning. Åtgärder måste
kunna sättas in på rätt plats och vid rätt tidpunkt för att sysselsättningspolitiken
skall bli effektiv. En huvuduppgift blir, som föredraganden påpekar,
att under de närmaste åren undanröja hinder som står i vägen för dem
som vill förvärvsarbeta.

Utskottet vill dessutom betona att det grundläggande för sysselsättningspolitiken
är att samhället ständigt söker tillgodose den enskildes rätt till
arbete på samma sätt som samhället på andra områden har åtagit sig att
skydda och stödja den enskilde medborgaren.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet helt ställer sig bakom
propositionens allmänna riktlinjer för sysselsättnings- och regionalpolitiken.
Utskottet kommer i det följande att utveckla sin uppfattning på
särskilda områden.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar "Det bör”
och slutar "båda vpk-motionerna” bort ha följande lydelse:

Det bör noteras att en del av de i motionerna föreslagna åtgärderna, t. ex.
utbyggnad av barnomsorgen och ökad satsning på den sociala sektorn, ligger
i linje med de allmänna riktlinjer som utskottet ovan uttalat sig för. När
det gäller yrkandena om ytterligare planer och program vill utskottet peka
på att sysselsättningsutredningen fortsätter sitt arbete som beräknas bli slutfört
i början av år 1978. Länsplaneringen, som blivit ett viktigt instrument
för samhällets sysselsättnings- och regionalpolitik, kommer att fortgå och
få en delvis ny uppläggning, såsom redovisas längre fram i betänkandet.
Motionerna ger inte utskottet anledning att föreslå någon ändring i de rikt -

AU 1976/77:7

linjer som utskottet ovan har biträtt. Motionerna avstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:211 samt
med avslag på motionerna 1975/76:2141 och 1976/77:10 godkänner
vad föredraganden anfört om de allmänna riktlinjerna
för sysselsättnings- och regionalpolitiken.

3. Andra åtgärder för att undanröja förvärvshinder

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar
”Anledning för” och slutar ”sägas föreligga" bort ha följande lydelse:

De i propositionen behandlade åtgärderna har gemensamt att de syftar
till att undanröja förvärvshinder som finns i arbetslivet och samhället utanför
arbetsplatserna. Utskottet delar det synsätt som kommer till uttryck i propositionen
när det gäller åtgärder av nämnda slag och utgår från att propositionens
överväganden blir vägledande i den praktiska politiken.

4. Stödområdesprincipen m. m. (mom. 8)

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar
”Utskottet vill" och på s. 30 slutar ”kan utformas” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i tilläggsdirektiven att argumenten för att
ompröva metoden att prioritera lokaliseringsstöd med hjälp av geografiska
avgränsningar nu har vunnit i styrka genom de framgångar som uppnåtts
inom regionalpolitiken. Det finns alltjämt goda skäl att låta de tillgängliga
resurserna i huvudsak komma skogslänen, och då i huvudsak de inre delarna,
till godo. Men mot bakgrund av de ökade ambitioner som kommit till uttryck
i propositionen och som utskottet ställt sig bakom bör insatser i ökad utsträckning
kunna göras även i andra delar av landet.

5. System för lokaliseringspåverkan (mom. 12)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar ”Utskottet
godtar” och på s. 32 slutar ”sådana sammanhang” bort ha följande lydelse:

Utskottet godtar det föreslagna systemet för lokaliseringspåverkan. Såsom
framhålls i propositionen bör om systemet skulle visa sig otillräckligt starkare
styrmedel kunna tillgripas i form av etableringskontroll. Det är en styrka
att representanter förde två största partierna i riksdagen - socialdemokraterna
och centerpartiet - i utredningen om regionalpolitiska styrmedel ställt sig
bakom en lagstiftning om etableringskontroll. Utskottet delar föredragandens
uppfattning att lagstiftningen - om den blir aktuell - bör ges en något

AU 1976/77:7

enklare utformning än vad utredningen tänkte sig. Företag som omfattas
av kravet på etableringstillstånd bör sålunda åläggas att anmäla sina planer
till regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Tillståndskravet
bör därefter gälla endast om regeringen (myndigheten) inom en månad påkallar
samråd. Vidare bör vissa byggnadsåtgärder, t. ex. för förbättring av
arbetsmiljön, generellt undantas. Med ett system av här skisserat slag kan
regionalpolitisk! ointressanta fall snabbt och smidigt gallras bort.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag
på motionen 1975/76:2155, yrkandena 1 och 2, godkänner vad
föredraganden anfört om ett system för lokaliseringspäverkan.

6. Industripolitisk planering

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar
”Avslutningsvis i” och slutar ”det sammanhanget” bort ha följande lydelse:

I propositionen lämnas i förevarande avsnitt synpunkter på den industripolitiska
planeringen. Utskottet delar de uppfattningar som redovisas
i detta avsnitt och vill särskilt stryka under föredragandens åsikt att den
industripolitiska planeringen måste byggas ut om det skall bli möjligt att
nå de sysselsättnings- och regionalpolitiska målen. Såsom framhålls i propositionen
kommer anspråken på regional balans, en hög och jämn sysselsättning
inom industrin, en balanserad strukturomvandling, en bättre
arbets- och livsmiljö liksom resurs- och energisituationen att göra en mera
långtgående planering nödvändig.

I propositionen nämns i detta sammanhang de branschråd för skogsindustrin,
byggnadsindustrin samt järn- och stålindustrin som regeringen inrättat.
För dessa branscher har förberetts s. k. näringspolitiska program. Vidare
betonas i propositionen samspelet mellan industri- och regionalpolitik.
Det industripolitiska inslaget i länsplaneringen bör syfta till att bygga upp
ett effektivt och motståndskraftigt näringsliv i regionerna.

7. Spridning av statliga arbetsplatser i Stockholmsområdet (mom. 17)

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar
”Liknande motionsyrkanden” och slutar "vara erforderligt” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till tanken att staten såsom en stor arbetsgivare
i Stockholmsområdet har ett ansvar för en förbättrad inomregional balans
i området. Denna uppfattning bör emellertid också komma till uttryck i
den praktiska politiken. Utskottet hänvisar till att i propositionen
1975/76:110 (utbildningsdepartementet) har föreslagits att ett nytt organ för
produktion av utbildningsprogram i radio och television förläggs till södra

AU 1976/77:7

delen av Stockholmsområdet. Förslaget följs upp i en socialdemokratisk
reservation till utbildningsutskottets betänkande UbU 1976/77:8. Reservanterna
förordar att det nya utbildningsprogramorganet lokaliseras till Haninge
kommun.

I övrigt konstaterar utskottet att yrkanden av samma slag som i de nu
aktuella motionerna prövades vid 1975 års riksmöte (InU 1975:7 s. 18-19)
och då lämnades utan åtgärd. Anledning föreligger inte för riksdagen att
ändra sitt ställningstagande.

8. Arbetsmarknadspolitikens balansskapande åtgärder

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar
”Förevarande avsnitt” och slutar ”finna arbete” bort ha följande lydelse:

Förevarande avsnitt av propositionen redovisar inriktningen och uppläggningen
av de åtgärder som vidtagits de senaste åren för att komma till
rätta med av konjunkturerna betingade sysselsättningsproblem. Den första
huvudlinjen har varit att möta problemen inne i företagen och den andra
huvudlinjen att söka lösa problemen ute på arbetsmarknaden för dem som
ändå blir arbetslösa eller som är nytillträdande på arbetsmarknaden och
har svårt att finna arbete.

Politiken har haft ett starkt inslag av riktade åtgärder som ger hög sysselsättningseffekt.
Den har medverkat till att arbetslösheten har kunnat hållas
på en mycket låg nivå under de senaste åren och att angelägna uppgifter
i form av investeringar, utbildning, arbetsmiljöförbättrande insatser m. m.
har kunnat komma till stånd under en period då den totala efterfrågan
har varit svag. OECD har i sin genomgång av den ekonomiska politiken
i medlemsländerna särskilt framhållit de resultat som uppnåtts i Sverige
med den förda politiken.

Utskottet konstaterar att den uppläggning som politiken haft under de
senaste åren har varit uttryck för en mycket hög ambition på sysselsättningsområdet.
Utskottet delar det synsätt som kommer till uttryck i propositionen
och vill stryka under nödvändigheten att också i fortsättningen
hålla en hög beredskap och åstadkomma en ytterligare effektivering av det
samlade åtgärdssystemet.

9. Serviceförsörjningen i glesbygd

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar
”Det förevarande” och på s. 39 slutar ”lämpligt sätt” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med propositionen peka på att tillgången på kommersiell
service för hushållen i de flesta fall kan anses tillfredsställande,
om man ser till kommunerna som helhet. I avgränsade områden upplever
dock vissa grupper av människor brister i serviceförsörjningen. Detta gäller
i första hand i till ytan stora kommuner i de intre delarna av skogslänen.

AU 1976/77:7

Enligt utskottets uppfattning måste åtgärder vidtas för att stärka och förbättra
servicen framför allt i dessa områden. Det bör emellertid inte fastställas
generella kriterier för hur statligt stöd till service i en viss ort skall utgå.
Inte heller går det att på förhand i detalj ange vilken service som skall
finnas i ett kommun- eller kommundelscentrum. Såsom framhålls i propositionen
måste bedömningar av det slaget ske från fall till fall.

En intensifierad planering av serviceförsörjningen i kommunerna är därför
angelägen. I första hand är detta en fråga för kommunerna. Det är där
man har den bästa kännedomen om serviceförhållandena och de brister
människor upplever. Riktlinjer för en sådan planering dras upp i propositionen.
Det betonas därvid bl. a. att serviceplaneringen bör kännetecknas
av flexibla lösningar. Utskottet ställer sig bakom vad i propositionen anförs
i detta sammanhang.

Genom de föreslagna kommundelscentra, som behandlas längre fram i
betänkandet, erhålls vidare speciella stödjepunkter för serviceförsörjningen
i till ytan stora kommuner i de inre delarna av skogslänen.

10. Planeringsramar för länen (mom. 21)

Reservanterna anser

dets att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar ”Sorn tidigare”
och på s. 43 slutar ”för länen” bort ha följande lydelse:

Som tidigare redovisats innebär tekniken med befolkningsramar att man
har möjligheter att planera för skilda utvecklingsalternativ. Genom att planeringstalen
anger det intervall, inom vilket den troliga utvecklingen kan
väntas ligga, erhålls även en flexibilitet i planeringen som medger en beredskap
för att möta de problem som uppstår om utvecklingen går åt annat
håll än man räknat med. Denna teknik, som introducerades år 1972 och
då godtogs av en stor riksdagsmajoritet (s, fp, m), har visat sig vara ändamålsenlig.
Utskottet kan följaktligen inte biträda den uppfattning som
hävdats från centerhåll att befolkningsramarna bör ersättas med fasta befolkningstal.
En sådan ordning rycker undan förutsättningarna för den erforderliga
flexibiliteten i planeringen. En konsekvens av tekniken med fasta
planeringstal är också att det måste ställas krav på en hård central styrning
av näringsliv, förvaltning och bostadsbyggande.

Ramar i form av befolkningstal kan emellertid behöva kompletteras för
att ge en tillräcklig vägledning för vissa former av samhällsplanering. I likhet
med propositionen anser utskottet att det får bli en uppgift för länsstyrelserna
att bl. a. i de gemensamma planeringsförutsättningar som skall användas
i samhällsplaneringen göra de preciseringar inom de angivna ramarna som
behövs för att en samordnad planering skall åstadkommas.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet de ramar för pia -

AU 1976/77:7

neringen av verksamheten i de olika länen t. o. m. år 1985 som presenteras
i propositionen.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. att riksdagen med bifall till propositionen godkänner vad föredraganden
anfört i fråga om ramar för planeringen av verksamheten
i länen för tiden t. o. m. dr 1985.

11. Ortsstrukturen (mom. 22)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar ”Av det ”
och på s. 52 slutar "nuvarande planeringssystem” bort ha följande lydelse:

Det ovan redovisade utredningsmaterialet ger vid handen att utvecklingen
av befolkning och sysselsättning varit förhållandevis balanserad för de olika
ortstyperna sedan ortsplanen kom till. Den inomregionala balansen har således
som det statistiska materialet på s. 47-50 visar förbättrats under 1970-talet.

Ortsplanen skall ses som en konkretisering av den långsiktiga inriktningen
av regionalpolitiken. Principerna för ortsplanen och målen för densamma
har vunnit allmänt erkännande under länsplaneringsarbetet. Det finns därför
inte anledning att göra någon allmän omprövning av ortsplanen som sådan.
Inte heller bör justeringsar i planen med hänsyn till dess långsiktiga inriktning
ske alltför ofta. Principerna och målen för ortsplanen bör därför
enligt utskottets uppfattning ligga fast. Även det förhållandet att en relativt
kort tid förflutit sedan planen antogs talar enligt propositionen för att utvecklingen
i de olika ortstyperna bör följas ännu någon tid innan några
egentliga ändringar övervägs i ortsplanen. Utskottet delar denna uppfattning.

Utskottet anser mot denna bakgrund att den nuvarande ortsplanen med
de kompletteringar som föreslås i propositionen skall följas. Förslagen om
kommundelscentra och om ändring av gränsdragningen för storstadsområdena
m. m. godtas således.

Med hänvisning härtill finner utskottet inte skäl att i dag föreslå någon
ändring i anslutning till de motioner som väcktes vid årets början. Motionerna
286, 380, 662, 864, 1835, 1839, 1853, 1859 och 2133 avstyrks därför
i tillämpliga delar.

Yrkandet i motionen 662 om utseende av Tärnaby/Hemavan till kommundelscentra
är tillgodosett genom att utskottet tillstyrkt propositionens
förslag på denna punkt.

Med hänsyn till vad ovan sagts om ortsplanen anser sig utskottet inte
ha anledning att nu gå närmare in på yrkandet i motionen 2133 att den
regionala planeringen skall ske enligt den s. k. bandlandskapsmodellen. Motionsyrkandet
bör alltså inte föranleda någon åtgärd. Utskottet vill endast
peka på att den föreslagna modellen i arbetsmarknadsdepartementets rapport

AU 1976/77:7

(SOU 1975:91, s. 354) med hänsyn till att vårt land är glesbefolkat bedömts
ge samma praktiska resultat som nuvarande planeringssystem.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. att riksdagen

dels med bifall till propositionen godkänner däri förordade
ändringar i 1972 års ortsplan,
dels lämnar motionen 1975/76:662 i fråga om kommundelscentra
utan åtgärd.

12. Principer för sysselsättningsplaneringens framtida utformning (mom.
30)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar ”Beträffande
planeringsfrågorna” och slutar ”egna regionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de i propositionen angivna principerna för den
framtida utformningen av sysselsättningsplaneringen. En effektiv och samordnad
planering är en förutsättning för att man skall nå sysselsättningspolitiska
mål med den höga ambitionsnivå som formulerats i propositionen.

Som framhålls i propositionen är det angeläget att sysselsättningsplaneringen
på lokal och regional nivå ges en bred förankring genom aktiv medverkan
från alla berörda parter. Planeringen angår inte bara de statliga, landstings-
och primärkommunala organen. I arbetet måste också delta näringslivs-,
fackliga och andra intresseorganisationer. Arbetet bör ske i så decentraliserade
former som möjligt. Därmed skapas förutsättningar för att
nå ut till de enskilda medborgarna, som planeringen ytterst gäller. Den
bästa garantin för ett brett och aktivt deltagande i planeringsarbetet är att
sysselsättningsplaneringen blir åtgärdsinriktad.

Lika viktigt som att planeringsarbetet bör ha bredaste möjliga förankring
är att ansvaret för den samlade sysselsättningspolitiken och för fördelningen
av resurserna åvilar staten. Beslut om övergripande sysselsättningspolitiska
mål och avvägningen i stort av de ekonomiska insatser som skall göras
för att nå dessa mål bör ligga i en och samma hand. Detta hindrar självfallet
inte att beslutanderätten delegeras till regionala organ inom bestämda ramar.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. att riksdagen med bifall till propositionen godkänner däri redovisade
principer för sysselsättningsplaneringens framtida utformning.

AU 1976/77:7

Särskilt yttrande

Sambandet mellan reservationerna

Reservanterna har avgivit följande särskilda yttrande:

Vi vill framhålla att våra reservationer skall ses som ett enhetligt uttryck
för socialdemokraternas uppfattning. Det innebär att, i de fall i en reservation
eller i ett av oss godtaget avsnitt av utskottets yttrande hänvisning finns
till annan del av betänkandet, vi avser - om reservation avgivits i den
delen - motsvarande avsnitt i reservationen.

AU 1976/77:7

Bilaga

Teckenförklaring
B Storstadsområden
Sj Primära centia

• Regionala centrala

• Kommuncontra
Kommundelscentra

Lansgräns

Kommungräns
• Gräns tor allm. stödområdet
Gräns tor inre stödområdet

Ortsplanen

AU 1976/77:7 76

Bilaga

Ortsplanen

Storstadsområdena

30 km

Stockholmsregionen

30 km

Göteborgsregionen

0 30 km

Malmöregionen

AU 1976/77:7

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Hemställan 1

Det huvudsakliga innehållet 2

Motionerna 4

Väckta med anledning av propositionen 4

Väckta under allmänna motionstiden 1976 5

Utskottet 11

Inledande synpunkter 11

Riktlinjer för sysselsättnings- och regionalpolitiken 12

Åtgärder för att undanröja förvärvshinder 17

Allmän inriktning 17

Åtgärder för att underlätta övergången från skola till arbetsliv 18

Åtgärder för att anpassa arbetsplatserna 21

Andra åtgärder 24

Åtgärder för att öka tillgången på arbete 25

Närings- och regionalpolitik 25

Insatser inom offentlig sektor 33

Arbetsmarknadspolitikens balansskapande åtgärder 36

Övriga regionalpolitiska frågor 36

Serviceförsörjning 36

Miljöfrågor 39

Planeringsnivåer för länen 40

Ortsstrukturen 43

Planeringssystem för sysselsättnings- och regionalpolitiken 52

Forskning 56

Åtgärder i vissa orter och områden 56

Utskottets hemställan 62

Reservationer 65

samtliga anförda av socialdemokraterna

1. Inledande synpunkter 65

2. Riktlinjer för sysselsättnings- och regionalpolitiken 66

3. Andra åtgärder för att undanröja förvärvshinder 68

4. Stödområdesprincipen m. m 68

5. System för lokaliseringspåverkan 68

6. Industripolitisk planering 69

7. Spridning av statliga arbetsplatser i Stockholmområdet .... 69

8. Arbetsmarknadspolitikens balansskapande åtgärder 70

9. Serviceförsörjningen i glesbygd 70

10. Planeringsramar för länen 71

AU 1976/77:7 78

11. Ortsstrukturen 72

12. Principer för sysselsättningsplaneringens framtida utformning
73

Särskilt yttrande

Sambandet mellan reservationerna (s) 74

Bilagor 75

GOTAB 52517 Stockholm 1976