Arbetsmarknadsutskottets betänkande

AU 1976/77: 32

1976/77: 32

med anledning av propositionen 1976/77:137 om ändring i lagen
(1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet jämte motioner

I betänkandet behandlas propositionen 1976/77: 137 (arbetsmarknadsdepartementet),
vilken innehåller vissa förslag om kompletteringar
av medbestämmandelagen. Förslagen är betingade av den diskussion
som uppstått om medbestämmandelagens förhållande till aktiebolagslagen
och annan associationsrättslig lagstiftning. I anslutning till propositionen
har väckts två motioner, som behandlas i betänkandet, 1976/77:
1609 av herr Palme m. fl. (s) och 1976/77: 1610 av herr Wemer m. fl.
(vpk).

Utskottet tar vidare upp följande motioner som väcktes under allmänna
motionstiden i år:

1976/77: 223 av fröken Engman (s) om anpassning av lagen om allmän
försäkring till lagen om medbestämmande i arbetslivet,

1976/77:335 av herr Wästberg i Stockholm m. fl. (fp) om en ny
aktiebolagslag,

1976/77: 540 av herr Lidbom (s) om viss ändring i medbestämmandelagen,

1976/77: 544 av herr Palme m. fl. (s) om ändring i medbestämmandelagen
m. m.,

1976/77: 562 av herr Werner m. fl. (vpk) om vissa ändringar i arbetarskyddslagen,

1976/77: 907 av herr Werner m. fl. (vpk) om demokratiska rättigheter
på arbetsplatsen,

1976/77:1263 av fru Bernström (fp) om utvidgad företagsdemokrati
i statliga företag.

Regeringens förslag

I propositionen har regeringen efter föredragning av statsrådet Ahlmark
föreslagit att riksdagen antar följande av lagrådet granskade förslag
till lag om ändring i lagen (1976: 580) om medbestämmande i
arbetslivet.

1 Riksdagen 1976/77. 18 sami. Nr 32

AU 1976/77: 32

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 586) om medbestämmande i arbetslivet Härigenom

föreskrives att 32, 33 och 57 §§ lagen (1976: 580) om
medbestämmande i arbetslivet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse • Föreslagen lydelse

32 §

Mellan parter som träffar kollektivavtal om loner och allmänna anställningsvillkor
bör, om arbetstagarparten begär det, även träffas kollektivavtal
om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som
avser ingående och upphörande av anställningsavtal, ledningen och
fördelningen av arbetet och verksamhetens bedrivande i övrigt.

I kollektivavtal om medbestämmanderätt
kan parterna, med beaktande
av vad som föreskrives i
3 §, bestämma att beslut, som annars
skulle fattas av arbetsgivaren,

: skall fattas av företrädare för arbetstagarna
eller av särskilt inrättat
partssammansatt organ.

33 §

Innehåller kollektivavtal före- Innehåller kollektivavtal föreskrifter
om medbestämmanderätt skrifter om medbestämmanderätt

för arbetstagarna i fråga sorn av- för arbetstagarna i fråga som avses
i 32 § och uppkommer tvist ses i 32 § och uppkommer tvist

om tillämpning i visst fall av så- om tillämpning i visst fall av sådan
föreskrift eller av beslut söm dan föreskrift eller av beslut sorn

har fattats med stöd därav, gäller har fattats med stöd därav, gäller

arbetstagarpartens mening till dess arbetstagarpartens mening till dess

tvisten har slutligt prövats. Det- tvisten har slutligt prövats. Detsamma
gäller tvist om kollektiv- samma gäller tvist om kollektivavtal
rörande påföljd för arbets- avtal rörande påföljd för arbetsta tagare

som har begått avtalsbrott, gare som har begått avtalsbrott.

Vad som nu har sagts ger dock ej Vad som nu har sagts ger dock ej

arbetstagarparten rätt att fatta be- arbetstagarparten rätt att verkstäl slut

på arbetsgivarens vägnar. la beslut på arbetsgivarens vägnar.

Intager två eller flera arbetstagarparter oförenliga ståndpunkter i sådan
tvist som avses i första stycket, får arbetsgivaren ej fatta eller verkställa
beslut som beröres av tvisten förrän denna har slutligt prövats.

Arbetsgivaren behöver ej iakttaga vad som föreskrives i första och
andra styckena, om synnerliga skäl föreligger eller om arbetstagarparts
mening är oriktig och parten har insett eller bort inse detta.

57 §

Arbetstagarorganisation skall ersätta uppkommen skada, om den i
tvist som avses i 33 eller 34 § har föranlett eller godkänt felaktig till -

AU 1976/77: 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lämpning av avtal eller av denna lag och organisationen har saknat fog
för sin ståndpunkt i tvisten. Detsamma gäller om organisationen har
saknat fog för förklaring enligt 39 §.

Arbetstagarorganisation svarar
vidare för skada, som tillfogas arbetsgivaren
genom att företrädare
för organisationen i förhållande
till honom missbrukar sin ställning
sorn ledamot i särskilt genom
avtal inrättat beslutsorgan eller i
sådan ställning förfar grovt vårdslöst.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Kollektivavtal, som har ingåtts före lagens ikraftträdande och som
innefattar avvikelse från 57 § andra stycket, gäller i den delen endast
om avtalet har tillkommit för att utgöra sådan avvikelse.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden år 1977
1916/11: 223 av fröken Engman (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lagen
om allmän försäkring som syftar till en anpassning till lagen om medbestämmande.

1976/77: 335 av herr Wästberg i Stockholm m. fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hemställa till regeringen
att den tillsätter en parlamentarisk utredning i syfte att åstadkomma en
ny aktiebolagslag.

1976/77: 540 av herr Lidbom (s)

I motionen yrkas att riksdagen antar följande lagförslag.

Förslag till lydelse av nytt, andra stycke i 3 § lagen om medbestämmande
i arbetslivet

”Utan hinder av vad som föreskrives i aktiebolagslagen, lagen om
ekonomiska föreningar eller annan associationsrättslig lagstiftning kan
genom avtal enligt 32 § bestämmas att beslut i viss fråga eller i viss
grupp av frågor i styrelsens eller verkställande direktörens ställe skall
fattas av företrädare för arbetstagarna eller av särskilt inom företaget
upprättat partssammansatt organ. I sådant avtal får även upptas bestämmelser
om ansvar gentemot företaget för arbetstagarnas företrädare
eller för ledamöterna i det särskilda organet.”

It Riksdagen 1976177. 18 sami. Nr 32

AU 1976/77: 32

1976/77: 544 av herr Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas bl. a. att riksdagen

1. hos regeringen begär att arbetsrättskommittén befrias från uppdraget
att utreda frågor om den negativa föreningsrätten och föreningsrättsskydd
för arbetssökande,

2. med anledning av vad som anförs i motionen i fråga om tolkning
av begreppen synnerliga och särskilda skäl i samband med central förhandling,
rätten till information, tystnadsplikten och tillämpningen av
skadeståndsreglerna hos regeringen hemställer om förslag till sådana
lagstiftningsåtgärder att innebörden av berörda bestämmelser i medbestämmandelagen
blir den som avsågs med propositionen i dessa delar,

3. antar följande förslag till ändrad lydelse av 58 § medbestämmandelagen: Har

arbetsgivare utkrävt arbete enligt 34 § andra stycket utan att sådana
synnerliga skäl som där avses har förelegat, skall han ersätta uppkommen
skada.

4. antar följande förslag till ändrad lydelse av 60 § medbestämmandelagen: Är

någon — — — också medges.

Vid bedömande av överläggningen.

Enskild arbetstagare kan ej i något fall ådömas skadestånd med högre
belopp än tvåhundra kronor.

8. hos regeringen begär att förslag skyndsamt läggs fram om lagstiftning
om förhandling vid förvärv av aktier i aktiebolag eller andelar i
handelsbolag.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 5—7 av utskottet i betänkandet
AU 1976/77: 21.

1976/77: 562 av herr Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om ändringar
i arbetarskyddslagen i syfte att minska arbetshets och utslagning
genom

a. dels införandet av pauser på betald arbetstid, avbytare, bemanning
och reservstyrkor vid löpandebandsarbeten och liknande arbetsprocesser
enligt vad i motionen anförts,

b. dels att lokal facklig organisation har rätt att förbjuda ackord och
andra prestationslöner, vilka utgör en fara för arbetsmiljön,

c. dels beträffande personalstyrkornas storlek att den lokala fackföreningen
tillerkänns vetorätt i de fall förhandlingar inte ger tillfredsställande
resultat,

d. dels att lokal facklig organisation skall äga rätt att stoppa prestationsuppdrivande
tidmätning eller motsvarande rationaliseringsmetoder
enligt vad i motionen anförts.

AU 1976/77: 32

1976/77: 907 av herr Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. att följande sociala målsättning förs in i lagen om medbestämmande
i arbetslivet:

”Överordnade målsättningar vid reformering av arbetsrätten och arbetslivets
villkor skall vara trygghet i anställningen, arbetstillfredsställelse
med meningsfullt arbete och riskfri arbetsmiljö utan arbetshets och
utslagning. Frågan om ökad effektivitet och produktivitet skall underordnas
dessa överordnade målsättningar.”

2. att vidta följande förändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet: a)

att fackförening skall ha obegränsad förhandlingsrätt i alla frågor
och att arbetsköparen har primär förhandlingsskyldighet i alla frågor
innan ändring får vidtas samt att 10—12 §§ ändras enligt bifogad lagtext,

b) att den lokala och centrala fackföreningen skall ha obegränsad
strejkrätt genom att fredsplikten utgår ur lagen samt att 41 § ändras
enligt bifogad lagtext och att 42—45 §§ utgår,

c) att facklig organisation skall ha vetorätt mot arbetsköparens beslut
i följande frågor:

— vid köp och försäljning samt vid förflyttning och nedläggning av
företag och produktionsenheter,

— vid anlitande av entreprenörer,

samt att 38 § ändras enligt bifogat lagförslag och att 39 och 40 §§
utgår,

d) att fackföreningen skall ha rätt till insyn och kontroll utan att
hindras av sekretess samt att 21 och 22 §§ utgår,

e) att avtal kan träffas om anställning, ledning och fördelning samt
företagets verksamhet i övrigt på grundval av demokratiska rättigheter
på arbetsplatsen samt att 32 § ändras enligt bifogad lagtext,

f) att endast arbetsköpare kan ådömas skadestånd samt att 54 §
ändras enligt bifogad lagtext och att 55—70 §§ utgår,

g) att deltagande i strejk aldrig får utgöra grund för uppsägning eller
avskedande;

3. att kap. 3 utgår ur lag om offentlig anställning;

4. att lagen om medbestämmande i arbetslivet och lag om offentlig
anställning tillförs tre nya paragrafer med följande lydelse:

”Facklig organisation äger obegränsad rätt till politiska strejker och
internationella fackliga solidaritetsaktioner.

Lokal facklig organisation äger rätt att på arbetsplatsen under minst
10 timmar per år genomföra möten på betald arbetstid. Anställda hos
företag och myndigheter äger rätt till politisk verksamhet på arbetsplatsen.
”

AU 1976/77: 32

5. att riksdagen under förutsättning att punkten 2 ovan icke skulle
vinna riksdagens bifall beslutar:

a) att uppsägning eller avskedande ej skall få vidtas mot deltagare i
olovlig arbetskonflikt; sålunda ej heller om strejk stör den ordinarie
fackliga verksamheten,

b) att arbetsköpare ej skall ges möjligheter att bli befriade från fredsplikt
för att möta stridsåtgärd,

c) att strejkande arbetare inte i något fall skall kunna dömas till
skadestånd för deltagande i strejk och ej heller deras fackliga organisationer,

d) att facklig organisation aldrig kan ådömas skadestånd vid utövande
av tolkningsföreträde och vetorätt i entreprenadfrågor och att 57 §
utgår ur lagen om medbestämmande i arbetslivet,

e) att 44 § om kvardröjande stridsrätt i lagen om medbestämmande
i arbetslivet erhåller följande ändrade lydelse:

”Facklig organisation kan oberoende av kollektivavtal om löner och
anställningsförhållanden eller kollektivavtal i övrigt begära att fråga
som avses i 32 § skall regleras i kollektivavtal utan att förhandlingar
därom omfattas av fredsplikt.”

1976/77: 1263 av fru Bernström (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
utvidgad arbetsdemokratisk experimentverksamhet i de statliga företagen
i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motioner väckta med anledning av propositionen 1976/77:137
1976/77: 1609 av herr Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen i stället för motsvarande bestämmelse
i den i propositionen föreslagna lagtexten antar följande förslag till
lydelse av 32 § andra stycket medbestämmandelagen:

I kollektivavtal om medbestämmanderätt kan partema, utan hinder
av vad som föreskrives i aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar
eller annan associationsrättslig lagstiftning, bestämma att beslut
i viss fråga eller i visst slag av frågor, som annars skulle fattas av styrelsen
eller verkställande direktören, skall fattas av företrädare för arbetstagarna
eller av särskilt inrättat partssammansatt organ.

1976/77:1610 av herr Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar i anledning av propositionen
1976/77: 137

1. att avslå propositionens förslag till förändringar i 32 och 33 §§,

2. att anta följande förslag till ändrad lydelse av 32 §:

AU 1976/77: 32

Motionärernas förslag

På grundval av ”demokratiska
rättigheter på arbetsplatsen” innebärande
facklig organisations rätt
till förhandlingar i alla frågor,
strejkrätt, vetorätt mot arbetsköparens
åtgärder i följande frågor:
vid uppsägning och omflyttning
av anställda, i alla personalfrågor,
i alla investeringsfrågor, vid köp
och försäljning samt vid förflyttning
och nedläggning av företag,
vid permitteringar, vid anlitande
av entreprenörer och konsulter,
vid rationaliseringar, produktionsuppläggningar
samt analys och
tidsstudier och vid bestämmande
av löneform, kan mellan parter
som träffar avtal om löner och
allmänna anställningsvillkor, om
facklig organisation begär det,
även träffas avtal i frågor som
avser ingående och upphörande
av anställningsavtal, ledning och
fördelning av arbetet och verksamhetens
bedrivande i övrigt.

3. att avskaffa 57 § och därmed också avslå förslaget till ändrad lydelse
av denna paragraf.

Utskottet

Principerna för arbetsrättsreformen

I detta betänkande behandlar utskottet frågor som rör den reform av
arbetsrätten som riksdagen genomförde förra året. Reformen innebar
en betydelsefull nydaning av detta rättsområde. De centrala arbetsrättsliga
bestämmelserna samlades i lagen om medbestämmande i arbetslivet
(MBL). För de offentliganställdas del gavs kompletterande regler i lagen
om offentlig anställning.

Bakom huvuddragen i reformen stod en betydande riksdagsmajoritet.
Endast vänsterpartiet kommunisterna underkände huvudlinjerna i den
framlagda propositionen 1975/76: 105. Vpk föreslog bl. a. att principen
om fredsplikt under löpande avtalstid skulle upphävas, att fackföreningarnas
uppfattning om innehållet i kollektivavtal obetingat skulle gälla,
att arbetsdomstolen skulle avskaffas, att skadeståndssanktioner mot arbetstagarna
och deras organisationer skulle utmönstras, att de fackliga
organisationerna skulle ha vetorätt i en lång rad frågor och att de offentliganställda
skulle tillerkännas obegränsad strejkrätt, dvs. även i frågor

2f Riksdagen 1976/77. 18 sami. Nr 32

Propositionens förslag

Mellan parter som träffar kollektivavtal
om löner och allmänna
anställningsvillkor bör, om arbetstagarparten
begär det, även träffas
kollektivavtal om medbestämmanderätt
för arbetstagarna i frågor
som avser ingående och upphörande
av anställningsavtal, ledningen
och fördelningen av arbetet
och verksamhetens bedrivande
i övrigt.

I kollektivavtal om medbestämmanderätt
kan parterna, med beaktande
av vad som föreskrives i
3 §, bestämma att beslut, som annars
skulle fattas av arbetsgivaren,
skall fattas av företrädare för
arbetstagarna eller av särskilt inrättat
partssammansatt organ.

ÅU 1976/77: 32

som det enligt lag tillkommer politiska organ, t. ex. riksdagen, regeringen
eller kommunal församling, att besluta om.

Vpk:s förslag avvisades av riksdagen. I det av riksdagen i denna del
godkända betänkandet uttalade inrikesutskottet (InU 1975/76: 45, s. 23)
att det inte var möjligt att förena vpk:s förslag med det demokratiska
och ekonomiska system som vi har här i landet och att det föll utanför
utskottets uppgift att diskutera den omläggning av samhällssystemet som
motionärernas förslag förutsatte. Enskildheterna i vpk:s förslag tog utskottet
upp i anslutning till de olika paragraferna i lagarna. I samtliga
fall avslogs vpk:s yrkanden.

Vpk återkommer nu i två motioner, 907 och 562, med förslag som i
allt väsentligt har samma innehåll som de partiet lade fram förra året.
Arbetsmarknadsutskottet delar den uppfattning som inrikesutskottet då
redovisade och avstyrker med hänvisning därtill de båda motionerna.
Till en fråga — utformningen av 32 § MBL —- återkommer utskottet
dock längre fram i betänkandet. I anslutning till motionen 562 som innehåller
förslag med anknytning till arbetsmiljön vill utskottet dessutom
tillägga att regeringen nyligen till riksdagen överlämnat en proposition
om en ny arbetsmiljölag. Det finns alltså möjlighet att återkomma till
dessa frågor i höst.

Som inledningsvis anförts fanns en bred uppslutning i riksdagen bakom
huvuddragen i propositionen om medbestämmandelagen. Detta tog
sig uttryck bl. a. i att den framlagda lagtexten godtogs utom på två
punkter. Den ena gällde maximiregeln för skadestånd för enskilda arbetstagare
vid olovliga stridsåtgärder (200-kronorsregeln) medan den
andra var av närmast formell betydelse (58 §). Mot lagändringarna, som
genomfördes på inrikesutskottets förslag, reserverade sig socialdemokraterna
i utskottet. Detsamma gällde i fråga om vissa uttalanden som utskottet
gjorde i anslutning till några av de i propositionen föreslagna
lagrummen. Utskottets förslag till skrivning bifölls emellertid av riksdagen
och ingår alltså bland motiven till lagen. Som framgår av nedanstående
redovisning var de av utskottet förordade uttalandena av marginell
betydelse i det stora sammanhang som arbetsrättsreformen utgjorde.

I motionen 544 tar socialdemokraterna nu upp de lagändringar och
motivuttalanden som riksdagen mot deras vilja gjorde vid antagandet
av medbestämmandelagen. Motionärerna anser att lagen skall ha den
lydelse den hade i propositionsförslaget. Dessutom vill de att verkningarna
av riksdagens uttalanden i olika frågor skall undanröjas. Innan dessa
frågor behandlas tar utskottet upp två andra problem som också var
föremål för skilda uppfattningar i lagstiftningsärendet förra året. Det
ena är förhållandet mellan medbestämmandelagen och associationsrättslig
lagstiftning, främst aktiebolagslagen, och det andra gäller utredning
om föreningsrättsskyddets omfattning.

AU 1976/77: 32

Förhållandet mellan medbestämmandelagen och aktiebolagslagen

Förhållandet mellan medbestämmandelagen och aktiebolagslagen tilldrog
sig stor uppmärksamhet i slutskedet av lagstiftningsarbetet med
medbestämmandelagen. Lagen utgår från principen att speciallag tar
över allmän lag. Enligt 3 § medbestämmandelagen gäller därför att om
i lag eller med stöd av lag meddelats föreskrift som avviker från medbestämmandelagen
gäller den föreskriften. Mot bakgrund härav uppstod
en diskussion om i vad mån den associationsrättsliga lagstiftningen lade
hinder i vägen för kollektivavtal varigenom beslutanderätt på företagsledningsområdet
helt eller delvis fördes över på de anställda eller företrädare
för dem. Departementschefen, statsrådet Bengtsson, ansåg i propositionen
att ett sådant överförande normalt var möjligt men att vissa
begränsningar fanns. Lagrådet hade en snävare inställning och ifrågasatte
i ett utförligt resonemang departementschefens ställningstagande
på olika punkter. Departementschefen vidhöll sin uppfattning men utlovade
en analys av hela problemområdet genom en särskild utredningsinsats.

Inrikesutskottet konstaterade att rättsläget var oklart och ansåg det
angeläget att den osäkra situationen snarast klarades ut då den eljest
kunde utgöra hinder mot kollektivavtal på medbestämmandeområdet.
Det aviserade utredningsarbetet borde därför enligt utskottets uppfattning
bedrivas skyndsamt och under medverkan av rättsvetenskaplig expertis
och parterna på arbetsmarknaden. Det ansågs önskvärt att arbetet
inriktades på att eventuella lagändringar skulle kunna träda i kraft samtidigt
med medbestämmandelagen den 1 januari 1977.

Det begärda utredningsarbetet har genomförts och redovisas i bilaga
till den nu framlagda propositionen. Det har visserligen inte visat sig
möjligt att hålla det tidsschema riksdagen ansåg önskvärt, men detta
synes inte ha medfört någon egentlig nackdel. Utredningens promemoria
har remissbehandlats, och frågan har på nytt underställts lagrådet innan
propositionen utarbetades. Sedan det slutliga resultatet av utredningsarbetet
nu föreligger i form av propositionen 1976/77: 137 vill utskottet
framhålla att den bedömning som gjordes av både dåvarande arbetsmarknadsminister
Bengtsson och inrikesutskottet om behovet av utredningsinsatser
var riktig.

Det är visserligen inte möjligt att med den teknik som valts för medbestämmandelagen,
nämligen att de anställdas inflytande i viktiga hänseenden
skall grundas på kollektivavtal, få en reglering som drar en entydig
och klar gräns gentemot bl. a. aktiebolagslagen, men den diskussion
och analys som utredningsarbetet givit upphov till bör väsentligt
underlätta för parterna att hantera frågorna i förhandlingarna om medbestämmandeavtal.

I propositionen föreslås att 32 § medbestämmandelagen, som innehåller
en rekommendation att medbestämmandeavtal bör ingås, skall för -

AU 1976/77: 32

ses med ett tillägg. Avsikten med tillägget är att markera att medbestämmandeavtal
om överlämnande av beslutanderätt till arbetstagarföreträdare
eller särskilt inrättade partssammansatta organ är möjligt i den
utsträckning och med de verkningar som utvecklas närmare i propositionen.

I den diskussion som förts efter riksdagens begäran om utredning förra
året har den aktuella frågan om medbestämmandelagens förhållande
till aktiebolagslagen stundom fått överdrivna proportioner. För det första
bör slås fast att problemen är begränsade till företagsledningsområdet.
Det finns som framhålls i propositionen inte anledning att sätta i fråga
parternas fulla frihet att med bindande verkan träffa avtal på andra områden.
Det kan gälla exempelvis personalpolitik, arbetsorganisation eller
arbetsledning. På företagsledningsområdet föreligger inte heller problem
så länge man rör sig med andra former av inflytande än direkta beslutsfunktioner.
Som exempel kan nämnas avtal om förhandlingar, information
eller rätt att delta i utredningsarbete av central betydelse inom företaget.

I propositionen diskuteras olika modeller för avtal som syftar till att
ge de anställda inflytande på företagsledningsområdet inom aktiebolag.
Den ena modellen är relativt enkel och innebär att arbetsgivaren åtar
sig att anställa befattningshavare, t. ex. handläggare av personalfrågor,
efter anvisning av arbetstagarsidan. Arbetsgivaren är skyldig att följa
sådana personförslag, mot vilka i och för sig ingen befogad invändning
kan riktas. Skulle arbetsgivare sätta sig över detta blir han skadeståndsskyldig
för brott mot medbestämmandeavtalet. Den person som utses
får i regel ställning som arbetstagare hos arbetsgivaren, och han får bära
ansvar för sina beslut och åtgärder enligt vanliga regler som gäller i anställningsförhållanden.

Den andra huvudmodellen som diskuteras gäller överlåtande genom
medbestämmandeavtal av beslutsfunktioner på företagsledningsområdet
till organ med företrädare för arbetstagarna med eller utan representation
för arbetsgivaren. Utgångspunkten är liksom i propositionen förra
året att denna konstruktion är möjlig. Arbetsgivaren kan alltså förbinda
sig att efterleva beslut av sådant organ. Om arbetsgivaren vägrar
att verkställa beslutet, blir han i princip skadeståndsskyldig. Utåt företräds
emellertid bolaget frånsett vissa specialfall av sina egna organ.
Detta är nödvändigt bl. a. med hänsyn till ansvarighetsfrågor. Det innebär
att medbestämmandeavtalet får konstrueras så att arbetstagarnas inflytande
gäller själva besluten, medan verkställigheten ankommer på arbetsgivaren.
Därmed får arbetsgivaren möjlighet att i det enskilda fallet
stoppa verkställigheten av beslut. Denna stoppningsrätt utövar arbetsgivaren
dock under skadeståndsansvar, och det är endast i begränsad
omfattning som han kan undgå skadeståndsskyldighet om han inte iakttar
medbestämmandeavtalet.

AU 1976/77: 32

Kärnfrågan i diskussionen har varit i vilken omfattning den verkställande
ledningen eller styrelsen i ett aktiebolag kan underlåta att rätta
sig efter beslut av medbestämmandeorgan utan att skadeståndsskyldighet
utlöses. Detta hänger samman med att det finns andra regler i och
utanför aktiebolagslagen som i vissa situationer ålägger bolagsledningen
att handla på visst sätt. I första hand gäller grundsatsen i 3 § som innebär
att bolagsledningen går fri från skadeståndsskyldighet om den bryter
avtalet för att uppfylla tvingande bestämmelser i lag. Som exempel
kan nämnas att aktiebolagslagen innehåller regler som obligatoriskt måste
följas och som har till syfte att skydda bolagets kapital. Samma grundsats
om företräde för tvingande lag gäller även när myndighet genom
beslut ålagt ett bolag visst handlande. En bolagsstyrelse eller verkställande
direktör kan inte heller förfoga över frågor som faller inom bolagsstämmans
kompetensområde, exempelvis ändring i bolagsordningen eller
beslut om likvidation. Detta sätter också en gräns för medbestämmandeorganens
beslutanderätt.

Ytterligare fall som kan föranleda befrielse från skadeståndsskyldighet
i vissa lägen är att bolagsledningen nödgas bryta mot medbestämmandeavtalet
för att uppfylla kontraktsenliga förpliktelser mot utomstående.
Så är fallet om avtalet med tredje man kan sägas vara en av förutsättningarna
för medbestämmandeavtalet. Självfallet kan däremot en bolagsledning
inte undgå skadeståndsansvar, om man i efterhand ingår
ett avtal med utomstående i medvetande om att det avtalet inte kan uppfyllas
utan att medbestämmandeavtalet åsidosätts.

De svåraste gränsdragningsproblemen torde gälla i vilka fall styrelsen
eller den verkställande ledningen med åberopande av sitt allmänna ansvar
för bolagets skötsel utan skadeståndspåföljd kan inskrida mot beslut
av medbestämmandeorgan. Allmänt sett måste möjligheterna i detta
hänseende bedömas restriktivt med hänsyn till intresset att medbestämmandeavtal
liksom andra avtal bör upprätthållas. I vissa undantagsfall
då det föreligger risk att det av medbestämmandeorganet fattade beslutet
kommer att medföra omfattande skador för bolaget bör ledningen
dock ha möjlighet att stoppa verkställigheten av beslutet. I sådana fall
liksom när det gäller inskridanden med åberopande av en lagregel som
obligatoriskt föreskriver visst handlande, t. ex. inbetalning av skattemedel,
måste emellertid arbetsgivaren visa att han haft mycket goda skäl
för sin bedömning.

I 57 § föreslås en komplettering för att lösa vissa ansvarsfrågor när
det gäller beslut som fattas av representanter för arbetstagarna i partsammansatta
organ eller i övrigt. I sådana fall skall vederbörande arbetstagarorganisation
svara för skada som organisationens företrädare
tillfogar arbetsgivare genom missbruk av sin ställning eller genom grov
vårdslöshet.

Utskottet godtar med hänvisning till det anförda de resonemang som

AU 1976/77: 32

departementschefen för i propositionen. Den i propositionen gjorda
analysen visar att den associationsrättsliga lagstiftningen inte är något
hinder mot omfattande avtal på företagsledningsområdet. Att det finns
vissa gränser för medbestämmandeavtal till följd av bl. a. regler i den
associationsrättsliga lagstiftningen stod klart redan förra året då propositionen
om medbestämmandelagen lades fram. Genom den förevarande
propositionen klargörs var problemen ligger och ges anvisningar till
framgångsvägar för avtal även på företagsledningsområdet.

Såsom tidigare framhållits är en grad av rättslig osäkerhet på det
ifrågavarande området förbunden med den teknik som valts i lagstiftningsarbetet
och som bygger på dels att den associationsrättsliga lagstiftningen
t. v. inte skall förändras, dels att parterna själva genom avtal
skall avgöra hur medbestämmandet skall förverkligas i praktiken.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det mot bakgrund
av vad som förekommit i lagstiftningsärendet är lämpligt med ett
tillägg till 32 § för att markera att medbestämmandeavtal kan träffas
om överlämnande av beslutanderätt till arbetstagarföreträdare eller särskilt
inrättade partssammansatta organ.

I vpk:s partimotion 1610 yrkas avslag på propositionen. Motionärerna
föreslår att 32 § medbestämmandelagen får en utformning som stämmer
med den principiella uppfattning om arbetsrätten som vpk har och som
inledningsvis redovisats. Vpk-motionen 906 innehåller ett liknande yrkande.
Med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört om förslagen
från vpk:s sida på det arbetsrättsliga området avstyrks motionsyrkandena.

I den med anledning av propositionen väckta socialdemokratiska partimotionen
1609 yrkas att tillägget till 32 § skall ges följande lydelse:

I kollektivavtal om medbestämmanderätt kan parterna, utan hinder
av vad som föreskrives i aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar
eller annan associationsrättslig lagstiftning, bestämma att beslut
i viss fråga eller i visst slag av frågor, som annars skulle fattas av styrelsen
eller verkställande direktören, skall fattas av företrädare för arbetstagarna
eller av särskilt inrättat partssammansatt organ.

Ett liknande yrkande har herr Lidbom (s) framställt i den i början av
året väckta motionen 540. Enligt hans uppfattning bör dock den nya bestämmelsen
tillföras 3 §.

Utskottet kan inte förorda att bestämmelsen får en sådan utformning
som föreslås i motionerna. Formuleringarna kan, som anförs i propositionen,
ge intryck av att avtal kan träffas i strid med uttryckligt tvingande
bestämmelser i den associationsrättsliga lagstiftningen, vilket i och
för sig inte är syftet med motionsförslagen.

När det gäller den i propositionen föreslagna utformningen av tillägget
till 32 § kan det diskuteras om hänvisningen till 3 § bör tas med. Frågan
är närmast av redaktionell natur. 3 § ger uttryck för principen att special -

AU 1976/77: 32

lag går före medbestämmandelagen. Lagrummet gäller generellt och är
alltså tillämpligt oavsett den föreslagna hänvisningen. Å andra sidan kan
det hävdas att hänvisningen bör vara med i tydlighetens intresse och för
att göra reglerna mera lättillgängliga. Med beaktande härav och då lagrådet
inte haft någon erinran mot lagtexten godtar utskottet att tillägget
till 32 § får den lydelse som föreslås i propositionen.

Övriga i propositionen framlagda lagförslag godtas av utskottet. Utskottet
har heller inte något att erinra mot vad som i propositionen anförs
om medbestämmandeavtal på den offentliga sektorn.

Sist i detta avsnitt tar utskottet upp en motion som rör aktiebolagslagens
framtida utformning.

Herr Wästberg i Stockholm m. fl. (fp) yrkar i motionen 335 att riksdagen
skall begära en parlamentarisk utredning av frågan om en ny aktiebolagslag.
Motionärerna anser att en ny lag är nödvändig om man
skall kunna förverkliga målet att ge de anställda en med kapitalägaren
likvärdig ställning.

Enligt utskottets mening står det klart att aktiebolagslagstiftningen på
sikt måste reformeras som en följd av övriga reformer på medbestämmandeområdet.
Man bör emellertid avvakta den utveckling som nu kan
väntas genom bl. a. medbestämmandeavtal innan ställning tas till inriktningen
av utredningsarbetet. Utskottet utgår från att frågan följs med
uppmärksamhet i regeringens kansli.

Med hänsyn till det anförda bör motionen inte föranleda någon åtgärd.

Utredning om vissa föreningsrättsliga frågor

De tidigare reglerna om föreningsrätt överfördes i allt väsentligt oförändrade
från lagen om förenings- och förhandlingsrätt till medbestämmandelagen.
Reglerna avser att garantera rätten för arbetsgivare och arbetstagare
att utan ingrepp från motsidan fritt organisera sig och bedriva
verksamhet i bildade organisationer. De gällande reglerna har till
syfte att skydda rätten att organisera sig men ger inte något skydd för
anspråk på att få vara oorganiserad (negativ föreningsrätt). Reglerna ger
endast skydd i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. De
skyddar därför inte den som saknar anställningsavtal. Lagstadgat föreningsrättsskydd
för arbetssökande saknas alltså.

I anslutning till motioner om skydd för anspråk att stå utanför organisationer
och föreningsrättsskydd för arbetssökande förordade inrikesutskottet
(InU 1975/76: 45, s. 28—29) att dessa frågor skulle utredas av
den nya arbetsrättskommittén, i vars uppdrag det skulle ingå att undersöka
vissa föreningsrättsliga spörsmål.

Socialdemokraterna motsatte sig i en reservation ett sådant utredningsuppdrag,
och i motionen 544 yrkas nu att uppdraget skall återkallas.
Motionärerna anser att en utvidgning av föreningsrättsskyddet på det

AU 1976/77: 32

sätt som begärs skulle inskränka organisationernas frihet att själva bestämma
om sina inre angelägenheter m. m.

Som inrikesutskottet framhöll förra året är frågan om föreningsrättsskyddets
utsträckning av komplicerad natur och innefattar känsliga avvägningar
mellan olika intressen. Detta förhållande gör det enligt arbetsmarknadsutskottets
uppfattning angeläget — även om frågorna inte
fullt ut kan lösas som motionärerna förra året tänkte sig — att man
genom utredningsarbete ytterligare belyser problemen. Utskottet finner
därför inte skäl att biträda yrkandet att riksdagen skall begära att utredningsuppdraget
återkallas.

Uppskovsreglernas tillämpning vid central förhandling

Reglerna om primär förhandlingsskyldighet vid viktigare förändring av
verksamheten (11 § MBL) innebär att arbetsgivaren inte får fatta beslut
förrän förhandlingar genomförts. Uppskovsskyldigheten gäller under hela
förhandlingsskedet, dvs. både när fråga behandlas på lokal och central
nivå. Undantag för uppskovsskyldigheten medges dock om det föreligger
”synnerliga skäl”. Därmed avses situationer som arbetsgivaren inte
rimligen kunnat förutse. Exempel härpå är situationer som innebär
risk för säkerheten på arbetsplatsen. Detsamma gäller om viktiga samhällsfunktioner
eller därmed jämförliga intressen står på spel. Departementschefen
tog i propositionen om medbestämmandelagen även fram
begreppet skyddsarbete som en parallell i sammanhanget. Det framhölls
också att det kan tänkas även andra undantagssituationer där en arbetsgivare
oförutsett försätts i ett läge där det står klart att beslut måste
fattas omedelbart. Det betonades dock att undantagsregeln skall tolkas
restriktivt.

När förhandling tas upp på arbetstagarpartens initiativ enligt 12 §
MBL har arbetsgivaren inte samma möjligheter att planera in en förhandling
före beslutet och kan därför ha svårare att iaktta uppskovsregeln.
Arbetstagarsidan har generellt sett heller inte samma intresse av
uppskov i det enskilda fall som föranlett begäran om förhandling. Mot
denna bakgrund har möjligheterna till undantag från uppskovsskyldigheten
ansetts böra vara mera omfattande vid förhandling enligt 12 §. I
lagtexten anges detta genom uttrycket ”särskilda skäl”.

Det bör tilläggas att den omständigheten att en arbetsgivare är befriad
från uppskovsskyldighet inte befriar honom från att i efterhand
fullgöra förhandlingsskyldigheten. Arbetsgivaren är också skadeståndsskyldig
om han utnyttjar undantagsreglerna på ett felaktigt sätt.

Vid riksdagsbehandlingen förra året väcktes motioner som speglade en
oro för att uppskovsskyldigheten skulle vara till men för effektiviteten i
företagen. Inrikesutskottet avstyrkte motionsyrkandena men uttalade
i fråga om tolkningen av begreppen synnerliga och särskilda skäl i samband
med central förhandling att det med hänsyn till tidsfaktorn ter

AU 1976/77: 32

sig rimligt att arbetsgivaren får en något större möjlighet att utnyttja
undantagsreglerna från uppskovsskyldigheten då en fråga går till central
förhandling. Avgörande härvidlag blir frågans karaktär och förhandlingarnas
längd. Utskottet betonade dock att bestämmelserna om
synnerliga och särskilda skäl utgjorde undantag från den normala uppskovsskyldigheten,
som alltså i princip gäller även i samband med central
förhandling.

Socialdemokraterna i inrikesutskottet reserverade sig och ville inte att
utskottet skulle göra något uttalande om uppskovsreglernas tillämpning
i samband med central förhandling.

Ställningstagandet i reservationen följs nu upp av socialdemokraterna
i motionen 544. Man begär åtgärder för att effekterna av riksdagsuttalandet
skall undanröjas.

Utskottet finner inte skäl att bifalla motionsyrkandet. Det förefaller
rimligt att avvakta hur praxis på det ifrågavarande området utfaller
innan ändring i lagen aktualiseras. Det bör f. ö. anmärkas att det uttalande
inrikesutskottet gjorde har en begränsad betydelse, som på intet
sätt rubbar principerna för uppskovsskyldigheten.

Regler om information och tystnadsplikt

Arbetsgivarens informationsplikt enligt medbestämmandelagen gäller
uppgifter som arbetstagarparten ”behöver” för den fackliga verksamheten
på arbetsplatsen. Vid tolkning av detta uttryck får man, som
framgår av departementschefens och lagrådets yttranden, på objektiva
grunder göra en avvägning av olika intressen. Utanför informationsskyldigheten
faller privata förhållanden, dispositioner i anslutning till
konfliktsituationer, vissa situationer där jävsaspekter gör sig gällande,
utvecklings- och forskningsarbete av synnerligen hemlig natur samt uppgifter
i samband med anbudsgivning i konkurrens med andra företag.
Den gjorda uppräkningen fick enligt inrikesutskottets uppfattning inte
anses uttömmande men visade vilka slags fall som kan föranleda försiktighet
vid informationen. De angivna fallen visade enligt utskottet
också att risken för skada kommer med vid bedömning av huruvida viss
uppgift skall lämnas ut.

Vid behandlingen av detta avsnitt i propositionen gjorde riksdagen
det uttalandet att undantagen från informationsskyldigheten inte bör vara
alltför begränsade med hänsyn till de stora värden som kan stå på spel.

Mot detta sista uttalande opponerar sig socialdemokraterna i motionen
544 och begär att det skall undanröjas.

Enligt utskottets uppfattning lägger motionärerna in alltför mycket
i det refererade utskottsuttalandet. Den omständigheten att en viss åtgärd
rör stora värden är inte något självständigt skäl att begränsa informationen.
Begränsningsrätten gäller fall av den typ som anges i propositionen.
Vid bedömningen av de enskilda fallen är skaderisken en

AU 1976/77: 32

faktor som bör vägas in. Detta framgår f. ö. redan av propositionen.
Det är givet att skaderisken får sin särskilda betydelse när stora värden
står på spel.

Med hänvisning till det anförda och till vad utskottet tidigare sagt
om att praxis bör avvaktas avstyrks motionen i den aktuella delen.

Socialdemokraterna tar också upp en fråga som rör tystnadspliktens
omfattning. Sekretessreglerna bygger på principen att parterna efter förhandling
skall söka fastställa om informationen skall behöva begränsas
i fråga om personkretsen. Kan överenskommelse inte uppnås avgörs frågan
av arbetsdomstolen. Till dess frågan avgjorts gäller i princip tystnadsplikt.
Tystnadsplikten gäller emellertid inte inom de fackliga organisationernas
styrelser. Styrelseledamot som mottagit information under
tystnadsplikt har alltså rätt att föra informationen vidare till annan
styrelseledamot.

De redovisade reglerna, som föreslogs i propositionen, antogs i oförändrat
skick av riksdagen. Inrikesutskottet gjorde emellertid det uttalandet
att det i vissa situationer kan finnas anledning att begränsa informationen
till en mindre krets än lagen förutsätter. Utskottet räknade
med att parterna skall kunna lösa sådana speciella fall genom överenskommelser
och påpekade att de berörda informations- och tystnadspliktsreglerna
i lagen i sin helhet är dispositiva.

Socialdemokraterna reserverade sig mot utskottets uttalande, och i
motionen 544 yrkas nu att riksdagen skall begära lagstiftning för att
undanröja effekterna av det tidigare riksdagsuttalandet.

Utskottet vill framhålla att det berörda riksdagsuttalandet inte rubbar
lagens innebörd utan tar sikte på de kompletterande avtal som kan
komma till stånd i anslutning till reglerna om tystnadsplikt. Det förutsätter
alltså en överenskommelse mellan parterna om man för visst fall
vill begränsa informationen till en mindre krets av fackliga företrädare
än vad lagens regler automatiskt leder till, t. ex. vid information på koncernnivå.
Om man som motionärerna begär vill inskrida mot det berörda
uttalandet kan det knappast ske på annat sätt än att avtalsfriheten
beskärs. Det har inte framkommit något skäl för att man bör gå fram på
detta sätt, och motionen avstyrks därför även i denna del.

Skadeståndsreglerna

Skadeståndsreglernas utformning tilldrog sig en hel del uppmärksamhet
vid behandlingen av medbestämmandelagen förra året i riksdagen.
Beträffande reglernas tillämpning anförde inrikesutskottet i sitt i denna
del godkända betänkande (InU 1975/76: 45 s. 49):

I anslutning till motionsyrkandena vill utskottet vidare framhålla, att
det för utskottet ter sig naturligt att arbetsdomstolen i lagstiftningens inledningsskede
ser relativt milt på lag- och avtalsbrott. Detta är befogat
med hänsyn till att reglerna i många fall är allmänt hållna och därför

AU 1976/77: 32

kan vara svåra att tillämpa innan vägledande praxis utformats. Till detta
kommer det allmänna skälet att lagstiftningen innebär en mängd nyheter
som det kommer att ta tid att sprida kännedom om. Vad här anförts
får emellertid inte skymma det faktum att skadeståndssanktionen är ett
oumbärligt hjälpmedel om lagstiftningen skall bli effektiv. Detta förutsätter
att arbetsdomstolen, oavsett vilken part som felat, kan döma ut
verksamma skadestånd om det bedöms viktigt för att främja att lag eller
avtal efterlevs. Utskottet utgår från att arbetsdomstolen tar hänsyn till
faktorer av ovan nämnt slag vid tillämpningen av skadeståndsreglerna.

Socialdemokraterna reserverade sig till förmån för en mer kortfattad
skrivning i vilken det anfördes:

Det får ankomma på arbetsdomstolen att med beaktande av de motiv
som anförts i propositionen utforma tillämpningen av skadeståndsreglerna.
Den omständigheten att en lag endast varit i kraft en kort tid är
en faktor som kan ha betydelse vid tillämpningen av jämkningsregeln i
60 §.

I motionen 544 vidgår man att den omständigheten att lagen varit i
kraft en kort tid naturligtvis kan vara en faktor som kan ha betydelse
vid tillämpningen av jämkningsregeln i 60 § men hävdar att anvisningar
därutöver från riksdagens sida i sak är onödiga och från konstitutionell
synpunkt tvivelaktiga. Motionärerna begär en formell lagändring för att
riksdagen skall få tillfälle att ändra sitt tidigare uttalande.

Utskottet, som utgår från att motionärerna inte vänder sig mot den
delen av inrikesutskottets uttalande som gäller betydelsen av skadeståndssanktionen
som sådan, har svårt att förstå yrkandet. Motionärerna
synes vara ense med inrikesutskottet att den omständigheten att lagen
varit i kraft en kort tid kan vara ett skäl att jämka skadestånd. Att inrikesutskottet
något utvecklat varför det sagda förhållandet kan vara en
jämkningsgrund torde inte innebära någon nämnvärd skillnad i sak och
är i vart fall inte konstitutionellt tvivelaktigt. Under alla omständigheter
kan det inte anses påkallat att tillgripa ny lagstiftning för den marginella
åsiktsskillnad som kan finnas på denna punkt.

I två paragrafer på skadeståndsområdet ändrade inrikesutskottet i anslutning
till motioner propositionens förslag förra året. I 58 § föreslogs
den ändringen att det av lagtexten skulle framgå att arbetsgivare inte
var skadeståndsskyldig om han mot en organisations vilja utkrävt arbete
under åberopande av synnerliga skäl och det i efterhand visat sig att
han gjort en felbedömning, som dock var ursäktlig. Motionärerna åberopade
att en motsvarande regel fanns i 57 §, nämligen för det fall en
arbetstagarorganisation gjort en felbedömning vid användandet av reglerna
om tolkningsföreträde. Skadestånd skall då inte utgå om organisationen
haft fog för sin ståndpunkt.

Inrikesutskottet föreslog att den begärda justeringen av 58 § skulle
genomföras — även om den i propositionen föreslagna lydelsen i kombination
med den allmänna jämkningsregeln i 60 § i och för sig kunde

AU 1976/77: 32

leda till samma praktiska resultat som motionärerna åsyftade.

I reservation motsatte sig socialdemokraterna ändring av propositionens
lagtext. De hävdade att den begärda ändringen var av formellt slag
och saknade praktisk betydelse med hänsyn till jämkningsregeln i 60 §.

I motionen 544 begär nu socialdemokraterna att 58 § skall ändras så
att den får den lydelse den hade i propositionens förslag till medbestämmandelagen.

Utskottet finner inte anledning att bifalla yrkandet utan hänvisar till vad
socialdemokraterna anförde i reservationen förra året, nämligen att frågan
saknar praktisk betydelse.

Slutligen i detta avsnitt tar utskottet upp frågan om den s. k. 200-kronorsregeln. Denna regel, som fanns i den tidigare kollektivavtalslagen,
bibehölls i propositionsförslaget. Regeln, som hade praktisk betydelse
i samband med olovliga konflikter, innebar att enskild arbetstagare
aldrig kunde ådömas högre skadestånd än 200 kr.

På inrikesutskottets förslag avskaffades denna regel. Detta innebär
inte att skadestånd kan utdömas med obegränsade belopp. Tvärtom underströk
utskottet på flera ställen i betänkandet att skadeståndsbeloppen
bör hållas på en måttlig nivå. Utskottet uttalade också att skadeståndets
uppgift i huvudsak skall vara att stryka under principen att avtal skall
hållas. Skadeståndet är alltså av ideellt slag och kan liksom tidigare i
allmänhet inte väntas ge annat än begränsad ekonomisk gottgörelse för
uppkomna skador.

I motionen 544 yrkas att 200-kronorsregeln skall återinföras.

Utskottet avstyrker motionsyrkandet. Det är för tidigt att dra några
slutsatser om effekten av avskaffandet av 200-kronorsregeln, då arbetsdomstolen
ännu inte avgjort något mål där reglerna i sin nya lydelse
prövats.

Förhandling vid överlåtelse av aktier

Överlåtelse av företag är otvivelaktigt en fråga av sådan dignitet att
den bör omfattas av primär förhandlingsskyldighet. Så är emellertid
inte alltid fallet. Om företaget är ett aktiebolag kan överlåtelse ske genom
att hela eller viss del av aktiestocken överlåts. I detta fall gäller inte
medbestämmandelagens regler om primär förhandlingsskyldighet, om
parterna i överlåtelsen inte har ställning som arbetsgivare. Denna svaghet
i systemet påtalas i den socialdemokratiska motionen 544. Motionärerna
vill att förslag om lagstiftning i ämnet skall läggas fram.

Motionsyrkandet tar i första hand sikte på mindre och medelstora företag.
När det gäller större företag hänvisar motionärerna till motionen
1327 som remitterats till näringsutskottet. I sitt i denna del enhälliga
betänkande (NU 1976/77: 30) anför näringsutskottet i den aktuella frågan: -

AU 1976/77: 32

Vad gäller frågor om insyn och inflytande för samhället och de anställda
vid fusioner och företagsförvärv vill utskottet till en början framhålla,
att staten och de anställda redan genom de senaste årens lagstiftning
om medbestämmande i arbetslivet och om styrelserepresentation
för samhället och de anställda i vissa företag har erhållit en jämfört med
tidigare betydligt utökad möjlighet till inflytande även i sådana situationer
som avses i motionerna. Vad beträffar fusionskontroll i allmänhet
bör framhållas att de rent konkurrensrättsliga aspekterna på fusioner
och företagsförvärv kommer att behandlas av konkurrensutredningen,
varför någon åtgärd från riksdagens sida i detta hänseende nu inte
synes påkallad. Uppenbart är emellertid, att fusioner och företagsförvärv
ofta får andra och för samhället och de anställda mer ödesdigra konsekvenser
än de som betingas av att konkurrensen minskar eller upphör
på marknaden. Detta gäller självfallet främst i fråga om sysselsättningen,
särskilt på små orter. De negativa verkningarna för sysselsättningen av
företagsförvärv och företagsnedläggelser måste på allt vis motverkas. En
väg till lösning kan vara en lagstiftning i linje med den som skisseras i
motionen 1976/77: 1327. Utskottet räknar med att frågan om åtgärder
för kontroll av företagsfusioner etc. tas upp till samlad bedömning så
snart resultatet av konkurrensutredningens arbete föreligger.

Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat att konkurrensutredningen beräknas
slutföra sitt arbete i höst. Utredningen kan emellertid inte väntas
gå in på de renodlat arbetsrättsliga aspekterna på frågan. Utskottet förutsätter
att de överväganden som skall följa sedan utredningen presenterat
sina förslag kommer att omfatta arbetsrättsliga frågeställningar
av det slag som tagits upp i motionen 544 och att regeringen vid behov
föranstaltar om kompletterande utredning. Vad utskottet anfört i denna
fråga bör regeringen underrättas om.

Medbestämmande inom de allmänna försäkringskassorna

Fröken Engman (s) tar i motionen 223 upp frågan om anpassning av
lagen om allmän försäkring till medbestämmandelagen för att möjliggöra
medbestämmandeavtal på de allmänna försäkringskassornas område.
En av de frågor som berörs är möjligheten att delegera beslutanderätt
till medbestämmandeorgan.

Utskottet har inhämtat att vissa överväganden pågår om innebörden
och utformningen av de aktuella reglerna i lagen om allmän försäkring.
Enligt utskottets uppfattning bör de anställda i försäkringskassorna
ha samma möjligheter som andra offentliganställda att få inflytande genom
medbestämmandeavtal. Om de ovan nämnda övervägandena ger
vid handen att detta inte är möjligt utan ändring i lagen, förutsätter utskottet
att förslag om sådan ändring snarast förelägges riksdagen. Med
det anförda får motionens syfte anses tillgodosett. Någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida på grund av motionen synes inte påkallad.

AU 1976/77: 32

Företagsdemokrati i statliga företag

I motionen 1263 yrkar fru Bernström (fp) att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag om utvidgad arbetsdemokratisk experimentverksamhet
i de statliga företagen.

Det ingår i de uppgifter som statsmakterna tilldelade Statsföretag AB
att främja arbetstillfredsställelse och medinflytande för de anställda.
Sedan åtskilliga år tillbaka utförs också ett arbete med den inriktningen
i de statliga företagen. Sedan år 1974 driver parterna på den statliga
arbetsmarknaden gemensamt Utvecklingsrådet för statsägda bolag för
att främja utvecklingen inom det företagsdemokratiska området. Rådet
är huvudman för olika projekt vilka enligt överenskommelse mellan
parterna i första hand skall beröra följande huvudområden:

— åtgärder för ökat inflytande till den direkt berörde anställde som
individ

— åtgärder för ökat inflytande i frågor som berör de anställda som
grupp

— åtgärder för ökat inflytande i frågor som gäller företagets ledning.

Enligt utskottets uppfattning är det parternas sak att inom ramen
för gällande lagstiftning ta initiativ till och driva projekt av det slag
motionären tänker sig. Detta gäller naturligtvis i särskilt hög grad efter
medbestämmandelagens tillkomst. Med hänvisning härtill och till vad
ovan i övrigt anförts avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande principerna för arbetsrättsreformen att riksdagen
avslår dels motionen 1976/77: 907, utom såvitt angår 32 och
57 §§ medbestämmandelagen, dels motionen 1976/77: 562,

2. att riksdagen med avslag på motionerna 1976/77: 540, 1976/77:
907 i fråga om 32 och 57 §§ medbestämmandelagen, 1976/77:
1609 samt 1976/77: 1610 antar det i propositionen 1976/77:
137 framlagda lagförslaget,

3. beträffande utredning om en ny aktiebolagslag att motionen
1976/77: 335 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

4. beträffande utredning om vissa föreningsrättsliga frågor att
riksdagen avslår motionen 1976/77: 544, yrkandet 1,

5. beträffande uppskovsreglernas tillämpning vid central förhandling
att riksdagen avslår motionen 1976/77: 544, yrkandet 2 i
motsvarande del,

6. beträffande regler om information och tystnadsplikt att riksdagen
avslår motionen 1976/77: 544, yrkandet 2 i motsvarande
delar,

AU 1976/77: 32

7. beträffande skadeståndsreglerna att riksdagen avslår motionen
1976/77: 544, yrkandet 2 i motsvarande del, samt yrkandena
3 och 4,

8. beträffande lagstiftning om förhandlingsskyldighet vid överlåtelser
av aktier m. m. att riksdagen med anledning av motionen
1976/77: 544, yrkandet 8, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande anpassning av lagen om allmän försäkring till
medbestämmandelagen att motionen 1976/77:223 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

10. beträffande företagsdemokratin i statliga företag att riksdagen
avslår motionen 1976/77: 1263.

Stockholm den 18 maj 1977

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ROLF WIRTÉN

Närvarande: herrar Wirtén (fp), Fagerlund (s), Wennerfors (m), Ingemund
Bengtsson i Varberg (s), Stridsman (c), Gustafsson i Säffle (c),
Fridolfsson (m), fru Ludvigsson (s), herrar Fransson (c), Jonsson i
Alingsås (fp), Granstedt (c), fru Berglund (s), herr Johansson i Arvika
(s), fru Flodström (s) och herr Ulander (s).

Reservationer

Herrar Fagerlund, Ingemund Bengtsson i Varberg, fru Ludvigsson,
fru Berglund, herr Johansson i Arvika, fru Flodström och herr Ulander
(alla s) har avgivit följande reservationer till betänkandet.

1. Principerna för arbetsrättsreformen (motiveringen till mom. 1)

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
”Sorn inledningsvis” och slutar ”arbetsrättsreformen utgjorde” bort
ha följande lydelse:

Som inledningsvis anförts stod en betydande majoritet i riksdagen
bakom huvuddragen i den proposition om medbestämmandelagen som
den socialdemokratiska regeringen lade fram förra året. Detta hindrar
inte att det från de borgerliga partiernas sida sattes in allvarliga attacker
mot propositionen vilka syftade till att urholka den föreslagna lagen. Till
utskottets betänkande var fogat inte mindre än 60 reservationer. På några
punkter förenade sig de borgerliga partierna och lyckades med lottens
hjälp genomdriva försämringar i lagen sett från arbetstagarnas syn -

AU 1976/77: 32

punkt. Även om en del av dessa punkter kan sägas ha begränsad betydelse
framstår de sammantagna som en klar försämring av den reform
som socialdemokraterna förde fram med stöd av löntagarnas organisationer.

2. Förhållandet mellan medbestämmandelagen och aktiebolagslagen
(mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar ”Utskottet
godtar” och på s. 12 slutar ”i praktiken” bort ha följande lydelse:

Det anförda visar att det inte finns något hinder mot omfattande medbestämmandeavtal
på företagsledningsområdet. Detta utsädes redan i
propositionen som låg till grund för medbestämmandelagen. De resonemang
som dåvarande departementschefen på denna punkt förde ansluter
sig utskottet till. Utgångspunkten är alltså klar: har parterna tecknat
medbestämmandeavtal skall detta gälla, dock att, som framgår av det
ovan anförda, vissa begränsningar finns med hänsyn till tvingande lag
m. m.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar ”Utskottet
kan” och på s. 13 slutar ”i propositionen” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av den debatt som förts om möjligheterna att med
hänsyn till aktiebolagslagen teckna medbestämmandeavtal på företagsledningsområdet
är det viktigt att lagen ger uttryck för principen att de
associationsrättsliga reglerna — frånsett vissa undantag — inte utgör
hinder mot medbestämmandeavtal på företagsledningsområdet. De båda
socialdemokratiska motionerna innehåller förslag av denna innebörd,
och utskottet ansluter sig för sin del till den i partimotionen 1609 föreslagna
lydelsen.

Det har hävdats att denna text kan ge intryck att avtal skall kunna
träffas även i strid mot otvetydigt tvingande bestämmelser i associationsrättsliga
lagar. Denna invändning är inte bärkraftig. Risken för att
bestämmelserna skulle kunna ges denna innebörd förebyggs genom dels
begränsningen till styrelsens och verkställande direktörens kompetens,
dels begränsningen till ”viss fråga” eller ”visst slag av frågor”. I vart
fall bör risken för en felaktig tolkning vara undanröjd med de uttalanden
som här gjorts.

Den invändning som kan göras är att den föreslagna lagtexten passar
mindre väl för handelsbolag och enskilda näringsidkare. Det ligger
emellertid i sakens natur att frågor som kan bli föremål för medbestämmandeavtal
när det gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar också
skall kunna bli det när det gäller andra typer av företag. De nödvändiga
analogisluten får göras i tillämpningen.

AU 1976/77: 32

dels ock att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen

dels med avslag på motionen 1976/77: 907, i fråga om 32 och
57 §§ medbestämmandelagen, och motionen 1976/77: 1610,
dels med anledning av motionen 1976/77: 540 och propositionen
1976/77: 137 samt med bifall till motionen 1976/77: 1609
antar det i propositionen framlagda lagförslaget med den ändringen
att 32 § medbestämmandelagen erhåller följande som
reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

32 §

Mellan parter som träffar kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor
bör, om arbetstagarparten begär det, även träffas kollektivavtal
om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som avser
ingående och upphörande av anställningsavtal, ledningen och fördelningen
av arbetet och verksamhetens bedrivande i övrigt.

I kollektivavtal om medbestämmanderätt
kan parterna, med beaktande
av vad som föreskrives i
3 §, bestämma att beslut, som annars
skulle fattas av arbetsgivaren,
skall fattas av företrädare för arbetstagarna
eller av särskilt inrättat
partssammansatt organ.

I kollektivavtal om medbestämmanderätt
kan parterna, utan hinder
av vad som föreskrives i aktiebolagslagen,
lagen om ekonomiska
föreningar eller annan associationsrättslig
lagstiftning, bestämma
att beslut i viss fråga eller i visst
slag av frågor, som annars skulle
fattas av styrelsen eller verkställande
direktören, skall fattas av
företrädare för arbetstagarna eller
av särskilt inrättat partssammansatt
organ.

3. Utredning om vissa föreningsrättsliga frågor (mom. 4)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar ”Sorn inrikesutskottet”
och slutar ”utredningsuppdraget återkallas” bort ha följande
lydelse:

I den nämnda av socialdemokraterna förra året avgivna reservationen
(nr 3) anfördes följande:

Den föreslagna medbestämmandelagen har till uppgift att slå fast vissa
grundläggande regler om arbetstagarnas rätt till inflytande i arbetslivet
och att bilda en utgångspunkt för förhandlingar och kollektivavtal om
medbestämmanderätt. Rätten till förhandlingar i alla frågor som berör
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare är en hörnsten i lagen.
Förhandlingsrätten bygger i sin tur på att rätten att sluta sig samman
i organisationer på arbetsmarknaden och att delta i organisationernas

AU 1976/77: 32

verksamhet respekteras. Lagens regler om skydd för föreningsrätten
skall ses som en grundval för systemet med kollektiva förhandlingar och
avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagarnas fackliga organisationer.

Sträcker man ut skyddet för föreningsrätten utanför den ram, som angetts
i 1936 års förenings- och förhandlingsrättslag och i förslaget till
medbestämmandelag, lämnar man denna anknytning till fackliga förhandlingar
och avtal och ger föreningsrättsskyddet nya uppgifter. Som
arbetsrättskommittén har belyst i sitt betänkande har man här att göra
med flera problem som hänger nära samman. Frågorna om föreningsrättsligt
skydd för arbetssökande, om bruket av organisationsklausuler
och om ett direkt skydd i lagen för organisationernas verksamhet är deh
vis olika aspekter av samma problematik. Arbetsrättskommittén har också
visat hur dessa frågor och den allmänna frågan om ett skydd för anspråk
på att få vara oorganiserad leder över till problem som till stora
delar ligger utanför det arbetsrättsliga fältet. Man kommer bl. a. in på
djupgående problem kring organisationernas frihet att själva bestämma
om sina inre angelägenheter, frågor kring förhållandet mellan organisationerna
och deras enskilda medlemmar etc. Hela detta ämnesområde
måste anses vara sådant att det inte kan passas in inom ramen för det
fortsatta utredningsarbete på det arbetsrättsliga området som nu förestår.
Vi anser alltså att frågorna kring den negativa föreningsrätten och
föreningsrättsskyddet för arbetssökande inte bör utredas i detta sammanhang.

Utskottet ansluter sig helt till den uppfattning som här ovan kommer
till uttryck. Den del av den nya arbetsrättskommitténs uppdrag som avser
fortsatt utredningsarbete rörande den negativa föreningsrätten och
föreningsrättsskyddet för arbetssökande bör alltså återkallas. Regeringen
bör underrättas härom.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utredning om vissa föreningsrättsliga frågor att
riksdagen med bifall till motionen 1976/77: 544, yrkandet 1,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Uppskovsreglernas tillämpning vid central förhandling (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Utskottet
finner” och slutar ”för uppskovsskyldigheten” bort ha följande lydelse:

De av inrikesutskottet förra året gjorda uttalandena kan ge arbetsgivare
incitament till att förhala förhandlingsarbetet för att därigenom
skaffa sig ökat utrymme att ensidigt fatta beslut. Från principiell synpunkt
är det också ägnat att inge betänkligheter att de i sammanhanget
aktuella nyckelorden ”synnerliga skäl” resp. ”särskilda skäl” ges olika
valörer beroende på det skede förhandlingarna befinner sig i. Dylika
konsekvenser av förra årets riksdagsbehandling kan inte godtas. De i
lagen centrala bestämmelserna om arbetsgivarnas förhandlingsskyldighet
bör tillämpas på det sätt som avsågs i propositionen 1975/76: 105.

AU 1976/77: 32

Detta kräver nu att särskilda lagstiftningsåtgärder vidtas. Förslag härom
bör skyndsamt föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört bör regeringen
underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande uppskovsreglemas tillämpning vid central förhandling
att riksdagen med bifall till motionen 1976/77: 544,
yrkandet 2 i motsvarande del, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

5. Regler om information och tystnadsplikt (mom. 6)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar ”Enligt
utskottets” och på s. 16 slutar ”aktuella delen” bort ha följande lydelse:

Rätten till information är själva basen för arbetstagarnas möjligheter
till inflytande på arbetsplatsen. De anställda bör därför ha en långtgående
rätt till information och insyn i verksamheten. Det finns inte
anledning att vidga undantagen från denna rätt utöver vad som förra
året föreslogs i propositionen om medbestämmandelagen. Det kan inte
anses acceptabelt att begränsa informationen med hänsyn till att en
fråga gäller stora ekonomiska värden. Effekten av riksdagens uttalande
på denna punkt bör därför undanröjas. Riksdagen bör begära att förslag
härom snarast läggs fram av regeringen.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar ”Utskottet
vill” och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Riksdagens uttalande beträffande lämpligheten att i vissa fall begränsa
informationen till en mindre krets än den fackliga organisationens
styrelse skapar osäkerhet om lagstiftarens egentliga mening. Detta kan
föranleda svårigheter vid tillämpning av lagen. Regeringen bör genom
förslag till riksdagen ta initiativ till att effekterna av det tidigare riks-,
dagsuttalandet neutraliseras.

dels ock att riksdagens hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande regler om information och tystnadsplikt att riksdagen
med bifall till motionen 1976/77: 544, yrkandet 2 i
motsvarande delar, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

6. Skadeståndsreglerna (moni. 7)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar ”Utskottet,
som” och slutar ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

AU 1976/77: 32

För att reglerna i medbestämmandelagen skall kunna upprätthållas är
det nödvändigt med effektivt verkande skadeståndssanktioner. Det ankommer
på domstol att med beaktande av omständigheterna utmäta
skadeståndet i det enskilda fallet. Det finns mot bakgrund härav inte
anledning att göra något särskilt uttalande om skadeståndssanktionens
tillämpning i ”lagstiftningens inledningsskede”. Ett sådant uttalande kan
leda till missförstånd, bl. a. med hänsyn till lagstiftningens dynamiska
natur. Arbetstagarnas medbestämmande avses i väsentliga hänseenden
bli reglerat genom avtal. Dessa avtal kommer med all sannolikhet att
fortlöpande revideras, och de materiella reglerna kommer av den anledningen
ofta att vara nya då de skall tillämpas. Det kan inte vara rimligt
att enbart på en sådan grund jämka skadestånd.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen begär
förslag från regeringen som undanröjer effekterna av det riksdagsuttalande
som gjordes förra året på den nu aktuella punkten.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar ”Utskottet
finner” och slutar ”praktisk betydelse” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Den i propositionen 1975/
76: 105 föreslagna lydelsen av 58 § var klar till sin innebörd, och någon
anledning att ändra på paragrafen fanns inte. Utskottet föreslår därför
att paragrafen justeras så att den överensstämmer med det tidigare propositionsförslaget.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar ”På inrikesutskottets”
och slutar ”lydelse prövats” bort ha följande lydelse:

Riksdagen avskaffade förra året regeln att skadestånd vid olovliga
konflikter är maximerat till 200 kr. för enskilda arbetstagare. Detta var
ett ologiskt och olyckligt beslut. För det första finns det anledning att
tona ner skadeståndets roll i samband med olovliga konflikter. Det är
andra metoder än skadestånd som är avgörande när det gäller att komma
till rätta med sådana konflikter. Det primära är självfallet att undanröja
orsakerna till konflikter. Ett nytt instrument med syftet att
snabbt få slut på olovliga konflikter infördes genom medbestämmandelagen
i form av den föreskrivna överläggningsskyldigheten. Genom den
åläggs parterna att trots pågående konflikt ta upp diskussioner. Utöver
det sagda bör det betonas att reglerna om påföljder bör vara förankrade
i rättsuppfattningen hos den grupp som är berörd. Avskaffandet av
200-kronorsregeln har väckt en stark reaktion hos arbetstagarna och
deras organisationer.

Mot bakgrund av det anförda ansluter sig utskottet till förslaget i
socialdemokraternas motion 544 att 200-kronorsregeln även i framtiden
bör ingå i regelsystemet.

AU 1976/77: 32

dels ock att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande skadeståndsreglerna att riksdagen

A. med bifall till motionen 1976/77: 544, yrkandet 2 i motsvarande
del, begär förslag från regeringen i enlighet med vad
utskottet anfört,

B. med bifall till motionen 1976/77: 544, yrkandena 3 och 4,
antar följande lagförslag:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet Härigenom

föreskrives att 58 och 60 §§ lagen (197(5: 580.) om medbestämmande
i arbetslivet skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58 §

Har arbetsgivare utan fog ut- Har arbetsgivare utkrävt arbete
krävt arbete enligt 34 § andra enligt 34 § andra stycket utan att

stycket utan att sådana synnerliga sådana synnerliga skäl sorn där

skäl som där avses har förelegat, avses har förelegat, skall han erskall
han ersätta uppkommen ska- sätta uppkommen skada,

da.

60 § \ .

Är någon skadeståndsskyldig enligt denna lag, kan skadeståndets belopp
nedsättas i förhållande till vad som annars skulle ha utgått, om det
är skäligt med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes
förhållande i avseende på tvisten, skadans storlek i jämförelse
med den skadevållandes tillgångar eller omständigheterna i övrigt. Fullständig
befrielse från skadeståndsskyldighet kan också medges.

Vid bedömande enligt första stycket av arbetstagares skadeståndsskyldighet
för deltagande i olovlig stridsåtgärd skall särskild hänsyn
tagas till omständigheter, som har framkommit vid överläggning enligt
43 §, och verkningarna av överläggningen.

Enskild arbetstagare kan ej i
något fall ådömas skadestånd med
högre belopp än tvåhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

AU 1976/77:32

Innehållsförteckning

Regeringens förslag 1

Motioner 3

Väckta under allmänna motionstiden 1977 3

Väckta med anledning av propositionen 1976/77: 137 6

Utskottet 7

Principerna för arbetsrättsreformen 7

Förhållandet mellan medbestämmandelagen och aktiebolagslagen 9

Utredning om vissa föreningsrättsliga frågor 13

Uppskovsreglernas tillämpning vid central förhandling 14-

Regler om information och tystnadsplikt .. 15

Skadeståndsreglerna 16

Förhandling vid överlåtelse av aktier 18

Medbestämmande inom de allmänna försäkringskassorna 19

Företagsdemokrati i statliga företag 20

Utskottets hemställan 20

Reservationer 21

samtliga avgivna av socialdemokraterna

1. Principerna för arbetsrättsreformen 21

2. Förhållandet mellan medbestämmandelagen och aktiebolagslagen
22

3. Utredning om vissa föreningsrättsliga frågor 23

4. Uppskovsreglernas tillämpning vid central förhandling 24

5. Regler om information och tystnadsplikt 25

6. Skadeståndsreglerna 25

NORSTIDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1877 770058