AU 1976/77:3

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1976/77:3

med anledning av motioner om statliga pensionsförmåner
Motionerna

1975/76:251 av herrar Henmark (fp) och Molin (fp)

1 motionen yrkas att riksdagen beslutar hemställa att regeringen framlägger
förslag till utjämning av pensionen för personal som pensionerats vid olika
tidpunkter.

Motionärerna påpekar att inrikesutskottet tidigare avstyrkt ett liknande
yrkande med hänvisning till att frågor av det slaget handläggs i samma
ordning som gäller för avlönings- och andra anställningsvillkor för statsanställda
och att riksdagen i sådana frågor skall utöva sitt inflytande genom
sin lönedelegation. Det är dock enligt motionärerna knappast rimligt att
lönedelegationen inom en bestämd förhandlingsram, som med hänsyn till
inflationsrisken m. m. måste göras så trång som möjligt, kan inrymma kompensation
för brister som uppkommit för flera decennier sedan. Den i många
fall långt tillbaka liggande orsaken till kompensationskravet gör att detta
knappast kan anses aktuellt i förhandlingssammanhang som rör nutida löneoch
anställningsvillkor, slutar motionärerna.

1975/76:377 av herr Henmark (fp)

I motionen yrkas att riksdagen av regeringen begär utredning och förslag
rörande uppräkning och värdesäkring av livräntor beviljade före 1 januari
1974.

Motionären anser att det inte är rättvist att livräntor, som grundats på
livräntetagarnas egna inbetalningar med vid den tiden gällande penningvärde,
utbetalas utan hänsynstagande till inflationen. Därför är det angeläget
enligt motionären att livräntor uppräknas till dagens penningvärde och att
dessa sedan liksom de nyare livräntorna genom exempelvis knytning till
basbeloppet värdesäkras. Det hävdas vidare att frågan är sådan att den inte
torde kunna lösas genom förhandlingar och att ett särskilt ingripande behövs.

I första hand föreslås att frågan om de ekonomiska konsekvenserna av ett
genomförande av förslaget utreds.

1975/76:1889 av herr Oskarson m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen med anledning av vad som anförts i motionen
om pensionstillskott till stats- och kommunalpensionärer hos re -

1 Riksdagen 1976/77. 18 sami. Nr 3

AU 1976/77: 3

.2

geringen begär lämpliga åtgärder och vid behov förslag till vårsessionen
med 1975/76 års riksmöte.

Motionärerna erinrar om att statspensionen är samordnad med folk- och
ATP-pensionerna, vilket innebär att pensionen är en s. k. bruttopension.
Vidare framhåller motionärerna att den standardhöjning av folkpensionen
som erhölls den 1 januari 1975 för statspensionärerna inte innebar någon
annan ändring än att deras kompletteringspension minskade lika mycket.
Genom samordningen får statspensionärerna inte heller den standardhöjning
i form av pensionstillskott som fr. o. m. den 1 juli 1969 tillkommer såväl
vanliga folkpensionärer som de folkpensionärer som också uppbär en liten
ATP-pension.

Motionärerna anser att det inte kan vara rättvist att statspensionärerna
inte skall erhålla någon standardförbättring. Därför föreslås att statspensionärerna,
utöver de smärre förbättringar som kan erhållas genom de förhandlande
parterna och innan nuvarande bruttosystem ersättes med något
annat, genom riksdagen tillerkännes en standardförbättring i form av ett
generellt tillägg som motsvarar det s. k. pensionstillskottet om 4 procent
av basbeloppet.

Tillägget, som föreslås utgå från den 1 januari 1976, skulle i nuläget bli
ca 32 kr. i månaden med eventuell reducering i förhållande till tjänstetidsfaktorn.

Avslutningsvis föreslås att samma regler bör gälla för kommunalpensionärer.

Gällande bestämmelser m. m.

Bestämmelserna om de statsanställdas pensioner finns i statens allmänna
tjänstepensionsreglemente(SPR)med följdförfattningar. Vissa bestämmelser
i reglementet har med verkan fr. o. m. den 10 december 1974 givits avtalskaraktär.
Administrationen av statspensionerna handhas av statens personalpensionsverk.
Det statliga pensionsreglementet omfattar statsanställda
tjänstemän, oavsett anställningsform, vilka fyllt 20 år och innehar anställning
med en sysselsättningsgrad av lägst 40 procent.

Pension kan utgå i form av ålderspension, sjukpension, förtidspension,
egenlivränta, familjepension samt familjelivränta. Pensionsförmånerna är
numera värdebeständiga. Livräntorna bestäms fr. o. m. år 1974 på grundval
av basbeloppet vid ingången av det år då de utbetalas. Enligt en vid 1975
års förhandlingar mellan statens avtalsverk och vederbörande personalorganisationer
avtalad ändring i pensionsbestämmelserna skall normalbeloppet
av pension följa basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Parterna
var även överens om att motsvarande skulle gälla för pensioner som inte
är beviljade enligt avtalet, dvs. pensioner enligt äldre pensionsreglementen.

Ålderspension enligt SPR utgår tidigast vid pensioneringsperiodens nedre
gräns. Vid pensioneringstillfället utgör hel ålderspension i princip 65 procent

AU 1976/77: 3

3

av pensionsunderlaget. Detta fastställs med hänsyn till befattningshavarens
avlöning under de sista fem åren närmast före pensioneringen. Understiger
antalet tjänsteår det som erfordras för hel pension, minskas pensionens belopp
i motsvarande mån. Lönen för personer i motsvarande befattning kan
ha ökats efter pensioneringen dels genom att tjänsten har flyttats upp någon
eller några lönegrader, dels genom att lönen i lönegraden har höjts. Någon
direkt effekt på pensionen av att pensionärens tidigare tjänst flyttats upp
någon eller några lönegrader uppnås inte.

De statliga pensionsförmånerna är samordnade enligt den s. k. bruttometoden
med förmånerna från den allmänna pensioneringen, dvs. folk- och
tilläggspensioneringen i lagen om allmän försäkring. Bruttosamordningen
innebär att den enskilde är berättigad till minst de förmåner som skall utgå
enligt pensionsreglementet. En följd av systemet är att en ökning av folkeller
tilläggspensionsförmåner inte får någon betydelse för en statspensionär
så länge ökningen inte innebär att folk- och tilläggspensionen överskrider
65-procentnivån.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner med yrkanden bl. a. om utjämning av pensionerna till f. d. statstjänstemän
har tidigare behandlats av inrikesutskottet (InU 1973:33 och
InU 1975/76:19).

Motionerna avstyrktes med hänvisning till att frågor av det slaget handläggs
i samma ordning som gäller för avlönings- och andra anställningsvillkor
för statsanställda och att riksdagen i sådana frågor skall utöva sitt inflytande
genom sin lönedelegation. Riksdagen godkände utskottets inställning.

Representanterna i utskottet för moderata samlingspartiet och folkpartiet
uttalade dock vid behandlingen av frågan vid föregående riksmöte (InU
1975/76:19) i ett särskilt yttrande att särskilda insatser bör göras för att
ge kompensation till de grupper som blivit missgynnade på grund av den
urholkning som skett av statstjänstemännens pensioner.

Frågan om uppräkning av äldre livräntor har tidigare behandlats av riksdagen.
1 socialförsäkringsutskottet avstyrktes således ett yrkande av denna
innebörd år 1974 (SfU 1974:17) med hänvisning till att denna fråga i första
hand bör lösas genom förhandlingar mellan berörda parter på arbetsmarknaden.
Riksdagen följde utskottet.

Utskottet

De statsanställdas pensionsförmåner regleras numera genom avtal som
träffas mellan de statsanställdas organisationer och statens avtalsverk.

Hel ålderspension utgår med i princip 65 procent av slutlöneklassen i
den lönegrad den anställde hade vid avgången med pension. Pensionssystemet
är samordnat med den allmänna pensioneringen enligt den s. k. brutto -

AU 1976/77: 3

4

metoden. Vid hel pension innebär detta att folk- och tilläggspensionsförmånen
inkluderas i totalsumman för den statliga pensionen. Den enskilde
är därvid berättigad till minst de förmåner som foijer av det statliga tjänstepensionssystemet.
Samordningen är således individuell och innebär att
den statsanställde aldrig kan bli sämre ställd i pensionshänseende än den
som uppbär enbart förmåner från den allmänna pensioneringen. En följd
av systemet är att en ökning av folk- eller tilläggspensionsförmåner inte
får någon betydelse för en statspensionär så länge ökningen inte innebär
att folk- och tilläggspensionen överskrider 65-procentnivån. De statliga tjänstepensionerna
är fr. o. m. 1975 värdesäkrade genom anknytning till basbeloppet.

En statstjänsteman som lämnar tjänsten i förtid får vid 65 års ålder ut
sina pensionsförmåner från den statliga anställningen i form av livränta.
Livränta - på grund av avgång efter år 1973 - är från tidpunkten för utbetalningen
värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet.

De föreliggande motionerna går ut på att statstjänstemännens pensionsförmåner
skall förbättras. Herr Oskarson m. fl. (m) anser med hänvisning
till reglerna om bruttosamordningen i motionen 1975/76:1889 att statspensionärerna
allmänt sett varit missgynnade. Motionärerna föreslår därför att
ett generellt tillägg med 4 procent av basbeloppet skall utgå till denna grupp.

I motionen 1975/76:251 av herrar Henmark (fp) och Molin (fp) begärs
förändring av de statsanställdas pensionssystem på det sättet att vid pensionsberäkningen
skall utgångspunkten inte enbart vara den lönegrad vederbörande
hade i sin tjänst vid pensionstillfället utan hänsyn skall även
tas till lönegradsuppflyttningar av tjänsten som skett därefter.

I motionen 1975/76:377 begär herr Henmark dessutom att livräntor som
är beviljade före den 1 januari 1974 skall räknas upp och värdesäkras.

Som framgår av det anförda är utvecklingen av de statsanställdas pensioner
en konsekvens av de överenskommelser som de anställdas organisationer
sluter med statens avtalsverk. De senaste två åren har överenskommelserna
för statspensionärerna inneburit ökade förmåner med sammanlagt mellan
20 och 30 procent, varvid de låga pensionerna höjts mest. Man kan som
framgår av motionerna ha olika uppfattningar om storleken av de totala
belopp som avsatts för pensionerna och om fördelningen av de beloppen.
Detta är emellertid frågor som avgörs efter förhandlingar. Riksdagen har
möjlighet att inverka härpå genom sin lönedelegation. Enligt utskottets uppfattning
bör riksdagens inflytande utövas den vägen och inte genom uttalanden
eller åtgärder av det slag motionärerna tänker sig.

AU 1976/77: 3

5

Med hänsyn till det anförda hemställer utskottet

att motionerna 1975/76:251, 1975/76:377 och 1975/76:1889 inte
föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 oktober 1976

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
BENGT FAGERLUND

Närvarande: herrar Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Ingemund Bengtsson
i Varberg (s), Stridsman (c), Nilsson i Östersund (s), fru Hörnlund (s),
herrar Gustafsson i Säffle (c), Fridolfsson (m), fru Ludvigsson (s), herrar
Fransson (c), Jonsson i Alingsås (fp), fru Berglund (s), fru af Ugglas (m),
fru Leijon (s) och fru Winther (fp).

GOTAB 52375 Stockholm 1976