AU 1976/77:26

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1976/77:26

med anledning av propositionen 1976/77:95 om vissa industri- och
sysselsättningsstimulerande åtgärder, såvitt propositionen hänvisats
till arbetsmarknadsutskottet, jämte motioner

1 betänkandet behandlas

dels propositionen 1976/77:95 om vissa industri- och sysselsättningsstimulerande
åtgärder såvitt avser bilagan 2, punkterna 1 och 2,
dels den under allmänna motionstiden väckta motionen 1976/77:2^0 av
herr Alftin m. fl. (s),
dels de med anledning av propositionen i aktuella delar väckta motionerna
1976/77:1525 av herr Palme m. fl. (s) och 1976/77:1526, yrkandet 1, av
herr Werner m. fl. (vpk).

Propositionen

Under punkten 1 (s. 11-16) föreslår regeringen efter föredragning av statsrådet
Ahlmark att riksdagen skall

1. godkänna vad som förordats rörande tillfälligt sysselsättningsbidrag
till vissa företag med dominerande ställning på orten,

2. till Sysselsättningsskapande åtgärder på tilläggsbudget lil till statsbudgeten
för budgetåret 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 200 000 000
kr.

Under punkten 2 (s. 17-18) bereds riksdagen ta del av vad statsrådet
Åsling anfört om viss ordning för att lämna lokaliseringsstöd utanför det
allmänna stödområdet.

Propositionen behandlas i övriga delar av jordbruksutskottet (JoU
1976/77:23) och näringsutskottet (NU 1976/77:35).

Motionerna

1976/77:220 av herr Alftin m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
frågan om tillståndstvång för företagsnedläggningar och varaktiga personalreduceringar.

1976/77:1525 av herr Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas med hänvisning till vad som anförts i motionen
1976/77:1524

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:95 bilaga 2 p.

1 uttalar att de riktlinjer för tillfälligt sysselsättningsbidrag till vissa företag

1 Riksdagen 1976/77. 18 sami. Nr 26

AU 1976/77:26

som förordas i motionen bör gälla,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förslag skyndsamt läggs fram
om samhällskontroll vid nedläggning av företag m. m.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för regionalpolitiken m. m.

1976/77:1526 av herr Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas bl. a. att riksdagen med avslag på propositionen i förevarande
del

1. beslutar om en lag, vari stadgas om förbud mot avskedanden och
permitteringar vid alla företag med mer än 50 anställda, att i första hand
gälla till innevarande års slut och vilken därefter förnyas ett år i taget.

Yrkandena 2 och 3 i motionen behandlas av näringsutskottet i det tidigare
nämnda betänkandet NU 1976/77:35.

Utskottet

Särskilda insatser i sysselsättningsfrämjande syfte

I propositionens bilaga 2 föresiår statsrådet Ahlmark att det införs ett
tillfälligt sysselsättningsbidrag till vissa företag på speciella orter. Åtgärden
skall utgöra en särskild, tidsbegränsad insats inom arbetsmarknadspolitikens
ram. Den har till syfte att dels ge ökat rådrum för regional- och industripolitiska
insatser, dels ge arbetsförmedlingen tillräcklig tid för utvidgad
service åt de enskilda arbetstagarna.

Bidraget är främst inriktat på stora företagsenheter med en från sysselsättningssynpunkt
dominerande ställning på de orter de är belägna. Företaget
skall vara i den situationen att varsel om större personalinskränkning måste
meddelas. I propositionen nämns som aktuella branscher företrädesvis järnoch
stålindustrin samt delar av verkstadsindustrin. Vad varvsindustrin beträffar
hänvisas till de åtgärder som föreslås i propositionen 1976/77:139
och i fråga om textil- och konfektionsindustrin till propositionen
1976/77:105.

De av föredragande statsrådet förordade övriga bidragsvillkoren kan sammanfattas
på följande sätt.

Bidraget avses utgå under kalenderåret 1977 och bör utgöra 75 procent
av den totala lönekostnaden med viss begränsning för högre inkomster.
Möjlighet skall finnas till förskott på bidragssumman. Den berörda personalen
skall sysselsättas i verksamhet skild från den reguljära produktionen
och vara en särskilt avgränsad del av personalstyrkan. Uttagning skall normalt
ske enligt reglerna om turordning i lagen om anställningsskydd. Den
övertaliga personalen skall utgöra minst 5 procent av hela arbetsstyrkan,
dock minst 100 personer. I särskilda fall skall bidrag kunna utgå även vid
övertalighet av mindre omfattning än nu sagts.

Som ovan nämnts är det en allmän förutsättning för bidrag att det är

AU 1976/77:26

aktuellt för företaget att meddela varsel om driftinskränkning. I enlighet
med syftet med bidraget skall det vara ett villkor att varsel inte utfärdas
eller att redan lämnat varsel tas tillbaka.

Ansökan om det särskilda sysselsättningsbidraget förutsätts vara godkänd
av arbetstagarnas organisationer. Det skall ankomma på länsarbetsnämnd
att behandla ansökan.

För det nya bidraget beräknas en ram om 200 milj. kr., att finansieras
av det för innevarande budgetår uppförda reservationsanslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder som föreslås förstärkt med samma belopp. Den angivna
ramen beräknas enligt propositionen ge utrymme för bidrag för en
arbetsstyrka om sammanlagt 7 000 personer, varvid hänsyn tagits till att
den bidragsberättigade arbetsstyrkan successivt minskar genom naturlig avgång.

Förslaget om det tillfälliga sysselsättningsbidraget har föranlett yrkanden
i partimotioner från socialdemokraterna, 1525, och vpk, 1526.

I vpk-motionen yrkas avslag på propositionen. Enligt motionärerna är
det tillfälliga sysselsättningsbidraget direkt olämpligt. Det öppnar vägen för
rent missbruk och har tvivelaktig effekt. Motionärerna vill i stället att riksdagen
skall anta en lag om förbud mot avskedanden och permitteringar
vid alla företag med fler än 50 anställda. Lagen skall i första hand gälla
till årets slut och avses därefter bli årligen förnyad.

Som framgår av propositionen är det föreslagna bidraget en tidsbegränsad
åtgärd för att möta de ökade arbetslöshetsriskerna i en del särskilt utsatta
orter. Det finns enligt utskottets uppfattning skäl att utöka de arbetsmarknadspolitiska
stödmöjligheter som i dag står till buds för att bemästra situationer
av det slag som anges i propositionen. Förslaget att införa ett
tillfälligt sysselsättningsbidrag biträds därför av utskottet, som i det följande
återkommer till frågan om de närmare riktlinjerna för detsamma. Den av
motionärerna föreslagna lagen är inte en realistisk metod att lösa de akuta
sysselsättningsproblem strukturomvandlingen för med sig. Utskottet avstyrker
alltså motionen 1526.

Socialdemokraterna anser i sin motion det motiverat att genom det tillfälliga
sysselsättningsbidraget ge möjlighet till längre rådrum än som följer
av lagstiftningen om anställningstrygghet. Bidragsgivningen bör dock kompletteras
med lagstiftning om samhällskontroll av företagsnedläggningar.
Utskottet återkommer till den frågan i det följande. Motionärerna är vidare
kritiska mot det sätt varpå bidragsvillkoren har utformats. Framför allt säger
de sig inte kunna acceptera att bidrag ges till stora och vinstrika företag
med ekonomiska förutsättningar att själva lösa sitt sociala ansvar för sysselsättning
och produktion. Bidrag bör utgå endast då företaget självt inte
har möjlighet att ta detta sociala ansvar, något som också bör ha kommit
till uttryck i företagets utdelningspolitik. Vidare anser motionärerna att bidraget
bör beviljas av regeringen och inte av länsarbetsnämnd.

1 * Riksdagen 1976177. 18 sami. Nr 26

AU 1976/77:26

Vad först angår urvalet av företag som skall kunna få stöd kan utskottet
inte finna att motionärernas uppfattning står i en motsatsställning till vad
som anförs i propositionen. Bidraget är självfallet inte avsett för framgångsrika
företag. Det skall i stället gälla företag med låg orderingång och i allmänhet
mycket stora överlager. Huvudproblemet för dessa företag är att
de har en betydande övertalig arbetsstyrka, som inte heller på lång sikt
kan sysselsättas i den reguljära produktionen. Det skall m. a. o. vara fråga
om situationer där omfattande uppsägningar ter sig ofrånkomliga men blir
möjliga att senarelägga med bidragets hjälp. Det kan tilläggas att i propositionen
förutses att företagen kan vara i ett så besvärande likviditetsläge
att varsel om uppsägningar inte kan hållas tillbaka såvida inte likvida medel
omedelbart tillförs. Förskott skall därför kunna lämnas på beviljat bidrag.

Den bild som nu tecknats av de lägen där bidrag skall kunna ges visar
att beslut om bidrag kan behöva fattas snabbt. Det ligger därför nära till
hands att, som föreslås i propositionen, anförtro handläggningen av bidragsärendena
åt länsarbetsnämnderna. De har god kännedom om företagen i
sitt område. I tveksamma fall bör frågan hänskjutas till arbetsmarknadsstyrelsen
som, om det anses påkallat, i sin tur kan överlämna ärendet till
regeringen. Så bör ske i betydelsefulla principfrågor.

I den socialdemokratiska partimotionen förutsätts dels att företag inte
skall kunna uppbära det tillfälliga sysselsättningsbidraget samtidigt med annat
statligt stöd till löne-, utbildnings- eller andra kostnader för enskilda
anställda, dels att bidrag utgår tidigast från den dag riksdagen fattat sitt
beslut om bidraget.

Flertalet av de arbetsmarknads- och regionalpolitiska stödformer som åsyftas
av motionärerna gäller bidrag till kostnader för utbildning av anställda
i företagen. Utbildningsformerna avser att antingen möjliggöra fast anställning
för nyrekryterade eller trygga ett stadigvarande arbete för tidigare anställda.
Det ligger i sakens natur att internutbildning av nämnt slag inte
bereds arbetstagare som förs över till den särskilda övertalighetsstyrka för
vilken det tillfälliga sysselsättningsbidraget medges. I den mån så ändå skulle
ske i vissa fall följer av grunderna för bidragen till företagsutbildning att
sådana bidrag inte längre kan utgå. En annan sak är att det inte bör vara
hinder att bevilja det tillfälliga sysselsättningsbidraget till företag som uppbär
bidrag till halvskyddad sysselsättning eller bidrag till utbildning för personalkategorier
som inte berörs av de aktuella övertalighetsproblemen. Motionärerna
synes inte heller ha en avvikande uppfattning på den punkten.

Det tillfälliga sysselsättningsbidraget kommer inte att beviljas retroaktivt
utan tidigast från den tid som börjar löpa sedan riksdagen meddelat sitt
godkännande av bidraget och regeringen med anledning av riksdagens beslut
utfärdat föreskrifter om bidraget.

Med ovan gjorda uttalanden anser sig utskottet kunna biträda propositionens
förslag till riktlinjer för det tillfälliga sysselsättningsbidraget. Med
dessa uttalanden får också motionen 1525 i aktuell del anses besvarad. Någon

AU 1976/77:26

åtgärd med anledning av motionen i denna del är sålunda inte påkallad.

Till täckande av bidragskostnaderna bör i enlighet med propositionens
förslag för innevarande budgetår anvisas ytterligare 200 milj. kr. på anslaget
Sysselsättningsskapande åtgärder.

Det framhålls i propositionen att de aktuella stödåtgärderna måste kompletteras
med aktiva insatser från arbetsförmedlingens sida. I sammanhanget
berörs en tillämpningsfråga avseende flyttningsbidrag. I propositionen uttalas
att flyttningsbidrag bör kunna ges till samtliga anställda vid stödföretag,
oavsett om de tillhör den del av personalen som är övertalig och alltså
löper direkt risk för arbetslöshet eller ej. Utskottet har ingen invändning
mot en sådan tillämpning och noterar att den utgör en begränsad utvidgning
av de i betänkandet AU 1976/77:21 (s. 26) behandlade möjligheterna för
s. k. ombytessökande att få flyttningsbidrag.

Som förut redovisats anser socialdemokraterna att statliga bidrag och andra
stödinsatser inte är tillräckliga för att få till stånd mera planmässiga strukturåtgärder.
De förordar därför lagstiftning om samhällskontroll vid nedläggning
av företag och yrkar att regeringen skyndsamt skall lägga fram förslag härom.
Syftet är att ge det allmänna bättre möjligheter att tillvarata löntagarnas
och samhällets intressen gentemot företagen. Följande riktlinjer anges i partimotionen
för lagstiftningen.

1. Nedläggningen eller personalminskningen bör normalt beröra minst
ett par hundra sysselsatta på samma produktionsställe eller samma ort, men
om företaget har en dominerande andel av sysselsättningen på orten får
antalet sysselsatta sättas lägre. Med hänsyn härtill kan lagen förmodligen
begränsas till aktiebolag och ekonomiska föreningar.

2. Anmälan om den planerade nedläggningen eller personalminskningen
bör ske till regeringen inom viss tid före det planerade genomförandet. Sådan
anmälan behöver ske endast om den fackliga organisationen motsätter sig
åtgärden.

3. Regeringen skall inom viss tid, förslagsvis en månad, kunna påkalla
överläggningar med företaget och berörda arbetstagarorganisationer om den
planerade åtgärden.

4. Om åtgärden medför väsentliga olägenheter för sysselsättningen eller
annat allmänt intresse skall regeringen kunna föreskriva villkor som företaget
får anpassa sig till, om det vill genomföra några förändringar av verksamheten.
Endast i rena undantagsfall torde det bli fråga om att förbjuda ett
företag - under någon längre tid - att genomföra behövliga omstruktureringar
av verksamheten.

Samma grundläggande uppfattning kommer till uttryck i motionen 220
av herr Alftin m. fl. (s), i vilken yrkas utredning av frågan om tillståndstvång
för nedläggning av företag och varaktiga personalreduceringar, berörande
10 eller fler anställda. Motionärerna skisserar en ordning som skall göra
det möjligt att ställa företagsekonomiska och samhällsekonomiska bedömningar
mot varandra. Syftet med prövningen skall inte vara att konservera
nuvarande företagsstruktur, men det förutsätts att driftinskränkningar eller

AU 1976/77:26

företagsnedläggningar skall kunna vägras. I de fallen kan det bli aktuellt
med samhällsstöd till fortsatt drift eller att samhället övertar driften.

Utskottet får med anledning av motionerna anföra följande.

Enligt utskottets uppfattning råder icke några skilda meningar om samhällets
behov av att i god tid få information om väntade förändringar som
rör sysselsättningen i företagen. Lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder
ålägger företagen att ge varsel till arbetsmarknadsmyndigheterna om
förestående nedläggningar, driftinskränkningar och permitteringar. Varseltiden
för åtgärder av den storlek som anges i motionen 1525 är sex månader.

Förra året permanentades det s. k. DIS-systemet (informationssystemet
företag-samhälle) som innebär skyldighet för näringsidkare att till samhällets
organ lämna upplysningar om bl. a. sysselsättning och väntad ekonomisk
utveckling av verksamheten. Också denna skyldighet är lagfäst genom lagen
om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor.

Den 1 juli förra året inrättades i regeringens kansli en särskild delegation
för etableringsfrågor. Genom förmedling av Sveriges Industriförbund har
hittills ca 150 industriföretag och koncerner med minst 500 anställda förbundit
sig att för delegationen presentera sina investeringsplaner som led
i den med verksamheten avsedda lokaliseringspåverkan. Verksamheten berör
företag med hälften av alla industrisysselsatta i landet och omfattar
i praktiken företagens planer på såväl utvidgningar som personalminskningar.

I vissa branscher finns vidare särskilda branschråd för information och
samråd mellan företrädare för regeringen och företagen.

Som framgår av det anförda finns en mängd olika kanaler för den typ
av information som är aktuell, och det är i dagens läge knappast anledning
att introducera nya informationssystem. En bättre samordning mellan de
olika informationssystemen synes snarare vara den åtgärd som bör övervägas.
Utskottet förutsätter att regeringen har sin uppmärksamhet riktad
härpå och vid behov vidtar erforderliga åtgärder. I detta inbegriper utskottet
frågan om formerna för att få till stånd överläggningar med företagen och
de fackliga organisationerna.

Med hänsyn till vad som ovan redovisats finns det inte skäl att bifalla
kraven i den socialdemokratiska partimotionen på en ny lagstiftning om
företagens uppgiftsskyldighet.

När det gäller den egentliga kärnfrågan, nämligen om företag i vissa fall
tvångsvis skall kunna åläggas att upprätthålla en icke lönsam produktion,
vill utskottet erinra om att ett förslag av den innebörden avvisades av riksdagen
så sent som i december 1976. Arbetsmarknadsutskottet, som prövade
frågan, hänvisade i sitt enhälliga betänkande (AU 1976/77:7 s. 32) till DISsystemet
och till det direkta inflytande genom medbestämmandelagen de
anställda i företagen får i nedläggningssituationer.

Enligt utskottets mening finns det inte skäl för riksdagen att ompröva
sin inställning från i höstas. Ett system av det slag motionärerna förordar
är diskutabelt från både rättsliga och ekonomiska utgångspunkter. Utskottet

AU 1976/77:26

avstyrker alltså de båda aktuella motionsyrkandena. Sysselsättnings- och
strukturproblemen bör angripas med andra och konstruktivare metoder. Propositionens
förslag är ett exempel på att det är möjligt.

Regionalpolitiskt stöd

Huvuddelen av det regionalpolitiska stödet styrs till det allmänna stödområdet
och det inom detta belägna inre stödområdet. Stöd ges också i
gränsområdet till det allmänna stödområdet, den s. k. grå zonen. De kommuner
som ingår i nämnda områden, inkl. den grå zonen, finns förtecknade
i 3, 3a och 4 SS kungörelsen 1970:180 om statligt regionalpolitiskt stöd,
omtryckt 1976:379. Därutöver kan regionalpolitiskt stöd efter beslut av regeringen
ges i andra delar av landet under förutsättning att det är fråga
om ort som drabbats av avsevärda sysselsättningssvårigheter på grund av
industrinedläggning eller område som till följd av ensidigt näringsliv eller
isolerat läge behöver tillföras ytterligare industriell eller industriliknande
verksamhet.

De grunder, efter vilka det regionalpolitiska stödet skall fördelas i framtiden,
däribland frågan om indelningen av landet i stödområden, behandlas
f. n. av sysselsättningsutredningen. I propositionen anmäler statsrådet Åsling
att, i avvaktan på utredningens förslag, den ordningen kommer att tillämpas
att regeringen efter framställning av länsstyrelse förordnar att kommun utanför
allmänna stödområdet och gränsområdet till detta skall för viss tid ingå
i den grå zonen. Syftet härmed är att öka möjligheterna att lämna lokaliseringsstöd
i orter utanför stödområdet med särskilda sysselsättningsproblem
till följd av exempelvis industrinedläggning. Stöd bör lämnas i form
av lokaliseringslån. Bidrag bör enligt propositionen kunna beviljas till sysselsättningsskapande
industriinvesteringar i orter med företag som medgivits
uppbära det tillfälliga sysselsättningsbidrag som behandlats i det föregående.

Den angivna ordningen är avsedd att tillämpas restriktivt.

Socialdemokraterna konstaterar i partimotionen 1525 att den i propositionen
redovisade ordningen i realiteten utvidgar den grå zonen. De begär
att riksdagen skall uttala sig för att de riktlinjer för sysselsättningspolitiken
som utvecklades i den av den förutvarande socialdemokratiska regeringen
framlagda propositionen 1975/76:211 bör ligga fast. Härmed avser motionärerna
behovet av koncentrerade insatser i de områden som prioriterats
i regionalpolitiken. Den nya ordningen bör enligt motionen inte heller anses
föregripa sysselsättningsutredningens överväganden av den framtida utformningen
av lokaliseringsstödet och landets indelning i stödområden.

Riktlinjer för den regionalpolitiska stödverksamheten under den femårsperiod
som nu löper drogs upp i de av riksdagen godkända propositionerna
1972:111 och 1973:50. Dessa riktlinjer avser såväl formerna för det regionalpolitiska
stödet som gränserna för stödområdena. I propositionen
1975/76:211 uttalade föredragande statsrådet att några större förändringar

AU 1976/77:26

i gällande ordning inte borde vidtas förrän den nyssnämnda femårsperioden
har avslutats. Det förutsattes att sysselsättningsutredningen genom tilläggsdirektiv
skulle få i uppdrag att se över stödformerna i bl. a. de hänseenden
som nämns i föreliggande partimotion från socialdemokraterna. Utredningen
har, som tidigare sagts, också fått sådana direktiv.

Fastställandet av stödområden innebär att vissa delar av landet prioriteras
i stödverksamheten. Det är också vad som sker i praktiken. Under tiden
från stödverksamhetens början den 1 juli 1965 till utgången av juni 1976
har mer än tre fjärdedelar av lokaliseringsstödet beviljats företag i det allmänna
och det inre stödområdet, och inte fullt en tiondel av stödet har
gått till den grå zonen. Under hela den angivna tiden har möjlighet funnits
att lämna stöd även utanför stödområdena. Den möjligheten har utnyttjats
i viss omfattning och då i huvudsak i form av lokaliseringslån. Det har
ansetts som värdefullt att på detta sätt utanför stödområdena stöd har kunnat
ges till orter och regioner som drabbats av omfattande sysselsättningssvårigheter.

Det i propositionen anmälda förfarandet kan mot denna bakgrund inte
anses som någon större förändring av det regionalpolitiska stödets inriktning
utan är snarare en formalisering av det hittillsvarande systemet. Det kan
inte heller sägas föregripa sysselsättningsutredningens arbete. Utskottet har
därvid fäst avseende vid att förfarandet skall tillämpas restriktivt för att
det inte skall urholka möjligheterna till koncentrerade och kraftfulla regionalpolitiska
insatser i stödområdena.

Med det anförda får motionen 1525 i aktuell del anses besvarad. Utskottet
föreslår att de i propositionen gjorda uttalandena lämnas utan erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på förslaget om tillfälligt sysselsättningsbidrag
och införande av en lag medförbud mot avskedanden m. m. att riksdagen
avslår motionen 1976/77:1526, yrkandet 1,

2. beträffande grunder för tillfälligt sysselsättningsbidrag till vissa företag
med dominerande ställning pä orten

A. att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen
1976/77:95, bilaga 2, punkt 1,

B. att motionen 1976/77:1525, yrkandet 1, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

3. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder på tilläggsbudget
lil till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 anvisar
ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.,

4. beträffande lagstiftning om samhällskontroll vid nedläggning av
företag att riksdagen avslår motionerna 1976/77:220 och
1976/77:1525, yrkandet 2,

AU 1976/77:26

5. beträffande ordningen för all lämna regionalpolitiskt stöd i vissa
kommuner utanför stödområdena

A. att motionen 1976/77:1525, yrkandet 3, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

B. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredraganden anfört
under punkten 2 i bilaga 2 till propositionen.

Stockholm den 3 maj 1977

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ROLF W1RTÉN

Närvarande: herrar Wirtén (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman
(c), Nilsson i Östersund (s), fru Hörnlund (s), herrar Gustafsson i Säffle
(c), Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Fransson (c),
Nilsson i Kalmar (s), fru af Ugglas (m), fru Leijon (s), fru Winther (fp)
och herr Svensson i Skara (m).

Reservationer

avgivna av herrar Fagerlund, Nilsson i Östersund, fru Hörnlund, herr Johansson
i Simrishamn, fru Ludvigsson, herr Nilsson i Kalmar och fru Leijon
(alla s).

1. Grunder för tillfälligt sysselsättningsbidrag till vissa företag med dominerande
ställning på orten (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar "Vad först”
och på följande sida slutar ”inte påkallad” bort ha följande lydelse:

Det föreslagna tillfälliga sysselsättningsbidraget kommer att ge miljonbelopp
i driftbidrag till större företag. Detta ställer krav på väl genomarbetade
kriterier för bidraget. De riktlinjer som skisseras i propositionen brister i
det hänseendet.

Som påpekas i motionen 1525 faller det i ögonen att man i propositionen
inte alls diskuterar det mottagande företagets ekonomiska situation. Att
ett storföretag har en förlustbringande enhet behöver inte nödvändigtvis
innebära att företagets ekonomi i stort är undergrävd. Liksom motionärerna
anser utskottet att det inte kan accepteras att bidrag ges till stora och vinstrika
företag med ekonomiska förutsättningar att själva bära sitt sociala ansvar
för sysselsättning och produktion. Endast då företaget saknar möjlighet att

AU 1976/77:26

ta detta ansvar bör stöd utgå. Vid bedömningen av företagets ekonomiska
situation bör stort avseende fästas vid dess utdelningspolitik.

Bedömningar av angivet slag liksom storleken av ifrågakommande bidragsbelopp
talar för att besluten om bidrag bör meddelas på regeringsnivå.
Vid bidragsprövningen bör utrönas huruvida företaget redan uppbär stöd
i annan ordning. Självfallet skall det nya bidraget inte kunna kombineras
med andra arbetsmarknads- eller regionalpolitiska former av stöd för samma
personalkategorier. Det noteras att regeringen inte begärt bemyndigande
att betala ut retroaktiva bidrag. Utskottet finner inte heller anledning att
föreslå möjlighet härtill.

Med nu gjorda modifieringar godtas propositionens förslag till riktlinjer
för det tillfälliga sysselsättningsbidraget. Regeringen bör underrättas om vad
utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande grunder för tillfälligt sysselsättningsbidrag till vissa företag
med dominerande ställning på orten att riksdagen med
anledning av vad som förordats i propositionen 1976/77:95,
bilaga 2, punkten l,samt med bifall till motionen 1976/77:1525,
yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

2. Lagstiftning om samhällskontroll vid nedläggning av företag (mom. 4)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar "Enligt utskottets
uppfattning” och på följande sida slutar "är möjligt" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionen 1525 att det tillfälliga sysselsättningsbidraget
och liknande stödinsatser är otillräckliga och att man därför
genom lagstiftning bör tillförsäkra samhället befogenheter att inskrida vid
driftnedläggningar och personalminskningar. En sådan lagstiftning bör rikta
sig mot planerade nedläggningar eller driftinskränkningar som rör ett större
antal anställda eller eljest är av väsentlig betydelse för sysselsättningen på
orten. Lagstiftningen bör ge regeringen möjlighet att ingripa i sådana fall
och samtidigt stärka de fackliga organisationernas förhandlingspositioner.
De riktlinjer för utformningen av en lagstiftning av detta slag som dras
upp i motionen 1525 ställer sig utskottet bakom.

Riktlinjerna innehåller två huvudmoment. Dels skapas en informationsplikt
för företagen gentemot regeringen. 1 motsats till vad som gäller i dag
skall denna informationsplikt omfatta hela näringslivet. Dels läggs i regeringens
hand att meddela erforderliga villkor för den förändring av verksamheten
som företaget vill genomföra. Inte minst utvecklingen på senare
tid visar på behovet av en lagsanktionerad möjlighet till ingripanden. Till -

AU 1976/77:26

sammantagna ger de båda momenten samhället ett vidgat handlingsutrymme
för planmässiga strukturåtgärder, så att improvisationer i form av tillfälliga
bidrag och hastigt tillkomna utläggningar av statliga industribeställningar
kan undvikas. Härigenom får man också ett naturligt komplement
till den lagstiftning om kontroll av företagsförvärv som socialdemokraterna
aktualiserat i andra sammanhang och som avser att förhindra sådana samgåenden
mellan större företag som kan leda till sysselsättningsminskningar
eller andra från allmän synpunkt väsentliga olägenheter.

Det är angeläget att den av utskottet nu förordade lagstiftningen om

samhällskontroll vid företagsnedläggningar och personalminskningar snarast

kommer till stånd. Förslag härom bör därför av regeringen skyndsamt föreläggas
riksdagen. Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört.

Utskottets ställningstagande till motionen 1525 innebär att syftet med
motionen 220 i det väsentliga är tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande lagstiftning om samhällskontroll vid nedläggning av
företag

A. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1525, yrkandet
2, som sin mening ger regeringen till känna vad ut skottet

anfört,

B. att motionen 1976/77:220 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Särskilt yttrande

av reservanterna

Ordningen för att lämna regionalpolitiskt stöd i vissa kommuner utanför
stödområdena (mom. 5)

Vi kan acceptera den i propositionen beskrivna ordningen för regionalpolitiskt
stöd utanför stödområdena med hänvisning till att den av utskottet
betecknats som enbart en formalisering av det hittillsvarande systemet.
Samtidigt vill vi särskilt understryka att tillämpningen inte får ske
på ett sätt som ändrar förutsättningarna för sysselsättningsutredningens överväganden
av den framtida utformningen av lokaliseringsstödet och landets
indelning i stödområden.

GOTAB 53943 Stockholm 1977