AU 1976/77:23

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1976/77:23

med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller Regional
utveckling jämte motioner

I betänkandet behandlas ur propositionen 1976/77: 100 bilaga 17
(industridepartementet) dels avsnittet C. Regional utveckling (s. 83—92)
utom punkterna C 3 och C 4, som prövas av näringsutskottet (NU 1976/

77: 36), dels anslaget på kapitalbudgeten V: 10 Regionalpolitisk stöd:

Lokaliseringslån (s. 355—356). I anslutning till propositionen tar utskottet
upp 30 under allmänna motionstiden väckta motioner.

Propositionen

Regeringen har efter föredragning av statsrådet Åsling föreslagit att
riksdagen skall

1. godkänna vad som förordats om användning av det s. k. offertsystemet
inom det regionalpolitiska stödet,

2. till Regionalpolitisk stöd: Bidragsverksamhet för budgetåret

1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 258 450 000 kr.,

3. till Särskilda stödåtgärder i glesbygder för budgetåret 1977/78 anvisa
ett reservationsanslag av 33 500 000 k.,

4. medge att för budgetåret 1977/78 statlig garanti för lån i lokaliseringssyfte
till rörelsekapital m. m. beviljas med sammanlagt högst
30 000 000 kr.,

5. till Regionalpolitisk stöd: Lokaliseringslån för budgetåret 1977/78
anvisa ett investeringsanslag av 600 000 000 kr.

1 Riksdagen 1976177. 18 sami. Nr 23

AU 1976/77: 23

Motionerna Behandlas i utskottets

yttr. s. hemst. reserv.

P 1976/77:

161 av fru Håkansson (fp) 26 27

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om att temporärt betrakta Blekinge
län som stödområde.

1976/77: 162 av fru Hörnlund (s) och herr Carlstein (s) 24 22

I motionen yrkas att riksdagen uttalar

1. att Boråsregionen även i fortsättningen bör komma i åtnjutande
av regionalpolitisk! stöd,

2. att lokaliseringsbidrag utgår i Boråsregionen på samma villkor
som inom stödområdet under en övergångsperiod,

3. att företagsetableringar till Borås och Sjuhäradsbygden bör
främjas genom s. k. lokaliseringspåverkan.

1976/77: 163 av herr Nilsson i Östersund m. fl. (s) 20 18

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen snarast skapar
alternativ sysselsättning i den eller de kommuner i Jämtlands
län som drabbas av den i motionen 1976/77: 88 berörda nedläggningen.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motionen 1976/77: 88.

1976/77: 221 av herr Blomkvist m. fl. (s) 25 24

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att
frågan om sysselsättnings- och näringspolitiska åtgärder för Skaraborgs
län upptas till skyndsam prövning.

1976/77: 297 av herr Ekinge m. fl. (fp) 26 26

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar att Gotland skall hänföras till inre stödområdet,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts
i motionen.

1976/77: 298 av herr Johansson i Trollhättan m. fl. (s) 25 23

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla
om att en utredning tillsätts för en långsiktig planering av
Dalslands näringsliv.

1976/77: 301 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s) 10 4

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för att Torsbys förutsättningar
som etableringsort för ett industricentrum prövas i
den fortsatta planeringen av industricentrasystemets utbyggnad.

AU 1976/77: 23

Behandlas i utskottets

yttr. s. hemst. re

P -

1976/77: 311 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s) 12

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om att
styrning av investeringarna genom etableringskontroll införs, vilket
bör ske i samarbete mellan samhället och arbetsmarknadens
parter, varvid de fackliga organisationerna skall ges ett reellt inflytande.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motionen 1976/77:409.

1976/77: 406 av herr Hugosson m. fl. (s) 22 21

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att i skrivelse till regeringen
begära att speciella näringspolitiska Och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder vidtages i Göteborgsregionen för att upprätthålla
sysselsättningen inom industri- och sjöfartssektorn samt inom
statlig förvaltning och affärsverksamhet.

■ .'-i ."i

. • • ■ - ■-■ ■ ; ,1 1
1976/77:409 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s) 26 25 8

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller

1. att kraftfulla åtgärder vidtas för att motverka nedläggning
av företag i Blekinge och Kalmar län samt på Gotland,

2. att regeringen medverkar till att industriinvesteringarna
snabbt ökas i Kalmar län och på Gotland,

3. att åtgärder snarast vidtas för lokalisering av statlig verksamhet
till regionen,

4. att regeringen tillser att av riksdagen beslutad utlokalisering
av vissa delar av televerket till Kalmar fullföljs.

Yrkandet 5 i motionen behandlas av utbildningsutskottet.

■ ■; ,
i Vj V fof.t

i . , , n |
f r .v. n- t
t»iv rtagtiitos

• : t.,}; •: ’ ■■ '* ' jyjilo:1

1976/77:410 av fru Stålberg m. fl. (s) 17 15 1

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att sysselsättningsutredningen
startar en försöksverksamhet att pågå under

ett år inom kommunerna Ragunda och Berg i Jämtlands län i syf- ■■ •’

te att klarlägga vilka extra åtgärder sorn erfordras för att dels
höja den mycket låga yrkesverksamheten bland kvinnor inom de
utpräglade glesbygdsområdena, dels motverka ytterligare utflytt -

:':vwoi
mrAhua 1
Äb»:ib Itu .1

i •"löiiti
v ,o. }. ■ lia

ning av ungdomar. ‘ 1 :,r;: r-, ■;

. >;;• 7 ,'i:U(

1976/77: 534 av herrar Elmstedt (c) och Petersson i Ronneby (c) 26 . ; 27 ; > -:

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Blekinge
län temporärt omfattas av de bestämmelser, som gäller inom
stödområdet.

■ i v:,> ■,■ i J i!i <■

2t Riksdagen 1976177. 18 sami. Nr 23

«. K>.)'Vin 1

tIX) uMU
■ v-. nfbwlofl

AU 1976/77: 23

Behandlas i utskottets

yttr. s. hemst. reserv.

P 1976/77:535

av fru Hansson m. fl. (s) '' 18 17

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att kraftfulla
åtgärder vidtas för att trygga sysselsättningen i Västerbotten.

1976/77: 546 av herr Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

23. godkänner de villkor som angetts beträffande handläggning 16 14 4

m. m. som angetts i motionen i vad gäller industrihus som uppförts
med statligt stöd,

24. godkänner vad som i motionen anförts angående ramar för 8 1 1

planeringen av verksamheten i länen för tiden t. o. m. år 1985.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1—22 samt 25—27
i andra sammanhang.

1976/77: 545 av herr Segerstedt m. fl. (s) 115

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening uttala,
att ett industricentrum snarast bör inrättas i Ånge kommun.

1976/77: 560 av herr Sivert Åndersson i Stockholm m. fl. (s) 29 29

I motionen yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen anhålla
att en utredning tillsätts med uppgift att lägga fram förslag som
motverkar utvecklingen mot en allt ensidigare arbetsmarknad
i Stockholms län.

1976/77:887 av fru Cederqvist m. fl. (s) 13 10

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening uttalar att regeringen
vid samråd gällande företags nyetablering eller utlokalisering
medverkar till att en differentiering av näringslivet på
bruksorter åstadkoms.

\ ’ ■ '

1976/77:888 av herr Fagerlund m. fl. (s) 13 11 3

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att kommunal styrelserepresentation
införs i företag som får lokaliseringsmedel,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förslag skyndsamt föreläggs
riksdagen om kommunal styrelserepresentation i företag
som får lokaliseringsmedel.

1976/77: 890 av herrar Hagel (vpk) och Hallgren (vpk) 22 20

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa
om förslag till statlig miljövänlig industrisatsning i norra
Bohuslän och kompletterande produktion till Uddevallavarvet.

AU 1976/77: 23

Behandlas i utskottets

yttr. s. hemst. reserv.

P -

1976/77: 893 av herr Holmqvist m. fl. (s) 9 ; 1

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för att regeringen i
anvisningar till det fortsatta planeringsarbetet anger ett befolkningstal
för Malmöhus län år 1985 till mellan 740 000 och 770 000
invånare.

* '

1976/77: 902 av herr Pettersson i Malmö m. fl. (s) 28 28

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen föranstaltar
om en sysselsättningsplanering i enlighet med vad som anförs i
motionen.

1976/77: 903 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) 30 30

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att den framtida lokaliseringen
av statlig verksamhet i Storstockholm i första hand bör
ske till kommuner på Södertörn.

1976/77: 910 av herr Wictorsson m. fl. (s) 29 31

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om behovet av sysselsättningsskapande
åtgärder i Norrtälje kommun.

1976/77: 976 av herrar Danell (m) och Schött (m) 26 26

I motionen yrkas att riksdagen uttalar vad som berörts i motionen
om särskilda åtgärder i syfte att öka sysselsättningen på Gotland.

1976/77: 1261 av herr Andersson i Gamleby (s) 11 8

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära
att sysselsättningsutredningen genom tilläggsdirektiv ges i
uppdrag att komma med förslag som syftar till att ge kommuner
som i rikets intresse ålagts särskilda uppgifter som turistområde
kompensation i form av särskilda regionalpolitiska stödåtgärder.

1976/77: 1262 av herr Aspling m. fl. (s) 21 19

1. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som
anförts i denna motion,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om redovisning av regeringens
ställningstaganden till länsprogrammet för Värmland
och därvid anger vilka insatser regeringen är beredd att göra för
att förverkliga det regionalpolitiska målet när det gäller befolkning
och sysselsättning.

AU 1976/77: 23

IJ' * * Behandlas i utskottets

yttr. s. hemst. reserv.

P 1976/77:

1264 av herr Eriksson i Ulfsbyn (c) 15 12, 13

I fnotionen yrkas att riksdagen hos regeringen begåt att statligt
bidrag för uppförande av industrilokaler för uthyrning efter regeringens
prövning kan medges kommuner inom såväl det inre som
det allmänna stödområdet.

1976/77: 1265 av heffar Gustafsson i Borås (fp) och Jonsson i 24 22 7

Alingsås (fp)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att Sjuhäradsbygden bör
bli föremål för ökade regionalpolitiska insatser.

1976/77: 1266 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c) 16

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att den i budgetpropositionen
föreslagna möjligheten att i vissa fall ge statligt stöd till
kommuner i det inre stödområdet för att man skall kunna uppföra
industrilokaler för uthyrning även skall gälla Gotlands kommun.

■ . (•:) f:

1976/77: 1268 av herrar Hagel (vpk) och Hallgren (vpk) 22

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer

1. att den vidtar snabba arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
att garantera kvinnorna ökad sysselsättning,

2. att den vidtar arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att skapa
en jämnare könsfördelning på arbetsmarknaden och breddar
kvinnornas yrkesområden utanför arbetsområden med traditionell
kvinnlig könsrollsanknytning,

3. att den med konkreta åtgärder motverkar nedläggningstendensen
inom lättindustrin i Göteborg, >," •>

4. att den med statliga eller andra medel Skapar ersättningsindustrier
inom Göteborg för att kompensera de arbetstillfällen som
går förlorade genom nedläggning och rationalisering,

5. att den med statliga styrmedel förmår Eléctrolux-Facit att
återta nedläggningsbeslutet eller på annat sätt ta ansvar för de
uppsagda, så att de får arbete inom Göteborg.

Regionalpolitikens framtida inriktning

Riksdagen tog i höstas ställning till länsplanering 1974 (prop. 1975/76:

211, AU 1976/77: 7, rskr 1976/77: 79). Beslutet innebar att regionalpolitiken
skall ges en delvis ny inriktning.

I arbetsmarknadsutskottets betänkande sorn gödkändes av riksdagen
anfördes bl. a. att regionalpolitiken bör få en mer decentralistisk inrikt -

AU 1976/77: 23

ning. Politiken bör förstärkas så att människor i olika landsdelar ges allsidig
sysselsättning och service samt en god miljö. Bebyggelsen i glesbygden
och mindre tätorter bör underlättas. Strävan bör vara att med
olika regionalpolitiska åtgärder inom länen tillgodose bygder och orter
med en negativ utveckling så att det skapas en bättre inomregional balans.
Det regionalpolitiska stödet bör utformas så att det i ökad grad tar
hänsyn till sysselsättningseffekten. Geografiskt indelade stödområden har
visat sig vara en otillräcklig metod för att styra det regionalpolitiska stödet.
Ett mera flexibelt system som knyter an till även andra kriterier bör
utredas. Vidare angav utskottet att nya överväganden bör göras om principerna
för och utformningen av den regionala strukturen. Ortsklassificeringssystemet
bör utvärderas och alternativa möjligheter för ett ortssystem
prövas. Centrala uppgifter beträffande den regionala planeringen
bör föras över på landstingen.

Riksdagsbeslutet innebar vidare att med vissa preciseringar befolkningsramar
för länen fastställdes för år 1985 samt att vissa justeringar
gjordes i ortsplanen. Riksdagen begärde dessutom en utvärdering av
ortsplansystemet mot bakgrund av behovet av en grundläggande bedömning
av ortsplanens framtida roll.

Riksdagens beslut har föranlett regeringen att utfärda förordningen
<1977: 2) om ändring i cirkuläret (1973: 24) till statsmyndigheterna om
iakttagande av beslutet av den regionala utvecklingen. Vidare har regeringen
utfärdat förordningen (1977: 88) om länsplanering. Enligt denna
skall länsplaneringen genomföras dels som fullständig planering i regel
vart femte år, dels som en årlig uppföljning och utvärdering av den fullständiga
planeringen. Den årliga redovisningen skall i form av en rapport
lämnas till regeringen. Den första redovisningen skall lämnas i september
1977.

Regeringen har i mars i år givit länsstyrelserna föreskrifter och riktlinjer
för fullföljande av länsplanering 1974. Utöver dessa generella anvisningar
kommer regeringen att ge länen särskilda synpunkter på planeringens
inriktning.

Beslut om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten avses bli
fattat våren 1978. Sysselsättningsutredningen (A 1974: 02) har i maj
1976 genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att se över formerna för det
regionalpolitiska stödet efter utgången av budgetåret 1977/78. I tilläggsdirektiven
framhålls bl. a. att en utgångspunkt för utredningsarbetet bör
vara riksdagens beslut med anledning av prop. 1975/76: 211 om samordnad
sysselsättnings- och regionalpolitik (AU 1976/77: 7, rskr 1976/77:
79). En annan utgångspunkt skall vara att de nuvarande stödformerna
även i framtiden bildar stommen i verksamheten. Bland de frågor som
utredningen särskilt skall behandla är indelningen i stödområden samt
avvägningen mellan stöd som inriktas på kapitalkostnader resp. personalkostnader.

3f Riksdagen 1976/77. 18 sami. Nr 23

AU 1976/77: 23

Utskottet

B ef olkningsramarna

Som tidigare redovisats fattade riksdagen i höstas beslut om de befolkningsramar
i länen för år 1985 som skall ligga till grund för planeringen.
Ramarna, som återges i det följande, stämmer överens med vad
som föreslogs av den socialdemokratiska regeringen i propositionen
1975/76: 211.

Befolkningsramar för planeringen i länen
Invånare i tusental

Län	Folkmängd 1976	Befolknings-ramar för 1985
Stockholm	1 501	1 530—1 590
Uppsala	233	240— 250
Södermanland	252	250— 260
Östergötland	389	390— 410
Jönköping	302	300— 315
Kronoberg	170	170— 180
Kalmar	241	240— 250
Gotland	55	53— 55
Blekinge	155	155— 165
Kristianstad	274	270— 280
Malmöhus	740	740— 770
Halland	223	225— 240
Göteborgs och Bohus	714	720— 750
Älvsborg	420	415— 435
Skaraborg	264	260— 270
Värmland	285	280— 290
Örebro	274	270— 280
Västmanland	260	265— 275
Kopparberg	283	280— 290
Gävleborg	295	295— 305
Västernorrland	268	265— 280
Jämtland	134	130— 140
Västerbotten	238	240— 250
Norrbotten	266	275— 290
Riket	8 236	8 258—8 620

Riksdagen gjorde dessutom följande preciseringar för de olika länen
(AU 1976/77: 7):

Planeringen skall i fråga om Stockholms, Malmöhus samt Göteborgsoch
Bohus län inriktas primärt på de undre delarna av planeringsramarna.
I fråga om Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Gotlands län
skall planeringen inriktas primärt på de övre delarna av planeringsramarna.
Beträffande övriga län skall planeringen inriktas primärt på
mellandelen av planeringsramarna.

I den socialdemokratiska partimotionen 543 tar man upp frågan om
utformningen av befolkningsramarna. Motionärerna synes uppfatta,
riksdagsuttalandena om planering primärt efter viss del av resp. ram.

AU 1976/77: 23

som övergång till ett system med fasta befolkningstal (nedre, övre resp.
medeltalet i de angivna ramarna). Konsekvenserna blir, enligt motionärerna,
anmärkningsvärda. För Malmöhus län fordras sålunda en nettoutflyttning
för att balansera den befolkningstillväxt som uppkommer
genom ökning av antalet födda, medan skogslänen skall planera för en
ökning med hela 85 000 invånare. I motionen begärs att riksdagen skall
”undanröja de problem som skapades genom att fasta befolkningstal
infördes i den regionala planeringen och återge kommuner och länsorgan
den handlingsfrihet som förutsattes i det socialdemokratiska förslaget”.
Herr Holmqvist m. fl. (s) vänder sig i motionen 893 mot uttalandet
om planeringen i Malmöhus län efter nedre delen av ramen
740 000—770 000 invånare och vill att riksdagen skall begära att regeringen
anger ett befolkningstal för länet till mellan de angivna invånarantalen.

Båda motionerna bygger enligt utskottets mening på en missuppfattning
av riksdagens beslut om befolkningsramarna. Riksdagens beslut
innebär att de befolkningsramar som återges i tabellen ovan gäller i sin
helhet för samtliga län. Att riksdagen givit anvisningar om vilken del av
ramarna som i första hand primärt skall ligga till grund för planeringen
innebär inte att tekniken med ramar övergivits. Metoden att ge sådana
preciserade anvisningar använde riksdagen f. ö. även år 1972 för planeringen
i skogslänen och är alltså inte någon principiell nyhet. Att riksdagens
beslut förra året har den här återgivna innebörden framgår bl. a.
av den av regeringen utfärdade förordningen, SFS 1977: 2. Enligt denna
förordning gäller dessutom att statliga myndigheter, som i sin planering
har att utgå från de angivna befolkningsramarna, skall hålla en planeringsberedskap
för att möta de problem som uppstår om utvecklingen
skulle komma att avvika väsentligt från vad som antagits. Till detta
kommer att utskottet i betänkandet 1976/77: 7 betonade att det i samband
med fastställandet av de regionalpolitiska medel som skall gälla
efter den 1 juli 1978 kan bli aktuellt att justera planeringstalen för
länen.

Av vad utskottet anfört framgår att riksdagsbeslutet beträffande befolkningsramarna
innebär tillräcklig flexibilitet och inte en låsning av
det slag som påstås i den socialdemokratiska partimotionen. Yrkandet
i motionen bör därför avslås. Av det anförda framgår också att det inte
finns skäl att bifalla motionen av herr Holmqvist m. fl. (s). Ett bifall
till denna skulle f. ö. innebära en övergång till ett fast befolkningstal
för Malmöhus län, vilket skulle strida mot både riksdagsbeslutet och
intentionerna i den socialdemokratiska partimotionen.

Regionalpolitisk! stöd

För femårsperioden 1973/74—1977/78 gäller en beslutsram om 4 000
milj. kr. för det regionalpolitiska stödet. Inom denna ram har beräknats

AU 1976/77: 23

850 milj. kr. för lokaliseringsbidrag/avskrivningslån, 2 650 milj. kr. för
lokaliseringslån, 325 milj. kr. för utbildnings- och introduktionsstöd,
150 milj. kr. för sysselsättningsstöd samt 25 milj. kr. för bidrag till
Norrlandsfonden. Dessutom får tas i anspråk outnyttjat utrymme av de
beslutsramar som var fastställda för treårsperioden 1970/71—1972/73.
Å andra sidan skall beslutsramen också inrymma kostnaderna för pågående
försöksverksamhet med statliga industricentra.

I propositionen anses det f. n. inte vara aktuellt att vidga beslutsramen.
Däremot föreslås att försök med ett s. k. offertsystem skall inrymmas
i ramen.

Offertsystemet behandlades i samband med statsmakternas beslut år
1969 att bilda Statsföretag AB. Systemet innebär att man från detta
företag eller från kooperativa eller privata företag begär offert på angelägna
projekt för vilka de reguljära regionalpolitiska stödformerna
inte bedöms vara tillräckliga för att projekten skall komma till stånd.
I propositionen föreslås att försök med denna metod skall göras dels
för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna i Norrbottens län, dels för
att främja nyetableringar i skogslänens inre delar. Verksamheten är
tänkt att bedrivas inom en ram av 40 milj. kr., som skall avräknas mot
gällande delram för lokaliseringsbidrag/avskrivningslån. Utskottet biträder
förslaget. Som förutsätts i propositionen bör resultaten av försöksverksamheten
utvärderas och redovisas.

Propositionens beräkning av anslagsbehovet för Regionalpolitiskt
stöd: Bidragsverksamhet framgår av nedanstående sammanställning.

	1975/76 Utgift	1976/77 Anslag	1977/78 Beräknad ändring AMS Föredra-ganden
Lokaliseringsbidrag	124 635 000	163 500 000	+ 500 000	+ 500 000
Utbildningsstöd 1	52 639 000	37 000 000	-2 000 000	-2 000 000
Introduktionsstöd		28 000 000	-5 000 000	-5 000 000
Sysselsättningsstöd Infriande av statlig garanti för lån i lokali-seringssyfte till rörelse-	31 318 000	30 000 000
kapital m. m.	20 000	1 000 000	—	—
Förvaltningskostnader	2 387 000	5 000 000	—	+ 450 000
	210 999 000	264 500 000	-6 500 000	-6 050 000

Utskottet lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen beträffande
anslaget och dess användning.

Från anslaget lämnas bidrag till Stiftelsen Industricentras förvaltningskostnader.

Den fortsatta utbyggnaden av industricentra behandlas i två motioner.
I motionen 301 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s) begärs att Tors -

AU 1976/77: 23

bys förutsättningar som etableringsort skall prövas i den fortsatta planeringen
av verksamheten. Herr Segerstedt m. fl. (s) yrkar i motionen
545 att riksdagen skall uttala sig för att ett industricentrum snarast inrättas
i Ånge.

Riksdagen fattade på våren 1976 beslut om den fortsatta utbyggnaden
av statliga industricentra (prop. 1975/76: 185, InU 43, rskr 369). I
det sammanhanget prövades möjligheterna att förlägga industricentra
till ett antal orter i landet, däribland Torsby och Ånge. Beslutet innebar
att pågående försöksverksamhet med anläggningarna i Strömsund och
Lycksele skulle utvidgas med två nya centra, lokaliserade till Ljusdal
resp. Haparanda. Därutöver beslöts, på förslag av inrikesutskottet, att
prioritet i nästa etapp skulle ges åt Ånge och Vilhelmina. Regeringen har
i enlighet med riksdagens beslut uppdragit åt stiftelsen att planera nya
industricentra i Ljusdal och Haparanda samt ytterligare lokaler vid de
redan befintliga anläggningarna i Strömsund och Lycksele.

Utskottet kan inte finna att riksdagen har skäl att ompröva sitt förra
året fattade beslut om den fortsatta verksamheten med industricentra
och avstyrker därför motionerna 301 och 545.

Utskottet återkommer till frågan om statligt stöd till kommunala industrilokaler
under avsnittet om stödåtgärder i glesbygder.

Till Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån föreslås i propositionen
ett oförändrat anslag av 600 milj. kr. Utskottet biträder förslaget och har
inte heller någon erinran mot att ramen för statlig garanti för lån i lokaliseringssyfte
vidgas från 25 till 30 milj. kr. med hänsyn till att statliga
garantier numera kan ges för lån såväl till rörelsekapital som till
marknadsföringsåtgärder.

Huvuddelen av det regionalpolitiska stödet styrs till det allmänna
stödområdet samt till gränsområdet till det området, den s. k. grå zonen.
I AU 1976/77: 7, s. 26—28 redovisas hur lokaliseringsstödet har
fördelats i riket. I propositionen 1976/77: 95, bilaga 2, föreslås att kommuner
utanför dessa områden för viss tid skall kunna ingå i den grå
zonen om särskilt svårlösta sysselsättningsproblem föreligger. Utskottet
har tillstyrkt detta förslag i betänkandet AU 1976/77: 26.

Till sist i detta avsnitt tar utskottet upp en motion, 1261 av herr Andersson
i Gamleby (s), som rör regionalpolitiskt stöd i områden till vilka
på grund av riksintressen s. k. miljöstörande industrier inte får lokaliseras.
Motionären pekar på de s. k. obrutna kusterna och nämner särskilt
skärgårdsområdena i norra Kalmar län och i sydöstra östergötland.
I motionen yrkas att riksdagen skall begära att sysselsättningsutredningen
skall få tilläggsdirektiv som syftar till att särskilda regionalpolitiska
stödåtgärder skall kunna sättas in som kompensation för uteblivna
möjligheter att bygga ut tyngre industri.

Sysselsättningsutredningen har, som nämns i motionen, fått i upp -

AU 1976/77: 23

drag att se över de former för det regionalpolitiska stödet som skall
gälla efter utgången av budgetåret 1977/78. En utgångspunkt skall därvid
vara riksdagens beslut med anledning av propositionen 1975/76: 211.
Arbetsmarknadsutskottet, som behandlade propositionen, förutsatte att
utredningen skulle redovisa hur ett system som bygger på även andra
kriterier än enbart geografiska avgränsningar (stödområden) kan utformas.

Enligt utskottets uppfattning är förhållanden av det slag som tas upp
i motionen en faktor som skall vägas in vid prövning av regionalpolitiska
stödåtgärder. Utskottet räknar med att frågan kommer att behandlas
inom ramen för sysselsättningsutredningens arbete med de regionalpolitiska
medlen, och motionen synes därför inte behöva föranleda någon
åtgärd.

Samhällets inflytande över företagens etableringar m. m.

Mot bakgrund av den regionala utvecklingen i Kalmar, Blekinge och
Gotlands län yrkar herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s) i motionen 311 att
etableringskontroll skall införas för att styra företagens investeringar.
Genom en sådan kontroll skall inflytande tillförsäkras samhället och de
fackliga organisationerna.

Frågan om någon form av etableringskontroll behandlades av utredningen
om regionalpolitiska styrmedel i betänkandet SOU 1974: 82. I
propositionen 1975/76: 211 lades inte fram något förslag på grundval
av utredningens betänkande. I stället introducerades ett nytt system
för lokaliseringspåverkan, som bygger på en överenskommelse med Sveriges
industriförbund. Överenskommelsen innebär att de 170 största industriföretagen
skall informera en delegation som är knuten till regeringens
kansli om sina investeringsplaner. På detta sätt skall det skapas
bättre möjligheter att påverka företagen att förlägga sina investeringar
till sådana orter som har allvarliga sysselsättningsproblem. Det
har förutsatts att systemet skall kunna byggas ut till att omfatta även
kooperativa produktionsföretag samt företag inom service och handel.

Genom förslaget om lokaliseringspåverkan fördes frågan om lagstiftning
om etableringskontroll t. v. åt sidan. I propositionen uttalades emellertid
att om det nya systemet skulle visa sig otillräckligt borde starkare
styrmedel i form av etableringskontroll kunna tillgripas. Skiss till en
sådan lagstiftning lades också fram.

Arbetsmarknadsutskottet (AU 1976/77: 7) godtog propositionen beträffande
lokaliseringspåverkan och uttalade att det för dagen inte fanns
anledning att ta ställning till behovet av lagstiftning och hur en sådan
borde utformas om frågan blev aktuell. Representanterna i utskottet för
socialdemokraterna reserverade sig till förmån för de i propositionen
angivna riktlinjerna för en lagstiftning, om en sådan befanns erforderlig.
Riksdagen följde utskottet i sitt i december 1976 fattade beslut.

AU 1976/77: 23

Enligt utskottets uppfattning finns det inte skäl för riksdagen att nu
ompröva sitt i höstas gjorda ställningstagande. Utskottet avstyrker därför
motionen 311.

I detta sammanhang tar utskottet upp motionen 887 av fru Cederqvist
m. fl. (s). I motionen yrkas mot bakgrund av förhållandena i Gävleborgs
län att riksdagen skall uttala att regeringen vid samråd om företags
nyetablering eller utlokalisering medverkar till att differentiera näringslivet
på bruksorter.

Utskottet vill för sin del framhålla att ett av de primära målen för
den regionalpolitiska stödverksamheten är att åstadkomma differentierade
arbetsmarknader. För länsstyrelser och andra organ som arbetar
med regionalpolitiska frågor är detta ett ständigt aktuellt problem, som
kontinuerligt bearbetas. Detta gäller självfallet även för den till regeringens
kansli knutna etableringsdelegationen, som startade sitt arbete
den 1 juli förra året.

I sammanhanget bör också nämnas att en särskild arbetsgrupp tillsatts
för att arbeta med bl. a. sysselsättningsfrågorna i samband med de
strukturella förändringar som kan aktualiseras inom stålindustrin. I
gruppen ingår representanter för regeringskansliet och de fackliga organisationerna.
Arbetsgruppen skall överväga vilka särskilda åtgärder som
kan komma att krävas från samhällets sida för att säkra sysselsättningen
på berörda orter. Arbetet med analyser av näringslivets sammansättning
och utvecklingstendenser samt arbetsmarknadssituationen i de aktuella
kommunerna har redan inletts. Arbetsgruppen, sorn löpande skall
hålla kontakt med berörda kommuner och länsstyrelser, har alltså till
uppgift att göra övergripande bedömningar av sysselsättningssituationen
i berörda kommuner. Därefter får behovet av arbetsmarknads- och regionalpolitiska
åtgärder prövas.

Med hänsyn till det anförda behövs inte något uttalande av det slag
motionärerna begär. Motionen avstyrks därför.

En fråga som rör samhällets insyn i lokaliseringsföretag tas upp i motionen
888 av herr Fagerlund m. fl. (s). Motionärerna anser det angeläget
att kommunerna får en bättre kännedom om företagens planer
med hänsyn till bl. a. planering av kommunala investeringar m. m. I
motionen yrkas med hänvisning härtill att kommunal styrelserepresentation
skall införas i företag som får lokaliseringsstöd.

Utskottet har förståelse för det syfte som ligger bakom motionen,
nämligen att förbättra kommunernas kännedom om utvecklingen i företagen.
För att tillgodose önskemål av det slaget permanentades förra
året det s. k. DIS-systemet (prop. 1975/76: 166) som innebär skyldighet
för näringsidkare att till samhällets organ lämna upplysningar om bl. a.
sysselsättning och väntad ekonomisk utveckling av verksamheten. Då
förslaget härom genomfördes diskuterades frågan om kommunal representation
i större företag. Dåvarande industriministern Rune Johansson

AU 1976/77: 23

beslöt emellertid att inte lägga fram något förslag om sådan representation.
Riksdagen hade samma inställning (NU 1975/76: 68). Näringsutskottet
har i ett nyligen avgivet betänkande bekräftat denna uppfattning
(NU 1976/77: 30).

Utskottet vill i anslutning till den aktuella motionen anmärka att frågan
om information från företag till kommuner är ett generellt problem.
Det finns knappast anledning att konstruera särskilda regler för företag
som fått lokaliseringsstöd. Om det f. ö. i det enskilda fallet av något
skäl bedöms som önskvärt med kommunal representation i ett stödföretags
styrelse, kan den frågan lösas genom att sådan representation föreskrivs
som villkor för stöd. Med hänvisning till det anförda och då informationsfrågan
i första hand bör lösas inom ramen för DIS-systemet
avstyrker utskottet motionen.

Särskilda stödåtgärder i glesbygder

Från anslaget finansieras stöd till hemarbete m. fl. aktiviteter i glesbygder
enligt nedanstående sammanställning. Ansvaret för verksamheterna
är fördelat på statens industriverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens
vägverk samt vissa företagareföreningar och kommuner.

I regeringens kansli har sedan år 1973 funnits en särskild arbetsgrupp
för glesbygdsfrågor. Till arbetsgruppen knöts år 1974 en parlamentariskt
sammansatt referensgrupp. Den 17 februari i år beslöt regeringen
att ersätta de båda grupperna med ett särskilt organ, glesbygdsdelegationen,
med uppgift att bereda, samordna och intensifiera regeringens
glesbygdsinsatser.

	1975/76 Utgift	1976/77 Anslag	Beräknad ändring 1977/78 Statens Föredra-industriverk ganden och AMS
Hemarbete m. m.	3 725 000	3 500 000	+ 500 000
Stöd till företagare-
föreningar	740 000	1 500 000	- 500 000	- 500 000
Kommunala syssel-
sättningsinsatser	8 836 000	9 000 000	—	+ 3 000 000
Åtgärder i Vindelälvs-
området	7 102 900	15 100 000	-15 100 000	-15 100 000
Särskilda sysselsätt-
ningsinsatser	—	—	—	+ 17 000 000
	20 403 900	29 100 000	-15 100 000	+ 4 400 000

Glesbygdsstöd till hemarbete administreras av företagareföreningarna
i skogslänen. Vissa delar av hemarbetet berörs av förslagen i betänkandet
Organisation för skyddat arbete (SOU 1975: 82). För nästa budgetår
beräknas ett oförändrat belopp om 3,5 milj. kr.

AU 1976/77: 23

Anslagsposten Stöd till företagareföreningar används för bidrag till
speciella projekt som främjar företagsamhet i glesbygder och skärgårdar.
I enlighet med industriverkets förslag beräknas ett med 0,5 milj.
kr. sänkt belopp för ändamålet.

Försök med intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser, lifsverksamhet,
bedrivs under innevarande budgetår i tolv kommuner. För
att ge berörda kommuner kompensation för pris- och löneökningar i
den fortsatta verksamheten föreslås att anslagsposten räknas upp från
9 till 12 milj. kr. Däremot är det inte avsett att utvidga IKS-verksamheten
till fler kommuner. Verksamheten behandlas inom sysselsättningsutredningen.
Dess framtida utformning kan enligt propositionen också
påverkas av den inom arbetsmarknadsdepartementet pågående översynen
av reglerna för statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten.

Medlen under posten Åtgärder i Vindelälvsområdet har finansierat
utbyggnaden av länsväg 363 och andra vägar inom området. Dessa vägarbeten
väntas bli slutförda under innevarande budgetår. Fortsatt medelsanvisning
är sålunda inte erforderlig.

Utskottet lämnar medelsberäkningen under ovannämnda anslagsposter
utan erinran.

i propositionen föreslås att en ny post, benämnd Särskilda sysselsättningsinsatser,
förs upp under anslaget. För ändamålet beräknas 17 milj.
kr.

Den nya anslagsposten är avsedd att användas för följande slag av
särskilda sysselsättningsskapande åtgärder i glesbygder.

Bidrag skall i vissa fall kunna ges till kommuner som i mindre orter
i det inre stödområdet uppför industrilokaler för uthyrning. Stödet bör,
framhålls det i propositionen, ges formen av ett regionalpolitisk! motiverat
och långsiktigt sysselsättningsskapande medel samtidigt som man
beaktar kraven på en jämn och stabil sysselsättning inom byggnadsverksamheten.
Stödets storlek och övriga villkor skall avgöras från fall till
fall och i princip ansluta till vad som gäller för lokaliseringsbidrag/avskrivningslån.

Därjämte är avsikten att medel från anslagsposten skall kunna finansiera
dels vissa projekt i det åtgärdsprogram för Vindelälvsområdet
som har lagts fram av länsstyrelsen i Västerbottens län, dels statligt stöd
till särskilda arbetsgrupper som har bildats med uppgift att skapa ökad
sysselsättning i glesbygder.

Som nyss nämnts förutsätts i propositionen att det föreslagna stödet
till kommunala industrihus skall förbehållas mindre orter i det inre
stödområdet. Herr Eriksson i Ulfsbyn (c) yrkar i motionen 1264 att
stöd skall kunna utgå till kommuner i hela allmänna stödområdet. Yrkandet
motiveras med att de sysselsättnings- och regionalpolitiska skälen
för ett statligt stöd till kommuner i det inre stödområdet även är
giltiga för kommuner inom det allmänna stödområdet. I motionen 1266

4f Riksdagen 1976177. 18 sami. Nr 23

AU 1976/77: 23

av herr Gustafsson i Stenkyrka (c) yrkas att stödet skall kunna ges även
till Gotlands kommun. Herr Ekinge m. fl. (fp) är inne på samma tankegång
i motionen 297, som behandlas längre fram i betänkandet.

Utskottet är inte berett föreslå att stödet till uppförande av kommunala
industrihus utvidgas till hela det allmänna stödområdet. Däremot
finns det skäl för att inbegripa Gotlands län i stödverksamheten, och
utskottet föreslår därför i anslutning till motionerna denna förändring
i regeringens förslag.

Herr Palme m. fl. (s) framhåller i motionen 543 att det är angeläget
att det nya stödet till kommunala industrilokaler inte får till effekt att
industrier dras bort från redan industrifattiga kommuner. Stödet får
inte heller bli ett konkurrensmedel mellan kommuner. Motionärerna
föreslår att för stödet skall i princip gälla de regler som antagits för
Stiftelsen Industricentras anläggningar.

Vid statsmakternas fastställande av finansieringsprinciper för de statliga
industricentra (prop. 1973: 50 s. 81, InU 1973: 7 s. 46, rskr 1973:
248) ansågs nödvändigt att dessa centra kan erbjuda en hyresnivå som
framstår som konkurrenskraftig i förhållande till de kostnader företagen
kan räkna med vid uppförande av egna industrilokaler med statligt lokaliseringsstöd.
På grund härav bestämdes bl. a. att byggnadskostnaderna
skulle till 65 % täckas bidragsvägen.

Enligt utskottets mening bör inte storleken av det bidrag som skall
utgå till uppförande av kommunala industrilokaler låsas vid en fix nivå.
Propositionens förslag om anknytning till principerna för beviljande av
lokaliseringsbidrag/avskrivningslån medför att bidragets storlek liksom
övriga villkor får prövas från fall till fall med hänsyn till det aktuella
projektets regionalpolitiska angelägenhetsgrad och andra faktorer. Utskottet
anser att förslaget i propositionen ger utrymme för en i sammanhanget
önskvärd flexibilitet vid fastställande av bidragsvillkoren och
biträder därför detsamma.

Propositionsförslaget innebär vidare att bidragsärendena kommer att
handläggas på regeringsnivå. I motionen 543 yrkas att bidragen skall
beviljas av arbetsmarknadsstyrelsen. Tanken är att man härigenom kan
få ett enklare handläggningsförfarande.

Handläggningen av bidragsärendena förutsätter i varje enskilt fall
särskilda överväganden av samhällsekonomisk och regionalpolitisk art.
Det talar för att ärendena avgörs av regeringen. Därmed ansluter man
också till den beslutsordning som sedan gammalt gäller i de fall industrilokaler
av likartat slag planeras bli uppförda som kommunala beredskapsarbeten.
Utskottet biträder således propositionens förslag även
i denna del.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag om bidrag
från förevarande anslag till uppförande av kommunala industrilokaler.
Till följd härav avstyrks motionen 543 i aktuella delar. Vad L

ALI 1976/77: 23

övrigt föreslagits i propositionen beträffande användningen av den nya
anslagsposten Särskilda sysselsättningsinsatser föranleder ingen erinran
från utskottets sida.

Avslutningsvis i detta avsnitt tar utskottet upp motionen 410 av fru
Stålberg m. fl. (s), vari begärs försök med sysselsättningsskapande åtgärder
i glesbygdskommuner. Försöken bör enligt motionärerna bedrivas
i sysselsättningsutredningens regi och pågå under ett år. Syftet skall
vara att klarlägga vilka åtgärder som behövs för att höja den låga yrkesverksamhetsgraden
bland kvinnor i utpräglade glesbygdsområden samt
att motverka ytterligare utflyttning av ungdomar. Försöken tänks omfatta
dels differentierade bidrag till beredskaps- och IKS-arbeten, lämpliga
för kvinnor och ungdomar, dels extra stimulansmedel till daghemsbyggande
samt till kollektivtrafik för att underlätta arbetsresor, dels ock
medel till projekt för att bearbeta attityder hos arbetsgivare och aktuella
målgrupper för att bryta traditionella yrkesval och rekryteringar.
Motionärerna förordar att försöken kommer till stånd i kommunerna
Berg och Ragunda.

Utskottet erinrar om att med propositionens förslag — som biträtts
av utskottet — kommer nästa budgetår en väsentligt vidgad medelsram
att stå till förfogande för bedrivande av IKS-arbeten. Därmed ökas
möjligheterna att ytterligare differentiera dessa arbeten till förmån inte
minst för kvinnorna i glesbygdskommunerna. Försök med kommunal
sysselsättningsplanering och lokal trafikplanering bedrivs redan i sysselsättningsutredningens
regi. I övrigt hänvisas till de intensifierade insatser
som avsetts med tillsättandet av den tidigare nämnda glesbygdsdelegationen
samt till det tidigare nämnda övergripande arbetet med
uppföljning och utvärdering av länsplanering 1974 med anledning av
riksdagens beslut i höstas om samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik.
I det arbetet ingår att analysera behovet av åtgärder för att
undanröja förvärvshinder. Det gäller bl. a. barnomsorgen, kollektivtrafiken
och arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att ge lokalt bundna
sysselsättning. En första rapport skall lämnas av länsstyrelserna i september
1977.

Mot bakgrunden av det anförda finner utskottet det inte motiverat
att föreslå riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionen
410 som för den skull avstyrks.

Åtgärder i vissa orter och områden

Riksdagen fastställde i höstas riktlinjer av delvis nytt slag för regionalpolitiken.
Arbetet med att konkretisera dessa riktlinjer på länsplanet
pågår f. n. När det gäller de regionalpolitiska medlen kommer riksdagen
att nästa vår få ta ställning till hur dessa skall vara utformade
under de kommande åren. På s. 6 och 7 lämnas en översiktlig redovisning
av riksdagens beslut och den planering m. m. som f. n. pågår.

AU 1976/77: 23

De i detta avsnitt behandlade motionerna rör sysselsättningsfrågor i
olika delar av landet. I motionerna begärs åtgärder av skilda slag från
statens sida. Med anledning därav vill utskottet inledningsvis anföra
följande.

För att angripa sysselsättningsproblemen fordras åtgärder på både
kortare sikt inom arbetsmarknadspolitikens ram och längre sikt inom
regionalpolitiken. När det gäller regionalpolitiken är det riksdagens uppgift
att fastställa mål och dra upp riktlinjer för politiken. Riksdagen
anger dessutom vilka metoder som skall användas för att nå målen
och anvisar erforderliga penningmedel. Däremot är det inte riksdagens
sak att i detta sammanhang ta ställning till konkreta projekt eller i
övrigt detaljprioritera inom de ramar som ställs till förfogande.

Motionerna behandlar olika landsdelar men täcker långtifrån hela
landet. Utskottet konimer i det följande att lämna en viss redovisning
av problemen i de i motionerna aktualiserade områdena. Den omständigheten
att utskottet inskränker sin redovisning till sådana orter och
områden som tagits upp i motionerna innebär inte att andra delar av
riket skulle ha mindre problem från regionalpolitisk synpunkt. Tvärtom
är det så att en del av de regioner som inte behandlas här — t. ex.
Norrbotten — har utomordentligt allvarliga problem.

För hela landet gäller som tidigare sagts att det f. n. pågår en
probleminventering och uppföljning av länsplanering 1974 och att
riksdagen nästa år kommer att få ta ställning till de regionalpolitiska
medlens utformning. Det anförda kan sägas vara ett generellt svar på
motionerna som i det följande skall behandlas något mera detaljerat.

Utskottet tar först upp sysselsättningssituationen i Västerbotten.

Flyttningen från länet har under en lång följd av år varit omfattande
och främst gällt yngre åldersgrupper. Länet har dock de senaste två
åren haft en positiv befolkningsutveckling. Genom att de traditionella
basnäringarna jord- och skogsbruk minskat och nya sysselsättningstillfällen
inom industri och service tillkommit främst i tätorterna har
flyttningen inom länet varit stor. Tendensen mot en allt sämre inomregional
balans har emellertid bromsats upp under senare år.

Arbetslösheten är som i alla Norrlandslän större än i riket i övrigt.
I synnerhet kvinnor och ungdomar är utsatta. I slutet av februari i år
fanns drygt 3 200 kvarstående arbetssökande utan arbete registrerade,
vilket dock innebär en viss minskning i förhållande till året före. En
orsak härtill torde vara sänkningen av pensionsåldern. En annan orsak
är ett ökat antal personer i arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete.
Under februari månad i år uppgick antalet personer i dessa
verksamheter till ca 4 750.

Mot bl. a. den här angivna bakgrunden begär fru Hansson m. fl. (s)
i motionen 535 kraftfulla insatser för att trygga sysselsättningen i länet.
Motionärerna pekar på de stora problem som uppstår i länet speciellt

AU 1976/77: 23

för kvinnorna genom nedskärningarna vid Algots Nord AB och på behovet
av kraftfulla och snabba insatser för att lösa dessa problem.
Vidare bör länets ungdomar kunna erbjudas sysselsättning på sin hemort
vilket är av stor betydelse för kommunernas möjlighet till utveckling.
Motionärerna kräver en fortsatt industriell utveckling i länet genom
bl. a. att länets naturliga resurser i malmen, skogen och vattenkraften
tas till vara. En ökad vidareförädling av dessa råvaror inom länet kan
enligt motionen ge ett betydande antal nya arbetstillfällen, vilket i sin
tur innebär en bredare bas för annan industriell produktion.

Utskottet är medvetet om att insatser måste göras för att förbättra
sysselsättningssituationen i länet. Detta framhölls f. ö. vid en uppvaktning
från länet inför arbetsmarknads- och näringsutskotten i mars
månad i år. När det gäller ett av problemområdena i länet, Vindelådalen,
betonade utskottet i höstas bl. a. vikten av att arbetet med att
realisera ett framtaget åtgärdsprogram för området bedrivs med kraft
av berörda departement och myndigheter. Utskottet ansåg att insatser
som ger bestående arbetstillfällen borde komma i första hand, men
även åtgärder som på kort sikt förbättrar sysselsättningsläget borde
självfallet vidtas. Uttalandet gavs regeringen till känna. Särskilda medel
för området har, som tidigare redovisats, beräknats på glesbygdsanslaget.

I fråga om utvecklingen inom tekobranschen i länet vill utskottet
hänvisa till de stödåtgärder för bl. a. Algots Nord AB som riksdagen
tidigare i år beslutat om (prop. 1976/77:58, AU 1976/77: 15) samt det
förslag till åtgärder (prop. 1976/77: 105) för textil- och konfektionsindustrierna
som regeringen lade fram i mars månad i år och som
kommer att behandlas av utskottet i AU 1976/77: 30 och av näringsutskottet
i NU 1976/77: 41. I sammanhanget bör nämnas att industriminister
Åsling den 22 april i år i svar på fråga i kammaren framhöll
att såväl arbetsmarknadspolitiska som regionalpolitiska medel kommer
att ställas till förfogande i bl. a. Skellefteå med anledning av driftinskränkningarna
vid Algots Nord AB. Alla seriösa projekt som kan ge
nya arbetstillfällen kommer enligt industriministern att prövas. Han
lovar också att etableringsdelegationen skall ägna särskild uppmärksamhet
åt utvecklingen i bl. a. Skellefteå.

Vad beträffar sysselsättningssituationen för ungdom i länet vill utskottet
erinra om att försöksverksamhet med intensifierad arbetsförmedling
m. m. för ungdom i bl. a. Skellefteå f. n. pågår i sysselsättningsutredningens
regi.

De sysselsättningsproblem som motionärerna tar upp är alltså föremål
för uppmärksamhet i skilda sammanhang. Det gäller naturligtvis
inte minst arbetet med länsplaneringen, där en rapport från länsstyrelsen
kan väntas i september. Med hänvisning till det anförda bör motionen
inte föranleda någon åtgärd.

AU 1976/77: 23

Sysselsättningssituationen i ett par orter i Jämtland tas upp i motionen
163 av herr Nilsson i Östersund m. fl. (s). Bakgrunden är ett
beslut att kriminalvårdsanstalten i Ulriksfors och det allmänna häktet
i Östersund skall läggas ned. I motionen 88, som behandlas i justitieutskottet,
begär samma motionärer en omprövning av beslutet att lägga
ned de berörda verksamheterna, och i den aktuella motionen 163 yrkas
att alternativ sysselsättning skall skapas om nedläggningen genomförs.

Justitieutskottet har i dagarna tagit ställning till motionen 88. Utskottet
uttalar i sitt betänkande JuU 1976/77: 29 att övervägande skäl
talar för att allmänna häktet i Östersund inte bör läggas ned. En viss
reducering av antalet platser synes emellertid enligt utskottet motiverad
med hänsyn till den låga beläggningen. De närmare övervägandena
härvidlag bör ankomma på regeringen. När det gäller frågan om nedläggning
av Ulriksfors anser justitieutskottet att det bl. a. mot bakgrund
av situationen på arbetsmarknaden i kommunen bör vara möjligt att
dröja med nedläggningen utöver den frist — den 30 juni 1979 — som
regeringen bestämt. I avvaktan på nedläggningen bör också enligt justitieutskottet
undersökas om det kan vara möjligt att utnyttja anstalten
eller delar av denna för annan verksamhet. I reservationer uttalar socialdemokraterna
i utskottet bl. a. att det allmänna häktet i Östersund
inte bör läggas ned samt att Ulriksforsanstalten skall finnas kvar med
en viss reducering av platsantalet.

Regeringen uppdrog den 20 januari i år åt arbetsmarknadsstyrelsen
att, i samråd med kriminalvårdsstyrelsen och statens personalnämnd,
medverka vid genomförande av bl. a. nedläggning vid Ulriksfors i syfte
att bereda annan anställning åt dem som berörs av nedläggningen.
Arbetsmarknadsstyrelsen skall vidare enligt beslutet verka för att ytterligare
arbetstillfällen tillförs kommunen.

Som framgår av det anförda kan motionen 163 i huvudsak anses
vara tillgodosedd. Någon åtgärd från riksdagens sida är därmed inte
aktuell.

Värmlands län vidkändes under 1960-talet en årlig minskning av folkmängden.
Befolkningen gick under denna period ned med ca 5 500
personer. Befolkningsutvecklingen har dock visat positiva tal de senaste
tre åren. Åldersstrukturen i länet är ogynnsam med en i förhållande
till genomsnittet för riket större andel personer i högre åldrar.

Utvecklingen i länet har också inneburit inomregionala problem. En
ökande andel av befolkningen är bosatt i Karlstadsregionen medan i
synnerhet de norra och västra delarna av länet har minskat sina andelar.
Denna utveckling har dock dämpats under de senaste åren.

Näringslivet i länet har under de senaste årtiondena genomgått en
omfattande strukturomvandling. Antalet sysselsatta inom jord- och
skogsbruket har minskat betydligt, men andelen sysselsatta inom dessa

AU 1976/77: 23

näringsgrenar är högre än i riket i genomsnitt. Även andelen sysselsatta
inom industrin är förhållandevis hög, medan servicenäringarnas
andel visar lägre tal än genomsnittet för riket. Den aktuella arbetslöshetsstatistiken
visar att antalet arbetslösa kassamedlemmar minskat
något sedan förra året. Antalet uppgick till bortemot 2 500 under
februari månad i år. Andelen arbetslösa kvinnor har dock ökat från
38 till 44 procent. Det kan antas att bl. a. sänkningen av pensionsåldern
har påverkat arbetslöshetstalen.

Under senaste året minskade antalet lediga platser med ca 100 och
uppgick i februari i år till knappt 900. Antalet personer i arbetsmarknadsutbildning
ökade betydligt under året medan antalet personer i
beredskapsarbete var i stort sett konstant.

I motionen 1262 av herr Aspling m. fl. (s) föreslås en rad åtgärder
i syfte att förbättra arbetsmarknadsläget i länet. Både de akuta och de
mera långsiktiga problemen är enligt motionen av sådan omfattning
att det krävs kraftfulla samhällsinsatser för att klara dem. Motionärerna
för fram krav på bl. a. förstärkta arbetsmarknadspolitiska insatser,
statlig företagsetablering, utveckling av det regionalpolitiska
stödet, industricentrum till Torsby samt regionalpolitisk! stöd till turistanläggningar.

Motionärerna yrkar dessutom att riksdagen skall begära att regeringen
redovisar sitt ställningstagande till länsprogrammet för Värmland
och därvid anger vilka insatser man är beredd att göra för att förverkliga
de regionalpolitiska målen när det gäller befolkning och sysselsättning.

Som framgår av vad som sagts har den ogynnsamma befolkningsutvecklingen
under 1960-talet vänts i positiv riktning under 1970-talet.

Emellertid fordras enligt utskottets uppfattning fortsatta insatser i särskilt
de mindre bärkraftiga områdena i länet. I och med att regionalpolitiken
enligt riksdagens beslut i höstas skall få en mer decentralistisk
inriktning torde förutsättningarna för detta öka. Beslutet om befolkningsramarna
för Värmland och övriga skogslän — med precisering
till primärt de övre delarna av de föreslagna ramarna — är också ett
uttryck för statsmakternas ambitioner för dessa län.

Utskottet vill därutöver framhålla att vissa av de frågor motionärerna
tar upp är under behandling i sysselsättningsutredningen och att
förslag på grundval av utredningens resultat avses bli framlagt av regeringen
under nästa år. Vad gäller frågan om ett industricentrum i

Torsby hänvisas till vad utskottet anfört tidigare i betänkandet. I det
sammanhanget bör särskilt noteras det förslag, som utskottet tillstyrkt
i det föregående, om bidrag till kommuner i det inre stödområdet för
uppförande av industrilokaler för uthyrning.

Som tidigare framhållits kommer regeringen inom kort att ge samtliga
län föreskrifter och riktlinjer för fullföljande av länsplanering 1974.

AU 1976/77: 23

Länsstyrelserna skall inkomma med nytt underlag till regeringen varefter
långsiktiga beslut kan fattas under nästkommande år. Därmed
erhålls bättre förutsättningar att mera långsiktigt bedöma behovet av
fortsatta insatser i länet.

Med hänvisning till det anförda bör motionen inte föranleda någon
åtgärd.

Sysselsättningsfrämjande åtgärder i norra Bohuslän begärs i motionen
890 av herrar Hagel (vpk) och Hallgren (vpk). Motionärerna
pekar i synnerhet på den negativa befolkningsutvecklingen i kommunerna
Tanum och Strömstad. De vill ha förslag till statlig miljövänlig
industrisatsning i norra Bohuslän och kompletterande produktion till
Uddevallavarvet.

Utskottet finner inte skäl att föreslå någon åtgärd på grund av motionen
utan hänvisar till nedanstående redovisning av en interpellationsdebatt
i kammaren den 17 mars i år. Arbetsmarknadsministern erinrade
därvid bl. a. om att Tanums, Strömstads och Munkedals kommuner
tillhör det allmänna stödområdet samt att lokaliseringsstöd utgått till
26 företag i dessa kommuner. Vid årsskiftet 1976-1977 hade 400 arbetstillfällen
tillkommit i dessa företag. Vidare hänvisades till regeringens
ovan nämnda förslag (prop. 1976/77: 95) med innebörd att regeringen
efter framställning från länsstyrelse kan förordna att kommun utanför
stödområdet för viss tid skall i fråga om lokaliseringsstöd kunna jämställas
med kommuner i den s. k. grå zonen. I länet har 69 företag
beviljats lagerstöd, och ca 1 000 personer som riskerar permittering
kommer i åtnjutande av utbildning. Statliga och kommunala industribeställningar
har tidigarelagts vilket kommit företag i länet till godo.
I sammanhanget nämndes även att regeringen nyligen på en rad punkter
ändrat SJ:s planer på att försämra järn vägsservicen, bl. a. i norra
Bohuslän. Regeringen kommer enligt statsrådet Ahlmark att positivt
pröva varje seriöst förslag som kan medföra en förbättrad sysselsättningssituation
i regionen.

Göteborgsregionens problem behandlas i två motioner, 406 och 1268.
Ett kännetecken för arbetsmarknaden i Göteborg är industrins stora
betydelse. Industrin domineras i sin tur av ett fåtal branscher och
företag. Verkstadsindustrin svarar för drygt 60 procent av hela industrisysselsättningen.
Volvo, SKF och varven ger ensamma arbete åt ca
40 procent av alla industrisysselsatta i Göteborgsregionen, som därmed
blir känslig för strukturförändringar.

Enligt prognoserna väntas att sysselsättningen skall gå tillbaka inom
industrin i framtiden. Särskilda problem är förenade med krisen inom
varvssektorn. Under perioden 1977—1979 beräknas ca 5 300 arbetstillfällen
försvinna vid Göteborgsvarven.

I motionen 406 av herr Hugosson m. fl. (s) yrkas att riksdagen i
skrivelse till regeringen skall begära att speciella näringspolitiska och

AU 1976/77: 23

arbetsmarknadspolitiska åtgärder vidtas i Göteborgsregionen för att
upprätthålla sysselsättningen inom industri- och sjöfartssektorn samt
inom statlig förvaltning och affärsverksamhet.

Herrar Hagel (vpk) och Hallgren (vpk) tar i motionen 1268 upp
kvinnornas arbetsmarknadssituation i Göteborg. De pekar bl. a. på den
i jämförelse med Malmö och Stockholm låga yrkesverksamhetsgraden
bland kvinnor som Göteborg uppvisar och som hänger samman med
att Göteborg har många tunga industrier med huvudsakligen manlig
arbetskraft. I motionen begärs bl. a. snabba arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för att garantera kvinnorna ökad sysselsättning och för att
skapa en jämnare könsfördelning på arbetsmarknaden. Vidare efterlyses
konkreta åtgärder som motverkar nedläggningstendensen inom
den lättare industrin i Göteborg samt statliga insatser för att skaffa
ersättningsindustrier som kompensation för de arbetstillfällen som går
förlorade genom nedläggning och rationalisering. Slutligen begärs att
regeringen med statliga styrmedel förmår Electrolux-Facit att återta
nedläggningsbeslutet eller på annat sätt ta ansvar för de uppsagda, så att
de får arbete i Göteborg.

Utskottet uttalade i höstas med anledning av motioner om sysselsättningssituationen
i Göteborgsområdet att betydande insatser från samhällets
sida var nödvändiga för att sysselsättningen skall kunna hävdas
i det aktuella området (AU 1976/77: 7). Som ovan framgår beräknas
antalet sysselsatta inom varvsindustrin minska med totalt ca 5 300
under perioden 1977—1979. I propositionen 1976/77: 139 om vissa
varvsfrågor framhåller departementschefen att en sådan neddragning
kommer att få allvarliga effekter på den samlade industrisysselsättningen
i regionen. Departementschefen anmäler i propositionen att han i samråd
med chefen för arbetsmarknadsdepartementet har för avsikt att
föreslå regeringen att tillsätta en särskild delegation för att komma till
rätta med de sysselsättningspolitiska problemen i Göteborgsregionen.
Delegationen skall bl. a. få i uppdrag att samordna sysselsättningsplaneringen
i området. Den bör även överväga de åtgärder inom
regionen i dess helhet som kan erfordras för att underlätta en snabb
lösning av de regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska problemen.
När det gäller sysselsättningssituationen för kvinnor i regionen vill utskottet
härutöver hänvisa till de insatser som görs på detta område i
form av jämställdhetsbidrag m. m. (se bl. a. utskottets betänkande
AU 1976/77: 21).

Göteborgsregionens sysselsättningsproblem är alltså i hög grad uppmärksammade
i regeringens kansli, och motionerna 406 och 1268 synes
med hänsyn därtill inte behöva föranleda någon åtgärd.

I två motioner behandlas sysselsättningsproblem i södra delen av
Älvsborgs län (Sjuhäradsbygden).

Karaktäristiskt för landsändan är textil- och beklädnadsindustrins

AU 1976/77: 23

dominerande ställning. I fem kommuner svarar teko-, läder- och skoindustrin
för mer än 40 procent av sysselsättningen. Det kan nämnas
att antalet sysselsatta inom tekoindustrin i riket halverats sedan 1965.
Enbart under år 1976 beräknas ca 5 000 sysselsättningstillfällen ha
bortfallit inom branschen.

Antalet kvarstående arbetslösa arbetssökande för omedelbar placering
uppgick i länet vid februari månads slut i år till ca 4 450, varav
ca 2 750 i Sjuhäradsbygden. Omfattningen av arbetsmarknadsutbildning
och beredskapsarbeten har det senaste året ökat markant och omfattade
i februari i år ca 5 900 personer. Under perioden januari 1976—
februari 1977 berördes ca 5 700 personer av varsel om driftinskränkningar.
Antalet personer som under mars månad i år genomgick utbildning
med hjälp av den s. k. 25-kronan var ca 3 400.

I motionen 162 av fru Hörnlund (s) och herr Carlstein (s) begärs
att även i fortsättningen regionalpolitisk! stöd skall utgå i Boråsregionen
och att under en övergångsperiod lokaliseringsbidrag skall kunna ges på
samma villkor som inom stödområdet. Dessutom vill motionärerna att
företagsetableringar i Borås och Sjuhäradsbygden skall främjas genom
det nya systemet för lokaliseringspåverkan. Liknande förslag finns
även i motionen 1265 av herrar Gustafsson i Borås (fp) och Jonsson
i Alingsås (fp).

Utskottet uttalade med anledning av likartade motioner i höstas i
sitt av riksdagen godtagna betänkande (AU 1976/77: 7) att olika slags
insatser, däribland regionalpolitiska, måste sättas in för att hålla uppe
sysselsättningen i södra Älvsborgs län. Utskottet utgick från att problemen
ges hög prioritet av regeringen och de berörda myndigheterna.
Utskottet följde upp sitt ställningstagande med liknande uttalanden i
betänkandet AU 1976/77:15. Utskottet har samma inställning i dag.
Vissa åtgärder har vidtagits för att bemästra krisen inom tekoindustrin.
Nyligen har regeringen lagt en proposition med förslag till stödåtgärder
för den svenska tekoindustrin (prop. 1976/77: 105). Propositionen kommer
att i vissa delar behandlas i utskottets betänkande AU 1976/77: 30.
Det tidigare nämnda regeringsförslaget om temporära stödområden kan
också bli av direkt betydelse för den aktuella regionen.

Slutligen kan nämnas att industriminister Åsling i det ovan refererade
frågesvaret den 22 april i år avsåg även Boråsområdet. Såväl arbetsmarknadspolitiska
som regionalpolitiska åtgärder kommer alltså att
ställas till förfogande för att skapa nya arbetstillfällen för dem som
varslats av Algot Johansson AB. Alla seriösa projekt som kan ge nya
arbetstillfällen i Boråsområdet kommer att prövas i positiv anda.
Industriministern hänvisade även till att länsstyrelsen i Älvsborgs län
har tillsatt en särskild arbetsgrupp som har till uppgift att tillföra
Boråsområdet nya arbetstillfällen. En viktig uppgift för arbetsgruppen
skall vara att initiera sysselsättningsskapande projekt. Dessutom skall

AU 1976/77: 23

etableringsdelegationen inom regeringens kansli enligt industriministern
ägna särskild uppmärksamhet åt utvecklingen i Boråsområdet.

Med det anförda får de båda motionerna anses besvarade. De synes
inte behöva föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Dalslands näringsliv behandlas i motionen 298 av herr Johansson i
Trollhättan m. fl. (s). Motionärerna vill -att regeringen skall tillsätta en
särskild utredning för en långsiktig planering av Dalslands näringsliv.
Bl. a. föreslås att skogsindustrins fortsatta verksamhet skall studeras.

Enligt utskottets uppfattning bör utredningsarbete av det slag motionärerna
åsyftar ske på det regionala planet i anslutning till länsplaneringsarbetet.
Det finns anledning anta att man i det sammanhanget
prövar behovet av särskilda utredningsinsatser. Med hänsyn därtill bör
riksdagen inte ta något initiativ i frågan. Motionen avstyrks sålunda.

I motionen 221 av herr Blomkvist m. fl. (s) begärs att frågan om
sysselsättnings- och näringspolitiska åtgärder för Skaraborgs län skall
tas upp till skyndsam prövning. Därest inga åtgärder vidtas från statsmakternas
sida för att tillgodose behovet av sysselsättning kommer
länet och många av dess invånare enligt motionen att få vidkännas betydande
svårigheter.

Det får i första hand ankomma på de regionala organen att pröva
frågan om insatser av det slag motionärerna tar upp. Resultat av en
sådan prövning bör redovisas inom ramen för länsplaneringsarbetet.
Med hänvisning härtill bör motionen 221 inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Behovet av regionalpolitiska insatser i sydöstra Sverige tas upp i fem
motioner. De län som berörs är Kalmar, Blekinge och Gotlands län.

I Kalmar län har tidigare jordbruket spelat en dominerande roll när
det gäller sysselsättningen. Efter hand har denna näringsgren gått tillbaka
och industri- och servicenäringarna expanderat. I förhållande till
riket i övrigt har dock utvecklingen inom servicenäringarna varit svag.
Den industriella utvecklingen har i stor utsträckning kommit att bygga
på träet. Industristrukturen har därför blivit förhållandevis ensidig.
Näringslivet domineras av små företag. Endast två industrier har mer
än 1 000 anställda.

Blekinge län har en jämfört med riket större andel sysselsatta inom
industri, medan servicesektorn är relativt underrepresenterad. Inom
industrin svarar verkstadsindustrin för ca två tredjedelar av sysselsättningen.
Läget på arbetsmarknaden i länet är f. n. mycket kärvt. Orsaken
härtill är främst konjunkturnedgången inom metall- och verkstadsindustrin.
Exempelvis kan nämnas att AB Volvo-Olofströmsverken och
Telefon AB LM Ericsson, ett par av de större arbetsgivarna i länet,
sedan en längre tid haft anställningsstopp. Antalet arbetslösa kassamedlemmar
uppgick i februari i år till ca 900, och antalet kvarstående
arbetssökande utan arbete var vid denna månads utgång ca 1 790.

ALI 1976/77: 23

Motsvarande siffror för 1976 var 1 030 resp. 1 670. Antalet lediga
platser vid slutet av februari uppgick till ca 650. Antalet personer i
arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete uppgick i februari i
år till sammantaget ca 2 800, vilket är en ökning med ca 1 000 sedan
samma månad förra året. Beslut om företagsutbildning med hjälp av
den s. k. 25-kronan hade vid månadsskiftet februari-mars i år fattats
för 2 560 personer. Härtill kommer ansökningar för ytterligare mer än
3 000 personer.

Gotlands län har i förhållande till riket en mycket stor andel sysselsatta
inom jordbruk. Industri- och servicenäringarna har dock successivt
ökat i betydelse, vilket medfört en betydande omflyttning från glesbygd
till tätorter. Efterfrågan på arbetskraft på Gotland var i december
1976 halverad i förhållande till samma månad året före. Av det totala
antalet lediga platser svarar industrin för endast ca 5 procent. Antalet
arbetssökande utan arbete vid februari månads utgång i år uppgick
till oa 330, vilket innebär viss minskning i förhållande till året före.
Den registrerade arbetslösheten i länet är låg. Antalet personer i beredskapsarbete
uppgick i februari i år till ca 560 och ungefär samma
antal verksamma i arbetsmarknadsutbildning.

I motionen 409 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s) ges en bred
beskrivning över den aktuella situationen på arbetsmarknaden i de tre
aktuella länen. Det påtalas att regionen har en sämre situation än riket
i genomsnitt när det gäller t. ex. löneläge, skattetryck, prisläge, industriinvesteringar
och infrastruktur.

Motionärerna yrkar mot denna bakgrund att kraftfulla åtgärder skall
vidtas för att motverka nedläggning av företag i de berörda länen samt
att regeringen medverkar till att industriinvesteringarna snabbt ökar i
Kalmar län och på Gotland. Vidare begärs lokalisering av statlig verksamhet
till regionen och fullföljande av beslutad lokalisering av delar
av televerket till Kalmar län.

Yrkanden att delar av regionen skall tillföras stödområdena återfinns
i flera motioner. Blekinge län bör temporärt betraktas som stödområde
enligt motionerna 161 av fru Håkansson (fp) och 534 av herrar
Elmstedt (c) och Petersson i Ronneby (c). Herr Ekinge m. fl. (fp)
begär i motionen 297 i första hand att Gotland skall hänföras till det
inre stödområdet. I vart fall vill motionärerna att på Gotland gällande
begränsning av sysselsättningsstödet skall tas bort. Begränsningen innebär
att sysselsättningsstöd utgår endast till företag som fått lokaliseringsstöd.
I motionen 976 av herrar Danell (m) och Schött (m) begärs
ett uttalande att regeringen bör använda de möjligheter som redan finns
för att erbjuda Gotland mer av sådana åtgärder som annars riktas endast
till det inre stödområdet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns behov av fortsatta
regionalpolitiska insatser i de tre aktuella länen. Sådana insatser

AU 1976/77: 23

har också gjorts med stöd av gällande regler. Gotland och öland har
sålunda inordnats i det allmänna stödområdet. Lokaliseringsstöd har
fram till slutet av 1976 utgått till ett tjugotal företag i Kalmar län.
Detta beräknas innebära drygt 1 000 nya arbetstillfällen. I Blekinge län
har sådant stöd utgått till fem företag, vilket inneburit en ökad sysselsättning
med närmare 1 000 personer. Företag på Gotland fick genom
riksdagens beslut år 1974 möjlighet också till sysselsättningsstöd på
vissa villkor. Denna särskilda form av sysselsättningsstöd är en försöksverksamhet
som skall pågå t. o. m. innevarande år.

Utskottet vill erinra om sitt tidigare i detta betänkande redovisade
förslag om stöd till Gotland för uppförande av kommunala industrihus.
Även om förslaget är av begränsad räckvidd är det en markering av
utskottets inställning i fråga om vikten att främja den industriella utvecklingen
på Gotland.

När det gäller yrkandena om utvidgning av stödområdena hänvisar
utskottet till vad tidigare sagts om sysselsättningsutredningens uppdrag.
Resultatet av utredningens arbete bör avvaktas innan man tar ställning
till frågor av det slag som tagits upp i motionerna. Utskottet erinrar
också om att utskottet i betänkandet AU 1976/77: 26 tillstyrkt förslaget
i propositionen 1976/77: 95 som innebär möjlighet att inrätta tillfälliga
stödområden.

I fråga om Kalmar län vill utskottet med anledning av vad som
anförs i motionen 409 framhålla att en arbetsgrupp tillsattes i juni 1975
med uppgift att tillföra länet nya sysselsättningstillfällen som kompensation
för nedläggning av flygflottiljen F 12. Arbetsmarknadsminister
Ahlmark har f. ö. i februari i år som svar på fråga i kammaren sagt
att regeringen är beredd medverka till en förstärkning av den offentliga
sektorn i länet så långt det är möjligt.

Beträffande Blekinge län vill utskottet hänvisa till att regeringen, enligt
vad arbetsmarknadsminister Ahlmark upplyst i kammaren den
17 mars i år, har vidtagit en rad åtgärder och är beredd till ytterligare
insatser för att förbättra sysselsättningssituationen i länet. Statsrådet
Ahlmark hänvisade bl. a. till att lokaliseringsstöd och lagerstöd utgått
samt till att omfattande utbildningsinsatser satts in i bl. a. Olofström
för att förhindra permitteringar. Det bör tilläggas att det akuta hotet

AU 1976/77: 23

om nedläggning av LM Ericssons enhet i Olofström har undanröjts
sedan regeringen medverkat till att televerket tidigarelagt vissa beställningar.

Med hänvisning till det anförda bör motionerna 161, 297, 409, 534
och 976 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet tar härefter upp frågor som rör de båda länen i Skåne.

I Malmöhus län har den kraftiga expansionen under 1960-talet avstannat
under 1970-talet. 1976 minskade länets folkmängd något, och
sysselsättningen gick ned med hela 8 000 arbetstillfällen, varav ca 2 000
inom servicenäringarna. Ca 4 000 personer varslades om uppsägning
under förra året, vilket är nästan en femtedel av alla som omfattas
av varsel i riket. Antalet arbetslösa kassamedlemmar i länet uppgick till
ca 2 800 i februari i år. Det har under senare år blivit nödvändigt med
betydligt ökade arbetsmarknadspolitiska insatser i länet.

Särskilda problem inom länet har bl. a. Trelleborgs kommun med en
ensidig och konjunkturberoende arbetsmarknad (gummiindustrin).
Landskrona kommun drabbas hårt av nedskärningar vid Öresundsvarvet,
som dominerar den lokala arbetsmarknaden. Enligt förslag i
propositionen 1976/77: 139 om vissa varvsfrågor skall antalet sysselsatta
vid varvet reduceras med 500.

Kristianstads län har en näringsstruktur som avviker från riket i
övrigt. Jordbruket spelar fortfarande en betydande roll. Tillgången på
arbete är totalt sett förhållandevis god. Inom länet finns de största
problemen i kommunerna Simrishamn och Tomelilla. Där minskar antalet
sysselsättningstillfällen. I synnerhet Simrishamn har dessutom en
påfallande ogynnsam befolkningssammansättning med en hög andel i
de högre åldrarna.

I motionen 902 av herr Pettersson i Malmö m. fl. (s) yrkas att
regeringen skall föranstalta om en sysselsättningsplanering i Skåne.
Motionärerna redovisar ett mycket omfattande program för en sådan
planering med bl. a. utbyggd näringspolitik, regionalt stöd, statliga industrisatsningar
samt lokalisering av central förvaltning till Skåne.

Frågor av det slag motionärerna tar upp bör behandlas inom ramen
för länsplaneringen, och mot den bakgrunden finns det inte anledning
föreslå att ett särskilt planeringsarbete skall sättas i gång. Utskottet
delar emellertid motionärernas uppfattning att ett närmare samarbete
mellan de båda länen i Skåne bör komma till stånd i planeringsarbetet.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen.

När det gäller Landskrona kommun och den planerade nedskärningen
vid Öresundsvarvet vill utskottet härutöver hänvisa till vad i
propositionen 1976/77: 139 om vissa varvsfrågor anförts i denna fråga.
I propositionen framhålls bl. a. att den minskning av antalet arbetstillfällen
i Landskronaregionen som nu är aktuell kommer att ställa
mycket stora krav på aktiva insatser från samhällets sida. Arbetsmark -

AU 1976/77: 23

nadspolitiska åtgärder i form av utbildning, beredskapsarbete m. m.
måste sättas in för att överbrygga uppkommande arbetsmarknadsproblem
i regionen. En förstärkning av arbetsförmedlingens resurser i regionen
bör övervägas. För att bl. a. hindra en utflyttning från regionen
måste strävan enligt propositionen vara att söka lokalisera annan verksamhet
till området.

Slutligen bör det noteras att för de mest utsatta kommunerna i Skånelänen
kan det framlagda förslaget om temporära stödområden få betydelse.

Liksom de flesta storstadsområden har Stockholms län haft en stark
befolkningstillväxt under 1900-talet. Befolkningsökningen har sin orsak
i dels ett födelseöverskott på 5 000—10 000 personer årligen, dels en
kraftig inflyttning. Under 1970-talet har dock utvecklingen varit en
annan. Åren 1972—1974 hade länet sålunda en flyttningsförlust på
sammanlagt 20 000 personer. Balans mellan in- och utflyttning uppnåddes
år 1975, och 1976 uppstod ett inflyttningsöverskott på 3 400
personer. Länet inrymmer dels landets största tätort, Stockholm, dels
områden av glesbygdskaraktär med vikande försörjningsmöjligheter och
minskat serviceutbud.

Den totala sysselsättningen ökade under 1976 med ca 7 000 arbetstillfällen.
Det är i första hand tjänstesektorn som efterfrågar arbetskraft.
Denna sektors andel av de förvärvsarbetande i länet beräknas
öka väsentligt fram till år 1990. Andelen industrisysselsatta har minskat
under senare år och kommer enligt prognoser att gå tillbaka ytterligare.

Antalet arbetslösa kassamedlemmar är lågt och uppgick i februari
i år till ca 2 300. Kvarstående arbetssökande utan arbete vid denna
tidpunkt uppgick dock till ca 8 000.

Utskottet noterar att länsstyrelsen angivit att det regionalpolitiska
handlingsprogrammet för Storstockholm i första hand måste inriktas på
att göra arbetsplatserna lättare tillgängliga genom att bättre balans
skapas mellan bostads- och arbetsområden. De medel som samhällsorganen
har för att påverka utvecklingen mot detta mål är främst
bostadsbyggandets inriktning och fördelning, stimulans till näringslivet,
lokalisering av offentlig verksamhet samt utbyggnad av kommunikationsnätet.

Förhållandena i Stockholms län tas upp i tre motioner.

I motionen 560 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl. (s)
begärs att regeringen skall tillsätta en utredning med uppgift att lägga
fram förslag som motverkar utvecklingen innebärande en allt ensidigare
arbetsmarknad i länet.

Det utredningsarbete motionärerna efterlyser bör ske inom ramen för
länsplaneringsarbetet. Motionen avstyrks därför.

I motionen 910 av herr Wictorsson m. fl. (s) belyses behovet av
sysselsättningsskapande åtgärder i Norrtälje kommun. Motionärerna

AU 1976/77: 23

framhåller att sysselsättningens fördelning i kommunen på olika sektorer
är mycket ogynnsam från utvecklingssynpunkt. Andelen sysselsatta i
tillbakagående näringar som jord- och skogsbruk är mycket hög och
närmast jämförbar med vissa kommuner i det inre stödområdet. Valmöjligheterna
på arbetsmarknaden är små. Förvärvsfrekvensen är låg
för både kvinnor och män. Sysselsättningsproblemen i kommunen måste
enligt motionen få en realistisk och långsiktig lösning. Bl. a. föreslås
att lokaliseringsstöd i form av bidrag och lån skall kunna utgå. Samarbete
bör inledas över länsgränserna, så att den särskilda arbetsgruppen
inom industridepartementet som behandlar problem i norra Uppland
får till uppgift att på lämpligt sätt arbeta med problemen i Norrtälje
kommun. Vidare föreslås att statlig och enskild verksamhet lokaliseras
till kommunen.

Utskottet vill i anslutning till motionen — förutom vad tidigare sagts
om länsplaneringsarbetet och arbetet med att utforma de regionalpolitiska
medlen — erinra om statsmakternas beslut om åtgärder inom
skärgårdsområdena (prop. 1975/76: 88, JoU 1975/76: 34), som berör
bl. a. Norrtälje kommun.

Det bör också noteras att landstinget och länsstyrelsen gjort stora
insatser för att förbättra sysselsättningssituationen i denna del av länet.
Det finns anledning räkna med att Norrtäljes problem ägnas särskild
uppmärksamhet i det fortsatta länsplaneringsarbetet.

Med hänsyn till det anförda finns det inte anledning föreslå någon
åtgärd på grund av motionen.

I motionen 903 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) begärs ett uttalande
med innebörd att den framtida lokaliseringen av statlig verksamhet
i Storstockholm i första hand bör ske till kommuner på Södertörn.
Sysselsättningen inom sydost- och sydvästsektorerna sägs vara
mindre än i andra delar av länet och även skattekraften är lägre.
Detta medför enligt motionen obalans och olyckliga sociala förhållanden.

När det gäller frågan om lokalisering av statlig verksamhet inom
länet vill utskottet erinra om vad utskottet tidigare uttalat (InU 1975:7,
AU 1976/77:7), nämligen att staten såsom en stor arbetsgivare i
Stockholmsområdet har ett ansvar för en förbättrad inomregional balans
i området. Vid fördelning av arbetsplatser inom regionen bör enligt
utskottet större hänsyn tas till önskemål från regionala myndigheter.

Från regeringens kansli har aviserats att en arbetsgrupp med representanter
från byggnadsstyrelsen, landstinget och länsstyrelsen skall tillsättas
för att snabbutreda frågan om förläggning av statliga myndigheter
till vissa förortskommuner, däribland Botkyrka och Haninge.
Det bör också nämnas att utbildningsutskottet i höstas beträffande
lokalisering av Sveriges utbildningsradio, tidigare TRU, i sitt av riksdagen
godkända betänkande (UbU 1976/77:8) förutsatte att rege -

AU 1976/77: 23

ringen beslutar om en lokalisering utanför kärnområdet inom Stockholmsområdet.

Med hänsyn till det anförda får motionen 903 anses tillgodosedd.
Den behöver således inte föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Utskottets hemställan

1. beträffande befolkningsramarna att riksdagen avslår motionerna
1976/77:543, yrkandet 24, och 1976/77: 893,

2. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om användningen
av det s. k. offertsystemet inom det regionalpolitiska
stödet,

3. att riksdagen till Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet för
budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 258 450 000
kr.,

4. beträffande industricentrum i Torsby att riksdagen avslår
motionen 1976/77: 301,

5. beträffande industricentrum i Ånge att riksdagen avslår motionen
1976/77: 545,

6. att riksdagen medger att för budgetåret 1977/78 statlig garanti
för lån i lokaliseringssyfte till rörelsekapital m. m. beviljas
med sammanlagt högst 30 000 000 kr.,

7. att riksdagen till Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån för
budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag av
600 000 000 kr.,

8. beträffande lokaliseringsstöd i områden där miljöstörande industrier
ej tillåts att motionen 1976/77:1261 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

9. beträffande etableringskontroll att riksdagen avslår motionen
1976/77: 311,

10. beträffande differentiering av näringslivet i bruksorter att riksdagen
avslår motionen 1976/77: 887,

11. beträffande kommunal representation i styrelser hos företag
som får lokaliseringsstöd att riksdagen avslår motionen 1976/
77: 888,

12. beträffande bidrag till kommunala industrilokaler på Gotland
att riksdagen med bifall till motionen 1976/77: 1266 samt med
anledning av propositionen och motionen 1976/77: 1264, i
motsvarande del, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

13. beträffande bidrag till kommunala industrilokaler i övriga
delar av landet att riksdagen med avslag på motionen 1976/77:
1264, i motsvarande del, bifaller propositionens förslag,

14. beträffande övriga villkor för bidrag till kommunala industrilokaler
att riksdagen med bifall till propositionens förslag avslår
motionen 1976/77: 543, yrkandet 23,

AU 1976/77: 23

15. beträffande försök med sysselsättningsskapande åtgärder i glesbygdskommuner
att riksdagen avslår motionen 1976/77: 410,

16. att riksdagen till Särskilda stödåtgärder i glesbygder för budgetåret
1977/78 anvisar ett reservationsanslag av 33 500 000
kr.,

17. beträffande regionalpolitiska åtgärder i Västerbottens län att

motionen 1976/77: 535 inte föranleder någon riksdagens åt gärd,

18. beträffande alternativ sysselsättning vid nedläggning av kriminalvårdsanstalten
i Ulriksfors och allmänna häktet i Östersund
att motionen 1976/77: 163 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

19. beträffande regionalpolitiska insatser i Värmlands län att motionen
1976/77: 1262 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

20. beträffande regionalpolitiska insatser i norra Bohuslän att

motionen 1976/77: 890 inte föranleder någon riksdagens åt gärd,

21. beträffande regionalpolitiska insatser m.m. i Göteborgsregionen
att motionerna 1976/77:406 och 1976/77: 1268 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

22. beträffande regionalpolitiska åtgärder m. m. i Sjuhäradsbygden
att motionerna 1976/77: 162 och 1976/77: 1265 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

23. beträffande utredning om en långsiktig planering av näringslivet
i Dalsland att motionen 1976/77:298 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

24. beträffande regionalpolitiska insatser i Skaraborgs län att motionen
1976/77:221 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

25. beträffande regionalpolitiska åtgärder m. m. i sydöstra Sverige
att motionen 1976/77: 409, yrkandena 1—4, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

26. beträffande regionalpolitiska insatser i Gotlands län att motionerna
1976/77: 297 och 1976/77: 976 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

27. beträffande inlemmande av Blekinge län i allmänna stödområdet
att motionerna 1976/77: 161 och 1976/77: 534 inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,

28. beträffande sysselsättningsplanering i Skåne att motionen
1976/77: 902 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

29. beträffande utredning om arbetsmarknaden i Stockholms län
att motionen 1976/77: 560 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

30. beträffande lokalisering av statlig verksamhet till Södertörn

AU 1976/77: 23

att motionen 1976/77:903 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

31. beträffande regionalpolitiska insatser i Norrtälje kommun att
motionen 1976/77: 910 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1977

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

ROLF WIRTÉN

Närvarande: herrar Wirtén (fp), Fagerlund (s), Stridsman (c), Nilsson
i Östersund (s), fru Hörnlund (s), herrar Gustafsson i Säffle (c), Johansson
i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Fransson (c), Nilsson
i Kalmar (s), Granstedt (c), fru af Ugglas (m), fru Leijon (s), fru Winther
(fp) och herr Svensson i Skara (m).

Reservationer

Herrar Fagerlund, Nilsson i Östersund, fru Hörnlund, herr Johansson
i Simrishamn, fru Ludvigsson, herr Nilsson i Kalmar och fru Leijon
(alla s) har till betänkandet fogat reservationerna 1—6. Dessutom har
reservationer — nr 7 och 8 — avgivits av fru Hörnlund (s) resp. herr
Nilsson i Kalmar (s).

1. Befolkningsramarna (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar ”Båda motionerna”
och slutar ”socialdemokratiska partimotionen” bort ha följande
lydelse:

Det är nödvändigt med en viss flexibilitet i den regionalpolitiska planeringen.
Det förslag till befolkningsramar som den socialdemokratiska
regeringen lade fram i propositionen 1975/76: 211 uppfyllde detta krav.
Förslaget förändrades emellertid på det sättet att riksdagen beslöt att
planeringen i de olika länen skulle inriktas efter viss del av ramen för
varje län. Med hänsyn till att ramarna redan enligt propositionen 211
i många fall var relativt snäva innebar riksdagsbeslutet att planeringen
i flertalet län i praktiken blir inriktad på ett fixt tal. Saken blir inte
bättre av att riksdagens beslut blev fel avvägt i andra hänseenden.
Skogslänen tillsammantagna skall enligt de angivna övre planeringstalen
öka med 85 000 invånare fram till 1985, medan Malmöhus län
inte tillåts att ens behålla sitt födelseöverskott. En sådan målsättning

AU 1976/77: 23

kommer att bli resurskrävande och ställa stora krav på ekonomisk styrning
samtidigt som den får negativa konsekvenser för vissa regioner.

Sammantaget måste alltså konstateras att riksdagsbeslutet är olämpligt
både i fråga om valet av planeringsteknik och till sitt materiella
innehåll. Beslutet bör i enlighet med önskemålet i den socialdemokratiska
partimotionen undanröjas och befolkningsramarna fastställas i enlighet
med propositionen 211. Med en sådan lösning tillgodoses även
motionen 893 av herr Holmqvist m. fl. (s).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande befolkningsramarna att riksdagen med bifall till
motionen 1976/77: 543, yrkandet 24, och med anledning av
motionen 1976/77: 893 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

2. Etableringskontroll (moni. 9)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar ”Enligt
utskottets” och slutar ”motionen 311” bort ha följande lydelse:

Det är osäkert om det införda systemet med lokaliseringspåverkan
ger samhället tillräckliga styrmedel när det gäller förläggningen av företagens
etableringar. En hög beredskap för införande av en lagstiftning
om etableringskontroll är därför motiverad. Riksdagen bör redan nu
ansluta sig till de riktlinjer för en sådan lagstiftning som den socialdemokratiska
regeringen angav i propositionen 1975/76: 211. Riktlinjerna
innebär att företag som omfattas av kravet på etableringstillstånd skall
åläggas att anmäla sina planer till regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer. Tillståndskravet bör därefter gälla endast om regeringen
(myndigheten) inom en månad påkallar samråd. Vidare bör vissa
byggnadsåtgärder, t. ex. för förbättring av arbetsmiljön, generellt undantas.
Med ett system av här skisserat slag kan regionalpolitisk! ointressanta
fall snabbt och smidigt gallras bort.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionen 311 bör regeringen
underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande etableringskontroll att riksdagen med anledning
av motionen 1976/77: 311 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

3. Kommunal representation i styrelser hos företag som får lokaliseringsstöd
(mom. 11)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar ”Utskottet
har” och på s. 14 slutar ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

AU 1976/77: 23

Det är en riktig princip att kommunala representanter får direkt insyn
i skötseln av företag i kommunen, vilka fått statligt stöd i form av
lokaliseringslån och lokaliseringsbidrag. En sådan insyn är av betydelse
för planeringen inom kommunen men bör också vara till gagn
för företagen som å sin sida snabbt får del av kommunens syn på problem
som kan uppstå. Utskottet förordar i anslutning till förslagen av
herr Fagerlund m. fl. (s) att kommunal representation i företagens styrelser
skall föreskrivas som villkor för lokaliseringsstöd.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande kommunal representation i styrelser hos företag
som får lokaliseringsstöd att riksdagen med anledning av motionen
1976/77: 888 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

4. Övriga villkor för bidrag till kommunala industrilokaler (mom. 14)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar ”Vid statsmakternas”
och på följande sida slutar ”utskottets sida” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att det finns fog för den i motionen 543 uttryckta
tveksamheten inför den nya form av stöd till kommunala industrilokaler
som lanseras i propositionen. Om företagen äger och därmed har ansvar
för de lokaler vari verksamheten bedrivs kan man allmänt sett räkna med
en beständigare sysselsättning än om lokalerna hyrs. Detta har varit
ett viktigt skäl för att genom lokaliseringsstöd på generösa villkor underlätta
för företagen att skaffa egna lokaler på orter som behöver tillföras
nya sysselsättningstillfällen.

Erfarenheterna av kommunala industrilokaler är inte odelat positiva.
Ett särskilt problem utgör lokaler som byggs och blir stående tomma.
Vid fastställande av principerna för utbyggnaden av de statliga industricentra
har stor vikt lagts vid att man har garantier för att åtminstone
viss del av centra är uthyrda innan uppförandet av anläggningarna påbörjas.
Som en allmän riktpunkt gäller att minst hälften av den totala
ytan skall vara belagd före igångsättningen (prop. 1975/76: 185 s. 20,
InU 1975/76: 43 s. 6, rskr 1975/76: 369). Enligt utskottets mening är
det angeläget att samma regel beträffande beläggningen skall gälla för
det i propositionen avsedda bidraget till kommunala industrilokaler.

En anpassning till reglerna för den statliga industricentraverksamheten
innebär också att den del av kapitalkostnaderna som inte täcks
av statsbidraget skall tas ut vid hyressättningen. Detta bör klart framgå
av bidragsvillkoren.

Den nya bidragsverksamheten bör, som motionärerna föreslår, administreras
av arbetsmarknadsstyrelsen.

AU 1976/77: 23

Det anförda innebär att utskottet ansluter sig till de synpunkter som
framförts i motionen 543. I övrigt godtar utskottet propositionens förslag
om bidrag från förevarande anslag till uppförande av kommunala
industrilokaler. Vad därutöver föreslagits i propositionen beträffande
användningen av den nya anslagsposten Särskilda sysselsättningsinsatser
godtas av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande övriga villkor för bidrag till kommunala industrilokaler
att riksdagen med anledning av propositionens förslag
samt med bifall till motionen 1976/77: 543, yrkandet 23, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Försök med sysselsättningsskapande åtgärder i glesbygdskommuner

(mom. 15)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar ”Utskottet
erinrar” och slutar ”skull avstyrks” bort ha följande lydelse:

I propositionen 1975/76: 211 om samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik
underströks att det är sysselsättningspolitikens uppgift att
medverka till att undanröja hinder för förvärvsarbete och att öka antalet
arbetstillfällen, så att arbete kan erbjudas alla som vill delta i arbetslivet.
Särskilda svårigheter att nå det angivna sysselsättningspolitiska
målet råder i glesbygdskommunerna som kännetecknas, bl. a.,
av låg yrkesverksamhetsgrad bland kvinnorna. För att komma till
rätta med problemen kan man behöva pröva nya vägar. Utskottet ser
mot den bakgrunden positivt på de uppslag om speciella beredskaps- och
IKS-arbeten m. m. som förs fram i motionen 410. Enligt utskottets
mening kan det vara väl värt att i någon eller några utpräglade glesbygdskommuner
försöksvis göra insatser av det slag som förordas av
motionärerna. Det synes lämpligt att låta sysselsättningsutredningen bedriva
försöksverksamheten som ett led i dess arbete. De till omfånget
begränsade insatser som här avses bör kunna rymmas inom ramen för
anvisade medel till beredskapsarbeten och till de särskilda stödåtgärderna
i glesbygder.

Vad utskottet anfört med anledning av motionen 410 bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande försök med sysselsättningsskapande åtgärder i
glesbygdskommuner att riksdagen med anledning av motionen
1976/77: 410 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

AU 1976/77: 23

6. Åtgärder i vissa orter och områden (motiveringen)

Reservanterna anser att det avsnitt i utskottets yttrande som på s.
17 börjar ”Riksdagen fastställde” och på följande sida slutar ”mera
detaljerat” bort ha följande lydelse:

I detta avsnitt tar utskottet upp motioner som rör sysselsättningsfrågor
i olika delar av riket. Motionerna täcker inte hela landet, men
det innebär inte att de regionalpolitiska problemen skulle vara lösta i
sådana områden som inte behandlas. Många andra regioner, däribland
Norrbotten, har regionalpolitiska problem av utomordentligt allvarlig
art.

Motionerna är sammantagna ett uttryck för en berättigad oro ute i
landet när det gäller sysselsättningsfrågorna. Utskottet delar denna oro.
Regionalpolitikens villkor är i hög grad avhängiga regeringens allmänna
ekonomiska politik. Den politik som förts efter regeringsskiftet har
präglats av osäkerhet och felgrepp i viktiga hänseenden. Landets ekonomi
har stagnerat. Arbetstillfällena inom den strategiskt betydelsefulla
industrisektorn har gått tillbaka. Förtroendet inom näringslivet har minskat,
och investeringsbenägenheten har varit låg. Politiken har dessutom
legat på kollisionskurs med de fackliga organisationerna.

Det är uppenbart att svårigheterna är betydande att i ett sådant ekonomiskt
klimat föra en effektiv regionalpolitik med syfte bl. a. att öka
sysselsättningstillfällena i utsatta län och kommuner. Det fordras därför
en omläggning av regeringens allmänna ekonomiska politik. Regionalpolitiken
bör sättas in i ett större sysselsättningspolitiskt sammanhang.
Socialdemokraterna har i propositionen 1975/76:211 och i motionen
1976/77: 543 angivit riktlinjer för en sådan politik. Utskottet
ansluter sig till dessa riktlinjer och vill därutöver betona att de anställda
måste få ett ökat inflytande över kapitalbildningen i företagen.

I anslutning till problem som tas upp i ett par av motionerna vill utskottet
särskilt stryka under vikten av samplanering när en länsgräns
delar ett område sorn har ett naturligt näringsgeografiskt samband.
Det gäller exempelvis i Göteborgsområdet, Skåne och de nordliga delarna
av Stockholms län i förhållande till Uppsala län.

7. Regionalpolitiska åtgärder m. m. i Sjuhäradsbygden (morn. 22)

av fru Hörnlund (s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar ”Utskottet
uttalade” och på s. 25 slutar ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

AU 1976/77: 23

sysselsättningen i södra Älvsborgs län. Utskottet utgick från att problemen
ges hög prioritet av regeringen och de berörda myndigheterna.

Utskottet följde i viss utsträckning upp sitt ställningstagande med
liknande uttalanden i betänkandet AU 1976/77: 15. Socialdemokraterna
i utskottet uttalade i det sammanhanget i en reservation att utskottet
borde stryka under vikten av att regeringen och myndigheterna tar till
vara alla möjligheter som finns att med hjälp av bl. a. regionalpolitiska
insatser upprätthålla sysselsättningen och bredda näringslivet i
regionen.

Antalet driftinskränkningar, företagsnedläggelser och omstruktureringar
inom tekoindustrin har fortsatt i oförminskad omfattning, och
situationen för sysselsättningen i regionen måste nu betecknas som
synnerligen allvarlig. Mot denna bakgrund anser utskottet att kraftfulla
och omedelbara insatser från regeringens sida måste sättas in. Förslaget
i propositionen. 1976/77:105 om stödåtgärder för den svenska
tekoindustrin torde inte få någon avgörande betydelse för utvecklingen
inom regionen. Enligt utskottets uppfattning bör därför bl. a. regionalpolitiskt
stöd sättas in. Som redovisas i motionerna 162 av fru Hörnlund
(s) och herr Carlstein (s) och 1265 av herrar Gustafsson i Borås
(fp) och Jonsson i Alingsås (fp) bör lokaliseringsbidrag därvid kunna
temporärt ges på samma villkor som inom det allmänna stödområdet.
Nya arbetstillfällen måste alltså tillföras. Det nya systemet för lokaliseringspåverkan
bör därvid vara en hjälp.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 162 och 1265
bör regeringen underrättas om.

dels att utskottet under 22 bort hemställa

22. beträffande regionalpolitiska åtgärder m. m. i Sjuhäradsbygden
att riksdagen med anledning av motionerna 1976/77: 162
och 1976/77: 1265 sorn sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

8. Regionalpolitiska åtgärder m. m. i sydöstra Sverige (mom. 25)

av herr Nilsson i Kalmar (s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar ”Utskottet
vill” och på s. 28 slutar ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först något beröra vad i motionen 409 anförts om löneläge,
prisläge, industriinvesteringar m. m. i regionen. Det är uppenbart
att löneläget i sydöstra Sverige i förhållande till riksgenomsnittet är
lågt. För Kalmar län och Gotland gäller att i samtliga branscher låg
förtjänstläget under år 1975 för både män och kvinnor under motsvarande
riksmedelförtjänster. Det kan vidare nämnas att de manliga industriarbetarna
på Gotland i genomsnitt tjänade 4 700 kr. mindre detta

AU 1976/77: 23

år än industriarbetarna i riket i genomsnitt. En av konsekvenserna av det
låga löneläget har blivit färre skattekronor per löntagare i dessa län och
därmed högre skatteuttag av kommuner och landsting. Härtill kommer
ett förhållandevis högt prisläge på konsumtionsvaror i regionen.

En allvarlig faktor när det gäller utvecklingen i Kalmar län och på
Gotland är onekligen att industriinvesteringarna varit otillfredsställande
under senare år. Det i industrin nedlagda kapitalet per anställd är avsevärt
mindre än rikets genomsnitt.

Härutöver vill utskottet peka på vad i motionen anförts om infrastrukturen
i regionen. Ca 50 mil järnväg har de senaste åren lagts ned i Kalmar
län och hela järnvägsnätet på Gotland utan att kompensation getts
i tillräcklig omfattning.

Det ovan anförda om situationen i regionen samt det förhållandet
att en rad företag i regionen under den senaste tiden varslat om uppsägning
av anställda visar enligt utskottets mening att regeringen måste
aktivt medverka till att rätta till rådande missförhållanden. Bl. a. måste
nedläggning av företag i regionen motverkas och industriinvesteringarna
snabbt ökas. Regeringen bör vidare tillse att statlig verksamhet lokaliseras
till regionen.

När det gäller den i motionen 409 upptagna frågan om utlokalisering
av vissa delar av televerkets verksamhet i Kalmar har utskottet inhämtat
att verket, sedan omlokaliseringsbeslutet fattades år 1973, genomfört
en omorganisation och decentralisering av en av utlokaliseringsenhetema,
byggnadsdivisionen, vilken upphört som enhet. Verket har med
hänsyn härtill valt att förutom teleskolan placera en datacentral samt
en katalogenhet i Kalmar. Antalet sysselsatta i Kalmar har med denna
lösning beräknats till totalt ca 200 mot ca 250 enligt de ursprungliga
planerna. Utskottet, som i och för sig har förståelse för att verken måste
vidta viss omorganisation m. m., vill betona vikten av att de beslut
regering och riksdag fattat när det gäller utlokalisering av statliga verk
respekteras av verken när det gäller det antal sysselsättningstillfällen som
beslutad utlokalisering beräknats innebära.

Vad utskottet anfört med anledning av motionen 409 bör regeringen
underrättas om.

När det gäller yrkandena om utvidgning av stödområdena hänvisar
utskottet till vad tidigare sagts om sysselsättningsutredningens uppdrag.
Resultatet av utredningens uppdrag bör avvaktas innan man tar ställning
till frågor av det slag som tagits upp i motionerna.

Utskottet hänvisar även till de möjligheter till lokaliseringsstöd som
finns utanför stödområdet.

AU 1976/77: 23

Med hänsyn till det anförda bör motionerna 161, 297, 534 och 976
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande regionalpolitiska åtgärder m. m. i sydöstra Sverige
att riksdagen med anledning av motionen 1976/77: 409,
yrkandena 1—4, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Regionalpolitikens inriktning

av herrar Fagerlund, Nilsson i Östersund, fru Hörnlund, herr Johansson
i Simrishamn, fru Ludvigsson, herr Nilsson i Kalmar och fru Leijon
(alla s):

I utskottets betänkande hänvisas på olika ställen till riksdagens regionalpolitiska
beslut i höstas med anledning av propositionen 1975/76:
211. Vi vill framhålla att socialdemokraterna inte stod bakom det beslutet
och att vi fortfarande är motståndare till de förändringar i propositionen
som riksdagen på förslag av arbetsmarknadsutskottets majoritet
(AU 1976/77: 7) genomförde. Den omständigheten att vi i förevarande
betänkande inte reserverat oss mot utskottets skrivning då däri hänvisas
till riksdagens beslut i höstas innebär alltså inte att vi ändrat uppfattning
i sakfrågan.

Vår inställning i de regionalpolitiska frågorna finns redovisade i
propositionen 211 och motionen 1976/77: 543, och vi följer upp detta i
vissa frågor i reservationer till detta betänkande. Härutöver vill vi hänvisa
till att socialdemokraterna lagt fram betydelsefulla förslag inom
den allmänna ekonomiska politiken och näringspolitiken. Dessa förslag
har betydelse även från regionalpolitisk synpunkt. I sammanhanget vill
vi bl. a. erinra om det socialdemokratiska förslaget i motionen 1976/77:
1327 om en strukturfond och om våra motioner med anledning av propositionen
1976/77: 95 om vissa industri- och sysselsättningsstimulerande
åtgärder, propositionen 1976/77: 105 om åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna
och propositionen 1976/77: 139 om vissa varvsfrågor.

2. Alternativ sysselsättning vid nedläggning av kriminalvårdsanstalten
i Ulriksfors och allmänna häktet i östersund (mom. 18)

av herr Nilsson i Östersund (s):

Jag har i motionen 88 begärt en omprövning av beslutet att lägga
ned det allmänna häktet i Östersund samt kriminalvårdsanstalten i Ul -

AU 1976/77: 23

riksfors. Ett förverkligande av detta beslut skulle få allvarliga konsekvenser
för sysselsättningen i berörda orter. I motionen 163 har jag därför
yrkat att alternativ sysselsättning skall skapas om nedläggningen
genomförs.

Som framgår av utskottets skrivning har justitieutskottet modifierat
beslutet om nedläggning av berörda verksamheter. Justitieutskottet har
emellertid inte undanröjt hotet om nedläggning. Socialdemokraterna
i justitieutskottet har därför i en reservation klart uttalat att de båda
anläggningarna skall finnas kvar. Jag vill i detta sammanhang redovisa
att jag har samma inställning.

AU 1976/77: 23

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Motionerna — . 2

Regionalpolitikens framtida inriktning 6

Utskottet 8

Befolkningsramarna 8

Regionalpolitisk stöd 9

Samhällets inflytande över företagens etableringar m. m. 12

Särskilda stödåtgärder i glesbygder 14

Åtgärder i vissa orter och områden 17

Utskottets hemställan 31

Reservationer 33

samtliga anförda av socialdemokrater

1. Befolkningsramarna 33

2. Etableringskontroll 34

3. Kommunal representation i styrelser hos företag som får lokaliseringsstöd
34

4. Övriga villkor för bidrag till kommunala industrilokaler 35

5. Försök med sysselsättningsskapande åtgärder i glesbygdskommuner
36

6. Åtgärder i vissa orter och områden 37

7. Regionalpolitiska åtgärder m. m. i Sjuhäradsbygden 37

8. Regionalpolitiska åtgärder m. m. i sydöstra Sverige 38

Särskilda yttranden 40

båda avgivna av socialdemokrater

1. Regionalpolitikens inriktning 40

2. Alternativ sysselsättning vid nedläggning av kriminalvårdsanstalten
i Ulriksfors och allmänna häktet i östersund 40

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 77005*